MÖD 2008:24

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2007-12-21 i mål nr M 788-06

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. B.P.

2. J.A.

Ombud för 1 och 2: H.P.

3. R.E.

4. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

KLAGANDE OCH MOTPART

Lappland Goldminers AB

Ombud: Advokat M.B.

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå

2. Räddningsverket, 651 80 Karlstad

SAKEN

Tillstånd att anlägga och driva en gruva med processverk m.m. vid Fäbodliden, Lycksele kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår Naturvårdsverkets yrkande om förordnande av sakkunnig i målet.

2. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom endast på följande sätt.

A) Villkor 8 och 20 får följande ändrade lydelse.

8. Tillståndet är för sin giltighet beroende av att Lappland Goldminers AB ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Säkerheten ska utgöra dels ett belopp om 5 milj. kr innan tillståndet tas i anspråk, dels ett belopp om 20 milj. kr innan anläggningsarbeten för sandmagasin eller industriområde påbörjas och därefter, i slutet av varje kvartal,

- 0,02 kr per ton bruten malm och gråberg intill 40 milj. kr*) för efterbehandlingen av gruvan,

*) 2008-09-19. Rättelse enl 17 kap.15§ första st. RB 40 milj kr skall vara 40 milj. ton

- 0,90 kr per ton bearbetad malm intill 10 milj. ton,

- 0,80 kr per ton bearbetad malm intill 25 milj. ton,

- 0,35 kr per ton bearbetad malm intill 45 milj. ton och därefter

- 0,30 kr per ton bearbetad malm för efterbehandling av sandmagasinet,

- 0,15 kr per ton deponerat gråberg och diabas intill 30,4 milj. ton för efterbehandlingen av upplagen.

Bolaget ska varje år till länsstyrelsen redovisa behovet av och kostnaden för resterande efterbehandling. Om avsatta medel i väsentlig grad överstiger beräknade kostnader får länsstyrelsen medge att säkerheten sänks. Om avsatta medel ger vid handen att säkerheten på sikt inte är tillräcklig får länsstyrelsen besluta att bolagets säkerhet ska höjas.

Säkerheten ska prövas av miljödomstolen.

20. Bolaget ska årligen till tillsynsmyndigheten redovisa den successiva efterbehandling som bolaget utför. Vidare ska bolaget senast tolv månader efter driftstart ha dokumenterat de strategier och metoder som ska tillämpas under drifttiden med syftet att ta fram slutliga efterbehandlingsåtgärder och redovisa detta till tillsynsmyndigheten. En slutlig efterbehandlingsplan ska lämnas in till tillsynsmyndigheten i god tid innan verksamheten upphör eller det blir aktuellt med slutlig efterbehandling av något delområde.

B) Till villkor 11 ska läggas ett fjärde stycke med följande lydelse.

11. - - - -

Verifiering av sandmagasinets dammars konstruktion efter avslutad deponering ska delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna ska innehålla en prognostisering av dammarnas möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som långtidsstabila konstruktioner. I delrapporterna ska dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter ska tas fram av oberoende experter. Samråd ska ske mellan bolaget och de oberoende experterna angående vilka åtgärder som ska vidtas. De korrigerande åtgärderna ska vidtas i enlighet med vad som beslutas vid samrådet. Vid oenighet får tillsynsmyndigheten avgöra frågan.

C) För tillståndet ska därutöver följande nya villkor gälla.

22. Lutningen av portrycklinjen genom sanddammarna och ”stranden” ska vara mindre än halva friktionsvinkeln för material i dammen respektive ”stranden”.

23. Dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 från stabilitetssynpunkt, även för belastningsfallet med igensatta filter.

24. Där dammarna skulle komma att underlagras av lera, ska lerlagret bortschaktas i den omfattning lerans skjuvhållfasthet bedöms vara otillräcklig.

25. En stödbank av lämpligt gråberg ska läggas mot norra sanddammens nedströmsslänt. Stödbanken ska anläggas i enlighet med de principer som ligger bakom stödbankens utformning såsom den visas på ritningen i Bilaga 3 till SWECO:s PM 2008-05-02, som i sin tur utgör Bilaga 3 till SWECO:s PM 2008-05-05, som i sin tur utgör Bilaga 10 till Miljööverdomstolens aktbilaga 61. Anläggandet får ske successivt i höjdled så att stödbanken når full höjd när norra sanddammen når full höjd.

26. Lappland Goldminers AB ska senast den 1 april 2009 till tillsynsmyndigheten ge in en avfallshanteringsplan enligt 35 § förordningen (2008:722) om utvinningsavfall samt inom samma tid redovisa hur det i övrigt säkerställs att bestämmelserna i förordningen följs.

27. Efterbehandling av sandmagasinets torra del ska ske med minst 20 cm morän.

D) Under rubriken Delegeringar ska följande strecksatser läggas till.

- höjning respektive sänkning av den ekonomiska säkerheten i enlighet med vad som framgår av villkor 8

- eventuella korrigerande åtgärder enligt villkor 11

- de villkor som slutlig efterbehandlingsplan kan föranleda (villkor 20).

E) Under rubriken Skadereglering med enskilda m.m. ska åttonde strecksatsen ha följande ändrade lydelse.

- XX 1:41 med 108 248 kr

3. Med ändring av Miljööverdomstolens beslut den 30 maj 2008 förordnar Miljööverdomstolen att tillståndet får tas i anspråk även om denna dom inte vunnit laga kraft. I de delar som avser vattenverksamhet får tillståndet endast tas i anspråk om Lappland Goldminers AB hos länsstyrelsen ställer sådan säkerhet som föreskrivs i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har framställt följande yrkanden.

Villkor 7 yrkas få följande lydelse.

Innan gruvbrytning påbörjas ska Lappland Goldminers AB (bolaget) ge in en handlingsplan rörande hanteringen av gråberg till tillsynsmyndigheten, bland annat med redovisning av hur inert gråberg ska identifieras och särskiljas.

Villkor 8 yrkas få följande lydelse.

Tillståndet är för sin giltighet beroende av att bolaget ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Säkerheten ska utgöras av dels ett belopp om 5 miljoner kr innan tillståndet tas i anspråk, dels ett belopp om 20 miljoner kr innan anläggningsarbeten påbörjas. Innan deponeringen påbörjas ska bolaget ställa en ekonomisk säkerhet om 77 miljoner kr för efterbehandlingen av deponierna samt en säkerhet för underhåll, övervakning och kontroll av efterbehandlingsåtgärderna under minst 30 år. Säkerheten ska prövas av miljödomstolen.

Det yrkas att följande tillägg görs till villkor 11.

Verifiering av sandmagasinets dammars konstruktion efter avslutad deponering ska delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna ska innehålla en prognostisering av dammarnas möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som långtidsstabila konstruktioner. I delrapporterna ska dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter ska tas fram av oberoende experter. Samråd ska ske mellan bolaget och de oberoende experterna angående vilka åtgärder som ska vidtas. De korrigerande åtgärderna ska vidtas i enlighet med vad som beslutas vid samrådet.

Villkor 20 yrkas få följande lydelse.

Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in en detaljerad efterbehandlingsplan senast 2008-12-30 och innan någon deponering får påbörjas. Denna plan ska ange vad för avfall som deponeras och dess egenskaper, hur avslutning och efterbehandling av deponeringsverksamheten kommer att utföras, vad man avser att uppnå med åtgärderna på kort och lång sikt, vilket underlag man har för att anta att åtgärderna kommer att leda till de förväntade effekterna, hur man avser att följa upp att åtgärderna fungerar som avsett samt vilka åtgärder som kommer att vidtas om åtgärderna inte uppfyller den miljömässiga nivå som man har avsett med efterbehandlingen. I planen ska även anges vilken successiv efterbehandling som planeras. Planen ska vara kostnadssatt.

Planen ska revideras vart femte år. Vid revidering av planen ska redovisas den successiva efterbehandling som utförts.

Det yrkas att följande föreskrivs som ytterligare villkor för tillståndet.

- Den torra delen av sandmagasinet ska ha en täckning av åtminstone 0,5 meter morän för att skydda människor från att exponeras för avfallet långsiktigt och de delar som ska vegeteras med buskar och träd ska ha en täckningen av åtminstone en meter morän för att dessa växter ska kunna etableras utan kontakt med anrikningssanden. Täckning och vegetationsetablering ska utformas så att avrinningen från deponin inte skadar täckningen även under extrema förhållanden.

- Dammarna ska utformas så att deras funktion, efter avslutad deponering och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll, bibehålls så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammen respektive sandstranden som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i respektive del av dammen och sandstranden.

- Dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatta horisontal- och dammtåfilter.

Naturvårdsverket har vidare yrkat att en oberoende expert ska tillsättas innan dom meddelas. Yrkandet avser en expert vid prövningen av ansökan (22 kap. 12 § miljöbalken).

Om Miljööverdomstolen bifaller Naturvårdsverkets yrkande om efterbehandlingens utformning accepterar Naturvårdsverket att säkerheten för efterbehandlingsåtgärder får ställas successivt.

B.P. och J.A. har i första hand yrkat att bolagets ansökan om tillstånd att anlägga och driva en gruva med processverk m.m. vid Fäbodliden ska avslås. I andra hand har de yrkat att den föreslagna lokaliseringen av processverket och sandmagasinet inte ska tillåtas.

För det fall verksamheten tillåts på ansökt plats har de yrkat ersättning för tvångsvis ianspråktagande av mark för vattenverksamhet med 344 780 kr, varav 106 180 kr avser X 1:40 och 238 600 kr avser X 1:41, samt ersättning för anläggning av ny brunn med 162 500 kr. De har för detta fall även yrkat att bolaget ska åläggas följande:

- att utföra mätningar av grundvattnet med borrhål med vattenriktning mot Fäbodliden,

- att långtidsmäta grundvattennivån på brunnar,

- att långtidsmäta vattenkvalitet i brunnar - före gruvdrift och under gruvdrift - i området för byn Fäbodliden,

- att automatiskt mäta, via utplacerade mätstationer, atmosfäriskt nedfall,

- att kontrollera tillväxt i näraliggande skog jämfört med skog utan närhet till gruva och vid avvikelser utge kompensation till markägare samt

- att vara skyldigt att övervaka de skogskador som uppstår i anslutning till diken och dammar samt tillse att ersättning utbetalas för de fall skadan blir större än vad som förväntats.

R.E. har i första hand yrkat att beslutet att godkänna miljökonsekvensbeskrivningen samt beslutet om tillstånd till att anlägga och driva en gruva i Fäbodliden ska undanröjas. I andra hand har han yrkat följande:

- att verksamheten inte ska tillåtas bedrivas i dagbrott,

- att lokaliseringen av gråbergsupplag och sandmagasin enligt alternativ 1 inte ska tillåtas,

- att större hänsyn tas till byn Fäbodliden vad gäller ljudpåverkan, boendemiljö samt utsikt från byn mot väster och nordöst,

- att mätpunkter ska sättas upp i byn Fäbodliden med automatisk mätning av vibrationer, luftstötvågor och buller med loggfunktion. Resultatet ska redovisas kontinuerligt. Mätningarna ska ingå i gruvverksamhetens kontrollprogram och ska följas upp av tillsynsmyndigheter,

- att den ersättning som slutgiltigt utgår för fiske ska användas till främjande av fisket i de berörda vattendragen inom Fäbodlidens marker,

- att samfälld mark inom Kvarnområdet ska undantas från all gruvverksamhet,

- att oförutsedd miljöskada preciseras till att omfatta 10 år efter att samtliga efterbehandlingsarbeten färdigställt och godkänts,

- att följande tillägg görs till villkoret om ekonomisk säkerhet "Avsatta medel för oförutsedd miljöskada ska finnas innestående hos länsstyrelsen eller motsvarande myndighet under hela tiden som anspråk på ersättning kan komma att framställas.” samt

- att han tillerkänns ersättning för markintrång enligt samma beräkningsgrunder som B.P. och J.A. yrkat för sina fastigheter

BOLAGETS INSTÄLLNING TILL YRKANDENA

Bolaget har medgivit Naturvårdsverkets yrkande avseende villkor 11 samt yrkande om tillägg av två villkor avseende sandmagasinets dammkonstruktion. Bolaget har vidare delvis medgivit Naturvårdsverkets ändringsyrkande vad avser ekonomisk säkerhet på så sätt att bolaget har medgivit att villkor 8 ges följande lydelse.

Tillståndet är för sin giltighet beroende av att Lappland Goldminers AB ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Säkerheten ska utgöras av dels ett belopp om 5 miljoner kr innan tillståndet tas i anspråk, dels ett belopp om 20 miljoner kr innan anläggningsarbeten för sandmagasin eller industriområde påbörjas och därefter, i slutet av varje kvartal, 0,02 kr per ton bruten malm och gråberg intill 40 miljoner ton för efterbehandlingen av gruvan 0,90 kr per ton bearbetad malm och deponerat gråberg intill 10 miljoner ton, 0,80 kr per ton bearbetad malm och deponerat gråberg intill. 25 miljoner ton 0,35 kr per ton bearbetad malm och deponerat gråberg intill 45 miljoner ton och därefter 0,30 kr per ton bearbetad malm för efterbehandlingen av sandmagasinet 0,15 kr per ton deponerat gråberg och diabas intill 30,4 miljoner ton för efterbehandlingen av upplagen. Bolaget ska varje år till länsstyrelsen redovisa behovet av och kostnaden för resterande efterbehandling. Om avsatta medel i väsentlig grad överstiger beräknade kostnader får länsstyrelsen medge återbetalning av eventuellt överskott. Säkerheten ska prövas av miljödomstolen.

Bolaget har bestritt Naturvårdsverkets övriga yrkanden (ändring av villkor 7 och 20) samt ytterligare villkor om efterbehandling av sandmagasinet samt utseende av expert.

Bolaget har medgivit B.P:s och J.A:s ändringsyrkande vad avser ersättning för tvångsvis ianspråktagande av mark för vattenverksamhet inom X 1:41 med ytterligare 5 667 kr, eller totalt 108 248 kr avseende denna fastighet. Bolaget har i övrigt bestritt B.P:s, J.A:s och R.E:s yrkanden.

YRKANDE OM VERKSTÄLLIGHET

Bolaget har yrkat att miljödomstolens dom ska få verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft. Bolaget har vidare yrkat verkställighet av Miljööverdomstolens dom.

B.P., J.A. och R.E. har bestritt bolagets yrkanden om verkställighet.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har inte haft någon erinran mot bolagets yrkande i denna del.

Miljööverdomstolen har i beslut den 30 maj 2008, efter huvudförhandling i målet, förordnat att det av miljödomstolen meddelade tillståndet får tas i anspråk trots att miljödomstolens dom inte vunnit laga kraft.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Krav på gråbergshanteringen

Bolaget har inte har visat att den metod som bolaget avser att använda är möjlig att använda för att urskilja avfall som uppfyller definition inert avfall. Därmed finns inte möjlighet att skilja ut gråberg som kan deponeras på annat sätt än vad som angetts för HR-gråberget (högrisk- gråberg). Bolaget måste utarbeta en handlingsplan för hur inert gråberg ska kunna identifieras och utskiljas. Även om gråberg skulle kunna komma till användning i framtiden kan upplaget inte anses vara något annat än en deponi. Ansökan avser en deponi för inert avfall och således ska det avfall som deponeras där vara inert. Enligt den miljökonsekvensbeskrivning som finns i ansökan nämns om deponin LR- gråberg (lågrisk-gråberg) endast att lakvatten ska samlas upp och kontrolleras innan utsläpp. Att deponera ett material som inte är inert i denna deponi ingår inte i den miljökonsekvensbeskrivning som bolaget har lämnat in i ansökan. I Miljööverdomstolen har bolaget redovisat viss miljökonsekvensbeskrivning i denna del. Det är dock oklart utifrån vilka antaganden och underlag som bolaget har beräknat koncentrationen i utgående lakvatten från deponin. Bolaget har heller inte redovisat tillskott av arsenik eller andra ämnen till recipienterna från verksamheten. Detta behöver göras för att en bedömning av den samlade påverkan från verksamheten ska kunna göras vid en ändring av avfallet på gråbergsdeponin. Bolaget gör gällande att gråberget kommer att innehålla en stor andel stora block. Det är troligt att gråberget även kommer att innehålla finare material. Det är även väl känt att det finare materialet ofta innehåller högre halter av sulfider, arsenik och tungmetaller. Bolaget har inte beaktat detta i beräkningen av koncentrationer i utgående lakvatten från deponin.

Den ekonomiska säkerhetens uppbyggnad

Den ekonomiska säkerheten ska vid varje tillfälle motsvara kostnaden för den totalt återstående efterbehandlingen, inklusive kostnader för övervakning och kontroll. I 16 kap. 3 § andra stycket miljöbalken anges att en säkerhet ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Vidare anges att säkerheten får ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet. Ordalydelsen medger inte etappvis ställande av säkerhet där storleken på den ekonomiska säkerheten inte är kopplad till behovet av efterbehandling. Det finns inte laglig grund för att skjuta upp frågan om ekonomisk säkerhet. Däremot är det möjligt för tillståndsmyndigheten att pröva frågor om justering av säkerheter genom att ändra eller upphäva villkor i ett meddelat tillstånd för en verksamhet enligt 24 kap. 5 § p. 12 miljöbalken. Detta gäller dels om det kan antas att en säkerhet inte längre är tillräcklig, dels om den är större än vad som behövs.

Det är inte visat i målet att den beslutade uppbyggnaden av säkerheten vid varje tillfälle tillgodoser efterbehandlingsbehovet. Bolaget har redovisat hur kostnaden för efterbehandlingen fördelar sig över åren verksamheten avses bedrivas. Naturvårdsverket har inget emot en successiv säkerhet om det är möjligt att förutse efterbehandlingskostnaderna. Efterbehandlingskostnaden för sandmagasinet ackumuleras med samma belopp per år mellan åren 1-5 och med ett mindre belopp per år mellan åren 6-15. Det finns dock inte redovisat något underlag för hur dessa summor motsvarar efterbehandlingsbehovet. Naturvårdsverket har även beaktat den indikation på sandmagasinets utbredning som finns i den tekniska beskrivningen utan att finna något samband mellan säkerhetens uppbyggnad och avsatta medel för efterbehandling. Det finns inte en koppling mellan efterbehandlingsbehovet för gråbergsdeponierna och den för det ändamålet avsatta säkerheten. Bolaget har i summeringen utelämnat en post på 3,2 miljoner kronor för efterbehandlingen av det tillfälliga gråbergsupplaget.

Naturvårdsverket har inget att invända mot den överklagade deldomen vad gäller de summor som ska finnas när tillståndet tas i anspråk respektive när anläggningsarbetena påbörjas. Den resterande delen av säkerheten ska dock finnas i sin helhet innan deponeringen i sandmagasinet eller på gråbergsdeponierna påbörjas. För att kunna medge en annan uppbyggnad krävs en kostnadssatt och detaljerad efterbehandlingsplan som tydligt visar hur den ekonomiska säkerheten vid varje tillfälle kommer att motsvara efterbehandlingsbehovet.

Ekonomisk säkerhet för efterbehandling av sandmagasinet

Av handlingarna i målet går att utläsa hur den totala kostnaden för framtida efterbehandling fördelar sig på olika poster. Därmed finns det möjlighet att beräkna den tillkommande kostnaden för ytterligare försiktighetsmått vad gäller sandmagasinet.

Den ekonomiska säkerheten för efterbehandlingen för sandmagasinet bör fastställas till 77 miljoner kronor. Ökningen i jämförelse med bolagets förslag beror på de ökade försiktighetsmått som behövs för att säkerställa en miljömässigt godtagbar och långsiktig efterbehandling. En efterbehandlingsplan kan inte skjutas upp då den ekonomiska säkerheten är knuten till den. Då efterbehandlingsplanen har brister, med alltför tunt lager morän på sandmagasinet, är det svårt att beräkna den ekonomiska säkerheten. Den ekonomiska säkerheten kommer inte att räcka för efterbehandlingen.

Ekonomisk säkerhet för kontroll och övervakning

Säkerheten ska täcka såväl den övervakning som krävs, vilket omfattar regelbundna inspektioner och revisioner, som eventuella korrigerande åtgärder som kan komma att krävas. Bolaget har uppgivit att uppföljning och korrigerande åtgärder ska genomföras under minst 30 år. Bolaget har inte beräknat eller avsatt något belopp för detta, varför säkerheten bör justeras för att täcka in detta.

Kontroll av sandmagasinets dammar

Dammarna ska ha en sådan säker konstruktion att den endast behöver övervakning och underhåll under en övergångsperiod på 30 år för att verifiera konstruktionens funktion. Detta är så viktigt att det behövs ett särskilt villkor för denna uppföljning. Detta krav är i enlighet med Miljööverdomstolens praxis (se Miljööverdomstolens dom i mål nr M 6936-03). Den tidsbestämda perioden för verifiering av konstruktionens funktion gäller för efterbehandling av avfallet enligt deponeringsförordningen.

Krav på detaljerad efterbehandlingsplan

Teknikutveckling och resultat av pågående och framtida forskning bör rimligtvis inte kunna intecknas idag och utgöra skäl för att underlåta att upprätta en detaljerad efterbehandlingsplan. Däremot kan givetvis sådant material komma att ligga till grund vid framtida revideringar av efterbehandlingsplanen. En genomarbetad efterbehandlingsplan är en förutsättning för att bedöma huruvida en ekonomisk säkerhet vid varje tillfälle motsvarar aktuellt efterbehandlingsbehov. Bolagets efterbehandlingsplan är översiktlig och anger i stora delar endast principiella efterbehandlingslösningar. Bolaget bör åläggas att till tillsynsmyndigheten ge in en reviderad och detaljerad efterbehandlingsplan (jfr Miljööverdomstolens dom i mål nr M 3659-02 gällande Woxna Graphite AB). Denna reviderade plan måste finnas snarast och i vart fall innan deponeringen påbörjas. De åtgärder som beskrivs i planen ska baseras på dagens kunskapsläge.

Efterbehandling av sandmagasinet - torra delen

De föreslagna efterbehandlingsåtgärderna kan inte anses innebära att tillräckliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtas enligt 2 kap. 3 § miljöbalken. De delar som bolaget avser att vegetera med buskar och träd ska ha en tillräckligt djup täckning för att dessa växter ska kunna etableras utan kontakt med anrikningssanden. Sandmagasinet ska täckas med åtminstone 0,5 meter morän och mäktigheten på de delar som ska vegeteras med buskar och träd ska vara åtminstone 1 meter morän. Täckning och vegetationsetablering ska utformas så att avrinningen från deponin inte skadar täckningen även under extrema förhållanden. Ett så tunt skikt som 5-10 cm morän kan inte anses vara ett tillräckligt försiktighetsmått för att förhindra att sanden blottläggs. Efterbehandlingen ska vara dimensionerad för att fungera tillfredsställande i ett tusenårsperspektiv och under denna långa period kommer magasinet att utsättas för bl.a. vind- och vattenerosion. Damning är ett erkänt problem vid sandmagasin där sanden ligger exponerad för vind. Det är inte troligt att ett så tunt skikt som bolaget åtagit sig att lägga på kan stå emot slitage från djur och människor eller erosion och kan därmed inte förhindra damning på kort och lång sikt. Skiktet får inte vara tunnare än att det är möjligt att kvalitetssäkra en minsta tjocklek vid utläggningen. Bolaget har inte tagit hänsyn till risken för erosionsskador vid avrinning under olika förhållanden vid utformningen av täckningen av sandmagasinet. Bolaget anger att växter ska etableras på sandmagasinet dels för att binda sanden, dels för att dämpa vinderosion och kontrollera ytavrinning. Något förslag på hur vegetering av den moräntäckta deponin ska genomföras finns dock inte att ta ställning till utan bolaget avser att utreda detta vidare under driftsperioden. De åtgärder bolaget har föreslagit för att förhindra vinderosion genom att vegetera sandmagasinet är beroende av att växtmaterial kan hittas som fungerar. Sveriges lantbruksuniversitet har påpekat att vegeteringen förutsätter inblandning av organiskt material för att hålla vatten. Bolaget har inte beaktat denna synpunkt.

Bolagets föreslagna skikt är för tunt för att utgöra tillräckliga försiktighetsmått för att skydda människor och djur från att exponeras för de risker som halterna av särskilt arsenik i avfallet medför. Bolaget har diskuterat risken vid intag av jord i samband med säkerhetsrapporten och menar att upptaget av arsenikkis är lågt, men har då inte beaktat att materialet kommer att oxideras och övergå till mer tillgängliga förekomstformer. Bolaget har inte redogjort för hur de angivna halterna i den låghaltiga anrikningssanden kommer att säkerställas eller vilka möjligheter som finns att sänka halterna ytterligare. Av det som bolaget har hävdat som successiv efterbehandling kan endast täckningen av slänterna vid dammen räknas in. Bolaget har inte stöd för sin uppfattning att arsenik inte tas upp i bär. Bolaget gör dessutom värderingen att det är acceptabelt med en ökad cancerrisk för de personer som kommer att vistas på den efterbehandlade deponin. Bolaget har därvid endast bedömt exponering från bär som växer på området och bortser från en direkt exponering för anrikningssanden och från damning. Bolaget bortser även från att en god markmiljö är en förutsättning för att ett hållbart ekosystem ska kunna etableras långsiktigt. Täckning med morän över sandmagasinet bör vara en halv till en meter.

Dammkonstruktion

Naturvårdsverket har inget att invända emot att bolaget avser att använda vattenmättnad som efterbehandlingsmetod för det höghaltiga avfallet anrikningssand och gråberg. En förutsättning är dock att vattenmättnaden kan långsiktigt säkerställas och att dammarna utförs enligt bästa möjliga teknik så att de kommer att vara långsiktigt hållbara. Villkor om dammkonstruktion och uppföljning har fastställts i praxis från Miljööverdomstolen i två mål (mål nr M 4009-04 gällande Hötjärnsmagasinet och mål nr M 6936-03 gällande Svartliden). Bolaget har inte åtagit sig att följa vad som framkommit i dessa domar eller vad som finns beskrivet i referensdokumentet för bästa teknik. Bolaget har inte tagit fram någon andra bedömning av dammkonstruktionernas lämplighet för såväl det korta, men framförallt det långsiktiga perspektivet. Naturvårdsverket begär därför att Miljööverdomstolen förordnar en oberoende expert som granskar anläggningarnas lämplighet för att fungera som vattentäckning, särskilt i det långa tidsperspektiv som gäller för efterbehandlingen och genomför en feleffektanalys. Det tillsatta järnet kan sätta igen filtret i dammen.

Hydraulisk gradient

Av säkerhetsrapporten framgår att anrikningssandens materialparametrar regelbundet ska undersökas och stämmas av mot designförutsättningarna, men det framgår inte ur underlaget vilka designförutsättningar som har valts. Portryckskurvor för dammarna har beräknats för olika situationer under driftstiden. Portryckslinjens lutning redovisas endast grafiskt. Motsvarande situationer för efterbehandlingsfasen finns inte redovisade. Det uppges att friktionsvinkeln för anrikningssanden har ansatts till 25-30° och värdena anges vara konservativa och baserade på erfarenhet. Trots att det framgår av det s.k. BREF-dokumentet att bästa teknik är att utforma dammvallen så att den hydrauliska gradienten maximalt uppgår till halva friktionsvinkeln för det aktuella materialet har bolaget inte fört någon diskussion om vilka designförutsättningar som ska användas eller hur de ska kunna uppfylla ett krav på att använda bästa teknik. Eftersom det dessutom råder osäkerhet om vilka parametervärden som slutligen kommer att uppnås i den dämmande konstruktionen anser Naturvårdsverket att ett uttryckligt villkor för den maximala hydrauliska gradienten bör föreskrivas. Det är dessutom så att det på detta område finns en utvecklad praxis (se Miljööverdomstolens avgöranden i mål nr M 6936-03 och M 3613-06) som talar för att ett krav på maximala hydrauliska gradienten ska föreskrivas.

Säkerhetsfaktor ur stabilitetsperspektivet

I stabilitetsanalysen av dammarna har säkerhetsfaktorer beräknats för glidytor i dammkroppen vid olika porvattentryck. I samtliga fall förutsätts dock att horisontalfiltret i dammens botten fungerar. Bolaget anger att den beräknade släntstabiliteten har en säkerhetsfaktor om lägst ca 1,8. I det långa tidsperspektivet kan det dock inte förutsättas att filter fungerar av olika anledningar. Bolaget kan därmed inte anses ha presenterat något underlag för släntstabiliteten för långtidsperspektivet.

