MÖD 2007:49

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 7 juli 2005 i mål nr M 178-03, se bilaga A

KLAGANDE

Läggevi Maskinaffär Aktiebolag, 556428-7208

Finnsjövägen 1

380 53 Fliseryd

Ombud: advokaterna B.N. och Å.B.

MOTPART

Staten genom Justitiekanslern

Box 2308

103 17 Stockholm

Ombud: kammarrådet G.E.

SAKEN

Skadestånd

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår statens avvisningsyrkande.

2. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och förpliktar staten att

dels till Läggevi Maskinaffär Aktiebolag utge 2 149 235 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 maj 2003 till dess betalning sker,

dels ersätta Läggevi Maskinaffär Aktiebolag för rättegångskostnader vid miljödomstolen med 738 624 kr, varav 360 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 juli 2005 till dess betalning sker.

3. Staten skall ersätta Läggevi Maskinaffär Aktiebolag för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 548 521 kr, varav 290 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

__________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Läggevi Maskinaffär Aktiebolag (bolaget) har yrkat att staten till bolaget skall förpliktas utge 2 149 235 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 maj 2003 till dess betalning sker. Av beloppet avser 495 154 kr grödskador på ej invallat område, 1 370 042 kr grödskador på invallat område, 81 431 kr ökade pumpkostnader, 20 358 kr ökade drifts- och underhållskostnader och 182 250 kr ökade tillsynskostnader. Bolaget har även yrkat befrielse från skyldigheten att ersätta staten för rättegångs- kostnader i miljödomstolen och förpliktande för staten att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader där.

Staten har bestritt bolagets ändringsyrkanden. Staten har även gjort gällande att bolagets ändrade yrkande om ränta utgör en otillåten taleändring och därför skall avvisas. Enligt staten yrkade bolaget vid miljödomstolen att ränta skulle utgå såsom avkastningsränta enligt 5 § räntelagen från dagen för stämningens delgivning, den 30 maj 2003, och staten vitsordade, oavsett vad som antecknats i dom och protokoll, ränta enligt 5 § räntelagen efter 30 dagar efter lagakraftvunnen dom.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen har hållit syn.

UTVECKLING AV TALAN M. M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen i allt väsentligt åberopat samma grunder och omständigheter samt utvecklat sin talan på samma sätt som vid miljödomstolen enligt vad som framgår av dess dom med det tillägg angående skadornas art och omfattning som redovisas nedan. Bolaget har preciserat sitt påstående angående stenblockens volym till att dessa omfattat ca 600 m3.

Bolaget har i Miljööverdomstolen upplyst att fixpunkten i Burseström vid en ny inmätning visat sig av vara 13 cm högre i höjdsystemet RH70 än vad som tidigare uppmätts i höjdsystemet RH00 och att denna skillnad blir 11 cm angivet i samma höjdsystem. Staten har förklarat att uppgiften inte ifrågasätts.

Förnyade förhör har hållits med L.B., B.E., G.U., C-J.R., B.N., A.F., J.W., J.D., L.R. och J.Y.. Bandupptagningarna av vittnesförhören vid miljödomstolen med J.B. och K-G.O. har spelats upp. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Bolaget har beträffande skadornas art och omfattning anfört i huvudsak följande.

De marker som är berörda har på olika sätt varit föremål för avvattningsåtgärder. I detta fall genom den stora sänkningen av Emån under 1888-89 och dessutom genom invallning i senare tid, vilket primärt är att se som översvämningsskydd. Dessa mycket kostsamma åtgärder har utförts för att ge en bättra avkastning från jordbruksmarken. Härvid har varje centimeter avsänkning kostat pengar för fastighetsägarna. Detta innebär att varje åtgärd som syftar till att motverka denna avsänkning med självklarhet innebär en ekonomisk skada.

Vissa av de drabbade arealerna är invallade och vissa är utan invallning. På de arealer som inte är invallade medför de ökade vattennivåerna att översvämningsbenägenheten ökar liksom risken för totalskada på växande gröda. Dämningen har under perioden fortlöpande givit upphov till översvämning av mark som inte är invallad och rent generellt försämrad avvattning, vilket i varierande grad medfört avkastningsförluster.

För sådan mark som är invallad har dämningen även medfört vatteninträngning via permeabla jordlager under vallarna. Genom att det föreligger marklutning från vallarna bort från ån föreligger det också ett vattentryck mot vallarna som medför att vatten tränger in underifrån via permeabla skikt under vallarna i rotnivå. Vid högre vatten- nivåer ökar detta tryck samtidigt som det blir dyrare och svårare att bli av med vattnet. På marker som inte är systemtäckdikade är detta särskilt problematiskt. Även om vattnet innanför vallarna efterhand går att få bort kan det medföra relativt långvariga brukningsförsämringar och såväl direkta grödskador som försämrad avkastning. På de mer svårdränerade delarna av den invallade marken har försumpningen lett till förändringar i marken av mer bestående slag. På dessa delar kommer det att ta åtskilliga år innan marken kan brukas i normal omfattning.

Ett förhöjt vattenstånd orsakar ökade pumpkostnader. Skälet härtill är att det dels blir en större kvantitet vatten som intränger under vallarna, dels uppkommer en ökad lyfthöjd.

Genom de bedömningar och underlag som finns har en relativ skada framräknats för varje område för respektive år.

Bedömningar av markens normala avkastningsförmåga har gjorts av J.W. på Länsstyrelsen i Kalmar län samt K.H. på Hushållningssällskapet i Kalmar län samt för delar av områdena och perioderna av A.F. på Hushållningssällskapet som också gjort ett antal iakttagelser på plats av skadade arealer. Med normal avkastningsförmåga menas här den avkastningsförmåga som med hänsyn till de förutsättningar som normalt gäller på platsen och med utförda avvattningsåtgärder kan påräknas utan tillkommande dämning i Emån.

Skador har uppstått enligt följande och omfattar dels skador på grödor etc, dels ökad energiförbrukning, ökade underhålls- och driftskostnader och ökad tillsyn vad avser pumpstationerna Åsebo och Ekhult.

På fastigheten finns ett område om totalt 23,7 ha som inte är invallad. På detta område har ett flertal grödor odlats under perioden 1993-1998 vilket åskådliggörs i nedanstående tabell. I tabellen redogörs också för den skada som drabbat respektive gröda under respektive år. (”Areal” är uttryckt i ha och ”Skada” är skadan uttryckt i procent av full avkastning. År 1994 har medvetet lämnats tomt eftersom det rör sig om totalskada och inte endast avkastningsskada).

Gröda 1993 1994 1995 1996 1997

Areal Skada Areal Skada Areal Skada Areal Skada Areal Skada

Korn 9,5 31,0 9,5 39,0 9,5 34,0

åker 2,6 32,0 2,6 54,0 2,6 33,0

Havre

åker

Vall 9,5 45,0

åker

Bete 1,4 30,0 3,7 63,0 2,8 32,0 7,2 26,0

1,9 30,0 9,6 44,0 9,2 58,0

----------------------------------------------------------

Gröda 1998

Areal Skada

Korn 10,0 37,0

åker

Havre

åker 2,8 11,0

Vall

åker

Bete 3,7 32,0

9,6 16,0

Skadorna har uppkommit pga. översvämningar och högt vattenstånd. Detta har drabbat hela det icke invallade området på så sätt att hela området där viss gröda odlats drabbats av en skada uttryckt i procent. Det är alltså inte så att viss areal drabbats av en 100-procentig skada och andra arealer av ingen skada alls. En sammanfattning utvisade den totala skadade arealen (uttryckt i ha) för respektive gröda och år utvisas i nedanstående tabell.

Gröda Skadad areal Skadad areal Skadad areal Skadad areal

1993 1994 1995 1996

Korn 2,945 3,705

åker 0,832 1,404

3,777 5,109

Havre

åker

Vall 4,275

åker

4,275

Bete 0,42 2,331

0,57 4,224

0,99 6,555

----------------------------------------------------

Gröda Skadad areal Skadad areal Skadad areal

1997 1998 1993-1998

Korn 3,23 3,70 16,67

åker 0,858

4,088 3,70

Havre 0,308 0,31

åker

0,308

Vall 7,47

åker

Bete 1,872 1,184 18,37

1,536

1,872 2,72

Tabell nedan utvisar vilka vikter och priser som kan betingas från respektive gröda. (”Normal skörd” är den volym uttryckt i kilo av den aktuella grödan som normalt kan utfås, ”Pris/kg” är det normala kilopris grödan ifråga betingar och ”Koefficient” är det värde i kr som varje ha med viss gröda betingar.) Med ”normal skörd” avses den aktuella markens avkastningsförmåga vid optimala dräneringsförhållanden.

Gröda Normal skörd Pris/kg Koefficient

Korn 7.000 kg 1,07 kr 7.490 kr

Havre 7.000 kg 1,05 kr 7.350 kr

Vall 10.000 kg 1,20 kr 12.000 kr

Bete 6.000 kg 0,55 kr 3.300 kr

Slutligen kan med hjälp av koefficienten beräknas en såväl årlig som sammanlagd skada, uttryckt i kr, enligt nedanstående tabell (”Skada” utgör en multiplikation av relevant koefficient och skadad areal).

