MÖD 2007:13

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 22 november 2005 i mål M 294-01, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

R.G.

Ombud: advokaten S.L.

MOTPART OCH KLAGANDE

Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 Stockholm

SAKEN

Ersättning enligt 31 kap.miljöbalken (1998:080)

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen ändrar endast punkten 1 i miljödomstolens domslut på så sätt att staten förpliktas betala ersättning till R.G. för intrång med 255 885 kr jämte ränta

a) enligt 5 § räntelagen dels på 1 955 885 kr från den 12 februari 2001 till och med den 29 april 2002, dels på 955 855 kr från 29 april 2002 till och med den 15 oktober 2004 och dels på 255 885 kr från den 15 oktober 2004 tills betalning sker, dock längst till och med den 13 maj 2007

b) enligt 6 § räntelagen på 255 885 kr från den 13 maj 2007 tills betalning sker.

2. R.G. skall ersätta staten för rättegångskostnader i hovrätten med 66 371 kr, varav 44 800 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

R.G. har yrkat bifall till sin vid miljödomstolen förda talan såväl i huvudsaken som beträffande rättegångskostnaderna.

Kammarkollegiet har yrkat bifall till sin vid miljödomstolen förda talan. Kammarkollegiet har vitsordat yrkad ränta på ersättning för skatteskada enligt 5 § räntelagen från värdetidpunkten den 22 januari 2001 till dagen för dom som skälig i och för sig.

Part har bestritt motparts ändringsyrkande.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen. De har fört sin talan på huvudsakligen samma sätt som vid miljödomstolen med följande tillägg.

R.G.

Genom att avverkning inte kunnat ske är tillgången på vilt mindre än vad den skulle ha varit om området förvandlats till kalmark. Den växtlighet som efterhand uppkommer på kalmark drar till sig betydligt mer vilt än skogsmark.

Kammarkollegiet

Inverkan på jakten är försumbar. Som ersättning för minskat jaktvärde vitsordas högst 75 kr/ha.

R.G. har hörts på nytt under sanningsförsäkran. Även vittnena Å.C., R.C. och M.G. har hörts på nytt.

Skriftlig bevisning har åberopats.

Hovrätten gör följande bedömning.

Intrångsersättning

Som miljödomstolen anfört skall i första hand bedömas vilken minskning av marknadsvärdet som beslutet om naturreservat medfört på R.G:s fastighet. Ersättningen skall alltså utgöra skillnaden mellan R.G:s ekonomiska situation för den händelse något beslut om naturreservat inte fattats och hans ekonomiska ställning efter beslutet. Vid beräkningen av ersättningens storlek skall beaktas det avtal om rotleveransköp som träffats mellan R.G. och Bullarens Trä AB, vilket avtal i huvudsak omfattar rotleveranser på ett område som ingår i naturreservatet. Värderingen skall, som miljödomstolen också anfört, göras per den s.k. värdetidpunkten, nämligen den 22 januari 2001.

I målet förekommer två olika värderingar av fastigheten, dels den av R.G. åberopade, som utförts av Å.C., och dels den av Kammarkollegiet åberopade, som utförts av M.G. De båda värderingsmännen har använt sig av olika värderingsmetoder och värderingar har resulterat i marknadsvärden som skiljer sig åt betydligt. Å.C:s värdering är en direktuppskattning av värdeminskningen medan M.G:s värdering är dels en sådan direktuppskattning och dels en uppskattning av skillnaden i värde mellan området före och efter beslutet om naturreservat. Miljööverdomstolen konstaterar att den metod som M.G. använt, den s.k. beståndsmetoden, är den vedertagna vad gäller skogsvärdering och är den metod som anses ge det mest rättvisande värdet i detta hänseende. Denna värdering kombinerad med den av honom gjorda ortsprisanalysen bör därför läggas till grund vid bedömningen av intrångsersättningens storlek.

Enligt M.G. uppgick den virkesvolym som uppnått lägsta tillåtna slutavverkningsålder 21 940 m3sk inom reservatsområdet. Efter beaktande av tvingande och normala hänsynstaganden inom skogsbruket samt med lämnande av fröträd inom 57 ha var tillgänglig slutavverkningsvolym vid värderingstidpunkten 17 500 m3sk inom reservatsområdet enligt M.G:s beståndsvärdering. M.G. har därvid också tagit hänsyn till att vissa bestånd inte bedömts möjliga eller lämpliga att avverka av miljöskäl. Miljööverdomstolen delar M.G:s uppfattning att det intrång som reservatsbeslutet innebär beträffande skog som av olika hänsynsskäl inte kan avverkas får tålas, varför någon intrångsersättning avseende dessa virkesvolymer inte skall utgå.

I M.G:s värdekalkyl har slutavverkningsvolymen överförts till kalskogsmark eller kalmark med fröträdsställning. Kalmarken har kalkylmässigt åsatts ett värde samt belastats med planterings- alternativt självföryngringskostnader. När det gäller ortsprisanalysen har värdet reducerats med ett genomsnittligt jaktmarksvärde om 1 800 kr/ha. Utifrån de båda metoderna har M.G. kommit fram till en marknadsvärdeminskning om 1 000 000 kr.

