MÖD 2011:39

Tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå ----- Tillstånd att producera biprodukter har upphävts då klassificeringen av ett material som biprodukt eller avfall inte har bort göras vid tillståndsprövningen. Även fråga om reglering av s.k. galtgjutning.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEUmeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2010-11-26 i mål nr M 2350-08, se bilaga A

KLAGANDELänsstyrelsen i Norrbottens län971 86 Luleå

MOTPARTSSAB Emea AB, 556313-7933781 84 Borlänge

Ombud: advokaten M.B.

SAKENTillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens deldom endast på så sätt att tillståndsmeningen ges följande utformning.

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar SSAB Emea AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till

fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig produktion av 800 000 ton koks och 2 500 000 ton prima stålämnen,

utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks och 3 000 000 ton prima stålämnen,

de ut- och ombyggnader som utökningarna förutsätter.

___________________

BAKGRUND

Miljödomstolen har genom den överklagade deldomen lämnat SSAB Tunnplåt AB, som genom fusion gått upp i SSAB Emea AB (bolaget), tillstånd enligt miljöbalken till

fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig produktion av 800 000 ton koks, 2 500 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks, 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder samt

de ut- och ombyggnader utökningarna förutsätter.

Miljödomstolen avslog bl.a. yrkanden från Naturvårdsverket och länsstyrelsen att ett villkor skulle föreskrivas som begränsar s.k. galtgjutning till en viss mängd per år.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har yrkat att Mark- och Miljööverdomstolen ska upphäva miljödomstolens beslut om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet i fråga om produktion av biprodukter i fallande mängder.

Vidare har länsstyrelsen, såsom talan slutligen bestämts, yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom såsom villkor för verksamheten ska föreskriva att galtgjutning fr.o.m. två år från lagakraftvunnet beslut om tillstånd inte får överstiga 2,5 % av den producerade mängden råjärn per år, med undantag för haveri i produktionsanläggningar, omställnings- och underhållsstopp eller i samband med bottentappning av masugnen.

Bolaget har bestritt länsstyrelsens yrkanden.

Naturvårdsverket och Miljönämnden i Luleå kommun har inkommit med remissyttranden till Mark- och miljööverdomstolen, som den 6 september 2011 hållit huvudförhandling med syn av bolagets anläggningar i Luleå.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parter och remissinstanser har sammanfattningsvis anfört följande.

Tillstånd till produktion av biprodukter i fallande mängder

Länsstyrelsen

Miljödomstolen har förutom tillstånd att producera koks och stålämnen läm¬nat bolaget tillstånd att producera biprodukter i fallande mängder. Av deldomen framgår vidare vad bolaget anser är biprodukter. Länsstyrelsen har inför miljödomstolens prövning inte funnit anledning att motsätta sig det faktum att hyttsten uppkommer som en naturlig följd av att råjärn framställs i masugnen. Vidare har länsstyrelsen i ett vidare perspektiv och i andra sammanhang inte funnit anledning att motsätta sig att hyttsten används för diverse anläggningsändamål, vanligtvis utanför bolagets industriområde för exempelvis vägbyggnad. Användning av hyttsten för anläggningsändamål utanför bolagets industriområde är emellertid en fråga för den lokala miljömyndigheten, som kan meddela särskilda försiktighetsmått.

Däremot har länsstyrelsen ifrågasatt hyttstenens miljö¬mässiga egenskaper och dess påverkan på människors hälsa och miljön inom bolagets industriområde. Detta i synnerhet då det under längre perioder lagras mycket stora kvantiteter hyttsten på i stort sett en och samma plats inom bolagets industriområde innan hyttstenen kan komma att användas. Det kan inte uteslutas att denna lagring av hyttsten kan vara tillståndspliktig i sig och att bolaget bör överväga att söka tillstånd för lagringen. Bolaget har emellertid, som länsstyrelsen uppfattat det, anfört att hyttstenen inte är ett avfall och att punkterna 90.30 och 90.40 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd inte är tillämpliga och att frågan om tillståndsplikt därför inte kan komma ifråga.

Länsstyrelsen ifrågasätter miljödomstolens beslut om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet i fråga om produktion av biprodukter, i form av hyttsten, i fallande mängder, då det inte är klarlagt om hyttsten är en biprodukt eller inte. Länsstyrelsen utesluter inte att hyttsten likväl kan utgöra avfall.

Bolaget

Tillståndsmeningen i den överklagade domen är utformad i enlighet med bolagets yrkanden. I ansökan har bolaget förklarat vad som avses med begreppet biprodukter. Med detta begrepp avses inte bara masugnsslagg och hyttsten utan även andra biprodukter. Länsstyrelsens yrkande innebär att bolaget inte ska få tillstånd att tillverka några biprodukter överhuvudtaget. Det innebär i sin tur att bolaget skulle behöva hantera masugnsslagg och hyttsten och övriga biprodukter som avfall. Denna konsekvens framstår som orimlig.

Bolaget delar helt länsstyrelsens uppfattning att ett tillstånd till produktion av ett ämne eller föremål inte innebär att det står tillståndshavaren fritt att använda ämnet eller föremålet till alla tänkbara ändamål. Miljötillstånd reglerar sällan hur produkten ska användas. Det regleras istället av produkt- och kemikalielagstiftningen etc. Bolagets masugnsslagg är registrerad i REACH, vilket innebär att dess innehåll och egenskaper har granskats och testats med avseende på människors hälsa och miljö generellt samt gentemot de användningsområden som den är registrerad för.

