MÖD 2009:12

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2006-11-01 i mål nr M 11189-05, se bilaga A

1. KLAGANDE OCH MOTPART till 2

Nordkalk AB, 556073-4054

Box 901

731 29 Köping

Ombud: Advokaten M.L.

2. KLAGANDE OCH MOTPART till 1

Köpings kommun, miljönämnden

731 85 Köping

Ombud: G.N.

3. MOTPART till 1

Länsstyrelsen i Västmanlands län

721 86 Västerås

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till fortsatt drift av anläggning för framställning av kalkprodukter med möjlighet att utnyttja flera bränsleslag för uppvärmning av kalkugn, däribland avfallsprodukterna utsorterat plastavfall och konverterad eldningsolja, allt inom Köpings kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut enligt följande.

1. Vidareförädling av bränd kalk får uppgå till högst 50 000 ton släckt kalk per år.

2. Texten närmast under rubriken Uppskjutna frågor ersätts av följande text.

Frågan om vilka villkor som slutligt ska gälla beträffande utsläpp till luft från kalkugnen skjuts upp. Bolaget ska genomföra följande utredningar.

3. I var och en av punkterna U1 och U2 införs efter första meningen följande text: Utredningarna ska grundas på drift både med och utan avfall som bränsle.

4. Ett nytt utredningsvillkor, U3, föreskrivs.

U3. Bolaget ska genomföra utredningar så att utsläppsvärden för samförbränning enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28) kan bestämmas.

Bolaget ska inom två år efter lagakraftvunnen dom redovisa förslag till slutligt villkor med de värden på Kproc som ska tillämpas enligt Naturvårdsverkets föreskrifter.

5. De provisoriska föreskrifterna P1 och P2 upphävs och istället införs följande provisoriska föreskrift.

P1. Vid tillämpningen av samförbränningsformeln i Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (2002:28) bilaga 2, gäller följande värden för Kproc.

förorening Kproc

mg/Nm3, torr gas, 10 % O2

stoft 50

CO 100

TOC 10

HCl 30

SO2 600

NOx 1000

Som K för samförbränning gäller följande värden. Värdena avser medelvärden under provtid.

förorening K

mg/Nm3, torr gas, 10 % O2

HF 1

Sb + As + Pb + Cr + Co + Cu + Mn + Ni + V 0,5

6. Villkorspunkterna 3, 6, 7 och 8 upphävs; utsläppen till luft från kalkugnen regleras genom Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (2002:28) bilaga 2, samförbränningsformeln samt bilaga 2.3.

7. Villkorspunkten 12 ska ha följande nya lydelse.

12. Buller från anläggningen ska begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än

- 55 dB(A) dagtid kl. 07.00 - 18.00

- 50 dB(A) kvällstid kl. 18.00 - 22.00

- 45 dB(A) nattetid kl. 22.00 - 07.00

Ovan angivna begränsningsvärden ska kontrolleras genom närfältsmätningar och beräkningar. Ekvivalentvärdena ska beräknas för de tidsperioder som anges ovan. Kontroll ska ske så snart det skett förändringar i verksamheten som kan medföra ökade bullernivåer, dock minst en gång vart tredje år.

Den momentana ljudnivån nattetid får högst uppgå till 55 dB(A) vid bostäder.

Tillkommande anläggningar och utrustningar ska konstrueras så att ljudnivåerna för var och en av dessa klarar nivåerna för nyetablerad industri.

________________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nordkalk AB (bolaget) har yrkat att miljödomstolens dom ändras enligt följande.

- Begränsningen i tillståndet rörande högsta mängden av bränd kalk som får vidareförädlas till släckt kalk upphävs eller, i andra hand, produktionsvolymen för släckt kalk begränsas till 50 000 ton per år.

- Villkor 3 får följande tillägg.

Utsläppet av stoft via rökgaser från ugnen får, då drift utan avfall sker som riktvärde och månadsmedelvärde inte överskrida 30 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2.

- I första hand att villkor 12 om att tillkommande anläggningar och utrustningar ska konstrueras så att ljudnivåerna för nyetablerad industri innehålls upphävs. I andra hand att sista stycket i villkor 12 förtydligas enligt följande. Tillkommande anläggningar och utrustningar ska konstrueras så att ljudnivåerna för nyetablerad industri innehålls med avseende på respektive ny anläggning eller utrustning.

Köpings kommun, miljönämnden, har yrkat att miljödomstolens dom ändras på följande sätt.

- Uppskjutna frågor, och tillhörande utredningsvillkor, gällande slutliga villkor för kväveoxider och svaveldioxid ska gälla oaktat om avfall förbränns eller inte och inte endast då förbränning sker utan avfall. Detta innebär att slutliga villkor efter prövotiden ska fastställas för anläggningen som helhet även om avfall bränns.

- Texten i villkor 6 och 7 ändras så att det i hänvisningen framgår att Naturvårdsverkets föreskrift om avfallsförbränning, NFS 2002:28, bilaga 2.1, gäller anläggningen som helhet oaktat bränslemix.

- Villkor 12 ersätts av ett utredningsvillkor med följande lydelse. Bolaget ska senast två år efter lagakraftvunnen dom ska redovisa teknik, kostnader och förslag för att vid närmaste bostäder kunna innehålla

- 50 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

- 45 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

- 40 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

- Den momentana ljudnivån nattetid får högst uppgå till 55 dB(A).

Till dess bullervillkoret blivit slutligt bestämt ska följande gälla vid närmaste bostäder.

- 50 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

- 45 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

- 45 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

- Den momentana ljudnivån nattetid får högst uppgå till 55 dB(A)

- Tillkommande anläggningar och utrustningar ska konstrueras så att ljudnivåerna för nyetablerad industri innehålls. Tillsynsmyndigheten bemyndigas att medge undantag på högst 5 dB(A) från nattvärdet avseende bostäder nordost om fabriksanläggningen.

I andra hand ändras villkor 12 till följande lydelse.

Buller från anläggningen ska begränsas så att det, två år efter lagakraftvunnen dom, inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå som begränsningsvärde utomhus vid närmaste bostäder än:

- 50 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

- 45 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

- 40 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

- Tillsynsmyndigheten bemyndigas att medge undantag på högst 5 dB(A) från nattvärdet avseende bostäder nordost om fabriksanläggningen

- Den momentana ljudnivån nattetid får högst uppgå till 55 dB(A) vid bostäder.

- Slutliga villkor för utomhuslagringen av dammande material skjuts upp under en prövotid på två år från lagakraftvunnen dom och bolaget åläggs att utreda tekniska möjligheter och kostnader för att minimera den s.k. diffusa damningen och redovisa förslag till slutliga villkor. Utredningen ska innefatta möjligheterna att begränsa upplagen, vidta skyddsåtgärder och helt eller delvis lagra filterdammet inomhus.

- Prövning ska omfatta hela verksamheten och äldre tillstånd enligt miljöskyddslagen och miljöbalken ska upphöra att gälla.

Kommunen har bestritt att begränsningen i tillståndet till producerad mängd släckt kalk upphävs, men har medgett bolagets andrahandsyrkande om att mängden bestäms till 50 000 ton per år. Kommunen har medgett att villkor 3 ändras på sätt bolaget har yrkat. Kommunen har bestritt bolagets yrkanden angående buller.

Bolaget har bestritt kommunens ändringsyrkanden. För det fall Miljööverdomstolen skulle finna att samförbränningsreglerna ska gälla fullt ut oavsett om avfall förbränns eller inte har bolaget begärt att man under en prövotid, i syfte att möjliggöra en reglering av utsläppen med tillämpning av NFS 2002:28 samförbränningsformeln och enligt föreskriftens bilaga 2.3, ska beredas tillfälle att utreda och ta fram underlag för att fastställa värdet på Kproc.

Följande provisoriska värden bör gälla för Kproc under prövotiden. Värdena avser validerade dygnsmedelvärden under drifttid.

förorening Kproc

mg/Nm3, torr gas, 10 % O2

stoft 50

CO 100

TOC 10

HCl 30

SO2 600

NOx 1 000

Som K vid samförbränning bör följande värden gälla. Värdena avser medelvärden under provtid.

förorening K

mg/Nm3, torr gas, 10 % O2

HF 1

Cd + Tl 0,05

Hg 0,05

Sb + As + Pb + Cr + Co + Cu + Mn + Ni + V 0,5

dioxiner och furaner (I - TEQ)0,1 ng/Nm3, torr gas, 10 % O2

Kommunen har medgett att samförbränningen regleras enligt NFS 2002:28, bilaga 2.3.

Länsstyrelsen har ställt sig bakom kommunens ändringsyrkanden. Beträffande bolagets ändringsyrkanden har länsstyrelsen för sin del hävdat att det är rimligt att föreskriva en begränsning av mängden släckt kalk som produceras och medgett bolagets andrahandsyrkande. Länsstyrelsen har förklarat att man inte har någon erinran mot bolagets alternativa inställning beträffande samförbränning.

__________________

Under huvudförhandlingen i Miljööverdomstolen har frågan uppkommit om bullervärdena, mot bakgrund av den praxis som utvecklats genom Miljööverdomstolens domar den 29 januari 2009 i målen M 3792-07 och MÖD 2009:2, i stället för att anges som riktvärden eller gränsvärden, bör anges som begränsningsvärden med föreskrift om hur ramarna för kontrollen av värdena bör ske. Parterna har förklarat att de inte har något att erinra mot en sådan villkorskonstruktion, dock med följande reservationer.

Bolaget: Begränsningsvärden enligt nämnd praxis är närmast att jämställa med gränsvärden, och för att medge en viss marginal bör ekvivalentnivåerna därför höjas. Det bör inte föreskrivas hur ofta kontroll ska ske, utan detta bör hanteras inom bolagets egenkontroll.

Kommunen: Kontroll bör ske minst vart tredje år, närfältsmätning och beräkning bör tillämpas samt tidsbasen för ekvivalentberäkningen bör vara kortare än de tidsintervall som anges i villkoret med hänsyn till risken för störningar under exempelvis den sista nattimmen.

Länsstyrelsen har anslutit sig kommunens inställning.

Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling och syn i målet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen, med nedan redovisade tillägg och förtydliganden.

Bolaget

Produktion av släckt kalk

Släckt kalk tillverkas genom att vatten tillsätts den brända kalken. Vatten tillsätts i en blandare där vattenånga bildas och renas genom en skrubber. Den omständigheten att kalken släcks påverkar inte de totala utsläppen från anläggningen mer än i ringa grad och måste från miljösynpunkt anses vara av mycket liten betydelse. Nuvarande produktion uppgår till omkring 25 000 ton per år och har som högst uppgått till omkring 35 000 ton. På grund av ändrade marknadsbehov kan det dock inte uteslutas att efterfrågan kommer att överstiga 40 000 ton per år. Det är i och för sig riktigt att bolaget för närvarande inte planerar någon utbyggnad av anläggningen. Däremot stämmer det inte, såsom sägs i miljödomstolens dom, att anläggningens nuvarande kapacitet är 40 000 ton per år. Nuvarande utrustning är konstruerad för en kapacitet på 50 000 ton per år.

Buller

Målet avser prövning av en befintlig anläggning lokaliserad inom ett äldre område avsett för tung industri. Stora investeringar har gjorts under de senaste fem åren där bullerkällor dämpats där detta bedömts som realistiskt. Vidare har en sex meter hög skydds- och bullervall anlagts söder om anläggningen. Samtliga dessa åtgärder måste beaktas vid en bedömning av rimligheten att ställa ytterligare krav på bolaget.

Trots de åtgärder som vidtagits visar de utförliga inventeringarna och kartläggningarna som utförts i samband med tillståndsprövningen att gällande riktvärden för buller från befintlig verksamhet endast med svårighet kan innehållas. Detta med beaktande av de marginaler som erfordras för att med säkerhet konstatera att föreskrivna ljudnivåer faktiskt innehålls. Såsom miljödomstolen finner i sin dom är det därför uteslutet att tillämpa nyetableringsvärdena för den befintliga anläggningen.

Kostnaderna för att uppfylla nyetableringskraven skulle således medföra kostnader som uppenbart är orimliga. Något behov av ytterligare utredning under en prövotid för att konstatera detta finns inte. Nyttan med ytterligare långtgående krav på bullerdämpning måste också ifrågasättas då några klagomål på störande buller inte har framförts under de senaste åren. Bolaget framhåller vidare att Mälarhamnar, grannen i industriområdet, i tillstånd till hamnverksamhet 2004-10-19 erhöll motsvarande bullervillkor som miljödomstolen föreskrivit i domen.

Krav bör inte ställas på att tillkommande anläggningar och utrustningar ska konstrueras så att ljudnivåerna för nyetablerad industri innehålls. Detta kan leda till svårförutsebara begränsningar och konsekvenser för verksamheten i framtiden. Villkoret är i denna del även formulerat på ett sätt som kan leda till olika tolkningar.

Utsläpp till luft av kväveoxider och svaveldioxid

När det gäller kommunens yrkande om prövotid för utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid gäller NFS 2002:28 endast då avfall förbränns som en del av energitillförseln, vilket miljödomstolen har funnit i sin dom. Detta betyder att utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid från anläggningen regleras genom ovan sagda generellt fastställda föreskrifter vid avfallsförbränning (totala utsläppsgränsvärden som dygnsmedelvärden) samtidigt som utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid vid användningen av övriga bränslen ska fastställas med tillämpning av 2 kap 3 § och 7 §miljöbalken genom en individuell bedömning (lämpligen som månadsmedelvärden och riktvärden).

Enligt bolagets uppfattning måste tolkningen av NFS 2008:28, liksom tolkningen av förordning (2002:1060) om avfallsförbränning respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall, ta sin utgångspunkt vilket huvudsakligt syfte som direktivet, förordningen och därmed föreskriften ska tjäna.

I direktivet och förordningen framhålls att syftet med rättsakterna är att förhindra eller så långt möjligt begränsa den negativa inverkan som avfallsförbränningen kan ha på människors hälsa och miljön (artikel 1 i direktivet och 1 § i förordningen). Reglernas syfte är således direkt knutna till att det sker förbränning av avfall.

I fråga om samförbränning klargörs syftet med reglerna vidare av punkt 27 i direktivets ingress (egen kursivering).

(27) Samförbränning av avfall i anläggningar som inte i första hand är avsedda för förbränning av avfall bör inte tillåtas medföra större utsläpp av föroreningar i den del av rökgasvolymerna som härrör från sådan samförbränning än som är tillåtet för egentliga avfallsförbränningsanläggningar och bör därför omfattas av lämpliga begränsningar.

Bilaga 2 till NFS 2002:28 (bilaga 2) handlar om att bestämma utsläppsgränsvärden (K) från samförbränning med hjälp av samförbränningsformeln i de fall som K inte särskilt anges i bilagan. Enligt bilaga 2.2 anges ett Kproc för bränslet och Kavfall för rökgasen från det klassade avfallet. Därmed är det klart att vid 0 % avfall i rökgaserna gäller enbart villkorsvärdet för bränslet.

Samma modell bör tillämpas för bolagets förbränning. Eldas inget avfall så gäller inte bilagan 2.1. Vid samförbränning gäller den däremot och då anges ett K, d.v.s. samma villkorsvärde gäller oberoende av hur stor andel av rökgasen som kommer från avfallet. En sådan tolkningen överensstämmer vidare med Miljööverdomstolens domar 2005-10-19 rörande Cementas anläggning i Skövde (mål nr M 9030-04) samt MÖD 2006:55 rörande AB Svensk Leca.

Inom ramen för pågående prövotidsutredning och intrimning av anläggningen har bolaget låtit ta fram en preliminär rapport rörande rökgasutsläppen från kalkugnen vid olika driftfall. Av den framgår att utsläppsgränsvärdena för dygn enligt bilaga 2.1 har innehållits vid samförbränning med KEO under effektiv drift. Samtidigt framgår emellertid att dygnsmedelvärden överstigande vad som medges enligt bilaga 2.1 uppmätts vid användning av annat bränsle. En slutsats som kan dras av detta är att en avbruten tillförsel av avfall vid förhöjda halter i rökgasen inte behöver leda till minskade utsläpp samma dygn.

Kommunens och remissmyndigheternas tolkning av reglerna innebär att de dygnsmedelvärden som anges i bilaga 2.1 gäller oberoende av om samförbränning med avfall sker eller inte. Automatiserad mätning och redovisning sker av de ämnen som föreskrivs. Uppstår mätvärden som innebär att dygnsmedelvärdena i bilaga 2.1 riskerar att överskridas stoppar operatören inmatningen av avfall och samförbränningen upphör. Detta är helt i linje med det bakomliggande syftet med EU:s regler om avfallsförbränning. För bolagets del skulle ett stopp av inmatningen dock sakna praktisk betydelse om kommunens talan bifalls i denna del eftersom samma utsläppskrav fortfarande skulle gälla efter det att samförbränningen upphört. Den inlämnade rapporten visar att bytet inte heller skulle påverka utsläppens storlek.

Orsaken till att tillfälligtvis höga mätvärden uppkommer vid anläggningen sammanhänger i hög grad med de förändringar i tillverkningsprocessen som sker inom ramen för normala driftsvariationer. Funktionsproblem har även förekommit i kylartornet.

En normal drift av bolaget anläggning kräver därför att det finns en viss flexibilitet i utsläppsregleringen. Detta åstadkoms på ett lämpligt och avvägt sätt i miljödomstolens dom.

Skulle Miljööverdomstolen finna att utsläppskraven i NFS 2002:28 bilaga 2.1 gäller även när avfall inte används som bränsle i anläggningen skulle bolaget nödgas överväga att varaktigt upphöra med avfallsförbränning på så sätt att anläggningen inte längre faller under definitionen av samförbränningsanläggning. Detta skulle vara till nackdel från miljösynpunkt och strida mot lagens syfte att främja återvinning och resurshushållning. Det skulle innebära allvarliga ekonomiska konsekvenser för bolaget.

Finner Miljööverdomstolen att regleringen av utsläppen till luft ska ske enligt NFS 2002:28 bilaga 2.3 och samförbränningsformeln bör de värden för Kproc och K som angivits ovan under rubriken Yrkanden i Miljööverdomstolen föreskrivas gälla under en prövotid. Värdena uttrycker inte anläggningens normala utsläpp, utan avser att motsvara föreskriftens krav att begränsningsvärdet inte ska överskridas något dygn under året. Bolaget vill poängtera att vid förbränning av fossila bränslen och biomassa ska Kproc-värdena anses uppfyllda om minst 97 % av de validerade dygnsmedelvärdena under kalenderåret underskrider angivna värden.

Diffus damning

Under de senaste åren har bolaget kontinuerligt utfört och utför omfattande skyddsåtgärder för att begränsa den diffusa damningen. Klagomålen från grannar har minskat betydligt. Genom det av bolaget medgivna villkor 10 i domen åligger det bolaget att kontinuerligt fortsätta med arbetet. Om skötsel- och underhållsrutiner bedöms vara otillräckliga för att undvika att olägenheter ska uppkomna i närområdet ska åtgärder vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten.

Vid anläggningen sker utomhuslagring av kalksten och filterkalk. Detta är i enlighet med tillämpad praxis i branschen. Bolaget framhåller att stora investeringar har skett och att kostnad för uppförande av en lagerlokal för filterkalk uppgår till 15-25 Mkr. En inbyggnad är därmed orimlig i förhållande till nyttan och det behövs inte någon ytterligare utredning för att konstatera detta.

Kommunen

Utsläpp till luft av kväveoxider och svaveldioxid

I prövningen ska det fastställas villkor för anläggningen som helhet, oaktat om avfall bränns eller inte. Om uppskjutna frågorna avseende utsläppen till luft endast ska gälla då avfall inte bränns så skulle t.ex. den situationen kunna uppkomma att villkoren vid förbränning med avfall är lindrigare än när avfall inte förbränns. Avsikten med kommunens överklagande är att miljödomstolen efter en prövotid ska pröva bästa möjliga teknik avseende utsläpp av kväveoxid och svaveldioxid och fastställa villkor för driften oaktat bränsle.

Kommunen anser att föreskriften NFS 2002:28 gäller som minimikrav för anläggningen oaktat om avfall bränns för stunden eller ej. I bilaga 2.1 till NFS 2002:28 (bilaga 2.1) står ”särskilda bestämmelser för cementugnar som samförbränner avfall”. Detta skiljer sig från tabell 2.2 ”Särskilda bestämmelser för fossil- eller biobränsleeldade anläggningar vid samförbränning av avfall”. Detta är enligt kommunens synpunkt inget som ska regleras.