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens tolkning av R.G:s ”Medgivande och förbindelse” som fogats till avtalet i maj 2001 mellan staten och Bullarens Trä AB. Staten är således bunden av volymuppgiften i R.G:s ”Medgivande och förbindelse” vilket innebär att R.G. skall erhålla intrångsersättning för den virkesmängd som finns inom reservatet utöver 14 000 m3sk, dock att den tillväxt som skett på grund av att denna volym inte avverkats skall borträknas. Det får vidare förutsättas att avtalet mellan R.G. och Bullarens Trä AB inte innebar att bolaget skulle utföra avverkning på s.k. tekniska eller ekonomiska impediment eller av skog som inte kan avverkas på grund av olika hänsynsregler.

Miljööverdomstolen delar alltså miljödomstolens bedömning (miljödomstolens dom s. 13) att ersättning i princip skall beräknas på den virkesvolym som framgår av M.G:s utredning eller 2 400 m3sk slutavverkningsbar skog, vilket ger ett värde om ca 700 000 kr. Som miljödomstolen anför skall R.G. emellertid ersättas för en större mängd slutavverkningsbar skog och motsvarande mindre mängd gallringsbar skog, varför ersättning skall utgå med ytterligare 75 000 kr.

I likhet med miljödomstolen finner Miljööverdomstolen att även jaktvärdet torde påverkas av reservatsbildningen. Det totala jaktvärdet inom reservatet kan med ledning av de uppgifter som lämnats av M.G. uppskattas till ca 300 000 kr. I avsaknad av bevisning om skadans storlek uppskattar Miljööverdomstolen skadan till 75 000 kr; det är inte visat att omständigheterna är sådana att ersättning bör utgå på grund av att allmänheten i större utsträckning än tidigare kommer att vistas inom reservatsområdet.

Sammanfattningsvis delar Miljööverdomstolens miljödomstolens bedömning i fråga om intrångsersättningens storlek med undantag av ersättning för förlorat jaktvärde, där ersättningen bestäms till 75 000 kr. Sammanlagt skall alltså intrångsersättning utgå med (1 000 000 + 700 000 + 75 000 + 75 000=) 1 850 000 kr.

Uppräkning av ersättningsbeloppet

Intrångsersättningen före uppräkning med konsumentprisindex (KPI) har bestämts till 1 850 000 kr. Med hänsyn till gjorda förskottsbetalningar skall ett belopp om 1 000 000 kr räknas upp med KPI från januari 2001 till april 2002, ett belopp om 700 000 kr räknas upp med KPI från januari 2001 till oktober 2004 samt ett belopp om 150 000 kr räknas upp med KPI från januari till den 22 november 2005 (dag för miljödomstolens dom). KPI var 261,7 i januari 2001 ,272,9 i april 2002, 281,0 i oktober 2004 samt 281,7 i november 2005. Uppräkningarna höjer ersättningarna med 42 797 kr, 51 624 kr resp. 11 464 kr eller sammanlagt 105 885 kr. Staten skall således ersätta G med 1 955 885 kr. Utöver vad staten redan erlagt i förskott skall staten därmed utge 255 885 kr i intrångsersättning till G.

Övriga frågor

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömningar.

Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen

Vid denna utgång skall R.G. ersätta staten för dess rättegångskostnader. Det yrkade beloppet är därvid medgivet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 11 maj 2007

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand och Eva Wagner, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt tf. hovrättsassessorn Christina Ericson. Enhälligt.

__________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KÄRANDE

R.G.

Ombud: S.L.

SVARANDE

Kammarkollegiet

Box 2218, 103 15 Stockholm

______________________

DOMSLUT

1. Staten förpliktas att betala ersättning till R.G. för intrång på fastigheten X 1:6 med ytterligare trehundratrettioåttatusen (338 000) kr, jämte ränta

a) enligt 5 § räntelagen på tvåmiljonertrettioåttatusen (2 038 000) kr från 2001-02-12 till och med 2002-04-29, på enmiljontrettioåttatusen (1 038 000) kr från 2002-04-29 till och med 2004-10-15 och på trehundratrettioåttatusen (338 000) kr från 2004-10-15 tills betalning sker, dock längst till 2005-12-22;

b) enligt 6 § räntelagen på trehundratrettioåttatusen (338 000) kr från 2005-12-22 tills betalning sker.

2. Beloppen enligt punkten 1 behöver inte nedsättas utan kan betalas direkt till R.G.

3. Staten skall betala ersättning till R.G. för hans rättegångskostnader med åttahundratrettioåttatusenfemhundraåttiofem (838 585) kr, varav 520 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt lag. Staten skall härvid ha rätt att avräkna vad som kan ha utgivits på grund av miljödomstolens förskottsbeslut 2003-08-18.

BAKGRUND

Målet avser ersättning för fastighetsägarens förlust till följd av att en del av fastigheten X 1:6 i Stenungsunds kommun har förklarats som naturreservat. Med hänsyn till ostridiga fakta och entydiga uppgifter från bevisupptagningen framstår följande redogörelse som okontroversiell.