I BREF-dokument anses en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ge tillräckligt låg sannolikhet för instabilitet i dammvallar på lång sikt. Ett villkor om en säkerhetsfaktor på minst 1,5 för dammvallen även för belastningsfallet med igensatta filter, såväl horisontalfilter som filtret som går upp runt dammtån till utsidan av dammvallen, är både behövligt och skäligt eftersom en sådan försämring kommer att vara permanent och de processer som kan leda fram till igensättningen av filtren kommer att finnas i det efterbehandlade sandmagasinet. Vid bedömningen bör även beaktas att konsekvenserna av ett dammhaveri skulle bli avsevärda. Vid liknande beräkningar i ärendet som gällde Hötjärnsmagasinet föreskrevs ett villkor om att dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter. Som jämförelse kan nämnas att vid dammen vid Svartliden utgör gråbergsupplaget stödfyllning åt dammvallen varför dammbrottscenariot där kunde bortses ifrån. Den nu aktuella konstruktionen saknar en sådan stödfyllning. Igensättning av filter, förutom genom materialtransport, kan även orsakas av fler faktorer. Det vatten som kommer att transporteras genom dammvallen kommer till stor del att vara ett lakvatten från genomströmningen av anrikningssanden. Lakvattnet för med sig reaktionsprodukter som kommer från vittringen som, trots efterbehandlingsåtgärderna, ändå kommer att äga rum i anrikningssanden. Vid ofullständig oxidation av sulfider bildas så kallad latent syra vilken utgörs tvåvärt järn. Detta oxideras till trevärt järn först när det kommer ut i luften. I detta fall kommer lakvattnet som rinner genom dammvallen att möta atmosfärstryck och med det luft, i filtret där oxidation och utfällning av järnföreningar kan ske. Bolaget har dock inte diskuterat konsekvenserna av denna utfällning för filtren. Det finns på detta sätt en uppenbar risk för igensättning av filtren under den mycket långa tid som funktionen ska bestå. Det är av sådan vikt att konstruktionen håller i ett långtidsperspektiv utan övervakning och underhåll att det är skäligt att kräva att dammarna dimensioneras med säkerhetsfaktor på minst 1,5 även för belastningsfallet med igensatta horisontalfilter och dammtåfilter. Det finns inte skäl att frångå gällande praxis i det aktuella ärendet och anser därför att ett villkor om detta bör föreskrivas. Naturvårdsverket ifrågasätter säkerhetsfaktor 1,1 för jordbävningslast; i BREF dokumenten anges säkerhetsfaktor 1,5 utan undantag för jordbävningslast. Säkerhetsfaktorn på 1,5 ska klaras av vid helt igensatta filter. Bolaget har medgivit deras ändringsyrkande på denna punkt och då ska de också efterleva det.

B.P. och J.A.

Sandmagasinets placering

Sandmagasinet är tänkt att placeras ovanpå Lördagsbäcken och Fäbodbäcken som båda är Natura 2000 klassade. Lördagsbäcken innehåller ett öringsbestånd vilket försvinner när bäcken försvinner. Sandmagasinet kommer att ligga mindre än en kilometer från byn Fäbodliden som är kulturmiljö ur riksintresse. Fäbodlidengruvan planeras ligga bara 1 km från byn vilket naturligtvis kommer att vara till stor olägenhet för byn och den närmaste miljön med avseende på damningsproblematiken. Växtligheten påverkas negativt vilket får ekonomiska följder för markägarna. Sanden kommer att sprida arsenik och tungmetaller som kommer att påverka människors och djurs hälsa negativt. De som vistas nära sandmagasinet kommer att få en ökad cancerrisk. Tungmetaller kvarstår i miljön och ackumuleras i levande organismer. Placering av sandmagasinet är direkt olämplig.

Processvattenmagasinets placering

Även detta ligger på Natura 2000 klassat vattendrag. Skulle dammen brista kommer väg 360 att spolas bort och processvattnet kommer att hamna i Örån. Dessutom har bolagets dimensioneringar vad avser dammar och invallningar baserats på alltför snäva framtidsperspektiv vad avser klimatförhållanden. Klimatförändringar är en realitet och vi kommer med hög sannolikhet att få se betydligt mer av extremt väder de närmaste åren.

Gruvavfallsdirektivet 2006/21/EG

Gruvavfallsdirektivet måste tillämpas. Den sökta gruvverksamheten är inte i linje med gruvavfallsdirektivet då den kan skada miljön och innebär risker för vatten, luft, jord, fauna och flora, samt skapar olägenhet genom buller. Dessutom har den skadlig inverkan på landskapet på en plats av särskilt intresse.

Nationella miljömål

Den planerade verksamheten strider mot både nationella och internationella miljömål. Vad gäller nationella miljömål fick Naturvårdsverket år 2006 i uppdrag av regeringen att redovisa hur miljömålsarbetet bedrivs i landets kommuner. I forskarrapporten som Naturvårdsverket lät göra i anledning härav får Lycksele kommun kritik. Där beskrivs hur den planerade Fäbodliden gruvan innebär konflikter med miljöhänsynen, då de innebär ingrepp i områden med höga naturvärden.

Regionalt för Västerbotten ska koldioxidutsläppen minska. Det vore därför i konflikt med miljömålen tillåta ett enskilt företag att årligen släppa ut ca 28 000 ton koldioxid. Det är också viktigt att påpeka det inte finns något egentligt behov av att öka guldproduktionen i Sverige. Guld är en lyxvara som endast i begränsad utsträckning används inom industrin. Det finns numera dessutom alternativa material till guld för många applikationer och guld återvinns dessutom i hög grad.

Damning och spridning av tungmetaller

Alla icke vattentäckta sandmagasin innebär problem med damning. Damningen skulle innebära såväl praktiska problem för boende i byn, liksom miljömässiga och hälsomässiga problem. Damning torde också leda till ett ekonomiskt bortfall för markägare, då växtlighet påverkas negativt.

Ersättning för tvångsvis ianspråktagande av mark för vattenverksamhet

Bolaget har angivit en dikesbredd av 10 meter samt en tork- och skadezon på var sida om 5 meter, vilket sålunda ger en total bredd om 20 meter. Man har däremot inte angett något djup eller dikesprofil på diket vilket avsevärt påverkar torkzonen. Deras tekniske konsult har angett att torkzonen med hänsyn till dikesbredden borde vara totalt 30 meter och ersättningen sålunda borde anpassa därefter och därmed bli högre än vad bolaget erbjudit sig att betala.

Då de områden som tas i anspråk kommer att vara otillgängliga för evigt bör ersättningsnivån likställas med ersättningen som gäller för mark som förvärvas. Impediment värderas generellt till mellan 3 000 - 6 000 kr per hektar. Bolaget värderar impediment till endast 500 kr per hektar. En rimlig ersättning per hektar för impediment är, med hänsyn tagen till marknadspris, 4 500 kr per hektar. Skogsmark bör värderas till 13 000 kr per hektar.

I nedanstående tabell sammanfattas B.P:s och J.A:s krav på ersättning för ianspråktagande av mark och vatten på fastigheterna X 1:40 och X 1:41.

Fastighet Verksamhet Yta skog+imp Fastighetsägarnas

(ha) krav på

ersättning

X 1:40 Dammar 1.9+0.1 49 375 kr

X 1:41 Dammar 8.5+6.1 211 900 kr

X 1:40 Diken 3.05+0.54 56 805 kr

X 1:41 Diken 1.11+0.63 26 700 kr

Summa 14.56+7.37 344 780 kr

Referensskogen bör ligga utanför gruvområdet då skog inom gruvområdet riskerar att växa sämre. Bolaget har vid ersättning för marken hänvisat till värdering enligt 1950-års skogsnorm. Hänvisningen till tillämpning av denna norm ifrågasätts med tanke på att den beräknade ersättningen varierat avsevärt och den är inte någon okontroversiell värdering. Skogsnormen bygger på förhållanden som rådde under 1940-talet. Den av bolaget föreslagna ersättningen är alltså för låg då den dels underskattar skogsskadorna, dels ligger långt ifrån en adekvat marknadsvärdering vad gäller impediment. De kan inte som markägare identifiera vilka områden som avses att tvångsvis tas i anspråk. Det råder oklarhet i fråga om vilka områden bolaget erbjudit ersättning för. De vill ha marknadsmässig ersättning för marken. Detta innebär i snitt 13 000 kr/ha skogsmark och 4 500 kr/ha impediment.

Ersättning för anläggning av ny brunn

Grundvattensänkning p.g.a. dagbrottet kommer att påverka deras brunn negativt. Bolaget har inte undersökt dagbrottets påverkan på brunnarna i byn tillräckligt. Grundvattennivåmätningar saknas i området i och runt Fäbodlidens by. Kapacitetsmätning av brunnar saknas. Det finns ingen modellering som visar att grundvattensänkningen i moränen och i berggrunden på grund av dagbrottet inte kan påverka byn Fäbodlidens vattenförsörjning, tvärtom kan man i rapporterna som bolagets tekniska konsulter utformat läsa att det inte går att utesluta en grundvattenpåverkan vid Fäbodlidens by. Avsänkning av grundvattennivån i dagbrott kommer att påverka deras brunn. Detta är lätt att förutse, så skada på deras brunn är inte en oförutsedd skada. En relativt liten grundvattensänkning riskerar att vattenförsörjningen förstörs eftersom brunnarna är grunda. Deras brunn är en ytlig kallkälla.

Ekonomisk säkerhet

Bolaget ska även ställa ekonomisk säkerhet som kan uppkomma för vattenförsörjningskostnader.

R.E.

Verksamhetens placering

Bolagets verksamhet kommer att ligga 500 meter från Fäbodliden på ett område som ligger högt. Därför kommer den att synas från Fäbodliden och buller kommer även att nå dit. Bergvärmen kommer att påverkas av bolagets verksamhet. Planerad gruva läggs inom ett Natura 2000-område som avvattnas av bäckarna runt den planerade verksamhet. Oersättliga naturvärden går till spillo. Lokaliseringen enligt alternativ 2 i bolagets ansökan av gråbergsupplaget är att föredra då det området ligger nära väg 360.

Dagbrott

R.E. motsätter sig att verksamheten bedrivs i ett dagbrott. En underjordsbrytning har aldrig utretts på ett riktigt sätt. En kort beskrivning att underjordsbrytning är ett dyrare alternativ kan inte anses vara tillräckligt. Alternativet underjordsbrytning innebär att naturvärden sparas och förfulande sår i landskapsbilden undviks. Gråbergsupplag enligt alternativ 1 i bolagets ansökan kommer att innebära betydande ingrepp i landskapsbilden där upplaget blir synligt från byn Fäbodliden. Alternativet 2A och 2B har framförts som ett mera acceptabelt alternativ.

Sandmagasinets placering

Sandmagasinet placeras på delar av bäckarna Lördagsbäcken och Fäbodbäcken med insyn från byn Fäbodliden. Denna placering förfular norra utfarten från byn. En lokalisering på norra sidan Örån av sandmagasinet skulle i och för sig förfula landskapsbilden även där men området saknar insyn från allmänna vägar och bebyggelse. Därför bör ett nytt alternativ för placering av sandmagasinet utredas. Hänsynsreglerna enligt miljöbalken kan inte anses vara uppfyllda.

Vibrationer, luftstötvågor och buller

Mätningar av vibrationer, luftstötvågor och buller behövs enligt den överklagade deldomen bara göras efter klagomål från närboende. Befolkningen i Fäbodliden måste kunna lita på att de villkor som lämnas för gruvverksamheten efterlevs och att detta kan kontrolleras i efterhand.

Fiske

Kvarnarna vid Storbäcken tillhör byn Fäbodlidens kulturmiljö. Denna samfällda mark ligger i och för sig utanför planerad gruvverksamhet men avses ändå att ingå i gruvområdet.

Bolaget

Natura 2000-område

Den sökta gruvverksamheten kommer att ta i anspråk delar av Lördagsbäcken och Fäbodbäcken vilka utgör biflöden till Örån som i sin tur utgör ett biflöde till Öreälven. Öreälven med käll- och biflöden har förtecknats som ett särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken. I bevarandeplanen för Natura 2000-området Öreälven anges vilka livsmiljöer respektive arter som ska skyddas i området. Ingen av de angivna naturtyperna förekommer i det område som den sökta gruvverksamheten kommer att ta i anspråk och inte heller någon av de angivna arterna, i vart fall inte i sådan utsträckning att bevarandet i området av arten eller arterna riskerar att försvåras. Något hinder med hänsyn till 7 kap. 28 b § miljöbalken kan därmed inte föreligga. Guldfyndigheten vid Fäbodliden har klassats som riksintresse.

Sandmagasinets och processvattenmagasinets placering

Till att börja med avgränsades lokaliseringsutredningen till ett område med en radie om 10 km räknat från gruvan. Ett längre avstånd bedömdes som olämpligt från såväl ekonomisk som driftsäkerhetsmässig synpunkt. Vidare ställdes krav på en väl avgränsad dalgång med ett tillrinningsområde som säkerställer magasinets behov av vatten under drift och efter efterbehandling. I det avgränsade området identifierades fem platser där samtliga ovan angivna krav uppfylldes. Två av dessa alternativ föll dock bort, det ena eftersom detta inte rymde den volym sand som ansökan avser och det andra eftersom detta skulle göra intrång i känsliga våtmarker norr om Örån, blockera en flyttled för rennäringen och innebära en förläggning av sandledningen i Örån med de risker detta skulle medföra för detta vattendrag. Återstående alternativ undersöktes närmare med beaktande av ett flertal kriterier. Den slutsats som drogs var att det sökta alternativet framstår som mest fördelaktigt från såväl miljösynpunkt som ekonomisk synpunkt. Det är riktigt att mark- och vattenområden med flora och fauna kommer att tas i anspråk av den sökta gruvverksamheten. Att gruvverksamheten ska ha företräde framför de intressen som därigenom berörs är prövat enligt 3 och 4 kap.miljöbalken genom Bergsstatens beslut om bearbetningskoncession och fastställt av regeringen. Vad som ska prövas i miljömålet är den sökta verksamhetens effekter på den omgivande miljön. Dessa effekter bedöms bli av förhållandevis begränsad omfattning på grund av de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig att vidta. Bland annat kommer bolaget att behandla processvatten i en kvalificerad reningsanläggning. Det renade vattnet kommer att överledas till Umeälven som kan betraktas som en betydligt tåligare recipient än Öreälven.

Gruvavfallsdirektivet

Den sökta gruvverksamheten med de skyddsåtgärder bolaget åtagit sig ligger väl i linje med gruvavfallsdirektivet, i den mån detta ska beaktas i målet. Guld är förvisso en ändlig resurs men skiljer sig därvidlag inte från andra mineral som i lagstiftningen förutsatts kunna utvinnas. Återvinningsgraden för guld är dessutom mycket hög, vilket innebär att det inte är fråga om en resurs som förbrukas i särskilt stor omfattning.

Ett direktiv som inte implementerats i tid kan inte åberopas gentemot andra enskilda. Gruvavfallsdirektivet är således inte tillämpligt i förevarande mål.

Dammning från sandmagasinet

Under drift kommer sandmagasinet att vara vattenmättat eller fuktigt. Problem med damning skulle dock kunna uppkomma vid frystorkning under senhösten. För att förebygga sådana problem avser bolaget att vattenbegjuta sanden. Vidare avser bolaget att vid behov täcka dammande ytor med snö. Det finns goda möjligheter att förebygga störande dammning från sandmagasinet under drift. Vilka åtgärder som ska vidtas bör kunna avgöras av tillsynsmyndigheten med stöd av den delegering som föreskrivits i den överklagade deldomen. När sandmagasinet tagits ur drift kommer det att efterbehandlas. Inte heller efter efterbehandlingen bedöms någon betydande risk för störande dammning föreligga. Bolaget är väl medvetet om de problem med dammning som förekommer vid deponering av sand och arbetar aktivt med att förebygga dessa problem. Bolaget avser att förebygga problem med dammning i första hand genom att anpassa rotationshastigheten mellan utsläppspunkterna vid spigottdeponeringen. Erfarenheter med denna metod visar att med en väl anpassad rotationshastighet kan sandmagasinets yta hållas helt vattenmättad och damning därmed undvikas. För att förhindra frystorkning avser bolaget att minska slurryns hastighet genom att använda flera utsläppspunkter samtidigt. En minskad hastighet leder till att sanden fryser in i det deponerade porvattnet, vilket i sin tur förhindrar frystorkning och därmed dammning. Bolaget kommer dessutom att ha beredskap och planering för kompletterande åtgärder såsom vertikal och horisontell vattenbegjutning med vattenkanoner eller sprinklers, utnyttjande av snökanoner, ihopsamling av snö för att förhindra frystorkning, utläggande av mobila snöstaket, utnyttjande av nedbrytbara kemiska bindemedel med långtidsfunktion samt vegetering av ytor där så kan ske utan olägenhet.

Dammsäkerhet

Sandmagasinets dammar (utskoven) har dimensionerats som klass 1-dammar. Klass 1-flödet har en återkomsttid om 10 000 år eller mer och är det flöde som de största vattenkraftsdammarna dimensioneras för. Under drifttiden är sannolikheten att ett klass 1-flöde skulle överskridas mycket liten, och eventuella klimatförändringar har i det tidsperspektivet liten betydelse. Vad beträffar efterbehandlingsfasen kommer bolaget att upprätta en plan avseende slutlig efterbehandling, inklusive bland annat lämplig dimensionering av utskoven i sandmagasinets dammar. Vid denna dimensionering kommer hänsyn till nya rön avseende klimatförändringar att kunna tas. Bolaget ser inga problem med att schakta bort eventuella lerlager om detta skulle vara nödvändigt för dammarna. Vartefter sanddammarna successivt byggs på får utredningar göras om säkerheten vid jordbävningar. Det bör kunna delegeras till länsstyrelsen att vid behov föreskriva om eventuella stödbankar. Bolaget har accepterat en säkerhetsfaktor på 1,5 för släntstabilitet. Filtren kan inte helt igensättas av tillsatt järn. Bolaget har gått med på en klassificering på 1 b för att ge en extra säkerhet. Det hade varit möjligt att klassificera anläggningen i riskklass 2. Bolaget klarar Naturvårdsverkets krav på hydraulisk gradient.

Oplanerade utsläpp

Under våtår bedöms bräddning inte kunna ske ens under våtår med 100 års återkomsttid. Vid höga flöden till anläggningen bedöms bräddning kunna ske vid ett 100-årsflöde, dock med endast försumbara effekter på Örån, eftersom det bräddade vattnet skulle vara utspätt med nederbörd och bräddningen sammanfalla med extremt höga flöden i ån. Vid driftstopp i vattenreningsanläggningen bedöms någon bräddning inte kunna förekomma över huvud taget.

Dagbrott

Fyndigheten vid Fäbodliden är relativt ytlig. Den går upp i dagen under ett skikt av morän. Bergförhållandena är goda med hög hållfasthet i berget. Dessa förhållanden innebär att brytning i dagbrott framstår som en lämplig metod med låga kostnader. Fyndigheten är stor och sammanhängande men med varierande guldhalt. I vissa delar är guldhalten relativt låg. För att dessa delar ska kunna utvinnas krävs en brytningsmetod som inte innebär alltför stora kostnader. Brytning i dagbrott uppfyller detta krav. En underjordsbrytning vid Fäbodliden är inte kostnadsadekvat. Dessutom skulle metoden leda till att ytterligare delar, närmast dagen, skulle behöva lämnas kvar som tak för underjordsgruvan. Ytterligare ett alternativ som diskuterats i målet är underjordsbrytning genom skivras. Denna metod innebär att malm bryts som vid igensättningsbrytning men att skivan ovanför de utbrutna hålrummen därefter tillåts rasa. Skivrasbrytning skulle visserligen innebära något lägre kostnader än igensättningsbrytning. Dock skulle alltjämt lågthaltiga delar av fyndigheten behöva lämnas kvar liksom de delar som skulle ingå i skivan. Dagbrott är den enda realistiska metoden för utvinning av fyndigheten vid Fäbodliden, d.v.s. ner till det djup där en fortsatt brytning i dagbrott skulle innebära så stora mängder gråberg att det blir nödvändigt att övergå till underjordsbrytning genom skivras.

Lokaliseringen av gråbergsupplaget

De alternativa placeringarna som utretts innebär att gråbergsupplaget lokaliseras till andra sidan av Storbäcken och att gråberget fördelas i två mindre upplag. Den slutsats som kan dras av utvärderingen är att detta alternativ inte är mer fördelaktigt från miljösynpunkt än det valda alternativet och att det dessutom är avsevärt sämre från ekonomisk synpunkt. Då allt gråberg läggs upp på andra sidan Storbäcken skulle merkostnaderna uppgå till ca 53,5 Mkr. Ett större transportavstånd skulle även medföra större miljöeffekter samt att en passage över Storbäcken skulle innebära vissa icke obetydliga miljörisker.

Vibrationer, luftstötsvågor och buller

Bolaget har genomfört en undersökning som visar att Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller (1978:5) för nyetablerad industri kommer att kunna innehållas. Någon anledning att frångå dessa riktlinjer bedöms inte föreligga. Att mätningar ska ske endast efter klagomål från de boende är en motiverad begränsning, eftersom vissa mätningar sker inomhus och kan upplevas som störande i sig. Riktvärdet avseende tekniska skador samt den riktvärde miljödomstolen föreskrivit för luftstötsvågor kommer att kontrolleras genom kontinuerliga mätningar. Den närmare utformningen av kontrollen av vibrationer, luftstötsvågor och buller bör kunna regleras inom ramen för tillsynen av verksamheten.

Fiske

Fiskeavgiften i den överklagade deldomen är baserad på 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Enligt denna bestämmelse ska avgiften användas för främjande av fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller inom något angränsande vattenområde. Något stöd i bestämmelsen för avgränsning ”inom Fäbodlidens marker” finns således inte.

Kvarnarna vid Storbäcken

Kvarnarna ligger på samfälligheten Fäbodliden S:7. Denna samfällighet kommer att tas i anspråk av ett dike som behövs för uppsamling av dagvatten från det planerade industriområdet. Förutom det arbete som kan förknippas med detta dike kommer inte någon verksamhet att bedrivas på Fäbodliden S:7. Arbetena med diket bedöms inte ge upphov till störningar på utnyttjandet av kvarnarna av någon betydelse.

Oförutsedd miljöskada

Förordnandet om anmälan om oförutsedd skada i den överklagade deldomen är formulerat i enlighet med den bestämmelse som är tillämplig; 24 kap. 13 § miljöbalken. R.E.s yrkande om ändring saknar grund i denna bestämmelse och ska därför ogillas. Villkor 8 i den överklagade deldomen är baserat på 16 kap. 3 § miljöbalken som avser avhjälpande av miljöskador och andra återställningsåtgärder. Bestämmelsen avser inte oförutsedda skador till följd av vattenverksamhet enligt 24 kap. 13 § miljöbalken. Av det skälet bör villkor 8 inte kopplas till förordnandet om tid för anmälan om oförutsedda skador som R.E. begärt.

Ekonomisk säkerhet

Skälet till att bolaget valt att särskilja större anläggningsarbeten är att dessa kommer att påbörjas förhållandevis lång tid efter det att tillståndet tagits i anspråk, på grund av långa leveranstider. Att ekonomisk säkerhet får ställas efter hand är accepterat i praxis sedan flera år tillbaka och är numera reglerat direkt i 16 kap. 3 § miljöbalken. Säkerheten får ställas efter hand enligt plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerheten, enligt ovan angivna lagrum 2 st. I bestämmelsen har inte närmare preciserats vilka krav som ställs på den angivna planen. Av förarbetena (Prop. 2006/2007:95 s. 113) framgår att en plan bör kunna godtas om det är någorlunda möjligt att förutse hur efterbehandlingsbehovet kommer att utvecklas samt att den innehåller beräknade kostnader för att tillgodose detta. Lagrummet ställer inte krav på en detaljerad efterbehandlingsplan i den meningen att den ska kunna användas i befintligt skick när verksamheten behöver avslutas. Syftet med planen är uteslutande att den ska tjäna som ett underlag för utformningen av den successiva säkerheten och det är därvid tillräckligt att efterbehandlingsbehovet är någorlunda möjligt att förutse. Bolaget har låtit utreda vilka åtgärder som krävs för efterbehandling av de planerade anläggningarna samt kostnaderna för dessa åtgärder.

Gråbergshantering

Utgångspunkten vid ansökan har varit att återanvända gråberg i så stor utsträckning som möjligt. Icke inert gråberg kan i framtiden komma att kunna återanvändas. Det vore olyckligt om så icke sker. Bolaget har valt att särskilja återanvändningsbart gråberg och att hantera detta på sådant sätt att en framtida återanvändning inte omöjliggörs. Med LR- gråberg avser bolaget gråberg som inte behöver deponeras vattenmättat i sandmagasinet utan som kan deponeras i gråbergsupplaget, så att det till skillnad från HR-gråberget hålls åtkomligt för en framtida återanvändning. I den mån LR-gråberg inte kommer att kunna återanvändas, kommer efterbehandling att ske. Vid särskiljningen av LR-gråberg kommer bolaget att beakta ett flertal parametrar, inte bara gråbergets syrabildande egenskaper utan också dess innehåll av metaller, främst arsenik och sulfider. Gränser och metoder för kontroll av dessa gränser kommer att redovisas i den handlingsplan som bolaget har att ge in till tillsynsmyndigheten. Bolaget avser att i god tid innan brytningen påbörjas och gråberg uppkommer redovisa ett förslag till kriterier.

Detaljerad efterbehandlingsplan

Naturvårdsverket har hänvisat till en dom från Miljööverdomstolen den 21 mars 2005 i mål nr M 3659-02. I domen tog Miljööverdomstolen ställning till vad som krävs för att ställa ekonomisk säkerhet efter hand. Eftersom den frågan nu är reglerad genom 16 kap. 3 § 2 st. miljöbalken, kan det av Naturvårdsverket åberopade rättsfallet inte längre anses vägledande. Enligt detta lagrum krävs visserligen en plan för att ställa säkerhet efter hand, dock inte av det slag som Naturvårdsverket vill göra gällande. Syftet är att säkerställa ett underlag som gör det någorlunda möjligt att bedöma behovet av efterbehandling. En färdig efterbehandlingsplan bör kunna upprättas den dag det blir aktuellt att avveckla den sökta verksamheten.

Efterbehandling av sandmagasinet

För att undvika att sanden blottläggs med damning till följd kommer sandmagasinet att efterbehandlas genom att hela ytan vegeteras och vegeteringen förebygger erosion. Efterbehandlingen kommer att ske stegvis, vilket innebär att såväl täckningen som vegeteringen kommer att kunna följas upp och kvalitetssäkras innan den slutliga efterbehandlingen genomförs. I den mån erosionsskador skulle uppkomma, trots vegeteringen, finns det möjligheter att vidta avhjälpande åtgärder till exempel erosionsskyddade kanaler för att undvika att sanden blottläggs med damning till följd eller att hela ytan vegeteras. Möjligheterna att åstadkomma en effektiv vegetering bedöms som goda. Vad beträffar sandens innehåll av arsenik och metaller, bedöms den delen som kan tas upp av växter, som försumbar. Sanden kommer att blandas med organiskt material. Syftet med inblandningen är inte enbart att binda vatten utan även att möjliggöra en snabbare växtetablering för att förebygga erosionsskador. När Naturvårdsverket konstaterar att ett skikt av morän om 5-10 cm inte är tillräckligt för att skydda människor från att exponeras för risker med halterna av arsenik och metaller i sanden, har de inte beaktat att det endast är en liten del som är tillgänglig för människor. De åtgärder som redovisats i ansökan kommer att utprovas och utvärderas genom den successiva efterbehandling som bolaget avser att genomföra. Det är inte möjligt att redan nu i detalj precisera hur åtgärderna ska utformas och det är därför inte lämpligt att redan nu fastställa vilka krav som ska gälla. Att ett moränskikt med en mäktighet om en meter vid buskar och träd och 50 cm i övriga delar av sandmagasinet skulle krävas bedöms inte som sannolikt. Merkostnaderna för detta alternativ bedöms uppgå till ca 28 miljoner kr. Erfarenheten får visa hur tjock täckning sandmagasinet behöver.

Internationella och nationella miljömål

Den sökta verksamheten kommer att innebära ingrepp på naturvärden. Som framgår av den utförda naturvärdesinventeringen är det endast i förhållandevis liten utsträckning som högre naturvärden påverkas. De utsläpp av koldioxid som den sökta verksamheten kommer att ge upphov till härrör främst från transporter, vilka är helt nödvändiga för aktuell typ av verksamhet. Möjligheterna till alternativa transportsätt och drivmedel är mycket begränsade. Vad som däremot är möjligt och som har en stor inverkan på koldioxidutsläppen är transportavstånden. Bolaget har minimerat dessa avstånd genom att koncentrera verksamheten. Bränslen utgör dessutom en stor kostnadspost som bolaget har ett starkt incitament att minimera. Bolaget avser att välja modern, energieffektiv utrustning och utnyttja kör- och kontrollsystem för att löpande optimera körsträckorna. De utsläpp som verksamheten trots allt ger upphov till är inte anmärkningsvärt stora jämfört med andra industrier av motsvarande slag och storlek.