Enligt praxis innehåller tillstånd begränsningar avseende de produkter som tillverkas; både huvudprodukter och biprodukter. Vilka biprodukter som avses preciseras inte i tillståndsmeningen utan i ansökan. Att precisera biprodukterna i tillståndsmeningen vore olämpligt eftersom nya biprodukter kan uppkomma och befintliga biprodukter övergå till att bli avfall. Att ta bort tillståndet avseende biprodukter enligt överklagandet vore också olämpligt, då det skulle ge sken av att inga biprodukter tillverkas. Det skulle vidare försvåra nuvarande materialanvändning och motverka en ökad materialanvändning i framtiden.

Miljönämnden i Luleå kommun

Frågan om hyttstenen ska betraktas som en produkt eller ett avfall är högaktuell för miljönämndens del. Om hyttstenen bedöms vara ett avfall gäller anmälningsplikt vid användning av hyttstenen för anläggningsändamål. Diskussionen har pågått under många år där tillverkare och leverantörer av hyttsten har haft uppfattningen att hyttstenen är en produkt medan myndigheterna har hävdat att hyttstenen är att betrakta som ett avfall. Miljökontoret har föreslagit miljönämnden att besluta om ett principiellt ställningstagande med innebörden att hyttsten som används för anläggningsändamål inte ska ses som ett avfall och att anmälningsplikt enligt miljöbalkens bestämmelser därmed inte gäller för detta inom Luleå kommun. Miljönämnden har valt att avvakta Mark- och miljööverdomstolens ställningstagande i detta mål innan beslut fattas.

Villkor angående begränsning av galtgjutning

Länsstyrelsen

Bolaget har i den nu aktuella ansökan till skillnad från vad som föreskrivs i fråga om produktionsnivåer i det senast gällande tillståndet för verksamheten yrkat i princip fria nivåer för produktion av såväl råjärn vid masugnen som råstål vid stålverket. Den utökade verksamheten innebär möjlighet till en väsentlig ökning av den årliga produktionen av råjärn och råstål.

Det kan godtas under förutsättning att domstolen som villkor föreskriver att mängden galtjärn som får gjutas ska begränsas. Genom att ge bolaget möjlighet att endast behöva reglera produktionen av stålämnen har länsstyrelsen bedömt att bolaget i samband med den planerade produktionsökningen ges rimlig möjlighet att kunna bedriva produktionen av råjärn och råstål på ett mycket flexibelt sätt. Det nyss nämnda möjliggör driftstabilitet, vilket är en förutsättning för att kunna optimera processen med minimal miljöpåverkan som följd. Det är dock nödvändigt att bolaget vidtar åtgärder för att påtagligt öka tillgängligheten i stålverket. Detta för att bolaget ska kunna ta emot så mycket råjärn med godtagbar kvalitet som möjligt från masugnen, istället för att, som nu är fallet, tidvis behöva hälla betydande mängder sådant råjärn på marken utan rening av stoft eller andra skyddsåtgärder.

Det kan noteras att den mängd galt som bolaget hittills årligen har gjutit öppet inom industriområdet kan betraktas som Sveriges utan konkurrens enskilt största gjuteri och att detta helt saknar restriktioner i jämförelse med andra gjuterier i landet.

Bolaget har inte varit berett att anlägga en ytterligare stränggjutningsmaskin för att möjliggöra den utökade produktionen. Detta trots att gjutkapaciteten vid de två befintliga strängarna redan idag är i det närmaste fullt utnyttjad, vilket innebär att bolaget inte kan producera de mängder stålämnen som det nu har sökt tillstånd för. Länsstyrelsens slutsats är att bolaget därför - i vart fall tillsvidare - måste tillgripa omotiverad galtgjutning för att parera masugnens relativt höga produktionstakt gentemot stålverket. Alternativt kan bolaget minska produktionen i masugnen för att anpassa sig till stålverkets kapacitet.

Bolaget har uppgett att samtliga åtgärder för att öka tillgängligheten i stålverket är vidtagna med undantag för den planerade ökningen av kapaciteten på primärutsuget och åtgärder avseende skänkugnarna och att åtgärderna har gett positivt resultat. Trots detta kommer enligt bolaget galtgjutningen inte att kunna begränsas till den av länsstyrelsen föreslagna nivån.

Länsstyrelsen har övervägt möjligheten att yrka att bolaget ska åläggas att rena de stoftutsläpp som är förenade med galtgjutningen. Bolagets utredning i frågan har visat att det är förenat med mycket höga kostnader. Ett bättre alternativ är därför att begränsa mängden råjärn som bolaget får galtgjuta. Detta i synnerhet då det finns en naturlig koppling till åtgärder som ändå måste vidtas förr eller senare för att realisera den sökta produktionsökningen, d.v.s. att anlägga en ytterligare stränggjutningsmaskin.

Bolaget

I masugnen tillverkas råjärn. Processen är kontinuerlig. Produktionstakten styrs av stålverkets behov och ligger för närvarande mellan cirka 220-290 ton per timme. Från masugnen tappas råjärnet i torpeder till stålverket. Torpederna, totalt 6-7 stycken, utgör tillsammans med råjärnsskänkar vid stålverket den så kallade råjärnsbufferten. Masugnen måste med jämna intervall tappas på råjärn för att nivån av råjärn och slagg inte ska stiga i sådan utsträckning att masugnen havererar. Därför måste det när masugnen är i drift finnas tomma torpeder tillgängliga. Om så inte är fallet, t.ex. vid en störning i stålverket, måste råjärnet i en eller flera torpeder galtgjutas.

