Prop. 1993/94:190

Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m.

&

Regeringens proposition 1993/94: 190 &

Enhetliga regler för överklagande till hovrätt och PYOP- _ Högsta domstolen m.m. 1993/94-190

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Gun Hellsvik (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen Föreslås ett enhetligt system för överklagande av de all— männa domstolarnas avgöranden. Reformen innebär att rätts- medelsbeteckningama ”vad", ”besvär" och ”revision” utmönstras ur rättegångsbalken. I stället används genomgående uttrycket ”överklagan— de”, som också successivt ersätter uttrycket ”fullföljd av talan". Genom reformen sker det en språklig modernisering av nästan samtliga bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt eller Högsta domstolen. Därutöver föreslås ändringar bl.a. när det gäller användningen av telefax i rättegång, när det gäller minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten, när det gäller prövningstillstånd För överklagande angående enskilda anspråk och när det gäller advokaters rätt att driva sin verksamhet i aktiebolagsforrn.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

Oak/131.919—

(DNI

10

11 12 13 14 15

16 17 18

lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i äktenskapsbalken, lag om ändring i jordabalken, lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i utsökningsbalken, lag om ändring i lagen (1955 :227) om inskrivning av rätt till luftfmyg, lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), lag om ändring i ackordslagen (1970:847), lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar, lag om ändring i lagen (l974:371) om rättegången i arbets- tvister, lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd, lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, lag om ändring i vattenlagen (1983z291), lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in— skrivningsmyndigheter, lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek, lag om ändring i konkurslagen (1987:672) och lag om ändring i sjölagen (1994:000).

2. Lagtext

2.1

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 32 kap. 7 5, 50 kap. 30 5 och 51 kap. 31 5 skall upphöra att gälla,'

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap. skall ha följande lydelse, dels att 3 kap. 4, 6 och 7 55, 8 kap. 4 och 8 55, 17 kap. 7, 12 och 13 55, 30 kap. 5, 10 och 11 55, 32 kap. 2 5, 33 kap. 3 5, 42 kap. 17 a 5, 49 kap., 50 kap. 1-25, 27 och 29 55, 51 kap. 1-23, 24, 25, 27, 29 och 30 55, 52-57 kap., 58 kap. 11 5 samt 59 kap. skall ha följande lydelse.

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 4 &?

Högsta domstolen utgöres av tjugotvå justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. Justitieråden skola vara lagfarna. De få icke inneha eller utöva annat ämbete.

Högsta domstolen består av tjugo justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden skall vara lagfarna. De får inte in- neha eller utöva något annat ämbete.

Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ord- förande.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som Högsta domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är tillika ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen för- ordnar.

Justitieråden indelas till tjänst- göring på avdelningarna för viss tidsperiod enligt grunder som Högsta domstolen beslutar.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen för- ordnar.

Justitieråden indelas till tjänst- göring på avdelningarna för viss tidsperiod enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.

När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförhg omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.

lSenaste lydelse av 32 kap. 7 5 1987:747. 2Senaste lydelse 1991 : 1819.

653. En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten. Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med

tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a 5,

2. besvär över hovrätts avvis- ningsbeslut som avses i 54 kap. 16 5,

3. frågor om avvisning av revi- sionstalan enligt 55 kap. 6 och 7 55 eller av besvärstalan enligt

2. överklagande av hovrätts av— visningsbeslut som avses i 54 kap. 17 5.

3. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domsto—

len,

56 kap. 6 och 7 55.

4. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 5 andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller

6. besvär över domvilla. 6. klagan över domvilla. Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har för— klarats vilande enligt 54 kap. 11 å andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet. '

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 5 andra stycket första och andra me- ningarna är avdelningen domför med en ledamot.

7?

Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av Högsta dom- stolen avgjort mål, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare av- görandet, tjänstgöra på avdel- ningen, om domfört antal leda- möter ändå är att tillgå inom dom- stolen.

3Senaste lydelse 1989:352. 4Införd genom 1972:l47.

När en avdelning behandlar ansökan om resning eller klagan över domvilla i ett mål som "avgjorts av Högsta domstolen, får

inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet tjänstgöra på avdelningen, om tillräckligt an- tal ledamöter ändå finns att tillgå inom domstolen.

8kap. 455

Vid utövande av sin verksamhet skall advokat redbart och nitiskt utföra honom anförtrodda uppdrag och i allt iakttaga god advokatsed. Om tystnadsplikt för advokat vid allmän advokatbyrå föreskrivs i 9 kap. 9 & sekretesslagen (1980:100). Annan advokat är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning.

Verksamhet som advokat får icke bedrivas i bolag med annan än advokat eller i aktiebolag, om ej advokatsamfundets styrelse med- giver undantag.

Det åligger advokat att hålla penningmedel och andra till- gångar, som tillhöra hans huvud- män, skilda från vad honom till- hör.

En advokat skall i sin verksam- het redbart och nitiskt utföra de uppdmg som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. [ fråga om tystnadsplikt för advokat vid allmän advokatbyrå finns be- stämmelser i 9 kap. 9 & sekre— tesslagen (1980:100). Annan advo- kat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutöv- ning när god advokatsed kräver detta.

I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.

En advokat är skyldig att hålla sina huvudrnäns pengar och andra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv.

856

Har inträde i advokatsamfundet vägrats någon eller har någon uteslutits därur, må han föra talan mot beslutet. Då det organ inom samfundet, som äger vidtaga dt- gärd enligt 7 &, meddelat beslut i fråga som där avses, må talan mot beslutet föras av justitiekanslern.

lillan skall föras genom besvär till Högsta domstolen.

Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet hos Högsta domstolen. Justitiekanslern får hos Högsta domstolen överklaga ett beslut enligt 7 5 av samfimdets styrelse eller något annat organ inom samfundet.

17 kap. 7 57

Dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller biträden;

SSenaste lydelse 1980: 101 ." 6Senaste lydelse 1963:l49. 7Senaste lydelse 1976z567.

En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

l. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt" deras ombud eller biträden,

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och in- vändningar samt de omständig- heter, varå de grundats; samt

5. domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån det fnnes enforderligt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger partfidlfölja talan mot dom eller söka återvinning, skall i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om un- derrättelse, som tillika skall med- delas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 5.

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och in- vändningar sarnt de omständig— heter som dessa grundats på och

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överkla- ga eller att ansöka om återvin- ning, skall det idomen anges vad han i så fall skall iaktta.

125

lad i 2 och 9 55 är stadgat om dom äge motsvarande tilllämpning i fråga om slutligt beslut. Ä sådant beslut skola ock bestämmelsema i 7 och 10 åå tillämpas, om frå- gans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagas i domen.

Äger part fullfölja talan mot slutligt beslut eller göra ansökan om återupptagande, skall i beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

Det som sägs i 2 och 9 55 om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. Beträfande ett sådant beslut skall även 7 och 10 55 tillämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffen- het. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

Om en part har rätt att överkla- ga eller att ansöka om återupp- tagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta.

135

Beslut, som ej är slutligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot beslut under rättegången att an- mäla missnöje, skall det tillkän- nagivas. Skall mot sådant beslut talan föras särskilt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten

Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga

erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut- ligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det upptagas däri. Skall mot beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vill fullfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 &.

upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta.

30 kap. 5 5”

Dom skall avfattas skriftligen _ och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare;

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och de omständigheter, varå de grundats; samt

5. domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån det finnes erforderligt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot dom, skall i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 5.

En dom skall avfattas slu-iftligen och i skilda avdelningar ange

l. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grun- dats på och

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överkla- ga, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta.

10 &”

lltd i 2 och 7 åå är stadgat om dom äge motsvarande tillämpning i fråga om slutligt beslut. I den mån ej annat föreskrivits, skola ock bestämmelsema i 5 och 8 55

8Senaste lydelse 1969: 101. 9Senaste lydelse 1982: 1 123.

Det som sägs i 2 och 7 55 om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. När inte annat är föreskrivet skall även 5 och 8 55 tillämpas beträfande ett sådant be-

tillämpas d sådant beslut, om frågans beskall'enhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagas i do- men.

Äger part fullfölja talan mot slutligt beslut eller göra ansökan om återupptagande, skall i beslutet givas till känna, vad han därvid har-att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hav- rätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

slut, om det behövs med hänsyn till frågans beskalfenhet. Med- delas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

Om en part har rätt att överkla- ga eller att ansöka om återupp- tagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta.

115

Beslut, som ej är slutligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, vard beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot beslut under rättegången att an- mäla missnöje, skall det tillkänna- givas. Skall mot sådant beslut talan föras särskilt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut- ligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det upptagas däri. Skall mot beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vill fullfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången mäste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upp- lysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut, som inte är slut- ligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta.

32 kap. 2 glo

Skall stämning eller vade-, be- svärs- eller revisionsinlaga del- givas genom parts försorg och har ej, då rätten företager målet, till denna inkommit bevis, att del- givning skett inom föreskriven tid

loSenaste lydelse 1970:429.

Skall en stämning eller ett över- klagande delges genom en parts försorg och har det, när rätten skall handlägga målet, inte kom- mit in något bevis till rätten om att delgivning skett på föreskrivet

och på föreskrivet sätt, samt ej heller motparten inställt sig eller avgivit svaromål, genmäle eller förklaring, vare partens talan tör- fallen. Underrättelse härom skall intagas i rättens föreläggande om delgivningen.

sätt och har inte heller motparten inställt sig eller yttrat sig över saken, är partens talan förfallen. En upplysning om detta skall tas in i rättens medgivande till parten att ombesörja delgivningen.

33 kap. 3 511

Inlaga eller annan handling anses ha inkommit till rätten den dag då handlingen eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt till rätten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Underrättas rätten särskilt om att telegram till rätten anlänt till telegrafanstalt, anses telegrammet ha inkommit redan när underrättelsen nått behö— rig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag av— lämnats i rättens kansli eller av- skilts för rätten på postanstalt, an- ses den ha inkommit den dagen, om den kommit behörig tjänste- man till handa närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som ej är undertecknat skall be- kräftas av avsändaren genom undertecknad handling, om rätten begär det.

En handling anses ha kommit in till rätten den dag då handlingen eller en avi om betald postför— sändelse som innehåller hand- lingen anlänt till rätten eller kom- mit en behörig tjänsteman till han- da. Underrättas rätten särskilt om att ett meddelande till rätten anlänt till ett telebefordringsföretag, an- ses meddelandet ha kommit in re— dan när underrättelsen nått en be- hörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har lämnats i rättens kansli eller avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.

Om det behövs får rätten begära att ett telefax eller annat med- delande .rom saknar avsändarens underskrift i original bekräftas av avsändaren genom en i original undertecknad handling. Har rät- ten begärt en sådan bekräftelse men inte fått någon, får rönen bortse från meddelandet.

42 kap. 17 a 5”

I 56 kap. 15 — 17 55 finns be- stämmelser om att tingsrätten får

”Senaste lydelse 1973z240. lllnförd genom 19892352.

I 56 kap. 13 15 55 finns be- stämmelser om att tingsrätten får

hänskjuta en fråga till prövning av Högsta domstolen.

hänskjuta en fråga till prövning av Högsta domstolen.

49 kap.

Om fullföljd av talan mot under- rätts dom och beslut

Om rätten att överklaga tingsrätts domar och beslut

1 513

Yalan mot underrätts dom skall föras genom vad.

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av- talet, om saken är sådan att för- likning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d 5 första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

En tingsrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 & andra stycket, skall rätten med hänsyn till omständigheterna be- stämma om domen skall få över- klagas särskilt eller endast i sam- band rned att tingsrättens slutliga avgörande överklagas.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be- stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i44 kap.95.

] a 514

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot tingsrättens slutliga avgörande. lelan förs genom vad.

”Senaste lydelse l989:656. HInförd genom 1990:443.

2 5

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av- talet, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d & första stycket.

En ug'ästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om förlikning om saken är tillåten.

2 &

Tizian mot underrätts slutliga beslut skall föras genom besvär. Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras genom vad.

Äger part göra ansökan om åter- upptagande av mål, som avgjorts genom slutligt beslut, må han ej fitllfölja talan mot beslutet.

3 års

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångs- hinder, skall den part som vill föra talan mot beslutet anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet med- delats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då parten tick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att föra talan mot beslutet. Om en part anmäler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna, om talan skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut. Särskild talan skall föras genom besvär.

4 ålé

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras sär- skilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande hämm;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

15Senaste lydelse 1987z747. l6Senaste lydelse 1993:1408.

3 5

En tingsrätts slutliga beslut får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts genom ett slutligt beslut, får han dock inte överklaga beslutet.

Andra beslut får överklagas en— dast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut, om inte annat är föreskrivet.

4 5

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångs- hinder eller beslutat angående frågor som avses i 1 kap. 3 d 5, skall den part som vill överklaga beslutet först anmäla missnöje. Så- dan anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sam- manträde, och annars inom en vecka från den dag då parten tick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att överklaga beslutet. Om en part an- mäler missnöje, skall rätten med hänsyn till omständigheterna be— stämma om beslutet skall få över- klagas särskilt eller endast i sam- band med att dom eller slutligt beslut överklagas.

5 5

En tingsrätts beslut får över- klagas särskilt, om tingsrätten i beslutet

1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta,

2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som intervenient eller målsägande eller

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid pröv- ning enligt 3 kap. 3 & andra stycket 4 eller 5 tryckfrihets— förordningen eller 2 kap. 3ä andra stycket 4 eller 5 yttrande- frihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vitt- nesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rätte- gången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient. att gottgöra i rätte- gången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående er- sättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a &, åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

prövat en fråga enligt 13 kap. 7 5 om övertagande av ett kämmål,

3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt be- vis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3 5 andra stycket 4 eller 5 tryckfrihets- förordningen eller 2 kap. 3 5 andra stycket 4 eller 5 yttrande- frihetsgrundlagen funnit det vara av synneng vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vitt- nesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,

4. prövat en fråga om utdörnan- de av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rätte— gången eller om skyldighet för någon att ersätta rättegångs- kostnad,

5. prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller om ersättning eller förskott till biträde, försva- rare, vittne, sakkunnig eller någon annan,

6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om häkt— ning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a &, en åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken,

7. avslagit en begäran om biträ— de eller försvarane eller till ett sådant uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit,

8. prövat en fråga som gäller rättshjälp i annat fall än som avses i 5 eller 7,

9. avslagit en begäran om rätts- hjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till en part som beviljats sådan förmån eller

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i I , 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid samman- träde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätte- ligen gjorts.

Ifråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket, gäller föl— jande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

5 5

Har underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut i fråga, som avses i 4 5, och rör frågan ombud, biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller inter- venient, skall mot beslutet föras särskild talan genom besvär. lad nu sagts gälle ock, om underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut om skyl— dighet för åklagare att ersätta rättegångskostnad.

Då eljest i samband med dom eller slutligt beslut meddelats beslut i fråga, som avses i 4 &, eller beslut om skyldighet för part eller intervenient eller statsverket att ersätta rättegångskostnad, skall

10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden för vissa Fihetsbe— rövanden.

6 5

Den som vill överklaga ett så- dant beslut som avses i 5 5 I, 2, 3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla missnöje, om beslutet har med- delats under rättegången. Anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då han fick del av beslutet. Den som försummar detta har inte längre rätt att överklaga beslutet.

Myndigheter som enligt lag eller föreskrifter som beslutats med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i första stycket skall anmäla missnöje senast en vecka från dagen för beslutet, om detta har meddelats vid ett sam—

talan mot beslutet föras i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga beslutet.

6 %

Menar part, att genom underrätts beslut målet onödigt uppehålles, äge han mot beslutet föra särskild talan genom besvär.

7 517

Har tingsrätten förklarat en do- mare jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott- mål eller förordnat målsägande- biträde, får tingsrättens beslut inte överklagas.

8 5

Är i detta kapitel eller eljest i lag ej annat stadgat, må mot un- derrätts beslut talan föras allenast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

Till bemötande av motpartens ändringsyrkande må part, ehuru han ej fullföljt talan mot dom eller slutligt beslut, påkalla prövning av beslut, mot vilket särskild talan ej må föras.

Skall ej särskild talan föras mot beslut, varigenom rätten förelagt vite eller annan påföljd, äge den, som är missnöjd med beslutet, i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet.

9 års

Tingsrätts beslut, varigenom missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eller återupptagan- de eller vade- eller besvärstalan avvisats, får överklagas genom be-

”Senaste lydelse 1988:610. lsSenaste lydelse 19891656.

manträde där myndigheten inte har varit företrädd.

7 &

Anser en part att ett beslut av tingsrätten medför att målet försenas i onödan, får han överklaga beslutet särskilt.

8 5

Om tingsrätten förklarat en do- mare jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott- mål eller utsett målsägandebiträde, får tingsrättens beslut inte över- klagas.

95

För att bemöta klagandens änd- ringsyrkande får motparten begära att ett beslut som inte får över- klagas särskilt ändå skall prövas.

Om ett beslut enligt vilket rätten förelagt vite eller annan påföljd inte får överklagas särskilt, kan den som är missnöjd med beslutet, begära att föreläggandets giltighet prövas i samband med att han överklagar ett beslut i vilket föreläggandet har tillämpats. 105

En tingsrätts beslut genom vilket en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller återupptagan- de eller ett överklagande har av- visats får överklagas. Frågan om

svär. I annat fall får inte frågan, huruvida sådan anmälan eller ansökan gjorts eller talan annars fitllföljts på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, prövas av hovrätten.

10 &

lad underrätt föreskrivit om sättet för fullföljd av talan skall lända till efierrättelse.

en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett överklagande skett inom rätt tid får annars inte prö— vas av hovrätten.

115

Har part, som enligt 3 & anmält missnöje med underrätts beslut under rättegången, hänvisats att föra särskild talan mot beslutet, skall målet vila i avbidan på utgången av partens klagan. Finner rånen förberedelsen i målet böra fortsättas, må dock rätten förordna därom.

Anmäles missnöje enligt 4 &, äge rätten, om särskilda skäl föranleda därtill, förordna, att målet skall vila [ avbidan på utgången av den missnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts klagan över underrätts beslut under rättegången föranleda uppe- håll med målets behandling.

Har en part som enligt 4 5 an- mält missnöje med tingsrättens beslut under rättegången hänvisats att överklaga beslutet särskilt, skall målet vila till dess att överklagandet prövats. Rätten får dock bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta.

Anmäler någon missnöje enligt 6 5, får rätten förklara målet vi- lande till dess att överklagandet prövats, om det finns särskilda skäl.

I andra fall än som har sagts nu får ett överklagande av en tings- rätts beslut under rättegången inte leda till att målets behandling skjuts upp.

12 519

[ tvistemål där förlikning om saken är tillåten krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d 5 första stycket och i annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d & tredje stycket uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser

1. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning,

2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller

4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats.

l”Senaste lydelse 19932514.

I fråga om meddelade pröv- I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 & ningstillstånd skall 54 kap. 11 & tredje stycket och 13 5 gälla i tredje stycket tillämpas. tillämpliga delar.

12 a &” 13 5

I brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Om tingsrätten i sin dom även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen be- stämmelserna i 12 5.

Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riks- åklagaren, Justitiekanslern eller Justitieombudsman.

Om tingsrätten i en dom i brott— mål även prövat ensldlt anspråk mot den tilltalade, gäller i den de- len bestämmelserna i 12 5. Krävs inte prövningstillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövningstillstånd, och avser över— klagandet frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gär— ningen, behövs inte prövnings- tillstånd för ett överklagande an- gående enskilt anspråk med anled- ning av gärningen. '

Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riks- åklagaren, Justitiekanslern eller någon av Riksdagens ombudsmän.

Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd Skall 54 kap. 115 tredje stycket och 13 & gälla.

13 åar

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt,

2. anledning förekommer till ändring idet slut vartill tingsrätten kommit eller

3. det annars föreligger synner— liga skäl att pröva talan.

20Införd genom l993:514. 2'Införd genom 1987:747.

I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. llå tredje stycket tillämpas.

14 å -

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagan- det prövas av högre rätt,

2. anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kom- mit till eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

14 &”

Yälan mot tingsrättens beslut an- gående frågor som avses i 1 kap. 3 d & förs i samma ordning som talan mot beslut varigenom rätten ogillat en invändning om rätte- gångshinder.

15 5”

Kan talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat pröv- ningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse om vad som gäller ifråga om jitllföljd av talan upplysa parterna om detta och därvid också ange in— nehållet i 13 &.

Krävs prövningstillstånd i hav- rätten, skall tingsrättens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och om innehållet i 14 5.

50 kap.

Om vad i tvistemål Om överklagande av domar i tvistemål

[ 524

Vill någon part vädja mot tings— rättens dom i ett tvistemål, skall han ge in en vadeinlaga till tings- rätten. Inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

En part som vill överklaga tings- rättens dom i ett tvistemål skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

25”

Har ena parten enligt I & vädjat mot tingsrättens dom, får också motparten, även om han inte iala- tagit vad som sägs i den paragra- fen, föra talan mot domen. Han skall dock inom en vecka från den dag. då vadetiden gick ut, ge in

2:Senaste lydelse l989:656. 23Införd genom 1987:747. 24Senaste lydelse 1987:747. ”Senaste lydelse 1987:747.

Om ena parten överklagat tings- rättens dom, har motparten rätt 'att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 & angivna tiden gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan tid för- faller, om det första överklagandet

sin vadeinlaga till tingsrätten. Om den första vadetalan återkal- las eller av annat skäl förfaller, är också den senare vadetalan förfal- len.

återkallas eller av annat skäl förfaller.

3 526

Finnes vadetalan ej vara fullföljd inom rätt tid, skall den av under- rätten avvisas. Har vadeinlaga in- kommit till hovrätten före vadeti— dens utgång, skall den omständig- heten att inlagan inkommit till underrätten först däreJier ej för- anleda att den avvisas.

Et överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tings— rätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden.

4 527

1 vadeinlagan skall vadekäran- den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende underrättens domskäl enligt käran- dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbe- ropar till stöd för att sådant till— stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Sknfili gt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskriji eller styrkt avskrifi fogas vid vadeinlagan. Vill käranden att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. 1

26Senaste lydelse 1990:443. 17Senaste lydelse 1987:747.

Överklagandet skall innehålla

uppgifter om 1. den dom som överklagas,

2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas.

3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att prövnings- tillstånd skall meddelas, när så— dant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, skall kla- ganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anled- ningen till det. Sknfiliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överkla- gandet. Vill klaganden att det

vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

ladeinlagan skall vara egenhän- digt undertecknad av käranden eller hans ombud.

skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller f'omyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att motparten skall infinna sig personligen vid huvud- förhandling i hovrätten.

55”

Avvisas ej vadetalan, skall un- derrätten efter utgången av den i 2å angivna tiden utan dröjsmål till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställes i vadeinlagan yrkan- de, som påkallar omedelbar pröv- ning, såsom begäran om kvarstad eller om hävande av sådan åtgärd eller av förordnande, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, skall insän- dandet ske genast; till dess den i 2 & angivna tiden utgått, skall dock avskn'fi av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

Om inte överklagandet avvisas enligt 3 &, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 & angivna tiden sända över detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

Handlingarna skall översändas genast, om klaganden framställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom ett yrkande om kvarstad eller ett yrkande om upp- hävande av ett beslut om sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas även om den inte har laga kraft. Till dess att den i 2 & angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av över- klagandet jinnas tillgänglig vid tingsrätten.

66

Föreligger mot vadetalans upp— tagande annat hinder än i 35 sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.

7 års

Uppfyller vadeinlagan ej före- skrifterna i 4 å eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten före- lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket,

28Senaste lydelse 1981z828. 29Senaste lydelse 1984: 131.

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 4 & eller är det på annat sätt ofullständigt, skall hov- rätten förelägga klaganden att av- hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg- gandet skall överklagandet av-

skall vadetalan avvisas, om vade- inlagan är så ajitllständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

visas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

8 530

För målets beredande skall vade- inlagan med därvid fogade hand- lingar delgivas vadesvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skr-mh gt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta- lan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd. äge hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annor- lunda förordnas. Har underrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, äge ock hovrätten omedelbart förordna, att vidare

Om inte annat följer av andra stycket skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid.

Om det är uppenbart att överkla- gandet är ogmndat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr- kande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åt- gärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte

åtgärd för verkställighet ej må äga får verkställas.

rum.

9 531

Genmälet skall, om ej vadekä- randens yrkande medgives, innehålla yttrande rörande de av honom anförda grundema för vadetalan och angivande av de omständigheter vadesvaranden vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skrijiligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu—

30Senaste lydelse 1984: 131. 3lSenaste lydelse 1963zl49.

Om inte klagandens yrkande medges, skall motparten i sin svarsskrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de om- ständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgifi om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som åberopas i hav-

vudskrift eller styrkt avskn'j't fogas vid genmälet. Vill svaranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part under san— ningsförsäkran skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. I genmälet skall svaranden ock angiva, om han vill, att motparten skall in- finna sig personligen vid huvud- förhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud.

rätten inte lagts fram tidigare. skall parten i mål där förlikning om saken är tillåten förklara an- ledningen till det. Sknjiliga bevis som inte lagts Fam tidigare skall ges in samtidigt med svars- skrivelsen. Vill parten att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att klaganden skall infinna sig per- sonligen vid huvudförhandling i hovrätten.

10 532

Genmälet skall med därvid foga- de handlingar delgivas vadekäran- den.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder- lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skrift- växlingen och därvid även före- skriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrifi, endast om särskilda skäl äm därtill.

Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden.

Om det behövs, får hovrätten be- sluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestäm- melser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det jinns sär— skilda skäl.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 5 skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

10 a &”

Behövs prövningstillstånd, be- slutar hovrätten sedan skriftväx- lingen avslutats, om sådant till- stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upp- tas utan att skriftväxling skett.

32Senaste lydelse l989:656. 33Införd genom 1987:747.

11 5

Behövs prövningstillstånd, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats besluta om sådant till- stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

II &

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller besikt- ning, bevis upptages utom huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med- delas.

Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

12 534

I fråga om hat-rättens skyldighe- ter under förberedelsen skall 42 kap. 8 5 andra stycket tilläm- pas.

3'Senaste lydelse l989:656.

12 5

Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål tillhandahålls för syn eller be- siktning, bevis tas upp utom hu— vudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd enligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

I fråga om hovrättens skyl- digheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 5 andra stycket tilläm- pas.

13 &

Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling.

]. om klagandens ändringsyrkan- de har medgetts,

2. om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat.

3. om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud- förhandling eller förklarat att de inte har något att invända mot det eller

4. om värdet av det som överkla- gandet gäller uppenbart inte upp- går till det basbelopp enligt lagen (196238!) om allmän försäkring som gällde vid tidpunlaen för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand— ling.

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte-

13 &

Så snart målets beredande avslu— tats, bestämme hovrätten tid för huvudförhandlingen. För behand- ling av rättegångsfråga eller del av saken, som må avgöras sär- skilt, må huvudförhandling utsät- tas, ehuru målet i övrigt ej är be- rett till huvudförhandling.

145

Till huvudförhandlingen skola parterna kallas.

lbdekäranden skall föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan eljest förfaller. Skall han infinna sig personligen, förelägge hovrätten tillika vite. ladesvaranden skall, om han är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro eljest finnes vara av betydelse för målets hand— läggning eller utredning, föreläg- gas vite; förelägges ej vite, skall svaranden erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans ute- varv.

gångskosmader och sådan ränta som avser tid efter det att talan väckts.

B*t mål för alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför— handling inte hållas.

14 5

Innan ett mål avgörs utan huvud— förhandling, skall parterna, om det inte är uppenbart att de redan har slutfört sin talan, beredas till- fälle att göm det.

155. Om inte målet enligt 13 & avgörs utan huvudförhandling, skall

hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möj- ligt bestämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

16 &

Till huvudförhandlingen parterna kallas.

Klaganden skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överkla- gandet annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall hov- rätten också förelägga honom vite. Om det är av betydelse för målets handläggning eller utredning att motparten inställer sig eller om denne är skyldig att infinna sig personligen, skall han föreläggas vite. Föreläggs motparten inte vite, skall han upplysas om att målet kan komma att avgöras även om han uteblir.

skall

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skola underrättas om beslutet. .Om kallande av vittne eller sakkunnig gälle vad i 36 och 40 kap. är

stadgat.

15 535

I övrigt skall vad som sägs i 1 kap.9åsamt43kap.1-6åå, 8 5 andra - fjärde styckena och 10 - 14 55 tillämpas i fråga om hu- vudförhandling i hovrätten. Reg- lerna i 14 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för parterna.

16 5

Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, i den mån det erfordras, upplösas samt vade- käranden uppgiva, i vilken del do- men överklagas och vilket yrkande han framställer. lädesvaranden skall angiva, huruvida han medgi— ver eller bestrider yrkandet.

Därefter skola, om ej hovrätten finner annan ordning lämpligare, först vadekäranden och sedan vadesvaranden utveckla sin talan. Part skall yttra sig över vad motparten anfört. Äger förhand- ling rum, ehuru svaranden icke är tillstädes, skall genom hovrättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna framläggas vad han anfört.

lad tillstädeskornmen part anfört under skriftväxlingen eller eljest vid målets beredande må ej upp- läsas i annat fall, än då hans ut- saga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller han

35Senaste lydelse 1987:747.

Hovrätten skall också bestämma Prop. 1993/94zl90 vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandling- en. Partema skall underrättas om beslutet.

17 5

I övrigt skall det som sägs i lkap. 9åsamt43 kap. 1 -655, 8 5 andra - fjärde styckena och 10 — 14 55 tillämpas i fråga om hu- vudförhandling i hovrätten. Reg- lerna i 16 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för parterna.

18 5

Vid huvudförhandlingen skall den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen överklagas och den ändring i domen han yrkar. Mot- parten skall ange om han medger eller bestrider yrkandet.

Därefter skall, om inte hovrätten anser något annat lämpligare, törst klaganden och sedan mot- parten utveckla sin talan. larje part skall yttra sig över vad den andra parten anfört. Om förhand- lingen äger rum trots att klagan- dens motpart uteblivit, skall hov— rätten se till att det som denne anfört läggs fram ur handlingarna i den utsträckning det behövs.

underlåter att yttra sig eller eljest särskilda skäl äro därtill.

17 5

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen förebring- as. Äger huvudförhandling rum, ehuru vadesvaranden icke är till— städes, skall den av honom vid un- derrätten förebragta bevisningen, i den mån det enfordras, framläggas genom hovrättens försorg.

Om ej särskilda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före- bringas genom protokoll och andra handlingar från under- rätten, framläggas, innan bevis rörande samma omständighet omedelbart upptages av hovrätten. Äro rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.

18 &

Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19 &

Uteblir vadekäranden från rätte— gångstillfälle för huvudförhand- ling, vare hans vadetalan förfal- len.

Uteblir vadesvaranden och har vite förelagts honom, äge hovrät- ten, då saken är sådan, att förlik- ning därom ej är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite förord- na. att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till se- nare dag.

Kommer part tillstädes genom ombud, då föreläggande medde—

19 å .

Sedan parterna utvecklat sin ta- lan, skall bevisningen läggas fi'am. Om huvudförhandlingen äger rum trots att klagandens mot- part uteblivit, skall hovrätten se till att den bevisning som han lagt fram i tingsrätten läggs fi'am ur handlingarna i den utsträckning bevisningen har betydelse för målet i hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, bör ett av tingsrätten upp- taget bevis, som inte enligt 35 kap. 13 5 skall tas upp på nytt, läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang.

20 5

Sedan bevisningen lagts fram skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan.

21 &

Uteblir klaganden från samman- träde för huvudförhandling, för- faller överklagandet.

Uteblir klagandens motpart och har vite förelagts honom, får hov- rätten, när förlikning om saken inte är tillåten, i stället för att fö- relägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

"Om en part inställer sig endast genom ombud när han förelagts

lats honom vid vite att infinna sig personligen, och är saken sådan, att förlikning därom ej är tillåten, äge hovrätten i stället för att fö- relägga nytt vite förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

Har vite förelagts part eller skall part hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna ske, må dock målet avgöras utan hinder av att parten inställt sig allenast genom ombud eller uteblivit.

20 536

Har vadekärandens talan förfallit enligt 19 å och förelåg för hans utevaro laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrät- ten på ansökan av honom åter- uppta målet.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden uteblir på nytt, är hans rätt till åter- upptagande av målet förfallen.

21 537

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

1. om vadetalan medgivits,

2. om det är uppenbart att vade- talan är ogrundad,

3. om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud- förhandling eller förklarat sig inte ha något att erinra häremot, eller

4. om värdet av det varom talan fidlföljts uppenbart inte uppgår till det basbelopp enligt lagen (I962.'381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda

36Senaste lydelse 1984: 131 . 37Senaste lydelse 19841131.

vid vite att infinna sig personligen och är förlikning om saken inte tillåten, får hovrätten förelägga nytt vite eller besluta att han skall hämtas till rätten antingen omedel- bart eller till en senare dag.

Har vite förelagts en part eller skall parten hämtas till rätten och kan han inte hämtas, får dock målet avgöras trots att parten inställt sig endast genom ombud eller uteblivit.

22 5

Har överklagandet förfallit enligt 21 5, skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om klaganden uteblir på nytt, har han inte rätt att få målet återupptaget.

parter har begärt huvudförhand- ling.

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses fi'ån rätte- gångskostnader och sådan ränta som har upplupit efter det att talan väckts.

Ett mål för alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför- handling inte hållas.

22 538

Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudför- handling, och finnes ej uppenbart. att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dern.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu— vudförhandling skall äga rum.

235

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän— dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den be— visningen, må ändring i under— rättens dom i denna del ej ske, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hov- rätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antagit.

mSenaste lydelse 1954z432.

Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset tagits upp på nytt vid hu— vudförhandling i hovrätten. En så- dan ändring får dock göras, om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

245

Har, då tredskodom givits, den som yrkat sådan dom vädjat mot domen och upptages av motparten gjord ansökan om återvinning, skall målet av hovrätten visas åter

Om den överklagade domen är en tredskodom och tingsrätten tar upp en av klagandens motpart gjord ansökan om återvinning, skall målet av hovrätten åter—

till underrätten att handläggas i förvisas till tingsrätten för att samband med återvinningsmålet. handläggas i samband med åter- vinningsmålet.

25 539

Innan hovrättens dom eller slut- liga beslut meddelats, får vadeta- lan återkallas.

llzdekäranden får inte ändra sin talan att avse annan del av tings- rättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan.

I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa om- ständigheter eller bevis, som inte tidigare har förebringats, endast om

Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats.

En klagande får inte ändra sin talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som upp- getts vid överklagandet.

I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa en om- ständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om

1. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Framställs först i hovrätten ett yrkande om kvittning, får det av— visas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

Framställs först i hovrätten ett yrkande om kvittning och kan det inte utan olägenhet prövas i målet, får yrkandet avvisas.

275

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och finnes jävet grun— dat, skall hovrätten undanröja underrättens dom i vad den över- klagats.

Färs talan om jäv mot en do- mare i tingsrätten och anser hovrätten att jäv förelegat skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.

295

Undanröjer hovrätten under- rättens dom och grundas beslutet ej därå, att underrätten varit obehörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till

39Senaste lydelse l989:656.

Undanröjer hovrätten tingsrät— tens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten samtidigt återförvisa

underrätten för erforderlig be- handling.

Om befogenhet för hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet till annan underrätt stadgas i 10 kap. 20 &.

målet till tingsrätten för fortsatt

_ behandling.

BestämmeLser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns i 10 kap. 20 5.

51 kap.

Om vad i brottmål Om överklagande av domar i brottmål

Vill part vädja mot underrätts dom i brottmål, skall han inom tre veckor från den dag, då domen gavs, till underrätten inkomma med vadeinlaga.

En part som vill överklaga tings- rättens dom i ett brottmål skall göra detta skn'jtligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

25

Har ena parten enligt I & vädjat mot underrätts dom, äge även motparten, ehuru han ej iakttagit vad i nämnda paragraf sägs, föra talan mot domen; dock åligge honom att inom en vecka från den dag, då vadetiden utgick, till un- derrätten inkomma med vadein- laga.

Återkallas eller förfaller eljest den första vadetalan, är ock den senare vadetalan förfallen.

Om ena parten överklagat tings- rättens dom, har motparten rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i I & angivna tiden gick ut. Ett över- klagande som gjorts under sådan tid förfaller, om det första över— klagandet återkallas eller av annat skäl förfaller.

3540

Finnes vadetalan ej vara fitllföljd inorn rätt tid, skall den av under- rätten avvisas. Har vadeinlaga in- kommit till hovrätten före vadeti- dens utgång, skall den omständig- heten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej för- anleda att den avvisas.

40Senaste lydelse 19901443.

Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tings— rätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden.

I vadeinlagan skall vadekäran- den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende un- derrättens domskäl enligt käran- dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbe- mpar till stöd för att sådant till- stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i huvudskrzfi eller styrkt avskrift fogas vid vadeinlagan. Vill käran- den, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade skall intima sig person- ligen vid huvudförhandling i hov- rätten.

Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det angivas.

lbdeinlagan skall vara egenhän- digt undertecknad av käranden eller hans ombud.

4 gu

Överklagandet skall innehålla uppgifter om 1-. den dom som överklagas,

2. ivilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,

3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att prövnings- tillstånd skall medddelas, när så- dant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Sknftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat för- hör med ett vittne eller en sakkun- nig eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i hov— rätten.

Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges.

5 542

Avvisas ef vadetalan, skall un- derrätten efter utgången av den i 25 angivna tiden utan dröjsmål

”Senaste lydelse l993:514. 42Senaste lydelse 19471616.

Om inte överklagandet avvisas enligt 3 5, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 & angivna

till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Är den tilltalade häktad eller framställes i vadeinlagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, såsom begäran om den tilltalades häktande eller om åtgärd, som av— ses i 25 - 28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall in— sändandet ske genast; till dess den i 2 & angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

tiden sända över detta och övriga handlingari målet till hovrätten.

Handlingarna skall översändas genast, om den tilltalade är häktad eller om klaganden fi*amställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom ett yrkande om häktning av den tilltalade, om åt- gärd som avses i 25 - 28 kap. eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd. Till dess att den i 2 & angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av över- klagandet flnnas tillgänglig vid tingsrätten.

65

Föreligger mot vadetalans upp- tagande annat hinder än i 35 sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart

avvisa överklagandet.

7 543

Uppfyller vadeinlagan ej före- skrifterna i 4 5 eller är den eljest ofitllständig, skall hovrätten före- lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vade- inlagan är så ofitllständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 4 5 eller är det på annat sätt ofitllständi gt, skall hov— rätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före- läggande! skall överklagandet av- visas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

85"

För målets beredande skall vade- inlagan med därvid fogade hand- lingar delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bo—

"Senaste lydelse 1984: 1 3 l. "Lydelse enligt prop. l993/94zl43.

Om inte annat följer av andra stycket skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostads-

stadsadress, som saknar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges den till- talade i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att vadeta— lan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. [ frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta nå- gon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

adress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den till- talade i mål om allmänt åtal.

Om detär uppenbart att överkla- gandet är ogrundat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åt- gärd, får hovrätten omedelbart be- sluta att tingsrättens beslut tills vi- dare inte får verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om mot- parten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta nå- gon som inte är personligen när- varande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

9 545

Genmälet skall innehålla ytt- rande rörande de av vadekäranden anförda grunderna för vadetalan och angivande av de omständig- heter vadesvaranden vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskrift eller styrkt avskrif? fogas vid genmälet. Vill svaranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig skall äga mm eller

”Senaste lydelse 1963zl49.

Motparten skall i sin svars- skrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med svarsskrivelsen. Vill parten att det skall hållas förnyat förhör med ett vittne eller en sakkunnig eller förnyad syn på

förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. I genmälet skall svaranden ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade skall infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i hov- rätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då den tilltala- de är svarande, hans försvarare.

stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

10 &” Genmälet skall med därvid Hovrätten skall sända över fogade handlingar delges vade- svarsskrivelsen till klaganden. käranden. Uppgift om målsägan- des eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar be- tydelse för åtalet, skall inte fram- gå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder- lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skriftväx- lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att in- komma med mer än en skrift, en- dast om särskilda skäl äm danill.

Under förberedelsen får sam- manträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostads- adress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den tilltalade i mål om allmänt åtal.

Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväx- ling under förberedelsen. Hovrät- ten får också meddela närmare be- stämmeer om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns sär- skilda skäl.

Under förberedelsen får sam- manträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. Hovrätten får besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträdet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 å och 47 kap. 10 5 skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

10 a &" Behövs prövningstillstånd, beslu— tar hovrätten sedan skriftväxlingen

4éLydelse enligt prop. 1993/94: 143. "Införd genom l993:514.

]] 5 Behövs prövningstillstånd, skall hovrätten sedan skriftväxlingen

avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

II &

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller be- siktning, bevis upptages utom huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med— delas.

Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

Finnes i mål om allmänt åtal för- undersökningen böra fitllständigas eller, om förundersökning ej ägt rum, sådan böra företagas, äge hovrätten meddela åklagaren före- läggande därom.

I 2 &"

Hovrätten får bestämma att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträde enligt 10 & tredje stycket.

"Senaste lydelse l989:656.

avslutats besluta om sådant till- stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

12 5

Om hovrätten anser att det be- hövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål tillhandahålls för syn eller besikt- ning, bevis tas upp utom hu- vudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd en- ligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal åt— gärd enligt 23 kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren före— läggande om det.

13 &

Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,

]. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,

2. om endast den tilltalade över- klagat och hans ändringsyrkande godtas av motparten,

3. om det är uppenbart att över- klagandet är ogrundat eller

4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller ådörna honom påföljd eller

13 549

Så snart målets beredande avslu- tats, skall hovrätten bestämma tid för huvudförhandlingen. För be- handling av rättegångsfrågor eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudför- handling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för hu- vudförhandling.

Är den tilltalade häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 5, om det inte till

49Senaste lydelse l989:650.

döma honom till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgi- ven ji'ihet från föngelsestraf, förordnande enligt 34 kap. 1 5 första stycket ] brottsbalken.

Har ! fall som avses i första stycket en part begärt huvudför- handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 5 får prö- vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför- handling inte hållas.

14 5

Innan ett mål avgörs utan huvud- förhandling, skall parterna, om det inte är uppenbart att de redan har slutfört sin talan, beredas tillfälle att göra det.

15 5 Om inte målet enligt 13 & avgörs utan huvudförhandling, skall

hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möj- ligt bestämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

Om den tilltalade är häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 &, om

följd av åtgärder som avses i 11 5 eller andra omständigheter är nöd- vändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 5, skall tiden räknas från den dag han häktades.

14 5”

det inte till följd av åtgärder som avses i 12 5 eller andra omstän- digheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 &, skall tiden räknas från den dag han häktades.

165

Till huvudförhandlingen skall parterna kallas. En enskild vadekärande skall föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall han också erinras om bestämmelsen i 19 5 första stycket andra meningen. En enskild vadesvarande skall, om han är skyldig att infinna sig per- sonligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets hand- läggning eller utredning, föreläg- gas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anledning anta att han inte skulle iaktta ett sådant föreläggande, får hovrätten förord- na att han skall hämtas till rätten. Meddelas inte något sådant före- läggande eller förordnande skall svaranden erinras om att målet kan komma att avgöras utan hinder av att han uteblir. Hov- rätten förordnar om inställande! av en tilltalad, som är anhållen eller häktad.

Skall i mål om allmänt åtal målsägande höras i anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas att vid huvudförhandlingen infinna sig personligen.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skola underrättas om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig

50Senaste lydelse 19841131.

En enskild klagande skall föreläggas att inställa sig vid på— följd att överklagandet annars för- faller. Skall han infinna sig personligen, skall hovrätten också upplysa honom om bestämmelsen i 21- 5 första stycket andra me- ningen. Omdet är av betydelse för målets handläggning eller utred- ning att en enskild motpart in- ställer sig eller om denne är skyl- dig att infinna sig personligen, skall han föreläggas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anled- ning anta att han inte skulle följa ett sådant föreläggande, får hov- rätten besluta att han skall hämtas till rätten. Om hovrätten inte före- lägger motparten vite eller be- slutar att han skall hämtas, skall hovrätten upplysa honom om att målet kan komma att avgöras även om han uteblir. Hovrätten skall besluta att en tilltalad som är an- hållen eller häktad skall inställas till huvudförhandlingen.

Skall i mål om allmänt åtal en målsägande höras med anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas att infinna sig personligen.

Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandling- en. Parterna skall underrättas om beslutet.

gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

15 551

I övrigt skall vad som sägs i 1kap.9åsamt46kap.l—Såå, 6 5 andra stycket, 7 — 9, 11, 13, 16 och 17 åå tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 14 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudför- handling och föreläggande för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten förordna om lämpliga åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall kunna slut- föras.

17 5

I övrigt skall det som sägs i lkap.9åsamt46kap.1-Såå, 6 5 andra stycket, 7 - 9, 11, 13, 16 och 17 55 tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudför- handling och föreläggande för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpliga åtgärder för att målet skall kunna slutföras vid den förhandlingen.

I fråga om sådana åtgärder gäller 10 -' 12 åå i detta kapitel.

16 &

Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, i den mån det erfordras, uppläsas samt vadekä— randen uppgiva, i vilken del domen överklagas och vilket yr- kande han framställer. Tillfälle skall lämnas vadesvaranden att yttra sig över yrkandet.

Åklagaren eller målsäganden, då

talan föres allenast av denne, skall däreyier utveckla åtalet, i den mån det erfordras för prövning av va- detalan. Har talan fitllfölj'ts av den tilltalade, må dock, om hovrätten finner det lämpligare, först den tilltalade och därefter åklagaren eller målsäganden utveckla sin talan. Part skall erhålla tillfälle att bemöta vad motparten anfört. Äger huvudförhandling rum, ehuru vadesvaranden icke är till- städes, skall genom hovrättens för-

51Senaste lydelse 1987:747.

18 5

Vid huvudförhandlingen skall den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen överklagas och ' den ändring i domen han yrkar. Mot— parten skall lämnas tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Därefter skall åklagaren utveckla åtalet i den utsträckning det be— hövs för prövningen av överkla- gandet. Om talan förs endast av målsäganden, gäller detta i stället denne. Om hovrätten finner det lämpligare får dock en tilltalad som överklagat utveckla sin talan före åklagaren eller målsäganden. lärje part skall få tillfälle att bemöta vad den andra parten anfört. Om förhandlingen äger rum trots att klagandens motpart uteblivit, skall hovrätten se till att

sorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna framläggas vad han anfört.

Vid förhör med målsäganden eller den tilltalade må skriftlig uppteckning av vad han anfört in- för underrätten eller inför åkla- gare eller polismyndighet icke uppläsas i annat fall, än då hans utsaga vid förhöret avviker från den tidigare utsagan eller han vid förhöret underlåter att yttra sig.

17 &

Sedan parternas talan framlagts, skall bevisningen förebringas. Den vid underrätten förebragta bevis- ningen skall genom hovrättens för- sorg, i den mån det är av betydel- se för målet i hovrätten, hamläg- gas sådan den föreligger i proto— koll och andra handlingar; finner hovrätten det lämpligare och sam— tycka parterna därtill, må dock bevisningen förebringas av par- terna.

Om ej särskilda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före- bringas genom protokoll och andra handlingar från under- rätten, framläggas, innan bevis rörande samma omständighet omedelbart upptages av hovrätten. Äm rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.

18 5

Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19 552

Om en enskild vadekärande ute- blir från huvudförhandling, för-

”Senaste lydelse l984zl31.

det som denne anfört läggs fram Prop. l993/94zl90 ur handlingarna i den utsträckning det behövs.

195 .

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen läggas fram. Hovrätten skall se till att den bevisning som lagts Fam i tingsrätten läggs fram ur hand- lingarna i den utsträckning bevis— ningen har betydelse för målet i hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, bör ett av tingsrätten upp- taget bevis, som inte enligt 35 kap. 13 5 skall tas upp på nytt, läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedele tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang.

20 5

Sedan bevisningen lagts fram skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan.

21 & Uteblir en enskild klagande från sammanträde för huvudförhand-

faller hans vadetalan. Detsamma gäller, om en enskild vadekäran- de, som ålagts att infinna sig per- sonligen, inställer sig endast ge- nom ombud och hovrätten inte an- ser sig ändå kunna avgöra målet.

Om en enskild vadesvarande uteblir och vite har förelagts honom, får hovrätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten anting- en omedelbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om en en- skild vadesvarande, som vid vite förelagts att infinna sig person- ligen, inställer sig endast genom ombud.

ling, förfaller överklagandet. Det- samma gäller, om en enskild kla- gande som förelagts att infinna sig personligen inställer sig endast ge- nom ombud och hovrätten inte an- ser sig ändå kunna avgöra målet.

Uteblir. en enskild motpart och har vite förelagts honom, får hov- rätten förelägga nytt vite eller be- sluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om en enskild motpart som vid vite förelagts att infinna sig personligen, inställer sig endast genom ombud.

Underlåteri mål om allmänt åtal en målsägande, som skall höras i an- ledning av åklagarens talan, att "infinna sig personligen, gäller andra

stycket.

Om vite har förelagts vadesva- randen eller om denne skall häm- tas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra må- let trots att vadesvaranden inställt sig endast genom ombud eller ute- blivit. Ett mål får också avgöras om en enskild vadekärande, som förelagts att infinna sig person- ligen, inställt sig endast genom ombud.

20 553

Har vadekärandens talan förfallit enligt 19 å och förelåg för hans utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrätten på ansökan av honom återuppta målet.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden sedan målet återupptagits uteblir från huvudförhandling eller underlåter

”Senaste lydelse 1984: 13 l .

Om vite har förelagts klagandens motpart eller om denne skall häm- tas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att han inställt sig en- dast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om en enskild klagande som förelagts att infinna sig personligen inställt sig endast genom ombud.

22 5

Har överklagandet förfallit enligt 21 5 skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro eller under- låtenhet att intima sig personligen hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om klaganden sedan målet återupptagits uteblir eller in- te följer ett föreläggande att

att följa ett föreläggande att infin— na sig personligen, är hans rätt till återupptagande av målet förfallen.

21 554

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

1. om talan av åklagaren förs endast till den tilltalades förmån,

2. om talan, som förs av den tilltalade, biträtts av motparten,

3. om det är uppenbart att vade- talan är ogrundad, eller

4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller att ådörna honom påföljd eller döma honom till annan på- följd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdöman- de av vite och, om det inte sam- tidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. l & första stycket 1 brotts- balken.

Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudför- handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Förs talan även om annat än an- svar, får målet avgöras utan hu- vudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 21 5 får prö- vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför- handling inte hållas.

22555. Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudförhand- ling, och jinnes ej uppenbart, att

”Senaste lydelse 1984: 131 . ”Senaste lydelse 1954z432.

intima sig personligen, har han Prop. 1993/94:l90 inte rätt att få målet återupptaget.

parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem. Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu- vudförhandling skall äga rum.

239

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, må ändring i under- rättens dom i denna del ej ske annat än till den tilltalades för- mån, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hovrätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antagit.

Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den be- visningen, fär tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras, om den är till förmån för den till- talade eller om det finns synner- liga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

245

Innan hovrättens dom eller slut- liga beslut meddelats, må vadeta- lan återkallas. Åklagare, som i hovrätten fört talan mot den till- talade, äge till hans förmån ändra sin talan.

lhdekäranden äge ej ändra sin vadetalan att gälla annan gärning än den som avses i vadeinlagan.

Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom eller slutliga beslut har meddelats. Åklagare som i hovrätten fört talan mot den tilltalade får ändra sin talan till dennes förmån.

En klagande får inte ändra sin talan att gälla en annan gärning än den som avses i överklagandet.

25 &”

Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades talan eller sådan talan, som åklagaren för till hans förmån. döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock besluta om

56Senaste lydelse 198811370.

Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande eller av åklagarens överklagande till hans förmån döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrät- ten dömt till. Hovrätten får dock

överlämnande till särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till annan på- följd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av talan som anges i första stycket besluta om utvis- ning, om tingsrätten inte meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att åter- vända till Sverige.

besluta om överlämnande särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av ett överklagande som anges i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat sådant beslut, eller be- stämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.

275

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och jinnes jävet grun- dat, skall hovrätten undanröja underrättens dom i vad den över- klagats.

Förs talan om jäv mot en doma- re i tingsrätten och anser hov- rätten att jäv förelegat skall hov- rätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.

295

Undanröjer hovrätten under- rättens dom och grundas beslutet ej därå, att underrätten varit obe- hörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till under- rätten för erforderlig behandling.

Om befogenhet för hovrätten att, då underrätten varit obehörig,

hänvisa målet till annan underrätt stadgasi 19 kap. 11 &.

30 &

Sedan hovrättens dom eller slut- liga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskrift av domen eller beslutet översändas till un— derrätten.

31 å - Har talan mot underrätts dom jitllfölits allenast såvitt angår annat än ansvar, skall målet i hovrätten behandlas som tviste- mål.

. målet

Undanröjer hovrätten tingsrät- tens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten samtidigt återförvisa till tingsrätten för fortsatt behandling.

Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns i 19 kap. 11 &.

30 5

Har tingsrättens dom överklagats endast i fråga om annat än ansvar, skall målet i hovrätten behandlas som tvistemål.

till Prop. l993/94: 190

52 Kap.

Om besvär Om överklagande av beslut 1 559

Vill någon överklaga en tings- rätts beslut, skall han ge in en be- svärsinlaga till tingsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman- träde för förhandling och det inte heller vid något sådant samman- träde har tillkännagivits när be- slutet kommer att meddelas, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av be- slutet. Klagan över beslut om nå- gons häktande, kvarhållande i häk— te, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a &, om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 5, är inte inskränkt till viss tid.

Den som vill överklaga en tings- rätts beslut skall göra detta skrift- ligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten.

Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman- träde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvar- hållande i häkte, tillstånd till re— striktioner enligt 24 kap. 5 a 5, om åläggande av reseförbud eller i fråga som avses i 49 kap. 75 är inte inskränkt till viss tid.

I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

2560

Finnes besvärstalan ej vara full- fölid inom rätt tid, skall den av underrätten avvisas. Har be- svärsinlaga inkommit till hovrätten före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.

Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tings— rätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden.

3 åél

I besvärsinlagan skall klaganden

uppgi va: 1 . det beslut, mot vilket talan föres;

”Senaste lydelse 199311408. (”Senaste lydelse 1990:443. 6'Senaste lydelse 1963: 149.

Överklagandet skall innehålla

uppgifter om 1. det beslut som överklagas,

2. grunderna för besvärstalan; samt

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skn'ftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i huvudskn'j? eller styrkt avskrift fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen- händigt undertecknad av klagan- den eller hans ombud.

2. den ändring i beslutet som yrkas, 3. grunderna för överklagandet,

4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att prövnings— tillstånd skall meddelas, när så- dant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet.

45

Avvisas ej besvärstalan, skall underrätten utan dröjsmål till hov- rätten insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt huvudsknfi eller styrkt avskrift av akten, såvitt angår den fitllföUda

frågan.

Om inte överklagandet avvisas enligt 2 5, skall tingsrätten till hovrätten sända över detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för prövningen av över- klagandet.

55

Föreligger mot besvärstalans upptagande annat hinder än i 2 & sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sen!, får hovrätten omedele avvisa överklagandet.

6 562

Uppfyller besvärsinlagan ej före- skrifterna i 3 5 eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten före- lägga klaganden att avhjälpa bris- ten.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall besvärstalan avvisas, om besvärs- inlagan är så ojitllständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

”Senaste lydelse 1984: 131 .

