MÖD 2002:69

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-10-30 i mål nr M 701-99, se bilaga

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 VÄXJÖ

MOTPART

Profilgruppen i Åseda Aktiebolag, 556206-5119, Box 36, 360 70 ÅSEDA

SAKEN

Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avskriver målet i den del det avser föreläggande att upphöra med behandling och återvinning av förbrukade betbad och anodiseringsbad. Det innebär att miljödomstolens dom i denna del står fast.

Miljööverdomstolen bifaller, med upphävande av miljödomstolens dom, överklagandet i övrigt och fastställer Länsstyrelsens i Kronobergs läns beslut den 23 november 1999 att förelägga bolaget att upphöra med transporter av förbrukade betbad. Miljööverdomstolen förtydligar att tillståndsplikt för transport av farligt avfall numera föreligger enligt 26 § avfallsförordningen (2001:1063).

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Kronobergs län (länsstyrelsen) har yrkat att Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom och fastställer länsstyrelsens beslut från den 23 november 1999 i den del det avser föreläggande att upphöra med transporter av förbrukade betbad. Länsstyrelsen har återkallat överklagandet avseende föreläggande att upphöra med behandling och återvinning av förbrukade betbad och anodiseringsbad.

Profilgruppen i Åseda Aktiebolag (bolaget) har bestritt ändring.

Naturvårdsverket har inkommit med remissyttrande.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen

I aktuellt ärende krävs tillstånd både enligt avfallsförordningen (2001:1063) och 9 kap.miljöbalken. För att de förbrukade betbaden skall kunna användas igen förs de ut ur processen för att, efter transport på allmän väg, behandlas på annan plats. Detta kan inte betraktas som ett väl integrerat förfarande. De förbrukade betbaden tillhör kategori Q 7 i bilaga 1 till avfallsförordningen. Betbaden behandlas enligt R 6 i bilaga 4 till avfallsförordningen. Förbrukade alkaliska betbad har koden 11 01 07 enligt bilaga 2 till avfallsförordningen. Av det anförda följer att betbaden är farligt avfall såväl enligt tidigare som nu gällande avfallslagstiftning. Transport av förbrukade betbad kräver därmed tillstånd enligt avfallsförordningen. Föreläggandet om förbud mot transport av farligt avfall kan upphävas om bolaget erhåller tillstånd till transport enligt avfallsförordningen. Under tiden dessförinnan får transporterna utföras av annan transportör som innehar erforderligt tillstånd.

Bolaget

Miljödomstolen har upphävt länsstyrelsens föreläggande med motiveringen att hanteringen prövats enligt miljöskyddslagen och att en prövning enligt avfallsförordningen därför inte skulle vara erforderlig. Detta innebär att grundfrågan, om det rör sig om avfall, kvarstår. Den omständigheten att ett material, ämne eller produkt faller in under någon av avfallskategorierna i bilaga 1 till avfallsförordningen betyder inte att de är avfall. Först måste de uppfylla definitionen för avfall. Då behandlingen av betbaden inte bör ses som en separat återvinningsprocess utan som ett i produktionen väl integrerat förfarande är betbaden inte avfall. Vidare utförs transporterna i enlighet med föreskrifterna i lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har tillstyrkt bifall till överklagandet i den del som avser förbud mot transport av förbrukade betbad och har till stöd härför anfört i huvudsak följande. När förorenade syror och baser tas ut ur den industriella processen och regenereras satsvis, utgör de avfall. De förbrukade betbaden är också farligt avfall. Förflyttningen av avfallet, som i förevarande fall sker på allmän väg, kan inte anses som något annat än transport. Undantagen i 27 § avfallsförordningen är inte tillämpliga. Transporterna av farligt avfall regleras inte särskilt i villkoren i bolagets tillstånd enligt miljöskyddslagen. Oavsett om transportfrågorna prövats i miljöskyddstillståndet krävs emellertid tillstånd för transporterna enligt avfallsförordningen. Det finns inte några bestämmelser i miljöbalken eller de aktuella förordningarna som kan föranleda någon annan bedömning. Inte heller fanns det några sådana bestämmelser i tidigare lagstiftning. Det finns också skillnader mellan avfallsbestämmelserna och bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet vad avser prövningens innehåll. Tillstånd för transporter enligt avfallsförordningen får endast meddelas om sökanden uppfyller de krav som anges i 29 § avfallsförordningen. Dessa krav på verksamhetsutövaren ingår inte i prövningen enligt 9 kap.miljöbalken och förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och ingick inte heller enligt den tidigare miljöskyddslagstiftningen.

MILJÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den 1 januari 2002 trädde avfallsförordningen (2001:1063) i kraft. Avfallsförordningen ersatte renhållningsordningen (1998:902) och förordningen (1996:971) om farligt avfall. Avfallsförordningen innehåller inte något krav på tillstånd för mellanlagring, återvinning eller bortskaffande. Någon laglig grund för länsstyrelsens beslut i den del det avser föreläggande att upphöra med behandling och återvinning av förbrukade betbad och anodiseringsbad föreligger därför inte längre. Länsstyrelsen har också återkallat sitt överklagande i denna del.

Vad som kvarstår att pröva är huruvida länsstyrelsen haft fog för sitt beslut att förelägga bolaget att upphöra med transporter av förbrukade betbad. Införandet av avfallsförordningen har inte inneburit någon ändring i sak beträffande de bestämmelser som rör denna fråga.

Avfallsbegreppet

Enligt 15 kap. 1 § miljöbalken avses med avfall varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

I 3 § avfallsförordningen anges att med avfallskategorier enligt 15 kap. 1 § miljöbalken skall förstås de kategorier som anges i bilaga 1 till förordningen. En förteckning över vilket avfall som hör till varje kategori finns i bilaga 2 till förordningen.

Förbrukade betbad kan hänföras till avfallskategori Q 7 i bilaga 1 till avfallsförordningen.

För att ett föremål, ämne eller en substans skall anses vara avfall räcker det emellertid inte att det kan hänföras till en avfallskategori utan det skall också vara något som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Uttrycket "göra sig av med" innefattar både slutligt omhändertagande och återvinning av ett föremål, ett ämne eller en substans (se EG-domstolens dom i mål C-129/96 Inter- Environnement Wallonie ASBL, p. 26 - 27). I bilaga 4 och 5 till avfallsförordningen anges olika återvinnings- respektive bortskaffningsförfaranden. Det förehållandet att metoder för att slutligt omhänderta eller återvinna avfall beskrivs i dessa bilagor innebär emellertid inte nödvändigtvis att varje substans som har behandlats enligt någon av dessa metoder skall betraktas som avfall (se EG-domstolens dom i mål C-418/97 och C-419/97 ARCO Chemie Nederland Ltd, p. 49). Bolagets förfarande att ta ut de förbrukade betbaden ur den industriella processen för att efter viss behandling återföra dem är enligt Miljööverdomstolens mening ett återvinningsförfarande. Regenerering av syror och baser tas också upp som ett återvinningsförfarande i bilaga 4 till avfallsförordningen.

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen att bolagens förbrukade betbad är avfall i den mening av avses i 15 kap. 1 § miljöbalken.

Farligt avfall

Av 4 § avfallsförordningen framgår att med farligt avfall i förordningen avses bl.a. sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i bilaga 2 till förordningen.

I den förteckning över avfall som återfinns i bilaga 2 har betningsbaser koden 11 01 07*.

Av detta följer att bolagets förbrukade betbad är farligt avfall.

Tillståndsplikt för transport av farligt avfall

Av 26 § första stycket avfallsförordningen framgår att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som har särskilt tillstånd. I andra stycket anges att tillstånd inte krävs för transport för återanvändning av avfall som inte är farligt avfall. Enligt 27 § samma förordning får verksamhetsutövaren, utan tillstånd, transportera farligt avfall som uppkommer vid den bedriva verksamheten om mängden avfall inte uppgår till mer än vad som i bestämmelsen angivits för olika avfallsslag.

Bolaget transporterar förbrukade betbad från sin anläggning på fastigheten Industrin 21 till huvudanläggningen som ligger ett par hundra meter bort på en annan fastighet inom samma industriområde. Transporten är tillståndspliktig enligt 26 § avfallsförordningen. Undantagen i 27 § är inte tillämpliga i förevarande fall. Tillståndsplikt enligt avfallsförordningen föreligger för transporterna oavsett om transportfrågorna regleras i bolagets tillstånd enligt miljöskyddslagen. Länsstyrelsen har därmed haft fog för sitt beslut att med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelägga bolaget att upphöra med transporterna av förbrukade betbad.

Miljööverdomstolen vill erinra bolaget om möjligheten att enligt 26 § avfallsförordningen ansöka om tillstånd för transporterna.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Arne Kardell, referent, miljörådet Rolf Svedberg och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.