Gröda Skada Skada Skada Skada Skada

1993 1994 1995 1996 1997

Korn 28.290 kr 38.266 kr 30.619 kr

Havre

Vall 51.300 kr

Bete 3.267 kr 21.632 kr 20.566 kr 6.178 kr

Sammantaget 31.557 kr 256.068 kr 72.932 kr 58.832 kr 36.767 kr

________________________________

Gröda Skada Skada totalt

1998

Korn 27.713 kr

Havre 2.279 kr

Vall

Bete 8.976 k

Sammantaget 38.968 kr 495.154 kr

Totalt uppgår skadan avseende areal utanför det invallade området till 495 154 kr.

Följande tabell utvisar vilken skada Bolaget har lidit på invallade arealer.

Skada/år 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Skada i SEK 180.656 292.726 270.545 112.597 178.125 335.393

Totalt: 1.370.041

Det sammanlagda beloppet avseende invallad mark uppgår till 1 370 042 kr. Med ”normal skörd” avses den aktuella markens normala avkastningsförmåga.

De ökade pumpkostnaderna framgår av nedanstående tabeller.

År Beräknad års- Beräknad års- Total beräknad

förbrukning förbrukning årsförbrukning (kWh)

Ekhults pump- Åsebo pump-

station (kWh) station (kWh)

1993 6 860 19 097* 25 957

1994 35 231 1 909 37 140

1995 35 231 29 509 64 740

1996 21 354 29 509 50 863

1997 21 354 29 509 50 863

1998 15 801 5 046 20 847

*Avser genomsnittlig beräknad årsförbrukning för Åsebo pumpstation under åren 1994-1998

Den genomsnittliga totala beräknade årsförbrukningen uppgick under åren 1990-1992 till 10 684 kWh. Detta värde har lagts till grund för bolagets beräkning av den ökade energiåtgången enligt följande.

År Total Genomsnittlig Ökad Pris per Ökade

beräknad total beräknad energi- kWh (kr) pump-

årsför- årsförbrukning åtgång kostnader

brukning under åren (kWh) (kr)

(kWh) 1990--1992 (kWh)

1993 25 957 10 684 15 273 0,32 4 887

1994 37 140 10 684 26 546 0,34 8 995

1995 64 740 10 684 54 056 0,39 21 082

1996 50 863 10 684 40 179 0,50 20 090

1997 50 863 10 684 40 179 0,53 21 295

1998 20 847 10 684 10 163 0,50 5 082

------

81 431

Det sammanlagda beloppet avseende ökade pumpkostnader uppgår till 81 431 kr.

De båda pumpstationerna i Åsebo och Ekhult har mellan åren 1993-1998 varit i bruk i snitt 6 månader per år istället för brukliga 1,5 månader (dvs. en ökning med 4,5 månader per år). Detta medför dels att drifts- och underhållskostnaderna har ökat markant samt att en ökad tillsyn varit nödvändig. De ökade drifts- och underhålls- kostnaderna beräknas till 25 % av den ökade energiförbrukningen uppgår till 20 358 kr.

Beträffande den ökade tillsynen, som varit nödvändig pga. pumpstationernas mer omfattande brukstider, har det i genomsnitt dagligen under 4,5 månader krävt en timmes arbete. Totalt har alltså 135 timmar per år varit tvunget att ianspråkta för den erforderliga tillsynen. Kostnaden motsvarande en lantarbetarlön uppgår till 225 kr per timme. Detta betyder 30 375 kr per år, dvs. totalt 182 250 kr.

Staten har avseende skadornas art och omfattning anfört bl.a. följande.

Uppkomna skador under åren 1993-1998 har inte att göra med de utförda biotopåtgärderna. Beräknade skador jämfört med fullt torrlagd åker uppkommer oavsett stenrevlarnas förekomst såväl före 1993 som efter 1998. Invallningarna, som kom till som laga syneföretag på 1950-talet, har vallar med tätkärna och med sådant höjdläge att de klarar vattenstånd i ån vid högsta högvattenföringen, ca 250 m3/s. Orsaken till skadorna torde bl.a. ha berott på förhållandena inom invallningarna såsom bristfällig dränering, tjälad mark och igenfrusna diken under vintern. Vad gäller beräknade ersättningar i sig, normvärden, priser m.m. finns ingen erinran. De inte invallade markerna är så lågt belägna att de börjar översvämmas redan vid en vattenföring av ca 60 m3/s i Emån vid Ekhults bro. Beräknade skador skulle ha uppkommit även vid ett betydligt lägre vattenstånd än vad som uppmätts vid Ekhults bro.

En skadeberäkning för dämning grundas normalt på en längre observationsserie än den bolaget grundar sin beräkning på. Helst skall serien vara på 30 år vad gäller vattenföringar och vattenstånd. På grundval av de kända observationerna beräknas sedan för vegetationsperioden nuvarande och blivande vattenståndsvaraktighets- diagram och medelvattenstånd. Jordbruksverkets metod har, såvitt bekant, aldrig prövats i ett skademål avseende sjöregleringar, kraftverksdämningar etc.

Det kan inte uteslutas att Jordbruksverkets metod är tillämpbar i vissa sammanhang men då fordras ett bättre underlag vad gäller eventuella vattenståndsförändringar. Här bygger allt på mätningar under ett år, 1998, med olika årstider för ”odämt” respektive ”dämt”. Hade även mätningarna 1975-1984 (”odämt”) och 1993-1998 (”dämt”) beaktats borde resultatet ha blivit annorlunda.

Jordbruksverket har även räknat med ökade pumpningskostnader för Ekults-, Åsebo- och Flisängsinvallningen. Förutsatt att de antagna vattenståndshöjningarna varit rätt kan beräkningarna vitsordas.

Då invallningar, i vart fall de fullständiga, utformats så att de skyddar innanför liggande marker mot de yttre vattenstånden är det helt klart att det inte skulle uppstå markskador vid förhöjda vattenstånd. Vid en yttre vattensståndshöjning kan dock ökade pumpningskostnader uppstå genom ökad lyfthöjd och eventuellt ökat läckage. För fastigheten Ekhult 1:3 har ändå yrkats ersättning för markskador inom invallningarna med sammanlagt ca 1,45 miljoner kr för åren 1993-1998. I yrkad ersättning ingår ca 0,3 Mkr för ökad jordbearbetning samt ogräsbekämpning. De skadeberäkningar som gjorts av bolaget självt kan inte vitsordas.

Vid projekteringen av Ekhults och Åsebo invallningar företogs omfattande grundundersökningar av Sverige Geotekniska institut (SGI), utlåtande den 16 juni 1947. Undersökningen omfattade bl.a. profiler längs ån och diken inom området med sondering, spadborrning och provtagning. Det konstaterades att marken består av oregelbundet lagrad mo, mjäla, lera, dy och gyttja samt ibland även sand. Längs ån fanns lager med sandigt material vanligen först i nivå med eller under lågvattenytan, här angivet till ca +58,0. I ett par borrhål var dock sandlagrets överkant ca +58,8. För profilerna längs diken borrandes vanligen ned till +57 - +57,5. Lager med sandigt material fanns endast i ett fåtal borrhål. SGI rekommenderade att tätkärnan eller sponten nedfördes till lågvattenytan med för vissa kortare sträckor till någon meter därunder. Vad gäller läckaget genom vallarna angav SGI att läckage under tätkärnan jämfört med läckage genom den var försumbar.

Även om de biotopvårdande åtgärderna hade åstadkommit de uppdämningar av 0,12-0,17 m som beräknats enligt Jordbruksverkets skadeutredning har de inte kunnat påverka förhållandena inom invallningarna med mer än den ökade energiåtgång som beräknats av Jordbruksverket.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Statens yrkande om avvisning

Av miljödomstolens dom framgår att bolaget yrkat ränta enligt 4 § räntelagen och att staten vitsordat att ränta beräknas enligt 6 § räntelagen. Statens påstående att bolaget i själva verket yrkat ränta enligt 5 § räntelagen och att denna ränteberäkning vitsordats av staten har bestritts av bolaget. I brist på annan utredning utgår Miljööverdomstolen från vad som antecknats i miljödomstolens dom och finner därför att bolagets här framställda ränteyrkande är inskränkt i förhållande till yrkandet vid miljödomstolen. Vid sådant förhållande är taleändringen tillåten och statens avvisningsyrkande skall avslås.

