MÖD 2004:49

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2000-12-19 i mål nr M 116-99,

se bilaga A

KLAGANDE

1. Skellefteå Kraftaktiebolag, 556016-2561, 931 80 SKELLEFTEÅ

2. PiteEnergi Handel AB, 556527-9964, Box 738, 941 28 PITEÅ

Ombud

Advokaten UW

SAKEN

Ansökan om lagligförklaring av ombyggnader av regleringsdammar vid sjön Rappens utlopp m.m.

________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut på följande sätt.

Punkten 2 första och andra styckena (lagligförklaring) ändras på så sätt att samtliga utförda åtgärder förklaras lagliga enligt bestämmelserna i 2 kap.vattenlagen (1918:523) och 3 kap.vattenlagen (1983:291).

Punkten 3 (landskapsvårdande åtgärder) ändras till följande lydelse.

”Sökandena skall inom delytorna 5 och 6 (se bilaga 1 till miljödomstolens dom) utföra de landskapsvårdande åtgärder som Länsstyrelsen i Norrbottens län anvisar.”

________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Skellefteå Kraftaktiebolag och PiteEnergi Handel AB har yrkat att Miljööverdomstolen förklarar de rensningar som utförts nedströms den högra och den vänstra dammens utloppskanaler lagliga (punkten 2 andra stycket i miljödomstolens domslut) och att förordnandet att utföra landskapsvårdande åtgärder under alla förhållanden helt upphävs (punkten 3 i miljödomstolens domslut). För det fall att begäran om lagligförklaring inte bifalls fullt ut har bolagen yrkat att förordnandet avseende kompensation för momentan fiskeskada (punkten 4 i miljödomstolens domslut) ändras till att avse högst 3 000 ensomriga öringungar och högst 1 500 ensomriga harrungar.

Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs kommun samt Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Arjeplogs kommun har yttrat sig till Miljööverdomstolen. Naturvårdsverket och Fiskeriverket har fått möjlighet att yttra sig, men har avstått.

Miljööverdomstolen har hållit syn, och domstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljödomstolen har helt bortsett från det direkta samband som föreligger mellan de rensningar som utförts nedströms utloppskanalerna och de arbeten som utförts med utloppskanalerna och anläggningen i övrigt. Syftet med rensningarna har varit att säkerställa anläggningens avbördningsförmåga som utgör en förutsättning för anläggningens säkerhet. En tillståndshavare har ett långtgående ansvar för en dammanläggnings säkerhet och det allmänna kan påkalla omprövning av villkoren i just detta hänseende. Enligt bolagens uppfattning utgör de enskilda åtgärderna en helhet som tillsammans är nödvändiga för att höja anläggningens avbördningsförmåga. Det är därför inte möjligt att bortse från sambandet mellan de olika åtgärderna när ansökan om lagligförklaring prövas.

Frågan om att utföra underhåll och säkerhetshöjande åtgärder aktualiserades i början av 1990-talet. En konsult fick i uppdrag att kontrollera anläggningens avbördningsförmåga. Detta mycket omfattande beräkningsarbete ledde fram till att dammanläggningen åtgärdades i den omfattning och på det sätt som skett. Underlaget för beräkningsarbetet sammanställdes i en promemoria. Av denna framgår att det var nödvändigt att rensa trånga och därmed bestämmande sektioner nedströms utloppskanalerna för att erhålla tillräcklig avbördningskapacitet.

Om rensningarna inte hade utförts skulle vattenståndet i sjöarna Rappen och Labbas stiga även om utskovsluckorna hålls helt öppna vid höga flöden. Mot bakgrund av hur bebyggelse m.m. har etablerats vid sjöarna skulle detta ha inneburit risk för relativt omfattande översvämningsskador. Avbördningen skulle heller inte kunna ske under kontrollerade former, vilket i sin tur kan få konsekvenser för anläggningens säkerhet. Till detta kommer risken för överträdelse av vattenhushållningsbestämmelserna.

Redan det förhållandet att risker för dammbrott har eliminerats innebär sådana fördelar i ett samhällsekonomiskt perspektiv att åtgärderna i sig måste anses vara till övervägande del positiva. På grund härav torde hinder för att förklara rensningarna lagliga inte föreligga enligt 3 kap. 4 § vattenlagen.

Rensningarna har rent faktiskt en omedelbar anknytning till det område som miljödomstolen benämnt ”dammområdet”. Det har alltså varit fråga om åtgärder som i sin helhet vidtagits till förmån för en tillståndsgiven damm-anläggning.

De rensningsåtgärder som utförts är väsensskilda från de åtgärder som regeringen genom sitt beslut den 31 januari 1985 accepterade vid Sikfors kraftverk. Miljödomstolen har hänvisat till bl.a. regeringens beslut och funnit att de övriga åtgärder som domstolen förklarat lagliga orsakat endast obetydlig miljöpåverkan. Enligt bolagens mening kan inte heller de rensningar som utförts nedströms utloppskanalerna vid Rappenanläggningarna anses ha orsakat annat än obetydlig miljöpåverkan.

