MÖD 2003:100

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2003-02-14 i mål nr M 13-99, se bilaga A

KLAGANDE

1. BI

2. CI

3. RF

4. KS

5. TA

6. KL

7. SH

8. LGA

9. LH

Ombud för 8 och 9

SH, som ovan

10. BM m.fl., upptagna i bilagd förteckning som advokat NRs huvudmän, se bilaga B

Ombud

Advokaten NR

11. RN m.fl., upptagna i bilagd förteckning som advokat MLJs huvudmän, se bilaga B

Ombud

Advokat MLJ

12. RJ m.fl., upptagna i bilagd förteckning som GTs huvudmän, se bilaga B

Ombud

Förbundsjuristen GT

13. JAH m.fl., upptagna i bilagd förteckning som advokat RLs huvudmän, se bilaga B

Ombud

Advokaten RL

14. TJ m.fl., upptagna i bilagd förteckning som CBs huvudmän, se bilaga B

Ombud

CB

MOTPART

Banverket, Södra Regionen, Box 366, 201 23 MALMÖ

Ombud

Advokaten BN

SAKEN

Tillfälligt bortledande av grundvatten samt utsläppande av det bortledda grundvattnet och avloppsvatten m.m. vid utförande av järnvägstunnel genom Hallandsåsen m.m.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

2. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut under punkten 1.2 Villkor för tillstånd på så sätt att punkterna e), g) och h) får följande lydelse.

e) Banverket skall låta driva järnvägstunneln, inklusive tvärtunnlar, till de delar som återstår (nedspår: 191+626 - 197+406 och uppspår: 191+634 - 197+357) så och utföra sådana tätningsåtgärder att inläckande grundvatten till tunneln i färdigt skick vid slutet av tillståndstiden för denna dom inte överstiger 2 l/s och 1 000 meter tunnelsträcka som ett målsättningsvärde.

g) Banverket skall, efter föreläggande från Länsstyrelsen i Skåne län, då det finns anledning till antagande att grundvattenbortledningen kan leda till skada på Natura 2000-områden eller andra områden av allmänt miljöintresse kompensera effekterna av bortledandet genom att leda vatten - uppumpat eller genom annan åtgärd bortlett grundvatten ävensom vid behov annat vatten - till områdena eller i övrigt vidta åtgärder i syfte att undvika eller minska risken för skada.

h) Banverket skall senast den 15 januari 2004 lämna en övergripande utförandeplan avseende hela tunnelsträckningen till Länsstyrelsen i Skåne län för godkännande. Denna plan skall indelas i lämpliga delområden. För varje delområde skall Banverket i god tid innan en drivningsfront når respektive delområde till länsstyrelsen redovisa vilka markområden inom delområdet som beräknas komma att utsättas för grundvattensänkning, dess storlek och tid för avsänkningen.

3. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut under punken 1.9 Bemyndigande till länsstyrelsen på så sätt att punkten får följande lydelse.

Miljööverdomstolen bemyndigar med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken Länsstyrelsen i Skåne län att:

a) För varje delområde på grundval av befintligt material och kompletterande inventeringar avgöra om Natura 2000-områden eller andra områden av allmänt miljöintresse skall kompenseras med vatten i syfte att undvika eller minska risken för skada.

b) Förelägga Banverket att vidta skyddsåtgärder enligt 1.2 g).

c) På Banverkets bekostnad, efter samråd med Banverket, företa erforderliga kompletterande utredningar om länsstyrelsen saknar det underlag som behövs för bedömning enligt a) och b) eller anser att underlaget är bristfälligt.

d) Föreskriva de halter av föroreningsparametrar som inte får överskridas när en åtgärd enligt b) vidtas samt övriga villkor härför.

e) Meddela de ytterligare villkor som behövs beträffande hantering av kemiska produkter.

f) Meddela de villkor som kan krävas beträffande en eventuell installation av biologisk rening om användning av tensider eller motsvarande produkter kommer att ske i projektet.

g) Meddela de villkor som eventuellt behövs för idrifttagande och installation av ozonrening.

4. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut under punkten 1.10 Tillståndens giltighetstid och arbetstid m.m. på så sätt att tillståndstiden, arbetstiden och den tid inom vilken den miljöfarliga verksamheten skall ha satts i gång bestäms till den 14 juli 2013.

5. Miljööverdomstolen förordnar att tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

6. Banverket skall ersätta JA och BI för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med sextioniotusen (69 000) kr, avseende ersättning för tekniskt biträde, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

7. Miljööverdomstolen avslår övriga yrkanden.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BI, CI, RF, KS, KL, SH, LGA och LH (BI m.fl.) har i första hand yrkat att ansökan ogillas och att den mängd grundvatten som tillåts ledas bort under byggtiden begränsas till 33 l/s från tunnlarna och 15 l/s från mellanpåslaget. I andra hand har de yrkat att Miljööverdomstolen dels föreskriver att det skall finnas utrymme att utföra plastgjuten lining innanför prefabelementen, dels förtydligar villkorspunkten 1.2 e) så att det klart framgår att uttrycket 2 l/s och 1 000 meter tunnelsträcka avser det sammanlagda bortledandet i båda huvudtunnlarna och i anslutande tvärtunnlar.

Utöver det anförda har SH, LGA och LH även yrkat att ansökan skall avvisas. För det fall att ansökan inte avvisas har de yrkat att delegationen till länsstyrelsen i 1.9 a) skall upphävas samt att miljödomstolens dom avseende villkorspunkten 1.2 g) skall preciseras. Det skall av villkoret framgå att vatten skall föras till alla objekt som är känsliga för grundvattensänkning och som ligger inom ett område som är av riksintresse för naturvård. Det anförda innebär att vatten skall tillföras Lyabäcken från vägtrumman vid Kyrkhult, Axeltorpsbäckens norra gren från källorna i södra Korup, Axeltorpsbäckens södra gren från Atteköp och Böskestorpsbäcken från dammarna.

LGA och LH har yrkat full ersättning för docent SFs biträde i miljödomstolen.

TA har yrkat, som det får uppfattas, att Miljööverdomstolen med upphävande av miljödomstolens dom ogillar Banverkets ansökan.

BM m.fl. (NRs huvudmän) har yrkat full ersättning för docent SFs biträde i miljödomstolen samt att Miljööverdomstolen upphäver förordnandet om att Banverket skall äga rätt att avräkna redan tidigare utgiven ersättning.

Av NRs och MLJs huvudmän har JA och CB även överklagat i sak. De har yrkat att Banverkets ansökan i första hand avvisas och i andra hand ogillas. Yrkandet innefattar även en begäran att tillståndet enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken upphävs. De har även yrkat att målet skall överlämnas till regeringen för prövning. För det fall Miljööverdomstolen inte avslår eller avvisar ansökan har de yrkat att den mängd vatten som, enligt punkten 1.1 a) i miljödomstolens domslut, tillåts ledas bort skall begränsas och i vart fall inte tillåtas överstiga 50 l/s. För det fall att Banverket har överskridit sitt tillstånd har de yrkat att arbetena med tunneldrivningen skall stoppas intill dess den ackumulerade mängden bortlett vatten motsvarar den mängd som hade gällt om tillståndet följts. När det gäller de för tillståndet meddelade villkoren under punkten 1.2 samt prövotidsbestämmelserna under punkten 1.7 i miljödomstolens domslut har de yrkat på följande ändringar.

- Mängden vatten i punkten b) skall begränsas till 50 l/s. Övriga av miljödomstolen föreskrivna mängdbegränsningar kan godtas under förutsättning att Miljööverdomstolen bifaller det ovan angivna yrkandet avseende ackumulerad mängd.

- Den i punkten c) föreskrivna skyldigheten att använda tunnelborrmaskin (TBM) skall vara ovillkorlig och vad miljödomstolen föreskrivit om ”till en inte orimlig kostnad” skall tas bort.

- Den i punkten e) föreskrivna mängden bortlett vatten skall anges som ett gränsvärde och inte som ett målsättningsvärde.

- Banverket skall i punkten h) åläggas att redovisa markområden som beräknas komma att utsättas för grundvattensänkning till berörda sakägare inom aktuellt område, dvs. inte endast till länsstyrelsen. Länsstyrelsens förslag till kompletterande inventeringar och åtgärder skall tillställas sakägare. Sakägare skall ha rätt att framställa yrkanden om åtgärder och hänskjuta tvistefråga till miljödomstolen för prövning.

- Punkten j) skall ändras på så sätt att Banverket åläggs att hålla samtliga sakägare skadelösa jämväl för tid efter prövotidens utgång. Vidare skall Fiskeriverkets utredningskontor förordnas att utreda skada på eventuellt fiske

- Prövotidsbestämmelsen 1.7 a) skall ändras så att det framgår att vid skada inom influensområdet på grund av Banverkets företag, som ej skall åtgärdas enligt nu gällande lydelse, ankommer det på Banverket att bedöma huruvida skadan orsakats av åtgärder vidtagna av Banverket och det skall då åligga Banverket att så snart det lämpligen kan ske genom åtgärd tillse att minsta skada eller olägenhet uppkommer för sakägaren. Sakägaren skall ha rätt till ersättning för de skador han åsamkas. Fråga om Banverkets ersättnings- eller åtgärdsskyldighet skall kunna prövas på anmälan av sakägare när som helst under prövotiden.

RN m.fl. (MLJs huvudmän) har yrkat full ersättning för docent SFs biträde i miljödomstolen.

Av MLJs huvudmän har JA och BI även överklagat i sak. Deras yrkanden i målet anges ovan under respektive namn. De har även yrkat att Miljööverdomstolen inhämtar förhandsbesked från EG-domstolen, att målet - för det fall ansökan inte avvisas eller ogillas - överlämnas till regeringen för prövning och att den av miljödomstolen till länsstyrelsen i 1.9 a) lämnade delegationen upphävs då det inte är fråga om villkor av mindre betydelse.