R.G. köpte fastigheten från Assi Domän AB genom köpekontrakt den 12 april 1997.

Efter köpet träffade G. den 1 augusti 1997 - tillträdesdagen - med Bullarens Trä AB ett avtal om rotleveransköp (aktbil. 2). Avtalet avsåg en kvantitet om ca 20 000 m³ fast mått inom vissa angivna delar av fastigheten. Köparen förbehöll sig dock rätten att avverka på andra delar av fastigheten upp till vad skogsvårdslagen tillät och till den angivna volymen. Köparen förskotterade ersättning med 4 200 000 kr. Priset skulle korrigeras efter prislista vid slutavverkning efter mätning vid industri och avdrag skulle göras för avverkningskostnad. G. har berättat att han hade tidigare affärsförbindelser med köparen och att försäljningen var en planerad del i hans finansiering av fastighetsköpet.

Bullarens Trä AB påbörjade sedan avverkning på fastigheten. Arbetsområdet blev dock snart föremål för omfattande demonstrationer i regi av Greenpeace.

Sedan frågan om områdesskydd inom fastigheten väckts på angivet sätt beslutade länsstyrelsen den 12 februari 1998 enligt 11 § naturvårdslagen (1964:882) om interimistiskt skydd för vissa delar av fastigheten med förbud att avverka skog utan länsstyrelsens tillstånd (aktbil. 3). Ett G:s överklagande av beslutet avslogs av regeringen den 17 december 1998.

Staten uppdrog åt H.O., Forum Fastighetsekonomi AB, att förhandla om ersättning i naturreservatsärendet. O., G. och länsstyrelsens handläggare B.F. sammanträffade kort tid efter februaribeslutet, den 27 februari 1998. G. grundar en del av sitt ränteanspråk i målet på att det som förekom vid sammanträdet bl.a. innebar en utfästelse från staten att ränta skulle löpa från dagen för februaribeslutet.

Bullarens Trä AB sökte tillstånd till avverkning på fastigheten men ansökan avslogs, enligt G. under april 1999.

Länsstyrelsen beslutade sedan den 22 januari 2001 enligt 7 kap. 4 § miljöbalken att ett visst område inom fastigheten skulle skyddas som naturreservat (aktbil. 13). Enligt reservatsbestämmelserna är det inte tillåtet att avverka skog, plantera eller utföra röjningar.

I maj 2001 träffade staten ett avtal med Bullarens Trä AB om ersättning för bolagets förlust genom reservatsbildningen (aktbil 5). Till avtalet fogades en handling, betecknad Medgivande och förbindelse i vilken G. medgav att ersättning betalades till bolaget och utfäste sig att inte ställa krav på någon ersättning från staten för den skog som ersattes till bolaget. Vidare angavs att den volym som ersatts beräknades uppgå till ca 14 000 m3sk slutavverkningsbar skog inklusive gallringsskog.

Sedan G. härefter väckt talan om ersättning lät parterna var för sig värdera skadan på fastigheten. G. anlitade skogsekonomen Å.C. För statens räkning gjordes värderingen av skogsmästaren M.G. Under förberedelsen ifrågasattes från G:s sida huruvida G:s värdering byggde på en underskattning av virkesvolymerna inom reservatsområdet. G. yrkade att skogsbeståndet skulle bedömas genom en klavmätning, Skogsvårdsstyrelsen borde utses som sakkunnig att utföra mätningen.

Kammarkollegiet motsatte sig inte ett sakkunnigförordnande till Skogsvårdsstyrelsen, men anförde att uppdraget borde formuleras som konventionell beståndsmetods- värdering.

Miljödomstolen meddelade den 2 december 2002 följande beslut.

R.G:s yrkande angående fortsatt utredning avser att domstolen skall meddela ett sakkunnigförordnande av visst innehåll. Det är dock tydligt att beslut över det yrkandet samtidigt måste innehålla sådana ställningstaganden att beslutet även blir ett utredningsbeslut enligt 5 kap. 12 § 2 st. expropriationslagen.

Målet gäller den ersättning som skall utgå till R.G. med anledning av inrättandet av naturreservatet. Expropriationslagens ersättningsregler skall tillämpas. Det innebär att ersättningen i första hand skall avse den minskning i fastighetens marknadsvärde som förordnandet om naturreservat medfört. Dessutom kan ersättningen innefatta kompensation för annan skada som förordnandet medfört. Vid köp och försäljning av skogsfastigheter på den öppna marknaden grundas priset i regel på någon form av uppskattning av den virkesvolym som finns på fastigheten. I dessa sammanhang tillämpas inte klavning av virkesförrådet annat än i undantagsfall.

Klavning ger visserligen ett säkrare ingångsvärde vad avser grundytan. Övriga systematiska och tillfälliga fel påverkas dock inte. Den ökade precision som kan förväntas vid en förnyad uppskattning med klavning är därför måttlig. Andra värderingsfaktorer än virkesförrådet vid klavningstillfället kvarstår opåverkade av metodvalet.

Med hänsyn till det anförda saknas anledning att i förevarande situation besluta att en ny volymuppskattning skall utföras, grundad på klavning.