Statens ansvar för utläggandet av stenrevlar i Emån

Av den till 1991 års dom fogade överenskommelsen framgår att Fiskeriverket efter hörande av en samrådsgrupp skulle besluta om vilka fiskefrämjande åtgärder som skulle vidtas i Emån. På grund av överenskommelsen gav Fiskeriverket Högskolan i Kalmar uppdraget att genomföra undersökningar i Emån och lämna förslag till biotopåtgärder. Efter diskussioner i samrådsgruppen, som får uppfattas som rådgivande till Fiskeriverket, nåddes enighet om att högskolans förslag skulle ligga till grund för åtgärder. Länsstyrelsens representant i samrådsgruppen fick då i uppdrag att efterhöra med Fliseryds Sportfiskeklubb om klubben kunde åta sig att utföra åtgärderna i Emån. Av utredningen i målet framgår att klubben lämnade en sammanställning över de arbeten som skulle krävas. Därefter föreslog samrådsgruppen att klubben skulle erhålla 54 600 kr av fiskeavgiftsmedel för arbetena. Enligt styrelsemedlemmarna i sportfiskeklubben J.B:s och K-G.O:s uppfattning fick fiskeklubben i uppdrag av Fiskeriverket att mot ersättning utföra åtgärderna i Emån och detta utan att klubben själv tagit något initiativ till genomförandet. B.E., som företrädde Fiskeriverket i samrådsgruppen och sedan beslutade om utbetalning av fiskeavgiftsmedel, har förklarat att Fiskeriverket aldrig självt utför åtgärder av aktuellt slag utan endast betalar ut medel till godkända projekt, dock att han övervägt frågan om tillstånd krävdes för utläggande av stenrevlarna. Han har också uppgett att Fiskeriverket var ansvarigt för att åtgärderna kom till stånd, men att sportfiskeklubben till vilken ersättningen utbetalades, enligt hans mening, var ansvarig för åtgärderna.

Det händelseförlopp som förevarit ger vid handen att Fiskeriverket hade att tillse att biotopfrämjande åtgärder i Emån kom till stånd. I samrådsgruppen togs, såvitt framkommit, initiativet till att kontakta sportfiskeklubben för det praktiska utförandet av åtgärderna. Fiskeklubben fick sedan i uppdrag att mot ersättning utföra de arbeten som föreslagits och som klubben erbjudit sig att utföra. Ingenting har framkommit som ger uttryck för att klubben själv tagit något initiativ genom att föreslå åtgärderna eller för att utverka medel för dessa. Klubben kan därmed snarast liknas vid en entreprenör som åtar sig att utför arbeten mot betalning, och detta oavsett att ersättningen för arbetena utbetalats till klubben till följd av ett beslut av Fiskeriverket om bidrag av fiskeavgiftsmedel. Ansvaret för utläggande av stenrevlarna kan därmed enligt Miljööverdomstolens mening inte ligga på fiskeklubben. Och eftersom samrådsgruppen endast varit rådgivande åt Fiskeriverket faller ansvaret på verket - som åtagit sig att besluta om fiskefrämjande åtgärder - för den inte tillståndsgivna men uppenbart tillståndskrävande vattenverksamhet som utläggandet av stenrevlarna inneburit. Staten blir därmed ersättningsskyldig för de skador som åtgärderna kan ha orsakat (7 kap. 2 § 2 lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet).

Sambandet mellan utlagda stenrevlar och dämning i Emån

C-J.R., som utfört den av Jordbruksverket gjorda utredningen, har uppgett bl.a. följande. Vattenstånden i Emån är en funktion av det framrinnande flödet. Vattenståndet vid invallningen fastställs av bestämmande sektioner nedströms i ån och friktionsförluster mellan den bestämmande sektion och invallningen. När bottnen i den bestämmande sektionen höjs eller när bredden på vattendraget minskas så höjs vattenståndet uppströms den förändrade sektionen. Ju längre uppströms man går desto mindre kvarstår av det höjda vattenståndet. Hur långt uppströms som vattenståndet påverkas beror på vattenytans lutning vilken i sin tur är beroende av flödet. Generellt gäller att höjningen fortplantar sig längre i ett vattendrag med flack lutning. Vid Ekhults bro har vattenståndet mätts, flödet beräknats och avbördningskurvor upprättats under en längre period. Olika kurvor har redovisats beroende på var flödet har uppmätts och beräknats för Ekhults bro. Under 1998 uppmättes vattenstånden vid Ekhults bro under perioden april-december dvs. både före och efter utrivningen av revlarna vid Burseström och i Kvillen. Dessa mätningar visar att vattenståndet vid bron före respektive efter revlarnas borttagande sjönk 0,17-0,20 m vid flöden mellan 15 och 52 m3/s. Beräkningar visar att vattenståndet mellan Ekhults bro och östra vallen av Flisängsinvallningen sjönk ca 0,13 m när revlarna togs bort.

Staten har låtit företaget SWECO VBB utreda vilken dämningsinverkan i Emån som de anlagda stenrevlarna kan ha haft på vattenståndet i Emån. Härvid har inmätning av revlarna skett och konsekvenserna av åtgärderna bedömts med stöd av de flödes- och vattenståndsmätningar som funnits tillgängliga samt med hjälp av teoretiska hydrauliska beräkningar. Resultatet av utredningarna visar att borttagandet av stenrevlarna i Burseström torde ha bidragit till den av bolaget påstådda vattenståndssänkningen med maximalt 0,01 till 0,02 m vid Nabben vid vattenföringarna om 30 respektive 82 m3/s. J.D. och J.Y. har framhållit att C-J.R. valt bort resultatet av vissa uppmätta vattenståndsmätningar och att hans vattenståndskurvor därför är felaktiga.

C-J.R. har vidare uppgett följande. Hänsyn måste tas till om vattenföringen är i avtagandefas eller i stigandefas och att om observationer omfattar enbart en av dessa faser bör mätvärdena inte tas med i redovisningen. När det finns observationer som omfattar båda faserna så blir avbördningskurvan genom medelvärdesberäkning med den s.k. minsta kvadratmetoden så säker som det går att få den. Staten har kalibrerat sina teoretiska beräkningar mot av SMHI gjorda vattenståndsobservationer. Vid dessa observationer har inte hänsyn tagits till om vattenflödet varit stigande eller avtagande. Observationerna är inte rättvisande för hur förhållandena är i Emån vid stabila flöden.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Dämning p.g.a. revlarna

Det finns enligt Miljööverdomstolen inte tillräckligt med mätvärden beträffande flöden och vattenstånd vid Ekhults bro för att med absolut säkerhet beskriva vilken påverkan som de anlagda revlarna i Emån vid Burseström och i Kvillen haft på vattenstånden vid Ekhults bro. Resultaten av de redovisningar som bolaget respektive staten åberopat skiljer sig också åt.

Bolaget har redovisat vilket grundmaterial som använts i den av Jordbruksverket gjorda utredningen, hur materialet använts och vilka antaganden som gjorts. I utredningen har beaktats om de uppmätta flödena vid Blankaström och Klämma och de beräknade flödena vid Ekhults bro varit stationära, stigande eller avtagande samt bedömts tillförlitligheten av de uppmätta värdena. Bolaget har på nytt låtit avväga vissa fixpunkter längs den aktuella sträckan av Emån. Det har då konstateras att fixpunkten vid Burseström är belägen 11 cm högre än vad som tidigare angivits.

Den av staten åberopade utredningen bygger på sammanställningar av befintligt material, uppmätningar samt teoretiska beräkningar. Beräkningarna bygger i sin tur på olika antaganden som endast delvis redovisats. Det har sålunda inte redovisats om det vid kalibreringen av värden vid de teoretiska beräkningarna beaktats om de uppmätta värdena skett under stationära, stigande eller avtagande flöden. Ostridigt är att vid beräkningarna har använts den felaktiga nivåangivelsen av fixpunkten vid Burseström.

Det har i målet inte kommit fram uppgifter som ger anledning att ifrågasätta vare sig de av bolaget åberopade mätobservationerna som utförandet av de på dessa grundade beräkningarna angående revlarnas dämningseffekt. Att vissa värden bedömts som icke representativa och därför inte medtagits vid beräkningarna har givits en godtagbar förklaring och förringar därför inte tillförlitligheten av beräkningarna. Staten har å sin sida åberopat beräkningar som tagits fram med användning av en s.k. hydraulisk modell. Därvid har en - som det nu visat sig - felaktigt uppmätt fixpunkt kommit att användas. Detta innebär, enligt Miljööverdomstolens mening, att den av staten åberopade utredningen inte kan tilläggas den betydelse som annars vore fallet. Mot bakgrund av det nu anförda och då den av bolaget hävdade dämningspåverkan i sig framstår som rimlig, utgår Miljööverdomstolen vid den fortsatta prövningen från att vattenståndet till följd av revlarna höjts 0,17 m vid Ekhults bro och 0,13 m vid östra vallen av Flisängsinvallningen vid flöden i intervallet 15 - 52 m3/s.

Orsakssamband

Enligt Miljööverdomstolen bör samma lättnad i beviskravet anses gälla i mål om skada på grund av vattenverksamhet som gäller i fråga om orsakssambandet vid prövning av miljöskador. Detta innebär att bolaget har att göra övervägande sannolikt att de påstådda skadorna, vid en jämförelse med andra möjliga skadeorsaker, har orsakats av en uppdämning av Emån på grund av revlarna.

Bolaget har gjort gällande, och staten har bestritt, att dämningen medfört översvämning eller försämrat torrläggningen av bolagets marker med skador som följd.

Vid synen på en åker inom det invallade området och nära Åsebo (fält 1F på bilaga 12 till stämningsansökan) förevisades i ett av dikena sandskiktet och att vatten sipprade fram genom skiktet. C-J.R. har uppgett att det finns en hydraulisk förbindelse genom sandlagret i botten på Emån och sandlagret under det invallade området. Enligt honom innebär en vattenståndshöjning i Emån också en höjning av grundvattenytan inom det invallade området.

