MÖD 2010:32

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-07-29 i mål nr M 2735-08, se bilaga

KLAGANDE1. A.A.

2. E.A.

3. O.A.

4. B.B.

5. A.E.

6. E.E.

7. M.E.

8. B.E.

9. I.E.

10. B.H.

11. I-M.H.

12. L.H.

13. J.J.

14. E.J.

15. A-C.J.

16. C.J.

17. E.J.

18. G.J.

19. J.J.

20. J.J.

21. M.J.

22. W.J.

23. T.J.

24. E.K.

25. I.K.

26. K.K.

27. Å.K.

28. M.L.

29. D.L.

30. K.L.

31. A-C. L-O.

32. E.L.

33. A.M.

34. G.M.

35. J.O.

36. T.O.

37. J-E.P.

38. I.P.

39. I.P.

40. B-M.R.

41. L.R.

42. S.R.

43. G.S.

44. A-L.S.

45. G.S.P.

46. A.S.

47. S.S.

48. A.W.

49. B.W.

Nr. 3, 5, 11, 12, 14, 16, 18, 27, 38, 39, 40, 42 och 44 är även ombud för nr 1-2, 4, 6-10, 13, 15, 17, 19-26, 28-37, 41, 43 och 45-49

MOTPARTER1. Universal Wind AB, 556571-8151, Kalendegatan 25, 211 35 Malmö

Ombud för 1: Advokaterna B.H. och P.M.

2. Länsstyrelsen i Värmlands län, 651 86 Karlstad

SAKENTillstånd för gruppstation för vindkraft på fastigheten Torserud 1:39, Säffle kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Värmlands län beslut den 1 september 2008 i ärende nr 10642-07, avslår Miljööverdomstolen ansökan.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A.A. m.fl. (klagandena) har yrkat att Miljööverdomstolen ska upphäva miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut, och avslå ansökan.

Universal Wind AB (bolaget) har bestritt klagandenas yrkande.

Länsstyrelsen har bestritt klagandenas yrkande.

Säffle kommun har i yttrande anfört att kommunen har beslutat att, med hänvisning till 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken, inte tillstyrka bolagets ansökan.

UTVECKLANDE AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Klagandena har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande. Reglerna om tillstånd till vindkraftsanläggningar ändrades den 1 augusti 2009. Bl.a. togs kravet på bygglov bort. Bolaget har återkallat sin ansökan om bygglov. Någon sådan prövning har alltså inte gjorts. Vidare infördes en regel om vetorätt för kommunen. Säffle kommun har inte tillstyrkt bolagets ansökan. I stället har kommunen betonat att detta är en pågående process som ska leda till ett välunderbyggt beslut. Det råder osäkerhet kring tolkningen av de nya reglerna.

Bolaget har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Säffle kommun har hos Miljööverdomstolen avstyrkt bolagets tillståndsansökan med hänvisning till 16 kap. 4 § miljöbalken i dess lydelse efter den 1 augusti 2009. Lagändringen trädde alltså ikraft efter det att miljöprövningsdelegationen hade lämnat bolaget tillstånd till den sökta verksamheten. Fråga uppkommer därmed om Miljööverdomstolen ska tillämpa den ändrade lydelsen vid sin överprövning. Bolaget har två huvudsakliga invändningar mot att Miljööverdomstolen tillämpar 16 kap. 4 § miljöbalken i dess ändrade lydelse i målet. För det första strider en sådan tillämpning mot bestämmelsens ordalydelse, enligt vilken endast den prövningsinstans som ger tillstånd till verksamheten ska tillämpa regeln. För det andra strider en sådan tillämpning mot grundläggande rättsliga principer om rättsäkerhet och förutsebarhet enligt vad som närmare utvecklas nedan.

