MÖD 2008:46

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2007-11-09 i mål nr M 1616-07 och M 1953-07, se bilaga A

KLAGANDEN

1. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 Stockholm

Ombud: kammarrådet G.E.

2. Hallstahammars kommun, Box 506, 734 27 Hallstahammar

3. Strömsholms Kanalaktiebolag, 556001-2238, c/o Hallstahammars kommun, Box 506, 734 27 Hallstahammar

Ombud för 2 och 3: Advokaten V.D.

Ombud för 3: R.G.

MOTPARTMälarenergi Vattenkraft AB, 556016-6018Box 14, 721 03 Västerås

Ombud: Advokaten M.W.

SAKENAnsökan om tillstånd till utrivning av dammanläggningar vid Bruksfallet och Bultfallet i Kolbäcksån, Hallstahammars kommun m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Med upphävande av miljödomstolens deldom utom såvitt avser förordnandena om prövningsavgift och rättegångskostnader lämnar Miljööverdomstolen Mälarenergi Vattenkraft AB:s ansökan i sin helhet utan bifall.

2. Mälarenergi Vattenkraft AB ska utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till

a, Hallstahammars kommun med 86 150 kr avseende ombudsarvode,

b, Strömsholms Kanalaktiebolag med 46 363 kr, varav 26 363 kr avser ombudsarvode till R.G. och 20 000 kr avser ombudsarvode till V.D. och

c, Kammarkollegiet med 35 295 kr, varav 33 600 avser ombudsarvode,

allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

______________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet, Hallstahammars kommun och Strömsholms Kanalaktiebolag (klagandena) har yrkat att Miljööverdomstolen ska lämna Mälarenergi Vattenkraft AB:s ansökningar om tillstånd att utriva dammanläggningarna vid Bruksfallet och Bultfallet i Hallstahammars kommun samt om upphävande av de vattenhushållningsbestämmelser som rör Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen utan bifall.

Mälarenergi Vattenkraft AB (bolaget) har motsatt sig yrkandena.

Klagandena har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling och syn i Hallstahammar.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i huvudsak åberopat vad dom tidigare har anförts vid miljödomstolen och tillagt i huvudsak följande.

Kammarkollegiet

I fråga om utrivningar har en innehavare av en vattenanläggning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken som huvudregel rätt till utrivning. Det finns dock undantag till denna regel. I och med att tillstånd gavs för Hallstahammars kraftverk kom dammanläggningarna vid Bultfallet och Bruksfallet att förlora sin ursprungliga användning som kraftverksdammar och fick istället betydelse som skadeförebyggande åtgärder för att åstadkomma spegeldammar. Dessa spegeldammar hade en avgörande betydelse för bedömning av vattenföretagets tillåtlighet. Dammarna i fråga byggdes dessutom om för att bl.a. öka avbördningsförmågan. Tillståndshavaren, i det här fallet bolaget, kan endast ändra ett skadeförebyggande villkor i samband med att nytt tillstånd med nya villkor söks eller i samband med en omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken. Med hänsyn till det skadeförebyggande villkorets betydelse och omfattning är dock angivet lagrum inte tillämpligt i förevarande mål.

Utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken får endast ske om det inte medför skada på människor eller på miljön. De delar av dammanläggningarna som bolaget inte avser att riva ut kommer i framtiden kräva underhåll.

Hallstahammars kommun och Strömsholms Kanalaktiebolag

Det är inte möjligt att separera prövningen av ansökan om utrivning av dammanläggningarna och ansökan om omprövning av vattenhushållningsbestämmelserna på det sätt som miljödomstolen har gjort. Enligt tillståndet för Hallstahammars kraftverk utgör vattenhushållningsbestämmelserna skadeförebyggande åtgärder och dammanläggningarna är en nödvändig förutsättning för att uppfylla de skadeförebyggande åtgärderna. Rätten till utrivning av dammanläggningarna vid Bultfallet och Bruksfallet ska således prövas som en del i ansökan om omprövning av vattenhushållningsbestämmelserna. Med hänsyn till dammanläggningarnas och vattenhushållningsbestämmelsernas betydelse är dock 24 kap. 8 § miljöbalken inte tillämpligt och villkoren kan därför endast ändras i samband med en ny ansökan om tillstånd för Hallstahammars kraftverk.

Det föreligger dessutom en särskild överenskommelse mellan bolaget och Hallstahammars kommun innebärande bl.a. ett vidmakthållande av de skadeförebygganden åtgärderna. Det är möjligt att avtala om rätten till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken. Parternas överenskommelse inför Vattenöverdomstolen, enligt vilken bolaget påtagit sig en skyldighet, gäller således på samma sätt som ett civilrättsligt avtal.

Mälarenergi Vattenkraft AB

Bolaget och Hallstahammars kommun har inte träffat något avtal som påverkar bolagets rätt att riva ut dammanläggningarna vid Bruksfallet och Bultfallet. Enligt 11 kap. 19 § miljöbalken har bolaget en ovillkorlig rätt att riva ut en vattenanläggning i ytvatten. Med vattenanläggning avses enligt 11 kap. 3 § miljöbalken en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet. Dammanläggningarna vid Bultfallet och Bruksfallet byggdes lång tid före Hallstahammars kraftverk. Tillståndet för Hallstahammars kraftverk påverkar därför inte bolagets rätt att riva ut dammanläggningar som tillkommit genom en annan vattenverksamhet.

Eftersom dammanläggningarnas funktion inte kommer att bevaras, är det inte fråga om en partiell utrivning. Bolaget har i egenskap av ägare till dammanläggningarna därför inte något underhållsansvar för de delar av anläggningarna som lämnas kvar i åfåran efter att utrivning skett.

Vattentappningen genom den överst belägna dammen, Trångforsdammen, som bevaras, kommer att förbli oförändrad. Detta medför att flödet i Kolbäcksån inte ändras. Minimivattenavföringen på sträckan ändras således inte.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Vattendomstolen lämnade år 1987 bolaget tillstånd att anlägga Hallstahammars nya kraftverk. Tillståndet omfattade också driften av dammarna för Bruksfallets och Bultfallets kraftstationer. Som en del av vattenhushållningsbestämmelserna reglerades användningen av dessa dammar. Syftet med denna reglering var att dammarna skulle hålla uppe vattennivån i Kolbäcksån och därigenom åstadkomma s.k. spegeldammar. Detta ansågs viktigt för att bevara den gamla bruksmiljön. Dammarnas ursprungliga betydelse för kraftproduktion kom således att ersättas av dess vattenreglerande funktion för bruksmiljön. De fick därigenom som Kammarkollegiet och Hallstahammars kommun påpekat en skadereglerande funktion.

Eftersom dammarnas bestånd reglerats i tillståndet för kraftverket finns det inte någon ovillkorlig rätt till utrivning av dessa så länge verksamheten vid kraftverket fortgår. Bolagets ansökan i den delen kan således inte bifallas. En grundläggande rättslig förutsättning för att dammarna ska få rivas ut eller deras funktion ändras är att bestämmelserna i Vattendomstolens tillståndsdom först upphävs eller ändras på ett sådant sätt att dammarna inte längre behövs för det syfte som de ska tillgodose. En villkorsändring prövas enligt reglering i 24 kap. 8 § miljöbalken eller efter prövning av en ny tillståndsansökan för Hallstahammars kraftverk.

Bolaget har utformat sin talan så, att eftersom en ovillkorlig rätt till utrivning enligt bolaget föreligger, ska också för de två dammarna tillämpliga vattenhushållningsbestämmelser ändras med stöd av 24 kap. 8 § miljöbalken. Eftersom det enligt ovan inte föreligger en sådan ovillkorlig rätt till utrivning, kan en omprövning av villkoren för Hallstahammars kraftverk inte ske på de av bolaget angivna grunderna. Någon ansökan om nytt eller ändrat tillstånd för Hallstahammars kraftverk är inte föremål för prövning i detta mål.

Bolagets ansökan ska således lämnas utan bifall.

Vid denna utgång ska bolaget ersätta Kammarkollegiet, Hallstahammars kommun och Strömsholms Kanalaktiebolag för dess rättegångskostnader vid Miljööverdomstolen. Om beloppen råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2009-01-20

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Henrik Runeson och tf. hovrättsassessorn Henrik Nilsson, referent. Enhälligt

_____________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDEMälarenergi Vattenkraft AB, 556016-6018, Box 14, 721 03 VÄSTERÅS

Ombud: advokaten M.W.

