MÖD 2006:17

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 21 juli 2005 i mål nr M 3018-04, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

HN

Ombud: advokaten MT

KLAGANDE OCH MOTPART

Fortifikationsverket, 631 89 Eskilstuna

Ombud: TA

SAKEN

Skadestånd enligt 32 kap.miljöbalken

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Med ändring av miljödomstolens dom, punkten 1, förpliktar Miljööverdomstolen Fortifikationsverket att till HN betala trettiotusen (30 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 februari 2004 till dess betalning sker.

2. Med ändring av miljödomstolens dom, punkten 3, förordnar Miljööverdomstolen att vardera parten skall bära sina rättegångskostnader vid miljödomstolen.

3. Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

HN har yrkat att Miljööverdomstolen skall bifalla hans vid miljödomstolen förda talan. HN har vidare yrkat befrielse från skyldigheten att utge ersättning för Fortifikationsverkets rättegångskostnader i miljödomstolen samt förpliktande för Fortifikationsverket att ersätta honom för hans rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Fortifikationsverket har anslutningsvis överklagat miljödomstolens dom och yrkat att HN skall förpliktas utge full ersättning för Fortifikationsverkets rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i miljödomstolens dom med följande tillägg och ändringar.

HN

I varje division Draken fanns omkring 15 - 17 flygplan. Från år 1998 fanns en division Jas 39 Gripen och flygskolan. Verksamheten vid F 10 upphörde den 31 december 2002 men hade från den 30 juni 2002 reducerad verksamhet. Flygverksamhet förekom även under nätter. Ibland startade två plan samtidigt tätt följt av två plan till. Därefter kunde ytterligare två plan starta i tät följd. HN köpte fastigheten X 128:2 under år 1990 för 313 000 kr. Taxeringsvärdet var då 204 000 kr för hela fastigheten. När HN köpte fastigheten var verksamheten visserligen igång vid F10. Verksamheten utökades dock kraftigt under 1990-talet genom utbildningen av de österrikiska piloterna, genom att flygskolan startade år 1997 och av att JAS 39 Gripen kom till år 1998. De bullervärden som antecknats i miljödomstolens dom är felaktiga. De korrekta värdena framgår av nedanstående tabell.

Fastighet J 35 Draken J 37 Viggen JAS 39 Gripen

X 128:2 Start 87,5 82,7 90,5

Landning 95,9 98,1 97,3

Fortifikationsverket

De bullervärden som nu angetts vitsordas. Flygverksamheten vid F10 har inte överskridit de bullervärden om 100 dB(A) som angivits vid Koncessionsnämndens tillståndsprövning av verksamheten.

Fortifikationsverket har som grund för sitt anslutningsvis framställda yrkande anfört att den ersättning för rättegångskostnader som begärdes i miljödomstolen inte var oskälig och att ersättningen var vitsordad av HN. Fortifikationsverket har vidare anfört att den begärda ersättningen redan var kraftigt reducerad.

HN har anfört att Fortifikationsverkets totala ersättningsanspråk vitsordades av honom och makarna O men inte hur fördelningen av beloppet skulle ske mellan deras respektive talan.

Förnyat förhör med HN har hållits. Vidare har upptagits samma skriftliga bevisning som vid miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

HN har gjort gällande att de störningar i form av buller, vibrationer och luftföroreningar som flygverksamheten orsakat medfört inskränkningar i hans möjligheter att använda sin fastighet på ett normalt sätt och att störningarna skäligen inte bort tålas av honom. Han har härvid bland annat uppgett att han, då bullret från flygplanen nådde honom, inte kunde tänka klart, att han blev förvirrad och glömde vad han höll på med och att ljudet gjorde det omöjligt att tala i telefon. Vidare har han uppgett att sot lagt sig över trädgården och tagit sig in i huset. På grund av olägenheterna har han inte kunnat starta en gårdsbutik på fastigheten och han har varit tvungen att installera en telefonsvarare för att kunna ta emot beställningar från kunder.

De olägenheter störningarna inneburit för HN har inte ifrågasatts. Fortifikationsverket har däremot invänt att störningarna skäligen bort tålas av HN bland annat med hänvisning till att han köpt och senare bosatt sig på fastigheten vid en tidpunkt då militär flygverksamhet bedrevs i en omfattning som HN som köpare borde ha kunnat ta i beräkning.

