MÖD 2010:27

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-07-03 i mål nr M 198-09, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART Länsstyrelsen i Blekinge län371 86 Karlskrona

KLAGANDE OCH MOTPARTNilssons Grus & Transport Ljungryda Aktiebolag, 556321-5796 Box 2030293 02 Jämshög

Ombud: A.B.

SAKENSäkerhet för tillstånd till täktverksamhet

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på så sätt att den säkerhet som bolaget ska ställa för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet bestäms till 600 000 kr.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Blekinge län har yrkat att Miljööverdomstolen bestämmer säkerheten som bolaget ska ställa till 600 000 kr.

Nilssons Grus & Transport Ljungryda Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen bestämmer säkerheten till 350 000 kr.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Blekinge län har till stöd för sin talan uppgett i huvudsak följande.

Säkerheten ska gälla under hela täktperioden och det är därför praxis för länsstyrelserna att indexuppräkna fram till dess att det tidsbegränsade tillståndet löper ut. Länsstyrelsen använder sig vid beräkning av säkerheten av rapporten Efterbehandling av täkter daterad 2006-11-30 som utarbetats av Miljösamverkan Sverige som är ett samarbete mellan alla länsstyrelser i Sverige och Naturvårdsverket. Länsstyrelsen har tittat på konsumentprisindex och riksbankens mål för inflationen som innebär att konsumentprisindex ska öka med två procent per år. De kostnader som används i rapporten motsvarar 2006 års penningvärde. Om säkerhetsbeloppet fastställs till 600 000 kr enligt Miljöprövningsdelegationens beslut innebär det att säkerhetsbeloppet inte uppräknas ända fram till år 2028 då tillståndstiden går ut. Enligt länsstyrelsen kan en lämplig tidsrymd för indexuppräkning vara tio år, vilket är den allmänna preskriptionstiden för en fordran. På så sätt undviks onödigt stora säkerhetsbelopp samtidigt som det finns utrymme för en fullgod efterbehandling i händelse av konkurs för bolaget.

Miljödomstolens dom innebär att säkerhetsbeloppet måste omprövas redan under år 2010 för att vara aktuellt. Att ompröva garantier för alla täkter i länet är en stor administrativ börda. Om en omprövning inte görs kommer inte säkerheten att vara tillräcklig för det fall verksamhetsutövaren går i konkurs. Detta eftersom konkursutredningar, begäran om utbetalning av säkerhetsbelopp samt upphandling av efterbehandling av täkten tar tid. Om säkerheten endast ska indexuppräknas till aktuellt år innebär det att vid händelse av konkurs för bolaget, så påverkar inflationen kostnaden för efterbehandling fram till det tillfälle då den utförs så att säkerhetsbeloppet inte kommer att motsvara kostnaden. Säkerheten ska garantera att täktområdet kan efterbehandlas på ett tillfredställande sätt vid varje tillfälle med avseende på förorenad mark och landskapsbild.

Bolaget har i huvudsak vidhållit vad som anförts vid miljödomstolen med bl.a. följande tillägg.

En bankgaranti, som är den enda säkerhet länsstyrelsen godtar, omprövas vart tionde år. Någon anledning att nu ställa säkerhet för kostnader avseende rivning av byggnader som kommer att ske om 30 år finns därför inte.

Det finns inte heller någon anledning att tillåta en indexuppräkning. Sedan giltighetstiden för nuvarande tillstånd löpt ut kommer det fortfarande att finnas kvar tillgångar i täkten på minst 170 000 ton. Dessa tillgångar kommer bolaget eller något annat företag att vilja utnyttja. Det finns därför inget fog för länsstyrelsens påstående att säkerheten behöver höjas på grund av att täkten behöver behandlas i förtid. Vidare är det numera ytterst sällsynt att företag som bedriver täktverksamhet går i konkurs och att säkerheten behöver tas i anspråk. Säkerheten behöver inte garantera att täktområdet kan efterbehandlas såvitt avser förorenad mark eftersom det inom täktområdet inte finns någon förorenad mark.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken (bestämmelsen har ny lydelse från den 1 augusti 2009 med samma innebörd som tidigare i nu aktuellt avseende) får tillstånd till täkt ges endast om det för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet ställs säkerhet enligt 16 kap. 3 § miljöbalken. I den sistnämnda bestämmelsen anges att en säkerhet ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.