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 3 5 eller är det på annat sätt ofizllständigt, skall hov— rätten förelägga klaganden att av- hjälpa bristen. -

Följer klaganden inte föreläg- gandet skall överklagandet av- visas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

7?”

Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsin— lagan med därvid fogade hand- lingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftli g förklaring.

Ej må, med mindre tillfälle läm- nats motparten att förklara sig, ändring göras i underrättens beslut, såvitt angår hans rätt.

Har underrätten i tvistemål av- slagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hov— rätten omedelbart bevilja åtgärden " att gälla, till dess annorlunda förordnas. Har underrätten bevil- jat åtgärd, som nu sagts, eller för- ordnat, att beslut må verkställas utan hinder av att det icke äger la- ga kraft, äge hovrätten omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 aå eller reseförbud, må hovrätten ock utan motpartens hörande göra ändring i underrättens beslut.

Om hovrätten finner att klagan- dens motpart bör höras angående överklagandet, skall överklagandet delges honom med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid.

Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rått.

Har tingsrätten i tvistemål avsla- git ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål av- slagit yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgär- den att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åt- gärd eller förklarat att beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedel- bart besluta att tingsrättens beslut tilLs vidare inte får verkställas. Hovrätten får också ändra tings— rättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 35 eller reseförbud utan att höra motparten.

85"

Förklaringen skall innehålla ytt- rande rörande de av klaganden anförda grunderna för besvärsta- lan och angivande av de omstän- digheter förklaranden vill anföra.

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som

(”Senaste lydelse l993:l408. 64Senaste lydelse 1963zl49.

Motparten skall i sin svars- skrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skn'ftliga bevis som

ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskn'ft eller styrkt avsknjft fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän- digt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brott- mål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.

inte lagts Fam tidigare skall ges in till hovrätten samtidigt med svars- skrivelsen.

95

Har förklaring inkommit och fin- nes ytterligare skriftväxling erfor- derlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika med- dela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift,

endast om särskilda skäl äro därtill. 9 a 565 Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts över be- svären, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om så- dant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

IO &”

Om det är nödvändigt för utred- ningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten förordna om detta på lämpligt sätt. Hovrätten förordnar om inställandet av den som är anhållen eller häktad.

Vad som sägs i 43 kap. 8 % tjär- de stycket gäller även vid förhör enligt första stycket.

65Införd genom 1987:747. 66Senaste lydelse 1987: 121 1.

Om det behövs får hovrätten besluta om ytterligare skrift- växling. Hovrätten får också med- dela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestäm- ma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

10 5

Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts angående överklagandet, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats be- sluta om sådant tillstånd skall med— delas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skrift- växling har skett.

] I 5

Om det är nödvändigt för utred— ningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt. Hovrätten skall besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till förhöret.

Det som sägs i 43 kap. 8 & tjär— de stycket gäller även vid ett förhör enligt första stycket.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

11 9

Sedan erforderliga åtgärder vid- tagits, skall målet så snart ske kan av hovrätten företagas till av- görande.

Om hovrätten beslutat häkta Prop. 1993/94zl90 någon som inte är personligen när- varande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

125

Innan hovrättens slutliga beslut meddelats, må besvärstalan åter- kallas.

Ett överklagande får återkallas innan hovrättens slutliga beslut har meddelats.

135

Sedan hovrättens slutliga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskrift av beslutet översändas till underrätten.

Har en part eller intervenient överklagat ett beslut som tagits in i en dom eller som får överklagas endast i samband med att domen överklagas, och är även domen överklagad, skall målen i hav- rätten handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap.

Första stycket gäller inte om beslutet angår ett ombud, en för- svarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i tings- rätten.

53 Kap.

Om mål, som upptages ome- delbart av hovrätt

Om mål som tas upp omedelbart

15

I tvistemål, som skall upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 42-44 kap. stadgat motsvarande tillämpning.

I tvistemål som skall tas upp omedelbart av en hovrätt tillämpas bestämmelserna om rättegången vid tingsrätt i 42-44 kap.

2 å67

I brottmål, som skall upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 45—47 kap. stadgat motsvarande tillämpning; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

1. Hovrätten äge ej uppdraga åt åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten äge för målets beredande i stämningen förelägga den tilltalade att till hovrätten in— komma med skriftligt genmäle. Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas åklagaren. Finnes för målets beredande ytter- ligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Rätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skriftväx— lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig.

3. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 5, 46 kap. 11 å och 47 kap. 22 & är föreskriven för hållande av huvudförhandling i mål, vari den tilltalade är anhållen eller häktad, skall gälla en tid av två veckor:

4. Förekommer ej anledning till ådömande av annan påföljd än böter, äge hovrätten företaga målet till avgörande utan huvud- förhandling; därom gälle vad i 51 kap. 22 & stadgats.

I brottmål som skall tas upp omedele av en hovrätt, tilläm— pas bestämmelserna om rätte- gången vid tingsrätt i 45-47 kap. med följande avvikelser:

l. Hovrätten får inte uppdra åt åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten skall i stämningen förelägga den tilltalade att svara skriftligen inom en viss tid. Hov— rätten skall sända över svarsskri- velsen till åklagaren. Om det be- hövs får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling. Hovrätten får också meddela närmare be- stämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig.

3. I stället för den tid om en vecka som gäller enligt 45 kap. 14 &, 46 kap. 11 å och 47 kap. 225 för hållande av huvudför- handling i vissa fall skall en tid om två veckor gälla.

4. Om det inte finns anledning att döma till någon annan påföljd än böter, får hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling. I sådant fall tillämpas 51 kap. 14 &.

54 kap.

Om fullföljd av talan mot hov- rätts dom och beslut

.Om rätten att överklaga hovrätts

domar och beslut

1568

lillan mot hovrätts dom skall föras genom ansökan om revision.

67Senaste lydelse 1964: 166. ”Senaste lydelse l989:656.

En hovrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

Har partema skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att . förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens upp— komst gäller dock inte i mål som avses i ] kap. 3 d & första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, skall hovrätten med hän— syn tilI omständighetema bestäm- ma om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med att hovrättens slutliga avgö- rande överklagas.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be- stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i44 kap. 9åoch 53 kap. l å.

] a 569

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket. bestämmer hovrätten med hänsyn till omständighetema om talan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot hovrättens slutliga avgörande. Talan förs genom an- sökan om revision.

2 &

7älan mot hovrätts slutliga be- slut skall föras genom besvär. Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras genom ansökan om revision.

Äger part göra ansökan om åter- upptagande av mål, som avgjorts

”Införd genom l990:443.

2 5

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av- talet, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i ] kap. 3 d & första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om förlikning om saken är tillåten.

3 5

En hovrätts slutliga beslut får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts genom ett slut— ligt beslut, för han dock inte över— klaga beslutet.

Ett beslut av en hovrätt enligt vilket ett mål återförvisats till

Prop. 1993/942190

Sl

genom slutligt beslut, må han ej fullfölja talan mot beslutet.

2 a 570

Hovränens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till offentlig försvarare får inte över- klagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det föreligger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 10 & första stycket 1

3 &

lltd i 49 kap. 3 -5, 7och ll åå är stadgat i fråga om talan mot underrätts beslut äge motsvarande tillämpning beträffande talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, i där uppkommen eller dit fitllföljd fråga, som avses i nämnda lag- rum.

4å Beträffande hovrätts beslut i

annat fall än nu sagts gälle vad i 49 kap. 8 5 är stadgat.

5 571 .

Då hovrätten ogillat yrkande om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseför- bud eller hävt ett beslut om häkt— ning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseför- bud, får talan mot beslutet föras endast i samband med talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut.

70Införd genom l989:352. 7'Senaste lydelse l993zl408.

tingsrätten får överklagas endast om hovrättens prövning innefattar ett avgörande av en fi'åga som in- verkar på målets utgång.

Hovräuens beslut i en överkla— gad fråga om ersättning till of- fentlig försvarare får inte överkla- gas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det änns särskilda skäl för att pröva om tillstånd skall ges enligt 10 & första stycket 1.

4 &

Det som sägs i 49 kap. 4 - 6. 8 och 11 55 om överklagande av en tingsrätts beslut skall tillämpas vid överklagande av en hovrätts be- slut, som inte är slutligt, i frågor som avses i de nämnda para— graferna och som uppkommit i hovrätten eller överklagats dit.

5 5

I fråga om hovrättens beslut i annat fall än som anges i 3 eller 4å tillämpas 49 kap. 3 & andra stycket och 9 5.

6 5

Om hovrätten ogillat ett yrkande om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseförbud eller upphävt ett beslut om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a & eller reseförbud, får beslutet överklagas endast i samband med att hovrättens dom eller slutliga beslut överklagas.

6 &

Över beslut, varigenom hovrätt visat mål åter till underrätt, må ej klagas; innefattar hovrättens pröv— ning avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång, äge dock part utan hinder av vad nu sagts fullfölja talan däremot.

Har hovrätt funnit underrätten behörig att upptaga mål, må talan däremot ej föras. med mindre invändningen mot underrättens behörighet grundas å omständig het, som vid jitllföljd högre rätt haft att självmant beakta.

Har hovrätten funnit att tingsrät- ten varit behörig att ta upp ett mål , får hovrättens beslut om detta överklagas endast om invänd- ningen mot tingsrättens behörighet grundas på en omständighet som högre rätt självmant skall beakta vid ett överklagande.

85"

Yblan får inte föras mot hovrät— tens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt eller i någon dit fullföljd fråga som avses i 49 kap. 45 första stycket 7 eller 9 eller 6 &. Elan får inte heller föras mot hovrättens beslut att meddela prövningstillstånd.

Ett beslut får inte överklagas, om hovrätten i beslutet

]. prövat en ftåga om jäv mot domare i tingsrätt,

2. prövat en till hovrätten över- klagad fråga som avses i 49 kap. 5 & första stycket 7 eller 9 eller 7 5 eller

3. meddelat prövningstillstånd.

9 än

Tälan mot hovrätts dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid tingsrätt får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta dom- stolen meddelat parten tillstånd till detta enligt 10 &. Detsamma gäller talan mot hovrätts slutliga beslut i ett ärende som har direkt samband med ett mål eller ärende som nu sagts, dock inte beslut som avses i 16 5.

”Senaste lydelse 1987:747. 73Senaste lydelse 19892352.

Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hov- rättens dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid tingsrätt. Detsamma gäller hov- rättens slutliga beslut i ett ärende som har ett direkt samband med ett sådant mål eller ärende utom beslut som avses i 17 5.

Första stycket gäller inte talan, som i mål om allmänt åtal förs av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller justitieombudsman.

Första stycket gäller inte över- klaganden av Riksåklagaren, Justi— tiekanslern eller någon av Riks- dagens ombudsmän i mål där allmänt åtal förs.

10 574

Prövningstillstånd må meddelas allenast

1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta domstolen; eller

2. om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att grund för resning föreligger eller domvilla förekommit eller att må- lets utgång i hovrätten uppenbar-

ligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål, som samtidigt föreligga till bedömande, må prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överkla- gandet prövas av Högsta domsto— len eller

2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att må- lets utgång i hovrätten uppenbar- ligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar pröv— ningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

åts

Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet. vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet-.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt första stycket får Högsta domstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis.

Meddelas prövningstillstånd utan sådan begränsning som avses i första stycket, gäller det domen eller det slutliga beslutet i dess helhet, såvitt parten för talan mot detta, samt beslut, som överklagas i samband med talan mot domen eller det slutliga beslutet.

7”Senaste lydelse l97l:218. 75Senaste lydelse l989:352.

Et prövningstillstånd som med- delas utan sådan begränsning som avses i första stycket gäller

]. domen eller det slutliga be- slutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet,

2. överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga be- slutet och som inte angår ett om-

Prop. 1993/94: 190

I den mån prövningstillstånd ej meddelas och fråga därom ej förklaras vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. Erinran därom skall intagas i Högsta domstolens beslut.

I I a 57”

Vid talan som avses i 9 & andra stycket får Högsta domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet till en viss prejudikatfråga.

bud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i hovrätten,

3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas.

I den utsträckning prövningstill- stånd inte meddelas och fråga om tillstånd inte heller förklaras vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upp— lysning om detta skall tas in i Högsta domstolens beslut.

12 &

Vid överklagande som avses i 9 5 andra stycket får Högsta dom— stolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet till en viss prejudikatfråga.

Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke, skall målet i övrigt vila.

I den mån Högsta domstolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i det beslut varigenom prövning vägras. -

12 &”

Vid avgörandet av om pröv— ningstillstånd skall meddelas be- höver hänsyn tas endast till om- ständigheter som har åberopats av sökanden.

7Ölnförd genom 19891352. 77Införd genom 1981 : 1088.

I den utsträckning Högsta dom- stolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga be- slut stå fast. En upplysning .om detta skall tas in i det beslut ge- nom vilket prövning vägras.

13 5

Vid avgörandet av om pröv- ningstillstånd skall meddelas be- höver hänsyn tas endast till såda- na omständigheter som har åbero- pats av klaganden.

13 5"

Förs i mål eller ärende, som väckts vid underrätt, talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, och har ej i anledning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats prövningstill- stånd, som enligt 1 l & tredje stycket gäller även beslutet, tillämpas 9 - 12 55.

14 579

Då hovrätt meddelar beslut, varemot talan enligt 5, 6, 7 eller 8 & ej må föras, skall hovrätten i beslutet giva det till känna.

Kan talan mot hovrätts dom eller beslut ej komma under Högsta domstolens prövning, med mindre Högsta domstolen meddelat parten tillstånd därtill, give hovrätten i samband med underrättelse om ta- lans jdl/öljande det till känna med angivande av innehållet i 10 5.

15 580

Anser part, att underrättelse, som hovrätten enligt 14 & första stycket meddelat, är oriktig, äge han i samband med jidlföljande av talan mot domen eller beslutet påkalla prövning av frågan.

Ej må i annat fall än i första stycket sägs fråga, som där avses, komma under Högsta domstolens prövning. lad hovrätt i övrigt fö- reskrivit om sättet för fullföljd av talan skall lända till efterrättelse.

78Senaste lydelse 19892352. 7”Senaste lydelse 1971 :218. ”Senaste lydelse 1971:218.

14 å

Avser överklagandet ett beslut av hovrätten som inte är slutligt och som meddelats i ett mål eller ärende som väckts vid tingsrätt skall 9 - 13 && tillämpas. Detta gäller dock inte om Högsta dom— stolen rned anledning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut har meddelat prövnings- tillstånd som enligt 1115 tredje stycket gäller även beslutet.

15 5

Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 5 andra stycket eller 6, 7 eller 8 5 inte får överklagas, skall beslutet innehålla uppgift om det.

Krävs prövningstillstånd i Högsta domstolen, skall hovrättens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och om innehållet i 10 5.

16 5

Om en part anser att en upplysning enligt 15 5 första stycket är oriktig, får han i samband med att beslutet över- klagas begära att Högsta dom- stolen prövar frågan om rätt att överklaga. I annat fall får frågan inte prövas av Högsta domstolen.

16 &

Över hovrätts beslut, varigenom missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eller återuppta— gande eller revisions— eller be- svärstalan mot hovrätts dom eller beslut avvisats, må klagan föras genom besvär. Ej må i annat fall fråga, huruvida sådan anmälan eller ansökan gjorts eller talan eljest fullföljts på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, komma under Högsta domstolens bedömande.

1 7 &

Ftt beslut genom vilket hovrätten avvisat en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller åter- upptagande eller ett överklagande av hovrätts dom eller beslut får överklagas. Frågan om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett överklagande skett inom rätt tid får annars inte prövas av Högsta domstolen.

55 kap.

Om revision Om överklagande av domar

15

Vill part söka revision av hov- rätts dom, skall han inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, till hovrätten inkomma med revisionsinlaga.

3 gar

Finnes revisionstalan ej vara fullföljd inom rätt tid, skall den av hovrätten avvisas. Har revi- sionsinlaga inkommit till Högsta domstolen före revisionstidens ut- gång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till hovrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.

4 ås:

I revisionsinlagan skall revisions- käranden uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan

föres;

alSenaste lydelse 1990:443. 32Senaste lydelse 1981:1088.

En part som vill överklaga hovrättens dom skall göra detta sknfiligen. Skrivelsen skall ges in till hovrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom fyra veckor från den dag då domen meddelades.

2 5

Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av hovrätten. Överklagandet skall dock inte av- visas om det har kommit in till Högsta domstolen inom klago- tiden.

3?) Överklagandet skall innehålla

uppgifter om 1. den dom som överklagas,

2. grunderna för revisionstalan med angivande, i vilket avseende hovrättens domskäl enligt käran— dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar:

Erfordras prövningstillstånd, skall käranden i revisionsinlagan ange de omständigheter han åbe- mpar till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.

Käranden skall i revisionsin- lagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. I tviste- mål skall käranden, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva an— ledningen härtill. Åbempar käran— den skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall det i huvudskn'ft eller styrkt avskrift fogas vid re— visionsinlagan. I revisionsinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten eller i brottmål målsägande eller den till— talade skall inlinna sig personligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

Är i brottmål den tilltalade an- hållen eller häktad, skall det angivas.

Revisionsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.

5 583

Avvisas ej revisionstalan, skall hovrätten efter revisionstidens ut- gång utan dröjsmål till Högsta domstolen insända revisionsin- lagan med därvid fogade hand- lingar samt underrättens och hov- rättens akteri målet. Är i brottmål den tilltalade häktad eller fram- ställes i revisionsinlagan yrkande,

83Senaste lydelse 1981 :828.

2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,

3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende hovrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, .

4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att pröv- ningstilLstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. -

Har en omständighet eller ett be- vis som åberopas i Högsta dom- stolen inte lagts f'ram tidigare, skall klaganden i tvistemål för— klara anledningen till det. Skrift- liga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med klagoskrivelsen. Klaganden skall också ange om han vill att mot- parten eller i brottmål målsägan- den eller den tilltalade skall infin- na sig personligen vid huvudför- handling i Högsta domstolen.

Är i brottmål den tilltalade an- hållen eller häktad, skall det anges.

4 &

Om inte överklagandet avvisas enligt 2 5, skall hovrätten efter ut- gången av klagotiden sända över detta och övriga handlingar i målet till Högsta domstolen. Handlingarna skall översändas ge- nast, om i brottmål den tilltalade är häktad eller om klaganden ft'amställt ett yrkande som fordrar

som påkallar omedelbar prövning, såsom i tvistemål begäran om kvarstad eller om hävande av sådan åtgärd eller av förordnande, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller i brottmål begäran om den tilltalades häktande eller om åt- gärd, som avses i 25-28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall insändandet ske genast.

6 5

Föreligger mot revisionstalans upptagande annat hinder än i 3 & sägs, må talan av Högsta domsto- len omedelbart avvisas.

7 åt"

Uppfyller revisionsinlagan ej föreskrifterna i 4 & första, tredje eller femte stycket eller är den eljest ofullständig, skall Högsta domstolen förelägga revisionskä- randen att avhjälpa bristen.

Följer revisionskäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall revisionstalan avvisas, om revisionsinlagan är så ojitllständig att den inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i Högsta domstolen.

omedelbar prövning, såsom i tvis- temål ett yrkande om kvarstad eller ett yrkande om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas även om den inte har laga kraft, eller i brottmål ett yrkande orn häktning av den till- talade eller om åtgärd som avses i 25-28 kap. eller om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd.

5 5

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får Högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

6 &

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 3 5 första stycket 1- 3 eller 5 eller andra stycket eller är det på annat sätt ojitllständigt, skall Högsta domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före- läggandet skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i Högsta domstolen.

75

Behövs prövningstillstånd, skall Högsta domstolen besluta om sådant tillstånd skall meddelas. När det Jinns skäl för det, får

frågan tas upp utan att sknft-

växling har skett.

8 ås!

För målets revisionsinlagan

beredande skall med därvid

34Senaste lydelse 1984:13l.

85Lydelse enligt prop. l993/94: 143.

Om inte annat följer av 75, skall överklagandet delges motpar-

fogade handlingar delges revi- sionssvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som sak- nar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förord— nat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högsta domstolen omedelbart be- vilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas. Har hov- rätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fastställt underrätts beslut därom, äge Högsta domstolen ock omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning eller reseför- bud, må Högsta domstolen utan motpartens hörande göra ändring i hovrättens beslut.

ten med föreläggande att svara skriftligen inom en viss tid. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostads- adress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den till- talade i mål om allmänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avsla- git ett yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsta domstolen omedelbart be- vilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas även om den inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får Högsta dom- stolen omedelbart besluta att tings- rättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. I frågor om häktning eller reseförbud får Högsta domstolen ändra hov- rättens beslut även om motparten inte hörts.

95”

Genmälet skall, om ej i tvistemål revisionskärandens yrkande medgi- ves, innehålla yttrande rörande de av honom anförda grunderna för revisionstalan och angivande av de omständigheter revisionssvaran- den vill anföra.

Svaranden skall i gertmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje sär- skilt bevis. ! tvistemål skall sva-

36Senaste lydelse 1963zl49.

Motparten skall i sin svarsskri- velse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden an- fört och ange de omständigheter han själv vill anföra. Det som har sagts nu gäller inte i tvistemål där klagandens yrkande medges.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet

randen, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva anledningen härtill. Åbempar svaranden skrift- ligt bevis, som ej tidigare före- bragts, skall det i huvudskn'fi eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. I genmälet skall svaranden ock an- giva, om han vill, att motparten eller i brottmål målsägande eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är svarande, hans försvarare.

eller ett bevis som åberopas i Högsta domstolen inte lagts Fam tidigare, skall parten i tvistemål förklara anledningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in till Högsta domstolen samtidigt med överklagandet. Parten skall också ange om han vill att motparten eller i brottmål målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig per- sonligen vid huvudförhandling i Högsta domstolen.

10 587

Genmälet skall med därvid fogade handlingar delges revi- sionskäranden. Uppgift om måls- ägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar be- tydelse för åtalet, skall inte fram- gå av de handlingar som delges den tilltalade i mål om allmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling enforder- lig, äge Högsta domstolen förord- na därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare bestäm- melser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär- skilda skäl äro danill.

]] åsa

Erfodras prövningstillstånd, skall Högsta domstolen sedan skriftväx- lingen har avslutats bestämma om

”Lydelse enligt prop. l993/94zl43. "Senaste lydelse 1981:1088.

Högsta domstolen skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostads- adress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den tilltalade i mål om allmänt åtal.

Om det behövs, får Högsta dom- stolen besluta om ytterligare skriftväxling. Högsta domstolen får också meddela närmare be- stämmelser om skriftväxlingen och därvid bestänvna i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl till det får frågan tas upp trots att sknfiväx- ling inte har ägt rum.

12 589

Högsta domstolen får utan hu- vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari Högsta dom- stolen med stöd av bestämmelser- na i 12 a 5 i allt väsentligt grun- dar avgörandet i övrigt på hov- rättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp Omedelbart av hovrätten, eller

11 &

Högsta domstolen får utan hu- vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål i vilket Högsta dom— stolen med stöd av bestämmelser- na i 12 å i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning, -

3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av Högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan hu- vudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 21 å och i brottmål 51 kap. 21 & tillämpas. '

12 a Q'”

Om Högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11 eller 11 a 5 har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt av- görande av målet i övrigt på hov- rättens bedömning eller, med un- danröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan hu- vudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 å och i brottmål 51 kap. 13 & tillämpas.

12 5

Har Högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11 eller 12 & prövat en prejudikatfråga, får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på hovrättens be- dömning eller undanröja lägre rätts dom och återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt hand- läggning.

En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som avses i 17 kap. 5 & andra stycket.

135

Part må ej i tvistemål i Högsta domstolen till stöd för sin talan

89Senaste lydelse 19891352. 90Senaste lydelse 1990z443.

I tvistemål får en part i Högsta domstolen till stöd för sin talan

åberopa omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, med mindre han gör sannolikt, att han icke kunnat åberopa omständighe- ten eller beviset vid lägre rätt eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. Framställes först i Högsta domstolen yrkande om kvittning, må det avvisas, om det ej utan olägenhet kan prövas i målet.

åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omstän- digheten eller beviset vid lägre rätt eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

meställs först i Högsta dom— stolen ett yrkande om kvittning och kan det inte utan olägenhet prövas i målet, får yrkandet av- visas.

145

Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i Högsta domstolen av tilltron till den bevisningen, må i denna del ändring i hovrättens dom i tvistemål eller i brottmål annat än till den tilltalades förmån ej ske, med mindre hovrätten, ehuru beviset ej upptagits vid huvudför- handling i hovrätten, därutinnan gjort ändring i underrättens dom eller ock synnerliga skäl föreligga, att bevisets värde är annat, än hovrätten antagit.

Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i Högsta domstolen av tilltron till den bevisningen, får hovrättens dom ändras i den delen endast om hovrätten i samma del ändrat tingsrättens dom utan att ta upp beviset vid huvudförhandling. En sådan ändring får dock göms, om den är till förmån för den till- talade eller om det finns synner- liga skäl för att bevisets värde är ett annat än hovrätten antagit.

15 å9l

Beträffande rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 10 5 tredje och fjärde styckena, 11 - 20 55, 22 5, 24 5 och 25 5 första och andra styckena samt i brottmål 51 kap. 8 5 fjärde stycket, 10 5 tredje och fjärde styckena, 11 - 20 55, 22, 23 a, 24, 25 och 31 55 tillämpas.

"”Senaste lydelse l989:656.

Vid rättegången i Högsta dom- stolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas: '

l. i tvistemål, 50 kap. 10 5 tredje och fjärde styckena, 12 5, 14 - 22 55, 24 s och ”25 5 första och andra styckena och

2. ibrottmål, 51 kap. 8 5 fjärde stycket, 10 5 tredje och fjärde styckena, 12 5, 14 - 22 55, samt 23 a, 24, 25 och 30 55.

lad som sägs i 50 kap. 26 - 29 55 rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 - 29 55 rörande brott- mål om undanröjande av under- rätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

16 5

Sedan Högsta domstolens dom eller slutliga beslut givits, skola de hån hovrätten mottagna akterna jämte avskrifter av domen eller beslutet översändas, hovrättsakten till hovrätten och underrättsakten till underrätten.

Det som sägs i 50 kap. 26 - 29 55 rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 - 29 55 rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

56 kap.

Om besvär och om hänskju- tande av prejudikatfrågor92

Om överklagande av beslut och om hänskjutande av prejudikatfrågor

1 åsa

Vill någon anföra besvär mot hovrätts beslut, skall han inom fyra veckor från den dag, då be- slutet meddelades, till hovrätten inkomma med besvärsinlaga. Har beslut under rättegången medde- lats annorledes än vid samman- träde för förhandling, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden erhöll del av be- slutet. Klagan över beslut om nå- gons häktande, kvarhållande i häk- te, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller om åläggande av reseförbud är inte inskränkt till viss tid.

Om skyldighet att anmäla miss- nöje mot hovrätts beslut i fråga, som avses i 49 kap. 3 5 eller 4 5 första stycket 1 , 2, 3, 7, 8 eller 9, stadgas i 54 kap. 3 5.

Den som vill överklaga en hov- rätts beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till hovrätten.

Skrivelsen skall ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman- träde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock klagotiden räknas från den dag då klaganden jfck del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvar- hållande i häkte, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller om åläggande av reseförbud är inte inskränkt till viss tid.

”Senaste lydelse av rubriken 19891352. 93Senaste lydelse 1993zl408.

3 än

Finnes besvärstalan ej vara fidl- föUd inom rätt tid, skall den av hovrätten avvisas. Har besvärs- inlaga inkommit till Högsta dom- stolen före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till hovrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.

4 595

I besvärsinlagan skall klaganden uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2. grunderna för besvärstalan; samt

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, skall klaganden i besvärsinlagan ange de omständigheter han åbe- ropar till stöd för att sådant till- stånd skall meddelas.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åbempa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Sknfili gt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen— händigt undertecknad av klagan- den eller hans ombud.

94Senaste lydelse l9901443. 95Senaste lydelse 198111088.

Av bestämmelser i 49 kap. och 54 kap. 4 5 följer att den som vill överklaga en hovrätts beslut i vissa fall först skall anmäla miss- nöje.

2 %

Flt överklagande som kommit in för sent skall avvisas av hovrätten. Överklagandet skall dock inte av- visas om det har kommit in till Högsta domstolen inom klago— tiden.

35. Överklagandet skall innehålla

uppgifter om 1. det beslut som överklagas,

2. den ändring i beslutet som yrkas,

3. grunderna för överklagandet,

4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att prövningstill- stånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagandet.

5 &

Avvisas ej besvärstalan, skall hovrätten utan dröjsmål till Högsta domstolen insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt huvudskrifi eller styrkt av- sknft av underrättens och hav- rättens akter i målet, såvitt angår den fitllfölida frågan.

6 &

Föreligger mot besvärstalans upptagande annat hinder än i 3 5 sägs, må talan av Högsta domsto- len omedelbart avvisas.

7 å96

Uppfyller besvärsinlagan ej före- skrifterna i 4 5 första, tredje eller fjärde stycket eller är den eljest ojitllständig, skall Högsta domsto— len förelägga klaganden att avhjäl- pa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall besvärstalan avvisas, om besvärs- inlagan är så ojitllständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i Högsta domstolen.

8 5 .

Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsin— lagan med därvid fogade hand- lingar delgivas motparten och fö- reläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring.

9 597

Förklaringen skall innehålla yttrande rörande de av klaganden anförda grunderna för besvärs-

”Senaste lydelse 19842131. ”Senaste lydelse 1963: 149.

4 5 Om inte överklagandet avvisas .enligt 2 5, skall hovrätten till

Högsta domstolen sända över detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för pröv- ningen av överklagandet.

5 5

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får Högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

6 &

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 3 5 första stycket 1- 3 eller 5 eller andra stycket eller är det på annat sätt ofullständigt, skall Högsta domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg- gandet skall överklagandet av- visas, om det är så ofitllständigt att det inte utan väsentlig olägen- het kan läggas till grund för en rättegång i Högsta domstolen.

7 5

Om Högsta domstolen finner att klagandens motpart bör höras an— gående överklagandet, skall över- klagandet delges honom med före- läggande att svara skn'fili gen inom en viss tid.

8 &

Motparten skall i sin svarsskri— velse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden an-

talan och angivande av de omstän- digheter förklaranden vill anföra.

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknfi eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän— digt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brott- mål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.

105

Har förklaring inkommit och finnes ytterligare skriftväxling er- forderlig, äge Högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare be— stämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma rrred mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

II 5

Edordras prövningstillstånd och har motparten hörts över be- svären, bestämme Högsta dom- stolen, sedan skriftväxlingen av- slutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När skäl äro därtill, må frågan upptagas, ehuru skrift- växling ej ägt rum.

12 598

Beträffande rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt 52 kap. 10- 12 55 samt55 kap. 12a5 första stycket tillämpas.

”Senaste lydelse 1989z352.

fört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts _fi'am tidigare skall ges in till Högsta domstolen samtidigt med svarsskrivelsen.

95

Om det behövs får Högsta domstolen besluta om ytterligare skriftväxling. Högsta domstolen får också meddela närmare be- stämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns sär- skilda skäl.

10 5

Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts angående överklagandet, skall Högsta dom- stolen sedan skriftväxlingen avslu- tats besluta om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, för frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

II 5

Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt 52 kap. 11 - 13 55 samt 55 kap. 125 första stycket tillämpas.

Vid tillämpning av 52 kap. 13 5 första stycket skall den gemensam- ma handläggningen av målen ske

13 5

Sedan Högsta domstolens slut- liga beslut meddelats, skola de från hovrätten mottagna akterna jämte avsknjter av beslutet över- sändas, hovrättsakten till hovrätten och underrättsakten till under- rätten.

14 5”

löd i detta kapitel är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om besvär, som avses i 8 kap. 8 5; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

1. Den som vill anföra besvär skall inom fyra veckor från den dag, då han erhöll del av beslu- tet, till advokatsamfundet inkomma med besvärsinlaga.

2. Om ej sårSkilda skäl föranle- da annat, skola klaganden och, då talan föres av justitiekanslern, även motparten höras muntligen i Högsta domstolen.

3. Tillfälle skall lämnas det organ inom advokatsamfundet, som meddelat beslutet, att in— komma med skriftlig förklaring och att, då part höres muntligen, därvid yttra sig.

4. Advokatsamfimdets beslut att avvisa en besvärstalan får över- klagas till Högsta domstolen genom besvär. Därvid tillämpas 1.

155100. Om parterna har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. I 5 om

99Senaste lydelse 1989zll3. 100Införd genom 19891352.

enligt 55 kap. i stället för enligt 50 eller 51 kap.

12 5

I fråga om överklagande enligt 8kap. 8 5 tillämpas 1 - 1155 med följande avvikelser:

l. Klaganden skall ge in sin skrivelse till advokatsanyitndet. Skrivelsen skall ha kommit in till samfitndet inom fyra veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

2. Om inte särskilda skäl föran- leder annat, skall klaganden och, när talan förs av Justitiekanslern, även motparten höras muntligen i Högsta domstolen.

3. Det organ inorn advokat- samfundet som meddelat beslutet skall lämnas tillfälle att ge in en skriftlig förklaring och att yttra sig i samband med att en part hörs muntligen.

4. Ett beslut av advokatsamyim- det genom vilket överklagandet avvisas får överklagas hos Högsta domstolen. Bestämmelserna i 1 skall då tillämpas.

13 5 Om parterna har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. 2 5 om

att inte överklaga tingsrättens dom, får tingsrätten med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av Högsta domstolen.

16 5101

En fråga som hänskjutits enligt 15 5 får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att dom- stolen meddelat tillstånd till detta. Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller en sådan pre- judikatfråga som avses i 54 kap. 11 5 första stycket.

att inte överklaga tingsrättens dom, får tingsrätten med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av Högsta domstolen.

14 5

En fråga som hänskjutits enligt 13 5 får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att dom- stolen meddelat tillstånd till detta. Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller en sådan pre- judikatfråga som avses i 54 kap. 11 5 första stycket. '

Frågan om prövningstillstånd får prövas utan att parterna fått tillfälle att yttra sig.

I 7 5101

Om prövningstillstånd meddelas enligt 16 5, skall Högsta domsto- len pröva prejudikatfrågan med tillämpning av reglerna i 8, 10 och 12 55.

15 5

Om prövningstillstånd meddelas enligt 14 5, skall Högsta domsto- len pröva prejudikatfrågan med tillämpning av reglerna i 7, 9 och 11 55.

57 Kap.

Om mål, som upptages omedel- bart av Högsta domstolen

Om mål som tas upp omedelbart

15

I mål, som skall upptagas ome- delbart av Högsta domstolen, äge vad i 53 kap. är stadgat motsva- rande tillämpning.

I mål som skall tas upp omedel- bart av Högsta domstolen skall 53 kap. tillämpas.

58 kap. 11 5

Har någon försuth laga tid för fullföljande av talan mot dom eller beslut eller för ansökan om åter— vinning eller återupptagande och förelåg för hans underlåtenhet la-

101Införd genom 1989z352. 102Införd genom 1989z352.

Har någon försuttit den tid som gäller för överklagande av dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller återupptagande, och hade han laga förfall, får på

ga förfall, som han icke kunde i ansökan av honom den försuttna Prop. 1993/94zl90 rätt tid anmäla, må på ansökan av tiden återställas. honom den försuttna tiden åter-

ställas.

59 Kap.

Om besvär över domvilla Om klagan över domvilla m.m.

1 5103

Dom, som vunnit laga kraft, skall på besvär av den, vilkens rätt domen rör, på grund av domvilla undanröjas:

Dom som vunnit laga kraft skall efter klagan av den vars rätt do- men rör på grund av domvilla un- danröjas,

1. om målet har tagits upp trots att det har förelegat ett rättegångshin- der, som högre rätt haft att beakta självmant vid ett överklagande,

2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom domen någon, som inte har varit part i målet, lider förfång,

3. om domen är så mörk eller ofullständig att det inte framgår därav, hur rätten dömt i saken eller

4. om i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel, som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Besvär över domvilla enligt första stycket 4 som grundas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skall avvisas, om klaganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rätte- gången eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

3. om domen är så oklar eller ofullständig att det inte framgår av den, hur rätten har dömt i saken eller

4. om det i rättegången förekom— mit något annat grovt rättegångs- fel som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Klagan över domvilla enligt första stycket 4 som grundas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skall avvisas, om klaganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rätte- gången eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

2 5104

Den som vill besvära sig över domvilla skall ge in en skrifilig besvärsinlaga till hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till Högsta domstolen.

lo”Senaste lydelse l989:656. lo”Senaste lydelse l989:656.

Den som ,vill klaga över dom- villa skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till hov- rätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till Högsta domstolen.

Besvär skall föras, om de gmn- das på någon omständighet som avses i l 5 1 eller 4, inom sex månader från det att domen vann laga kraft, och, om besvären grundas på någon omständighet som avses i l 5 2, inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag, då domen vann laga kraft.

Om klagan grundas på någon omständighet som avses i l 5 1 eller 4 skall skrivelsen ges in inom sex månader från det att domen vann laga kraft. Grundas klagan på någon omständighet som avses i 1 5 2, skall skrivelsen ges in inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om do- men. Fick han kännedom om do- men innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag då domen vann laga kraft.

3 5105

Om besvär över domvilla och fullföljd av talan mot hovrätts beslut i sådant ärende äge i övrigt vad i 52, 54 och 56 kap. är stadgat motsvarande tillämpning; beträfande besvär, som skola upptagas omedelbart av Högsta domstolen, gälle dock ej bestäm- melserna om prövningstillstånd.

Rätten äge, när skäl äro därtill, förordna, att, till dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verkställighet av domen ej må äga rum. Undanröjes domen och grundas beslutet ej därå, att rätten varit obehörig eller eljest icke bort upp- taga målet till prövning, skall tillika förordnas, att ny handlägg- ning skall äga rum vid den rätt, som meddelat domen.

Om ersättning för kostnad gälle vad om rättegångskosmad är stadgat.

45

ladi 1 -3 55 ärstadgatom dom äge motsvarande tillämpning beträffande rättens beslut.

losSenaste lydelse l97l:218.

Ifråga om klagan över domvilla och överklagande av hovrätts beslut i sådant ärende skall i övrigt 52, 54 och 56 kap. tillämpas. I fråga om klagan som skall prövas omedelbart av Högsta domstolen gäller dock inte be- stämmelserna om prövningstill- stånd.

Rätten får besluta att domen tills vidare inte får verkställas.

Undanröjs domen av annat skäl än att rätten varit obehörig eller annars inte bort ta upp målet till prövning, skall rätten samtidigt besluta att ny handläggning skall äga rum vid den rätt som med- delat domen.

Ifråga om ersättning för kostnad gäller bestämmelserna om rätte- gångskostnad.

Det som sägs i l - 3 55 om dom skall tillämpas även när det gäller rättens beslut.

4 a 5'06

Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt skulle ha filllfäljts i tingsrätt eller hovrätt, anförs besvär Över dom- villa i ärendet skriftligen hos hov- rätten.

I fråga om besvär enligt första stycket tillämpas 1 5, 2 5 andra stycket och 3 5.

5 5107

Strafiöreläggande, som godkänts av den misstänkte, skall efter besvär undanröjas:

1. om godkännandet icke kan anses som en giltig viljeförklaring;

2. om vid ärendets behandling förekommit sådant fel, att före- läggandet bör anses ogiltigt; eller

3. om föreläggandet eljest ej överensstämmer med lag.

Har straiiöreläggande undan- röjts, må ej därefter för samma gärning dömas till eller föreläggas svårare straff.

6 ätas

Den som vill besvära sig över straflöreläggande skall till den un- derrätt, som ägt upptaga åtal för brottet, inkomma med besvärsin- laga.

Besvär skola föras inom ett år, sedan åtgärd för verkställighet av föreläggandet företogs hos den misstänkte. Om besvär, som nu sagts, äga i övrigt bestämmelserna i52 kap. 2, 3 och S - 12 55 mot— svarande tillämpning. Bestämmel-

106Införd genom 1988:1451. l07Senaste lydelse 1959z257. loaSenaste lydelse 1966:249.

5 5

Om ett avgörande av annan myn- dighet än tingsrätt skulle ha överklagats hos tingsrätt eller hov- rätt, får klagan över domvilla i ärendet göras skriftligen hos hov- rätten.

I fråga om klagan enligt första stycket tillämpas 1 5, 2 5 andra stycket och 3 5.

6 &

Straflöreläggande som godkänts av den misstänkte skall efter klagan undanröjas,

1. om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring,

2. om det vid ärendets behand- ling har förekommit sådant fel, att föreläggandet bör anses ogiltigt eller

3. om föreläggandet av annan anledning inte överensstämmer med lag. .

Har strafföreläggande undan- röjts, får inte därefter för samma gärning dömas till eller föreläggas svårare straff.

7 5

Den som vill klaga på strafföre- läggande skall göra detta skrif?— ligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätt som kunnat ta upp åtal för brottet.

Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten inom ett år efter det att åtgärd för verkställighet av före- läggandet företogs hos den miss- tänkte. I fråga om handläggningen skall 52 kap. 2, 3 och 5 - 12 55 tillämpas. Bestämmelse som avser

se som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten.

7 5109

Om fullföljd av talan mot under- rättens beslut i anledning av be- svär över strafföreläggande äga bestämmelserna i 49 och 52 kap. motsvarande tillämpning.

Mot hovrättens beslut må talan

ej föras.

8 5110

I mål, som avses i 6 eller 7 5, äger rätten, när skäl äro därtill, förordna, att till dess annorlunda föreskriver, vidare åtgärd för verk- ställighet av strafföreläggandet ej får äga rum.

9 5111

Bestämmelserna i 5 - 8 55 äga motsvarande tillämpning i fråga om besvär över godkänt föreläg- gande av ordningsbot. 1 mål om besvär över sådant föreläggande är allmän åklagare motpart till den misstänkte.

hovrätt gäller därvid i stället tings- rätten.

8 5

I fråga om överklagande av tingsrättens beslut med anledning av klagan på stratl'öreläggande gäller 49 och 52 kap.

Hovrättens beslut för inte över- klagas.

9 5 I mål som avses i 7 eller 8 5 får rätten besluta att straflöreläg- gandet tills vidare inte får verk- ställas.

10 5

Bestämmelserna i 6 - 9 55 skall tillämpas även i fråga om godkänt föreläggande av ordningsbot. I mål om klagan på sådant föreläg- gande är allmän åklagare motpart till den misstänkte.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2. Förekommer det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

3. Har en dom eller ett beslut meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

lo"Införd genom 1966z249. ""Införd genom 19661249. "'Införd genom 1968zl93.

2.2. Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 9 5 äktenskapsbalken skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 kap. 9 s*

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte- gångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare. Härvid skall vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13 55 och 59 kap. 4a5 rätte- gångsbalken om fullföljd av talan gälla klander av bodelning.

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte- gångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare. Härvid skall det som sägs i 58 kap. 10 a och 13 55 och 59 kap. 5 5 rättegångs- balken om överklagande gälla klander av bodelning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

lInförd genom 1988:1452.

2.3. Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 14 5 jordabalken skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 14 5'

Talan mot beslut i inskrivnings- ärende föres i hovrätten. Besvärsinlagan skall inges till in- skrivningsmyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slut- ligt beslut fyra veckor från den in- skrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. Detsamma gäller beslut varigenom ansökan för- klarats vilande. '

Besvär över beslut som införts i fastighetsboken eller tomträttsbo- ken skall antecknas i denna. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall anteckning ske om innehållet i beslutet.

Ett beslut i inskrivningsänende får överklagas hos hovrätten. Skri-

velsen skall ges in till inskriv- ningsmyndigheten.

Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den in- skrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. Detsamma gäller beslut genom vilket ansökan har förklarats vilande. Vid överklagan- de tillämpas i övrigt bestämmelser- na i rättegångsbalken om överkla- gande av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut, som har förts in i fastighetsboken eller tomträttsboken, skall an- tecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av över- klagandet har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

*Lagen omtryckt 1971 : 1209.

2.4. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 5 brottsbalken skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37 kap. 8 51 Bestämmelserna i 7 5 första stycket tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

Den som har dömts till skydds- tillsyn får genom besvär hos hov- rätt föra talan mot övervaknings- nämnds beslut i frågor som avses i 26 kap. 15 5 eller 28 kap. 7 eller 11 5. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

Den som har dömts till skydds- tillsyn får hos hovrätten överklaga ett beslut av övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 15 5 eller 28 kap. 7 eller 11 5. Skri- velsen skall ges in till övervak— ningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då klaganden jick del av beslutet. I hovrätten tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken orn överklagande av tingsrätts be- slut.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

1Senaste lydelse l983z240.

2.5. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att rubriken närmast före 18 kap. 17 5 skall utgå, dels att 3 kap. 10 12 55, 13 kap. 14 och 16 55 samt rubriken till 18 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 10 5

Ansökan om resning eller åter- ställande av försutten tid, beslut varigenom sådan ansökan har be- viljats eller besvär över domvilla hindrar ej verkställighet, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen eller besvären.

Ansökan om resning eller åter— ställande av försutten tid, beslut genom vilket en sådan ansökan har beviljats eller klagan över domvilla hindrar inte verk— ställighet, om inte rätten beslutar annat.

115l

Utslag eller beslut i mål om be- talningsföreläggande eller hand- räckning varigenom någon har ålagts betalningsskyldighet får verkställas genast, om inte något annat förordnas med anledning av ansökan om återvinning eller besvär. Har gäldenären sökt återvinning eller överklagat, tillämpas vad som sägs i 65 om underrätts dom.

Utslag eller beslut i mål om be— talningsföreläggande eller hand- räckning genom vilket någon har ålagts betalningsskyldighet får verkställas genast, om inte något annat beslutas med anledning av ansökan om återvinning eller över- klagande. Har gäldenären sökt återvinning eller Överklagat, tillämpas det som sägs i 6 5 om underrätts dom.

12 52

Utslag eller beslut i mål om handräckning verkställs, utom i fall som avses i 11 5, såsom la- gakråftägande dom, om inte något annat förordnas med anledning av ansökan om återvinning eller be- svär.

Utslag eller beslut i mål om handräckning verkställs, utom i fall som avses i 11 5, såsom la- gakraftägande dom, om inte något annat beslutas med anledning av ansökan om återvinning eller över— klagande.

13 kap. 14 53 Medel får ej betalas ut utan att säkerhet ställs, om

lSenaste lydelse 1990:748. 2Senaste lydelse 199lz849. 3Senaste lydelse 199lz848.

l. utrnätning har skett med stöd av 3 kap. 5 5 1 eller 6 5 och exe— kutionstiteln ej har vunnit laga kraft eller utmätning har skett på grund av utslag eller beslut i mål om betalningsforeläggande eller handräck— ning och gäldenären har sökt återvinning eller överklagat,

2. utrnätning har skett hos dödsbo för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen och den tid som anges i 8 kap. 6 5

första stycket ej har gått till ända,

3. rätten till medlen är beroende av besvär som har anförts över utmätningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av talan som avses i 4 kap. 20 - 22 eller 26 5,

3. rätten till medlen är beroende av ett överklagande av utmät- ningen eller den utmätta egendo- mens försäljning eller av talan som avses i 4 kap. 20 - 22 eller 26 5,

4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit

laga kraft,

5 . i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

165

Besvär över verkställd fördelning hindrar ej att belopp som ej berörs av besvären betalas ut.

18 kap. Besvär

Att en verkställd fördelning överklagas hindrar inte att belopp som inte berörs av överklagandet betalas ut.

18 kap. Överklagande

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om in- skrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 51 och 52 55 samt rubriken närmast före 51 5 lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg skall ha

följande lydelse. Nuvarande lydelse

Om besvär

Föreslagen lydelse

Om överklagande

515

Över inskrivningsdomarens be- slut enligt denna lag må klagan föras hos hovrätten genom besvär.

Beträfande anförda besvär även— som beslut som av inskrivnings- domaren eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall an- teckning verkställas i inskrivnings- boken.

Inskrivningsdomarens beslut en- ligt denna lag får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsdomaren. Vid över— klagande tillämpas i övrigt be- stämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts be— slut.

Överklagandet samt sådana be— slut som inskrivningsdomaren eller domstol meddelar med anledning av överklagandet skall antecknas i inskrivningsboken.

525

Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt el- ler till någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskriv- ningsdomaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först (1 den dag beslutet företes för in- skrivningsdomaren.

Om en domstol efter överkla— gande ändrar ett beslut genom vil— ket en ansökan om beviljande av inteckning helt eller delvis har avslagits, skall sökanden senast på den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det att beslutet om ändringen vann laga kraft visa upp detta beslut hos in— skrivningsdomaren. Gör han inte det, gäller en inteckning som beviljas på grund av beslutet som om den hade sökts först på den dag beslutet uppvisas för in— skrivningsdomaren.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.7. Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387) dels att 61 5' skall upphävas, dels att 59 och 60 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 52 Koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol. I fråga om sådan talan gäller följande.

Koncessionsnämndens beslut som innebär ett avgörande av saken överklagas genom vad. Detsamma gäller beslut vari nämnden i sam- band med avgörande av saken har avgjort frågor om kvarstad eller ersättning till en part eller skyl— dighet för en part att utge ersätt-

ning. Koncessionsnämndens beslut överklagas genom besvär då

nämnden har

Ett slutligt beslut av Koncessions- nämnden för överklagas.

Ett beslut av nämnden får över- klagas särskilt, om beslutet inne- bär att nämnden

1. ogillat invändning om jäv mot en ledamot i nämnden eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde,

3. avvisat en ansökan om åläg- gande av miljöskyddsavgift,

4. avskrivit ett ärende om åläg- gande av miljöskyddsavgift

5. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan med- föra en särskild påföljd för ho- nom,

6. utdömt vite eller annan på- följd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för en förseelse i förfarandet eller ålagt ett vittne eller en sakkunnig att ersätta kostnad som har vållats genom försummelse eller tredska,

lSenaste lydelse av 61 5 1986:1157. 2Senaste lydelse 1987:760.

3. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan med- föra en särskild påföljd för ho- nom,

4. utdömt vite eller annan på- följd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för en förseelse i förfarandet eller ålagt ett vittne eller en sakkunnig att ersätta kostnad som har vållats genom försummelse eller tredska,

7. förordnat angående undersök- ning av egendom eller annan lik- nande åtgärd,

8. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eller

9. utan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarstad eller ersättning till en part eller skyldighet för en part att utge er- sättning.

5. förordnat angående under- sökning av egendom eller annan liknande åtgärd,

6. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eller

7. utan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarstad eller ersättning till en part eller skyldighet för en part att utge er- sättning.

Andra beslut får överklagas endast i samband med överklagande av ett beslut som innebär avgörande av saken.

6053

En vadeinlaga eller en besvärs— handling skall ha kommit in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den som vill överklaga skall gö— ra detta sknftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

I övrigt tillämpas vid över- klagande av ett beslut som innebär att saken avgörs bestänmrelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts domari tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten. Vid överklagande av an- nat beslut tillämpas bestämmelser- na i rättegångsbalken om över- klagande av tingsrätts beslut.

I fråga om rättegångskostna- dema tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt åtal. Be- träffande Naturvårdsverket gäller i stället för bestämmelserna i rät- tegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har Koncessions- nämnden meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

3Senaste lydelse 1986:1157.

2.8. Förslag till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Härigenom föreskrivs att 41 5 ackordslagen (1970:847) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 51 Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat följer av 32 5 första stycket, 35 5 eller 36 5 tredje stycket.

Talan mot ett beslut som avses i första stycket förs genom besvär i hovrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om för- handling om offentligt ackord räk- nas dock besvärstiden från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Ett beslut som avses i första stycket för överklagas hos hov- rätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om för- handling om offentligt ackord räk- nas dock klagotiden från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tid- ningar.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

'Senaste lydelse 1990: 1073.

2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35l

Regeringsrätten består av arter— ton regeringsråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. Minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna. Regeringsråden får icke inneha eller utöva annat ämbete.

Regeringsråd utnämnes av re- geringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara dom- stolens ordförande.

Regeringsrätten består av sexton regeringsråd eller det högre antal som behövs. Minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna. Regeringsråden får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

Regeringsråd utnämns av re- geringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara dom- stolens ordförande.

När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig om- ständighet inte kan tjänstgöra i Regeringsrätten, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som regeringsråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om regeringsråd skall även tillämpas på ersättare.

Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

'Senaste lydelse 199111820.

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 5 samt 4 kap. 12, 13, 15 och 16 55 lagen (19742371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3 51

Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 5 upptagits vid tingsrätt och därifrån fitllföljs.

Att i Arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som meddelats av annan myn- dighet än tingsrätt, föreskrivs i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar besvär över domvilla i fråga om tingsrätts avgörande i mål som avses i 2 5. och i fråga om de avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av Högsta domstolen.

Arbetsdomstolen är överrätt vid överklagande i mål som enligt 2 5 tagits upp av tingsrätt.

Att i visst fall ett beslut som meddelats av annan myndighet än tingsrätt kan överklagas hos Arbetsdomstolen följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar klagan över domvilla i fråga om tingsrätts avgörande i mål som avses i 25 och i fråga om de avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av Högsta domstolen.

4 kap. 12 5

Talan mot tingsrätts dom eller beslut jidlföljes i Arbetsdomstolen genom vad eller besvär enligt vad som föreskrives i 49 kap. rätte- gångsbalken. Talan skall fullföljas på sätt och inom tid som anges i 50 kap. 1 och 2 55 eller 52 kap. 1 5 rättegångsbalken.

En tingsrätts dom eller beslut får överklagas hos Arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i 49 kap. rättegångsbalken. Överklagandet skall ske inom den tid som anges i 50 kap. 1 och 2 55 eller 52 kap. 1 5 rättegångsbalken.

135

I fullföljdsinlagan skall uppges det avgörande mot vilket talan fidlföljes, den ändring häri som yrkas samt grunderna för den fitll—

'Senaste lydelse 1992:124.

Överklagandet skall innehålla uppgifter om det avgörande som överklagas, den ändring i av— görandet som yrkas samt grun-

följda talan. Uppgift skall även lämnas om de bevis som åberopas till stöd för denna talan och vad som skall styrkas med varje sär- skilt bevis. Skriftligt bevis som ej tidigare förebragts skall inges samtidigt med jillföljdsinlagan. Inlagan skall vara undertecknad av den som fullföljer talan eller av hans ombud.

I mål som fidlföljes genom vad skall vadekäranden i inlagan även uppge om han vill att förnyat för- hör med vittne eller sakkunnig eller part skall äga rum eller att förnyad syn skall hållas.

derna för överklagandet. Uppgift skall även lämnas om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Sknjiliga bevis som inte lagts ham tidigare skall ges in samtidigt med över- klagandet.

Vid överklagande av en tings— rätts dom skall klaganden i skri- velsen även ange om han vill att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller hållas en förnyad syn.

15 5 Sedan målets beredande avslutats, skall Arbetsdomstolen företaga må- let till avgörande så snart det kan ske.

Mål som fullföljer genom vad får företagas till avgörande utan huvudförhandling, om ej muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat.

Mål som fiillföljes genom besvär företages till avgörande utan hu- vudförhandling.

Avser överklagandet en tingsrätts dom, får målet avgöras utan hu- vudförhandling, om någon muntlig bevisning inte skall tas upp och inte heller något annat särskilt skäl föranleder att huvudförhand- ling hålls.

Avser överklagandet ett beslut, avgörs målet utan huvudförhand- ling.

16 5 Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan Arbetsdomstolen förelägga vite.