Den uppläggning av rensningsmassor som skett i närområdet har anpassats till omgivande terräng som utgörs av en tämligen storblockig naturtyp. Inom vissa delar av upplagsområdet har redan viss naturlig växtinvandring skett. Upplagsområdena ansluter därför mer och mer till omgivningen. Inverkan på fisket har kapitaliserats till en totalkostnad om 175 000 kr. Den inverkan som i övrigt påtalas är intrång i renskötseln samt enskild fiskeskada nedströms rensningarna. Sistnämnda skador har reglerats direkt med respektive sakägare. Den föreslagna utsättningen kommer att ytterligare kompensera fiskeintresset nedströms. Till detta kommer kompensationsutsättningen för den skada som uppstått på grund av grumlingar.

Bolagen anser sammantaget att rensningarna inte kan anses ha inneburit annat än obetydlig miljöpåverkan. Det föreligger därför inte hinder enligt 3 kap. 1 § vattenlagen för att förklara åtgärderna lagliga.

Det är inte lämpligt att tillföra arbetsområdena vare sig torvmull eller annat material och inte heller att beså det med gräsfrö. De föreskrivna åtgärderna är främmande för miljön i området. Den växtinvandring som hittills skett har varit av relativt god omfattning och inneburit att området nu är på god väg att återta det utseende det hade innan åtgärderna utfördes. Det finns därför inte skäl att förordna om landskapsvårdande åtgärder.

Om grumlingar till följd av de olika åtgärderna inte går att skilja åt, bör de skador som kan anses hänförliga till de åtgärder som miljödomstolen förklarat lagliga uppskattas (jfr 35 kap. 5 § rättegångsbalken). Det är enligt bolagens mening rimligt att anta att de rensningsåtgärder som utförts nedströms dammanläggningen svarat för i vart fall hälften av förekommande grumlingar. På grund härav bör utsättningsskyldigheten såvitt nu är i fråga jämkas i motsvarande omfattning. Om Miljööverdomstolen förklarar de rensningar som utförts nedströms utloppskanalerna lagliga, godtar dock bolagen den utsättningsskyldighet som miljödomstolen förordnat om.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har vidhållit sitt tidigare yttrande, där det bl.a. anförts att kollegiet inte har något att erinra mot ansökan under förutsättning att sökandena utför kompensationsåtgärder för momentan fiskeskada enligt Fiskeriverkets förslag.

Länsstyrelsen

Åtgärderna som utförts nedströms dammarna är av sådan omfattning och har förorsakat sådan skada på naturmiljön att de inte bör förklaras lagliga. De förändringar som uppkommit bör åtgärdas för att så långt det är möjligt återställa den situation som gällde innan arbetena utfördes. Genom att t.ex. anpassa utformningen av den högra kanalen till förhållandena som efterliknar de tidigare skulle påverkan från nuvarande ingrepp avsevärt kunna mildras i denna gren. För det fall att Miljööverdomstolen bifaller ansökan, bör ”åtgärderna” förenas med villkor angående återställningsåtgärder.

Effekten av vidtagna åtgärder kan ifrågasättas vad gäller möjligheten att åstadkomma ett bättre flöde vintertid ner till Piteälven. Isproblematiken tycks endast ha förskjutits något nedströms dammarna och svallisproblemen har sannolikt ökat längre nedströms. Tillskottet till Piteälven, egentligen Sikfors kraftstation, är sannolikt mycket begränsat. Rensningarna har motiverats med hänvisning till krav på säkerhetsbefrämjande åtgärder. Sökandena har utöver ökad säkerhet erhållit en ny dämningsregim genom att både övre och nedre dämningsnivåer numera kan uppnås. Eftersom man tidigare aldrig kunnat nyttja dessa nivåer har ett stabilt naturtillstånd rått. Ändringen som åtgärderna nu ger möjlighet till har på ett väsentligt sätt ändrat naturförhållandena, varför denna del inte bör inrymmas i en lagligförklaring. Ändringen rör förhållandena i magasinet med bl.a. strandpåverkan men även den blockering av ett tidigare fungerande överfall som delvis medgivit fiskvandring mellan sjön Rappen och Rappenströmmarna.

Arjeplogs kommun

Arjeplogs kommun har tillstyrkt bifall till bolagens ändringsyrkande avseende lagligförklaring.

Miljö-, bygg- och räddningsnämnden

Det är inte godtagbart att med hänvisning till ett tillstånd som meddelades 1937 utföra åtgärder som påverkar miljö och natur i området på ett påtagligt sätt. Rensningsåtgärderna skall därför inte förklaras lagliga.