Någon närmare utredning om huruvida det föreligger en hydraulisk förbindelse mellan sandlagret i Emån och sandlagret under det invallade området finns inte. Genom det som framkommit om markförhållandena på aktuell sträcka längs ån och genom vad som iakttagits vid synen finns det dock mycket som talar för att ett sådant samband föreligger. Och vid en samlad bedömning finner Miljööverdomstolen att den vattenståndshöjning som stenrevlarna gett upphov till påverkat dräneringsdjupet på bolagets marker, både på invallade områden och icke invallade områden. Höjningen av vattenstånden kan även ha orsakat översvämning av icke invallade områden vid tillfällen då översvämning annars inte skulle ha skett. Grödskador är av sådan art som uppkommer vid översvämning eller försämrad torrläggning och utredningen inte ger stöd för slutsatsen att skadan skulle ha inträffat oavsett åtgärden. Det framstår därför som övervägande sannolikt att stenrevlarna orsakat sådan dämning som lett till att skada uppstått för bolaget. Den omständigheten att dräneringsförhållandena på marken inte varit optimala under aktuell tid kan enligt Miljööverdomstolens bedömning inte påverka statens skyldighet att ersätta den skada som bolaget kan visa har uppkommit till följd av att det skett en höjning av vattennivån.

Skadans storlek

Staten har inte godtagit några belopp eller beräkningar utom såvitt avser av A.F. beräknad skada på höstvete och vall på invallad mark år 1994 där staten inte haft någon erinran mot beräkningarna, angivna normvärden och uppgivna priser. L.R. har beträffande grödskador uppgett att beräkningarna av dessa ligger över det genomsnitt som SCB räknat fram och att framräknade belopp framstår som alltför höga. Enligt honom torde några ökade pumpkostnader inte tillkommit med hänsyn till den redan otillräckliga dräneringen av markerna.

L.B. har under sanningsförsäkran uppgivit att det redovisade skördeutfallet överensstämmer med de uppgifter som framkommit i samband med skörden av respektive gröda, bl.a. datoriserade beräkning vid användning av skördetröska.

Bolagets uppgifter beträffande grödskador såväl vad avser storleken på skördeutfallet och uppgivna priser som ökad jordbearbetning och ogräsbekämpning vinner stöd av de uppgifter som lämnats av C-J.R., A.F. och J.W.. Enligt Miljööverdomstolen saknas dessutom anledning att ifrågasätta riktigheten av de i målet åberopade skadeutredningar av Jordbruksverket och Hushållningssällskapet. Bolaget får därmed anses ha styrkt sin talan såvitt avser omfattningen och storleken av de grödskador som uppkommit till följd av dämningen.

Ersättningsyrkandet avseende ökade energikostnader för pumparna utgör skillnaden mellan medelförbrukning av energi före stenrevlarnas anbringande och efter dess utrivande samt avser, enligt vad L.B. uppgivit, preliminära debiteringar. Ersättningsyrkandena i övrigt, ökade drift- och underhållskostnader och ökade tillsynskostnader av pumpanläggningarna, bygger på schabloniserade uppskattningar av L.B..

Mot bakgrund av vad som framkommit om dräneringsdjupet på markerna och det därav följande dräneringsbehovet framstår de yrkade beloppen även i denna del som rimliga. Med beaktande av detta och på grund av svårigheter att förebringa bevisning bör ersättning utgå i enlighet med yrkandet.

På grund av det sålunda anförda skall bolagets talan bifallas fullt ut.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall staten ersätta bolaget för rättegångskostnader såväl vid miljödomstolen som i Miljööverdomstolen. Det belopp som yrkats vid miljödomstolen är därvid medgivet och yrkad ersättning i Miljööverdomstolen är skälig.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsråden Henrik Runeson, referent, och Liselotte Rågmark. Enhälligt.

___________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KÄRANDE

Läggevi Maskinaffär Aktiebolag, 556428-7208

Finnsjövägen 1, 380 53 Fliseryd

Ombud: advokaten A.L.

SVARANDE

Staten genom Justitiekanslern

Box 2308, 103 17 Stockholm

Ombud: kammarrådet G.E.

SAKEN

Skadestånd enligt 7 kap. 2 § första stycket 2 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. Läggevi Maskinaffär AB skall ersätta staten för rättegångskostnader med sjuhundratrettiofyratusentvåhundrafem (734 205) kr, varav 91 200 kr avser arvode, jämte ränta enligt lag.

YRKANDEN M.M.

Läggevi Maskinaffär AB har yrkat att miljödomstolen skall förplikta staten att som skadestånd på grund av otillåten vattenverksamhet till Bolaget utge

2 174 005 kr

jämte ränta enligt 4 § tredje stycket räntelagen på

- beloppet 284 343 kr från den 31 oktober 1993;

- beloppet 524 365 kr från den 31 oktober 1994;

- beloppet 409 448 kr från den 31 oktober 1995;

- beloppet 235 465 kr från den 31 oktober 1996;

- beloppet 291 075 kr från den 31 oktober 1997;

- beloppet 429 309 kr från den 31 oktober 1998; allt fram till dagen för dom.

Staten har bestritt yrkandet och har inte vitsordat något belopp som skäligt. Om domstolen finner att ersättning skall utgå har staten medgett att ränta beräknas enligt 6 § räntelagen från den dag då staten fick del av stämningsansökningen, den 30 maj 2003.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Sakframställningar och grunder

Läggevi Maskinaffär AB har anfört bl.a. följande. Staten har genom att anlägga mer än 180 m3 stenblock såsom stenrevlar i Emåns åfåra och i dess sidofåra Kvillen orsakat dämning som medfört översvämning eller försämrat torrläggningen av uppströms liggande mark. Härigenom har skada uppstått i form av direkta grödskador och avkastningsförluster på jordbruksmark samt ökad energikostnad vid bortpumpning av vatten.

Bakgrund

Boläget är brukare till fastigheterna X 1:3 m.fl. som är belägna längs Emån på den s.k. Fliserydsplatån i Mönsterås kommun. Bolaget ägs av fastighetsägarna L., J. och A.L. Totalt brukar bolaget 212,2 ha åkermark i det aktuella området och bedriver aktiv jordbruksverksamhet med såväl djurhållning som växtodling. På fastigheten X 1:3 finns sedan lång tid tillbaka invallningar som skyddar delar av jordbruksmarken från översvämningar som kan ske i området.

Den s.k. Emåutredningen kom 1977 med sitt betänkande "Översvämningsskydd Emån". Denna utredning ledde fram till regeringens proposition 1978179:10 med åtföljande riksdagsbeslut som i sin tur utgör grunden för regleringsbrevet nr 19, 1978-12-28, 2273/78, om statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån. Åtgärderna fördelade sig på en sträcka av ca sex mil och en areal på ca 3 200 ha odlingsmark och dessutom infrastrukturpåverkan på vägar, järnvägar och i kommunala va- anläggningar. Emåutredningen kom även fram till att ca 1 100 ha odlingsmark översvämmades vart tredje år.

Cirka 500 ha av den areal som redovisades i den ursprungliga Emåutredningen har i dag ett skydd mot översvämning. För återstående marker föreligger fortfarande full exponering för översvämningar. Markerna är med hänsyn till sitt utsatta läge mycket känsliga för höga flöden och varje försämring av avvattningen motsvarar en ekonomisk skada.

Tidigare reglering av Emån

Genom markavvattningsförrättning åren 1888-1889 utfördes på sträckan Högsby - Burseström åtgärder i Emån och Kvillen i form av en sänkning av botten med c:a 1,5 meter på en sträcka av totalt 20,3 km. Syftet var att avvattna vattenskadad jordbruksmark på fastigheter utmed Emån. Det är dokumenterat i förrättningsakten att åtgärderna utfördes. Det markavvattningsföretag som uppkom äger rättskraft i dag och har fungerande styrelse och verksamhet. De grävningar och sprängningar som skulle avvattna den uppströms belägna jordbruksmarken utfördes framför allt på sträckan mellan Burseström och Nabben. Fram till och vid Burseström utfördes mycket omfattande sprängningsarbeten. Även i Kvillen sprängdes stora mängder bergmaterial bort. I nuvarande penningvärde motsvarar kostnaden en investering på ca 50 miljoner kronor.

I förrättningsakten framgår de fastigheter som har bedömts ha båtnad av avvattningsåtgärderna. I ingressen till förrättningsakten anges att det är fråga om "reglering av Emån mellan Kyrkbron och Burseström för torrläggning af vattenskadade marker å ägorna till....". I uppräkningen av berörda fastigheter omnämns bl.a. samtliga fastigheter längs Emån på Fliserydsplatån, inklusive fastigheterna på Bankeberg, Ekhult, Fliseryd och Ruda.

Av förrättningshandlingarna framgår att det vid Burseström sprängts ut en sektion i Emån som före arbetena hindrat vattenflödet. I sektionen har bergmaterial sprängts bort, främst i åns sidor, varvid ån breddats till 25 m och givits en ny bottenprofil. Sprängstenen lades vid arbetenas utförande på land vid åns stränder, främst vänstra stranden.

I Kvillen har på sträckan från inloppet till det dåvarande Bankebergs pappersbruk sprängts och rensats stora mängder berg, stenbundet material och dy, varvid sektioner fastställts i förrättningen.