RJ m.fl. (GTs huvudmän) har yrkat full ersättning för docent SFs biträde i miljödomstolen.

Av GTs huvudmän har SOS och MS även överklagat i sak. De har i första hand yrkat att ansökan skall ogillas, i andra hand att den skall avvisas och i sista hand att den skall överlämnas till regeringen för prövning.

JAH m.fl. (RLs huvudmän) har yrkat full ersättning för docent SFs biträde i miljödomstolen.

Av RLs huvudmän har KJ, IR och HR även överklagat i sak. De har yrkat att Miljööverdomstolen skall ändra villkoret under punkten 1.2 g) i miljödomstolens domslut samt införa en ny prövotidsbestämmelse under punkten 1.7 enligt följande.

- I punkten g) skall Banverket åläggas att återleda eller kontinuerligt förse sinade bäckar och vattendrag på enskilds fastighet med vatten, så att samma vattenförning uppnås som gällde före grundvattenbortledningen. Åtgärd skall ske i samråd med berörd fastighetsägare och länsstyrelsen.

- Det skall i en ny prövotidsbestämmelse föreskrivas att uppkommer inom influensområdet eller utom detta, skada till följd av vattenbrist i vattentillgång, som ej skall åtgärdas enligt punkten 1.7 a) ankommer det på Banverket att bedöma huruvida skadan orsakats av åtgärder vidtagna av Banverket och i så fall så snart det kan ske genom lämplig åtgärd tillse, att minsta skada eller olägenhet uppkommer på fastigheten. Om det under prövotiden såvitt gäller vattenverksamheten uppstår tvist angående denna punkt eller angående skyldigheten att gottgöra sakskada eller personskada får tvisten genom anmälan, av sakägare hänskjutas till miljödomstolen för avgörande

För det fall yrkandet om villkorsändring inte vinner bifall har KJ, IR och HR yrkat att Banverkets ansökan skall ogillas.

TJ m.fl. (CBs huvudmän) har yrkat full ersättning för docent SFs biträde i miljödomstolen.

Av CBs huvudmän har ACO, AKB, AB, FM, UM, SBs dödsbo och RH (ACO m.fl.) även överklagat i sak. De har yrkat Banverkets ansökan i första hand avvisas och i andra hand ogillas. De har även yrkat att Miljööverdomstolen inhämtar förhandsbesked från EG-domstolen. För det fall ansökan inte avslås eller ogillas har de yrkat att miljödomstolens dom bör ändras i följande avseenden.

- Ett maximalt dygnsmedelvärde skall fastställas för all grundvattenbortledning, tunnlarna skall indelas i sektioner med maximalt utsläpp för varje avsnitt och utsläppen för varje sektion skall begränsas tidsmässigt.

- Det skall finnas ett oberoende kontrollorgan med representation för markägarna för tillsyn av grundvattenutsläppen.

- Det skall finnas villkor om åtgärder när ett gränsvärde för utsläpp överskrids.

- Det skall finnas villkor om ytterligare kontroller, deltagande i Banverkets egen kontrollgrupp och ytterligare mätpunkter.

- Det skall föreligga rådighet för bergrum innan tillståndet får utnyttjas.

- Det skall vara möjligt med förlängning av tidsrymd för avstående av kommunalt vatten.

- Det skall finnas villkor om att även läckvatten skall mätas av oberoende kontrollorgan.

- Tillståndet skall ändras på så sätt att mängden inläckande grundvatten begränsas till 20 l/s alt. 40 l/s.

- Den i villkorspunkten 1.2 c) föreskrivna skyldigheten att använda TBM skall vara ovillkorlig så snart verksamheten påbörjats.

- I villkorspunkten 1.2 e) skall begreppet målsättningsvärde utgå och det maximalt inläckande grundvattnet bör vara slutligt begränsat till 2,0 l/s.

- Villkorspunkten 1.2 g) skall utgå till dess möjligheten och effekterna av att återföra vatten blivit tillräckligt utredda.

Banverket har bestritt ändring.

BI, CI, RF, KS, SH, LGA, LH, BM m.fl., RN m.fl., RJ m.fl., JAH m.fl. och TJ m.fl. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Yttranden har inkommit från Länsstyrelsen i Skåne län, Naturvårdsverket, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Statens Geologiska Undersökning (SGU), Båstads kommun och Kammarkollegiet.

Miljööverdomstolen har den 2 - 5 september 2003 hållit huvudförhandling i målet varvid syn företogs på Hallandsåsen vid Norra tunnelpåslaget samt på Natura 2000-områdena och typområdena.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bortledning av grundvatten

BI m.fl.

Mängden vatten som tillåts ledas bort bör begränsas till 33 l/s från tunnlarna samt 15 l/s vid mellanpåslaget eftersom Banverkets miljökonsekvensbeskrivning i första hand har behandlat konsekvenserna av att leda bort dessa mängder. Banverket har senare tillfogat beräkningar för sju typområden med var sin provtagen och analyserad profil. Ingen av profilerna är emellertid representativ för de biotoper som är beroende av högt stående grundvatten och därigenom höggradigt känsliga för tunneldräneringen. Biotoperna är sällsynt rikt förekommande inom influensområdet och därigenom också landskapspräglade. De förekommer också i flera av Natura 2000-områdena.

De jordlager Banverket använt i sin modellering stämmer inte. På Hallandsåsen är det tunnare jordlager än vad Banverket utgått ifrån. Större delarna av åsen har tämligen genomsläppliga jordlager och det finns inga större sammanhängande områden med täta skikt.

Även miljödomstolen synes i princip ha underkänt Banverkets miljökonsekvensbeskrivning. För att likväl komma fram till ett accepterande av den utsläppsmängd som Banverket ansökt om har miljödomstolen infört villkorspunkterna g) och h). Det är dock ytterst tveksamt om angivna villkor i praktiken kan ge det åsyftade skyddet. Med hänsyn till väderlekens växlingar är det svårt att med en tillräcklig framförhållning kunna konstatera en annalkande fara för uttorkning. Enligt miljödomstolen skall vattnet tas från läckaget vid drivningsfronten. Det torde behövas stora mängder och det är tveksamt om dessa mängder finns tillgängliga under torra år. Frågan är också vilken kvalitet på vatten som lämpar sig för ändamålet och hur vattnet skall spridas ut i de aktuella mark- och vattenområdena. Avstånden från källa till utsläppspunkt kommer att uppgå till åtskilliga kilometer. Därtill kommer att de känsliga våtmarkerna är synnerligen omfattande och spridda. Behovet av pumpar, ledningar och spridningsutrustning blir avsevärt och tiden för att få allt på plats kan också bli omfattande. Det bör rimligen krävas en godkänd miljökonsekvensbeskrivning för dessa omfattande åtgärder. Så länge olösta frågor kvarstår skall en grundvattenbortledning om 100 l/s inte accepteras.

De svåra drivningsförhållandena i Hallandsåsen och påfrestningarna från tunga och snabba tågset motiverar att Banverket vid drivandet av tunneln har en utrymmesmässig beredskap så att det vid behov går att utföra en plastgjuten lining. En utrymmesmässig beredskap innebär att tunnelradien behöver ökas med cirka en halv meter.

Banverkets bemötande

Miljökonsekvensbeskrivningen utgår från de verksamheter till vilka tillstånd nu sökts och någon brist i angivna hänseende föreligger inte. Det avgörande underlaget för miljökonsekvensbeskrivningen utgörs inte av modelleringar, utan av de erfarenheter som vunnits från de redan utsprängda tunneldelarna och de resultat som erhållits från kontrollprogram, kopplade till kartering av känsliga naturtyper, jordmäktighet och allmänna kunskaper om effekter på flora och fauna utav temporära grundvattensänkningar.

Upprinnelsen till villkorspunkten h) får sökas i en under hand av länsstyrelsen väckt fråga om en yttersta skyddsåtgärd avseende vattenföringen i Lyabäcken. Miljödomstolens villkor är mer vittsyftande och ingen av remissmyndigheterna har påkallat ett så omfattande villkor. Utredningarna i målet pekar entydigt på att skador, som villkorspunkten syftar till att motverka, inte behöver befaras. Miljödomstolen har underlåtit att närmare gå in på vari de brister i utredningsmaterial, som skulle ha motiverat villkorspunkterna g), h) och i), bestod. Villkoren pekar inte ut något vattendrag eller våtmark där risken för betydande konsekvenser till följd av grundvattenbortledningen skulle vara framträdande, utan är allmänt hållna.

Miljödomstolen har genom villkoren i fråga inte gjort annat än skapat förutsättningar för Banverket att i samråd med tillsynsmyndigheten och miljö- och byggnadsnämnden vidtaga en allra yttersta skyddsåtgärd i form av kompenserande tillförsel av vatten. Banverket har vid sammanträffande med länsstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnden funnit att samsyn föreligger i fråga om behovet av villkoret och dess praktiska tillämpning. Banverket och berörda myndigheter har därför funnit sig kunna leva med dem.

Det kan aldrig komma ifråga annat än att tillföra vatten till de fyra vattendragen Lyabäcken, Axeltorpsbäcken, norra och södra grenen, och Vadebäcken. Distributionen av uppumpat grundvatten torde lämpligast ske genom ett system av slangar och/eller ledningar. Det grundvatten som kan komma i fråga skall tas från området närmast drivningsfronten. Det kan enligt villkoren aldrig bli fråga om att ta vatten från andra källor för att kompensera grundvattenbortledningen. Från befintlig eller nyanlagd brunn kan vatten pumpas upp för luftning och avskiljning av framförallt järn och mangan. Detta kan ske i containrar för att undvika fysiska ingrepp i naturen. Det behandlade vattnet kan därefter ledas i ledningar till området i fråga, varefter det kan spridas via perforerade slangar, befintliga dikesanvisningar eller sprinkler. Vattentillförseln kan beträffande mängd och frekvens anpassas till den aktuella biotopens vattenbehov.