Bolaget har hänvisat till Miljööverdomstolens domar i mål nr M 9030-04 rörande Cementas anläggning i Skövde samt MÖD 2006:55 angående Leca, vari det fastslås en skyldighet att oavsett vilket bränsleslag som används följa de bestämmelser i föreskrifterna som gäller samförbränningsanläggningar.

Kommunen har i och för sig ingen erinran mot att frågan om samförbränning sätts på prövotid.

Buller

Miljödomstolens beslut i bullerfrågan, att som villkor fastställa värden för s.k. befintlig industri, innebär att bolagets ljudnivåer vid intilliggande bostäder tillåts öka kraftigt i förhållande till nuvarande nivåer, särskilt kvälls- och dagtid. Detta är orimligt då nivåerna som medges är väsentligt högre än de vedertagna för god miljö.

Bolaget har inkommit med nya uppgifter i bullerfrågan, men har inte redovisat att det är oskäligt att nå ”nyetableringsnivåerna”. Kommunen har dock uppfattat att det kan vara vissa problem att klara nattvärdena i riktning mot bostäder i nordost p.g.a. kran/lossning i hamnen. De ”nyupptäckta” bullerkällorna som gör att bolaget nu menar att det inte klarar nattvärdet mot bostäder i sydväst har inte utretts, vare sig tekniskt eller ekonomiskt. Det framgår av bolagets skrifter att för flera bullerkällor som bidrar till de nu beräknade ljudnivåerna vid bostäder kommer drifttiden att väsentligt utökas vid sökt produktion. Det är viktigt att tydliggöra att detta innebär väsentliga reella försämringar ur boendesynpunkt. Detta framgår inte av bolagets beräkningar som utgår från att alla bullerkällor går kontinuerligt, vilket de inte alls gör.

Diffus damning

Bolagets utomhuslagring av filterdamm och krossad kalksten är mycket omfattande och inte särskilt reglerad till omfattningen. Filterdamm som avskiljs i bolagets el-filter lagras i högar utomhus och hanteras med hjullastare m.m. Viss dammbekämpning görs. Kommunen anser att utomhuslagringen av just filterdammet behöver begränsas då det ger upphov till s.k. diffus damning. Det är miljömässigt motiverat att minimera spridningen av det finkorniga stoftet och att bästa teknik ska nyttjas även för detta om det inte bedöms som oskäligt. Kommunen anser inte att bolaget visat att så är fallet. Bolaget bör under en prövotid utreda tekniska möjligheter och kostnader för att minimera dammspridningen. Utredningen bör innefatta möjligheterna att begränsa upplagen och vidta skyddsåtgärder inklusive att helt eller delvis lagra det inomhus. Tältlagring finns idag för färdig produkt, d.v.s. när filterdammet krossats/siktats. Övrig utomhuslagring bedöms f.n. inte utgöra ett lika stort problem ur miljösynpunkt.

Prövningens omfattning

Kommunen anser att nytt tillstånd enligt miljöbalken ska omfatta hela verksamheten och att äldre tillstånd ska upphöra att gälla när det nya träder i kraft. Kommunen anser att det blir orimligt att i tillsynsverksamheten leva med fler och fler tillstånd som ska hänga kvar och gälla i vissa delar. Det blir också otydligt för verksamhetsutövarna.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har ställt sig bakom kommunens ändringsyrkanden. Beträffande tillämpningen av NFS 2002:28 anser länsstyrelsen att det följer av praxis att bolaget ska omfattas av samma utsläppsvillkor oaktat bränslemix. När det gäller buller har det i tidigare tillståndsbeslut skrivits särskilt att bolaget ska ha målsättningen att klara bullervillkoren för nyetablerad industri för hela anläggningen. Länsstyrelsen anser att det är viktigt att fortsätta strävandena att uppfylla dessa i samtliga anläggningsdelar och utrustningar där bolaget har rådighet. Det är principiellt viktigt att äldre tillstånd ska upphävas när ett nytt fattas och att det nya tillståndet ska omfatta hela verksamheten. Om äldre tillstånd fortsätter att gälla blir det otydligt både för verksamhetsutövare och för tillsynsmyndighet om vad som egentligen gäller för verksamheten.

När det gäller bolagets yrkanden anser länsstyrelsen att det är rimligt att föreskriva en begränsning i mängden släckt kalk som produceras och att bolagets andrahandsyrkande är rimligt som begränsning.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljööverdomstolen har remitterat frågan om utsläpp till luft av kväveoxider och svaveldioxid till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket har tillstyrkt kommunens yrkanden angående utsläpp till luft av kväveoxider och svaveldioxid. Naturvårdsverket anser att utredningsvillkoren, utöver kommunens yrkanden, bör kompletteras enligt följande.

- U1. Utredningen ska syfta till att reducera utsläppen av NOx till 500 mg/m3 ntg vid 10 % O2 som riktvärde och månadsmedelvärde och utredningen ska klarlägga effekten av olika råvaror och bränsleblandningar inklusive avfallsbränslen.

- U2. Utredningen ska syfta till att reducera utsläppet av SO2 till 50 mg/m3 ntg vid 10 % O2 som riktvärde och månadsmedelvärde och även denna utredning ska klarlägga effekten av olika råvaror och bränsleblandningar inklusive avfallsbränslen.

De provisoriska föreskrifterna P1 och P2 föreslås utgå liksom även villkorspunkterna 2, 3, 6 och 7.

Utveckling av Naturvårdsverkets ställningstaganden

Enligt Naturvårdsverkets mening blev kalkugnen med tillhörande utrustning en samförbränningsanläggning i och med att förbränning av avfall började tillämpas i processen. Anläggningen upphör inte att vara en samförbränningsanläggning enbart därför att avfall inte tillförs processen under kortare perioder. En annan sak är om bolaget permanent önskar upphöra med att utnyttja avfall i ugnen. Det kan även framföras att det i praktiken skulle uppstå en mycket svårkontrollerbar situation om utsläppsvillkoren ändras beroende på de bränslen som matas in i ugnen.

I den överklagade domen anges att NFS 2002:28 bilaga 2.1 ska tillämpas vid avfallsbränsle, denna bilaga är avsedd för cementugnar. Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att även tillämpa denna bilaga på kalkugnar, som är likartade vad gäller process, bränsleval och utsläppsparametrar. En fördel med att tillämpa bilaga 2.1 i detta sammanhang är att de angivna utsläppsgränsvärdena inte är beroende av variationer i bränslemix. Något K-värde i enlighet med bilaga 2 behöver sålunda inte framräknas.

Utgående från bolagets ansökan kan tolkningen göras att man normalt kommer att använda mer än 40 % farligt avfall i form av KEO som bränsle räknat på energibasis. Det bör klarläggas att den KEO som utnyttjas uppfyller kraven i 5 § förordning (2002:1060) om avfallsförbränning, så att inte bilaga 5 i stället för bilaga 2.1 måste tillämpas.

I bilaga 2.1 anses ett utsläppsvärde för svaveldioxid på 50 mg/m3 räknat som dygnsmedelvärde. Undantag får medges i fall då utsläppet inte härrör från förbränningen av avfall. Detta får tolkas så att kravnivån 50 mg/m3 endast ska tillämpas på det tillskott som härrör från avfallsbränsle.

Det måste anses klarlagt att samförbränningskraven ska gälla fullt ut för kalkugnen. Därav följer att de villkor i den överklagade domen som avser förbränning utan avfallsbränsle och som anger mildare utsläppskrav inte äger giltighet. Det kan påpekas att förordning och föreskrifter baseras på ett minimidirektiv, varför strängare men inte mildare villkor får meddelas i en dom.

Beträffande utredningsvillkoren U1 och U2 bör det klarläggas vilken inverkan på utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid som olika val av råvaror och bränslemixer kan ha.

De provisoriska föreskrifterna bör utgå eftersom mildare villkor inte får ställas vid periodvis förbränning utan avfall.

Beträffande slutliga villkor för utsläpp till luft bör villkor 2, 3 och 6 utgå då de är mildare än vad NFS 2002:28 anger. Villkor 7 bör utgå då det inte går utöver vad NFS 2002:28 anger.

Vidare anser Naturvårdsverket att den överklagade domen bör kompletteras i enlighet med 22 kap. 25b § miljöbalken.

Verket har i sig ingen erinran mot ett prövotidsförfarande.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Prövningens omfattning

Miljööverdomstolen konstaterar att den överklagade domen innehåller ett nytt tillstånd till bolagets hela verksamhet på den aktuella platsen. Miljööverdomstolen kan inte i en tillståndsansökan från bolaget och mot bolagets bestridande upphäva tidigare gällande tillstånd. När det nya tillståndet tas i anspråk, upphör dock tidigare meddelade tillstånd att gälla.

Produktionsvolymen för släckt kalk

Bolaget har i första hand yrkat att tillståndets produktionsbegränsning för släckt kalk ska upphävas eller, i andra hand, att den ska höjas till 50 000 ton per år vilket motsvarar anläggningens kapacitet. Miljööverdomstolen finner mot bakgrund av vad som framkommit att andrahandsyrkandet bör bifallas.

Utsläpp till luft från processutrustningen

Kväveoxider och svaveldioxid

Bolagets tillstånd medger att kalkugnen eldas med både jungfruligt bränsle av olika slag och med avfall i form av konverterad eldningsolja och vissa slag av utsorterad avfallsplast.

I NFS (2002:28) regleras förbränning av avfall och samförbränning av jungfruligt bränsle och avfall. Av föreskrifternas bilaga 2 framgår hur utsläppsgränsvärdena för utsläpp till luft ska bestämmas vid samförbränning av avfall.

Enligt huvudregeln ska utsläppsgränsvärdena från samförbränningen beräknas så att utsläppsgränsvärdena vid förbränning av enbart avfall (Kavfall, se föreskrifternas bilaga 5) och utsläppsvärdena vid förbränning av enbart jungfruligt bränsle (Kproc) viktas i förhållande till rökgasvolymen från respektive bränsleslag. Som komplement till de utsläppsgränsvärden som beräknats enligt huvudregeln finns i bilaga 2.3 särskilda bestämmelser om vissa utsläppsvärden som är oberoende av bränslets sammansättning och som gäller för industrisektorer där avfall samförbränns.

För cementugnar medger föreskrifterna mindre stränga krav vid avfallseldning än vad som blir följden vid en tillämpning av samförbränningsformeln. Detta regleras genom utsläppsgränsvärden som är oberoende av bränslets sammansättning och som anges i bilaga 2.1.

Enligt miljödomstolens dom och bolagets förstahandsyrkande ska utsläppen från bolagets kalkugn följa regleringen enligt bilaga 2.1 då avfall förbränns i ugnen. Då enbart jungfruligt bränsle används ska utsläppen regleras genom villkor som bestämts i domen (villkorspunkten 3 om stoft) respektive genom villkor som ska fastställas efter en prövotid (uppskjutna frågor om utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid). Villkoren för förbränning med jungfruligt bränsle baseras således inte på reglerna i föreskrifterna, utan på miljöbalkens allmänna hänsynsregler.

Miljööverdomstolen har i MÖD 2006:55 funnit att reglerna i NFS 2002:28 bilaga 2 gäller för en samförbränningsanläggning även när avfall tillfälligtvis inte bränns. Enligt Miljööverdomstolens mening gäller detta oavsett om det är föreskrifternas bilaga 2.1 eller samförbränningsformeln och bilaga 2.3 som ska tillämpas. Miljööverdomstolen delar således den uppfattning som framförts av kommunen, länsstyrelsen och Naturvårdsverket, och som innebär att Naturvårdsverkets föreskrifter ska gälla oavsett om avfall förbränns eller inte.

Frågan är då om regleringen ska ske enligt huvudregeln med samförbränningsformeln och bilaga 2.3 eller enligt bilaga 2.1 (cementugnar).

Bolagets redovisning visar att utsläppsvärdena enligt NFS 2002:28 bilagan 2.1 inte kan innehållas. Svårigheterna att klara värdena har uppstått vid förbränning av jungfruliga bränslen, utan avfallstillsats. Så som bolaget hittills har tillämpat reglerna har avfallstillförseln avbrutits när utsläppsgränsvärdena riskerat att överskridas.

En tillämpning av dessa regler skulle således leda till att bolaget överhuvudtaget inte skulle kunna bränna avfall, d.v.s. att bolaget varaktigt skulle få avstå från samförbränning. Förutom att detta skulle innebära svåra ekonomiska konsekvenser för bolaget, skulle det också vara olämpligt från miljösynpunkt. En användning av avfallsbränsle i kalkugnen bör tillåtas eftersom detta är fördelaktig både med hänsyn till en god hushållning med råvaror och energi, och till att förbränningsförhållandena i ugnen ger en liten miljöpåverkan vid avfallsdestruktion.

Samtidigt visar bolagets svårigheter att klara utsläppsgränsvärdena enligt bilaga 2.1 att det är angeläget att bolaget vidtar åtgärder för att begränsa utsläppen. Bolaget har genom miljödomstolens dom ålagts utredningar i detta syfte.

Miljööverdomstolen finner att utsläppen till luft från bolagets verksamhet bör regleras genom huvudregeln i NFS 2002:28 bilaga 2, samförbränningsformeln och bilaga 2.3. Dessa regler gäller oavsett om avfall tillfälligtvis förbränns eller inte. Vid tillämpningen av samförbränningsformeln ska de värden på Kavfall som anges i föreskrifternas bilaga 5 gälla. Frågan om vilka värden för Kproc som slutligt ska gälla bör skjutas upp för att utredas under en prövotid, samtidigt med de utredningar miljödomstolen beslutat. Samtliga utredningar bör baseras avse drift både med och utan avfall som bränsle. Provisoriskt bör gälla de värden på Kproc som bolaget föreslagit.

Värden för utsläpp av dioxiner och furaner, kadmium + tallium samt kvicksilver följer av föreskrifternas bilaga 2.3. De behöver således inte anges i provisoriska föreskrifter eller villkor. De K-värden bolaget föreslagit för vätefluorid och för metaller (Sb + As + Pb + Cr + Co + Cu + Mn + Ni + V) är desamma som enligt bilaga 2.5 gäller för avfallsförbränning. De bör gälla på samma sätt som dessa värden under prövotiden. Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning gäller även i övrigt för bolagets verksamhet, exempelvis beträffande onormala driftförhållanden, mätkrav och uppfyllande av utsläppskrav. Miljööverdomstolen har inte tagit ställning till i vilken utsträckning den samförbränningsredogörelse bolaget givit in i målet överensstämmer med föreskrifterna eller ej.

Miljööverdomstolens ställningstagande innebär att villkoren 3, 6,7 och även 8 ska upphävas. Därmed bortfaller frågan om förtydligande av villkorspunkten 3.

Buller

Miljödomstolen har föreskrivit ett villkor som innebär att bullernivåer enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för befintlig industri ska gälla. Kommunens överklagande syftar till att bolaget efter viss tid ska klara riktlinjernas värden för nyetablerad industri. Miljödomstolen har också föreskrivit att nytillkommande anläggningsdelar ska konstrueras så att nivåerna för nyetablerad industri klaras. Bolaget har yrkat att detta tillägg ska upphävas eller, i andra hand, att det ska förtydligas så att det framgår att det är ljudet från de nytillkommande delarna som avses.

Miljööverdomstolen konstaterar att bolaget genomfört bullerutredningar och vidtagit rimliga åtgärder för att begränsa buller. Enligt utredningarna finns det inte några åtgärder som rimligen kan vidtas och som säkert skulle innebära att bullervärdena för nyetablerad industri kan klaras.

De bullernivåer miljödomstolen föreskrivit bör därför stå fast. I domar angående Kalmar Industries AB och Växjö Energi AB (domar 2009-01-29 i målen M 1303-07 och M 3792-07) har Miljööverdomstolen anfört att användningen av begreppen gränsvärden och riktvärden bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden och att dessa villkor i stället bör preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Mot den bakgrunden anser Miljööverdomstolen att det även i detta mål bör föreskrivas på vilket sätt och hur ofta kontrollen av begränsningsvärdena ska ske.

Bullernivåerna ska kontrolleras genom närfältsmätningar och beräkningar och kontroll ska ske så snart det skett förändringar i verksamheten som kan medföra ökade bullernivåer, dock minst en gång vart tredje år. Om det mellan treårsperioderna finns anledning att tro att bullernivåerna överskrids - om det t.ex. börjar förekomma klagomål som kan antas befogade - kan tillsynsmyndigheten besluta om ytterligare mätning/beräkning. Ekvivalentvärdena bör i detta fall beräknas med de tidsperioder som anges i villkoret som bas.

Samtidigt med kontrollen av de ekvivalenta bullernivåerna ska bolaget kartlägga vilka typiska bullerhändelser som verksamheten kan ge upphov till nattetid och genom åtgärder säkerställa att de inte ger högre momentana bullernivåer än 55 dB(A). Sådana arbetsmoment som kan förutses ge högre nivåer får inte utföras nattetid.

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens uppfattning att nya anläggningar och utrustningar ska konstrueras så att de klarar Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri. Såsom bolaget anfört i sitt andrahandsyrkande bör villkoret förtydligas så att det framgår att det är de nytillkommande delarna som var för sig ska utformas för att klara värdena.

Diffus damning från utomhuslagring

Miljödomstolen har bemyndigat tillsynsmyndigheten att föreskriva ytterligare åtgärder som kan behövas vid besvärande damning. Kommunen har yrkat att bolaget i stället ska åläggas att genomföra ytterligare utredningar rörande tekniska möjligheter och kostnader för att minska den diffusa damningen och att frågan om vilka villkor som slutligt ska gälla i denna del skjuts upp.

Av bolagets redovisning och miljödomstolens dom framgår att bolaget redan genomfört utredningar av det slag kommunen efterfrågar. Miljööverdomstolen, som delar miljödomstolens uppfattning att en ytterligare inbyggnad av lagerytorna torde vara en alltför långtgående åtgärd, finner det tillräckligt med den ytterligare reglering som kan bli aktuell genom bemyndigandet till tillsynsmyndigheten.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2009-04-22

I avgörandet har deltagit f.d. hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, samt hovrättsassessorn Christina Ericson. Enhälligt.

_____________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Nordkalk AB, 556073-4054

Box 901

731 29 Köping

Ombud: advokaten M.L.

SAKEN

Ansökan om tillstånd enligt 9 kapmiljöbalken för fortsatt drift av anläggning för framställning av kalkprodukter med möjlighet att utnyttja flera bränsleslag för uppvärmning av kalkugn däribland avfallsprodukterna utsorterat plastavfall och konverterad eldningsolja (SNI-koder 90.006-1 A, 90.004-2 B, 26.52-1 B, 63.22-1 B, k2 C) i Köpings kommun, Västmanlands län.

Koordinater: x: 641650; y: 167790 Karta:10 G NV

Avrinningsområde: 124 Avd V

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar Nordkalk AB (bolaget) tillstånd enligt 9 kap 6 § miljöbalken

att vid bolagets anläggningar inom fastigheten Sjötullen 1:48 i Köpings kommun bedriva verksamhet med årlig tillverkning av högst 200 000 ton bränd kalk, högst 200 000 ton kalkmjölsprodukter, högst 100 000 ton förädlade kalkprodukter och mottagning av högst 100 000 ton externt bränd kalk, samt vidareförädling av bränd kalk till högst 40 000 ton släckt kalk.

att som bränslen i kalkugnen använda:

- kol, eldningsolja 1-5, naturgas, petroleumkoks, torvbriketter och träpellets samt övrig biomassa/bioolja enligt ansökan

- högst 40 000 ton konverterad eldningsolja (avfallskategori Q16) per år

- högst 13 000 ton utsorterad avfallsplast per år (EWC-kod 20 01 39, 15 01 02, 02 01 04, 07 02 13, 12 01 05, 17 02 03, 19 12 04 och 16 01 9 samt efter samråd med tillsynsmyndigheten plastavfall med annan EWC-kod

att bedriva hamnverksamhet inom fastigheten Sjötullen 1:48 innebärande in- och utlastning av kalkhaltiga produkter och bränslen med fartyg med en högsta bruttodräktighet om 10 000 ton

att uppföra de anläggningar och genomföra de installationer och åtgärder som behövs för den ansökta verksamheten.