Av utredningen i målet framgår att fastigheten redan vid HN förvärv år 1990 var utsatt för omfattande störningar som väsentligt påverkade boendemöjligheterna och därmed även fastighetens bruksvärde. HN förvärv får anses omfatta fastigheten i det skick och med bland annat det bruksvärde som förelåg vid förvärvstidpunkten. Endast för den ytterligare bruksvärdeminskning som inträffat efter HN förvärv kan ersättning utgå, dock förutsatt att den är väsentlig och störningarna inte skäligen skall tålas med hänsyn till störningarnas orts- och allmänvanlighet (jfr bland annat NJA 2000 s. 737)

Miljööverdomstolen finner att störningarna från den militära flygverksamheten förändrats till det sämre för HN under den tid som yrkandet avser genom tillkomsten av utbildningen av de österrikiska piloterna, skolflyget och JAS 39 Gripen och att de störningarna är av så allvarligt slag att de skäligen inte bör tålas. Det saknar härvid betydelse att bullernivåerna från flygverksamheten inte överskred vissa angivna nivåer i de tillstånd till verksamheten som meddelats. Då störningarna lett till en inskränkning i HN boendemöjligheter och en nedsättning i fastighetens bruksvärde i en omfattning som inte kan anses betydelselös är han berättigad till ersättning härför. Vad gäller ersättningens storlek finns inte underlag för annat än en skälighetsuppskattning. Miljööverdomstolen anser att HN bör tillerkännas ett skäligt belopp om 30 000 kr.

Vid denna utgång bör vardera parten stå sina rättegångskostnader såväl vid miljödomstolen som i Miljööverdomstolen. Fortifikationsverkets anslutningsöverklagande skall därmed inte vinna bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2006-03-28

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och tf. hovrättsassessorn Helén Leijon, referent. Enhälligt.

__________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KÄRANDE

1. HN

(kärande i M 3018-04)

2 - 3. M och IO,

(kärande i M 3023-04)

Ombud för samtliga: advokaten MT

SVARANDE

Fortifikationsverket, 631 89 ESKILSTUNA

Ombud: fastighetsjuristen TA

SAKEN

Skadestånd enligt 32 kap.miljöbalken

___________________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen ogillar HNs talan.

2. Miljödomstolen förpliktar Fortifikationsverket att till

- M och IO betala 60.000 kr avseende bruksvärdesreduktion under perioden den 1 april 1989 - den 30 juni 2002 för fastigheten X 7:25 i Ängelholms kommun, och till

- MO betala 40.000 kr avseende marknadsvärdesreduktion för fastigheten X 4:1 i samma kommun.

På beloppen skall utgå ränta enligt 6 § räntelagen från delgivning av stämningsansökan tills att betalning sker.

3. För rättegångskostnader skall HN ersätta Fortifikationsverket med 22 500 kr i ett för allt. I beloppet ingår mervärdesskatt med 4 500 kr.

På beloppet skall utgå ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills att betalning sker.

4. För rättegångskostnader skall Fortifikationsverket ersätta M och IO med 125 000 kr i ett för allt. I beloppet ingår mervärdesskatt med 25 000 kr.

På beloppet skall utgå ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills att betalning sker.

YRKANDEN M M.

Bakgrund

Parterna har hänvisat bl.a. till bakgrundsbeskrivningen enligt miljödomstolens dom den 6 juni 2001 i mål nr M 421 - 423 -99. Av den beskrivningen och av utredningen i övrigt framgår bl.a. följande.

Verksamheten vid F10 påbörjades under hösten 1945. Två korsande banor, med beteckningarna 14/32 (huvudbana) och 04/22 (korsande bana) färdigställdes 1947 48. Banbeteckningarna hänför sig till kompassriktingen, vilket innebär att huvudbanan har en riktning sydöst nordväst (140 /320 grader). Flottiljen var sedan 1950 beväpnad med jetflygplan organiserade i tre divisioner fram till 1997. Verksamheten bedrevs 1964 1998 med flygplan J 35 Draken i flera versioner. Den civila flygtrafiken påbörjades 1960 och bedrivs med Luftfartsverket som huvudman enligt särskilt avtal med Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Till den 1 juni 1992 fanns tre divisioner (omkring 15 - 17 flygplan) Draken. Därefter och fram till den 1 augusti 1993 fanns två divisioner Draken. Mellan augusti 1993 och april 1997 fanns två divisioner Draken och en division Viggen. Under mitten på 1990-talet började man utbilda österrikiska piloter vid F 10. Under perioden april 1997 - december 1998 fanns en division Draken, en division Viggen samt flygskolan. Verksamheten vid F10 upphörde den 30 juni 2002. Under de aktuella åren uppgick antalet flygrörelser till omkring 20 000 per år.