Uteblir vadekäranden från sam— manträde för huvudförhandling, är hans vadetalan förfallen. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet. Förklaras vadekä— randens talan ha förfallit, kan han hos Arbetsdomstolen göra ansökan om målets återupptagande enligt vad som föreskrives i 50 kap. 20 5 rättegångsbalken.

Uteblir vadesvaranden från sam— manträde för huvudförhandling, företages målet till förhandling

Uteblir klaganden från sam- manträde för huvudförhandling, förfaller överklagandet. En upplys- ning om detta skall tas in i kallel- sen till sammanträdet. Har över- klagandet förfallit, kan klaganden hos Arbetsdomstolen ansöka om återupptagande av målet enligt 50 kap. 22 5 rättegångsbalken.

Uteblir motparten företas målet till förhandling och avgörande utan hinder av hans utevaro, om

och avgörande utan hinder av hans utevaro, om hans närvaro ej är av betydelse för målets handläggning eller utredning. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sam- manträdet.

hans närvaro inte är av betydelse för målets handläggning eller utredning. En upplysning om detta skall tas in i kallelsen till samman- trädet.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har dom eller beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:839) om Statens va- nämnd dels att 23 5 skall upphävas, dels att 19 - 21 55 och rubriken före 19 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Fullfölid av talan

Föreslagen lydelse

Överklagande

19 å'

Tälan mot beslut av nämnden, som innebär avgörande av saken, föres genom vad. Detsamma gäller i fråga om beslut, varigenom nämnden i samband med avgöran- de av saken utlåtit sig om ersättning enligt 14 5 eller i annan fråga som gäller allmän rättshjälp och som rör part.

Mot nämndens beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan, av- skrivit mäl, utlåtit sig om ersätt- ning enligt 12 å tredje stycket eller 13 5 eller i annat fall än som avses i första stycket utlåtit sig om ersättning enligt 14 5 eller i annan fråga som gäller allmän rättshjälp eller utlåtit sig i fråga som avses i 15 &, föres talan genom besvär. Mot annat av nämnden meddelat beslut som ej innebär avgörande av saken för talan föras endast i samband med sådan talan som av- ses i första stycket första punkten.

Ett slutligt beslut av nämnden för överklagas.

Et beslut av nämnden får över- klagas särskilt, om beslutet inne- bär att nämnden prövat

I . en fråga om ersättning enligt 125 tredje stycket eller 13 eller 14 5,

2. en fråga som gäller allmän rättshjälp, eller

3. en fråga som avses i 15 5. Andra beslut av nämnden får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.

Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.

20 52

Yalan mot nämndens beslut föres hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol.

lSenaste lydelse 1987:759. 2Senaste lydelse 198611174. .

Nämndens beslut överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol.

En vadeinlaga och en besvärs- handling skall ha kommit in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

21 53

Beträfande nämndens handlägg- ning vid överklagande och beträfande rättegången i hov- rätten gäller, med de avvikelser som följer av 22 å, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål och om besvär.

Den som vill överklaga skall göm detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

I övrigt tillämpas vid överkla- gande av ett beslut genom vilket saken avgörs, om inte annat följer av 22 &, bestämmelserna i rätte- gångsbalken om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål. Vid överklagande av annat beslut tillämpas bestämmelserna i rätte- gångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har nämnden meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

3Senaste lydelse 1986:1174.

2.12. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 & sekretesslagen(1980:100) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap.

7 5'

Beslut varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran att få ta del av handling eller lämnat ut allmän handling med förbehåll, som in- skränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får överklagas av sökanden. Om inte annat följer av andra - fjärde styckena, överklagas beslutet hos kammarrätten eller, såvitt gäller kammarrätts beslut i där väckt ärende, hos Regeringsrätten. Har beslutet meddelats av organ som avses i 1 kap. 8 5 andra stycket tilllämpas bestämmelserna i 23 25 55 och 30 & första meningen förvalt- ningslagen (1986:223) om överklagande.

Har beslut som avses i första stycket meddelats av tingsrätt och rör det handling i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, överklagas det hos hovrätten. Motsvarande beslut av hovrätt i där väckt eller dit överklagat ärende överklagas hos Högsta domstolen. Vid överkla- gande av tingsrätts eller hovrätts beslut tillämpas i övrigt bestäm- melserna i rättegångsbalken om besvär.

Har beslut som avses i första stycket meddelats av tingsrätt och rör det handling i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, överklagas det hos hovrätten. Motsvarande beslut av hovrätt i där väckt eller dit över- klagat ärende överklagas hos Hög- sta domstolen. Vid överklagande av tingsrätts eller hovrätts beslut tillämpas i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om överkla- gande av beslut.

Första och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen, regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.

Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen föreskrivs i 2 kap. 15 & tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder under riksdagen är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

lLydelse enligt prop. 1993/94:133.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om an-

ställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 43 5 lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 å . Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Mål som avses i 34 - 36 55 skall hand-

läggas skyndsamt.

Ett yrkande om beslut enligt 345 tredje stycket, 35 å andra stycket eller 36 å andra stycket får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess annat förordnas. Be- slut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överklagas särskilt genom besvär.

Ett yrkande om beslut enligt 345 tredje stycket, 35 5 andra stycket eller 36 å andra stycket får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess annat beslutas. Be- slut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överklagas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.14. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen (l983z291) dels att 13 kap. 66 5 skall upphävas, dels att 13 kap. 65 samt 67 - 69 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 65 å'

Vattendomstolens domar eller beslut får, om inte annat är före- skrivet, överklagas hos Vatten- överdomstolen. I stället för de tider som föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 55 rättegångsbalken gäller för vad fyra veckor och för anslut- ningsvad två veckor.

Vattendomstolens domar eller beslut fär, om inte annat är före- skrivet, överklagas hos Vatten- överdomstolen. I stället för de tider som föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 55 rättegångsbalken gäller fyra veckor respektive två veckor.

67 & Vattendomstolens beslut i överklagade frågor som avses i 12 kap. 37 5 första stycket 1 och 3 samt fjärde stycket får inte överklagas.

Vattendomstolens beslut i frågor som avses i 34 & överklagas särskilt genom besvär. Beslut i fråga som avses i 55 å andra stycket får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i ansök- ningsmålet.

Vattendomstolens beslut i frågor som avses i 34 5 får överklagas särskilt. Beslut i fråga som avses i 55 å andra stycket får överklagas endast i samband med över- klagande av dom eller slutligt be- slut i ansökningsmålet.

685

Har i ett ansökningsmål, vari kungörelse enligt 22 5 har utfar- dats, sökanden överklagat vatten- domstolens dom eller beslut, får Vattenöverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med motpartema besluta att ett exem- plar av vade- eller besvärsinlagan med därvid fogade handlingar skall översändas till den eller de aktförvarare som har förordnats av vattendomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.

lSenaste lydelse 1990:454.

Har i ett ansökningsmål, vari kungörelse enligt 22 5 har utfar- dats, sökanden överklagat vatten- domstolens dom eller beslut, får Vattenöverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med motpartema besluta att ett exem- plar av överklagandet skall över- sändas till den eller de aktför- varare som har förordnats av vattendomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.

I kungörelsen skall uppges att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos aktförvararen eller aktförvararna,

att kallelser och andra meddelan- den i målet till parterna skall, om de inte särskilt tillställs någon part, införas i en viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgäng- liga hos aktförvararen eller aktför- vararna,

att sknfiligt genmäle eller sknfi- lig förklaring skall ha inkommit till Vattenöverdomstolen inom den tid, minst tre veckor från det att kungörandet skedde, som Vatten- överdomstolen bestämt.

I kungörelsen skall uppges att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos aktförvararen eller aktförvar'ama,

att kallelser och andra meddelan- den i målet till parterna skall, om de inte särskilt tillställs någon part, införas i en viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgäng- liga hos aktförvararen eller aktför- varar-na,

att en svarsskrivelse skall ha kommit in till Vattenöverdomsto- len inom den tid, minst tre veckor från det att kun- görandet skedde, som Vattenöverdomstolen bestämt.

Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som vatten- domstolen har bestämt för meddelanden i målet.

Första — tredje styckena gäller också i förrättningsmål, vari kungörelse enligt 58 & har utfärdats, oavsett om sökanden eller någon annan har klagat.

Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning anses ha skett.

69å

lademål får avgöras av Vatten- överdomstolen utan huvudförhand- ling, om den skulle sakna betydel- se för prövningen. Om parterna på ömse sidor har begärt huvud— förhandling, skall den äga rum, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.

Ett mål där en dom har över— klagats får avgöras av Vattenöver- domstolen utan huvudförhandling, om en sådan förhandling skulle sakna betydelse för prövningen. Om parterna på ömse sidor har begärt huvudförhandling, skall den äga mm, om den inte uppenbar- ligen skulle vara utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Vattenöver- domstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.

Om Vattenöverdomstolen i ett överklagat ansöknings- eller förrätt- ningsmål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 68 5 utan det skall delges parten.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har vattendomstol meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall

2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 38 och 39 55 samt rubriken närmast före 385 lagen (1984z404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

Besvär

Föreslagen lydelse

Överklagande

385

Inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos hovrätten av den skattskyldige och av den myn- dighet som har förordnats till granskningsmyndighet enligt 41 5.

Inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos hovrätten av den skattskyldige och av den myndighet som har förordnats till granskningsmyndig- het enligt 41 5. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsmyn- digheten. Vid överklagande tilläm- pas i övrigt bestämmelserna i rät- tegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte annat följer av 39 5.

Beslut om föreläggande enligt 28 5 får inte överklagas.

395

Besvär över inskrivningsmyndig- hetens beslut enligt denna lag skall ges in till inskrivningsmyn- digheten och vara ställda till hovrätten.

Ett beslut som innefattar pröv- ning av en fråga om fastställande eller återvinning av skatt får över- klagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dennes besvär ha kommit in till hovrätten inom två månader från det att del— givning som avses i 52 kap. 75 rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan om motpartens besvärstalan har full— följts på föreskrivet sätt och inom rätt tid.

Om ett beslut som avses i andra stycket har överklagats på be-

Ett beslut som innefattar pröv- ning av en fråga om fastställande eller återvinning av skatt får över- klagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga, skall dennes skrivelse ha kommit in till hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 52 kap. 75 rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan om motpartens överklagande har skett inom rätt tid.

Vid överklagande av ett beslut som avses i andra stycket skall

Prop. l993/94:190

hörig! sätt skall hovrätten alltid hovrätten, om målet tas upp till Prop. 1993/94:190 höra klagandens motpart över be- prövning, alltid höra motparten. svaren.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.16. Förslag till lag om ändrad lydelse av lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 24 5 samt rubriken närmast före 4kap. 245 lagen (1984:649) om företagshypotek skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap. Besvär Överklagande 24 5 Beslut i inskrivningsärenden Ett beslut i inskrivningsärende överklagas till hovrätten. Besvärs- inlagan skall ges in till inskriv- ningsmyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slut- - ligt beslut fyra veckor från den in- skrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret skall antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft skall anteck- ning göras om beslutets innehåll.

får överklagas hos hovrätten. Skri- velsen skall ges in till inskriv- ningsmyndigheten.

Klagotiden i fråga om slutligt beslut är fyra veckor från den in- skrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagande tillämpas iövrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut som har förts in i företagsinteck- ningsregistret, skall antecknas där. När det slutliga beslutet med an- ledning av överklagandet har vun- nit laga kraft, skall beslutets inne- håll antecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.17 Förslag till lag om ändring i konkurslagen(1987:672) Härigenom föreskrivs att 16 kap. 9 5 konkurslagen(1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 9 5'

Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 5 får överklagas ge— nom besvär i hovrätten. Överkla- gandet skall ske inom tre veckor från den dag då beslutet medde- lades. Är det fråga om ett kon- kursbeslut eller ett beslut om ned- läggning av en konkurs på grund av frivillig uppgörelse, räknas dock tiden för överklagande från den dag då kungörelsen om be- slutet var införd i Post- och In- rikes Tidningar.

Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 5 får överklagas hos hovrätten. Överklagandet skall ske inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om ett konkursbeslut eller ett be- slut om nedläggning av en kon- kurs på grund av frivillig upp- görelse, räknas dock tiden för överklagande från den dag då kun- görelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om någons häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

1Senaste lydelse 1990z457.

2.18. Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 5 sjölagen (1994:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap). 19 5

Beslut i registerärenden får Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skri- överklagas hos hovrätten. Skri- velsen med överklagandet skall velsen skall ges in till register- ges in till registermyndigheten. myndigheten.

Ett slutligt beslut skall överkla- Ett slutligt beslut skall överkla- gas inom fyra veckor från den in- gas inom fyra veckor från den in— skrivningsdag då beslutet fattades. skrivningsdag då beslutet fattades.

Vid överklagande tillämpas i öv- rigt bestämmelserna i rättegångs— balken om överklagande av tings— rätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där. När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas. '

Om ett registerärende enligt beslut av högrerätt skall tas upp till ny handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att beslutet kommit till myndigheten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

lLydelse enligt prop. 1993/94:195.

3. Ärendet och dess beredning

År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén antog namnet Domstolsutredningen. Utredningens uppdrag begränsades år 1991 genom tilläggsdirektiv till att inte längre omfatta domstolarnas organisation.

I december 1991 avgav utredningen betänkandet Domstolarna inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 19912106). Förslagen i betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama. Utredningen tar också upp frågor angående omprövning, överklagande och instansordningen samt vissa andra processrättsliga frågor. Några delar av betänkandet har redan lagts till grund för lagstiftning. Det gäller bl.a. frågor om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål (prop. 1992/93:216, bet. l992/93zluU 34, rskr. 1992/93z373, SFS l993:514-521). Ett förslag från utredningen angående domares rätt att vara ombud (se 12 kap. 3 5 rättegångsbalken, RB) har redan föranlett lagstiftning genom SFS 1992:1511 (prop. l992/93:64, bet. l992/93:JuU 13, rskr. 73). Nyligen överlämnades till riksdagen propositionen l993/941133 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I detta ärende tar regeringen upp de övriga frågor om förfarandet i hovrätt och Högsta domstolen som behandlats av Domstolsutredningen. Dessutom tar regeringen upp några av utredningen behandlade frågor om användningen av telefax i domstolsverksamheten. Utredningens lagförslag i dessa delar änns som bilaga ]. Betänkandet har remissbe- handlats. En förteckning över remissinstansema har tagits in i Ds 1993:5 (i bilaga 1). I Ds 1993:5 änns också en sammanställning över remissvaren (särskilt avsnitten V. 26. 3 och VIII: 3)

Domstolsverket har i skrivelse den 23 september 1993 till Justitie- departementet hemställt om ändring i 49 kap. 12 a 5 RB. Ändringsför- slaget innebär att prövningstillstånd inte skall krävas för talan angående enskilt anspråk som handläggs tillsammans med ett brottmål när sådant tillstånd inte krävs för brottmålet. Med anledning av Domstolsverkets förslag har inom Justitiedepartementet upprättats en promemoria med förslag till ändring i 49 kap. 12 a 5 RB. Departementets lagförslag änns intaget i bilaga 2. Förslaget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Domstolsverket, Riksåklagaren, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges do- mareförbund och Hovrättsprocessutredningen (Ju 1993:04). En sammanställning av yttrandena änns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 93-3651).

I detta ärende behandlas även frågan om antalet justitieråd i Högsta domstolen. Den frågan har aktualiserats genom en skrivelse den 25 ok- tober 1993 från Högsta domstolen till regeringen (Dnr 93-4070). Även frågan om antalet regeringsråd i Regeringsrätten behandlas.

Dessutom behandlas en fråga om advokatverksamhet. Sveriges advo- katsamfund har i skrivelse till Justitiedepartementet den 17 januari 1992 hemställt om ändring i 8 kap. 4 5 RB. Ändringsförslaget innebär att förbudet att driva advokatverksamhet i aktiebolagsforrn upphävs. Advo- katsamfundet har vidare hemställt om fastställelse av en ändring i 38 5 i samfundets stadgar. Samfundets lagförslag änns i bilaga 3. Förslaget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Svea hovrätt, Kommerskollegium, Riks- skatteverket, Konsumentverket och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Riksåklagaren har bifogat yttrande från Stats- åklagarmyndigheten för speciella mål. En sammanställning av yttran- dena änns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 92—357).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 februari 1994 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som änns i bilaga 5.

Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa justeringar. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag. Bl.a. har som Lagrådet föreslagit några ändringar inte gjorts i lagen (1976:600) om offentlig anställning, eftersom den lagen nyligen före- slagits bli upphävd (se prop. 1993/94:65). Dessutom har vissa redak- tionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets syn- punkter i avsnittet 5 och i författningskommentaren. lagrådets yttrande änns i bilaga 6. -

4. Nuvarande förfaranderegler

De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrättema och Högsta domstolen. Rättskipningen i allmän domstol regleras i första hand av rättegångsbalken, som trädde i kraft år 1948.

Allmänna bestämmelser om det allmänna domstolsväsendet änns i balkens första avdelning (] — 9 kap.). Särskilda regler för hovrättema och Högsta domstolen änns i 2 respektive 3 kap. RB. Hovrättema fungerar i allmänhet som överinstanser i förhållande till tingsrätterna, medan Högsta domstolen fungerar som överinstans i förhållande till hovrättema. Såväl hovrättema som Högsta domstolen utgör emeller1id överordnade instanser även till andra organ, och i speciella fall skall en rättegång inledas i en hovrätt eller Högsta domstolen.

Såvitt gäller förfarandet skiljer rättegångsbalken mellan tvistemål och brottmål. Allmänna bestämmelser för målen änns i balkens andra avdel- ning (10 — 34 kap.). När det gäller dessa bestämmelser skall här endast sägas att avgöranden enligt rättegångsbalken antingen utgör domar eller beslut (se 17 kap. 1 5 och 30 kap. 1 5). Som dom betecknas ett avgö- rande av själva saken. Ett beslut genom vilket en domstol på annat sätt än genom dom skiljer saken från sig (t.ex. genom avvisning eller av-

skrivning) utgör ett slutligt beslut. Även vissa fristående avgöranden av en högre domstol betecknas som slutliga beslut.

l balkens tredje avdelning (35 - 41 kap.) änns bestämmelser om be- visning. Särskilda förfaranderegler för tingsrätterna tas upp i fjärde avdelningen (42 — 48 kap.). Motsvarande bestämmelser för hovrättema och Högsta domstolen änns i balkens femte avdelning (49 53 kap.) respektive sjätte avdelning (54 — 57 kap.).

De särskilda bestämmelserna om hovrätten är fördelade så att 49 kap. behandlar frågor om själva överklagandet hos hovrätt medan 50 och 51 kap. avser förfarandet i hovrätt efter överklagande av en dom i tvistemål respektive brottmål. Ett överklagande av en dom sker genom ett fullföljdsinstitut som kallas ”vad”. "Vad” är ett s.k. devolutivt rätts- medel, eftersom den nya prövningen sker i en högre instans. Beslut skall i allmänhet överklagas genom rättsmedlet ”besvär". I vissa fall är dock rättsmedlet mot ett beslut av tingsrätt ”vad". Besvärsförfarandet regleras i 52 kap. I 53 kap. änns bestämmelser om sådana fall som tas upp av hovrätt som första domstol.

De särskilda bestämmelserna om Högsta domstolen är fördelade så att 54 kap. behandlar frågor om överklagandet av hovrättsavgöranden. I 55 kap. änns bestämmelser om förfarandet i Högsta domstolen efter över- klagande av en hovrättsdom. Ett sådant överklagande sker genom rätts- medlet ”revision”. Mot ett beslut av hovrätt kan den som vill överklaga i allmänhet fullfölja talan genom rättsmedlet ”besvär". I sådant fall gäller 56 kap. I vissa fall skall dock ett hovrättsbeslut överklagas genom ”revision".

Rättsmedlen "vad", "besvär" och "revision” utgör tre av de fem all- männa rättsmedlen enligt rättegångsbalken. De övriga är ”återvinning" och ”återupptagande", vilka inte i sig leder till någon prövning i högre instans. De är alltså inte devolutiva. '

Vid sidan av de allmänna rättsmedlen änns det enligt rättegångsbalken några särskilda rättsmedel med vilka en part eller någon annan kan angripa ett avgörande som inte längre kan överklagas, dvs. ett laga- kraftvunnet avgörande. De särskilda rättsmedlen är ”resning” (58 kap.), ”återställande av försutten tid” (58 kap. 11 5) samt ”besvär över dom- villa” (59 kap.).

Tingsrätterna har inte endast rättskipningsuppgifter. Vid sidan av des- sa uppgifter prövar nämligen tingsrätterna ärenden som avser s.k. fri- villig rättsvård. Förfarandet i tingsrätt i sådana ärenden regleras av lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Vid överklagande i ett domstolsärende gäller rättegångsbalkens besvärs- kapitel.

För de förvaltningsrättsliga målen änns förvaltningsdomstolar. De ut— görs av länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten. I de domstolarna gäller inte rättegångsbalken utan förvaltningsprocesslagen (FPL, 1971:291). För rättegången i förvaltningsdomstolama änns ingen upp- delning av överklaganden som motsvarar "vad”, ”besvär” och "revi- sion" enligt rättegångsbalken. I stället är ”besvär" det enda allmänna rättsmedlet.

5. Ett enhetligt system för överklagande

Regeringens förslag: Systemet för överklagande av tingsrätts- och hovrättsavgöranden görs enhetligt. Detta sker genom att rättsmedelsbeteckningama ”vad”, ”besvär” och ”revision" utrnönstras ur rättegångsbalken. På sikt utrnönstras även uttrycket

"fullföljd av talan”. I stället används genomgående uttrycket ”överklagande”. Samtidigt sker det en språng modernisering av nästan samtliga bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt eller Högsta domstolen.

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker försla— get eller lämnar detta utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Ett enhetligt system

Vårt råttsmedelssystem har delvis uråldriga anor. Det nutida rättsmedlet mot tingsrättsdomar och vissa tingsrättsbeslut, ”vad", utgjorde sålunda det ordinarie rättsmedlet redan på landskapslagamas tid och innebar ur— sprungligen en vadslagning mellan klaganden och den som dömt i må— let. Rättsmedlet "besvär” infördes under tysk påverkan först under 1600-talet. Besvärsinstitutet har under seklernas lopp haft ett skiftande tillämpningsområde. Numera utgör besvär det allmänna rättsmedlet mot flertalet beslut av de allmänna domstolarna. Härtill kommer att besvär utgör det allmänna rättsmedlet mot samtliga domar och beslut av förvaltningsdomstolama. Även rättsmedlet mot hovrättsdomar, ”revi- sion", är en 1600-talsskapelse. När det gäller överklagande av en för— valtningsmyndighets beslut har rättsmedlet numera i allmänhet ingen särskild beteckning utan man talar helt enkelt om att man ”överklagar”, ett ord som i rättegångsbalken närmast motsvaras av uttrycket att man "fullföljer talan".

Domstolsutredningen konstaterar i sitt betänkande att systemet för överklaganden av de allmänna domstolarnas avgöranden är onödigt in— vecklat. Utredningen föreslår därför att man ur rättegångsbalken ut— mönstrar beteckningar som har att göra med begreppen ”vad”, ”revi— sion" och ”besvär” samt på sikt även begreppet "fullföljd av talan”. I utredningens förslag talar man alltså endast om ”överklagande". För— slaget berör ett mycket stort antal bestämmelser i rättegångsbalken. Bl.a. föreslås ändringar i nästan alla paragrafer i balkens femte och sjätte avdelningar. De paragrafer som omfattas av förslaget ges i utred— ningsförslaget en modernare språng dräkt samtidigt som utredningen föreslår en del smärre, sakliga korrigeringar av de nu gällande bestäm- melserna.

Ett annat av utredningen framlagt förslag berör ärendelagen. Den la- gen avser de allmänna domstolarnas s.k. frivilliga rättva till skillnad från rättegångsbalken som avser rättskipning. Vid överklagande av ett

beslut i ett domstolsärende gäller rättegångsbalkens bestämmelser om besvär. Utredningen lägger fram sina förslag rörande processen i hov- rätt och Högsta domstolen med utgångspunkt från att domstolsärenden inte längre skall hanteras enligt ärendelagen och rättegångsbalken utan enligt en av utredningen föreslagen domstolsförfarandelag. Den lagen bör enligt utredningen ersätta såväl ärendelagen som den för förvalt- ningsdomstolama gällande förvaltningsprocesslagen. Utredningens be— stämmelser om förfarandet i hovrätt och Högsta domstolen enligt rätte- gångsbalken är alltså inte avsedda för domstolsärenden.

De förslag utredningen lägger fram angående rättegångsbalken innebär otvivelaktigt en välbehövlig förenkling av reglerna för överklagande hos hovrätt och Högsta domstolen. Genom förslagen kommer man också till rätta med att det nuvarande systemet ger ett alltför ålderdomligt intryck inte minst i språkligt hänseende. I det moderna samhället ställs höga krav på lagstiftningens tillgänglighet och det är alltså inte bara nödvän- digheten av förenklingar utan också behovet av att skapa en ökad förståelse som man har att ta hänsyn till. Detta gäller inte minst ett lag- verk med den centrala roll som rättegångsbalken har. I åtskilliga delar har inga större förändringar gjorts under de mer än 50 år som balken funnits. Mot detta måste dock vägas önskemålet om stabilitet i lagstiftningen, inte minst med tanke på den praktiska rättstillämpningen.

När man i övrigt bedömer behovet av en mera genomgripande reform kan man konstatera att det sakliga reformbehovet beträffande rätte- gångsförfarandet undan för undan till allra största delen har tillgodosetts genom partiella reformer och det kan i detta sammanhang vara värt att nämna att rättegångsbalken sedan år 1948 ändrats i bortåt 200 lagstift- ningsärenden. Partiella reformer är ofrånkomligen sådana till sin natur att man, när de blivit många, kan behöva ta ett samlande grepp på regelrnassan.

Utifrån de nu redovisade utgångspunkterna är det enligt regeringens mening angeläget att förenkla reglerna för överklagande och att moder— nisera reglerna om överrättsprocessen. Remissinstansema har i allmän- het godtagit Domstolsutredningens förslag i denna del. En remissin— stans, nämligen Hovrätten för Västra Sverige, har emellertid ställt frå- gan om inte de föreslagna ändringarna kan avvakta en formell översyn av hela rättegångsbalken.

Av praktiska skäl bör en modernisering av rättegångsbalken inte ske i en enda etapp. Utredningens förslag omfattar en relativt väl avgränsad del av rättegångsbalken för vilken reformbehovet framstår som särskilt påträngande. Det änns därför goda skäl att gå fram med en partiell re- form när det gäller överrättsprocessen.

Rättegångsförfarandet i hovrätt är föremål för översyn av Hovrätts- processutredningen (Ju 1993:04). Enligt direktiven (dir. 1993238) skall utredningen göra en översyn av och lämna förslag om vad som bör gälla för hovrättemas handläggning av målen mot bakgrund av vilka funktioner hovrättema skall fylla och hur de lämpligast kan fullgöra dessa. Vidare skall utredningen bl.a. gå igenom olika tänkbara sätt att begränsa flödet av mål till hovrätterna och föreslå ändringar även i dessa delar. Reformer i enlighet med de angivna direktiven kan visser-

ligen antas komma att bli betydelsefulla, men de kan knappast komma att beröra mer än ett relativt litet antal paragrafer i rättegångsbalken. Utredningens arbete torde inte på något sätt behöva störas av att det nu sker en mera formellt inriktad reform av bestämmelserna angående överrättsprocessen. Det änns därför inget att förlora på att redan nu gå fram med en omedelbar reform. I stället har man åtskilligt att vinna på en sådan. I detta sammanhang bör påpekas att frågan om ett enhetligt system för överklagande inom det allmänna domstolsväsendets ramar har hållits svävande ända sedan år 1981 då Rättegångsutredningen genom tilläggsdirektiv äck i uppgift att utreda frågan (dir. l98l:47). En osäkerhet om vad som i framtiden skall gälla orsakar svårigheter av skilda slag. ,

En särskild fråga är hur man i en reform av överrättsprocessen skall hantera överklaganden i domstolsärenden. Domstolsutredningens förslag utgår som redan sagts från att överklaganden i domstolsärenden inte skall hanteras enligt rättegångsbalken utan enligt den nya domstolsför- farandelagen. Överklaganden i domstolsärenden bör inte alltid hanteras enligt samma regler som gäller för överklaganden av processuella beslut i tvistemål eller brottmål. De förra överklagandena bör t.ex. bl.a. av hänsyn till Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna — inte sällan föranleda en muntlig överrättsprocess, medan muntlighet i mycket stor utsträckning bör undvikas vid överklaganden av processuella beslut (se vidare om den frågan i författningskommentaren till 52 kap. 11 5). Också i andra hänseenden änns det behov av speciella bestämmelser för hanteringen av domstolsärenden i överrätt. Sammanfattningsvis kan man säga att rättegångsbalkens nuvarande besvärsregler sakligt sett passar bra för överklaganden av processuella beslut medan de numera ofta passar mindre väl för överklaganden av beslut i domstolsärenden.

Remisskritiken mot att man som utredningen föreslår har en för all- män domstol och allmän förvaltningsdomstol gemensam processlag är stark, och utredningens förslag i den delen bör inte genomföras. För domstolsärendena återstår därmed främst alternativen att låta de nu- varande domstolsärendena hanteras enligt rättegångsbalken eller att re- videra ärendelagen. Arbetet med att utarbeta en ny ärendelag har redan inletts inom Justitiedepartementet. Frågor om hanteringen av ärendena i hovrätt och Högsta domstolen kan antingen regleras i den nya ärendelagen (självständigt) eller genom tillägg till rättegångsbalkens be- stämmelser för överklagande av tingsrätts beslut enligt rättegångsbalken. Varken i det ena eller andra fallet hindrar behovet av att vissa domstols- ärenden får en speciell hantering i hovrätt att man nu går fram med en reform på grundval av utredningens förslag när det gäller rättegångsbal- kens bestämmelser.

Det anförda leder sammantaget till att det nu bör ske en reform i huvudsak på det sätt som Domstolsutredningen föreslagit. Detta innebär en modernisering främst av 49 - 57 och 59 kap. rättegångsbalken. Det är inte någon egentlig olägenhet att låta bestämmelserna i 58 kap. om resning falla utanför reformen. De bestämmelserna har till stor del redan moderniserats i samband med partiella reformer. Detta utesluter

inte att det med tiden kan bli nödvändigt att se över resningsinstitutet utifrån en mera materiell utgångspunkt.

I bilaga 4 änns tabeller över förhållandet mellan nuvarande och före- slagna paragrafbeteckningar i rättegångsbalken.

Enhetliga beteckningar

När systemet för överklagande hos allmän domstol görs enhetligt upp- kommer frågan vilken rättsmedelsbeteckning som bör väljas. Det är en- dast Kammarrätten i Stockholm (majoriteten), som är negativ till utred— ningens förslag att uteslutande använda uttrycket "överklagande”. Kam- marrättens majoritet föreslår att man i stället använder termen ”besvär" över hela linjen för fullföljande av talan. Utredningens förslag synes ha betydande fördelar. Systemet blir enklare och uttrycket ”överklaga" är begripligt och väl egentligen det ord som används även av jurister i stället för ”vädja", "besvära sig", "ansöka om revision” eller ”fullfölja talan". Uttrycket ”besvär” har visserligen gammal hävd men har nog aldrig haft någon egentlig genomslagskraft i det allmänna språkbruket. För jurister med anknytning till allmän domstol kan det dessutom lätt fö- ra tankama till ett visst slags överklagande, låt vara att ”besvär” förr användes även för andra typer av överklaganden. Mot den bakgrunden bör uttrycket ”överklagande" användas för det nya enhetliga systemet i rättegångsbalken. Uttrycket ”fullföljd av talan" bör dock tills vidare kunna stå kvar i sådana delar av balken som inte ändras nu.

Det ligger, som bl.a. kammarrättens majoritet påpekat, ett problem i att tala om överklagande. Sammansatta uttryck, sådana som "överkla- gandeinlaga”, är nämligen språkligt sett monstruösa, medan t.ex. ”be— svärsinlaga” är kort och lätt att använda. Utredningen kan i syfte att undgå problemen sägas ha valt att låta beteckningen ”överklagande" täcka både den fullföljda talan som irnmateriellt begrepp och den kon- kreta skrivelse genom vilken talan fullföljs. På den punkten har emellertid inte bara kammarrättens majoritet utan även Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge varit kritiska. Svea hovrätt har föreslagit att själva skrivelsen ges beteckningen ”klagoskrift".

Juridiskt sett torde man inte ha något egentligt behov av att i lagtexten göra en åtskillnad i det nu berörda hänseendet. En enhetlig beteckning utesluter visserligen praktiskt sett möjligheten att uttryckligen markera om det rör sig om ett fall i vilket man vill avvisa en fullföljd talan på grund av ett fullföljdshinder eller ett fall där man vill avvisa en skrivelse som innehåller ett överklagande därför att skrivelsen är brist- fällig. Redan de nu gällande reglerna i rättegångsbalken är emellertid sådana att det är svårt för att inte säga omöjligt att änna någon helt klar linje när det gäller frågor om "talan” (eller ”målet”) skall avvisas eller om en ”inlaga” skall avvisas (se t.ex. nuvarande 50 kap. 3 5 RB). Detta spelar dock mindre roll eftersom de praktiska konsekvenserna av skilda typer av avvisningsbeslut är desamma. För undvikande av missförstånd skall tilläggas att det självklart kan vara av mycket stor betydelse om "talan" eller ”den fullföljda talan” avvisas. Det torde inte heller ligga

något problem i att uttrycket ”överklagande” ibland måste täcka in också det som står i en skrivelse genom vilken den ursprungliga inlagan kompletteras (så exempelvis vid tillämpning av 50 kap. 25 å andra stycket RB). Det som gör att man kan tveka ligger i stället främst på det språkliga planet.

Den år 1986 antagna förvaltrtingslagen (l986:223) skiljer mellan ut- trycken ”skrivelsen med överklagande” och ”överklagande”. Det änns givetvis fördelar att använda samma begreppssystem i alla förfaran- delagar. Uttrycket ”skrivelsen med överklagandet” är emellertid ganska tungt. Uttrycket ”klagoskrift” som under remissbehandlingen förts fram av Svea hovrätt och som förordats av Lagrådet kan ses som en förbätt- ring, men också mot det uttrycket kan man rika invändningar. Till dessa hör att uttrycket är ålderdomligt och att det inte klart särskiljer sådana skrivelser genom vilka någon överklagar. Sålunda kan även t.ex. skriftliga missnöjesanmälningar och skrivelser genom vilka en part klagar över en domvilla anses som ldagoskrifter. I det allmänna språkbruket torde "klagoskrifter" också kunna beteckna alla sådana skrivelser genom vilka någon rent allmänt protesterar mot något. Att ett och samma uttryck har olika betydelser är numera ganska vanligt. Ett typexempel är uttrycket ”ansökan”. Även rättegångsbalken innehåller sådana uttryck (se t.ex. 40 kap. 7 & angående användningen av uttrycket ”utlåtande"). Därför väljer regeringen den lösning som Domstolsutred- ningen hade och som förordats i lagrådsremissen. Den av utredningen föreslagna lagtexten bör dock bl.a. till undvikande av missförstånd justeras på en del punkter. Att regeringens förslag som Lagrådet på- pekat medför att det inte heller i fortsättningen görs någon klar åtskill- nad mellan det fallet att det är en bristfällig skrivelse som avvisas och det fallet att själva överklagandet avvisas har enligt regeringen ingen större betydelse. I den praktiska rättstillämpningen kommer det som lagrådet angett att finnas ett behov av att på något sätt särskilja ifråga- varande skrivelser från andra som en klagande kan komma att ge in till domstolen under målets handläggning. Regeringen menar att deta kan ske genom att man helt enkelt rubricerar skrivelsen "Överklagande".

När det gäller det i 59 kap. RB förekommande institutet "besvär över domvilla” bör man i fortsättningen använda uttrycket ”klagan över domvilla".

Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken Ändringarna i rättegångsbalkens regler om överrättsprocessen för med sig ett behov av konsekvensändringar också i annan lagstiftning. Alla lagbestämmelser som innehåller begreppet ”besvär" kan emellertid inte ändras nu. Den nu aktuella reformen bör i huvudsak begränsas till bestämmelser som avser ett överklagande hos hovrätt eller Högsta dom- stolen.

Detta innebär att alla de bestämmelser om ”besvär” som änns på det förvalmingsrättsliga området lämnas uanför reformen. När det gäller förvaltningsdomstolama bör uttrycket ”överklagande" som ersättning

för ”besvär” införas i samband med att förvaltningsprocesslagen re- formeras. Även de bestämmelser som änns om överklagande till fas— tighetsdomstol eller Bosadsdomstolen lämnas uanför.

Vissa bestämmelser som avser besvär till hovrätt bör lämnas utanför reformen bl.a. därför att det finns ett nära samband med reformen av ärendelagstiftningen. Exempel på detta är 60 och 70 55 lagen (1941:4l6) om arvsskatt och gåvoskatt. Beträffande den typen av bestämmelser bör redan nu sägas att det i samband med reformen av ärendelagstiftningen behöver övervägas att i vissa fall låa den primära domstolsprövningen ske i tingsrätt och inte i hovrätt. Det gäller fall som avses i 12 kap. 21 & jordabalken och 9 a 5 lagen (1927:56) om ned- sättningar av pengar hos myndighet. De bestämmelser som avser besvär till tingsrätt hör också till reformen av ärendelagsn'ftningen. I samband med den reformen bör man även ta upp frågor om utformningen av bestämmelserna i 21 kap. 9 - 11 55 sjölagen (1994:000) om klander till tingsrätt av dispasch. De bestämmelserna hänvisar till rättegångsbalkens besvärsregler för hovrätt.

Fleralet av de regler som nu änns i speciella lagar om överklagande till hovrätt genom besvär kompletteras av en bestämmelse i 21 & rättegångsbalkens promulgan'onslag (RP). Den innebär att rättegångsbal- kens bestämmelser om överklagande hos hovrätt och Högsta domstolen och om rättegången där i mål som väckts vid tingsrätt — om inte annat sägs — skall tillämpas i fråga om överklagande hos högre rätt av mål som tagits upp av någon annan världslig domstol eller myndighet och som enligt en författning får överklagas hos hovrätt. Talan skall dock föras genom besvär. Bestämmelserna i de speciella lagarna om att över- klagande kan ske hos hovrätt bör nu såvitt möjligt ges en enhetlig ut- formning utan att det för den skull sker någon saklig ändring. Eftersom det tills vidare kommer att finnas kvar några mindre fullständiga regle— ringar av frågor om överklagande av förvaltningsmyndighets beslut hos hovrätt, kan 21 & promulgationslagen ännu inte upphävas.

6. Användningen av telefax i rättegång

Regeringens förslag: I rättegångsbalken införs en bestämmelse som klargör att telefax kan godtas för sådana inlagor som inte behöver vara egenhändigt undertecknade. Stämningsansökningar skall även i fortsättningen vara egenhändigt undertecknade. Kravet på att skrivelser genom vilka någon överklagar eller besvarar ett överklagande skall vara egenhändigt undertecknade as bort.

Domstolsutredningens förslag: Utredningen föreslår att bestäm- melserna om egenhändigt undertecknande av skrivelser med överkla- ganden och skrivelser med svar på överklaganden skall upphävas. För stämningsansökningar och andra inlagor som enligt rättegångsbalken

skall vara egenhändigt undertecknade föreslår utredningen en bestäm— melse i 33 kap. 3 & RB om att ett meddelande skall godtas som egen- händigt undertecknat trots att det kommit in genom telefax, om det har aVsänts från en telefon med nummer som kan hänföras till någon som undertecknat meddelandet.

Remissinstanserna: De allra äesa remissinsanser godtar utred- ningsförslaget. Justitiekanslern menar emellertid att förslaget om upp- hävande av bestämmelser om egenhändig underskrift på överklaganden m.m. leder till osäkerhetsmoment i behandlingen och onödiga problem. Beträffande telefaxkommunikation menar han att man i varje fall bör avvaka resultatet av Datastraffrättsutredningens (Ju l989:04) arbete före ett ställningstagande. Även Kammarrätten i Stockholm avstyrker med hänvisning till risken för krångel, misstag eller andra olägenheter. Patentbesvärsrätten som också är kritisk till förslaget anger bl.a. att det framstår som omotiverat att inte ha en enhetlig reglering för alla mål- och ärendekategorier vid domstolarna.

Domstolsverket ställer sig positivt till ett ökat användande av telefax och att ett sådant användande bör underlättas. ] fråga om stämnings- ansökningar och andra handlingar av större vikt anser emellertid verket det vara av värde att behålla kravet på en undertecknad handling. Så- lunda anser verket att skrivelser med överklaganden skall vara egenhändigt undertecknade. Verket påpekar bl.a. att avsändarnumret ut- gör ett dåligt bevis om verklig avsändare. Patent- och registreringsver- ket anser att kravet på en undertecknad originalhandling bör bestå när det gäller stämningsansökningar och även andra handlingar som intyg m.m. Verket menar bl.a. att en bestämmelse i rättegångsbalken om tele- fax kan komma att åberopas även i förhållanden uanför rätte- gångsbalkens område.

Hovrätten för Västra Sverige är inte övertygad om att förslaget är en lycklig lösning på problemet med telefax och hovrätten avstyrker förslaget att ta bort vissa bestämmelser om krav på egenhändigt undertecknande. Hovrätten anför att utredningens förslag synes vila på en otillräcklig analys av förslagets tekniska och rättsliga förutsättningar. Hovrätten menar bl.a. att ett telefax inte åtnjuter det straffrättsliga för- falskningsskydd som enligt 14 kap. 1 & brottsbalken gäller för urkunder. Hovrätten påpekar i det sammanhanget att telefax kan sändas direkt från en dator. Hovrätten påpekar vidare liksom Domstolsverket gjort att avsändarnumret utgör ett dåligt bevis om verklig avsändare. Hovrätten tar också upp frågan om det varit utredningens mening att en part skall vara helt förhindrad att åberopa ett obekräftat meddelande eller föra motbevisning angående äktheten av ett telefax.

Skälen för regeringens förslag: Vissa inlagor till allmän domstol måste enligt rättegångsbalken vara egenhändigt undertecknade. Det gäller skriftliga fullmakter, stämningsansökningar. vadeinlagor, besvärs— inlagor, revisionsinlagor, genmälen i högre rätt (dvs. inte genmälen i sådana mål som hovrätt eller Högsta domstolen tar upp som försa in- stans), förklaringar i högre rätt, ansökningar om resning samt ansök- ningar om återställande av försutten tid.

Att en inlaga till domstol skall vara egenhändigt undertecknad är i de allra flesta situationer en självklarhet för en avsändare. Det ligger emellertid ett problem i att handlingar numera ofta överförs från t.ex. advokatkontor till domstolar genom telefax. Ett telefax har i praxis inte ansetts uppfylla rättegångsbalkens krav på att handlingen skall vara egenhändigt undertecknad genom att det i kravet på ett egenhändigt un- dertecknande också har ansetts ligga ett krav på att det är just det undertecknade exemplaret som skall ges in till domstolen. Överföring genom telefax har därmed enligt rättegångsbalken blivit en i princip otillåten metod när det gäller t.ex. stämningsansökningar, över- klaganden och genmälen i högre insans. Den som använder sig av tele- fax drabbas emellertid inte av någon rättsförlust, eftersom rätte- gångsbalken innehåller en bestämmelse om att rätten, när det brister i fråga om underskriften, skall ge ingivaren möjlighet att avhjälpa felet innan avvisning sker (se t.ex. 33 kap. 3 & tredje stycket, 42 kap. 4 5 och 50 kap. 7 & RB).

Otvivelaktigt är telefax enligt rättegångsbalkens nu gällande regler åtminstone formth sett tillåtna när det gäller t.ex. en ansökan om kvar- stad som görs före inledandet av en rättegång eller ett svaromål i tings- rätt. Ett telefax är formellt sett tillåtet också när det gäller t.ex. sådana inlagor som innebär att alan återkallas, efterges eller medges eller att återvinning eller återupptagande söks.

Enligt regeringens mening är det tveksamt om man kan avstå från be- stämmelser om egenhändigt undertecknande när det gäller så viktiga handlingar som stämningsansökningar. Under alla omständigheter är utredningens metod att avskilja vissa som kan härledas till den som har undertecknat meddelandet inte invändningsfri- (se förutom remissytt- randena även Datastraä'rättsutredningen i betänkandet Information och den nya inforrnationsteknologin, SOU 1992:110, s. 306 och Juridisk Tidskrift, årgång 5, s. 374). Kravet på att stämningsansökningar måste vara egenhändigt undertecknade bör därför, åtminstone tills vidare, stå kvar. I princip bör detsamma gälla i fråga om t.ex. ansökningar om res- nrng.

När det gäller andra handlingar under en rättegång, t.ex. en inlaga genom vilken part överklagar eller besvarar ett överklagande, kan man emellertid anlägga ett annat synsätt. Risken för att någon obehörig skulle okynnesöverklaga för någon annans räkning eller av okynne besvara ett överklagande får bedömas vara mycket liten. I de allra äesa fall torde vidare redan de omständigheter som föreligger i samband med ett överklagande klart utvisa om det rör sig om en skrivelse som härrör från den uppgivna parten. I sammanhanget kan nämnas att Högsta domstolen i ett rättsfall, NJA 1991 s. 407, funnit att en skrivelse med överklagande som över huvud aget inte varit undertecknad kunde godas trots att den nuvarande lagtexten ställer upp ett krav på egen- händigt undertecknande. I målet hade nämligen på annat sätt än genom undertecknandet bekräftats att skrivelsen härrörde från överklaganden. l domskälen angav Högsta domstolen att förhållandet var "klarlagt". 1 rättsfallet NJA 1991 s. 595 ansågs en fotokopia av en handskriven besvärsinlaga kunna'läggas till grund för rättegången i hovrätt när det

genom andra handlingar bekräftats att inlagan härrörde från klaganden. Utan att det skall behöva uppstå några nämnvärda problem bör man därför kunna tillåta att nu berörda inlagor ges in genom telefax. En sådan ändring får särskild betydelse när det gäller t.ex. överklaganden av beslut om häktning eller kvarsad där behovet av snabbhet gör sig starkt gällande. I dessa delar bör alltså utredningsförslaget godtas. lag- tekniskt bör deta komma till uttryck genom att kravet på egenhändigt undertecknande avskaffas när det gäller överklaganden och svars- skrivelser i högre rätt. För tydlighets skull bör också 33 kap. 3 & RB ändras så att det klart framgår att telefaxmeddelanden kan godas. En sådan ordning förutsätter dock en bestämmelse om att domstolen i de fall tveksamhet råder i frågan om ett telefax kommer från den uppgivne avsändaren — skall kunna förelägga denne att komplettera med en under— tecknad handling. Den nuvarande bestämmelsen för telegram och andra meddelanden bör i det sammanhanget formuleras om för att tydligare markera att komplettering skall kunna begäras inte bara i de fall av- sändarens underskrift saknas helt uan också i de fall avsändarens underskrzfi i original saknas. Detta innebär ingen ändring i sak och övererensstämmer också med hur motsvarande bestämmelse i 44 & tredje stycket FPL tolkas och tillämpas.

Det förekommer att parter överklagar ett beslut dels genom ett telefax, dels genom en egenhändigt undertecknad inlaga. Eftersom handlingarna i båda fallen skall ges in till den domstol som redan beslutat i målet borde det vara sörjt för att det inte kan bli en dubbel handläggning i den högre rätten. Emellertid torde det i praktiken - särskilt vid brådskande häkmings- och kvarstadsavgöranden — förekomma att en högre domstol som får in ett överklagande direkt från parten aldrig översänder överklagandet till den lägre domstolen. Detta är givetvis olyckligt särskilt i de fall detta resulterar i en dubbel handläggning i hovrätten. Problemen är emellertid inte speciella för telefaxanvändning. Man kan nämligen lika gärna tänka sig att såväl en tillalad som hans försvarare överklagar eller att försvararen överklagar först genom ett telegram och senare genom en undertecknad inlaga. Eventuella problem bör därför lösas på annat sätt än genom att man inte tillåter en i övrigt befogad användning av telefax för meddelanden inom domstolsväsendet. För detta behövs inga nya regler i rättegångsbalken.

För att det inte skall råda någon tveksamhet bör det, med anledning av ett remissyttrande, sägas att en handling som åberopas som bevis i princip inte behöver vara egenhändigt undertecknad, men att bevisvär- det av en handling som saknar sådant undertecknande kan vara obeänt- ligt (se även 35 kap. 7 & RB om avvisande av verkningslös bevisning).

7. Antalet justitieråd och regeringsråd

Regeringens förslag: Minimiantalet justitieråd minskas från 22 till 20. Minimiantalet regeringsråd minskas från 18 till 16.

Skälen för regeringens förslag: Det lagstadgade antalet ledamöter i Högsta domstolen minskades i samband med en fullföljdsreform år 1971 (prop. 1971145: SFS 1971:218). I rättegångsbalken föreskrevs att Högsa domstolen skulle utgöras av 22 justitieråd. men en särskild övergångsbestämmelse innebar att analet tills vidare kunde vara högre. I samband med reformen utalade föredragande departementschefen (angiven prop. s. 93) att man till följd av de ändrade fullföljdsreglema på Engre sikt kunde räkna med en väsentlig minskning av analet justitieråd. Genom en lagändring år 1974 (prop. 1974:3S; SFS 1974:573) bestämdes att Högsa domstolen skulle utgöras av 22 justiti- eråd eller det högre anal som av särskilda skäl fanns erforderligt. Föredragande departementschefen angav (prop. 1974:35 s. 107) att ambitionen borde vara att minska antalet ledamöter i Högsa domstolen till 22, vilket anal framstod som väl avvägt, men att erfarenheterna efter 1971 års reform visade att man inte kunde uteslua att det också i framtiden ibland kunde komma att ännas behov av ett något större anal.

Den år 1974 bestämda lydelsen gäller fortfarande. Antalet ledamöter i Högsa domstolen har alltsedan år 1971 legat över 22 och i allmänhet utgjort omkring 25. Sedan ett drygt år tillbaka har emellertid antalet kunnat minskas till det i lagen angivna. Det kan nämnas att Högsta domstolen nyligen har delats i två avdelningar i stället för som tidigare tre.

Det lagstadgade analet ledamöter i Regeringsrätten bestämdes år 1974 genom ändringar i 3 & lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom- stolar till 18 eller det högre anal som "av särskilda skäl ännes er- forderligt". Denna bestämmelse gäller fortfarande. Antalet regeringsråd har under en period varit nere i det föreskrivna minimiantalet. För närvarande består Regeringsrätten av 19 regeringsråd.

Högsta domstolen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att 3 kap. 4 & RB ändras så att det föreskrivs att domstolen skall utgöras av 20 justitieråd eller det högre anal som av särskilda skäl ännes erforderligt. I skrivelsen påpekas att det har varit möjligt att minska antalet justitieråd till 22 trots att tillströmningen av mål och ärenden fortsatt att öka i strid mot vad som förvånades vid fullföljdsreforrnen år 1971. Högsta domstolen anför att detta beror på de ändringar i domförhets- reglerna som har genomförts under senare år, framför allt möjligheten till enmansprövning av dispensfrågor. Enligt Högsta domstolen är det inte uteslutet att en viss minskning av analet ledamöter i Högsta domstolen skall visa sig möjlig i framtiden, även om det för närvarande knappast torde finnas utrymme för en minskning. Högsta domstolen framhåller att en utveckling i denna riktning från skilda synpunkter framstår som önskvärd och att det därför är angeläget att inte lagen lägger hinder i vägen för en annars genomförbar minskning av ledamotsantalet.

Regeringen delar Högsa domstolens uppfattning. Frågor om analet regeringsråd har ofta behandlats samtidigt med frågor om antalet justitieråd. Regeringen gör den bedömningen att det nu änns skäl att minska även minimiantalet regeringsråd med två, dvs. från 18 till 16.

Detta medför att en ändring bör göras i 3 5 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar som reglerar analet regeringsråd. Det bör framhållas att det inte nu är aktuellt att faktiskt minska analet re- geringsråd. Med anke på att utvecklingen går i den riktningen att antalet ledamöter i de två högsta insansema minskar framstår det inte längre som motiverat att behålla kravet på ”särskilda skäl” för att det skall få ännas äer ledamöter än minimianalet. Det bör därför räcka att det ”behövs” fler än det lägsa analet för att detta skall få överstigas. I ett senare sammanhang kan det med anledning av det minskade antalet justitie- och regeringsråd ännas skäl att se närmare på frågor om Lagrå- dets sammansättning.

8. Prövningstillstånd för överklaganden som gäller enskilda anspråk

Regeringens förslag: Prövningstillstånd för enskilt anspråk som handläggs tillsammans med ett brottmål skall inte krävas i de fall prövningstillstånd inte krävs för brottrnålet eller sådant tillstånd meddelas. Undantaget från kravet på prövningstillstånd skall dock inte gälla om överklagandet endast avser påföljden eller avser en annan gärning än den till vilken det enskilda anspråket hänför sig.

Det remitterade förslaget: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Nästan alla remissinstansema tillstyrker förslaget eller lämnar det uan erinran. Flera remissinstanser har föreslagit smärre ändringar och justeringar. Domstolsverket förordar att verkets eget förslag genomförs. Göteborgs tingsrätt förordar i första hand att reglerna för prövningstillstånd i brottmål tillämpas även beträffande överklagande angående enskilda anspråk. I andra hand ansluter sig tingsrätten till Domstolsverkets förslag. Domareförbundet anser det re- mitterade förslaget vara alltför snävt.

Skälen för regeringens förslag: Den ] juli 1993 infördes regler om prövningstillstånd i hovrätt för vissa brottmål (prop. l992/93z216, bet. 1992/93:JuU34, rskr. l992/93z373, SFS 1993:514). Reformen, som byggde på Domstolsutredningens förslag, hade som huvudsakligt syfte att begränsa och förenkla hovrättemas prövning av överklagade mål. Hovrättemas resurser skulle härigenom kunna användas mer effektivt. Innebörden av reformen var bl.a. att krav på prövningstillstånd infördes för vissa brottmål i ledet tingsrätt — hovrätt. Enligt 49 kap. 12 a & RB krävs således prövningstillstånd i brottmål där den tilltalade inte har dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivit svårare straä än sex månaders fängelse. Av paragrafens tredje stycke framgår att kravet på prövningstillstånd inte gäller när domen överklagas av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller Riksdagens ombudsmän.

Om tingsrätten i ett brottmål även har prövat en alan om enskilt anspråk, gäller i den delen bestämmelsen i 49 kap. 12 & RB. Det som gäller för prövrtingstillstånd i tvistemål skall alltså gälla även när det enskilda anspråket handläggs i samma rättegång som ett brottmål. Det framgår av 49 kap. 12 a & andra stycket RB och innebär att ett enskilt anspråk som understiger ett basbelopp och som handlagts tillsammans med ett brottmål kan prövas av hovrätten endast om prövningstillstånd meddelas för överklagandet av det enskilda anspråket. Detta gäller även om prövningstillstånd inte krävs i brottrnålsdelen eller om hovrätten beviljar prövningstillstånd i brottrnålsdelen (jfr bet. 1992/93:JuU34 s. 15).

Sedan de nya reglerna om prövningstillstånd i brottmål trätt i kraft har det framförts olika meningar om hur 49 kap. 12 a 5 andra stycket RB bör tillämpas. Bestämmelsen har tolkats på olika sätt av hovrätterna. Med anledning av deta har Domstolsverket den 23 september 1993 till Justitiedepartementet gjort en framställning om att denna regel förtydligas. Verket föreslår att 49 kap. 12 a & andra stycket RB ändras så att det klart framgår att prövningstillstånd inte krävs för talan om en- skilt anspråk när sådant tillstånd inte krävs för övriga delar av domen. Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats en promemoria med förslag till ändring i 49 kap. 12 a & RB som innebär att undanaget från kravet på prövningstillstånd avgränsas på ett något annorlunda sätt än enligt verkets förslag. Förslaget har remissbehandlats.