Uppskjutna frågor

Miljödomstolen uppskjuter i denna deldom fastställandet av slutliga villkor för utsläpp till luft av kväveoxider och svaveldioxid från kalkugnen vid förbränning utan avfall.

U1. Bolaget skall utreda hur långt utsläppet av kväveoxider kan begränsas genom optimering av låg-NOx-brännaren med avseende på NOx- utsläppet. Bolaget skall redovisa vilka variationer mellan olika kampanjer som kommer att kvarstå efter optimeringen så att redovisningen omfattar dygnsutsläpp, månadsmedelvärden samt årsutsläpp (även i ton/år respektive kg/ton produkt). Kostnaden för erforderliga åtgärder skall anges och eventuell inverkan på kalkkvaliteten skall redovisas.

Bolaget skall också redovisa de tekniska möjligheterna och kostnaden för ytterligare begränsning av kväveoxidutsläppen med SCR-teknik samt hur långt dessa utsläpp kan begränsas med den tekniken och när en eventuell installation av en SCR-anläggning kan vara genomförd.

Bolaget skall inom två år efter lagakraftvunnen dom redovisa förslag till slutligt villkor för utsläppet av kväveoxider och de eventuellt ytterligare åtgärder som kan erfordras.

U2. Bolaget skall utreda möjligheterna att begränsa utsläppet av svaveldioxid genom ökad kylning av förbränningsgaserna i kyltornet samt med den installerade anläggningen för dosering av släckt kalk före kyltornet även i de fall när avfallsförbränning inte förekommer. Bolaget åläggs att utreda hur en komplettering av anläggningen kan ske så att kylning av rökgaserna kan ske även i normal drift. Med hänsyn till de stora skillnaderna i svavelinnehåll i olika använda kalkstenssorter bör i detta fall bolaget vid redovisningen av uppnådda resultat redovisa dygnsvärden, månadsmedelvärden samt årsutsläpp (även i ton/år respektive kg/ton produkt).

Bolaget skall inom två år efter lagakraftvunnen dom redovisa förslag till slutligt villkor för utsläppet av svaveloxider och de eventuellt ytterligare åtgärder som kan erfordras.

Till dess annat blir beslutat gäller följande provisoriska föreskrifter:

P1. Utsläppet av kväveoxider (NOx) räknat som NO2 får som månadsmedelvärde och riktvärde* högst uppgå till 1 000 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2 .

P2. Utsläppet av svaveldioxid (SO2) får som månadsmedelvärde och riktvärde* högst uppgå till 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Villkor

Allmänt

1. Om inte annat framgår av denna dom skall verksamheten - inklusive åtgärder för att reducera vatten- och luftföroreningar och andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och övrigt i målet åtagit sig.

Utsläpp till luft

2. Rökgaser från ugnen skall renas i elektrofilter innan utsläpp får ske så länge bränsleinmatning sker in i ugnen. Förbikoppling av filtret får ske under maximalt 30 h vid haveri på filterutrustning eller då risk för haveri på filterutrustning föreligger.

3. Utsläppet av stoft via rökgaser från ugnen då drift utan avfall sker får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överskrida 30 mg/m3 n torr gas.

4. Vid förbränning av utsorterad avfallsplast får dess andel av den tillförda energin inte överstiga 30 % av den totalt tillförda bränsleenergin till anläggningen.

5. Avfallsplast som förbränns i kalkugnen får högst innehålla 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor.

6. Vid drift med avfall som bränsle gäller utsläppsgränsvärden enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2002:28, bilaga 2.1, med undantag för vad som anges i villkor nr 7 nedan.

7. Vid drift med avfall som bränsle gäller följande utsläppsgränsvärden som dygnsmedelvärden för svaveldioxid och kväveoxider:

- Svaveldioxid (SO2) 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

- Kväveoxider (NOx) uttryckt som NO2 1200 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Begränsningsvärdet för kväveoxider gäller fram till den 1 januari 2008 eller

den tidigare tidpunkt när bolaget anmäler till tillsynsmyndigheten att undan-

taget skall upphöra.

Begränsningsvärdet för svaveldioxid gäller fram till dess slutliga villkor fastställs för utsläppet av svaveldioxid från förbränning utan avfall.

8. Vid driftstörningar som leder till att resultaten från de automatiska mätningarna i rökgaserna visar förhöjda värden så att risk för överskridanden av villkor uppstår skall samförbränningen (matning av avfallsplast och konverterad eldningsolja) avbrytas.

9. Utsläppet av stoft från punktkällor försedda med filter får som riktvärde* inte överstiga 10 mg/m3 n torr gas.

10. Bolaget skall kontinuerligt arbeta för att minska den diffusa damningen från området. Om skötsel- och underhållsrutiner bedöms vara otillräckliga för att undvika att olägenheter skall uppkomna i närområdet skall åtgärder i form av t.ex. vindskydd vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten.

Kemikalier

11. Kemikalier och farligt avfall skall förvaras på tät, invallad yta under tak/nederbördsskydd. Invallningarna skall med god marginal rymma den största behållarens volym. Lagringen skall vara uppmärkt. Tillsynsmyndigheten får medge eventuella avsteg från dessa krav.

Buller

12. Buller från anläggningen skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå som riktvärde* utomhus vid närmaste bostäder än:

55 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

50 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

45 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

Den momentana ljudnivån nattetid får som riktvärde* högst uppgå till

55 dB(A) vid bostäder.

Tillkommande anläggningar och utrustningar skall konstrueras så att ljudnivåerna för nyetablerad industri innehålls.

Avveckling

13. Om verksamheten i sin helhet eller i någon del upphör ska detta i god tid dessförinnan anmälas till tillsynsmyndigheten. Eventuella kemiska produkter och farligt avfall skall tas omhand på sådant sätt som tillsynsmyndigheten bestämmer.

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, skall föranleda Bolaget att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att överskridandet upprepas.

Bemyndiganden

Miljödomstolen bemyndigar med stöd av 22 kap 25 § miljöbalken tillsynsmyndigheten att

- lämna tillstånd till förbränning av ytterligare slag av plastavfall

- att föreskriva de ytterligare åtgärder som kan behövas vid besvärande damning

- att medge eventuella undantag från huvudreglerna för förvaring av kemikalier och farligt avfall.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet ingivna miljökonsekvensbeskrivningen.

Byggtid

De nya anläggningar som ingår i detta tillstånd skall vara tagna i drift senast inom fem år efter att denna dom vunnit laga kraft.

Verkställighetsförordnande

I denna dom meddelat tillstånd till verksamhet får, på villkor som anges i 22 kap 28 § miljöbalken, tas i anspråk utan hinder av att domen i dessa delar inte har vunnit laga kraft.

__________________

SÖKANDENS YRKANDEN

Bolaget har tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt vad som redovisas i nästa avsnitt. Bolaget har nu yrkat tillstånd enligt 9 kap 6 § miljöbalken till fortsatt verksamhet bl. a. med utnyttjande av ytterligare typer av bränslen. Bolaget har ansökt om tillstånd

att vid bolagets anläggningar inom fastigheten Sjötullen 1:48 i Köpings kommun bedriva tillverkning av 200 000 ton bränd kalk per år, 200 000 ton kalkmjölsprodukter per år, 100 000 ton förädlade kalkprodukter per år samt mottagning av 100 000 ton externt bränd kalk, varav viss del kan komma att förädlas genom släckning

att i ugn för bränning av kalk bortskaffa avfall i form av utsorterad avfallsplast (EWC-kod 20 01 39, 15 01 02, 02 01 04, 07 02 13, 12 01 05, 17 02 03, 19 12 04 samt 16 01 19) intill en högsta årlig mängd av 13 000 ton samt farligt avfall i form av konverterad eldningsolja (avfallskategori Q16) intill en högsta årlig mängd av 40 000 ton. Plast med annan EWC-kod får bortskaffas först efter samråd med tillsynsmyndigheten.

att vid bolagets anläggningar inom fastigheten Sjötullen 1:48 i Köpings kommun få bedriva hamnverksamhet innebärande in- och utlastning av kalkhaltiga produkter och bränslen med fartyg med en bruttodräktighet upp till 10 000 ton.

Bolaget har vidare yrkat

att miljödomstolen uppskjuter fastställandet av särskilda villkor för utsläpp av kväveoxider (NOx) och svaveldioxid (SO2) till luft tills erfarenheter vunnits. Prövotiden bör fastställas till 24 månader från lagakraftvunnen dom.

att miljödomstolen medger bolaget undantag enligt bilaga 2:1 Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning avseende svaveldioxid och kväveoxider (se villkorsförslag)

att tillståndet skall omfatta uppförande och installation av erforderliga anläggningar och utrustningar för den utökade och förändrade verksamheten samt att idrifttagning av dessa anläggningar får ske inom 5 år från lagakraftvunnen dom.

att meddelat tillstånd förknippas med ett verkställighetsförordnande enligt 22 kap 28 § miljöbalken.

TIDIGARE PRÖVNING

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västmanlands län meddelade den 24 januari 2000 dåvarande verksamhetsutövaren Partek Nordkalk AB tillstånd enligt miljöskyddslagen att vid bolagets anläggningar inom fastigheten X 1:48 i Köpings kommun bedriva fortsatt och utökad tillverkning av 200 000 ton bränd kalk per år, 40 000 ton släck kalk per år, 200 000 ton kalkmjölsprodukter per år, 100 000 ton förädlade kalkprodukter per år och 100 000 ton kolpulver per år. Tillståndet gäller användning av kol och upp till 20 % konverterad olja, alternativt eldningsolja (EO 4-5). Dessutom meddelades bolaget tillstånd till fortsatt verksamhet vid cementterminalen med distribution av högst 200 000 ton per år.

Enligt miljöprövningsdelegationens beslut gäller bl. a. följande villkor:

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgivit eller åtagit sig i ärendet, såvida annat inte framgår av beslutet. Mindre ändring får dock ske efter medgivande av tillsynsmyndigheten under förutsättning att ändringen inte medför ökade utsläpp eller annan ökad störning för omgivningen.

2. Utsläppet av stoft från kalkugnen får inte överstiga 50 mg/m3 ntg vid 10 % CO2, som månadsmedelvärde.

3. För övriga textila filter inom anläggningen skall som riktvärde gälla 10 mg stoft per m3 ntg. I den utsträckning det finns dammande utsläppspunkter av betydelse som ej är försedda med filter skall sådana installeras snarast. Åtgärder skall vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten.

4. Bolaget skall kontinuerligt arbeta för att minska den diffusa damningen från området. Om skötsel- och underhållsrutiner bedöms vara otillräckliga för att undvika att olägenheter skall uppkomna i närområdet skall åtgärder i form av t.ex. vindskydd vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten.

5. Buller från verksamheten skall begränsas så att det utomhus vid närmaste bostäder inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå som riktvärde än:

55 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

50 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

45 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

Momentanljud nattetid, kl. 22.00 - 07.00, får uppgå till 55 dB(A).

Bolaget skall upprätta ett åtgärdsprogram för att på sikt klara Naturvårdsverkets riktvärden för industribuller avseende nyetablering. Eventuella åtgärder skall vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten.

6. Vid uppstart av kalkugnen får 100 % konverterad spillolja användas. Även vid ett ej planerat driftstopp i tillförseln av stenkol får 100 % konverterad eldningsolja användas. Driften under ett år med 100 % konverterad eldningsolja får totalt inte överstiga 200 timmar.

7. Bolaget skall så snart det nya filtret tagits i drift vid normala driftförhållanden göra förnyade dioxinmätningar.

8. Kemikalier och farligt avfall skall förvaras på tät, invallad yta under tak/nederbördsskydd. Invallningar skall med god marginal rymma den största behållarens volym.

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västmanlands län meddelade den 27 november 2001 dåvarande verksamhetsutövaren Partek Nordkalk AB tillstånd enligt miljöbalken tillstånd till att i produktionen använda högst 15 000 ton mesakalk per år.

Enligt miljöprövningsdelegationens beslut gäller bl.a. följande villkor:

1. Lagrad mängd obehandlad mesakalk får inte överstiga 10 000 ton. Lagring skall ske under tak.

2. Stoftutsläppen skall kontinuerligt övervakas och rutiner finnas för att vid eventuella förhöjda utsläppshalter stoppa torkningen av mesakalk.

ANSÖKAN

Bakgrund

Nordkalk AB övertog verksamheten 2003. Förutom bränd kalk produceras släckt kalk och karbonatprodukter förädlas genom krossning, malning och siktning till ett flertal kalkmjölsprodukter. Vidareförädlade kalkprodukter, exempelvis markstabiliseringsprodukter produceras också. Råvara i tillverkningen är kalksten i olika kvaliteter som levereras huvudsakligen från kalkstenstäkter på Gotland, i Norge, i England samt från den egna täkten i Forsby, Vingåkers kommun. Utöver kalksten utnyttjas mesakalk och olika tillsatsämnen som råvaror. Kalkstenen levereras i första hand med båt till företagets egna hamn, men från Forsbytäkten sker transport per lastbil. Övriga råvaror och tillsatsämnen levereras också per lastbil.

Bolaget avser med denna ansökan bland annat att söka tillstånd enligt miljöbalken för att kunna utnyttja ytterligare typer av bränslen där även avfallsfraktioner är aktuella. Detta för att nedbringa anläggningens bränslekostnader och skapa förutsättningar att verksamheten långsiktigt skall kunna konkurrera med motsvarande anläggningar i Norden och norra Europa.

Omgivnings- och planfrågor

Bolagets verksamhet är belägen inom fastigheten Sjötullen 1:48. Bolagets fabriksområde är lokaliserat ca 2 km sydost om centrala Köping på södra sidan om Köpingsån. Köpingsån mynnar i Mälarens innersta vik, ca 2 km nedströms fabriksområdet. På motsatta sidan om Köpingsån finns kommunens avloppsreningsverk samt kommunens avfallsförbränningsanläggning och Köpings kommuns deponi. Längs Köpingsåns norra strand är stambanan mellan Stockholm och Hallsberg förlagd och ett stickspår från huvudspåret går in i fabriksområdet från nordväst.

Inom fabriksområdet bedriver Imerys Mineral AB och Cementa AB verksamhet. Imerys Mineral AB tillverkar kalkslurry för bestrykning och fyllmedel inom pappersindustrin. Råvaran är lösbränd kalk, som köps bland annat från bolaget. Cementa AB:s område omfattar en hamnplats och lagringssilos för cement. På den intilliggande fastigheten X 1:20 har Cementa AB en hamn och en cementterminal. Denna ingår i befintligt verksamhetstillstånd, men ingår ej i denna ansökan.

Närmaste bostadsområde är Kungsängen cirka 300 m sydväst om industriområdets södra gräns. Enstaka bostäder finns dessutom cirka 400 m nordost om fabriksområdets östra gräns cirka 600 m ostnordost om lossningsplats i bolagets hamn.

Av generalplan, fastställd av länsstyrelsen den 14 december 1983, framgår att Nordkalks fabriksområde är ”Område avsett för industriändamål (I)”. Den del av Köpingsån som gränsar mot fabriksområdet är ”Område avsett som vattenområde (V)”. I samband med plan- och bygglagens införande 1987 övergick planen till så kallade områdesbestämmelser med samma lydelse. Fabriksområdet är i kommunens översiktsplan markerat som ”område avsatt för industriändamål”.

Kalkstensprodukter

Tillverkning av kalkstensprodukter sker i ett första steg genom krossning av kalkstenen till fraktionen 0 -25 mm varefter malning och siktning sker till önskad fraktion 0-5 mm, 0-0,1 mm, 0-0,5 mm. Kalksten med för hög fukthalt torkas i särkskild torkutrustning som drivs med dieselolja. Samtliga förädlingsmoment sker i inomhus eller i kapslad utrustning där all frånluft passerar textilt spärrfilter innan utsläpp sker till omgivningen. Transporter av sten sker på transportband eller i ledningar, men även med lastfordon. All lagring av malda produkter sker i silos alternativt inomhus i planlager. Vid bränningen bildas en betydande mängd finkorningt stoft som avskiljs ur rökgaserna i anläggningens elektrofilter. Filterkalken utgör mellan 5 och 14 % av den kalksten som tillförs ugnen. Filterkalken avyttras i första hand som jordbrukskalk, men även som råvara vid tillverkning av markstabiliseringsprodukter. Produktionen av kalkstensprodukter har under åren 2001 - 2003 uppgått till cirka 56 000 ton/år medan nuvarande och sökt tillstånd är 200 000 ton/år

Bränd kalk

Kalkugnen är en 150 m lång roterugn med lutningen 5 o och innerdiametern 2,9 m. Bolaget har under sommaren 2005 bytt ut befintlig brännare i ugnen till en modern s.k. låg- NOx-brännare. Brännaren är av multipeltyp, vilket möjliggör utnyttjandet av flera bränsleslag och samförbränning av olika bränslen i gas, flytande och pulverform. Brännaren är placerad i ugnens nedre ända och befordrar in en bränsle/luftblandning till ugnens centrala del. Temperaturen i ugnen varierar från inlopp till utlopp från 500 oC till 1650 oC. Kalkens totala bränncykel i ugnen uppgår till ca 3,5 timmar och bränntiden då kalken befinner sig en temperaturzon överstigande 850 oC är ca 2,5 timmar. Förbränningsgasens uppehållstid vid temperatur över 850 oC uppgår vid normal drift till minst 6 sekunder. Ugnen har projekterad kapacitet av 1 200 ton kalksten per dygn och effekten är 53 MW vilket ger 600 ton bränd kalk per dygn. Bolaget producerar hårdbränd kalk med hög utbränningsgrad. Resthalten av CO2 ligger ner mot <0,1 % CO2. Denna hårdbrända kalk har en långsam reaktion med vatten vid släckning. För de olika kunderna t ex stålindustrin för rostfria stål efter frågar en bränd kalk som nu endast kan framställas av Gotlandskalk, som innehåller svavel medan andra avnämares kvalitet kan framställas från kalksten med lägre svavelhalt. Kalkstenen i stenlagret transporteras via bandtransportör in till kalkugnen. Kalken matas in i ugnens övre ända, där skovlar är monterade för att lyfta stenen från ugnens botten och låta den falla genom rökgasströmmen. Därmed fås en viss förvärmning av stenen och energin i rökgaserna tas tillvara bättre. Fraktioner som bränns är i huvudsak 9 - 25 mm alternativt 25 - 40 mm. Kalken matas successivt ner till ugnens utloppsända, där den faller ned i en efterbrännkammare och vidare till en kylare med ett roster där kylluft blåses uppåt genom materialskiktet varvid en kraftig avkylning erhålles. Med rostret dras ett jämt skikt av den brända kalken ut och den där förvärmda luften matas in i ugnen som sekundär luft.

När mesaråvara finns tillgängligt utnyttjas den som delråvara och andelen uppgår till 3 - 8 % av tillförd mängd kalksten. Mesan transporteras med lastmaskin till en inmatningsficka varifrån den via bandtransportör matas in till ugnen. Till skillnad mot kalkstenen torkar den finkorniga mesan omedelbart, finfördelas och följer med rökgaserna och avskiljning sker i elektrofiltret och blandas tillsammans med ordinarie filterstoft.

Rökgaserna dras av i ugnens inloppsända till en fallficka där rökgaserna i ett första steg kyls från 600 till 450 oC genom begjutning med åvatten. Därefter leds rökgaserna till ett kyltorn, där ugnsgaserna i ett andra steg kyls till ca 200 oC. Kylning i kyltornet sker med vatten från Köpingsån. Inget avloppsvatten uppstår från denna process utan allt vatten avdunstar och följer med rökgaserna. Från kyltornet får rökgaserna passera ett elektrofilter för stoftavskiljning innan dessa släpps till atmosfären via en 70 m hög skorsten. Stoftfiltret är försett med stoftmätare kopplad till en larmfunktion. Fallande stoft, s.k. filterkalk, transporteras pneumatiskt, via rörledning till särskild silo.

Ugnen drivs kontinuerligt och tillåts kallna normalt endast i samband med revision och ommurning, vilket sker under sommaruppehållet, ca 4 veckor per år. Ugnens tillgänglighet är hög, vilket innebär att andelen kassation eller sekunda kalk är mycket låg. I princip erhålles sekunda kalk endast vid uppstart av anläggningen då kalkstenen inte blir helt genombränd eller vid processtörningar. Den sekunda kalken läggs i en särskild silo och utnyttjas som råvara vid tillverkning av förädlade kalkprodukter.