Bakgrund till de skadevållande vattenföretagen

Sydkraft har sedan ett antal år tillbaka utgivit medel enligt 10 kap. 5 § vattenlagen som kompensation för de vandringshinder som bolagets kraftverk i Emån vid Finsjö innebär. Medlen skall förvaltas av Fiskeriverket för att användas till fiskevårdande åtgärder i Emån och för att motverka skadorna av Sydkrafts kraftverk. Vid prövningen av kraftverket vid Finsjö överenskom i oktober 1989 Kammarkollegiet och Sydkraft att en avgift enligt 10 kap. 5 § vattenlagen skulle utgå med ett årligt belopp. Denna överenskommelse manifesterades i dom våren 1991 i mål VA 16/1991 vid Växjö tingsrätt. Beloppet har i en senare dom omvandlas från årligt belopp till engångsbelopp far all framtid.

I överenskommelsen stadgades därjämte i punkt 4 följande.

Avgiften skall användas för fiskebefrämjande åtgärder i Enån. Vilka åtgärder som lämpligen skall vidtas beslutas av Fiskeristyrelsen efter hörande av en för ändamålet bildad samrådsgrupp. I samrådsgruppen skall ingå vardera en representant från Fiskeristyrelsen, Länsstyrelsen, Sydkraft, Fiskerättsägarna i Emån nedströms. Blankaström samt havsfisket. Fiskeristyrelsens representant skall vara ordförande i samrådsgruppen."

I överenskommelsen bestämdes således att Fiskeristyrelsen, numera Fiskeriverket, efter hörande av övriga i samrådsgruppen, skall fullgöra den uppgift som också tillkommer verket enligt 11 § förordningen (1983:945) om avgifter enligt vattenlagen m.m., dvs. att besluta om hur medlen skall användas. Noterbart är att varken jordbruksintressena eller de faktiska fiskevattenägarna på den aktuella sträckan inkluderades i gruppen.

Samrådsgruppen hade sitt första sammanträde den 23 april 1991. Vid detta sammanträde redogjorde Fiskeriverkets representant för innehållet i den ovan åberopade överenskommelsen och gjorde därmed klart för gruppen att Fiskeristyrelsen (staten) skall ha beslutsmandat i gruppen, att staten beslutar om inventering för utförande av de i målet aktuella åtgärderna och att staten skall finansiera denna. Det beslutades vidare av Fiskeriverket att Emån i den aktuella delen skulle inventeras. Till detta ändamål skulle anslås 30 000 kronor av fiskeavgiftsmedlen.

Vid sammanträde den 10 april 1992 redovisades en åtgärdsplan för biotopåtgärder i Emån utförd av J.N. och R.A. vid Högskolan i Kalmar -- "Förslag till biotopåtgärder för lax och havsöring i Emån". Utredningen gav förslag till för varje sträcka lämpliga åtgärder att utföra för fiskets bästa. Beträffande Kvillen och Burseström finns angivet på s. 35 ff respektive s. 45 vad som är lämpligt att utföra i fiskebefrämjande syfte. Där beskrivs i allt stort de vattenanläggningar m.m. som senare också kommit att utföras.

Det beslutades vidare bl.a. att Fiskeriverket skulle uppdra åt Fliseryds sport-fiskeklubb att verkställa de av staten beslutade åtgärderna m.m. Åtgärderna skulle utföras med fiskeavgiftsmedel och att härutöver eventuellt AMS skulle bistå med arbetskraft vid arbetenas utförande.

Under 1992 gav fiskeriverket således Fliseryds sportfiskeklubb i uppgift att effektuera de åtgärder i Emån och Kvillen som hade utarbetats i Högskolans utredning. Eftersom en stor del av åtgärderna var sådana som sportfiskeklubben inte kunde utföra på egen hand, anlitades grävmaskinisten Lars Lennartsson för att med grävmaskin anlägga de stenrevlar som Fiskeriverket hade beslutat. Större delen av Lennartssons arbete utfördes i Burseström i en utsprängd sektion i Emån. Här flyttades stora delar av det material som en gång sprängts bort tillbaka i åfåran. Stenrevelar anbringades på ett sådant sätt - på ömse sidor av ån ut mot åmitten - så att flödet bromsades upp och vattennivåerna uppströms ökade påtagligt. De av svaranden anbringade stenmassorna har således placerats i de sektioner som ansågs vara absolut mest centrala för avvattningen av Fliserydsplatån.

I Kvillen utfördes ett antal mindre stenrevlar med öppning som också påverkade flödet, dock inte alls i den omfattning som stenrevlarna i Emån. Delar av arbetet i Kvillen avsåg utläggande av mindre stenar, vilket utfördes för hand.

Anläggningarnas läge

Anläggningarna i Emån anlades vid Burseström (eller Busseström) på fastigheten X 1:1. I förrättningsakten har den aktuella sektionen lägesangivelse 668-670. Anläggningarna i Kvillen är belägna mellan brofästena 400 meter nedströms inloppet till Kvillen och ner till kraftledning över Kvillen ca 300 meter nedströms gamla järnvägsbron beläget inom fastigheterna X 2:5 och X 1:1.

Konsekvenserna av de utförda vattenföretagen kvarstod uppströms till en forsnacke vid Åsebo, på gränsen mellan fastigheterna X 1:3 och X 1:4. Vid sammanträde den 1 mars 1994 framgår genom protokollet att samrådsgruppen har haft uppfattningen att de åtgärder som utförts överensstämmer med högskolans plan m.m.

De utförda arbetena har också godkänts av Fiskeriverket vid besiktning i februari 1994. Detta framgår av minnesanteckningar samt av det polisförhör som ägde rum efter att åtalsanmälan gjorts. Härigenom måste det antas att arbetena också utförts på ett sätt så att det överensstämmer med givna instruktioner.

Sammanfattning

Således kan följande konstateras.

Svaranden har genom att anbringa mer än 180 m3 stenblock såsom 10 eller 11 stenrevlar i Emåns åfåra vid Burseström och genom liknande åtgärder i Kvillen, orsakat dämning som medfört översvämning eller försämrat torrläggningen av uppströms liggande mark. Härigenom har skada uppstått i form av direkta grödskador och avkastningsförluster på jordbruksmark samt ökad energikostnad vid bortpumpning av vatten. Kostnaderna uppgår till minst yrkade belopp.

Genom sin avtals- och lagenliga uppgift att besluta om användande av fiskeavgiftsmedel och om de aktuella åtgärderna i Emån och Kvillen är Fiskeriverket huvudman för vattenföretagen och att anse som företagare i vattenrättslig mening. Fiskeriverket har både tagit initiativet till och finansierat åtgärderna.

Fiskeriverket har bestämt hur förslagen till åtgärder skall tas fram, att åtgärderna skall utföras, vem som skall effektuera dem samt hur de skall finansieras. Samtliga dessa moment är ett led i den myndighetsutövning som tillkommer Fiskeriverket enligt 10 kap. 6 § vattenlagen och 11 § förordningen om avgifter enligt vattenlagen. Att det inte i minnesanteckningarna och de tillgängliga protokollen meddelas ett formellt beslut torde i detta sammanhang sakna betydelse.

Samrådsgruppen som sådan saknar befogenheter i sig och kan inte besluta om åtgärder av aktuellt slag. Enligt såväl lag som aktuell vattendom och överenskommelse skall Fiskeriverket utöva beslutanderätten i de aktuella frågorna. Fiskeriverket har således det fulla ansvaret för vilka åtgärder som utförs och på vilket sätt de utförs.

Något medgivande från eventuella skadelidande har inte inhämtats. Tillstånd från fastighetsägare har endast inhämtats beträffande markägaren vid Burseström, KB Finsjö skogar, vilken ägare dock inte ensam råder över vattenområdet eftersom detta, som ovan nämnts, ingår i en fastställd sektion i ett markavvattningsföretag, "Emåns markavvattningsföretag av år 1888-1889".

Fiskeriverket är således att anse som företagare beträffande de utförda vattenföretagen. Förhållandet till sportfiskeklubben far anses vara av samma slag som i ett uppdragsförhållande där sportfiskeklubben utfört ett företag för vilket Fiskeriverket är huvudman. Såsom ansvarig för vattenföretagen skall Fiskeriverket också ersätta de skador som uppkommit.

Vattenföretagens effekt

Med anledning av de många studier som företagits i Emån för utförande av invallningsföretag m.m. kan Emån sägas vara ett av Sveriges bäst dokumenterade vattendrag. Det har vid ett flertal tillfällen företagits studier av vattenförhållandena i Emån. Vid syneförrättning enligt vattenlagen under år 1987 upprättades ett avbördningsdiagram som utvisar vattennivå vid Ekkults bro vid olika vattenföringar i Emån. Kurvan som avser vattenförhållanden före åtgärd bygger på utförda mätningar vid samtliga vattenföringar och vid varje årstid fortlöpande sedan 1931, vilka syftat till att få fram högsta nivåer vid viss vattenföring.

Avbördningsdiagrammet är alltså inte ett resultat av beräkningar utan av faktiska flöden och nivåer.

Bolaget har kunnat konstatera effekter av vattenföretagen redan genom vad som kunnat iakttas i markerna, men också genom pegelavläsning tillsammans med information om den vid var tid aktuella vattenföringen. Jämfört med vad som varit känt tidigare om förhållandena har Bolaget gjort bedömningen att vattennivåerna påverkats märkbart. Eftersom det uppströms Burseström fram till Åsebo föreligger obetydligt fall så fortplantar sig dämningen långt uppströms och kvarstår ända upp till nästa forsnacke vid Åsebo. Således påverkas i princip hela Fliserydsplatån av dämningen.

