MÖD 2008:5

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2007-02-16 i mål nr M 876-06, se

bilaga A

KLAGANDE

Vägverket Produktion (VVP), 202100-0639

Box 1008

901 20 Umeå

Ombud: miljöchefen A.L.

MOTPART

Länsstyrelsen i Västerbottens län

901 86 Umeå

SAKEN

Uttag av berg inom fastigheten XX 2:5

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Vägverkets yrkanden under punkterna a) och c) avvisas.

2. Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Västerbottens län beslut den 30 mars 2006 i ärende nr 559-3136-2006 och återförvisar målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vägverket Produktion (Vägverket) har yrkat att Miljööverdomstolen skall besluta att

a) bevilja Vägverket tillstånd att anlägga en mer ändamålsenlig vändplan på toppen av berget utan ytterligare kontakter med tillsynsmyndigheter än den inlämnade krossanmälan till aktuell kommun,

b) helt friklassa bergmassorna från täkttillståndsplikt,

c) eventuellt överskott på grusmaterial fritt kan användas i deras egen entreprenadverksamhet alternativt får säljas till andra entreprenörer utan restriktioner.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har bestritt ändring. För det fall att miljödomstolens dom ändras till Vägverkets fördel har länsstyrelsen yrkat att samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken skall ske. Länsstyrelsen har vidare yrkat att Naturvårdsverket bör beredas tillfälle att yttra sig i målet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen fört sin talan på i huvudsak samma sätt som redovisats i miljödomstolens dom med följande tillägg och förtydliganden.

Vägverket

Ett sämre alternativ till den planerade vändplanen är att bygga ut den nedre vändplanen för att där tillämpa öppen hantering av saltinblandad sand med mer spill av sand och salt till omgivande miljö som följd. Som exempel kan nämnas att öppen hantering kräver en högre saltinblandning från i dag ca 15 kg/ton till ca 20 kg/ton då bergrummet håller sanden torrare och dessutom magasinerar en del värme som även det är positivt ur frysningssynpunkt. En fortsatt användning av bergrummet är därför det bästa ur resurssynpunkt både då det gäller spill av sand och utlakning av salt. Minimerandet av saltanvändning harmoniserar också med intentionerna i grundvattendirektivet som håller på att implementeras i svensk rätt, där andemeningen är att diffus spridning av kemikalier som kan påverka yt- och grundvatten ska minimeras.

Att det uppkommer ett överskott av berg vid utökandet av vändplanen kan inte ges någon avgörande rättslig betydelse. Att därför kräva täkttillstånd för ett oundvikligt överskott från verksamhet som enligt förarbetena inte ens ska räknas in i täktbegreppet anser Vägverket vara helt orimligt i sammanhanget.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen vidhåller att Vägverket inte kan anses ha visat att berguttag i planerad omfattning är oundvikligen nödvändigt för att åstadkomma en effektiv användning av silon. Länsstyrelsen vidhåller också att storleken på bergöverskottet kan ha viss betydelse vid bedömningen av om uttaget innebär täktverksamhet. Länsstyrelsen anser att Vägverket inte uppfyllt beviskraven enligt 2 kap. 6 § miljöbalken att för sin verksamhet välja en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet skall kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen anser inte att det finns skäl att i målet inhämta Naturvårdsverkets yttrande.

Den fråga som skall avgöras i målet är huruvida det berguttag som Vägverket planerar att göra inom fastigheten X 2:5 i Vindelns kommun skall anses vara tillståndspliktig täktverksamhet enligt miljöbalken. Av Vägverkets yrkanden rör endast yrkandet b) den aktuella frågan. Yrkandena a) och c) har framställts först i Miljööverdomstolen. Eftersom dessa yrkanden inte varit föremål för underinstansernas bedömning skall dessa avvisas.

I målet har inte förekommit några omständigheter som ger anledning att ifrågasätta riktigheten av Vägverkets uppgifter. Med hänsyn härtill finner Miljööverdomstolen att det av dessa uppgifter framgår att det huvudsakliga och primära syftet med det planerade berguttaget är att anordna en mer ändamålsenlig vändplan på den aktuella platsen. Uttaget av berg kan följaktligen inte anses utgöra tillståndspliktig täktverksamhet.