Tunnelns konstruktion som sådan hör inte till målet och vidare föreligger det inte några motiv för föreslagen teknisk lösning med dubbla inklädnader.

Villkoret 1.2 e) saknar självständig betydelse och det ifrågasätts att det föreligger rättsliga möjligheter att meddela ett villkor som endast har till syfte att begränsa ett annat lagakraftvunnet tillstånd. Banverket kommer dock sträva efter att flödet av i tunneln inläckande grundvatten inte skall överstiga 2 l/s och 1 000 m tunnelsträcka när tunneln är färdig.

TA

Banverket bör endast erhålla tillstånd för att återställa uppkomna skador. Han litar inte på Banverkets försäkran att hans fastighet inte kommer att påverkas av bortledandet av grundvatten från huvudtunneln eller mellanpåslaget. Han känner en stark oro inför de borrförsök med utprovning av bl.a. kemikalier som Banverket avser att genomföra i området kring Lyabäcken.

Banverkets bemötande

Banverket har nödgats konstatera att Lyabäcken förorenats genom oförutsedda och plötsliga utsläpp.

JA och CB

Miljökonsekvensbeskrivningen är bristfällig och ansökan skall därför avvisas. De modeller Banverket använt sig av är bristfälliga bl.a. för att jordlagret angetts felaktigt och cellerna i modellerna är för stora. Miljödomstolens villkor om återledande av vatten räcker inte för att läka bristerna i miljökonsekvensbeskrivningen. Skyddsåtgärderna är otillräckliga och det är dessutom tveksamt om denna typ av villkor går att delegera till länsstyrelsen. Miljödomstolen har ombett Banverket att ytterligare komplettera miljökonsekvensbeskrivningen vilket Banverket avstått ifrån.

De svåra förhållandena i Hallandsåsen har varit kända sedan länge och borde ha föranlett noggrannare undersökning. Banverkets underlåtenhet att göra detta kan inte ursäktas. Vid tillåtlighetsprövningen bör därför 16 kap. 6 § miljöbalken tillämpas så att tillstånd överhuvudtaget inte meddelas eller så att villkoren skärps i den riktning sakägarna krävt. Till detta kommer att de arbetsoperationer som utförts vid utförande av tunneln definitionsmässigt inte kan vara annat än vattenföretag och att tillstånd alltså saknas. Beträffande den samhällsekonomiska tillåtligheten görs det gällande att kostnaderna för tunnels färdigställande riskerar att bli så höga att företaget kan anses som ej önskvärt.

Banverket uppfyller inte kunskapskravet i 2 kap.miljöbalken då Banverket inte vet hur man skall ta sig igenom Möllebackszonen. Dessutom visar händelsen vid Lyabäcken att Banverket inte har tillräcklig kunskap. Inte heller övriga hänsynsregler i 2 kap.miljöbalken är uppfyllda. Banverket har inte föreslagit bästa möjliga teknik vid Möllebackszonen, dvs. frysning av hela zonen. Vidare är stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken tillämplig och målet bör prövas av regeringen.

Då det som villkor för tillståndet gäller att TBM skall användas borde det krävas att Banverket visar sig ha rådighet för de erforderliga monteringshallarna.

Det finns risk för att vattenbortledningen kommer att påverka Natura 2000-området Lyabäcken. Ett särskilt allvarligt hot mot värdena inom Natura 2000-området är den verkan som tunneln kan befaras få i ett långsiktigt perspektiv. De långsiktiga effekterna av tunnelföretaget har inte blivit belysta.

För det fall Banverket har överskridit sitt tillstånd har de yrkat att tunneldrivningen stoppas till dess ackumulerad mängd bortlett vatten motsvarar vad som gällt om tillståndet följts. Yrkandet innebär ett effektivt sätt att se till att Banverket håller sig inom sitt tillstånd. Mot bakgrund av bestämmelsen i 16 kap. 6 § miljöbalken är villkoret påkallat.

Villkoret 1.2 c) rörande orimliga kostnader inbjuder till tolkningsproblem och bör därför utgå. Om Banverket vill överge TBM- tekniken bör det vara en sådan ändring av tillståndet som kräver prövning i miljödomstolen.

Villkoret 1.2 h) bör omformuleras enligt yrkandet för att sakägarna skall få möjlighet att få sina civila rättigheter prövade i rimlig form.

Beträffande prövotidsbestämmelsen i punkt 1.7 j) är det angeläget att sakägare har en möjlighet att få samtliga skadefrågor prövade inom rimlig tid. Det synes saknas möjligheter att genom miljödomstolens dom få reglering av skador på byggnader liksom av skador som kan betecknas som allmänt intrång på fastigheter (t.ex. torrläggning av utsiktsbäckar o dyl.). Sådana skador kan ha avsevärd påverkan på fastigheters marknadsvärde och det är inte förenligt med rätten till snar rättegång om sakägare skall tvingas vänta till 2014.

Banverkets bemötande

JAs fastighet är belägen på ett sådant avstånd från tunnellinjen att det får hållas för visst att hans intressen inte kommer påverkas av grundvattenbortledningen. Vad gäller tunneln och monteringshallarna har Banverket rådighet enligt 2 kap. 4 § 6. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Miljödomstolens ställningstagande i frågan om tillämpningen av 16 kap. 6 § miljöbalken är riktigt. Även beträffande den samhällsekonomiska bedömningen hänvisas till miljödomstolens bedömning.

Banverket har i sin ansökan och i utredningarna redovisat behovet av att kunna bortleda 100 l/s som ett månadsmedelvärde för att tunneln skall kunna färdigställas på ett miljömässigt acceptabelt sätt.

Banverket måste kunna använda båda drivningsteknikerna. En skärpning av villkor 1.2 c) skulle kunna omöjliggöra en effektiv tunneldrivning. I första hand kommer TBM att användas. Banverket skulle dock inte våga starta den stora tunnelentreprenaden om inte möjligheter fanns att använda tekniken med B/S.

Beträffande ändring av villkorspunkten 1.2 h) kan JA inte föra talan för annan är honom själv. Villkorspunkten rör dessutom endast allmänna intressen.

Beträffande begärd ändring av villkorspunkten 1.2 j) kan det konstateras att JAs yrkanden knappats berör hans egna intressen och att han synes ha missförstått det vattenrättsliga skaderegleringssystemet. Efter prövotidens utgång kommer frågorna om skada och intrång att slutligen prövas i de fall sakägarna inte enligt prövotidsbestämmelserna i punkten 1.7 redan dessförinnan fått sina anspråk prövade.

Inte heller föreslagen ändring av villkorspunkten 1.7 a) är motiverad. Det är inte lagligen möjligt att inom ramen för ett vattenmål få påståenden som rena förmögenhetsskador prövade.

JA, BI och ACO m.fl.

Miljökonsekvensbeskrivningen i målet innehåller sådana brister och felaktigheter att denna inte uppfyller miljöbalkens krav. Brister och felaktigheter i en miljökonsekvensbeskrivning kan inte läkas genom uppställande av villkor såsom skett i miljödomstolens dom. De brister som kvarstår i miljökonsekvensbeskrivningen innebär att en korrekt bedömning av grundvattenbortledningens påverkan på bl.a. Natura 2000-områdena inte kan ske. Till stöd för yrkandet att förhandsbesked från EG-domstolen skall inhämtas har de åberopat ett rättsutlåtande av jur.dr. CMO. Av utlåtandet framgår sammanfattningsvis följande. EG- rättsliga regler är tillämpliga i målet. En miljökonsekvensbeskrivning skall omfatta ett projekt i dess helhet och det inte är möjligt för en nationell domstol att genom föreläggande om vissa åtgärder med avseende på miljöskydd reparera bristfälligheter i en miljökonsekvensbeskrivning. I målet aktualiseras frågan vid vilken tidpunkt som en heltäckande miljökonsekvensbeskrivning borde ha gjorts och om frånvaron av en heltäckande miljökonsekvensbeskrivning har kassatorisk effekt på miljödomstolens dom. Denna fråga har inte blivit klarlagd av EG- domstolens praxis och med hänsyn härtill är det nödvändigt att begära ett förhandsbesked från EG-domstolen.

Banverkets bemötande

Skälen för att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen är obefintliga. EG-domstolen är - när den träffar förhandsavgörande - endast behörig att uttala sig om tolkningen och giltigheten av en gemenskapsrättslig akt mot bakgrund av de faktiska omständigheter som den nationella domstolen har upplyst om. Det ankommer på den nationella domstolen ensam att bedöma de faktiska omständigheterna i målet.

SOS och MS

Om tillstånd skall lämnas skall det ske på ett säkert och miljömässigt sätt. Det saknas ingående utredningar rörande riskerna med injektering och det är oklart om det är möjligt att injektera på ett säkert sätt i Möllebackszonen.

Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller stora brister. Felaktiga indata i Banverkets modelleringar har medfört att Banverket underskattat riskerna med grundvattenbortledningen. Det går av miljökonsekvensbeskrivningen inte att dra slutsatsen att påverkan blir begräsad eller att en eventuell påverkan kan läkas genom villkor om återledande av vatten.

Det vore lämpligt om målet överlämnades till regeringen för en helhetsbedömning av hela projektet.

KJ, IR och HR

Deras fastigheter, belägna vid norra påslaget, har alla drabbats av sinande bäckar. Det är fråga om tre olika namnlösa bäckar, som rinner genom respektive fastighet. Bäckarna saknar numera egentligt flöde. Utmärkande för dessa uttorkade bäckar är att de förr om åren, före tunnelbygget, blott sinat om det varit fråga om långa torrperioder. Bäckarna har ett stort lokalt ekologiskt och trivselmässigt värde.