Den nya brännaren säkerställer jämn bränsleinmatning till skillnad mot det tidigare systemet. Bolaget bedömer att de tidigare relativt frekventa driftstoppen i bränsletillförsel, vilket bland annat lett till s.k. CO-spikar minskar och därmed minskar också de tillfällen då elektrofiltret tillfälligt förbikopplas för att undvika explosionsrisk. Dessa stopp uppgick normalt till någon eller några minuter. Bolaget bedömer nu att drifttiden för ugnen väsentligt kan ökas. Produktionen av bränd kalk uppgick 2004 till cirka 152 000 ton och 2005 till 155 000 ton och beräknas i år bli cirka 160 000 ton, medan tillståndsgiven och sökt produktion är 200 000 ton per år.

I samband med brännarbytet uppgraderades även styr- och kontrollsystemet för ugnens drift. Dessutom installerades under februari 2006 mätutrustning så att uppkomna emissioner kontinuerligt kan följas och utgöra en del i ugnens styrning. Allt detta sammantaget, inklusive den nya brännaren, innebär att förbränningsprocessen nu kan styras på ett optimalt sätt med högre energieffektivitet och därmed även lägre emissioner som följd.

I Köpingsanläggningen produceras s.k. hårdbränd kalk, som har bättre hållfasthet än lösbränd kalk. Denna egenskap är nödvändig för företagets kunder inom järn- och stålbranschen. Likaså önskar tillverkare av rostfritt stål och lågkolhaltigt stål en produkt med låg resthalt koldioxid för att undvika uppkolning i slutskedet av ståltillverkningen. Bolaget har för avsikt att motta och hantera externt bränd kalk i anläggningen dels för att efterfrågan av bränd kalk i området är större än nuvarande kalkugns kapacitet, dels för att även kunna leverera bränd kalk av andra kvaliteter än vad som kan produceras i Köpingsanläggningens roterugn, exempelvis lösbränd kalk.

Kalken kommer att levereras till anläggningen per båt varför bolaget avser att komplettera befintligt lossningssystem i hamnen med ett system utformat för bränd kalk. Kalken kommer att transporteras via slutna bandtransportörer till ett planlager inomhus. Transport inom området kan även komma att ske med lastfordon.

Den externt intagna kalken kommer dels att försäljas som bränd kalk, dels kommer viss andel att släckas i befintlig släckningsutrustning och försäljas som släckt kalk. Operationer som malning och siktning kan även komma att nyttjas.

Släckt kalk

Släckt kalk tillverkas genom att tillsätta vatten till den brända kalken. Vatten tillsätts genom en skrubber, där även den vattenånga som bildas släpps ut. Kalken släcks i tre steg genom att materialet mekaniskt matas genom tre kamrar under tillsättande av vatten och noggrann temperaturkontroll. Den släckta kalken transporteras till en lagringssilo i avvaktan på utleverans. Inget avloppsvatten uppstår i släckningsprocessen.

Några förändringar i utrustning vad avser släckning av kalk kommer inte att ske förutom att smärre ombyggnationer kommer att göras för att även kunna befordra den externt mottagna brända kalken till anläggningen för släckning. Kapaciteten för utrustningen är cirka 40 000 ton släckt kalk per år. Volymerna kalk som släcks styrs av marknadens behovs av släckt kalk och kan komma att öka över nuvarande nivåer på cirka 20 000 ton per år.

Vidareförädlade kalkprodukter

Viss del av producerade kalkprodukter vidareförädlas till olika användningsområden. För närvarande sker förädling av kalk i huvudsak till följande användningsområden:

- Markstabiliseringsprodukter

- Jordförbättringsmedel

- Fodertillsatser

- Jordbrukskalk

Tillverkningen är likartad och sker med osläckt kalk, bränd kalk, filterkalk, eller blandningar därav, som utgångspunkt. Till råvaran sker tillsats av cement, närsalter, exempelvis benmjöl, aska (idag som försök), och Merit (masugnsslagg) allt beroende på slutprodukt.

Tillsatsämnen levereras till anläggning i lastbilsburna bulktransporter och lagring sker i silos. Blandning sker i samband med utlastning. De olika råvarorna och tillsatsämnena tillsätts samtidigt via rörledningar från respektive lagringssilo till bulkbilen. Rätt blandningsförhållande fås med hjälp av ett vågsystem. Produkten jordbrukskalk skiljer sig mot övriga produktkategorier, eftersom den enbart utgörs av filterkalk. Årsproduktionen av filterkalk har under åren 2001 - 2004 varierat mellan cirka 25 000 ton och cirka 36 000 ton. Tillsatsen av mesa till kalkugnen, vilken till övervägande delen ger filterkalk, har under åren 2001 - 2003 varierat mellan cirka 10 000 ton per år och 12 000 ton per år, men uppgick 2004 till endast cirka 2 000 ton. Framställning av förädlade produkter genom tillsats av benmjöl, vedaska och gips har på försök utförts under 2004.

Kalkmjölsprodukter, bränd och släckt kalk, förädlade produkter utlevereras huvudsakligen som bulkprodukter antingen per lastbil eller per järnväg. Andelen järnvägstransport var 2004 ca 3 % av det totala tonnaget som utlevererades. Vid utleverans sker lastning direkt till bulkbehållaren från lagringssilo via tätslutande rör och hela inlastningen styrs via processdator och vågsystem. En mindre del av tillverkade produkter levereras även i emballerad form. Inom anläggningen finns därför utrustning för emballering av produkter i allt från 25 kg säck till s.k. big bags om 1500 kg.

Bolaget avser att komplettera nuvarande lastningsutrustning med anläggningar så att in- och utlastning av bränd kalk kan ske från respektive till båt. Lastningsanläggningen kommer att bestå av en inkapslad bandtransportör och en snabelförsedd kran i hamnen så att lastning kan ske direkt ner till båtens lastutrymme. Vid lossningen utnyttjas samma bandtransportör. Hela in- och utlastningssystemet är försett med avsugning via spärrfilter för dammfri lastning och lossning.

Energi

Torkning av kalksten sker i en torkugn som drivs med en oljepanna med effekt 500 kW. Kol torkas före malning i en oljedriven hetgasgenerator med effekt 460 kW. Uppvärmning av lokaler sker med värme som återvinns från kompressorhallen. Vid extrem kyla sker stöttning från en elpanna. En mindre oljepanna för lokaluppvärmning finns kvar, men den utnyttjas för närvarande ej. Som bränsle i oljepannorna utnyttjas uteslutande eldningsolja nr 1. Kalkugnen har under de senare åren eldats med kolpulver och med konverterad eldningsolja som tillsatsbränsle. Konverterad eldningsolja får enligt nuvarande tillstånd vid normal drift maximalt utgöra 20 % av den totala energiåtgången och vid uppstart får konverterad eldningsolja utnyttjas som enda bränsle, men maximalt under 200 drifttimmar per år. Nuvarande tillstånd medger även utnyttjande av tunga eldningsoljor 3-5 upp till 100 % av den totala energiåtgången i ugnen.

Bolaget vill i framtiden kunna utnyttja följande bränsleslag:

- Kol

- Konverterad eldningsolja

- Naturgas

- Eldningsolja i klasser 1 - 5

- Petroleumkoks

- Utsorterad avfallsplast

- Träpellets

- Torvbriketter

Övrig biomassa/bioolja som i framtiden kan finnas på bränslemarknaden

Nordkalk avser att kunna nyttja samtliga bränsleslag förutom petroleumkoks och avfallsplast, för att täcka hela energibehovet för drift av ugnen. Petroleumkoks kommer att nyttjas tillsammans med något av övriga bränsleslag upp till den mängd som begränsningsvärdet för svavelutsläpp medger medan avfallsplast kommer att nyttjas med en maximal inblandning upp till 30 % av det totala energibehovet i ugnen.

Stenkol levereras till anläggningen per båt i laster upp till 5 000 ton. Kolet lossas i den egna hamnen och transporteras med hjälp av dumper till ett inomhus liggande planlager, med en största lagringsvolym om 16 000 ton. Kolet mals till lämplig kornstorlek och torkas i egen utrustning varefter lagring sker i kolsilo om 35 m3. Kolet befordras pneumatiskt i rör till brännarutrustningen. Utrustningen för hantering av kolet från malnings- och torkningsutrustning fram till brännaren är jordat för att undvika uppladdning av statisk elektricitet. Kolsilon har utrustning för inmatning av koldioxid om risk för brand eller explosion skulle föreligga.

Stenkol kommer i framtiden att nyttjas då prisbilden för kol är gynnsammast i förhållande till övriga bränslen.

Den konverterade eldningsoljan innefattas av avfallskategori Q16 i avfallsförordningen 2001:1063. Oljan är förbehandlad enligt kraven i förordningen (1993:1268) om spillolja. Oljan har homogeniserats och partiklar, vatten och flyktiga organiska beståndsdelar har avlägsnats. Flampunkten är lägst 70 oC. Den konverterade eldningsolja levereras nu per lastbil till en invallad cistern om 90 m3. Cisternen är placerad på en betongplatta. Bolaget avser att i framtiden nyttja konverterad eldningsolja som huvudbränsle när prisbilden på oljan är fördelaktigare än övriga bränslen. Oljan kommer att nyttjas upp till 100 % av det totala energibehovet i ugnen då temperaturförhållandena i ugnen överstiger 850 oC. Anläggningens totala kapacitet att förbränna farligt avfall i form av konverterad eldningsolja, avfallskod Q1 är 53 MW. Högsta årlig förbränning är 40 000 ton och flödet till anläggningen kan variera mellan 0 - 5 ton per timma. Eldningsoljans energivärde kan variera mellan 30 - 45 MJ per kg. Innehållet av föroreningar är maximerat avseende klor till 2 %, svavel till 1 % och för PCB 2 ppm. För att långsiktigt kostnadseffektivt kunna nyttja konverterad eldningsolja som huvudbränsle kommer befintlig oljecistern om 6000 m3 att nyttjas. Innan detta sker kommer cisternen att rustas upp och förses med skyddsåtgärder för omhändertagande av eventuellt läckage. Detta möjliggör inköp av större kvantiteter olja och inleverans till Köping per båt.

Naturgas är ett långsiktigt alternativ, som endast kan bli aktuellt om den pågående dragningen av en naturgasledning från södra Sverige fortsätter upp till Köping. Så vitt bolaget känner till pågår förberedande planeringsarbeten för att gasledningen skall dras förbi Köping i slutet av detta decennium. Om det blir aktuellt kommer nödvändig anslutnings-/brukarutrustning att införskaffas.

Nuvarande utrustning för att lagra och förvärma konverterad eldningsolja kan nyttjas för att använda eldningsolja i klasser 1 - 3. Vid användande av de tunga eldningsoljorna 4 - 5 kommer kompletterande utrustning för varmhållning av lagercistern att införskaffas. Det kan även bli aktuellt att uppföra en mindre lagringssilo om ca 20 30 m3. Samtliga eldningsoljor som kan komma att nyttjas kommer att ha en svavelhalt lägre än 1 %.

Petroleumkoks kommer att nyttjas om prisbilden för detta bränsle bli gynnsam eller om tillgången på exempelvis konverterad eldningsolja blir begränsad. Petroleumkoks består av koks som tillverkats genom destillation av olja samt katalytisk FCC- och TCC- koks som uppstår vid krackning. Petroleumkoksen kommer att levereras till anläggning per båt och lagras i en särskild och avgränsad del av nuvarande kollager.

Utsorterad och definierad avfallsplast med en maximal klorhalt på 1 % kan komma att nyttjas. Avfallsplatsen kan exempelvis kunna utgöra emballage- och ensilageplast från jordbruket. Plasten kommer att levereras till anläggningen buntat och komprimerat per lastbil. Avfallsplasten kommer att rivas i utrustning som uppförs inomhus för att begränsa risken för buller och spridning av plastrester. Även andra former av plastavfall bl. a. PE-flis kan komma att utnyttjas. Lagring av den rivna plasten kommer att ske i silo och befordran av till ugnen kommer att ske pneumatiskt med tryckluft. Avfallsplast kommer att samförbrännas med något av bränsleslagen kol, eldningsolja 1-5, naturgas samt konverterad eldningsolja. Avfallsplast kommer att nyttjas med en maximal inblandning upp till 30 % av det totala energibehovet i ugnen då temperaturen i ugnen överstiger 850 oC. Anläggningens kapacitet att förbränna avfallsplast begränsas därmed till 16 MW och högsta årlig avfallsmängd som kan komma att förbrännas är 13 000 ton per år.

Torvbriketter som framställs genom komprimering av torkat torvmjöl kan komma att nyttjas på lika grunder som träpellets.

Förädlat träbränsle i form av pellets och briketter kan komma att nyttjas, i första hand i kombination med annat bränsle exempelvis olja, men även som enda bränsle efter uppstart av ugnen. Bränslet kommer att lagras antingen i silos eller inomhusliggande planlager.

När lämplig övrig biomassa/bioolja som i framtiden kan finnas på bränslemarknaden avser bolaget att använda dessa bränslen i mängder upp till hela bränslebehovet.

I tabell nedan anges nuvarande förbrukning och framtida behov. Förbrukning vid yrkad produktionsvolym avser maximal förbrukning som kan bli aktuell för respektive bränsle.

Maximal mängd hanterat bränsle för tillståndsgiven och sökt produktion samt nuvarande bränsleförbrukning (år 2004)

Bränsle Tillståndsgiven Nuvarande för- Förbrukning vid yrkad

produktion(ton) brukning(ton) produktionsvolym(ton)

Kol 58 000 38 000 58 000

Konverterad 8 000 4 000 40 000

eldningsolja

Eldningsolja 43 000 275 43 000

klass 1-5

Naturgas - - 46 000 tm3(n)1

Petroleumkoks - - 12 000

Träpellets - - 96 000

Torvbriketter - - 92 000

Utsorterad avfallsplast - - 13 000

(max 30% av bränslet

Planerade förändringar i verksamheten möjliggörs genom den installerade nya brännare och det nya mät- och styrsystemet samt följande förändringar och ombyggnader;

- Uppförande av kvarn för malning/rivning av plast

- Uppgradering av lagringscisterner för olja

- Uppförande av lagringssilos/planlager för lagring av tillkommande bränslen

- Installation av ett slutet system för in- och utlastning av bränd kalk till och från båt

- Inköp av en mobil lossningskran i hamnen

Hamnverksamheten

Bolaget äger och driver en egen hamn. Hamnen utgör en del av fastigheten X 1:48. Bolaget utnyttjar hamnen i huvudsakligen för eget bruk och då för att ta emot och lossa kalksten samt kol. Möjlighet finns även att lossa bränsle i form av eldningsolja. Hamnen tar för närvarande emot båtar upp till 7000 ton och som genomsnitt anlöper 1 - 2 båtar per vecka hamnen. Vid den planerade verksamheten ökar antal anlöp av fartyg till ca 110 stycken per år. För att effektivisera transportlogistiken i hamnen avser bolaget kunna ta emot fartyg upp till 10 000 ton i framtiden. bolaget har för avsikt att uppföra utrustning för att även lossa och utlasta bränd kalk. Utrustningen kommer att bestå av inkapslad bandtransportör, snabelförsedd utlastningskran och dockningsutrustning till båtens lossningssystem. Hela systemet har avsugning till spärrfilter för dammfri lastning respektive lossning. För att ytterligare underlätta lossning och arbete i hamnen kommer en mobil hamnkran att inköpas. Kajens längd är 120 m och gränser mot Cementa AB:s kaj. Kajen är gjuten i hela dess sträckning. Djupet i hamnbassängen är 7 m. För lossning av kalksten finns dels hamnkran, dels utrustning för anslutning till båtarna självlossningsutrustning. Hamnen kan ej tillhanda hålla elkraft till båtarna under hamnvistelsen. En ”miljöstation” finns uppförd i anslutning till kajen för mottagning av avfall från anlöpande båtar. Toalettavfall och oljeförorenat vatten (sludge) hämtas med slamsugarbil för vidare transport till godkänd mottagare. Hela hamnen har ett skalskydd som uppfyller gällande krav för sjöfartskydd och Sjöfartsverket har godkänt upprättad skyddsplan för anläggningen. En särskild utsedd hamnorganisation finns utsedd och tydliggjord i företagets verksamhetssystem. Systemet beskriver vidare i rutiner hur mottagning och hantering av avfall skall ske.

Miljökonsekvenser

Miljöpåverkan från den ansökta verksamheten, med ett utökat antal bränsleslag i ny brännare, kommer enligt en sammantagen bedömning av miljökonsekvensbeskrivningen troligen inte att innebära större miljöpåverkan än nuvarande tillståndsgiven produktion. Utnyttjandet av utsorterat plastavfall och spillolja i brännaren är dessutom en miljövänlig process sett ur ett resursperspektiv.

Utsläpp till luft från kalkugnen

Det största utsläppet till luft från verksamheten utgörs av kalkugnens rökgaser. Rökgaserna renas i reningsutrustning som installerades under 2003 och som består av en ett kyltorn och ett elektrofilter. I kyltornet kyls rökgaserna med hjälp av åvatten från ca 400 oC ner till 200 oC för att optimera stoftavskiljningen och driftsäkerheten på filtret. Avskiljd filterkalk uppsamlas i elektrofiltrets fallficka och transporteras pneumatiskt i rör till särskild silo. Renade rökgaser avleds genom en 70 m hög skorsten.

Utsläppet av stoft mäts kontinuerligt. Under år 2005 varierade månadsmedelvärdena mellan 2 och 25 mg/m3 n torr gas vid 10 % CO2. Nuvarande begränsningsvärde är högst 50 mg/m3 n torr gas 10 % CO2. Bolaget har slutligen godtagit miljönämndens yrkade begränsningsvärde 30 mg/m3 n torr gas som månadsmedelvärde och riktvärde. Dessa värden gäller vid förbränning med bränslen. I samband med vissa störningar i driften och filterhaveri eller risk för filterhaveri kan inte reningsutrustningen vara i drift. Bolaget yrkar att förbikoppling av filtret ska få ske under högst 30 timmar vid filterhaveri eller risk för detta.

Roterugnen i Köping är nu försedd med ett automatiskt mätsystem för bestämning av föroreningar i den renade rökgasen. Mätsystemet innebär att bolaget på ett helt nytt sätt kan följa variationer och identifiera orsaker till variationerna i bland annat utsläppet av kväveoxider och svaveldioxid. I diagrammen nedan visas preliminära utsläppsvärden för 147 dygn under 2006 fram till och med augusti månad.

Frekvensen av dygnsmedelvärden för NOx-halt i renad rökgas.

Diagrammet ovan visar att 75 % av dygnsmedelvärdena för NOX-halten varit lägre än 800 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2 samt att också 4 % dygn av dygnen hade halter över 1000 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2. Den nya brännaren är utrustad med många olika inloppsportar för olika bränslen respektive luftportar. Möjligheter finns att på olika sätt styra förbränningen, vilket bör ha en betydande inverkan på bildningen av kväveoxider. Genom en ingående analys av ett stort antal faktorer kan indikationer erhållas på vilka variabler som har störst inverkan, varefter intrimning bör kunna ske för bland annat lägre utsläpp av kväveoxider.

Bolaget behöver ytterligare tid på sig för att utvärdera vilken NOx-nivå som kan uppnås efter utvärderingar och teoretiska beräkningar samt praktisk intrimning av låg-NOx-brännaren mm med beaktande av bl. a. att kvaliteten på den brända kalken ska upprätthållas. Bolaget föreslår en prövotiden på två år efter lagakraftvunnen dom med följande provisoriska föreskrift.

Utsläpp till luft via kalkugnens rökgaser får vid förbränning av fossilt bränsle och biomassa som månadsmedelvärde och riktvärde uppgå till högst 1000 mg/m3 n torr gas kväveoxid (NOx) omräknat till kvävedioxid (NO2) vid 10 % O2.

Frekvensen av dygnsmedelvärden för SO2-halt i renad rökgas.

Diagrammet ovan visar att 84 % av dygnen hade medelvärden för SO2 lägre än 300 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2 men det förekommer dygn med betydligt högre halter.