Övrig vattenverksamhet

Bolaget har sökt tillstånd för vattenverksamheten. De kommer att anlägga en pegel i Örån för att mäta flödet. Dikerna kommer att vara högst 1 m breda i botten, vara maximalt 1 m djupa, ha en bredd i markytan av högst 3,5 m, dimensioneras för ett 100 årsflöde och förses med erforderliga erosionsskydd.

Ersättning för tvångsvis ianspråktagande av mark för vattenverksamhet

Värdet av impediment är beräknat enligt 1950 års skogsnorm, som är den norm som alltjämt tillämpas vid värdering av intrångsersättning och som får anses ge ett skäligt mått på sådan ersättning. Med utgångspunkt från en torkzon som är lika bred som diket skulle den av miljödomstolen utdömda ersättningen medge en maximal dikesbredd om ca 7 meter. Bredden på diket på fastigheterna X 1:40 och 1:41 kommer att vara betydligt mindre än 7 meter. Dessutom bör framhållas att det nämnda diket kommer att gå genom en förhållandevis sank mark, vilket innebär att den torkeffekt som diket kommer att ge upphov till enbart kommer att vara positiv för berört skogsbestånd. Bolaget ändrade sitt förslag till ersättning under miljödomstolens huvudförhandling. Anledningen var att bolaget uppmärksammade fel i ersättningsberäkningen, inte att värderingsprinciperna ändrades. Vad gäller ersättning för intrång på fastigheten X 1:41 har diket på fastighetens nordöstra del inte ersatts genom miljödomstolens dom. Till följd härav medger bolaget att ersättningen avseende intrånget på denna fastighet höjs med 5 667 kr.

Ersättning för anläggning av ny brunn

Av provpumpningen som bolaget utfört kunde slutsatsen dras att risken för påverkan på grundvattenförhållandena vid byn Fäbodliden är mycket liten. Provpumpningen är utförd enligt gängse praxis. Antalet observationspunkter var förhållandevis stort och deras placering fullt adekvat för att kunna bestämma influensområdets utbredning. Det finns borrhål med vattenriktning mot Fäbodliden. De kommer att stå för vattenförsörjningen under tiden som frågan om grundvattensänkning utreds. Att utföra de ytterligare undersökningar som bedöms inte vara motiverat eller rimligt. Eftersom risken för påverkan på B.P:s och J.A:s brunn är mycket liten bör någon skadereglering inte ske nu. Om en skada trots allt skulle uppkomma bör den kunna hanteras som en oförutsedd skada.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen har inte uppfattat att det föreskrivna villkoret om hantering av gråberg utesluter en identifikation av inert gråberg men det är bra om villkoret tydliggörs så att handlingsplanen omfattar förutom LR-gråberg och HR-gråberg även inert gråberg.

Efterbehandlingsplan för sandmagasinet bör slutligen avgöras längre fram när erfarenheter har vunnits av bl.a. växtetableringsförsök och erfarenheter av genomförda moräntäckningar. Den nu ingivna efterbehandlingsplanen uppfyller inte kraven på innehåll i en slutlig plan. För det fall Naturvårdsverkets yrkande om ändring av villkor 20 vinner bifall bör bolaget i sitt arbete med efterbehandlingsplanen även beakta att verksamheten, inklusive sandmagasinet, omfattas av Sevesodirektivet. Säkerhetsfrågorna för sandmagasinet ska därför belysas i planen. I den mån förändringar görs av betydelse från Sevesosynpunkt, ska även dessa analyseras med avseende på risk och säkerhet. Den slutliga efterbehandlingsplanen ska prövas av domstol och inte av tillsynsmyndigheten.

Länsstyrelsen vidhåller att täckningen ska uppgå till minst 20 cm över hela ytan. Moräntäckningen bör utformas och vegetation etableras på ett sådant sätt att avrinningen från deponin inte skadar täckningen även under extrema förhållanden. Det lakvatten som uppstår från deponin får inte vara så surt, metall- eller arsenikhaltigt att det på ett betydande sätt påverkar miljökvalitén i omgivningen. Kriterier för hur detta säkerställs ska ingå i handlingsplanen för hantering av gråberg.

Svenska Kraftnät

Sandmagasinet avses bli utfört med inåtdammar av anrikningssand. Detta är en för Sverige ovanlig dammtyp och tillgången på inhemsk expertis med erfarenhet av design, drift och underhåll av denna typ av dammar bedöms vara mycket liten. Med hänvisning till detta förordas att en andra granskning utförs av expertis med lång dokumenterad erfarenhet av dammtypen.

Ett visst behov av tillståndskontroll och underhåll av sandmagasinets dammar torde kvarstå i princip för all framtid. Då detta är svårt att säkerställa kan möjligheten av ett framtida dammbrott inte helt uteslutas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillåtlighet

Gruvavfallsdirektivet och gruvavfallsförordningen

B.P. och J.A. har som grund för yrkandet att bolagets ansökan om tillstånd ska avslås i huvudsak anfört att verksamheten strider mot gruvavfallsdirektivet och att verksamheten ger upphov till så stora störningar att den inte kan tillåtas.

Den 1 september 2008 trädde förordningen (2008:722) om utvinningsavfall (gruvavfallsförordningen) i kraft. Sverige har genom denna förordning genomfört Europaparlamentets och Rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin (gruvavfallsdirektivet).

Den sökta verksamheten ger upphov till utvinningsavfall och omfattas därför av gruvavfallsförordningen (7 §). Undantagen i övergångsbestämmelsen (punkten 3) till förordningen är inte tillämplig eftersom verksamheten inte omfattades av något lagakraftvunnet tillstånd när förordningen trädde i kraft den 1 september 2008. Det bedrevs då inte heller någon verksamhet som gav upphov till gruvavfall.

Gruvavfallsförordningen var emellertid inte gällande vare sig vid tidpunkten för bolagets ansökan till miljödomstolen eller när domstolen prövande ansökan. En förutsättning för att tillstånd ska kunna lämnas är att det nu vid Miljööverdomstolens prövning av målet kan konstateras att kraven enligt förordningen är uppfyllda.

Enligt Miljööverdomstolens bedömning uppfylls kraven i 15-18 §§ förordningen om hantering av gruvavfall och lokalisering och utformning av en avfallsanläggning.

Eftersom den ansökta verksamheten är en sådan riskanläggning som omfattas av bestämmelserna i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen) ska bestämmelserna om säkerhetsledningssystem m.m. i 19-24 §§ inte tillämpas (11 § förordningen). I bolagets ansökan ingår en säkerhetsrapport som omfattar dessa frågor och miljödomstolen har föreskrivit villkor i denna del (villkor 12).

I 25-28 §§ förordningen finns allmänna bestämmelser om driften av en avfallsanläggning och ett specifikt krav som gäller den högsta halt cyanid som avfallet får innehålla. Miljööverdomstolen bedömer att kraven kommer att uppfyllas.

Förordningens bestämmelser rörande avslutning av en avfallsanläggning (29-31 §§) går inte längre än vad som föreskrivits i miljödomstolens dom.

I 34 § förordningen ställs krav på att det för verksamheten ska finnas en avfallshanteringsplan med ett innehåll enligt 35 §. Vad en ansökan enligt miljöbalken om tillstånd till en avfallsanläggning ska innehålla anges i 37 §. Ansökan ska bl.a. återge den avfallshanteringsplan som krävs och redovisa hur det i övrigt säkerställs att bestämmelserna i förordningen följs.

Förordningens krav på att ansökan ska återge avfallshanteringsplanen och innehålla en redovisning av hur bestämmelserna i förordningen följs innebär enligt Miljööverdomstolens bedömning att det normalt sett till ansökan ska fogas ett samlat dokument som utgör planen och att det i ansökan på ett systematiskt sätt ska redovisas hur verksamhetsutövaren kommer att följa olika bestämmelser i förordningen. I bolagets ansökan återfinns de olika delar som en avfallshanteringsplan ska innehålla men det saknas ett samlat dokument med en sådan plan. En systematisk redogörelse för hur verksamhetsutövaren avser att följa vissa bestämmelser i förordningen saknas också i ansökan. I ansökan och andra skrivelser har bolaget emellertid belyst hur man kommer att följa förordningens krav.

Eftersom gruvavfallsförordningen har trätt i kraft först efter det att huvudförhandling hållits i Miljööverdomstolen finner Miljööverdomstolen att det i detta fall finns skäl att tolka förordningens krav mindre restriktivt än vad som normalt är motiverat. Det finns enligt Miljööverdomstolen relevanta och tillräckliga uppgifter i målet som underlag för en prövning av ansökan i nu aktuella delar. På grund härav vore det inte proportionerligt att kräva in ytterligare kompletteringar i berörda hänseenden innan målet prövas slutligt.

Den brist som det utgör att det inte finns ett samlat dokument med bolagets avfallshanteringsplan och inte heller en samlad beskrivning av hur bolaget säkerställer att bestämmelserna i förordningen följs återkommer Miljööverdomstolen till nedan när villkoren för verksamheten behandlas.

Mot bakgrund av det anförda finner Miljööverdomstolen att kraven i gruvavfallsförordningen inte utgör hinder tillstånd. Vad B.P. och J.A. anfört om gruvavfallsdirektivet ändrar inte denna bedömning.

Natura 2000

Öreälven med käll- och biflöden har förtecknats som ett särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 27 § miljöbalken. I likhet med miljödomstolen finner Miljööverdomstolen att den sökta verksamheten skulle kunna påverka miljön inom området på ett betydande sätt. Tillstånd krävs därför efter prövning enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken. Tillstånd får lämnas endast om verksamheten inte kan skada den livsmiljö eller livsmiljöer i området som avses skyddas och inte heller medför att den art eller de arter som avses skyddas utsätts för störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna.

B.P., J.A. och R.E. har framhållit att sandmagasinet och processvattenmagasinet kommer att placeras på Lördagsbäcken och Fäbodbäcken, att Lördagsbäckens öringsbestånd kommer att försvinna samt att vid ett eventuellt dammbrott i processvattenmagasinet magasinets innehåll kommer att hamna i Örån.

Bolaget har i ansökan redovisat en noggrann genomgång av vilka arter och livsmiljöer som man avser att skydda och på vilket sätt den sökta verksamheten kan påverka dem. Bolagets slutsats är att ingen av de angivna naturtyperna förekommer i det område som kommer att tas i anspråk för gruvverksamheten och att inte heller någon av de angivna arterna kommer att påverkas i sådan utsträckning att bevarandet riskerar att försvåras.

Även om de naturtyper som anges i bevarandeplanen för Öreälven inte förekommer inom området för den ansökta gruvverksamheten skulle ett dammbrott kunna påverka sådana naturtyper som ligger längre nedströms anläggningen. Med lämpliga försiktighetsmått - förstärkt damm och kontrollåtgärder - bedömer Miljööverdomstolen emellertid att verksamheten inte kommer att skada dessa naturtyper.

När det sedan gäller de arter som ska skyddas finner Miljööverdomstolen att en viss påverkan kommer att ske genom att magasinen kommer att ligga över vissa delar av Lördagsbäcken och Fäbodbäcken men att denna påverkan inte på ett betydande sätt försvårar bevarandet av arterna.

Mot bakgrund av ovanstående finner Miljööverdomstolen att 7 kap. 28 b § miljöbalken inte utgör hinder mot tillstånd.

Ytterligare utredning om dammkonstruktionen

Naturvårdsverket har yrkat att det inför Miljööverdomstolens prövning förordnas en oberoende expert som granskar den valda dammkonstruktionens lämplighet för ändamålet. Miljööverdomstolen har i ett beslut den 2 april 2008 avslagit Naturvårdsverkets begäran och anfört att domstolen avsåg att begära in kompletterande uppgifter angående dammsäkerheten. Naturvårdsverket har även sedan bolaget givit in kompletterande uppgifter vidhållit sin begäran.

Naturvårdsverkets yrkande måste uppfattas som att verket anser att nu tillgänglig utredning inte är tillräcklig för en bedömning av dammkonstruktionen utan att det krävs ytterligare utredning av en särskilt förordnad sakkunnig innan tillstånd kan meddelas.

Miljööverdomstolen delar bolagets uppfattning att det finns sådan kunskap om och erfarenhet av inåtdammar att konstruktionen är att anse som beprövad teknik för gruvdammar. Den valda konstruktionen är enligt Miljööverdomstolens bedömning i detta fall lämplig för sitt ändamål, och med det underlag som finns i ansökan och med de kompletteringar och åtaganden som gjorts i målet finns förutsättningar att pröva målet i det skick det nu föreligger. Miljööverdomstolen beaktar därvidlag särskilt det slutliga villkoret 11 angående årlig besiktning och kontroll av den kontinuerliga höjningen av sandmagasinets dammar. Naturvårdsverkets begäran om förordnande av sakkunnig bör därför avslås, särskilt med beaktande av det av Miljööverdomstolen föreskrivna villkor 25 angående utläggandet av en stödbank mot norra sanddammen nedströmsslänt vilken ökar dammsäkerheten.

Hänsynsreglerna i miljöbalken m.m.

När det gäller lokaliseringskravet i 2 kap. 6 § konstaterar Miljööverdomstolen - i likhet med miljödomstolen - att lokaliseringen av själva gruvan är given och att det är de olika delarna i anläggningen såsom processverk med industriområde, sandmagasin, processvattenmagasin och gråbergsupplag som kan bli föremål för en jämförelse mellan olika lokaliseringsalternativ.

Miljööverdomstolen gör i denna fråga samma bedömning som miljödomstolen och det som B.P., J.A. och R.E. har anfört ger inte anledning till annan bedömning.

Med de villkor som miljödomstolen föreskrivit och med de ändringar och tillägg som Miljööverdomstolen gör kan störningar och olägenheter till följd av verksamheten begränsas så att hänsynsreglerna i övrigt kan iakttas. Miljööverdomstolen finner även att miljöbalkens övriga tillåtlighetsregler inte utgör hinder mot att tillstånd lämnas.

Miljööverdomstolen finner sammanfattningsvis att hinder mot tillstånd inte föreligger.

Dammsäkerhet

Inledning

Enligt 22 kap. 25 § punkt 2 miljöbalken ska en dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet i förekommande fall innehålla bestämmelser om bl.a. verksamhetens säkerhet.

I den överklagade domen föreskrivs i det slutliga villkor 11 tredje stycket att samtliga dammar ska utformas och dammsäkerhetsarbetet bedrivas i enlighet med kraven i Svensk Energis publikation RIDAS - Kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet, och i enlighet med kraven i GruvRIDAS - Gruvindustrins riktlinjer för dammsäkerhet. Miljööverdomstolen finner detta lämpligt.

De bägge sanddammarna kommer att byggas upp successivt under en längre tid. Det ger utrymme för justeringar i utformningen alltefter som beräkningsantagandena vad gäller materialparametrarna kommer att kunna kontrolleras. Detta är positivt från dammsäkerhetssynpunkt. Miljödomstolen har i villkor 11 andra stycket föreskrivit att bolaget ska kontrollera och dokumentera den kontinuerliga höjningen av sandmagasinets dammar och att denna kontroll ska ske av en fristående kontrollant vid årliga besiktningar. Detta villkor är mycket betydelsefullt från dammsäkerhetssynpunkt.

Hydraulisk gradient i sanddammarna

Naturvårdsverket har i korthet yrkat att den hydrauliska gradienten högst får vara halva friktionsvinkeln både i driftsfasen och i långtidsfasen med igensatta filter. Naturvårdsverket och bolaget har haft olika uppfattning om hur filtren kan komma att sättas igen genom kemiska processer respektive materialtransport. Bolaget har redovisat beräkningar med antagande om helt igensatta filter där fin- och grovfilter getts samma genomsläpplighet som den fina anrikningssanden. Även övergångslager och stödfyllning har getts samma genomsläpplighet som den grova anrikningssanden. Friktionsvinkeln för den fina respektive grova anrikningssanden har genom erfarenhetsbedömningar av bolaget antagits vara 25 grader respektive 30 grader. Halva friktionsvinkeln är således 12,5 grader respektive 15 grader. Med fungerande filter kommer portryckslinjen att luta 7,1 grader, med igensatta filter 11,7 grader. Portrycklinjens lutning kommer således att vara mindre än halva friktionsvinkeln, såväl för fin som för grov anrikningssand, i bägge fallen.

Ett villkor bör föreskrivas på det sätt som framgår av domslutet.

Släntstabilitet vid igensatta filter

Naturvårdsverket har yrkat att dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 från släntstabilitetsperspektivet. Bolaget har beräknat säkerhetsfaktorn för extremfallet under långtidsfasen med fullt igensatta filter och en minsta ”beach” om 100 m. Säkerhetsfaktorn blir drygt 2,0, varför Naturvårdsverkets krav är uppfyllt. Bolaget har medgivit yrkandet. Ett villkor bör föreskrivas i enlighet med domslutet.

Lera under dammarna

Bolaget har uppgivit att det idag inte finns någon information om marklagren under den norra sanddammens sträckning men att oberoende av hur det ser ut i läget för dammarna så kommer erforderliga åtgärder att vidtas för att erhålla en bra grund för dammarna.

Miljööverdomstolen konstaterar att siltlager av 1-2,5 m mäktighet konstaterats i borrhål 0640 och 0641, belägna några hundra meter uppströms den norra sanddammen. Det är angeläget att eventuella lerlager under dammarna avlägsnas, om de bedöms ha otillräcklig skjuvhållfasthet. Ett villkor härom bör föreskrivas på det sätt som framgår av domslutet.

Inverkan av klimatförändringar

Bolaget har hänvisat till SMHI:s utredningar i samband med Klimat- och sårbarhetsutredningen. Enligt dessa kommer 100-års flödet troligen att minska under perioden 2071-2100 jämfört med 1961-1990. En kvantifiering av framtida klimatförändringar har således gjorts men det har inte lett till några frånsteg från ordinarie dimensioneringsprinciper i detta fall. Miljööverdomstolen finner inte skäl att göra någon annan bedömning.

Risken för överströmning av den norra sanddammens krön

Vid avbördning av ett klass I flöde genom norra sanddammens utskov avser bolaget att sänka tröskeln i utskovet med en meter genom att ta bort sättar. Om sättborttagningen av någon anledning inte skulle fungera, har bolaget bedömt vilken vattennivå som då skulle nås i sandmagasinet. Som högst skulle vattennivån kunna stiga till nivån +439 m, d.v.s. (440-439=) 1 meter under den norra sanddammens krön. Någon överströmningsrisk och till följd därav risk för dammbrott föreligger därför inte enligt Miljööverdomstolens bedömning.

Dimensionering av norra sanddammen för jordbävningslast

Bolaget har räknat fram en kombinerad sannolikhet för förvätskning av anrikningssanden under portrycklinjen under en 1000 års period på ungefär 6-7 %. En acceptabel risk bör enligt bolaget ligga mellan 1 och 10 % inom en 1000 års period. Enligt GruvRIDAS är en grundläggande princip att om ett jordmaterial i en given anläggning under inverkan av laster som kan förekomma kan förvätskas, så kommer det att ske.

Bolaget har i Miljööverdomstolen kompletterat sina beräkningar och beräknat släntstabiliteten både under drifttiden och under långtidsfasen med igensatta filter. I det senare fallet blir säkerhetsfaktorn mot utglidning 0,74. Enligt GruvRIDAS rekommenderas en säkerhetsfaktor 1,1 vid extrema och osannolika omständigheter som kan vara dimensionerande vid vissa speciella förhållanden/lastfall. För att klara säkerhetsfaktorn 1,1 krävs därför att en stödbank av gråberg läggs ut på den norra dammens nedströms-slänt. Behovet av denna stödbank kommer bolaget att följa upp vartefter dammen höjs och en stödbank kommer enligt bolaget att läggas ut när så erfordras under drifttiden.

Miljöverdomstolen finner att det redan i denna dom bör föreskrivas ett villkor om att en sådan stödbank ska anläggas i enlighet med de principer som ligger bakom stödbankens utformning enligt den ritning som givits in. Eftersom gråberg kommer att finnas tillgängligt på platsen, finner Miljööverdomstolen att anläggandet av stödbanken knappt kommer att leda till någon ökad kostnad, förutom möjligen en något ökad transportkostnad. Sådant gråberg ska användas som kan utläggas utan miljörisk, jfr nedan under rubriken Hantering av gråberg. Uppbyggnaden av stödbanken i höjdled får ske successivt så att full höjd nås, när den norra sanddammen når full höjd. Stödbanken kommer att förbättra dammsäkerheten även i de fall då förvätskning inte förekommer. Beträffande utformningen av villkoret hänvisas till domslutet.

Övriga villkor

Hantering av gråberg (villkor 7)

Miljödomstolen har föreskrivit att bolaget ska ge in en handlingsplan rörande hanteringen av gråberg till tillsynsmyndigheten. Planen ska bland annat innehålla en redovisning av hur olika gråbergstyper ska identifieras och särskiljas. Miljödomstolen har delegerat till tillsynsmyndigheten att föreskriva de villkor som handlingsplanen kan föranleda.

Naturvårdsverket har yrkat att ”olika gråbergstyper” ersätts med ”inert gråberg”. Naturvårdsverket anser att gråbergsupplaget är en deponi för inert avfall och därför måste bolaget säkerställa att endast inert gråberg läggs i upplaget och att övrigt gråberg deponeras i sandmagasinet.

Begreppet inert avfall definieras i gruvavfallsförordningen. Definitionen innehåller inga haltgränser eller andra kvantifierade egenskaper. I punkten 3 i definitionen anges att materialet ska ha ”en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten”.

Bolaget anser att definitionen är för oprecis för att kunna ligga till grund för särskiljning av olika gråbergstyper och att kriterier för detta kommer att tas fram och redovisas i den handlingsplan som bolaget ska ge in till tillsynsmyndigheten innan gruvbrytningen påbörjas. Mer än hälften av gråberget utgörs av HR-gråberg som kommer att deponeras i sandmagasinet. Den andra delen utgörs av olika typer av LR-gråberg som - beroende på egenskaperna - kan komma användas på olika sätt eller deponeras i ett gråbergsupplag. Gråberg, för vilket det råder osäkerhet om det kan deponeras i gråbergsupplaget eller inte, kommer att deponeras i sandmagasinet.

Oavsett om villkoret formuleras enligt den överklagade domen eller som Naturvårdverket har yrkat erfordras kriterier för identifiering och särskiljning av de olika gråbergstyperna. Enligt Miljööverdomstolens bedömning framstår det av miljödomstolen föreskrivna villkoret som mer ändamålsenligt då det ger utrymme för att definiera olika typer av gråberg, inte bara sådant som är inert.

Naturvårdsverket har upplyst att genomförandekommittén för gruvavfallsdirektivet förväntas fastställa kriterier för inert gruvavfall och att kriterier för användning av avfall i anläggningsverksamhet är under utarbetande. Bolaget ska enligt villkor 7 ge in en handlingsplan för hantering av gråberg till tillsynsmyndigheten som därefter kan föreskriva de villkor som handlingsplanen kan föranleda. Miljööverdomstolen utgår ifrån att dessa kriterier beaktas vid denna prövning.

Med hänvisning till ovanstående finner Miljööverdomstolen inte skäl att ändra villkorspunkten 7. Handlingsplanen rörande hanteringen av gråberg ska också omfatta gråbergshanteringen för den norra sanddammens stödbank.

Efterbehandling av sandmagasinets torra del

Naturvårdsverket har yrkat att sandmagasinet ska täckas med ett moränskikt om minst 0,5 meter och en meter för det fall vegetering ska ske med träd eller buskar. Bolaget har hävdat att det för LR-sandens del egentligen inte behövs något moränskikt för att förhindra syrediffussionen och att frågan om moränskiktets tjocklek kan bestämmas vid den successiva efterbehandlingen och efter de försök som bolaget genomför.

Eftersom den slutliga efterbehandlingen ligger långt fram i tiden finner Miljööverdomstolen inte skäl att nu föreskriva att moränskiktet ska ha den tjocklek som Naturvårdsverket yrkar. Miljööverdomstolen finner att bolaget bör ges utrymme för att tillgodogöra sig den tekniska utvecklingen och kommande forskning på området. Med hänsyn till risken för erosion, svårigheten att lägga ut ett jämt lager och förutsättningarna för växtetablering i allmänhet finns det enligt Miljööverdomstolens bedömning dock skäl att redan nu föreskriva att moränskiktet ska vara minst 20 cm. Vad som i övrigt ska gälla för den slutliga efterbehandlingen av sandmagasinets torra del berörs nedan.

Detaljerad efterbehandlingsplan (villkor 20)

Miljööverdomstolen bedömer att villkor 20 tillgodoser flera av de krav som Naturvårdsverket har. Såsom villkoret är utformat är det dock inte tydligt hur förfarandet ska vara sedan en slutlig efterbehandlingsplan har tagits fram - inför verksamhetens upphörande eller slutlig efterbehandling av något delområde. Enligt Miljööverdomstolen är det i ett fall som detta viktigt att en slutlig efterbehandlingsplan granskas och att det görs en bedömning utifrån det då gällande kunskapsläget om den föreslagna efterbehandlingen är tillräcklig eller inte. Den granskande myndigheten bör också ha möjlighet att ställa kompletterande krav på bolaget. För att få till stånd en sådan ordning bör en slutlig efterbehandlingsplan ges in till tillsynsmyndigheten som också bör få delegation att fastställa de ytterligare villkor som kan behövas i detta sammanhang.

För att ett fullgott underlag ska finnas för prövningen av storleken av den ställda ekonomiska säkerheten (se nedan) krävs en årlig redovisning av den efterbehandling som sker successivt enligt villkor 20. Villkor 20 bör även ändras i enlighet härmed.

Ekonomiska säkerhet (villkor 8)

Naturvårdsverket och bolaget är överens om att säkerheten - vid varje tidpunkt - ska motsvara kostnaden för efterbehandling. De är också överens om att bolaget inledningsvis ska ställa en säkerhet på 25 milj. kr. Beträffande den resterande delen av säkerheten gör bolaget gällande att den ska ställas successivt i takt med hur efterbehandlingsbehovet växer fram medan Naturvårdsverket anser att det inte går att utläsa av den efterbehandlingsplan som bolaget gett in i målet hur efterbehandlingsbehovet växer fram. Av det skälet har Naturvårdsverket yrkat att hela säkerheten ska ställas när verksamheten påbörjas. Skillnaden vad gäller totalbeloppet mellan bolagets och Naturvårdsverkets sätt att bestämma säkerheten är inte särskilt stor med samma tjocklek på täckningsmaterialet. Den viktiga frågan blir därför om det underlag som bolaget redovisat i målet tillräckligt väl visar hur efterbehandlingsbehovet växer fram och därmed om bolaget kan tillåtas ställa säkerheten successivt. Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Det överklagade villkoret, som bygger på bolagets förslag, innebär att säkerheten i princip utökas linjärt med produktionen, vilket i princip gör det möjligt att räkna ut säkerhetens storlek vid varje givet tillfälle. Bolagets redovisning av efterbehandlingen är dock inte så detaljerad att efterbehandlingsbehovet vid en godtycklig tidpunkt kan bestämmas exakt. I den meningen har Naturvårdsverket fog för sina synpunkter. Enligt Miljööverdomstolens bedömning är det emellertid knappast rimligt eller ens möjligt att kräva en efterbehandlingsplan som är så detaljerad att den uppfyller ett sådant krav eftersom efterbehandlingen kommer att ske långt fram i tiden. Efterbehandlingsplanen och säkerhetens storlek måste därför ständigt omprövas i takt med att verksamheten utvecklas.

I det överklagade villkoret har miljödomstolen föreskrivit att bolaget varje år ska redovisa behovet av och kostnaden för resterande efterbehandling och att länsstyrelsen i visst fall får besluta om en sänkning av beloppet. För att kunna anpassa säkerheten till de verkliga förhållandena erfordras att länsstyrelsen också ges möjlighet att justera säkerheten uppåt. Detta bör formellt även delegeras till länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet.

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen att villkor 8 endast bör ändras på sätt som framgår av domslutet.

Avfallshanteringsplan

Som ovan redogjorts för så finns det i målet inte något samlat dokument som innehåller bolagets avfallshanteringsplan och inte heller som på ett samlat sätt beskriver hur bolaget avser att säkerställa att bestämmelserna i gruvavfallsförordningen följs. Miljööverdomstolen har inte funnit att denna brist utgör hinder mot att bifalla bolagets ansökan eftersom uppgifterna i och för sig återfinns i materialet. För tillsynsmyndighetens arbete är det dock angeläget att sådana samlade dokument tas fram i samband med att verksamheten påbörjas. Det bör därför föreskrivas att bolaget inom viss tid ska upprätta och inge dessa dokument till tillsynsmyndigheten enligt domslutets villkor 26.

Pegel i Örån

Miljödomstolens tillstånd omfattar tillstånd dels att från Örån bortleda maximalt 100 liter per sekund under månaderna maj-december och maximalt 40 liter per sekund under övrig tid, dock vid varje tid högst 5 % av åns aktuella flöde, dels att utföra de anläggningar som krävs för detta.