I stålverket finns två LD-konvertrar och två stränggjutnings¬maskiner. När driften i dessa är normal råder jämvikt mellan produktionen av råjärn i masugnen och förbrukningen av råjärn i stålverket. Om en störning skulle inträffa i den ena LD-konvertern, den ena stränggjutningsmaskinen eller någon för dessa viktig kringutrustning halveras produktionen av råstål i stålverket. Masugnen producerar då mer råjärn än vad stålverket förmår att förbruka, även om produktionstakten i masugnen sänks till ett minimum. Om störningen blir långvarig kommer råjärnsbufferten att fyllas och råjärn måste då galtgjutas för att säkerställa att masugnen kan tappas på ett säkert sätt.

Inför planerade stopp i stålverket (ett per vecka) justeras masugnens produktion så att utnyttjandet av råjärnsbufferten är minimerat när produktionen i stålverket dras ned. Endast om denna åtgärd inte är tillräcklig behöver galtgjutning tillgripas. Vid LD-omställningar (sex stycken planerade i år) undviks galtgjutning genom planering av masugnens produktionstakt och stopptid. Om omställningstiden blir förlängd går det inte alltid att anpassa stopptiden eftersom det kan medföra betydande svårigheter vid start av masugnen och stora störningar i råjärnskvaliteten. Också i detta fall kan således galtgjutning behöva ske. Dessutom kan det uppkomma situationer med bristande råjärnskvalitet, vilket innebär att råjärnet inte kan tas in till stålverket. I dessa situationer måste masugnen köras vidare genom kvalitetsproblemen. Att stoppa masugnen är inte ett alternativ.

Bolaget följer upp orsakerna till galtgjutningen kontinuerligt. Resultatet av uppföljningen kan sammanfattas enligt följande.

Planerat underhåll 30 %Störningar på LD 30 %Störningar sträng 30 %Bristande råjärnskvalitet 10 %

Galtgjutningen sker på sandbäddar, preparerade så att de består av ett större antal små gropar. På så sätt kan det svalnade järnet lätt brytas upp för att användas som kylskrot i LD-konvertrarna eller säljas. Galtgjutningen sker enligt särskilda rutiner för att minimera bland annat utsläpp av stoft. Det finns ett starkt incitament att begränsa galtgjutningen så långt som möjligt, eftersom bolaget tjänar betydligt mer på att vidareförädla råjärnet till stål. Därmed råder inte något motsatsförhållande mellan ekonomi och miljö som länsstyrelsen synes befara.

Varken miljöpåverkan av galtgjutningen eller dess påverkan på resurshushållningen bedöms motivera ett villkor med begränsning av galtgjutningen. Bolagets bedömning är att frågan om miljöpåverkan av stoftutsläpp och frågan om energieffektivisering reglerats i tillräcklig utsträckning genom prövotidsförordnanden i den överklagade deldomen.

Länsstyrelsen har vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan om en tredje stränggjutningsmaskin. En tredje stränggjutningsmaskin är förvisso en förutsättning för att öka produktionen av ämnen till tillståndsgivna 3 miljoner ton per år. Den innebär dock inte att galtgjutningen kan begränsas i den utsträckning som länsstyrelsen förutsätter utan endast med cirka 30 procent. Det av länsstyrelsen yrkade villkoret skulle i princip kräva att bolaget installerar en tredje stränggjutningsmaskin med tillhörande produktionslinje som ska stå stilla i avvaktan på att driftstörningar m.m. uppstår. Det skulle innebära orimligt höga investeringskostnader och höga driftskostnader. Dessutom framstår den föreslagna begränsningen som otydlig, eftersom det råder osäkerhet om vad som avses med begreppet "haveri i produktionsanläggningar".

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har ställt sig bakom länsstyrelsens synpunkter.

Miljönämnden i Luleå kommun

Miljönämnden har, med hänvisning till sitt yttrande vid miljödomstolen, ansett att ett samlat batteri av åtgärder krävs för att minska den diffusa damningen från bolagets verksamhet. Att begränsa omfattningen av galtgjutningen begränsar också stoftspridningen från densamma. Miljönämnden har dock svårt att bedöma vilken åtgärd - stoftuppsamling och rening eller begränsning av galtgjutningen - som är den bästa ur miljösynpunkt.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillstånd till produktion av biprodukter i fallande mängder

Vid bolagets tillståndsgivna produktion av koks och prima stålämnen uppstår olika material som kan betecknas som antingen biprodukter eller avfall. Klassificeringen av materialen som biprodukt eller avfall är bl.a. avgörande för vilka regelverk som blir tillämpliga när det gäller hanteringen av materialen i olika avseenden. Länsstyrelsen har dock hävdat att klassificeringsfrågor inte kan avgöras redan vid tillståndsprövningen utan bör ske inom ramen för tillsynen.

Definitionen av avfall i 15 kap. 1 § miljöbalken innebär att ett material kan övergå från att vara en biprodukt till att vara ett avfall när vissa förutsättningar inte är uppfyllda. På motsvarande sätt kan ett avfall övergå till att vara en biprodukt, t.ex. när den tekniska utvecklingen lett till ett nytt sätt att förädla eller använda ett visst material.

Bolaget har i sin ansökan räknat upp ett antal material som uppstår vid bolagets anläggningar och som bolaget klassificerat som biprodukter. Denna lista har återgetts i miljödomstolens deldom (s. 14). Från listan kan, som både länsstyrelsen och bolaget anfört, vissa biprodukter komma att försvinna och andra tillkomma. Listan över biprodukter i bolagets ansökan är således en exemplifiering av biprodukter som enligt bolaget i nuläget uppstår vid anläggningarna, och inte en för all framtid uttömmande uppräkning. Inte heller är listan bindande vid bedömningen av om ett material ska anses vara en biprodukt eller ett avfall.