Redan nu är några orsaker till att SO2-halten varierar identifierade. Kalkstenen, som används i produktionen, har stor påverkan på svavelutsläppet. Bolaget har för att reducera svavelutsläppen vid avfallsförbränning installerat en anläggning för tillstats av släckt kalk före rökgaskylaren. Försök har körts med tillsats av olika mängder släckt kalk samt kylning av rökgasen till olika temperaturer i kyltornet. Som framgår i nästa diagram har kylningen av rökgasen i rökgasreningen stor betydelse för avskiljningen av SO2. Om metoden ska användas i driften måste bl. a. kylningskapaciteten byggas ut.

Bolaget är berett att som remissmyndigheterna yrkat under en prövotid på två år efter lagakraftvunnen dom undersöka möjligheterna att begränsa utsläppet av svaveldioxid från kalkugnen för drift vid olika bränsleslag och kombinationer av bränsleslag. Bolaget anser att utredningen ska omfatta processtekniska utredningar av befintlig anläggning och till vilka nivåer utsläppen kan begränsas. Under prövotiden åtar sig bolaget följande provisoriska föreskrift:

Utsläpp till luft av svaveldioxid med kalkugnens rökgaser får vid förbränning av fossilt bränsle och biomassa (ej avfall) som månadsmedelvärde och riktvärde uppgå till högst 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2.

Utsläpp från kalkugnen vid avfallsförbränning

Vid avfallsförbränning gäller Naturvårdsverket föreskrift NFS 2002:28 bilaga 2.1 för samförbränning vid cementindustrier. Bland annat följande utsläppsvärden som dygnsmedelvärden anges:

Svaveldioxid (SO2) 50 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Kväveoxider (NOx) 800 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

För att på sikt begränsa utsläppet av sura ämnen svaveldioxid, väteklorid och fluorväte i rökgaserna från kalkugnen vid avfallsförbränning har bolaget efter anmälan till miljökontoret i januari 2006 installerat en provisorisk reningsanläggning. Anläggningen består av en mobil silo för släckt kalk (20 m3) samt pneumatisk transportör, som blåser in kalken i rökgaskanalen mellan askkammaren och kyltornet. Resultaten från försöken framgår i diagrammet ovan. Bolaget avser att modifiera reningen så att följande uppfylls:

- alla dygnsmedelvärden för SO2 ska vara lägre än 50 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

- alla dygnsmedelvärden för HCl ska vara lägre än 10 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

För att klara detta avser bolaget att justera installationerna i rökgasreningen så att man kontinuerligt kan köra anläggningen enligt följande:

1. Kapaciteten på vatten till kyltornet och eventuellt dysornas kapacitet justeras så att rökgaserna kyls till < 150 oC - gärna ner mot 140 oC.

2. Doseringsanordningarna för släckt kalk permanentas så att minst 300 kg/h kontinuerligt kan doseras till rökgasen eller askkammaren.

Med automatisk kontinuerlig mätning av SO2 och HCl kan anläggningen styras för att uppnå önskad avskiljning.

I ovan nämnda förordning anges att vid förbränning av högst 3 ton avfall per timma finns möjligheter att få undantag fram till den 1 januari 2008 för att uppnå de ovan angivna utsläppsvärdena. Under denna period yrkar bolaget följande utsläppsgränsvärden som dygnsmedelvärden:

Svaveldioxid (SO2) 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Kväveoxider (NOx) 1200 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

För utsläppet av svaveldioxid har bolaget, med hänvisning till att undantag kan medges under längre tid då svaveldioxidutsläppet härrör från annat än avfallet, yrkat att ovan nämnda utsläpp för svaveldioxid ska gälla till dess prövotidsfrågorna beträffande utsläppet av svaveldioxid och kväveoxider avgjorts. Svavelinnehållet i kalkstenen dominerar i detta fall.

Utsläpp av dioxiner och furaner

Sedan nya filtret togs i drift 2003 har mätningar av dioxiner i rökgaserna vid både kolförbränning och förbränning med 20 % konverterad olja visat värden på nivån 0,04 ng/m3 n torr gas som I-TEQ. Vid provförbränning med 3 % plast i december 2004 uppmättes 0,007 ng/m3 I-TEQ-enheter. Dessa värden är lägre än riktvärdet för utsläppet av dioxiner vid avfallsförbränning 0,1 ng/m3 n torr gas som I-TEQ. Klorhalten i kol har uppmätts till 0,12 % medan övriga bränslen har lägre klorhalter. Klorhalten i plast ska vara < 1 %. Värdena överensstämmer med bolagets förväntningar på låga värden med anledning av de förbränningsförhållanden med mycket hög temperatur som råder i roterugnen och den snabba avkylningen av förbränningsgaserna.

Bolaget planerar att enligt avfallsförbränningsförordningen under 2006 mäta dioxiner i rökgasen vid två tillfällen. Ett prov för 2006 har nu tagits men analysresultaten är inte klara ännu.

Bolaget anser med anledning av vad som anförts ovan att det inte som remissmyndigheterna föreslagit finns något skäl för ytterligare utredning av utsläppen av dioxiner.

Utsläpp av stoft från övriga verksamheten

Ett 80-tal spärrfilter finns installerade på förekommande avsug i anläggningen. Avskiljt stoft återförs till processen. Bolaget åtar sig att som i nuvarande tillstånd uppfylla villkoret att som riktvärde begränsa stoftutsläppet 10 mg/m3 från spärrfilter.

Damning från lagret etc.

Inom verksamheten finns totalt 40 000 m2 för utomhus lagring av kalksten och filterkalk. Ytan för filterkalk utgör cirka 16 500 m2. Finkorniga råmaterial och produkter kan medföra damning. Bolaget har byggt in transportörer och annan utrustning och installerat filter vid punktkällor. Ytor har asfalterats för att underlätta renhållningen genom sopning, och upptagning av kalkdamm samt vattenbegjutning. Den cirka 5 m höga och 500 m långa vallen mot Mälartorgsområdet i Kungsängen kommer att planteras med träd. Vallen och vegetationen begränsar damningen mot Mälartorgsområdet. Bolaget anser att arbete inom ramen för egenkontrollen är tillräckligt för att undvika problem med diffus damning.

Bolaget motsätter sig miljökontorets förslag beträffande utredning av möjligheterna att bygga bort damningsproblem genom att ej tillåta utomhuslagring. Bolaget anser att miljönämndens krav är alltför långtgående.

Hantering av restprodukter och avfall

Tillverkning av bränd kalk genererar normalt ej avfall. I processen fallande stoft och sekunda kalk, vilket är ofullständigt bränd kalk, utnyttjas som råvara för tillverkning av jordbrukskalk och markstabiliseringsprodukter och betraktas därmed ej som avfall eller restprodukt.

Kalkavfall uppstår endast då den sekunda kalken ej kan utnyttjas som råvara. Under de senaste åren har all sekunda kalk kunnat nyttjas för markstabilisering. Då kalkavfall uppstår sker deponering.

I hamnen omhändertas avfall från angörande båtar i form av brännbart avfall samt farligt avfall i form av sludge. I hamnen finns en särskild miljöstation för omhändertagande av avfall från angörande båtar med skyddsanordningar så att utsläpp av flytande vätskor till omgivning omöjliggörs.

Övrigt avfall utgörs av metallskrot, byggavfall från exempelvis ommurningar av kalkugn, papper och förpackningsavfall. Farligt avfall utgörs främst av spilloljor och oljeabsorbenter som använts vid uppsamling av oljor och fett från spillplåtar och motsvarande. Spilloljor samlas upp i cistern (1 m3) i ugnshuset. Utrymme där farligt avfall förvaras saknar golvavlopp.

Farligt avfall från verksamheten sänds bort för externt omhändertagande.

Brännbart avfall omhändertas av VMR, Köping för förbränning på Norsaverket och ej brännbart avfall deponeras på VMR:s deponi i Köping. Stålskrot försäljs till återvinningsföretag.

Uppkomna avfallsmängder förväntas endast i marginellt öka i förhållande till nuvarande mängder i framtiden.

Förvaring av kemikalier och farligt avfall

De händelser som enligt bolaget skulle kunna leda till skada på miljön är eventuella okontrollerade utsläpp av olja och dammexplosion för bränslen.

Olja lagras i ett flertal cisterner inom området. Cisternen för konverterad olja är invallad men rymmer inte hela behållarens volym, varför kompletterande säkerhetsåtgärder har utarbetas. Den närmaste dagvattenbrunnen är försedd med oljeavskiljare och i händelse av spill kan oljeavskiljarens pumpare stoppas för att förhindra utsläpp till ån. En cistern med total volym 6 000 m3 används för lagring av diesel. Idag lagras maximalt 500 m3 i denna. Bolaget planerar att rusta upp den cisternen och före den med skyddsåtgärder för omhändertagande av eventuellt läckage innan den används för förvaring av konverterad olja. Övriga cisterner som använd för lagring av olja är försedda med invallningar som rymmer hela cisternens volym.

Ansökan innebär utökad lagring av oljor i invallade cisterner. Det flytmedel som används i processen förvaras i plastcontainrar som rymmer 1 m3. Utrustning för uppsamling av eventuellt spill och läckage finns tillgängligt.

Hantering av kolpulver kan medföra dammexplosion vilket i sin tur kan medföra brand i anläggningen. För att förebygga risk för brand på grund av statisk elektricitet är utrustningen för hantering av kolet vid malning, torkningen och transport till brännaren med jordad. Kolsilon är försedd med utrustning för inmatning av koldioxid för att kväva en eventuell brand.

Användningen av nya bränslen t.ex. träpellets och plastbränslen kan medföra ökad risk för brand. Lagringen av dessa bränslen kommer att utformas så att risken för brand minimeras. Brandsläckningsutrustning kommer att placeras ut på strategiskt viktiga platser.

Bränd kalk är irriterande för slemhinnor och samt reagerar häftigt med vatten under kraftig värmeutveckling. Bränd kalk hanteras i slutna system och samtliga utsläppspunkter är anslutna till spärrfilter. Eventuellt spill från fyllning av bulkbilar tas upp manuellt och renspolning av bilen sker på spolplatta.

Sedan remissmyndigheterna föreslagit att frågan om säker lagring av kemikalier och farigt av fall har bolaget föreslagit att följande villkor föreskrivs:

Kemikalier och farligt avfall skall förvaras tryggt och säkert samt på ett sådant sätt att eventuellt spill eller utsläpp kan omhändertas. Utrustning för uppsamling av spill och läckage från verksamheten skall finnas tillgängligt inom anläggningen.

Utsläpp till vatten

Bolaget tar ut vatten från Köpingsån för bland annat indirekt kylning samt för kylning och rening av rökgaserna från kalkugnen i ett kyltorn och en skrubber samt för släckning av kalk. Från skrubbern respektive från kylning av rökgaserna vid ugnsutloppet sker inget utsläpp till vatten. Kylvattnet från kylning av ugnslager och kalk och kolkvarnar släpps ut till Köpingsån efter viss temperaturhöjning.

Från släckning av kalken används förutom åvatten kalkslurry från Imerys och det uppstår inget utsläpp till vatten.

Vid sökt produktion väntas kylvattenförbrukningen öka från nuvarande nivå cirka 507 000 m3/år till cirka 660 000 m3/år. Vid kylning höjs temperaturen på vattnet med cirka 10 oC. Vatten för kylning av rökgaser kommer att öka från 163 000 m3/år till 212 000 m3/år. För släckning av kalk förbrukas nu cirka 11 000 m3/år medan upp till 66 000 m3/år kan behövas i framtiden vid släckning av 120 000 ton kalk per år.

Uttaget av vatten uppgår vid sökt produktion till 0,032 m3/s, vilket utgör en liten del av åns flöde. Det använda kylvattnet släpps ut med dagvattnet till ån.

Till dagvattnet led också bland annat vatten från en damm där vatten från spolning av arbetsfordon samlas. På grund av Bolagets verksamhet innehåller dagvattnet kalciumkarbonat. Detta ämne bedöms inte medföra några negativa konsekvenser för miljön. Före utsläpp till ån passerar dagvattnet från östra området där oljehantering förekommer oljeavskiljare.

Det sanitära avloppsvattnet leds till kommunens spillvattennät.

Buller

Buller från bolagets verksamhet uppkommer vid utrustningar där stenen lossas, transporteras, siktas och krossas samt buller från fläktar. Transporter till och från anläggningen och inom området är också en bullerkälla. Kvarnanläggningar är inbyggda. Ljudnivån är i princip konstant från området i och med kontinuerlig skiftgång. En bullerutredning genomfördes på uppdrag av bolaget 2002/2003 och en kompletterande externbullerutredning har skickats in på begäran av miljökontoret. Utredningarna visade att bolaget klarar nu gällande villkor för buller.

För att begränsa bullret från verksamheten genomförde bolaget under 2004 bullerdämpande åtgärder i ficka på kajen för lossning av kalksten, vid omlastningsstationer mellan hamn och stenupplag och för fläktar vid två silos. En 500 m lång och 5 m hög bullervall uppfördes också mot Kungsängsområdet. Dessa skyddsåtgärder genomfördes enligt bolaget för att klara bullervillkor enligt riktlinjerna för befintlig industri.

Vid den planerade verksamheten bedöms bullerkällorna förändras genom att en rivarutrustning för plastbränslen planeras, transporterna ökar och antalet fartyg ökar i och med lossning av bränd kalk. Bolaget bedömer att nu gällande villkor för buller inte kommer att överskridas vid den planerade verksamheten. Vid den kompletterande bullerundersökningen i augusti 2005 redovisade WSP Akustik följande ytterligare bullerkällor: kran vid kaj för lossning, transportband längs kaj samt fläktar på silo 53, 55-57 och 71 - 73. Efter denna bullerundersökning ansåg bolaget att det efter bullerdämpande åtgärder på kranen i hamnen skulle var möjligt att klara bullervillkor i enlighet med Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri.

I utredning daterad den 3 juli 2006 redovisas ytterligare fem bullerkällor som inte ingått i de tidigare genomförda utredningarna, nämligen forsbysten, mesaficka, reservficka, butkedja och silo 50. De nya beräkningarna för fallet när alla källor som kan vara i drift bullrar visar att bolaget överskrider med cirka 5 dB(A) begränsningsvärdet för nyetablerad industri nattetid, både vid kontrollpunkten nordost om hamnen respektive kontrollpunkten i sydväst. Dagtid och kvällstid kan dessa inte heller innehållas i kontrollpunkten belägen i nordost.

Bolaget har slutligen föreslagit bullervillkor i enlighet med riktlinjerna för befintlig industri samt att momentanbuller nivån nattetid som riktvärde högst får uppgå till 55 dB(A).

De kompletterande mätningarna och beräkningarna rörande lågfrekvent buller visar inte på några risker att Socialstyrelsens riktvärde för bostäder inomhus skall överskridas till följd av bolagets verksamhet. Bolaget konstaterar därmed att något behov av ytterligare utredning inte föreligger.

Energieffektivitet

Bolagets i särklass största energiförbrukning är kalkbränningen i roterugnen. Före brännarbytet och det nya regler- och styrsystemet för roterugnen uppgick energiförbrukningen till cirka 8,4 MJ/ton kalk. Bolaget uppskattar energiförbrukningen för kalkbränning med nya brännaren till cirka 8,2 MJ/ton bränd kalk att jämföras med 6 500 - 9 200 MJ/ton för hårdbränd kalk, vilket föreslås av branschen för roterungar den nya BREF som är under utarbetande. Som energibesparande åtgärder anges där minimering av bränsleförbrukningen genom återvinning av värme från rökgaserna samt processtyrning och energieffektiva elektriska installationer. Vid inköp av maskiner och processutrustning beaktas alltid energiaspekterna.

Bolaget har undersökt förutsättningarna att leverera överskottsenergi från huvudprocessen till Köpings kommuns fjärrvärmenät men tidigare inte fått något positivt gensvar beroende på att kommunen inte har behov av ytterligare energi. Bolaget har nu tillsammans med Yara AB och Fortum AB, inlett samarbete med Köpings och Arboga kommuner för att utreda möjligheterna att leverera fjärrvärme.

Bolaget anser att energikostnaderna är mycket viktiga för verksamhetens ekonomi (25 - 50 % av produktionskostnaderna exklusive avskrivning), varför dessa ständigt bearbetas. Med det nya övervakningssystemet följs energiförbrukningen upp för varje processteg. Månadsvis sker rapportering av energiförbrukningen och olika avsnitt i processen, varför bolaget har en omfattande energikartläggning.

Bolaget anser det inte, som länsstyrelsen och miljönämnden yrkat, motiverat att förelägga bolaget att utreda dessa frågor ytterligare.

Verksamhetens upphörande

Bolaget har accepterat det villkor som miljönämnden föreslagit beträffande reglering av åtgärder som ska vidtas vid eventuell avveckling av verksamheten.

Uppskjutna frågor

Bolaget åtar sig att under en prövotid på två år efter lagakraftvunnen dom genomföra processtekniska utredningar och åtgärder vid roterugnen i Köping för att fastställa dels hur utsläppet av kväveoxider och svaveldioxid kan begränsas, dels kostnaderna för åtgärderna. Utredningen kommer i huvudsak att baseras på de mätningar av utsläpp som numera företas i den renade rökgasen från anläggningen samt mätdata från anläggningens styr- och reglersystem. Mätresultaten korreleras med de faktorer som visar sig påverka utsläpp och ekonomi för verksamheten. Sådana nu kända faktorer är bl.a. ugnsbelastning, kalkstenssort, bränsletyp och kvalitet samt driftvariabler för brännaren och rökgasreningen. Kartläggningen kommer sannolikt att visa på en stor mängd teoretiskt möjliga driftfall som reducerar utsläppet. För att fastställa de tekniska och ekonomiska konsekvenserna av möjliga kombinationer genomförs statistiskt planerade försök.

Produktionen vid anläggningen sker i kampanjer med några dygns drifttid varje gång. Varje planerat försök omfattar en kampanj försöken upprepas tills slutsatserna är väl underbyggda. Hur varje faktor som har signifikant inverkan på utsläppet påverkar driften undersöks. Resultaten dokumenteras och värderas tekniskt och ekonomiskt.

Under prövotiden sammanställer bolaget en dokumentation av den genomförda kartläggningen och de planerade försök som genomförts. Rapporten anger vilka utsläpp av NOx och SO2 som driften vid anläggningen kan uppfylla, redovisade som medelutsläpp för månad och som enskilda dygnsmedelvärden.

Rapporten kommer också att redovisa hur åtgärder som reducerar utsläppet av NOx och SO2 påverkar övriga utsläpp från verksamheten och belysa om det finns alternativa metoder som i framtiden skulle kunna minska utsläppet ytterligare.

Vid prövotidens utgång skall bolaget i en samlad utredning redovisa förslag till slutliga villkor för begränsning av utsläppen av NOx och SO2 och redovisa de tekniska och ekonomiska skälen för sitt förslag till utsläppsbegränsning.

Bolaget förslår med bakgrund av detta ett prövotidsförordnande och att följande provisoriska föreskrifter skall gälla under prövotiden.

Utsläpp till luft via kalkugnens rökgaser får vid förbränning av fossilt bränsle och biomassa (ej avfall) som månadsmedelvärde och riktvärde högst uppgå till:

- 1000 mg/m3 n torr gas kväveoxid (NOx) omräknat till kvävedioxid (NO2) vid 10 % syrehalt.

- 350 mg/m3 n torr gas svaveldioxid (SO2) vid 10 % syrehalt

Prövotidsutredningen avser inte samförbränning men för att få en praktisk hantering av resultaten från utsläppsmätningarna behöver innebörden av villkorsvärdena belysas.

Vid samförbränning med avfall skall enligt NFS 2002:28 utsläppskraven anses vara uppfyllda om inget validerat dygnsvärde för NOx och SO2 under året överskrider utsläppsgränsvärdet för ämnet. Det är därmed dygnet med det högsta uppmätta dygnsmedelvärdet som avgör om föreskriftens krav uppfylls eller inte.

För att uppfylla miljöbalkens intention om minsta möjliga miljöpåverkan bör lägsta möjliga medelutsläpp av NOx och SO2 för den totala drifttiden eftersträvas. Villkor som månadsmedelvärde eller årsutsläpp brukar därför föreskrivas.

Prövotidsutredningen kommer att redovisa konsekvenserna för verksamheten av de skilda utgångspunkterna för utformningen av villkoren.