Den militära flygverksamheten pågick i huvudsak vardagar måndag torsdag mellan kl. 08.30 och 16.00. Fredagar och övriga vardagar före allmän helgdag pågick flygtjänsten till kl. 12.00. Under vinterhalvåret förekom kvällsflygningar tisdagar mellan kl. 16.00 och 22.00. Kvällsflygningar har även förekommit på torsdagar. Uppehåll i normal flygövningsverksamhet skedde omkring fyra veckor varje sommar under semester samt vid jul och nyårshelger. Flygverksamhet förekom under lördagar, söndagar och allmänna helgdagar under särskilda övningar eller vid s.k. incidentberedskap när t.ex. främmande oidentifierade luftfartyg kränkte svenskt luftrum. Ibland startade två plan samtidigt, vilket innebar att bullret då blev högre.

Verksamheten vid F10 hade tillstånd enligt miljöskyddslagen, meddelat av dåvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd.

Enligt regeringens proposition 1996/97:53 bör bl.a. följande riktvärden för buller inte överskridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur:

30 dB(A) ekvivalentnivå inomhus

45 dB(A) maximalnivå inomhus nattetid

55 dB(A) flygbullernivå (FBN) för flygbuller utomhus vid fasad

70 dB(A) maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad.

Av utredningen framgår att följande bullervärden har beräknats för fastigheterna. Maximala ljudnivån, som avser dB(A), har beräknats av konsult till Fortifikationsverket grundat på mätning med ljudmätare inställd i läge "Slow".

Fastighet J 35 Draken J 37 Viggen JAS 39 Gripen

X 28:2 Start 95 90 91 *)

Landning 91 94 91

X 7:25 och

x 4:1 Start 94 86 92 *)

Landning 95 97 96

*) utan efterbrännkammare

Den 3 september 1990 köpte HN fastigheten X 28:2 för omkring 325 000 kr. Gården omfattar omkring 7 000 m2 mark. Enligt köpeavtalet fick säljaren bo kvar kostnadsfritt till den 31 oktober 1994. Rent faktiskt flyttade HN in på fastigheten i början av 1995. På fastigheten finns bostadsbyggnad (ca 150 m2 bostadsyta) och ekonomibyggnader. Fastigheten är belägen omkring 2 000 meter sydost om den flygbana som löpte i nordvästlig/sydostlig riktning. HN bedriver champinjonodling på fastigheten.

M och IO bor på fastigheten X 7:25. MO är född på gården och tog över den 1960. Fastigheten omfattar 22 222 m2 och är belägen omkring 1 800 meter nordväst om F10:s f.d. landningsbana. På fastigheten finns en huvudbyggnad (ca 170 m2), stall, loge och garagebyggnader. Bostadsbyggnaden bullerisolerades av Fortifikationsverket under 1985 på så sätt att treglasfönster sattes in. MO driver lantbruk på gården.

Under 1959 förvärvade MO fastigheten X 4:1, gränsande till X 7:25. När fastigheten köptes var bostadshuset uthyrt. Hyresgästerna flyttade efter några år och MO försökte sälja fastigheten men lyckades inte då. Nederdelen i bostadshuset gjordes om till svinstall. Fastigheten såldes under 1998 för 155 000 kr. Redan tidigare hade marken sålts av.

Yrkanden och inställning

HN har yrkat att miljödomstolen förpliktar Fortifikationsverket att till honom betala skadestånd med 92 000 kr för ren förmögenhetsskada avseende bruksvärdesreduktion under perioden den 1 november 1994 - den 30 juni 2002, då F10 lades ner.

M och IO har yrkat att miljödomstolen förpliktar Fortifikationsverket att till dem betala skadestånd med 116 000 kr för ren förmögenhetsskada avseende bruksvärdesreduktion under perioden den 1 april 1989 - den 30 juni 2002, då F10 lades ner.

MO har vidare yrkat att miljödomstolen förpliktar Fortifikationsverket att till honom betala skadestånd med 105 000 kr för ren förmögenhetsskada avseende marknadsvärdesförlust i samband med försäljning av fastigheten X 4:1.