SAKENAnsökan om tillstånd till utrivning av dammanläggningar vid Bruksfallet och Bultfallet i Kolbäcksån inom Hallstahammars kommun, Västmanlands län, m.m.

AO: 125 Avd i miljöboken: IBruksfallsdammen Koordinater (RT90) x: 6611510 y: 1522680Bultfallsdammen -”- x: 6611130 y: 1522780

_____________

DOMSLUT

Tillstånd och upphävande av vattenhushållningsbestämmelser

Miljödomstolens lämnar med stöd av 11 kap. 19 § miljöbalken sökanden tillstånd

att utriva dammanläggningarna vid Bruksfallet och Bultfallet i Kolbäcksån inom Hallstahammars kommun,

att utföra skadeförebyggande eller -förhindrande åtgärder,

att lägga ut och ta bort tillfälliga fångdammar,

samt att tillfälligt under byggnadstiden underskrida gällande minimitappning.

Miljödomstolen upphäver med stöd av 24 kap. 8 § miljöbalken de bestämmelser om ”Vattenhushållning och kontroll” som rör dammarna vid Bruksfallet och Bultfallet i punkterna 1, 5 och 7 i Stockholms tingsrätts, avd 9, vattendomstolen, dom 1987-09-25, DVA 55, respektive Svea hovrätts, Vattenöverdomstolen, dom 1988-07-19, DTV 24, med tillstånd till Hallstahammars kraftverk i Kolbäcksån.

Villkor

1. Tillståndet till utrivning av dammanläggningarna gäller endast i förening med att sökanden utför ändamålsenliga skadeförebyggande eller -förhindrande åtgärder enligt ansökan och denna dom.

2. Arbetena som tillståndet omfattar skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden har anfört i ansökningshandlingen, i övriga handlingar och ritningar samt i övrigt anfört och åtagit sig.

3. Sökanden skall i största möjliga utsträckning, efter samråd med tillsynsmyndigheten, på ett miljömässigt godtagbart sätt omhänderta eller återvinna, skrot och annat icke önskvärt material i åfåran.

4. Sökanden skall i syfte att hindra grumling nedströms i ån under arbetets genomförande vidta de förebyggande åtgärder som behövs och redovisa planerade åtgärder till tillsynsmyndigheten innan arbetena genomförs. Grumlande arbeten skall undvikas under perioden för fisklek, 1 april - 1 juni.

5. Kontrollprogram skall upprättas och inges till tillsynsmyndigheten innan arbetet påbörjas.

6. För att minska risken för transport av förorenat slam skall sökanden tillämpa en ”försiktig reglering” med mjuka flödesvariationer då vatten åter släpps på i åfåran.

Prövotid

Sökanden skall under en tid av fem (5) år från dagen för denna dom följa effekterna av de skadeförebyggande eller -förhindrande åtgärderna. Senast sex (6) månader efter prövotidens utgång skall sökanden till miljödomstolen redovisa erfarenheterna av dessa åtgärder med en utvärdering av trösklarnas funktion och hållbarhet samt växtetablering. Dessutom skall sökanden lämna besked om behov av fler trösklar och andra kompletterande åtgärder, inklusive betydelsen av en ökad minimivattenföring.

Arbetstid

De arbeten som medgetts i denna dom skall vara utförda senast fem (5) år från dagen för denna dom. Tillståndet förfaller om sökanden inte iakttar bestämmelsen om arbetstid. Om förlängning av arbetstiden föreskrivs i 24 kap. 2 § andra stycket miljöbalken.

Oförutsedd skada

Om den vattenverksamhet som avses med tillståndet medför skador, som miljödomstolen inte har förutsett, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk skall för att få tas upp till prövning framställas till miljödomstolen inom fem (5) år från utgången av den arbetstid som har bestämts.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i ansökan ingående miljökonsekvensbeskrivningen.

Prövningsavgiften

Miljödomstolen fastställer prövningsavgiften slutligt i mål M 1616-07 till femtontusen (15 000) kr och i mål M 1953-07 till ettusenfemhundra (1 500) kr. Avgifterna har betalats.

Verkställighet

Miljödomstolen förordnar att tillståndet samt meddelat avsteg från omprövade vattenhushållningsbestämmelser får, på villkor som anges i 22 kap. 28 § första stycket miljöbalken, tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

Rättegångskostnader

1. Sökanden skall ersätta Hallstahammars kommun för rättegångskostnader med etthundratusenåttahundra (100 800) kr, varav 97 000 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnt belopp från denna dag tills betalning sker.

2. Sökanden skall ersätta Strömsholms Kanalaktiebolag för rättegångskostnader med sjuttiosjutusen (77 000) kr, varav 30 000 kr avseende ombudsarvode till R.G. och 47 000 kr ombudsarvode till V.D., jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnt belopp från denna dag tills betalning sker.

______________

BAKGRUND

På en sträcka av ca 2 km i Kolbäcksån inom Hallstahammars tätort var tidigare fyra vattenkraftverk i drift med tillhörande dammbyggnader och andra anläggningar. Kraftverken benämndes uppströms ifrån räknat Trångfors, Bruksfallets, Bultfallets och Norrkvarns kraftverk. Vattenkraften i ån på samma sträcka utnyttjades även vid Trångfors smedja. Sträckans sammanlagda fallhöjd är ca 30 m.

I denna del av Kolbäcksån har också andra intressen gjort sig gällande. Som exempel på detta redovisas följande. Vatten från ån avleds till den sedan länge anlagda Strömsholms kanal som är belägen väster om och parallellt med den angivna åsträckan. ”Strömsholms kanal, Kolbäcksån” bedömdes enligt Länsstyrelsens i Västmanlands län registerblad i januari 1987 vara av riksintresse för friluftslivet enligt 2 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen). Vidare förklarade länsstyrelsen i beslut 1990-04-09 Strömsholms kanal på aktuell sträcka i Hallstahammars kommun för byggnadsminne enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och uttalade att ”Strömsholms farled med kanal och bruksmiljöer utgör områden av riksintresse (K7) för kulturminnesvården”. I området söder om åsträckan inrättade länsstyrelsen i oktober 1983 Sörkvarnsforsens naturreservat, vilket sedermera bedömts vara av riksintresse för naturvården.

När det åter gäller utnyttjandet av vattenkraften i åsträckan medförde Stockholms tingsrätts, avd 9, vattendomstolen, dom 1987-09-25, DVA 55 en skillnad i förhållande till vad som hade gällt förut. I domen fick Aktiebolaget Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, som ägde de tidigare uppräknade fyra kraftverken, tillstånd att anlägga Hallstahammars kraftverk öster om åfåran. Kraftverket är utbyggt för en vattenföring om 60 m3/s. När det togs i drift år 1990 ersatte det Trångfors, Bruksfallets, Bultfallets och Norrkvarns kraftverk.

I samband med tillstånd att anlägga Hallstahammars kraftverk meddelades Aktiebolaget Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning också tillstånd ”att för driften av det nya kraftverket” använda bl.a. dammbyggnaden för Trångfors kraftverk samt ”dels dammarna för Bruksfallets och Norrkvarns kraftverk med därtill hörande utskov, dels dammen för Bultfallets kraftstation med därtill hörande utskov, intagskanal och kraftstation”.

1987 års tillståndsdom överklagades av kommunen och Kammarkollegiet. Efter en förlikningsöverenskommelse mellan parterna blev den dock gällande med viss ändring av bestämmelserna om ”Vattenhushållning och kontroll”. I samband med stadsfästelse av förlikningsöverenskommelsen förordnades sålunda i Svea hovrätts, Vattenöverdomstolen, dom 1988-07-19, DTV 24, följande enligt vad parterna hade enats om.

”1. Sökanden skall genom dammarna vid Trångfors, Bruksfallet, Bultfallet och Norrkvarn framsläppa följande minimivattenföringar:

Tid Minimivattenföring m3/s1/4 - 15/12 316/12 - 23/12 0,524/12 - 2/1 33/1 - 31/3 0,5

För minimivattenföringen 0,5 m3/s skall prövotid gälla för en tid av fem år, räknat fr o m det kalenderskifte som inträffar närmast efter kraftverkets idrifttagande.

För prövotiden skall parterna jämte företrädare för länsstyrelsens naturvårdsenhet enas om ett provtagningsprogram till syfte att se om tappningen är tillräcklig för flora och fauna. Tvist beträffande provtagningsprogrammet skall hänskjutas till vattendomstolen för avgörande.