Det är i och för sig nödvändigt att utföra säkerhetshöjande åtgärder vid dammanläggningen och att underhålla denna för att därigenom undvika risk för omfattande skador på bl.a. miljö och natur. Om åtgärderna hade prövats i förväg, hade utförandet kunnat ske på ett mer harmoniskt sätt för natur och miljö.

Boende och fastighetsägare har drabbats av negativa miljöeffekter på grund av åtgärderna vid dammanläggningen. De landskapsvårdande åtgärder som miljödomstolen förordnat om kan enligt nämndens mening endast komma i fråga om det används gräsfrö som inte innehåller några för området främmande arter. Även den mull som används skall på samma sätt vara lämplig för området. Det finns inte skäl att ändra vad domstolen förordnat om utsättning av fisk.

Bolagens bemötande

I tillståndet för anläggningen saknas föreskrifter om minimitappning. Detta innebär att vattenområdet närmast nedströms dammanläggningen under långa perioder varit mer eller mindre torrlagt. Det har därför inte förekommit någon fiskvandring mellan Rappen och Rappenströmmarna i annan mån än genom utskoven när tappning skett.

Påverkan i magasinet är skadereglerad för nivåer upp till dämningsgränsen och vattenstånd intill dämningsgränsen har rent faktiskt förekommit. Länsstyrelsens påstående att åtgärderna på ett väsentligt sätt ändrar naturförhållandena saknar grund och kan lämnas helt utan avseende.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Lagligförklaring

Som miljödomstolen anfört omfattas Piteälven med tillhörande vattenområden av utbyggnadsförbudet enligt 3 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Enligt tredje stycket samma paragraf gäller dock inte förbudet för vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Av mo-tivuttalandena framgår att utbyggnadsförbudet under vissa förutsättningar inte hindrar att ersättningsbyggnader, ombyggnader och effektiviseringar vidtas för redan befintliga kraftverk. Vattenföretaget bör sålunda kunna tillåtas, om det har endast obetydlig miljöpåverkan, dvs. om åtgärderna i endast ringa utsträckning påverkar de bevarandevärden som utgjort motiv för att älven eller älvsträckan skall undantas från vattenkraftutbyggnad (prop. 1985/86:3 s. 110).

De restaureringsarbeten som har utförts vid Rappenanläggningarna skall ses som en helhet. Utredningen ger vid handen att det har varit nödvändigt att utföra rensningsarbeten i bestämmande sektioner nedströms utloppskanalerna för att säkerställa anläggningens avbördningsförmåga. De delar nedströms utloppskanalerna där rensningsarbeten har utförts och de områden där massor har lagts upp är belägna i mycket nära anslutning till dammanläggningen. Miljööverdomstolen kommer därför fram till att arbetena har utförts på en sträcka av Piteälven där vattenutbyggnad redan har företagits.

Den påverkan som åtgärderna haft inskränker sig till i huvudsak viss inverkan på landskapsbilden, en mycket begränsad inskränkning av möjligheterna till friluftsliv samt en måttlig påverkan på fisket till följd av övergående grumling. Åtgärderna kan därför anses inte ha medfört en mer än obetydlig miljöpåverkan.

Syftet med åtgärderna har varit att säkerställa anläggningens avbördningsförmåga och att avbördningen skall kunna ske under kontrollerade former. Åtgärderna är därför ägnade att minska risken för skador vid höga flöden. Redan detta förhållande medför att nyttan av åtgärderna överväger kostnaderna och olägenheterna.

Med hänsyn härtill och till att det inte heller i övrigt har kommit fram något hinder för att förklara rensningsåtgärderna lagliga enligt tillåtlighetsreglerna i 3 kap.vattenlagen (1983:291), skall ansökan om lagligförklaring bifallas också i överklagade delar.

Kompensationsåtgärder

Bolagen har vid bifall till ansökan om lagligförklaring godtagit föreskriften om kompensation för momentan fiskeskada. Föreskriften om utsättningsskyldighet av fisk skall därför inte ändras.

Landskapsvårdande åtgärder

Miljööverdomstolen har vid syn på platsen kunnat konstatera att det skett en viss vegetationsetablering inom arbetsområdena (delytorna 5 och 6). Det måste dock antas att åtgärder behöver vidtas för att planera överskottsmassor inom områdena eller eventuellt främja ytterligare etableringen av vegetation inom dessa. Det får ankomma på länsstyrelsen att närmare utreda och besluta om sådana åtgärder. Med hänsyn härtill och till att de åtgärder som miljödomstolen förordnat om framstår som främmande i jämförelse med den omgivande naturmiljön, skall förordnandet ändras till att avse en skyldighet för bolagen att vidta de åtgärder som länsstyrelsen anvisar.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagandet senast 2004-09-28

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Gudmund Toijer, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och hovrättsassessorn Inge Karlström. Enhälligt.