MÖD 2005:11

RÄTTEN

Hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Ulf Bjällås, samt hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Henrik Runeson

PROTOKOLLFÖRARE

Hovrättsfiskalen Erland Koch

PARTER (ej närvarande)

KLAGANDE

1. BL

2. ES

Ombud för 1 och 2

Advokaten Björn Larsson och jur. kand. Eva Olsson, Box 644,

651 14 KARLSTAD

SAKEN

Avvisad ansökan om lagligförklaring

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 9 juli 2004 i mål nr M 3186-03

_____________

Målet föredras, varvid föredraganden anmäler följande.

BL och ES (sökandena) ansökte vid miljödomstolen om lagligförklaring av två pirar på fastigheten Inre Sållaren XX i Karlstads kommun.

Genom den överklagade domen avvisade miljödomstolen sökandenas ansökan då miljödomstolen ansåg att rådighetsbrist förelåg och att sökandena därför saknade talerätt.

Sökandena har överklagat och yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, bifaller deras talan om lagligförklaring. De har därvid gjort gällande att ansökan avser två vattenanläggningar som kan prövas var för sig.

Till grund för överklagandet har sökandena - såvitt avser frågan om rådighet - i allt väsentligt vidhållit vad de anfört vid miljödomstolen. Därutöver har de tillagt i huvudsak följande. Miljödomstolen har gjort en felaktig rättslig bedömning av det vid miljödomstolen åberopade avtalet. Avtalet utgör rätteligen ett servitutsavtal. Avtalet är knutet till avtalsparterna i deras egenskap av fastighetsägare. Den gemensamma partsavsikten har varit att träffa ett avtal om servitut utan begränsning i tiden.

I Miljööverdomstolen har sökandena åberopat ett annat avtalsdokument än vid miljödomstolen. Detta dokument som är av samma datum, har ingåtts mellan samma parter och har i huvudsak samma innehåll som det tidigare åberopade avtalet. Det senare avtalet har emellertid rubricerats såsom servitutsavtal.

Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2005-02-17)

Sökandena har ansökt om lagligförklaring enligt 17 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (MP). Av nämnda lagrum framgår att om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt vattenlagen (1983:291), får den som avser att utnyttja anläggningen för vattenverksamhet begära prövning av anläggningens laglighet.

Av 18 § MP framgår att frågan om lagligheten av en vattenanläggning som har tillkommit före ikraftträdandet av miljöbalken utan tillstånd enligt ovan nämnda vattenlag bedöms enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst.

I 2 kap. 1 § vattenlagen föreskrivs att för att få utföra ett vattenföretag skall företagaren ha rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras. Av 2 kap. 2 § samma lag följer att huvudregeln är att var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet. Rådighet kan dock även erhållas genom upplåtelse av fastighetsägaren eller genom förvärv tvångsvis.

Miljööverdomstolen instämmer med miljödomstolen i att rådighet över det aktuella vattenområdet är en förutsättning för att sökandena skall ha talerätt för sin ansökan om lagligförklaring av pirarna. Frågan i målet är därför - såvitt nu är i fråga - om det i Miljööverdomstolen ingivna avtalet medför sådan rådighet för sökandena.

Sökandena har vid miljödomstolen gjort gällande att det avtal som rubricerats såsom nyttjanderättsavtal i själva verket inneburit ett avtal om servitut. Miljööverdomstolen godtar därför, utan hinder av 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken, att sökandena först i Miljööverdomstolen åberopar det avtal som rubricerats såsom servitutsavtal. Detta avtal skall således ligga till grund för Miljööverdomstolens bedömning huruvida sökandena har rådighet över det aktuella vattenområdet. Miljööverdomstolen finner att avtalet ger sådan rådighet att ansökan om lagligförklaring skall kunna prövas i sak. Denna prövning bör ske vid miljödomstolen som första instans.

På grund av det anförda undanröjer Miljööverdomstolen det överklagade avgörandet och återförvisar målet till miljödomstolen för fortsatt behandling.

Beslutet får inte överklagas (20 kap. 3 § första stycket och 23 kap. 9 §miljöbalken samt 54 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).

Erland Koch

Protokollet uppvisat/

____________________________

BILAGA

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

1. BL

2. ES

Ombud för båda: advokaten BL och jur.kand. EO

SAKEN

Ansökan om lagligförklaring av två pirar på fastigheten X1:3 och 1:8, Karlstads kommun

Nbo: 136/137:2 x: 6585857 y: 1382582

__________

DOMSLUT

1. Ansökan om lagligförklaring avvisas.

2. Det saknas skäl att ändra den tidigare bestämda avgiften för målets prövning.

__________

ANSÖKAN

BL och ES har ansökt om lagligförklaring av två pirar som uppförts på fastigheten X1:3 och 1:8.