Syftet med yrkad ändring av prövotidsbestämmelserna är att säkerställa att innehavarna av namnlösa bäckar som sinat, har rätt till ersättning utan att behöva avvakta prövotidens utgång. De vill inte vänta på Banverkets utredning. Yrkandet tar sikte på den skada som uppkommit eller kan uppkomma för enskild fastighetsägare genom minskat bruksvärde och reducerat fastighetsvärde på grund av avsaknaden av det trivsel- och skönhetsvärde som en bäck ger en fastighet.

Banverkets bemötande

Enligt åtagande vid huvudförhandlingarna i miljödomstolen skall Banverket utreda vilka namnlösa bäckar som sinat på grund av tunnelarbetena samt göra en uppskattning av vattenföringen i dessa bäckar. Utredningen har påbörjats. Resultatet av ett par års avrinningsstatistik för dessa bäckar bör avvaktas innan utredningen färdigställs.

ACO m.fl.

Banverkets ansökan bör avslås med hänsyn till att Banverket ständigt överskridit de mängder vatten som Banverket enligt 1992-års deldom tillåtits bortleda.

Banverket har inte visat att det går att bygga på ett miljömässigt säkert sätt. Miljökonsekvensbeskrivningen är bristfällig och Banverket har avstått från att komplettera den. Jordlagret på Hallandsåsen är inte realistiskt beskrivet. Det är okänt hur en förbehandling av Möllebackszonen kommer att påverka grundvattnet.

Det nu tillåtna utsläppet av grundvatten med 100 l/s finner inte stöd i ansökningshandlingar jämfört med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning. Det maximala inläckaget har angetts till 35 l/s vid användandet av TBM. Kravet på 100 l/s synes ha baserats på den maximala vattenmängd som kan hanteras genom TBM:s borrhuvud. Det måste vara felaktigt att utgå från den maskinella kapaciteten. I stället bör skyddet för miljön vara vägledande när mängden vatten som får bortledas fastställs. Det tillåtna utsläppet med 300 l/s under sju dygn förekommer inte ens i ansökan och är därför högst förvånansvärt. Därtill kommer ett momentant högsta värde på 400 l/s. Följdverkningarna av att dessa värden tillämpas har inte redovisats i miljökonsekvensbeskrivningen. Tillförsel av vatten till våtmarker, vattendrag och andra ur allmän synpunkt torrkänsliga vattendrag är åtgärder som inte är beprövade och som inte på något sätt har utretts eller behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen. Det måste därför ifrågasättas om skyddsåtgärder i denna form kan fungera i praktiken. På grund av det vidsträckta influensområdet blir det vid torrår fråga om bevattningsområden av stort omfång. Samtidigt är vattentillgången begränsad. För att undvika allvarliga skador måste vidare åtgärderna ske skyndsamt med vattenkvalitet och vattentemperatur anpassad till växtligheten. Härtill kommer att någon rådighet att släppa vatten över en mängd fastigheter inte föreligger, vilket i sig kan utgöra ett problem för genomförandet.

Föreskriften i villkorspunkt 1.2 c) att använda TBM är i sig positiv och angelägen eftersom inläckaget av grundvatten blir minimerat. Med den utformning villkoret erhållit vilar avgörandet på Banverket om TBM skall användas eller inte. Villkoret bör inte begränsas av tekniska eller ekonomiska förbehåll utan gälla så snart TBM kommit i verksamhet. I annat fall är risken stor att Banverket i pressade lägen tillgriper borra/sprängmetoden (B/S).

Miljödomstolen har föreskrivit att det inläckande grundvattnet till tunnlarna i färdigt skick inte skall överstiga 2 l/s och 1 000 m tunnelsträcka som ett målsättningsvärde. Mot bakgrund av de oklarheter som sedan byggstarten år 1992 förelegat beträffande utsläppta vattenmängder, är det inte tillrådigt att införa ett nytt begrepp. Det maximalt inläckande grundvattnet bör därför vara slutligt begränsat till 2 l/s.

Banverkets bemötande

Miljökonsekvensbeskrivningen i målet behandlar effekterna av den grundvattenbortledning till vilken tillstånd söks. Under huvudförhandlingen i miljödomstolen redovisade Banverket att grundvattenbortledningen kan komma att uppgå till i genomsnitt 300 l/s under 24 timmar och högst i genomsnitt 400 l/s under en timma.

Beträffande frågan om villkorspunkterna g) och h), användandet av TBM och villkorspunkten 1.2 e) hänvisar Banverket till vad som anförts ovan i bemötande av vad JA och CB anfört.

Sammanfattning av Banverkets redogörelse vid huvudförhandlingen

Under de två år som det tar att montera TBM avser Banverket att förbehandla Möllebackszonen. En förbehandling av Möllebackszonen är nödvändig för att Banverket skall kunna innehålla tillståndet om att maximalt bortleda 100 l/s. Banverket har givit in en miljökonsekvensbeskrivning rörande förbehandling av Möllebackszonen. De första 100 m av zonen utgör långt vittrad lera. Där är stabiliteten ett större problem än det inläckande grundvattnet. Resterande 200 m utgörs av ett vittrat och sprickrikt, mycket vattenförande berg. Denna del avses att injekteras med en cement- och bentonitblandning. Banverket har arbetat fram tre metoder för att förbehandla Möllebackszonen. Metod A innebär att zonen, innan TBM nått fram, fryses och injekteras genom långa horisontella hål i tunnelnivå. Metod B att frysning sker från tunnelnivå innan TBM nått fram, men att injekteringen görs från TBM. Enligt metod C skall frysning och injektering ske från marknivå.

Under sommaren 2003 borrades ett testhål får att undersöka om det är möjligt att med tillräcklig precision borra de långa hål som krävs för att metod A skall fungera. Försöket fick emellertid avbrytas när läckaget av injekteringsmedel upptäcktes i Lyabäcken. Läckaget kan bero på att ett för högt tryck användes när injekteringsmedel skulle föras ned i syfte att stabilisera borrhålet. Metod A är den enda metod som fungerar om förbehandlingen skall ske från tunnelnivå. Metod B är endast en nödlösning. Metod C kräver dispens från bestämmelser om naturreservat och strandskydd, men är den säkraste metoden. Frysning har emellertid vissa nackdelar bl.a. är det oerhört energikrävande.

Banverket åtar sig att frysa hela Möllebackszonen om det skulle visa sig nödvändigt för att kunna innehålla ett tillstånd om att bortleda maximalt 100 l/s eller om det skulle föreligga risk för spridning av injekteringsmedel. Banverket anser emellertid inte att det är realistiskt att inläckaget skulle kunna bli så stort att man skulle vara tvungen att frysa hela Möllebackszonen. Banverket känner sig övertygade om att den planerade förbehandlingen kommer att fungera. Det finns idag ingen utredning beträffande frysning av hela zonen. Det finns fler svaghetszoner i Hallandsåsen men det är enbart Möllebackszonen som behöver förbehandlas.

De krav som uppställts av Banverket på förbehandlingen av tunneln är att tätningen skall vara så god att man kan uppfylla de villkor som domstolen ställer. Man kan komma att tvingas att korta ner de öppna sträckorna i tunneln eller att stänga vissa fronter för att kunna innehålla kravet på 100 liter per sekund. Vid användandet av TBM behövs mindre injektering än vid B/S. Inläckaget kommer att variera efter sträckan. Bedömningen måste göras allt eftersom och man kan komma att under en kortare tid acceptera ett större inläckage för att sedan komma in i tätare berg där inläckaget minskar. Man kan även överväga att driva en kort sträcka utan injektering beroende på hur man ligger till med inläckaget under den perioden.

Banverket har vid huvudförhandlingen givit in ett utlåtande av docent JA och professor GG angående ”Spridning av kemikalier från injektering till grundvatten”. Genom utlåtandet och de uppgifter GG lämnade vid huvudförhandlingen anser Banverket det vara visat att man kan styra injekteringen så att en liknande händelse som den vid Lyabäcken inte upprepas. Av utlåtandet framgår sammanfattningsvis att det går att ta fram ett kontroll- och åtgärdsprogram för att styra injekteringen och som i tid garanterar att eventuellt kvarvarande oförutsedda händelser inte leder till oönskade konsekvenser. Förutsatt att ett kontroll- och åtgärdsprogram införs och följs, kommer inverkan på grundvatten i berg och jord att begränsas till tunnelns omedelbara närhet och definierade gränsvärden för kemikalier från injekteringen kommer inte att överskridas i kommunala vattentäkter eller skyddsvärda naturområden.

Uppgifter lämnade av professor RP som biträtt JA och BI vid huvudförhandlingen.

Inget av de tre alternativen som Banverket har presenterat rörande förbehandling av Möllebackszonen är orimligt, men inget av alternativen är tillräckligt säkert för att genomföra tunnelarbetet utan risk för påverkan på miljön. Frysning av hela zonen är ett bättre alternativ än injektering.

Rättegångskostnader

RN m.fl. (MLJs huvudmän)

I målet förekommer ett mycket omfattande utredningsmaterial. En viktig del i dessa utredningar utgörs av de grundvattenmodelleringar som tagits fram av Banverket. Det har varit nödvändigt att anlita en sakkunnig som kunnat granska utredningsmaterialet och biträda ombudet vid huvudförhandlingen. För att hålla nere kostnaderna har flera av sakägarna valt att gemensamt anlita docenten SF. SFs närvaro har varit påkallad under samtliga huvudförhandlingsdagar eftersom Banverket haft några av sina tekniska biträden vid sin sida under hela huvudförhandlingen. Sammantaget är målet av sådan karaktär och omfattning att det måste anses skäligt att de tillerkänns full ersättning för SFs biträde i målet. Det är inte rimligt att de i ett mål med mycket omfattande och komplicerande utredningar skall åläggas att svara för delar av ersättningen till det tekniska biträdet.