Något yrkande om ställande av säkerhet enligt en plan har inte framställts i målet. Som framgår av miljödomstolens dom är parterna i detta fall överens om att den ekonomiska säkerheten som ska ställas för kostnaderna för efterbehandling av täkten ska beräknas på en yta av 8,75 ha och en efterbehandlingskostnad som i nuvarande penningvärde uppgår till 4 kr/m2, vilket blir totalt 350 000 kr. Detta är också i enlighet med vad som föreslås i den tidigare nämnda rapporten från Miljösamverkan Sverige. Det parterna har olika uppfattning om är dels om något tillägg ska göras för städning och borttagning av byggnader, dels om någon indexuppräkning ska göras.

När det gäller frågan om tillägg ska göras för städning och borttagning av byggnader delar Miljööverdomstolen miljödomstolens och länsstyrelsens bedömning att säkerheten även ska täcka denna kostnad. Det finns inte skäl att ändra det angivna beloppet 100 000 kr.

Beträffande frågan om säkerheten ska indexuppräknas gör Miljööverdomstolen följande bedömning. För grustäkter är det framför allt kostnader för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som uppkommer. När dessa kostnader uppkommer är beroende på när åtgärderna blir utförda, men de ska senast vidtas vid tillståndstidens utgång. Miljöansvarsutredningen behandlade frågan om ställande av säkerhet i betänkandet SOU 2006:39, Ett utvidgat miljöansvar. Där angavs bl.a. att tillstånd till täktverksamhet alltid är tidsbegränsade, ofta 5-8 år, och att beloppet för säkerhet som ska ställas därför räknas upp för att motsvara kostnaden när efterbehandlingen ska äga rum (s. 270). I prop. 2006/07:95, Ett utvidgat miljöansvar, behandlades också frågan. Där angavs (s. 110) följande:

I dag finns ingen närmare reglering i miljöbalken om grunderna för beräkningen av en säkerhets värde. Med tanke på säkerhetens syfte, att garantera att tillräckliga medel finns för avhjälpande, bör de förväntade avhjälpandekostnaderna kunna tjäna som utgångspunkt vid bedömningen av om säkerheten är tillräcklig. De kriterier som tillämpas vid bedömningen av nödvändiga avhjälpandeåtgärder blir därigenom styrande för den kostnadsbedömningen.

I propositionen föreslogs den lydelse som 16 kap. 3 § andra stycket miljöbalken har idag, att en säkerhet ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Vidare föreslogs möjligheten att ställa säkerhet efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet. I författningskommentaren till dessa bestämmelser (a. prop. s. 135) anges följande:

Säkerheten bör bedömas med utgångspunkt i kostnaderna för avhjälpande eller återställande. Eftersom huvudsyftet med kraven på att ställa säkerheter är att skydda samhället från risken att behöva svara för kostnader för efterbehandling bör säkerheten uppnå detta syfte. En säkerhet bör därutöver inte vara större än vad som behövs och inte heller administrativt kostsam. En utgångspunkt bör även vara att säkerheten bör tillåta att så mycket kapital som möjligt är kvar hos verksamhetsutövare. Det är visserligen svårt att finna säkerheter som inte är kostsamma för verksamhetsutövaren och samtidigt erbjuder full säkerhet för samhället. Ambitionen bör därför vara att till en rimlig kostnad för verksamhetsutövaren minimera risken för att samhället får bära avhjälpandekostnaden.