Retroaktiv tillämpning av lagstiftning är i vissa fall (skatterätt och straffrätt) direkt förbjuden i grundlagen (2 kap. 10 § regeringsformen). Regeringsrätten uttalade i rättsfallet RÅ 1988 ref. 132 att huvudprincipen för vilka förvaltningsrättsliga föreskrifter som ska tillämpas i ett mål eller ärende avseende både förfarandet och prövningen i sak är vilka föreskrifter som är i kraft när prövningen sker, även vid prövning av besvär över beslut som fattats före ikraftträdandet av de föreskrifter som gäller vid besvärsprövningen. Regeringsrätten uttalade dock att undantag från denna huvudprincip kan vara uttryckligen föreskrivna i övergångsbestämmelser eller följa av uttalanden i motiven till lagstiftningen. Det kan även förekomma fall där det av omständigheterna framgår att lagstiftaren inte avsett att de nya bestämmelserna ska tillämpas helt enligt de angivna grundsatserna i ett övergångsskede. I senare praxis har dock Regeringsrätten i plenum slagit fast att försiktighet bör iakttas när det gäller att ställa upp någon generell princip för hur dylika situationer ska hanteras (RÅ 1996 ref. 57). Regeringsrätten uttalade därvid att det inte framstår som rimligt att till den enskildes nackdel tillämpa en betungande förvaltningsrättslig bestämmelse (miljöskyddslagens bestämmelser om efterbehandlingsansvar) retroaktivt utan att detta varit föreskrivet i särskilda övergångsbestämmelser eller det av regelsystemet i övrigt tydligt kunde utläsas att en sådan tillämpning var åsyftad. Vidare talade de principer om proportionalitet, rättssäkerhet och berättigade förväntningar som erkänts i EG-rätten i vissa fall emot att en överinstans tillämpar materiella regler som inte gällde då det överklagade beslutet fattades. Inom EG-rätten har det ansetts att ändringar i materiella rättsregler normalt inte träffar förhållanden som ligger före ikraftträdandet annat än då det på olika sätt, såsom av bestämmelsens ordalydelse, klart framgår att en retroaktiv tilllämpning har varit åsyftad. Även i sådant fall krävs dock att de berördas berättigade förväntningar har behörigen respekterats. Regeringsrätten fann i detta fall att det inte framgick vad som skulle gälla i ett övergångsskede och uttalade att det med hänsyn till detta, och till att en retroaktiv tillämpning uppenbarligen skulle kunna leda till en tidigare oförutsebar ekonomisk belastning för berörda företag, följde att miljöskyddslagens äldre bestämmelser skulle tillämpas vid prövningen. Regeringsrätten har senare bekräftat detta synsätt genom bl.a. RÅ 2003 ref. 88 och RÅ 2004 ref. 82, där Regeringsrätten uttalat att en retroaktiv tillämpning av lagstiftning måste tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet och rättvisa. Valet av tillämplig regel kan inte vara avhängigt tillfälliga omständigheter såsom att beslut överklagats eller att den nya regeln trätt i kraft under den tid då målet var under handläggning.

Mot bakgrund av ovanstående praxis är utgångspunkten alltså, att betungande materiella förvaltningsrättsliga bestämmelser får tillämpas retroaktivt endast om det är föreskrivet i särskilda övergångsbestämmelser eller om det av regelsystemet i övrigt tydligt kan utläsas att en sådan tillämpning varit åsyftad.

Kommunens inställning till en vindkraftetablering kommer mot bakgrund av den nya bestämmelsen i 16 kap. 4 § miljöbalken att vara av avgörande betydelse för om en enskild väljer att söka tillstånd till en sådan etablering. Eftersom kommunens tillstyrkan är en avgörande förutsättning för om tillstånd ska meddelas är 16 kap. 4 § miljöbalken i dess nuvarande lydelse att anse som en materiell rättsregel med en för den enskilde tillståndssökanden betungande verkan. Det torde vara uppenbart att kommunens inställning har stor påverkan på enskilda vindkraftsföretags ekonomiska förhållanden. Eftersom 16 kap. 4 § miljöbalken i dess ändrade lydelse är en materiell rättsregel med en för den sökande stor ekonomisk betydelse och betungande verkan, ska den i enlighet med vad Regeringsrätten uttalat tillämpas i fall där tillstånd meddelats före lagändringen endast om det är föreskrivet i särskilda övergångsbestämmelser eller det av regelsystemet i övrigt tydligt kan utläsas att en sådan tillämpning är åsyftad.