Banverkets bemötande

Banverket hänvisar till vad verket i miljödomstolen anfört rörande dels vissa principiella frågor, dels frågor om skäligheten i sig av begärd ersättning samt konstaterar att miljödomstolen har bedömt att begärd ersättning är oskälig.

BM m.fl. (NRs huvudmän)

Det hydrogeologiska materialet och simuleringarna i målet i miljödomstolen var mycket omfattande. Det är material som överhuvudtaget inte kan bedömas av jurister utan medverkan av en tekniskt kompetent person. Den fortsatta huvudförhandlingen betingades i hög grad av den kritik som SF tagit fram vid det första rättegångstillfället. Domstolens värdering av Banverkets utredning, som uppenbarligen skett mot bakgrund av deras talan, har resulterat i att domstolen endast med villkoret om tillförsel av vatten till våtmarker m.m. ansett sig kunna meddela tillståndet. Detta kan inte innebära annat än att SFs medverkan uppenbarligen haft avgörande betydelse för domens utformning.

Avräkning får inte ske i vidare mån det avser ersättning som utbetalats enligt förordnandet i domen.

Banverkets bemötande

Banverket hänvisar till vad som ovan anförts ovan rörande RN m.fl. samt tillägger. BM m.fl. har yrkat att Banverkets avräkningsrätt skall upphävas. Det torde bygga på ett missförstånd. Det ligger i sakens natur att Banverket, som så långt som möjligt fortlöpande gottgjort sakägarna för rättegångskostnaderna, äger avräkna vad som redan betalats.

RJ m.fl. (GTs huvudmän)

I ett mål av denna storlek och svårighetsgrad är det i högsta grad rimligt att det tekniska biträdet SF har haft möjlighet att inför den fortsatta huvudförhandlingen i målet noga sätta sig in i de frågor som skulle avhandlas samt att med de fem sakägarombud som gemensamt anlitat honom diskutera invändningar som kunde resas och ståndpunkter som skulle intas i målet. Det är också fullt berättigat att det tekniska biträdet har haft möjlighet att närvara under hela huvudförhandlingen. Även om Banverket något minskat på sitt stora uppbåd av tekniska biträden under de två sista huvudförhandlingsdagarna har Banverket ändock haft tekniska biträden dessa dagar, vilket gör det fullt berättigat att sakägarombuden haft tillgång till SFs expertkunskap även dessa dagar. Det har för Banverket utgjort en besparing att sakägarombuden gemensamt anlitat SF. Därigenom har en samordning av många ståndpunkter kunnat göras, vilket varit processekonomiskt fördelaktigt. Kostnaderna hade blivit avsevärt högre om ombuden var för sig anlitat egna tekniska biträden. Sammantaget är SFs arbetsinsats att se som berättigad och skälig. Ersättning för utlägg i den delen bör därmed utgå fullt ut.

Banverkets bemötande

Banverket hänvisar till vad som ovan anförts rörande RN m.fl.

JAH m.fl. (RLs huvudmän)

Banverket hade åtagit sig svara för kostnaden för SF, varför det framstår som förvånande att Banverket i slutändan inte är berett att tillstyrka full ersättning för dennes arbete. Hela huvudförhandlingen liksom tiden dessförinnan har SFs närvaro och biträde varit nödvändigt. Överläggningar har pågått med SF ända till processens slut. Av SF yrkat arvode får därför anses skäligt och skall medges fullt ut

Banverkets bemötande

Banverket hänvisar till vad som ovan anförts rörande RN m.fl.

TJ m.fl. (CBs huvudmän)

Miljödomstolen synes endast ha gjort en skönsmässig bedömning av SFs kostnadsräkning. Att det tekniska biträdet i detta avancerade mål skulle ha lagt ned mindre arbete än vart och ett av ombuden får anses orimligt. Vidare utgör den godkända arbetstiden endast cirka elva timmar per ombud vilket måste betraktas som orättmätigt jämfört med Banverkets stora konsultuppbåd.

Banverkets bemötande

Banverket hänvisar till vad som ovan anförts rörande RN m.fl.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Skåne län

Länsstyrelsen avstyrker bifall till överklagandena. Banverkets miljökonsekvensbeskrivning uppfyller, sedan kompletteringar skett rörande påverkan på Natura 2000-områdena, de krav som ställs i 6 kap. 7 § miljöbalken. Ett tillstånd till att bortleda i medeltal 100 l/s inläckande grundvatten ur den blivande järnvägstunneln kan inte befaras föranleda skada och olägenhet av väsentlig betydelse på naturmiljön på Hallandsåsen. Detta ställningstagande baseras inte bara på Banverkets i målet ingivna modellberäkningar, utan även på övriga utredningar och då särskilt uppgifter som framkommit inom ramen för det ekologiska kontrollprogrammet för Hallandsåsen. Detta kontrollprogram har pågått under tre år och någon påverkan på miljön har inte konstaterats, med undantag av Hallandsåsens nordsluttning där det emellertid finns en konkurrerande skadeorsak i form av en bergtäkt. Det bör beaktas att merparten av bortledandet följer drivningsfronten och sålunda inte är tänkt att pågå under en längre tid från en och samma plats. Det går att ta sig igenom åsen med en tunnel utan att påverka Natura 2000-områdena i en sådan omfattning att tillstånd inte kan lämnas. Länsstyrelsen accepterar de av miljödomstolen meddelade villkoren 1.2 g) och h) samt den delegation länsstyrelsen erhållit. Det föreligger inga större problem att inom ramen för länsstyrelsens tillsynsansvar hantera villkorspunkterna g) och h).

De skadeförebyggande åtgärder som avses i punkten g) bör ske undantagsvis och efter noggrant övervägande. Detta då det finns risk för att den skadeavhjälpande åtgärden kan medföra skada i sig eller förvärra den påverkan som redan skett. Det är viktigt att de i punkten g) angivna åtgärderna inte sätts in ”för säkerhets skull” utan endast när det finns en reell risk för bestående skada.

Om åtgärd behöver vidtas finns det ett stort antal brunnar på åsen ur vilka vatten kan tas. Det vatten som skall användas måste först kontrolleras med avseende på kvalitet. Därefter bör, i de fall vattnet tas ur berggrunden, vattnet luftas innan det släpps ut i vattendrag eller våtmarker. En eventuell tillförsel av vatten bör ske under växtperioden. Då någon skada av betydelse inte kunnat konstateras i de områden inom vilka delar av tunneln redan drivits klart torde det bli fråga om att tillföra små volymer vatten.

Banverket håller på att ta fram en genomförandeplan där det framgår vid vilka tidpunkter som drivningsfronten befinner sig inom ett visst område.

Länsstyrelsen är kritisk till hur Banverket hanterade den under sommaren uppkomna situationen vid Lyabäcken, men anser inte att detta i sig skulle innebära att Banverket bryter mot de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken.

Villkoret 1.2 g) bör ges följande ändrade lydelse.

”Då det finns anledning till antagande att grundvattenbortledningen skulle leda till skada på Natura 2000-områdena eller andra områden av allmänt miljöintresse, äger Länsstyrelsen i Skåne län rätt att förelägga Banverket att kompensera effekterna av bortledandet genom att leda vatten till området eller i övrigt vidta åtgärder i syfte att undvika eller minska risken för skada. Saknar länsstyrelsen underlag för en bedömning enligt ovan äger länsstyrelsen efter samråd med Banverket att på Banverkets bekostnad företa erforderliga kompletterande utredningar.”

Med denna skrivning har länsstyrelsen möjlighet att vidta andra åtgärder än att ålägga Banverket att återleda vatten, t.ex. att lyfta upp fisk ur vattendrag innan vatten återleds. Även villkorspunkten 1.2 h) bör ändras. De två första meningarna kan kvarstå med ändrat datum. Därefter skall villkoret erhålla följande lydelse.

”För varje delområde skall Banverket i god tid innan drivningsfront når respektive delområde till länsstyrelsen redovisa vilka markområden inom delområdet som beräknas komma att utsättas för grundvattensänkning, dess storlek och tid för avsänkningen.”

Andra och tredje stycket i nu gällande villkor kan utgå.

Naturvårdsverket

Vid en prövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken bör man pröva verksamheten i sig och inte väga in skyddsåtgärder och villkor. Begreppet ”miljön” i denna bestämmelse avser ett vidare begrepp än enbart de specifika skyddsintressena och bör tolkas som ”naturmiljö”. Beaktas Banverkets ansökan i dess helhet, inklusive nödvändiga tätningsåtgärder, finns det en risk för betydande påverkan av Lyabäcken. Däremot föreligger inte risk för påverkan av de specifika skyddsintressen som utpekats i Natura 2000-området. En tillståndsprövning enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken bör ske. Vid prövning enligt 7 kap 28 b § miljöbalken skall man på sedvanligt sätt ta hänsyn till de villkor som uppställts för att begränsa påverkan på miljön. Det föreligger inte en sådan risk för skada att det skulle bli aktuellt att säga nej till Banverkets projekt.

Villkoret 1.2 g) i miljödomstolens dom är befogat, men skall användas som en yttersta säkerhetsåtgärd. Det är osannolikt att det kommer att behöva återföras vatten till andra vattendrag än möjligtvis Lyabäcken. Den exakta utformningen av villkoren g) och h) kan behöva ses över. Länsstyrelsens förslag på ny skrivning av villkoren g) och h) medför en ändring i sak. Genom den nya skrivningen ändras skaderekvisitet och det förtydligas att villkoren avser Natura 2000-områden och andra ur miljösynpunkt skyddsvärda intressen.