Bolaget har fortlöpande sedan det fick kännedom om de aktuella fördämningarna tagit del av Sydkrafts uppgifter om aktuell vattenföring i Emån och, via militär personal på Ruda Radio, avläst vattennivån på pegel vid Ekkults bro. Härjämte har man fortlöpande inhämtat vattenföringsdata från Sydkrafts station i Blankaström. Med detta underlag har avvikelser kunnat konstateras i vattennivåer enligt ovannämnda avbördningsdiagram med iakttagande av den procentuella skillnad i vattenföring som råder mellan mätpunkten vid Blankaström och pegelplatsen vid Ekhults bro.

Vid jämförelse framgår avvikelser vid samtliga hittills uppmätta vattenföringar, såväl under vegetationsperioden som vintertid. Det är uppenbart att påtaglig påverkan på vattenförhållandena skett genom de anbringade stenrevlarna och att nivåerna därvidlag avviker tydligt från förhållandena när avbördningsdiagrammet upprättades. Den enda tänkbara orsaken till avvikelsen är de aktuella vattenföretagen i Emån och Kvillen.

Bolaget har härefter låtit frågan utredas, först genom jämförelser med tidigare referensmaterial och därefter med stöd av vad som kunnat konstateras efter att stenrevlarna blivit utrivna. De bedömningar som gjorts av förhållandena såväl före som efter utrivningen visar att stenrevlarna medfört en påtaglig påverkan på vattennivåerna, och de olika utredningar som företagits vid skilda tidpunkter såväl före som efter utrivningen ger också stöd åt varandra.

Bedömningar har under pågående dämning gjorts av VEGAB, av Vatteningenjörerna i Kronoberg och av Jordbruksverkets vattenenhet. Bedömning har därefter gjorts av Jordbruksverkets vattenenhet. Den utredning som gjorts efter utrivningen av C.-J.R. och T.F. på Jordbruksverkets vattenenhet far anses vara den utredning som utgår från det säkraste bedömningsunderlaget. I denna utredning har man kunnat jämföra avbördningsdata under perioden när stenrevlarna varit på plats med avbördningsdata efter det att stenrevlarna utrivits. Jämförelsen har resulterat i beräkningar och diagram som klart utvisar en nivåförändring ända upp till den punkt som benämns Åsebo.

Dämningen

De utförda vattenföretagen har medfört skada för många uppströms liggande markägare och brukare, däribland Bolaget. Skadan har bestått i att vattennivåerna har ökat och därmed har avvattningen av markerna försvårats eller tidvis helt omöjliggjorts. Detta har varit särskilt påtagligt under vissa perioder. Dämningens art, omfattning och effekter har avhandlats av Jordbruksverket. I utredningen, som består av en vattenståndsberäkning och en skadeberäkning, framkommer bl.a. följande.

Genom de jämförelser man kunnat göra mellan vattennivåerna före och efter utrivningen har man kunnat konstatera att vattennivåerna efter utrivningen minskat med 0,17 - 0,20 m i flödesintervallen mellan 20 m3/s - 45 m3/s. I flödesintervallen mellan 45 m3/s -110 m3/s blir minskningen mellan 0,20 m - 0,30 m efter utrivningen. Härigenom får man genom att räkna baklänges fram vilken dämmande effekt som förelåg av de vattenanläggningar som utfördes. I samband med utrivningen eller därefter har det inte skett några ytterligare åtgärder som skulle kunna utgöra felkälla till dessa beräkningar.

Efter utrivningen har det inte fram till i dag förekommit några vattenföringar över 50 m3/s varför det i avbördningskurvan inte anges någon referensmätning eller kurva "efter utrivning" för dessa vattenföringar. Dock är det övervägande sannolikt att skillnaden i vattennivåer blir högre ju högre vattenföring som råder. Skulle man genom en extrapolering framräkna dämning vid högre vattenföringar och förlänga kurvan, framgår att de utförda fördämningarna har dämt mer vid de högre vattenföringar som förelegat tidvis under skadeperioden.

Staten har angett sin inställning enligt i huvudsak följande. Käromålet bestrids i första hand på den grund att staten genom Fiskeriverket inte ansvarar för anbringandet av påstådda stenrevlar i Busseström och Kvillen och därmed heller inte är ansvarig för påstådd skada.

I andra hand bestrids käromålet på den grund att utförda stenrevlar inte orsakat dämning som medfört översvämning eller försämrat torrläggningen av uppströms liggande mark tillhörig käranden, Staten har dessutom tillagt att Fiskeriverket inte heller begått något fel eller varit försumlig i sin myndighetsutövning.

Bakgrunden till fiskavgiften enligt 10 kap. 5 § i 1983 års vattenlag (VL) är följande. I VL gällde som huvudregel att den som bygger i vatten och därmed skadar exempelvis fisket också är skyldig att genom skadeförebyggande åtgärder försöka minimera fiskeskadan. Om det av olika skäl är lämpligare att någon annan än exploatören skall utföra den skadeförebyggande åtgärden, kan domstolen istället förplikta exploatören att betala en fiskeavgift enligt 10 kap. 5 § för främjande av fisket i det skadade vattendraget. Enligt 11 § förordningen (1983:945) om avgifter enligt VL skall som huvudregel Fiskeriverket bestämma hur fiskeavgiften skall användas om inte annat har bestämts i domen.

Enlig Växjö tingsrätts, vattendomstolen, dom 1991-10-09 skulle den aktuella fiskeavgiften användas för främjande av fisket i Emån på sträckan från havet till Blankaström.

Avgiften enligt 10 kap. 5 motsvarades i 1918 års vattenlag av en avgift enligt 2 kap. 8 §. I Lennart AF Klintbergs publikation "Om byggande i vatten", s. 62, anförs bl.a. att " En speciell form av föreskrifter till skydd för fisket, vilken i praktiken kommit till flitig användning, utgör fastställande av avgifter att erläggas av den byggande såsom ersättning för befrielse från skyldighet att vidtaga erforderliga anordningar till skydd för fisket. Det har nämligen ofta befunnits mera ändamålsenligt att skyddsåtgärderna utföras av någon därav direkt intresserad, såsom hushållningssällskap eller fiskevårdsförening, än av den byggande. Avgiften bestämmes därvid med beaktande av kostnaden för åtgärdernas vidtagande och fastställes antingen såsom engångsavgift eller att utgå årligen. Influtna avgiftsbelopp disponeras i regel av fiskeristyrelsen, som brukar ställa medlen till vederbörande hushållningssällskaps förfogande. Hushållningssällskapet i sin tur kan bevilja understöd exempelvis till ortens fiskevårdsförening för bekostande av utplantering o.s.v.".

Fiskeriverket har i det nu aktuella fallet förfarit som man alltid gjort och endast ställt medel till sportfiskeklubbens förfogande så att klubben skulle få möjlighet att utföra åtgärderna.

Det bör noteras att sportfiskeklubben inte följde utredningens förslag i alla delar, utan lade t.ex. revlar på djupare platser och gjorde dem större än vad som angetts i högskolans utredning.

Käranden påstår felaktigt att man vid sammanträdet den 10 april 1992 beslutade att Fiskeriverket skulle uppdraga åt sportfiskeklubben att verkställa åtgärderna. Det var istället samrådsgruppen som uppdrog åt Länsstyrelsens representant i samrådsgruppen, S.E.Å., att kontakta klubben och arbetsmarknadsmyndigheterna o.s.v. Det bör noteras att den aktuella kostnadssammanställningen endast skulle gälla det vatten som sportfiskeklubben disponerade.

Av minnesanteckningar från den 27 maj 1992 framgår att endast en del av fiskeavgiftsmedlen skulle användas till de i målet aktuella åtgärderna. Klubben åtog sig också att efterhöra om AMS kunde stå för arbetsledarkostnaderna. Klubben var beredd att satsa åtminstone 30 000 kr av egna medel.

Av Fiskeriverkets beslut den 10 juni 1992 framgår att verket beviljade sport-fiskeklubben bidrag med 54 600 kr till bekostande av biotopåtgärder och delfinansiering av en fisktransporttank. Det framgår vidare att samrådsgruppen "har överenskommit med sportfiskeklubben att denna skall verkställa vissa åtgärder enligt en fastställd plan".

Enligt staten skulle sportfiskeklubben således självständigt leda arbetet och inhämta medgivande från fastighetsägare vars fastigheter kunde påverkas av eventuella effekter av dessa arbeten. Klubben åtog sig uppdraget på dessa villkor och erhöll efter arbetenas utförande också ersättning för arbete och reskostnader.

Vad gäller det i augusti 1992 utförda arbetet i Busseström, uppdrog klubben åt grävmaskinisten L.L. att genomföra detta: Både ordföranden i klubben, Z.F., och vise ordföranden, S.K., ledde arbetet. L. fakturerade klubben för arbetet och erhöll också betalning av klubben.