Oavsett vad tillståndet innehåller avgörs således inte frågan om de olika material som uppstår vid bolagets anläggningar utgör biprodukter eller avfall vid den nu aktuella tillståndsprövningen, utan vid t.ex. tillsynsmyndighetens fortlöpande granskning av bolagets verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen kan därför inte här ta ställning till om t.ex. den masugnsslagg som uppkommer utgör en biprodukt eller ett avfall.

Därmed uppkommer frågan om det överhuvudtaget är lämpligt att ge tillstånd till produktion av biprodukter i fallande mängder. Det kan ifrågasättas om tillståndet i denna del, mot bakgrund av vad som anförts ovan, har någon reell innebörd med tanke på att biprodukter även utan ett uttryckligt tillstånd tillåts uppstå i fallande mängder vid den tillståndsgivna produktionen av koks och prima stålämnen. Det saknas entydig praxis som talar för att tillstånd uttryckligen bör ges till produktion av biprodukter vid den typen av prövning som nu är aktuell (se t.ex. Nacka tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 15 november 2007 angående SSAB:s verksamhet i Oxelösund).

Hänvisningen i tillståndsmeningen till de material som bolaget idag betecknar som biprodukter kan tolkas - och har enligt uppgift tolkats - som att den ovan nämnda klassificeringsfrågan vore avgjord genom miljödomstolens deldom. För att undanröja denna tveksamhet, och då tillståndet i denna del inte har någon reell innebörd, finns det skäl att bifalla länsstyrelsens yrkande.

Villkor angående begränsning av galtgjutning

Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa krav gäller enligt 2 kap. 7 § miljöbalken i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Galtgjutningen vid bolagets anläggning ger upphov till utsläpp av stoft genom s.k. diffus damning. Även om detta utsläpp ställt i relation till de totala stoftutsläppen från bolagets anläggning är relativt litet, är det ändå angeläget att så långt som möjligt minska utsläppen från galtgjutningen. Frågan om stoftrening av utsläppen från galtgjutningen har tidigare varit föremål för utredning. Efter redovisning av denna utredning bedömdes det emellertid, av bl.a. länsstyrelsen, att de alternativ som utretts av kostnadsskäl inte kunde krävas.

Frågan vid den nu aktuella prövningen är istället om det är möjligt att ställa krav på begränsning av galtgjutning i enlighet med länsstyrelsens yrkande vid en tillämpning av ovan nämnda bestämmelser i 2 kap.miljöbalken. Avgörande för bedömningen är om det finns några rimliga möjligheter för bolaget att uppfylla länsstyrelsens krav.

Bolaget har uppgett att den åtgärd som skulle vara mest effektiv för att minska galtgjutningen till de av länsstyrelsen yrkade nivåerna är att installera en tredje stränggjutningsmaskin med tillhörande produktionslinje som skulle stå stilla i avvaktan på att sättas igång vid driftstörningar. Det får antas att denna åtgärd skulle, som bolaget uppgett, vara förenad med mycket stora kostnader, som sannolikt vida skulle överstiga kostnaderna för de alternativ för rening av utsläpp som utretts tidigare.

Länsstyrelsen har anfört att åtgärder bör och kan vidtas i stålverket, men har inte närmare preciserat vilka åtgärder det skulle kunna röra sig om utöver anläggandet av en tredje stränggjutningsmaskin. Det är vidare oklart hur det av länsstyrelsen yrkade villkoret ska tolkas när det gäller undantaget för haverier. Ett sådant villkor skulle därför kunna orsaka osäkerhet för bolaget i fråga om när det kan använda sig av galtgjutning utan att riskera straffrättsliga sanktioner.

Mark- och miljööverdomstolen finner, mot bakgrund av det ovan anförda, att länsstyrelsens yrkande om begränsning av galtgjutningen inte bör bifallas. Frågan om galtgjutning kan lämpligen prövas igen vid eventuella framtida tillstånds- eller omprövningsförfaranden, för det fall att den tekniska utvecklingen förbättrat läget när det gäller alternativ till galtgjutning eller rening av utsläppen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2011-11-01

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, hovrättsrådet Rose Thorsén, referent, tekniska rådet Staffan Lagergren och tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors. Domen är enhällig.

Föredragande har varit Erik Ludvigsson.

__________________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDESSAB Tunnplåt Aktiebolag, 556313-7941, 781 84 BorlängeOmbud: Advokaten M.B.

SAKENTillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå

Verksamhetskoder enligt SFS 1998:899: 27.10 och 23.10

Avrinningsområde: 8/9 (mellan Altersundet och Luleälven)

Koordinater (SWEREF 99 TM):

N= 7 290 430 E= 831 875 (masugnen)

N= 7 289 425 E= 834 420 (koksverkets släcktorn)

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar SSAB Tunnplåt Aktiebolag tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till

- fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig pro-duktion av 800 000 ton koks, 2 500 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

-utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks, 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

- de ut- och ombyggnader som utökningarna förutsätter.

Dispens

SSAB Tunnplåt Aktiebolag medges undantag och avsteg från kraven i 19 och 20 §§ förordningen (2001:512) om deponering av avfall såvitt avser de fyra nya deponiområden som bolaget avser att anlägga, nämligen en planerad deponi för LD-slam (inert avfall) och ytterligare en deponi för inert avfall samt hyttslamdeponierna 1 och 5-8 (icke farligt avfall) och ytterligare en deponi för icke farligt avfall.

Allmänna villkor

1. Om inte annat framgår av villkoren nedan ska verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska utsläppen till luft och vatten och andra störningar för miljön - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget angett eller åtagit sig i målet.