2. Den under punkt 2 i vattendomstolens dom föreskrivna skyldigheten för sökanden att framsläppa vatten genom Trångfors kraftstation skall kunna genomföras 10 dygn under året med högst 1 m3/s och då ske utom ramen för angivna minimivattenföringar samt skall ske efter anvisning från kommunen inom tid då tappningen enl. 1 ovan uppgår till 3 m3/s. Även tappningen genom Trångfors smedja skall ske efter anvisning från kommunen.”

Utöver detta hade redan vattendomstolen i 1987 års tillstånd till Hallstahammars kraftverk föreskrivit bl.a. följande bestämmelser om ”Vattenhushållning och kontroll”:

”/- - - - - -/

5. Såvitt på skötseln av dammarna beror skall sökanden tillse att dämningsgränserna så långt det är praktiskt möjligt hålls på nivån +41,00 m vid Bruksfallet, på nivån +36,65 m vid Bultfallet samt på nivån +32,38 m vid Norrkvarn. Avvikelser ifrån nämnda nivåer får icke ske i någon omfattning av nämnvärd betydelse. Vid exceptionella flöden med vattenföringar överstigande dammarnas avbördningsförmåga skall samtliga utskov i dammarna vara helt öppna.

/- - - - - -/

7. Det åligger sökanden att tillse att dammarna vid Trångfors, Bruksfallet, Bultfallet och Norrkvarn finns en vid vardera dammen uppsatt vattenståndsskala med dämningsgränsen tydligt markerad.”

I Stockholms tingsrätts, avd 9, vattendomstolen, dom 1998-03-26, DVA 13, förklarades prövotiden enligt den ovan redovisade villkorspunkten 1 avslutad och gällande minimivattenföring, dvs. minst 0,5 m3/s, fastställdes.

I anslutning till tillståndsprövningen av Hallstahammars kraftverk upplät Aktiebolaget Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning genom avtal med Bulten Automotive AB, Kanthal AB och Fundia Bright Bar AB rätt till vattenbortledning från Kolbäcksån inom den aktuella fallsträckan. Vattenintaget till Kanthal AB är beläget uppströms Bruksfallets dammbyggnad medan vattenintagen till de övriga bolagen, numera Finnveden Bulten Hallstahammar AB respektive Ovako Hallstahammar AB, är belägna nedströms Bultfallet.

Bruksfallets kraftstation revs år 1989 enligt tillstånd men dess dammbyggnader finns kvar. De gamla kraftstationerna vid Trångfors, Bultfallet och Norrkvarn har också bibehållits liksom även dessa kraftverks dammbyggnader.

YRKANDEN M.M.

Mälarenergi Vattenkraft AB, med förutvarande firma Aktiebolaget Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, fortsättningsvis benämnt sökanden eller bolaget, har i mål M 1616-07 yrkat miljödomstolens tillstånd

att utriva Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen med tillhörande anläggningar,

att utföra skadeförebyggande eller -förhindrande åtgärder,

att lägga ut och ta bort fångdammar,

samt att underskrida gällande minimitappning under byggnadstiden,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med i ansökan lämnade beskrivningar och ritningar.

I mål M 1953-07 har bolaget omprövningsvis yrkat att miljödomstolen skall upphäva de vattenhushållningsbestämmelser som rör Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen.

Bolaget har med avseende utrivningsarbetena och övriga arbeten i vatten yrkat en arbetstid om fem år samt föreslagit att tiden för anmälan av anspråk på grund av oförutsedd skada bestäms till fem år.

Slutligen har bolaget yrkat förordnande om att få ta i anspråk givet tillstånd till utrivning samt göra avsteg från omprövade vattenhushållningsbestämmelser utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

Målen handlades från början vid Stockholms tingsrätts, avd 9, miljödomstolen, under målnummer M 15474-05 respektive M 21299-06. Sedan miljödomstolen flyttats till Nacka tingsrätt handläggs målen med nya målnummer. Miljödomstolen har beslutat om gemensam handläggning av målen.

BOLAGETS ANSÖKNINGAR

I ansökningarna har bolaget anfört sammanfattningsvis följande.

Bakgrund till ansökningarna, planförhållanden m.m.

En eventuell utrivning av Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen har diskuterats flera år. Grunden för diskussionen har varit det omfattande arbetet med att tillvarata och utveckla de naturvärden som finns i och kring Kolbäcksån samt önskemål att ta bort strukturer som inte används. Utrivningen av dammarna är således ett led i naturvårdsarbetet i Hallstahammars kommun. Verksamheten syftar till att återställa åsträckan till ursprungligt skick, återskapa en levande forsmiljö i Hallstahammar och även återskapa den historiska bruksmiljön. - Ett ytterligare skäl för bolagets avsikt att utriva dammarna är att uppnå bättre dammsäkerhet, genom att ta bort anläggningar som är begränsande sektorer i vattendraget.

När dammarna utrivits kommer vattnet att strömma fritt i Bruksfallet och Bultfallet, varför såväl bestämmelserna om minsta tappning som bestämmelser om vattennivåer inte fyller någon funktion. De till Bruks- och Bultfallsdammen knutna vattenhushållningsbestämmelserna skall därför upphävas.

Området är detaljplanelagt. Några planhinder för utrivning finns inte.

Sakägare

Fastigheter som eventuellt berörs av dammutrivningen har redovisats i särskild sakägarförteckning som bilagts ansökningshandlingen. Utrivning bedöms inte påverka några byggnader inom aktuellt område. Skulle påverkan ske får det bedömas som oförutsedd skada. Fiskeklubben Atletfiskarna arrenderar aktuell sträcka av Kolbäcksån.

Hydrologiska förhållanden

I ansökan till vattendomstolen 1986 för Hallstahammars kraftverk redovisas följande karakteristiska oreglerade vattenföringar i Kolbäcksån vid Hallstahammar.

Högsta högvattenföring 193 m3/sMedelhögvattenföring 92 m3/sMedelvattenföring 27 m3/sVattenföring med 50% varaktighet 21 m3/sVattenföring med 75% varaktighet 14,7 m3/sMedellågvattenföring 4,9 m3/sLägsta lågvattenföring 2,2 m3/s

Vattenföringen reglerades 1958. Den totala årsregleringsvolymen uppgår till 180 Mm3 vilket motsvarar 21 % regleringsgrad.

En frekvensanalys medelst Gumbel på årshögsta dygnsmedelvattenföringar för SMHI:s station 61-50116 Hallstahammar har utförts för åren 1918 - 2001. Resultaten av denna visar att årsseriens fem högsta årshögsta är:

År 1977 221 m3/s 1966 198 m3/s 1924 193 m3/s 2000 184 m3/s 1959 166 m3/s

Teknisk beskrivning

Utrivning

Utrivningen av dammarna innefattar demontering, rivning, borttransportering och deponering alternativt återanvändning av konstruktionsdelar från luckor, brobanor, dammbyggnad samt delar av stationsfundament. Ett antal uppmurade dammpelare av stenblock samt den gamla stationsbyggnaden vid Bultfallet kvarlämnas med hänsyn till framtida kulturintressen. Stenpelare som vid rivningen uppdagas vara i dåligt skick kommer att plockas ner till en lägre höjd för att inte utgöra någon risk för personskada.

Utrivning kommer så lång möjligt att ske i torrhet. För utrivning i vattenväg kommer s.k. miljömaskiner att användas. Utrivet material kommer att hanteras olika beroende på klassifikation, t.ex. kommer deponeringsbart material att läggs i container för transport till deponeringsplats. Stenmaterial från och kring de gamla stationslägena/dammarna kommer så långt möjligt att återanvändas för uppbyggnad av naturliga trösklar, samt till biotopåterställande åtgärder i ån. Vid behov anläggs fångdamm eller annan tätande konstruktion.

Trösklar

Vid utrivningen föreslås att två lägre trösklar placeras i anslutning till nuvarande dammlägen samt att en tröskel placeras vid Rallvagnsbron. Trösklarna vid utskoven vid Bruksfallet och Bultfallet utförs av befintliga block i skiborden, anpassade i höjd till skibordens överkant. För att underlätta fiskvandring görs en fördjupning i skibordet genom att vissa block avlägsnas. Även vid Rallvagnsbron anläggs en enklare låg tröskel av natursten med en höjd av högst 0,2 m. För att trygga fiskvandring vid mycket låga flöden förses tröskeln i huvudgrenen med en fördjupning i mitten.