Den typ av skadeförebyggande åtgärd som avses i villkorspunkten g) bör endast vidtas i undantagsfall och efter noggrant övervägande. Det kan inte uteslutas att tillförsel av vatten av en annan kvalitet är det naturligt förekommande också kan ha en negativ inverkan på biotopen/vissa arter. Det tillförda vattnet bör alltid så långt som möjligt anpassas till naturliga förhållanden.

En utgångspunkt vid bedömningen om grundvattenbortledningen riskerar att medföra sådana skada som skulle motivera tillförsel av grundvatten är att bedöma risken för irreversibel skada, dvs. skada som medför att vissa arter inte kan återhämta sig. Den eventuella skada som kan föranledas av grundvattenbortledningen måste också vara mer omfattande än den skada som kan förväntas under ett eller flera på varandra följande naturligen förekommande torrår. Givet dessa begränsningar torde det i första hand sannolikt bli fråga om att leda vatten till vattendrag.

Det är av stor vikt att kunna särskilja klimatbetingande uttorkningseffekter på biota och ytvattenstånd från effekter orsakade av grundvattenbortledning. Det är därför angeläget att det finns referensområden med referenspunkter utanför påverkansområdet för Banverkets grundvattenbortledning. Sådana referensytor bör provtas med avseende på grundvattenstånd i jord och berg liksom med avseende på status hos inventerade torkkänsliga växtarter. Referensområdena bör ha så geologiskt, hydrologiskt och ekologiskt likartade förhållanden som de för uttorkning känsliga områden inom Natura 2000-områdena och andra skyddsvärda områden.

Det finns inte några tekniska svårigheter med att utvinna, leda fram och distribuera vatten till de vattendrag som eventuellt kan komma ifråga för en sådan åtgärd. Det tekniska genomförande att utvinna, behandla och tillföra grundvatten till markytan inom begränsade områden känsliga för torka bedöms inte heller föranleda några svårigheter. Banverket bör tydligare redovisa storleken av det flöde, som erfordras vid tillförsel av vatten till vattendrag i de fall detta skulle bli aktuellt. Storleken av behovet av tillförsel av vatten påverkar val av lösning för att lösa vattenförsörjning. En sådan redovisning av vattenbehovet bör baseras på vattenbalansberäkningar för aktuellt vattendrag. När det gäller tillförsel av vatten till för torka känsliga markområden bör man i första hand tillföra vatten till markytan. Frågan om behandling av grundvatten som skall släppas till vattendrag och mark bör inte endast kopplas till behandlingsmetod, utan här är även krav på vattenkvalitet bl.a. halt av järn, mangan och grumlighet viktiga parametrar att beakta.

Sammanfattningsvis bedömer Naturvårdsverket att det går att uppfylla syftet med villkorspunkterna g) och h).

SLU

För byggskedet är underlaget för bedömningarna av effekterna av en grundvattensänkning behäftat med en avsevärd osäkerhet. Skälet för detta är att det saknas yttäckande simulering av förväntad grundvattensänkning i jordlagret och att kunskapsunderlaget för hur olika biotoper reagerar på en tillfällig grundvattensänkning med efterföljande återhöjning är ofullständigt. Man kan inte utesluta att bortledandet av grundvatten under byggskedet kan få betydande konsekvenser för vissa av de värdefulla naturområdena. Avgörande för effekterna på naturmiljön är den aktuella biotopens känslighet för grundvattensänkning, avsänkningens varaktighet och tidpunkten under året när avsänkningen inträffar. Nederbördssituationen under den period då en grundvattensänkning sker är av avgörande betydelse för effekterna på vegetationen.

Eftersom bortledandet av vatten följer drivningsfronten kommer, förutsatt att arbetet fortsätter som planerat, behovet av artificiell tillförsel av vatten att vara tidsmässigt begränsat för ett och samma delområde. Under året bedöms behovet huvudsakligen vara begränsat till vegetationsperioden. Bland de mest värdefulla områdena inom den påverkade arean är s.k. översilnings- eller genomsilningsmarker, dvs. områden där grundvattnet rör sig på eller strax under markytan. För dessa och andra för torka känsliga områden finns det möjligheter att inom begränsade arealer minska eller eliminera grundvattensänkningen genom artificiell infiltration av vatten.

Tekniskt bedöms möjligheterna vara goda att genom tillförsel av vatten minska de skador som sänkningen av grundvattennivån kan medföra. Grundvatten för ändamålet finns enligt Banverket tillgängligt inom rimligt avstånd. Olika former av bevattning (droppbevattning, spridarbevattning, översilning etc.) kan användas för att sprida vattnet över områden där grundvattensänkning skall motverkas. Möjligheterna att upprätthålla ett flöde i vattendragen genom infiltration i närheten av utströmningsområden eller genom tillförsel av vatten direkt i vattendragen bedöms vara goda. Oavsett variationer i vattnets innehåll av lösta ämnen, pH, temperatur, syrehalt etc. får vattnet när det passerar markens övre skikt en tämligen enhetlig sammansättning. Däremot kan höga halter av järn och magan behöva åtgärdas.

För de skyddsvärde objekten vill SLU betona behovet av att grundvattennivån fortlöpande kontrolleras så att man i tid kan bedöma när en reell risk för bestående skada kan uppstå. I handlingsberedskapen ingår också att pumpar, ledningar och annan utrustning skall finnas tillgängliga för snabba insatser.

Villkoren 1.2 g) och h) behövs då det inte går att utesluta att grundvattenbortledningen får effekter på värdefulla miljöer. Det behövs kontrollprogram, då det inte är möjligt att förlita sig på modeller. Sammanfattningsvis är det möjligt att genom temporär tillförsel av vatten undvika eller minska den skada som grundvattensänkningen kan orsaka i våtmarker, vattendrag och andra torkkänsliga områden.

SGU

Hallandsåsens geologi och grundvattenförhållanden är komplicerade. Vid en modellering av åsen måste starkt generaliserade värden tas in i modellen. Det är tveksamt om ytterligare modellberäkningar skulle tillföra målet någon väsentlig ökad kunskap om påverkan på våtmarker, vattendrag och andra känsliga områden. Däremot är ett omfattande kontrollprogram nödvändigt för att kontrollera grundvattensänkningens utbredning. De kontroll- och referensbrunnar som enligt deldomen skall anläggas och bibehållas är av synnerligen stor betydelse för uppföljningen av tunneldrivningens påverkan på grundvattenförhållandena. I deldomen beslutade skyddsåtgärder angående tillförsel av vatten till vattendrag och känsliga områden bör fungera väl under förutsättning att det tillförda vattnets sammansättning överensstämmer med vattnet inom det aktuella området. Förutom järn- och manganhalter bör även pH-värde och hårdhet vara likartade mellan de olika vattnen. Det finns inga invändningar mot de spridningstekniker som Banverket redovisat. SGU delar länsstyrelsens uppfattning att det sannolikt endast behövs tillföras små volymer vatten till ett begränsat antal områden för att förhindra skador.

Båstads kommun

Det bedöms som möjligt att genomföra tunnelbygget på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Kommunen har en grundvattentäkt i närheten av Möllebackszonen och en i närheten av Axeltorpszonen. Det är viktigt med bra kontrollprogram för att minska risken för påverkan. Händelsen vid Lyabäcken bekräftar vikten av bra kontrollprogram. Kommunen ansluter sig till läns

styrelsens förslag till ändrad lydelse av villkoren 1.2 g) och h). Dessa villkor är

välgrundade och behövliga, de bör dock inte användas ”för säkerhets skull” utan endast då det finns en reell risk för bestående skada eller påverkan, vilken i sin tur skall bero på Banverkets grundvattenbortledning. Vid varje enskilt tillfälle bör noggranna överväganden ske beträffande risken för att den skadeavhjälpande åtgärden kan medföra en skada i sig eller förvärra den påverkan som redan skett. Kommunen medger att verkställighetstillstånd meddelas.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet avstyrker bifall till överklagandet. Den sökta vattenverksamheten kan inte befaras medföra skada eller olägenheter av väsentligt betydelse för miljön. De villkor till skydd för allmänna intressen som miljödomstolen föreskrivit (villkoren g, h och bemyndigandet i 1.9 a) är därför obehövliga. Verksamheten är tillåtlig även utan dessa villkor.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Inhämtande av förhandsbesked från EG-domstolen

Ett inhämtande av förhandsavgörande från EG-domstolen är inte nödvändigt för att Miljööverdomstolen skall kunna döma i målet. Yrkandet skall därför avslås.

Res judicata

Miljööverdomstolen har i beslut den 26 augusti 2003 avslagit överklagandet av miljödomstolens beslut den 11 april 2002, i vilket miljödomstolen lämnade invändningen om res judicata utan bifall.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljödomstolen har anfört att den av Banverket upprättade miljökonsekvensbeskrivningen i förening med de av domstolen föreskrivna villkoren uppfyller kraven på en sådan beskrivning i 6 kap.miljöbalken. JA, BI och ACO m.fl. har invänt att brister och felaktigheter i en miljökonsekvensbeskrivning inte kan läkas genom uppställande av villkor såsom skett i miljödomstolens dom.

Om en domstol anser att en miljökonsekvensbeskrivning är otillräcklig och bör kompletteras skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Om miljökonsekvensbeskrivningen inte kompletteras så att den blir godtagbar för en prövning av ansökan i sak kan miljökonsekvensbeskrivningen inte godkännas och ansökan skall därför avvisas. Prövningen av en miljökonsekvensbeskrivning skall vara fristående från prövningen av ansökan. Det är därför inte möjligt att genom att föreskriva villkor för tillståndet läka brister i en miljökonsekvensbeskrivning.