För att syftet med bestämmelserna ska uppnås måste säkerheten bestämmas till ett belopp som bedöms vara tillräckligt vid den tidpunkt då efterbehandlingen ska göras. Miljööverdomstolen delar därför länsstyrelsens uppfattning att en indexuppräkning bör göras av beloppet. Då är det inte tillräckligt att göra en indexuppräkning endast fram till tidpunkten då tillstånd meddelas, som miljödomstolen har gjort. Tillståndstidens hela längd bör vara utgångspunkten för den indexuppräkning som ska göras. Det innebär att tillståndstidens längd påverkar säkerhetens storlek och medför att ju längre tillståndstid som en verksamhetsutövare begär och beviljas, desto högre säkerhet krävs. En säkerhet måste vidare vid varje tidpunkt vara betryggande, eftersom en verksamhet kan upphöra före tillståndstidens utgång. Det förhållandet att tillståndet inte omfattar allt brytningsbart grus i täkten kan inte heller påverka säkerhetens storlek, eftersom det är kostnader för efterbehandling efter brytning enligt det aktuella tillståndet som säkerheten ska avse.

Beträffande frågan om hur indexuppräkningen ska göras godtar Miljööverdomstolen vad länsstyrelsen har anfört att konsumentprisindex kan beräknas öka med två procent per år. En uppräkning utifrån tillståndstidens längd enligt den modell som föreslås i rapporten Efterbehandling av täkter skulle leda till ett högre belopp än det länsstyrelsen har yrkat. Länsstyrelsens överklagande ska med hänsyn till det anförda bifallas och den säkerhet som bolaget ska ställa för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet bestämmas till yrkade 600 000 kr.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Dirke, Roger Wikström, referent, och Ulla Bergendal samt miljörådet Rolf Svedberg, skiljaktig.

Föredragande har varit Johanna Lindqvist.

Skiljaktig mening, se nästa sida.

Skiljaktig mening i Miljööverdomstolen

Miljörådet Rolf Svedberg, som är skiljaktig i frågan om säkerheten ska indexuppräknas, anför följande.

Huvudprincipen för bestämning av den finansiella säkerhetens storlek är att den vid varje tidpunkt ska svara mot den kostnad - vare sig mer eller mindre - som vid denna tidpunkt uppkommer när efterbehandling ska ske i samhällets regi. Den praxis som utvecklats inom Miljööverdomstolen innebär bl.a. att ställande av säkerhet kan ske successivt vartefter behovet förändras. Se till exempel Miljööverdomstolens dom 2008-09-17 i mål nr M 680-08 gällande Fäbodlidengruvan där säkerheten bestäms kvartalsvis i linjär proportion till mängden utbrutet berg.

Utgångspunkten för beräkningen i nu aktuellt mål har varit det efterbehandlingsbehov som antas föreligga vid tillståndstiden slut, d.v.s. år 2028. Här synes parterna vara överens om att inte beakta de eventuella förändringar i efterbehandlingsbehovet som uppkommer under tillståndstiden utan frågan gäller endast om beloppet ska räknas upp med två procent per år under tillståndstiden för att kompensera för en antagen inflation.

Länsstyrelsen har motiverat sitt yrkande med att ett utnyttjande av omprövningsreglerna för att räkna upp säkerhetens storlek - något som miljödomstolen har framhållit - skulle medföra ett administrativt krångel.

Enligt min mening skulle ett bifall till länsstyrelsens yrkande innebära ett avsteg från den ovan nämnda huvudprincipen, d.v.s. säkerheten kommer under lång tid att vara större än vad som följer av behovet. Av detta skäl bör länsstyrelsens yrkande avslås. Om bestämningen av säkerhetsbeloppet kan anses vara så noggrann att det blir meningsfullt med en indexuppräkning bör denna ske genom en årlig uppräkning baserat på den faktiska förändringen av index.

Att tillståndet som i detta fall är tidsbegränsat har enligt min mening inte någon självständig betydelse för bestämning av säkerhetens storlek.

Beträffande bolagets överklagande såvitt avser borttagande av byggnader och städning delar jag majoritetens bedömning.

Med hänvisning till ovanstående bör länsstyrelsens överklagande avslås.

________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDENilssons Grus & Transport AB

Ombud: A. B.