Förslag till villkor

För den sökta verksamheten gäller förordningen om avfallsförbränning, 2002:1060 och Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2002:28 samt däri angivna villkor. Dessa författningar anger de detaljerade och för verksamhetsutövaren bindande kravnivåer som befunnits ekonomiskt och tekniskt skäliga och i övrigt proportionella i förhållande till verksamhetens omfattning och art. Enligt bolagets uppfattning skall därför endast vid avvikelser från föreskrifterna några särskilda villkor fastställas i de frågor som behandlas i nämnda författningar.

Bolaget har slutligen föreslagit att följande villkor skall gälla för tillståndet:

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgivit eller åtagit sig i ärendet, såvida inte annat framgår av domen. Mindre ändringar får dock ske efter medgivande av tillsynsmyndigheten under förutsättning att ändringen inte medför ökade utsläpp eller annan störning för omgivningen.

2. Rökgaser från ugnen skall renas i elektrofilter innan utsläpp får ske så länge bränsleinmatning sker in i ugnen. Förbikoppling av filtret får ske under maximalt 30 h vid haveri på filterutrustning eller då risk för haveri på filterutrustning föreligger.

3. Utsläppet av stoft via rökgaser då drift utan avfall som bränsle sker får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överskrida 30 mg/m3 n torr gas .

4. Den alstrande energin vid förbränning av utsorterad avfallsplast, får ej överstiga 30 % av den totala bränsleenergin i anläggningen.

5. Vid drift med avfall som bränsle gäller utsläppsgränsvärden enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2002:28, bilaga 2.1.

6. Vid drift med avfall som bränsle gäller följande utsläppsgränsvärden som dygnsmedelvärden för svaveldioxid och kväveoxider:

- Svaveldioxid (SO2) 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

- Kväveoxider (NOx) uttryckt som NO2 1200 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Undantaget avseende kväveoxider gäller fram till den 1 januari 2008.

Undantaget avseende svaveldioxid samordnas tidsmässigt med prövotiden för utsläpp av svaveldioxid vid ej avfallsförbränning och gäller till dess slutliga villkor fastställs i den delen.

7. Avfallsplast som förbränns i kalkugnen får högst innehålla 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor.

8. Vid driftstörningar som leder till att resultaten från de automatiska mätningarna i rökgaserna visar förhöjda värden så att risk för överskridanden av villkor uppstår skall samförbränningen (matning av avfallsplast och konverterad eldningsolja) avbrytas.

9. Buller från anläggningen skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå som riktvärde * utomhus vid närmaste bostäder än:

55 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

50 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

45 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

Den momentana ljudnivån får som riktvärde* högst uppgå till 55 d(B)A nattetid vid närmaste bostäder.

10. Utsläppet av stoft från punktkällor försedda med textila spärrfilter får som riktvärde* inte överstiga 10 mg/m3 n torr gas.

11. Kemikalier och farligt avfall skall förvaras tryggt och säkert samt på ett sådant sätt att eventuellt spill eller utsläpp kan omhändertas. Utrustning för uppsamling av spill och läckage från verksamheten skall finnas tillgängligt inom anläggningen.

12. Om verksamheten i sin helhet eller i någon del upphör ska detta i god tid dessförinnan anmälas till tillsynsmyndigheten. Eventuella kemiska produkter och farligt avfall skall tas omhand på sådant sätt som tillsynsmyndigheten bestämmer.

Verksamhetsutövaren ska vidare i samråd med tillsynsmyndigheten utreda om marken på fastigheten är förorenad och i så fall också ansvara för att området efterbehandlas.

- Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, skall föranleda bolaget att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att överskridandet upprepas.

Bolagets verksamhet i förhållande till miljöbalkens hänsynsregler

Kunskapskravet

Bolaget är sedan fyra år tillbaka certifierat enligt miljöledningsstandarden ISO 14001 och inom ramen för miljöledningssystemet har ansvar för olika kompetensområden definierats. Inom ramen för detta ansvar ligger att hålla sig ajour om bästa kunskap inom kompetensområdet. Detta sker både genom egen informationssökning och genom utnyttjande av hela bolagets miljöorganisation och deras finländska syskonorganisation Nordkalk Oyj Abp.

Försiktighetsprincipen

I de rutiner som hanterar inköp av produkter och maskiner samt om- och tillbyggnad av verksamheten i bolagets miljöledningssystem finns inskrivet att försiktighetsprincipen skall tillämpas som en ledstjärna genom att konsekvenserna alltid skall beaktas. Vidare är försiktighetsprincipen en av utgångspunkterna i bolagets risk- och nödlägeshantering. Regelbundet genomförs riskanalyser av hela verksamheten.

Bästa möjliga teknik

Bolaget arbetar med utgångspunkt att i utveckling av verksamheten utnyttja bästa möjliga teknik där så är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Anläggningen i Köping har under sommaren 2005 uppgraderats och moderniserats genom installation av en ny och modern brännare med tillhörande uppgradering av styr- och reglersystem. Investeringen innebär förutsättningar att öka kalkugnens tillgänglighet och därmed verkningsgrad genom att förutsättningar skapas att styra bränsletillförsel och övriga förbränningsbetingelser. Allt detta tillsammans kommer att öka kalkugnens energieffektivitet och minska emissioner till luft.

Verksamheten i Köping har stämts av mot cement- och kalkindustrins referensdokument, som antagits av Europeiska kommissionen och resultatet visar att verksamheten uppfyller den teknik- och utsläppsnivå som anges efter investeringen i en ny brännare.

Lokalisering

Nuvarande verksamhets placering är väl vald med tanke på tillgången till hamn för införsel av råvaror och utförsel av produkter, tillgång till järnvägsspår samt lokaliseringens centrala läge till ett stort antal inlandskunder. Lokaliseringen innebär därför förutsättningar att utnyttja miljöeffektiva transporter och förutsättningar att skapa en god transportlogistik.

Hushållning och kretslopp

Bolaget har sedan lång tid tillbaka aktivt arbetat för att optimera resursanvändning såsom energiförbrukning och processeffektivitet. Ett grundläggande skäl till detta är självklart att energi är den största kostnadsposten i denna typ av verksamhet liksom oplanerade driftstopp. Sammantaget strider verksamheten inte mot hushållnings- och kretsloppsreglerna.

Produktvalsprincipen

Inom verksamheten används endast ett fåtal kemikalier, vilka dessutom används i ringa mängd. Bolaget söker dock aktivt vid inköp finna de miljömässigt bästa alternativen. Arbetet accentueras i och med införandet och drift av ett miljöledningssystem enligt ISO 14001.

Egenkontroll

Bolaget har rutiner och ett aktivt arbete för att styra och följa upp verksamheten enligt förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll. Rutinerna är integrerade med verksamhets miljöledningssystem.

Verksamhetens tillåtlighet mm

Bolaget bedriver sin verksamhet på fastighet som är avsatt för industri- och hamnändamål. Samhörig verksamhet finns inom industriområdet. Nuvarande verksamheten har pågått sedan 1939 och kommer att fortsätta på samma sätt och inriktning även i framtiden.

Bolaget bedömer med hänvisning till ovanstående och i övrigt vad som angivits i ansökan med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning att en fortsatt drift och beskriven förändrad verksamhet är tillåtlig enligt miljöbalken.

Avseende uttag av vatten från Köpingsån bedömer bolaget att det är uppenbart att detta varken påverkar allmänna eller enskilda intressen genom inverkan på vattenförhållandena. Detta medför att tillstånd enligt 11 kapmiljöbalken inte behövs.

Bedömningen grundas på att vattenuttaget om maximalt 0,035 m3 /s vid full produktion är försumbart jämfört med medelvattenföringen i Köpingsån som uppgår till ca 2,6 m3/s. Huvuddelen av det vatten som tas ut återförs till ån.

Verkställighetsförordnande

Ekonomiska och miljömässiga aspekter talar därför för att tillståndet ska förknippas med ett verkställighetsförordnande enligt 22 kap 28 § miljöbalken.

SYNPUNKTER

Naturvårdsverket, Räddningsverket och Fiskeriverket har avstått från att yttra sig.

Sjöfartsverket

Den utökade verksamheten innebör inte någon förändring avseende hamnens utformning eller sjösäkerhetsanordningar i farleden och Sjöfartsverket har därför inga invändningar mot bolagets förslag. Verket har inte heller några invändningar mot att fartygsstorleken ökar till 10 000 ton eftersom det i sig inte är lastförmågan utan fartygens djupgående, samt yttermått, längd och bredd för passage av sluss från Mälaren till Saltsjön som avgör vilka fartyg som kan anlöpa Köping.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Buller

Bolaget yrkar att bullervillkoret skall vara som för befintliga verksamheter. Som motiv till detta anges bl. a. att bolagets granne Mälarhamnar AB fick ett sådant villkor vid prövningen av deras tillstånd 2004. Dessutom anger bolaget att det är svårt att kontrollera och styra över hur mycket enskilda fartyg bullrar.

I bolagets bullerutredning, där man genom mätningar och beräkningar kommit fram till att nattvärdet för nyetablerad verksamhet inte kan innehållas, framgår att det är en bullerkälla som medför att nattvillkoret inte kan innehållas, nämligen en kran som används vid lossning av fartyg. Bolaget har inte utrett möjligheterna till bullerdämpning av denna. Nyetableringsvillkor för övrig tid kan innehållas. Bullernivåer vid lossning av fartyg med egen lossningsutrustning har inte utretts, men bolaget uppskattar att nivåerna är ungefär desamma som vid egen lossning.

Länsstyrelsen instämmer i att det kan vara svårt att kontrollera och styra över bullernivåerna från fartyg med egen lossning. Trots det anser länsstyrelsen att bolaget skall arbeta med att få ner bullernivåerna från verksamheten för att på sikt kunna uppfylla bullervillkor enligt Naturvårdsverkets förslag till riktlinjer för nyetablerade verksamheter. Inom industriområdet finns flera bullrande verksamheter och länsstyrelsen anser att det måste vara upplevelsen för de närboende som ska vara styrande för val av bullervillkor. Flera bullerkällor med samma bullernivåer ger ett totalt ökat buller för de närboende. Om bolaget inte anses kunna uppfylla det vid prövningen bör det åläggas att uppfylla det efter en prövotid på två år. Under prövotiden bör nyetableringsvillkor gälla förutom för nattetid dvs.:

50 dB(A) dagtid mån-fre kl. 07.00-18.00

45 dB(A) nattetid tid kl. 22.00-07.00

45 dB(A) övrig tid

Dessutom anser länsstyrelsen att momentana ljud nattetid skall regleras i villkoret. Under prövotiden bör bolaget utreda tekniska och ekonomiska möjligheter till bullerdämpning.

Vid hamnverksamhet är lågfrekvent buller ofta förekommande. Detta är svårare att dämpa och det sprids långt. Bolaget bör under prövotiden även åläggas att utreda hur det lågfrekventa bullret ser ut vid anläggningen och hur detta kan åtgärdas. Efter prövotiden skall slutliga bullervillkor fastställas.

Utsläpp till luft

Kväveoxider

Bolaget anger att ett begränsat antal mätvärden för utsläpp av NOx finns sedan installationen av den nya låg-NOx-brännaren 2005. Därför yrkar bolaget på ett provisoriskt villkor på 1 200 mg NO2/m3n torr gas vid 10 % syrehalt fram till den 1 januari 2008 då cementindustrier inte längre kan beviljas dispens från Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28). Bolaget anser att man behöver den tiden för att få ett tillräckligt underlag för att säkert avgöra vilken halt NOx som kan innehållas. Bolaget hävdar att deras kunder i stor utsträckning efterfrågar hårdbränd kalk vilket innebär högre temperatur i roterugnen och i och med det höga NOx-utsläpp.

Länsstyrelsen instämmer i behovet av prövotid för att trimma in pannan, och godtar slutligen det provisoriska villkoret under prövotiden samt villkoret för samförbränning. Efter prövotiden på ungefär två år bör slutliga utsläppsvillkor fastställas.

Det är viktigt att bolaget under prövotiden undersöker olika tekniker för NOx-rening för att uppnå så låga utsläpp som möjligt.

Svaveldioxider

Kalkstenen innehåller en varierande mängd svavel vilket också bidrar till utsläppen av svaveldioxid. Under en prövotid på ungefär två år med provisoriskt villkor för utsläpp av svaveldioxid bör bolaget undersöka olika tekniska och ekonomiska möjligheter för rening av svaveldioxid. Efter prövotiden bör slutliga utsläppsvillkor fastställas. Länsstyrelsen föreslår att utsläppsvillkoret under prövotiden skall vara 350 mg/m3 n torr gas svaveldioxid vid 10 % syrehalt.

Stoft

Bolaget yrkar på att villkor för stoft skall vara 30 mg/m3n torr gas som månadsmedelvärde. Samtidigt anger företaget att de textila spärrfilter som används vid anläggningen inte överskrider 10 mg/m3n torr gas så länge som filtren är hela. Länsstyrelsen godtar bolagets föreslagna begränsningsvärden.

Damning

Länsstyrelsen anser att frågan om damning skall regleras i kommande tillstånds villkor med villkor eller delegation till tillsynsmyndigheten.

Dioxiner och furaner

Bolaget anger att man inte förväntar någon ökning av dioxinbildning vid ändrad bränslesammansättning samt att mätningar kommer att ske.

Länsstyrelsen anser att bolaget bör göra mätningar av dioxiner och furaner under en prövotid för att fastställa de olika bränslenas innehåll samt för att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna till rening. Efter prövotiden skall villkor för utsläpp av dioxiner och furaner fastställas.

Energiförbrukning

Verksamheten är energikrävande. Bolaget anger att huvuddelen av spillvärmen från produktionen avgår till omgivningen.

Enligt 2 kap 5 § miljöbalken - hushållningsprincipen - skall alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. Länsstyrelsen anser därför att bolaget bör kartlägga sin energiförbrukning och utreda vilka energibesparande och effektiviserande åtgärder som kan vidtas.

Kemikalier och farligt avfall

Länsstyrelsen anser att det bör finnas ett uppföljningsbart villkor som reglerar lagring av kemikalier och farligt avfall. Länsstyrelsen har föreslagit följande villkor.

Farligt avfall och flytande kemikalier skall förvaras på tät, invallad yta under tak/nederbördsskydd. Invallningarna skall med god marginal rymma den största behållarens volym. Lagringen skall vara uppmärkt. Tillsynsmyndigheten får medge eventuella avsteg från dessa krav.

Köpings kommun, miljönämnden

Bolaget har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt verksamhet inom fastigheten X 1:48 i Köpings kommun med årlig framställning av 200 000 ton kalkmjölsprodukter, 200 000 ton bränd kalk och 100 000 ton förädlade kalkprodukter. Nuvarande tillstånd medger användning av kol, eldningsolja Eo 3-5 samt av konverterad olja motsvarande högst 20 % av bränslet. Bolaget yrkar nu tillstånd till användning av bränsleslagen kol, naturgas, eldningsolja Eo 1-5, petroleumkoks, träpellets och torvbriketter. Bolaget vill också ha tillstånd att årligen använda högst 13 000 ton plastavfall och högst 40 000 ton konverterad olja. Bolaget ansöker vidare bl.a. om tillstånd till hamnverksamhet vid den egna hamnen för lastfartyg med en bruttodräktighet upp till 10 000 ton externt bränd kalk för ytterligare förädling. Ansökans huvudsyfte är att kunna utnyttja ytterligare typer av bränslen där även avfallsfraktioner är aktuella.

Hamnverksamheten

Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd 2003:7 reglerar bland annat vad som bör ingå i en ansökan om tillstånd avseende hamnverksamhet. Eftersom bolagets ansökan även omfattar den egna hamnverksamheten har en redogörelse utifrån detta inlämnats.

Redogörelse angående avfallsförbränning

Avfallsförbränningen, i detta fall samförbränning, regleras i förordning (2002:1060) om avfallsförbränning och Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28). Enligt 17 § förordningen om avfallsförbränning ska det i en tillståndsansökan finnas en redogörelse över hur verksamhetsutövaren ska säkerställa att förordningen och föreskrifterna kommer att uppfyllas. Bolaget har inlämnat en sådan redogörelse.

Åtgärder för att förebygga, hindra eller motverka skador eller olägenheter till följd av olyckor

En redogörelse för vilka åtgärder som ska vidtas för att förebygga, hindra eller motverka skador eller olägenheter till följd av olyckor enligt förordning (2004:989) om översyn av vissa miljöfarliga verksamheter har inlämnats. Det kan bli aktuellt för bolaget att lagra mer än 2 500 m3 olja. Då ställs hårdare krav i enlighet med krav i lag och förordning om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Kemikalier och farligt avfall

De kemiska produkter som hanteras i verksamheten är i huvudsak bränslen till kalkugnen. Flytmedel tillsätts den malda kalken. I övrigt finns främst kemikalier för underhåll och service av produktionsutrustningen samt små mängder laboratoriekemikalier. Farligt avfall utgörs främst av sludge från fartygen, spilloljor och oljeabsorbenter.

Bästa möjliga teknik

Enligt miljöbalken ska bästa möjliga teknik väljas så långt detta kan bedömas skäligt. Eftersom det är en viktig del i en tillståndsprövning, att bedöma bästa möjliga teknik, beskrivs kortfattat vad som menas med detta. BAT är en förkortning av bästa möjliga (eg. tillgängliga) teknik och ska utgöra den teknik som är effektivast för verksamheten och som orsakar minst störning för omgivningen. Syftet med BAT- referensdokumenten (BREF-dokument) är att främja miljöskydd och enhetlig tillståndspraxis i EU. BREF-dokumenten är allmäneuropeiska, så lokala förhållanden har inte kunnat beaktas. BREF-dokumenten kan anses utgöra ett slags måttstock för hög teknisk nivå, som beslut på olika håll i Europa kan baseras på och som beslut kan jämföras med. I BREF-dokument fastställs BAT med hjälp av använda resurser, såsom utsläpp, råvaror och andra resurser. Dokumenten anger således inte vilken teknik som ska användas för att tillståndsvillkoren ska vara uppfyllda.

Bolaget har gjort en jämförelse med cement- och kalkindustrins referensdokument. De uttalar att de uppfyller bästa teknik när det gäller stoft, avfall samt råvaruförbrukning.

Utsläpp till luft av kväveoxider

Bolaget ger förslag på villkor att vid drift med avfall som bränsle ska utsläppsgränsvärden enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2002:28, bilaga 2.1 gälla. Det innebär att särskilda bestämmelser för cementugnar ska tillämpas. Som motiv lämnas att det är begränsad skillnad om cementugnen tillverkar klinker eller hårdbränd kalk och att den tyska tillämpningen av direktivet 2000/76/EG har fastställt samma utsläppsvillkor för cement- och kalkugnar.

Utsläppen av kväveoxider beror i huvudsak på ugnens konstruktion samt vilken kvalitet av kalk som ska produceras. Bolagets roterugn är en cementugn som anpassats för framställning av hårdbränd kalk. I en roterugn för hårdbränning av kalk är förbränningstemperaturen dessutom högre, vilket medför högre NOx-utsläpp. Miljönämnden anser att det kan vara lämpligt att bedöma bolagets roterugn som en cementugn. Tekniskt sett liknar de varandra och vid förbränningen i bolagets roterugn krävs en hög temperatur för att bränna den hårdbrända kalken. Miljönämnden anser därför att det är rimligt att utsläppsgränsvärdena i Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning NFS 2002:28, bilaga 2.1 om särskilda bestämmelser för cementugnar kan tillämpas. Det är dock inte rimligt att de gäller framöver utan under en prövotid på cirka två år (se vidare i nedanstående diskussion). Bolaget ansöker om dispens som kan medges av tillståndsmyndigheten till 1 januari 2008 om att få släppa ut 1200 mg/m3. Miljönämnden anser att det är rimligt att bolaget får dispens, men att det är rimligt att lägga det på ett utsläppsgränsvärde på 1000 mg/m3 respektive utsläppsriktvärde på 1000 mg/m3.

När det gäller NOx-utsläpp när avfall inte används vid driften föreslår bolaget att utsläpp till luft via kalkugnens rökgaser vid förbränning av fossilt bränsle och biomassa (ej avfall) som månadsmedelvärde och riktvärde får uppgå till högst 1000 mg/m3 n torr gas kväveoxid (NOx) omräknat till kvävedioxid (NO2) vid 10 % syrehalt.