2. Produktionsanläggningarna får inte drivas om inte föreskrivna reningsanordningar är i drift. Vid bortfall av reningsutrustning får dock ifrågavarande process drivas under så lång tid som behövs för att inte skada på produktionsutrustning eller allvarligt försämrad arbetsmiljö ska uppkomma. Tillsynsmyndigheten ska i nämnda fall informeras så snart som möjligt.

Därutöver får tillsynsmyndigheten i varje enskilt fall medge drift under viss tid med iakttagande av de särskilda villkor som myndigheten bestämmer. Ett medgivande får dock inte medföra att ett begränsningsvärde överskrids under en tid om ett år eller mer.

Gemensamma villkor

3. Cisterner för flytande kemikalier med en volym överstigande 1 m3 - med undantag för koksverkets tjärtank samt syrgas-, kvävgas- och gasoltankar ska vara försedda med tät invallning som rymmer hela tankens volym eller, vid flera tankar, den största tankens volym.

4. För stoftfilteranläggningar får stofthalten i utgående gas inte överskrida 10 mg/m3 (ntg). För stoftfilteranläggningar med en kapacitet större än 60 000 m3/tim uppmätt flöde får stofthalten i utgående gas från och med den 1 januari 2012 inte överstiga 5 mg/m3 (ntg). Anläggningar som överskrider nämnda kapacitetsgräns ska övervakas med kontinuerliga mätare. För stoftfilteranläggningar med lägre kapacitet än vad ovan sagts får stofthalterna i utgående gas från och med den 1 januari 2014 vid mätning inte överstiga 5 mg/m3 (ntg).

Om ovan angivna värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

5. Buller från verksamheten, exklusive facklingen, får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än

- 55 dB(A) dagtid (kl. 07-18)

- 50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22)

- 45 dB(A) nattetid (kl. 22-07).

Buller från verksamheten vid fackling får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än 60 dB(A). Fackling vid masugnen får endast ske när processgas inte kan nyttjas genom befintligt gasnät. Vid fackling ska fackla 1 nyttjas fullt ut innan fackla 3 får nyttjas, såvida inte fackla 3 behöver nyttjas av säkerhetsskäl.

Den momentana ljudnivån nattetid - exklusive sådana ljud från återvinningsområdet för LD-slagg, facklingen och utnyttjandet av masugnens toppventiler - får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A). Dock gäller att explosioner från hanteringen av slagger nattetid inte får ske vid fler än sex tillfällen per kalenderår.

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

6. Bolaget ska upprätta och i samråd med tillsynsmyndigheten vid behov uppdatera en plan för successiv efterbehandling av förorenade områden.

7. Från och med den tidpunkt som tillsynsmyndigheten bestämmer ska dygnet runt, alla dagar under veckan, finnas en beredskap med en räddningsstyrka för vilken SSAB svarar. Räddningsstyrkan ska vara bemannad, utrustad, utbildad och övad i syfte att ha en förmåga att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön till följd av olycksrisk som kan ge upphov till allvarlig kemikalieolycka.

Villkor för särskilda verksamheter

Koksverket

8. Tiden för revision av befintlig spaltugn ska, fram till dess att ytterligare en spaltugn installerats, begränsas till 21 dygn vartannat år eller det större antal dygn som tillsynsmyndigheten godkänner.

9. Halten av svavelväte (H2S) i renad koksgas får som månadsmedelvärde inte överstiga 0,5 g/m3 (ntg). Begränsningsvärdet gäller inte vid revision av spaltugnen och andra nödvändiga revisionsstopp.

Om detta värde överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

10. Utsläpp till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor, får baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,15 kg/ton koks till och med år 2014.

Råjärn

11. Utsläppen till luft av stoft från slaggskorstenen, filter för tapphallen, lanterniner och taköppningar får baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,03 kg/ton råjärn.

Deponier

12. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in en deponeringsplan avseende bolagets deponier senast ett år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft såvitt avser tillstånd.

13. Bolaget ska ställa säkerhet för att de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet fullgörs avseende ett belopp om 30,5 Mkr. Bolaget ska varje år till tillsynsmyndigheten redovisa behovet av och kostnaderna för resterande efterbehandling. Om avsatta medel väsentligt överstiger beräknade kostnader får tillsynsmyndigheten medge att säkerheten sänks. Om redovisningen ger vid handen att säkerheten inte är tillräcklig får tillsynsmyndigheten besluta att säkerheten ska höjas. Säkerheten ska senast den 31 december 2010 ges in till miljödomstolen för prövning.

Kontrollfrågor

14. Bolaget ska inom tid som tillsynsmyndigheten bestämmer till tillsynsmyndigheten inlämna ett förslag till reviderat kontrollprogram för verksamheten som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet ska anges mät-metoder, mätfrekvenser och utvärderingsmetoder.

Delegering

Miljödomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor avseende:

D1. Drift vid störningar hos reningsutrustningar m.m. enligt villkor 2.

D2. Skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att överskridanden av begränsningsvärden i villkor 4-5 och 9-11 samt P2 och P7-P12 inte ska upprepas.

D3. Successiv efterbehandling enligt villkor 6.

D4. Bemanning, utbildning m.m. beträffande den i villkor 7 angivna räddnings-styrkan.

D5. Förlängd tid för spaltugnsrevision enligt villkor 8.

D6. De villkor som bolagets deponeringsplan enligt villkor 12 kan föranleda.

D7. Ändring av säkerhetsbeloppet enligt villkor 13.

D8. Tidpunkt för ingivande av reviderat kontrollprogram enligt villkor 14.

D9. Åtgärder för att begränsa stoft och lukt från slagghantering och annan stoft-alstrande verksamhet.

D10. Placering, eventuella larmgränser och liknande beträffande PM10-mätare.