MOTPART Länsstyrelsen i Blekinge län, 372 86 Karlskrona

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsen, miljöprövningsdelegationen, i Blekinge läns beslut den 16 december 2008, dnr 551-7999-08, se bilaga 1

SAKENTillstånd till täktverksamhet m.m.

_____________

DOMSLUTMiljödomstolen ändrar miljöprövningsdelegationens vid Länsstyrelsen i Blekinge län beslut enligt följande.

Under rubriken ”Beslut” görs följande ändringar och tillägg.

Den mängd sand, grus och morän som får tas ut ökas från 120 000 ton till 180 000 ton.

Tillståndets giltighetstid ändras på så sätt att tillståndet gäller till och med den 31 december 2028.

Den säkerhet som bolaget skall ställa och som tillståndets giltighet är beroende av ändra från 600 000 kronor till 500 000 kronor.

Under rubriken ”Villkor för verksamheten” görs följande ändringar och tillägg.

Till villkor nr 1 tillförs ett nytt stycke med följande lydelse.

Verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med den till ansökan bilagda täktplanen (upprättad den 12 september 2006 och reviderad den 30 april 2007) samt inom den täktområdesgräns som markerats på bilagd karta i skala 1:4000,

bilaga 2.

Villkor nr. 7 ändras till följande lydelse.

7. Krossning får maximalt ske 30 dagar per år.

Ny villkorspunkt

14. Brytningsområdet ska efterbehandlas efterhand som arbetet i täkten fortskrider. Efterbehandling av på täktplanen markerat område i söder inom strandskyddsområdet för Holjeån och i gränsen mot befintligt naturreservat ska påbörjas snarast och vara avslutad senast den 31 december 2011. Efterbehandlingen ska därefter påbörjas av slänten mot fornlämningsområdet i öster och den ska vara avslutad senast den 31 december 2018. Samråd ska ske med kulturvårdsmyndigheten innan denna efterbehandling påbörjas.

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Blekinge län meddelade i det överklagade beslutet tillstånd till Nilssons Grus & Transport AB till täkt av 120 000 ton sand, grus och morän på fastigheterna Ljungryda 1:62, 1:80 och 1:88 i Olofströms kommun. Tillståndet omfattar även krossnings- och utsorteringsverksamhet för utbrutet material samt krossning och sortering av högst 9 999 ton entreprenadberg och skrotsten per år och sortering av 999 ton matjord per år inom samma område. Tillståndet gäller omedelbart även om det överklagas samt gäller till och med den 31 december 2020. Tillståndets giltighet är beroende av att bolaget ställer säkerhet uppgående till sexhundratusen (600 000) kronor för kostnader för efterbehandling eller andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda.

YRKANDEN M.M.

Nilssons Grus & Transport AB överklagar miljöprövningsdelegationens beslut och yrkar - såsom talan slutligt framställts -

- i första hand tillstånd till och med den 31 december 2037 för täkt av 350 000 ton sand, grus och morän m.m. enligt reviderad ansökan daterad den 30 april 2007,

- i andra hand tillstånd till och med den 31 december 2028 för täkt av 180 000 ton sand, grus och morän. Verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med den täktplan och de åtaganden som finns i reviderad ansökan daterad den 30 april 2007,

- att säkerheten sänks till 350 000 kr,

- att verkställighetsförordnande medges,

- att följande villkor fastställs, oavsett om överklagandet avslås eller om första- eller andrahandsyrkandet bifalles:

1. Verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med den täktplan som upprättades den 12 september 2006 och reviderades den 30 april 2007 samt inom den täktområdesgräns som markerats på översiktlig täktplan i skala 1:4000.

2. Brytningsområdet ska efterbehandlas efterhand som arbetet i täkten fortskrider. Efterbehandling av på täktplanen markerat område i söder inom strandskyddsområdet för Holjeån och i gränsen mot befintligt naturreservat, ska påbörjas snarast och vara avslutad senast den 31 december 2011. Efterbehandlingen ska därefter påbörjas av slänten mot fornlämningsområdet i öster och den ska vara avslutad senast den 31 december 2018. Samråd ska ske med kulturvårdsmyndigheten innan denna efterbehandling påbörjas.