Det finns heller inte skäl att låta en av rätten utsedd sakkunnig utföra en ytterligare värdering av virkesförrådet eller i annat avseende uttala sig om fastighetens värdeminskning. I stället bör det, enligt rättegångsbalkens huvudregel, ankomma på R.G. att införskaffa den bevisning om värdeminskningen som han vill åberopa.

G. lät härefter Skogsvårdsstyrelsen i Västra Götaland utföra en klavmätning av skogen inom reservatsområdet.

Staten har betalat förskott på ersättningen med sammanlagt 1 700 000 kr, varav 1 000 000 kr betalades den 29 april 2002 och återstoden, enligt vad G. obestritt har uppgivit, den 15 oktober 2004.

Miljödomstolen beslutade den 18 augusti 2003 om förskott på ersättningen till G. för hans rättegångskostnader.

YRKANDEN M M

R.G. har yrkat att staten förpliktas att till honom utge

1. 4 377 000 kr uppräknat med konsumentprisindex från den 12 februari 1998 till dagen för tingsrättens dom jämte ränta enligt 5 § räntelagen från den 12 februari 1998, i andra hand från den 1 maj 1999, fram till dag för dom och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter till dess att betalning sker,

2. 1 365 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningen av stämningsansökningen till dess betalning sker, med avräkning från det sammanlagda ersättningsbeloppet av förskott som staten har betalat.

Som grunder för käromålet har G. anfört följande.

Genom reservatsbesluten föreligger ett intrång i den pågående markanvändningen och han är därför berättigad till skadestånd enligt bestämmelserna i 31 kap.miljöbalken.

Av reservatsområdet utgör ca 130 ha produktiv skogsmark. Skadan avseende sådan mark kan hänföras till två element, nämligen förlust av produktionsvärdet resp. förlust av virkesvärdet.

Beträffande virkesvärdet grundas ersättningsanspråket på ett virkesförråd vid värdetidpunkten om 26 500 m3sk. Utredningen visar dock att det verkliga förrådet var större, åtminstone överstigande 32 000 m³sk.

Uppgörelsen i maj 2001 mellan och Bullarens Trä AB bygger på att den volym som ersatts beräknats till 14 000 m³sk slutavverkningsbar skog med ett värde på 300 kr/m3sk. Han har alltså fått betalt för 14 000 m³sk. Staten är genom avtalet bunden till den avräkningsgrunden och han är alltså berättigad att få ersättning för avverkningsbar skog inom reservatsområdet utöver 14 000 m3.

Rotköpsavtalet omfattar dock 20 000 m³. Med utgångspunkt i ett virkesvärde om 300 kr/m³sk har han i denna del lidit en skada om 1 800 000 kr.

Det återstående virkesförrådet, enligt förutsättningen ovan 6 500 m³sk, kan värderas till 220 kr/m³sk, en uppgift från G. som han kan godta, varför skadan i denna del uppgår till 1 430 000 kr.

Att han kompenseras för vad han gått miste om enligt rotköpsavtalet och för värdet av återstående virkesförråd betyder inte att han blivit kompenserad för markens produktionsvärde. Detta kan uppskattas till 7 000 kr/ha och skadan utgör i denna del således 910 000 kr.

Impedimenten inom reservatsområdet uppgår till ca 73 ha. Även sådan mark har utan förbud ett visst värde, t.ex. genom att avkasta brännved. Detta är svåruppskattat, men 3 000 kr per ha bör vara rimligt. I denna del föreligger därför en skada om 237 000 kr.

Reservatsbeslutet innebär även en värdeminskning för de delar av fastigheten som inte ligger inom reservatsområdet. Ett naturreservat uppfattas som attraktivt av allmänheten. Det finns därför anledning att räkna med att fastigheten kommer att bli frekventerad av naturintresserade människor på väg till och från reservatsområdet, vilket bl.a. innebär en begränsning av jaktmöjligheterna och ökat vägslitage. Drivningsmöjligheten avseende den fria delen av fastigheten begränsas genom att drivning inte kan ske genom reservatsområdet.

Det anförda stöds av Å.C:s värdering, som resulterade i bedömningen att den skogliga delen av reservatsområdet hade ett marknadsvärde om 4 500 000 kr.

I den mån hans förlust genom reservatsbildningen inte kan anses som följden av intrång på fastigheten är den ersättningsgill såsom annan skada.

Ersättningen skall uppräknas enligt konsumentprisindex från den 12 februari 1998 fram till dagen för dom. På det uppräknade beloppet skall utgå ränta enligt 5 § räntelagen från den 12 februari 1998 fram till dag för dom och enligt 6 § för tiden därefter. I anslutning till de direktkontakter som han hade vid länsstyrelsen under den tid då det interimistiska beslutet tillkom upplystes han att ränta skulle utgå från beslutsdagen. Upplysningarna lämnades under sådana omständigheter att de innebär en utfästelse från statens sida. I andra hand yrkas ränta från den 1 maj 1999, eftersom Bullarens Trä AB sökte dispens från avverkningsförbudet och fick avslag i april samma år.