D11. Åtgärder för att förhindra att fysisk skada uppkommer på känsliga installa-tioner i syfte att motverka uppkomst av en storskalig kemikalieolycka.

D12. Begränsning av utsläppen till vatten från RH-anläggningen.

D13. Ytterligare villkor avseende behandling av lakvatten från hyttslamdeponierna.

Prövotidsförordnanden

Miljödomstolen skjuter under en prövotid upp avgörandet av frågan om villkor avseende:

- utsläpp till luft av svavel, räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till luft av PAH och kväveoxider från de nya ugnarna i koksverket

- utsläpp till luft av stoft från koksverket från och med 2015, exklusive diffusa

utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till vatten från bolagets anläggningar

- energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärme och energiöverskott i verksamheten samt

- karakterisering och behandling av lakvatten från deponering av icke farligt avfall, med undantag av lakvatten från deponering av hyttslam.

Bolaget ska under prövotiden genomföra följande utredningar:

U1. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av svavel från verksamheten, exklusive svavelrening i slaggskorsten. Tidigare utredning om svavelrening i slaggskorstenen ska dock ingå som underlag när bolaget presenterar sin utredning i den uppskjutna frågan.

U2. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av stoft från råstålsenheten.

U3. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att begränsa utsläppen av PAH och kväveoxider från de nya ugnarna i koksverket.

U4. Bolaget ska utföra mätningar av utsläppet av stoft från koksverkets nya släcktorn.

U5. Bolaget ska utreda storleken av och orsaken till utsläppet av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp samt förutsättningarna för att begränsa detsamma.

U6. Bolaget ska utreda möjligheter till energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärmen från verksamheten. Utredningen ska omfatta återvinning och möjlig omvandling av spillvärmen till nyttiga energiformer med avsättning internt eller externt. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnader för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motivering till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

U7. Bolaget ska följa upp kvaliteten på lakvattnet från deponeringen av icke farligt avfall och behovet av behandling av detsamma.

Bolaget ska till miljödomstolen redovisa resultatet av ovanstående utredningar, med eventuella förslag till villkor, enligt följande:

- U1, U2, U3, U5 och U6 senast två år samt

- U7 senast fem år

allt efter det att miljödomstolens dom med tillstånd enligt ansökan vunnit laga kraft.

Vidare ska

- U4 redovisas till miljödomstolen senast den 31 december 2016.

Provisoriska föreskrifter

P1. Utsläppen till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor, får som riktvärde* baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,20 kg/ton ämnen till och med år 2014 och därefter 0,15 kg/ton ämnen.

P2. Utsläppen till luft av svavel räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp, utsläpp från rörliga källor och utsläpp från reservugnen, får baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,35 kg/ton ämnen fram till att ytterligare en spaltugn tagits i drift och därefter 0,30 kg/ton ämnen.

Ovannämnda utsläpp av svavel får dock uppgå till högst 850 ton/år.

Om något av dessa värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

P3. Utsläppen till luft av kväveoxider, exklusive diffusa utsläpp, utsläpp från rörliga källor och utsläpp från reservugnen, får som riktvärde* baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,25 kg/ton ämnen.

P4. Utsläppet av kväveoxider från koksbatteriet får som riktvärde* och månads-medelvärde inte överstiga 500 g/ton koks.

P5. Utsläppet av stoft från filter vid omhällningsstationen, avsvavlingsanläggningen och LD-sekundär samt från facklingen av LD-gas, lanterniner och taköppningar får som riktvärde* baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,1 kg/ton råstål.

P6. Stoftemissionen vid fackling från LD-konvertrarnas primärrening får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

P7. Halten av ammoniakkväve i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden får i dygnsprov inte överstiga 0,5 mg/l.

Om ovan nämnda begränsningsvärde överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och senast en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten medger redovisa vilka åtgärder eller andra försiktighetsmått som bolaget har vidtagit och/eller avser att vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

P8. Föroreningshalterna i det från bioreningsanläggningen till koksverksdiket (KV-diket) utsläppta vattnet får i medeltal för kalendermånad uppgå till högst nedan angivna värden.

Fenoler 0,1 mg/l Cyanid (CN-) 0,1 mg/l Ammoniumkväve 60 mg/l TOC 70 mg/l Suspenderade ämnen 20 mg/l

Flödet av detta vatten får i medeltal för kalendermånad inte överstiga 60 m3/tim.

P9. Innehållet av fenoler i uppsamlat dagvatten från området kring gasrenings-anläggningen får vid tömning till KV-diket inte överstiga 5 mg/l. Vid tömning får pH i detta dagvatten inte överstiga 9.

P10. I vatten som släpps ut från KV-diket till Inre Hertsöfjärden får i dygnsprov respektive stickprov innehållet av ammoniakkväve inte överstiga 0,2 mg/l och inne-hållet av PAH4 inte överstiga 1 µg/l.

P11. Halten av suspenderade ämnen i vatten från gasreningen till Laxvikenbassängerna får som månadsmedelvärde inte överstiga 20 mg/l. Dessutom gäller att flödet som månadsmedelvärde inte får överstiga 100 m3/tim.

P12. Halterna av olja och suspenderade ämnen i vatten som leds till Laxvikenbassängerna från det recirkulerande industrivattensystemet får som månadsmedelvärde inte överstiga 1 mg/l respektive 5 mg/l. Flödet av detta vatten får som månadsmedelvärde inte överstiga 500 m3/tim.

Om något av dessa värden överskrids ska bolaget underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Igångsättningstid

Den miljöfarliga verksamheten - såvitt avser ökad produktion av koks - ska ha satts igång senast 7 år efter det att domen såvitt avser tillstånd i denna del vunnit laga kraft.