Rättegångsförfarandet i hovrätten är som tidigare redovisats föremål för översyn av Hovrättsprocessutredningen. Utredningen, som bl.a. skall utvärdera tillämpningen av det system med prövningstillstånd i hovrätt som trädde i kraft den 1 juli 1993, skall redovisa sitt arbete före den 1 april 1995. Den omständigheten att hovrätterna tillämpar regeln i 49 kap. 12 a & RB på olika sätt motiverar emellertid att denna fråga nu tas upp för sig. Överväganden med anledning av de övriga förslag och synpunkter som framförts under rentissbehandlingen bör emellertid anstå i avvakan på att utredningen har slutfört sitt arbete.

I många situationer kan det framstå som onödigt med en separat till- ståndsprövning när ett enskilt anspråk har överklagats. Detta gäller främst de fall där skuldfrågan blir föremål för hovrättens prövning och det enskilda anspråket är kopplat till den gärningen. 1 de fallen har utgången i brottmålet typiskt sett betydelse för bedömningen av det enskilda anspråket. De omständigheter som anförs till stöd för ett frikännande är normalt av avgörande betydelse för frågan om te.x skadestånd skall utgå. Eftersom det enskilda anspråket i den nu beskrivna situationen oftast har en sådan anknytning till ansvarsfrågan ter sig kravet på en separat dispensprövning för en alan om enskilt anspråk svårmotiverat. Det änns därför anledning att ändra 49 kap. 12 a 5 andra stycket RB.

En remissinstans har framhållit att reglerna om prövningstillstånd i brottmål borde kunna tillämpas fullt ut på alla frågor som omfattas av brottrnålsdomen. En sådan reglering innebär emellertid inte att undan— aget från kravet på prövningstillstånd begränsas till de fallen när detta är sakligt motiverat. Det skulle också kunna leda till det mycket otill-

fredsställande resultatet att ett tvistemål som inte kräver prövningstill- stånd om det handläggs i en civilprocess underkastas en tillstånds- prövning bara därför att det handläggs gemensamt med ett brottmål.

Domstolsverkets förslag innebär att prövningstillstånd inte krävs för ett överklagande angående enskilt anspråk i de fall det inte krävs prövningstillstånd för övriga delar av domen. Denna konstruktion har den fördelen att den är lätt att förstå för parterna och lätt att tillämpa för domstolarna. Det kan emellertid ifrågasättas om man skall avstå från kravet på prövningstillstånd i alla de situationer som skulle omfattas av en sådan regel. Ett exempel är det fallet att en tilltalad döms i tings- rätten för stöld till en månads fängelse och förpliktas att utge skadestånd till målsäganden med ettusen kronor. Den tilltalade kanske accepterar att han fälls till ansvar för stöld men överklagar och vill att påföljden bestäms till villkorlig dom samt att skadeståndet sätts ned. I detta fall, liksom då det överklagade enskilda anspråket hänför sig till en annan gärning än den som den tillalade har överklagat, har utgången i brottrnålsdelen typiskt sett inte någon betydelse för bedömningen av det enskilda anspråket. Det förefaller därför mindre sakligt motiverat att låta dessa fall undantas från kravet på prövningstillstånd.

Det kan dock ifrågasättas om det är logiskt att behålla kravet på pröv- ningstillstånd, om hovrätten beslutar att meddela prövningstillstånd i brottrnålsdelen. En ändrad bedömning i skuldfrågan kan ju i detta fall, på samma sätt som då prövningstillstånd inte behövs, anas få åter- verkningar på det enskilda anspråket. Dagens reglering innebär inte att ett enskilt anspråk som hänför sig till samma gärning automatiskt kom- mer att prövas av hovrätten. Hovrätten måste först ta ställning till om prövningstillstånd skall beviljas även i den delen.

Som påpekats under remissbehandlingen kan det med den i remissen föreslagna lösningen inträffa situationer där en alan om enskilt anspråk inte behöver underkastas någon tillståndsprövning trots att det objektivt sett kan tyckas ännas skäl för en sådan prövning. Man kan tänka sig det fallet att den tilltalade överklagar tingsrättens dom på fängelse och endast yrkar frikännande, medan målsäganden överklagar i skade- ståndsfrågan avseende samma gärning men endast vad gäller skade- ståndets storlek. Överklagandet angående skadeståndet kanske inte alls berör själva grunden för skadeståndsskyldigheten, alltså den brottsliga gärningen. I ett sådant fall kan det tyckas vara sakligt befogat att skade- ståndsfrågan tas upp till tillståndsprövning trots att själva skuldfrågan går upp automatiskt utan sådan prövning. Det skulle dock komplicera bestämmelsen i 49 kap. 12 a & RB avsevärt om man gjorde en särreglering i detta avseende. Det är heller inte säkert att den skulle medföra en arbetslättnad för hovrätterna, särskilt som det nu beskrivna fallet inte torde uppkomma särskilt ofta.

Mot denna bakgrund föreslås i enlighet med det remitterade för- slaget en ändring som innebär att prövningstillstånd för alan om enskilt anspråk inte skall krävas när prövningstillstånd inte krävs i brottrnålsdelen förutsatt att överklagandet avser frågan om den tilltalade skall dömas för en viss gärning och alan om enskilt anspråk avser samma gärning. Kravet på prövningstillstånd bör i dessa fall slopas inte

bara i de fall prövningstillstånd överhuvudaget inte krävs i brottmåls- delen utan även i de fall dispens meddelas i brottrnålsdelen. Kravet på prövningstillstånd skall däremot behållas om överklagandet i brottmåls- delen endast hänför sig till påföljden och i de nu det enskilda anspråket avser en annan gärning än den som överklagats.

Fleralet remissinsanser har framhållit att förslaget innebär att tings- rätterna i sina upplysningar om hur man överklagar saknar möjlighet att bestämt ange om prövningstillstånd krävs för ett överklagande angående ett enskilt anspråk. Den konsekvensen blir emellertid svår att undvika om utan vill ha en sakligt tillfredsställande gränsdragning av området för prövningstillstånd i dessa frågor. Betydelsen av det nu berörda problemet bör heller inte överdrivas. Med förslaget följer att reglerna för prövningstillstånd i tvistemål alltjämt slall tillämpas på en alan om enskilt anspråk. Om värdet uppenbart inte överstiger basbeloppet krävs alltså enligt huvudregeln prövningstillstånd, vilket skall framgå av full— följdshänvisningen. Det faktum att ett överklagande utformas på ett sätt som medför att prövningstillstånd inte behövs i det enskilda fallet är ett undantag från huvudregeln. Parterna bör i samband med att de får upp— lysningar om hur man överklagar även få upplysningar om i vilka fall någon tillståndsprövning inte kommer att ske. I många fall saknas dock anledning för parterna att underlåa att anföra omständigheter till stöd för att hovrätten skall bevilja prövningstillstånd om sådant tillstånd krävs enligt huvudregeln. Om det krävs prövningstillstånd och en part underlåter att anföra de omständigheter som han vill åberopa till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas, skall hovrätten förelägga honom att komplettera överklagandet (jfr 51 kap 4 5 andra stycket och 7 5 första stycket RB). Någon risk för rättsförluster föreligger inte och regeln torde inte vara alltför svår för parterna att förstå. Det bör därför vara fullt möjligt för tingsrätterna att, inom ramen för vad de måste göra enligt 49 kap. 15 & RB, utforma lämpliga blanketter för upp- lysningar om hur man överklagar.

Hänvisningar till S8

  • Prop. 1993/94:190: Avsnitt 11.1

9. Advokatverksamhet i aktiebolag

Regeringens förslag: Förbudet i 8 kap. 4 & andra stycket rättegångsbalken att bedriva advokatverksamhet i aktiebolag upphävs.

Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. -

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinsansema har förklarat sig tillstyrka eller inte ha någon erinran mot samfundets förslag. Justitie- kanslern har framhållit vikten av att en förändring inte leder till en uttunning av möjligheterna att förebygga att det reella inflytandet över ett advokaaktiebolag övergår till någon som inte är advokat. Han har

också gjort vissa påpekanden i fråga om den lagtekniska utformningen av bestämmelsen. Skälen för regeringens förslag:

Frågans tidigare behandling

Enligt 8 kap. 4 5 andra stycket RB får verksamhet som advokat inte bedrivas i aktiebolag och inte i bolag med andra än advokater, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Dispensmöjligheten i fråga Om advokatverksamhet i aktiebolag infördes 1978 (prop. 1977/78z2). Dessförinnan gällde ett ovillkorligt förbud att driva advo- katverksamhet i aktiebolagsform. En möjlighet till dispens fanns också före år 1964, men utnyttjades aldrig.

Förbudet mot advokatverksamhet i aktiebolagsform ansågs motiverat med hänsyn till det personliga ansvar som bör åligga en advokat för det uppdrag som anförtrotts honom. Som skäl för det ovillkorliga förbudet angavs advokatuppdragets starkt personliga karaktär. Problemet med det personliga ekonomiska ansvar som advokaten borde ha ansågs inte kunna lösas inom aktiebolagsformen. Vidare pekades på svårigheten att förhindra att aktierna i s.k. advokataktiebolag kunde komma att innehas av andra än samfundets ledamöter (jfr prop. 19631156 s. 390.

I 1977 års lagstiftningsärende ansåg departementschefen att det från principiell synpunkt var naturligt att en advokat liksom andra företagare ges möjlighet att fritt välja den form för verksamheten som han anser lämplig, om inte väsentliga skäl finns mot detta. När det gällde frågor om ett advokataktiebolags förpliktelser mot klienter ansågs det inte inne- bära några olägenheter att det som gäller för advokatrörelse i handels- bolagstrm principiellt blev tillämpligt för sådan rörelse som bedrivs i aktiebolagsform. I fråga om aktieägares ansvar gentemot bolagets klienter infördes därför en regel i aktiebolagslagen som innebär samma ansvar för dessa som för bolagsmän i ett handelsbolag. En motsvarande regel infördes i samfundets stadgar (38 5). 1 38 "5 finns också en bestämmelse som motsvarar 8 kap. 4 5 andra stycket RB.

För att åstadkomma en kontroll som förhindrar att det reella in— flytandet över ett advokataktiebolag övergår till någon annan än en advokat förenar samfundet varje tillstånd att driva advokatverksamhet i aktiebolagsform med dispensvillkor, främst om bolagsordningens inne- håll. Dispens beviljas alla som uppfyller dessa villkor. Denna ordning var förutsatt i lagstiftningsärendet. Dispensvillkoren bestäms av sam— fundets styrelse.

Den 1 januari 1994 trädde vissa ändringar i 8 kap. rättegångsbalken i kraft (prop. l992/93:64, bet. 1992/93zluU 13. rskr. 1992/93z73, SFS 1992:1511 och l993:1646). Ändringarna innebär en anpassning till EES-avtalet, särskilt två EG-direktiv som ingår i avtalet. I en ny bestämmelse, 9 &, anges bl.a. att det som i rättegångsbalken eller annan lag föreskrivs om advokat i tillämpliga delar skall gälla även den som är auktoriserad som advokat i något annat land inom EES-området. Undantag görs emellertid för bestämmelsen i 8 kap. 4 & andra stycket RB (samt 17 kap. 15 & tredje stycket brottsbalken). En ordning där

reglerna om advokatverksamhet i bolagsform gäller också för s.k. EES- advokater ansågs nämligen la'äva ytterligare överväganden (prop. 1992/93:64 s. 35). En EES-advokat kan således inte driva advokatverksamhet i Sverige i bolag tillsammans med en svensk advokat utan att samfundets styrelse medger dispens. En EES—advokat som driver advokatverksamhet i ett svenskt aktiebolag omfattas av aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar.

Advokatsarnjimdets förslag

Samfundets styrelse har föreslagit att 8 lmp. 4 5 andra stycket RB ändras och att den av samfundet beslutade ändringen i 38 å i stadgarna fastställs. Ändringarna innebär att förbudet att driva advokatverksamhet i aktiebolag tas bort och, såvitt gäller stadgarna, att regeln om aktie- ägares ansvar för bolagets förpliktelser utrnönstras ur dessa. Sistnämnda ändring innebär ingen ändring i sak utan motiveras enbart av att det är tillräckligt att ansvaret regleras i aktiebolagslagen.

Dispensordningen har tillämpats på det sätt som förutsattes vid lagänd- ringen. Den prövning som sker är således formell och avser endast frågan om dispensvillkoren är uppfyllda. Antalet dispensansökningar har enligt styrelsen ökat kraftigt på senare år och det nuvarande systemet har blivit alltmer resurskrävande. Samfundet menar att tiden nu är mogen för ett upphävande av gällande förbud. De villkor som bör upp- ställas för advokatverksamhet i aktiebolagsform bör enligt styrelsens skrivelse tas in i de vägledande reglerna om god advokatsed. Förbudet för advokater att utan styrelsens medgivande bedriva advokatverksamhet i bolag med andra än advokater innebär enligt samfundet en tillräcklig garanti för att inte annan än advokat får inflytande över verksamheten.

Styrelsen har den 23 oktober 1992 beslutat att de vägledande regle-ma om god advokatsed skall kompletteras med en bestämmelse av följande innehåll. När en advokat driver verksamhet i bolag får bolaget inte ha annat verksamhetsändamål och inte driva annan verksamhet än advokatverksamhet. Endast advokat får direkt eller genom bolag, som driver advokatverksamhet, inneha aktier i bolaget eller vara bolagsman i detta. Endast advokat får vara styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, firmatecknare eller prokurist i bolaget. En bestämmelse med denna innebörd skall — där så lagligen är möjligt tas in i bolagsordningen och bolagsavtalet.

Vidare har styrelsen - under förutsättning att den föreslagna ändringen i 38 & stadgarna fastställs och en ändring av 8 kap. 4 & RB genomförs beslutat om skyldighet för advokater som driver advokatverksamhet i aktiebolagsforrn att se till att auktoriserad eller godkänd revisor utfärdar intyg om vad aktieboken utvisar beträffande innehavet av aktierna i ett advokataktiebolag och att intyget inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår sänds in till samfundets kansli.

Regeringen delar uppfattningen att "förbudet att driva advokat- verksamhet i aktiebolagsfonn bör upphävas. Som Justitiekanslern har påpekat är det viktigt att en förändring inte leder till att möjligheten att

förebygga att det reella inflytandet i ett advokataktiebolag övergår till någon som inte är advokat tunnas ut. Justitiekanslern har ingen invänd- ning mot den ordning samfundet redovisat, men anser att den tekniska utformningen av den nya lydelsen av 8 kap. 4 5 andra stycket RB bör övervägas ytterligare. Kommerskollegium, som inte heller haft någon invändning mot förslaget, har upplyst att revisorer under senare år i allt större utsträckning delat upp sina verksamheter på flera bolag och att detta inneburit administrativa problem och även vissa svårigheter vid tillsynen av kvalificerade revisorer.

Regeringen anser att den ordning som redovisats är tillfredsställande ur kontrollsynpunkt. De svårigheter Kommerskollegium påtalat leder inte till någon annan slutsats. Det bör åligga samfundet att följa utveck- lingen och vidta de åtgärder som är nödvändiga om det visar sig att kontrollen över inflytandet i advokataktiebolag inte kan fullgöras.

Den föreslagna ändringen innebär ingen förändring när det gäller EES-advokater. En svensk advokat kan således inte driva advokatverk- samhet i bolag tillsammans med en EES-advokat om han inte får dispens. De överväganden om förändringar i det avseendet som krävs får göras i ett annat sammanhang.

Den utformning av 8 kap. 4 5 andra stycket RB som samfundet föreslagit bör som Justitiekanslern påtalat omarbetas.

Frågan om fastställelse av de ändringar i stadgarna som advokatsam- fundet beslutat tar regeringen ställning till i ett senare sammanhang.

10. Kostnader och ikraftträdande

Den större enkelheten vid överklagande och att vissa överklaganden av beslut inte längre kommer att hanteras enligt reglerna för överklagande av dom utan enligt ett enklare regelsystem avsätter inga direkta spår när det gäller kostnader. Vissa kostnader uppstår under övergångsskedet därför att blanketter m.m. behöver tryckas om. Det rör sig emellertid inte om några mera betydande belopp. De nya lagarna bör träda i kraft den 1 oktober 1994 sedan först några förordningar har ändrats och nya blanketter m.m. har tagits fram.

11. Författningskommentar

11.1. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

De allra flesta ändringarna i rättegångsbalken är av redaktionell art och i grunden föranledda av att uttrycken ”vad”, ”besvär” och ”revision" byts ut mot ”överklagande” och av att uttrycket ”besvär över domvilla” byts ut mot ”klagan över domvilla”. I samband med att lagtexten även i övrigt har moderniserats har numreringen ändrats också när det gäller några paragrafer som inte är direkt berörda av den ändrade termino-

login. Flera paragrafer ändras till följd av att de hänvisar till paragrafer som ändras. Endast i fråga om några av paragrafema görs sakliga ändringar.

De nuvarande bestämmelserna i 32 kap. 7 5 ger möjlighet för den som vill överklaga eller ansöka om återvinning eller återupptagande men har laga förfall för att göra detta i rätt tid att på begäran få förlängd tid. Eftersom det emellertid är i stort sett lika enkelt att överklaga ”blankt” och begära anstånd med utvecklande av yrkanden och grunder, föreslås paragrafen upphävd. Ändringen för med sig att också bl.a. 58 kap. 11 & behöver ändras.

I 50 kap. 30 & änns bestämmelser om att hovrätten i tvistemål skall återställa tingsrättens akt till tingsrätten sedan hovrättens avgörande har vunnit laga kraft. Behövliga föreskrifter kan i stället ges i administrativ ordning och paragrafen kan därmed upphävas. Motsvarande paragrafer för brottmål i hovrätt (51 kap. 30 5), för besvärsmål (52 kap. 13 å och 56 kap. 13 å) och för revisionsmål (55 kap. 16 &) "får ett nytt innehåll enligt förslaget. Det skall i detta sammanhang nämnas att på förvalt- ningsdomstolamas område huvudregeln är att den högre rätten behåller och arkiverar den lägre rättens akt. Bestämmelserna i 51 kap. 31 5 kan upphävas eftersom de i förslaget får motsvarigheter i 51 kap. 30 5.

I 51 kap. 23 a & änns bestämmelser vilka begränsar hovrättens prövning av brottmål. Bestämmelserna avser det fallet att tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och domen överklagas bara beträffande annat än ”denna fråga". Bestämmel- serna innebär att hovrätten skall pröva ”frågan” endast om ettdera av två genombrottsrekvisit är uppfyllt. Bestämmelserna har ådragit sig kritik i litteraturen (se t.ex. Ekelöf/Boman. Rättsmedlen, 11:e uppl. år 1990, s. 52 och Welamson i Process och exekution, år 1990, s. 347).

I syfte att tillgodose en del av den kritik som riktats mot paragrafen har Domstolsutredningen utan att åsyfta någon större saklig skillnad i förhållande till det som kan antas vara gällande rätt föreslagit vissa ändringar. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten för Nedre Norrland anser att det även med utredningsförslaget kvarstår oklarheter om hur bestämmelserna skall tolkas och avstyrker därför en reform i enlighet med utrednings- förslaget.

Otvivelaktigt kvarstår det oklarheter även med utredningsförslaget. Detta gäller även deänitionen av begreppet "gärning". Vid tillkomsten av bestämmelsen gjorde nämligen Lagrådet uttalanden som synes innebära att med detta begrepp skall likställas begreppet ”brott”. Det behövs ett klarläggande också av t.ex. vad som händer ifall åklagaren i hovrätten skulle justera åtalet. Samtidigt tillhör paragrafen de som otvivelaktigt måste komma att spela en viktig roll under det arbete som den nytillsatte utredaren av rättegången i hovrätt m.m. (se avsnittet 5) har att utföra. Det är i det sammanhanget att märka att det i litteraturen har förespråkats att man i flera hänseenden går betydligt längre när det gäller restriktivitet beträffande förnyad prövning än vad den gällande lydelsen och utredningsförslaget ger uttryck för. Att nu genomföra en viss justering av de nuvarande bestämmelserna i 51 kap. 23 a &

framstår i detta läge som obefogat och bestämmelserna har därför behållits.

Lagrådet efterlyser i sitt yttrande en enhetlig terminologi när det gäller användningen i balken av sådana uttryck som "inställt sig", "in- funnit sig personligen", "kommit tillstädes", "uteblir", "uteblivit" och "frånvaro". lagrådet tar i sitt yttrande även upp frågan om använd- ningen i balken av uttrycket "närvaro". Regeringen delar uppfattningen att det behövs en enkel och enhetlig terminologi. Arbetet med denna bör ske fortlöpande alltefter som bestämmelser i balken ändras. De problem som aktualiseras nu gäller i första hand uttrycket "närvaro". Enligt balkens ursprungliga lydelse torde detta uttryck, när det användes om part, ha betecknat det fallet att parten kommit till ett sammanträde antingen personligen eller på annat sätt, t.ex. genom ett ombud (se t.ex. nuvarande 50 kap. 14 å). Det änns emellertid numera flera bestämmelser i balken enligt vilka partens närvaro förutsätter att han kommer personligen. I syfte att undvika tillämpningsproblem används i propositionens lagförslag uttrycket ”närvaro" såvitt gäller part endast i förening med ordet "personlig". Såvitt gäller övriga av Lagrådet omnämnda begrepp vill regeringen framhålla att, när det enligt propo- Sitionsförslagen krävs att parten är personligen närvarande, han skall föreläggas att "inänna sig personligen". För sådana fall där det räcker att parten kommer genom t.ex. ombud används uttrycket att parten skall "inställa sig". Kommer parten endera personligen eller genom t.ex. ombud har han "inställt sig". Kommer parten varken personligen eller genom t.ex. ombud, är han "utebliven". Uttrycken "frånvaro" och "till- städes" används inte i propositionsförslagen.

I bilaga 4 änns en redogörelse för förhållandet mellan nuvarande och föreslagna paragrafbeteckningar i 49 56 kap. RB.

3 kap. 4 &

Bestämmelsen om minimiantalet ledamöter i domstolen har ändrats av skäl som angetts i avsnittet 7.

3kap.6å

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycken ”över- klagande" och ”klagan över domvilla” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). En hänvisning har ändrats i anledning av den ändrade paragrafnumrering som förslaget innebär beträffande 54 kap. Andra stycket tredje punkten avser även det fallet att ett beslut av advokat- samfundet om avvisning av ett överklagande har överklagats hos Högsta domstolen enligt 56 kap. 14 & fjärde punkten.

3kap.75

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "klagan över domvilla” ersätter uttrycket ”besvär över domvilla” (se avsnittet 5).

8kap.45

Den ändring som har gjorts i andra stycket har kommenterats i avsnittet 9 och innebär att det principiella förbudet att driva advokatverksamhet i aktiebolag upphävs. Förbudet att driva advokatverksamhet i bolag tillsammans med någon annan än advokat gäller fortfarande. Det har förtydligats för att bättre klargöra att förbudet gäller vare sig verk— samheten drivs i aktiebolag eller i någon annan form av bolag. Dispens- möjligheten änns kvar och någon ändring i sak i förhållande till det som har gällt tidigare är inte avsedd.

Ändringarna i första och tredje styckena är enbart språkliga och inne- bär ingen ändring i sak.

8kap.85

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter äera äldre uttryck (se avsnittet 5).

17 kap. 7,12 och 13 55 samt 30 kap. 5,10 och 11 55

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande” ersätter uttrycket ”fullföljd av talan” (se avsnittet 5). De hän- visningar som med paragrafemas nuvarande lydelse görs till reglerna i 54 kap. 14 5 har inte fått några motsvarigheter i förslaget, eftersom de är onödiga. Noteras kan att det i dag inte änns några hänvisningar i de berörda paragraferna till bestämmelserna i 49 kap. 15 5 som är av samma natur. Lagtexten har utformats i enligt med Lagrådets förslag.

32 kap. 2 5

l paragrafen änns bestämmelser om vad som händer när en part som enligt 2 5 andra stycket delgivningslagen (1970:428) medgetts att själv delge svaranden misslyckas med att delge en stämning eller en skrivelse med överklagande. Påföljden är betydligt strängare än den som följer av 2 & delgivningslagen.

Den sakliga ändringen har gjorts att någon påföljd inte inträder, om parten visserligen ombesörjer delgivningen för sent men ger in ett bevis om delgivningen innan rätten fattar sitt beslut. Ändringen torde stå i

överensstämmelse med moderna uppfattningar om möjligheten att av- hjälpa ett processhinder innan detta har föranlett avvisning. Dessutom görs ändringar i paragrafen i anledning av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Som Lagrådet angett bör uttrycket ”företaga målet” ersättas av uttrycket "skall handlägga målet”.

33 kap. 3 &

I paragrafen änns bestämmelser om när en handling skall anses ha kommit in till domstolen. I första stycket har uttrycket ”telegram till domstolen” ersatts av uttrycket ”meddelande till domstolen” eftersom åtminstone Telia kan lämna en underrättelse till domstolen också om andra typer av meddelanden än telegram (t.ex. telefax). Ordet ”telegrafanstalt" har bytts ut mot orden ”ett telebefordringsföretag”, eftersom det inte längre änns några telegrafanstalter och eftersom televerksarnheten har privatiserats (jfr t.ex. 27 kap. 3 5).

I andra stycket förekommer beviskravet ”kan det antagas". I motiven till bestämmelsen används emellertid genomgående beviskravet ”om det inte är osannolikt". Domstolsutredningen föreslår att det beviskravet lagfästs. Detta skulle emellertid innebära en saklig ändring (se rättsfallet NJA 1993 s. 308). En sådan ändring bör inte ske isolerat för de allmänna domstolarnas del.

Ändringarna i tredje stycket har kommenterats i avsnittet 6. Ett telefax eller annat telemeddelande kan aldrig vara undertecknat i original. Tredje stycket har förtydligats på det sättet att avsändaren, om rätten anser att det behövs, skall bekräfta meddelandet genom en i original undertecknad handling. I sak gäller detsamma redan med nu gällande regler. I de fall där en inlaga till domstolen skall vara egenhändigt undertecknad måste rätten i tredje styckets fall alltid begära en be- kräftelse innan rätten tar ställning till frågan om avvisning. Av tredje stycket framgår även att rätten får bortse från sådana meddelanden som inte bekräftats. Eftersom, i andra fall än de där det ställs upp ett uttryckligt krav på egenhändigt undertecknande, en bekräftelse skall begäras endast när bekräftelsen kan tänkas ha betydelse i bevis- hänseende och underlåtenheten att avge en bekräftelse i sig har ett bevisvärde (se 35 kap. 4 & RB), torde bestämmelsen praktiskt sett inte innebära någon nyhet i förhållande till det som gäller nu.

42 kap. 17 a &

Ändringarna innebär att hänvisningarna till 56 kap. har ändrats i anledning av den ändrade paragrafnumrering som förslaget innebär beträffande det kapitlet.

49 kap.

49 kap.

Rubriken har ändrats som en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

I den nuvarande kapitelrubriken förekommer begreppet ”underrätt”. Enligt sin ursprungliga lydelse betecknade rättegångsbalken den första instansen med uttrycket "underrätten”, medan Domstolsutredningen genomgående använder uttrycket ”tingsrätten”. Utredningens förslag på den punkten ligger i linje med en utveckling som har pågått i mer än ett decennium, Att man sålunda bytt uttryckssätt har föranletts av att tingsrättema kommit att ersätta såväl rådhusrättema som häradsrättema. Praktiskt sett har under alla omständigheter användningen av ordet "tingsrätten" i stället för ordet ”underrätten” för de flesta situationer in- neburit att det blivit enklare att direkt se vad som gäller.

Det är dock inte alldeles oproblematiskt att låta ordet ”tingsrätten" ersätta ordet ”underrätten". Vid behov måste man sålunda med det nya uttryckssättet ibland läsa ordet ”tingsrätten” som innefattande även ett annat slags organ vars beslut kan överklagas hos hovrätt (se t.ex. nuvarande 54 kap. 9 5). En sådan läsning underlättas av en bestäm- melse i 21 & RP. Det nu berörda problemet bör lösas genom att det i de speciella lagar som tillåter ett överklagande direkt till hovrätt införs bestämmelser om att reglerna om överklagande av tingsrättsbeslut skall tillämpas. Andra problem med utbytet av ordet ”underrätten” hänför sig till de hänvisningar vilka i rättegångsbalken såvitt gäller rättegången i Högsta domstolen (54 — 57 kap.) görs till bestämmelserna om rättegången i hovrätt (49 — 53 kap.) och därifrån ibland vidare till tingsrättsbestämmelsema. I allmänhet behöver sådana vidarehänvis- ningar läsas på det sättet att det som gäller tingsrätt skall gälla Högsta domstolen. När det gäller t.ex. hänvisningarna i 55 kap. 15 5 till 50 kap. 25 å och 51 kap. 25 & behöver man emellertid godta att med ”tingsrätt” avses såväl tingsrätt som hovrätt. Ibland har detta beaktats genom uttryckliga bestämmelser och i andra fall genom att hänvisningar utformats på ett sådant sätt att de bestämmelser till vilka det hänvisas skall "tillämpas". I det uttryckssättet ligger nämligen att den regel som avses inte kan tolkas helt enligt sin omedelbara ordalydelse. Regeln "gäller" alltså inte.

På några punkter har lagtexten förtydligats jämfört med utredningens förslag, främst genom att i vissa bestämmelser varken ordet ”tingsrätten” eller ordet ”underrätten” använts (se t.ex utrednings- förslaget beträlfande 54 kap. 6 & med den där förekommande hän- visningen till 49 kap. 3 & andra stycket, utredningsförslaget beträffande 55 kap. 15 5 med den där förekommande hänvisningen till 50 kap. 18 & samt utredningsförslaget beträffande 59 kap. 7 5 med den där före- kommande hänvisningen till 52 kap. 7 å).

49 kap. 15

Paragrafen har ändrats som en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De bestämmelser som nu änns i paragrafens andra och tredje stycken om avtal och utfästelser att inte överklaga en tingsrättsdom har överförts till 49 kap. 2 5. I stället har i paragrafens andra stycke tagits in bestämmelser från nuvarande 49 kap. 1 a 5 om överklagande av en s.k. mellandom.

49 kap.25

Paragrafen upptar sakligt sett de bestämmelser som nu änns i 1 5 andra och tredje styckena. De nuvarande bestämmelserna i 2 & har förts över till 3 5.

49 kap. 35

Första stycket överensstämmer i sak med nuvarande 2 & första stycket första meningen och andra stycket. Bestämmelser om att ett slutligt be- slut av tingsrätt inte får överklagas förekommer i anslutning till viss materiell lagstiftning. Till bestämmelserna i nuvarande 2 & första stycket andra meningen behövs ingen motsvarighet med det nya enhetliga systemet för överklagande (se avsnittet 5). Andra stycket motsvarar i sak det nuvarande 8 5 första stycket (se även kommentaren till ka- pitelrubriken).

49 kap.4å

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 3 &. Dessutom har till paragrafen lagts de bestämmelser som nu änns i 14 & om att tings- rättens beslut angående frågor som avses i 1 kap. 3 d & överklagas i samma ordning som talan mot beslut enligt vilket rånen ogillat en in- vändning om rättegångshinder. Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

49 kap. 55

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 5. Flera av ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Några ändringar i sak har gjorts. Särskilt är att märka att paragrafen har konstruerats om på det sättet att den gäller inte bara beslut under rättegången utan också sådana beslut som tas upp i dom eller slutligt beslut enligt reglerna i 17 kap. 13 & tredje stycket eller 30 kap. 11 & tredje stycket. En viktig ändring ligger också i att

överklagandet i paragrafens fall ”får” och inte ”skall” föras särskilt. Ändringarna medför att en bestämmelse i numrande 5 5 första stycket om rätt för annan än part eller intervenient att föra särskild alan mot beslut som tas upp i dom eller slutligt beslut har kunmt upphävas. Vidare har kunnat upphävas en bestämmelse i nuvarande 5 å andra stycket om att part och intervenient skall föra alan mot beslut i fråga som avses i 4 & eller beslut om skyldighet att ersäta rättegångskostnad i samma ordning som alan mot domen eller det slutliga beslutet (jfr också den föreslagna lydelsen av paragrafens fjärde punkt).

Om sålunda en part överklagar en dom är det ingenting som hindrar att han särskilt överklagar ett i domen upptaget beslut om t.ex. ansvaret för rättegångskostnadema särskilt. Han kan dock inte vinna någonting med deta, eftersom målen kommer att handläggas gemensamt i hov- rätten, om beslutet inte rör någon annan än den som var part eller intervenient i tingsrätten (se föreslagen lydelse av 52 kap. 13 å).

I andra punkten har införts bestämmelser som ger rätt till särskilt överklagande när rätten ogillat en begäran av någon att få dela i en brottmålsrättegång som målsägande eller enligt 13 kap. 7 & prövat en fråga om övertagande av ett käromål. Möjligheten till särskilt över- klagande torde ännas redan med den nu gällande lydelsen, eftersom paragrafen bör analogitolkas i de angivna fallen (se t.ex. Welamson i Rättegång VI, 2:a uppl. år 1978, s. 19 med not 15).

I tionde punkten har införts en möjlighet att särskilt överklaga ett beslut enligt 33 kap. brottsbalken angående avräkning av anhållnings- och häktningstid m.m. En sådan möjlighet har länge efterlysts (se Ds 1988:66 s. 95 med vidare hänvisningar). Regeln innebär bl.a. att en till- alad som är nöjd med tingsrättens dom men missnöjd med ett i domen upptaget beslut om avräkning slipper överklaga själva domen.

De nuvarande bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycken har motsvarigheter i förslagets 6 5.

Det skall avslutningsvis sägas att paragrafen har ändrats två gånger sedan utredningen lade fram sitt förslag (se SFS 199111561 och l992z374).

49 kap.6å

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 4 5 andra och tredje styckena. Se vidare kommenaren till 5 &.

49 kap. 7och s ss

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 6 respektive 7 &. Formella ändringar är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

49 kap. 9 f

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 8 5 andra och tredje styckena. Formella ändringar är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter äera äldre uttryck (se avsnittet 5). I fråga om nuvarande 8 & försa stycket, se 3 & andra stycket.

49 kap. 10 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 9 &. Bestämmelserna i nuvarande 10 5 blir överflödiga till följd av det enhetliga systemet för överklagande.

49 kap. 11 &

Ändringarna i första och andra styckena är huvudsakligen en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande” ersätter äera äldre uttryck (se av- snittet 5). Hänvisningar till vissa bestämmelser har ändrats i anledning av omdisponeringar i andra paragrafer och kapitel (se bl.a. kommen- arerna nu 6 g). Ändringarna i tredje stycket är redaktionella.

49 kap. 12 &

Ändringarna i paragrafen är redaktionella. I enlighet med Lagrådets förslag har den nuvarande hänvisningen till 54 kap. 13 5 inte fått någon motsvarighet i propositionsförslaget.

49 kap. 13 &

Paragrafen motsvarar i huvudsak nuvarande 12 a &. I andra stycket änns regler om prövningstillstånd för överklagande angående enskilt anspråk som handlagts tillsammans med ett brottmål. Reglerna har ändrats. Skälen för deta har redovisats i avsnitt 8. Av försa meningen framgår att det som gäller för tvistemål enligt 12 5 skall tillämpas även på enskilda anspråk. Detta är huvudregeln. I andra meningen anges un- dantag från denna huvudregel. Om prövningstillstånd inte behövs i brottrnålsdelen eller om sådant prövningstillstånd meddelas behövs inte heller prövningstillstånd för överklagandet angående det enskilda an- språket under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Lagrådet föreslår att villkoren uttrycks på det sättet att överklagandet skall avse frågan om den tilltalade begått gärning som föranlett enskilt anspråk. Uttrycket "begått gärning" synes dock vara alltför snävt i förhållande till det som eftersträvas (jfr 29 kap. 2 5 där det talas om "begått gär- ningen och hur denna i sådant fall skall bedömas"). Vidare kan ut- trycket "föranlett enskilt anspråk" möjligen förorsaka tillämpningspro-

blem, eftersom det inte torde förekomma i annan lagtext. För den skull uttrycks villkoren på samma sätt i propositionsförslaget som i lagråds- remissen. Detta innebär att villkoren - som alltså gäller både för det fall att prövningstillstånd inte krävs i brottmålsdelen och det fallet att sådant tillstånd har meddelats - är följande. För det första måste överklagandet i brottrnålsdelen avse frågan om den tilltalade skall dömas för den åtala- de gärningen (jfr 51 kap. 23 aå och prop. 1988/89:95 s. 93 fl). Om överklagandet endast avser påföljden gäller alltså kravet på pröv- ningstillstånd i 49 kap. 12 & för talan angående det enskilda anspråket. För det andra måste överklagandet i ansvarsdelen hänföra sig till samma gärning som det enskilda anspråket. Det som sagts om överklagande gäller oavsett vem av parterna i rättegången som överklagar domen. Det i andra stycket använda uttrycket ”enskilt anspråk med anledning av” innebär endast en språklig modernisering av det i 22 kap. förekomman- de uttrycket "enskilt anspråk i anledning av”. I fråga om femte stycket, se kommentaren till 12 5.

49 kap. 14 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 &. Formella änd- ringar är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelserna i 14 5 har tagits in i 4 5.

49 kap. 15 &

Ändringarna i paragrafen är redaktionella.

50 kap.

Den nuvarande rubriken till kapitlet ”Om vad i tvistemål" måste gi- vetvis ändras till följd av att uttrycket ”överklagande" skall ersätta bl.a. uttrycket ”vad”. Som ny lydelse har Domstolsutredningen föreslagit "Om prövningen av överklagade domar i tvistemål”. Den rubriken synes emellertid ge kapitlets innehåll en alltför begränsad beskrivning. Detta gäller särskilt med avseende på 1, 2 och 4 55 i kapitlet som hand- lar om själva överklagandet. Som ny rubrik har därför valts "Om över- klagande av domar i tvistemål".

50 kap. 1 &

50 kap.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5).

so kap.2 &

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. anslutningsvad i tvistemål. De nuvarande reglerna innebär att om ena parten vädjat andra parten får vädja även under den vecka som följer efter utgången av vadetiden.

Domstolsutredningen föreslår att ett överklagande av en dom skall få mötas med ett anslumingsöverldagande beträffande samma dom inom den nu gällande tiden för anslutningsvad. Förslaget får, sett i sam- manhang med de föreslagna bestämmelserna om överklagande, t.ex. den konsekvensen att ett överklagande som avser endast ett kostnadsbeslut inte såsom nu kan mötas med ett anslumingsöverklagande beträffande själva saken och vice versa (jfr 52 kap. 13 5 och kommentaren till denna). Hovrätten för Nedre Norrland och Hovrätten för Västra Sverige avstyrker denna sakliga ändring.

Rätten till anslutningsvad är mindre befogad än annars när det som i de av hovrätterna berörda situationema handlar om inkommensurabla yrkanden (jfr Welamson, Rättegång VI, 2:a uppl. s. 78). Det är ju också så att wuje möjlighet att anslutningsvädja upphäver en del av fördelarna med att en dom av lägre rätt normalt inte får ändras till nackdel för klaganden (förbudet mot reformatio in pejus). Exempelvis bör den som vill få till stånd en enkel prövning enligt 52 kap. av ett rättegångskostnadsbeslut inte behöva riskera att motparten hotar med att riva upp hela saken till fortsatt prövning. Möjligheter till anslutnings- överklagande beträffande sådana beslut som tas upp i en dom skulle också krångla till systemet en hel del. Domstolsutredningens förslag i fråga om rätten att överklaga anslutningsvis har mot den nu angivna bakgrunden genomförts.

50 kap. 3 &

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande” ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). Dom- stolsutredningen föreslår i förtydligande syfte att det till paragrafen skall läggas en bestämmelse om hur hovrätten skall förfara, om skrivelsen getts in till hovrätten i stället för till tingsrätten (jfr 7 & tredje stycket FPL). Frågor om hur domstolen skall förfara när ansökningar, över- klaganden m.m. ges in till en obehörig domstol bör emellertid tas upp ur ett mera allmänt perspektiv i ett senare sammanhang (jfr det som sägs i anslutning till rubriken till 58 kap). I förslaget finns därför ingen uttrycklig bestämmelse om att en hovrätt i det berörda fallet skall översända överklagandet till tingsrätten.

50 kap. 4 %

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett överklagande skall innehålla.

Domstolsutredningen har som en konsekvens av vissa i 50 kap. 25 & Prop. 1993/94:190 skärpta krav för tillåtande i hovrätt av nya omständigheter och bevis (se SFS 1971:218 och l989:656) föreslagit att en klagande som åberopar ett inte tidigare förebringat bevis i ett mål där förlikning om saken är tillåten vid överklagandet skall uppge anledningen till att beviset inte förebringats redan tidigare (jfr nuvarande 55 kap. 3 5 andra stycket). Förslaget är ägnat att förenkla hanteringen i hovrätten av de fall i vilka klaganden åberopar ett nytt bevismedel i hovrätten. Man bör emellertid beakta att 50 kap. 25 & även avser åberopade nya ”omständigheter”, varmed åtminstone i huvudsak — avses endast rättsfakta, dvs. om- ständigheter som är av omedelbar betydelse för utgången av målet. Givetvis bör i ett dispositivt tvistemål även en klagande som åberopar en sådan omständighet ange varför åberopandet inte skett redan i tings- rätten (jfr Lindell, Processuell preklusion, år 1993, s. 152). Lagtexten har förtydligats i enlighet med detta. Detta torde inte kunna vara till nackdel för någon part.

Begreppet ”förebringas” har i förslaget genomgående ersatts av begreppet ”framlägga". Någon saklig ändring åsyftas inte.

Ett överklagande skall enligt nu gällande regler vara egenhändigt undertecknat av parten eller hans ombud. Den bestämmelsen har slopats av skäl som anges i avsnittet 6.

Det skall i ansluming till den nu berörda paragrafen sägas att de uppgifter som lämnas enligt paragrafen kan behöva kompletteras. Be— stämmelser om föreläggande angående komplettering finns i 7 5. Även de uppgifter som parten lämnar i en kompletteringsskrivelse hör till överklagandet. Sålunda bör ett yrkande som preciseras inom förelagd tid betraktas som framställt i överklagandet trots att preciseringen skett efter utgången av klagotiden. Även sådana uppgifter som parten lämnar inom fristen för ett anstånd med utvecklande av yrkanden och grunder hör till överklagandet.

50 kap. 5 &

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I sin nuvarande lydelse upptar paragrafen (i likhet med flera andra i balken) bestäm- melser om att en domstol till en högre rätt skall sända in en viss typ av inlaga med de handlingar som fogats till den samt akten i målet. I fortsättningen bör för samma sak i stället användas uttrycket "handlingama i målet”.

50 kap. 6och 7 55

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5).

50 kap. 8 &

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I sin nuvarande lydelse upptar paragrafen (i likhet med äera andra i balken) be- stämmelser om att sådana handlingar vilka fogats till en viss typ av inlaga skall sändas över till en part tillsammans med själva inlagan. Eftersom ett sådant förfaringssätt torde vara en självklarhet har några motsvarande bestämmelser inte tagits med i lagförslaget.

50 kap. 9 &

Paragrafen handlar om svaret på överklagandet. För det fall att det i en svarsskrivelse påkallas ny bevisning eller åberopas en ny omständighet har införts en bestämmelse om att anledningen till att beviset eller omständigheten inte tidigare lagts fram skall uppges (se kommentaren till 4 & och jämför med 55 kap. 8 9). Ur paragrafen har vidare i förslaget tagits bort en bestämmelse om att skrivelsen med svaret skall vara egenhändigt undertecknad (se avsnittet 6).

50 kap. 10 5

I paragrafen finns bestämmelser om fortsatt skriftväxling efter det att motparten har svarat på överklagandet. Enligt den nuvarande lydelsen skall klaganden delges svaret. Formlig delgivning är knappast nöd- vändig mot bakgrund av bl.a. de allmänna bestämmelser om domstolarnas delgivningsskyldighet som år 1990 tagits in i 33 kap. 2 & första stycket (SFS 1990:1411; prop. 1990/91:11). Någon bestämmelse om att svarsskrivelsen skall delges tas därför inte upp i förslaget. Självklart skall dock svarsskrivelsen sändas över till klaganden. Detta följer redan av allmänna processrättsliga principer. Uttryckliga bestäm- melser om att svarsskrivelser skall sändas över till den som överldagat änns för närvarande såvitt gäller vademålen och revisionsmålen. Sådana bestämmelser saknas dock för besvärsmål. Detta är märkligt inte minst ur den synvinkeln att vade- och revisionsmålen inte utom i uppenbara fall kan komma att bli avgjorda utan att klaganden fått tillfälle att slutföra sin talan eller kallats till en huvudförhandling medan besvärs- målen kan avgöras utan förhandling eller ytterligare skriftväxling sedan svarsskrivelsen kommit in till domstolen. Det är i detta sammanhang att märka att rättegångsbalken som från början innehöll mycket långt gående regler om avgöranden efter muntlig huvudförhandling inte inne- håller några mera allmänna bestämmelser om rättens kommunika- tionsskyldighet. Det gör däremot såväl förvaltningslagen (1986:223) som förvalmingsprocesslagen. Tyvärr kan man för de allmänna domsto- larnas del inte reglera kommunikationsfrågan riktigt lika enkelt. Domstolsutredningen anger att starka skäl talar för att man inte bör söka lösa problemen med kommunikationsskyldigheten i allmän domstol

isolerat för överrättemas del. Det änns nämligen som utredningen påpekar inte någon naturlig plats för en motsvarighet till 18 & FPL i de kapitel i rättegångsbalken som handlar om processen i de olika in- stanserna utan endast i de kapitel som är gemensamma för alla instanser (närmast 17 och 30 kap.). Frågan om införandet av regler om rättens kommunikationsskyldighet bör därför tas upp till närmare behandling först i ett senare sammanhang. Självklart måste därvid uppmärksammas sambandet med den nya regleringen i 33 kap. 25 om i vilka fall en handling som skall sändas över till en part också fomiligen behöver delges. Mot den nu angivna bakgrunden behålls i förslaget nuvarande regel om att vid överklagande av en dom svarsskrivelsen skall sändas över till klaganden.

För att hovrätten skall få förordna om ytterligare skriftväxling krävs enligt paragrafens nuvarande lydelse att en sådan är ”erforderlig”. Detta krav som vid balkens införande var nödvändigt för att de då nya prin- ciperna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration skulle slå igenom torde numera ha spelat ut sin roll. En bättre överensstämmelse med hur de nu gällande bestämmelsema om hovrättsprocessen faktiskt tillämpas och bör tillämpas får man genom att i stället använda ordet ”behövs”. Det uttrycket ger ett något stöne utrymme för skriftväxling och överensstämmer med formuleringen i paragrafens tredje stycke om när sammanträde får hållas under förberedelsen.

50 kap. 11 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 10 a &. De nuvarande bestämmelserna i 11 & har tagits in i 12 5.

50 kap. 12 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 och 12 55. Uttrycket ”erforderligt” har dock av skäl som angetts i kommentaren till 10 & ersatts av uttrycket ”om det behövs”. Det föreskrivs inte att hovrätten skall vidta åtgärder enligt paragrafen "utan dröjsmål", eftersom det kravet i princip gäller allt hovrättens arbete med målet.

50 kap. 13och14å

Paragraferna motsvarar nuvarande 21 respektive 22 55. Den nuvarande bestämmelsen i 22 5 om att hovrätten utan hinder av tidigare beslut får förordna att huvudförhandling skall äga rum är en självklarhet och har därför ingen motsvarighet i lagförslaget.

50 kap. 15 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 5. Till paragrafen har dock lagts en bestämmelse om att tiden för en huvudförhandling om möjligt skall bestämmas efter samråd med parterna.

50 kap. 16 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 5. I paragrafen har dock inte tagits med någon motsvarighet till de nu gällande hänvis- ningarna till regler om kallelse av vittne och sakkunnig i 36 och 40 kap. Sedan år 1987 (SFS 1987:747) änns det nämligen inga speciella regler om kallelse av sakkunnig (se angående sådana äldre lydelse av 40 kap. 11 & första stycket). Bestämmelserna i andra stycket tredje meningen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

50 kap. 17 ;

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 5.

50 kap. 18 5

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 16 5 första och andra styckena. De ändringar som görs är av redaktionell natur. En avvikelse har gjorts från utredningsförslaget beträffande första stycket för att en hänvisning i 55 kap. 15 5 skall bli mera rättvisande. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelserna i nuvarande 16 & tredje stycket om att det som en tillstädeskommen part anfört som regel inte får uppläsas har inga motsvarigheter i proposi- tionsförslaget. Anledningen till detta är att de av bestämmelserna be- rörda frågorna numera regleras genom hänvisningen i 37 kap. 3 5 till 36 kap. 16 å och av hänvisningen i 50 kap. 17 & till 43 kap. 5 &.

50 kap. 19 och 20 55

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 17 respektive 18 &. Lagtean har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

50 kap. 21 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 19 &. Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersät- ter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I första stycket har i förhållande till utredningsförslaget gjorts den ändringen att orden ”sammanträde för”

har införts som en ersättning för orden "rättegångstr'llfa'lle för” vilka förekommer i den nuvarande lagtexten. Bestämmelserna i nuvarande 21 5 har tagits ini 13 &. Att orden "ett sammanträde" skjuts in i andra och tredje styckena mellan orden "eller till" och "en senare dag" underlättar enligt regeringens mening inte läsningen av paragrafen.

50 kap. 22 ;

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 5. Fristen för ansökan om återupp- tagande har bestämts till tre veckor i stället för till två veckor. Anled- ningen till detta är att fristen för överklagande av domar och beslut numera är tre veckor och inte som förr två veckor och att enhetliga frister i allmän domstol har ett egenvärde. Ändringarna i paragrafen är i övrigt en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). Vissa av bestämmelserna i nuvarande 22 5 har tagits ini 14 &.

50 kap. 23 &

Ändringarna i paragrafen är av redaktionell natur.

50 kap. 24 och 25 55

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande” ersätter uttrycket ”vad" (se avsnittet 5). Bestämmelserna i 25 5 har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

50 kap. 27 och 29 55

Ändringarna i paragraferna är av redaktionell natur.

51 kap.

Bestämmelserna i 51 kap. som gäller brottmål överensstämmer till stora delar med bestämmelserna i 50 kap. som gäller tvistemål. Ändringarna i kapitlet överensstämmer därför i stor utsträckning med de ändringar som gjorts i 50 kap. Därför kan beträffande de flesta ändringarna hän- visas till det som sägs i kommentaren till 50 kap. Vissa skillnader före- ligger dock i förhållande till ändringarna i det kapitlet. Rubriken till kapitlet har utformats i enlighet med det som har angetts beträffande rubriken till 50 kap.

51kap.l-3åå

51 kap.

Paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 1 — 3 $&.

51 kap. 4och 5 55

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). De första styckena i paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 4 och 5 55. Bestämmelserna i nu- varande 4 5 sista stycket om krav på egenhändigt undertecknande har tagits bort av skäl som angetts i avsnittet 6. I övrigt är ändringarna av redaktionell natur.

51 kap. 6 och 7 åå

Paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 6 och 7 55.

51 kap. 85

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "över- klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I fråga om första stycket första meningen, se vidare kommentaren till motsvarande bestämmelse för tvistemål i 50 kap. 8 5. I sista stycket har i propositionsförslaget för tydlighets skull ordet "personligen" skjutits in före ordet "närvarande" (jfr det som sägs i anslutning till lagrubriken).

51 kap. 9 &

Paragrafen handlar om svaret på överklagandet. Ur paragrafen har tagits bort en bestämmelse om att svarsskrivelsen skall vara egenhändigt undertecknad (se avsnittet 6). I övrigt har inte gjorts några sakliga ändringar (jfr kommentaren till 50 kap. 9 & angående tvistemål).

51 kap. 10 &

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I fråga om utformningen av första stycket första meningen och andra stycket första meningen, se kommentaren till motsvarande bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 10 &. Till tredje stycket har även lagts en bestämmelse mot-

svarande den som nu änns i 12 5. Andra meningen i tredje stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

51 kap. 11 ;

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 10 a 5. Den har utformats på samma sätt som motsvarande paragraf för tvistemål i 50 kap. 11 5.

51 kap. 12 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 5. Såvitt gäller första och andra styckena har paragrafen utformats på samma sätt som motsvarande paragraf för tvistemål, dvs. 50 kap. 12 5.

51 kap. 13 och 14 ;

Paragraferna motsvarar nuvarande 21 respektive 22 55. Den nuvarande bestämmelsen i 22 5 om att hovrätten utan hinder av tidigare beslut får förordna att huvudförhandling skall äga rum har ingen motsvarighet i lagförslaget (jfr 50 kap. 13 och 14 5).

51 kap. 15 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 5. Såvitt gäller första stycket har paragrafen utformats på samma sätt som motsvarande paragraf för tvistemål, dvs. 50 kap. 15 5.

51 kap. 16 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 5. Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” er- sätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). Bestämmelserna i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I fråga om sista stycket, se kommentaren till de likalydande bestämmelserna i 50 kap. 16 5.

51 kap. 17 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 5 (jfr motsvarande bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 17 5).

51 kap. 18 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 16 5 första och andra styckena. Bestämmelserna i nuvarande 16 5 tredje stycket har inte fått någon motsvarighet i propositionsförslaget (jfr kommentaren till 51 kap. 18 5).

51 kap. 19 - 20 &&

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 17 och 18 55. De ändringar som görs är av redaktionell natur (jfr motsvarande bestäm— melser för tvistemål i 50 kap. 19 20 55). Lagtexten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

51 kap. 21 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 19 5. Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" er- sätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I förtydligande syfte har markerats att påföljderna för utevaro gäller redan när den kallade uteblir från ett visst förhandlingstillfalle (jfr t.ex. 46 kap. 15 5). Frågan synes inte ha uppmärksammats när orden ”rättegångstillfälle för" togs bort ur paragrafen år 1984 (prop. 1983/84:78; jfr i övrigt kommentaren till 50 kap. 21 5).

51 kap. 22 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 20 5 utom när det gäller fristen för ansökan om återupptagande som angetts till tre veckor i stället för två. Paragrafen har utformats på samma sätt som mot- svarande paragraf för tvistemål i 50 kap. 22 5.

51 kap. 23 &

Bestämmelserna i paragrafens första stycke om tilltrosbevisningens betydelse har behållits i sak oförändrade. De undantag som gäller har dock getts en annan redaktionell utformning.

51 kap. 24 och 25 55

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Såvitt gäller 24 5 finns motsvarande bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 25 5.

51 kap. 27 och 29 55

Paragrafema överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 27 och 29 55.

51 kap. 30 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 31 5. Skillnaderna jämfört med det lagrummet är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelserna i 30 5 har av skäl som angetts under lagrubriken inte någon motsvarighet i förslaget.

52 kap.

Kapitlet handlar om överklaganden av beslut. Rubriken till kapitlet har utformats i enlighet med det som har angetts i inledningen av kom- mentaren till 50 kap. De nya reglerna i 49 kap. medför att i fortsättningen vissa överklaganden som enligt nu gällande regler sker med rättsmedlet "vad" och därmed handläggs enligt 50 eller 51 kap. i fortsättningen skall handläggas enligt 52 kap. (se kommentaren till 49 kap. 5 5). I det fallet att både en dom och ett i domen intaget beslut överklagas skall dock som regel båda överklagandena handläggas enligt 50 eller 5] kap. (se 13 5).