Hade resterande skog kunnat säljas skulle han enligt gällande skatteregler kunnat få uppskov med beskattningen av intäkterna. Intrångsersättning av här aktuellt slag beskattas emellertid omedelbart. Intrånget medför således en skatteskada för honom, som kan beräknas uppgå till 1 365 000 kr. Skadan bör beräknas enligt vad som framgår av NJA 1991:625, dvs. skadan får anses svara mot skatteutgiften.

För skatteskadan bör ränta utgå enligt 6 § räntelagen från delgivning av stämningsansökan.

Kammarkollegiet har bestritt att utge ersättning utöver vad som redan har betalats. Indexuppräkning och ränta enligt 5 § räntelagen på kapitalbeloppet i punkt 1 i yrkandet medges från tidpunkten då beslutet om att bilda naturreservat vann laga kraft.

Då bestämmelserna i expropriationslagen gäller, skall man vid ersättningsberäkningen inte ta hänsyn till skatteeffekterna. Värderingen skall i alla situationer syfta till att bestämma värdet före skatt, se NJA 1946:580. Inget belopp vitsordas vad avser skatteskada, ej heller ränteberäkningen i den delen. Ränta medges enligt 5 § räntelagen från den 22 januari 2001.

Staten vitsordar inte att de 4 200 000 kr som Bullarens Trä AB utgett till R.G. utgör betalning för 14 000 kubikmeter skog. Staten är inte bunden av den deklaration som G. gjorde i samband med avtalet mellan staten och Bullarens Trä AB. I stället påstås att det förskott som Bullarens Trä AB har betalat innebär tillräcklig kompensation för den avverkningsbara skog som fanns inom reservatsområdet och som Bullarens Trä AB hade kunnat avverka enligt avtalet.

Rättegångskostnader

R.G. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 1 054 583 kr, varav 195 998 kr avser ersättning åt Skogvårdsstyrelsen för klavmätning.

Kammarkollegiet har förklarat att kollegiet bestrider yrkandet till den del det avser klavmätningen och i övrigt inte har någon erinran mot kostnadsanspråken.

DOMSKÄL

Utredningen

Parterna har åberopat omfattande skriftlig bevisning.

R.G. har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits, på Glimstedts begäran med R.C., Skogsvårdsstyrelsen, och med Å.C., samt på Kammarkollegiets begäran med M.G. och med H.O. Vidare har vittnesförhör med B.F. förebragts genom uppspelning av band från tidigare huvudförhandling.

Särskilt om värderingarna

Parterna har åberopat utlåtandena från de i det föregående nämnda värderingarna, utförda av Å.C. (aktbil. 30) och M.G. (aktbil. 7, 14 och 35 samt underbilaga 2 till aktbil. 64).

Å.C. och M.G. har vidare uppgivit bl.a. följande om värderingarna.

Å.C.

Objektet är en stor och sammanhängande fastighet, kuperad och med tillgång till sjöar. Sådana fastigheter är inte vanliga på marknaden, hans byrå får in en eller två per år för förmedling. Efterfrågan på sådana fastigheter är mycket stor. I sin värdering har han jämfört med liknande fastigheter och beaktat fördelar och brister. Att fastigheten är välarronderad och innehåller sjöar bör ge ett pris över genomsnittet. Till nackdelarna hör en relativt låg bonitet. - Det har inte konstaterats hur mycket produktiv skogsmark som finns på fastigheten. Det är dock avsevärt mer än uppgivna 130 ha, snarare 160 - 180 ha. Fastigheten innehåller inga 67 ha berg och mossar. - Om 14 000 m3 räknas bort måste det ha funnits 7 000 m3 kvar att avverka inom reservatsområdet.

M.G.

Han har lämnat uppgift till R.G. att rotposter brukar handlas för ett pris av 290-300 kr i genomsnitt.

Även om klavmätning är den mest exakta metoden att uppskatta rotstående skog ger metoden inte ett exakt resultat. Metoden ger i snitt avvikelser på +/- 5-6 %. Beståndsmetoden kan ge avvikelser på +/- 10 %.

Han är utbildad skogsmästare sedan 1984. Han har arbetat som drivningsplanerare på SCA i ett halvår, som skogsvårdskonsulent vid Skogvårdsstyrelsen i ett år, som avverkningsledare och inköpare på Södra från 1985 eller 1986 till 1993, samt med värdering på Lantmäteriets fastighetsekonomi sedan 1994. Staten är en vanlig uppdragsgivare, men han utför värderingar även åt andra kunder.

- Kalmarksvärdet är svåruppskattat. Det skulle ha rört sig om ca 100 hektar. Kalmark säljs idag för 17 000-24 000 kr per hektar i södra Småland och Skåne. Vid värderingstidpunkten såldes kalmark för ca 15 000 per hektar i södra Småland och Skåne. I Bohuslän var och är priserna lägre.

- Värde på avverkningsbar skog: 17 500 kubikmeter skog +/- 10 % kan alltså bli nästan 20 000 kubikmeter skog. Om man avräknar 14 000 kubikmeter återstår i så fall 6 000. Värde i snitt 300 kr per kubikmeter skog.