Kärandena yrkar att Fortifikationsverket förpliktas att på beloppen betala ränta enligt 6 § räntelagen från delgivning av stämningsansökan till dess att betalning sker.

Vidare har de yrkat ersättning för sina respektive rättegångskostnader enligt följande:

HN har yrkat ersättning med 94 687 kr 50 öre, varav arvode utgör 63 000 kr. I beloppet ingår mervärdesskatt med 18 937 kr 50 öre.

Makarna O har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 144 990 kr, varav arvode utgör 95 000 kr. I beloppet ingår mervärdesskatt med 28 998 kr.

Fortifikationsverket har medgett att betala 20 000 kr till M och IO avseende bruksvärdesnedsättning för fastigheten X 7:25. Fortifikationsverket har vitsordat ränteyrkandena men i övrigt bestritt yrkandena.

Fortifikationsverket har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med tillhopa 54 000 kr, fördelat med 24 000 kr på HN och 30 000 kr på Makarna O. I beloppet ingår 18 700 kr för ersättning till vittnen. På beloppet tillkommer mervärdesskatt.

Kärandena har vitsordat Fortifikationsverkets yrkande om ersättning för rättegångskostnader, medan Fortifikationsverket har överlämnat till rätten att bedöma skäligheten i kärandenas yrkanden.

Åberopade grunder

Bruksvärdesnedsättning

Kärandena åberopar följande förhållanden: HNs samt M och IOs fastigheter (X 28:2 respektive X 7:25) har drabbats av reducerade bruksvärden till följd av buller, vibrationer och luftföroreningar från flygverksamheten vid F10. Detta har lett till inskränkningar i fastighetsägarnas möjlighet att använda fastigheterna på ett normalt sätt. Skadorna kan inte anses betydelselösa. Störningarna har skäligen inte bort tålas av fastighetsägarna.

Fortifikationsverket anför. För Makarna O medges skäliga 20 000 kr, vilket innebär att bruksvärdet bör reduceras med hänsyn till att Fortifikationsverket har bekostat bullerisolering på fastigheten och sålunda beräknas på samma sätt som för Jerker och Gullan Svensson enligt miljödomstolens dom den 6 juni 2000 i mål M 423-99.

Beträffande HN har olägenheterna varit av sådan art att de skäligen bör tålas. Störningarna har varit såväl orts- som allmänvanliga och skälighetströskeln avseende bullernivå har inte överskridits. HN förvärvade fastigheten vid en tidpunkt då militär flygverksamhet bedrevs i en omfattning som han som köpare borde ha kunnat ta i beräkning. Han valde att bosätta sig där efter att som ägare under en längre tid ha kunnat bekanta sig med störningarna.

HN invänder att det för ersättningsfrågan saknar betydelse att han förvärvade fastigheten under tid som verksamheten var igång vid F 10.

Marknadsvärdesnedsättning avseende fastigheten X 4:1

MO åberopar att, pga. tidigare nämnda störningar, marknadsvärdet för hans fastighet har reducerats i en omfattning som inte kan anses betydelselös och störningarna har skäligen inte bort tålas. Han köpte fastigheten utan prisreduktion med hänsyn till bullersituationen. Han hade tidigare försökt sälja fastigheten men lyckades inte förrän 1998 och då till ett pris som låg 105 000 kr under det marknadsvärde som fastigheten borde ha haft om inte F10:s verksamhet hade påverkat priset.

Fortifikationsverket gör gällande att yrkandet är preskriberat och att den skadegörande handlingen bör räknas från slutet av 1940-talet, då driften påbörjades vid F10 eller i varje fall från 1964, då Draken började flygas på flygplatsen. Detta gäller oavsett att skadan visat sig först senare. Fortifikationsverket vitsordar inte uppgiften att fastigheten köptes utan hänsyn till bullersituationen.

Någon ekonomisk skada har inte visats och inte heller skada av någon betydelse. Enligt åberopat köpekontrakt var fastigheten illa underhållen, vilket troligen har påverkat priset. Om det anses styrkt att flygverksamheten har förorsakat skada, så bör denna skada inte föranleda någon ersättning från staten. Jämförelsen försvåras av att jorden sålts ifrån fastigheten. Andra fastigheter som har sålts i området antyder att fastigheterna inte generellt har genomgått en värdeminskning. De störningar som har orsakats bör tålas mot bakgrund av förhållandena på orten och störningarnas allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Det går inte generellt att säga att tyngre flygplan bullrar mer. De åberopade värdeutlåtandena beträffande bruksvärden förefaller höga och tar t.ex. hänsyn till värmekostnader, vilka inte påverkas av buller.