Klubben tog hjälp av ALU-arbetare vid arbetet i Kvillen som utfördes under sommaren 1993. Arbetsmarknadsmyndigheten och kommunen stod för ALU-arbetarnas kostnader.

I minnesanteckningar från samrådsgruppens sammanträde den 1 mars 1993 presenterade F. och C. den omfattande verksamhet som bedrivits "under deras ledning" och som i start sett har följt åtgärdsförslagen i Högskolans plan men att även ytterligare arbeten har utförts.

Av minnesanteckningar från ett sammanträde med samrådsgruppen den 18 april 1994 framgår att klubben åtog sig att återställa eventuella ingrepp som kan ha fått oönskad vattenståndshöjande effekt.

Av en skrift från Länsstyrelsen till Jordbruksverket den 19 juli 1994 framgår att Länsstyrelsen ansåg att sportfiskeklubben har ansvaret för genomförda åtgärder.

Länsstyrelsens representant, S.E.Å., har i polisförhör uppgett att det var F. och C. som ledde arbetet med ALU-arbetarna i enlighet med den plan som Högskolan utarbetat. Å. uppger att ingen av de ordinarie representanterna i samrådsgruppen hade tillsyn över arbetena. Å. hävdar vidare att det var klubben som skötte kontakterna med markägarna och att det var klubben själv som föreslog detta.

Det må vidare nämnas att L.L., tillsammans med tre andra kärandeparter i en tidigare stämningsansökan yrkade utrivning av strömkoncentratorerna i Kvillen och Busseström. Svarandeparter i det målet var sportfiskeklubben, KB Finsjö Skogar, Fiskeriverket och Länsstyrelsen. Under rubriken "Grund" i stämningsansökan angav kärandena att "Svarandena har tillsammans och i samråd utfört vattenföretag för vilka man inte haft tillstånd och därvid genom påverkan på Emåns vattenförhållanden vållat skador på kärandenas fastigheter vilka skador kan förväntas upprepas om inte utrivning sker". Under rubriken "Omständigheter" anfördes vidare att "Med Högskolans utredning som grund uppdrog samrådsgruppen åt Fliseryds Sportfiskeklubb att med Fiskeriverkets medel utföra biotopåtgärder, dels i Kvillen, dels i Emån. För ändamålet har Fiskeklubben ianspråktagit entreprenör samt i någon mån ALU-arbetskraft. Räkningarna har skickats till Fiskeriverket och sålunda reglerats med 10:5 medel".

Under hela utrivningsprocessen gjorde kollegiet gällande att det var sportfiskeklubben som var ansvarig för utförda åtgärder.

Käranden gör gällande att staten "Genom sin avtals- och lagenliga uppgift att besluta om användande av fiskeavgiftsmedel och om de aktuella åtgärderna i Emån och Kvillen är Fiskeriverket huvudman för vattenföretagen och att anse som företagare i vattenrättslig mening. Fiskeriverket har både tagit initiativet till och finansierat åtgärderna ". Kollegiet bestrider helt kärandenas påståenden eftersom Fiskeriverket endast har fattat beslut om vad fiskeavgiften skall användas till och därefter delat ut pengarna till Fliseryds sportfiskeklubb som utför arbetena på eget ansvar. Förfaringssättet från Fiskeriverkets sida följer helt ovan angiven beskrivning i Klintbergs kommentar till 1918 års vattenlag.

Staten har uppdragit åt SWECO VBB AB, SMHI och Vattenfall Utveckling AB att företa utredning i frågan huruvida utförda stenrevlar orsakat dämning som medfört översvämning eller försämrat torrläggningen av uppströms liggande mark som tillhör bolaget. Av dessa utredningar framgår sammanfattningsvis att stenrevlarna inte kan ha inverkat på vattenstånden på ett sådant sätt som bolaget gjort gällande. Det har alltså inte uppstått någon skada till följd av de utlagda stenrevlarna.

Bevisning

Läggevi Maskinaffär AB har åberopat

- förhör under sanningsförsäkran med L.L., delägare i kärandebolaget,

- vittnesförhör med förre fiskerikonsulenten B.E., tidigare anställd vid Fiskeriverket, ordförande i samrådsgruppen;

- vittnesförhör med J.B., tidigare medlem i Fliseryds sportfiskeklubb,

- vittnesförhör med G.U., deltagare i samrådsgruppen,

- vittnesförhör med K-G.O. kustfiskarnas representant i samrådsgruppen,

- vittnesförhör med lantbruksingenjören S.S., Jordbruksverket, vattenenheten,

- vittnesförhör med R.A., Högskolan i Kalmar, rådgivare till samrådgruppen,

- vittnesförhör med U.F., VEGAB Vattenenergi AB,

- vittnesförhör med lantbruksingenjören C-J.R., Jordbruksverket, vattenenheten,

- vittnesförhör med miljörådet B.N., Vattenrättsingenjören,

- vittnesförhör med lantbruksingenjören T.F., Jordbruksverket,

- vittnesförhör med G.S., anställd i kärandebolaget,

- vittnesförhör med L.L., grävmaskinist,

- vittnesförhör med professor I.H., SLU,

- vittnesförhör med A.F., Hushållningssällskapet,

- vittnesförhör med K.H., Hushållningssällskapet,

- vittnesförhör med J.W., Länsstyrelsen i Kalmar län,

- vittnesförhör med E.P., som utfört skördeuppskattningar åt SCB och länsstyrelsen.

- vittnesförhör med lantbruksingenjören S.S., Jordbruksverket, vattenenheten,

- vittnesförhör med R.A., Högskolan i Kalmar, rådgivare till samrådgruppen,

- vittnesförhör med U.F., VEGAB Vattenenergi AB,

- vittnesförhör med lantbruksingenjören C-J.R., Jordbruksverket, vattenenheten,

- vittnesförhör med miljörådet B.N., Vattenrättsingenjören,

- vittnesförhör med lantbruksingenjören T.F., Jordbruksverket,

- vittnesförhör med G.S., anställd i kärandebolaget,

- vittnesförhör med L.L., grävmaskinist,

- vittnesförhör med professor I.H., SLU,

- vittnesförhör med A.F., Hushållningssällskapet,

- vittnesförhör med K.H., Hushållningssällskapet,

- vittnesförhör med J.W., Länsstyrelsen i Kalmar län,

- vittnesförhör med E.P., som utfört skördeuppskattningar åt SCB och länsstyrelsen.

Staten har åberopat

- vittnesförhör med Tekn. Dr. i vattenbyggnad J.Y., Vattenfall Utveckling AB

- civilingenjören J.D., SWECO VBB AB,

- lantbruksingenjören L.R., SWECO VBB AB.

Parterna har vidare åberopat omfattande skriftlig bevisning.

Med hänsyn till utgången i målet utelämnas redovisningen vad gäller påstådda skadors art och omfattning.

DOMSKÄL

Miljödomstolen behandlar först frågan om Fiskeriverket kan anses vara huvudman och företagare i den mening som avses i vattenlagen när det gäller de utförda åtgärderna i Emån och Kvillen.

Inledningsvis kan konstateras att det i målet är ostridigt att det är Fliseryds sportfiskeklubb, AMS-anställd personal och grävmaskinisten L.L. som rent faktiskt har utfört arbeten i Emån och Kvillen, i huvudsak enligt ett förslag som upprättats av Högskolan i Kalmar.

Av utredningen framgår att samrådsgruppen vid ett möte den 23 april 1991 enats om att det borde utföras en inventering längs Emån från mynningen till Högsby för att ta fram en översiktlig åtgärdsplan för förslag till vegetationsrensningar och biotopåtgärder i ån samt att kostnaderna för en sådan inventering uppskattades till högst 30 000 kr.

Det framgår vidare att Fiskeriverket i beslut den 27 juni 1991 givit Högskolan i Kalmar i uppdrag att genomföra vissa undersökningar för främjande av lax och havsöring i Emån, delen mynningen - Högsby, främst gällande yngelproduktion. Högskolan har därefter i en rapport hösten 1991 lämnat förslag till biotopåtgärder för lax och havsöring i Emån. I rapporten lämnas förslag på olika åtgärder inom 22 områden längs Emån.

Den upprättade rapporten har därefter diskuterats i samrådsgruppen som enligt vad B.E. vittnat om var rådgivande, ej beslutande. Att gruppen hade en rådgivande funktion har B.E. enligt G.U. även betonat i samrådsgruppen. B.E. har vidare uppgett att det vid denna tid fanns 7-8 liknande grupper i landet som hade till uppgift att diskutera lämpliga åtgärder som de särskilda fiskeavgifterna enligt 10 kap. 5 § vattenlagen eller 2 kap. 8 § äldre vattenlagen skulle kunna användas till. Enligt minnesanteckningar den 10 april 1992 var det gruppens uppfattning att planen - utgjorde ett bra underlag för kommande arbeten. Vidare framgår att planen ej granskades i detalj och att mötet uppdrog åt länsstyrelsens representant i gruppen,

S-E.Å., att kontakta Fliseryds sportfiskeklubb och arbetsmarknadsmyndigheterna för att sammanställa kostnader för arbetsledning, material m.m.

Enligt B.E. hade sportfiskeklubben meriterat sig genom tidigare arbeten och var duktiga på att utföra den typ av åtgärder som föreslogs i planen; klubben var villig att utför arbetet och hade dessutom kontakter lokalt.