Lagen om ändring i miljöbalken (SFS 2009:652), genom vilken 16 kap. 4 § miljöbalken fick sin nuvarande lydelse, innehåller inga övergångsbestämmelser. Inte heller av förarbetena framgår att det varit lagstiftarens syfte att den ändrade bestämmelsen skulle tillämpas omedelbart även i situationer då tillstånd meddelats före ikraftträdandet. Tvärtom innehåller förarbetena det generella uttalandet att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet (se prop. 2008/09:146 s. 47). Redan av denna anledning föreligger hinder mot att tillämpa 16 kap. 4 § miljöbalken i dess nuvarande lydelse i målet.

Uttalandet har generell räckvidd, även om det i propositionen sorterats in under avsnittet om ändringar i plan- och bygglagen (2009:651). Det finns ingen systematik eller logik i att detta uttalande avser beslut enligt plan- och bygglagen men inte beslut enligt miljöbalken. Det torde helt enkelt vara fråga om ett förbiseende från lagstiftarens sida. Som utvecklats ovan ska denna lagstiftningsmiss inte drabba den enskilde tillståndssökanden.

Bolaget vill som ytterligare stöd för sin uppfattning hänvisa till följande förarbetsuttalande (prop. 2008/09:146 s. 40) när det gäller att bedöma tillståndssökandens rättssäkerhet och berättigade förväntningar: "Det är viktigt att en kommun som är negativ till en etablering av vindkraft redan under samrådsprocessen enligt 6 kap.miljöbalken tydligt redogör för sin uppfattning. Annars riskerar man att verksamhetsutövaren drar på sig kostsamma prövningsprocesser i onödan." Resonemanget gör sig gällande i ett fall där ett vindkraftsföretag valt att lägga stora resurser på en etablering och utformat sin ansökan utifrån det regelverk som gällde när tillståndsprövningen inleddes, och som därefter i vederbörlig ordning erhållit tillstånd till sin verksamhet i enlighet med detta regelverk. Att detta företag senare i prövningen drabbas av en ny materiell regel som innebär att ansökan inte kan beviljas, skulle strida mot kravet på en rättssäker process och på kravet om vidkraftsföretagets berättigade förväntningar.

Bolaget gör vidare gällande att kommunen under samrådet redovisade en alltigenom positiv inställning till den sökta verksamheten. Detta framgår av protokollet från samrådsmöte den 19 mars 2007. Dessutom bereddes kommunen under miljö- prövningsdelegationens tillståndsprövning tillfälle till yttrande vid två tillfällen. Kommunen redovisade därvid inte någon annan inställning än den som hade angetts under samrådet. Det var således rätt av miljöprövningsdelegationen att utgå från att kommunen inte hade någon avgörande invändning mot den sökta verksamheten.

Bolaget har lagt ner omfattande personella och ekonomiska resurser på tillståndsprövningen. De ekonomiska konsekvenserna av att tillståndet i detta sena skede rivs upp med hänsyn till den nya vetoregeln skulle vara mycket stora. Det bör även framhållas att många verksamhetsutövare som riskerar att drabbas på liknande sätt av den införda lagändringen, troligen skulle ha valt att lägga sina resurser på andra lokaliseringar för sin vindkraftsutbyggnad. En retroaktiv tillämpning av bestämmelsen i 16 kap. 4 § miljöbalken får därigenom till följd att en för landet angelägen vindkraftsutbyggnad försenas eller försvåras. En sådan konsekvens är både ologisk och svårförklarlig eftersom ett uttalat syfte med lagändringarna är att utbyggnaden av vindkraft ska underlättas.