Banverket har tillsammans med ansökan om tillfälligt tillstånd till bortledande av grundvatten m.m. givit in en miljökonsekvensbeskrivning. Miljödomstolen har förelagt Banverket med stöd av 22 kap. 2 § miljöbalken att avhjälpa vissa brister, bl.a. beträffande grundvattenbortledningens effekter på Natura 2000-områden. Banverket har därefter inkommit med begärd komplettering. Miljööverdomstolen finner att Banverkets miljökonsekvensbeskrivning, tillsammans med senare ingiven komplettering, innehåller de uppgifter som krävs enligt 6 kap. 7 § miljöbalken och uppfyller det i 6 kap. 3 § miljöbalken angivna syftet. Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller såldes kraven i 6 kap.miljöbalken.

Bortledning av grundvatten

Rådighet

Banverket har erforderlig rådighet för bortledande av inläckande grundvatten från monteringshallarna för TBM. Tillförsel av vatten för bevattning är inget vattenföretag enligt 11 kap. 2 § miljöbalken och erfordrar i sig ingen rådighet.

Underlåtenhet att följa eller ansöka om tillstånd - 16 kap. 6 § miljöbalken

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att tillstånd inte kan vägras med stöd av 16 kap. 6 § miljöbalken. Vad som i juni 2003 inträffat vid Lyabäcken påverkar inte denna bedömning.

Samhällsekonomisk tillåtlighet - 11 kap. 6 § miljöbalken

Miljööverdomstolen drar samma slutsatser som miljödomstolen i frågan om vattenverksamhetens tillåtlighet enligt 11 kap. 6 § miljöbalken.

Banverkets möjlighet att innehålla tillståndet om 100 l/s

En förutsättning för att Banverket skall kunna begränsa mängden inläckande grundvatten så att inte mer än tillståndgiven mängd om i medeltal 100 l/s behöver bortledas, är att Banverket kan täta Möllebackszonen i tillräcklig grad. Banverket har redovisat tre metoder för förbehandling av Möllebackszonen. Av dessa metoder har Banverket fört fram metoderna A och C som huvudalternativ. Båda metoderna innebär att en viss del av zonen fryses och resten förinjekteras. Skillnaden mellan metoderna består i att metod A genomförs från tunnelnivå och metod C från marknivå. Metod A har av Banverket beskrivits som en mer osäker metod än C. Det var i samband med att metod A testades som injekteringsmedel upptäcktes i Lyabäcken. I samband med huvudförhandlingen har Banverket åtagit sig att som ett sista alternativ frysa hela Möllebackszonen och inte bara en del av den. Det har från sakägarnas sida framförts tveksamheter om möjligheten att genom injektering täta Möllebackszonen i tillräcklig grad. Däremot har varken sakägare eller myndigheter invänt mot frysning som metod.

Miljööverdomstolen finner att frysning framstår som den säkraste metoden vid förbehandling av Möllebackszonen. Med befintlig utredning är det dock inte möjligt att säga vilken metod som totalt sett är lämpligast och val av förbehandlingsmetod i sig är inte föremål för Miljööverdomstolens prövning. Av Banverkets utredning framgår emellertid att det finns metoder, inklusive frysning av hela zonen, som möjliggör en tillräcklig tätning av Möllebackszonen för att tillståndet till grundvattenbortledning med i medeltal 100 l/s skall kunna innehållas både vid en drivning med TBM och B/S.

Det är inte endast vid Möllebackszonen som förinjektering behövs, utan drivningen av tunneln i dess helhet kommer att kräva förbehandling i form av injektering för att mängden inläckande grundvatten skall kunna begränsas. Vid drivning med B/S krävs en mer omfattande injektering än vid användandet av TBM. En förutsättning för att tillstånd skall kunna lämnas till sökt grundvattenbortledning är att metoderna för att begränsa inläckaget inte i sig medför en oacceptabel påverkan på människor eller natur.

Banverket har åberopat ett utlåtande från den 2 september 2003 av docent JA och professor GG angående ”Spridning av kemikalier från injektering till grundvatten”. Av utlåtandet framgår att det går att ta fram ett kontroll- och åtgärdsprogram för att styra injekteringen. Förutsatt att detta sker bedöms inverkan på grundvatten i berg och jord begränsas till tunnelns omedelbara närhet. Vidare görs bedömningen att gränsvärden för kemikalier från injekteringen inte kommer att överskridas i kommunala vattentäkter eller skyddsvärda naturområden.

Miljööverdomstolen, som förutsätter att Banverket i enlighet med vad som anförs i utlåtandet kommer ta fram erforderliga kontroll- och åtgärdsprogram, bedömer att det är möjligt att genomföra injekteringen på ett sådant sätt att kommunala vattentäkter eller skyddsvärd natur inte påverkas negativt.

Genom förbehandling med injektering/frysning och med möjligheten att vid B/S bestämma på hur många fronter tunneldrivning skall ske, bedömer Miljööverdomstolen att Banverket vid användandet av båda drivningsmetoderna kan innehålla tillståndsgiven mängd om 100 l/s bortlett grundvatten som ett rullande 30-dygns medelvärde.

Påverkan på naturmiljön

Bortledning av stora mängder grundvatten är en verksamhet som typiskt sett kan antas påverka miljön i närliggande områden som är känsliga för torka. En grundvattenbortledning av i medeltal 100 l/s är av den omfattningen att den sannolikt kan komma att påverka miljön inom i vart fall de Natura 2000-områden på Hallandsåsen som ligger i närheten av tunnelsträckningen, dvs. i första hand Lyabäcken, Ledtorpet och delar av Korup. Den omständigheten att det inte kan uteslutas att det bortledande av grundvatten som redan skett påverkat miljön i Natura 2000-området Hallandsåsens nordsluttning ger stöd för denna uppfattning. Beträffande övriga områden kan konstateras att Slottet och Hallandsåsens nordsluttning nu är passerade av tunneldrivningen och därför inte kan antas komma att utsättas för ytterligare påverkan. Lya ljunghed - Älemossen och Älemossen - Hulrugered ligger i utkanten av influensområdet för grundvattensänkning i berg. Då grundvattensänkningen i jord alltid är mindre än avsänkningen i berg samt då avsänkningen är betydligt kraftigare över tunnelsträckningen än i området kring influensområdets utkanter, kan naturmiljön i Lya ljunghed - Älemossen och Älemossen - Hulrugered inte antas påverkas på ett betydande sätt. Sammanfattningsvis kan dock naturmiljön inom i vart fall vissa av Natura 2000-områdena på Hallandsåsen antas komma att påverkas på ett betydande sätt varför tillstånd till den sökta verksamheten krävs enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Som ovan anförts är det i huvudsak naturmiljön i Lyabäcken, Ledtorpet och delar av Korup som riskeras att på ett betydande sätt påverkas av grundvattenbortledningen. För att tillstånd skall kunna lämnas enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken fordras att den sökta verksamheten, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter, inte kan skada de livsmiljöer som avses att skyddas. Den av Banverket använda MIKE SHE-modelleringen utgör ett bra verktyg för att bedöma grundvattenavsänkningen, förutom i berg, också i jord. Samtidigt måste beaktas att den osäkerhet som finns om jordlagrens vattengenomsläpplighet och dess mäktighet i varje enskild punkt medför att det beräknade resultatet blir behäftat med en viss osäkerhet, speciellt gäller detta utanför typområdena. När på året drivningsfronten passerar ett område, drivningshastigheten och nederbördsmängden under de kommande åren bidrar också till osäkerheten i resultatet. Även om detaljeringsgraden i modellberäkningarna skulle drivas längre, vilket Miljööverdomstolen inte finner erforderligt, så kommer resultatet att vara behäftat med en viss osäkerhet. Sammantaget finns det skäl att anta att de utpekade livsmiljöerna som är känsliga för torka och som ligger i närheten av tunnelsträckningen skulle kunna skadas av grundvattenbortledningen. Det ankommer därmed på Banverket i enlighet med försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § andra stycket miljöbalken att vidta åtgärder så att risken för skada begränsas.

Den fråga som därefter uppkommer är om det är möjligt att genom vidtagande av skyddsåtgärder förhindra att grundvattenbortledningen skadar de skyddade livsmiljöerna i nämnda Natura 2000-områden. Både Naturvårdsverket och SLU har bedömt att det genom tillförsel av vatten går att undvika eller minska den skada som en grundvattensänkning kan förorsaka i områden känsliga för torka. Miljööverdomstolen gör ingen annan bedömning i detta avseende och delar miljödomstolens uppfattning att verksamheten kan tillåtas enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken.

Skada eller olägenhet av väsentlig betydelse

Med beaktande av vad som anförts ovan beträffande möjligheten att genom tillförsel av vatten motverka de eventuella skador som grundvattenbortledningen skulle kunna medföra på allmänna intressen, kan verksamheten inte befaras föranleda skada av väsentlig betydelse för miljön. Den s.k. stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken aktualiseras därför inte.

Villkor för tillståndet

Flödesbegränsningar, villkorspunkten 1.2 b)

Med de villkor som meddelats kan det inte antas att ett bortledande av grundvatten med i medeltal 100 l/s kommer att medföra skada på miljön. Vid denna bedömning har beaktats att en betydande del av den tillståndsgivna mängden kan komma att läcka in i ett begränsat avsnitt av tunneln. Det saknas därför anledning att begränsa mängden bortlett grundvatten ytterligare samt att dela in tunneln i sektioner med ett maximalt inläckage för varje avsnitt.

Från miljösynpunkt saknas det anledning att föreskriva ett maximalt dygnsmedelvärde för grundvattenbortledningen.

Ett gränsvärde är ett straffsanktionerat begränsningsvärde som inte får överskridas. Det ankommer på Banverket att vidta åtgärder för det fall att det gränsvärde som gäller för tillståndet om 100 l/s som ett rullande 30-dygns medelvärde riskerar att överskridas.