Låg-NOx-brännare finns på ett antal roterugnar i Europa. Någon annan teknik har inte tillämpats i Europa enligt BREF-dokumentet förutom i liten skala. Processkontroll och bränsleval är också viktigt när det gäller NOx-utsläppen. BREF-dokumentet är några år gammalt och det finns nyare uppgifter om tekniker för reduktion av NOx-utsläppen. I Naturvårdsverkets förslag till breddning och uppdelning av NOx-avgiften som kom den 24 april 2006 föreslås att NOx-avgiften breddas till att omfatta även industriella processer. Undantag föreslås bland annat för förbränning i kalk- och cementugnar. Totalkostnaderna för kalkindustrin bedöms bli orimliga. I förslaget nämns också olika tekniker för att minska NOx-utsläppen. De tekniker som nämns är förbränningstekniska åtgärder (låg-NOx-brännare) samt SCR. Bolaget har investerat i en låg- NOx-brännare. Brännaren har inte varit i drift så lång tid och bolaget menar att man inte hunnit trimma in denna ännu. Bolaget menar också att man inte haft den kontinuerliga mätutrustningen så länge och att man inte vet säkert vilka utsläppsnivåer man kan klara när det gäller NOx- utsläppen.

Miljönämnden anser att utsläppen av NOx är höga för bolagets verksamhet och menar därför att det finns skäl att utreda om det finns förutsättningar för SCR eller eventuell annan teknik för NOx-rening. SCR finns på två cementugnar i Sverige, i Slite och i Skövde. Utifrån ovanstående anser miljönämnden att det till villkoren bör knytas ett utredningsvillkor om att undersöka vilka möjligheter som finns till NOx- rening. Därefter ska eventuellt nya utsläppsvärden vid drift med förbränning av avfall samt vid drift med andra bränslen fastställas i villkor.

Utsläpp av svaveldioxider till luft

När avfallsbränsle utnyttjas regleras utsläppen genom de gränsvärden som gäller enligt föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28).

Miljönämnden anser att det bör finnas villkor om utsläppsvärden från bolagets verksamhet på 350 mg/m3 n torr gas svaveldioxid (SO2) vid 10 % syrehalt under en prövotid om cirka två år. Detta bör omfatta både drift med avfallsbränslen samt drift med andra bränslen. Under tiden ska bolaget utreda tekniken som man nyligen testat för SO2-rening och eventuellt annan teknik samt vilka kostnader det skulle innebära för bolaget. Utifrån denna kan sedan slutliga utsläppsvillkor fastställas. Tekniken som nyligen har testats av bolaget har visat att man kan nå ner till nivåer under 50 mg/m3 n torr gas svaveldioxid som är utsläppsgränsvärdet vid förbränning av avfall i cementugnar (om inte tillståndsmyndigheten medgett undantag).

Stoft

För att minimera utsläppen av stoft används normalt elektrofilter för rökgasreningen samt att övriga utsläppspunkter är försedda med textila filter.

Enligt BREF-dokumentet når man ner till 50 mg/m3 n torr gas med elektrofilter. I detta finns också erfarenheter som tyder på att man kan nå ner till under 20 mg/m3 n torr gas vid normal drift. Sedan bolaget installerade elektrofiltret 2003 har deras månadsmedelvärden legat i snitt runt 20 mg/m3 vid 10 % syrehalt. Bolaget uppger i ansökan att filterleverantören garanterar en resthalt stoft som understiger 30 mg/m3 n torr gas. Miljökontoret bedömer att det är rimligt att ha ett gränsvärde på 30 mg/m3 n torr gas som månadsmedelvärde vid avfallsförbränning i enlighet med NFS 2002:28 samt ett riktvärde på 30 mg/m3 n torr gas som månadsmedelvärde vid drift med övriga bränslen.

Bolaget har föreslagit att nuvarande villkor 3 som anger en högsta emission av stoft från textila spärrfilter inom anläggningen ska tas bort. Motivet till detta anses vara att emissionsnivåerna från aktuella spärrfilter ej överskrider 10 mg stoft per m3 n torr gas så länge de är hela och att detta säkerställs genom företagets egenkontroll och rutiner för underhåll. Miljönämnden anser inte att det är rimligt. Villkor bör finnas för stoft från textila spärrfilter. Enligt BREF-dokumentet finns också erfarenheter av att man kan nå ner till 5 mg som dygnsmedelvärde när det gäller textila filter. Men i vissa av dessa fall har man varit tvungen att byta dessa 1-3 gånger per år. Miljönämnden anser att det är rimligt att ha ett riktvärde på 10 mg stoft per m3.

Dioxiner och furaner

Vid förbränning av bränslen som innehåller klor kan dioxiner och andra oavsiktligt bildade ämnen bildas. I BREF-dokumentet anges att det finns undersökningar som visar att kalkindustrin inte är en av huvudkällorna till dioxinutsläppen i Europa. Där anges också att det finns uppmätta höga värden på en del ugnar i Europa, varav några i Sverige. Förklaringen till detta uppges vara råmaterialet, bränsleinnehållet eller att förbränningen inte varit optimal.

Bolaget förväntar sig inte någon ökad dioxinbildning vid ändrad bränslesammansättning. Miljönämnden anser att det är rimligt att förena bolagets tillstånd med utredningsvillkor om bildandet av dioxiner och furaner vid normal drift. Utredningsvillkoret bör omfatta hur bildandet av oavsiktligt bildade ämnen förändras med bränslesammansättning samt vilka åtgärder som kan tas till vid eventuella höga värden. Bolaget har uppgett att dioxiner kommer att mätas två gånger per kalenderår.

Miljönämnden vill göra bolaget uppmärksamt på att mätningar av dioxiner (samt metaller och furaner) enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning ska göras minst var tredje månad under de första tolv driftmånaderna, därefter minst två gånger årligen.

Damning

Bolaget har föreslagit att nuvarande villkor 4 som anger att bolaget kontinuerligt skall arbeta för att minska den diffusa damningen inom området tas bort. Bolaget menar att detta är ett löpande arbete som ingår i verksamhetens ansvar utifrån miljöbalkens allmänna hänsynsregler.

Det är miljönämndens uppfattning att bolagets verksamhet orsakar damningsproblem, särskilt med tanke på lokaliseringen. Den större mängden råvaror/produkter som hanteras innebär en risk att problemen kommer att öka. Bolaget anger att det kan bli aktuellt med utomhuslagring av vissa produkter. Miljönämnden anser att frågor om damning som är en viktig lokal miljöfråga sällan tas på allvar och vidare att det bör finnas ett villkor om den diffusa damningen. Bolaget bör kontinuerligt arbeta för att minska den diffusa damningen från området och åtgärder ska vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska ha möjlighet att meddela villkor. Miljönämnden anser att ett villkor också ska innehålla krav på en utredning av problemet med den diffusa damningen och hur man på längre sikt kan bygga bort problemet. Att inte heller tillåta utomhuslagring av råvaror/produkter som dammar mycket vore inte att gå för långt. Bästa möjliga teknik ska tillämpas och det är inte att lagra det öppet utomhus.

Utsläpp till vatten

Processavloppsvatten uppkommer inte i verksamheten. De huvudsakliga utsläpp till vatten som sker från verksamheten är kylvatten och dagvatten till Köpingsån samt sanitärt vatten till Norsa avloppsreningsverk. Bolaget uppger att deras verksamhet inte medverkar till att miljökvalitetsnormerna kan överskridas.

Temperatur som mäts upp nedströms från en plats där hett utsläpp sker får inte överstiga den normala, opåverkade vattentemperaturen med mer än 1,5ºC. Temperaturgränsen i första stycket får överskridas inom geografiskt begränsade områden, om länsstyrelsen förvissar sig om att inga skadliga konsekvenser uppstår för en balanserad utveckling av fiskpopulationen.

Bolaget har uppgett att verksamheten inte bedöms medverka till att miljökvalitetsnormen kan överskridas. Miljönämnden anser att det kan bli problem med kylvattnet vid perioder med minflöde i och med ett större uttag av kylvatten. Temperaturhöjningen på kylvattnet är 10 grader. Uttaget vid minflöde kan komma att uppgå till 25-30 % av flödet i ån. Det skulle innebära att man riskerar att överskrida den normala, opåverkade vattentemperaturen med mer än 1,5ºC. Miljökvalitetsnormerna ska vara uppfyllda senast den 25 april 2007.

Miljönämnden anser att villkor ska avse de förhållanden som råder vid normaldrift. Incidenter och andra lägen med förhöjda utsläpp ska inte inrymmas i villkoren varför särskilda villkor för utsläpp till vatten inte behöver fastställas.

Kemikalier och farligt avfall

Miljönämnden anser att det är viktigt att det finns villkor om säker lagring av kemikalier och farligt avfall. Det är viktigt att kemikalier förvaras i lokal utan avlopp eller invallat och under tak samt i brandklassat kemikalieskåp där så krävs. Det är också viktigt att farligt avfall hanteras på ett korrekt sätt. Ovanstående anses så viktigt att det bör finnas villkor om detta.

Buller

En bullerutredning genomfördes 2002/2003. Under 2005 gjordes en uppföljande mätning för att se vilka effekter genomförda åtgärder medfört. Miljönämnden anser att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga för att komma tillrätta med bullerproblematiken. Med tanke på att bullerkällorna kommer att öka genom fler fartyg som ska lossas samt rivningsutrustning för plastbränslet är det viktigt att bullerfrågan tas på allvar. Det har länge varit diskussioner om problematiken med buller i området där bolaget är lokaliserat.

Miljönämnden anser att det är rimligt att verksamheten till största delen ska klara de nyetableringskrav som Naturvårdsverket anger i det förslag till allmänt råd om externt buller från industriell verksamhet som varit ute på externremiss. Enligt Naturvårdsverket har praxis i tillämpningen utvecklats till att numera huvudsakligen tillämpa värdena för nyetablering.

Miljönämnden anser att det är rimligt att nyetableringskraven gäller förutom nattetid i riktning mot bostäderna på Vällaregatan. Där bedöms värdet för befintlig industri kunna gälla nattetid, alltså 45 dB(A). Miljönämnden anser alltså att följande riktvärden ska gälla:

50 dB(A) dagtid kl. 07.00-18.00

45 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.00

45 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00 i riktning mot Vällaregatan

40 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00 i övriga riktningar

Bolaget har inte utrett vilka möjligheter som finns att vidta bullerdämpande åtgärder på kranen. Man har inte heller gett förslag på åtgärder i den bullerutredning som gjorts. Vid den bullerutredning som gjordes klarade bolaget redan ovanstående värden. Med de ökade bullerkällorna som kan tillkomma bedömer miljökontoret ändå att det är skäligt med ovanstående riktvärden.

Bolaget har efter begäran om komplettering från miljönämnden lämnat in en redogörelse av hamnverksamheten tillhörande bolaget. En tydlig påverkan från hamnverksamheten är bullret. I Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd 2003:7 om hamnverksamhet anges att följande bedömningsgrunder av buller från hamnverksamheten skall följas:

- Naturvårdsverkets riktvärden för externt industribuller (RR 1978:5) bör tillämpas när det gäller buller från hamnverksamheten .

- Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1996:7) om buller inomhus och höga ljudnivåer bör tillämpas när det gäller riktvärden för lågfrekvent buller från hamnverksamheten.

Sedan Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd 2003:7 kom har ett förslag till allmänt råd om externt buller från industriell verksamhet varit ute på externremiss. Dessutom har SOSFS 1996:7 ersatts av Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus SOSFS 2005:6. Det är därför lämpligt att dessa följs för bolagets hamnverksamhet. I SOSFS 2005:6 finns riktvärden även för lågfrekvent buller. Naturvårdsverkets skriver i handbok 2003:7 om hamnar, att man bör vara medveten om att lågfrekvent buller kan uppkomma från fartygens fläktar, hjälpaggregat med mera och att detta buller medför särskilda problem då störningen av lågfrekvent buller är mycket större och dämpas sämre. Lågfrekvent buller dämpas också mycket sämre av en husfasad än buller med högre frekvens vilket innebär att bullernivån inomhus blir högre. Miljönämnden anser därför att det även ska ställas krav på att det lågfrekventa bullret utreds.

Filterkalk

När det gäller filterkalken finns det idag två alternativa användningsområden, som jordbrukskalk och för produktion av markstabiliseringsprodukter. Det framgår inte tydligt av ansökan hur filterkalken påverkas av de olika bränsleslagen utan anges endast att rutinerna kommer förändras så att den eventuella påverkan på filterkalken kan följas. Dygnsprover tas en gång per dygn med avseende på svavel, kol och bränd kalk. Dygnsproverna sammanförs till ett halvårssamlingsprov för analys av metaller. Bolaget menar att kvalitetskraven på filterkalk som ska utnyttjas som jordbrukskalk styrs av förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Enligt bolaget gäller dessutom kungörelse med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (SNFS 1994:2) för spridning av filterkalk på jordbruksmark. Bolaget har i sitt yttrande ansökt om att producera förädlade kalkprodukter. De har alltså inte angett vilka produkter det kan komma att handla om. Nya tillsatsämnen kan komma i fråga.

Miljönämnden anser att lagstiftningen inte är heltäckande på detta område och är oroliga för att det kan innebära en diffus spridning av ämnen som medför en negativ påverkan på miljön på lång sikt. Det är därför viktigt att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att förhindra en sådan diffus spridning.

Energiförbrukning

När det gäller energiförbrukningen för bolagets roterugn motsvarar den i princip vad en genomsnittlig europeisk kalkugn för hårdbränd kalk använder. Enligt bolaget gör den nya brännaren samt datoriserad styr- och reglerutrustning att man har förutsättningar att ha en hög energieffektivitet i anläggningen. I nuläget återförs luften som de kyler den brända kalken med till ugnen. Bolaget använder också överskottsvärme för uppvärmning av egna byggnader. Ingen återföring sker från rökgaserna/skorstenen. Bolaget har haft diskussioner om att sälja den energin.

Miljönämnden menar att energifrågan är en viktig fråga som inte är av mindre betydelse och att det är lämpligt att bolaget inkommer med en energiplan till miljödomstolen efter en prövotid på cirka två år. Den bör innehålla en kartläggning av bolagets energianvändning, vilka energislag som används och vilka möjligheter som finns att minska användningen av energi. Man bör ta upp såväl energieffektivisering som andra åtgärder för att nå detta. Efter prövotiden bör villkor fastställas av miljödomstolen.

Avveckling

Enligt 22 kap 25 § miljöbalken skall ett tillstånd innehålla de villkor som behövs om efterbehandling. Miljönämnden anser att sådant villkor ska finnas.

Boende vid Mälartorget, Kungsängen, har anfört att de är mycket besvärade av kalkdamm från bolagets anläggning och att reningen måste bli bättre om de skall kunna bo kvar.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljödomstolen bedömer att den i målet redovisade miljökonsekvensbeskrivning och de samråd som hållits med berörda uppfyller de krav sam kan ställas med stöd av 6 kapmiljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivning kan därför godkännas.

Tillstånd

Miljödomstolen konstaterar att bolagets verksamhet bedrivits under lång tid i Köping inom ett område som enligt generalplanen är avsett för industriändamål. Bolagets verksamhet strider därmed inte mot några planbestämmelser. Någon annan lokalisering är inte aktuell i detta fall. Bolagets ansökan innebär inte någon ökning av den redan tillståndsgivna produktionen av bränd kalk, kalkstensprodukter respektive förädlade kalkprodukter. Bolaget ansöker nu om att få ta emot högst 100 000 ton bränd kalk per år, vilken delvis kommer att släckas. I bolagets nuvarande tillstånd begränsas produktionsvolymen för släckt kalk till 40 000 ton per år, medan bolaget i sin ansökan nu anser att den produktionen inte behöver begränsas i tillståndet, eftersom den produktionen ingår i mängden bränd kalk som tillverkas inom anläggningen eller tas in till anläggningen. Bolaget uppger att den nuvarande anläggningens kapacitet motsvarar 40 000 ton släckt kalk per år samt att bolaget inte planerar någon förändring av anläggningen. Miljödomstolen anser att produktionsvolymen för bränd kalk, likhet med vad som anges i gällande tillstånd, skall begränsas till 40 000 ton per år.

Miljödomstolen konstaterar att bolagets produktion med marginal understiger nuvarande tillståndsgivna respektive nu ansökta produktionsvolymer samt att ingen remissmyndighet motsatt sig bolagets ansöka produktion av kalkprodukter m.m., varför tillstånd kan lämnas med det tillägg som anges ovan.

I det nuvarande tillståndet begränsas mottagningen av mesakalk till högst 15 000 ton per år. Enligt bolaget är tillgången på mesa relativt ojämn och knapp. Miljödomstolen bedömer att det i tillståndet inte behövs någon reglering av mängden mesakalk.

Bolagets ansökan avser främst en breddning av vilka bränslen som får användas i kalkugnen samt användning eller formellt bortskaffande av avfall i form av plastavfall respektive farligt avfall i form av konverterad olja. Bolaget vill ha frihet att i framtiden utnyttja de bränslen (med undantag för avfallsklassade bränslen) som då kan finnas på marknaden och anser därför att användningen av bränslen inte bör regleras i tillståndet utan endast regleras i det allmänna villkoret. Bolaget vill ha möjlighet att använda följande bränslen: kol, eldningsolja E0 1-5, naturgas, torvbriketter, träpellets samt övriga biomassor/biooljor på så sätt att varje bränsle kan användas så att det täcker upp till hela energibehovet. Dessutom vill bolaget ha möjlighet att använda högst 12 000 ton petroleumkoks per år. Miljödomstolen godtar liksom remissmyndigheterna användningen av samtliga ovan angivna bränslen i uppgivna mängder. Miljödomstolen anser att bränsleanvändningen i detta fall bör ingå i tillståndet i likhet med vad som är fallet vid andra liknande anläggningar. Detta hindrar dock inte att bolaget efter anmälan till tillsynsmyndigheten i framtiden bör få provförbränna ytterligare bränslen utöver den ram som anges ovan. Miljödomstolen konstaterar att bolaget har tillstånd för utsläpp av koldioxid, varför miljödomstolen enligt miljöbalken i detta fall inte får reglera användningen av fossila bränslen.

Miljödomstolen konstaterar att ingen av remissmyndigheterna har motsatt sig bolagets yrkanden beträffande utvidgad användning avfall (13 000 ton plastavfall per år) och farligt avfall (40 000 ton konverterad olja per år) som bränslen eller formellt bortskaffande av avfall respektive farligt avfall.

Miljödomstolen konstaterar att kravet på temperatur överstigande 850 oC under minst 2 sekunder för avfallsförbränning uppfylls med bred marginal med undantag för uppkörning och nedkörning av ugnen. Miljödomstolen konstaterar att för hantering och förbränning av konverterad olja gäller särskilda regler beträffande oljans homogenisering och innehåll av polyklorerade aromatiska kolväten (< 2 mg/kg) mm samt för utsläppet av metaller, klor och fluor. Miljödomstolen bedömer att den avfallsplast som bolaget ansöker om att få förbränna med den begränsning av innehållet av klor (< 1%) och andelen av plastavfall (< 30 % av energitillförseln) i bränslemixen kan förbrännas på ett sådant sätt att bestämmelserna i avfallsförbränningsförordningen (SFS 2002:1060) och utsläppen till luft enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:28), bilaga 2.1 för cementugnar innehålls. Miljödomstolen ser positivt på att avfall på detta sätt ersätter bränslen. Miljödomstolen bedömer att bolaget uppfyller miljöbalkens hänsynsregler. Den sökta verksamheten bidrar inte till att någon miljökvalitetsnorm överskrids. Miljödomstolen anser liksom remissmyndigheterna att tillstånd kan lämnas till bolagets ansökta produktion och mottagning av råvaror samt bränsleanvändning inklusive bortskaffande av avfall och farligt avfall förutsatt att nedan angivna försiktighetsmått iakttas. Som bolaget föreslagit bör efter anmälan till tillsynsmyndigheten också ytterligare typer av avfallsplast få förbrännas.

Bolaget ansöker också om tillstånd för att få använda större fartyg upp till 10 000 ton bruttodräktighet. Miljödomstolen konstaterar liksom Sjöfartsverket att det inte är fartygens lastförmåga utan deras djupgående respektive andra kritiska yttre mått i förhållande till de slussar som fartygen måste passera för att ta sig in i Mälaren som avgör vilka fartyg som kan komma till bolaget hamn i Köping. Miljödomstolen har ingen erinring mot att bolaget får tillstånd att ta in fartyg med 10 000 ton bruttodräktighet.