Kylvattenintag

Utrivningen av dammen vid Bruksfallet påverkar det nuvarande vattenintaget till Kanthal AB. Sökanden avser kompensera för denna förlust genom att lägga en ny kylvattenledning från intaget vid Trångfors gamla kraftstation till befintlig vattenavledningsanläggning vid Bruksfallet. Vattenledningen dimensioneras för att vid anslutningspunkt till befintlig anläggning leverera ett konstant flöde på minst 2 m3/tim. En gallerkonstruktion samt avstängningsventil monteras vid kylvattenintaget vid Trångfors gamla kraftstation. Nedstignings/montagebrunn för anslutning till befintlig kylvattenledning placeras vid sidan av promenadstig. Alternativt sker kylvattenanslutning till befintlig pump i betongbrunn mellan Bruksfallets damm och promenadstig. Förslaget åskådliggörs på ritning K00:06:40, bilaga 10 till utrivningsansökan.

Vattenintagen nedströms Bultfallet påverkas inte eftersom dämningen vid Norrkvarnsdammen bibehålls.

Miljökonsekvensbeskrivning

Utrivningen av Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen kommer att innebära att ån återgår till ursprungligt tillstånd med nya forspartier och med mellanliggande sel.

Detta innebär en generell avsänkning på sträckan upp till Trångforsdammen. Vattennivåerna kommer, beroende på vattenföring, att bli lägre än under nuvarande förhållanden. För att mildra omställningen från ett uppdämt vatten till ett naturligt vattendrag, föreslås att trösklar/förträngningar utförs för att skapa naturligt omväxlande strömförhållanden i ån och för att hålla upp vattennivån på en något högre nivå än som skulle bli fallet under opåverkade förhållanden. Trösklarna utformas så att rörligheten för den akvatiska faunans underlättas.

Skadeförebyggande åtgärder

För att bibehålla större selområden utförs trösklar i enlighet med vad som redovisats i teknisk beskrivning och skadeförebyggande åtgärder rörande trösklar. Vattenförsörjningen till Kanthal säkras genom ny vattenledning från intagskanalen till Trångfors gamla kraftstation.

Förslag till skadeförebyggande åtgärder i vattenmiljön

För att anpassa vattenmiljön till gällande minimitappning föreslås att följande åtgärder genomförs:

- Vid Bruksfallsdammen anläggs en tröskel vid läget för nuvarande damm i enlighet med teknisk beskrivning i ansökan. Åtgärder för att underlätta fiskvandring vidtas i tröskeln.

- För att förbättra tillgängligheten och skapa en utsiktspunkt mot strömsträckan från tröskeln vid Bruksfallet bibehålles broplatta och stenpelare vid kraftstationen.

- Uppströms Bruksfallet genomförs vid behov vissa mindre biotopjusterande åtgärder med hjälp av de block som finns på platsen.

- Vid Rallvagnsbron och vid intagskanalen till Bultfallet uppförs några lägre trösklar (ca 0,2 meter höga) i natursten med syfte att fördela minimitappningen. mellan tre olika grenar i enlighet med den tekniska beskrivningen.

- Vid behov genomförs vissa biotopjusterande åtgärder uppströms Rallvagnsbron med hjälp av befintlig natursten.

- För att minska risken för erosion och läckage av tungmetaller från områden med finare sediment nedströms Rallvagnsbron utläggs vid behov erosionsskyddande block på känsliga områden. Sedimentlagren bibehålles i övrigt så intakta som möjligt.

- Vid Bultfallsdammen anläggs en tröskel vid läget för nuvarande damm i enlighet med teknisk beskrivning i ansökan. Åtgärder för att underlätta fiskvandring vidtas i tröskeln.

Förslag till kulturminnesbevarande åtgärder

- Samtliga äldre erosionsskyddande strandskoningar efter stränderna mellan Bruksfallet och Norrkvarnsdammen byggda av natursten eller huggna block bevaras intakta.

- Kulturhistoriska lämningar i ån i form av stenfundament, slagghögar, stenkistor, delar av rälsbanor lämnas kvar i nuvarande skick.

- Skibordet i block av sten vid Bruksfallsdammens vänstra del, bevaras med undantag för att en fördjupning anordnas för att möjliggöra fiskvandring.

- Två av dammstöden i block vid Bruksfallsdammens vänstra del bevaras under förutsättning att de inte är skadade.

- Vid Bruksfallet behålls nedre delen av den längsgående delen av dammen, byggd av stenblock, under förutsättning att kvalitén är tillräckligt god.

- Kraftstationsbyggnaden vid Bultfallet bibehålles.

- Vid Bultfallet bevaras delar av dammstöd och skibord i block av sten under förutsättning att kvalitén är tillräckligt bra. Preliminärt beräknas att delar av de fyra mittersta dammstöden skall kunna bevaras, liksom nedre delarna av skibordet i sten.

Skadeförebyggande åtgärder under byggnadstid

Grumlande arbeten - För att minimera inverkan av grumlanden arbeten på vårlekande fisk föreslås att arbeten som berör finare sediment om möjligt inte genomförs under perioden 1/4 - 1/6.

Hantering av miljöfarligt avfall - Det rivningsmaterial som inte kan återanvändas på plats kommer att deponeras på godkänd deponi.

Sökanden kommer att ställa krav på entreprenören så att denna fullgör sina plikter avseende risker för oljespill, förvaring av petroleumprodukter, hantering av avfall etc.

Kontrollprogram

För att följa inverkan av grumlingar under byggnadstid föreslås att ett kontrollprogram upprättas i samråd med Hallstahammar kommun. Kontrollprogrammet föreslås omfatta provtagning för grumlighetsmätning på fyra lokaler.

1) Referenslokal uppströms arbetsområdet.

2) Lokal inom arbetsområdet nedströms Bruksfallet

3) Lokal inom arbetsområdet nedströms Bultfallet

4) Lokal i Sörkvarnforsen

Avgifter, arbetstid och verkställighetsförordnande

Den faktiska arbetstiden beräknas till fyra månader. För att säkerställa att arbetet får minsta möjliga inverkan på omgivningen hemställs om en arbetstid på fem år.

Vattenverksamheten är inte av sådan natur att bygdeavgift skall utgå.

Ansökt vattenverksamhet syftar till att förbättra betingelserna för akvatiskt liv i nu aktuell sträcka av ån. Någon skada på befintlig fiskfauna bedöms inte uppkomma vare sig under byggnadstiden eller under åns fortsatta, överblickbara, existens. Förhållanden kommer i stället att generellt förbättras. Detta innebär att ingen fiskeavgift skall utgå.

Utrivningen av Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen är en del i ett omfattande miljöarbete som bolaget bedriver och som är efterfrågat och önskvärt. Det är av stor betydelse att delar av detta naturvårdsarbete inte i onödan försenas. Det är vidare angeläget att kunna utnyttja de delar av året då låg vattenföring råder för att genomföra grumlande arbeten.

SYNPUNKTER

Naturvårdsverket har avstått från att yttra sig i målen.

Kammarkollegiet har, som dess inställning får förstås, bestritt bifall till ansökningarna. Till stöd för sin inställning har kollegiet anfört i huvudsak följande:

Kolbäcksån i de delar som rinner genom Hallstahammars tätort har i förening med den industriella miljön ett högt kulturhistoriskt värde. Riksantikvarieämbetet har klassat Strömsholms kanalmiljö som kulturmiljövärde av riksintresse enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen. Länsstyrelsen har vidare förklarat området i fråga som riksintresse för det rörliga friluftslivet. Det må dock påpekas att det just är kulturmiljön som är av intresse för friluftslivet. Vid angivna förhållanden måste dessa kulturvärden äga företräde framför de möjliga naturvärden som skulle följa på en utrivning av dammarna. Utrivningen berör vidare centrala delar av Hallstahammars tätort och särskilt avseende bör fästas till kommunens inställning i frågan. I Kolbäcksån finns ingen fiskart som är beroende av strömmande vatten. Ett borttagande av dammarna ger begränsade möjligheter för andra fiskslag att ta sig till området i fråga och med hänsyn till den sannolika negativa förändringen av landskap kan starkt ifrågasättas om det är en fördel ur naturvårdssynpunkt. Utan relativt omfattande och regelbundna vegetationsbekämpande åtgärder kommer stora delar av åfåran att växa igen. För att ett borttagande av dammarna skall upplevas som ett närmande mot naturliga förhållanden krävs enligt kollegiets uppfattning betydligt mera vatten i ån. Bruksfallsdammen och Bultfallsdammen är enligt kollegiet av vitalt intresse för att förstå hur den industriella miljön fungerat.