MO invänder att skadan inträffade först i samband med försäljningen och att preskriptionstiden skall räknas därifrån. Den beräkning som har gjorts beträffande marknadsvärdesförlust tar hänsyn till fastigheten i det skick den var vid försäljningen.

Utveckling av talan

Kärandena

Vid såväl start som landning flög militärflygplan rakt eller snett över fastigheterna och förorsakade kraftiga bullerstörningar och vibrationer. Skolflygplan cirkulerade runt i närheten och över fastigheten från 1997. Beträffande samtliga fastigheter gäller att det verkliga bullret har avvikit från det av Fortifikationsverket beräknade modellbullervärdena. Bullret har beräknats på mätning med ljudmätare inställd i läge ”slow”, vilket ger missvisande och lägre värden än om mätaren hade varit inställd i läge ”fast”. Störningar uppkom även genom fotogenos från utsläpp av oförbränt flygbränsle.

Beräkningar av köpeskillingar dividerat med taxeringsvärde för fastigheter inom respektive utom det område som höggradigt påverkas av störningar från F10 har gett en differens på omkring 30 procent.

Bruksvärdena har för fastigheterna beräknats enligt en jämförelse med ett årligt hyresvärde av bostad med tomt i ostört skick, vilket för

- HNs fastighet innebär en reduktion med 19 procent pga. störningarna, eller för perioden 1995 - den 30 juni 2002 totalt 92 000 kr, och för

- M och IOs fastighet innebär en reduktion om 10 procent, eller för perioden den 1 april 1989 - 30 juni 2002 totalt 116 000 kr.

Fortifikationsverket:

Beräkningarna av flygbuller har utförts med utnyttjande av den datoriserade beräkningsmodell som utnyttjas i Sverige sedan 1970-talet för såväl civila som för militära flygplan. Föränderliga meterologiska betingelser innebär både att ljud kan öka och minska i förhållande till redovisade beräkningar.

Att HN köpt fastigheten 1990 och flyttat dit 1995 har betydelse för skälighetsprövningen. Utgångspunkten i den bullerutredning som åberopas är felaktig eftersom den avser en annan flygplats (Kallinge) och gjordes i samband med en flyguppvisning och inte i samband med ordinarie trafik.

Makarna Os bostadshus har bullerisolerats enligt de normer som gäller enligt infrastrukturpropositionen och enligt det tillstånd som gäller för verksamheten. Beträffande utomhusvärdena är de sådana som får tålas. Fastigheterna har även varit utsatta för störningar från vägtrafik.

DOMSKÄL

Kärandena har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med HN och MO samt förhör med IO. Kärandena har vidare åberopat vittnesförhör med byggnadsingenjören J-ÅLl, tekniske doktorn E N och f.d. miljöchefen R T.

På Fortifikationsverkets begäran har vittnesförhör hållits med civilingenjören BS och produktledaren IBH.

Kärandena har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. rapport från Akustik Analys i Lund AB beträffande Beräkning av ljudnivåer inomhus pga. flygtrafik och värdeutlåtanden avseende berörda fastigheter. Fortifikationsverket har åberopat bl.a. rapport från WSP environmental beträffande översiktlig undersökning av petroleumkolväten vid Ängelholm/Helsingborg flygplats.

HN har uppgivit: Han blev erbjuden att köpa fastigheten för 316 000 kr och accepterade det. Tanken var att han skulle odla champinjoner där. Säljaren fick bo kvar kostnadsfritt (förutom värmekostnader) under fem år. Vid den tidpunkten hade han ingen tanke på att bullersituationen skulle påverka möjligheterna att använda fastigheten. Innan han flyttade dit var han där sporadiskt mellan 1991 - 1994 för att bygga om men höll sig då mest inomhus. Framför allt var han där på kvällar och helger. Det var först i samband med att han flyttade dit som han blev varse ljudnivåerna.