52 kap. 1 5

52 kap.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5).

52 kap.25

Paragrafen överensstämmer med motsvarande paragrafer för tvistemål och brottmål i 50 kap. 3 5 och 51 kap. 3 5.

52 kap. 35

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5). I första stycket femte punkten har införts en bestämmelse om att — när prövnings- tillstånd krävs — överklagandet skall innehålla uppgifter om de omstän- digheter som åberopas till stöd för att tillstånd skall meddelas (jfr t.ex. 50 kap. 4 5 första stycket femte punkten). Av skäl som angetts i av-

snittet 6 krävs inte att överklagandet skall vara egenhändigt under- tecknat.

52 kap. 4 5

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). Mot- svarande bestämmelser för tvistemål och brottrnål finns i 50 kap. 5 5 och 51 kap. 5 5.

52 kap. 5 och 6 55

Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser för tvistemål och brottmål i 50 kap. 6 och 7 55 och 51 kap. 6 och 7 55.

52 kap. 7 5

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över- klagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). I fråga om sådana handlingar som fogats till överklagandet, se kommentaren till 50 kap. 8 5.

52 kap. 8 &

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). I fråga om kravet på egenhändigt undertecknande, se avsnittet 6 (jfr kommentaren till 50 kap. 9 5).

52 kap. 9 &

Paragrafen har fått samma utformning som 50 kap. 10 5 andra stycket.

52 kap. 10 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 9 a 5 (jfr t.ex. 50 kap. 11 5).

52 kap. 11 5

I paragrafen som i sak motsvarar nuvarande 52 kap. 10 5 finns för närvarande bl.a. bestämmelser om att en part eller annan kan höras

muntligen i ett besvärsmål. Domstolsutredningen har övervägt men avstått från att föreslå bestämmelser som stärker muntligheten i de fall där det är ett beslut som överklagas. Det är här att märka att utred- ningsförslaget huvudsakligen avser överklagande av processuella beslut i tvistemål och brottmål. Utredningens förslag till ny processlag skulle ju ersätta inte bara förvaltningsprocesslagen utan också ärendelagen och gälla även vid överklagande hos hovrätten. Utredningen påpekar att en av anledningarna till att det i allmänhet går bra att ha en rent skriftlig besvärsprocess är att sakfrågorna inte brukar vara stridiga och att det därför inte behövs någon bevisupptagning eller att sakfrågorna är stridiga utan att det praktiskt sett finns någon muntlig bevisning att till- gå. En stor andel av målen gäller enligt utredningen främst rättsfrågor.

Till nackdelarna med sammanträden i andra besvärsmål än sådana som avser häktning hör enligt utredningen förutom att kostnaderna i vissa fall ökar framför allt att ett avgörande kan försenas. Dessa nackdelar är särskilt framträdande vid överklaganden av processuella beslut, och samtidigt är i de allra fiesta fall fördelarna med muntlighet särskilt små vid sådana överklaganden. Om det finns muntlig bevisning rörande en fråga som kan bli föremål för ett processuellt beslut, dvs. en rätte- gångsfråga, är det sålunda enligt utredningen nästan alltid lämpligt att denna presenteras i ett såvitt möjligt ursprungligt skick i samband med prövningen av själva saken.

Även såvitt gäller parternas möjligheter att argumentera muntligen kan enligt utredningen på goda grunder hävdas att det räcker att de får göra detta i huvudmålet. I vart fall bör det enligt utredningen inte ske någon mera allmän reform som ger parterna en vidgad rätt att vid över- klagande av ett processuellt beslut få tillfälle till muntlig argumentering. Man har nämligen enligt utredningen anledning att i största möjliga utsträckning undvika att överklaganden av processuella frågor medför att det uppstår vad som kan uppfattas som dubbla huvudprocesser. I den mån det för viss typ av processuell fråga skulle anses föreligga ett behov av muntlighet vilket inte kan tillgodoses genom den nuvarande regeln om anordnande av förhör, bör enligt utredningen reformbehovet tillgodoses genom en lagstiftning särskilt inriktad på den typen av frågor.

Remissinstansema har godtagit utredningens ställningstagande. Hov- rätten för Västra Sverige påstår dock att utredningen synes ha ha förbi- gått det förhållandet att vissa besvärsmål — med utredningsförslaget inte kan anses avse enbart processuella frågor. Hovrätten syftar på de interimistiska beslut som fattas vid tingsrätterna i mål om bland annat vårdnad och umgänge. Hovrätten hävdar att det måste anses som en brist i utredningsförslaget att inte rätt till muntlig förhandling öppnats för de interimistiska beslut som kommer att handläggas enligt 52 kap.

Även interimistiska beslut är givetvis ett slags processuella beslut. I vart fall utgör frågor om sådana beslut rättegångsfrågor enligt rätte- gångsbalken, och varje rättegångsfråga avser såväl rättsfrågor som sakfrågor. Det speciella med de interimistiska besluten (och vissa andra typer av processuella beslut) är att frågor om saken får en preliminär bedömning med oftast lägre beviskrav och ett mindre robust bevismate—

rial och - särskilt i vissa familjerättsliga förhållanden - att en verk- ställighet av beslutet kan komma att få betydelse för prövningen av själva saken. Man kan därför tycka att en ökad muntlighet vid överkla- gande av de interimistiska besluten har fördelar. Emellertid är inte bara fördelarna utan också nackdelarna med muntlighet vid överklagande särskilt framträdande i fråga om de interimistiska besluten.

Mot den bakgrunden bör inte i rättegångsbalken upptas någon mer allmän regel om ökad muntlighet vid överklagande av beslut. Ett behov av speciella regler för vissa måltyper bör som Domstolsutredningen menat beaktas i samband med reformer på de skilda materiella rätts— områden där behovet kan göra sig gällande. Såvitt gäller domstols- ärendena kommer behovet av lagstiftning att uppmärksammas i samband med den i avsnittet5 omtalade reformen av ärendelagstiftrringen. Så länge den nuvarande ärendelagen gäller bör beaktas bl.a. rättsfallen NJA 1991 s. 188 och 1992 5.363 och 513 i fråga om parts rätt till muntlighet i vissa fall.

Det skall sägas att det i nuvarande 11 5 för närvarande finns en be- stämmelse om att besvärsmål skall företas till avgörande så snart ske kan. Domstolsutredningen föreslår att denna regel som inte har några motsvarigheter när det gäller andra slags mål enligt rättegångsbalken upphävs, eftersom den i sin onyanserade utformning inte säger något annat än en självklarhet. Detta har godtagits av alla remissinstanser utom av Riksdagens ombudsmän som menar att bestämmelsen korresponderar med bestämmelserna i 50 och 51 kap. att när målets beredande avslutats hovrätten skall bestämma tid för huvudförhandling.

De sist nämnda reglerna anger emellertid knappast mer än vid vilken tidpunkt en viss processuell åtgärd skall företas. Några uttryckliga allmänna regler om att domstolarna skall handlägga mål så snabbt som möjligt behövs inte och behovet av att åstadkomma en särskilt skyndsam behandling av vissa målgrupper bör tillgodoses genom bestämmelser i arbetsordningar m.m. om förtur. Den nuvarande bestämmelsen i 52 kap. 10 5 bör därför upphävas. Vissa överklaganden av beslut bör givetvis liksom hittills behandlas med förtur i hovrätterna.

I sista stycket har för tydlighets skull ordet "personligen" skjutits in före ordet "närvarande" (jfr det som sägs i ansluming till lagrubriken). I övrigt har paragrafen ändrats endast redaktionellt.

52 kap. 12 %

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande” ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5).

52 kap. 13 5

I paragrafen har tagits in bestämmelser som medför att i hovrätten överklaganden av domar och överklaganden av beslut skall kunna handläggas gemensamt i samma utsträckning som nu. Första stycket ger

huvudregeln om gemensam handläggning för sådana fall där en part Prop. 1993/942190 eller intervenient överklagat ett beslut som tagits in i en dom eller som får överklagas endast i samband med överklagande av dom och även domen är överklagad (av parten eller någon annan). Bestämmelsen om att målen i dessa fall skall handläggas gemensamt i hovrätten enligt 50 eller 51 kap. motsvarar den nuvarande regeln om att talan mot beslutet skall föras antingen i samma ordning som talan mot domen eller att beslutet får överklagas endast i samband med överklagande av dom (se nuvarande 49 kap. 3 5, 5 5 andra stycket och 8 5 första stycket).

Enligt nuvarande 49 kap. 5 5 första stycket behandlas emellertid sådana fall där ett i domen upptaget beslut rör ett ombud, en försvarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte är part eller in- tervenient på ett annat sätt. Talan skall nämligen enligt de nuvarande reglerna föras genom besvär. I förslaget kommer samma princip till uttryck genom ett undantag i paragrafens andra stycke för dessa fall från den i första stycket givna huvudregeln. Uttrycket ”var part eller intervenient i tingsrätten" inbegriper också den som inträder som intervenient i processen först genom överklagandet. Att det i de fall som avses i andra stycket inte skall ske en ”gemensam” handläggning utesluter inte att målen vid behov handläggs ”samtidigt”.

Huruvida 50 eller 51 kap. blir tillämpligt i första styckets fall bestäms i första hand av om det gäller en tvistemåls- eller brottrnålsdom (se även 51 kap. 30 5 som medför att ett överklagande av en brottrnålsdom i vissa fall skall behandlas enligt tvistemålsreglema).

Om endast beslutet överklagas, sker handläggningen i hovrätten med nuvarande regler enligt bestämmelserna för ”vad”. Enligt förslaget kom— mer i stället reglerna om överklagande av beslut att vara tillämpliga. Målet får därmed en både enklare och mer adekvat behandling. Skulle vid gemensam handläggning överklagandet av domen återkallas eller förfalla, skall målet angående det överklagade beslutet i fortsättningen handläggas enligt 52 kap. Detsamma gäller om dispens skulle beviljas endast såvitt avser beslutet.

De nuvarande bestämmelserna i 13 5 har av skäl som angetts under lagrubriken inte någon motsvarighet i förslaget.

53 kap.

53 kap.

I kapitelrubriken har orden ”av hovrätt” tagits bort (jfr rubriken till balkens femte avdelning).

53 kap. 1 &

Ändringarna i paragrafen är av redaktionell natur.

53 kap. 25

I paragrafen som reglerar förfarandet i sådana brottmål som skall tas upp omedelbart i hovrätt har en regel om skriftligt svaromål gjorts obligatorisk. I praktiken torde skriftliga svaromål alltid krävas in även med de nu gällande reglerna. I fråga om de i andra punkten för när- varande använda uttrycken ”delgivas” och ”erforderlig", se kom- mentaren till 50 kap. 10 5).

54 kap.

Kapitlet upptar bestämmelser om överklagande av hovrättsavgöranden. Det som sägs i kommentaren till 49 kap. angående överklaganden av tingsrättsavgöranden har i stor utsträckning betydelse även när det gäller överklaganden av hovrättsavgöranden. I fråga om kapitelrubriken, se det som sägs om rubriken till 49 kap.

54 kap. 1 och2 55

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Paragraferna har fått samma utformning som 49 kap. 1 och 2 55.

54kap.35

Paragrafen handlar om överklagande av hovrätts slutliga beslut. Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket "över- klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Första stycket överensstämmer i sak med det som nu gäller enligt 2 5. I andra stycket har införts bestämmelser från nuvarande 6 5 om överklagande av ett hovrättsbeslut genom vilket mål återförvisas till tingsrätt. När ett sådant beslut får överklagas rör det sig nämligen om ett slutligt beslut (se t.ex. 1949 års kommentar till rättegångsbalken av Gärde m.fl. s. 815).

Som ett tredje stycke har i paragrafen tagits in bestämmelserna om överklagande av beslut om ersättning i nuvarande 2 a 5. Också i det fallet är det ett slutligt beslut som överklagas.

54 kap. 4och s 55

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 och 4 55. De ändringar som görs i paragrafema föranleds av att bestämmelserna i 49 kap. har disponerats om.

54kap.65

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 5. Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelsema i 6 5 har tagits in i 3 5 andra stycket.

54kap.7-1055

54 kap.

Ändringarna i paragraferna är av redaktionell natur.

54kap.115

Paragrafen motsvarar i sak nu gällande ordning. Innebörden av paragrafen är att ett prövningstillstånd kan beviljas i en vidare om- fattning än som följer av kravet på dispensskäl i 10 5. Tredje stycket andra punkten avser sådana fall där parten med nu gällande regler skall föra talan mot ett beslut i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga beslutet (se nu gällande 49 kap. 5 5 andra stycket och 49 kap. 55 i förslaget). Tredje stycket tredje punkten avser sådana fall där parten får överklaga ett beslut endast i samband med överklagande av domen eller det slutliga beslutet (se nu gällande 49 kap. 3 5 och 8 5 första stycket och 49 kap. 3 5 andra stycket och 4 5 i förslaget). Tredje stycket första punkten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

54 kap. 12 _ 15 55

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 11 a - 1455. Andringama i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter fiera äldre uttryck (se avsnittet 5).

54 kap. 16 &

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 5. Vissa ändringar i paragrafen är en följd av att uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

Lagrådet påpekar i sitt yttrande att avfattningen av paragrafen kan ge upphov till tvekan angående bestämmelsens närmare innebörd. I sin ursprungliga lydelse upptog 12 5 bestämmelser om att vid överklagande av ett hovrättsavgörande prövningstillstånd enligt 10 5 i vissa fall inte fick meddelas annat än på viss angiven grund. I 14 5 andra stycket upptogs förutom nuvarande bestämmelser även en bestämmelse om att hovrätten i domar och beslut skulle ange på vilka grunder pröv- ningstillstånd med hänsyn till utgången i hovrätten frck meddelas. Pro- cesslagberedningen uttalade i samband med balkens införande bl.a. att

då hovrätten enligt 14 5 meddelat underrättelse rörande förbud mot fullföljd av talan eller rörande begränsning i rätten att erhålla pröv- ningstillstånd parten i viss utsträckning syntes böra ha möjlighet att påkalla prövning av hovrättens beslut (se NJA II 1943 s. 706). Parten borde enligt beredningen ha denna rätt "så snart han ansåg hovrättens beslut oriktigt". Enligt beredningen borde parten samtidigt ha att söka ändring i domen eller beslutet. Bestämmelserna om detta togs in i 15 5 första stycket som kom att hänvisa till 14 5 i dess helhet.

Bestämmelserna i 14 5 om att hovrätt i samband med dom eller slutligt beslut skulle ha att ange på vilken grund prövningstillstånd kunde meddelas togs bort i samband med en fullföljdsreform år 1971 (prop. 1971:45; SFS 1971:218). Som en följd av detta begränsades hän- visningen i 15 5 till att gälla 14 5 första stycket. Emellertid kom i 15 5 att kvarstå en bestämmelse om att parten skulle ha rätt att påkalla prövningen enligt paragrafen "i samband med fullföljande av talan mot domen eller beslutet". Som framgår av åtskilliga rättsfall har parten även efter 1971 års reform kvar sin rätt att genast överklaga ett beslut av det slag som avses med hänvisningen till 14 5. Att orden "domen eller" behölls trots att 14 5 första stycket inte kom att innehålla någon bestämmelse om domar kan inte tolkas på det sättet att parten alternativt skulle kunna vänta med ett överklagande till dess att hovrätten meddelar dom eller slutligt beslut. En sådan ordning skulle generellt sett leda till nackdelar med avseende på bl.a. processkostnadema genom att det slutliga avgörandet av de viktiga rättegångsfrågor det gäller skjuts upp. Mot den nu redovisade bakgrunden har i propositionsförslaget orden "domen eller" utgått.

54 kap. 17 5

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 16 5. Ändringarna i paragrafen är en följd av att uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

55 kap.

Kapitlet avser rättegången i Högsta domstolen vid överklagande av en hovrättsdom. Ändringarna i kapitlet överensstämmer i huvudsak med de ändringar som har gjorts i 50 och 51 kap. I fråga om kapitelrubrikens utformning, se kommentaren till 50 kap.

55 kap. 1 5

Paragrafen handlar om överklagande av hovrättsdomar. Enligt nu gällande regler är fristen för överklagande till Högsta domstolen fyra veckor. Domstolsutredningen föreslår att den skall förkortas till tre

veckor som är den vanligen förekommande fristen för olika slags över- klaganden (se dock även t.ex. 13 kap. 65 5 vattenlagen och 17 kap. 1 5 fästighetsbildningslagen). Utredningen anger som skäl att en längre frist förr torde ha kunnat vara motiverad med hänsyn till att parter vid överklagande till Högsta domstolen normalt hade att skaffa fram och nedsätta fullföljdsavgift och belopp till säkerhet för motparts kostnader (jfr processlagberedningen i NJA II 1943 s. 710). Utredningen påpekar att dessa skyldigheter avskaffats men att utan för brottmålens del också kan åberopa att endast Riksåklagaren är allmän åklagare vid Högsta domstolen och att därför den åklagare som drivit målet i lägre rätt måste informera honom om målet inom klagotiden. Utredningen menar emellertid att sådan information numera kan ges snabbare och enklare än förr.

Riksåklagaren avstyrker förslaget om en förkortning av fristen. Han påpekar att en åklagare som anser att en hovrättsdom bör överklagas först måste för egen del bedöma om det änns tillräckliga skäl för fullföljd och därefter underställa Riksåklagaren frågan. Ett överklagande till Högsta domstolen kräver enligt vad Riksåklagaren uttalat ofta ingående rättsliga och sakliga överväganden och erfarenhetsmässigt upp- står inte sällan svårigheter att inom den utsatta tiden färdigställa och inge en revisionsinlaga. Förslaget skulle enligt vad Riksåklagaren uttalar leda till ytterligare tidspress med risk för att mer ingående bedömningar som ofta är nödvändiga inte hinner göras. Enligt Riksåklagarens mening . kan det inte anses vara förenat med några olägenheter att tiden för full- följd till Högsta domstolen behålls, trots att det innebär en avvikelse i förhållande till det som gäller beträffande t.ex. Regeringsrätten.

Även Överåklagaren i Stockholm har avstyrkt förslaget om en ned- kortning av tiden från fyra till tre veckor medan Överåklagaren i Malmö ställt sig tvekande. Hovrätten för Övre Norrland samt Ronneby, Kristinehamns och Vänersborgs tingsrätter har i motsats härtill uttryck- ligen tillstyrkt en avkortning av tiden.

Med en klagotid uppgående till endast tre veckor skulle verkställighet kunna komma till stånd något snabbare i en del fall. De krav som ställs på den som med framgång vill överklaga till Högsta domstolen är dock generellt sett större än de som annars ställs på en klagande, och mot den bakgrunden behålls i förslaget den nuvarande klagotiden om fyra veckor. I övrigt har paragrafen utformats med 50 kap. 1 5 som förebild.

55 kap. 2 —6 55

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 - 7 55. Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter äera äldre uttryck (se avsnittet 5). Paragraferna har utformats i nära anslutning till motsvarande paragrafer för tvistemål och brottmål i hovrätt (se 50 kap. 3—755och51kap.3—755).

55 kap. 75

Paragrafen som handlar om prövningstillstånd vid överklagande av en dom motsvarar nuvarande 11 5. Förslagen i lagrådsremissen innebär inte någon ändring i sak av reglerna i nuvarande 8 5 om att ett överklagande av en dom skall delges motparten. I sak behålls även regleringen i nuvarande 11 5 om att Högsta domstolen i de fall där prövningstillstånd behövs sedan skriftväxlingen avslutats skall bestämma om sådant tillstånd skall meddelas men att när det änns skäl till det frågan får tas upp utan att skriftväxling har skett. Lagrådet påpekar i sitt yttrande att kommunikation av en revisionsinlaga som regel sker enbart när revisionssvaranden antas kunna tillföra tillståndsprövningen viktiga synpunkter. Mot den bakgrunden och med förebild i ut— formningen av nuvarande 56 kap. 8 5 föreslår lagrådet att reglerna i nuvarande 55 kap. 8 5 ändras så att ett överklagande av en hovrättsdom i tvistemål skall delges om ”Högsta domstolen änner att klagandens motpart bör höras angående överklagandet”. Lagrådet menar att det kan förutsättas att Högsta domstolen även utan en uttrycklig regel därom kommer att iaktta att en parts intressen inte träds för när.

Regeringen har förståelse för de skäl som ligger bakom Lagrådets förslag. Regleringen för överklagande av domar bör emellertid vara sådan att det inte ens formellt är möjligt att ändra en dom utan att den i lägre rätt vinnande parten hörts. De syften som ligger bakom Lagrådets förslag synes dock kunna uppnås genom en omdisponering av vissa bestämmelser i 55 kap. utan att man gör avkall på det kravet. I propositionsförslaget upptas för den skull redan i 7 5 nuvarande be- stämmelser i 11 5 om prövningstillstånd vilka i lagrådsremissen togs upp i 10 5. Förslaget får till följd att nuvarande 8 - 10 55 som i lagrådsremissen betecknats som 7 - 9 kan behålla sina nuvarande be- teckningar.

55 kap.8-10 55

Ändringarna i paragraferna som i lagrådsremissen hade beteck- ningarna 7 - 9 55 - är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter äera äldre uttryck (se avsnittet 5). Bestäm- melserna i 8 5 första stycket har utformats i huvudsaklig överens- stämmelse med det Lagrådet föreslagit beträä'ande 7 5 första stycket i det till lagrådet remitterade förslaget.

55 kap. 11 -1555

Paragraferna motsvarar nuvarande 12 - 15 55. De ändringar som görs är av redaktionell natur. Bestämmelserna i nuvarande 11 5 har tagits in i 7 5. De nuvarande bestämmelserna i 16 5 har inga motsvarigheter i förslaget (se det som sägs i anslutning till lagrubriken). Bestämmelserna

55 kap.

i 55 kap. 13 5 andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

56 kap.

Kapitlet avser rättegången i Högsta domstolen vid överklagande av ett hovrättsbeslut samt handläggningen av vissa till Högsta domstolen hänskjuma prejudikatfrågor. Ändringarna överensstämmer i huvudsak med de som gjorts i 52 kap.

56 kap. 15

I paragrafen änns bestämmelser om bl.a. fristen för överklagande av hovrätts beslut. När det gäller utgångspunkten för beräkningen av fristen är den nuvarande regeln i fråga om beslut under rättegången som meddelats vid ett sammanträde den dag då beslutet meddelas. För övriga beslut räknas tiden från det att den som vill överklaga äck del av beslutet.

I fråga om överklaganden av tingsrätters beslut genomfördes år 1984 den ändringen att fristen skall räknas från dagen för beslutet, om be- slutet meddelas vid ett sammanträde eller om det vid ett sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas (se prop. 1983/84:78 s. 60). Motsvarande föreslås nu för hovrättsbeslutens del. Därför har paragrafen i det nu berörda hänseendet utformats med 52 kap. 1 5 som förebild.

56 kap. 2 _ 10 55

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 — 11 55. Ändringarna i para- graferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). Paragraferna har utformats i nära ansluming till motsvarande bestämmelser för hovrätt i 52 kap. 2 - 6 55, 7 5 första stycket och 8 - 1055.

56 kap. 11 &

Hänvisningen till nuvarande 52 kap. 10 5 behöver i fortsättningen avse 52 kap. 11 5. Bestämmelserna i nuvarande 52 kap. 11 5 föreslås upphävda. I 52 kap. 13 5 har tagits in en regel om det fallet att såväl en dom som ett i domen upptaget beslut överklagas. Den regeln innebär att det skall ske en gemensam handläggning enligt 50 eller 51 kap. Samma princip behöver tillämpas vid överklagande hos Högsta domstolen av ett beslut, men i sådant fall behöver 55 kap. tillämpas i stället för 50 eller 51 kap.

56 kap. 12 &

56 kap.

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande" ersätter uttrycket ”besvär" (se avsnittet 5).

56 kap. 13 — 1555

Ändringarna avser endast hänvisningar till paragrafer som fått ett nytt nummer.

57 kap.

57 kap.

Ändringarna i kapitlet är av redaktionell natur. I fråga om kapitelrubriken, se kommentaren till rubriken till 53 kap.

58 kap.

Kapitlet upptar bestämmelser om de särskilda rättsmedlen "resning” och ”återställande av försutten tid" (se 59 kap. om det särskilda rättsmedlet ”besvär över domvilla").

Högsta domstolen har i sitt remissyttrande tagit upp en fråga som inte har berörts av Domstolsutredningen men som enligt domstolens mening förtjänar att övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Högsta dom- stolen påpekar att om en skrivelse med överklagande i rätt tid har getts in till överrätten i stället för till den domstol som dömt eller beslutat den omständigheten att skrivelsen kommit in till den lägre domstolen först därefter inte skall föranleda att den avvisas (se t.ex. 50 kap. 3 5). Bestämmelser om detta infördes år 1973 (prop. 1973:30; JuU 1973:17; rskr. 1973:168; SFS 1973z240). Motsvarande bestämmelser saknas när det gäller de särskilda rättsmedlen. Högsta domstolen uppger att efter- som hovrättema numera kan pröva inte bara domvillobesvär utan även ansökningar om resning och återställande av försutten tid problemen med ansökningar som ges in till fel instans har ökat. Domstolen änner det angeläget att lagstiftningsåtgärder vidtas för att hindra att det upp- kommer rättsförluster när en ansökan eller inlaga i ett extraordinärt mål eller ärende visserligen kommit in till Högsta domstolen i tid men inte till hovrätten eller omvänt (se 58 kap. 4 och 12 55 samt 59 kap. 2 5).

En reform med den inriktning Högsta domstolen föreslagit kan inte komma till stånd utan att det har förekommit en remissbehandling. Frågan får därför tas upp i ett senare sammanhang.

58 kap. 11 5

58 kap.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse får en tid för fullföljande av talan mot dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller återupp—

tagande återställas, om ansökan görs av den som försth tiden på grund av laga förfall som han inte kunnat i rätt tid anmäla. Domstolsutred- ningen föreslår att man tar bort orden ”som han inte kunnat i rätt tid anmäla”, eftersom dessa syftar på den regel i 32 kap. 7 5 som föreslås upphävd.

. Hovrätten för Västra Sverige har förklarat sig ha svårt att förstå skälet för att ta bort kravet på att laga förfall om möjligt skall anmälas i rätt tid och avstyrker därför förslaget. Domstolsutredningens förslag förefaller emellertid välgrundat och har därför lagts till grund för den nya lydelsen.

59kap.1-9åå

Ändringarna i kapitlet föranleds av att uttrycket "klagan över domvilla" ersätter uttrycket "besvär över domvilla” och att uttrycket ”över- klagande” ersätter äera äldre uttryck (se avsnittet 5). Rubriken samt 3 och 9 55 har utformats i enlighet med Lagrådets föslag.

Övergångsbestämmelser

De allra flesta bestämmelser i särskilda lagar på de allmänna dom- stolarnas område vilka inte är förenliga med ändringarna i rättegångs- balken föreslås nu ändrade. Som angetts i avsnittet 5 kommer dock några sådana bestämmelser att ännas kvar under ett övergångsskede. Det gäller bl.a. bestämmelser om besvär från länsstyrelse till hovrätt. För den skull föreskrivs i andra punkten att om det i en lag eller för- fattning som har beslutats av regeringen förekommer en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag i stället den nya bestämmelsen skall tillämpas. Detta innebär i de fall där talan skall fullföljas hos hovrätt genom besvär att reglerna om överklagande av tingsrätts beslut kommer att gälla.

När en dom eller ett beslut har meddelats före ikraftträdandet bör äldre bestämmelser gälla i fråga om rätten att överklaga domen eller be- slutet och i fråga om vad parten skall iaktta. Detta innebär vid över- klagande av ett tingsrättsavgörande som meddelats före ikraftträdandet att dels 49 kap., dels 50 kap. 1, 2 och 4 55 eller 51 kap. 1, 2 och 4 55 eller 52 kap. 1 och 3 55 skall gälla i sin äldre lydelse. Såvitt gäller rättegången i den högre instansen och såvitt gäller vidare överklagande bör dock de nya reglerna gälla. Detta kan innebära att enstaka mål vilka redan börjat handläggas enligt de nuvarande reglerna för vademål eller revisionsmål i fortsättningen skall handläggas enligt de nya reglerna för rättegången vid överklagande av beslut. Detta leder i så fall till att må- let kan ges en enklare och mera adekvat behandling. Det kan knappast uppstå några större praktiska olägenheter av den föreslagna ordningen. Ett byte av handläggningsordning behövs endast när det gäller sådana fall i vilka ett beslut som tagits upp i dom, t.ex. angående ansvaret för

rättegångskostnader, har överklagats utan att också själva domen har överklagats. Någon formell omlottning behöver inte ske.

Hänvisningar till S11-1

11.2. Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

Hänvisningen i 17 kap. 9 5 till 59 kap. RB behöver i fortsättningen avse 5 5 med dess bestämmelser om den situationen att överklagande skulle ha skett hos tingsrätt.

11.3. Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Bestämmelserna i 12 kap. 21 5 om överklagande från länsstyrelse till hovrätt lämnas av skäl som angetts i den allmänna motiveringen (avsnittet 5) utanför reformen.

Bestämmelserna i 19 kap. 14 5 om besvär till hovrätt har ändrats i en- lighet med det som har sagts i avsnittet 5. Delvis har bestämmelserna utformats med 2 kap. 19 5 sjölagen (1994:000) som förebild. Det skall nämnas att enligt 19 kap. 3 5 andra stycket jordabalken rätte- gångsbalken är subsidiärt tillämplig hos inskrivningsmyndigheten.

I det föreslagna uttryckssättet ”bestämmelsema i rättegångsbalken om överklagande av tingsrättsbeslut" ligger inte någon begränsning till bestämmelserna i 52, 54 och 56 kap. RB. Vid prövningen i hovrätt av ett överklagat tingsrättsbeslut gäller nämligen även balkens tre första avdelningar (och fjärde avdelningen i den utsträckning det sker hänvis- ningar till den avdelningen). Som exempel på kapitel i rättegångsbalken vilka kan behöva tillämpas vid överklagande av ett beslut av inskriv- ningsmyndigheten kan nämnas 11 kap. om part och ställföreträdare, 12 kap. om rättegångsombud, 16 kap. om omröstning, 32 kap. om frister och laga förfall och 33 kap. om inlagor. Att förfarandets i princip skriftliga och enlda natur gör att en tillämpning av de i exemplen anförda kapitlen sällan ställs på sin spets är en annan sak. Det skall nämnas att i samtliga fall tvistemålsbestämmelsema och inte brottmålsbestämmelsema i balkens tre första avdelningar bör tillämpas, eftersom målet inte angår någon fråga om ansvar för brott.

Ändringarna i lagen ingår som ett led i arbetet med att på sikt kunna upphäva 21 5 rättegångsbalkens promulgationslag.

Det bör observeras att enligt 58 a 5 lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken bestämmelserna om besvärstid i 19 kap. 14 5 andra stycket jordabalken träder i kraft först den dag regeringen bestämmer. Till dess gäller att klagotiden är två veckor från den dag expeditionen i ärendet hölls sökanden till handa, dock minst fyra veckor från den in- skrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. l dena läge föreslås inte någon avkortning av klagotiden till tre veckor, som är den normala när det gäller beslut av myndigheter.

11.4. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Bestämmelserna i 37 kap. 8 5 om överklagande av ett beslut av Över- vakningsnämnd genom besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5. Detta innebär bl.a. att till paragrafen har lagts en bestämmelse om att skrivelsen med överklagandet skall ges in till nämnden. I sak gäller detta redan nu som en följd av att förvalt- ningslagen (1986:223) är tillämplig hos nämnden (se 23 5 den lagen). Klagotiden är enligt förvaltningslagen i normala fall tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Nämnden har vid överklagande att iaktta bl.a. reglerna angående omprövning i 27 och 28 55 för- valtningslagen.

Det skall nämnas att ett överklagande enligt paragrafen av ett beslut angående omhändertagande enligt 28 kap. 11 5 brottsbalken i undan— tagsfall kan kräva en muntlig förhandling i hovrätten. En särskild bestämmelse om rätten till muntlighet kan tills vidare undvaras med hänsyn till de förslag som Domstolsutredningen lagt fram beträffande övervakningsnämndema. Dessa övervägs för närvarande inom Justitie- departementet.

11.5. Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

Bestämmelserna i 3 kap. 10 12 55 samt 13 kap. 14 och 16 55 om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5. Detsamma gäller rubriken till 18 kap. Rubrken närmast före 18 kap. 17 5 är numera missvisande och föreslås därför upphävd.

11.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Bestämmelserna i 51 och 52 55 om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5. Detta innebär bl.a. att till 51 5 har lagts en bestämmelse om att en klagande skall ge in sin skrivelse till inskrivningsdomaren. I sak gäller detta redan nu som en följd av en allmän grundsats för överklagande. Förvaltningslagen (1986:223) torde inte vara tillämplig hos inskrivningsdomaren (jfr Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentarer, Stock- holm 1987, s. 53).

11.7. Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Bestämmelserna i 59 och 60 55 ändras som en följd av att systemet för överklagande görs enhetligt (se avsnittet 5) samtidigt som 61 5 föreslås upphävd. De nuvarande bestämmelserna i 61 5 första stycket ges enligt förslaget motsvarigheter i 60 5 andra stycket. Ingen uttrycklig be- stämmelse ges dock i förslaget om att hänvisningen till rättegångsbalken

skall avse även Koncessionsnämndens befattning med ärendet. Hänvis- ningen till rättegångsbalkens bestämmelser bör nämligen tolkas på det sättet att det är nämnden som har att avvisa ett för sent inkommet över— klagande. De nuvarande bestämmelserna i 61 5 andra stycket om rätte- gångskostnader m.m. har överförts till 60 5 tredje stycket. De nu- varande bestämmelserna i 61 5 tredje stycket avsåg ursprungligen att ge möjlighet att förelägga betydligt högre vite än som var tillåtet enligt 9 kap. 8 5 RE. 1 det lagrummet finns dock inte längre några bestämmel- ser om storleken av vite. Sådana bestämmelser finns i stället i lagen (1985:206) om viten och för viten enligt 'den lagen föreskrivs inga maximibelopp. Några särbestämmelser om vite behövs därför inte längre i miljöskyddslagen.

595

I fråga om ändringarna kan hänvisas till det som sägs i kommentaren till 49 kap. 5 5 RB. Mindre sakliga skillnader finns till följd av att ett överklagande av vissa i dom upptagna beslut inte längre skall hanteras enligt reglerna för överklagande av dom annat än om också själva domen överklagas. Det gäller t.ex. beslut om kvarstad.

605

l paragrafen har tagits in bestämmelser som ersätter de nuvarande bestämmelserna i 59 5 om sättet för överklagande och de nuvarande bestämmelserna i 61 5. Skulle både ett beslut om saken och ett beslut om fördelningen av rättegångskostnadema överklagas (enligt 59 5 andra respektive tredje stycket) skall målen handläggas gemensamt till följd av bestämmelserna i 52 kap. 13 5 RB.

11.8. Förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Bestämmelserna i 41 5 om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5.

11.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Bestämmelsen i 3 5 om minimiantalet regeringsråd har ändrats från att gälla 18 till att gälla 16 (se avsnittet 7).

11.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

De relativt många ändringar som görs i 2 kap. 3 5 samt 4 kap. 12, 13,

15 och 16 55 är huvudsakligen av redaktionth slag och föranledda av att rättegångsbalkens system för överklagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittet 5. Mindre sakliga skillnader änns dock till följd av att ett överklagande av vissa i dom upptagna beslut inte längre skall hanteras enligt reglerna för överklagande av dom annat än om också själva domen överklagas.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 5 om att en inlaga skall vara underteck— nad av den som fullföljer talan eller av hans ombud har ingen motsva- righet i förslaget (jfr avsnittet 6). I rättegångsbalken har de av reformen berörda bestämmelserna om att bevisning skall ”förebringas” ändrats till att bevisningen skall ”läggas fram”. I 4 kap. 15 5 ändras emellertid ordet ”förebringas” till ”tas upp”, eftersom det fallet att en i tingsrätten upptagen muntlig bevisning skall läggas fram genom t.ex. protokoll inte torde omfattas.

Bestämmelserna i 4 kap. 15 5 tredje stycket samt övergångsbe- stämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

11.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd

Bestämmelserna i 19 21 55 har ändrats som en följd av att systemet för överklagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittet 5. De nuvarande bestämmelserna i 23 5 som avser överklagande till Högsta domstolen kan upphävas, eftersom de är onödiga. Av rättegångsbalkens regler framgår nämligen att ett hovrättsbeslut enligt rättegångsbalken får överklagas till Högsta domstolen enligt reglerna i 54 kap., om inte annat följer av en särskild bestämmelse, och 22 5, till vilken hänvisning sker i nuvarande 23 5, blir givetvis tillämplig även i Högsta domstolen.

195

I fråga om de sakliga ändringarna kan hänvisas till det som sägs i kommentaren till 49 kap. 5 5 RB (jfr lagförslaget under 11.7). Mindre sakliga skillnader änns till följd av att ett överklagande av vissa beslut som nämnden meddelar i samband med ett avgörande av saken inte längre skall hanteras enligt reglerna för överklagande av det beslut ge- nom vilket saken avgörs annat än om också det beslutet överklagas.

205x

Bestämmelserna i nuvarande andra stycket om fristen för överklagande har förts över till 21 5.

21 5 ' Prop. 1993/941190

Paragrafen har i huvudsak getts samma utformning som 60 5 första och andra styckena i det under 11.7 upptagna lagförslaget.

11.12. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen ( 19801100)

En bestämmelse i 15 kap. 7 5 om ”besvär” har ändrats till att avse ”överklagande av beslut” i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5.

11.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Orden ”genom besvär" har tagits bort ur 43 5 som en följd av att systemet för överklagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittetS.

11.14. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

De relativt många ändringar som görs i 13 kap. 65 och 67 - 69 55 är huvudsakligen av redaktionellt slag och föranledda av att rätte— gångsbalkens system för överklagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittet 5. Mindre sakliga skillnader finns dock till följd av att ett överklagande av vissa i dom upptagna beslut inte längre skall hanteras enligt reglerna för överklagande av dom annat än om också själva domen överklagas. De nuvarande bestämmelserna i 13 kap. 66 5 som innebär att talan mot ett beslut i visst fall skall föras i samma ordning som talan mot dom har i förslaget upphävts därför att de blir onödiga med det nya systemet för överklagande (jfr 52 kap. 13 5 RB). I 68 5 upptas inte någon motsvarighet till nu gällande regler om att även sådana handlingar som fogats till en vade- eller besvärsinlaga skall översändas (jfr kommentaren till 50 kap. 8 5 RB).

11.15. Förslaget till lag om ändring i lagen (1984z404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Bestämmelserna i 38 och 39 55 samt rubriken närmast före 38 5 om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnit- tet 5.

385

I första stycket har införts dels en bestämmelse från 39 5 om var' överklaganden skall ges in, dels en hänvisning till rättegångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut (jfr t.ex. det i 11.3 upptagna lagförslaget).

395

Bestämmelserna i nuvarande första stycket har förts in i 38 5.

11.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

Bestämmelserna i 4 kap. 24 5 om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5 (jfr det i 11.3 upptagna förslaget). Det kan nämnas att i 4 kap. 3 5 sägs att för behandlingen av inskrivningsärenden rättegångsbalken gäller i tillämpliga delar.

11.17. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Ändringen som avser 16 kap. 9 5 är en följd av att systemet för över- klagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittet 5 .

11.18. Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:000)

Till 2 kap. 19 5 har lagts en bestämmelse om att vid överklagande skall tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tings- rättsbeslut. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts. I fråga om tidpunkten för ikraftträdande har Lagrådets förslag följts.

Domstolsutredningens lagförslag Prop. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 32 kap. 7 5, 50 kap. 30 5 och 51 kap. 31 5 skall upphöra att gälla,,

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap, skall ha följande lydelse, dels att 3 kap. 6 och 7 55, 8 kap. 8 5, 12 kap. 3 5, 17 kap. 7, 12 och 13 55, 29 kap. 3 5, 30 kap. 5, 10 och 11 55, 32 kap. 2 5, 33 kap. 3 5, 42 kap. 17 a 5, 49 kap., 50 kap. 1 - 25,27 och 29 55, 51 kap. 1 - 25,27, 29 och 30 55,52 - 57 kap., 58 kap. 11 5 samt 59 kap. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap.

6 52

En avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöten Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Om prövningen är av enkel be- skaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a 5,

2. besvär över hovrätts avvis- ningsbeslut som avses i 54 kap. 16 5,

3. frågor om avvisning av revi- sionstalan enligt 55 kap. 6 och 7 55 eller av besvärstalan enligt 56 kap. 6 och 7 55,

4. frågor om häktning och rese- förbud som avses i 55 kap. 8 5 andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller 6. klagan angående domvilla.

Om prövningen är av enkel be- skaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a 5,

2. överklagande av hovrätts av- visningsbeslut som avses i 54 kap. 18 ä.

3. frågor om avvisning av ett överklagande till högsta domsto— len,

4. frågor om häktning och rese- förbud som avses i 55 kap. 7 5 andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller

6. besvär över domvilla.

Har högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre

1Senaste lydelse av 32 kap. 7 5 1987:747. 2Senaste lydelse l989z352.

Bilaga 1

ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54 kap. 11 5 andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet. Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 5 andra stycket första och andra meningarna är avdel- ningen domför med en ledamot.

ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54 kap. 12 5 andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet. Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 7 5 andra stycket första och andra meningarna är avdel- ningen domför med en ledamot.

753

Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta dom- stolen avgjort mål, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdel- ningen, om domfört antal leda- möter ändå är att tillgå inom dom- stolen.

Då avdelning behandlar ansökan om resning eller klagan över domvilla i något av högsta dom- stolen avgjort mål, för inte leda— mot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdel- ningen, om domfört antal leda- möter ändå jinns att tillgå inom domstolen.

8 kap. 8 54

Har inträde i advokatsamfundet vägrats någon eller har någon uteslutits därur, må han föra talan mot beslutet. Då det organ inom samfundet, som äger vidtaga åt- gärd enligt 7 5. meddelat beslut i fråga som där avses, md talan mot beslutet föras av justitiekanslern.

Yalan skall föras genom besvär till högsta domstolen.

Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet. Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt 7 5 av samjimdets styrelse eller något annat organ inom samfundet.

Överklagande sker till högsta domstolen.

12 kap. 3 55

Lagfaren domare i eller rättsbil- dad befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde må ej vara ombud, med mindre regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer

3Senaste lydelse 1972:l47. 4Senaste lydelse 19631149. 5Senaste lydelse 1981:828.

Lagfaren domare i eller rättsbil- dad befatmingshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte vara ombud, utan att regeringen eller en myn- dighet som regeringen bestämmer

Bilaga 1

giver lov därtill. Vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat. Ei må nämndeman vid den dom- stol han tillhör föra annans talan.

medger detta. Vad som har sagts nu gäller inte den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat. En nämndeman får inte vara om— bud vid den domstol han tillhör.

17 kap. 7 56

Dom skall avfattas sknjtligen och i skilda avdelningar angiva:

]. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller biträden;

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och invän- dningar samt de omständigheter, varå de grundats; samt

5 . domskälen med uppgift 11 vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån det jfnnes erforderligt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot dom eller söka återvinning, skall i do- men givas tillkänna, vad han där- vid har att iakttaga. Om under- rättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. ]4 5.

125

Vad i 2 och 9 55 är stadgat om dom äge motsvarande tilllämpning i fråga om slutligt beslut. Ä sådant beslut skola ock bestämmelserna i 7 och 10 55 tillämpas, om frågans beskaffenhet fordrar det. Medde- las slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagasi domen.

Äger part fullfölja talan mot slut- ligt beslut eller göra ansökan om återupptagande, skall i beslutet gi- vas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse,

6Senaste lydelse 1976:567.

En dom skall avfattas skriftligt och i skilda avdelningar ange:

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och invän- dningar samt de omständigheter, på vilka de grundats,

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det är lämpligt in- nehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överkla- ga domen eller att ansöka om åter- vinning, skall domen innehålla uppgiä om det och om vad han därvid har att iaktta.

Det som sägs i 2 och 9 55 om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. I fråga om sådant beslut skall även 7 och 1055 tillämpas, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt be- slut i samband med dom, skall det ' tas upp i domen.

Om en part har rätt att över- klaga det slutliga beslutet eller att ansöka om återupptagande, skall beslutet innehålla uppgiji om det

Bilaga 1

sam tillika skall meddelas i hav- rätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

och om vad han därvid har att iaktta.

135

Beslut, som ej är slutligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot beslut under rättegången att anm- äla missnöje, skall det tillkännagi- vas. Skall mot sådant beslut talan föras särskilt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut- ligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det upptagas däri. Skall mot beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vill jitllfölia talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som" tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

Ett beslut, som inte är slutligt, skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det gnmdas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får sådant beslut över- klagas särskilt, skall det anges. Rätten skall på begäran lämna underrättelse om hur överklagande skall göms.

Meddelas ett beslut, som inte är slutligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas upp i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga har att iaktta.

29 kap. 3 57

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens.

Om det framförs fiera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är dämåst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 5 tredje stycket.

7Senaste lydelse 1988:1369.

Bilaga 1

Vid avgörande av en fråga om prövningstillstånd enligt 49 kap. 13 5 skall, om en av ledamöterna vill bevan prövningstillstånd, hans mening gälla som hovrättens beslut.

30 kap. 5 58

Dom skall avfattas skrinligen och i skilda avdelningar angiva:

i. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare;

3. domslutet;

4. pancmas yrkanden och de omständigheter, vard de grundats; samt

5. domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån det finnes erforderligt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan rrtot dom, skall i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 5.

En dom skall avfattas skrtfiligt och i skilda avdelningar ange:

]. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,

3. domslutet,

4. partemas yrkanden och de omständigheter, på vilka de grun- dats,

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det är lämpligt in- nehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att över- klaga domenskall domen innehålla uppgift om det och om vad han därvid har att iaktta.

10 59

löd i 2 och 7 55 är stadgat om dom äge motsvarande tillämpning i fråga om slutligt beslut. ] den mån ej annat föreskrivits, skola ock bestämmelserna i 5 och 8 55 tillämpas å sådant beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagas i do- men. Äger part fullfölja talan mot slutligt beslut eller göra ansökan

ESenaste lydelse l969: ] Ol . 9Senaste lydelse 1982zl123.

Det som sägs i 2 och 7 55 om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. När inte annat är föreskrivet skall även 5 och 8 55 tillämpas i ffdga om sådant beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas upp i domen.

Om en part har rätt att över— klaga det slutliga beslutet eller att

Bilaga 1

om återupptagande, skall i beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

ansöka om återupptagande, skall beslutet innehålla uppgift om det och om vad han därvid har att iaktta.

115

Beslut, som ej är slutligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, vard beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot beslut under rättegången att an- mäla missnöje, skall det tillkänna— givas. Skall mot sådant beslut talan föras särskilt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut- ligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det upptagas däri. Skall mot beslutet föras sär- skild talan, give rätten till känna, vad den som vill fullfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

Ett beslut, som inte är slutligt, skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas pd.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången mäste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Fdr beslutet överklagas särskilt, skall det anges. Rätten skall på begäran lämna under- rättelse om hur överklagande skall göras.

Meddelas ett beslut, som inte är slutligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas upp i domen eller det slutliga beslutet. Fdr beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga har att iaktta.

32 kap. 2 510

Skall stämning eller vade-, be— svärs- eller revisionsinlaga del- givas genom parts försorg och har ej, dd rätten företager målet, till denna inkommit bevis, att del- givning skett inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt, samt ej heller motparten inställt sig eller avgivit svaromål, genmäle eller förklaring, vare partens talan för— fallen. Underrättelse härom skall intagas i rättens föreläggande om delgivningen.

10Senaste lydelse 1970z429.

Skall en stämning eller ett över- klagande delges genom en parts försorg och har, när rätten företar målet till avgörande, till rätten inte kommit in något bevis om att delgivning skett på föreskrivet sätt och inte heller motparten inställt sig eller yttrat sig över saken, skall partens talan förklaras för- fallen. Underrättelse om vad som har sagts nu skall tas in i rättens medgivande till parten att om- besörja delgivningen.

Bilaga 1

33 kap. 3 511

Inlaga eller annan handling anses ha inkommit till rätten den dag då handlingen eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt till rätten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Underrättas rätten särskilt om att telegram till rätten anlänt till telegrafanstalt, anses telegnammet ha inkommit redan när underrättelsen nått behö- rig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag av- lämnats i rättens kansli eller avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha inkommit den dagen, om den kommit behörig tjänste- man till handa närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som ej är undertecknat skall bekräftas av avsändaren genom undertecknad handling, om rätten begär det.

En handling anses ha kommit in till rätten den dag då handlingen eller en avi om betald postför- sändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt till rätten eller kommit en behörig tjänsteman till handa. Underrättas rätten särskilt om att meddelande till rätten anlänt till en telecentral, anses meddelandet ha kommit in redan när underrättelsen nått behörig tjänsteman.

Om det inte är osannolila att handlingen eller en avi om denna viss dag avlämnats i rättens kansli eller avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit be- hörig tjänsteman till handa när— mast följande arbetsdag.

Ett meddelande som inte är undertecknat skall bekräftas av avsändaren genom egenhändigt undertecknad handling, om rånen begär det. Om meddelandet inte bekräftas, skall det inte beaktas.

Ett meddelande skall godtas som egenhändigt undertecknat utan hinder av att det kommit in genom telefax, om det har avsäntsfkån en telefon med nummer som kan hänföras till någon som undertecknat meddelandet

42 kap. 17 a 5'2

1 56 kap. 15 - 17 55 finns be- stämmelser om att tingsrätten får hänskjuta en fråga till prövning av högsta domstolen.

”Senaste lydelse 1973:240. IzSenaste lydelse 1989:352.

I 56 kap. 13 - 15 55 finns be- stämmelser om att tingsrätten får hänskjuta en fråga till prövning av högsta domstolen.

Bilaga 1

49 kap.

Om fullföljd av talan mot under- rätts dom och beslut

Om överklagande av tingsrätts domar och beslut

1 år:

Talan mot underrätts dom skall föras genom vad.

En tingsrätts dom får överklagas om inte annat är föreskrivet.

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som med— delas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d 5 första

stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be- stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns

i44kap.9å.

] a 514

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 & andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen skall föras sär- skilt eller endast i samband med talan mot tingsrättens slutliga avgörande. Talan förs genom vad.

2 &

721lan mot underrätts slutliga beslut skall föras genom besvär: Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras genom vad.

Äger part göra ansökan om åter- upptagande av mål, som avgjorts genom slutligt beslut, må han ej fullfölja talan mot beslutet.

13Senaste lydelse l989:656. "Senaste lydelse 1990:443.

2 5

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med över— klagande av tingsrättens slutliga avgörande.

3 5

Även ett slutligt beslut av tings— rätt får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål, som avgjorts genom slutligt beslut, för han dock inte överklaga beslutet.

Ett beslut som inte är slutligt för överklagas endast i samband med överklagande av tingsrättens dom eller slutliga beslut, om inte annat är föreskrivet. '

Bilaga 1

3 515

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångs- hinder, skall den part som vill föra talan mot beslutet anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet med- delats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att föra talan mot beslutet. Om en part anmäler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna, om talan skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut. Särskild talan skall föras genom besvär.

4 516 Tålan mot underrätts beslut under rättegången skall föras

särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande hämm;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3 5 5 tryckfrihets- förordningen, 9 5 första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966z756) eller 11 ä 5 lagen (l982z521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som

lSSenaste lydelse 1987:747. ”Senaste lydelse 1985 :415 .

4 5

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångs- hinder, skall den part som vill överklaga beslutet först anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet med- delats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag när parten fick del av be- slutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att över- klaga beslutet. Om en part anmä- ler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna, om överklagande får ske särskilt eller endast i samband med över- klagande av dom eller slutligt beslut.

5 5 Ett beslut för överklagas särskilt, om beslutet innebär att tingsrätten

l. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta.

2. ogillat tredje mans yrkande att få delta i rättegången som inter- venient eller målsägande eller också enligt 13 kap. 7 & prövat en fråga om övertagande av ett käromål,

3. förelagt en part eller någon annan att förete ett skriftligt bevis eller att tillhandahålla ett föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3 5 5 tryclcfrihets- förordningen, 9 & första stycket 5 radioansvarighetslagen (19661756) eller 11 & 5 lagen (l982z521) om ansvarighet för radio— och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som

Bilaga 1

avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkmn

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rätte— gången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rätte- gången vållad kostnad,-

5 . utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till binä- de, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient,-

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fiåga om beslut, som avses i 1, 2, 3. 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid sam— manträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, an- mäla missnöje: försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

Ifråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som

avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,

4. prövat en fåga angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyl- dighet för någon att ersätta rätte- gångskostnad,

5 . prövat en fråga angående er- sättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller an— gående ersättning eller förskott till ett biträde, en försvarare, ett vitt- ne, en sakkunnig eller någon an- nan,

6. prövat en fråga i tvistemål an- gående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål an- gående häktning eller någon sådan åtgärd som avses i 25-28 kap.,

7. avslagit en begäran om biträ- de eller försvarare eller till ett sådant uppdrag utsett någon annan än part föreslagit;

8. prövat en fråga om allmän rättshjälp i annat fall än som avses i 5 eller 7,

9. avslagit en begäran om rätts- hjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till en part, som åtnjuter sådan förmån, eller

10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken angående av- räkning av anhållnings— och häk- testid m.m.

Bilaga 1

avses i andra stycket, gäller föl- jande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

5 5

Har underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut i fråga, som avses i 4 5, och rör frågan ombud, biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller inter- venient, skall mot beslutet föras särskild talan genom besvär. löd nu sagts gälle ock, om underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut om skyldig- het för åklagare att ersätta rätte- gångskostnad.

Då eljest i samband med dom eller slutligt beslut meddelats be- slut ifråga, som avses i 4 &, eller beslut om skyldighet för part eller intervenient eller statsverket att er- sätta rättegångskostnad, skall ta- lan mot beslutet föras i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga beslutet.

6 &

Menar part, att genom underrätts beslut målet onödigt uppehålles, äge han mot beslutet föra särskild talan genom besvär.

7 än

Har tingsrätten förklarat en do- mare jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott- mål eller förordnat målsägandebi- träde, får tingsrättens beslut inte överklagas.

l7Senaste lydelse l988:610.

6 5

Den som vill överklaga ett så- dant beslut som avses i 5 ä 1, 2, 3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla missnöje, om beslutet har med- delats under rättegången.

Anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett samman- träde. och annars inom en vecka från den dag när parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att överklaga beslutet.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i första stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde vid vilken myn- digheten inte har varit företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

7 &

Anser en part att tingsrättens beslut gör att målet försenas i onödan, får han överklaga beslutet särskilt.

8 &

l-lar tingsrätten förklarat en do- mare jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott- mål eller utsett någon till måls- ägandebiträde, får tingsrättens be- slut inte överklagas.

Bilaga 1

8 5

Är i detta kapitel eller eljest i lag ej annat stadgat, må mot un- derrätts beslut talan föras allenast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

lill bemötande av motpartens ändringsyrkande må part, ehuru han ej fullföljt talan mot dom eller slutligt beslut, påkalla prövning av beslut, mot vilket särskild talan ej må föras.

Skall ej särskild talan föras mot beslut, varigenom rätten förelagt vite eller annan påföljd, äge den, som är missnöjd med beslutet, i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet.

