MÖD 2007:6

RÄTTEN

Hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och tf. hovrättsassessorn Christina Ericson, referent

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE

Referenten

KLAGANDE

1. B.A.

2. T.A.

3. E.S.

4. L.S.

MOTPART

1. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå

2. UHSK Umeå SK, Box 180, 901 05 Umeå

SAKEN

Anmälan för samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken betr. skidanläggning i Vallberget, Umeå kommun; nu fråga om avvisat överklagande

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, slutliga beslut den 23 mars 2006 i mål nr M 2458-05

_____________

Målet föredras och följande antecknas.

B.A. m.fl. (klagandena) har yrkat att Miljööverdomstolen skall ändra miljödomstolens avvisningsbeslut samt att Miljööverdomstolen skall inhämta yttrande från Naturvårdsverket. De har som grund för sitt yrkande anfört att de uppfyller kraven för talerätt enligt miljöbalken.

Miljööverdomstolen har i beslut den 17 augusti 2006 meddelat prövningstillstånd.

UHSK Umeå SK (skidklubben) har anfört att klagandena inte kan anses ha rätt att överklaga länsstyrelsens beslut angående samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken eftersom ändamålet med bestämmelsen inte är att skydda enskilda intressen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört att en prövning enligt 12 kap. 6 § miljöbalken endast avser de allmänna intressena, att länsstyrelsen därför inte har tagit ställning till vilka som är sakägare samt att länsstyrelsen vanligtvis förutsätter att överenskommelse har skett med berörda markägare i denna typ av ärenden.

Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2007-02-20)

Av 12 kap. 6 § miljöbalken följer att anmälan för samråd skall göras hos länsstyrelsen för verksamheter eller åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balkens bestämmelser, om åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Genom denna bestämmelse skyddas allmänna intressen.

Av utredningen i målet framgår att B.A. och T.A. är ägare till fastigheten X 5:1 och L.S. och E.S. är ägare till X 1:26. Dessa fastigheter ingår, enligt antagen och lagakraftvunnen detaljplan, i det område som har planlagts för den skidanläggning som avses med samrådet.

Ett beslut efter anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken skapar inte i sig några rättigheter för anmälaren. Länsstyrelsens beslut enligt denna bestämmelse innebär inte att skidklubben kan påbörja de åtgärder som avses med samrådet på klagandenas mark utan att först ha fått rätt att förfoga över marken.

Eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena äger de inte rätt att föra talan mot beslutet. Överklagandena skall därför lämnas utan bifall.

Miljööverdomstolen lämnar överklagandena utan bifall. Miljödomstolens beslut står därför fast.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

Som ovan

Christina Ericson

Protokollet uppvisat/

___________________________________________

BILAGA

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, SLUTLIGA BESLUT

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Västerbottens läns beslut den 31 oktober 2005 i ärende dnr 515-17075-2003, se bilaga 1

KLAGANDE

1. O.B m.fl. enligt förteckning, se bilaga 2

2. J.P

MOTPARTER

1. UHSK Umeå SK, Box 180, 901 05 UMEÅ

2. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 UMEÅ

SAKEN

Anmälan för samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken betr. skidanläggning i Vallberget, Umeå kommun; nu fråga om avvisning av överklagande

_____________

MILJÖDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Miljödomstolen avvisar överklagandena.

_____________

BAKGRUND

Kommunfullmäktige i Umeå kommun beslutade den 26 mars 2002 att anta ”detaljplan för del av Vallberget, Långviksvallen” i syfte att möjliggöra byggandet av en skidsportanläggning på Vallbergets östra sluttning. Beslutet överklagades ända till regeringen, som avslog samtliga överklaganden.

UHSK Umeå skidklubb (Skidklubben) gjorde den 13 oktober 2003 en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Västerbottens län för planerat uppförande av en skidanläggning vid Vallberget, Umeå kommun. Skidklubben inkom samtidigt med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) vilken på begäran av länsstyrelsen kompletterades i mars 2004. Länsstyrelsen beslutade den 31 oktober 2005 att godta att skidbacken byggdes i enlighet med det som beskrivits i anmälan och i övrigt i ärendet. Länsstyrelsen förelade Skidklubben att vidta vissa åtgärder före byggstart.