Planen svängde av ovanför gården (klart under 300 meters höjd) och hade utblås mot gården. Han såg tydliga eldslågor från utblåset. Lågorna (efterbrännkammaren) släcktes omkring en - tre km från hans fastighet. Det var ett öronbedövande ljud som gjorde att ”det blev ett virrvarr i huvudet” och rutor skallrade av vibrationer. De värsta störningarna uppstod vid flygning med Jas. När flygning pågick gick det inte att tala i telefon och han fick installera en telefonsvarare för att han senare skulle kunna ringa upp sina kunder. Det kom även avgaser av fotogen - doft av färsk fotogen - som moln mot fastigheten. Han har omkring 200 fruktträd i trädgården. På fruktträd och plantor lade sig en sotig beläggning. Han installerade filter i ventilerna till varje rum för att hindra sot från att komma in i bostadshuset. Efter att verksamheten upphört vid F10 minskade problemen och han behöver inte byta filter lika ofta. Vägtrafiken påverkade inte alls på det sättet. Han skrev till Fortifikationsverket och klagade och pratade även med miljönämnden men de sade att de inte hade med saken att göra. Han kontaktade inte Generalläkaren.

MO har berättat: Han är fjärde generationen på gården X 7:25. Det är främst ljudet från F10 som irriterat. Han drev lantbruket och var ute hela dagen. Han blev stressad av ljudet från planen. När plan flög över fastigheten var det omöjligt att tänka och han kunde inte lyssna på radio. Störningarna var olika från de olika planen. Värst var Drakenplanen. Flygning med ”Tunnan” var ”som en viskning i örat” i jämförelse. Installationen av treglasfönster innebar en viss dämpning men de upplevde störningar inomhus även efter installationen, framför allt på ovanvåningen där sovrummet finns. De påtalade inte att de inte var nöjda med isoleringen. Innan de fick bullerisolerat (1985) mättes bullret på fastigheten genom F10:s försorg. Som maxvärde utomhus uppmättes 119 dBA. Bullret har inte mätts efter installationen. I samband med flygningar vibrerade husen och plåttaket på logen.

När han köpte X 4:1 år 1959 var det rent allmänt inte tal om miljöfrågor och flygning upplevdes som mer spännande på den tiden. Priset påverkades då inte av bullersituationen. När han köpte fastigheten hyrdes bostadshuset ut till en familj. Det var besvär med dessa och när de flyttade tänkte han sälja. Han hade kontakt med fastighetsmäklaren B Q men spekulanter var irriterade över flygbullret och han fick inte sålt fastigheten. Han ändrade då om nedre planet till svinstall. Samtliga byggnader användes och underhölls hela tiden. När han till slut sålde fastigheten, blev priset lägre till följd av verksamheten vid F10.

IO har tillagt: De värsta störningar som maken klagade över var på hösten då flygbullret gjorde att denne t.ex. inte kunde höra om det var något fel på skördetröskan. Bullerisoleringen hjälpte men innertak i sovrum och i vardagsrum gick upp i taknock, så bullret störde ändå. Bullret gjorde även att de inte hörde om det kom folk på besök. Det var pressande att det ibland kom in folk utan att de hade hört det.

Miljödomstolens bedömning

Fråga i dessa mål är huruvida ersättning skall utgå för ren förmögenhetsskada till följd av miljöfarlig verksamhet; verksamheten vid och i anslutning till den militära flygplatsen F10 utanför Ängelholm. Det är ostridigt att kärandena har vållats olägenheter till följd av störningarna. Det som är tvistigt är huruvida störningarna har nått upp till en oacceptabel nivå. Det har inte i målet gjorts gällande att störningarna är en följd av vårdslöshet eller uppsåt. Förutsättningen för att skadestånd i dessa fall skall kunna åläggas verksamhetsutövaren är därför att störningen inte skäligen bör tålas p.g.a. störningens orts eller allmänvanlighet. Såvitt gäller fastigheten X 7:25 rör tvisten dock framför allt vilket belopp som bör utgå.

Vid denna bedömning konstaterar miljödomstolen att verksamheten vid F10 har pågått sedan 1940-talet och flygning med jetplan har skett där sedan början av 1950-talet. Störningar från den befintliga verksamheten måste i varje fall anses som ortsvanliga, även med beaktande av delvis ändrad inriktning, omfattning och delvis nya flygvägar. Oavsett detta, kan skadestånd utgå om störningarna har en omfattning som inte skäligen bör tålas.

Miljödomstolen anser i och för sig att samtliga fastigheter som avses i de mål som miljödomstolen nu prövar har drabbats av störningar i form av buller, vibrationer och olägenheter i form av fotogenos från oförbränt flygbränsle i sådan omfattning att störningarna i princip bör kunna föranleda skadestånd från Fortifikationsverket. Vad gäller frågan om skadestånd skall utgå enligt de enskilda yrkandena gör miljödomstolen följande bedömning.