9 518

Tingsrätts beslut, varigenom missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eller återuppta- gande eller vade- eller besvärs- talan avvisats, får överklagas ge- nom besvär. I annat fall får inte frågan, huruvida sådan anmälan eller ansökan gjorts eller talan annars fitlIföljts på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, prövas av hovrätten.

10 &

löd underrätt föreskrivit om sättet för fullföljd av talan skall lända till dierrättelse.

9 5

För att bemöta motpartens änd- ringsyrkande för en part, trots att han inte har överklagat, begära prövning av ett beslut som inte får överklagas särskilt.

Om ett beslut genom vilket rätten förelagt vite eller annan påföljd inte för överklagas särskilt, kan den som är missnöjd med beslutet, begära att beslutet prövas i sam- band med att han överklagar ett beslut genom vilket föreläggandet har tillämpats.

10 &

En tingsrätts beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en an- sökan om återvinning eller åter- upptagande eller ett överklagande har avvisats, får överklagas. I andra fall får hovrätt inte pröva fråga om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller överklagande skett inom rätt tid.

115

Har part, som enligt 3 & anmält missnöje med underrätts beslut under rättegången, hänvisats att föra särskild talan mot beslutet, skall målet vila i avbidan på ut- gången av partens klagan. Finner

"Senaste lydelse l989:656.

Har en part, som enligt 4 5 an- mält missnöje med tingsrätts beslut under rättegången, hänvi— sats att överklaga beslutet särskilt, skall målet vila till dess över- klagandet prövats. Rätten får dock

Bilaga 1

rätten förberedelsen i målet böra fortsättas, må dock rätten förordna därom.

Anmäles missnöje enligt 4 5, äge rätten, om särskilda skäl föranleda därtill, förordna, att målet skall vila i avbidan på utgången av den missnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts klagan över underrätts beslut under rättegången föranleda uppe- håll med målets behandling.

bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta.

Anmäls missnöje enligt 6 5, får rätten förklara målet vilande till dess överklagandet prövats, om det finns särskilda skäl.

1 andra fall än som har sagts nu får ett överklagande av tingsrätts beslut under rättegången inte för- anleda uppehåll med målets be- handling.

12519

Yälan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d 5 första stycket får inte prövas av hovrätten i vidare mån än som följer av 13 5, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör nå— gon annan än en part eller en in— tervenient. beslut varigenom tings— rätten ogillat jäv mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut va— rigenom en missnöjesanmälan eller en vade- eller besvärstalan av— visats.

I fråga om meddelade prövnings- tillstånd skall 54 kap. 11 & tredje

19Senaste lydelse 1990:443.

I tvistemål krävs prövningstill- stånd för att hovrätten skall pröva tingsrättens avgörande

]. vid överklagande av tings- rättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d & första stycket, och '

2. vid överklagande av tings- rättens dom eller beslut i andra tvistemål där förlikning om saken är tillåten, där det värde som sägs i 1 kap. 3 d & uppenbart inte över- stiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte vid överklagande av

1. avgörande i mål som av tings- rätt handlagts i särskild samman— sättning,

2. beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3. beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller

4. beslut genom vilket en miss- nöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats.

I fråga om meddelade prövnings- tillstånd skall 54 kap. 12 & tredje

Bilaga 1

stycket och 13 & gälla i tillämpliga delar.

13 520 .

Prövningstillstånd får meddelas - endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt,

20Införd genom 1987:747 .

stycket och 15 & gälla i tillämpliga delar.

13 &

Prövningstillstånd behövs, om åklagaren, målsäganden eller den tilltalade överklagat en dom i brottmål genom vilken tingsrätten i påfölidsdelen endast dömt den tilltalade till böter eller frikänt honom från ansvar för brott för vilket det inte stadgats svårare strajf än fängelse i sex månader. Om tingsrätten i sin dom även prövat enskilda anspråk gentemot den tilltalade, krävs Prövningstill- stånd, om det sammanlagda värdet av vad den tilltalade ålagts i fråga om enskilda anspråk uppenbart inte överstiger ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Första stycket gäller inte riks- åklagarens, justitiekanslems och justitieombudsmannens överkla- ganden.

Ifråga om meddelade prövnings- tillstånd skall 54 kap. 12 & tredje stycket och 15 & gälla i tillämpliga delar.

Om det krävs prövningstillstånd vid överklagande av en dom, gäller kravet på prövningstillstånd även vid överklagande av ett be- slut som får överklagas i samband med överklagande av domen.

14 &

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagan- det prövas av högre rätt,

Bilaga 1

2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit eller

3. det annars föreligger symet- liga skäl att pröva talan.

14 521

Talan mot tingsrättens beslut an- gående frågor som avses i 1 kap. 3 d & förs i samma Ordning som talan mot beslut varigenom rätten ogillat en invändning om rätte- gångshinder.

15 5”

Kan talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat pröv- ningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse om vad som gäller i fråga om htllföljd av talan upplysa parterna om detta och därvid också ange in- nehållet i 13 5.

2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill tings- rätten kommit eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

15 &

Tingsrättens beslut angående frå- gor som avses i 1 kap. 3 d 5 över- klagas på samma sätt som beslut genom vilket rätten ogillat en invändning om rättegångshinder.

16 &

Krävs särskilt tillstånd för pröv- ning i hovrätten, skall tingsrättens dom eller beslut innehålla uppgift om det och om de grunder på vilket sådant tillstånd meddelas.

50 kap.

Om vad i tvistemål Om prövningen av överklagade domar i tvistemål

1523

Vill någon part vädja mot tings- rättens dom i ett tvistemål, skall han ge in en vadeinlaga till tings- rätten. Inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

En part, som vill överklaga tingsrättens dom i ett tvistemål, skall göra detta skriftligt. Över- klagandet skall ges in till tingsrät- ten. Det skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag när domen meddelades.

25"

Har ena parten enligt 1 & vädjat mot tingsrättens dom, får också

2'Senaste lydelse l989:656. 22Införd genom 1987:747. 23Senaste lydelse 1987:747. 24Senaste lydelse 1987:747.

Har ena parten överklagat tings- rättens dom, har motparten rätt att

Bilaga 1

motparten, även om han inte iakttagit vad som sägs i den para- grafen, föra talan mot domen. Han skall dock inom en vecka från den dag, då vadetiden gick ut, ge in sin vadeinlaga till tings- rätten.

Om den första vadetalan återkal— las eller av annat skäl förfaller, är också den senare vadetalan förfal- len.

göra detta inom en vecka från den dag då den i 1 & angivna tiden gick ut.

Om det första överklagandet återkallas eller av annat skäl för-

faller, är också det senare över- klagandet förfallet.

35”

Finnes vadetalan ej vara fullföljd inom rätt tid, skall den av under- rätten avvisas. Har vadeinlaga in- kommit till hovrätten före vadeti- dens utgång, skall den omständig-

" heten att inlagan inkommit till underrätten först därefier ej för- anleda att den avvisas.

Tingsrätten prövar om överkla- gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för sent skall avvisas av tingsrätten.

Överklagandet skall dock inte avvisas om det inom tiden för överklagande har kommit in till hovrätten. ! ett sådant fall skall hovrätten sända överklagandet vidare till tingsrätten och sam- tidigt lämna uppgij? om vilken dag det kom in till hovrätten.

4 glo

1 vadeinlagan skall vadekäran- den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende underrättens domskäl enligt käran- dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbero- par till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa

25Senaste lydelse 19902443. 26Senaste lydelse 1987:747.

1 överklagandet skall klaganden uppge: ]. den dom som överklagas,

2. grunderna för överklagandet med uppgift om i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagan- dens mening är oriktiga,

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall klaganden också ange de om— ständigheter som han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han åberopar och vad som

Bilaga 1

och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Sknfiligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknft eller styrkt avskriji fogas vid vadeinlagan. Vill käranden att förrtyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. ladeinlagan skall vara egenhän-

skall styrkas med varje bevis. Om Prop. 1993/94:190 beviset inte tidigare har före- bringats, skall i mål där förlikning om saken är tillåten klaganden uppge anledningen till det. Skrift- liga bevis, som inte tidigare före- bringats, skall ges in tillsammans med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett nytt förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller fömyad syn på stället, skall han ange det och samtidigt ange sina skäl. Han skall också ange om han vill att motparten skall infinna sig person-

digt undertecknad av käranen eller ligen vid huvudförhandling i hans ombud. hovrätten. 5 527

Avvisas ej vadetalan, skall un— derrätten efter utgången av den i 25 angivna tiden utan dröjsmål till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställes i vadeinlagan yrkan- de, som påkallar omedelbar pröv- ning, såsom begäran om kvarstad eller om hävande av sådan åtgärd eller av förordnande, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, skall insän- dandet ske genast; till dess den i 2 & angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

Om inte överklagandet avvisas enligt 3 5, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 & angivna tiden överlämna överklagandet till- sammans med övriga handlingar i målet till hovrätten.

Har i överklagandet framställts ett yrkande, som kräver omedelbar prövning, såsom begäran om kvar- stad eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas trots att den inte har laga kraft, skall överklagandet samt övriga handlingar i målet sändas in ge- nast. Till dess den i 2 & angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten.

65

Föreligger mot vadetalans upp- tagande annat hinder än i 35 sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

27Senaste lydelse 1981z828.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp överklagandet till prövning än som avses i 3 &, får hovrätten omedelbart avvisa

överklagandet.

Bilaga 1

75"

Uppfyller vadeinlagan ej före- skrifterna i 4 5 eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten före- lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett fö— reläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vade— inlagan är så ojitllständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 4 5 eller är det på annat sätt ohllständigt, skall hov- rätten förelägga klaganden att av- hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

8 529

För målets beredande skall vade- inlagan med därvid fogade hand— lingar delgivas vadesvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta- lan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hovrätten omedelbart bevilja åt- gärden att gälla, till dess annor- lunda förordnas. Har underrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, äge ock hovrätten omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum.

Överklagandet skall, om inte an- nat följer av andra stycket, med tillhörande handlingar delges mot- parten med föreläggande att svara sknfli gt inom viss tid.

Om det är uppenbart att överkla- gandet är ogmndat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr- kande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åt- gärd, får hovrätten omedelbart be- vilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en åtgärd, som har sagts nu eller förklarat att domen får verkställas trots att den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte skall gälla.

9 åsa

Genmälet skall, om ej vadekä- randens yrkande medgives, inne- hålla yttrande rörande de av ho-

28Senaste lydelse 1984:]31. 29Senaste lydesle 1984: 131. 30Senaste lydelse 1963:149.

Om inte klagandens yrkande medges, skall motparten i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden

Bilaga 1

nom anförda grunderna för vade- talan och angivande av de omstän- digheter vadesvaranden vill an- föra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskrifi eller styrkt avsknft fogas vid genmälet. Vill svaranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part under san— ningsförsäkran skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. 1 genmälet skall svaranden ock angiva, om han vill, att motparten skall. in- finna sig personligen vid huvud- förhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud.

anförda grunderna för överkla— gandet och ange de omständighe- ter han själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om beviset inte förebringats tidigare, skall i mål där förlikning om saken är tillåten uppgift läm- nas om anledningen till det. Skrift- liga bevis, som inte tidigare före- bringats, skall ges in till hov- rätten. Vill parten att det skall hållas nytt förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det i svaret och samtidigt ange sina skäl. 1 svaret skall par- ten också ange om han vill att klaganden skall infinna sig per- sonligen vid huvudförhandling i hovrätten.

10 531

Genmälet skall med därvid foga- de handlingar delgivas vadekäran- den.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder- lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro där- till.

Hovrätten skall ge klaganden tillfälle att ta del av svaret med tillhörande handlingar.

Är ytterligare skriftväxling nöd- vändig, får hovrätten besluta om sådan. Om det behövs får hovrät- ten meddela närmare bestäm- melser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva i vilket av- seende en part skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrift endast om detjinns särskilda skäl.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 5 skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

”Senaste lydelse l989:656.

Bilaga 1

10 a &”

115

Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan shiftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

]] %

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkun- nig, skriftligt bevis företes, före- mål tillhandahålles för syn eller besiktning, bevis upptages utom huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med- delas.

Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

12 533 I fråga om hovrättens skyldighe- ter under förberedelsen skall 42 kap. 8 & andra stycket tilläm- pas.

32Senaste lydelse 1987:747. 33Senaste lydelse 1989:656.

12 5

Om hovrätten anser det behövligt att ett yttrande av sakkunnig in- hämtas, ett skriftligt bevis företes, ett föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, ett bevis upptas utom huvudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas, skall hovrätten besluta om det.

Om en part vill att en åtgärd en- ligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt anmäla det till hovrätten.

I fråga om hovrättens skyl- digheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 5 andra stycket tilläm- pas.

13 5

Ett mål avgörs qier huvudför- handling. Hovrätten får dock av- göra målet utan sådan förhand— ling,

] . om klagandens ändringsyrkan— de har medgetts,

2. om det är uppenbart att änd- ringsyrkandet är ogrundat,

3. om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud- förhandling eller förklarat att de inte har något att invända mot det, eller .

4. om värdet av det som överkla- gandet gäller uppenbart inte upp—

Bilaga 1

13 &

Så snart målets beredande avslu- tats, bestärnme hovrätten tid för huvudförhandlingen. För behand- ling av rättegångsfråga eller del av saken, som må avgöras sär- skilt, må huvudförhandling utsät- tas, ehuru målet i övrigt ej är be- rett till huvudförhandling.

14 5

Till huvudförhandlingen skola parterna kallas.

lådekäranden skall föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan eljest förfaller. Skall han infinna sig personligen,

går till det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand-

ling;

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses ji'ån rätte- gångskostnader och sådan ränta som har upplupit efter det att talan väckts.

Ett mål för alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För, prövning som inte avser själva saken behöver huvudför— handling inte hållas.

14 5

Innan ett mål avgörs utan huvud- förhandling, skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att de redan gjort detta.

Trots tidigare beslut får hovrät— ten besluta, att huvudförhandling skall äga mm.

15 5

Så snart förberedelsen avslutats, skall hovrätten, om inte målet av- görs utan huvudförhandling, be- stämma tid för sådan förhandling, om möjligt efter samråd med par- terna. För behandling av rätte- gångsfrågor eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

16 &

Till huvudförhandlingen parterna kallas.

Klagartden skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överkla- gandet annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall hov-

skall

Bilaga 1

förelägge hovrätten tillika vite. lädesvaranden skall, om han är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro eljest finnes vara av betydelse för målets hand- läggning eller utredning, föreläg- gas vite; förelägges ej vite, skall svaranden erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans ute- varo.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skola underrättas om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

]5 534

I övrigt skall vad som sägs i lkap.9åsamt43kap.1-6åå, 8 5 andra - fjärde styckena och 10 - 14 55 tillämpas i fråga om hu- vudförhandling i hovrätten.

Reglerna i 14 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvud- förhandling och föreläggande för parterna.

16 5

Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, i den mån det erfordras, uppläsas samt vadekär- anden uppgiva, i vilken del domen överklagas och vilket yrkande han framställer. lbdesvaranden skall angiva, huruvida han medgiver eller bestrider yrkandet.

Därefter skola, om ej hovrätten finner annan ordning lämpligare, först vadekäranden och sedan vadesvaranden utveckla sin talan. Part skall yttra sig över vad motparten anfört. Äger förhand- ling rum, ehuru svaranden icke är

"Senaste lydelse 1987:747.

rätten också förelägga honom vite. Prop. 1993/94:190 Om motparten är skyldig att in- finna sig personligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets handläggning eller utred- ning, skall han föreläggas vite. Föreläggs han inte vite, skall han upplysas om att målet kan komma att avgöras även om han inte in- ställer sig.

Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandling- en. Parterna skall underrättas om beslutet. Ifråga om kallelse till vittnen och sakkunniga gäller 36 och 40 kap.

17 5

I övrigt skall vad som sägs i lkap. 9åsamt43 kap. 1 -655, 8 5 andra - fjärde styckena och 10 - 14 åå tillämpas i fråga om hu- vudförhandling i hovrätten.

Reglerna i 16 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvud- förhandling och föreläggande för parterna.

18 &

Vid huvudförhandlingen skall tingsrättens dom redovisas i be- hövlig omfattning. Klaganden skall uppge i vilken del domen över- klagas och vilket yrkande han framställer. Motparten skall ange om han medger eller bestrider yrkandet.

Därefter skall, om inte hovrätten anser något annat lämpligare, först klaganden och sedan mot- parten utveckla sin talan. larje part skall yttra sig över vad den andra parten anfört. Om förhand- lingen äger rum trots att klagan—

Bilaga 1

tillstädes, skall genom hovrättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna framläggas vad han anfört.

Vad tillstädeskornrnen part anfört under skn'fiväxlingen eller eljest vid målets beredande må ej upp- läsas i annat fall, än då hans utsaga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller han underlåter att yttra sig eller eljest särskilda skäl äro därtill. -

17 5

Sedan parterna utvecklat sin ta- lan, skall bevisningen förebringas. Äger huvudförhandling rum, ehuru vadesvaranden icke är tillstädes, skall den av honom vid underrätten förebragta bevisnin- gen, i den mån det erfordras, framläggas genom hovrättens

försorg.

Om ej särskilda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före— bringas genom protokoll och andra handlingar från underrätten, fram— läggas, innan bevis rörande sam- ma omständighet omedelbart upp- tages av hovrätten. Äro rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sam— manhang.

18 &

Efier bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19 &

Uteblir vadekäranden från rätte- gångstillfälle för huvudförhand- ling, vare hans vadetalan förfal- len.

Uteblir vadesvaranden och har vite förelagts honom, äge hovrät-

dens motpart inte är närvarande, Prop. 1993/94:190 skall hovrätten se till att det i den utsträckning det behövs ur hand- lingarna läggs fram vad han an- fört.

Vad en vid huvudförhandlingen närvarande part har anfört under förberedelsen för läsas upp-endast om hans utsaga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller om han inte yttrar sig eller om det finns särskilda skäl.

19 5

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen förebring- as. Om huvudförhandlingen äger rum trots att klagandens motpart inte är närvarande, skall hovrätten se till att den bevisning, som han förebringat i tingsrätten, läggs fi'am ur handlingarna i den ut— sträckning bevisningen har bety— delse för målet i hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder annat. bör ett bevis, som inte omedelbart skall tas upp av hov— rätten, förebringas innan bevis rörande samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa förebringas i ett sammanhang.

20 5

Sedan bevisningen förebringats får parterna muntligt slutföra sin talan.

21 & Uteblir klaganden från huvudför- handling, förfaller överklagandet.

Uteblir klagandens motpart och har vite förelagts honom, får

Bilaga 1

ten, då saken är sådan, att förlik- ning därom ej är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite förord- na, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till se- nare dag.

Kommer part tillstädes genom ombud, då föreläggande med- delats honom vid vite att infinna sig personligen, och är saken så- dan, att förlikning därom ej är tillåten, äge hovrätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall hämtas till rätten an- tingen omedelbart eller till senare dag.

Har vite förelagts part eller skall part hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna ske, må dock målet avgöras utan hinder av att parten inställt sig allenast genom ombud eller uteblivit.

20 535

Har vadekärandens talan förfallit enligt 19 å och förelåg för hans utevaro laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrät- ten på ansökan av honom åter- uppta målet.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden uteblir på nytt, är hans rätt till återupp- tagande av målet förfallen.

21 536

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

I . om vadetalan medgivits,

2. om det är uppenbart att va— detalan är ogrundad,

3. om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud—

35Senaste lydelse 19841131. 36Senaste lydelse 1984:]31.

hovrätten, när saken är sådan att förlikning därom inte är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

Inställer sig part endast genom ombud, när han förelagts vid vite att infinna sig personligen, och är saken sådan att förlikning därom inte är tillåten, får hovrätten före- lägga nytt vite eller besluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

Har vite förelagts en part eller skall parten hämtas till rätten och kan han inte hämtas, får dock må- let avgöras trots att parten inställt sig endast genom ombud eller uteblivit.

22 &

Har överklagandet förfallit enligt 21 5 skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om denne kan visa att han för sin utevaro haft laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid. Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag när beslutet meddelades. Om klaganden uteblir på nytt, har han inte rätt till återupptagande av målet.

Bilaga 1

förhandling eller förklarat sig inte ha något att erinra häremot, eller

4. om värdet av det varom talan fullföljts uppenbart inte uppgår till det basbelopp enligt lagen (196238!) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand- ling.

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte- gångskostnader och sådan ränta som har upplupit efter det att ta- lan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är up- penbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som inte avser själ— va saken behöver huvudför- handling inte hållas. 22 åf”

Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudför—

handling, och finnes ej uppenbart, att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu- vudförhandling skall äga rum.

235

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, må ändring i under-

37Senaste lydelse 19541432.

Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom

Bilaga 1

rättens dom i denna del ej ske, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hov- rätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antagit.

inte ändras i den delen utan att Prop. 1993/94:190 beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten. Det som har sagts nu gäller dock inte om det finns synnerliga skäl att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

245

Har, då tredskodom givits, den som yrkat sådan dom vädjat mot domen och upptages av motparten gjord ansökan om återvinning, skall målet av hovrätten visas åter till underrätten att handläggas i samband med återvinningsmålet.

Om den överklagande domen är en tredskodom och tingsrätten tar upp en av klagandens motpart gjord ansökan om återvinning, skall målet av hovrätten visas åter till tingsrätten att handläggas i samband med återvinningsmålet.

25 åsa

Innan hovrättens dom eller slut- liga beslut meddelats, får vadeta- lan återkallas.

lbdekäranden får inte ändra sin talan att avse annan del av tings- rättens dom än den som uppgivits ivadeinlagan.

Innan hovrättens dom eller slut- liga beslut meddelats, får överkla- gandet återkallas.

Klaganden får inte ändra sin ta- lan att avse annan del av tings- rättens dom än den som uppgivits i överklagandet.

] mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis. som inte tidigare har förebringats, endast om

]. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Framställs Först i hovrätten ett yrkande om kvittning, får det avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

275

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och finnes jävet grun- dat, skall hovrätten undanröja un— derrättens dom i vad den överkla- gats.

Förs talan om jäv mot en do- mare i tingsrätten och finnes jävet grundat, skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.

29%

Undanröjer hovrätten under— rättens dom och grundas beslutet ej dära, att underrätten varit obe- hörig eller eliest icke bort upptaga

38Senaste lydelse l989:656.

Undanröjer hovrätten tingsrät- tens dom på någon annan gmnd än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort

målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till under- rätten för erforderlig behandling.

Om befogenhet för hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet till annan underrätt stadgas i 10 kap. 20 &.

ta upp målet till prövning, skall Prop. 1993/942190 hovrätten även visa målet åter till Bilaga ]

tingsrätten för fortsatt behandling.

Om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns bestämmelser i 10 kap. 20 5.

51 kap.

Om vad i brottmål

Vill part vädja mot underrätts dom i brottmål, skall han inom tre veckor från den dag, då domen gavs, till underrätten inkomma med vadeinlaga.

Om prövningen av överklagade domar i brottmål

15

En part, som vill överklaga tingsrättens dom i ett brottmål, skall göra detta skriftligt. Över- klagandet skall ges in till tings— rätten. Det skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag när domen meddelades.

25

Har ena parten enligt ] & vädjat mot underrätts dom, äge även motparten, ehuru han ej iakttagit vad i nämnda paragraf sägs, föra talan mot domen; dock åligge ho- nom att inom en vecka från den dag, då vadetiden utgick, till un- derrätten inkomma med vadein— laga.

Återkallas eller förfaller eljest den första vadetalan, är ock den senare vadetalan förfallen.

Har ena parten överklagat tings- rättens dom, har motparten rätt att göra detta inom en vecka från den dag då den i I & angivna tiden gick ut.

Om det första överklagandet återkallas eller av annat skäl för- faller, är också det senare överkla- gandet förfallet.

3 539

Finnes vadetalan ej vara fullföljd inom rätt tid, skall den av under— rätten avvisas. Har vadeinlaga in- kommit till hovrätten före vadeti- dens utgång, skall den omständig- heten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej för- anleda att den avvisas.

”Senaste lydelse 1990:443.

Tingsrätten prövar om överkla- gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för sent skall avvisas av tingsrätten.

Överklagandet skall dock inte avvisas om det inom tiden för överklagande har kommit in till hovrätten. I ett sådant fall skall hovrätten sända överklagandet vi-

Bilaga 1

dare till' tingsrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till hovrätten.

4540

I vadeinlagan skall vadekäran- den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende un- derrättens domskäl enligt käran- dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrkas med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknfi eller styrkt avsknf fogas vid vadeinlagan. Vill käranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade skall infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i hov- rätten.

Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det angivas.

lhdeinlagan skall vara egenhän- digt undertecknad av käranden eller hans ombud.

I överklagandet skall klaganden

uppge: 1. den dom som överklagas,

2. grunderna för överklagandet med uppgifi om i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagan- dens mening är oriktiga,

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall klaganden också ange de om- ständigheter som han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han åberopar och vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in tillsam- mans med överklagandet. Vill kla- ganden att det skall hållas ett nytt förhör med ett vittne eller en sakkunnig eller förnyad syn på stället, skall han ange det och samtidigt ange sina skäl. Han skall också ange om han vill att målsäganden eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges.

5 än

Avvisas ej vadetalan, skall un- derrätten efter utgången av den i 25 angivna tiden utan dröjsmål

40Senaste lydelse 1963:149. ”Senaste lydelse 19471616.

Om inte överklagandet avvisas enligt 3 5, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 5 angivna

Bilaga 1

till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Är den tilltalade häktad eller framställes i vadeinlagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, Såsom begäran om den tilltalades häktande eller om åtgärd, som av- ses i 25 - 28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall in- sändandet ske genast; till dess den i 2 5 angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

tiden överlämna överklagandet till-' sammans med övriga handlingar i målet till hovrätten.

Är den tilltalade häktad eller har i överklagandet fi'amställts ett yr- kande, som kräver omedelbar prövning, såsom begäran om den tilltalades häktande eller om åt- gärd, som avses i 25 - 28 kap., eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd, skall överklagan— det samt övriga handlingar i målet sändas in genast. Till dess den i 2 5 angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten.

65

Föreligger mot vadetalans upp- tagande annat hinder än i 3 5 sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp överklagandet till prövning än som avses i 3 5, får hovrätten omedelbart avvisa över- klagandet.

7 542

Uppfyller vadeinlagan ej före- skrifterna i 4 5 eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten före- lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vade- inlagan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 4 5 eller är det på annat sätt ofullständi gt, skall hov- rätten förelägga klaganden att av- hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall överklagandet avvisas, om det är sa ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

8 543

För målets beredande skall vade- inlagan med därvid fogade hand- lingar delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge skrijfligt genmäle.

”Senaste lydelse l984:13l. ”Senaste lydelse 198721211.

Överklagandet skall, om inte an- nat följer av andra stycket, med tillhörande handlingar delges mot— parten med föreläggande att svara skriftligt inom viss tid.

Bilaga 1

Om det är uppenbart att vadeta- lan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning eller reseförbud får hovrätten göm ändring i tingsrät- tens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta nå— gon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 5 tredje och fjärde styckena tillämpas.

Om det är uppenbart att överkla— gandet är ogrundat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgär- den att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en åtgärd, som har sagts nu, får hovrätten ome- delbart besluta att tingsrättens be- slut tills vidare inte skall gälla. I frågor om häktning eller reseför- bud får hovrätten ändra tingsrät- tens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 5 tredje och fjärde styckena tillämpas.

95"

Genmälet skall innehålla ytt- rande rörande de av vadekäranden anförda grunderna för vadetalan och angivande av de omständig— heter vadesvaranden vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Sknfili gt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskrifi eller styrkt avskn'j? fogas vid genmälet. Vill svaranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig skall äga rum eller för— nyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. I genmälet skall svaranden ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade skall infinna sig person-

"Senaste lydelse 1963: 149.

Motparten skall i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden an- förda grunderna för överklagandet och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in till hovrätten. Vill parten att det skall hållas nytt förhör med ett vittne eller en sakkunnig eller förnyad syn på stället, skall han ange det i svaret och samtidigt an- ge sina skäl. I svaret skall parten också ange om han vill att måls- ägande eller den tilltalade skall in- finna sig personligen vid huvud- förhandling i hovrätten.

Bilaga 1

ligen vid huvudförhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då den tilltala- de är svarande, hans försvarare.

10 545

Genmälet skall med därvid foga- de handlingar delgivas vadekäran- den.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder- lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skriftväx- lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att in- komma med mer än en skrift, en- dast om särskilda skäl äro därtill.

Hovrätten skall ge klaganden tillfälle att ta del av svaret med tillhörande handlingar.

Är ytterligare skriftväxling nöd- vändig, får hovrätten besluta om sådan. Om det behövs får hovrät- ten meddela närmare bestämmel- ser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva i vilket avseende en part skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrift endast om det finns särskilda skäl.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. '

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 5 och 47 kap. 10 5 skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

11 5

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller besikt- ning, bevis upptages utom huvud- förhandlingen eller annan förbe- redande åtgärd vidtages, skall be- slut därom utan dröjsmål med- delas.

45Senaste lydelse l989:656.

]] 5

Behövs prövningstillstånd, be- slutar hovrätten sedan sknfiväx- lingen avslutats, om sådant till— stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

12 5

Om hovrätten anser det behövligt att ett yttrande av sakkunnig in- hämtas, ett skriftligt bevis företes, ett föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, ett bevis upptas utom huvudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas, skall hovrätten besluta om det.

Bilaga 1

Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

Finnes i mål om allmänt åtal för- undersökningen böra hllständigas eller, om förundersökning ej ägt rum, sådan böra företagas, äge hovrätten meddela åklagaren före- läggande därom.

12 546

Hovrätten får bestämma att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträde enligt 10 5 tredje stycket.

46Senaste lydelse l989:656.

Om en part vill att en åtgärd en- ligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt an- mäla det till hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal åtgärd enligt 23 kap. företas får hovrätten meddela åklagaren före- läggande om det.

Om den, som behöver vara när— varande vid sammanträde enligt ]0 5 tredje stycket är anhållen eller häktad, skall hovrätten se till att han kan inställa sig.

13 5

Ett mål avgörs efter huvudför- handling. Hovrätten får dock av- göra målet utan sådan förhand— ling,

]. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,

2. om endast den tilltalade över- klagat och hans ändringsyrkande godtas "av motparten,

3. om det är uppenbart att över- klagandet är ogrundat, eller

4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller att ådöma honom påföljd eller döma honom till annan på- följd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdömande av vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av vill— korligt medgiven frihet från fäng- elsestraf, beslut enligt 34 kap. 1 5 första stycket 1 brottsbalken.

Bilaga 1

13 547

Så snart målets beredande avslu- tats, skall hovrätten bestämma tid för huvudförhandlingen. För be- handling av rättegångsfrågor eller sådana delar av saken som får av- göras särskilt får huvudförhand- ling sättas ut, trots att målet i öv- rigt inte är färdigt för huvudför- handling.

Är den tilltalade häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 5, om det inte till följd av åtgärder som avses i 11 5 eller andra omständigheter är nöd- vändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter ut- gången av den tid som anges i 2 5, skall tiden räknas från den dag han häktades.

"Senaste lydelse l989:650.

Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudför- handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även annat än ansvar, för målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 5 får prö- vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför- handling inte hållas.

14 5

Innan ett mål avgörs utan huvud- förhandling, skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att de redan gjort detta.

Trots tidigare beslut fir hovrät- ten besluta, att huvudförhandling skall äga rum.

15 5

Så snart förberedelsen avslutats, skall hovrätten, om inte målet av- görs utan huvudförhandling, be- stämma tid för sådan förhandling, om möjligt efter samråd med par- terna. För behandling av rätte- gångsfrågor eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

Om den tilltalade är häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 5, om det inte till följd av åtgärder som avses i 12 5 eller andra omstän- digheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 5, skall tiden räknas från den dag han häktades.

Bilaga 1

14 5”&

Till huvudförhandlingen parterna kallas.

En enskild vadekärande skall fö- reläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall han också erin- ras om bestämmelsen i 19 5 första stycket andra meningen. En en- skild vadesvamnde skall, om han är skyldig att infinna sig person- ligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets hand- läggning eller utredning, föreläg- gas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anledning anta att han inte skulle iaktta ett sådant före- läggande, får hovrätten förordna att han skall hämtas till rätten. Meddelas inte något sådant före— läggande eller förordnande skall svaranden erinras om att målet kan komma att avgöras utan hinder av att han uteblir. Hov- rätten förordnar om inställandet av en tilltalad, som är anhållen eller häktad.

skall

165

Till huvudförhandlingen skall parterna kallas.

En enskild klagande skall föreläggas att inställa sig vid på- följd att överklagandet annars för- faller. Skall han infinna sig per— sonligen, skall hovrätten också upplysa honom om bestämmelsen i 21 5 första stycket andra me- ningen. Om en enskild motpart är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets handläggning eller utredning, skall han före- läggas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anledning anta att han inte skulle följa ett sådant föreläggande, får hovrätten besluta att han skall hämtas till rätten. Om hovrätten inte förelägger motpar- ten vite eller beslutar att han skall hämtas skall hovrätten upplysa ho- nom om att målet kan komma att avgöras utan hinder av att han uteblir. Hovrätten skall se till att en tilltalad, som är anhållen eller häktad, kan inställa sig.

Skall i mål om allmänt åtal målsägande höras i anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas att vid huvudförhandlingen

infinna sig personligen.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skola underrättas om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

15 549

I övrigt skall vad som sägs i 1kap.95samt46kap.1-555, 65 andra stycket, 7 - 9, 11, 13, 16 och 17 55 tillämpas i fråga om

43Senaste lydelse l984zl31. 49Senaste lydelse 1987:747.

Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandling- en. Parterna skall underrättas om beslutet. I fråga om kallelse till vittnen och sakkunniga gäller 36 och 40 kap.

175

I övrigt skall vad som sägs i 1kap.95samt46kap.1—555, 65 andra stycket, 7 - 9, 11, 13, 16 och 17 55 tillämpas i fråga om

Bilaga 1

huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 14 5 i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudför- handling och föreläggande för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten förordna om lämpliga åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall kunna slut- föras.

16 5

Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, i den mån det erfordras, uppläsas samt vadekä- randen uppgiva, i vilken del domen överklagas och vilket yr- kande han framställer. Tillfälle skall lämnas vadesvaranden att yttra sig över yrkandet.

Åklagaren eller målsäganden, då talan föres allenast av denne, skall därefter utveckla åtalet, i den mån det erfordras för prövning av va- detalan. Har talan fullföljts av den tilltalade, må dock, om hovrätten finner det lämpligare, först den tilltalade och därefter åklagaren eller målsäganden utveckla sin talan. Part skall erhålla tillfälle att bemöta vad motparten anfört. Äger huvudförhandling rum, ehuru vadesvaranden icke är tillstädes, skall genom hovrättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna fiamlägga vad han anfört.

1 7 5

Sedan parternas talan framlagts, skall bevisningen förebringas. Den vid underrätten förebragta bevis- ningen skall genom hovrättens för- sorg, i den mån det är av

huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 5 i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudför- handling och föreläggande för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpliga åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall kunna slutfö- ras

I fråga om sådana åtgärder gäller 10 - 12 55 i detta kapitel.

18 5

Vid huvudförhandlingen skall tingsrättens dom redovisas i be- hövlig omfattning. Klaganden skall uppge i vilken del domen över- klagas och vilket yrkande han framställer. Motparten skall läm- nas tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Därefter skall åklagaren eller, om talan förs endast av måls- äganden, denne utveckla åtalet i

_ den utsträckning det behövs för prövningen av överklagandet. Har den tilltalade överklagat får dock, om hovrätten finner det lämp- ligare, först den tilltalade och där- efter åklagaren eller målsäganden utveckla sin talan. lbrje part skall få tillfälle att bemöta vad den andra parten anfört. Om förhand- lingen äger rum trots att kla— gandens motpart inte är närva- rande, skall hovrätten se till att det i den utsträckning det behövs ur handlingarna läggs fram vad han anfört.

19 5

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen förebring- as. Hovrätten skall se till att den bevisning, som förebringats i tingsrätten, läggs fram ur hand-

Bilaga 1

betydelse för målet i hovrätten, fiamläggas sådan den föreligger i protokoll och andra handlingar,- finner hovrätten det lämpligare och samtycka parterna därtill, må dock bevisningen förebringas av parterna.

Om ej särskilda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före- bringas genom protokoll och andra handlingar från under- rätten, framläggas, innan bevis rörande samma omständighet ome- delbart upptages av hovrätten. Äro rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.

18 5

Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19 550

Om en enskild vadekärande ute— blir från huvudförhandling, för- faller hans vadetalan. Detsamma gäller, om en enskild vadekäran- de, som ålagts att infinna sig per- sonligen, inställer sig endast ge- nom ombud och hovrätten inte än- ser sig ändå kunna avgöra målet.

Om en enskild vadesvarande ute- blir och vite har förelagts honom, får hovrätten i stället för att före- lägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten antingen ome- delbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om en enskild vadesvarande, som vid vite före- lagts att infinna sig personligen, inställer sig endast genom ombud.

Underlåter i mål om allmänt åtal en målsägande, som skall höras i anledning av åklagarens talan, att

50Senaste lydelse 1984:131.

lingarna i den utsträckning bevis- ningen har betydelse för målet i hovrätten.

Om inte särsldlda skäl föranleder annat, bör ett bevis, som inte omedelbart skall tas upp av hov- rätten, förebringas innan bevis rörande samma omständighet ome- delbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa förebringas i ett sammanhang.

20 5

Sedan bevisningen förebringats får parterna muntligt slutföra sin talan.

21 5

Uteblir en enskild klagande från huvudförhandling, förfaller över- klagandet. Detsamma gäller, om en enskild klagande, som förelagts att infinna sig personligen, in- ställer sig endast genom ombud och hovrätten inte anser sig ändå kunna avgöra målet.

Uteblir klagandens motpart och har vite förelagts honom, får hov— rätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten antingen ome- delbart eller till senare dag. Det- samma gäller om en enskild mot- part, som vid vite förelagts att in— finna sig personligen, inställer sig endast genom ombud.

Underlåter i mål om allmänt åtal en målsägande, som skall höras i anledning av åklagarens talan, att

Bilaga 1

infinna sig personligen, andra stycket.

Om vite har förelagts vade- svaranden eller om denne skall hämtas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att vadesvaranden inställt sig endast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om en enskild vadekäran- de, som förelagts att intima sig personligen, inställt sig endast ge- nom ombud.

gäller

20 åSl

Har vadekärandens talan förfallit enligt 19 5 och förelåg för hans utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrätten på ansökan av honom återuppta målet.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden sedan målet återupptagits uteblir från huvudförhandling eller underlåter att följa ett föreläggande att infin- na sig personligen, är hans rätt till åtempptagande av målet förfallen.

21 552

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

]. om talan av åklagaren förs endast till den tilltalades förmån,

2. om talan, som förs av den tilltalade, biträtts av motparten,

3. om det är uppenbart att vade- talan är ogrundad, eller

4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller att ådörna honom påföljd

SlSenaste lydelse l984:l31. ”Senaste lydelse 19841131.

infinna sig personligen, andra stycket.

Om vite har förelagts klagandens motpart eller om denne skall härn- tas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att han inställt sig en- dast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om en enskild klagande, som förelagts att infinna sig personligen, inställt sig endast genom ombud.

gäller

22 5

Har överklagandet förfallit enligt 21 5 skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om denne kan visa att han för sin utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen haj? laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor 'från den dag när beslutet meddelades. Om klaganden uteblir på nytt eller underlåter att följa ett föreläggande att infinna sig per- sonligen, har han inte rätt till återupptagande av målet.

Bilaga 1

eller döma honom till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdöman- de av vite och, om det inte sam- tidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. l 5 första stycketl brottsbalken.

Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudför- handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Förs talan även om annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 21 5 får prövas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför- handling inte hållas.

22 än

Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudförhand— ling, och fnnes ej uppenbart. att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dern.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu- vudförhandling skall äga rum.

23å

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den be- visningen, rnå ändring i under-

53Senaste lydelse 1954z432.

Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän- dighet vitme eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den be- visningen, får tingsrättens dom

Bilaga 1

rättens dom i denna del ej ske annat än till den tilltalades för— mån, rned mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hovrätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antagit.

23 a 5”

Har tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och överklagas domen bara beträffande annat än denna fråga, skall hovrätten pröva frågan endast om

1. det i denna del föreligger något förhållande som skulle kunna utgöra grund för resning enligt 58 kap. 2 5 eller kunna medföra undanröjande av domen på grund av domvilla eller

2. målets utgång vid tingsrätten i samma del uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag.

Beträffande fråga som avses i första stycket 1 eller 2 behöver hänsyn tas endast till omständig- heter som har åberopats av part.

inte ändras i den delen utan att Prop. 1993/941190 beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten. Det som har sagts nu gäller dock inte om det finns synnerliga skäl att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

Har tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och överklagas domen bara beträffande annat än frågan om han begått gärningen eller frågan hur denna skall bedö- mas, får hovrätten pröva dessa frågor endast om

1. det i denna del föreligger något förhållande som skulle kunna utgöra grund för resning enligt 58 kap. 2 5 eller kunna medföra undanröjande av domen på grund av domvilla eller

2. målets utgång vid tingsrätten i samma del uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag.

Beträffande fråga som avses i andra stycket 1 eller 2 behöver hänsyn tas endast till omständig- heter som har åberopats av part.

245

Innan hovrättens dom eller slut— liga beslut meddelats, må vadeta- lan återkallas. Åklagare, som i hovrätten fört talan mot den till- talade, äge till hans förmån ändra sin talan.

lhdekämnden äge ej ändra sin vadetalan att gälla annan gärning än den som avses i vadeinlagan.

Innan hovrättens dom eller slut- liga beslut meddelats, får överkla- gandet återkallas. Åklagare, som i hovrätten fört talan mot den till- talade, för till hans förmån ändra sin talan.

Klaganden får inte ändra sin talan att gälla annan gärning än den som avses i överklagandet.

25 555

HoVrätten får inte med anledning av den tilltalades talan eller sådan

s'lnförd genom l989:656. 55Senaste lydelse 1988:1370.

Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande

Bilaga 1

talan, som åklagaren för till hans förmån, döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock besluta om överlämnande till särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till annan på- följd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av talan som anges i första stycket besluta om utvis- ning, om tingsrätten inte meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att åter- vända till Sverige.

eller avåklagarens överklagande till hans förmån, döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrät- ten dömt till. Hovrätten får dock besluta om överlämnande till sär— skild vård eller, om tingsrätten be— slutat om sådan vård, döma till annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av överklagande som anges i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.

275

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och finnes jävet grun- dat, skall hovrätten undanröja underrättens dom i vad den över- klagats.

Förs talan om jäv mot en do- mare i tingsrätten och finnes jävet grundat, skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.

29å

Undanröjer hovrätten under- rättens dom och grundas beslutet ej dårå, att underrätten varit obe- hörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till un- derrätten för erforderlig behand- ling.

Om befogenhet för hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet till annan underrätt stadgas i 19 kap. 11 &.

Undanröjer hovrätten tingsrät- tens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten även visa målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

Om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns bestämmelser i 19 kap. 11 5.

305

Sedan hovrättens dom eller slut- liga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskrtji av domen eller beslutet översändas till un- derrätten.

Har tingsrättens dom överklagats endast i fråga om annat än an- svar, skall målet i hovrätten behandlas som tvistemål.

Bilaga 1

52 Kap.

Om besvär Om prövningen av överklagade beslut

15”

Vill någon överklaga en tings- rätts beslut, skall han ge in en be- svärsinlaga till tingsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde för förhandling och det inte heller vid något sådant sammanträde har tillkännagivits när beslutet kom- mer att meddelas, skall dock be- svärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Klagan över beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 5, är inte inskränkt till viss tid.

Den som vill överklaga en tings- rätts beslut skall göra detta sknfi- ligt. Överklagandet skall ges in till tingsrätten.

Överklagandet skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag när beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman- träde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagivits när beslutet kommer att meddelas, skall dock tiden för överklagande räknas från den dag när klaganden fick del av beslutet. Ett överkla- gande av ett beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6-75, är inte inskränkt till viss tid.

I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

2 557

Finnes besvärstalan ej vara full- följd inom rätt tid, skall den av underrätten avvisas. Har besvärs- inlaga inkommit till hovrätten före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkom- mit till underrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.

”Senaste lydelse 19901443. 57Senaste lydelse 1990z443.

Tingsrätten prövar om överkla- gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för sent skall avvisas av tingsrätten.

Överklagandet skall dock inte avvisas om det inom tiden för överklagande har kommit in till hovrätten. I ett sådant fall skall hovrätten sända överklagandet vi- dare till tingsrätten och samtidigt- lämna uppgift om vilken dag det kom in till hovrätten.

Bilaga 1

35"

I besvärsinlagan skall klaganden uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2. grunderna för besvärstalan,- samt

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Sknfiligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknft eller styrkt avskrift fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen- händigt undertecknad av klagan- den eller hans ombud.

l överklagandet skall klaganden uppge: 1. det beslut som överklagas,

2. grunderna för överklagandet

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall klaganden också ange de omständigheter som han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han åberopar och vad som skall styrkas med varje bevis. Sknftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in tillsam- mans med överklagandet.

45

Avvisas ej besvärstalan, skall underrätten utan dröjsmål till hovrätten insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt huvudskn'fi eller styrkt av- skrifi av akten, såvitt angår den fullföljda frågan.

Om inte överklagandet avvisas enligt 2 5, skall tingsrätten till hovrätten överlämna överklagan- det med tillhörande handlingar samt de handlingar i akten som har betydelse för prövningen av överklagandet.

Föreligger mot besvärstalans upptagande annat hinder än i 2 & sägs, må omedelbart avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp överklagandet till

talan av hovrätten prövning än som avses i 2 5, får

hovrätten omedelbart avvisa över- klagandet.

6 559

Uppfyller besvärsinlagan ej före- skrifterna i 3 & eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten före— lägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg— gande enligt första stycket, skall

SESenaste lydelse 1963:149. ”Senaste lydelse l984:131.

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 3 5 eller är det på annat sätt ofitllständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall

Bilaga 1

besvärstalan avvisas, om besvärs— inlagan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

överklagandet avvisas, om det är Prop. 1993/94:190 så ojälständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

7560

Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsinla- gan med därvid fogade handlingar delgivas motparten och föreläg- gande meddelas honom att in- komma med sknfilig förklaring.

Ej må, med mindre tillfälle läm- nats motparten att förklara sig, ändring göms i underrättens be- slut, såvitt angår hans rätt.

Har underrätten i tvistemål av- slagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yr- kande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hovrätten omedelbart bevilja åt- gärden att gälla, till dess annor- lunda förordnas. Har underrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att beslut mä verkställas utan hinder av att det icke äger laga kraft, äge hovrätten omedel- bart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning eller rese- förbud, må hovrätten ock utan motpartens hörande göra ändring i underrättens beslut.-

Om hovrätten finner att klagan- dens motpart bör höras angående överklagandet, skall detta med tillhörande handlingar delges ho- nom med föreläggande att svara skriftligt inom viss tid.

Tingsrättens beslut för inte utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt.

Har tingsrätten i tvistemål avsla— git ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om en åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgär- den att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en åtgärd, som har sagts nu eller förklarat att beslutet får verkställas trots att det inte har laga kraft, för hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte skall gälla. Också när fråga är om häktning eller reseförbud får hovrätten utan motpartens hörande ändra tings- rättens beslut.

8 561

Förklaringen skall innehålla ytt- rande rörande de av klaganden anförda grunderna för besvärsta- lan och angivande av de omstän- digheter förklaranden vill anföra.

60Senaste lydelse 1981:828. ”Senaste lydelse 1963:149.

Motparten skall i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden an- förda grunderna för överklagandet och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Bilaga 1

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skn'jtligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknj? eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän— digt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brott- mål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.

95

Har förklaring inkommit och fin- nes ytterligare skriftväxling erfor- derlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika med- dela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift,

endast om särskilda skäl äro danill.- 9 a 562 Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts över be- svären, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om så- dant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

10 563

Om det är nödvändigt för utred- ningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten förordna om detta på lämpligt sätt. Hovrätten förordnar om inställandet av den som är anhållen eller häktad.

62Senaste lydelse 1987:747. 63Senaste lydelse 1987:1211.

Svaret skall innehålla uppgift om de bevis par-ten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in till hovrätten.

Är ytterligare skriftväxling nöd- vändig, för hovrätten besluta om sådan. Om det behövs får hovrät- ten meddela närmare bestämmel- ser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva i vilket avseende en part skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrift endast om det jinns särskilda skäl.

105

Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts angående överklagandet, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skrift- växling har skett.

]] 5

Om det är nödvändigt för utred- ningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligt, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt. Hovrätten skall se till att den, som är anhållen eller häktad, kan inställa sig.

Bilaga 1

Vad som sägs i 43 kap. 8 & fjär- de stycket gäller även vid förhör enligt första stycket.

Vad som sägs i 43 kap. 8 & fjär- de stycket gäller även vid ett förhör enligt första stycket.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

]] 5 Sedan erforderliga åtgärder vid- tagits, skall målet så snart ske kan av hovrätten företagas till av- görande.

125

Innan hovrättens slutliga beslut meddelats, må besvärstalan åter— kallas.

Innan hovrättens slutliga beslut meddelats får överklagandet åter- .' kallas.

135

Sedan hovrättens slutliga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskrift av beslutet översändas till underrätten.

Har part eller intervenient över- klagat ett beslut, som tagits upp i dom eller som får överklagas endast i samband med överkla- gande av dom, och är även domen överklagad, skall målen i hovrätten handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap.

Det som har sagts nu gäller dock inte om beslutet angår ett ombud, en försvarare, ett vittne, en sak— kunnig eller någon annan som inte varit part eller intervenient.

53 Kap.

Om mål, som upptages ome- delbart av hovrätt

Om mål som tas upp omedelbart

15

I tvistemål, som skall upptagas I tvistemål, som skall tas upp omedelbart av hovrätt, äge vad omedelbart av en hovrätt, tilläm- om rättegången vid underrätt är i 42-44 kap. stadgat motsvarande tillämpning.

pas bestämmelserna om rätte-

gången vid tingsrätt i 42-44 kap.

Bilaga 1

25"

I brottmål, som. skall upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 45—47 kap. stadgat motsvarande tillämpning; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

1. Hovrätten äge ej uppdraga åt åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten äge för målets beredande i stämningen förelägga den tilltalade att till hovrätten in— komma med skriftligt genmäle. Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas åklagaren. Finnes för målets beredande ytter- ligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Rätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skriftväx- lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig.

3. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 5, 46 kap. 11 å och 47 kap. 22 & är föreskriven för hållande av huvudförhandling i mål, vari den tilltalade är anhållen eller häktad, skall gälla en tid av två veckor.

4. Förekommer ej anledning till ådömande av annan påföljd än böter, äge hovrätten företaga målet till avgörande utan huvud- förhandling; därom gålle vad i 51 kap. 22 & stadgats.

I brottmål, som skall tas upp omedelbart av en hovrätt, tilläm— pas bestämmelserna om rätte- gången vid tingsrätt i 45-47 kap. med följande avvikelser.

1. Hovrätten för inte uppdra åt åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten skall i stämningen förelägga den tilltalade att svara skriftligt inom viss tid. Åklagaren skall ges tillfälle att ta del av sva- ret med tillhörande handlingar. Är ytterligare skriftväxling nödvän— dig, för hovrätten besluta om så- dan. Om det behövs får rätten meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende en part skall yttra sig.

3. I stället för den tid av en vecka, som enligt 45 kap. 14 5, 46 kap. 11 & och 47 kap. 22 å i vissa fall gäller för hållande av huvudförhandling, skall gälla en tid av två veckor.

4. Om det inte förekommer an- ledning döma till annan påföljd än böter, får hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling. [ sådant

fall tillämpas. 51 kap. 14 5.

54 kap.

Om fullföljd av talan mot hovrätts dom och beslut

Om överklagande av hovrätts domar och beslut

1 565

Tälan mot hovrätts dom skall föras genom ansökan om revision.

64Senaste lydelse 1964:166. 65Senaste lydelse l989:656.

En hovrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

Bilaga 1

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d 5 första

stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be- stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns

i44kap.9åoch53kap.15.

] a &”

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen skall föras sär- skilt eller endast i samband med talan mot hovrättens slutliga av- görande. Titlar: förs genom an- sökan om revision.

2 &

Tålan mot hovrätts slutliga be— slut skall föras genom besvär: Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss de! ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras ge- nom ansökan om revision.

Äger part göra ansökan om åter- upptagande av mål, som avgjorts genom slutligt beslut, må han ej fill/följa talan mot beslutet.

2 a 567

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till offentlig försvarare får inte över— klagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet'överklagas, om det fö-

6**Införd genom l990:443. "Införd genom 1989:352.

2 5

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterna om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med över- klagande av hovrättens slutliga av- görande.

3 5

Även ett slutligt beslut av en hovrätt får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål, som avgjorts genom slutligt beslut, får han inte över- klaga beslutet.

Ett beslut av en hovrätt genom vilket ett mål återförvisats till tingsrätten för överklagas endast om hovrättens prövning innefattar ett avgörande av en fråga som in- verkar på målets utgång.

4 &

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till offentlig försvarare får inte över- klagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det fö-

Bilaga 1

religger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 10 5 första stycket 1.

3 &

lädi49kap. 3-5, 7och 11 55 är stadgat i Fåga om talan mot underrätts beslut äge motsvarande tillämpning beträffande talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, i där uppkommen eller dit fitllföljd fråga, som avses i nämnda lag- rum.

4 &

Beträffande hovrätts beslut i annat fall än nu sagts gälle vad i 49 kap. 8 5 är stadgat.

5 &”

Då hovrätten ogillat yrkande om häktning eller reseförbud eller hävt ett beslut om häktning eller reseförbud, får talan mot beslutet föras endast i samband med talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut.

6 &

Över beslut, varigenom hovrätt visat mål åter till underrätt, må ej klagas; innefattar hovrättens pröv- ning avgörande av fråga, som in- verkar på målets utgång, äge dock part utan hinder av vad nu sagts jidlfölja talan däremot.

7 5

Har hovrätt funnit underrätten behörig att upptaga mål, må talan däremot ej föras, med mindre in- vändningen mot underrättens be- hörighet grundas å omständighet, som vid fullföljd högre rätt haft att självmant beakta.

&Senaste lydelse 1987:1211.

religger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 11 5 första stycket 1.

5 5

Det som sägs i 49 kap. 4 - 6, 8 och 11 55 om överklagande av tingsrätts beslut skall tillämpas beträffande överklagande av en hovrätts beslut, som inte är slut- ligt, i där uppkommen eller dit överklagad fråga som avses i de nämnda lagrummen.

6 &

Beträffande hovrättens beslut i annat fall än som har sagts nu tillämpas 49 kap. 3 5 andra stycket och 9 5.

7 5

Om hovrätten ogillat ett yrkande om häktning eller reseförbud eller upphävt ett beslut om häktning eller reseförbud, får beslutet över- klagas endast i samband med överklagande av hovrättens dom eller slutliga beslut. '

8 5

Har hovrätten funnit att tingsrät- ten varit behörig att ta upp målet, får hovrättens beslut om detta överklagas endast om in— vändningen mot tingsrättens behörighet grundas på omständig- het, som vid överklagande den

Bilaga 1

8 569

Tälan får inte föras mot hovrät- tens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt eller i någon dit jidlföljd fråga som avses i 49 kap. 4 5 första stycket 7 eller 9 eller 6 &. Talan får inte heller föras mot hovrättens beslut att meddela prövningstillstånd.