(Jfr Miljööverdomstolens dom 2003-05-27 i mål nr M 9095-02, MÖD 2003:55, och Miljööverdomstolens dom 2004-12-29 i mål nr M 3683-03, MÖD 2004:14).

Underinstansernas avgöranden skall således undanröjas och målet visas åter till länsstyrelsen för fortsatt prövning av Vägverkets anmälan om samråd.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt.

_____________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Vägverket Produktion

Box 1008

901 20 Umeå

MOTPART

Länsstyrelsen i Västerbottens län

901 86 Umeå

ÖVERKLAGAT BESLUT

Beslut av Länsstyrelsen i Västerbottens län den 30 mars 2006 i ärende

nr 559-3136-2006, se bilaga 1

SAKEN

Uttag av berg inom fastigheten XX 2:5

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet

_____________

BAKGRUND

Vägverket Produktion (fortsättningsvis VVP) inkom till länsstyrelsen med en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avseende ett planerat uttag av berg inom fastigheten XX 2:5. Efter en revidering från Vägverkets sida kom anmälan att avse 18 550 ton berg. Enligt Vägverket skulle uttaget uppkomma i samband med anläggandet av en ny vändplan.

YRKANDE

VVP har yrkat att miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och meddelar att uttag av material som sker vid anläggandet av vändplanen inte utgör täktverksamhet samt att materialet i fråga kan användas fritt utan ytterligare anmälningar än tidigare inlämnad krossanmälan.

Länsstyrelsen har bestridit VVP:s yrkande.

UTVECKLANDE AV TALAN M.M.

VVP har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. VVP behöver anlägga en vändplan för att på ett effektivt sätt kunna försörja sin sandsilo med material och en ny brytning av väg, enligt länsstyrelsens motivering av sitt beslut, ändrar inte på den frågan då silon fylls på toppen av berget och behovet av att kunna vända fordon kvarstår. VVP har för avsikt att krossa upp allt överskottsberg istället för att anlägga en sidotipp med bergmassor. Förfarandet är att tillämpa miljöbalkens hushållningsprincip. Att se till att överblivet material kan komma till användning har definitivt inte med täktbegreppet att göra, eftersom det primära syftet med verksamheten inte är att bedriva uttag av berg utan att bygga en yta där deras fordon kan vända. Vändplanen är nödvändig för att sandsilon skall kunna fortsätta drivas på ett effektivt sätt. Vändplanen är motiverad då både ekonomiska och miljömässiga skäl (mindre utsläpp av växthusgaser) talar för att den bör anläggas. Anläggandet av vändplanen får därför anses vara den huvudsakliga, överordnade verksamheten. VVP ställer sig frågande till länsstyrelsens förslag att bryta ny väg då det redan finns en befintlig väg upp på toppen. Vägen som sådan är inte problemet utan det är behovet av att kunna vända lastbil med släp på toppen så att arbetet kan bedrivas rationellt som är huvudfrågan.

Länsstyrelsen har i yttranden anfört huvudsakligen följande. VVP har inte visat att planerat berguttag dels är oundvikligt för effektiv drift av sandsilon, dels huvudsakligen sker för annat ändamål än att nyttiggöra materialet. Driften av sandsilon på platsen har pågått under lång tid och kan därmed anses vara effektiv. VVP bemöter inte länsstyrelsens förslag att anlägga en vägslinga runt bergstoppen med minimala skärningar, i huvudsak byggd med massbalans, som alternativ till att anlägga en vändplan med ett berguttag med minst 7 000 m³ som massöverskott. VVP:s exempel på materialtransport på 33 km till sandsilon, som ger verksamhetsutövaren stora ekonomiska fördelar kopplade till berguttaget, är godtyckligt valt. För närvarande finns fyra täkter med giltiga täkttillstånd på väsentligt kortare avstånd från sandsilon. - Vid besiktning den 5 juni 2006 hade anläggandet av en ny vändplan med plats för lagring av grusmaterial påbörjats uppe på berget, just nedanför den bergstopp som VVP vill spränga bort. Förutsättningarna för att utöka denna nya vändplan är mycket goda utan några materialuttag. Detta innebär att motivet för att göra berguttaget ytterligare försvagas. Användningen av den nya vändplanen för materialupplag och vändning av fordon innebär en mycket kort transport med lastmaskin för påfyllnad av sandsilon, c:a 50 meter. Det planerade berguttaget skulle innebära ett betydande ingrepp i ett geologiskt s.k. flyggberg med intakt bergstopp. Planerat uttag betyder att bergstoppen helt tas bort vilket skulle få stor betydelse för landskapsbilden.