Bolaget har i Miljööverdomstolen preciserat att en pegel kommer att behöva anläggas nära uppströms avledningspunkten för att kunna bestämma vattenståndet i Örån och därigenom vattenföringen så att 5 % villkoret kan innehållas. Enligt Miljööverdomstolens mening kan anläggandet av pegeln anses ingå i ”de anläggningar som krävs”, varför någon ändring i miljödomstolens dom inte är nödvändig.

Skärmdikenas dimensionering

Bolaget har i Miljööverdomstolen preciserat att skärmdikena ska ha en bottenbredd mindre än 1 meter, ett djup mindre än 1 meter och en bredd i markytan mindre än 3,5 meter, dimensioneras för 100-års flöden och erosionsskyddas i känsliga partier. Dessa preciseringar får anses ingå i det slutliga villkoret 1, det allmänna villkoret.

Övrigt

R.E. har framställt yrkanden om att verksamheten inte ska tillåtas bedrivas i dagbrott, att större hänsyn ska tas till byn Fäbodliden på vissa angivna sätt, att särskilda mätningar ska utföras i Fäbodliden, att samfälld mark inom Kvarnområdet ska undantas från gruvverksamhet och att fiskeavgiften ska förbehållas fiskevårdande åtgärder inom just Fäbodlidens marker samt även ett yrkande rörande avsatta medel för oförutsedd skada.

Flera av de argument som R.E. anfört till stöd för sina yrkanden har prövats vid den tillåtlighetsprövning som redovisats ovan, bl.a. har där beaktats den påverkan som verksamheten kommer att ha på byn Fäbodliden och det förhållande att brytning ska ske i dagbrott. Miljööverdomstolen finner inte skäl att till följd av vad R.E. anfört föreskriva ytterligare villkor för verksamheten eller i övrigt ändra de av miljödomstolen föreskrivna villkoren i andra hänseenden än de som berörs i övrigt i denna dom.

Ersättningsfrågor

Inverkan på brunnen på fastigheten X 1:41

B.P. och J.A., ägare till fastigheten X 1:41, har yrkat ersättning för en ny brunn, eftersom de befarar att den brunn som finns på fastigheten sannolikt kommer att förstöras eller försämras på grund av sänkning av grundvattennivån. Den befintliga brunnen är en grävd brunn/kallkälla med god vattentillgång i jordlagren som enligt uppgifter från bolaget består av morän.

Bolaget har karterat brunnarna i byn Fäbodliden och därvid funnit följande. De grävda brunnarna försörjs huvudsakligen av ytligt grundvatten med kort transportväg mellan inströmningsområde och uttagspunkt. Av karteringen av ytvattendelaren framgår att brunnarna och dagbrottet befinner sig i skilda avrinningsområden, varför det inte kommer att bli någon påverkan på de grävda brunnarna i byn.

Miljööverdomstolen noterar att avståndet mellan brunnen på fastigheten Fäbodliden 1:41 och den närmaste punkten på det fullt utbrutna dagbrottet är drygt 2 km. Eftersom brunnen är grävd och inte ligger i samma ytavrinningsområde som dagbrottet, är det osannolikt att brunnen påverkas av det ansökta företaget. B.P:s och J.A:s yrkande om ersättning för ny brunn ska därför avslås.

Vad gäller deras övriga yrkanden om mätning av grundvattenstånden torde syftet därmed tillgodoses genom det slutliga villkoret 9 rörande kontrollprogram, som bl.a. ska omfatta grundvattenfrågor.

Ersättning för ianspråktagande av mark och vatten

B.P. och J.A. har yrkat ersättning för ianspråktagande av mark och vatten på fastigheterna X 1:40 och 1:41 med sammanlagt 344 780 kr. De har vid beräkningen av intrånget gjort antaganden om värdet av mark, skog och impediment som ligger högre än vad som blir fallet med den av bolaget använda metoden. De har vidare utgått från att den areal som måste tas i anspråk för dikena är större än vad bolaget angett.

R.E. har yrkat att han tillerkänns ersättning för markintrång enligt samma beräkningsgrunder som B.P. och J.A. yrkat.

Bolaget har medgett att till ägarna av X 1:41 utge ytterligare 5 667 kr, eller totalt 108 248 kr, till följd av att ett dike inte kommit att ersättas genom miljödomstolens dom, men i övrigt bestritt ändring.

Den s.k. skogsnormen från år 1950 är den metod som fortfarande används vid värdering av intrång i skogsmark till följd av markåtkomst för vägar, järnvägar och kraftledningar. Lantmäteriverket ger varje år ut riktlinjer för hur metoden ska tillämpas med hänsyn till förändringar av skogspriser. Det finns enligt Miljööverdomstolens bedömning inte anledning att i detta fall använda något annat sätt att räkna fram vilken ersättning som ska utgå till följd av intrånget på berörda fastigheter.

Miljööverdomstolen bedömer att bolaget har tillämpat den använda metoden på ett riktigt sätt och finner inte skäl att utifrån vad B.P. och J.A. har anfört göra någon annan bedömning.

Mot denna bakgrund ska klagandenas talan avslås utom såvitt avser den ändring av ersättningen avseende X 1:41 som medgivits av bolaget.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2008-10-15

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljöråden Lars Hydén och Rolf Svedberg, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och kammarrättsassessorn Kristina Jonsson. Enhälligt.

________________________________________

BILAGA

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Lappland Goldminers AB, 556544 3339, Box 96, 921 22 Lycksele

Ombud: Advokat M.B.

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå

2. Räddningsverket, 651 80 Karlstad

3. Lycksele kommun, 921 81 Lycksele

4. R.E.

5. S-E.E

6. R.E. i egenskap av ägare av fastigheten XX 1:4

5. J.B.

Ombud för 5: E.B.

6. I.N.

7. A.O.

5-7 i egenskap av ägare av fastigheten XX 1:14

8. L.E. i egenskap av ägare av fastigheten XX 1:19

9. H.G.

10. K.G.

9 och 10 i egenskap av ägare av fastigheten XX 1:26

11. R.A. i egenskap av ägare av fastigheterna XX 1:32 och 1:37

12. J.A.

13. B.P.

12 och 13 i egenskap av ägare av fastigheterna XX 1:40 och 1:41

Ombud för 12 och 13: Advokat E.W. och jur. kand. H.N.

14. Fäbodlidens by med bysamfälligheter, c/o R.A.

15. Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförening, Norrbäck 4, 921 99 Lycksele

16. Vapstens sameby, Box 107, 920 64 Tärnaby

SAKEN

Tillstånd att anlägga och driva en gruva med processverk m.m. vid Fäbodliden, Lycksele kommun

Avrinningsområde: 30 (Öre älv)

Koordinater (Sweref 99 TM): N=716 90 70, E=641 000

_________________

DOMSLUT

Tillstånd m.m.

Miljödomstolen, som godkänner den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar Lappland Goldminers AB tillstånd enligt miljöbalken att

- anlägga och driva en gruva med processverk vid Fäbodliden, Lycksele kommun, samt bryta och bearbeta högst 5,0 miljoner ton malm per år,

- deponera 50 miljoner m3 anrikningssand,

- leda bort grundvatten som läcker in i dagbrottet och utföra anläggningar för detta,

- från Örån leda bort maximalt 100 liter vatten per sekund under månaderna maj - december och maximalt 40 liter per sekund under övrig tid, dock vid varje tid högst 5 % av åns aktuella flöde, samt utföra de anläggningar som krävs för detta,

- från Ume älv leda bort maximalt 70 liter vatten per sekund och utföra de anläggningar som krävs för detta,

- utföra anordningar i Ume älv för utsläpp av renat processavloppsvatten,

- dämma vattenståndet i Bäckmyran till högst +438,0 m RH 70 för deponering av anrikningssand med mera och för detta ändamål anlägga dammar med tillhörande anordningar,

- anlägga och driva ett processvattenmagasin och ett klarningsmagasin med dammar och tillhörande anordningar,

- anlägga och utnyttja uppsamlingsdiken och avskärmande diken vid gruvan.

För deponin i sandmagasinet beviljas Lappland Goldminers AB undantag från kravet på ett dränerande materialskikt i 22 § första stycket förordningen (2001:512) om deponering av avfall.

Lappland Goldminers AB medges rätt att ta i anspråk mark och vatten dels av fastigheterna XX 1:40 och 1:41 för sandmagasinets nordvästra damm, dels av fastigheterna XX 1:4, 1:14, 1:19, 1:26, 1:32, 1:37, 1:40 och 1:41 samt av samfälligheten XX s:7 för diken.

Uppskov

Avgörandet av frågan om villkor för utsläpp till vatten skjuts upp. Lappland Goldminers AB ska i samråd med tillsynsmyndigheten karaktärisera det utgående avloppsvattnet från reningsanläggningen och undersöka dess giftighet för vattenorganismer. Vidare ska bolaget utreda möjligheterna att begränsa utsläppen till tider när vatten tappas från Rusfors kraftstation. Senast tre år efter det att reningsanläggningen tagits i drift ska bolaget till miljödomstolen redovisa resultatet av utredningarna med förslag till slutliga villkor.

Provisoriska föreskrifter

Tills vidare gäller följande:

P 1. Halten av kväve, mätt som tot-N, i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 20 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

Utsläppet av kväve, mätt som tot-N, med behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 60 ton/år.

P 2. Halten av ammoniumkväve (NH4-N) i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 4 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

P 3. Halten av fosfor, mätt som tot-P, i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 0,3 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

Utsläppet av fosfor, mätt som tot-P, med behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 1 ton/år.

P 4. Halten av arsenik (As) i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 0,15 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

Utsläppet av arsenik får som riktvärde uppgå till högst 500 kg/år.

P 5. Halten av antimon (Sb) får som riktvärde uppgå till högst 0,15 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

Utsläppet av antimon får som riktvärde uppgå till högst 500 kg/år.

P 6. Halten av cyanid (CN), mätt som CNWAD, i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 0,1 mg /l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

P 7. Halten av totalcyanid (tot-CN) i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 1 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

P 8. Halten av tiocyanat (SCN) i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 1 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

P 9. Den kemiska syreförbrukningen (CODCr) i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 70 mg/l, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

P 10. Halten av suspenderat material i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 15 mg/l SS GFA, räknat som flödesproportionellt månadsmedelvärde.

P 11. pH i det behandlade processavloppsvattnet ska som riktvärde ligga inom intervallet 6-9.

Slutliga villkor

Allmänt villkor

1. Om inte annat följer av denna dom ska arbetena utföras i huvudsaklig överensstämmelse med vad Lappland Goldminers AB redovisat i sin ansökan i målet och i övrigt åtagit sig.

Utsläpp till luft

2. Utsläpp till luft av stoft från stoftavskiljare vid krossningen får inte överstiga 50 mg/m3 normaltorr gas som riktvärde.

3. Lappland Goldminers AB ska vidta åtgärder för att motverka störande damning och lukt. Bolaget ska följa upp och journalföra förekomst av damning från verksamheten och redovisa detta till tillsynsmyndigheten en gång per år.

Buller

4. Buller från verksamheten ska begränsas och får som riktvärde inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå vid bostäder än

- 50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 07.00-18.00)

- 40 dB(A) nattetid (kl. 22.00-07.00)

- 45 dB(A) övrig tid.

Momentana ljud nattetid får vid bostäder uppgå till högst 55 dB(A) som riktvärde.

Vibrationer och luftstötvågor

5. Sprängning får ske endast vid i förväg bestämd tidpunkt och efter tydlig, hörbar förvarningssignal.

Vibrationshastigheten i bostäder till följd av sprängning får som riktvärde inte överstiga 2,5 mm/s i mer än 5 % av skjutningarna per år mätt som effektivvärde inomhus på bottenvåning enligt SS 4604861. Mätning krävs endast efter klagomål från närboende.

Vibrationshastigheten får inte heller som riktvärde i sockel överstiga 5,0 mm/s i mer än 5 % av skjutningarna per år och som gränsvärde inte överstiga 7 mm/s, mätt enligt SS 4604866.

Byggnader i byn Fäbodliden som kan utsättas för vibrationer ska besiktigas innan verksamheten påbörjas.

6. Luftstötvågor till följd av sprängning får utomhus vid bostäder som riktvärde inte överstiga 60 pascal uttryckt som frifältsvärde vid mer än 5 % av sprängningarna per år och som gränsvärde inte överstiga 200 pascal, allt mätt enligt SS 025210.

Hantering av gråberg

7. Innan gruvbrytningen påbörjas ska Lappland Goldminers AB ge in en handlingsplan rörande hanteringen av gråberg till tillsynsmyndigheten, bland annat med redovisning av hur olika gråbergstyper ska identifieras och särskiljas.

Ekonomisk säkerhet

8. Tillståndet är för sin giltighet beroende av att Lappland Goldminers AB ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Säkerheten ska utgöras av dels ett belopp om 5 milj. kr innan tillståndet tas i anspråk, dels ett belopp om 20 milj. kr innan anläggningsarbeten för sandmagasin eller industriområde påbörjas och därefter, i slutet av varje kvartal,

- 0,02 kr per ton bruten malm och gråberg intill 40 milj. ton för efterbehandlingen av gruvan,

- 0,90 kr per ton bearbetad malm intill 10 milj. ton,

- 0,80 kr per ton bearbetad malm intill 15 milj. ton,

- 0,35 kr per ton bearbetad malm intill 45 milj. ton och därefter

- 0,30 kr per ton bearbetad malm för efterbehandlingen av sandmagasinet,

- 0,15 kr per ton deponerat gråberg och diabas intill 11,7 milj. ton för efterbehandlingen av upplagen.

Bolaget ska varje år till länsstyrelsen redovisa behovet av och kostnaden för resterande efterbehandling. Om avsatta medel i väsentlig grad överstiger beräknade kostnader får länsstyrelsen medge återbetalning av eventuellt överskott.

Säkerheten ska prövas av miljödomstolen.

Kontroll

9. Ett förslag till kontrollprogram avseende byggnadsskedet ska ges in till tillsynsmyndigheten senast en månad innan större mark- och anläggningsarbeten påbörjas. Vidare ska ett förslag till kontrollprogram avseende driften av verksamheten ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan driften av gruvan startar. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvenser och utvärderingsmetod.

10. Lappland Goldminers AB ska genom flödesmätning registrera bortledningen av vatten ur Örån respektive Ume älv. Resultaten av mätningarna ska journalföras och hållas tillgängliga för allmänheten tills tiden för att anmäla oförutsedd skada har gått ut.

11. Anläggningsarbetena avseende sandmagasinets startdamm samt processvattenmagasinets och klarningsmagasinets dammar ska fortlöpande kontrolleras och slutbesiktigas av fristående kontrollant. Kontrollantens rapporter ska uppvisas för tillsynsmyndigheten på begäran.

Lappland Goldminers AB ska kontrollera och dokumentera den kontinuerliga höjningen av sandmagasinets dammar med anrikningssand, och arbetet ska kontrolleras av en fristående kontrollant vid årliga besiktningar.

Samtliga dammar ska utformas och dammsäkerhetsarbetet bedrivas i enlighet med kraven i Svensk Energis publikation RIDAS - Kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet, och i enlighet med kraven i GruvRIDAS - Gruvindustrins riktlinjer för dammsäkerhet.

Säkerhetsrapport

12. En säkerhetsrapport som är anpassad till driftförhållanden ska ges in till tillsynsmyndigheten senast sex månader före driftstart. Lappland Goldminers AB ska vid denna tidpunkt ha genomfört detaljerade riskanalyser och integrerat resultaten av dessa i säkerhetsrapporten samt även redovisa de åtgärder riskanalyserna föranlett. En reviderad intern plan för räddningsinsatser ska fogas till säkerhetsrapporten.

Kemikaliehantering

13. Om det är möjligt från säkerhetssynpunkt ska anordningar och anläggningsdelar för lakning, där cyanid, cyanidhaltigt avfall eller andra kemikalier och farligt avfall - exklusive HR-sanden - hanteras, placeras invallade på ett underlag som är tätt för respektive kemikalie och skyddas mot nederbörd. Spill ska samlas upp och föras tillbaka i processen eller genomgå destruktion. Invallade ytor ska rymma minst den största cisternens volym jämte 10 % av övriga cisterners volym. Samtliga invallade ytor ska vara anslutna till miljöbassäng.

14. Täta ytor ska finnas under lossningsplatser för kemikalier i anslutning till kemikalieförråd och produktionsenheter som använder kemikalier. Anordningar ska finnas för att samla upp kemikaliespill och förorenat vatten från brandsläckning.

15. Kemikalier som med fukt eller värme bildar brandfarliga, explosiva eller giftiga ämnen ska förvaras åtskilda från andra kemikalier samt brännbart material.

16. En utredning beträffande möjligheten att ersätta svaveldioxiden i INCO-processen med mindre farlig kemisk produkt ska göras av bolaget. Utredningen ska redovisas till tillsynsmyndigheten senast två år efter det att tillståndet har tagits i anspråk.

Rennäring

17. Samråd mellan Lappland Goldminers AB och Vapstens sameby ska hållas två gånger per år. Bolaget ska ta initiativ till samråden, och en kontaktperson ska utses inom bolaget för detta ändamål. Bolaget ska vidta skäliga åtgärder för att minimera de intrång och skador som verksamheten innebär för renskötseln.

Vattenhanteringsplan m.m.

18. Lappland Goldminers AB ska upprätta en vattenhanteringsplan som ska redovisas till tillsynsmyndigheten senast en månad innan större anläggningsarbeten av betydelse för vattenhanteringen påbörjas.

19. Vid anläggande av intags- och uttagsledningen mellan processverket och Ume älv ska grumlande arbeten undvikas under perioden den 1 maj - den 15 oktober. Tillsynsmyndigheten får dock medge undantag härifrån för särskilda fall. Intaget ska utformas så att vattenhastigheten inte överstiger 0,2 m/s som gränsvärde. Intagspunkten ska placeras minst 1,0 m över älvens botten. Dragning av vattenledningen över mindre vattendrag ska utföras så att bäckarna påverkas i så liten utsträckning som möjligt.

Efterbehandling

20. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten redovisa den successiva efterbehandling som bolaget utför. Vidare ska bolaget senast tolv månader efter driftstart ha dokumenterat de strategier och metoder som ska tillämpas under drifttiden med syftet att ta fram slutliga efterbehandlingsåtgärder och redovisa detta till tillsynsmyndigheten. En slutlig efterbehandlingsplan ska lämnas in till miljödomstolen i god tid innan verksamheten upphör eller det blir aktuellt med slutlig efterbehandling av något delområde.

Idrifttagning

21. När driften i gruvan påbörjas respektive när reningsanläggningen tas i drift ska det utan dröjsmål anmälas till miljödomstolen och tillsynsmyndigheten.

Delegeringar

Miljödomstolen överlämnar åt tillsynsmyndigheten att fastställa

- närmare villkor avseende dels åtgärder för att motverka störande damning och lukt, dels uppföljning av damning (villkor 3),

- de villkor som handlingsplanen för hanteringen av gråberg kan föranleda (villkor 7),

- de eventuella ytterligare villkor med avseende på säkerhet som kan behövas med anledning av den reviderade säkerhetsrapporten (villkor 12),

- de villkor som kan behövas beträffande miljöbassängens närmare utformning (villkor 13),

- villkor om skäliga åtgärder avseende renskötseln (villkor 17).

Arbetstid m.m.

Arbetena för vattenverksamhet ska vara utförda senast inom 10 år från det att lagakraftägande tillstånd föreligger. Annars förfaller tillståndet.

Den miljöfarliga verksamheten enligt tillståndet ska ha satts igång inom 6 år från det att lagakraftägande tillstånd föreligger. Annars förfaller tillståndet.

Om vattenverksamheten enligt tillståndet medför skador som miljödomstolen inte förutsett, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk ska anmälas till miljödomstolen inom 10 år från utgången av arbetstiden.

Miljödomstolen avslår Lappland Goldminers AB:s yrkande om verkställighetsförordnande.

Avgift för prövning av vattenverksamhet

Miljödomstolen ändrar inte vad som genom beslut den 11 september 2006 bestämts om avgift för prövningen.

Fiskeavgift

Lappland Goldminers AB ska betala en avgift enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Avgiften utgörs av en engångsavgift och uppgår till fyrahundratolvtusenfemhundra (412 500 kr), och den ska användas till främjande av fisket i de berörda vattendragen. Avgiften ska betalas till Fiskeriverket senast när vattenverksamhet enligt tillståndet påbörjas.

Skadereglering med enskilda m.m.

För det ianspråktagande som miljödomstolen lämnar tillstånd till genom denna dom ska Lappland Goldminers AB betala ersättning till ägarna av

- XX 1:4 med tiotusentvåhundrasextiosju (10 267) kr,

- XX 1:14 med tolvtusentvåhundrafyrtio (12 240) kr,

- XX 1:19 med sextusenniohundrasextionio (6 969) kr,

- XX 1:26 med tolvtusenåttahundratjugofem (12 825) kr,

- XX 1:32 med trehundratio (310) kr,

- XX 1:37 med ettusentrehundrafyrtio (1 340) kr,

- XX 1:40 med tjugoniotusenfemhundranittiosex (29 596) kr och

- XX 1:41 med etthundratvåtusenfemhundraåttioen (102 581) kr

samt till ägarna av samfälligheten Lycksele Fäbodliden s:7 med sextusennittio (6 090) kr.

Miljödomstolen avslår

- Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförenings yrkande om ersättning för skada på fiske,

- J.A.och B.P. yrkande om ersättning för att anlägga ny brunn

- R.E. yrkande om villkor av innebörd att byn Fäboliden och dess boendemiljö inte får påverkas negativt,

- R.E. yrkanden om ytterligare ersättning för intrång,

- Vapstens samebys yrkande om föreskrift om att hela verksamhetsområdet ska stängslas in.

Rättegångskostnader

Lappland Goldminers AB ska enligt eget medgivande betala ersättning för rättegångskostnader till

- R.E. med femtusensexhundrafem (5 605) kr, varav 3 136 kr för deltagande vid miljödomstolens huvudförhandling, 2 091 kr för förberedelser inför huvudförhandlingen och 378 kr för resor,

- J.A. och B.P. med trehundraåttiosjutusentrehundraåttiofyra (387 384) kr, varav 77 476 kr utgör mervärdesskatt och 225 000 kr inklusive mervärdesskatt utgör arvode till ombud,

- Å.P. med ettusentvåhundrasextio (1 260) kr, varav 1 050 kr för resor och 210 kr i traktamente,

- Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförening med tvåtusenetthundraåttio (2 180) kr, varav 1 500 kr för deltagande vid miljödomstolens huvudförhandling, 1 470 kr för resor och 210 kr i traktamente,

- Ubmeje tjeälddie, Box 133, 920 66 Hemavan, med ettusenfemhundra (1 500) kr, varav 600 kr för deltagande vid miljödomstolens huvudförhandling och 900 kr för resa.

Samtliga ersättningar ska även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

YRKANDEN M.M.

Lappland Goldminers AB yrkar tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken att anlägga och driva en gruva med processverk i Fäboliden i Lycksele kommun för brytning och bearbetning av högst 5 miljoner ton malm per år samt deponering av anrikningssand om 50 miljoner m3 sand, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits i ansökan i övrigt i målet.

Bolaget begär tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken att

- bortleda grundvatten som läcker in i dagbrottet och uppföra de anläggningar som nämnda bortledning förutsätter,

- bortleda vatten ur Örån om maximalt 100 liter per sekund under maj till december och maximalt 40 liter per sekund under övrig tid och uppföra de anläggningar som krävs härför,

- bortleda vatten ur Umeälven om maximalt 70 liter per sekund och uppföra de anläggningar som krävs härför,

- uppföra anordningar i Umeälven för utsläpp av renat processavloppsvatten,

- dämma upp vattenståndet i Bäckmyran till högst +438 m för deponering av anrikingssand m.m. och för detta ändamål anlägga dammar med tillhörande anordningar,

- anlägga och driva ett processvattenmagasin och ett klarningsmagasin med dammar och tillhörande anordningar samt

-anlägga och utnyttja uppsamlingsdiken och avskärmade diken vid gruvan,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits i ansökan och i övrigt i målet.

Bolaget begär tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken till den del av ovan angiven verksamhet som på ett betydande sätt kan påverka miljön i det särskilda bevarandeområdet för Öreälven.

Bolaget begär undantag enligt 24 § förordningen om deponering av avfall från kravet avseende dräneringsskikt i 22 § första stycket samma förordning.

Bolaget begär rätt enligt 28 kap 10 § första stycket 2 miljöbalken att få ta i anspråk mark och vatten av dels fastigheterna X 1:40 och 1:41 för sandmagasinets nordvästra damm, dels X 1:4, 1:14, 1:19, 1:26, 1:32, 1:37, 1:40, 1:41 och samfälligheten S7 för diken och erbjuder för detta ersättning enligt följande.

X 1:4 10 267 kr

X 1:14 12 240 kr

X 1:19 6 969 kr

X 1:26 12 825 kr

X 1:32 310 kr

X 1:37 1 340 kr

X 1:40 29 596 kr

X 1:41 102 581 kr

X s:7 6 090 kr

Bolaget föreslår att arbetstiden bestäms till 10 år, tiden för att anmäla oförutsedda skador till 5 år och igångsättningstiden till 6 år samt hemställer om förordnande om omedelbar verkställighet av blivande dom utan hinder av talan mot domen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och Lycksele kommun medger yrkandena.

Fiskeriverket och Lycksele kommuns miljö- och samhällsnämnd tillstyrker bifall till ansökan.

J.A., B.P., R.E. och Vapstens sameby bestrider bifall till ansökan. För det fallet att tillstånd ändå meddelas motsätter sig J.A. och B.P. dessutom att verkställighetsförordnande meddelas med hänvisning till att det inte finns några skäl för ett sådant.

J.A. och B.P. yrkar vidare ersättning med 507 280 kr, varav 162 500 kr avser kostnader för att anlägga en ny brunn på deras fastigheter och 344 780 kr avser tvångsvis ianspråktagande av mark för vattenverksamhet.

R.E. yrkar ytterligare ersättning för intrång med 5 kr per meter dike och år.

Lappland Goldminers AB bestrider yrkandet om ersättning för ny brunn men vitsordar beloppet som skäligt i och för sig. Vad gäller ianspråktagande av mark bestrider bolaget att utge ersättning utöver vad bolaget erbjuder.

Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförening yrkar ersättning med 600 000 kr för den skada som den tilltänkta verksamheten medför på föreningens vatten.

Lappland Goldminers AB yrkar i första hand att fiskevårdsområdesföreningens yrkande ska avvisas och i andra hand att det ska ogillas.

ANSÖKAN

Lappland Goldminers AB anför.

Orientering

Allmän orientering

Lappland Goldminers förfogar över ett flertal undersökningstillstånd inom den så kallade guldlinjen - ett större stråk av fyndigheter som sträcker sig i nordväst/ sydostlig riktning i Västerbottens län. En av dessa fyndigheter är belägen vid byn Fäboliden i den centrala delen av guldlinjen. Bolaget har beviljats bearbetningskoncession för denna fyndighet genom beslut av Bergsstaten den 3 juni 2004.

Lappland Goldminers avser att anlägga och driva en gruva för brytning av malm ur fyndigheten vid Fäboliden (Fäbolidengruvan) samt ett processverk för bearbetning av denna malm och malm från andra fyndigheter i området. Avfall från processverket - s.k. anrikningssand - kommer att deponeras i ett sandmagasin i anslutning till processverket.

I denna ansökan begär Lappland Goldminers tillstånd enligt 7, 9 och 11 kap.miljöbalken att få anlägga och driva Fäbolidengruvan med processverk.

Geografisk orientering

Fyndigheten vid Fäboliden ligger i Öreälvens nederbördsområde. Området för fyndigheten avvattnas av tre bäckar; Fäbolidbäcken, Lördagsbäcken och - till en mindre del - Storbäcken.

Fyndigheten ligger i Lycksele kommun, ca 40 km väster om tätorten. Byn Fäboliden består av nio permanentbostäder och ett mindre antal fritidsbostäder. Fäbolidengruvan kommer att ligga ca 2 km nordväst om byn, processverket drygt 3 km norr om byn och sandmagasinet ca 1 km nordöst om byn.

Strax norr om fyndigheten sträcker sig väg 360 mellan Lycksele och Storuman. Från denna väg går en mindre väg mellan området för processverket och området för sandmagasinet till byn Fäboliden.

Rådighet

Vattentäkten i Ume älv och utsläppsanordningen där kommer att ta i anspråk ett vattenområde som ingår i fastigheten Lycksele Kattisavan 1:85, som ägs av Vattenfall AB. Lappland Goldminers AB har träffat avtal om servitut rörande de nämnda anläggningarna.

Vattentäkten i Örån ligger på en fastighet som heter Tallträskliden 1:7 och som ägs av staten. Lappland Goldminers AB har ingått ett avtal med staten om arrende, som gäller för hela den tid som uttaget ska pågå.