TBM, villkorspunkten 1.2 c)

Några sakägare har yrkat att skyldigheten att använda TBM skall vara ovillkorlig. Miljööverdomstolen har ovan bedömt att Banverket vid användandet av båda drivningsmetoderna kan innehålla tillståndsgiven mängd om 100 l/s bortlett grundvatten som ett rullande 30-dygns medelvärde. Det saknas därför anledning att föreskriva att endast TBM får användas. Såsom miljödomstolen föreskrivit bör dock TBM användas i första hand då påverkan på vattenförhållandena blir mindre och kortvarigare vid användning av TBM än vid B/S.

Målsättningsvärde för inläckande grundvatten, villkorspunkten 1.2 e)

Ett målsättningsvärde bör normalt inte användas som ett begränsningsvärde i villkor. I förevarande fall är det dock fråga om en speciell situation där villkoret styr omfattningen av tätningsåtgärderna vilket - även efter det att det tillfälliga tillståndet har upphört att gälla - får betydelse för vilket mängd grundvatten som kommer att läcka in. Med hänsyn till betydelsen av att tätningen av tunneln blir så god som möjligt samtidigt som det tillstånd som gäller för driftskedet medger att en större mängd grundvatten får bortledas, är det rimligt att använda sig av ett målsättningsvärde för byggskedet. Banverket har också anfört att man kommer att sträva efter att flödet av i tunneln inläckande grundvatten inte skall överstiga 2 l/s och 1 000 m tunnelsträcka när tunneln är färdig.

Några sakägare har yrkat att villkoret förtydligas så att det framgår att mängden vatten om 2 l/s och 1 000 m tunnelsträcka, avser det sammanlagda bortledandet i båda huvudtunnlarna och anslutande tvärtunnlar. Miljööverdomstolen tolkar villkoret som att detta redan gäller, men förtydligar ändå villkoret på sätt som framgår av domslutet.

Skyddsåtgärder för miljön, villkorspunkterna g) och h)

De av miljödomstolen meddelade villkorspunkterna 1.2 g) och h) avser inte endast Natura 2000-områden utan även andra områden av allmänt miljöintresse. Eftersom Banverket inte har överklagat dessa villkor saknas det anledning för Miljööverdomstolen att överväga vilka områden som närmare skall omfattas av villkoren.

Banverket har tolkat villkor 1.2 g) på så sätt att det endast är grundvatten som leds bort enligt tillståndet 1.1 a) som kan komma att återledas och att det aldrig kan bli fråga om att ta vatten från andra källor för att kompensera grundvattenbortledningen. Miljööverdomstolen gör den bedömningen att villkor 1.2 g) inte är begränsat på det sätt som Banverket hävdat. Skyldigheten att vidta åtgärder enligt villkoret begränsas däremot bl.a. på så sätt att det endast är effekter av bortledningen som skall kompenseras. Vilka mängder vatten som behövs vid varje enskilt tillfälle för att kompensera dessa effekter torde inte alltid svara mot det för stunden eller det i medeltal bortledda grundvattnet. Mot bakgrund härav kan det uppkomma behov av att använda även annat vatten än bortlett grundvatten för att uppfylla villkoret. Detta bör uttryckligen framgå av villkoret.

Med hänsyn till vad som anförts ovan och till vad i första hand Länsstyrelsen anfört angående villkorens utformning bör villkoren ges en delvis ändrad lydelse i enlighet med vad som framgår av domslutet.

Villkorspunkterna anger kriterierna för när Banverket skall vidta skadeförebyggande åtgärder. Det måste dock göras en bedömning i varje enskilt fall om dessa kriterier är uppfyllda och om återgärderna skall vidtas. Åtgärderna måste utföras med försiktighet och under kontrollerade former. Med hänsyn härtill bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att föreskriva när åtgärder skall vidtas och även de närmare villkoren för hur det skall ske.

KJ samt I och HR har framställt yrkanden rörande åtgärder avseende sinande bäckar och vattendrag på enskilds fastighet. Banverket har i miljödomstolen åtagit sig att utreda vilka bäckar som sinat på grund av tunnelarbetena samt göra en uppskattning av vattenföringen i dessa bäckar. Miljööverdomstolen bedömer att några villkor på grund av detta åtagande inte behövs.

Kontrollfrågor m.m.

Banverket har vid huvudförhandlingen redovisat vilka slutsatser man dragit med anledning av sommarens utsläpp i och vid Lyabäcken. Enligt Banverket finns vissa brister i ledningssystemet och verket avser därför att vidta åtgärder för att stärka organisationen och för att därigenom erhålla bättre kontroll över anlitade entreprenörer.

Miljööverdomstolen delar Banverkets egen slutsats att ledningssystemet måste genomgå en förändring. Med hänsyn till den känsliga miljön på Hallandsåsen och till projektets historia är det av synnerlig vikt att miljölednings- och styrningsfrågor fungerar oklanderligt. Det är inte möjligt för Miljööverdomstolen att föreskriva villkor om detta, utan Miljööverdomstolen förutsätter att den interna miljökontroll som finns inom Banverket och projektet fungerar på avsett sätt. Enligt 26 kap. 19 § miljöbalken åligger det också en verksamhetsutövare att fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga olägenheter och skador. Att miljökontrollen fungerar är ytterst även en förutsättning för att innehålla villkoren och utnyttja det tillstånd som lämnas.

Vad i övrigt gäller kontroll av verksamheten gör Miljööverdomstolen den bedömningen att de särskilda frågor angående kontroll som uppkommit under handläggningen i Miljööverdomstolen - bl.a. referenspunkter för Natura 2000-områdena och de för uttorkning känsliga områdena utanför påverkansområdet, erforderlig kontroll av grundvattensänkningen i dessa områden och kontroll i samband med injektering - kan och bör lösas på sedvanligt sätt mellan Banverket och tillsynsmyndigheten.

Prövotidsbestämmelser

Miljööverdomstolen finner att de av miljödomstolen föreskrivna prövotidsbestämmelserna inte bör ändras.

Verkställighetsförordnande

Det framgår av miljödomstolens dom att villkoren 1.2 g) och h) har föreskrivits med avseende både på den s.k. stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken och för att kunna meddela tillstånd enligt 7 kap. 28 b § samma balk och att de i villkoren föreskrivna skyddsåtgärderna utgjort en förutsättning för verksamhetens tilllåtlighet. Trots den vikt som i och med detta måste ha lagts vid att skyddsåtgärderna kan fylla sitt syfte har åtgärderna inte belysts under handläggningen i miljödomstolen. Att under dessa förhållanden förordna att tillståndet fick tas i anspråk innan domen vunnit laga kraft borde inte ha skett. Miljööverdomstolen har därför i beslut den 26 maj 2003 förordnat om inhibition av verkställigheten.

De invändningar som i Miljööverdomstolen riktats mot tillåtligheten har i den del som rört möjligheten att uppnå syftet med villkorspunkterna 1.2 g) och h) framstått som befogade i brist på utredning som visat motsatsen. Även de invändningar som rört möjligheten att innehålla tillståndsgiven mängd bortlett vatten har, särskilt efter sommarens händelse vid Lyabäcken, varit motiverade. Av den utredning som numera föreligger i målet framgår att det endast i undantagsfall kommer att bli fråga om att återleda vatten enligt villkorspunkten 1.2 g). I de fall ett återledande av vatten behöver ske har remissmyndigheterna bedömt att villkorspunkten kommer att kunna fylla sitt syfte, nämligen att motverka skada på miljön till följd av grundvattenbortledningen.

Även vad gäller frågan om möjligheten att kunna innehålla tillståndsgiven mängd bortlett grundvatten och den därmed sammanhängande frågan om förbehandling av svaghetszoner har utredningen kompletterats i Miljööverdomstolen. Med de utredningar som nu föreligger anser Miljööverdomstolen att det inte längre finns någon grundad invändning mot tillåtligheten. Mot bakgrund härav och med hänsyn till det intresse som finns av att snabbt kunna återuppta tunnelprojektet bedömer Miljööverdomstolen att den tidigare meddelade inhibitionen bör upphävas och verkställighetsförordnande meddelas.

Tillståndets giltighetstid m.m.

Med hänsyn till Miljööverdomstolens inhibition av miljödomstolens verkställighetsförordnande bör tillståndstiden, arbetstiden och den tid inom vilken den miljöfarliga verksamheten skall ha satts igång förlängas med fem månader.

Övriga sakfrågor

I den mån framställda yrkanden inte har tillgodosetts eller särskilt bemötts genom vad Miljööverdomstolen anfört ovan finner Miljööverdomstolen inte skäl föreligga att bifalla dessa yrkanden.

Miljööverdomstolens sammanfattande bedömning av sakfrågorna

Miljööverdomstolen har således sammanfattningsvis funnit att det inte finns något hinder att meddela tillstånd enligt miljöbalken till den ansökta grundvattenbortledningen på de villkor som meddelats av miljödomstolen och med de kompletteringar och ändringar som Miljööverdomstolen angett. Det finns alltså tekniska förutsättningar för att klara de miljömässiga kraven. En nödvändig förutsättning är att tunnelprojektet organiseras och leds på ett sådant sätt att Banverket har full kontroll och insyn i alla de arbetsmoment som kan påverka miljön. Detta i sin tur förutsätter en omfattande kontroll av verksamheten för att motverka eller förebygga olägenheter för miljö. Miljööverdomstolen förutsätter att så sker.

Rättegångskostnader i miljödomstolen

Sakägarna har rätt att få sina kostnader i miljödomstolen ersatta av Banverket i den mån kostnaderna varit skäligen påkallade för att tillvarata deras rätt.

De av miljödomstolen fastställda beloppen motsvarar ett skäligt belopp.

Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen

Banverket har medgett yrkad ersättning för rättegångskostnader till JA och BI i den del som avser ersättning för RPs arbete. Yrkandet skall på grund härav bifallas.

Sakägarna har inte vunnit framgång med sina överklaganden. De skall därför stå sina egna rättegångskostnader.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast den 2003-11-14

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.