DOMSKÄL

Det krävs som huvudregel tillstånd för en täkt som inte avser markinnehavarens husbehov enligt 9 kap. 6 § miljöbalken och förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt bilagan till denna förordning. En grundläggande fråga blir därmed om VVP:s planerade uttag i samband med anläggandet av den planerade vändplanen utgör en täkt i miljöbalkens mening.

I motiven till den tidigare gällande naturvårdslagen definierades begreppet täkt som arbetsföretag som primärt syftar till att nyttiggöra det uttagna materialet, antingen genom direkt försäljning eller inom företagarens övriga verksamhet. Uttag som huvudsakligen sker för att bereda plats för annan verksamhet utgör däremot inte täkt enligt motiven. Till täkt räknas således inte skärningar för vägbyggen, sprängning av tunnlar, bergrum, husgrunder och diken eller grävningar för dammbyggen och andra större arbetsföretag. Däremot torde s.k. sidotag vid vägbyggen som täkt ha omfattats av tillståndstvånget. (SOU 1962:36 s. 294 och prop.1964:148 s. 74, se också Jonzon m.fl., Naturvårdslagen - en kommentar, 3 uppl. 1988 s. 139).

Lagstiftaren synes inte ha åsyftat någon förändring i och med införandet av miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 2, s. 145 ff.).

Enligt miljööverdomstolens praxis bör täktbegreppet ges en ganska extensiv tolkning och det måste, för att ett uttag skall falla utanför täktbestämmelserna, krävas att det uppgivna primära syftet med arbetsföretaget verkligen framstår som huvudsakligt och överordnat. Det får således anses vara fråga om en täkt, när brytningen i mer än ringa mån anpassas till själva uttaget och nyttiggörandet av materialet och inte i allt väsentligt styrs av vad som behövs inom ramen för det samlade arbetsföretaget. Vidare måste det enligt miljööverdomstolen läggas på verksamhetsutövaren att visa att uttaget huvudsakligen sker för ett annat ändamål än att nyttiggöra materialet, trots att de yttre betingelserna för en täkt är för handen. Omfattningen av uttaget kan därvid vägas in i bevisprövningen, men kan inte i sig ges någon avgörande rättslig betydelse. Inte heller kan enbart den omständigheten att uttaget material inte används eller läggs upp inom fastigheten utan fraktas från denna utgöra grund för att betrakta verksamheten som tillståndspliktig täktverksamhet (jfr. Miljööverdomstolens domar den 27 maj 2003 i mål

M 9095-02 och den 29 december 2004 i mål M 3683-03).

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Det är verksamhetsutövaren, VVP, som har att visa att det anmälda uttaget huvudsakligen skall ske för ett annat ändamål än att nyttiggöra materialet, trots att de yttre betingelserna för en täkt är för handen. Länsstyrelsen har bl.a. invänt att det föreligger andra alternativ för att uppnå syftet att skapa möjlighet för VVP:s fordon, att vända som inte innebär något materialuttag av betydelse. Mot bakgrund härav och vad som i övrigt framkommit i målet finner miljödomstolen att VVP inte har kunnat visa att det i målet planerade uttaget av berg är nödvändigt för att bereda plats för en vändplan. VVP:s uttag av berg i samband med att anlägga den enligt anmälan planerade vändplanen vore därför att anse som en täkt i miljöbalkens mening, varför Länsstyrelsen har haft fog för att avvisa VVP:s anmälan om samråd enl. 12 kap. 6 § miljöbalken.

På grund av det anförda skall överklagandet avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande skall ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, senast den 9 mars 2007 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Nils-Gunnar Elisson Jerker Marklund

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Nils-Gunnar Elisson och miljörådet Jerker Marklund. Föredragande har varit beredningsjuristen Linda Lundgren.