Pumpanläggningen i dagbrottet kommer att ligga på en fastighet som heter Lycksele Fäbodliden 1:51 och som Lappland Goldminers AB äger. På samma fastighet kommer bolaget att anlägga dammen för processvattenmagasinet och klarningsmagasinet, en del av den nordvästra dammen för sandmagasinet och hela den sydöstra dammen samt delar av diket vid sandmagasinet.

Delar av sandmagasinets nordvästra damm och de planerade dikena anläggs på olika fastigheter där Lappland Goldminers AB gör gällande rådighet enligt 2 kap. 4 § 5 lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, eftersom dikena och dammarna behövs för att motverka förorening genom avloppsvatten. Detta avser fastigheterna XX 1:4, 1:14, 1:19, 1:26, 1:32, 1:37, 1:40 och 1:41. På samma grund hävdar bolaget rådighet på den samfällda marken Lycksele Fäbodliden s:7 för en del av diket vid gråbergsupplaget.

För att anlägga vissa andra delar av dikena har bolaget ingått avtal om servitut med ägarna av fastigheterna XX 1:9, 1:21, 1:30, 1:31, 1:45, 1:46 och menar således att rådighet i dessa delar föreligger med stöd av servitutsavtalen.

Höjdsystem

De höjduppgifter som förekommer i ansökan hänför sig till höjdsystemet RH 70. Tre fixpunkter har redovisats, två i Fäbolidenområdet och en vid Rusfors kraftstation vid Ume älv, och beskrivs närmare i den tekniska beskrivningen, som utgör en bilaga till ansökan.

Fyndigheten

Guldet i fyndigheten förekommer i huvudsak i fri form, främst associerat med arsenikkis eller kvartsgångar. Den idag kända och indikerade mineraltillgången bedöms i det initiala dagbrottet uppgå till 22 miljoner ton med en genomsnittlig guldhalt om 2,2 gram per ton malm. Fyndigheten fortsätter på djupet.

Med utgångspunkt från bl.a. ovan angiven guldhalt har en brytningstakt om 5 miljoner ton malm per år bedömts som lönsam. Med ovan redovisade uppgift om mineraltillgångens storlek skulle därmed verksamheten i ett första dagbrott pågå i drygt fyra år. Lappland Goldminers räknar dock med att kunna bedriva verksamheten ytterligare en tid, eftersom malmtillgången kan visa sig större än beräknat och då nya fyndigheter kan upptäckas i området. Dessutom kan prisutvecklingen etc. leda till att gråberg med lägre guldhalter, så kallad marginalmalm, kan komma att utnyttjas.

Förhållandet mellan malm och gråberg har uppskattats till 1:3, vilket skulle innebära att den totala mängden gråberg skulle uppgå till ca 66 miljoner ton. Av denna mängd bedöms ca 19 miljoner ton utgöra gråberg med lågt svavel- och tungmetallinnehåll (s.k. LR-gråberg) och därav ca 5 miljoner ton diabas samt ca 47 miljoner ton gråberg med högt svavel- och tungmetallinnehåll (s.k. HR-gråberg).

Planerad verksamhet enligt 9 kap.miljöbalken

Brytning

Brytning kommer att ske i dagbrott och - om det visar sig lönsamt - genom underjordsbrytning. Med utgångspunkt från nuvarande bedömning av malmtillgångens omfattning kan ett första dagbrott antas få en längd om ca 1 350 meter, en bredd vid markytan om ca 300 meter och ett djup om maximalt ca 200 meter.

Den utbrutna malmen kommer att transporteras till en kross vid dagbrottet eller processverket.

Avrymningsmassor kommer att utnyttjas för olika anläggningsändamål; torven vid efterbehandlingen av gruvan och moränen som konstruktionsmaterial i dels dammarna för sandmagasinet, dels en bullervall mellan dagbrottet och byn

Fäboliden.

Gråberg kommer att karaktäriseras och - på grundval av karaktäriseringen - utsorteras i HR-gråberg, LR-gråberg och diabas. HR-gråberg kommer att deponeras i sandmagasinet, LR-gråberget i ett upplag väster om dagbrottet och diabasen i ett särskilt upplag för att underlätta försäljning.

Borrning samt lastning och transport av malm respektive gråberg m.m. kommer att ske kontinuerligt. Sprängningar kommer att ske vid fasta tider dagtid. Som maskinutrustning kommer konventionella dieseldrivna borraggregat, lastare och truckar att utnyttjas.

Krossning och malning

Utbruten malm kommer att krossas och därefter malas till fin sand där mer än 80 % är finare än 80 μm. Vid malningen blandas sanden med vatten till en pulp för vidare hantering i processverket.

Krossningen och malningen kommer att ske kontinuerligt.

Koncentrering m.m.

I processverket behandlas pulpen i en flotationsanläggning och/eller en gravimetrisk anläggning, där de fyndiga mineralkornen med höga halter av svavel, (råkoncentratet), separeras från ofyndiga gråbergskorn med lägre svavelhalt (LR-sand). Råkoncentratet (ca 10 % av malmen) behandlas genom cyanidlakning, eventuellt efter ytterligare malning, medan LR-sanden förtjockas och deponeras i sandmagasinet, eventuellt efter cyanidlakning i en särskild linje om guldhalten är så hög att en ytterligare utvinning är motiverad.

Magnetkis i malmen avskiljs med magnetiska separatorer efter antingen första eller andra malningen och deponeras i sandmagasin tillsammans med HR-sanden.

Råkoncentratet blandas med natriumcyanid för lakning. Samtidigt tillsätts kalk för att hålla högt pH-värde i tankarna så att utsläpp till luft av cyanväte kan undvikas. Motströms blandningen förs aktivt kol, på vilket guldet absorberas. Därefter överförs guldet från kolet till en ny cyanidlösning. Slutligen förs guldet från lösningen till stålull via elektrolytisk återvinning och från stålullen till slutprodukten - dorétackor - via kalcinering, rostning och smältning.

Olika varianter av den nu beskrivna processen kan bli aktuella.

Restprodukten från lakningen av råkoncentratet (HR-sand) samt lakad LR- sand tas tillvara för destruktion av dess innehåll av cyanid. I den tekniska beskrivningen redovisas två möjliga metoder; INCO-processen och Caro-processen. Med båda dessa metoder kan cyanidhalten i HR-sanden och LR-sanden nedbringas så att den i sandmagasinet understiger 0,5 mg/l. Det är till denna nivå och inte till metoderna som förslaget till villkor knutits. Metoderna är i stort sett likvärdiga. Caro-processen är dock snabbare. INCO-metoden används i Boliden och Caro-metoden i Svartliden, som dock har för avsikt att undersöka möjligheterna att övergå till INCO's process. Just erfarenheterna från Svartliden och möjligheten till en lokal leverantör av svaveldioxid gör att INCO- metoden bedöms vara bättre i fallet Fäboliden. Den mindre mängd restcyanid som kommer ut till sandmagasinet kommer att brytas ner naturligt genom ett antal olika processer.

Rening och utsläpp av processavloppsvatten

Behovet av processvatten kommer att tillgodoses genom recirkulation, dels inom processverket, dels via ett processvattenmagasin, till vilket vatten från sandmagasinet, skärmdiken m.m. förs. Allt vatten kan inte recirkuleras, utan ett visst flöde kommer att behöva släppas ut till recipienten. Lappland Goldminers AB avser att ta ut detta flöde i processverket och behandla det i en reningsanläggning i anslutning till verket. Behandlat vatten kommer att samlas upp i ett klarvattenmagasin i anslutning till reningsanläggningen och därefter släppas ut till Umeälven med mynning vid Rusfors kraftstation.

Den planerade processavloppsvattenledningen till Umeälven innefattar vattenverksamhet såtillvida att den yttersta delen av ledningen och själva utsläppsanordningen kommer att byggas i vatten i Umeälven.

Vidare avser Lappland Goldminers AB att anlägga en vattenledning parallellt med avloppsledningen, genom vilken vatten ur Umeälven kommer att kunna bortledas till processverket för att där utnyttjas som processvatten om behov skulle uppstå. För denna vattenbortledning kan även avloppsledningen komma att utnyttjas. Bortledningen av vatten ur Umeälven kommer att uppgå till maximalt 70 l/s och ca 1 miljon m3/år. Vattenledningen kommer att anläggas på tid när det inte kommer i konflikt med rennäringen. Den grävs ner under mark och innebär således ingen störning när den väl är på plats.

Ett flertal reningsmetoder har studerats, i första hand biologisk rening, i andra hand kemisk-fysikalisk rening. Framställningsprocessen förändrar cyanid till cyanat och ammoniumkväve. Framför allt ammoniumkväve innebär ett hot mot vattendrag nedströms Fäboliden. Bolaget har därför bedömt att en extern reningsanläggning ska byggas vid processverket.

Den tillförda mängden kväve till processen i form av natriumcyanid uppgår till c:a 850 t/år. Kvävemängden motsvarar ett obehandlat kommunalt utsläpp från kommunerna Umeå och Skellefteå. Ett obehandlat utsläpp av kväve från guldframställningen skulle därför vara ett av de största punktutsläppen i Norrland. Detta förhållande har motiverat Lappland Goldminers AB att utreda hur en reningsanläggning som ger ett acceptabelt reningsresultat skall utformas.

Olika reningstekniska modeller har undersökts med inriktning på en reduktion av cyanider och kväve. I första hand har biologiska reningsmetoder undersökts, som avses destruera cyanider och att överföra ammoniumkvävet via nitrifikation och denitrifikation till kvävgas. Två olika modeller har studerats, varvid en så kallad aktivtslamanläggning, baserad på intermittent drift kallad SBR-teknik (satsvis biologisk rening), har förordats i första hand med hänsyn till förväntade årskostnader. Det ska understrykas, att biologiska metoder inom gruvindustrin har en begränsad erfarenhetsbas.

En biologisk reningsanläggning enligt ovanstående princip utformas i korthet enligt följande:

- Blandning och homogenisering av processavlopp och sanitärt spillvatten (utgör mellan 5 och 15 m3/d av ett totalt flöde om c:a 9 000 m3/d).

- pH-justering genom tillsats av syra (vid behov kan även alkalisering ske med hjälp av natriumkarbonat), samt dosering av fosforsyra för att ge den biologiska processen bästa driftsbetingelser.

- Biologisk behandling av processavloppsvattnet i fyra st. parallellt arbetande reaktorer, som beskickas intermittent, där luftning, omrörning, sedimentering och dekantering sker enligt förutbestämda tider. Den avgörande faktorn för att reningen skall bli effektiv är att vardera reaktorn innehåller en stor mängd så kallat aktivt slam. Slammet möjliggör en långtgående reduktion av såväl cyanider som en oxidation och reduktion av ammoniumkväve. Kvävereduktionen, som anses vara den i särklass viktigaste delen i processen, baseras på nitrifikation och denitrifikation av ammoniumkvävet till kvävgas.

- Bildat biologiskt överskottsslam avskiljs ur reningsprocessen och överförs till sandmagasinet.

- Reningsanläggningens totala behandlingsvolym uppgår till c:a 15 000 m3.

- Tillsats av trevärd järnsulfat kommer att ske ”simultant” till den biologiska processen. Denna dosering har två syften: Att sänka halten löst As och att på liknande sätt fälla ut resterande fosfor i det biologiskt behandlade vattnet. Det bildade slammet förutses deponerat i sandmagasinet.

- Behandlat processavloppsvatten leds till ett klarningsmagasin med en volym som motsvarar den behandlade årliga mängden processavloppsvatten. Magasinet kommer i huvudsak att tjäna som ett lagringsmagasin för renat vatten, men också utgöra ett reningstekniskt poleringssteg, framförallt under sommarhalvåret. Magasinets volym uppgår till ca 100 000 m3.

Utsläpp (och rening) kommer att ske först efter ca ett års drift, då processvattenmagasinet är fyllt.

Deponering av anrikningssand m.m.

HR-sand och LR-sand kommer att föras i ledning till sandmagasinet. HR- sanden kommer att deponeras centralt i den norra delen av magasinet. All HR-sand kommer att vara täckt med vatten, vilket innebär att risken för vittring av metaller ur sanden kommer att minimeras. LR-sanden kommer att deponeras runtomkring HR-sanden, i magasinets övriga del.

HR-gråberg kommer att deponeras i LR-sanden. Vid behov, om det finns risk för spridning av HR-sand till LR-sand, läggs HR-gråberget som vallar runt HR-sanden.

HR-sanden har klassificerats enligt avfallsförordningen (2001:1063) som ”annat gruvavfall som innehåller farliga ämnen” (010305*) vilket innebär att den utgör ”farligt avfall” enligt samma förordning. LR-sanden har klassificerats som ”annat gruvavfall än det som anges i 010304 och 010305” (010306) och utgör därmed ”icke farligt avfall” enligt avfallsförordningen.

Lappland Goldminers AB har undersökt bottnen i området för den planerade deponin för HR-sand. På grundval av resultatet av dessa undersökningen har bolaget dragit den slutsatsen att kravet i 19 § förordningen om deponering av avfall bör vara uppfyllt. Vidare dras den slutsatsen att även 21 § bör vara uppfylld, genom den omgivande deponin av LR-sand.

Den totala mängden anrikningssand och gråberg som kommer att deponeras i sandmagasinet bedöms uppgå till 50 miljoner m3 respektive 15 miljoner m3.

Eftersom HR-sanden utgör farligt avfall skall deponeringen av den uppfylla bland annat kraven i 19-23 §§ förordningen om deponering av avfall. En genomgång av dessa krav har lett till slutsatsen att samtliga uppfylls utom kravet på dräneringsskikt (22 § första stycket). Transporttiden från HR-sandens kant till dammtån har beräknats komma att uppgå till mycket mer än 200 år. HR-området är placerat på ett utströmningsområde med uppåtriktat grundvattenflöde och ett naturligt torvlager med flera meters mäktighet. Denna torv kommer successivt att konsolideras under det deponerade materialet och erhåller därmed en kraftigt minskad hydraulisk konduktivitet. Detta i kombination med den ökade deponeringshöjden innebär en ökad transporttid till underkant torven och en minskad lakvattenbildning. En sekundär konsolidering kommer att pågå under tiotals år och leda till ytterligare minskad genomsläpplighet. Sanddeponins design kommer att leda till att lakvattenbildningen genom torven på HR-delen kommer att vara avsevärt mycket mindre än 5 liter per m2 och år. Kravet på bottentätning är därmed uppfyllt. Deponeringen i sandmagasinet bör däremot undantas från kravet på dränerande skikt i 22 § förordningen om deponering av avfall på grund av att stagnanta och vattenmättade förhållanden i HR-sand omgiven av LR-sand är fördelaktigt eftersom det innebär minimal vittring och goda fastläggningsförhållanden i omgivande LR-sand av eventuellt utläckande processvatten från HR-sanden. Avsteget från kravet på dräneringsskikt bedöms inte innebära någon ökad risk för skada eller olägenhet på människors hälsa eller miljön.

Råvaror och övriga förnödenheter

Förbrukningen av råvaror, vatten och energi kan sammanfattas enligt följande.

Ämne Förbrukning (t/år)

Acetylen Små mängder

Aktivt kol 210

Ammoniumnitrat 7000

Blynitrat 200

Borax 5

Extremt brandfarliga

kondenserade gaser 225

(inkl. LPG och naturgas)

Ferrosulfat 500

Fosforsyra 20

Järn(III)sulfat 500

Kalciumfluorid 5

Kalciumhydroxid 2500

Kaliumamylxantat 600

Kaliumnitrat 5

Kiseldioxid 5

Kopparsulfat 900

Mangandioxid 5

Metanol 1800

Natriumcyanid 4000

Natriumhydroxid 65

Natriumkarbonat 5

Polymer 3

Saltsyra 200

Skumolja 70

Svaveldioxid, kondenserad 6000

Den dominerande energitypen i processen är elenergi. Förbrukningen beräknas till ca 175 GWh/år. Den största delen används till malning, 25 kWh/ton. Övrig förbrukning uppgår till 10 kWh/ton. Bolaget undersöker möjligheten att på sikt skaffa el genom vindkraft.

Processen förbrukar ca 225 ton gasol per år för regenerering av aktivt kol. För de fordon som krävs för verksamheten går det åt ca 5 000-6 000 m3 dieselolja/år.

Natriumcyaniden kommer att levereras i fast form i tankar. När en tank levererats, placeras den på en väl skyddad och avgränsad plats, varefter man tillför vatten till tanken och löser upp natriumcyaniden. Sedan överförs den till en lagringstank.

Sprängämne i form av ammoniumnitrat med uppblandning kommer att förbrukas till en mängd av 10 000 till 20 000 ton per år.

Emissioner

Utsläpp till vatten

Som angivits i det föregående kommer utsläpp till vatten att ske först ca ett år efter det att processverket tagits i drift (då gruvans processvattenmagasin är fyllt). Lappland Goldminers AB räknar då med att ha en reningsanläggning driftklar. Den dimensionerande utsläppsmängden är 370 m3 i timmen, motsvarande ca 9 000 m3 per dygn. Mängderna kommer att variera över året och vara mindre vintertid.

Utsläpp till luft

Utsläpp till luft kommer att ske med förbränningsgaser från dels arbetsmaskiner, dels regenereringen av det aktiva kolet och guldsmältningen (kväveoxider och svaveldioxid) samt med spränggaser (kvävedioxid).

Utsläpp av cyanväte från lakningsanläggningen kommer att understiga 5 mg per m3 Ntg, vilket är det begränsningsvärde som gäller enligt Arbetsmiljöstyrelsens föreskrifter (AMS 2000:3).

Damning kan antas ske från sandmagasinet, vägar och upplag samt från krossverket. Lappland Goldminers AB avser att vidta åtgärder för att motverka störande damning, främst vattenbegjutning. Deponeringen av sand kommer att göras enligt spigott-metoden, vilket håller större ytor fuktiga jämfört med andra metoder. Bevattning kommer vid behov dessutom att göras från ett permanent bevattningssystem. Man kan också samla ihop och deponera snö för att minska risken för frystorkning av sand och använda snökanoner eller vattenkanoner. Vidare går det att åstadkomma infrysning genom att tillämpa ett lägre flöde vid deponeringen med spigott. Vid sådan infrysning har fryst ytskikt uppmätts till i augusti. En ytterligare åtgärd baseras på vegetabiliska oljor som blandas med vatten och sprutas över sanden. Denna åtgärd har effekt i 12-24 månader.

Buller

En bedömning av bidraget till buller vid bostäder från verksamheten finns i miljökonsekvensbeskrivningen. Bedömningen görs att Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri kommer att kunna hållas.

Vibrationer och luftstötvågor

Också när det gäller vibrationer och luftstötar till följd av planerade sprängningar bedöms rekommenderade riktvärden (SS 4604866 respektive SS 02 52 10) kunna hållas.

Planerade verksamheter enligt 11 kap.miljöbalken

Bortledningen av grundvatten som läcker in i gruvan

Lappland Goldminers AB räknar med att behöva leda bort grundvatten ur gruvan till en mängd av omkring 880 000 m3 per år.

Det finns en ytvattendelare mellan koncessionsområdet och byn Fäbodliden. Elva brunnar i byn är inventerade; 9 av dessa är grävda och 2 bergborrade. Vattnet i de grävda brunnarna är starkt ytpåverkat och innehåller gott om mikroorganismer samt har en liten alkalinitet och låg kalciumhalt. Det torde därför ha en kort omsättningstid. Bolagets slutsatser av de gjorda undersökningarna är att berget i området är normalt och relativt tätt utan några tydliga, större vattenförande zoner och att ett praktiskt influensområde i berg är ca 550 m samt att det inte kommer att uppstå någon påverkan på grävda brunnar och mindre än en meters påverkan på bergborrade brunnar.

Om brunnar i byn trots denna bedömning skulle visa sig sina till följd av gruvverksamheten kommer Lappland Goldminers AB att säkra vattenförsörjningen i byn på ett eller annat sätt, till exempel genom en eller några bergborrade brunnar som får förse fastigheterna med vatten. En annan tänkbar åtgärd skulle kunna vara att infiltrera vatten för att på så sätt öka tillgången på grundvatten. Genom åtgärder enligt det kontrollprogram som bolaget har föreslagit kommer man att på ett tidigt stadium kunna se eventuella effekter av en bortledning av vatten ur dagbrottet. Om en helt akut situation skulle uppstå kommer tillgång på vatten att ordnas på något sätt, exempelvis med hjälp av tankvagn.

Bortledning av vatten ur Örån för processändamål

För att påskynda uppfyllningen av processvattenmagasinet så att planerade anläggningar kan tas i drift så snart de är uppförda avser Lappland Goldminers AB att utta vatten ur Örån, maximalt ca 2,3 miljoner m3 under en tid om maximalt ca ett år. För att undvika negativa effekter på Örån kommer detta uttag att begränsas till 100 l/s under perioden maj‐december och 40 l/s under övrig tid av året, dock maximalt 5 % av aktuellt flöde i ån.

Dammar

Sandmagasinets dammar

Sandmagasinet kommer att omgärdas av två dammar, en norr och en öster om magasinet. Båda dessa dammar kommer att utföras enligt följande.

Först avlägsnas lösa jordlager i dammlägena (främst torv) så att dammarna kan grundläggas på fast mark (morän). Därefter byggs en startdamm, bestående av i huvudsak gråberg. Uppströms startdammen läggs filter och nedströms ett dike för uppsamling av läckage genom dammen. Dammarna byggs sedan på inåt (ca 1-2 meter per år) till en högsta krönnivå om + 440 meter (Norra dammen) och + 450 meter (Östra dammen) genom deponering av anrikningssand från dammkrönen.

Lappland Goldminers AB har låtit utföra portrycks- och stabilitetsberäkningar. Resultatet av dessa beräkningar visar att dammstabiliteten för båda dammarna är tillfredsställande.

Processvattenmagasinets och klarningsmagasinets dammar

Processvattenmagasinets damm kommer att utformas med en tätkärna av morän samt en stödfyllning av gråberg nedströms tätkärnan och ett erosionsskydd uppströms. Alternativt utformas tätkärnan av gråberg, vilket förutsätter grov- och finfilter mellan stödfyllningen och tätkärnan respektive stödfyllningens undergrund. Nedströms dammen anläggs ett dike för uppsamling av läckage genom dammen.

Klarningsmagasinets damm kommer att utformas på samma sätt som dammen för processvattenmagasinet.

Diken

Planerade diken kommer att dimensioneras för att rymma de flöden som de är avsedda att samla upp. Dikena kommer vidare att förses med erosionsskydd och ges en utformning så att de smälter in i landskapsbilden. Dikena kommer att förses med överfarter på ställen som bolaget kommer att samråda om med de berörda fastigheternas ägare.

Då dikena grävs kommer sedimentfällor att anläggas så att spridning av grumlat vatten kan undvikas.

Fiskeavgift

En utredning av fiskbestånden i de berörda vattendragen som Lappland Goldminers AB låtit utföra visar att Lördagsbäcken och Fäbodbäcken kommer att påverkas tydligt av en minskad vattenföring, vilket kommer att medföra lägre produktion av fisk. På grundval av vad utredningen utvisar föreslår bolaget en fiskeavgift, enligt 6 kap. 5 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, på 16 500 kr som årsbelopp och att den får erläggas som en engångsavgift med 412 500 kr. Avgiften kommer att användas för främjande av fisket i de berörda vattendragen, och på grund härav uppkommer ingen skada på enskilt fiske. Bolaget har därför inget erbjudande om ersättning för sådan skada.

Efterbehandling

Efterbehandlingen avser att anpassa de markområden som utnyttjats under gruvans drifttid till naturen. Tidsperspektivet för detta är i Sverige filosofiskt sett till nästa istid. Mer konkret är internationell praxis idag att efterbehandling av gruvområden ska vara stabila för en tidsperiod på 1 000 år eller mer, vilket också är utgångsläget för verksamheten i Fäboliden.

Efterbehandlingen av gruvområdet efter att driften upphört kommer att ske med bästa möjliga teknik (BAT) vid den tidpunkt då verksamheten avslutas. Det är därför i dagsläget svårt att bedöma exakt hur de olika markområdena kommer att vara beskaffade efter att efterbehandlingen genomförts.

Efterbehandlingen av dagbrott, industriområde, magasin och gråbergsupplag kommer dock att genomföras på ett sådant sätt att minimal påverkan bedöms uppkomma på omgivande miljö och vattendrag.

I följande tabell sammanfattas de principiella efterbehandlingslösningarna för de olika delarna av verksamheten så som de planeras idag.

Område/objekt Principiell metod

-----------------------------------------------------

Dagbrott Vattenfyllning och utflackning

av slänter

Industriområde Upprensning och okvalificerad

täckning

Sandmagasin Vattentäckning av HR-del samt

skapande av sanhed med land-

skapsanpassning och växtablering

för resterande del.

Processvattenmagasin Damm grävs av, upprensning

och okvalificerad täcktning

Klarningsmagasin Damm grävs av, upprensning och

okvalificerad täcktning vid behov

Gråbergsupplag Ev. okvalificerad täcktning

Diabasupplag Ev. okvalificerad täcktning

Tillfälligt upplag

(HR-berg) Upprensning och okvalificerad

täcktning

Moränupplag Växtetablering

Dagbrott

Med planerad brytningsmetod är det inte sannolikt att dagbrottet kommer att kunna återfyllas med gråberg i någon större utsträckning. Endast om dagbrottet eller delar av det är definitivt slutbrutet och ingen underjordsbrytning förekommer eller planeras under dagbrottet, kan återfyllning ske med fallande gråberg från närliggande produktion eller med fallande anrikningssand från anrikningsverket.

Efterbehandlingen av dagbrottet kommer således att bestå i att det vattenfylls genom naturlig tillrinning efter att pumpningen har upphört. Bergytan runt dagbrottet rensas fram så att en bergplatå erhålls. Avståndet från denna platå till vattenytan kommer att variera beroende på var man är eftersom dagbrottskanten följer den naturliga terrängen och vattenytan är horisontell. Moränslänterna runt dagbrottet kommer att justeras och flackas ut. Om så erfordras kan moränen i moränupplaget användas för att etablera växtlighet på moränslänterna. Vid branta bergsslänter kommer skyddsvallar av stenblock att uppföras.

För att dagbrottet ska kunna fungera som en naturlig sjö byggs en utloppskanal för att i en framtid tillåta kontrollerad bräddning av vatten från dagbrottet genom överströmning. Eventuell justering av vattenkvaliteten kan initialt bli aktuell innan vatten tillåts brädda från dagbrottet.

De åtgärder som kommer att genomföras blir därför:

- Utflackning av moränslänter i dagbrottsöppningen till en lutning av 1:3. Detta görs ner till en nivå c:a 3 m under slutlig vattennivå.

- Utläggning av skyddsvall av stenblock där bergsslänterna är för branta.

- Växtetablering i moränslänter och störda ytor där så erfordras. Vid behov kan morän från moränupplaget användas för att skapa förutsättningar för växtetablering (morän <30 000 m3).

- Anläggande av utloppskanal till recipient (Lördagsbäcken).

Industriområde

När industriområde och byggnader ej längre behövs för gruvverksamheten eller för andra verksamheter, demonteras och avlägsnas byggnaderna. Ett tunt lager av markens ytskikt schaktas bort och deponeras i dagbrottet. Marken täcks sedan vid behov av ett tunt lager av morän och växtlighet etableras. Eftersom industriområdet kommer att ligga på ett moränområde kan det eventuellt förses med växtlighet direkt.

Kostnaden för bortskaffande av utrustning och demontering av byggnader beräknas med god marginal täckas av de inkomster som kan erhållas från försäljning av dem.

De åtgärder som kommer att genomföras blir därför:

- Bortschaktning av markens ytskikt (ca 0,5 m) och deponering i dagbrott.

- Ev. moräntäckning av området (ca 0,3 m x c:a 60 000 m2 = 18 000 m3).

- Växtetablering.

Sandmagasin

I valet av efterbehandlingsmetod för sandmagasinet har flera alternativa metoder, vilka alla anses kunna uppfylla kraven på minimerad sulfidvittring, utvärderats, varav följande kan nämnas:

- Permanent vattentäckning.

- Torrtäckning (0,3 m kompakterad lerig morän samt 1,5 m skyddsskikt av osorterad morän).

- Förhöjd grundvattenyta.

- Deponering i utbrutet dagbrott under grundvattenytan.

Konventionell torrtäckning bedöms i detta fall, med ett magasin på totalt c:a 5 km2, ge en orimligt hög kostnad i förhållande till erhållen miljönytta.

Deponering i utbrutet dagbrott är inte aktuellt i Fäboliden eftersom guldfyndigheten fortsätter på djupet. En deponering i dagbrottet skulle omöjliggöra fortsatt gruvbrytning.

En grundvattenmodell har ansatts för att bedöma förutsättningarna för förhöjd grundvattenyta alternativt vattentäckning. Resultaten visar att rådande förhållanden vid Fäboliden ger goda möjligheter för vattenmättade förhållanden i sandmagasinet. I området för deponering av HR-anrikningssanden är grundvattenflödet uppåtriktat. Den hydrauliska konduktiviteten i det deponerade materialet är relativt högre än i underliggande morän vilket medför att grundvattenströmningen i magasinet i huvudsak är horisontell via LR-sanden ut genom dammarna. Utläckande grundvatten samlas i uppsamlingsdiken och pumpas till processvattenmagasinet.