Sökanden har ingen ovillkorlig rätt till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken. Med vattenanläggning avses i nämnda paragraf samtliga anläggningar som varit en förutsättning för tillståndet i fråga. Utrivningsinstitutet kan inte tillämpas partiellt för dammarna. I samband med tillståndsprövningen av Hallstahammars kraftverk valde sökanden att presentera ett förslag i vilket ett bibehållande av dammarna utgjorde en del. Detta har rimligen - åtminstone hitintills - medfört besparingar då befintliga anläggningar kunde användas i skadeförebyggande syfte. Det är vidare tveksamt om Hallstahammars kraftverk kommit till utförande utan dessa åtgärder. Det rimmar illa med den ursprungliga avsikten att nu när dammarna kräver underhåll begära utrivning av desamma.

Sökandens förslag om trösklar och tröskelhöjd står inte i samklang med det kulturhistoriska bevarandeintresset för den industriella miljön. Det är inte främst den akvatiska miljön som är intressant. Det finns ingen fiskart i Kolbäcksån som är beroende av strömmande vatten. Ett bevarande av den kulturhistoriska miljön innebär också fördelar ur landskapsbildssynpunkt och därmed även för naturvården. Det är fråga om en miljö mitt i ett samhälle och det kräver särskild hänsyn.

Den sökta villkorsomprövningen är inte möjlig enligt 24 kap. 8 § miljöbalken. Det är helt nödvändigt med bestämmelser om minsta tappning. Mycket talar för att en högre minimitappning behövs om tillstånd till utrivning av dammarna meddelas. Det är inte heller självklart att dammarna kan utrivas utan att några andra vattenståndshöjande åtgärder vidtas.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har, som dess inställning slutligen angetts, förklarat sig dela Kammarkollegiets uppfattning att ett bibehållande av båda dammarna är av grundläggande betydelse för förståelsen av den industriella miljön, att kulturvärdena i detta fall ligger till grund för utpekandet även som riksintresse för friluftslivet och att kulturvärdena därför måste äga företräde framför de möjliga naturvärden som skulle följa på en utrivning.

Härutöver har RAÄ anfört bl.a. följande. De industrihistoriska anläggningarna längs Kolbäcksåns sträckning genom Hallstahammar utgör en kulturmiljö av högt värde och vissa av dem ligger också inom den av länsstyrelsen år 2003 reviderade avgränsningen av riksintresset för kulturmiljövård, Strömsholms kanal. RAÄ bedömer efter att studerat förhållandena på plats och efter att tagit del av den video som framställts av sökanden att en utrivning av dammarna skulle förändra det industrihistoriska landskapet på ett sätt som skulle bli helt förödande för dess kulturvärden. En sådan åtgärd skulle tveklöst innebära påtaglig skada på riksintresset Strömsholms kanal, även om dammarna och kraftverken inte uttryckligen nämns i värdebeskrivningen för detta. Nu gällande förslag att i viss utsträckning behålla fasta dammdelar som lämningar från den industriella epoken bedömer RAÄ efter att ha studerat förhållandena på plats som helt otillräckligt.

En utrivning av enbart Bruksfallsdammen skulle ge mera begränsat negativ effekt på kulturmiljön och kunde enligt RAÄ:s uppfattning vara ett möjligt kompromissalternativ med hänsyn till att dammen synbarligen är i dåligt skick. Den lägre vattenföring uppströms som skulle bli resultatet skulle göra det svårare att förstå den historiska betydelsen av Trångfors kraftverk, men skulle inte leda till den totala omvandling av landskapet och den industrihistoriska miljön som skulle bli följden av en rivning av Bultfallsdammen. Argumenten för en sådan kompromisslösning är enbart ekonomiska.

Fiskeriverket har tillstyrkt bifall till ansökningarna och anfört bl.a. följande. Det är positivt att naturliknande strömvattensmiljöer återskapas i Kolbäcksån vid Hallstahammar. Det är angeläget att framtida flöden genom forsområdena kan följa en så naturlig vattenregim som möjligt. Säkerställande av naturliga minimiflöden, som gynnar strömvattenfaunan i forsområdena, bör utgöra en viktig del i planerade åtgärder. Angivna skyddsåtgärder bör komma till utförande. Det är viktigt att eventuella metallföroreningar i sedimenten inte sprids och påverkar miljö och fauna i vattensystemet. Grumlande arbeten bör minimeras och, som sökanden angett, utföras under en period med låg vattenföring i ån. Grumlande arbeten bör om möjligt helt undvikas under perioden för fisklek under våren, 1/4 - 1/6. Lösa sedimentavlagringar i dammarna, som riskerar att sköljas med åns flöde, bör skyddas eller eventuellt tas bort på lämpligt sätt i samband med arbetena.

Beträffande yrkandet om möjlighet att underskrida minimitappning under byggnadstiden är det angeläget att det inte sker omfattande torrläggningar i åfåran.

Ett kontrollprogram, med syfte att följa inverkan på vattenmiljön, bör komma till utförande såsom anges i ansökningshandlingarna. Omfattning och frekvens på provtagningar bör planläggas av sökanden i samråd med Hallstahammars kommun.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, miljöenheten, har bestritt bifall till ansökningarna och huvudsakligen anfört: En utrivning av dammarna påverkar kraftigt åsträckans miljö från kultur- och natursynpunkt samt rent estetiskt. Vattenmängderna kommer att minska vilket leder till att vattenspeglarna i ån kommer att minska avsevärt. Avsänkningen medför att stora ytor av nuvarande näringsrik åbotten torrläggs vilket sannolikt kommer att gynna en påtaglig igenväxning av årummet som helhet. Vattendomstolen fäste särskild vikt vid att bibehålla dammarnas vattenhållande funktion så att miljön skall bibehållas trots att dammarna inte fyller någon funktion för vattenkraften. Från naturvårdssynpunkt är det positivt att riva dammarna. En sådan åtgärd rekonstruerar i stor utsträckning forsmiljön från tidigt 1900-tal vilket provavsänkningen också indikerade.

En totalutrivning av dammarna kommer dock att påverka riktintresset för kulturmiljövård mycket negativt. Förutsättningarna minskar för förståelsen av hur den tidigare bruksmiljön såg ut och fungerade. Hallstahammar berövas därmed en betydande del av sin moderna samtidshistoria. Åtgärden är inte förenlig med att värna det riksintresse som bruksmiljön utgör.

Hallstahammars kommun, företrädd av advokaten Viveca Dahlin, har bestritt bifall till ansökningarna. Kommunen har också förklarat att den inte är beredd att överta underhållsskyldigheten för dammbyggnaderna. Under alla förhållanden har kommunen bestritt yrkandet om verkställighetsförordnande samt gjort gällande att tiden för anmälan av anspråk på grund av oförutsedd skada skall bestämmas till 20 år.

Till stöd för sin inställning har kommunen sammanfattningsvis anfört följande.

Det görs för det första gällande att bolaget saknar rätt till utrivning av dammarna eftersom de fungerar som skadeförebyggande åtgärder i 1987 års tillstånd till verksamheten vid Hallstahammars kraftverk. Ett bifall till bolagets utrivningsansökan skulle medföra att villkoren för driften av Hallstahammars kraftverk inte längre är uppfyllda. För det andra hävdas att bolaget inte kan bryta den civilrättsliga överenskommelse som träffades mellan kommunen och dåvarande Aktiebolaget Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning inför Vattenöverdomstolens dom 1988-07-19. Det finns ett behov av dammanläggningarna för att kunna uppfylla avtalsvillkoret mot kommunen. Kommun ansluter sig, för det tredje, till Kammarkollegiets inställning, att det inte föreligger någon rätt till partiell utrivning. Vattenanläggningen Hallstahammars kraftverk innefattar dessa dammar som prövades 1987. Kommun anser, för det fjärde, att en utrivning påverkar riksintresset för kulturmiljön på ett icke acceptabelt sätt. Hela vattenföretaget från 1987 måste i sådant fall prövas enligt miljöbalkens regler, bl.a. för att bedöma om det finns några andra vattenståndshöjande åtgärder som måste vidtas. - Kommunen hävdar i likhet med Kammarkollegiet att skäl saknas till omprövning av vattenhushållningsbestämmelserna enligt 24 kap 8 § miljöbalken. Dammarna fungerar som skadeförebyggande åtgärder och i med att dessa skall vara kvar finns det inte heller skäl att ändra på dessa bestämmelser. Vidare är bolaget även i detta avseende bundet av det civilrättsliga avtalet. Liksom Kammarkollegiet menar kommunen, att det till och med kan finnas behov av högre minimitappning om dammarna tas bort, vilket i sig är ett skäl till att man inte skall ta bort minimitappningsdelen.