Den miljöfarliga verksamheten - såvitt avser ökad produktion av stålämnen - ska ha satts igång senast 7 år efter det att domen såvitt avser tillstånd i denna del vunnit laga kraft.

Anmälan om ianspråktagande av tillstånd

Bolaget ska anmäla till tillsynsmyndigheten och till miljödomstolen när det nya tillståndet tas i anspråk.

Verkställighet

Tillståndet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft under förutsättning att föreskriven ekonomisk säkerhet godkänts av miljödomstolen.

Övrigt

Yrkanden som inte behandlats i det föregående lämnas utan bifall.

______________

*Med riktvärde avses ett värde som om det överskrids medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

YRKANDEN M.M.

SSAB Tunnplåt Aktiebolag (SSAB) har, som talan slutligen bestämts, yrkat tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till

- fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig pro-duktion av 800 000 ton koks, 2 500 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

- utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks, 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

- de ut- och ombyggnader som utökningarna förutsätter.

SSAB har även yrkat att miljödomstolen medger bolaget undantag och avsteg från kraven i 19 och 20 §§ förordningen (2001:512) om deponering av avfall såvitt avser de fyra nya deponiområden som bolaget avser att anlägga, nämligen en planerad deponi för LD-slam (inert avfall) och ytterligare en deponi för inert avfall samt hyttslamdeponierna 1 och 5-8 (icke farligt avfall) och ytterligare en deponi för icke farligt avfall.

Allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget åtagit sig i ansökan eller i övrigt i målet.

SSAB har vidare yrkat att det för den utökade verksamheten föreskrivs två igångsättningstider enligt 22 kap. 25 § 2 st. miljöbalken; en för den ökade produktionen av ämnen och en för den ökade produktionen av koks. För såväl ämnen som koks föreslås att igångsättningstiden bestäms till sju år.

SSAB har slutligen hemställt om miljödomstolens förordnande om omedelbar verkställighet av den dom vari tillstånd lämnas.

MÅLETS HANDLÄGGNING

SSAB Tunnplåt Aktiebolags ansökan inkom till miljödomstolen den 31 oktober 2008.

Yttranden har avgivits av Naturvårdsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Länsstyrelsen i Norrbottens län, Fiskeriverket, Miljönämnden i Luleå kommun och Räddningstjänsten i Luleå kommun.

Bolaget har skriftligen bemött yttrandena.

Miljödomstolen har hållit huvudförhandling och syn i målet den 23 och 24 september samt den 27-29 september 2010.

ANSÖKAN

SSAB Tunnplåt Aktiebolag begär tillstånd till verksamheten vid bolagets anlägg-ningar i Luleå kommun i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i ansökan och i den tekniska beskrivningen.

Orientering

Allmän orientering

SSAB tillverkar stålprodukter m.m. i Luleå. Verksamheten är lokaliserad till ett industriområde (Svartöns och Börstskärets industriområde) på en halvö mellan Lule älv i söder och Inre Hertsöfjärden i norr, ca 4 km sydost om Luleå centrum. På detta industriområde bedrivs även annan industriell verksamhet. Svartöns och Börstskärets industriområde omges av bostadsområdena Svartöstaden (omedelbart sydväst om industriområdet) Örnäset, (ca 1 km nordväst om industriområdet) och Hertsön (ca 3 km nordost om industriområdet) samt fritidsbebyggelse på Sandön (söder om industriområdet).

Verksamheten vid SSAB:s anläggningar bedrivs i fyra produktionsenheter; koksverk, råjärn, råstål och stränggjutning. Dessutom finns ett flertal serviceanläggningar.

I produktionsenheten koksverket framställs koks av kol.

I produktionsenheten råjärn reduceras järnoxider i form av järnmalmspellets i en masugn (masugn 3) till järn med hjälp av koks och kolpulver.

I produktionsenheten råstål omvandlas råjärnet till råstål genom att kol och svavel avlägsnas från råjärnet, varefter råstålet legeras.

I produktionsenheten stränggjutning gjuts stålet till slutprodukten ämnen (slabs), vid behov efter slutlegering, varefter ämnena kontrolleras och, vid behov, justeras.

I tillverkningen av koks, råjärn och råstål uppkommer material som i möjligaste mån återanvänds i verksamheten (i handlingarna kallade cirkulationsmaterial).

Vissa av materialen - för närvarande koksgas, blandgas (bestående av koks-, masugns- och LD-gas), råbensen, svavel, stenkolstjära, koksgrus, pelletsfines, hyttsten, galtjärn, skrot och glödskal - försäljs (i handlingarna kallade biprodukter).

Tidigare avgöranden

I beslut den 29 december 1998 (211/98) lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd SSAB tillstånd enligt miljöskyddslagen till verksamheten vid bolagets anläggningar i Luleå avseende följande produktionsvolymer.

Produkttyp Anläggning Produktion ton/årKoks Koksverket 800 000Kolpulver Kolinjektionsanläggningen 460 000Bensen Bensenanläggningen 11 000Råjärn Masugnar 2 300 000Råstål LD 1 och 2 2 500 000Legerat stål CAS-OB 2 500 000Vakuumbehandlat stål RH 1 000 000Ämnen Stränggjutning 4 och 5 2 500 000

I ovannämnda beslut lämnas en utförlig redogörelse för tidigare avgöranden av Koncessionsnämnden (beslutet s. 10 ff.).