Alternativet med vattentäckning bedöms vara ett bättre alternativ än förhöjd grundvattenyta. Framförallt genom att nyttjandet av naturresurser minskar. Om förhöjd grundvattenyta ska anläggas behöver ytterligare i storleksordningen 1 M(m3) material återfyllas på magasinet. Vattentäckningen ger också möjlighet att tillskapa ett naturområde som liknar dagens naturmark. Det finns idag en myr i den centrala delen av sandmagasinet, vilken då "återskapas" genom anläggande av Fäbosjön.

Om driften avslutas efter 15 års produktion (5 Mt/år) förväntas sandmagasinet täcka en area av c:a 5 km2. Sandmagasinet kommer då att begränsas av naturliga höjdformationer och två dammar, c:a 40 m höga. Magasinet kommer att innehålla c:a 50 M(m3) anrikningsand, varav c:a 1,5 M(m3) utgör HR-anrikningssand. Utöver anrikningssanden kommer HR-gråberg att utgöra <17 M(m3). Detta ger en i magasinet total deponerad volym om maximalt c:a 65 M(m3).

Det föreslagna efterbehandlingsalternativet har omfattat beaktande av belastning på miljön, risker, kostnader och att magasinet ligger i ett Natura 2000 område med hög bevarandestatus.

48,5 M (m3), c:a 75 % av magasinets innehåll, utgörs av LR- anrikningssand som är buffrande. Detta material kommer genom vald deponeringsstrategi att omge, eller innesluta, HR-materialet. På detta sätt bedöms surt och metallhaltigt lakvatten minimeras då LR- anrikningssanden fungerar som ett filter som är minst 100 m brett. För att minimera syretillförseln till det deponerade HR-materialet kommer den delen av sandmagasinet där detta material deponerats att vattentäckas. Området kommer dessutom att täckas av ett c:a 2 m tjockt lager av LR-anrikningssand genom att deponeringen styrs om den sista tiden.

Den större delen av magasinet, c:a 70 % av ytan, som utgörs av LR- anrikningssand kommer att efterbehandlas så att en sandhed skapas. Ytan på LR-området kommer att bestå av ett växtetableringsskikt av varierad mäktighet och sammansättning. En fördjupad utredning har genomförts med syfte att bedöma möjlig metallmobilisering i sandmagasinet. Resultaten visar en icke försumbar vittring av arsenikkis från LR-anrikningssanden under de första 10-20 åren. Vittringen i materialet medför att åtgärder måste vidtas för att minska utläckaget till recipienten. Följande åtgärder planeras:

- Inblandning av järnsulfat vid deponering av sanden kan åstadkomma fastläggning.

- Inblandning av organiskt material i samband med deponering kan även bidra till fastläggning.

- Efter avslutad drift kommer kväverening av ytvatten att fortgå via befintligt reningsverk med syfte att sänka kvävehalterna i sandmagasinet. Vid rening kan även arsenik och andra metaller fällas i reningsprocessen.

- Fällor eller barriärer med reaktivt material (järnoxid) etableras i uppsamlande diken för grund- och ytvatten.

Bolaget bedriver en deponi i pilotskala vid en försöksanläggning i Stråssa. Syftet med försöket är att kunna förstå och beskriva de kemiska processerna i sandmagasinet. Resultaten kommer att ligga till grund för dimensionering av planerade efterbehandlingsåtgärder.

Beskrivet från norra dammen mot den östra planeras följande åtgärder:

Nedströmsslänten till den norra dammen, mot Örån, täcks med morän och sås in med gräs. Uppströms dammen, mellan själva dammen och vattenspegeln, anläggs en skogsridå, vilken kräver c:a 0,5 m morän. Vattentäckningen skapar en sjö, ”Fäbosjön”, som omges av strandväxter. I sjön anläggs några skogsklädda holmar. Den resterande delen av magasinet söder om vattentäckningen täcks med ett tunt lager av morän (5-10 cm) för att möjliggöra etablering av gräs och lav. Som skydd mot erosion anläggs också ett relativt stort antal växtridåer och skogsdungar som både skyddar mot erosion och erbjuder legor och gömslen för vilt. Moräntjockleken för dessa ridåer och dungar är c:a 0,5 m för att träd och buskar ska kunna etableras.

För att säkerställa valet av arter för efterbehandlingen krävs provodlingar, vilka föreslås bli utförda under drifttiden. Den slutliga efterbehandlingen kommer därmed att utformas med tiden. Vad gäller lavar väljs samma arter som förekommer i området. Lav etableras enklast genom att fragment av lavar sprids över moränen. Etableringstiden för lavar är ca 10 år.

De åtgärder som i detta skede föreslås bli genomförda vid efterbehandling av sandmagasinet blir därför:

- Justerad deponering av LR-anrikningssand under uppskattningsvis det sista halvåret för att täcka HR-materialet i magasinet.

- Utläggning av morän och ev. gråberg som vindskydd och förbättrad landskapsbild [morän: 0,1 m x 3 000 000 m2 + 0,5 m x 550 000 m2 = 0,6 M (m3), ev. gråberg: 0,5 m x 100 000 m2 = 0,5 M(m3)].

- Växtetablering på magasinsytan (träd, buskar, gräs och lav).

- Uppsamlingsdiken för yt- och läckvatten prepareras med reaktiva fällor eller barriärer för fastläggning av metaller. Initialt omhändertas och renas utgående vatten från sandmagasinet i befintlig reningsanläggning.

- Igenläggning av omgivande skärmdiken.

- System för kontrollerad avledning av ytvatten via ett långtidsstabilt utskov. C:a 1 meters vattendjup föreslås. Eventuellt kan sand- eller stenpirar anläggas för att minska risken för resuspension av det vattentäckta materialet.

- Moräntäckning av dammslänter (0,3 m x c:a 80 000 m2 = 24 000 m3), vilket kan utföras fortlöpande.

- Demontering eller igenfyllning av kontrollbrunnar för mätning av läckage (utförs efter att efterbehandlingens funktion verifierats).

Växtetablering av dammslänter (gräs) kommer att påbörjas och ske successivt under driften.

Processvattenmagasin

Processvattenmagasinet kommer vid avslutad drift att tömmas genom att vattnet pumpas till verket och där renas innan det kontrollerat släpps ut till recipienten via klarningsmagasinet. När magasinet är tomt grävs dammen av i anslutning till sin lågpunkt för att förhindra att nytt vatten ansamlas. Den kvarvarande dammvallen efterbehandlas så att den efterliknar en naturlig ås, vilket medför att den täcks med morän (ca 0,3 m), och vegetation etableras.

Området som magasinet dämt upp (ca 0,21 km2) täcks med morän (ca 0,5 m) och förses med växtlighet. Om behov föreligger kan alternativt magasinsytan rensas genom avschaktning av ytskiktet (ca 0,5 m). Schaktmassorna deponeras i dagbrottet och ytan täcks sedan vid behov av morän (ca 0,3 m) innan växtlighet etableras.

De åtgärder som kommer att genomföras blir därför:

- Tömning och rening av allt vatten via reningsverk och klarningsmagasin.

- Kontrollerad bräddning av allt vatten via klarningsmagasinet till recipienten.

- Dammvallen grävs av för att förhindra ansamling av vatten.

- Moräntäckning av dammslänter (0,3 m x c:a 60 000 m2 = 18 000 m3).

- Vegetering av dammslänter (gräs).

- Demontering eller igenfyllning av kontrollbrunnar för läckagemätning.

- Moräntäckning av magasinsytan

- (Tre alternativ:

a) ingen täckning, enbart avschaktning,

b) 0,3 m x c:a 0,21 km2 = 0,06 M(m3) efter avschaktning eller

c) 0,5 m x c:a 0,21 km2 = 0,11 M(m3) utan avschaktning).

- Växtetablering av magasinsytan (gräs).

Klarningsmagasin

Klarningsmagasinet kan avvecklas efter det att processvattenmagasinet avvecklats. På samma sätt som processvattenmagasinet kommer klarningsmagasinet att tömmas genom att vattnet släpps ut kontrollerat till recipienten. När magasinet är tomt grävs dammen av i anslutning till sin lågpunkt för att förhindra att nytt vatten ansamlas. Den kvarvarande dammvallen efterbehandlas så att den efterliknar en naturlig ås, vilket medför att den täcks med morän (ca 0,3 m) och förses med växtlighet.

Området som magasinet dämt upp (ca 0,025 km2) täcks vid behov, dvs. om det finns spår av sedimenterat material på magasinsbotten, med morän

(ca 0,5 m) och förses med växtlighet.

De åtgärder som kommer att genomföras blir därför:

- Tömning av allt vatten genom kontrollerat utsläpp till recipienten.

- Dammvallen grävs av för att förhindra ansamling av vatten.

- Moräntäckning av dammslänter (0,3 m x c:a 10 000 m2 = 3 000 m3).

- Växtetablering av dammslänter (gräs).

- Demontering eller igenfyllnad av kontrollbrunnar för läckagemätning.

- Ev. moräntäckning av magasinsytan [0,5 m x maximalt 0,04 km2 = 0,02

0,02M(m3)].

- Växtetablering av ev. moräntäckta delar av magasinsytan (gräs).

Gråbergsupplag, LR-gråberg

Gråbergsupplaget kan, med nuvarande utformning innehålla <76 Mt gråberg. Beroende på hur mycket marginalmalm som processas och hur mycket gråberg som klassas som HR-material kommer den slutliga gråbergsdeponin troligen innehålla en mindre mängd än 76 Mt gråberg efter 15 års produktion.

Gråbergsdeponin byggs upp av tre pallar och materialet deponerats i naturlig rasvinkel (lutning c:a 1:1) med en genomsnittlig släntlutning av 1:2,2 genom att varje pall dras in c:a 20 m. Efterbehandlingen av denna deponi med LR-gråberg medför att den antingen lämnas som den är eller efterbehandlas med okvalificerad moräntäckning (ca 0,3 m). Den eventuella täckningen förses med växtlighet, ett system för uppsamling och avledning av ytavrinning anläggs, och all infrastruktur avlägsnas.

De åtgärder som eventuellt kommer att genomföras blir därför:

- Moräntäckning [0,3 m x c:a 1 km2 = 0,3 M(m3)].

- Växtetablering (gräs)

- System för kontrollerad avledning av ytvatten.

Diabasupplag

Den diabas som kommer att brytas i dagbrottet deponeras separat i en c:a 5 Mt stor deponi. Målsättningen för diabasupplaget är att detta material ska kunna säljas som konstruktionsmaterial. Det finns då tre möjliga scenarion vid stängningen av gruvan:

1. Allt material har sålts, vilket medför att området för upplaget enbart behöver snyggas till och eventuellt förses med växtlighet.

2. Det finns en viss mängd diabas kvar när gruvan stängs som en lokal entreprenör kan ta över ansvaret för och fortsätta att sälja.

3. Mer eller mindre hela diabasupplaget är kvar. I detta fall gäller samma efterbehandling som för gråbergsdeponin.

Om inget, eller endast mindre delar av diabasupplaget har avyttrats och om ingen lokal entreprenör är beredd att ta över ansvaret gäller samma förutsättningar för efterbehandling som för LR-gråberget, dvs. följande åtgärder kommer eventuellt att genomföras:

- Moräntäckning (0,3 m x c:a 0,16 km2 = 50 000 m3).

- Växtetablering (gräs)

- System för kontrollerad avledning av ytvatten.

Tillfälligt upplag (HR-berg)

Det tillfälliga upplaget för HR-gråberg som använts som mellanlagring av HR-gråberg innan det deponerats i sandmagasinet kommer vid efterbehandlingen att rensas genom att ytskiktet schaktas bort och deponeras i dagbrottet. Marken täcks sedan vid behov av ett tunt lager av morän (ca 0,3 m), och växtlighet etableras.

De åtgärder som kommer att genomföras blir därför:

- Bortschaktning av markens ytskikt (ca 0,5 m) och deponering i dagbrott.

- Ev. moräntäckning av området (ca 0,3 m).

- Växtetablering.

Moränupplag

Inom området för verksamheten i Fäboliden har två moränupplag anlagts: Ett med morän från avrymningen av dagbrottet som fungerat som bullervall mot Fäbolidens samhälle under driftperioden, och ett vid sandmagasinets västra del med morän som rensats bort vid grundläggningen av dammarna. Dessa upplag rymmer c:a 4 M(m3) respektive c:a 1 M(m3). Vid efterbehandlingen kommer dessa båda moränupplag att utnyttjas, och beräkningar av moränbehovet vid efterbehandling visar att denna morän räcker med god marginal då efterbehandlingen maximalt bedöms kräva c:a 2 M(m3) morän, varav största delen, ca 1 M(m3), används till sandmagasinet.

Kvarvarande moränmassor och eventuellt störda markområden (t ex moräntäkter) ges en naturlig form och förses med växtlighet. En viss hantering av ytavrinning där sedimentfällor används kan vara nödvändig tills vegetation etablerats och erosionen är under kontroll.

Kontroll och övervakning

Genomförda efterbehandlingsåtgärder följs upp och kontrolleras på lämpligt vis och under lämplig tid. Hur lång denna tid är bedöms vartefter önskvärd funktion kan sägas vara uppfylld. Tiden kommer att uppgå till minst 30 år efter att efterbehandlingsåtgärderna är utförda. Under denna tid kommer troligtvis vissa mindre korrigerande åtgärder bli nödvändiga.

Kostnader

Kostnader för alla erforderliga efterbehandlingsarbeten summeras i följande tabell.

Område Kostnad [kr]

1 Dagbrott 1 532 000

2 Industriområde 1 905 000

3 Sandmagasin

(efter 15 års drift) 31 599 000

4 Processvattenmagasin 6 795 000

5 Klarningsmagasin 675 000

6 Gråbergsupplag (LR) 10 500 000

7 Gråbergsupplag (Diabas) 1 800 000

8 Tillfälligt gråbergs-

upplag (HR) 1 440 000

9 Moräntäkt (bullervall) 450 000

10 Ledning till Umeälven 200 000

Total efterbehandlingskostnad: 56 896 000

Miljökonsekvensbeskrivning

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas olika alternativ; ett nollalternativ som innebär att verksamheten inte kommer till stånd samt alternativa lokaliseringar och utformningar. Vad beträffar alternativa lokaliseringar har Lappland Goldminers AB låtit genomföra en lokaliseringsutredning avseende gråbergsupplaget, industriområdet och de olika magasinen, men inte dagbrottet vars lokalisering bestäms av fyndigheten. I lokaliseringsutredningen har de olika alternativen värderats och jämförts med varandra. Resultatet av utredningen visar att den sökta lokaliseringen är den bästa.

Utsläppen till luft består främst av utsläpp från arbetsmaskiner och damning. Utsläppen från arbetsmaskiner kan betraktas som måttliga i förhållande till motsvarande utsläpp från andra källor i området. Damningen kan begränsas genom åtgärder så att störningar för omgivningen kan undvikas.

Utsläppen till vatten påverkar recipienten. Dock kan negativa effekter undvikas genom den rening som Lappland Goldminers AB planerar att genomföra. Det behandlade vattnet utgör också en resurs som behövs i verksamheten. Bolaget kommer därför att sträva efter att minimera utsläppen.

Det fysiska ingreppet på vattendragen innebär att avrinningsområdena för dessa minskar med minskade flöden som följd.

Transporterna kommer att öka, främst på väg 360.

Öre älv med biflöden ingår i nätverket Natura 2000, ett nätverk av värdefulla naturområden som byggs upp inom Europeiska unionen med syftet att bevara naturtyper och livsmiljöer som är av särskilt intresse från naturvårdssynpunkt. Grunden till nätverket är unionens habitat- respektive fågeldirektiv.

Öre älv är relativt sjöfattig, vilket gör att vattenståndsvariationerna i älven kan vara stora. Många biflöden i de övre delarna gör att vattenvolymen snabbt ökar i omfattning. Älven är variationsrik under stora delar av sitt lopp till mynningen i Örefjärden med förekomst av höga fall och brusande forsar. Längs älven finns ett stort antal nipbildningar, och i de finjordiga områdena i de nedre delarna före utloppet flyter den lugnare och meandrar kraftigt. Den utnyttjas för kraftändamål i tre anläggningar. Under flera år på 1900-talet har flottning pågått, och rensningar och dämningar från den tiden har påverkat biologin.

De naturtyper som ska värnas i fråga om Öre älv är oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder, naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ och vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor. Ingående arter som ska värnas är lax, stensimpa, flodpärlmussla, utter och bred gulbrämad dykare. Det övergripande syftet är att ingående naturtyper och arter ska ha en gynnsam bevarandestatus.

Det planerade gruvområdet är källflöde till Lördagsbäcken och Fäbodbäcken, vilka är biflöden till Örån som övergår i Öreälven ca 77 km sydöst om koncessionsområdet. Myren Bäckmyran där det planerade sandmagasinet kommer att ligga är vattendelare i området och tjänar som källflöde åt Fäbodbäcken. Även Lördagsbäcken har delar av sitt källflöde från Bäckmyran, och delar kommer från området vid det planerade dagbrottet. Väster om gruvområdet rinner Storbäcken. Denna kommer dock inte att beröras direkt av den planerade etableringen.

Förekomsten av fisk har undersökts i Örån och biflödena Lördagsbäcken, Storbäcken och Lillbäcken. Av de utpekade arterna enligt habitatdirektivet har stensimpa påträffats vid elfiske i Örån. Fiskbeståndet i vattendraget var som förväntat artfattigt. Under elfisken 2003 påträffades 4 arter (öring, stensimpa, lake och elritsa). Förekomsten av både årsyngel av öring och äldre öringar var generellt sett låg. De undersökta lokalerna saknade även viktiga eller värdefulla lek- och uppväxtområden för öring.

Stensimpan (Cottus gobio) finns med i bilaga 2 till EU:s habitatdirektiv vilket innebär att arten skall skyddas i nätverket Natura 2000. Stensimpan är inte rödlistad och arten är vanligt förekommande i Sverige. Den är således inte hotad men det finns många kunskapsluckor om fiskens ekologi. I resten av Europa är stensimpan relativt sällsynt, varför den är upptagen i habitatdirektivet och skall skyddas i de länder där den fortfarande finns som t.ex. i Sverige.

Förutom elfisken har även bottenfauna samt flodpärlmussla undersökts i Örån med biflöden. Vattendragen uppvisar ett förväntat antal taxa och endast små avvikelser från aktuella jämförvärden. Inga rödlistade arter eller andra för regionen ovanliga arter återfanns på någon av de undersökta platserna. Flodpärlmussla återfanns inte på någon av lokalerna och inte heller några larvstadier på de fångade öringarnas gälar.

Utförda undersökningar visar att näckmossa förekommer i det aktuella området, både i Lördagsbäcken och i Fäbodbäcken. Näckmossa tillhör naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor. Näckmossa är en vanligt förekommande art i mindre vattendrag i norra Sverige och är inte på något sätt hotad. Markanspråket från den planerade verksamheten bedöms inte medföra ett hot mot näckmossan ur vare sig nationellt, regionalt eller lokalt perspektiv, eftersom förekomsten i projektområdet redan är sparsam. Etableringen bedöms inte heller försvåra bevarandet av arten inom Natura 2000-området Öre älv. Övriga naturtyper och arter angivna i habitatdirektivet, t.ex. stensimpa, berörs ej av den planerade gruvverksamheten avseende markanspråk.

Fysiska ingrepp i form av markanspråk kommer att göras i Fäbodbäckens, Lördagsbäckens och Storbäckens avrinningsområden. Det planerade sandmagasinet kommer att dämma delar av Fäbodbäckens och Lördagsbäckens källflöden och inrymmer även tjärnen och myren Bäckmyran, som tas i anspråk helt. Fäbodbäck ens avrinningsområde minskar med ca 30 % och dess längd från ca 9 500 m till ca 6 500 m. Lördagsbäckens avrinningsområde minskar med ca 75 %, och ca 2 500 m av bäckens totala längd om ca 4 700 m kommer att tas i anspråk. Storbäckens avrinningsområde kommer att minska från dagens ca 20 km2 till ca 19 km2 till följd av att gråbergsupplag och industriområde etableras inom avrinningsområdet. Storbäcken kommer dock inte att påverkas av några direkta ingrepp i vattendraget.

För att passera Örån med ledningen för renat processvatten finns två alternativ. Det ena alternativet är att bananborra under Örån. Detta alternativ ger ingen påverkan på ån med avseende på naturvården. Hålet borras en bit från åkanten och kommer fram en bit från åkanten på andra sidan. Ledningen fortsätter under marken och ger på så vis ingen visuell påverkan. Själva borrningen utförs utan att grumla vattnet i Örån.

Det andra alternativet är att låta ledningen gå som luftledning och fästas på befintlig bro. Ledningen försvinner sedan ner under marken. Detta alternativ utgör ingen direkt påverkan på naturmiljön förutom det visuella intryck som skapas. Brons utseende förändras och ledningen blir även synlig en bit in på land.

Inget av dessa alternativ medför att Örån påverkas med avseende på Natura 2000.

Området är även av riksintresse för friluftslivet, vilket inte bedöms påverkas av ledningens dragning, annat än genom det visuella intrycket.

Med föreslagna skyddsåtgärder bedöms den planerade verksamheten under driftfasen inte påverka möjligheterna att uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus för utpekade naturtyper och arter. Avgörande strukturer samt utbrednings- och uppväxtområden kommer att bibehållas tillsammans med den naturliga flödesdynamiken i Öre älv.

Inom närområdet och i direkt anslutning till den planerade gruvan ligger Stöttingfjällsområdet som är ett riksintresse för naturvård. I riksintresseområdet ingår Storfatmyran, som innehar mycket höga naturvärden. En mindre del av Storfatmyran kan komma att tas i anspråk av den södra delen av gråbergsupplaget.

Hela renskötselområdet inom Lycksele kommun är vinterbetesmarker som nyttjas av bland annat Vapstens sameby. Området där gruvan planeras betecknas som förvinter- och vårvinterland och utgör ett funktionellt sambandsområde för flytt mellan sommarbetet i fjällen och vinterbetet närmare kusten. Flytten sker i dagsläget med lastbil och det område där gruvan planeras ligga utnyttjas för närvarande inte i större utsträckning för bete. Anledningen till lastbilsflytten är, enligt Vapstens sameby, att de stora avverkningar och markberedningar som skogsnäringen utförde i området under 1970- och 1980-talen har orsakat tillfälliga brister på naturligt bete längs flyttleder och vandringsvägar.

Det finns inga riksintressen för rennäringen i direkt anslutning till det planerade gruvområdet, men det finns flyttleder och en rastplats några km norr om området.

Ca 5 km nordöst om den planerade gruvan finns flyttleder och en rastplats som är klassade som riksintressen för rennäringen. Den planerade vattenledningen, som förläggs under mark, kommer att passera en flyttled för Vapstens sameby och en rastplats.

Utifrån områdets beskaffenhet med liten tillgång på lavbärande marker och relativt nya avverkningar bedöms förlusten av renbetesmark idag inte vara betydande för anläggandet av den planerade gruvverksamheten. Riksintressena för rennäringen i närheten av det planerade gruvområdet bedöms inte påverkas i någon större omfattning.

Ökad trafiktäthet på väg 360 försvårar den redan svåra passagen över vägen samt försämrar arbetsmiljön för renskötarna. Den fria strövningen i området som redan försvåras av Örån samt väg 360 i norr begränsas ytterligare till följd av gruvverksamheten och gör att renarna kan spridas över större landområden vilket medför ökat behov av arbetsinsatser och teknikstöd för att övervaka och hålla samman hjorden.

Den direkta risken för skador på renarna från gruvverksamheten, såsom damm och stenkast från gruvan, bedöms som liten under förutsättning att renar inte vistas i dagbrottets och dammande anläggningars direkta närhet. Själva gruvområdet kommer dock att inhägnas. Risken för renarnas exponering för tungmetaller och damm på betet bedöms som liten då dammbekämpning kommer att ske.

Då skoterleden genom Fäbolidenområdet kommer att behöva dras om utanför området på grund av den planerade gruvverksamheten, kan denna komma att ge en påverkan på rennäringen utanför det aktuella gruvområdet. Den planerade gruvverksamheten i Fäboliden kan, enligt Vapstens sameby, medföra att samebyns renskötsel kommer att trängas mot söder vilket ökar risken för intrång på betesmarker i Vilhelmina norra sameby.

Området kring Rusfors kraftstation är en svår passage över Ume älv för Ubmeje tjeälddie (Umbyns sameby) som klassats som riksintresse för rennäring. Under de perioder på året när älven är istäckt kommer inget direkt utsläpp av vatten att ske. Under vinterperioden kan det ske uttag av råvatten från älven. Uttagets omfattning är begränsad och bedöms inte påverka isens stabilitet.

Öre älv med källflödet Örån utgör riksintresse för friluftsliv.

Riksintresseområdet bedöms inte påverkas direkt under driftsfasen men den förändrade landskapsbilden samt buller från verksamheten medför en indirekt påverkan. I områden dit människa söker sig för att studera naturen, i form av fågelliv, djurliv eller växtlighet påverkas upplevelsen dessutom inte bara av bullret som sådant. Buller och andra störningar, som från ökad trafik, kan också påverka växt- och djurlivet i området och medföra att det blir mindre natur kvar att uppleva.

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har i beslut daterat den 6 mars 2002 förklarat att mineralfyndigheten vid Fäboliden utgör ett sådant område i Västerbottens län som är av riksintresse avseende ämnen och material för landets materialförsörjning. Beslutet har fattats med stöd av förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. samt efter samråd med Boverket och Länsstyrelsen i Västerbottens län. Enligt 3 kap. 7 § andra stycket miljöbalken åligger det Länsstyrelsen i Västerbottens län och Lycksele kommun att bevaka och hävda området, för att så långt möjligt skydda det mot åtgärder som påtagligt kan försvåra mineralutvinning. Den planerade gruvverksamheten innebär att riksintresset tas tillvara.

Byarna Fäboliden öster om det planerade gruvområdet samt Bjurträsk och Vägsele i Stöttingfjällområdet är klassade som riksintresse för kulturhistoria, då markerna innehåller både tydliga och vaga spår av den tidigare same- och nybyggarkulturen. Byarna är gamla lidbyar med odlingar och utnyttjande av myrängar. I Fäboliden utnyttjades Storfatmyran för myrodling på 1920-talet och framåt. Området ingår dessutom i ett större område som omfattas av ett kulturvårdsprogram framtaget av Länsstyrelsen. Fäbolidens status som riksintresse bedöms inte påverkas av gruvverksamheten och inte heller de ur kulturmiljösynpunkt intressanta delarna av Storfatmyran. Några kulturhistoriskt intressanta lämningar och platser med tradition kommer dock att försvinna. Byavägen mellan Vinliden och Fäboliden kommer att förstöras i och med etableringen av gruvområdet samt det planerade gråbergsupplaget. Lämningarna efter kvarnarna vid Storbäcken samt grunden efter ett torp vid Högsta by bedöms också komma att påverkas och måste flyttas om de ska bevaras.

Väg 360 som passerar norr om etableringsområdet är enligt 3 kap. 8 § miljöbalken utpekad som riksintresse för kommunikation. Även väg E 12, som vattenledningen kommer att passera, är riksintresse för kommunikation.

Inga naturreservat ligger i omedelbar närhet till det planerade gruvområdet.

Storfatmyran är i sin helhet en våtmark klass 1 (mycket högt naturvärde) enligt länsstyrelsens våtmarksinventering 1990. Idag har en stor del av den örtsumpskog som vid den första naturinventeringen utpekats som mycket värdefull samt den tidigare nyckelbiotopen avverkats och bedömdes vid den senaste naturinventeringen endast inneha värdeklass 4. Totalt kommer ca 10,5 ha av det område som utpekades som värdefull sumpskog vid inventeringen 2001 att upptas av gråbergsupplaget, redan idag utgörs dock 4,5 ha av området av kalhygge.

Normalt anläggs ett upplag på det sättet att man först fyller den yta som man har tillgänglig till en låg höjd och sedan bygger på successivt. Anledningen är att den största förbrukningen av bränsle till fordonen och de största kostnaderna orsakas av att man ska lyfta materialet på höjden, inte av att man breder ut det. Man undviker på det sättet också väldigt höga tippar, vilka i sig innebär risker. Lappland Goldminers AB åtar sig emellertid att anlägga gråbergsupplaget på så sätt att man i stället i ett första steg fyller upp på en begränsad yta av upplaget och där fyller till full höjd, för att därigenom göra det möjligt att hålla ett säkerhetsavstånd till Storfatmyran. Först om det sedan visar sig nödvändigt fylls den återstående delen av upplaget. Åtagandet innebär således att bolaget så länge som möjligt skjuter på uppfyllnaden i den del av upplaget som berör Storfatmyran. Om det visar sig att det gått att sälja gråberg under tiden kanske man slipper gå in på Storfatmyran. Om den samlade tänkta volymen skulle i sin helhet läggas upp utanför Storfatmyran skulle det bli fråga om ett mycket högt upplag, med sin övre del på +550 m, vilket innebär ca 50 m över omgivande terräng.