För det fall förstahandsyrkandet bifalles ska i villkor 2 även anges att efterbehandlingen i övrigt ska avslutas inom tillståndstiden.

- att villkor 7 i det överklagade beslutet ändras till följande lydelse:

7. Krossning får normalt endast ske under 20 dagar per år. Undantagsvis får krossning ske upp till 30 dagar under enstaka år.

Bolaget anför i huvudsak följande.

Tillståndstid och mängd

Länsstyrelsen bortser från att importen från angränsande län har ökat i sådan omfattning att användningen av naturgrus inte har minskat i motsvarande grad som produktionen har minskat. Länsstyrelsen saknar kunskap om hur stor den verkliga användningen av naturgrus i länet är, då någon grushushållningsplan eller annan utredning inte har genomförts. Länet har heller inget miljömål om att användningen av naturgrus ska upphöra om tio år. En prövning enligt 9 kap.miljöbalken ska rimligen baseras på fakta och inte på tro.

Länsstyrelsens begränsning av verksamhetens omfattning och tid beror endast på att myndigheten anser att verksamheten ska omprövas efter år 2020. SGU kommer som miljömål för år 2020 inte att föreslå att användningen av naturgrus kan upphöra år 2020, utan målsättningen är att naturgrus ska användas till det behov det oundgängligen behövs till, under förutsättning att motstående intressen saknas. SGU har således föreslagit att kvalitativa och geografiska aspekter ska vara styrande istället för fokusering på antalet ton, eftersom det senare kan leda till felprioriteringar såsom i aktuellt ärende. Miljömålet innebär att man ska utnyttja de befintliga naturgrustäkterna med små eller inga motstående intressen fullt ut, då det idag inte finns något som tyder på att det ur miljösynpunkt finns ett bättre sätt att tillverka ett ersättningsmaterial med samma kvalitet. Det är självklart att ett material som måste sprängas loss och krossas i flera steg samt kubriseras och tvättas inte kan var miljömässigt bättre än ett material som nästan är färdig¬behandlat av isälven. Detta har nästan alla länsstyrelser förstått, varför det regelmässigt inom andra län medges tillstånd till naturgrustäkter med tillståndstider bortom år 2020. Eftersom aktuell täkt är en av de få kvarvarande naturgrustäkterna inom länet utan något betydande motstående intresse, överensstämmer det helt med SGU:s förslag till nytt delmål för år 2020 att medge täktverksamhet enligt bolagets yrkanden.

Länsstyrelsen tror att behovet av naturgrus förändras snabbt och att nya tekniker gör det enklare och billigare att få fram ersättningsprodukter. SGU föreslår i sin publikation 2008:3 att vid prövning av ansökan om täkt av naturgrus ska behovet av materialet enligt 9 kap. 6a § miljöbalken bedömas utifrån om materialet är lämpligt för något användningsområde där ersättningsmaterial inte kan komma i fråga. I huvudsak är det möjligt att framställa samtliga materialslag som beskrivs i aktuell täkt. SGU skriver vidare att de föreslås få regeringens uppdrag att komplettera befintliga databaser med uppgifter om skyddsvärda naturgrustillgångar och berg lämpligt för produktion av betongballast. Inget av dessa förslag tyder på att SGU tror att användning av naturgrus kan upphöra eller förändras inom tio år. Experterna på SGU vet att användning av berg som ersättningsmaterial är enda möjligheten samt att det även i framtiden kommer att vara svårt att framställa ett ersättningsmaterial och dyrt på grund av ökad användning av elenergi. Eftersom investeringskostnaden för sådana bergtäkter är mycket stor och bara vissa bergarter duger kommer konkurrensen att försämras och transportavstånden att öka.