Miljööverdomstolens hittillsvarande praxis avseende en övergångsvis tillämpning av 16 kap. 4 § miljöbalken är inte enhetlig. En enhällig miljööverdomstol konstaterade den 18 januari 2010 (mål nr M 6371-08) att "ändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2009, men äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats dessförinnan" . Därefter, i två domar den 1 och 10 juni 2010, kom en oenig domstol till motsatt resultat (mål nr M 6909-09 resp. nr M 8133-08). I dessa fall fann majoriteten att den ändrade bestämmelsen ska tillämpas även i fall där tillstånd meddelats före ikraftträdandet. Domstolens minoritet (en resp. två ledamöter) ansåg däremot att man inte kunde tillämpa den nya bestämmelsen på det sättet. Enligt bolaget ligger den uppfattning, som kommit till uttryck dels i Miljööverdomstolens avgörande den 18 januari 2010, dels i de skiljaktiga meningarna i de senare avgörandena, helt i linje med vad Regeringsrätten uttalat om att man inte kan ge betungande materiella förvaltningsrättsliga bestämmelser retroaktiv verkan utan uttryckligt stöd i övergångsbestämmelser eller annars tydlig viljeinriktning från lagstiftarens sida. Bolaget vill även framhålla att det föreligger en väsentlig skillnad mellan omständigheterna i detta mål och de som var för handen i de mål som avgjordes i juni månad. I dessa fall hade vederbörande kommuner ställt sig avvisande till den aktuella vindkraftsetableringen redan vid samrådet. I det nu aktuella målet är omständigheterna annorlunda eftersom kommunen, som anförts ovan, var positiv till verksamheten under samrådet och vid länsstyrelsens handläggning.

Länsstyrelsen har vidhållit vad som anfördes i det överklagade beslutet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen har i domar den 1 juni 2010 (mål nr 6909-09) respektive den 10 juni 2010 (mål nr 8133-08) funnit att avsaknaden av övergångsbestämmelser till den nya lydelsen av 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken får anses innebära att bestämmelsen ska tillämpas enligt sin ordalydelse redan från ikraftträdandet, även om ansökningsförfarandet har inletts dessförinnan.

Av bestämmelsen följer att tillstånd till en anläggning för vindkraft får ges endast om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det. Eftersom Säffle kommun inte har tillstyrkt den aktuella etableringen ska ansökan redan av detta skäl avslås. Miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska därför upphävas.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, hovrättsråden Rose Thorsén och Henrik Runeson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Therese Sandin. Enhälligt.

Föredragande har varit Sofia Hedelius Bruu.

______________________________________

BILAGA

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE1. A.A.

2. E.A.

3. O.A.

4. B.B.

5. A.E.

6. E.E.

7. M.E.

8. B.E.

9. I.E.

10. B.H.

11. I-M.H.

12. L.H.

13. J.J.

14. E.J.

15. A-C.

16. C.J.

17. E.J.

18. G.J.

19. J.J.

20. J.J.

21. M.J.

22. W.J.

23. T.J.

24. E.K.

25. I.K.

26. K.K.

27. Å.K.

28. M.L.

29. D.L.

30. K.L.

31. A-C.L-O.

32. E.L.

33. A.M.

34. G.M.

35. J.O.

36. T.O.

37. J-E.P.

38. I.P.

39. I.P.

40. B-M.R.

41. L.R.

42. S.R.

43. G.S.

44. A-L.S.

45. G.S- P.

46. A.S.

47. S.S.

48. A.W.

49. B.W.

Nr 3, 5, 11, 12, 14, 16, 18, 27, 38, 39, 40, 42 och 44 är även ombud för nr 1-2, 4, 6-10, 13, 15, 17, 19-26, 28-37, 41, 43 och 45-49

MOTPARTER1. Universal Wind AB, 556571-8151 Kalendegatan 25, 211 35 Malmö Ombud: B.H

2. Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 Karlstad

ÖVERKLAGAT BESLUTMiljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut den 1 september 2008 i ärende nr 551-10642-07, se bilaga 1

SAKENTillstånd för gruppstation för vindkraft på fastigheten Torserud 1:39, Säffle kommun.

_____________

DOMSLUTMiljödomstolen avslår överklagandena.

_____________

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Värmlands län lämnade den 1 september 2008 Universal Wind AB tillstånd att på fastigheten Torserud 1:39 i Säffle kommun uppföra och driva en gruppstation för vindkraft med en sammanlagd installerad effekt om 36 MW, fördelad på tolv vindkraftverk med en installerad effekt om högst 3 MW vardera samt tillhörande transformatorstationer. För verksamheten meddelades bland annat följande villkor.

3. Avståndet från verken till den enskilda vägen som går från väg 540 ner till Torserudssands badplats ska vara minst 75 m.

4. Placeringen av verk nr 8 (i ansökan angivet med koordinater 1349446, 6553947) ska justeras så att avståndet till Vänerns strand blir minst 800 m.