- Impedimentet har inget värde.

- Värde av röjningsskog: 9,7 hektar à 15 000- 20 000 kr.

- Värde av gallringsskog: 15,6 hektar à 30 000-35 000 kr.

- Värde av hänsynsareal: 1700 kubikmeter à 80 kr.

- Värde av ”mark under hänsynsskog” reduceras till 40 % av normalt markvärde.

- Värde av frötallar: 2 700 kubikmeter à 350 kr.

Denna metod att addera delvärden inom samma fastighet ger inte ett realistiskt resultat.

Miljödomstolens bedömning

Intrångsersättning

Domstolen har i första hand att bedöma vilken värdeminskning som beslutet om naturreservat medförde beträffande X 1:6. Den värderingen bör göras per den 22 januari 2001 (”värdetidpunkt”).

I målet har G. som bevisning åberopat en värdering av Å.C.. Värderingen är en direktuppskattning av värdeminskningen. Den bygger på en jämförelse med vad köpare i genomsnitt betalar per m3sk vid köp av rena skogsfastigheter eller skogsdominerade fastigheter. Även vissa jämförelseköp redovisas. Dock redovisas inte skillnader mellan jämförelseobjekten och värderingsobjektet beträffande värdegrundande faktorer. Å.C. synes inte heller ha besökt fastigheten inför värdebedömningen. Av utredningen kan inte utläsas om Å.C. anser att reservatsområdet har något ”restvärde” för fastighetsägaren eller ej. Han relaterar fastighetens marknadsvärde till det antal m3sk som finns inom området och som inte växer på impediment enligt skogsvårdslagens definition. Detta oavsett om virkesvolymerna är tekniskt eller ekonomiskt möjliga att avverka, eller ej. Han har avräknat den virkesvolym om 14 000 m3sk som, enligt G., Bullarens Trä AB fått ersättning för. Av utredningen framgår att han anser att fastigheten har betydande värden utöver avkastningsvärdet och att även dessa värden kan relateras till virkesförrådets storlek. Å.K. har uppskattat värdeminskningen till 4,5 miljoner kr varvid även avtalet med Bullarens Trä AB har beaktats.

Staten å sin sida har åberopat värderingar av M.G.. Han har inventerat fastigheten och utfört värderingar dels som direktuppskattning av värdeminskningen dels som uppskattning av skillnaden i värde mellan den ”oskadade” fastigheten och fastigheten i ”skadat skick”. Han har därvid använt sig av både delvärdesmetoden och ortsprismetoden. I delvärdesmetoden har skogsvärdet bestämts med hjälp av en marknadsanpassad beståndsmetod. I ortsprismetoden har ett beräknat bastaxeringsvärde jämförts med statistik över hur köpesummor förhåller sig till de sålda fastigheternas bastaxeringsvärden. Beträffande skogen har virkesförrådet uppskattats med bortseende av produktiv skog som inte bedöms kunna avverkas av skilda orsaker. Värdeminskningen har beräknats såväl med som utan korrektion av virkesförrådet med hänsyn till avverkningsavtalet med Bullarens Trä. I det fall hänsyn tagits till avtalet har värdeminskningen uppskattats till 1 miljon kr.

Även om de skilda värderingarna inte är direkt jämförbara beroende på att avverkningsavtalet behandlats olika är det dock klart att det är en betydande skillnad mellan värderarnas uppfattning om marknadsvärdeminskningens storlek. I runda tal rör det sig om 3,5 mkr för reservatsområdet eller i storleksordningen 60 - 70 %.

För att kunna bedöma vilken värdering som givit rimligaste resultatet gör domstolen följande överslag. X 1:6 köptes i april 1997 av G. för 7,1 mkr. Handlingarna i målet tyder på att det är rimligt att skogsfastigheter stigit i värde med 20 % från tiden för köpet till värdetidpunkten. Om den erlagda köpesumman räknas upp med 20 % erhålls 8,5 mkr. Det är ett belopp som med 15 % understiger det värde som M.G. värderat fastigheten till i ”oskadat skick” vid värdetidpunkten. Med hänsyn till vilka avtalsparterna var vid fastighetsaffären är det inte sannolikt att köpesumman understiger marknadsvärdet nämnvärt mer än 15 %. Domstolen drar därför slutsatsen att Mikael Gröndahls värderingar så långt kan bedömas ligger på rätt nivå, varför de läggs till grund för domstolens bedömning av intrångsersättningen.

Till skillnad mot Kammarkollegiet finner dock miljödomstolen att även jaktvärdet torde påverkas av reservatsbildningen. Detta bl.a. med hänsyn till att jakttorn inte längre kan byggas och att inte heller skjutgator kan huggas och att viltvårdande åtgärder försvåras. Med hänsyn till reservatets ändamål måste det också antas att jakträtthavaren får ta större hänsyn till allmänheten än normalt när han utövar jakten. Med stöd av erfarenheter från tidigare liknande mål uppskattar domstolen värdeminskningen till ca 30 %, eller 150 000 kr.

Den på så sätt bestämda totala värdeminskningen - sedan avräkning gjorts för den virkesvolym som innefattas i avtalet med Bullarens Trä AB - uppgår således till 1 150 000 kr.