Strömsholms Kanalaktiebolag, företrätt av kommunjuristen Richard Grün och advokaten Viveca Dahlin, har redovisat samma inställning till ansökningarna som kommunen. Kanalbolaget har till stöd för sin inställning instämt i vad kommunen har anfört samt tillagt i huvudsak följande.

Sökanden har inte utrett skaderisken på ett korrekt vis och den riskbedömning som gjorts är för svag med beaktande av att Strömsholms kanalanläggning, såsom en byggnadsminnesförklarad anläggning, överhuvudtaget inte får skadas eller påverkas. Berörda ”dammar och broar” bör inte få rivas bort utan istället skall de rustas upp till god standard.

I detta fall räcker inte en hänvisning till bestämmelserna om oförutsedd skada eftersom ett genombrott på kanalvallen aldrig går att ersätta med kronor och ören. Sökanden måste under alla omständigheter utfästa sig att hålla kanalbolaget skadeslöst.

Transportverksamhet som inte utförs på östra sidan av Kolbäcksån, borttagandet av övergången på Bruksfallsdammen samt den ökade igenväxningen står i strid med och kan skada riksintresset för det rörliga friluftslivet.

Eventuella transporter på grusvägen mellan kanalen och Kolbäcksån kan med olämpligt val av transportfordon t.ex. orsaka vibrationsskador. Sökanden får inte ta i anspråk grusvägen inom fastigheterna Frössvi 1:4 och 4:2 för transporter till och från arbetsområdet utan att avtal träffats med kanalbolaget.

Framtida underhåll av strandlinjerna med tillhörande stensättningar, vilka idag utgör fastighetsgräns, blir problematisk och kommer att kräva fortlöpande röjningar och annat underhåll. Det förutsätts att sökanden tar tydligt ansvars för detta.

Miljönämnden i Hallstahammars kommun har tillstyrkt ansökan under följande förutsättningar:

1. Antal trösklar samt deras funktion och hållbarhet bör sättas på prövotid. Prövotiden i denna fråga bör avslutas med utvärdering och förslag till kompletterande åtgärder. Vid behov bör även en höjning av minimitappningen 0,5 m3/s vintertid övervägas.

2. Vegetationsetableringen bör följas upp en tid efter rivningen. Utvärdering och förslag till eventuella åtgärder bör redovisas.

3. Skrot och annat icke önskvärt material i åfåran bör i största möjliga utsträckning städas bort.

4. Under projektets genomförandetid bör förebyggande åtgärder vidtas mot grumling nedströms i ån.

5. Kontrollprogram bör upprättas innan något arbete påbörjas.

6. Plan för hur uppkomna avfallsfraktioner omhändertas bör upprättas.

7. Åtgärder får ej vidtas som kan bringa rörelse av förorenat bottenslam vilket kan innebära risk för dricksvattenkvalitén vid råvattenfiltrering nedströms ån eller påverkan på grundvattnet.

Nämnden har härutöver anfört bl.a. följande.

Den längre sträcka med strömmande vatten som nu erhålls kan få höga värden för rekreation, fiske och friluftsliv. Vidare ökar de biologiska värdena, även om vandringshinder för vattenlevande organismer finns både upp- och nedströms. - Anläggande av trösklar i åfåran är en viktig del i arbete med biotopvård. Fler trösklar bör kunna anläggas på sträckan uppströms Bultfallsdammen till strax ovan Rallvagnsbron där åfåran är bred och flack. - Blottlagda bottnar, särskilt på östra delen av sträckan Bultfallsdammen-Rallvagnsbron, kan behöva behandlas särskilt av miljömässiga och estetiska skäl. Vegetationsetableringen bör följas upp i ett kontrollprogram för en tid efter rivningen. I övrigt kan det vara lämpligt att hålla förhöjda eller terrasserade strandplan till skydd mot högre flöden vid delar av forssträckor, exempelvis norr om Rallvagnsbron på den västra stranden. - Det aktuella området tillsammans med Sörkvarnforsen och närliggande del av Strömsholms kanal har stor potential för naturvård, kultur, rekreation och turism. En plan bör utarbetas under medverkan av bl.a. bolaget och kommunen för utveckling av områdets ”slumrande” värden.

Såsom det redovisats är det små risker med föroreningar lagrade i sediment inom aktuell sträcka. Volymen av sediment är liten, då sträckan till övervägande del har bottenstruktur som en strömsträcka med grus, sten och block. Endast på smärre partier har sediment lagrats med ett måttligt innehåll av metaller. Beräkningar med relativt högt flöde och teoretisk total uppslamning visar på små till måttliga risker för effekter på livet i ån. Behov av bortforsling föreligger inte heller då vegetation kommer att binda en del samt en del kommer att omlagras. - Anläggande av trösklar med en höjd av 0,3 m ser i huvudsak bra ut även om mer inslag av stora block oregelbundet placerade i åfåran vore önskvärt. Konstgjorda trösklar, även de med lägre höjd, verkar dämmande och därmed stoppande för drivande föremål. Drivande material är inte helt till nackdel då både omsättning av näringsämnen och spridning av organismer sker delvis med hjälp av detta. Risk för ansamling av drivande föremål finns alltid vid dammkrön. Med relativt låga trösklar såsom föreslås i ansökan kommer genomspolning att kunna ske vid högre flöden och därmed viss självrensning till nedströms liggande damm. - Stora block av varierande storlek skulle ge mer naturlig utformning och större variation i miljön. Bättre skuggning fås på större yta, vilket är av betydelse för organismer både mot predatorer och mot solvärme. Alltför likartad utformning av trösklar ger ett mindre naturligt intryck och därmed mindre intressanta miljöer för både betraktare och potentiella kolonisatörer (organismer).

Finnveden Bulten Hallstahammar AB, Kanthal AB och Ovako Hallstahammar AB har inte motsatt sig ansökningarna, men erinrat om det oundgängliga behovet av kylvatten för produktionsprocessen i sådan mängd samt med sådan kvalitet och temperatur som de har tillförsäkrats genom tidigare ingångna avtal om rätt till vattenbortledning från Kolbäcksån.

Hallstahammars naturskyddsförening och Älvräddarnas samorganisation har tillstyrkt godkännande av miljökonsekvensbeskrivningen. Organisationerna har vidare tillstyrkt bifall till utrivningsansökan, men uttalat att det finns behov av en högre minimivattenföring än den som nu gäller samt, med avseende på ansökan om upphävande av vattenhushållningsbestämmelserna, ifrågasatt om inte tappningsbestämmelserna vid Trångfors kraftstation också borde ändras inom ramen för den prövning som nu sker. Samorganisationen har framfört som sin inställning att utrivningsansökan skulle kunna bifallas med villkor om en minimivattenföring på 3 m3/s under hela året utom vid lågvattentillrinning sommartid. - Enligt båda organisationerna är det mycket positivt från naturvårdssynpunkt, och leder inte till någon skada på kulturmiljön eller Strömholms kanal, att riva dammbyggnaderna. Organisationerna har även uttalat att sökanden presenterat godtagbara förslag med trösklar och biotopåterställning samt att Sörkvarnforsens naturreservat knappast påverkas av de bottenarbeten som kommer att utföras för att återskapa en levande strömmiljö. Naturskyddsföreningen har också påpekat att passage över forsområdet finns vid Trångfors och med Rallvagnsbron strax uppströms Bultfallet samt understrukit att rivningen av dammbyggnaderna skapar bättre förutsättningar för en framtida fiskvandring från Mälaren.

Stiftelsen för Trångfors smedja och Svedvi-Berg hembygdsförening har avstyrkt bifall till utrivningsansökan med upplysning om bl.a. att organisationerna ideellt restaurerar den gamla smedjan vid Trångfors och genomför industriminnesvandringar på bägge sidor om forsen. Organisationerna har även lämnat ett flertal förslag till åtgärder för att höja områdets värde och tillgänglighet.

BEMÖTANDE

Sökanden har anfört sammanfattningsvis följande.