5. Bolaget ska i god tid innan anläggningsarbetena påbörjas samråda med tillsynsmyndigheten om respektive verks exakta placering.

6. Vindkraftverkens totala höjd (torn + rotor) får inte överstiga 149 m över marknivån.

7. Vindkraftverken ska ges en enhetlig storlek och utformning och en diskret färgsättning. Reklamtext får inte förekomma på anläggningen.

8. Ljud från verksamheten ska begränsas så att det inte under någon del av dygnet ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå som riktvärde utomhus vid bostäder än 40 dB(A).

9. Ljudnivån från vindkraftparken får 50 meter från Vänerns strandlinje under perioden 1 april - 30 september som riktvärde inte överstiga 35 dB(A).

10. Skuggbildning vid varje bostadshus får, inom etablerad tomtplats, uppgå till maximalt 8 timmar per år. Varaktigheten av skuggbildningen får uppgå till maximalt 30 minuter per dygn. Verken ska förses med utrustning för skuggminimering.

11. Vindkraftverken ska förses med hindermarkering i enlighet med Luftfartsstyrelsens särskilda yttrande i ärendet.

Blinkande medelintensivt sken ska vid skymning och gryning ha ljusintensiteten 2 000 candela. I mörker ska ljusintensiteten dimmas till 200 candela. I dager ska hinderljuset inte vara tänt under förutsättning att bakgrundsluminansen uppfyller angivet värde i Luftfartsstyrelsens föreskrifter om markering av byggnader, master och andra föremål.

Hinderljuset ska skärmas på sådant sätt att spridning inte sker under elevationsvinkeln minus 1°.

YRKANDEN M.M.

A.A. och medparter, i fortsättningen klagandena, har yrkat att miljöprövningsdelegationens tillstånd ska upphävas. De har anfört bland annat följande till stöd för överklagandet.

Det är mycket viktigt att tysta lugna naturområden som Värmlandsnäs bevaras. De tolv vindkraftverken kommer att förstöra all mark i området och de boendes hela livssituation. Det har bland annat kommit nya rön om den skadliga effekten av buller från vindkraftverk. Vindkraftverken kommer också att orsaka stora problem och ökade fysiska och psykiska risker vid arbeten i skogen. Jakt och rekreation påverkas negativt. Landskapsbilden kommer även att påverkas negativt i samband med att skog avverkas för vindkraftparken. Dessutom kommer värdet på deras fastigheter att sjunka till följd av etableringen; detta gäller inte minst de skiften som är belägna mellan vindkraftverken. Det är mindre ändamålsenligt att placera vindkraftverk i skogsmark på grund av vindförhållandena. Härtill kommer att de tolv verken avses placeras inom en yta som inte lämpar sig för fler än 2-3 vindkraftverk. Om hushållningsprincipen tillämpas, finns många lämpligare alternativ än på Värmlandsnäs. Universal Wind AB har tänkt sig att utan tillstånd från samtliga skogsägare använda skogsbilvägarna i området för transporterna av vindkraft- verken. Bolaget har lämnat ett flertal felaktiga uppgifter i miljökonsekvensbeskrivningen om buller- och skuggberäkningar, bland annat har beräkningarna gjorts på mindre verk än de aktuella. Avstånden mellan bostadshus och vindkraftverk blir därför för korta och Naturvårdsverkets riktlinjer för vindkraftsstörningar kommer inte att kunna följas. Samrådsförfarandet var inte korrekt, eftersom alla berörda inte kallats till samrådsmötet och flera uppgifter som lämnades dessutom var felaktiga. Underlaget är så bristfälligt och fullt av felaktigheter att länsstyrelsen borde ansöka om återkallande av tillståndet.

Länsstyrelsen i Värmlands län har bestritt bifall till överklagandena.

Universal Wind AB har bestritt bifall till överklagandena.

Miljödomstolen har den 25 mars 2009 hållit muntlig förhandling och syn i målet.

Vid förhandlingen har Säffle kommun upplyst att området i Torserud, som tidigare funnits med i den som tillägg till översiktplanen föreslagna vindkraftsplanen, tagits bort sedan synpunkter inkommit från närboende och markägare.