YRKANDEN M. M.

O.B m.fl. får i sina inlagor anses ha yrkat att miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut förbjuder byggandet av skidanläggningen vid Vallberget. Förelagda att precisera sina yrkanden har de yrkat att ”planen ej bör godtas och att detaljplanen således upphävs”.

E.S och L.S har förutom de gemensamma yttrandena gett in egna yttranden och yrkat avslag, dvs. att skidanläggningen ej får byggas. De har uppgett att de är sakägare i egenskap av delägare i fastigheten X 1:26 i direkt anslutning till den tilltänkta skidanläggningen.

Till stöd för sin talan har O.B m.fl. anfört i huvudsak följande. Det beslutsunderlag som förelåg vid länsstyrelsens godtagande av uppförandet av en skidanläggning på Vallberget var inte tillräckligt. Frågor kring buller, sedimentationsanläggningens utformning och placering samt åtgärder i våtmarken Vallraningsmyran är fortfarande inte besvarade. Den reviderade MKB som legat till grund för länsstyrelsens beslut innehåller viktiga detaljer som ännu inte fått en tillfredsställande lösning, eller inte har kommenterats. De detaljer som avses berör ytvattenhantering, naturmiljö, buller och ljus, vattenskyddsområde, åtgärder för våtmark utanför planområdet, ansvarsfördelning samt vissa allmänna synpunkter. Tillräcklig hänsyn har inte tagits till de närboende när det gäller påverkan från verksamheten inom planområdet.

J.P har i sin överklagandeskrift inte framställt något yrkande. Han har förelagts att dels ange på vilket sätt han har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut och dels ange ett preciserat yrkande. Han har inte besvarat föreläggandet.

MILJÖDOMSTOLENS SKÄL

Enligt 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot.

I förarbetena till miljöbalken kan utläsas följande angående sakägarbegreppet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Ibland uttrycks det på det enkla sättet att sakägare är den som saken angår. Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. Ett annat ibland använt uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka vederbörandes rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen. Exempel på ett sådant erkännande är att det i en författning eller dess förarbeten anges att myndighetens prövning skall föregås av samråd med vissa intressenter eller att i annat fall vissa intressenter skall beaktas vid prövningen. Reglernas ändamål blir alltså styrande för vilka som anses som sakägare (prop. 1997/98:45, del 1, s 483).

Av 12 kap. 6 § miljöbalken framgår att om en verksamhet eller en åtgärd, som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i balken, kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos tillsynsmyndigheten, som får utfärda förelägganden eller förbud till skydd för naturmiljön. Syftet med bestämmelsen är således att skydda naturmiljön, ett allmänt intresse. Varken lagtexten, rättspraxis eller förarbeten eller andra rättskällor ger stöd för att samrådsförfarandet till någon del syftar till att skydda enskildas intressen. Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt inte en enskild klagande (jfr bl.a. Miljööverdomstolens beslut den 27 juni 2001 i mål M 3550-00). Däremot har den som äger en fastighet som berörs av ett beslut enligt miljöbalken ansetts ha rätt att överklaga beslutet om det negativt påverkar hans eller hennes rättsställning, exempelvis genom att det inskränker möjligheten att nyttja den egna fastigheten eller rättigheten (jfr RÅ 83 2:85).

O.B m.fl. äger fastigheter belägna i mer eller mindre direkt anslutning till den planerade skidanläggningen vid Vallberget och har åberopat att denna skidanläggning skulle få ett antal negativa effekter på naturmiljön. Det allmänna intresset företräds emellertid av Naturvårdsverket, som enligt 13 § förordningen (1998:904) om täkter och anmälan för samråd har rätt att överklaga beslut om anmälan för samråd. Det är visserligen tillåtet för enskilda att efter överklagande åberopa även allmänna intressen men en förutsättning är att den som överklagar på ett eller annat sätt är berörd av beslutet. O.B m.fl. har inte anfört några omständigheter som medför att de berörs av länsstyrelsens beslut på ett sådant sätt som grundar talerätt.