X 28:2

HN köpte fastigheten under 1990, dvs. under tid då verksamheten vid F10 var i full gång. En inledande fråga är därför huruvida den verksamheten påverkade bruksvärdet för hans fastighet vid köpetillfället.

En utgångspunkt för bedömningen är att redan då verksamheten vid F10 helt klart måste ha påverkat förutsättningarna att använda fastigheten, jämfört med en fastighet som låg längre från och ostört av verksamheten vid F10. Vidare kan konstateras att den av käranden åberopade jämförelsen av ett stort antal fastighetsförsäljningar (under 1993 - 1997) inom FBN 55dB (A)-området och området utanför, indikerar att kvoten taxeringsvärde/försäljningspris innebar en differens om ungefär 30 procent.

Mot denna bakgrund får det tas för visst att, även vid tidpunkten när HN köpte fastigheten, marknaden hade satt ett lägre pris på denna och därmed även ett lägre bruksvärde än vad som skulle ha varit fallet om verksamheten inte hade bedrivits vid F 10.

Även om, såvitt framgår av utredningen, störningarna från verksamheten i vissa avseenden förändrades och blev värre under HNs innehavstid, har det inte gjorts övervägande sannolikt att bruksvärdet för fastigheten har ändrats eller minskat i sådan omfattning att det bör föranleda skyldighet för Fortifikationsverket att ersätta honom för en bruksvärdesnedsättning.

HNs talan skall därför inte vinna bifall.

X 7:25

Makarna O har yrkat ersättning för bruksvärdesnedsättning med 116 000 kr, medan Fortifikationsverket har medgett att ersätta dem med 20 000 kr.

Omständigheterna får anses vara sådana att Makarna O i och för sig får anses ha rätt till ersättning för nedsättning av bruksvärdet pga. av störningar på fastigheten från verksamheten vid F10. Eftersom Fortifikationsverket har bekostat viss bullerisolering får, även om förhållandena inte närmare har utretts, det förutsättas att inomhusmiljön har förbättrats genom de åtgärderna. Med tanke på detta får bruksvärdet, så som parterna i princip också är ense om, antas ha höjts något i förhållande till om åtgärderna inte hade vidtagits.

Det är Makarna O som fullt ut har att visa vilken skada som de har drabbats av. Någon utredning för att fastställa ett exakt belopp beträffande i vilken omfattning bruksvärdena har sänkts finns dock inte men är inte heller möjlig att ta fram med tanke på att det oavsett vilket rör sig om fiktiva belopp. Den utredning som Makarna O har presenterat ger viss vägledning som utgångspunkt för att uppskatta skadan. Med den osäkerhet som ändå finns, bör bruksvärdet för fastigheten uppskattas till ett skäligt belopp och kan sålunda under den tid som avses i detta mål antas ha sänkts med 60 000 kr.

Oavsett att det varit fråga om en samhällsnyttig verksamhet får, med tanke på att det rör sig om privatpersoner, den skada som Makarna O har drabbats av anses överstiga det som de skäligen bör tåla. Fortifikationsverket bör därför förpliktas betala ett belopp om 60 000 kr avseende bruksvärdesreduktion under yrkad tid.

X 4:1

Som Fortifikationsverket har åberopat, anses preskriptionstiden börja löpa från tidpunkten för den skadegörande handlingen, även om skadan inträffar eller visar sig först senare. Beträffande förhållandena i detta fall gör miljödomstolen följande bedömning.

Verksamheten vid F10 pågick från 1940-talet fram till nedläggningen under 2002. Efterhand förändrades verksamheten i olika avseenden och, såvitt framgår av vittnesmål och annan utredning, blev störningarna värre med tiden och tolererades även efterhand allt mindre av omgivningen. Mot bakgrund av verksamhetens karaktär och nyssnämnda förhållanden, går det inte att tala om en skadegörande handling som inträffade vid ett visst tillfälle och varifrån man skall räkna tid för ev. preskription. Det har i varje fall inte kommit fram att det har förekommit någon sådan avgörande händelse som innebar att fastigheten då tappade sitt marknadsvärde och att det värdet därefter låg på den nivån fram till försäljningen, med innebörd att MOs möjligheter att kräva skadestånd helt skulle ha skurits av pga. preskription. MOs yrkande om skadestånd för marknadsvärdesnedsättning skall därför prövas i sak.