Miljödomstolen konstaterar att bolaget installerat ny brännare av låg- NOx-typ anpassad för nu ansökta bränslen samt infört ett nytt styr- och mätsystem i kalkugnen. Emellertid krävs ett antal installationer för användningen av de ytterligare bränslena och avfallen samt för den mottagning av och utlastning av bränd kalk samt den ökade verksamheten i hamnen. Bland annat återstår följande installationer/åtgärder:

- Uppförande av kvarn för malning/rivning av plast

- Uppgradering av lagringscisterner för olja

- Uppförande av lagringssilos/planlager för lagring av tillkommande bränslen

- Installation av ett slutet system för in- och utlastning av bränd kalk till och från båt

- Inköp av en mobil lossningskran i hamnen

Även ovan nämnda åtgärder bör ingå i tillståndet. För att tillståndet för dessa installationer eller delar därav inte ska förfalla måste dessa anläggningar ha tagits i drift inom fem år (enligt bolagets yrkande, vilket godtagits av remissmyndigheterna) efter lagakraftvunnen dom.

Utsläpp till luft från kalkugnen

Miljödomstolen konstaterar att bolaget i Köping tillverkar hårdbränd kalk i en förhållandevis lång rullugn. Utsläppet av både kväveoxider och svaveloxider (i detta fall då en del av den använda kalkstenen innehåller svavel) blir från denna typ av kalkugn större än från kalkugnar av typen schaktugnar.

Miljödomstolen konstaterar att bolaget för begränsning av utsläppet av kväveoxider har installerat en ny brännare av låg-NOx-typ samt ett nytt mät- och reglersystem. Bolaget anser att erfarenheterna ännu inte är tillräckliga för att nu avgöra vilket utsläpp av kväveoxider som kan innehållas, varför bolaget förslagit att befintlig utrustning ska trimmas och ytterligare utvärdering och optimering av brännaren ska ske under en prövotid på två år för den drift då avfallsförbränning inte ingår. Hur långt begränsningen av kväveoxider kan ske kan bolaget ännu inte ange.

Länsstyrelsen och miljönämnden anser att det är viktigt att bolaget under prövotiden undersöker olika tekniker för begränsning av kväveoxidutsläppen. Miljönämnden anser att utredningen ska omfatta förutsättningarna för SCR (selektiv katalytisk rening), vilket nämnden påstår finns på cementfabrikerna Slite och Skövde, eller annan teknik för NOx-rening.

Miljödomstolen konstaterar att pilotförsök visserligen har gjorts i Slite med SCR, men att den installerade reningen är SNCR (selektiv icke katalytisk rening), vilket förutsätter ett lämpligt temperaturintervall (cirka 900 oC föreligger vid ammonikdosering), vilket beror av anläggningens konstruktion. Både cementugnarna i Slite och Skövde är utrustade med kalcinator (ett vertikalt schakt där kalkstenen förvärms mm av heta rökgaser) vari lämplig temperatur för SNCR-rening erhålles. På grund av ugnens utformning i Köping kan inte SNCR-rening användas här.

Eftersom det är osäkert hur låga utsläpp av kväveoxider som kan erhållas efter bolagets optimering av förbränningen har länsstyrelsen och miljönämnden yrkat att också kostnaden för SCR-rening skall utredas, vilket bolaget åtagit sig. Miljödomstolen anser att det i detta fall bör finnas en översiktlig redovisning av kostnaden för begränsning av utsläppet av kväveoxider med SCR-rening samt hur långt utsläppen kan begränsas med denna teknik.

Prövotidsutredningen bör ha följande innehåll:

Bolaget skall utreda hur långt utsläppet av kväveoxider kan begränsas genom optimering av låg-NOx-brännaren med avseende på NOx-utsläppet. Bolaget skall redovisa vilka variationer mellan olika kampanjer som kommer att kvarstå efter optimeringen så att redovisningen omfattar dygnsutsläpp, månadsmedelvärden samt årsutsläpp (även i ton respektive kg/ton produkt). Kostnaden för erforderliga åtgärder skall anges och eventuell inverkan på kalkkvaliteten skall redovisas.

Bolaget skall också redovisa de tekniska möjligheterna och kostnaden för ytterligare begränsning av kväveoxidutsläppen med SCR-teknik samt hur långt dessa utsläpp kan begränsas med den tekniken och när en eventuell installation av en SCR-anläggning kan vara genomförd.

Bolaget skall inom två år efter lagakraftvunnen dom redovisa förslag till slutligt villkor för utsläppet av kväveoxider och de eventuellt ytterligare åtgärder som kan erfordras.

Som provisorisk föreskrift under prövotiden föreslår bolaget att vid förbränning med undantag för perioder med samförbränning med avfall att utsläppet av kväveoxider (NOx) räknat som NO2 som månadsmedelvärde och riktvärde högst får uppgå till 1 000 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2 .

Miljödomstolen godtar liksom remissmyndigheterna bolagets förslag till provisorisk föreskrift under prövotiden. Emellertid bedömer miljödomstolen att också tider med samförbränning med avfall kan inbegripas i denna provisoriska föreskrift, vilket i detta fall underlättar tillsynen.

Miljödomstolen instämmer med bolaget beträffande tolkningen av vilka villkor som ska gälla för utsläpp från ugnen, för de perioder då avfall förbränns respektive avfall inte förbränns. De utsläppsvillkor som anges under rubriken samförbränning i cementugnar i Naturvårdsverket föreskrift om avfallsförbränning NFS 2002:28 bilaga 2.1 gäller endast då avfall förbränns som en del av energitillförseln.

Utsläppet av svaveldioxid beror bl. a. dels av svavelinnehållet i kalkstenen, dels av svavelinnehållet i bränslena respektive avfallet. Liksom beträffande utsläppet av kväveoxider har bolaget yrkat en prövotid på två år från lagakraftvunnen dom för undersökning av vilka utsläpp av svaveldioxid med befintlig anläggning inklusive ytterligare kylning av rökgaserna som erhålles vid olika bränslen och bränslekombinationer. Miljödomstolen konstaterar att bolaget nu inkluderat också kylning av rökgaserna samt eventuell dosering av släckt kalk före rökgaskylningen, vilket miljönämnden yrkat.

Miljödomstolen anser liksom miljönämnden att bolaget under prövotiden skall undersöka möjligheterna att begränsa utsläppet av svaveldioxid med den installerade anläggningen även i de fall när avfallsförbränning inte förekommer. Detta förutsätter en komplettering av anläggningen så att kylning av rökgaserna kan ske i normal drift. Med hänsyn till de stora skillnaderna i svavelinnehåll i olika använda kalkstenssorter bör i detta fall bolaget, vid redovisningen av uppnådda resultat redovisa dygnsvärden, månadsmedelvärden samt årsutsläpp (även i ton respektive kg/ton produkt).

Som provisorisk föreskrift under prövotiden föreslår bolaget att utsläppet av svaveldioxid (SO2) som månadsmedelvärde och riktvärde högst får uppgå till 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Miljödomstolen godtar liksom remissmyndigheterna bolagets föreslagna provisoriska föreskrift.

I Naturvårdsverket föreskrift NFS 2002:28 bilaga 2.1 för avfallsförbränning samförbränning vid cementindustrier anges vid förbränning av högst 3 ton avfall per timme möjligheter att få undantag fram till den 1 januari 2008 från att uppnå följande därefter stadgade utsläppsvärden som gränsvärden per dygn:

Svaveldioxid (SO2) 50 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Kväveoxider (NOx) 800 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2 räknat som NO2

Under denna period har bolaget yrkat att följande utsläppsgränsvärden skall gälla som dygnsmedelvärden:

Svaveldioxid (SO2) 350 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2

Kväveoxider (NOx) 1 200 mg/m3 n torr gas vid 10 % O2 räknat som NO2

Både länsstyrelsen och miljönämnden har godtagit bolagets yrkade tidsbegränsade utsläppsnivå för både kväveoxider och svaveldioxid vid avfallsförbränning. Miljödomstolen anser att det begränsningsvärde som parterna enats om kan godtas.

Bolaget har begärt att den ovan nämnda provisoriska föreskriften för svaveldioxid skall gälla till dess prövotiden för begränsning av utsläppet av svaveldioxider avslutats och slutliga villkor fastställts. Bolaget har härvid hänvisat till att svaveldioxiden härrör från råmaterialet och inte avfallet. Bolaget förutser att förbränningen av konverterad olja kan komma att överstiga 3 ton per timme. När så blir fallet kommer bolaget att anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Då upphör ovan nämnda undantag för utsläppet av kväveoxider. Miljödomstolen godtar liksom remissmyndigheterna ovannämnda undantag från bestämmelserna i för samförbränning stadgade utsläpp.

Bolaget har godtagit miljökontorets begränsningsvärde om högst 30 mg/m3 n torr gas som månadsmedelvärde och riktvärde för utsläppet av stoft från kalkugnen. Länsstyrelsen har också slutligen godtagit detta begränsningsvärde.

Miljödomstolen bedömer att begränsningsvärdet om högst 30 mg/m3 n torr gas som månadsmedelvärde och riktvärde för utsläppet av stoft från kalkugnen skall föreskrivas.

Både länsstyrelsen och miljönämnden har yrkat att bolaget skall åläggas att utreda utsläppet av dioxiner och furaner från kalkugnen. Länsstyrelsen har yrkat att motsvarande analyser också ska genomföras på ingående bränslen samt att utredningen ska omfatta de tekniska och ekonomiska möjligheterna att begränsa dessa utsläpp. Bolaget har hävdat att de mätningar som utförts har visat låga utsläpp 0,04 ng/m3 I-TEQ- enheter mot begränsningsvärdet 0,1 I-TEQ-enheter som anges för cementugnar i ovan nämnda föreskrifter från Naturvårdsverket. Bolaget har gjort gällande att låga utsläpp beror på den höga förbränningstemperaturen i kalkugnen och den snabba avkylningen av förbränningsgaserna. Vid förbränning med plastavfall kan klorhalten i bränslemixen komma att öka något men halten bör ända i framtiden väsentligt understiga 1 %.

Miljödomstolen bedömer att de hittills uppmätta dioxinhalterna är förhållandevis låga. Miljödomstolen bedömer liksom bolaget att detta är rimligt beroende på bland annat det låga klorinnehållet i bränslet och den höga förbränningstemperaturen. Miljödomstolen bedömer liksom bolaget att dessa utsläpp även i fortsättningen kommer att med marginal understiga det utsläppsvärde 0,1 ng/m3 som I-TEQ-enheter, som stadgas i bilaga 2.1 i Naturvårdsverkets föreskrifter för avfallsförbränning i cementugnar. Miljödomstolen bedömer att det inte är meningsfullt att undersöka dioxiner och furaner i bränslen eftersom dessa föreningar förbränns i cementugnen. Någon utredning av möjligheterna att begränsa dessa utsläpp behövs inte.

Övriga utsläpp m.m. inom/från industriområdet

För övriga stoftutsläpp från textila spärrfilter bör det nuvarande begränsningsvärdet 10 mg/m3 n torr gas, som miljökontoret och bolaget enats om fortsätta att gälla. Som länsstyrelsen yrkat kan i detta fall specificeringen av reningsmetod utgå eftersom villkoret också ska gälla vid annan reningsteknik än textila spärrfilter.

Bolaget har anfört att det får anses ingå i egenkontrollen att begränsa damning inom området, medan länsstyrelsen och miljökontoret ansett att frågan ska regleras med villkor eller delegation till tillsynsmyndigheten. Miljönämnden har föreslagit att frågan om begränsning av damning från lager genom inbyggnad av lager eller lagring inomhus bör utredas, vilket bolaget motsatt sig och ansett vara alltför långtgående. Bolaget har upplyst att det lagrar kalksten och filterkalk utomhus inom en yta på 40 000 m2, varav 16 500 m2 för filterkalk.

Miljödomstolen anser att en inbyggnad av lagerytorna torde vara en alltför långtgående åtgärd. Emellertid bör det, när damningsproblem uppstår, möjlighet finnas för tillsynsmyndigheten att ingripa. Miljödomstolen delar därför remissmyndigheternas uppfattning att frågan om damningen bör regleras som villkor med en delegation till tillsynsmyndigheten.

Bolaget har föreslagit följande villkor för förvaring av kemikalier och farligt avfall. Kemikalier och farligt avfall skall förvaras tryggt och säkert samt på ett sådant sätt att eventuellt spill eller utsläpp kan omhändertas. Utrustning för uppsamling av spill och läckage från verksamheten skall finnas tillgänglig inom anläggningen.

Miljönämnden har anfört att det är viktigt att kemikalier förvaras i lokal utan avlopp eller invallat och under tak samt i brandklassat kemikalieskåp där så krävs.

Länsstyrelsen har slutligen föreslagit följande villkor: ”Farligt avfall och flytande kemikalier skall förvaras på tät, invallad yta under tak/nederbördsskydd. Invallningarna skall med god marginal rymma den största behållarens volym. Lagringen skall vara uppmärkt. Tillsynsmyndigheten får medge eventuella avsteg från dessa krav.” Både miljönämnden och bolaget har slutligen godtagit detta villkor.

Miljödomstolen bedömer att det är möjligt att förvara en del av kemikalierna på det sätt som anges i huvudreglerna ovan. Emellertid är det inte motiverat att t ex sätta tak på den tank på 6 000 m3, där konverterad olja kan komma att förvaras i framtiden. Enligt praxis från miljööverdomstolen har i liknande fall inte heller krav ställts på att invallningens storlek ska rymma den största behållarens volym. Med den ovan angivna möjligheten för tillsynsmyndigheten att medge avsteg från huvudreglerna bedömer miljödomstolen att villkoret kan godtas.

Miljönämnden har ifrågasatt innehållet i den filterkalk bolaget avyttrar som jordbrukskalk. Bolaget har genmält att kvalitetskraven på filterkalk som ska utnyttjas som jordbrukskalk styrs av förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Enligt bolaget gäller dessutom kungörelsen med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (SNFS 1994:2) för spridning av filterkalk på jordbruksmark.

Miljödomstolen bedömer att denna fråga inte kan regleras vid denna prövning.

Energihushållning

Länsstyrelsen och miljönämnden har anfört att bolaget bör kartlägga sin energiförbrukning och utreda vilka energibesparande och effektiviserande åtgärder som kan vidtas. Bolaget har genmält att installation av ny brännare och nytt styr- och regleringssystem för ugnen innebär energibesparing. Användning av avfall som bränsle medför att samhällets totala effektiva resurshushållning gynnas. Bolaget beaktar energiaspekter vid inköp av maskiner etc. Bolaget följer regelbundet upp och dokumenterar energiförbrukningen för olika delar av processen. Bolaget har tidigare undersökt möjligheterna att leverera överskottsvärme till kommunens fjärrvärmenät utan positivt gensvar.

Miljödomstolen konstaterar att för den hårdbrända kalk bolaget tillverkar är högre temperatur nödvändig än vid tillverkning av lösbränd kalk. Bolagets energiförbrukning ligger i den övre delen av det energiförbrukningsintervallet som anges i BREF för cementugnar. Att energiförbrukningen ligger i den övre delen av intervallet är naturligt på grund av bolagets förhållandevis långa roterugn. Miljödomstolen bedömer att bolaget i detta fall bearbetar energifrågorna på ett seriöst sätt. Frågan om avyttring av överskottsvärme till kommunen kan inte lösas förrän kommunen ställer sig positiv till mottagning av fjärrvärme. Med det samarbete som nu inletts med Yara AB, Fortum samt Köpings och Arboga kommen bör om möjligheter finns för tillvaratagande av spillvärme detta kunna realiseras.

Miljödomstolen bedömer till skillnad från remissmyndigheterna att energifrågorna bearbetas på ett tillfredsställande sätt av bolaget, varför någon ytterligare utredning inte behövs.

Inom verksamheten uppkommer buller från bl. a. hantering av råvarorna dels inom anläggningen dels i hamnen. Bolaget har föreslagit att nuvarande bullervillkor ska gälla även i fortsättningen, medan länsstyrelsen och miljönämnden ansett att bullervillkor enligt riktlinjerna för nyetablerad industri bör föreskrivas med undantag för den ekvivalenta bullernivån nattetid. Miljönämnden och länsstyrelsen har anfört att om bolaget inte nu uppfyller bullervillkor för nyetablerad industri bör bolaget åläggas att utreda bullerbegränsande åtgärder för att uppnå detta.

Enligt bolagets tidigare uppfattning var det bara en bullerkälla - en kran i hamnen -som behövde bullerdämpas medan bolaget i påminnelseskriften i juli 2006 anfört att det nu rör sig om fem ytterligare ljudkällor som skulle behöva bullerdämpas, varför kostnaderna för åtgärder bedöms bli orimliga.

Bolaget har anfört att det inte kan anses vara ansvarigt för buller i hamnen från fartyg med självlossande utrustning, samt att om bolaget skulle bullerdämpa sin kran skulle ändå dessa fartygs buller finnas kvar.

Miljödomstolen anser det anmärkningsvärt att bolagets konsult WSP- Akustik efter flera tidigare bullerkarteringar så sent som i början av sommaren upptäckte fem nya betydande bullerkällor, nämligen forsbysten, mesaficka, reservficka, butkedja och silo 50. De nya beräkningarna visar att bolaget överskrider begränsningsvärdet för nyetablerad industri nattetid med cirka 5 dB(A) både vid kontrollpunkten nordost om hamnen respektive kontrollpunkten i sydväst. Dagtid och kvällstid kan dessa inte heller innehållas i kontrollpunkten belägen i nordost. Svårigheterna i nordost beror huvudsakligen på lossning av sten i hamnen. Detta torde också gälla vid självlossande fartyg för vilka bolaget inte har möjlighet att föreskriva försiktighetsmått. Åtgärder på den egna utrustningen skulle inte lösa bullerproblemen här.

Med anledning av att behovet av ljuddämpning för att säkerställa 40 dB(A) nattetid är omfattande skulle genomgripande åtgärder behövas vid ett flertal källor. Det kan innebära omfattande åtgärder vid till exempel hanterings- och transportsystemet för kalksten. Kostnader för sådana åtgärder bedömer bolaget oskäliga i förhållande till verksamhetens bullerpåverkan. Detta speciellt då synpunkter eller klagomål rörande störande buller inte framförts till bolaget vare sig från närboende i området eller från miljönämnden under de senaste åren.

Remissmyndigheterna anser att bolaget bör utreda bullerbegränsande åtgärder för att komma ner till bullernivåer i linje med riktlinjerna för nyetablerad industri.

Miljödomstolen, som konstaterar att bolagets verksamhet bedrivits under lång tid på platsen, anser att det i detta fall är rimligt att föreskriva bullervillkor för etablerad industri. Dock bör med anledning av de nya installationer som ansökan omfattar föreskrivas att nya anläggningar/utrustningar ska utformas så att de inte ger upphov till högre bullernivå än riktlinjerna för nyetablerad industri. Bolaget bör också söka styra sin verksamhet så att de mest bullrande verksamheterna som har kort drifttid, undviks nattetid i så stor utsträckning som möjligt.

Bolaget har konstaterat att momentana ljudnivån nattetid högst 55 dB(A) kan innehållas nattetid, vilket bör ingå i bullervillkoret.

Som framgår av bolagets redovisning klarar bolaget socialstyrelsen normer för lågfrekvent ljud varför miljödomstolen bedömer att det lågfrekventa bullret inte behöver utredas.

Miljödomstolen anser att det villkor som bolaget föreslagit för avveckling av verksamheten bör föreskrivas.

För verksamheten bör förutom regleringen av de ovan angivna områdena med villkor m.m. fastställas ett allmänt villkor för verksamheten.

Verkställighetsförordnande

Länsstyrelsen och miljönämnden har motsatt sig att miljödomstolen meddelar ett verkställighetsförordnande. Eftersom det i detta fall är en pågående verksamhet som prövas och då det för bolaget är angeläget att snarast av ekonomiska skäl komma igång med användning av avfallsbränslen samt prövotidutredningarna m.m. anser dock miljödomstolen att verkställighetsförordnande skall meddelas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga (TSH-MD 1)

Överklagande ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, skall ha kommit in till Stockholms tingsrätt, miljödomstolen, senast den 22 november 2006

Ylva Osvald Margaretha Bengtsson

I detta avgörande har deltagit rådmannen Ylva Osvald och miljörådet Margaretha Bengtsson samt sakkunniga ledamöterna Kerstin Kellerman och Jörgen Pehrson. Domen är enhällig.