Det finns inget som tyder på att byggverksamheten i länet väsentligt ska minska eller upphöra inom en snar framtid, så det är mycket troligt att behovet av bolagets material är minst lika stort om 30 år som idag. Kraven på hög och jämn kvalitet ökar hela tiden samtidigt som miljökraven ökar. Detta medför att nyinvesteringar i sorteringsanläggning m.m. måste göras samtidigt som maskinparken med jämna mellanrum måste förnyas. För ett litet företag är det givetvis ekonomiskt svårt att genomföra dessa investeringar om tillståndstiden är så kort som tio till tolv år. Det är lätt att förstå att ett litet enmansföretag har mycket större ekonomiska och praktiska möjligheter att långsiktigt bedriva sin verksamhet om tillståndstiden blir längre. Det är oerhört hämmande för ett sådant företag att inom en relativt snar framtid få genomlida ytterligare en tillståndsprövning, med de ekonomiska kostnader och den osäkerhet som detta medför. Det är däremot omöjligt att förstå vad samhället skulle vinna på att inte medge en lång tillståndstid för en täktverksamhet som innebär att en naturresurs som samhället har behov av utnyttjas fullt ut utan att några motstående intressen skadas.

Bolagets andrahandsyrkande grundar sig i huvudsak på att detta ger en rimlig möjlighet att med någorlunda ekonomisk trygghet genomföra de investeringar som erfordras. Det är en fördel för bolaget om denna brytning kan ske med inriktningen att det därefter finns möjlighet att ansöka om slutbrytning av återstående material. Detta medför också att efterbehandlingen av de delar av täktområdet som bolaget åtagit sig att efterbehandla inom viss tid kan utföras i enlighet med täktplanen som upprättades den 12 september 2006 och reviderades den 30 april 2007, oavsett om miljödomstolen bifaller något av bolagets yrkanden om utökad verksamhet eller fastställer att brytningen ska begränsas till 120 000 ton.

Täktverksamhet har pågått inom hela det aktuella täktområdet under många år och det är avbanat i sin helhet. Således finns inga natur- eller kulturvärden kvar och detta kommer inte att förändras om tillstånd medges till 10 år eller till 30 år. SGU har i yttrande meddelat att täkten saknar intresse för dricksvattenförsörjningen och det finns inga geologiska förutsättningar för att denna bedömning ska ändras i framtiden.

Bolaget riskerar att få betala en tillsynsavgift för en årlig tillståndsgiven mängd över 10 000 ton per år, utan att det är troligt att bolaget kan nå upp till en sådan volym. Bolaget har tappat kunder som det tar tid att återfå eftersom bolaget saknat tillstånd under lång tid och fått mycket negativ publicitet genom de olika turerna i ärendet. Mot bakgrund av detta är det troligt att det årliga uttaget blir mindre än 10 000 ton per år, varför yrkandet i andra hand har ändrats till att omfatta 180 000 ton under samma tid. Det är troligt att uttaget på så lång sikt som 30 år inte påverkas varför yrkandet i första hand inte ändras.

Mot bakgrund av vad som anförts finns inga relevanta skäl mot att medge täktverksamhet enligt bolagets yrkande i första hand. I vart fall kan bolagets yrkande i andra hand medges, då det medför att bolaget kan bedriva sin verksamhet i samma omfattning som idag och med en rimlig möjlighet att genomföra investeringar under någorlunda trygga förhållanden.

Villkor

Bolaget åtog sig vid länsstyrelsens syn att utföra efterbehandlingen av delar av täktområdet inom viss tid i enlighet med reviderad ansökan, för det fall länsstyrelsen beslutade att verksamheten skulle begränsas till att bara omfatta 120 000 ton. Detta framgår inte av beslutet, varför bolaget yrkar att ett villkor om detta ska tillföras så att inget missförstånd kan uppstå. Det förefaller också lämpligt att fastslå att efterbehandlingen ska ske enligt den reviderade täktplanen och i beslutet fastställa täktområdets omfattning.