MO köpte fastigheten 1959. Det torde vara ostridigt att flygverksamheten vid F10 på den tiden hade något av ett romantiskt skimmer över sig, var inte och uppfattades inte heller som lika störande för omgivningen som senare blev fallet; med andra plan, delvis förändrade flygsätt och en annan intensitet i störningarna för omgivningen. Oavsett detta torde marknadsvärdet för fastigheten redan 1959 i viss mån ha påverkats av verksamheten vid F10 och varit lägre än om den verksamheten inte hade funnits där. Det har i varje fall inte visats eller gjorts sannolikt att så inte var fallet.

MO försökte under en lång tid att sälja fastigheten på öppna marknaden men lyckades inte förrän 1998. Det finns mot denna bakgrund starka skäl för att anta att försäljningspriset då verkligen motsvarade marknadsvärdet för fastigheten.

Frågan är dock vilket marknadsvärde fastigheten skulle ha haft om verksamheten vid F10 inte hade funnits. Det är käranden som fullt ut har att visa vilken skada som han drabbats av. Den utredning som har företetts, bl.a. en jämförelse av försäljningspris och taxeringsvärden på fastigheter i närområdet, indikerar att marknadspriset på fastigheten skulle ha varit omkring 30 procent högre då fastigheten såldes, om inte störningarna från F10 hade funnits. Någon mer exakt utredning finns dock inte.

Med tanke på de bevissvårigheter som finns i ett fall som detta, bör skadan därför uppskattas till ett skäligt belopp. Med beaktande av att, till följd av verksamheten vid F10,

- marknadspriset torde ha varit något reducerat redan när MO köpte fastigheten och att,

- viss reduktion av marknadsvärdet för fastigheten trots allt måste ses som hänförligt till så tidigt under MOs innehavstid att krav i den delen får anses ha preskriberats,

kan den ersättningsbara förlust som MO drabbades av vid sin försäljning skäligen uppskattas till 40 000 kr.

Oavsett att det varit fråga om en samhällsnyttig verksamhet får, med tanke på att det rör sig om en privatperson, den skada som MO har drabbats av, anses överstiga det som han skäligen bör tåla. Sammanfattningsvis bör därför Fortifikationsverket förpliktas att ge ut skadestånd till MO med 40 000 kr för nedsatt marknadsvärde.

RÄTTEGÅNGSKOSTNADER

M 3018-04

HN har tappat målet och skall därför i princip stå för Fortifikationsverkets kostnader i den del dessa kan vara hänförliga till tvisten beträffande hans fastighet (enligt Fortifikationsverket uppskattat till 24 000 kr exklusive mervärdesskatt). I detta fall bör hänsyn tas till att HN har åsamkats merkostnader till följd av att miljödomstolens första förberedelse fick ställas in pga. jävsinvändning från Fortifikationsverket. Med hänsyn till dessa omständigheter, bör HN skäligen åläggas att av Fortifikationsverkets rättegångskostnader endast betala 18 000 kr, exkl. mervärdesskatt i ett för allt.

M 3023-04

Beträffande båda anspråken har kärandena haft framgång. Såvitt gäller X 7:25 har tvisten i princip rört storleken av det belopp som Fortifikationsverket hade att betala och miljödomstolen dömer genom denna dom ut omkring hälften av det yrkade beloppet.

Beträffande X 4:1 har en avgörande fråga varit huruvida MO överhuvud taget har haft rätt att nu föra talan beträffande sina anspråk. Nästa fråga har varit om MO har drabbats av en skada som bör ersättas av Fortifikationsverket. I båda dessa avgörande frågor har han i princip haft framgång. Däremot dömer miljödomstolen ut ett reducerat belopp, bl.a. med tanke på att viss reduktion ändå har gjorts pga. preskription och att Fortifikationsverket fått gehör för sin invändning om marknadsvärdespåverkan redan i samband med förvärvet.

Sammanfattningsvis anser miljödomstolen att Fortifikationsverket skäligen bör åläggas att till Makarna O betala ersättning för rättegångskostnader med 100 000 kr exklusive mervärdesskatt i ett för allt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1.

Överklagande senast den 11 augusti 2005.

Anders Bengtsson Bertil Norén

Detta avgörande har beslutats av rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, miljörådet Bertil Norén samt de sakkunniga ledamöterna Leif Brynolf och Börje Ekstrand.