De allmänna hänsynsreglerna i 2 kapmiljöbalken

Kunskapskravet

Genom de utredningar som Lappland Goldminers AB låtit utföra inom ramen för arbetet med förevarande ansökan har bolaget skaffat sig kunskaper om den verksamhet som skall bedrivas och verksamhetens miljöeffekter. När väl verksamheten ska påbörjas kommer bolaget att anställa kompetent personal med den utbildning som krävs för att kunna bedriva verksamheten på riktigt sätt med iakttagande av föreskrifter och villkor som kan komma att föreskrivas.

Försiktighetskravet

De skyddsåtgärder Lappland Goldminers AB avser att vidta för att minimera påverkan på omgivningen har sammanfattats i miljökonsekvensbeskrivningen. Där redovisas även, i anslutning till beskrivningen av respektive verksamhetsdel, i vad mån det finns alternativa utformningar. Den slutsats som kan dras är att valda skyddsåtgärder får anses utgöra bästa teknik enligt 2 kap. 3 § miljöbalken till rimliga kostnader enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Lokaliseringskravet

Verksamhetens förenlighet med 3 och 4 kap.miljöbalken har prövats i ärendet om bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45) och skall därför inte prövas i förevarande mål.

Vad beträffar alternativa lokaliseringar se i det föregående, avsnittet om miljökonsekvensbeskrivning.

Hushållnings- och kretsloppskravet

Vid planeringen av den sökta verksamheten har Lappland Goldminers AB valt att koncentrera de olika verksamhetsdelarna, vilket minimerat ianspråktagandet av mark och vatten. Restprodukter kommer i möjligaste mån att utnyttjas i den sökta verksamheten. Gråberg och moränmassor kommer att utnyttjas i konstruktionsarbeten och torv i efterbehandlingen. När sandmagasinet efterbehandlats kommer det att kunna utnyttjas för renbete. Förbrukningen av vatten kommer att minimeras genom återledningen av vatten från processvattenmagasinet. Energi, slutligen, förbrukas huvudsakligen genom transporter av malm från dagbrottet till processverket samt gråberg till upplaget och sandmagasinet. Något alternativ till de dieseldrivna fordon som därvid utnyttjas finns inte. Lappland Goldminers AB har dock sett till att minimera transportavståndet genom att koncentrera verksamheten enligt vad som angivits ovan.

Produktvalskravet

Kemikalier kommer att användas i begränsad utsträckning. I valet av kemikalier kommer Lappland Goldminers AB att beakta respektive kemikalies farlighet.

Efterbehandlingskravet

I den tekniska beskrivningen redovisas principerna för efterbehandlingen av de planerade anläggningarna. Nämnda redovisning kan sammanfattas enligt följande.

Dagbrottet kommer att förses med slänter i kanterna eller - där det inte är möjligt - med en skyddsvall av stenblock. Slänterna kommer sedan att vid behov påföras vegetation, eventuellt med utnyttjande av morän för att underlätta för vegetation. Därefter anläggs en utloppskanal från dagbrottet. Slutligen fylls dagbrottet med grund- och ytvatten. Vid behov justeras vattenkvaliteten före bräddning.

I industriområdet bortschaktas ytskiktet, och området täcks sedan med ett tunnare lager av morän, varefter det förses med vegetation.

I sandmagasinet efterbehandlas den centrala delen som rymmer HR-sand och HR-gråberg genom vattentäckning eller kvalificerad moräntäckning. I övrig del av magasinet - som rymmer LR-sand - vidtas åtgärder för att dels förhindra vinderosion, varefter hela magasinsytan påförs vegetation. Sandmagasinets dammar kommer att täckas med tunnare lager av morän och påföras vegetation, och dammarnas utskov kommer att göras långtidsstabila.

Processvattenmagasinet och klarningsmagasinet kommer att tömmas till recipienten; processvattenmagasinet efter rening. Därefter rivs del av dammarna ut för att förhindra fortsatt dämning, och dammslänterna täcks sedan med ett tunnare skikt av morän som förses med vegetation. Slutligen täcks magasinen av ett tunnare skikt av morän som också detta förses med vegetation.

Också gråbergsupplaget och diabasupplaget kommer att täckas med ett tunnare skikt av morän och påföras vegetation. Vidare vidtas åtgärder för att säkerställa en kontrollerad avledning av ytvatten.

De särskilda hänsynsreglerna i 11 kap.miljöbalken

De planerade vattenverksamheterna är nödvändiga för den sökta gruvverksamheten. Den sökta gruvverksamheten bedöms ge ett årligt nettokassaflöde före finansieringskostnader på ca 750-850 Mkr. Nyttan av den sökta verksamheten får därmed anses överstiga kostnaderna, vilka för vattenverksamheterna uppgår till ca 180 Mkr. Kravet i 11 kap. 6 § miljöbalken får därmed anses uppfyllt. Något hinder med hänsyn till övriga hänsynsregler i 11 kap. kan inte heller föreligga.

Bestämmelserna i 16 kap.miljöbalken

Uppskov

Lappland Goldminers AB föreslår att avgörandet av frågan om villkor för utsläpp till vatten skall skjutas upp under en prövotid. Bolaget åtar sig att under den föreslagna prövotiden följa erfarenheterna av den planerade reningsanläggningen samt att till miljödomstolen redovisa resultatet härav med förslag till slutliga villkor senast tre år efter det att reningsanläggningen tagits i drift. Bolaget föreslår följande provisoriska föreskrifter.

Utsläppet av kväve med behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 60 ton N per år.

Halten kväve i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 20 mg tot. N per liter, räknat som flödesproportionellt årsmedelvärde.

Halten av ammoniumkväve i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 4 mg NH4 - N per liter, räknat som flödesproportionellt halvårsmedelvärde.

Utsläppet av fosfor med behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 1 ton P per år.

Halten av fosfor i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 0,3 mg tot. P per liter, räknat som flödesproportionellt halvårsmedelvärde.

Halten av arsenik i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 0,15 mg As per liter, räknat som flödesproportionellt årsmedelvärde.

Utsläppet av arsenik får som riktvärde uppgå till högst 500 kg/år.

Halten av antimon får som riktvärde uppgå till högst 0,15 mg Sb per liter, räknat som flödesproportionellt årsmedelvärde.

Utsläppet av antimon får som riktvärde uppgå till högst 500 kg/år.

Halten av COD i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 70 mg per liter, räknat som flödesproportionellt halvårsmedelvärde.

Halten av suspenderat material i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 15 mg/l SS GFA, räknat som flödesproportionellt halvårsmedelvärde.

pH i det behandlade processavloppsvattnet ska som riktvärde ligga inom intervallet 6-9.

Halten av cyanid i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 0,1 mg CNWAD per liter, räknat som flödesproportionellt årsmedelvärde.

Halten av totalcyanid i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 1 mg per liter, räknat som flödesproportionellt halvårsmedelvärde.

Halten av tiocyanat i behandlat processavloppsvatten får som riktvärde uppgå till högst 1 mg per liter, räknat som flödesproportionellt halvårsmedelvärde.

Villkor m.m.

Lappland Goldminers AB åtar sig att genomföra en förstagångsbesiktning, omfattande hela anläggningen, efter två års drift. Som driftstart räknar bolaget den tidpunkt när man börjar köra malm genom processverket.

Bolaget föreslår följande slutliga villkor.

Allmänt villkor

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i målet, såvida annat inte framgår av denna dom.

Utsläpp till luft

2. Utsläpp till luft av stoft från stoftavskiljare vid krossningen får inte överstiga 50 mg/m3 Ntg som riktvärde.

3. Lappland Goldminers AB skall vidta åtgärder för att motverka störande damning och lukt.

Delegering

Bolaget föreslår att miljödomstolen skall överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor avseende åtgärder enligt villkor 3.

Buller

4. Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte som riktvärden ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå vid bostäder än

50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 07.00-18.00)

40 dB(A) samtliga dygn nattetid (kl. 22.00-07.00)

45 dB(A) övrig tid.

Momentana ljud nattetid får som riktvärde vid bostäder uppgå till högst 55 dB(A).

Vibrationer och luftstötvågor

5. Sprängning får ske endast vid i förväg bestämd tidpunkt och efter tydlig, hörbar förvarningssignal. Vibrationshastigheten vid bostäder till följd av sprängning får som riktvärde i sockel inte överstiga 5 mm/s i mer än 5 % av skjutningarna per år och som gränsvärde inte överstiga 7 mm/s, allt mätt enligt SS 4604866.

Byggnader i byn Fäboliden som kan utsättas för vibrationer skall besiktigas innan verksamheten påbörjas.

Luftstötvågor till följd av sprängning får utomhus vid bostäder som riktvärde inte överstiga 60 pascal uttryckt som frifältsvärde vid mer än 5 % av sprängningarna per år och som gränsvärde inte överstiga 200 pascal, allt mätt enligt SS 025210.

Hantering av gråberg

6. Lappland Goldminers AB skall innan gruvbrytningen påbörjas till tillsynsmyndigheten inge en handlingsplan rörande hanteringen av gråberg. Denna skall innehålla identifiering och särskiljning av olika gråbergstyper.

Delegering

Bolaget föreslår att miljödomstolen skall överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva de villkor som den i villkor 6 angivna handlingsplanen kan föranleda.

Ekonomisk säkerhet

7. Lappland Goldminers AB skall ställa säkerhet för kostnaderna för efterbehandling av verksamheten. Säkerheten skall avse ett belopp om 5 milj. kr innan tillståndet tas i anspråk, samt 20 milj. kr innan anläggningsarbeten för sandmagasin eller industriområde påbörjas och därefter, i slutet av varje kvartal, ett belopp motsvarande 0,02 kronor per ton bruten malm och gråberg intill 40 milj. ton (för efterbehandlingen av gruvan), 0,90 kronor per ton bearbetad malm intill 10 milj. ton, 0,80 kronor per ton bearbetad malm intill 15 milj. ton, 0,35 kronor per ton bearbetad malm intill 45 milj. ton och sedan 0,30 kronor per ton bearbetad malm (för efterbehandling av sandmagasin) samt 0,15 kronor per ton deponerat gråberg och diabas intill 11,7 milj. ton (för efterbehandling av upplagen).

Bolaget skall varje år till länsstyrelsen redovisa behovet av och kostnaden för resterande efterbehandling. Om avsatta medel i väsentligt grad överstiger beräknade kostnader får länsstyrelsen medge återbetalning av eventuellt överskott.

Kontroll

8. Ett förslag till kontrollprogram avseende byggnadsskedet skall ges in till tillsynsmyndigheten senast en månad innan större mark- och anläggningsarbeten påbörjas. Vidare skall ett förslag till kontrollprogram avseende driften av verksamheten ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader innan driften av gruvan startar. I kontrollprogrammen skall anges mätmetoder, mätfrekvenser och utvärderingsmetod.

9. Lappland Goldminers AB skall genom flödesmätning registrera bortledningen av vatten ur Örån respektive Umeälven. Resultatet av mätningarna skall journalföras och hållas tillgängligt för allmänheten till och med att tiden för anmälan om oförutsedd skada har gått ut.

10. Anläggningsarbetena avseende sandmagasinets startdamm samt processvattenmagasinets och klarningsmagasinets dammar skall fortlöpande kontrolleras och slutbesiktigas av fristående kontrollant. Kontrollantens rapporter skall uppvisas för tillsynsmyndigheten på begäran.

Bolaget skall kontrollera och dokumentera den kontinuerliga höjningen av sandmagasinets dammar med anrikningssand, och arbetet skall kontrolleras av en fristående kontrollant vid årliga besiktningar.

Samtliga dammar skall utformas och dammsäkerhetsarbetet bedrivas i enlighet med Ridas och GruvRidas.

Kemikaliehantering m.m.

11. Anordningar och anläggningsdelar för lakning där cyanid, cyanidhaltigt avfall eller andra farliga kemikalier och avfall, exklusive HR-sand, hanteras skall placeras på ett tätt underlag omgivet av täta invallningar samt skyddas mot nederbörd. Spill skall samlas upp och föras tillbaka i processen eller genomgå destruktion. Invallade ytor skall rymma minst den största cisternens volym samt 10 % av volymen i övriga cisterner inom invallningen.

Täta ytor skall finnas under lossningsplatser för kemikalier i anslutning till kemikalieförråd och produktionsenheter som använder kemikalier. Anordningar skall finnas för att samla upp kemikaliespill och förorenat vatten från brandsläckning.

Kemikalier som med fukt eller värme bildar brandfarliga, explosiva eller giftiga ämnen skall förvaras åtskilda från andra kemikalier samt brännbart material.

Rennäring

12. Samråd mellan Lappland Goldminers AB och Vapstens sameby skall hållas två gånger per år. Bolaget skall ta initiativ till dessa samråd, och en kontaktperson skall utses inom bolaget för detta ändamål. Bolaget skall vidta skäliga åtgärder för att minimera de intrång som verksamheten kan innebära för renskötseln.

Delegering

Bolaget föreslår att miljödomstolen skall överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor om skäliga åtgärder enligt villkor 12.

Verkställighetsförordnande

Lappland Goldminers AB vill sätta igång med anläggningsarbeten så snart som möjligt sedan dom meddelats. För gruvan kommer jordavrymning för mindre delar att göras snarast möjligt för att man ska kunna påbörja detaljprojektering. Omedelbart efter jordavrymning görs en detaljerad kartering av berggrunden. Vägbyggnad och skogsavverkning startar i mindre omfattning så snart tillstånd finns. Kvarnar, som är tidskritisk utrustning, beställs så snart tillstånd föreligger. Till följd av den högkonjunktur som råder är leveranstider för utrustning långa, och slutgiltig order på utrustning kan inte läggas förrän bolaget har alla tillstånd som behövs. Normal anläggningstid inklusive detaljprojektering är 18 månader, men tiden kan förlängas betydligt på grund av senarelagda leveranser.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Vibrationer från sprängning bör i princip utgå från komfortvärden för människa, vilket motiverar att det föreskrivs ett villkor för vilken vibrationsnivå som får gälla inomhus. Husen i Fäboliden tillhör riksintresset för kulturmiljö, Stöttingfjällets byar. Av 3 kap. 6 § miljöbalken framgår att sådana områden ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Det är därför även motiverat att det vibrationstryck som den närmaste bostaden förväntas klara utan risk för skada enligt bolagets utredning föreskrivs som gränsvärde och att det också föreskrivs ett lägre riktvärde. Dessa ska mätas enligt SS 4604861. Problemet med den störning som själva mätningen i sig utgör för de boende kan lösas genom att denna del av villkoret endast kontrolleras efter önskemål eller klagomål från de närboende. Det faller då på bolaget att informera de närboende om denna möjlighet. Att villkoret endast ska prövas utifrån de boendes önskemål kan, om bolaget så önskar, skrivas in i villkoret.

Länsstyrelsen yrkar därför att det slutliga villkoret 5 ska lyda enligt följande.

Sprängning får endast ske vid i förväg bestämd tidpunkt och efter tydlig, hörbar förvarningssignal. Vibrationshastigheten i bostäder till följd av sprängning får som riktvärde inte överstiga 2,5 mm/s i mer än 5 % av skjutningarna per år mätt som effektivmedelvärde inomhus på bottenvåning enligt SS 4604861. Mätning krävs endast efter klagomål från närboende.

Vibrationshastigheten får inte heller som riktvärde i sockel överstiga 5,0 mm/s i mer än 5 % av skjutningarna per år och som gränsvärde inte överstiga 7,0 mm/s, mätt enligt SS 4604866.

Luftstötvågor till följd av sprängning får utomhus vid bebyggelse som riktvärde inte överstiga 60 Pa (130dBLin rel 20 mikroPa) uttryckt som frifältsvärde i mer än 5 % av sprängningarna per år och som gränsvärde inte överstiga 200 Pa (140 dBLin rel 20 mikroPa), mätt enligt SS 025210.

Byggnader i byn Fäboliden som kan utsättas för vibrationer skall besiktigas innan verksamheten påbörjas.

Länsstyrelsen kommer inte att godta att föroreningshalter föreskrivs som medelvärden för längre tider än en månad, då det försvårar kontrollen av verksamhetens inverkan i recipienterna. Utsläppsvillkor för föroreningshalter i avloppsvatten från Fäbolidengruvan kontrolleras bäst antingen genom ett uppmätt medelvärde för en villkorad tidsperiod (kontrollintervallet) av maximalt en månad, eller alternativt genom ett antal enstaka mätningar (s.k. stickprov) under en månad. Dessa villkorsprinciper har också tillämpats vid flera andra gruvor som tillståndsprövats på senare tid. Långa kontrollintervall innebär ofta för få prover och alltför lång reaktionstid vid överskridanden av villkor, särskilt om föroreningshalten varierar kraftigt i utgående vatten. När förhållandena vid reningsanläggningen är bättre kända efter utredningstiden, kommer det att visa sig om provtagningsfrekvensen kan sänkas. Under utredningstiden är det extra angeläget att utsläppskontrollen och driftkontrollen inte blir för gles, så att tillräckliga erfarenheter av driftförhållanden och utsläppsvariationer vinns under utredningstiden. En förutsättning för så långa mätperioder som bolaget föreslår skulle vara att villkoren dels föreskrivs som gränsvärden och att gränsvärdena ligger på en betydligt lägre nivå än vad bolaget föreslagit.

Länsstyrelsen anser att bolagets resonemang om mätosäkerhet inte motiverar ett förlängt kontrollintervall med medelvärde för hel- eller halvår.

Införandet av ny reningsteknik kan motivera en relativt lång utredningstid. Länsstyrelsen godtar att prövotiden sätts till tre år. Bolaget ska samråda med tillsynsmyndigheten vid utformningen av prövotidsutredningarna. Domstolen bör föreskriva att bolaget ska utföra utredningarna i samråd med tillsynsmyndigheten. Utsläppskontrollen ska göras på utgående vatten från klarvattenmagasinet.

Länsstyrelsen yrkar att uppskovsbeslutet ska lyda enligt följande.

Avgörandet av frågan om villkor för utsläpp till vatten skjuts upp under en prövotid om tre år. Lappland Goldminers AB ska under prövotiden i samråd med tillsynsmyndigheten karaktärisera det utgående avloppsvattnet från reningsanläggningen samt undersöka avloppsvattnets giftighet för vattenorganismer. Resultatet av utredningen ska redovisas till miljödomstolen senast tre år efter det att reningsanläggningen tagits i drift.

Vidare yrkar länsstyrelsen att Lappland Goldminers AB:s förslag till provisoriska haltvillkor för utsläpp till vatten föreskrivs som månadsmedelvärden.

Länsstyrelsen tillstyrker att verkställighetsförordnande meddelas.

Fiskeriverket

Fiskeriverket accepterar ett uttag av vatten om 100 l/s från Örån under tiden maj - december och 40 l/s under tiden januari - april, dock att uttaget ej får överstiga 5 % av den totala vattenföringen i ån. Verket godtar också den av Lappland Goldminers AB föreslagna fiskeavgiften, som kommer att användas till fiskevårdsåtgärder i det berörda området i samråd med kommunen och berörda fiskerättsägare. Fiskeriverket har inte gjort någon bedömning av eventuell skada på det enskilda fisket, eftersom verket inte har något förordnande som sakkunnig.

Räddningsverket

Räddningsverket yrkar att miljödomstolen ska fastställa följande villkor för verksamheten.

- Anordningar och anläggningsdelar för lakning där cyanid, cyanidhaltigt avfall eller andra kemikalier och farligt avfall (exkl. HR-sand) hanteras ska om det är möjligt ur säkerhetssynpunkt, placeras invallat på för respektive kemikalie tätt underlag och skyddas mot nederbörd. Spill ska samlas upp och föras tillbaka i processen eller genomgå destruktion. Invallade ytor ska rymma minst den största cisternens volym plus 10 % av övriga cisterners volym. Samtliga invallade ytor ska vara anslutna till miljöbassäng.

Tillsynsmyndigheten bör ges delegation att fastställa de villkor som kan behövas beträffande miljöbassängens närmare utformning.

- En säkerhetsrapport som är anpassad till driftförhållanden ska inges till tillsynsmyndigheten senast sex månader före driftstart. Bolaget ska vid denna tidpunkt ha genomfört detaljerade riskanalyser och integrerat resultaten av dessa i säkerhetsrapporten samt även redovisa de åtgärder riskanalyserna föranlett. En reviderad intern plan för räddningsinsatser ska fogas till säkerhetsrapporten.

Tillsynsmyndigheten bör ges delegation att fastställa de eventuella ytterligare villkor med avseende på säkerhet som kan behövas med anledning av den reviderade säkerhetsrapporten.

- Bolaget ska ha de materiella och personella resurser som erfordras för att kunna hindra eller begränsa skador på miljö och människors hälsa som kan orsakas av incidenter eller olyckor.

- En utredning beträffande möjligheten att ersätta svaveldioxiden i INCO-processen med mindre farlig kemisk produkt ska göras av bolaget.

Utredningen ska lämnas till tillsynsmyndigheten senast två år efter att tillståndet tagits i anspråk.

Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförening

Föreningen är fiskerättsägare till alla vatten på Fäbolidens, Vinlidens, Björkbergs, Sandås, Norrbäcks, Högås byaskogar (undantag Norra Saddijauri). De bäckar som påverkas av ansökan utgör yngelplatser för öring eller födoproduktionsvatten till Öreälven i det som inbegriper gruvområdet. Småbäckarna kommer att påverkas negativt och vattensystemet kommer att skadas allvarligt. Öreälvens framtida potential som fiskevatten kommer att påverkas allvarligt. Mängder av stoft från gruvhanteringen kommer att spridas, vilket ger negativa effekter på överlevnaden och fortplantningsförmågan hos många av de arter som naturligt finns i bäckar och näraliggande områden till gruvan. För den yrkade ersättningen kan föreningen göra förbättringsåtgärder i Öreälven, skapa reproduktionsbottnar, återställa muddrade partier i forsar, öka mängden död ved i vattendragen och plantera ut fisk där den har största chansen att överleva. Det finns inte någon privat fiskerätt i området, endast genom samfällt ägande därest markägaren har i mantal satt jord. Det är fiskevårdsområdets rättighet och skyldighet att som den juridiska person det är föra talan när det gäller skada, förändringar i de fiskevatten som det förvaltar eftersom det inte finns någon enskild fiskerätt som tillhör enskilda fastighetsägare.

Fiskevårdsområdesföreningen motsätter sig att uttag av vatten får ske från Örån vintertid.

J.A. och B.P.

De yrkar i första hand att miljödomstolen inte ska ge tillstånd till gruvverksamheten, då detta bland annat strider mot de nationella miljömålen. För det fall domstolen ändå anser ett godkännande av verksamheten lämpligt yrkar det att sandmagasinets och processvattenmagasinets läge ändras. De yrkar också att en oberoende konsult ska gå igenom Lappland Goldminers AB:s förslag vad gäller ekonomisk säkerhet samt, vad gäller damning, att besiktning och journalföring ska göras och att atmosfärisk övervakning inrättas.

Miljökonsekvensbeskrivningen är ofullständig då konsekvenserna av gruvan inte är tillräckligt kartlagda. Dessutom saknas flera väsentliga uppgifter och alternativa lokaliseringar av exempelvis sandmagasin. De tänkta lokaliseringarna av avfallshanteringsanläggningarna såsom sandmagasin strider dessutom mot gruvavfallsdirektivet då risk för skada på vatten, fauna och flora finns. Dessutom skapas olägenhet genom buller, och en skadlig inverkan fås på platser av särskilt intresse.

Gruvverksamheten i sig strider dessutom mot internationella och nationella miljömål då man tar ut en ändlig resurs, trots att något egentligt behov ej finns av den. I samband med detta skapas dessutom miljörisker både under driften och efter gruvans nedläggning. Gruvverksamheten är dessutom belägen på och i omedelbar närhet till natura 2000 områden.

I januari 2006 brast vallarna till ett sandmagasin för en guld- och silvergruva nära staden Baia Mare i Rumänien. 120 ton cyanid och 20 000 ton sediment med tungmetaller släpptes ut i naturen och närliggande vattendrag. EU undersökte katastrofen och konstaterade att orsaken var en kombination av konstruktionsfel, acceptans av myndigheter för konstruktionen och otillräcklig kontroll och underhåll. De svåra väderförhållandena utlöste därefter olyckan. På grund av denna katastrof och andra då dammar eller upplag kollapsat såsom olyckorna i Aberfan (Wales, 1966), Stava (Italien, 1985), Aznalcóllar (Spanien, 1998) beslöt EU att införa nya regler för hantering av gruvavfall. I artikel 4, allmänna bestämmelser, står det: "1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att utvinningsavfall hanteras utan risk för människors hälsa och utan att förfaranden eller metoder tillämpas som kan skada miljön, och i synnerhet utan risk för vatten, luft, jord, fauna och flora, utan att skapa olägenhet genom buller eller lukt och utan skadlig inverkan på landskapet eller platser av särskilt intresse."

Med hänvisning till gruvavfallsdirektivet har de ett flertal invändningar till lokalisering av kringverksamheter som sandmagasin, processvattenmagasin och gråbergsupplag.

1. Sandmagasinet.

Sandmagasinet är tänkt att placeras ovanpå Lördagsbäcken och Fäbobäcken som båda är natura 2000 klassade. Lördagsbäcken innehåller känsligt öringbestånd vilket torde försvinna i samband med bäcken. Här skadas alltså både vatten och fauna vilket skulle bryta mot EU direktivet.

Sandmagasinet kommer också att ligga mindre än en kilometer från byn Fäboliden som är kulturmiljö ur riksintresse. Enligt länsantikvarie Katrine Nygren skall man dessutom se hela Stöttingfjällets översilningssystem med byar som Bjurträsk, Fäboliden och Vägsele som kulturmiljö av riksintresse. Då området är mycket vidsträckt, har man angivit Fäbolidens by som en extra värdefull och skyddsvärd värdekärna inom riksintresseområdet.

De vet att man i byn Norrbäck som ligger ca 1 mil från Svartlidengruvan har besvär med damning. Damningen kommer från krossning och tippning av gråberg. Sandmagasinet är vattentäckt. Då man har besvär i en by som ligger 1 mil från Svartlidengruvan kommer ett sandmagasin som ej är vattentäckt och som planeras ligga mindre än 1 km ifrån byn Fäboliden vara till stor olägenhet för byn och den närmaste miljön. Även här skulle man alltså bryta mot EU direktivet då man får skadlig inverkan på landskapet och plats av särskilt intresse. Det är angivet att sandmagasinet till största delen kommer att bestå av lågrisk sand, som ej är vattentäkt. Lågrisksanden anges i förhållande till högrisksanden innehålla relativt låg andel tungmetaller. Tungmetaller kvarstår dock i miljön och ackumuleras i levande organismer. Då sandmagasinet kommer att bli stort, och sanden kommer att spridas under lång tid verkar detta pga ändå mycket riskabelt, och med stor risk att skada miljön och människors hälsa.

Lappland goldminers har angivit att det inte kommer att bli något problem med damning. Om det hade varit så lätt att komma tillrätta med damning som de menar så hade man lyckats med detta på andra platser. Det finns ännu inget exempel då damning inte förekommer från sandmagasin.

Placering av sandmagasinet är direkt olämpligt och strider även mot gruvavfalls direktivet (2006/21/EG). Om Lapplandgoldminers skulle få tillstånd att anlägga ett sandmagasin måste detta kontrolleras av utomstående kontrollant regelbundet, förslagsvis både under sommar och vinter.

2. Gråbergsupplaget

Gråbergsupplaget planeras att ligga omkring 1.5 km från Fäboliden. I samband med gråbergsupplaget kommer damning och kraftigt buller att uppstå, vilket strider mot gruvavfallsdirektivet då detta buller kommer att påverka Fäbolidens by negativt. I nuläget finns i stort sett inget bakgrundsljud i Fäboliden. Det är således mycket tyst, varför en gruvverksamhet kommer att påverka ljudnivån väsentligt.

3. Processvatten magasinets placering är också olämpligt.

Även detta ligger på Natura 2000 klassat vattendrag. Skulle dammen brista så kommer väg 360 att spolas bort och processvattnet kommer att hamna i Örån. Dessutom har LGMs dimensioneringar vad avser dammar och invallningar baserats på historiska 100-årsflöden. Klimatförändringar är en realitet och vi kommer med hög sannolikhet att få se betydligt mer av extremt väder de närmaste åren. Man kan inte skåda bakåt för att gardera sig för framtiden. Att bortse från detta är att också bortse från allvarliga konsekvenser på miljö och hälsa.