Mot bakgrund av att bolaget bedrivs som ett enmansföretag är det svårt att avsätta hela dagar till enbart krossverksamhet. Detta medför att det vissa år kan bli svårt att klara att krossa erforderlig mängd under 20 dagar. Med tanke på den mindre olägenhet som krossverksamheten medför, torde villkor 7 kunna ändras så att bolaget har rätt att enstaka år krossa maximalt 30 dagar.

Säkerhet

Bolaget har fått del av nytt material för beräkning av säkerhetens storlek (se länsstyrelsernas publikation ”Efterbehandling av täkter”). Mot bakgrund av detta material yrkas att säkerheten beräknas till 4 kr per m2, vilket blir 8,75 ha x 4 = 350 000 kr. Någon uppräkning för kostnadsökning erfordras inte då bolaget åtagit sig att efterbehandla delar av täktområdet inom så snar framtid att detta mer än väl kompenserar den troliga kostnadsökningen. Det är viktigt att komma ihåg att bolaget får betala för minst 20 timmars tillsyn per år och man måste förutsätta att bolaget inte bara ska betala utan att tillsynsmyndigheten också kommer att utföra tillsyn. Länsstyrelsen kan utifrån vad som framkommer vid tillsynen utnyttja sin rätt att ändra säkerhetens storlek när som helst under tillståndstiden. Detta är ett tillräcklig skydd mot vad en enmansföretagare hinner ställa till med mellan tillsynsbesöken.

- Nilssons Grus & Transport AB åberopar en översiktlig täktplan från miljökonsekvensbeskrivningen, s. 29-30 i SGU:s publikation 2008:3 ”Grus, sand och krossberg” och s. 58-59 i länsstyrelsernas publikation den 30 november 2006 ”Efterbehandling av täkter”.

Länsstyrelsen bestrider bifall till yrkandena beträffande tillståndstid och mängd samt yrkandet om att säkerheten ska sänkas, men medger yrkandena avseende villkor. Länsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Tillståndstid och mängd

Tillståndstider för naturgrustäkter ska hållas korta för att behovet av materialet ska kunna omvärderas vid ny tillståndsprövning inom en rimlig framtid. Behovet av naturgrus förändras snabbt med nya tekniker som gör det enklare och billigare att få fram ersättningsprodukter för olika användningsområden. I övrigt hänvisas till det överklagade beslutet.

Säkerhet

Storleken på säkerheten är baserad på områdets areal, släntomfattning och de åtgärder som krävs för borttagande av byggnader och anläggningar samt bedömd framtida inflation. Säkerheten bör därför sättas till 600 000 kr.

Miljödomstolen har hållit muntlig förhandling och syn i målet. Vid den muntliga förhandlingen har bolaget justerat sitt yrkande om villkor 7 till följande.

7. Krossning får maximalt ske 30 dagar per år. Såväl länsstyrelsen som Miljöförbundet Blekinge Väst tillstyrker det ändrade förslaget.

DOMSKÄL

I målet tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet.

Såväl länsstyrelsen som tillsynsmyndigheten Miljöförbundet Blekinge Väst har tillstyrkt bolagets yrkande om ändring av villkor 7 samt att det i tillståndet ska göras hänvisning till den upprättade täktplanen för området samt att frågan om efterbehandling av täktområdet ska specificeras mer i tillståndet. Miljödomstolen delar bolagets och myndigheternas bedömningar i dessa delar och gör de ändringar och tillägg som bolaget yrkat. Bolaget har i det överklagade beslutet medgetts rätt att ta tillståndet i anspråk även om det överklagas. Det finns därför inte skäl att på nytt besluta om verkställighetsförordnande som bolaget yrkat.

De frågor där bolaget och länsstyrelsen har olika uppfattningar gäller tillståndets giltighetstid, tillåten brytningsmängd samt frågan om storleken av den säkerhet som bolaget skall ställa. Miljödomstolen gör i dessa frågor följande bedömning.

Tillståndets giltighetstid.