Klagandena har i förnyat yttrande efter förhandlingen anfört bland annat följande. Det saknas viktiga parametrar i den WindPro-beräkning som tagits fram, nämligen uppgifter om råhetsklass, råhetslängd, meter över havet samt ackumulerat buller-värde från hela parken. Dessutom är beräkningen utförd på ett verk med uppgivet källbuller 102,5 dB(A) medan det i faktabladet för verket anges ett källbuller på 104 dB(A) vid ”operational mode 1”. Alla ljudberäkningar bör genomföras enligt värsta scenario med rätt verk. Sådana beräkningar skulle leda till krav på ökat avstånd till bostäder. Härtill kommer att det krävs högre vindkraftverk i skogsmark. Säffle kommun har nu dessutom helt tagit bort detta område i sitt förslag till översiktsplan gällande vindkraft.

Universal Wind AB har efter förhandlingen inkommit med kompletterande yttrande enligt bland annat följande. Bolaget har ännu inte slutligt valt vindkraftmodell, men kommer att välja modell och teknik som möjliggör innehållande av bullervillkoren. Beträffande val av markråhetslängd har denna inte så stor inverkan för moderna varvtals- och bladvinkelreglerade vindkraftverk. Om ljudnivån från ett modernt vindkraftverk ska beräknas, bör man istället välja ljudeffektnivå efter uppgift från leverantören och räkna ljudutbredningen oberoende av markråheten. För beräkningen av ljudeffektnivå (källjud) från vindkraftverken har bolaget valt att basera sin ljudberäkning på det av tillverkaren faktiskt uppmätta värdet såvitt avser vind-kraftverk av fabrikat Enercon, modell E-82. Detta värde brukar vara 1-2 dB(A) lägre än det av leverantören garanterade värdet. Det garanterade värdet är den avvikelse från typvärdet som tillverkaren tar ekonomiskt ansvar för. Eftersom det inte är rimligt att utgå från att alla verk som ska användas i aktuellt område är måndagsexemplar med bullernivåer som vida överskrider typbullervärdet, saknas skäl att utgå från annat värde vid bullerberäkningarna. Uppgiften om garanterad ljudeffektnivå vid olika varvtal saknar därvid betydelse för prövningen. Skulle det visa sig att ett eller flera av de levererade verken har högre bulleremissionsvärden än typvärdet, står verksamhetsutövaren risken för detta i förhållande till tillsynsmyndigheten och de närboende. Om avvikelsen är så stor att en bullerberäkning, baserad på uppmätt emissionsnivå, visar att bullervillkoren inte innehålls, blir nästa steg att utföra immissionsmätningar vid närmast liggande bostäder. Bolaget skulle aldrig fortsatt investera pengar i Torserudsprojektet, om bolaget gjort bedömningen att det inte är möjligt att innehålla bullernivån 40 dB(A) vid närmaste bostadshus eller om bolaget förstått att villkoret endast kan innehållas om verken går på reducerad effekt och gör detta i så stor utsträckning att lönsamheten i projektet äventyras. - Säffle kommun har i sitt arbete med att fastslå vindkraftområden i översikts-planen medverkat till att Torserudsområdet utpekats såsom riksintresse för vind-bruk. Kommunen har även under samrådet förklarat att området utgör en lämplig lokalisering för vindbruk. Kommunens helomvändning i förslaget till vindkraftsplan är resultatet av en högröstad grupps effektiva påtryckningsarbete gentemot ledande politiker. Eftersom Miljööverdomstolen konstaterat att ändrade politiska ställnings-taganden i en översiktsplan inte i sig bör medföra att en högre instans ska undanröja ett i underinstansen givet tillstånd, bör domstolen lämna kommunens olika utställningsförslag utan avseende.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i yttrande efter förhandlingen anfört bland annat följande. I tillståndet är föreskrivet som villkor att 40 dB(A) inte får överskridas vid bostadshus. Detta gäller oavsett vilket källjud vindkraftverket har. Att på detta sätt reglera ljudnivån vid immissionspunkten, bostadshusen, är det normala sättet att säkerställa att oacceptabla bullerstörningar inte uppkommer. Det kan dock vara svårt att genom mätningar i efterhand verkligen verifiera att en viss bullernivå uppfylls. En förutsättning för att tillstånd ska ges är därför att man bedömer det som troligt att villkorsvärdena kommer att uppfyllas. Länsstyrelsen accepterar vad bolaget anfört om användning av råhetsklass och råhetslängd i bullerberäkningen. Däremot är det tveksamt om korrekt indata för ljudeffekten använts. Enligt datablad från Enercon är uppmätta värden 0,9 dB(A) högre än vad bolaget använt i sin bullerberäkning och då är det fler fastigheter (4) som skulle få en bullernivå över 40 dB(A). Används den garanterade ljudeffektnivån med rekommenderad säkerhetsfaktor om 1 dB(A) är det många (12) fastigheter där bullervillkoret överskrids. Beträffande verkens effekt innebär tillståndet att en höjning av turbinens effekt upp till 3 MW endast kan göras i den utsträckning man fortfarande kan beräkna att bullervärdena vid bostäder inte överstiger 40 dB(A). Länsstyrelsen har yttrat sig över det tidigare planförslaget i vilket det nu aktuella området vid Torserud fanns med och hade inga erinringar mot detta område. Yttrande över det nya planförslaget har ännu inte lämnats.