11 kap. 19 § miljöbalken ger anläggningsägaren en ovillkorliga rätt att disponera över sin egendom, genom att riva ut den. Begäran om utrivning skall bifallas, såvida ingen berättigad övertar underhållsskyldigheten. Aktuell sträcka av Kolbäcksån var strömmande ända fram till 1900-talet och även efter uppförandet av de fyra äldre strömkraftverken. Nuvarande situation med konstgjorda vattenspeglar har funnits i knappt tjugo år. Det stämmer inte överens med syftet för Sörkvarnsfors naturreservat som avser att bevara en levande forsmiljö med dess biologiska värden. Sökanden har, för att tillgodose kulturhistoriska värden, sparat en hel kraftstation, Trångfors kraftstation. Kostnaden för underhåll och reparation av Bruks- och Bultfallsdammarna har beräknats till cirka nio miljoner kronor. En rivning kostar ca 2,7 miljoner kronor.

Flera av de positiva remissinstanserna har påtalat behovet av uppröjning av löst skrot i älvfåran, något som sökanden kommer att ombesörja, såvida inte ägare till skrotet kan identifieras. Större lämningar från tidigare industriell verksamhet bedöms ha kulturintresse och kommer därför att få kvarbli.

Sökanden skall, i enlighet med åtagande i ansökan, upprätta kontrollprogram avseende grumling. Arbetet skall bedrivas så att grumlingen blir så liten som praktiskt möjligt.

Miljönämnden i Hallstahammar har satt upp sex punkter som villkor för sitt tillstyrkande. Sökanden medger att beakta dessa sex villkorspunkter, men begär att prövotiden skall löpa under arbetstiden.

Vattennivån vid Norrkvarnsdammen påverkas inte av vattenverksamheten utan ger bättre förutsättningar för bortledning av vatten för kylning. Sökanden kommer självfallet att följa gällande avtal om rätt till vattenbortledning.

Angående yttrandet från Stiftelsen för Trångfors smedja skall sägas att sökanden redan i betydande utsträckning frivilligt bidragit till bevarande av den historiska miljön runt ån, t.ex. genom att rusta upp Rallvangsbron.

När det gäller Strömsholms Kanal vidhålls vad som anförts tidigare.

RÄTTEGÅNGSKOSTNADER

Hallstahammars kommun har yrkat ersättning för rättegångskostnader i målen med sammanlagt 100 800 kr. Av detta belopp avser 97 000 kr kommunens kostnad för ombudsarbete under 48,5 timmar à 2 000 kr och utlägg om 3 800 kr. - Strömsholms Kanalaktiebolag har yrkat sammanlagt 77 000 kr, varav 30 000 kr avser kostnaden för Richard Grüns ombudsarbete och 47 000 kr kostnaden för Viveca Dahlins ombudsarbete under 23,5 timmar à 2 000 kr.

Sökanden har yttrat sig över kostnadsyrkandena såsom de framställdes före viss avslutande skriftväxling. Härvid har sökanden medgett att ersätta kommunens kostnader för utlägg om 3 800 kr. När det gäller kommunens kostnader för Viveca Dahlins ombudsarbete har sökanden vitsordat timkostnadsnivån men sagt sig bara kunna medge ett belopp motsvarande arbete under högst 40 timmar ”för båda målen”. Utöver detta har sökanden inte framfört någon erinran mot kanalbolagets kostnadsyrkande.

HÖJDSYSTEM

Som fixpunkt föreslås lantmäteriets höjdfix, belägen på höger sida av intagskanalen till det nya kraftverket med höjden +53,0405 i RH 00, se ansökningshandlingarna, fixpunktsbeskrivning jämte karta, bilaga 2.

DOMSKÄL

Förutsättningar för målens prövning

Miljödomstolen bedömer, med hänsyn bl.a. till redogörelsen i nästa avsnitt om handläggningen av målen, att det i förevarande fall föreligger synnerliga skäl enligt 22 kap. 21 § miljöbalken att meddela ett avgörande i målen utan ny huvudförhandling.

Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB)

Av handlingarna framgår att bolagets ansökan om tillstånd till utrivning av dammanläggningarna vid Bruksfallet och Bultfallet föregicks av en samrådsprocess. Ansökan som sedermera ingavs till miljödomstolen innehöll en MKB. Under remissbehandlingen och vid miljödomstolens huvudförhandling i oktober 2006 framfördes synpunkter på den föreliggande utredningen. Vid överväganden därefter av frågan om MKB:n skulle kunna godkännas konstaterade miljödomstolen att behov förelåg av kompletteringar i vissa specifika hänseenden och fann att sökanden måste ges tillfälle att inom viss tid komplettera MKB:n.

Kompletteringsföreläggande till bolaget utfärdades den 19 december 2006 med avvisningsäventyr. Bolaget besvarade i februari 2007 domstolens kompletteringsföreläggande. Därefter har det kompletterande materialet varit föremål för skriftväxling.

När det nu gäller att ta ställning till om MKB:n kan godkännas finner miljödomstolen inledningsvis att sökanden har genomfört föreskrivet samråd och i övrigt iakttagit vad som kan krävas beträffande MKB-processen enligt 6 kap.miljöbalken. Myndigheter och andra berörda har i vederbörlig ordning före tillståndsansökan och under handläggningen vid miljödomstolen medgetts tillfälle att lämna synpunkter med anledning av den verksamhet som ansökan avser. I detta sammanhang skall noteras att MKB:n avses tjäna som beslutsunderlag för prövning av tillstånd till sagda verksamhet. Som sökanden har påpekat finns inget formellt krav på en MKB i fråga om upphävande av de vattenhushållningsbestämmelser för Hallstahammars kraftverk som är till knutna de aktuella dammbyggnaderna. I sistnämnt avseende kan naturligtvis MKB:n i målet om utrivning av dammbyggnaderna utgöra beslutsunderlag.

Av 6 kap. 7 § miljöbalken framgår vilka krav som gäller om MKB:ns innehåll. I detta fall kan bolagets MKB, med kompletteringar som miljödomstolen har begärt, anses uppfylla kraven i 6 kap.miljöbalken med avseende på såväl samrådsförfarandet som beskrivningen av verksamhetens konsekvenser för miljön. En annan sak är att det i samband med tillståndsbedömningen får övervägas om MKB:n, såsom det beslutsunderlag den är avsedd att vara, skall räknas bolaget till nackdel i något hänseende. MKB:n som sådan bedöms sålunda väsentligen kunna tjäna som underlag för den miljökonsekvensbedömning som ansökningarna föranleder. Följaktligen skall bolagets MKB nu godkännas.

Utgångspunkter för prövningen

Utrivning

I 11 kap. 19 § miljöbalken föreskrivs att tillstånd enligt balken alltid skall lämnas till utrivning av en vattenanläggning i ytvatten, om inte förordnande meddelas enligt 20 § i samma kapitel. Sistnämnd paragraf innehåller bestämmelser om möjligheter för exempelvis staten eller en kommun att till skydd för allmänna intressen ta över underhållsansvaret för en vattenanläggning i ytvatten som ägaren eller annan underhållsskyldig vill riva ut. Med vattenanläggning avses enligt 11 kap. 3 § miljöbalken en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen.

Utrivning av en vattenanläggning i ytvatten är enligt definitionen i 11 kap. 2 § 1 miljöbalken en vattenverksamhet som normalt är underkastad tillståndsplikt. Balkens allmänna bestämmelser om förutsättningar för tillstånd till vattenverksamhet, bl.a. tillåtlighetsbestämmelser i de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap., skulle alltså utan särregler gälla också för utrivning. 11 kap. 19 § miljöbalken utgör dock en särskild tillåtlighetsregel och som framgår av paragrafen kan tillstånd till utrivning endast vägras om någon annan får överta ansvaret för anläggningen.

De grunder som Kammarkollegiet, kommunen och kanalbolaget har åberopat primärt till stöd för att sökanden skall nekas tillstånd till utrivning av dammanläggningarna vid Bruksfallet och Bultfallet har det gemensamt att de inte utgår från utrivningsobjekten som sådana. Dessa grunder utgår istället från vattenverksamheten vid Hallstahammars kraftverk. I målet har kommunen och kanalbolaget även hävdat att ansökan om upphävande av de vattenhushållningsbestämmelser som anknyter till nämnda dammanläggningar skall prövas före utrivningsansökan.