9 570

Talan mot hovrätts dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid tingsrätt får inte komma under högsta domstolens prövning utan att högsta domsto- len meddelat parten tillstånd till detta enligt 10 &. Detsamma gäller talan mot hovrätts slutliga beslut i ett ärende som har direkt samband med ett mål eller ärende som nu sagts, dock inte beslut som avses i 16 &.

Första stycket gäller inte talan, som i mål om allmänt åtal förs av

riksåklagaren, justitiekanslern eller justitieombudsman. IO ä'”

Prövningstillstånd må meddelas allenast

]. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högsta domstolen; eller

2. om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att grund för resning föreligger eller

69Senaste lydelse 1987:747. 70Senaste lydelse l989c352. 7lSenaste lydelse l97l:218.

högre rätten haft att självmant beakta.

9 &

Ett beslut för inte överklagas, om beslutet innebär att hovrätten

I. prövat en fråga angående jäv mot domare i tingsrätt,

2. prövat en till hovrätten över— klagad fråga som avses i 49 kap. 5 5 första stycket 7 eller 9 eller 7 5, eller

3. meddelat prövningstillstånd.

10 å

Ett överklagande av hovrättens dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid tings— rätt får inte prövas av högsta dom- stolen i vidare mån än som fram- går av II 5, om inte högsta dom- stolen meddelat parten pröv- ningstillstånd. Detsamma gäller ett överklagande av hovrätts slutliga beslut i ett ärende som har direkt samband med ett mål eller ärende som sagts nu, dock inte beslut som avses i 18 &.

Första stycket gäller inte riks- åklagarens, justitiekanslems eller justitieombudsmannens överkla- ganden i mål om allmänt åtal.

]] 5 -

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagan- det prövas av högsta domstolen, eller

2. det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att grund för resning föreligger eller

Bilaga 1

domvilla förekommit eller att må- lets utgång i hovrätten uppenbar- ligen beror på grovt förbiseende eller grovt nrisstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål, som samtidigt föreligga till bedömande, må prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

115"2

domvilla förekommit eller att må- lets utgång i hovrätten uppenbar- ligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål, som samtidigt föreligger till bedömande, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

125

Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet.

] avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt första stycket får högsta domstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis.

Meddelas prövningstillstånd utan sådan begränsning som avses i första stycket, gäller det domen eller det slutliga beslutet i dess helhet, såvitt parten för talan mot detta, samt beslut, som överklagas i samband med talan mot domen eller det slutliga beslutet.

I den mån prövningstillstånd-ej meddelas och fråga därom ej för- klaras vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fäst. Erinran därom skall intagas i högsta domstolens beslut.

11 a &" Vid talan som avses i 9 5 andra stycket får högsta domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta

"Senaste lydelse 19891352. 73Införd genom 1989z352.

Ett prövningstillstånd, som med- delas utan sådan begränsning som avses i första stycket, gäller, såvitt parten överklagat,

] . domen eller det slutliga be- slutet i dess helhet,

2. sådant beslut som tagits in i domen eller det slutliga beslutet och som inte angår ett ombud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan, som inte är part,

3. sådant beslut, som får över- klagas endast i samband med att domen eller det slutliga beslutet överklagas.

I den utsträckning prövningstill- stånd inte meddelas och fråga om tillstånd inte heller förklaras vilan- de, skall hovrättens dom eller slut- liga beslut stå fast. En erinran om detta skall tas in i högsta dom- stolens beslut.

13 5

Vid överklagande som avses i 9 5 andra stycket får högsta dom- stolen, om målet väckts vid tings-

Bilaga 1

att begränsa prövningen av målet till en viss prejudikatfråga.

rätt, besluta att begränsa pröv- ningen av målet till en viss preju- dikatfråga.

Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke, skall målet i övrigt vila.

I den mån högsta domstolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i det beslut varigenom prövning vägras.

12 574

Vid avgörandet av om pröv— ningstillstånd skall meddelas be- höver hänsyn tas endast till om- ständigheter som har åberopats av sökanden.

13 å75

Förs i mål eller ärende, som väckts vid underrätt. talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, och har ej i anledning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats prövningstill- stånd, som enligt 11 & tredje stycket gäller även beslutet, tillämpas 9 12 55.

14 576

Då hovrätt meddelar beslut, varemot talan enligt 5, 6, 7 eller 85 ej må föras skall hovrätten i beslutet giva det till känna.

Kan talan mot hovrätts dom eller beslut ej komma under högsta domstolens prövning, med mindre högsta domstolen meddelat parten tillstånd därtill, give hovrätten i samband med underrättelse om

7*lnförd genom 198111088. 75Senaste lydelse 19891352. 76Senaste lydelse 1971:218.

I den utsträckning högsta dom- stolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga be- slut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i det beslut ge- nom vilket prövning vägras.

14 5

Vid avgörandet av om pröv- ningstillstånd skall meddelas be- höver hänsyn tas endast till så- dana omständigheter som har åberopats av klaganden.

15 &

Avser överklagandet ett ej slut- ligt beslut av hovrätten i ett mål eller ärende, som väckts vid tings— rätt, och har inte i anledning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats pröv- ningstillstånd, som enligt 12 & tredje stycket gäller även beslutet, skall 10 - 14 55 tillämpas.

16 &

Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 5 andra stycket eller 7, 8 eller 9 5 inte får överklagas, skall beslutet innehålla uppgift om det.

Krävs särskilt tillstånd för pröv- ning i högsta domstolen, skall hovrättens dom eller beslut inne- hålla uppgift om det och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Bilaga 1

talans fullföljande det till känna med angivande av innehållet i 10 5.

15 577

Anser part, att underrättelse, som hovrätten enligt 14 5 första stycket meddelat, är oriktig, äge han i samband med fullföljande av talan mot domen eller beslutet på- kalla prövning av frågan.

Ej må i annat fall än i första stycket sägs höga, som där avses, komma under högsta domstolens prövning. 1le hovrätt i övrigt föreskrivit om sättet för fullföljd av talan skall lända till qterrättelse.

16 å . Över hovrätts beslut, varigenom missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eller återupptagan- de eller revisions- eller besvärsta- lan mot hovrätts dom eller beslut avvisats, må klagan föras genom besvär. Ej må i annat fall fråga, huruvida sådan anmälan eller an- sökan gjorts eller talan eliest fitll— fölits på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, komma under högsta domstolens bedömande.

] 7 5

Om en part anser att en under— rättelse, som hovrätten meddelat enligt 16 5 första stycket, är oriktig, får han i samband med ett överklagande av domen eller be- slutet begära att högsta domstolen prövar frågan om rätt att över- klaga. I annat fall får jtågan inte prövas av högsta domstolen.

18 å

- Ett beslut genom vilket hovrätten avvisat en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller åter- upptagande eller ett överklagande av hovrätts dom eller beslut får överklagas. I annat fall får en frå- ga om sådan anmälan eller an- sökan gjorts eller överklagande skett inom rätt tid, inte prövas av högsta domstolen.

55 kap.

Om revision

1?)

Vill part söka revision av hov- rätts dom, skall han inom fyra veckor från den dag, då domen

77Senaste lydelse 1971:218.

Om prövningen av överklagade domar

En part, som vill överklaga hov- rättens dom, skall göra detta skn'yfligt. Överklagandet skall ges

Bilaga 1

gavs, till hovrätten inkomma med revisionsinlaga.

3 &"

Finnes revisionstalan ej vara jtllföljd inom rätt tid, skall den av hovrätten avvisas. Har revisions- inlaga inkommit till högsta dom- stolen före revisionstidens utgång, skall den omständigheten att in- lagan inkommit till hovrätten först därefter ej föranleda att den av- visas.

4 %'79

I revisionsinlagan sionskäranden uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för revisionstalan med angivande, i vilket avseende hovrättens domskäl enligt käran— dens mening äro oriktiga; samt '

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, skall käranden i revisionsinlagan ange de omständigheter han åbe- ropar till stöd för att sådant till- stånd skall meddelas.

Käranden skall i revisionsin- lagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. I tviste- mål skall käranden, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva anled- ningen härtill. Åberopar käranden skriftligt bevis, som ej tidigare

skall revi-

78Senaste lydelse l990:443. 79Senaste lydelse 1981 : 1088.

in till hovrätten. Det skall ha kom- mit in till rätten inom tre veckor från den dag när domen med- delades.

2 &

Hovrätten prövar om överkla— gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för sent skall avvisas av hovrätten.

Överklagandet skall dock inte avvisas om det inom tiden för överklagande har kommit in till högsta domstolen. 1 ett sådant fall skall högsta domstolen sända överklagandet vidare till hovrätten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till högsta domstolen.

3 5 I överklagandet skall klaganden uppge: 1. den dom som överklagas,

2. grundema för överklagandet med uppgift om i vilket avseende hovrättens domskäl enligt klagan- dens mening är oriktiga,

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall klaganden också ange de om- ständigheter han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall med- delas.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han vill åberopa och vad som skall styrkas med varje bevis. I tvistemål skall klaganden, om beviset inte tidigare har före- bringats, uppge anledningen till det. Skriftligt bevis, som inte ti- digare förebn'ngats, skall ges in

Bilaga 1

förebragts, skall det i huvudsknfi eller styrkt avskrif? fogas vid revi- sionsinlagan. I revisionsinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten eller i brottmål målsägande eller den till- talade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i högsta domstolen.

Är i brottmål den tilltalade an- hållen eller häktad, skall det angivas.

Revisionsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.

5 580

Avvisas ej revisionstalan, skall hovrätten efter revisionstidens ut- gång utan dröjsmål till högsta domstolen insända revisionsinla— gan med därvid fogade handlingar samt underrättens och hovrättens akter i målet. Är i brottmål den tilltalade häktad eller framställes i revisionsinlagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, såsom i tvistemål begäran om kvarstad eller om hävande av sådan åtgärd eller av förordnande, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller i brottmål begäran om den tilltalades häktande eller om åtgärd, som avses i 25-28 kap.. eller om hävande av sådan åtgärd. skall insändandet ske genast.

6 &

Föreligger mot revisionstalans upptagande annat hinder än i 3 & sägs, må talan av högsta domsto- len omedelbart avvisas.

lmSenaste lydelse 1981:828.

tillsammans med överklagandet. Klaganden skall också ange om han vill att motparten eller i brott— mål målsägande eller den tilltalade skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i högsta domsto— len.

Är i brottmål den tilltalade an- hållen eller häktad, skall det anges.

4 5

Om inte överklagandet avvisas enligt 2 5, skall hovrätten efter utgången av tiden för överkla— gande överlämna överklagandet tillsammans med övriga hand- lingar i målet till högsta domsto- len. Är i brottmål den tilltalade häktad eller framställs i överkla- gandet ett yrkande, som kräver omedelbar prövning, såsom i tvistemål begäran om kvarstad eller om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas trots att den inte har laga kraft, eller i brottmål begäran om den tilltalades häktande eller om åt- gärd, som avses i 25-28 kap., eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd, skall överkla- gandet samt övriga handlingar i målet sändas in genast.

5 5

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än som avses i 3 &, får högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

Bilaga 1

7 581

Uppfyller revisionsinlagan ej fö- reskrifterna i 4 5 första, tredje eller femte stycket eller är den eljest ofitllständig, skall högsta domstolen förelägga revisionskä— r'anden att avhjälpa bristen.

Följer revisionskäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall revisionstalan avvisas, om revisionsinlagan är så ojiillständig att den inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i högsta domstolen.

8 582

För målets beredande skall revi- sionsinlagan med därvid fogade handlingar delgivas revisionssva- randen och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle.

Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förord— nat am hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas. Har hov- rätten beviljat åtgärd, som nu s- agts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fastställt underrätts beslut därom, äge högsta domstolen ock omedelbart förordna, att vidare åtgärd för

6 5

Uppfyller överklagandet inte föreskriftema i 3 5 första, tredje eller femte stycket eller är det på annat sätt ofullständigt, skall hög- sta domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i högsta domstolen.

7 &

Överklagandet skall med tillhö- rande handlingar delges motparten med föreläggande att svara skn'jtli gt inom viss tid.

Har hovrätten i tvistemål avslagit ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd eller i brottmål avslagit ett yrkande om en åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har hovrätten beviljat en åtgärd, som har sagts nu, eller förklarat att domen får verkställas trots att den inte har laga kraft, eller fastställt tingsrätts beslut om det, får högsta domstolen omedelbart besluta att tingsrättens eller hovrättens beslut tills vidare inte skall gälla. I

verkställighet ej rna äga rum. Är frågor om häktning eller reseför-

fråga om häktning eller reseför- bud, må högsta domstolen utan motpartens hörande göra ändring i hovrättens beslut.

"Senaste lydelse 19841131. 32Senaste lydelse 1981:828.

14 Riksdagen 1993/94. ] saml. Nr 190

bud får högsta domstolen ändra hovrättens beslut även om motparten inte hörts.

Bilaga 1

9 583

Genmälet skall, om ej i tvistemål revisionskärandens yrkande medgi- ves, innehålla yttrande rörande de av honom anförda grunderna för revisionstalan och angivande av de omständigheter revisionssvaran- den vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. I tvistemål skall svaranden, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva anledningen härtill. Äbempar svaranden skrift- .ligt bevis, som ej tidigare "före- bragts, skall det i huvudsknft eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. I genmälet skall svaranden ock angiva, om han vill, att motparten eller i brottmål målsägande eller den tilltalade skall intima sig personligen vid huvudförhandling i högsta domstolen.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är svarande, hans försvarare.

10 &

Genmälet skall med därvid foga— de handlingar delgivas revisions- käranden.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder— lig, äge högsta domstolen förord- na därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare bestäm- melser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket av- seende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär- skilda skäl äro därtill.

”Senaste lydelse 1963:149.

8 5

Om inte i tvistemål klagandens yrkande medges, skall motparten i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden anförda grundema för överklagandet och ange de om- ständigheter han själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om beviset inte förebringats tidigare, skall i tvistemål uppgift lämnas om anledningen till det. Skriftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in till högsta domstolen. I svaret skall även anges om parten vill att mot- parten eller i brottmål målsägande eller den tilltalade skall inänna sig personligen vid huvudförhandling i högsta domstolen.

9 &

Hovrätten skall ge klaganden tillfälle att ta del av svaret med tillhörande handlingar.

Är ytterligare skriftväxling nöd- vändig, får högsta domstolen be- sluta om sådan. Om det behövs för högsta domstolen meddela när- mare bestämmelser om skriftväx— lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende en part skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrift, endast om det jinns särskilda skäl.

Bilaga 1

I] 584

Erfordras prövningstillstånd, skall högsta domstolen sedan skriftväxlingen har avslutats be— stämma om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl till det får frågan tas upp trots att 5— kriftväxling inte har ägt rum.

12 gu

Högsta domstolen får utan hu- vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12a 5 i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten, eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i högsta domstolen av mål utan hu- vudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 21 å och i brottmål 51 kap. 21 & tillämpas.

12 a &”

Om högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11 eller 11 a 5 har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt av- görande av målet i övrigt på hovrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

l”Senaste lydelse 198111088. ”Senaste lydelse 1989:352. alsSenaste lydelse l990:443.

10 5

Behövs prövningstillstånd, be- slutar högsta domstolen sedan skriftväxlingen avslutats om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling skett.

11 å

Högsta domstolen får utan hu- vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari högsta dom- stolen med stöd av bestämmel- sema i 12 å i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten, eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i högsta domstolen av mål utan hu- vudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 å och i brottmål 51 kap. 12 & tillämpas.

12 5

Om högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 12 eller 13 & har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt av- görande av målet i övrigt på hov- rättens bedömning eller, med un- danröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

Bilaga 1

En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket.

135

Part må ej i tvistemål i högsta domstolen till stöd för sin talan åberopa omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, med mindre han gör sannolikt, att han icke kunnat åberopa omständighe- ten eller beviset vid lägre rätt eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det. Framställes först i högsta domstolen yrkande om kvittning, må det avvisas, om det ej utan olägenhet kan prövas i målet.

I tvistemål får en part i högsta domstolen till stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, som inte tidigare förebring- ats, endast om

1. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller

2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Framställs först i högsta domsto— len ett yrkande om kvittning, får det avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

145

Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i högsta domstolen av tilltron till den bevisningen, må i denna del ändring i hovrättens dom i tvistemål eller i brottmål annat än till den tilltalades förmån ej ske, med mindre hovrätten, ehuru be- viset ej upptagits vid huvudför— handling i hovrätten, därutinnan gjort ändring i underrättens dom eller ock synnerliga skäl föreligga, att bevisets värde är annat, än hovrätten antagit.

Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omständighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i högsta domstolen av tilltron till den bevisningen, får hovrättens dom ändras i den delen endast om hovrätten i samma del ändrat tingsrättens dom utan att ta upp beviset vid huvudförhandling. löd nu sagts gäller dock inte om i bmttmål ändringen är till förmån för tilltalad eller om det finns syn- nerliga skäl att bevisets värde är ett annat, än hovrätten antagit.

15 587

Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 10 & tredje och fjärde styckena, ]] - 20 55, 22 &, 24 å och 25 5 första och andra styckena samt i brottmål 51 kap.

"Senaste lydelse l989:656.

Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 10 & tredje och fjärde styckena, 12 5, 14 - 22 åå, 24 5 och 25 5 första och andra styckena samt i brottmål 51 kap.

Bilaga 1

8 & fjärde stycket, 10 & tredje och fjärde styckena, 11 - 20 55, 22, 23 a, 24, 25 och 31 55 tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26 - 29 55 rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 - 29 åå rörande brott- mål om undanröjande av under- rätts dom och om återförvisning gäller för högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

16 5

Sedan högsta domstolens dom eller slutliga beslut givits, skola de från hovrätten mottagna akterna jämte avskrifter av domen eller beslutet översändas, hovrättsakten till hovrätten och underrättsakten till underrätten.

8 & fjärde stycket, 10 & tredje och fjärde styckena, 12 5, 14 22 55, samt 24, 25 och 31 & tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26 - 29 åå rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 - 29 55 rörande brott- mål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

56 kap.

Om besvär och om hänskju- tande av prejudikatfrågoras

Om prövningen av överklagade beslut och av hänskjutna prejudikatfrågor

1 gaf)

Vill någon anföra besvär mot hovrätts beslut, skall han inom fyra veckor från den dag, då be- slutet meddelades, till hovrätten inkomma med besvärsinlaga. Har beslut under rättegången medde- lats annorledes än vid samman- träde för förhandling, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden erhöll del av be- slutet. Klagan över beslut om nå- gons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud är inte inskränkt till viss tid.

Om skyldighet att anmäla miss- nöje mot hovrätts beslut i fråga,

Den som vill överklaga en hov- rätts beslut skall göra detta sknjtligt. Överklagandet skall ges in till tingsrätten. Överklagandet skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag när beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman— träde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas, skall dock tiden för överklagande räknas från den dag när klaganden fick del av beslutet. Ett över- klagande av ett beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte

”Senaste lydelse av rubriken 1989:352. ”Senaste lydelse 1981:1294.

Bilaga 1

som avses i 49 kap. 3 5 eller 4 5 första stycket 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, stadgas i 54 kap. 3 5.

3 &”

Finnes besvärstalan ej vara full- följd inom rätt tid, skall den av hovrätten avvisas. Har besvärs- inlaga inkomrnit till högsta dom- stolen före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till hovrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.

4 591

I besvärsinlagan skall klaganden uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2. grunderna för besvärstalan,- samt

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, skall klaganden i besvärsinlagan ange de omständigheter han åbe- ropar till stöd för att sådant till- stånd skall meddelas.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i huvudsknft eller styrkt avskrift fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara

90Senaste lydelse l990:443. 9'Senaste lydelse 198] :1088.

eller om åläggande av reseförbud är inte inskränkt till viss tid. Av bestämmelser i 49 kap. och 54 kap. 3 åföljer att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

2 5 _

Hovrätten prövar om överkla- gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för sent skall avvisas av hovrätten.

Överklagandet skall dock inte avvisas om det inom tiden för överklagande har kommit in till högsta domstolen. I ett sådant fall skall högsta domstolen sända över- klagandet vidare till hovrätten och samtidigt lämna uppgij? om vilken dag det kom in till högsta dom- stolen.

3 5 I överklagandet skall klaganden

uppge: 1. det beslut som överklagas,

2. grunderna för överklagandet,

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall klaganden också ange de omständigheter som han åberopar

till stöd för att sådant tillstånd -

skall meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han åberopar och vad som skall styrkas med varje bevis. Skn'ftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in tillsam- mans med överklagandet.

Bilaga 1

egenhändigt undertecknad av klaganden eller hans ombud.

5 %

Avvisas ej besvärstalan, skall hovrätten utan dröjsmål till högsta domstolen insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt huvudsknft eller styrkt av- skrift av underrättens och hov- rättens akter i målet, såvitt angår den fullföljda frågan.

6 &

Föreligger mot besvärstalans upptagande annat hinder än i 3 & sägs, må talan av högsta domsto- len omedelbart avvisas.

7 &”

Uppfyller besvärsinlagan ej före- skrifterna i 4 5 första, tredje eller Gärde stycket eller är den eljest ojitllständig, skall högsta dom— stolen förelägga klaganden att av— hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall besvärstalan avvisas,- om be— svärsinlagan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rätte— gång i högsta domstolen.

8 &

Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsin- lagan med därvid fogade hand- lingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att inkomma med skr-Wi g förklaring.

”Senaste lydelse 1984:131.

4 %

Om inte överklagandet avvisas enligt 2 5, skall hovrätten till högsta domstolen överlämna över— klagandet med tillhörande hand- lingar samt de handlingar i tings- rättens och hovrättens akter som har betydelse för prövningen av överklagandet.

5 5

Om det finns något annat hinder mot att ta upp överklagandet till prövning än som avses i 3 5, får högsta domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

6 &

Uppfyller överklagandet inte föreskrifterna i 3 & första, tredje eller fjärde stycket eller är det på annat sätt ofidlständi gt, skall hög- sta domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall överklagandet avvisas, om det är så ojidlständigt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i högsta domstolen.

7 5

Om högsta domstolen finner att klagandens motpart bör höras angående överklagandet, skall detta med tillhörande handlingar delges honom med föreläggande att svara sknfili gt inom viss tid.

Bilaga l

9 593

Förklaringen skall innehålla yttrande rörande de av klaganden anförda grunderna för besvärs- talan och angivande av de omstän- digheter förklaranden vill anföra.

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskrifi eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän- digt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är förkla- rande, hans försvarare.

IOå

Har förklaring inkommit och finnes ytterligare skriftväxling er- forderlig, äge högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare be- stämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Pan må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

]] &

Erfordras prövningstillstånd och har motparten hörts över be- svären, bestämme högsta dom- stolen, sedan skriftväxlingen av- slutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När skäl äro därtill, må frågan upptagas, ehuru skriftväxling ej ägt rum.

12 594 Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt 52 kap.

93Senaste lydelse 1963:149. 9”Senaste lydelse 1989:352.

8 &

Motparten skall i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden an- förda grundema för överklagandet och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis, som inte tidigare förebringats, skall ges in till rätten.

9 5

Är ytterligare skriftväxling nöd- vändig, får högsta domstolen be- sluta om sådan. Om det behövs får högsta domstolen meddela när- mare bestämmelser om skriftväx- lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende en part skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrift, endast om det finns särskilda skäl.

10 &

Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts angående överklagandet, beslutar högsta domstolen sedan skriftväxlingen avslutats om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

11 & Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt 52 kap.

Bilaga 1

10 - 12 55 samt 55 kap. 12 då 11 - 13 55 samt 55 kap. 125 Prop. 1993/94:190

första stycket tillämpas.

13 &

Sedan högsta domstolens slutliga beslut meddelats, skola de från hovrätten mottagna akterna jämte avskrifter av beslutet översändas, hovrättsakten till hovrätten och underrättsakten till underrätten.

14 595

Vad i detta kapitel är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om besvär, som avses i 8 kap. 8 5; i dylikt mål gälle dock följan- de avvikelser:

1. Den som vill anföra besvär skall inom fyra veckor från den dag, då han erhöll del av beslutet, till advokatsamfundet - inkomma med besvärsinlaga.

2. Om ej särskilda skäl föranle- da annat, skola klaganden och, då talan föres av justitiekanslern, även motparten höras muntligen i högsta domstolen.

3. Tillfälle skall lämnas det organ inom advokatsamfundet, som meddelat beslutet, att inkom- ma med skriftlig förklaring och att, då part höres muntligen, därvid yttra sig.

4. Advokatsamfundets beslut att avvisa en besvärstalan får över- klagas till högsta domstolen genom besvär. Därvid tillämpas 1.

15 596

första stycket tillämpas.

12 5

I fråga om överklagande enligt 8 kap. 8 & tillämpas bestämmel— sema i I - II 55 med följande avvikelser.

1. Överklagandet skall ges in till advokatsamfundet. Det skall ha kommit in till samfitndet inom tre veckor från den dag när klaganden fick del av beslutet.

2. Om inte särskilda skäl föran— leder annat, skall klaganden och, när talan förs av justitiekanslern, även motparten höras muntligt i högsta domstolen.

3. Tillfälle skall lämnas det organ inom advokatsamfundet, som meddelat beslutet, att inkom- ma med skriftlig förklaring och att yttra sig i samband med att part hörs muntligt.

4. Ett beslut av advokatsamfun— det genom vilket överklagandet avvisas får överklagas till högsta domstolen. Därvid tillämpas 1.

135

Om parterna har ingått ett sådant avtal som avses i 49'kap. l 5 om att inte överklaga tingsrättens dom, får tingsrätten med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av högsta domstolen.

95Senaste lydelse 1989:113. 9ölnförd genom 1989:352.

Bilaga 1

16 597

En fråga som hänskjutits enligt 15 5 får inte komma under högsta domstolens prövning utan att domstolen meddelat tillstånd till detta. Sådant tillstånd får ges en- dast i den mån det gäller en sådan prejudikatfråga som avses i 54 kap. 11 5 första stycket.

14 &

En fråga som hänskjutits enligt 13 5 får inte komma under högsta domstolens prövning utan att dom- stolen meddelat tillstånd till detta. Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller en sådan prejudikatfråga som avses i 54 kap. 12 5 första stycket.

Frågan om prövningstillstånd får prövas utan att parterna fått tillfälle att yttra sig.

17 598

Om prövningstillstånd meddelas enligt 16 5, skall högsta domstolen pröva prejudikatfrågan med tillämpning av reglerna i 8, 10 och 12 åå.

15 5

Om prövningstillstånd meddelas enligt 14 5, skall högsta domstolen pröva prejudikatfrågan med tillämpning av reglerna i 7, 9 och ]] 55.

57 Kap.

Om mål, som upptages omedel- bart av högsta domstolen

Om mål som tas upp omedelbart

15

I mål, som skall upptagas ome- delbart av högsta domstolen, äge vad i 53 kap. är stadgat motsva- rande tillämpning.

I mål, som skall tas upp omedel- bart av högsta domstolen, skall 53 kap. tillämpas.

58 kap. 1 1 5

Har någon försuttit laga tid för fullföljande av talan mot dom eller beslut eller för ansökan om åter- vinning eller återupptagande och förelåg för hans underlåtenhet laga förfall, som han icke kunde i rätt tid anmäla, må på ansökan av honom den försuttna tiden återställas.

97Införd genom 1989:352. 9”Införd genom 1989:352.

Har någon försuttit laga tid för överklagande av dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller återupptagande, får på an- sökan av honom den försuttna tiden återställas, om han hade

laga förfall.

Bilaga 1

59 Kap.

Om besvär över domvilla Om klagan angående domvilla

lå”

Dom, som vunnit laga kraft, skall på besvär av den, vilkens rätt domen rör, på grund av domvilla undanröjas

]. om målet har tagits upp trots att det har förelegat ett rätte- gångshinder, som högre rätt haft att beakta självmant vid ett över- klagande,

2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom domen någon, som inte har varit part i målet, lider förfång,

3. om domen är så mörk eller ofullständig att det inte framgår därav, hur rätten dömt i saken eller

4. om i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel, som kan antas ha inverkat på målets utgång. Besvär över domvilla enligt första stycket 4 som grundas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skall avvisas, om klaganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rätte- gången eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Dom, som vunnit laga kraft, skall qler klagan av den, vilkens rätt domen rör, på grund av domvilla undanröjas

1. om målet har tagits upp trots att det har förelegat ett rätte- gångshinder, som högre rätt haft att beakta självmant vid ett över- klagande, .

2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom domen någon, som inte har varit part i målet, lider förfång,

3. om domen är så mörk eller ofullständig att det inte framgår av domen, hur rätten har dömt i saken eller

4. om i rättegången förekommit något annat grovt rättegångsfel, som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Klagan angående domvilla enligt första stycket 4 som grundas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skall avvisas, om klaganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rätte- gången eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

2 ålOO

Den som vill besvära sig över domvilla skall ge in en skriftlig besvärsinlaga till hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till högsta domstolen.

9"”Senaste lydelse l989:656. 100Senaste lydelse l989:656.

Den som vill klaga angående domvilla skall göra detta sknfiligt. Klagan skall ges in till hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till högsta domsto- len.

Bilaga 1

Besvär skall föras, om de grun- das på någon omständighet som avses i 15 1 eller 4, inom sex månader från det att domen vann laga kraft, och, om besvären grundas på någon omständighet som avses i 1 5 2, inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen. innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag, då domen vann laga kraft.

Om klagan grundas på någon omständighet som avses i 1 5 1 eller 4 skall den ges in inom sex månader från det att domen vann laga kraft. Grundas klagan på någon omständighet som avses i 1 5 2 skall den ges in inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag, då domen vann laga kraft.

3 5101

Om besvär över domvilla och fullföljd av talan mot hovrätts beslut i sådant ärende äge i övrigt vad i 52, 54 och 56 kap. är stadgat motsvarande tillämpning; betrafande besvär, som skola upptagas omedelbart av högsta domstolen, gälle dock ej bestäm- melserna om prövningstillstånd.

Rätten äge, när skäl äro därtill, förordna, att, till dess annorlunda föreskrives. vidare åtgärd för verkställighet av domen ej må äga rum.

Undanröjes domen och grundas beslutet ej dårå, att rätten varit obehörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall tillika förordnas, att ny handlägg- ning skall äga rum vid den rätt, som meddelat domen.

Om ersättning för kostnad gälle vad om rättegångskosmad är stadgat.

I fråga om klagan angående domvilla och överklagande av hovrätts beslut i sådant ärende skall i övrigt 52, 54 och 56 kap. tillämpas. Ifråga om klagan, som skall prövas omedelbart av högsta domstolen, gäller dock inte be- stämmelserna om prövningstill- stånd.

När det finns anledning till det får rätten besluta att domen tills vidare inte får verkställas.

Undanröjs domen av annat skäl än att rätten varit obehörig eller av annan anledning inte bort ta upp målet till prövning, skall rönen samtidigt besluta att ny handläggning skall äga rum vid den rätt, som meddelat domen.

Ifråga om ersättning för kostnad gäller bestämmelserna om rätte- gångskostnad.

45

ladi 1 - 3 åå är stadgat om dom äge motsvarande tillämpning beträfande rättens beslut.

lOlSenaste lydelse 1971:218.

Det som sägs i 1 - 3 $& om dom

skall tillämpas även beträffande rättens beslut.

Bilaga 1

4 a åm

Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt skulle ha Jidlföljts i tingsrätt eller hovrätt, anförs" besvär över dom- villa i ärendet sknjiligen hos hovrätten.

I fråga om besvär enligt första stycket tillämpas 1 5, 2 5 andra stycket och 3 &.

5 5103

Strailöreläggande, som godkänts av den misstänkte, skall efter besvär undanröjas:

1. om godkännandet icke kan anses som en giltig viljeförklaring;

2, om vid ärendets behandling förekommit sådant fel, att före- läggandet bör anses ogiltigt; eller

3. om föreläggandet eljest ej överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undan- röjts, må ej därefter för samma gärning dömas till eller föreläggas svårare straff.

6 ålOA

Den som vill besvära sig över straflöreläggande skall till den un- derrätt. som ägt upptaga åtal för brottet, inkomma med besvärs- inlaga.

Besvär skola föras inom ett år, sedan åtgärd för verkställighet av föreläggandet företogs hos den misstänkte. Om besvär, som nu sagts, äga i övrigt bestämmelserna i 52 kap. 2, 3 och S - 12 åå mot- svarande tillämpning. Bestämmel- se som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten.

lmlnförd genom 1988:1451. ' l03Senaste lydelse 1959z257. lo'Senaste lydelse 1966z249.

. anledning

5 5 Om ett avgörande av annan myn— dighet än tingsrätt skulle ha överklagats i tingsrätt eller hov- rätt, får klagan angående domvilla i ärendet göras sknjtligt hos hovrätten. I fråga om klagan enligt första stycket tillämpas 1 5, 2 5 andra stycket och 3 5.

6 &

Straflöreläggande, som godkänts av den misstänkte, skall efter klagan undanröjas:

1. om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring,

2. om vid ärendets behandling har förekommit sådant fel, att föreläggandet bör anses ogiltigt, eller

3. om föreläggandet av annan inte överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undan- röjts, får därefter inte för samma gärning dömas till eller föreläggas svårare straff.

7 5

Den som vill klaga angående strafföreläggande skall göra detta skriftligt. Xlagan skall ges in till den tingsrätt, som ha]? att ta upp åtal för brottet.

Klagan skall ha kommit in till tingsrätten inom ett år efter det att åtgärd för verkställighet av föreläggandet företogs hos den misstänkte. I fråga om handlägg- ningen skall 52 kap. 2, 3 och 5 - 12 55 tillämpas. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Bilaga 1

7 5105

Om fllllföljd av talan mot under- rättens beslut i anledning av besvär över strafföreläggande äga bestämmelserna i 49 och 52 kap. motsvarande tillämpning.

Mot hovrättens beslut må talan

ej föras.

8 än”

I mål, som avses i 6 eller 7 &, äger rätten, när skäl äro där till, förordna, att till dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verk- ställighet av strafföreläggandet ej får äga rum.

9 5107

Bestämmelserna i 5 - 8 55 äga motsvarande tillämpning i fråga om besvär över godkänt föreläg- gande av ordningsbot. I mål om besvär över sådant föreläggande är allmän åklagare motpart till den misstänkte.

8 5

I jtåga om överklagande av tingsrättens beslut i anledning av klagan angående snaflöreläggande gäller 49 och 52 kap.

Hovrättens beslut för inte över- klagas.

9 5

När det finns anledning till det för rätten i mål som avses i 7 eller 8 & besluta att straflöreläggandet tilLs vidare inte får verkställas.

10 &

Bestämmelserna i 6 - 9 && skall tillämpas även i fråga om godkänt föreläggande av ordningsbot. I mål om klagan angående sådant föreläggande är allmän åklagare motpart till den misstänkte.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Förekommer det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

3. Har en dom eller ett beslut meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om överklagande och krav på prövnings- tillstånd.

4. I fråga om behörighet att vara ombud eller biträde gäller äldre be— stämmelser, om talan i målet väckts före ikraftträdandet.

105Införd genom 1966:249. 106Införd genom 1966:249. 107Införd genom 19681193.

Justitiedepartementets lagförslag angående 49 kap. Prop. 1993/94:190 12 a & rättegångsbalken '

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 49 kap. 12 a & rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 kap. 12 a 51

I brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Om tingsrätten i sin dom även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen be- stämmelserna i 12 5. Krävs inte prövningstillstånd enligt första stycket eller meddelas sådant prövningstillstånd och avser den fullföljda talan frågan om den till- talade skall dömas för den åtalade gärningen krävs inte prövnings- tillstånd för enskilt anspråk i an- ledning av gärningen.

Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklagaren. Justitiekanslern eller Justitieombudsman.

Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 & tredje stycket och 13 55 gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

223 'Senaste lydelse l993:514.

Advokatsamfundets lagförslag Prop. 1993/94:190

_

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Verksamhet som advokat får Verksamhet som advokat får icke bedrivas i bolag med annan icke bedrivas i bolag med annan än advokat eller i aktiebolag om ej än advokat om ej advokatsam- advokatsamfundets styrelse med- fundets styrelse medgiver undan— giver undantag. tag.

Förhållandet mellan nuvarande och föreslagna Prop. 1993/94:190 paragrafbeteckningar i 49 56 kap. RB Bllaga 4 Nuvarande beteckning Föreslagen beteckning 49:1 49:l+49:2 49:1a 49:1

49:2 . 49:3

49:3 49:4 49:4 49:5+49:6 49:5 49:5 49:6 49:7 49:7 49:8 49:8 49:3+49:9 49:9 . 49:10 49:10 - 49:11—12 49:11-12 49:12a 49:13 49:13 49:14 49:14 49:4 49:15 49:15 50:1-10 50:1-10 50:10 a 50:11 50:11 50:12 50:12 50:12 50:13 50:15 50:14 50:16 50:15 50:17 50:16 50:18 50:17 50:19 50:18 50:20 50:19 50:21 50:20 50:22 50:21 50:13 50:22 50:14 50:23-29 50:23-29 50:30 - 51:1-10 51:1-10 51:10 a 51:11 51:11 51:12 51:12 51:10 51:13 51:15 51:14 51:16 51:15 51:17 51:16 51:18 51:17 51:19 51:18 51:20 225

51:19 51:21 Prop. 1993/942190 51:20 51:22 Bilaga 4 51:21 51:13 51:22 51:14 51:23 51:23 51:24-29 51:24-29 51:30 - 51:31 51:30 52:1-9 52:1-9 52z9 a 52:10 52:10 52:11 52:11 - 52:12 52:12 52:13 - 53:1—2 53:1-2 5421 54:l+54:2 54:l a 54:1 54:2 54:3 54:2 a 54:3 54:3 54:4 54:4 5415 54:5 54:6 54:6 54:3 54:7—11 54:7-11 54:11 a 54:12 54:12 54:13 54:13 54:14 54:14 54:15 54:15 54:16 54:16 54:17 55:1 55:1 55:3 55:2 55:4 55:3 55:5 55:4 55:6 55:5 55:7 55:6 55:8 55:8 55:9 55:9 55:10 55:10 55:11 55:7 55:12 55:11 55:12 a 55:12 55:13-15 55:13-15 55:16 - 56:1 5611 56:3 56:2 56:4 56:3 56:5 56:4 226 56:6 56:5

56:7 56:6 Prop. 1993/94:190 56:8 56:7 Bilaga 4 56:9 56:8 56:10 56:9

56:11 56:10 56:12 56:11

56:13 -

56:14 56:12 56:15 56:13 56:16 56:14 56:17 56:15

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1993/94:190

_ _ _

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 32 kap. 7 5, 50 kap. 30 5 och 51 kap. 31 5 skall upphöra att gälla,2

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap, skall ha följande lydelse, dels att 3 kap. 4, 6 och 7 55, 8 kap. 4 och 8 55, 17 kap. 7, 12 och 13 55, 30 kap. 5, 10 och 11 55, 32 kap. 2 5, 33 kap. 3 5, 42 kap. 17 a 5, 49 kap., 50 kap. 1-25, 27 och 29 55, 51 kap. 1-23, 24, 25, 27,29 och 30 55, 52—57 kap., 58 kap. 11 5 samt 59 kap. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap.

4 53

Högsta dömstolen utgöres av tjugotvå justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes

Högsta domstolen består av tjugo justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden

erforderligt. Justitieråden skola skall vara lagfarna. De får inte in- vara lagfarna. De få icke inneha neha eller utöva något annat eller utöva annat ämbete. ämbete.

Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ord- förande.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som Högsta domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är tillika ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen för- ordnar.

Justitieråden indelas till tjänst- göring på avdelningarna för viss tidsperiod enligt grunder som Högsta domstolen beslutar.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen för- ordnar.

Justitieråden indelas till tjänst- göring på avdelningama för viss tidsperiod enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.

När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.

2Senaste lydelse av 32 kap. 7 5 1987:747. 3Senaste lydelse 1991:1819.

Bilaga 5

6 54 En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Om prövningen är av enkel be- skaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

Om prövningen är av enkel be- skaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a 5,

2. besvär över hovrätts avvis- ningsbeslut som avses i 54 kap. 16 är

3. frågor om avvisning av revi- sionstalan enligt 55 kap. 6 och 7 55 eller av besvärstalan enligt 56 kap. 6 och 7 55,

4. frågor om häktning och rese- förbud som avses i 55 kap. 8 5 andra stycket tredje meningen,

2. överklagande av hovrätts av- visningsbeslut som avses i 54 kap. 17 5,

3. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domsto- len,

4. frågor om häkming och rese- förbud som avses i 55 kap. 7 5 andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller

6. besvär över domvilla.

6. klagan över domvilla.

Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är .avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har för- klarats vilande enligt 54 kap. 11 å andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 5 andra stycket första och andra meningarna är avdelningen domför med en ledamot.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 7 5 andra stycket första och andra meningarna är avdelningen domför med en ledamot.

755

Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av Högsta dom— stolen avgjort mål, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare av- görandet, tjänstgöra på avdel- ningen, om domfört antal leda- möter ändå är att tillgå inom dom- stolen.

4Senaste lydelse 1989:352. 5Införd genom 1972:l47.

När en avdelning behandlar ansökan om resning eller klagan över domvilla i ett mål som avgjorts av Högsta domstolen, får inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet tjänstgöra på avdelningen, om tillräckligt an- tal ledamöter ändå finns att tillgå inom domstolen.

Bilaga 5

8 kap. 4 156

Vid utövande av sin verksamhet skall advokat redbart och nitiskt utföra honom anförtrodda uppdrag och i allt iakttaga god advokatsed. Om tystnadsplikt för advokat vid

allmän advokatbyrå föreskrivs i 9kap. 9 & sekretesslagen (1980:100). Annan advokat är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning.

Verksamhet som advokat får icke bedrivas i bolag med annan än advokat eller i aktiebolag, om ej advokatsamfundets styrelse medgiver undantag.

Det åligger advokat att hålla penningrnedel och andra till- gångar, som tillhöra hans huvud- män, skilda från vad honom till- hör.

En advokat skall i sin verksam— het redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. Ifråga om tystnadsplikt för advokat vid allmän advokatbyrå finns be— stämmelser i 9 kap. 9 & sekre- tesslagen (1980:100). Annan advo- kat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutöv- ning när god advokatsed kräver detta.

I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.

En advokat är skyldig att hålla sina huvudmäns pengar och andra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv.

857

Har inträde i advokatsamfundet vägrats någon eller har någon uteslutits därur, må han föra talan mot beslutet. Då det organ inom samfundet, som äger vidtaga åt- gärd enligt 7 &, meddelat beslut i höga som där avses, må talan mot beslutet föras av justitiekanslern.

Tblan skall föras genom besvär till Högsta domstolen.

Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet får överklaga beslutet hos Högsta domstolen. Justitiekanslern får hos Högsta domstolen överklaga ett beslut enligt 7 & av samfundets styrelse eller något annat organ inom samfundet.

17 kap. 7 58

Dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller biträden;

5Senaste lydelse 1980: 101. "Senaste lydelse 1963:149. 8Senaste lydelse 1976:567.

En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden,

Bilaga 5

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och in- vändningar samt de omständig- heter, varå de grundats; samt

5 . domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån det finnes erforderligt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger partjitllfölja talan mot dom eller söka återvinning, skall i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om un— derrättelse, som tillika skall med- delas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 5.

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och in- vändningar samt de omständig- heter som dessa grundats på och

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Av domen skall det ftamgå om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning och vad parten i sådant fall skall iaktta.

125

löd i 2 och 9 55 är stadgat om dom äge motsvarande tilllämpning i fråga om slutligt beslut. Ä sådant beslut skola ock bestämmelserna i 7 och 10 åå tillämpas, om frå- gans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagas i domen.

Äger part fullfölja talan mot slutligt beslut eller göra ansökan om återupptagande, skall i beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 &.

Det som sägs i 2 och 9 55 om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. Beträffande ett sådant beslut skall även 7 och 10 åå tillämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffen- het. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in idomen.

Av beslutet skall det framgå om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande och vad parten i sådant fall skall iaktta.

135

Beslut, som ej är slutligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot beslut under rättegången att anm— äla missnöje, skall det tillkännagi— vas. Skall mot sådant beslut talan föras särskilt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Bilaga 5

Meddelas beslut, som ej är slut- ligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det upptagas däri. Skall mot beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vill fillfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

Om ett beslut som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill

överklaga skall iaktta.

30 kap. 5 59

Dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare;

3. domslutet; .

4. parternas yrkanden och de omständigheter, varå de grundats; samt

5. domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån det finnes erforderligt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part jilllfölja talan mot dom, skall i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 5.

En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,

3. domslutet, '

4. parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grun- dats på och -

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Av domen skall det framgå om en part har rätt att överklaga och vad parten i sådant fall skall iaktta.

10510

löd i 2 och 7 åå är stadgat om dom äge motsvarande tillämpning i fråga om slutligt beslut. I- den mån ej annat föreskrivits, skola ock bestämmelserna i 5 och 8 55 tillämpas å sådant beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband

9Senaste lydelse 1969: 101. loSenaste lydelse 1982:1123.

Det som sägs i 2 och 7 55 om dom skall tillämpas -i' fråga om slutligt beslut. När inte annat är föreskrivet skall även 5 och 8 && tillämpas beträffande ett sådant beslut, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i samband

Bilaga 5

med dom, skall det upptagas i do- men.

Äger part fullfölja talan mot slutligt beslut eller göra ansökan om återupptagande, skall i beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hav- rätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5.

med dom, skall det tas in i do- men.

Av beslutet skall det framgå om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande och vad parten i sådant fall skall iaktta.

115

Beslut, som ej är slutligt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot beslut under rättegången att an— mäla missnöje, skall det tillkänna- givas. Skall mot sådant beslut talan föras särskilt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut- ligt, i samband med dom eller slutligt beslut, skall det upptagas däri. Skall mot beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vill fullfölja

Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. För ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upp- lysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut, som inte är slut- ligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill

talan har att iakttaga. överklaga skall iaktta. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 5. 32 kap.

2511

Skall stämning eller vade—, be- svärs- eller revisionsinlaga del- givas genom parts försorg och har ej, då rätten företager målet, till denna inkommit bevis, att del- givning skett inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt, samt ej heller motparten inställt sig eller avgivit svaromål, genmäle eller

['Senaste lydelse 1970:429.

Skall en stämning eller ett över- klagande delges genom en parts försorg och har det, när rätten skall avgöra målet, inte kommit in något bevis till rätten om att delgivning skett på föreskrivet sätt och har inte heller motparten inställt sig eller yttrat sig över saken, är partens talan förfallen.

Bilaga 5

förklaring, vare partens talan för- fallen. Underrättelse härom skall intagas i rättens föreläggande om delgivningen.

En upplysning om detta skall tas in i rättens medgivande till parten att ombesörja delgivningen.

33 kap. 3 än

Inlaga eller annan handling anses ha inkommit till rätten den dag då handlingen eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt till rätten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Underrättas rätten särskilt om att telegram till rätten anlänt till telegrafanstalt, anses telegrammet ha inkommit redan när underrättelsen nått behö- rig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag av— lämnats i rättens kansli eller av— skilts för rätten på postanstalt, an— ses den ha inkommit den dagen, om den kommit behörig tjänste— man till handa närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som ej är undertecknat skall be— kräftas av avsändaren genom undertecknad handling, om rätten begär det.

En handling anses ha kommit in till rätten den dag då handlingen eller en avi om betald postför- sändelse som innehåller hand- lingen anlänt till rätten eller kom- mit en behörig tjänsteman till han- da. Underrättas rätten särskilt om att ett meddelande till rätten anlänt till ett telebefordn'ngsföretag, an— ses meddelandet ha kommit in re- dan när underrättelsen nått en be- hörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har lämnats i rättens kansli eller avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.

Om det behövs får rätten begära att ett telefax eller annat med— delande som saknar avsändarens undersknj? i original bekräftas av avsändaren genom en i original undertecknad handling. Har rät- ten begärt en sådan bekräjielse men inte fått någon. får rätten . bortse från meddelandet.

42 kap. 17 a 5”

I 56 kap. 15 - 17 55 finns be- stämmelser om att tingsrätten får hänskjuta en fråga till prövning av Högsta domstolen.

12Senaste lydelse 1973z240. l3lnförd genom 1989:352.

1 56 kap. 13 - 15 åå tinns be- stämmelser om att tingsrätten får hänskjuta en fråga till prövning av Högsta domstolen.

Bilaga 5

49 kap.

Om fullföljd av talan mot under- rätts dom och beslut

Om rätten att överklaga tingsrätts domar och beslut

1 &"

lillan mot underrätts dom skall föras genom vad.

Har parterna sknfiligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av— talet, om saken är sådan att för- likning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i ] kap. 3 d & första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

En tingsrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 & andra stycket, skall rätten med hänsyn till omständigheterna be— stämma om domen skall få över— klagas särskilt eller endast i sam— band rned att tingsrättens slutliga avgörande överklagas.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be— stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns

i44kap.95.

] a ÖIS

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot tingsrättens slutliga avgörande. iblan förs genom vad.

2 & Yblan mot underrätts slutliga beslut skall föras genom besvär.

NSenaste lydelse l989:656. Islnförd genom 1990:443.

2 5

Har parterna skrifiligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av- talet, om förlikning om saken är tillåten. Et avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d 5 första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om förlikning om saken är tillåten.

3 & En tingsrätts slutliga beslut får överklagas, om inte annat är

Bilaga 5

Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras genom vad.

Äger part göm ansökan om åter- upptagande av mål, som avgjorts genom slutligt beslut, må han ej jitllfölja talan mot beslutet.

3 516

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångs- hinder, skall den part som vill föra talan mot beslutet anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet med- delats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att föra talan mot beslutet. Om en part anmäler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna, om talan skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut. Särskild talan skall föras genom besvär.

4 517

Yblan mot underrätts beslut under rättegången skall föras sär- skilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande hämm;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

"”Senaste lydelse 1987:747. ”Senaste lydelse 1993:1408.

föreskrivet. Har en part rätt att Prop. 1993/942190 ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts genom ett slutligt beslut, får han dock inte överklaga beslutet.

Andra beslut får överklagas en— dast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut, om inte annat är föreskrivet.

4 5

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogillat jäv mot domare eller invändning om rättegångs- hinder eller beslutat i en fåga som avses i 1 kap. 3 d 5, skall den part som vill överklaga beslutet först anmäla missnöje. Sådan anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sam- manträde, och annars inom en vecka från den dag då parten tick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att överklaga beslutet. Om en part an- mäler missnöje, skall rätten med hänsyn till omständigheterna be- stämma om beslutet skall få över— klagas särskilt eller endast i sam— band med att dom eller slutligt beslut överklagas.

5 5

En tingsrätts beslut får över— klagas särskilt, om tingsrätten i beslutet

l. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta,

2. ogillat tredje mans yrkande att få delta i rättegången som inter— venient eller målsägande eller enligt 13 kap. 7 & prövat en fråga om övertagande av ett käromål,

Bilaga 5

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid pröv- ning enligt 3 kap. 3 & andra stycket 4 eller 5 tryckfrihets- förordningen eller 2 kap. 3 5 andra stycket 4 eller 5 yttrande- frihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vitt- nesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rätte- gången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rätte- gången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträ- de, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a &, åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förorth annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i I, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om

3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt be- vis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3 5 andra stycket 4 eller 5 tryckfrihets- förordningen eller 2 kap. 35 andra stycket 4 eller 5 yttrande- frihetsgnrndlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vitt- nesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran,

4. prövat en fråga om utdöm- ande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ersätta rättegångs— kostnad,

5 . prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till ett biträde, en försvarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan,

6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om häkt- ning. restriktioner enligt 24 kap. 5 a &, en åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken,

7. avslagit en begäran om biträ- de eller försvarare eller till ett sådant uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit,

8. prövat en fråga som gäller rättshjälp i annat fall än som avses i 5 eller 7,

9. avslagit en begäran om rätts— hjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till en part som beviljats sådan förmån eller

10. prövat en fråga enligt 33 kap. bmttsbalken om avräkning av anhållnings— och häktestid m.m.

Bilaga 5

beslutet meddelats vid samman- träde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

! fråga om missnöjesamnälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket, gäller föl- jande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

5 5

Har underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut i fråga, som avses i 4 5, och rör frågan ombud, biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är pan eller inter- venient, skall mot beslutet föras särskild talan genom besvär. löd nu sagts gälle ock, om underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut om skyl- dighet för åklagare att ersätta rättegångskostnad.

Då eljest i samband med dom eller slutligt beslut meddelats beslut i fråga, som avses i 4 5, eller beslut om skyldighet för part eller intervenient eller statsverket att ersätta rättegångskostnad. skall talan mot beslutet föras i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga beslutet.

6 &

Menar part, att genom underrätts beslut målet onödigt uppehålles, äge han mot beslutet föra särskild talan genom besvär.

6 5

Den som vill överklaga ett så— dant beslut som avses i 5 5 ] , 2, 3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla missnöje, om beslutet har med- delats under rättegången. Anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då han fick del av beslutet. Den som försummar detta har inte längre rätt att överklaga beslutet.

Myndigheter som enligt lag eller föreskrifter som beslutats med stöd av lag är behöriga att överklaga best som avses i första stycket skall anmäla missnöje senast en vecka från dagen för beslutet, om detta har meddelats vid ett sam- manträde där myndigheten inte har varit företrädd.

7 &

Anser en part att ett beslut av tingsrätten medför att målet försenas i onödan, får han överklaga beslutet särskilt.

Bilaga 5

7 ål!

Har u'ngsrätten förklarat en do- mare jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott- mål eller förordnat målsägande— biträde, får tingsrättens beslut inte överklagas.

8 &

Är i detta kapitel eller eljest i lag ej annat stadgat, må mot un- derrätts beslut talan föras allenast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

7711 bemötande av motpartens ändringsyrkande må part, ehuru han ej fullföljt talan mot dom eller slutligt beslut, påkalla prövning av beslut, mot vilket särskild talan ej må föras.

Skall ej särskild talan föras mot beslut, varigenom rätten förelagt vite eller annan påföljd, äge den, som är missnöjd med beslutet, i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet.

9 519

Tingsrätts beslut, varigenom missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eller återupptagan- de eller vade- eller besvärstalan avvisats, får överklagas genom be- svär. I annat fall får inte frågan, huruvida sådan anmälan eller ansökan gjorts eller talan annars fitllföljts på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, prövas av hovrätten.

10 &

lad underrätt föreskrivit om sättet för jilllföljd av talan skall lända till efierrättelse.

”Senaste lydelse l988:610. l”Senaste lydelse l989:656.

8 5

Om tingsrätten förklarat en do- rrrare jävig eller bifallit en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott- mål eller förordnat någon till målsägandebiträde, får tingsrättens beslut inte överklagas.

9 5

För att bemöta klagandens änd- ringsyrkande får motparten, trots att han inte har överklagat, be- gära prövning av ett beslut som inte får överklagas särskilt.

Om ett beslut enligt vilket rätten förelagt vite eller annan påföljd inte får överklagas särskilt, kan den som är missnöjd med beslutet, begära att föreläggandets giltighet prövas i samband med att han överklagar ett beslut i vilket föreläggandet har tillämpats.

10 5

En tingsrätts beslut enligt vilket en nrissnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller återupptagan- de eller ett överklagande har av- visats får överklagas. I andra fall får hovrätt inte pröva om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eller ett överklagande skett inom rätt tid.