En särskild fråga är om ersättningen skall beräknas utifrån att G. genom avtalet med Bullarens Trä AB har fått ersättning för (endast) 14 000 m3sk, eller om han genom förskottet skall anses ha blivit ersatt för hela virkesvolymen i avtalet. G. har i den frågan anfört att staten är bunden av volymuppgiften i hans Medgivande och förbindelse den 7 maj 2001, medan Kammarkollegiet har hävdat att den handlingen är en ensidig deklaration av G. som inte binder staten.

G:s Medgivande och förbindelse framstår till det yttre - genom hänvisningen i huvudavtalstexten, genom den löpande sidnumreringen och genom statens och Bullarens Trä AB:s företrädares signaturer - som en integrerad del av överenskommelsen. Utredningen visar också att innehållet i handlingen inte är ensidigt formulerat av G. utan förhandlades fram mellan honom och staten. Både G. och H.O. har berättat att det utväxlades utkast innan den slutliga versionen kunde formuleras; enligt O. deltog Naturvårdsverket aktivt med synpunkter om innehållet i förbindelsen. Det anförda talar starkt för att avtalet den 3 och 7 maj 2001 även innebar att staten godtog att bli bunden av volymuppgiften i G:s Medgivande och förbindelse.

G. skall alltså erhålla intrångsersättning för den virkesmängd som finns inom reservatet utöver 14 000 m3sk. Den tillväxt som skett på grund av att denna volym inte blev avverkad skall dock även borträknas. Det får vidare förutsättas att avtalet mellan G. och Bullarens Trä AB inte innebar att bolaget skulle utföra avverkning på tekniska eller ekonomiska impediment eller av skog som inte kan avverkas på grund av hänsynsreglerna i skogsvårdslagen.

Ersättningen skall därför i princip beräknas på den virkesvolym som framgår av G:s utredning eller 2 400 m3sk slutavverkningsbar skog, vilket ger ett värde om ca 700 000 kr. I avtalet den 3 och 7 maj 2001 nämns dock att även gallringsvirke skall ingå i de 14 000 m3sk som Bullarens Trä AB fått ersättning för. Det innebär att G. skall ersättas för en större mängd slutavverkningsbar skog och motsvarande mindre mängd gallringsskog. Såvitt domstolen kunnat utreda rör det sig om en volym på ca 600 m3sk. Värdeskillnaden uppskattas till 125 kr/m3sk, varför ersättning skall utgå med ytterligare 75 000 kr.

Domstolens bedömning enligt ovan innebär att intrångsersättningen skall bestämmas till 1 925 000 kr.

Annan skada

Genom reservatsbildningen har G:s avtal med Bullarens Trä AB fallit. För det fall avtalet givit en högre ersättning till G. än 4,2 mkr om naturreservatet inte kommit emellan är den uppkomna förlusten att se som annan skada. Statens uppgörelse med berörda parter innebar att endast 14 000 m3sk av 21 000 m3sk skall betraktas som ”avverkade”. Någon reducering av det förskott som Bullarens Trä AB betalt till G. skall emellertid inte ske. Det är därför osannolikt att ett fullföljande av avtalet skulle ha medfört ett bättre ekonomiskt utfall för G. än vad som nu blivit fallet.

Skattefrågan

Med hänsyn till bestämmelserna i 45 kap.6 och 7 §§inkomstskattelagen är det klart att reservatsbeslutet kan få skatteeffekter för G. som medför att nettovärdet av ersättningen blir lägre än hans skada till följd av beslutet.

Kammarkollegiet har dock bestritt att betala någon ersättning för skatteskada och hänvisat till NJA 1946:580. Det rättsfallet har också den innebörd som kollegiet har påstått, dvs. den regel som kan utläsas av Högsta domstolens avgörande är att expropriationsersättning beräknas utan hänsyn till fastighetsägarens skatteförhållanden.

Efter 1946 dom års har den nämnda regeln allmänt uppfattats som en okontroversiell del av expropriationsreglerna. Den återges på så sätt i den ersättningsrättsliga doktrinen, bl.a. nyligen i Dahlsjö m.fl.: Fastighetsrättliga ersättningsprinciper, 2 uppl. 2000.

Från systematisk synpunkt är det heller inte förvånande att expropriationsersättningar bestäms brutto. Detsamma gäller enligt miljödomstolens uppfattning allmänt inom ersättningsrätten (och civilrätten generellt). I kommentarer till 1946 års dom (jfr SvJT 1949 s. 125 y och 1970 s. 211 x) framhålls också att ändring av den regel som satts upp av Högsta domstolen främst är en fråga för skattelagstiftaren.

Med hänsyn till det anförda finner miljödomstolen att gällande rätt (alltjämt) innebär att någon sådan ersättning för skatteskada som G. har yrkat inte kan utgå.