De har anfört i huvudsak följande. De förvärvade fastigheten X1:8 under sommaren 1996. Fastigheten ligger i direkt anslutning till strandlinjen. Vattenområdet direkt utanför deras fastighet till hör fastigheten X1:3. När fastigheten förvärvades fanns redan då två ”pirar” i form av landtungor direkt i anslutning till fastigheten. Det område där pirarna ligger idag var således redan då huvudsakligen fast mark (pirar) i form av landtungor. Vid varje normalt vattenstånd kunde de nyttjas att gå på. Pirarna var dock bredare. Mellan pirarna hade det vuxit igen i sådan omfattning att sälg och annat kommit att slå rot. Det fanns endast en smal ränna av vatten. Vattnet i rännan omsattes inte och var ”ofräscht”. I denna situation lät L därför skrapa rent och upp området mellan pirarna. Motivet till detta var att få mer fri vattenyta mellan dessa och på så sätt bl.a. få lite bättre vattenomsättning i området. Ett annat motiv var att få bort den mängd av orm som trivdes i området. Det rensade materialet lades upp på en geotextilmatta som lagts ut på landtungorna/pirarna och därefter fylldes pirarna upp med sprängsten. Ägarna till grannfastigheten norr om deras fastighet har gjort detsamma längs kanten på den norra piren. Det som skett är således att man i princip endast ”höjt” höjden på de redan existerande landtungorna och därmed fått mer fri vattenyta mellan pirarna. Redan när de förvärvade fastigheten 1996 fanns således pirarna på plats (vid normalt vattenstånd) i form av landtungor. L kunde inte förstå annat än att området mellan pirarna växt igen på ett sätt som inte varit för handen tidigare. Utöver sprängstenen är inget annat material tillfört landtungorna/pirarna än sådant som är uppskrapat/rensat från området mellan pirarna. Det kan därför vitsordas, såvitt avser området mellan dagens pirarmar, att han utökat ”våt yta”. Om man ser i förhållande till pirarnas respektive ytterkanter (norra sidan på norra piren och södra sidan på södra piren) har dessa inte alls påverkats på ett sätt som medför förändring av vattenyta eller vattendjup. Vid varje normalt till högt vattenstånd gick pirar/landtungor ut här som idag. Genom åtgärderna har fastighetens värde stigit och vattenkvaliteten och vattengenomströmningen mellan pirarna förbättrats. Området har vidare fått en ökad tillgänglighet för berörda fastigheter. Åtgärden har även inneburit positiva inslag för det biologiska livet i området. - Avtal har slutits mellan ägaren till fastigheten X1:3 samt BL och ES. Genom avtalet har de fått rätt att vidmakthålla de uppförda pirarna inom vattenområdet.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Länsstyrelsen i Värmlands län (Miljöenheten och Plan- och bostadsenheten) har ansett att ansökan inte skall bifallas samt anfört i huvudsak följande. I ansökan anges att pirarna har byggts på två grundryggar av sand. Dessa grundryggar har legat under högsta förutsebara vattenstånd och är därmed vattenverksamhet. Länsstyrelsen anser att höjningen av grundryggarna innebär att vattnets strömningsförhållande i området förändras, speciellt vid högre vattenstånd, vilket leder till att materialtransport och sedimentation i vattnet förändras.

Strax nordväst om fastigheten X1:8, ca 100 m utanför fastigheterna X1:6 och 1:7 ligger en ö, Tallskär. Anläggandet av de två pirarna utanför X1:8 stänger igen det redan innan trånga sundet mellan land och ö, vilket kan medföra en minskad strömning och snabbare igenväxning. I upprättad MKB visas flygfoton över området. På det äldre flygfotot syns ett vassområde mellan fastlandet och ön Tallskär. Detta flygfoto visar att förutsättningarna för igenväxning av området finns. Det nyare flygfotot, som togs våren 2001 när vattenståndet i Vänern var extremt högt, visar att området rensats från vass. Länsstyrelsen anser att utförda pirar ökar förutsättningen för en snabbare återetablering av vass m.m. och till att återkommande rensningar kommer att behöva genomföras för att området på nytt ska växa igen.