Bilaga 5

115

Har part, som enligt 3 & anmält missnöje med underrätts beslut under rättegången, hänvisats att föra särskild talan mot beslutet, skall målet vila i avbidan på utgången av partens klagan. Finner rätten förberedelsen i målet böra fortsättas, må dock rätten förordna därom.

Anmäles missnöje enligt 4 &, äge rätten, om särskilda skäl föranleda därtill, förordna, att målet skall vila i avbidan på utgången'av den missnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts klagan över underrätts beslut under rättegången föranleda uppe- håll med målets behandling.

Har en part som enligt 4 6 an- mält missnöje med tingsrättens beslut under rättegången hänvisats att överklaga beslutet särskilt, skall målet vila till dess att överklagandet prövats. Rätten får dock bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta.

Anmäler någon missnöje enligt 6 5, får rätten förklara målet vi- lande till dess att dennes över- klagande prövats, om det jinns sär- skilda skäl.

1 andra fall än som har sagts nu .

för ett överklagande av en tings- rätts beslut under rättegången inte leda till att målets behandling avbryts.

12 520

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d 5 första stycket och i annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d & tredje stycket uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser ]. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning,

2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillatjäv mot en domare, eller

4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats.

I fråga om meddelade pröv- I fråga om meddelade pröv— ningstillstånd skall 54 kap. 11 & ningstillstånd skall 54 kap. 11 & tredje stycket och 13 & gälla i tredje stycket och 14 & tillämpas. tillämpliga delar.

12 a 52' 13 5

l brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

20Senaste lydelse l993:514. ='Införd genom l993:514.

Bilaga 5

Om tingsrätten i sin dom även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den delen be- stämmelserna i 12 5.

Första stycket gäller inte om do- men överklagas av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller Justitieom- budsman.

Om tingsrätten i en dom i brott- mål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade, gäller i den de- len bestämmelserna i 12 5. Krävs inte prövningstillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådant prövningstillstånd, och avser över— klagandet frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gär- ningen, behövs inte prövningstill- stånd för ett överklagande an- gående enskilt anspråk med anled- ning av gärningen.

Första stycket gäller inte om do- men överklagas av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller Riksdagens ombudsmän.

Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 119 tredje stycket och 13 & gälla.

13 &”

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt,

2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit eller

3. det annars föreligger synner— liga skäl att pröva talan.

14 523

Yalan mot tingsrättens beslut an- gående frågor som avses i 1 kap. 3 d & förs i samma ordning som talan mot beslut varigenom rätten ogillat en invändning om rätte- gångshinder.

22Införd genom 1987:747. 23Senaste lydelse l989:656.

I fråga om meddelade pröv- ningstillstånd skall 54 kap. 11 & tredje stycket och 14 & tillämpas.

14 &

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagan- det prövas av högre rätt,

2. anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kom- mit till eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Bilaga 5

15 5"

Kan talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat pröv- ningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse om vad som gäller ifråga om fullföljd av talan upplysa parterna om detta och därvid också ange in- nehållet i 13 &.

Krävs prövningstillstånd i hav— rätten, skall tingsrättens dom eller beslut innehålla uppgij? om det och om innehållet i 14 5.

50 kap.

Om vad i tvistemål Om överklagande av domar i tvistemål

1 åzs

Vill någon part vädja mot tings- rättens dom i ett tvistemål, skall han ge in en vadeinlaga till tings— rätten. Inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

En part som vill överklaga tings- rättens dom i ett tvistemål skall göra detta sknjtli gen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

2 526

Har ena parten enligt ] & vädjat mot tingsrättens dom, får också motparten, även om han inte iakt- tagit vad som sägs i den paragra- fen, föra talan mot domen. Han skall dock inom en vecka från den dag, då vadetiden gick ut, ge in sin vadeinlaga till tingsrätten.

Om den första vadetalan återkal- las eller av annat skäl förfaller, är också den senare vadetalan förfal— len.

24Införd genom 1987:747. 25Senaste lydelse 1987:747.

26Senaste lydelse 1987:747.

Om ena parten överklagat tings- rättens dom, har motparten rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 & angivna tiden gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan tid för— faller, om det första överklagandet återkallas eller av annat skäl förfaller.

Bilaga 5

3 527

Finnes vadetalan ej vara fullföljd inom rätt tid, skall den av under- rätten avvisas. Har vadeinlaga in- kommit till hovrätten före vadeti- dens utgång, skall den omständig- heten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej för— anleda att den avvisas.

Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tings- rätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till till hovrätten inom klagotiden.

4593

I vadeinlagan skall vadekäran- den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grundema för vadetalan med angivande, i vilket avseende underrättens domskäl enligt käran- dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbe- ropar till stöd för att sådant till- stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skrijiligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknfi eller styrkt avskn'ft fogas vid vadeinlagan. Vill käranden att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas. skall han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. ] vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att motparten skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

27Senaste lydelse l990:443. 2”Senaste lydelse 1987:747.

Överklagandet skall innehålla urvpgifi om 1. den dom som överklagas,

2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,

3.grundema för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe— ropas till stöd för att prövnings- tillstånd ska/I meddelas, om sådant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Om en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, skall kla- ganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anled- ningen till det. Sknjiliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med överklagan- det. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att motparten skall infinna sig per-

Bilaga 5

lbdeinlagan skall vara egenhän— digt undertecknad av käranden eller hans ombud.

sonligen vid huvudförhandling i hovrätten.

5 &”

Avvisas ej vadetalan, skall un- derrätten efter utgången av den i 25 angivna tiden utan dröjsmål till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställes i vadeinlagan yrkan- de, som påkallar omedelbar pröv- ning, såsom begäran om kvarstad eller om hävande av sådan åtgärd eller av förordnande, att dom må verkställas utan hinder avlatt den icke äger laga kraft. skall insän— dandet ske genast; till dess den i 2 & angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

Om inte överklagandet avvisas enligt 3 5, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 & angivna tiden överlämna detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

Handlingarna skall överlämnas genast, om klaganden framställt ett yrkande som kräver omedelbar prövning, såsom begäran om kvar— stad eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd eller av ett beslut om att dom får verkställas trots att den inte har laga kraft. Till dess att den i 2 & angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av överklagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten.

65

Föreligger mot vadetalans upp- tagande annat hinder än i 35 sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

Om det prins något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart

avvisa överklagandet.

7 530

Uppfyller vadeinlagan ej före- skrifterna i 4 5 eller är den eljest ofitllständig, skall hovrätten före— lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vade- inlagan är så ofitllständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

29Senaste lydelse 1981 :828. 30Senaste lydelse 19841131.

Uppfyller överklagandet inte fö— reskrifterna i 4 5 eller är det på annat sätt ofullständigt, skall hov- rätten förelägga klaganden att av- hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg- gandet, skall överklagandet av- visas, om det är så ofitllständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

Bilaga 5

8 531

För målets beredande skall vade— inlagan med därvid fogade hand- lingar delgivas vadesvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta— lan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annor- lunda förordnas. Har underrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, äge ock hovrätten

Om inte annat följer av andra stycket skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara sknfligt inom en viss tid.

Om det är uppenbart att överkla- gandet är ogrundat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr— kande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åt- gärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkställas trots att den inte har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens

omedelbart förordna, att vidare beslut tills vidare inte skall åtgärd för verkställighet ej må äga verkställas. mm.

9 %D

Genmälet skall, om ej vadekä— randens yrkande medgives, innehålla yttrande rörande de av

Om inte klagandens yrkande medges, skall motparten i sin skrivelse yttra sig över de grunder

honom anförda grunderna för för överklagandet som klaganden

vadetalan och angivande av de omständigheter vadesvaranden vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skrifili gt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudskrift eller styrkt avskrifi fogas vid genmälet. Vill svaranden, att förnyat förhör med vittne eller. sakkunnig eller part under san- ningsförsäkran skall äga ruin eller förnyad syn ä stället skall hållas,

31Senaste lydelse 1984:]31. 32Senaste lydelse 1963:149.

anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som åberopas i hov- rätten inte lagts fram tidigare, skall parten i mål där förlikning om saken är tillåten förklara an- ledningen till det. Skrijiliga bevis som inte lagts fram tidigare, skall ges in till hovrätten. Vill parten

Bilaga 5

skall han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. 1 genmälet skall svaranden ock angiva, om han vill, att motparten skall in- finna sig personligen vid huvud- förhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud.

att det skall hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkun- nig eller en part eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att klaganden skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

10 533

Genmälet skall med därvid foga- de handlingar delgivas vadekäran- den.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder— lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skrift— växlingen och därvid även före— skriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden.

Om det behövs, får hovrätten be— sluta om ytterligare skriftväxling. Hovrätten får också meddela när- mare bestämmelser om skrift— växlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 5 skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

10 a &”

Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skrift- växlingen avslutats, om sådant till- stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upp- tas utan att skriftväxling skett.

]] &

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller besikt- ning, bevis upptages utom

33Senaste lydelse l989:656. 3*lnförd genom 1987:747.

11 5

Behövs prövningstillstånd, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats besluta om sådant till— stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

12 5

Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrättenbesluta att ett yttrande av sakkunnig in— hämtas, ett skriftligt bevis läggs fram, ett föremål tillhandahålls för

Bilaga 5

huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med— delas.

Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göm framställning därom hos hovrätten.

]2 535

I fråga om hovrättens skyldighe- ter under förberedelsen skall 42 kap. 8 5 andra stycket tilläm- pas.

35Senaste lydelse l989:656.

syn eller besiktning, ett bevis upptas utom huvudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd enligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

I fråga om hovrättens skyl- digheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 5 andra stycket tilläm- pas.

13 &

Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,

] . om klagandens ändringsyrkan- de har medgetts,

2. om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat,

3. om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud— förhandling eller förklarat att de inte har något att invända mot det eller

4. om värdet av det som överkla- gandet gäller uppenbart inte upp- går till det basbelopp enligt lagen (I962:38I ) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand— ling.

th beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte- gångskostnader och sådan ränta som avser tid efter det att talan väclas.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är

Bilaga 5

13 5

Så snart målets beredande avslu— tats, bestänvne hovrätten tid för huvudförhandlingen. För behand- ling av rättegångsfråga eller del av saken, som må avgöras sär- skilt, må huvudförhandling utsät- tas, ehuru målet i övrigt ej är be- rett till huvudförhandling.

145

Till huvudförhandlingen skola parterna kallas.

lhdekäranden skall föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan eljest förfaller. Skall han infinna sig personligen, förelägge hovrätten tillika vite. lhdesvaranden skall, om han är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro eljest finnes vara av betydelse för målets hand- läggning eller utredning, föreläg- gas vite; förelägges ej vite, skall svaranden erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans ute— vara.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skola underrättas om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig

uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför— handling inte hållas.

14 5

Innan ett mål avgörs utan huvud- förhandling, skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att de redan gjort detta.

15 5 Om inte målet enligt 13 & avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möj- ligt bestärnmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

16 5

Till huvudförhandlingen skall parterna kallas.

Klaganden skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överkla- gandet annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall hovrätten också förelägga honom vite. Om motparten är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets handläggning eller ut— redning, skall han föreläggas vite. Föreläggs motparten inte vite, skall han upplysas om att målet kan komma att avgöras även om han inte inställer sig.

Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandling— en. Parterna skall underrättas om beslutet.

Bilaga 5

gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

15 536

I övrigt skall vad som sägs i l kap.9åsamt43kap. ] -655, 8 5 andra - fjärde styckena och 10 - 14 55 tillämpas i fråga om hu- vudförhandling i hovrätten. Reg- lerna i 14 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för parterna.

16 5

Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, i den mån det e ordras, uppläsas samt vadekär- anden uppgiva, i vilken del domen överklagas Och vilket yrkande han framställer. ladesvaranden skall angiva, huruvida han medgiver eller bestrider yrkandet.

Därefter skola, om ej hovrätten finner annan ordning lämpligare, först vadekäranden och sedan vadesvaranden utveckla sin talan. Part skall yttra sig över vad motparten anfört. Äger förhand- ling rum, ehuru svaranden icke är tillstädes, skall genom hovrättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna framläggas vad han anfört.

lad tillstädeskommen part anfört under skn'fväxlingen eller eljest vid målets beredande må ej upp- läsas i annat fall, än då hans ut- saga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller han underlåter att yttra sig eller eljest särskilda skäl äro danill.

”Senaste lydelse 1987:747.

17 5

I övrigt skall det som sägs i 1kap.9åsamt43 kap. 1 -655, 8 å andra - fjärde styckena och 10 - 14 55 tillämpas i fråga om hu- vudförhandling i' hovrätten. Reg- lerna i 16 5 i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för parterna.

185

den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen överklagas och den ändring i domen han yrkar. Mot- parten skall ange om han medger eller bestrider yrkandet.

Därefter skall, om inte hovrätten anser något annat lämpligare, först klaganden och sedan mot- parten utveckla sin talan. larje part skall yttra sig över vad den andra parten anfört. Om förhand- lingen äger rum trots att klagan- dens motpart inte är närvarande, skall hovrätten se till att det som denne anfört läggs fram ur handlingarna i den utsträckning det behövs.

Om en part är närvarande vid huvudförhandlingen får det som han har anfört under förberedelsen läsas upp endast om hans utsaga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller om han inte yttrar sig eller om det annars finns särskilda skäl.

Vid huvudförhandlingen skall

Bilaga 5

1 7 5

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen förebring- as. Äger huvudförhandling rum, ehuru vadesvaranden icke är till- städes, skall den av honom vid un- derrätten förebragta bevisningen, i den mån det erfordras, framläggas genom hovrättens försorg.

Om ej särskilda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före- bringas genom protokoll och andra handlingar från under- rätten, framläggas, innan bevis rörande samma omständighet omedelbart upptages av hovrätten. Äro rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.

18 5

Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19 &

Uteblir vadekäranden från rätte— gångstillfölle för huvudförhand- ling, vare hans vadetalan förfal- len.

Uteblir vadesvaranden och har vite förelagts honom, äge hovrät- ten, då saken är sådan, att förlik- ning därom ej är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite förord- na, att han skall hämtas till rånen antingen omedelbart eller till senare dag.

Kommer part tillstädes genom ombud, då föreläggande medde- lats honom vid vite att infinna sig personligen, och är saken sådan, att förlikning därom ej är tillåten, äge hovrätten i stället för att fö— relägga nytt vite förordna, att han

19 5

Sedan parterna utvecklat sin ta- lan, skall bevisningen läggas fram. Om huvudförhandlingen äger rum trots att klagandens mot— part inte är närvarande, skall hov— rätten se till att den bevisning som han lagt fram i tingsrätten läggs fram ur handlingarna i den ut- sträckning bevisningen har be- tydelse för målet i hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, bör ett bevis som inte ome— delbart skall tas upp av hovrätten läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i någa om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang.

20 5

Sedan bevisningen lagts fram får parterna muntligt slutföra sin talan.

21 &

Uteblir klaganden från samman- träde för huvudförhandling, för— faller överklagandet.

Uteblir klagandens motpart och har vite förelagts honom, får hov- rätten, när förlikning om saken inte är tillåten, i stället för att förelägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

Om en part inställer sig endast genom ombud när han förelagts vid vite att infinna sig per— sonligen, och är förlikning om sa- ken inte tillåten, får hovrätten fö— relägga nytt vite eller besluta att han skall hämtas till rätten an-

Bilaga 5

skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

Har vite förelagts part eller skall part hämtas till rätten och finnes hämtning ej kunna ske, må dock målet avgöras utan hinder av att parten inställt sig allenast genom ombud eller uteblivit.

20 537

Har vadekärandens talan förfallit enligt 19 å och förelåg för hans utevaro laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrät- ten på ansökan av honom åter- uppta målet.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden uteblir på nytt, är hans rätt till åter— upptagande av målet förfallen.

2] 538

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

]. om vadetalan medgivits,

2. om det är uppenbart att vade- talan är ogrundad,

3. om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud- förhandling eller förklarat sig inte ha något att erinra häremot, eller

4. om värdet av det varom talan _)iillföljts uppenbart inte uppgår till det basbelopp enligt lagen (1962.'381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand— ling.

Vrd beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte- gångskostnader och sådan ränta

37Senaste lydelse 1984:131 . mSenaste lydelse 1984: 131.

tingen omedelbart eller till en senare dag.

Har vite förelagts en part eller skall parten hämtas till rätten och kan han inte hämtas, får dock målet avgöras trots att parten inställt sig endast genom ombud eller uteblivit.

22 5

Har överklagandet förfallit enligt 21 5 skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro hade laga förfall som han inte kunde anmäla itid.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om klaganden uteblir på nytt, har han inte rätt att få målet återupptaget.

Bilaga 5

som har upplupit efter det att talan väckts.

Et mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförha- ndling inte hållas.

22 å” . Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudför-

handling, och fnnes ej uppenbart, att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle danill lämnas dem.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu- vudförhandling skall äga rum.

235

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den be- visningen, må ändring i under— rättens dom i denna del ej ske, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hov- rätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antagit.

Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset tagits upp på nytt vid hu- vudförhandling i hovrätten. En så- dan ändring får dock göras, om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

245

Har, då tredskodom givits, den som yrkat sådan dom vädjat mot domen och upptages av motparten gjord ansökan om återvinning,

”Senaste lydelse 1954z432.

Om den överklagade domen är en tredskodom och tingsrätten tar upp en av klagandens motpart gjord ansökan om återvinning,

Bilaga 5

skall målet av hovrätten visas åter till underrätten att handläggas i samband med återvinningsmålet.

skall målet av hovrätten låter—

förvisas till tingsrätten för att handläggas med återvinningsmålet.

25 540

Innan hovrättens dom eller.slut- liga beslut meddelats, får vadeta- lan återkallas.

lådekäranden får inte ändra sin talan att avse annan del av tings- rättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan.

I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, som inte tidigare har förebringats, endast om

]. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Framställs först i hovrätten ett yrkande om kvittning, får det avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats.

En klagande får inte ändra sin talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som upp- getts vid överklagandet.

I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa om- ständigheter eller bevis som inte tidigare har lagts fram endast om han gör sannolikt- att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Yrkas först i hovrätten kvittning, får yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

275

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och finnes jävet grun- dat, skall hovrätten undanröja underrättens dom i vad den över- klagats.

Förs talan om jäv mot en do- mare i tingsrätten och anser hovrätten att jäv förelegat skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.

295

Undanröjer hovrätten under- rättens dom och grundas beslutet ej därå, att underrätten varit obehörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till underrätten för erforderlig be- handling.

Om befogenhet för hovrätten att, då underrätten varit obehörig,

40Senaste lydelse l989:656.

Undanröjer hovrätten tingsrät- tens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten samtidigt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit

Bilaga 5

hänvisa målet till annan underrätt stadgas i 10 kap. 20 5.

obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns i 10 kap. 20 5.

51 kap.

Om vad i brottmål Om överklagande av domar i brottmål

15

Vill part vädja mot underrätts dom i brottmål, skall han inom tre veckor från den dag, då domen

En part som vill överklaga tings- rättens dom i ett brottmål skall göra detta skriftligen. Skrivelsen

gavs, till underrätten inkomma skall ges in till tingsrätten. Den med vadeinlaga. skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades. 2 5

Har ena parten enligt ] 5 vädjat mot underrätts dom, äge även motparten, ehuru han ej iakttagit vad i nämnda paragraf sägs, föra talan mot domen; dock åligge honom att inom en vecka från den dag, då vadetiden utgick, till un- derrätten inkomma med vadein- laga.

Återkallas eller förfaller eljest den första vadetalan, är ock den senare vadetalan förfallen.

Om ena parten överklagat tings- rättens dom, har motparten rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 5 angivna tiden gick ut. Ett över- klagande som gjorts under sådan tid förfaller. om det första över- klagandet återkallas eller av annat skäl förfaller.

3 &”

Finnes vadetalan ej vara hillföljd inom rätt tid, skall den av under- rätten avvisas. Har vadeinlaga in- kommit till hovrätten före vadeti- dens utgång, skall den omständig- heten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej för- anleda att den avvisas.

"Senaste lydelse l990:443.

Ett överklagande som korrrmit in för sent skall avvisas av tings— rätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden.

Bilaga 5

4 542

[ vadeinlagan skall vadekäran- den uppgiva:

I. den dom, mot vilken talan föres;

2. grundema för vadetalan med angivande, i vilket avseende unde- rrättens domskäl enligt kärandens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbe- ropar till stöd för att sådant till- stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i huvudskrlfi eller styrkt avs/(nf fogas vid vadeinlagan. Vill käran- den, att iömyat förhör med vittne eller sakkunnig skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det [ vadeinlagan jämte skälen därtill. [ vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade skall infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i hov- rätten.

Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det angivas.

lädeinlagan skall vara egenhän- digt undertecknad av käranden eller hans ombud.

Överklagandet skall innehålla

uppgift om 1. den dom som överklagas,

2. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som

yrkas,

3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe— ropas till stöd för att prövnings- tillstånd skall medddelas, om sådant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte tidigare lagts fram skall ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hållas ett förnyat för— hör med ett vittne eller en sakkun- nig eller fömyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att målsägande eller den tilltalade skall infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i hov— rätten.

Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det anges.

5 än

Avvisas ej vadetalan, skall un— derrätten efter utgången av den i Zå angivna tiden utan dröjsmål

4ZSenaste lydelse l993:514. ”Senaste lydelse 1947:616.

Om inte överklagandet avvisas enligt 3 5, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 & angivna

Bilaga 5

till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt alden.

Är den tilltalade häktad eller framställes i vadeinlagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, såsom begäran om den tilltalades häktande eller om åtgärd, som av- ses i 25 - 28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall in— sändandet ske genast; till dess den i 2 & angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.

tiden överlämna detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

Handlingarna skall överlämnas genast, om den tilltalade är häktad eller om klaganden framställt ett yrkande som kräver omedelbar prövning såsom begäran om att den tilltalade skall häktas eller om åtgärd som avses i 25 - 28 kap. eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd. Till dess att den i 2 & angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av över- klagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten. '

6?)

Föreligger mot vadetalans upp- tagande annat hinder än i 3å sägs, må talan av hovrätten ome- delbatt avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.

75"

Uppfyller vadeinlagan ej före- skrifterna i 4 å eller är den eljest ohllständig, skall hovrätten före- lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vade— inlagan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

Uppfyller överklagandet inte

' föreskriftema i 4 5 eller är det på

annat sätt ojdlständigt, skall hovrätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före- läggandet, skall överklagandet avvisas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till gnlnd för en rättegång i hovrätten.

8 545

För målets beredande skall vade- inlagan med därvid fogade hand- lingar delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge sknjiligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bo-

"Senaste lydelse 1984113]. 45Lydelse enligt prop. 1993/94:143.

Om inte annat följer av andra stycket skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skrijfligt inom en viss tid. Uppgift om' målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bo-

Bilaga 5

stadsadress, som saknar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges den till- talade i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att vadeta- lan år ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hovrätten omedele bevilja åtgärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. 1 frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.

stadsadress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som delges den till- talade i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att överkla— gandet är ogmndat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åt— gärd, får hovrätten omedelbart be- sluta att tingsrättens beslut tills vi- dare inte skall verkställas. I frågor om häktning, reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om mot- parten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

9å”

Genmälet skall innehålla ytt- rande rörande de av vadekäranden anförda grunderna för vadetalan och angivande av de omständig- heter vadesvaranden vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp- giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje sä- rskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknft eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. Vill svaranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. l genmälet

46Senaste lydelse 1963:149.

Motparten skall i sin skrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden anfört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in till hovrätten. Vill parten att det skall hållas förnyat förhör med ett vittne eller en sakkunnig eller förnyad syn på stället, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att målsäganden eller den tilltalade

Bilaga 5

skall svaranden ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade skall infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i hov- rätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då den tilltala- de är svarande, hans försvarare.

skall infinna sig personligen vid Prop. 1993/941190 huvudförhandling i hovrätten.

10 547 Genmälet skall med därvid Hovrätten skall sända över fogade handlingar delgivas svarsskrivelsen till klaganden. vadekäranden. Uppgift om måls- ägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som del- ges den tilltalade i mål om allmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder- lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skriftväx- lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att in- komma med mer än en skrift, en- dast om särskilda skäl äro därtill.

Under förberedelsen får sam- manträde hållas, om det behöVS för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostads- ' adress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de

handlingar som sänds över till den . tilltalade i mål om allmänt åtal.

Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväx- ling. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skrift- växlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. Om den som behöver vara närvarande är anhållen eller häktad; skall hovrätten se till att han kan inställa sig.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 å och 47 kap. 10 & skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

10 a 5"

Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skrift- växlingen avslutats, om sådant till-

"Lydelse enligt prop. 1993/94:143.

"Införd genom l993:514.

]] 5 Behövs prövningstillstånd, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats besluta om sådant till-

Bilaga 5

stånd "skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upp— tas utan att skriftväxling skett.

] I &

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller be- siktning, bevis upptages utom huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med— delas.

Vill part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

Finnes i mål om allmänt åtal för- undersökningen böra fidlständigas eller, om förundersökning ej ägt rum, sådan böra företagas, äge hovrätten meddela åklagaren före— läggande därom.

12 5”

Hovrätten får bestämma att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträde enligt 10 & tredje stycket.

”Senaste lydelse l989:656.

stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.

12 &

Om hovrätten anser att det be- hövs, skall hovrätten besluta att ett yttrande av sakkunnig inhäm- tas, ett skriftligt bevis läggs fram, ett föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, ett bevis upptas utom "huvudförhandlingen eller någon annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd en- ligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal åt- gärd enligt 23 kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren före- läggande om det.

13 &

Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,

1. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,

2. om endast den tilltalade över- klagat och hans ändringsyrkande godtas av motparten,

3. om det är uppenbart att över- klagandet är ogrundat eller

4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller påföljd eller döma honom till annan påföljd än böter eller vill—

Bilaga 5

]3 550

Så snart målets beredande avslu- tats, skall hovrätten bestämma tid för huvudförhandlingen. För be- handling av rättegångsfrågor eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudför- handling sättas ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för hu— vudförhandling.

Är den tilltalade häktad. skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 &, om det inte till följd av åtgärder som avses i 11 &

”Senaste lydelse l989:650.

korlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgi- ven frihet från fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. ] & första stycket ] brottsbalken.

Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudför- handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 5 får prö- vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför- handling inte hållas.

14 5

Innan ett mål avgörs utan huvud- förhandling, skall parterna lämnas tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att de redan gjort detta.

15 5 Om inte målet enligt 13 & avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möj- ligt bestämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut trots att målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

Om den tilltalade är häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 5, om det inte till följd av åtgärder som

Bilaga 5

eller andra omständigheter är nöd- vändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 5, skall tiden räknas från den dag han häktades.

14 551

avses i 12 5 eller andra omstän- digheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 5, skall tiden räknas från den dag han häktades.

165

Till huvudförhandlingen skall parterna kallas. En enskild vadekärande skall föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall han också erinras om bestämmelsen i 19 5 första stycket andra meningen. En enskild vadesvarande skall, om han är skyldig att infinna sig per- sonligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets hand- läggning eller utredning, föreläg- gas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anledning anta att han inte skulle iaktta ett sådant föreläggande, får hovrätten förord- na att han skall hämtas till rätten. Meddelas inte något sådant före- läggande eller förordnande skall svaranden erinras om att målet kan komma att avgöras utan hinder av att han uteblir. Hov- rätten förordnar om inställandet av en tilltalad, som är anhållen eller häktad.

Skall i mål om allmänt åtal målsägande höras i anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas att vid huvudförhandlingen infinna sig personligen.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skall kallas till huvudförhandlingen. Parterna skola underrättas om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig gälle vad 'i 36 och 40 kap. är stadgat.

”Senaste lydelse 1984: 131.

En enskild klagande skall föreläggas att inställa sig vid på- följd att överklagandet annars för- faller. Skall han infinna sig personligen, skall hovrätten också upplysa honom om bestämmelsen i 21 5 första stycket andra me- ningen. Om en enskild motpart är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets handläggning eller utredning, Skall han före- läggas vite. Finns det i fråga om den tilltalade anledning anta att han inte skulle följa ett sådant föreläggande, får hovrätten besluta att han skall hämtas till rätten. Om hovrätten inte förelägger motpar- ten vite eller beslutar att han skall hämtas, skall hovrätten upplysa honom om att målet kan komma att avgöras även om han inte inställer sig. Hovrätten skall se till att en tilltalad som är anhållen eller häktad kan inställa sig.

Skall i mål om allmänt åtal en målsägande höras med anledning av åklagarens talan, skall han vid vite kallas att infinna sig personligen.

Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas till huvudförhandling- en. Parterna skall underrättas om beslutet.

Bilaga 5

15 552

I övrigt "skall vad som sägs i 1kap.9åsamt46kap.1-555, 6 5 andra stycket, 7 - 9, 11, 13, 16 och 17 55 tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 14 5 i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudför- handling och föreläggande för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten förordna om lämpliga åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall kunna slut-

föras.

17 5

I övrigt skall det som sägs i lkap.9åsamt46kap.1—555, 6 5 andra stycket, 7 - 9, 11, 13, 16 och 17 åå tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 å i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudför- handling och föreläggande för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpliga åtgärder för att målet skall kunna slutföras vid den förhandlingen.

I fråga om sådana åtgärder gäller 10 - 12 55 i detta kapitel.

16 5

Vid huvudförhandlingen skall underrättens dom, i den mån det erfordras, uppläsas samt vadekä- randen uppgiva, i vilken del domen överklagas och vilket yr- kande han framställer. Tillfälle skall lämnas vadesvaranden att yttra sig över yrkandet.

Åklagaren eller målsäganden, då talan föres allenast av denne, skall därefier utveckla åtalet, i den mån det erfordras för prövning av va- detalan. Har talan fidlföljts av den tilltalade, må dock, om hovrätten finner det lämpligare, först den tilltalade och därefter åklagaren eller målsäganden utveckla sin talan. Part skall erhålla tillfälle att bemöta vad motparten anfört. Äger huvudförhandling rum, ehuru vadesvaranden icke är till- städes, skall genom hovrättens för- sorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna framläggas vad han anfört.

52Senaste lydelse 1987:747.

18 5

Vid huvudförhandlingen skall den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i vilken del domen överklagas och den ändring i domen han yrkar. Mot- parten skall lämnas tillfälle att yttra sig över yrkandet. ,

Därefter skall åklagaren utveckla åtalet i den utsträckning det be- hövs för prövningen av överkla- gandet. Om talan förs endast av målsäganden, gäller detta i stället denne. Om hovrätten finner det lämpligare får dock en tilltalad som överklagat utveckla sin talan före åklagaren eller målsäganden. lårje part skall få tillfälle att bemöta vad den andra parten anfört. Om förhandlingen äger rum trots att klagandens motpart inte är närvarande, skall hovrätten se till att det som denne anfört läggs fram ur handlingarna i den utsträckning det behövs.

Bilaga 5

Vid förhör med målsäganden eller den tilltalade må skriftlig uppteckning av vad han anfört in- för underra'tten eller inför åkla- gare eller polismyndighet icke uppläsas i annat fall, än då hans utsaga vid förhöret avviker från den tidigare utsagan eller han vid förhöret underlåter att yttra sig.

17 &

Sedan parternas talan framlagts, skall bevisningen förebringas. Den vid underrätten förebragta bevis- ningen skall genom hovrättens för- sorg, i den mån det är av betydel- se för målet i hovrätten, framläg— gas sådan den föreligger i proto- koll och andra handlingar; finner hovrätten det lämpligare och sam-

Vid förhör med målsäganden eller den tilltalade får skriftlig uppteckning av vad han anfört in- för tingsrätten eller inför åklagare eller polismyndighet läsas upp endast om hans utsaga vid förhöret avviker från den tidigare utsagan eller om han inte yttrar sig.

19 5

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen läggas fram. Hovrätten. skall se till att den bevisning "som lagts fram i tingsrätten läggs fram ur hand- lingarna i den utsträckning bevis- ningen har betydelse för målet i hovrätten.

tycka parterna danill, må dock bevisningen förebringas av par- terna.

Om ej särskilda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före— bringas genom protokoll . _och andra handlingar från under- rätten, ffamläggas, innan bevis rörande samma omständighet omedelbart upptages av hovrätten. Äro rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.

18 5

Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19 553

Om en enskild vadekärande ute- blir från huvudförhandling, för- faller hans vadetalan. Detsamma gäller, om en enskild vadekäran- de, som ålagts att infinna sig per-

”Senaste lydelse 1984: 131.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, bör ett bevis som inte ome- delbart skall tas upp av hovrätten, läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang.

20 5

Sedan bevisningen lagts fram får parterna muntligt slutföra sin talan.

2] &

Uteblir en enskild klagande från sammanträde för huvudförhand- ling, förfaller överklagandet. Det- samma gäller, om en enskild kla- gande som förelagts att infinna sig

Bilaga 5

sonligen, inställer sig endast ge- nom ombud och hovrätten inte an- ser sig ändå kunna avgöra målet.

Om en enskild vadesvarande uteblir och vite har förelagts honom, får hovrätten i stället för att förelägga nytt vite besluta att han skall hämtas till rätten anting- en omedelbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om en en— skild vadesvarande, som vid vite förelagts att infinna sig person- ligen, inställer sig endast genom ombud.

personligen inställer sig endast ge- nom ombud och hovrätten inte att- ser sig ändå kunna avgöra målet.

Uteblir en enskild motpart och har vite förelagts honom, får hov- rätten förelägga nytt vite eller be— sluta att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Detsamma gäller om en enskild motpart som vid vite förelagts att infinna sig personligen, inställer sig endast genom ombud.

Underlåter i mål om allmänt åtal en målsägande, som skall höras i an- ledning av åklagarens talan, att infinna sig personligen, gäller andra

stycket.

Om vite har förelagts vadesva- randen eller om denne skall häm- tas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att vadesvaranden in- ställt sig endast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om en enskild vadekär— ande, som förelagts att infinna sig personligen, inställt sig endast ge- nom ombud.

20 554

Har vadekärandens talan förfallit enligt 19 å och förelåg för hans utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen laga förfall som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrätten på ansökan av honom återuppta målet.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden sedan målet återupptagits uteblir från huvudförhandling eller underlåter att följa ett föreläggande att infin— na sig personligen, är hans rätt till återupptagande av målet förfallen.

”Senaste lydelse 1984:131.

Om vite har förelagts klagandens motpart eller om denne skall häm- tas till rätten och hämtning inte kan ske, får hovrätten avgöra målet trots att han inställt sig en- dast genom ombud eller uteblivit. Ett mål får också avgöras om en enskild klagande som förelagts att infinna sig personligen inställt sig endast genom ombud.

22 5

Har överklagandet förfallit enligt 21 5 skall hovrätten på ansökan av klaganden återuppta målet, om han för sin utevaro eller under— låtenhet att infinna sig personligen hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid.

Ansökan om återupptagande skall göras skriftligen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om klaganden uteblir på nytt eller inte följer ett före- läggande att infinna sig per- sonligen, har han inte rätt att få målet återupptaget.

21 å” Prop. 1993/94:190

Hovrätten får avgöra mål utan Bilaga 5 huvudförhandling,

]. om talan av åklagaren förs endast till den tilltalades förmån,

2. om talan, som förs av den tilltalade, biträtts av motparten,

3. om det är uppenbart att vade- talan är ogrundad, eller

4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller att ådörna honom påföljd eller döma honom till annan på- följd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs utdöman- de av vite och, om det inte sam- tidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. l 5 första stycket ] brotts- balken.

Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudför- handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Förs talan även om annat än an- svar, får målet avgöras utan hu- vudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 21 5 får prö- vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför— handling inte hållas.

22 556

Har hovrätten beslutat, att må! skall avgöras utan huvudförhand— ling, och finnes ej uppenbart, att parterna redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem.

55Senaste lydelse 1984: 131.

265 ”Senaste lydelse 1954z432.

Bilaga 5

Utan hinder av tidigare ”beslut äge hovrätten förordna, att hu- vudförhandling skall äga rum.

235

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den bevisningen, må ändring i under- rättens dom i denna del ej ske annat än till den tilltalades för- män, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hovrätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antagit.

Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän- dighet vittne eller sakkunnig hörts inför rätten eller syn på stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den be- visningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göms, om den är till förmån för den till-- talade eller om det finns synner—_ liga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

245

Innan hovrättens dom eller slut- liga beslut meddelats, må vadeta- lan återkallas. .Åklagare, som i hovrätten fört talan mot den till- talade, äge till hans förmån ändra sin talan.

lbdekäranden äge ej ändra sin vadetalan att gälla annan gärning än den som avses i vadeinlagan.

Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats. Åklagare som i hovrätten fört talan mot den till- talade för ändra sin talan till den- nes förmån.

En klagande får inte ändra sin talan att gälla en annan gärning än den som avses i överklagandet.

25 557

Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades talan eller sådan talan, som åklagaren för till hans förmån, döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock besluta om överlämnande till särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om

”Senaste lydelse 1988:1370.

Hovrätten får inte med anledning av den tilltalades överklagande eller av åklagarens överklagande till hans förmån, döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrät- ten dömt till. Hovrätten får dock besluta om överlämnande till särskild vård eller, om tingsrätten

Bilaga 5

sådan vård, döma till annan på- följd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av talan som anges i första stycket besluta om utvis- ning, om tingsrätten inte meddelat sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att åter- vända till Sverige.

beslutat om sådan vård, döma till annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med an- ledning av ett överklagande som anges i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat sådant beslut, eller be- stämma längre tid än tingsrätten giort för förbud för den tilltalade att återvända till Sverige.

275

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och finnes jävet grun- dat, skall hovrätten undanröja underrättens dom i vad den över- klagats.

Förs talan om jäv mot en doma- re i tingsrätten och anser hov- rätten att jäv förelegat, skall hov- rätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.

295

Undanröjer hovrätten under- rättens dom och grundas beslutet ej därå, att underrätten varit obe- hörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till under- rätten för erforderlig behandling.

Om befogenhet för hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet till annan underrätt stadgasi 19 kap. 11,8.

30 &

Sedan hovrättens dom eller slut— liga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskn'fi av domen eller beslutet översändas till un— derrätten.

31 &

Har talan mot underrätts dom fullföljts allenast såvitt angår annat än ansvar, skall målet i hovrätten behandlas som tviste- mål.

Undanröjer hovrätten tingsrät- tens dom på någon annan grund än att tingsrätten varit obehörig eller av något annat skäl inte bort ta upp målet till prövning, skall hovrätten samtidigt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet till annan tingsrätt finns i 19 kap. ll &.

30 5

Har tingsrättens dom överklagats endast ifråga om annat än ansvar, skall målet i hovrätten behandlas som tvistemål.

Bilaga 5

52 Kap.

Om besvär Om överklagande av beslut 1 559

Vill någon överklaga en tings- rätts beslut, skall han ge in en be- svärsinlaga till tingsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman- träde för förhandling och det inte heller vid något sådant samman- träde har tillkännagivits när be- slutet kommer att meddelas, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av be- slutet. Klagan över beslut om nå- gons häktande, kvarhållande i häk- te, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5, om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 5, är inte inskränkt till viss tid.

Den som vill överklaga en tings— rätts beslut skall göra detta skrift- ligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten.

Skrivelsen skall ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman- träde och det inte heller vid något sammanträde har tillkännagetts när - beslutet kommer att meddelas, skall dock klagotiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvar- hållande i häkte, tillstånd till re— striktioner enligt 24 kap. 5 a &, om åläggande av reseförbud eller i fråga som avses i 49 kap. 75 är inte inskränkt till viss tid.

I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

2560

Finnes besvärstalan ej vara full- följd inom rätt tid, skall den av underrätten avvisas. Har be- svärsinlaga inkommit till hovrätten före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.

Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av tings- rätten. Överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten inom klagotiden.

3 561

I besvärsinlagan skall klaganden uppgiva:

”Senaste lydelse l990:443. 60Senaste lydelse 1993:1408. "Senaste lydelse 1963:149.

Överklagandet skall innehålla

uppgift om 1. det beslut som överklagas,

Bilaga 5

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2. grunderna för besvärstalan; samt

3. den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Sknjiligt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i huvudskrrf eller styrkt avskrift

2. den ändring i beslutet som yrkas, 3. grundema för överklagandet,

4. de omständigheter som åbe- ropas till stöd för att prövnings- tillstånd skall meddelas, om sådant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Sknjili ga bevis som inte tidigare lagts fram skall ges in samtidigt

fogas vid besvärsinlagan. rrted överklagandet. Besvärsinlagan skall vara egen- händigt undertecknad av klagan- den eller hans ombud. 4 &

Avvisas ej besvärstalan, skall underrätten utan dröjsmål till hov- rätten insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt huvudskrifi eller styrkt avskrift av akten, såvitt angår den jidlföljda frågan.

Om inte överklagandet avvisas enligt 2 5, skall tingsrätten till hovrätten överlämna detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för prövningen av över— klagandet.

55

Föreligger mot besvärsätalans upptagande annat hinder än i 2 & sägs, må talan av hovrätten ome- delbart avvisas.

Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart

avvisa överklagandet.

6 ås:

Uppfyller besvärsinlagan ej före- skrifterna i 3 & eller är den eljest ofullständig, skall hovrätten före- lägga klaganden att avhjälpa bris- ten.

Följer klaganden inte ett föreläg- gande enligt första stycket, skall besvärstalan avvisas, om besvärs- inlagan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

6:Senaste lydelse 1984:]31.

Uppfyller överklagandet inte fö- reskrifterna i 3 & eller är det på annat sätt ofitllständigt, skall hov- rätten förelägga klaganden att av- hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg— gandet, skall överklagandet av- visas, om det är så ofullständigt att det inte utan väsentlig olä- genhet kan läggas till grund för en rättegång i hovrätten.

Bilaga 5

7 563

Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsin- lagan med därvid fogade hand- lingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att inkomma med skn'fili g förklaring.

Ej må. med mindre tillfälle läm— nats motparten att förklara sig, ändring göras i underrättens beslut, såvitt angår hans rätt.

Har underrätten i tvistemål av- slagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hov- rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas. Har underrätten bevil- jat åtgärd, som nu sagts, eller för- ordnat, att beslut må verkställas utan hinder av att det icke äger la- ga kraft, äge hovrätten omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häkming, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseförbud, må hovrätten ock utan motpartens hörande göra ändring i underrättens beslut.

Om hovrätten finner att klagan- dens motpart bör höras angående överklagandet, skall överklagan- det delges honom med föreläggan— de att svara skriftligt inom en viss tid.

Det överklagade beslutet får inte utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt.

Har tingsrätten i tvistemål avsla- git ett yrkande om kvarstad eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål av— slagit yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgär— den att gälla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åt- gärd eller förklarat att beslutet får verkställas trots att det inte har la- ga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte skall verkställas. Hovrätten får också ändra tings- rättens beslut i fråga om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseförbud utan att höra motparten.

8?”

Förklaringen skall innehålla ytt- rande rörande de av klaganden anförda grunderna för besvärsta- lan och angivande av de omstän- digheter förklaranden vill anföra.

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som

63Senaste lydelse 1993:1408. "Senaste lydelse 1963:149.

Motparten skall i sin skrivelse yttra sig över de grunder för överklagandet som klaganden an- fört och ange de omständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgif om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som

Bilaga 5

ej tidigare förebragts, skall i hu- vudsknfi eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän- digt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brott- mål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.

Har förklaring inkommit och fin- nes ytterligare skriftväxling erfor- derlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika med- dela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro danill. 9 a 565 Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts över be- svären, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats, om så- dant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

10 5”

Om det är nödvändigt för utred- ningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten förordna om detta på lämpligt sätt. Hovrätten förordnar om inställandet av den som är anhållen eller häktad.

löd som sägs i 43 kap. 8 & fjär- de stycket gäller även vid förhör enligt törsta stycket.

inte tidigare lagts fram skall ges in till hovrätten.

Om det behövs för hovrätten besluta om ytterligare skrift- växling. Hovrätten får också med- dela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestäm— ma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.

IO & .

Behövs prövningstillstånd och har motparten hörts angående överklagandet, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslutats be- sluta om sådant tillstånd skall med- delas. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skrift- växling har skett.

II 5

Om det är nödvändigt för utred- ningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt. Hovrätten skall se till att den som är anhållen eller häktad kan inställa sig.

Det som sägs i 43 kap. 8 & tjär- de stycket gäller även vid ett förhör enligt första stycket.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

651nförd genom 1987:747. ”Senaste lydelse 1987:1211.

Bilaga 5

II 5

Sedan erforderliga åtgärder vid- tagits, skall målet så snart ske kan av hovrätten företagas till av- görande.

125

Innan hovrättens slutliga beslut meddelats, må besvärstalan åter— kallas.

Överklagandet får återkallas innan hovrättens slutliga beslut har meddelats.

13%

Sedan hovrättens slutliga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskrift av beslutet översändas till underrätten.

Har en part eller intervenient överklagat ett beslut som tagits in i en i dom eller som får över— klagas endast i samband med att domen överklagas, och är även domen överklagad, skall målen i hovrätten handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap.

Första stycket gäller inte om beslutet angår ett ombud, en för- svarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i tings- rätten.

53 Kap.

Om mål, som upptages ome- delbart av hovrätt

Om mål som tas upp omedelbart

15

] tvistemål, som skall upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 42-44 kap. stadgat motsvarande

tillämpnin g.

1 brottmål, som skall upptagas

I tvistemål som skall tas upp omedelbart av en hovrätt tillämpas bestämmelserna om rättegången vid tingsrätt i 42-44 kap.

2 567 l brottmål som skall tas upp

omedelbart av hovrätt, äge vad omedelbart av en hovrätt, tilläm— om rättegången vid underrätt är i 45-47 kap. stadgat motsvarande tillämpning; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

"Senaste lydelse 19641166.

pas bestämmelserna om rätte- gången vid tingsrätt i 45-47 kap. med följande avvikelser:

Bilaga 5

1. Hovrätten äge ej uppdraga åt åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten äge för målets beredande i stämningen förelägga den tilltalade att till hovrätten in— komma med skriftligt genmäle. Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas åklagaren. Finnes för målets beredande ytter- ligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Rätten äge tillika meddela när- mare bestämmelser om skriftväx- lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra

sig. 3. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 5,

46 kap. 11 å och 47 kap. 22 5 är föreskriven för hållande av huvudförhandling i mål, vari den tilltalade är anhållen eller häktad, skall gälla en tid av två veckor.

4. Förekommer ej anledning till ådömande av annan påföljd än böter, äge hovrätten företaga målet till avgörande utan huvud- förhandling; därom gälle vad i 51 kap. 22 & stadgats.

1. Hovrätten får inte uppdra åt åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten skall i stämningen förelägga den tilltalade att svara skriftligt inom en viss tid. Hov- rätten skall sända över svaret till åklagaren. Om det behövs för hov- rätten besluta om ytterligare skriftväxling. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid be- stämma i vilket avseende parten skall yttra sig.

3. I stället för den tid om en vecka som gäller enligt 45 kap. 14 5, 46 kap. 11 å och 47 kap. 225 för hållande av huvudför- handling i vissa fall skall en tid om två veckor gälla.

4. Om det inte finns anledning att döma till någon annan påföljd än böter, får hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling. I sådant fall tillämpas 51 kap. 14 5.

54 kap.

Om fullföljd av talan mot hov- rätts dom och beslut

1

Talan mot hovrätts dom skall föras genom ansökan om revision. Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett

68Senaste lydelse 1989:656.

Om rätten att överklaga hovrätts domar och beslut

568

En hovrätts dom får överklagas, om inte annat är föreskrivet.

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i I 7 kap. 5 5 andra stycket, skall hovrätten med hän— syn till omständigheterna bestäm- ma om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med att hovrättens slutliga avgö- rande överklagas.

Bilaga 5

avtal som ingåtts före tvistens upp- komst gäller dock inte i mål som avses i I kap. 3 d & första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be- stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns

i44kap.9åoch53kap.1å.

] a 569

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 5 andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot hovrättens slutliga avgörande. Talan förs genom an- sökan om revision.

2 5

Talan mot hovrätts slutliga be- slut skall föras genom besvär. Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras genom ansökan om revision.

Äger part göra ansökan om åter- upptagande av mål, som avgjorts genom slutligt beslut, må han ej fiillfölia talan mot beslutet.

69Införd genom 1990:443.

2 5 . Har parterna sknjiligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en f'ramtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av— talet, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i I kap. 3 då första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efer domen gäller. om förlikning om saken är tillåten.

3 5

En hovrätts slutliga beslut får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om återupptagande av ett mål som avgjorts genom ett slut- ligt beslut, får han dock inte över- klaga beslutet. '

Ett beslut av en hovrätt enligt vilket ett mål återförvisats till tingsrätten får överklagas endast om hovrättens prövning innefattar ett avgörande av en fråga som in- verkar på målets utgång.

Bilaga 5

2 a 570

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till offentlig försvarare får inte över- klagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det föreligger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 10 & första stycket 1

3 &

lådi49 kap. 3-5, 7och 11 56 är stadgat i fråga om talan mot underrätts beslut äge motsvarande tillämpning beträffande talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, i där uppkommen eller dit jidlfölid fråga, som avses i nämnda lag- rum.

45 Beträfande hovrätts beslut i

annat fall än nu sagts gälle vad i 49 kap. 8 5 är stadgat.

5 än

Då hovrätten ogillat yrkande om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseför- bud eller hävt ett beslut om häkt- ning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a & eller reseför- bud, får talan mot beslutet föras endast i samband med talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut.

6 &

Över beslut, varigenom hovrätt visat mål åter till underrätt, må ej klagas; innefattar hovrättens pröv- ning avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång, äge

70Införd genom 1989:352. 7'Senaste lydelse 1993:1408.

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga om ersättning till of- fentlig försvarare får inte överkla— gas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för att pröva om tillstånd skall ges enligt 10 & första stycket 1.

4 5

Det som sägs i 49 kap. 4 - 6, 8 och 11 55 om överklagande av en tingsrätts beslut skall tillämpas vid överklagande av en hovrätts beslut som inte är slutligt i frågor som avses i de nämnda paragraferna och som uppkommit i hovrätten eller överklagats dit.

5 5

I fråga om hovrättens beslut i annat fall än som anges i 3 eller 45 tillämpas 49 kap. 3 5 andra stycket och 9 5.

6 5

Om hovrätten ogillat ett yrkande om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a & eller reseförbud eller upphävt ett beslut om häktning, tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a 5 eller reseförbud, får beslutet överklagas endast i samband med att hovrättens dom eller slutliga beslut överklagas.

dock part utan hinder av vad nu Prop. 1993/941190 sagts fullfölja talan däremot. Bilaga 5

7 5 Har hovrätt funnit underrätten Har hovrätten funnit att tingsrät- behörig att upptaga mål, må talan däremot ej föras, med mindre invändningen mot underrättens behörighet grundas å omständig het, som vid _)iillföljd högre rätt haf? att självmant beakta.

ten varit behörig att ta upp ett mål, för hovrättens beslut om detta överklagas endast om invänd— ningen mot tingsrättens behörighet grundas på en omständighet som högre rätt självmant skall beakta vid ett överklagande.

8571

Talan får inte föras mot hovrät- tens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt eller i någon dit jiillföljd fråga som avses i 49 kap. 45 första stycket 7 eller 9 eller 6 5. Talan får inte heller föras mot hovrättens beslut att meddela prövningstillstånd.

Ett beslut får inte överklagas, om hovrätten i beslutet

]. prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt,

2. prövat en till hovrätten över- klagad fråga som avses i 49 kap. 5 5 första stycket 7 eller 9 eller 7 & eller

3. meddelat prövningstillstånd.

9 573

Talan mot hovrätts dom eller slutliga beslut i mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt får inte komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta dom- stolen meddelat parten tillstånd till detta enligt 10 %. Detsamma gäller talan mot hovrätts slutliga beslut i ett ärende som har direkt samband med ett mål eller ärende som nu sagts, dock-inte beslut som avses i 16 5.

Första stycket gäller inte talan, som i mål om allmänt åtal förs av Riksåklagaren, Justitiekanslern eller justitieombudsman.

72Senaste lydelse 1987:747. 73Senaste lydelse 1989:352.

Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva havrättens dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid tingsrätt. Detsamma gäller hov- rättens slutliga beslut i ett ärende som har ett direkt samband med ett sådant mål eller ärende utom i fall som avses i 17 5.

Första stycket gäller inte över- klaganden av Riksåklagaren, Justi— tiekanslern eller Riksdagens om- budsmän i mål om allmänt åtal.

Bilaga 5

10 574

Prövningstillstånd må meddelas allenast

1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta domstolen; eller

2. om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att grund för resning föreligger eller domvilla förekommit eller att må— lets utgång i hovrätten uppenbar- ligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål, som samtidigt flera likartade mål, som samtidigt föreligga till bedömande, må prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överkla- gandet prövas av Högsta domsto- len eller

2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller dom- villa förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål som har överklagats till Högsta domstolen får prövnings- tillstånd meddelas även i övriga mål.

11 575 Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt första stycket får Högsta domstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis.

Meddelas prövningstillstånd utan sådan begränsning som avses i första stycket, gäller det domen eller det slutliga beslutet i dess helhet, såvitt parten för talan mot detta, samt beslut, som överklagas i samband med talanmot domen eller det slutliga beslutet.

7”Senaste lydelse 1971:218. 75Senaste lydelse 1989:352.

Et prövningstillstånd som med- delas utan sådan begränsning som avses i första stycket gäller

I. domen eller det slutliga be- slutet i dess helhet i den utsträck— ning parten har överklagat,

2. överklagade beslut som tagits in i domen eller det slutliga be- slutet och som inte angår ett om- bud, ett vittne. en sakkunnig eller någon annan som inte var part eller intervenient i hovrätten,

3. överklagade beslut som får överklagas endast i samband med

Bilaga 5

I den mån prövningstillstånd ej meddelas och fråga därom ej förklaras vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. Erinran därom skall intagas i Högsta domstolens beslut.

1] a 576

Vid talan som avses i 9 & andra stycket får Högsta domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet till en viss prejudikatfråga.

att domen eller det beslutet överklagas.

I den utsträckning prövningstill- stånd inte meddelas och fråga om tillstånd inte heller förklaras vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upp- lysning om detta skall tas in i Högsta domstolens beslut.

slutliga

12 5

Vid överklagande som avses i 9 5 andra stycket får Högsta dom- stolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet till en viss prejudikatfråga.

Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke, skall målet i övrigt vila.

I den mån Högsta domstolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i det beslut varigenom prövning vägras.

12 577

Vid avgörandet av om pröv- ningstillstånd skall meddelas be- höver hänsyn tas endast till om- ständigheter som har åberopats av sökanden.

13 än

Förs i mål eller ärende, som väckts vid underrätt, talan mot hovrätts beslut, som ej är slutligt, och har ej i anledning av talan mot hovrättens dom eller slutliga beslut meddelats prövningstill-

7("Införd genom 1989:352. 77Införd genom 198111088. "Senaste lydelse 1989:352.

I den utsträckning Högsta dom— stolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller slutliga be- slut stå fast. En upplysning om detta skall tas in i det beslut enligt vilket prövning vägras.

13 &

Vid avgörandet av om pröv- ningstillstånd skal] meddelas be- höver hänsyn tas endast till såda- na omständigheter som har åbero— pats av klaganden.

14 &

Avser överklagandet ett beslut av hovrätten som inte är slutligt och som meddelats i ett mål eller ärende som väckts vid tingsrätt skall 9 - 13 gå tillämpas. Detta gäller dock inte om Högsta dom—

Bilaga 5

stånd, som enligt 11 stycket gäller även tillämpas 9 - 12 55.

& tredje beslutet,

14 579

Då hovrätt meddelar beslu