Övrigt

De förstår att Lappland Golminers är positiva till en gruva i Fäboliden. De har också förstått att det finns en bred politisk enighet i Lycksele kommun för en gruva.

Guld är idag ffa en lyxprodukt, vilken används till smycken. Användning inom industrin fasas allt mer ut och nya material tar över. Ett exempel är keramen Maxfas. Guldgruvor innebär alltså stora miljöangrepp för ren lyxkonsumtion. Guldhalten i fäbolidengruvan beräknas vara omkring endast 1.5 g per ton malm. (Brytvärdesgränsen ligger runt 0.5 gram per ton.) Och för varje ton malm måste dessutom 3 ton gråberg brytas för att frigöra malmen. Detta innebär alltså flera ton gruvavfall per gram guld. Man behöver även stora mängder vatten och energi. Skellefteå Kraft planerar att dra ny kraftledning enbart för gruvans skull.

Det har också visat sig svårt att få lönsamma guldgruvor i Sverige. Svartlidengruvan, med betydligt högre guldhalt än den planerade Fäboliden gruvan har problem. Fäbolidens planerade gruva kommer hela tiden vara beroende av ett mycket högt guldpris för att vara lönsam. Det förutsätter också att man inte räknat fel, såsom i Scanminings gruva i Blaiken.

Att ge tillstånd för att starta en gruva av denna gigantiska storlek, i ett känsligt naturområde, vilken hastigt kan komma att läggas ned pga. bristande lönsamhet, skulle vara oklokt.

Skador uppkommer till följd av vattenverksamheten som bolaget söker tillstånd till. Dels genom att grundvattennivån kommer att påverkas i sådan omfattning att befintlig brunn på deras fastigheter kommer att förstöras eller försämras, dels genom att mark på fastigheterna tas i anspråk för vattenverksamhet.

De har inhämtat ett utlåtande från en teknisk konsult, som bedömt vilka skador som uppkommer på grund av vattenverksamheten och storleken av skadorna. Den brunn som försörjer fastigheterna med vatten kommer sannolikt att förstöras eller försämras på grund av sänkningen av grundvattennivån. Kostnaden för att anlägga en ny brunn uppgår till 80 000-130 000 kr exklusive mervärdesskatt. Ersättning i denna del yrkas därför med (130 000 x 1,25=) 162 500 kr.

Värdet av den mark som tas i anspråk uppgår i vart fall till 13 000 kr per hektar för skogsmark och tidig avverkning och till 4 599 kr per hektar för impediment. Denna värdering överensstämmer också i huvudsak med sökandens egna värdeutlåtanden avseende del av fastigheterna som tagit fram inför ett tänkt köp av del av fastigheterna. De värden som sökanden har angett, 3 000 respektive 500 kronor per hektar, återger inte på ett riktigt sätt den skada som de åsamkas genom att marken tas i anspråk. Den areal som måste tas i anspråk för diken är större än vad sökanden har angett. Detta beroende på att torkzonen med hänsyn till dikenas bredd måste vara 30 meter i stället för 20.

Ersättning yrkas i denna del med 344 780 kronor.

R.E.

Den planerade verksamheten kommer att innebära mycket stora förändringar i Fäboliden och trakterna runt omkring.

- Stora markområden tas i anspråk och allt större för varje vända som ärendet tar.

- Stora naturvärden förstörs.

- Livsbetingelser för djur och fauna decimeras

- Att bo i byn Fäboliden kan på sikt bli omöjligt.

- Allt fiskevatten inom byns marker försvinner eller påverkas.

- Jaktmarker försvinner och jakt i olika former på byns marker försvåras.

- Ett i övrigt inskränkt friluftsliv.

- Industribuller kommer att höras dygnet runt i byn.

- Grundvatten i byn påverkas vilket får återverkningar på växtlighet, vattenbrunnar och jordvärmeanläggningar.

- mm

Han kan som markägare inte applådera den planerade etablering med tanke på den okänslighet som gruvbolaget visar i kontakterna med byn och markägarna.

- En tidig skrivning från byn förordade en underjordsbrytning som enligt Lappland Goldminers tidigare hemsida även den skulle vara lönsam.

- Byn har i ett tidigare yttrande förordat en placering av gråbergsupplaget ner mot väg 363 enligt alt 2. Skälet till detta är bland annat att minimera buller som hörs till byn från tippande truckar. Den bullerskärm som planeras att byggs upp kommer inte att decimera detta buller eftersom den inte kommer att ligga mellan byn och gråbergsupplaget.

Dessa synpunkter har på intet sätt arbetats in i gruvbolagets planering som huvudalternativ och synpunkter från boende och markägare kan därmed tydligen förbises.

Han yrkar att om en gruva ska etableras ska underjordsbrytning ske, och gråbergsupplaget ska placeras enligt gruvbolagets utredning 2A och 2B. Vidare ska sandmagasinet placeras på norra sidan av Örån. Han yrkar att byn Fäboliden dess boendemiljö, kulturmiljö och vattenförsörjning inte får påverkas negativt. Om sandmagasinet lokaliseras i enlighet med ansökan yrkar han att en årlig ersättning ska utgå för skador och intrång med förslagsvis 5 kr per meter dike och år. Ersättningen ska följa penningvärdet genom att kopplas till ett lämpligt index. Vidare bör ersättningen för ianspråktagen mark höjas för alla markägare om den höjs för någon. Dikenas profil liksom placeringen av överfarter bör godkännas av markägarna innan dikena anläggs.

Vapstens sameby

Byn är en fjällsameby med ca 15 aktiva renskötare. Den har sina åretruntmarker i Tärnabyfjällen. Vinterbetesmarkerna finns sydöst därom, i Lycksele, Vännäs, Bjurholms, Umeå och Nordmalings kommuner.

Byn är hårt exploaterad och känner sig trängd av vattenkraft, skogsbruk, byggnads- och anläggningsarbeten, samhällen, vägar, torvtäkter osv., och dess förstahandsinställning är därför att tillstånd till gruvan inte ska beviljas, eftersom det innebär en oerhörd inskränkning i renskötselrätten och framför allt att betesområden går förlorade. Även Svartlidengruvan bör räknas in i den kumulerade påverkan som byn utsätts för.

Området där gruvan är tänkt att etableras är förvinter- och vinterbetesområde, och det går flyttleder genom det. Att renarna för närvarande flyttas med lastbil är sant, men det beror i sin tur på att flyttning genom området är svårt till följd av exploateringar som har gjorts tidigare. Grundtanken med renskötseln är dock att flytta till fots, som man traditionellt har gjort. Det känns därför fel när bolaget säger att området inte används idag och att inverkan på renskötseln därför blir liten. Så långt fram i tiden som på 1990-talet brukades området för renskötsel, men under de 10 senaste åren har sådana förändringar inträffat som har gjort att man har sökt sig längre österut.

I området finns mycket hänglav, som är viktig som vårbete. Det blir snöfritt tidigt på dessa höjder, och då är granskogen med sin hänglav ett attraktivt bete när man är på väg västerut.

En annan effekt är att hinder uppstår i den fria strövningen och medför en ökad arbetsinsats för samebyns medlemmar. Renar blir alltid kvar vid flyttning och måste på egen hand söka sig antingen västerut för vår- och sommarbete eller österut för vinterbete. Sådana anläggningar som är aktuella i målet underlättar inte den fria strövningen. Vapstens sameby hade i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet kännbara störningar i den fria strövningen genom verksamheter som skar av byns naturliga flyttvägar. Stora ansamlingar av renar blev kvar och uppehöll sig där samebyn inte har rätt att vara sommartid enligt rennäringslagen. På grund av det genomfördes tvångsslakt av byns renar. Om en gruva får anläggas vid Fäboliden är samebyn inte beredd att ta konsekvenserna om det skulle bli renar kvar i området på grund av att gruvan stör den fria strövningen.

Ett alternativ när renar störs i den fria strövningen är att de söker sig åt något annat håll. Här kan man främst befara att det skulle bli söderut, mot Vilhelmina norra samebys marker. Detta medför olägenheter, ett ökat betestryck och merarbete för den andra samebyn men också för Vapstens sameby, som kan behöva uppsöka andra samebyar för att ta rätt på sina renar vid skiljningar och märkningar. Lappland Goldminers AB har inte visat vad man kan göra för att minska gruvans inverkan på den fria strövningen.

En ytterligare följd av en tilltänkt gruva är en försämrad arbetsmiljö för samebyns medlemmar. Det blir svårare att flytta genom området, som redan idag har svåra passager. Det kan också uppstå ökade kostnader genom till exempel behov av helikopterdrivning.

Trafiken i området kommer att öka om gruvdriften kommer till stånd. Det är då viktigt att samebyn kan vara med och utöva inflytande på om trafiken behöver stannas upp eller inskränkas om flyttning av renar förekommer. En del renägare sätter reflexer på sina renar för att undvika att de ska bli påkörda. Detta innebär ett merarbete. Vissa renägare anser av kulturella skäl att man inte ska förse renar med reflexer.

Kostnaderna för att flytta renarna per bil uppgår till flera hundra tusen kronor om året, upp till en miljon, beroende på drivmedelspriser, hur lång flyttning som görs m.m. Detta är kostnader som rennäringen fått bära, och det är inte ekonomiskt hållbart.

Damning är ett problem, inte minst om dammet lägger sig på snön, vilket kan göra att renarna inte får vatten.

Inhägnad av området är viktig. Utformningen är väsentlig, för att den inte ska störa den fria strövningen. Att den ges elliptisk form är viktigt för att renar ska ta sig förbi den. Framför allt är det angeläget att dagbrottet inhägnas, eftersom det faktiskt händer att renar ramlar ner i dagbrott.

Diken bör anläggas i nordvästlig-sydöstlig riktning och kan inte vara för djupa, om de inte ska stoppa renarna vid den fria strövningen.

Samråd är bra, men samebyn behöver veta formerna för samråden, vem som bekostar dem, vem som ser till att de verkligen genomförs och hur ofta, liksom vilka frågor som kan tas upp och vem som ser till att det som blir överenskommet efterlevs. Delegeringen till tillsynsmyndigheten bör formuleras så att det framgår att de personer vid länsstyrelsen som arbetar med rennäringsfrågor ska delta i handläggningen.

Samebyn yrkar att villkoret om rennäring ges följande lydelse: " Samråd mellan Lappland Goldminers AB och Vapstens sameby skall hållas två gånger per år. Bolaget skall ta initiativ till dessa samråd, och en kontaktperson skall utses inom bolaget för detta ändamål. bolaget skall vidta skäliga åtgärder för att minimera de intrång och skador som verksamheten innebär för renskötseln." Byn yrkar vidare att i första hand hela området stängslas in och i vart fall att dagbrottet ska omges av stängsel. Vidare yrkar byn att frågan om ekonomisk ersättning för deltagande i de samråd som Lappland Goldminers AB föreslår ska regleras i villkoret rörande rennäring.

Övrigt

J.N., ägare av Umlax AB, en fiskodling belägen ca 5 km nedströms den planerade utsläppspunkten i Ume älv, yrkar att avloppsvatten endast ska få släppas när älven har ett flöde, och inte när det inte sker någon tappning från Rusfors kraftstation. Han hemställer vidare om biologisk provtagning och inte endast kemisk vid utsläppspunkten och hänvisar till att det finns risk för en anrikning i biologiskt material. Slutligen yrkar han att det ska ske provtagning i Umlax fiskodling.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivningen får anses i erforderlig omfattning redovisa effekterna av den tilltänkta verksamheten i dess omgivningar och bör därför godkännas.

Ansökan i målet gäller tillstånd att anlägga och driva en gruva med processverk och att deponera anrikningssand samt att utföra vissa härtill knutna vattenverksamheter. Lokaliseringen av gruvbrytningen styrs av var fyndigheten är belägen och ger därför inte möjligheter till olika alternativ. Beträffande gråbergsupplag, sandmagasin med processvattenmagasin samt processverk och industriområde har Lappland Goldminers AB redovisat olika alternativa lokaliseringar och de överväganden som bolaget gjort vid valet av plats. Bolaget får härigenom anses ha visat att det lämpligaste alternativet valts. Lappland Goldminers AB har redogjort för varför bolaget valt att åtminstone i inledningsskedet bryta gruvan i dagbrott. Miljödomstolen finner inte skäl att föreskriva att gruvan ska brytas på annat sätt.

Om ett ärende om beviljande av koncession enligt minerallagen har avsett en verksamhet som senare prövas även enligt miljöbalken, ska - enligt 4 kap. 2 § fjärde stycket minerallagen - 3 och 4 kap.miljöbalken endast tillämpas vid den prövning som sker i koncessionsärendet. Bergmästaren beviljade i ett beslut den 3 juni 2004, dnr 22 30 02, bl.a. Lappland Goldminers AB bearbetningskoncessionen Fäboliden K nr 1. När nu Lappland Goldminers AB:s ansökan enligt miljöbalken ska prövas av miljödomstolen är därmed frågor som avser tillämpning av 3 och 4 kap.miljöbalken avgjorda och ska inte tas upp på nytt. Frågor om företräde mellan olika riksintressen kommer således inte att prövas av miljödomstolen.

Lappland Goldminers AB har lämnat förslag till villkor. I målet har framställts yrkanden i olika hänseenden, både avseende ytterligare villkor och rörande tillägg till och alternativa utformningar av de föreslagna villkoren. Vad som härvid förekommit får anses utvisa att det är möjligt att vidta sådana försiktighetsmått som i rimlig omfattning kan förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Inte heller i övrigt föreligger hinder mot bifall till ansökan vad gäller de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken.

Även såvitt gäller de särskilda förutsättningarna för vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken och tillåtlighetsbestämmelserna i 16 kap. får förutsättningarna anses uppfyllda för att kunna meddela tillstånd.

Den tilltänkta verksamheten berör ett område som förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken och får bedömas kunna på ett betydande sätt påverka miljön i det området. Enligt 28 a § i samma kapitel krävs därför tillstånd till verksamheten. Sådant tillstånd får enligt 28 b § lämnas om verksamheten ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses att skyddas och inte heller medför att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna.

Lappland Goldminers AB har i sin ansökan visat att det inte behöver befaras att den avsedda verksamheten kommer att skada vare sig livsmiljöer eller arter som är skyddade. Den får därför anses vara tillåtlig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken.

Sammanfattningsvis finner miljödomstolen således att tillstånd kan lämnas i enlighet med ansökan.

På de av Lappland Goldminers AB redovisade skälen bör dispens lämnas från kravet på dränerande materialskikt när det gäller deponeringen av anrikningssand.

Eftersom sandmagasinet anläggs för att motverka förorening genom avloppsvatten kan särskild tvångsrätt lämnas för utförande av åtgärder och anläggningar som fordras. Några skäl mot att, om de yrkade tillstånden lämnas, även bifalla Lappland Goldminers AB:s yrkande om sådan rätt har inte framkommit. Tvångsrätt bör därför ges.

På sätt som Lappland Goldminers AB och länsstyrelsen är ense om bör frågan om vilka villkor som ska gälla för utsläpp till vatten skjutas upp under en utredningstid. Bolaget medger därvid att beslutet utformas på det sätt som länsstyrelsen yrkar. Även miljödomstolen finner denna utformning lämplig.

Vidare yrkar länsstyrelsen att de begränsningsvärden avseende halter i behandlat processavloppsvatten som ska gälla enligt provisoriska föreskrifter ska avse månadsmedelvärden, medan motsvarande mängdvillkor kan gälla som gränsvärden på årsbasis.

Lappland Goldminers AB anför i denna fråga att den rening som planeras är en mycket kvalificerad sådan och att andra reningsanläggningar med stora utsläpp av kväve i allmänhet har krav på årsmedelvärden samt vidare att de fordringar som ställs på utsläpp i Sverige nästan genomgående är på en ambitiösare nivå än vad EU kräver för så kallade känsliga recipienter. Dessutom menar bolaget att med så få observationer som man kommer att få under en månad är statistisk behandling nästan omöjlig.

Enligt Lappland Goldminers AB:s egna uppgifter är erfarenheterna av biologisk rening inom gruvindustrin begränsade. Vid en jämförelse med vad som föreskrivits i samband med utvinningsverksamhet i andra sammanhang bör, åtminstone under utredningstiden, begränsningsvärdena i de provisoriska föreskrifterna avseende halter av föroreningar i avloppsvattnet gälla som månadsmedelvärden. Såvitt framkommit i målet innebär nyttan av ett försiktighetsmått utformat på det sättet, jämfört med kostnaderna för det, inte att det är orimligt att föreskriva ett sådant krav. Hur villkor i detta hänseende slutligt ska utformas får sedan prövas när den uppskjutna frågan tas upp för avgörande. Frågorna om frekvensen av mätningar och om att skaffa fram ett statistiskt tillräckligt säkert underlag får avgöras inom ramen för egenkontrollen.

Länsstyrelsens yrkande om villkor när det gäller vibrationer och luftstötvågor innebär att ett så kallat komfortvärde ska föreskrivas. Lappland Goldminers AB har mot detta invänt att den standard som länsstyrelsen hänvisar till avser kontinuerliga vibrationer från till exempel vägtrafik och inte mer intermittenta sådana från exempelvis sprängningar och att detta innebär att det inte finns något underlag för att fastställa ett villkor för komfortvärden från sprängningar.

Bolaget anser att en jämförelse bör göras med hur villkor för buller brukar utformas, nämligen på så sätt att för momentant buller en begränsning endast finns nattetid, och uppger att sprängningar kommer att genomföras en till tre gånger i veckan i Fäbolidengruvan och endast dagtid samt efter förvarning. Bolaget menar därför att man bör ha samma utgångspunkt som när man föreskriver villkor för momentant buller, vilket innebär att något vibrationsvillkor med komfortvärden vid sprängningar inte bör föreskrivas. Länsstyrelsen har genmält att standarden för bedömning av komfort i byggnader visserligen i grunden är avsedd att tillämpas på kontinuerliga verksamheter men uppger att man beaktat det på så sätt att medan standarden anger att störning sannolikt uppkommer vid en vibrationshastighet på 1 mm/s som effektivmedelvärde, har länsstyrelsen i sitt yrkande satt den betydligt högre hastigheten 2,5 mm/s som begränsning. Länsstyrelsen har också uttalat att bolaget sannolikt kommer att klara detta värde om begränsningsvärdet för vibrationer i sockel klaras.

Miljödomstolen gör följande bedömning när det gäller utformningen av ett villkor om vibrationer från sprängningar. Den internationella standarden ISO 2631 2 ligger till grund för den svenska standarden SS 4604861 Vibration och stöt - Mätning och riktvärden för bedömning av komfort i byggnader. I standarden ISO 2631 2 ges vägledning för helkroppsvibrationers inverkan på människan med avseende på komfort och irritation samt hur mätning ska utföras. I denna standard uttalas att den ej kan användas för värdering av inverkan på människors hälsa och säkerhet. I den svenska standarden SS 4604861 uttalas att den är tänkt att tillämpas vid nyetableringar och nybebyggelse men kan användas som en långsiktig förbättring av vibrationsförhållandena i befintliga miljöer samt att den inte är avsedd att tillämpas för tillfälliga aktiviteter av typ byggverksamhet samt bergtäkter och gruvdrift. I standarden redovisas endast känseltröskel, samt vilka vibrationer som ger måttlig störning respektive sannolik störning. Praxis har utvecklats så att vid byggverksamhet under en längre tid än en månad har standarden SS 4604861 i viss omfattning tillämpats. Miljööverdomstolen har också i en dom den 19 juli 2004, mål M 3011 03, uttalat att en begränsning av vibrationsnivåerna till 2,5 mm/s innebär en miljömässig nytta i form av minskade olägenheter för omkringboende. Målet rörde en bergtäkt med sprängning maximalt 2 gånger per år. I Fäboliden kommer sprängningarna att ske betydligt oftare. Omfattningen i tid är också mycket längre än enligt den praxis som utvecklats rörande byggverksamhet. Med hänsyn till dessa omständigheter får den av länsstyrelsen yrkade utformningen av villkoret rörande vibrationer anses väl avvägd och bör fastställas att gälla för sprängningarna i Fäbolidengruvan. Villkoret gällande luftstötvågor bör utformas på det sätt Lappland Goldminers AB föreslagit.

Beträffande Fiskeriverkets förslag om begränsning av uttagen från Örån har visserligen Lappland Goldminers AB åtagit sig att iaktta denna. Då olika uppgifter om begränsningens andel av flödet finns i handlingarna och med hänsyn till vikten av denna begränsning bör den emellertid föreskrivas i ett villkor. Uttag kan då tillåtas de tider som bolaget yrkar.

Lappland Goldminers AB medger de av Räddningsverket yrkade villkoren, liksom kravet på utredning rörande insatskemikalie i processen för destruktion av cyanid. Miljödomstolen finner för sin del att det yrkade villkoret rörande materiella och personella resurser inte kan anses så väl preciserat att det lämpar sig att föreskrivas som villkor. De i övrigt av Räddningsverket yrkade villkoren, liksom föreskriften om utredning, är emellertid lämpliga och bör således fastställas.

Ytterligare utredning rörande den ekonomiska säkerheten kan inte anses fordras.

Lappland Goldminers AB har mot Jesper Anderssons och Beatrice Ponténs yrkande om besiktning, journalföring och atmosfärisk övervakning av damning invänt att bolaget avser att genomföra besiktningar och journalföring samt motsatt sig att dessutom mäta med instrument och hänvisat till att en delegering i dessa frågor lämnas till tillsynsmyndigheten. Miljödomstolen instämmer i dessa överväganden och finner därför inte skäl att föreskriva ytterligare villkor i denna fråga.

I och med att tillstånd meddelas kan, när verksamheten kommer igång, en inverkan på byn Fäbodliden inte uteslutas. För tillståndet kommer att, så långt som det inte är orimligt, föreskrivas villkor som är ägnade att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Att dessutom föreskriva att byn inte får påverkas negativt skulle i sammanhanget föra för långt, och ett sådant villkor bör därför inte meddelas.

Som svar på Vapstens samebys synpunkter rörande samråd har Lappland Goldminers AB förklarat att det är svårt att på förhand precisera vad samråden kan komma att handla om och framhållit att det är önskvärt att inte låsa vad samråden ska kunna reglera. Däremot är bolaget berett att skicka protokollen från samråden till samebyn, liksom att ersätta byn dess direkta kostnader för att delta. Bolaget vill inte att ersättningsfrågan ska villkorsregleras utan menar att ett åtagande är tillräckligt. När det gäller stängsling är bolaget inte berett att hägna in hela området, endast valda delar. Bolaget godtar samebyns yrkanden rörande utformningen av villkoret rörande rennäring.

Miljödomstolen instämmer i att vad som ska kunna behandlas vid samråden inte bör bestämmas i förväg, liksom att bolagets åtagande rörande ersättning för deltagandet bör kunna räcka, med hänsyn till den bundenhet vid åtagandet som följer av det allmänna villkoret. Frågan om stängsling får lösas inom ramen för den delegering som lämnas tillsynsmyndigheten rörande åtgärder med avseende på renskötseln. Det ankommer inte på miljödomstolen att bestämma vilka personer hos länsstyrelsen som ska delta i handläggningen av ärenden där.

Lappland Goldminers AB har förklarat sig berett att utreda möjligheten att begränsa utsläppen till Ume älv till tider när vatten tappas från Rusfors kraftstation. Härigenom öppnas en möjlighet att tillgodose Umlax AB:s önskemål när det gäller utsläpp av avloppsvatten till älven. Frågorna om biologisk provtagning och om provtagning i fiskodlingsanläggningen bör lösas inom ramen för bolagets egenkontroll och det kontrollprogram som ska upprättas.

I övrigt är de av Lappland Goldminers AB föreslagna villkoren och delegeringarna lämpliga och bör föreskrivas.

I fråga om tiden för att anmäla oförutsedda skador föreslår Lappland Goldminers AB att den ska fastställas till 5 år. Emellertid avser delar av vattenverksamheten åtgärder som får inverkan på grundvatten. Sådana processer kan pågå under lång tid innan effekter i omgivningen visar sig. Miljödomstolen anser därför att tiden bör sättas till 10 år. Tiden börjar räknas vid utgången av arbetstiden. Det finns inte anledning att anmärka på de av bolaget i övrigt begärda tiderna, dvs. arbetstid och igångsättningstid.

Tillåtligheten av de med ansökan avsedda verksamheterna har bestritts i målet, och fråga är om att ta i anspråk mark där visserligen en provbrytning har ägt rum men som ändå i allt väsentligt får anses vara orörd. Ett verkställighetsförordnande innebär inte att domen vinner laga kraft och inte kan överklagas, endast att arbeten kan påbörjas. Vad Lappland Goldminers AB anför om beställning av utrustning som skäl för verkställighetsförordnande kan därför inte tillmätas någon avgörande betydelse för frågan. Bolagets behov av ett verkställighetsförordnande kan sammantaget inte uppfattas som så övervägande jämfört med de skäl som enligt det nyss redovisade föreligger mot ett förordnande. Yrkandet i denna del bör följaktligen avslås. Om miljödomstolens dom överklagas, finns möjlighet för Miljööverdomstolen att besluta om verkställighetsförordnande (23 kap. 7 § jämförd med 22 kap. 28 § miljöbalken).

Genom ett beslut den 11 september 2006 fastställde miljödomstolen en grundavgift på 400 000 kr enligt 3 kap. förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Av 9 kap. 3 § samma förordning framgår att domstolen ska pröva avgiftens skälighet i samband med att handläggningen avslutas. Därvid ska särskilt beaktas prövningens omfattning. Med hänsyn till vad som förevarit i målet finner miljödomstolen inte skäl att sätta ned eller efterskänka den beslutade avgiften.

Fiskeriverket har godtagit en fiskeavgift av den storlek som Lappland Goldminers AB föreslår. Det av bolaget erbjudna engångsbeloppet bör fastställas som avgift enligt 6 kap. 5 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Den framlagda utredningen visar inte att brunnen på fastigheten Lycksele Fäbodliden 1:41 - som enligt uppgift utgörs av en vattentäkt i form av en kallkälla - kommer att skadas av gruvverksamheten. En skadereglering avseende brunnen kan således inte ske nu. Inte heller har framkommit tillräckliga skäl att skjuta upp frågan. Skulle verksamheten vid Fäbolidengruvan ändå leda till en skada på denna brunn, eller någon annan, får en sådan skada prövas i den ordning som gäller för oförutsedda skador, där miljödomstolen finner att, som framgått tidigare, tiden för att anmäla skada bör sättas längre än Lappland Goldminers AB föreslagit. Bolaget har också lämnat åtaganden för vilka åtgärder som kommer att vidtas om det skulle uppstå en skada på brunnar i byn till följd av verksamheten vid gruvan.

När det gäller ersättning för ianspråktagande av mark och vatten från olika fastigheter för dammar och diken liksom det intrång som detta innebär har Lappland Goldminers AB lagt fram en utredning som med utnyttjande av 1950 års skogsnorm beräknat ersättningen med beaktande av förtida avverkning och uppkommen tork- och skadezon samt också beräknat en ersättning för impediment. Bolaget har förklarat att avverkat virke förblir fastighetsägarens egendom utan kostnad för avverkningen eller för terrängtransport fram till väg.

Miljödomstolen finner inte skäl att frångå de framlagda beräkningarna av ersättning. Det kan inte komma i fråga att för de ianspråktaganden och intrång som är aktuella beräkna samma ersättning som för köp av mark. Ersättning bör således utgå med de av Lappland Goldminers AB erbjudna beloppen. Bolaget har vid huvudförhandlingen åtagit sig att anordna överfarter över dikena på lämpliga ställen. Det finns inte skäl att därutöver ålägga bolaget att samråda med fastighetsägarna rörande dikenas närmare placering eller angående dikesprofilerna.

Rörande kravet från Stöttingfjällets fiskevårdsområdesförening på ersättning för skada på fiske invänder Lappland Goldminers AB att lagstiftningen inte ger föreningen utrymme att föra talan om ersättning för skada på det fiske som föreningen omfattar. Om sådan rätt anses föreligga för föreningen, gör bolaget gällande att man genom den föreslagna fiskeavgiften lämnar full kompensation för den skada på fisket som bolagets verksamhet innebär och att därför ersättning inte ska utgå för skador på enskilt fiske, eftersom några sådana skador inte ska anses uppstå.

Såvitt framkommit i målet är fiskevårdsområdet inte ägare av fiskevatten utan förvaltar dessa, och de är enligt föreningens egna uppgifter samfällt ägda. Föreningen har därmed inte visat sig ha rätt till ersättning för skada på fisket, och föreningens talan bör till följd av det ogillas.

De anspråk på ersättningar för rättegångskostnader som framställts i målet har genomgående medgivits av Lappland Goldminers AB.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, senast den 11 januari 2008 och ställs till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Ingemar Celander Jerker Marklund

_______________

I miljödomstolens avgörande, som är enhälligt, har deltagit rådmannen Ingemar Celander och miljörådet Jerker Marklund samt de sakkunniga ledamöterna Inga-Lisa Svensson och Jörgen Hanaeus.