Med anledning av detta finner miljödomstolen här skäl att uttala följande. Dammanläggningarna vid Bruksfallet och Bultfallet uppfördes långt innan Hallstahammars kraftverk och med stöd av särskilda vattenrättsliga tillstånd. Det är inte tillståndet till Hallstahammars kraftverk som grundar sökandens underhållsskyldighet för dammanläggningarna. Var och en av dammanläggningarna torde dessutom vara att bedöma som särskilda vattenanläggningar enligt definitionen i 11 kap. 3 § miljöbalken. Med den klara utformning som 11 kap. 19 § miljöbalken har, och då ingen behörig har anmält intresse av att ta över underhållet för dammanläggningarna, finner miljödomstolen inget hinder mot att pröva utrivningsansökan utan avseende på att bolaget även ansökt om upphävande av de ifrågavarande vattenhushållningsbestämmelserna.

Kammarkollegiets, kommunens och kanalbolagets sekundära grunder, liksom RAÄ:s och länsstyrelsens grunder till stöd för inställningen i fråga om utrivningsansökan, har avseende på det förhållandet att området bedömts vara av riksintresse för kulturmiljövården och friluftslivet. I och för sig lär det numera troligtvis kunna anses fastlagt att området är av riksintresse i angivna hänseenden (jfr bl.a. prop. 1997/98:45, del 1 sid. 242 om den distinktion som gäller i fråga om ett område bedöms vara eller faktiskt är av riksintresse). Det kan dock inte inverka på tillämpningen av den klara och exklusiva tillåtlighetsregeln i 11 kap. 19 § miljöbalken i annat avseende än vad som gäller sättet och villkoren för utrivningen.

Upphävande av vattenhushållningsbestämmelserna

I 24 kap. 8 § miljöbalken regleras förutsättningarna att upphäva eller ändra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom efter tillståndshavarens ansökan. Enligt paragrafen får villkoret upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.

Övrigt

Omläggningen av kylvattenintaget till Kanthal AB innefattar moment som möjligen är att hänföra till vattenverksamhet. Miljödomstolen har dock inte uppfattat ansökan så att en prövning begärs i denna del. Bolagets redovisning av åtgärder beträffande kylvattenintaget tar bara sikte på behovet av kompensation med avseende på frågan om tillstånd till utrivning (jfr 31 kap. 19 § miljöbalken). I den bemärkelsen har redovisningen visserligen betydelse, men bolaget har att på eget ansvar överväga om miljörättslig prövning behövs för de planerade åtgärderna. För klarhetens skull understryker alltså miljödomstolen att dessa åtgärder inte omfattas av förevarande tillståndsprövning.

Tillstånd och villkor

De ifrågavarande dammanläggningarna uppfördes ursprungligen i syfte att reglera vattenföringen i Kolbäcksån för utvinning av vattenkraften i Bruksfallet och Bultfallet. De har alltså inte anlagts för att förebygga skador med anledning av Hallstahammars kraftverk. Det lär knappast vara möjligt att genom en civilrättslig överenskommelse av det slag som kommunen och kanalbolaget har åberopat åsidosätta en klar vattenrättslig regel. Bolagets ansökan om utrivning är inte partiell i den bemärkelse som Kammarkollegiet, kommunen och kanalbolaget har gjort gällande. Med dessa konstateranden och med de utgångspunkter som har redovisats i föregående avsnitt finner miljödomstolen inga förutsättningar att neka bolaget det sökta tillståndet till utrivning. Prövningen övergår istället till sättet och villkoren för utrivningen.

Miljödomstolen bedömer, i likhet med de remissorgan som har tillstyrkt bifall till utrivningsansökan, att MKB:n med kompletteringar ger ett fullt godtagbart underlag för att acceptera sökandens förslag i fråga om sättet och villkoren för utrivningen. Vidare finner miljödomstolen att den kommunala miljönämndens synpunkter, vilka sökanden sagt sig kunna beakta, skapar ytterligare garantier för ett upprätthållande och en ändamålsenlig sammanjämkning av de intressen som står mot varandra i detta fall. De skadeförebyggande åtgärder som sökanden har åtagit sig att utföra i anledning av dammbyggnadernas utrivning är således i högsta grad av betydelse och, som miljönämnden har påfordrat, bör effekten av åtgärderna utvärderas under en prövotid för ett ställningstagande till eventuella kompletterande åtgärder. I denna bedömning ligger också det obestridda förhållandet att sökanden vinnlagt sig om att på den aktuella sträckan av Kolbäcksån bevara delar av den industriella miljö som ansetts ha högt kulturhistoriskt värde.

Minimivattenföringen på fallsträckan är under större delen av året 3 m3/s, men begränsad till 0,5 m3/s vintertid. Någon begränsning av vad som gäller i detta avseende ingår, som sökanden har understrukit, inte i ansökan. Det är inte heller formellt möjligt att inom ramen för denna prövning fastställa en ökad minimivattenföring. Emellertid uppfattar miljödomstolen att bolagets inställning till en ändring av minimivattenföringen skulle kunna övervägas i framtiden. Övervägande kring detta bör, som miljönämnden har begärt, ligga i den utvärdering som bolaget gör under en prövotid efter att dammanläggningarna rivits. I den mån det visar sig påkallat att öka minimivattenföringen och bolaget inte självmant initierar frågan ger 24 kap. 5 § miljöbalken numera de allmänna intressena formellt stöd för en omprövning av tillståndet till Hallstahammars kraftverk i denna del.

Miljödomstolen finner således sammantaget att sökt tillstånd skall meddelas med de villkor och det prövotidsförordnande som framgår av domslutet. I detta sammanhang skall sägas att miljödomstolen förutsätter att uppföljningen för prövotidsutredningen omfattar minst en tid om två år och sker i samråd med den kommunala miljönämnden och länsstyrelsen.

Vattenhushållningsbestämmelserna

Mot bakgrund av den bedömning som miljödomstolen har gjort när det gäller utrivningsansökan är det uppenbart att vattenhushållningsbestämmelserna som rör dammarna vid Bruksfallet och Bultfallet inte längre behövs. Därmed föreligger förutsättningar enligt 24 kap. 8 § miljöbalken att upphäva aktuella bestämmelser i denna del.

Arbetstid och oförutsedd skada

Sökandens förslag om arbetstid och om tid för anmälan om oförutsedd skada framstår som välgrundade och skall fastställas i domslutet. I detta sammanhang noteras att det torde ligga i sökandens intresse att skapa starka garantier för att byggnadsminnet Strömsholms kanal inte kommer till skada av de åtgärder som sökanden nu skall utföra. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den utredning som har lagts fram finner miljödomstolen inget skäl att frångå sökandens förslag i dessa delar.

Övriga frågor

Rättegångskostnader

Sökanden, som enligt 25 kap. 2 § miljöbalken skall svara för motparternas rättegångskostnader, har godtagit att ersätta kommunen och kanalbolaget för sådana kostnader. Oenighet råder dock om den kostnad som kommunen och kanalbolaget haft för Viveca Dahlins ombudsarbete. Sökandens invändningar avser uteslutande den tid som åtgått för ombudets arbete på målen.

Ersättning för rättegångskostnad skall enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Med avseende på de mål som nu är aktuella finns ingen anledning betvivla att Viveca Dahlin har utfört ombudsarbete under sammanlagt 72 timmar för sina huvudmäns räkning. När det sedan gäller att bedöma om denna tidsåtgång är rimlig måste enligt miljödomstolen vägas in att olika samhällsintressen står mot varandra i en komplex tvistebild samt att kommunen och kanalbolaget har att bevaka betydelsefulla intressen som avspeglar sig från tiden för tillståndsprövningen av Hallstahammars kraftverk. Mot den bakgrunden får det förmodas och bör även godtas att höga krav ställts på omfattningen av ombudsarbete. Även om den redovisade tidsåtgången kan tyckas ligga i överkant saknas enligt miljödomstolen självklara och påtagliga förhållanden för bedömningen att ombudskostnaden inte varit skäligen påkallad för tillvaratagande av kommunens och kanalbolagets rätt. Deras yrkande om rättegångskostnader skall följaktligen bifallas helt.

Prövningsavgift

Sökanden har inte framfört någon erinran mot de förut bestämda prövningsavgifterna, vilka bedöms som skäliga och nu kan fastställas slutligt.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen finner inte något vägande skäl som talar emot bifall till sökandens begäran om verkställighetsförordnande.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se domsbilaga (MD1)

Överklagande ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha kommit in till miljödomstolen senast den 30 november 2007.

Henrik Löv Bengt Jonsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Henrik Löv, ordförande, och miljörådet Bengt Jonsson samt sakkunniga ledamöterna Berit Goldstein och Monica Jensen. Domen är enhällig.