Uppräkning av ersättningsbeloppet

Ersättning skall utgå med 1 925 000 kr. Med hänsyn till gjorda förskottsbetalningar skall ett belopp om 1 000 000 kr räknas upp med KPI från januari 2001 till april 2002, ett belopp om 700 000 kr räknas upp med KPI från januari 2001 till oktober 2004 samt ett belopp om 225 000 kr räknas upp med KPI från januari 2001 till senast kända KPI. Konsumentprisindex var 261,7 i januari 2001, 272,9 i april 2002 samt 281,0 i oktober 2004. Senast kända index är 282,4. Uppräkningarna höjer ersättningen med 42 797 kr, 51 624 kr resp. 17 797 kr eller sammanlagt 112 218 kr. Staten skall således ersätta G. med ett till 2 038 000 kr avrundat belopp. Utöver vad staten redan erlagt i förskott skall staten således utge 338 000 kr i intrångsersättning till G.

Räntan

Expropriationslagens regler innebär att ränta skall utgå så som Kammarkollegiet har gjort gällande. G. har dock gjort gällande att staten vid sammanträdet den 27 februari 1998 har utfäst att avkastningsränta skall löpa redan från dagen för det interimistiska beslutet, alltså från den 12 februari 1998.

G., H.O. och B.F. har hörts om vad som förekom vid sammanträdet den 27 februari 1998. G. har berättat att han upplystes om att han skulle hållas skadeslös för ingreppet på fastigheten och att ränta utgick enligt räntelagen. Detta medförde att han kände sig någorlunda trygg från ekonomisk synpunkt. F. har berättat att han inte har något minne av någon ränteutfästelse. Han kan dock inte hålla för uteslutet att räntan behandlades. Räntan var allmänt sett värdefull från förhandlingssynpunkt; värdetidpunkt m.m. kunde väljas för att få ett tillfredsställande resultat. O. har berättat att han inte har någon minnesbild av att räntan var uppe till diskussion vid sammanträdet. Frågan förekommer inte i hans minnesanteckningar. Det var hans första uppdrag som statens förhandlare och han var därför extra försiktig. Han var nog inte inne på några detaljer.

Det anförda innebär att det framstår som osäkert vad som - i detalj - förekom vid sammanträdet. G:s uppgifter är visserligen avsevärt mera detaljerade än de övrigas just vad avser räntan, men är ändå inte så precisa att miljödomstolen kan anse dem tillräckliga som bevisning för en utfästelse om ränta från dagen för det interimistiska beslutet.

Det har alltså inte visats att staten utfäst sig att betala ränta utöver vad som skall utgå enligt lag. Inte heller den omständigheten att Bullarens Trä AB nekades tillstånd att avverka skog medför enligt miljödomstolens mening att ränta började löpa redan före det slutliga reservatsbeslutet. Domstolen anmärker att G. knappast kan ha lidit någon ekonomisk skada under den tid det interimistiska förordnandet löpte eftersom rätten att disponera över den avverkningsbara skogen då innehades av Bullarens Trä AB.

Länsstyrelsens beslut om inrättande av reservatet är daterat den 22 januari 2001. Det kan således ha vunnit laga kraft tidigast den 12 februari 2001. Ränta skall med hänsyn till gjorda förskottsbetalningar och till bestämmelserna i 6 kap.7 och 16 §§expropriationslagen utgå på följande sätt. Ränta enligt 5 § räntelagen skall utgå på 2 038 000 kr från den 12 februari 2001 till den 9 april 2002 och därefter på 1 038 000 kr till den 15 oktober 2004 samt på 338 000 kr från detta datum till betalning sker eller längst en månad efter det att denna dom vinner laga kraft. På det sistnämnda beloppet skall därefter ränta utgå enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker.

Nedsättning

Tillgängliga fastighetsuppgifter visar att X 1:6 inte är pantsatt till ett så högt belopp att nedsättning av ersättningsbeloppet behöver ske hos länsstyrelsen. Den ytterligare ersättning som staten har att erlägga kan således betalas direkt till G.

Rättegångskostnader

Kammarkollegiet har bestritt anspråket på ersättning för klavmätning (195 998 kr) men har i övrigt inte riktat någon direkt erinran mot kostnadsanspråken.

Den klavmätning som G. låtit utföra ligger utom ramen för miljödomstolens beslut den 2 december 2002. Det kan inte anses skäligt att utföra klavmätningar av så stora objekt som det här är fråga om endast för att kontrollera virkesvolymer som uppskattats med den metod G. använt. Vidare finns det inget som talar för att de köp som åberopats som jämförelseobjekt eller som ligger till grund för använd statistik grundas på en virkesuppskattning med hjälp av en total klavmätning av skogen. Då klavmätningen inte påvisat att G. systematiskt underskattat virkesvolymerna har den i princip saknat betydelse för bedömningen av intrångsersättningens storlek. Med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. 1 § andra stycket expropriationslagen kan G. således inte tillerkännas ersättning för den kostnad han haft för mätningen.

Miljödomstolen finner övriga ersättningsanspråk skäliga.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

Överklagande senast den 13 december 2005.

På miljödomstolens vägnar

Stefan Nilsson

______________________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Stefan Nilsson, f.d. fastighetsrådet Hans-Yngve Eriksson samt de sakkunniga ledamöterna Thorsten Blomquist och Lars Heineson.