I målet har även markägare, som inte ingår bland de klagande, i en inlaga till miljödomstolen upplyst att de och andra boende söder om det område som tillståndet avser, har för avsikt att där etablera en egen mindre vindkraftpark och att denna etablering påverkas negativt av den ansökta vindkraftparken.

DOMSKÄL

Aktuell vindkraftpark avses att uppföras i ett område som av Energimyndigheten utpekats som riksintresse för vindbruk. Miljöprövningsdelegationen har lämnat tillstånd till vindkraftparken efter en process där Säffle kommun får anses ha tillstyrkt placeringen. Säffle kommun har numera, i förslag till tillägg till översiktsplanen, valt att ”i denna omgång” ta bort det tidigare föreslagna och nu aktuella området med hänvisning till den lokala opinionen.

Miljööverdomstolen har i dom den 22 december 2008 (M 3336-07), med hänvisning till kravet på förutsägbarhet, uttalat att ett under ärendets gång ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan normalt inte bör medföra att en högre instans undanröjer ett givet tillstånd. Miljödomstolen finner att detta ställningstagande även är relevant i nu aktuellt mål. Det saknas därför skäl att upphäva tillståndsbeslutet på grund av det reviderade förslaget om vindkraftplan för Säffle kommun.

Ägarförhållandena i området för vindkraftparken är förvisso sådana att mellan vindkraftverken liggande markområden som tillhör annan i vissa avseenden påverkas negativt, exempelvis kan marken inte användas för ytterligare vindkraftverk. Detta gäller dock inte pågående markanvändning såsom skogsbruk, där vindkraftparkens inverkan inte är större än att den måste godtas. Inte heller kan en eventuell påverkan på i nuläget endast planerade vindkraftparker i omgivningen beaktas vid prövningen.

I likhet med miljöprövningsdelegationen och länsstyrelsen finner miljödomstolen att lokaliseringen av vindkraftparken inte är olämplig.

I de bullerberäkningar som redovisats i målet har ljudeffektnivån 102,5 dB(A) använts för samtliga tolv vindkraftverk. Utifrån den ljudeffektnivån har Universal Wind AB redovisat att de beräknade ljudimmissionsvärdena vid närboendes bostäder underskrider 40 dB(A). Miljödomstolen finner att bolagets bullerberäkning kan godtas under förutsättning att varje vindkraftverk, oavsett fabrikat m.m., som installeras inte har en högre ljudeffektnivå än 102,5 dB(A) under drifttid. Buller- villkorets formulering kan dock lämnas oförändrad.

Miljödomstolen har inget att erinra mot övriga villkor i tillståndet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Dv 427)

Överklagande senast den 19 augusti 2009

På miljödomstolens vägnar

Jonas Sandgren

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonas Sandgren, ordförande, och miljörådet Staffan Ljung samt de sakkunniga ledamöterna Dan Löfving och Östen Andersson. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Stenberg-Magnusson.