Båda pirarna är mycket stora och utgör störningar i strandzonen, en av de rikaste och mest känsliga biotoperna i vattenmiljön. Att en viss nyetablering av växter och djur har skett på platsen anser länsstyrelsen inte vara skäl för att pirarna ska vara kvar. Länsstyrelsen anser att detta ”nya naturtillstånd” inte är bestående utan att fortsatta kontinuerliga arbeten i vatten som bl.a. rensningar kommer att behövas.

Vid en sammanvägd bedömning finner länsstyrelsen att den totala störningen är mindre av att ta bort pirarna än av att ha dem kvar.

Plan- och bostadsenheten konstaterar att pirarna är utförda inom område som omfattas av byggnadsplan som fastställts 1976-03-03. Byggnadsplanen gäller enligt 17 kap.plan- och bygglagen som detaljplan. Pirarna är utförda inom område som i detaljplanen redovisa med beteckningen Vb (vattenområde, som icke får utfyllas eller överbryggas i annan mån än som erfordras för mindre bryggor) respektive V (vattenområde, som inte får utfyllas eller överbyggas). Pirarna är enligt ansökningshandlingarna tills större delen utförda inom V-område som i planen inte får utfyllas eller överbyggas och till en mindre del inom Vb-område där endast mindre bryggor får utföras.

Plan- och bostadsenheten anser med hänvisning till ovanstående att pirarna är utförda i strid mot detaljplanen. Pirarna kan heller inte anses utgöra mindre avvikelse då planens syfte och bestämmelser motverkas.

Fiskeriverket har anfört att uppförandet av pirarna har haft en negativ inverkan på vattenmiljön men att en rivning av pirarna också skulle påverka vattenmiljön negativt. Verket har därför ur allmän fiskesynpunkt inte någon erinran mot att pirarna förklaras lagliga.

Sökandena har bl.a. tillagt att det inte varit fråga om någon utfyllnad eller överbyggnad då endast befintliga landtungor höjts. Byggnadsnämnden i Karlstads kommun har godkänt vissa principer för ”mindre avvikelser” vid bygglov i området vid Inre Sållaren. Bland annat anses ett överskridande av tillåten byggnadsarea med 100 procent utgöra en mindre planavvikelse.

Förhöjningen av landtungorna bör kunna ses som en mindre planavvikelse som är förenlig med planens syfte med hänsyn till ytan, skalan och karaktären hos miljön, dvs. till vattenområdet i sin helhet inom planområdet.

DOMSKÄL

Enligt 18 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken skall frågan om pirens laglighet avgöras enligt bestämmelserna i den då gällande vattenlagen (1983:291).

En förutsättning för att pröva målet i sak är att sökandena har rådighet över vattnet inom det område där anläggningen har uppförts. För tillstånd till vattenföretag fordras i allmänhet att sökanden har en till tiden obegränsad rätt till vattnet. Rådigheten måste alltså grundas på äganderätt, en till tiden obegränsad servitutsrätt eller tomträtt. I vissa fall är det även möjligt att en tidsbegränsad rådighet kan tillerkännas saklegitimerande verkan. Som exempel på när tidsbegränsad rådighet kan godtas kan nämnas yt- eller grundvattenföretag samt företag för bevattningsändamål. När det gäller den nu aktuella ansökan är det emellertid enligt miljödomstolen inte möjligt att godta en tidsbegränsad rådighet.

BL och ES har åberopat ett till tiden obegränsat nyttjanderättsavtal som grund för din rådighet. Av 7 kap. 5 § jordabalken följer emellertid att avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt inte är bindande längre tid än femtio år från det avtalet slöts.

Sökandena saknar därför den för sakprövning grundläggande rådigheten och deras ansökan skall därför avvisas.

Miljödomstolen vill dock uttala att även om rådighet hade förelegat så hade ansökan om lagligförklaring inte kunnat bifallas.

I 3 kap.vattenlagen anges de allmänna förutsättningarna för när ett vattenföretag kan anses tillåtligt.

Det ansökta företaget strider i vart fall mot 3 kap. 2 § på sätt som länsstyrelsen anfört i sitt yttrande. Även enligt 3 kap. 4 § föreligger det hinder mot företaget eftersom det såvitt framkommit inte finns någon egentlig nytta med företaget på det sätt som förutsätts i den bestämmelsen.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A).

Överklagande senast den 30 juli 2004.

På miljödomstolens vägnar

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Staffan Ljung.