Inom det aktuella täktområdet har bedrivits täktverksamhet sedan 1950-talet. Länsstyrelsen och bolaget är överens om att den återstående brytningsbara mängden material uppgår till ca 350 000 ton. Hela täktområdet är avbanat och av utredningen i målet framgår att det inte finns några motstående vattentäkts- eller naturvårdsintressen i området. Enligt det överklagade beslutet har tillstånd lämnats till uttag av 120 000 ton sand, grus och morän från det aktuella täktområdet. Giltighetstiden för tillståndet är bestämd till utgången av år 2020. Länsstyrelsens motivering till att inte lämna tillstånd för längre tid är att behovet av materialet ska kunna prövas på nytt vid ny tillståndsprövning inom rimlig tid, medan bolagets motivering till yrkandet om en längre giltighetstid är behovet av att kunna planera verksamheten och göra nödvändiga investeringar. Bolaget har i första hand yrkat på tillstånd att ta ut hela den brytningsbara mängden 350 000 ton och att tillståndets giltighetstid skall bestämmas till utgången av år 2037. I andra hand har bolaget yrkat på tillstånd att ta ut 180 000 ton fram till utgången av år 2028. Miljödomstolen delar länsstyrelsens uppfattning det inte är rimligt att lämna ett tillstånd som är giltigt ända fram till 2037. Mot bakgrund av att det inte finns några motstående intressen i området samt bolagets berättigade krav på trygghet för verksamheten med hänsyn till det investeringsbehov som finns, anser miljödomstolen det skäligt att medge en förlängning av tillståndets giltighetstid med ytterligare 8 år fram till och med utgången av år 2028 och att mängden material som får tas ut ökas till 180 000 ton. Det motsvarar drygt hälften av den återstående mängden brytningsbart material i täkten. Därefter kommer det att återstå ca 170 000 ton brytningsbart material, förutsatt att hela den tillståndgivna mängden material kommer att tas ut under det nu lämnade tillståndets giltighetstid. Detta ger enligt miljödomstolen tillståndsmyndigheten tillräcklig möjlighet att påverka takten på uttaget av materialet från den aktuella täkten i förhållande till behovet av den typ av material som det här är frågan om.

Säkerhet

När det gäller den ekonomiska säkerhet som bolaget skall ställa för kostnaderna för efterbehandling av täkten är parterna överens om att den ska beräknas på en yta om 8,75 ha och en efterbehandlingskostnad om 4 kronor/m2, vilket ger totalt 350 000 kronor. Länsstyrelsen har dessutom gjort tillägg med dels 100 000 kronor för städning och borttagning av byggnader dels indexuppräkning med 2 % per år under tillståndets giltighetstid. Bolaget däremot anser att säkerheten endast skall beräknas efter kostnaden för efterbehandlingen, d.v.s. 350 000 kronor.

Miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att säkerheten även ska täcka kostnader för städning och borttagande av byggnader. Av utredningen i målet framgår att beloppet 4 kr/m2 fastställdes 2006. Miljödomstolen anser det även skäligt att göra indexuppräkning med hänsyn till prisutvecklingen fram till och med 2009. Enligt 24 kap 5 § punkten 12 miljöbalken får tillståndsmyndigheten ändra eller upphäva villkor om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig eller är större än vad som behövs. Bestämmelsen ger tillståndmyndigheten möjlighet att besluta om ökning av säkerheten om den med hänsyn till t.ex. prisutvecklingen inte längre bedöms tillräcklig för att säkerställa sitt ändamål. Med hänsyn härtill anser miljödomstolen inte det finns skäl att i nuläget beakta kommande prisutveckling vid bestämmande av säkerhetens storlek på det sätt som länsstyrelsen gjort i form av indexuppräkning av de beräknade kostnaderna. Miljödomstolen reducerar därför säkerhetens storlek från 600 000 kronor till skäliga 500 000 kronor.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (Dv 427)

Överklagande senast 2009-07-24

Bengt Johansson Bertil Norén

I avgörandet har deltagit rådmannen Bengt Johansson, ordförande, miljörådet Bertil Norén samt de sakkunniga ledamöterna Rolf Henriksson och Hans Eliasson. Målet har handlagts av beredningsjuristen Charlotte Engell.