Enligt minnesanteckningar från samrådsgruppens möte den 27 maj 1992, där även två representanter från sportfiskeklubben var närvarande, föreslogs de disponibla fiskeavgiftsmedlen användas enligt följande: "54 600 kr till Fliseryds sportfiskeklubb att användas enligt klubbens förslag till grävmaskin, lekgrus, trappa i Ljungerområdet och delfinansiering av fisktransporttank m.m. 15 000 kr till arbetsledning. De 54 000 kronorna kan rekvireras personligen under arbetets gång från fiskeriverket, medan medlen till arbetsledning rekvireras personligen under arbetets gång. Sportfiskeklubben skall efterhöra om AMS kan stå för arbetsledarkostnaden så att mer av avgiftsmedlen kan användas till direkta åtgärder. Klubben är beredd att satsa åtminstone 30 000 kr av egna medel till aktuella fiskevårdsåtgärder."

Av Fiskeriverkets beslut den 10 juni 1992 framgår att verket beviljade Fliseryds sportfiskeklubb 54 000 kr till bekostande av biotopförbättrande åtgärder samt delfinansiering av en fisktransporttank. I beslutet anges vidare att samrådsgruppen "har överenskommit med sportfiskeklubben att denna skall verkställa vissa åtgärder enligt en fastställd plan".

B.E. har tillagt att Fiskeriverket har beslutat om att ett bidrag enligt gällande regler skall utgå som kompensation för en gammal fiskeskada, att han inte under arbetenas utförande varit på plats och utfört någon besiktning och att han från annat håll erfarit att sportfiskeklubben fick hjälp att utföra arbetet.

Enligt miljödomstolens bedömning utgör det som ovan framkommit om Fiskeriverkets agerande inte omständigheter som gör Fiskeriverket till företagare i den mening som avses i vattenlagens eller numera miljöbalkens mening. Den bedömningen ändras inte av det förhållandet att Fiskeriverket enligt bl.a. G. U. var "huvudman" för de vidtagna åtgärderna.

Fiskeriverket har inte heller i övrigt i något avseende agerat så att verket ådragit sig ett skadeståndsrättsligt ansvar.

Det kan tilläggas att käranden på särskild fråga angett att det inte åberopas någon annan grund än skadestånd på grund av otillåten vattenverksamhet för att staten skulle vara skadeståndsskyldig.

Kärandens talan har även bestritts på den grunden att de utförda stenrevlarna inte orsakat dämning som medfört översvämning eller försämrat torrläggning av uppströms liggande marker. Med hänsyn till omständigheterna i målet väljer miljödomstolen att uttala sig också i denna fråga enligt följande.

För påståendet att det har uppstått en dämning har Bolaget, bl.a. genom förhör med L.L., särskilt framhållit de pegelavläsningar av vattenstånden som gjordes 1998 vid Ekhults bro före och efter stenrevlarnas borttagande, samt vidare avläsningar gjorda 1995 vid Ekkults bro jämförda med en avbördningskurva framtagen inom ramen för det s.k. Emåprojektet (1987 års kurva). Dessa uppgifter visar enligt käranden att stenrevlarna haft en dämmande effekt på ca 0,20-0,30 m.

Staten har för sin ståndpunkt i huvudsak åberopat resultaten från vedertagna modellberäkningar som visar att vattenståndsökningarna till följd av stenrevlarna endast kan uppgå till ett par cm i Emån vid Kvillens inlopp (Nabben), samt även pekat på olika faktorer som gör de åberopade pegelavläsningarna osäkra.

Av utredningen framgår att huvuddelen av Emåns vattenflöde går i huvudfåran. En uppdämning i huvudfåran uppströms Kvillens inlopp kan antingen bero på uppdämning till följd av stenrevlarna vid Burseström, omfördelning av vatten från Kvillen till huvudfåran till följd av stenrevlarna i Kvillen eller en kombination av båda dessa förhållanden.

Enbart en omfördelning av vatten från Kvillen till Emåns huvudfåra kan enligt domstolens bedömning inte ensamt medföra de förhöjningar av vattenstånden uppströms Kvillens inlopp som käranden påstår har uppstått. För att höja vattenståndet i huvudfåran ca 0,2 m måste, bl.a. enligt redovisade avbördningskurvor och beroende på flödet, uppskattningsvis allt eller uppemot hälften av vattnet styras över från Kvillen till huvudfåran. Det är inte rimligt att så skett. Stenrevlarna i Kvillen bör dock ha medfört en viss överledning av vatten som lett till en mindre ökning av vattenstånden i huvudfåran. Det är dock svårt att uppskatta hur stor denna överledning har varit och den beror - förutom på stenrevlarna - även på vad den upprensning av Kvillens inlopp som L.L. utfört 1992 inneburit för avbördningen till Kvillen.

Staten har låtit utföra beräkningar av stenrevlarnas påverkan i Burseström med vedertagna hydrauliska beräkningsmodeller. Beräkningarna har kontrollerats av Vattenfall och SMHI. Enligt dessa beräkningar kan vattenståndet varieras upp mot 1 m över uppmätt utgångsvattenstånd vid Ryssängshölje, som ligger uppströms Burseström, utan att förändringarna i vattenstånd i huvudfåran vid Kvillens inlopp uppgår till mer än ett par cm. Som bolaget påpekat förekommer alltid en viss osäkerhet i modellberäkningar, just till följd av att de bygger på en modell av vattendraget där valet av olika parametrar kan påverka resultatet. Det finns ingen anledning för domstolen att ha någon annan uppfattning än att beräkningarna är rätt utförda utifrån de indata som funnits tillgängliga.

Mot dessa beräkningar står i huvudsak de avläsningar som skett under 1998, före och efter borttagandet av stenrevlarna. En jämförelse med tidigare framtagna kurvor, t.ex. jämförelsen mellan avläsningarna 1995 och 1987 års kurva, kan för bedömningen i målet inte tillmätas lika avgörande betydelse.

För att få den uppdämning som käranden påstått måste större delen av dämningen ha skett i Emåns huvudfåra på grund av stenrevlarna i Burseström. Från Burseström upp till Ekhults bro och vidare uppströms är lutningen i Emån förhållandevis flack. Under sådana betingelser kan förvisso dämningen sträcka sig långt. Även om viss osäkerhet föreligger vid modellberäkningar får det ändå anses att utförda beräkningar visar att det är osannolikt att dämningen sträcker sig upp till bolagets marker. Denna bedömning grundar sig bl.a. på det faktum att enligt beräkningsmodellen kan utgångsvattenståndet vid Ryssängshölje höjas upp mot 1 m utan att det sker någon egentlig påverkan så långt uppströms som vid Kvillens inlopp och sålunda än mindre vid bolagets marker.

Att det uppstått en dämning på ca 0,2-0,3 m vid Ekhults bro till följd av stenrevlarna förefaller således osannolikt vid en översiktlig bedömning och med beaktande av de utförda modellberäkningarna.

De avläsningar som förekommit kan tydas som att en avsänkning av Emån skett efter borttagandet av stenrevlarna. Vad den avsänkningen kan bero på, om den inte berott på revlarnas borttagande, är svårt att bedöma. Staten har pekat på ett antal faktorer som gör de åberopade pegelavläsningarna osäkra. Bland dessa kan nämnas avvikelser i vattenstånd vid olika pegelavläsningar under samma dag, effekter av vegetationsdämning, att de redovisade avbördningskurvorna för 1998 divergerar vid högre flöden, att slambankar som påverkar Emåns vattenstånd kan ha uppkommit till följd av de omfattande arbeten som utförts i Emån uppströms på den s.k. Högsbyplatån samt att upprensningen i Kvillen medfört bättre avbördningsförhållanden där.

Vid en samlad bedömning av bevisningen i målet blir domstolens slutsats att stenrevlarna kan ha medfört en viss påverkan på vattenståndet uppströms Kvillens inlopp, men att den inte kan vara av sådan omfattning att den medfört den skada som käranden gjort gällande.

Bolaget har således enligt miljödomstolen inte gjort övervägande sannolikt att de utlagda stenrevlarna orsakat en sådan dämning som lett till att skada uppstått för Bolaget.

Käromålet skall alltså ogillas och med den utgången följer en skyldighet för Läggevi Maskinaffär AB att ersätta staten för dess rättegångskostnader:

Staten har yrkat ersättning med sammanlagt 734 205 kr, varav 91 200 kr avser Kammarkollegiets arvode och 479 903 kr resp. 118 800 kr avser arvodeskostnader för utredning (inklusive mervärdesskatt) som staten har beställt av SWECO VBB AB och Vattenfall Utveckling A.B.

Läggevi Maskinaffär AB har anfört att bolaget har svårt att mer specifikt avge yttrande över skäligheten vad gäller det tekniska biträdet och har haft vissa synpunkter i övrigt på statens kostnadsyrkanden (Aktbil 85). Bolaget har dock överlåtit åt miljödomstolen att pröva skäligheten av yrkade rättegångskostnader.

Miljödomstolen finner med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattning inte skäl att ifrågasätta de kostnadsyrkanden som staten har framställt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande skall ges in till Växjö tingsrätt, miljödomstolen, senast den 28 juli 2005 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Gunnar Bergelin

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Nils-Göran Nilsson.