Tillståndet omfattar även deponering inom industriområdet av det avfall som uppkommer i verksamheten. Nämnda deponering är inte reglerad vare sig i tillståndsmeningen eller genom särskilda villkor utan endast genom det allmänna villkoret, vilket innebär att deponeringen ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad SSAB uppgett eller åtagit sig i ansökan och i övrigt i koncessionsärendet. I ansökan har lokaliseringen av deponierna redovisats. Någon närmare beskrivning av deponeringen har dock inte lämnats.

I ovannämnda beslut uppsköt Koncessionsnämnden en rad frågor under prövotider.

Koncessionsnämndens beslut överklagades av SSAB till regeringen, som i beslut den 4 november 1999 ändrade Koncessionsnämndens beslut genom att upphäva ett av nämnden föreskrivet villkor för buller. Regeringen sköt därvid upp avgörandet av denna fråga under en prövotid.

I deldom den 20 augusti 2004 (mål M 532-99) avgjorde miljödomstolen slutligt vissa av de i 1998 års beslut uppskjutna villkorsfrågorna och den av Regeringen uppskjutna bullerfrågan. Övriga frågor sköts ånyo upp under en prövotid.

I beslut den 4 december 2007 har miljödomstolen förklarat målet M 532-99 vilande att återupptas på SSAB:s begäran eller på miljödomstolens eget initiativ, dock senast den 31 december 2010.

I dom den 25 februari 2008 lämnade miljödomstolen SSAB tillstånd att vid anläggningarna i Luleå under 2008 öka produktionen av råjärn till 2,45 milj. ton samt att under 2009 öka produktionen av både råjärn och råstål till 2,53 milj. ton.

Denna ansökan

I denna ansökan begär SSAB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till fortsatt och utökad verksamhet vid anläggningarna i Luleå, avseende en produktion av 1 100 000 ton koks, ämnen om 3 miljoner ton/år och biprodukter i fallande mängder samt tillstånd att genomföra de ut- och ombyggnader och andra åtgärder som den sökta produktionsökningen förutsätter. Ansökan avser en ökad produktion av höghållfast stål.

I tillståndsmeningen ska alltså inte som tidigare anges någon gräns för råjärn och råstål eftersom dessa produkter inte utgör slutprodukter utan endast mellanprodukter.

Processbeskrivning

Nuvarande verksamhet

Nedan sammanfattas processbeskrivningarna avseende produktionsenheterna och bolagets avloppssystem med tillhörande reningsanläggningar. En utförligare beskrivning lämnas i en till ansökan fogad bilaga.

Produktionsenheten koksverket

Kol, som levererats per båt och lossats vid en på industriområdet befintlig hamn (kolhamnen), som drivs av Luleå hamn, förs till ett kollager, vilket utgör en buffert främst vintertid, då båtleveranser inte förekommer. Från kollagret hämtas olika kolsorter som sedan krossas och blandas till rätt kvalitet. Kolet förs därefter till ett koksbatteri för koksning (torrdestillation utan tillförsel av luft).

Efter koksningen, som sker kontinuerligt, trycks koksen ut till en styrvagn och därifrån till en släckvagn som förs in i ett släcktorn. I släcktornet kyls koksen med recirkulerande vatten och vatten från Lule älv.

Vid koksningen bildas gas; så kallad koksgas. Koksgasen förs till en reningsanläggning bestående av ett elektrofilter för avskiljning av stoft och tjära, skrubbrar för avskiljning av naftalin, svavel, ammoniak och bensen, en svavelväteavdrivare, en ammoniakavdrivare, en spaltugn, där ammoniak spaltas till kvävgas och väte och där svavelvätet reduceras till elementärt svavel, samt en bensenanläggning för destillation och rening av tvättolja från naftalin- och bensentvätten.

Vatten som utnyttjats i kylningen av koksgasen leds till en sär¬skild behandlings-anläggning (kondensatbehandlingen), där tjära, stoft och vatten separeras. Vattnet återanvänds därefter i kylningen.

Utvunnen tjära och bensen samt utvunnet svavel försäljs.

Den renade gasen används som bränsle i första hand i koksverket och koksverkets ångpannor, i andra hand i stålverket, masugnens cowprar och Nordkalk AB:s kalkugn samt i ett kraftvärmeverk, vilket ägs av Lulekraft AB (LUKAB), som i sin tur ägs av SSAB och Luleå kommun. I den mån koksgasen inte går att utnyttja på detta sätt förbränns den i facklor (fackling).

Från ammoniakavdrivaren tas ett överskott av vatten ut för behandling i en biologisk reningsanläggning (bioreningen). Denna består av en aktiv slambassäng (där bakterier bryter ner föroreningarna efter tillsats av luft, fosforsyra och näringsämnen), en sedimenteringsbassäng och en flotationsanläggning (där bioslammet avskiljs för att sedan återanvändas i aktivslambassängen) samt ett sandfilter. Efter att ha passerat en bassäng med oljeavskiljare släpps det renade vattnet via det s.k. koksverksdiket ut till Inre Hertsöfjärden.

Koksverkets stoftkällor - anläggningar för sortering, krossning och blandning av olika kolsorter samt anläggningar för tryckning och kylning av färdig koks (släcktornet) - är försedda med stoftavskiljare.

Produktionsenheten produktion av råjärn

Vid tillverkningen av råjärn utnyttjas järnmalmspellets från LKAB i Kiruna och Malmberget, koks från koksverket, kolpulver, olika tillsatsmedel (i briketter) och blästerluft. Kolpulvret framställs i en kolinjektionsanläggning, där fuktigt råkol mals och sedan torkas. Blästerluften erhålls med hjälp av en blåsmaskin och fyra varmapparater (cowprar).

Pellets och koks samt tillsatsmedel förs in i masugnens övre del, medan blästerluft och kolpulver förs in underifrån. Syret i blästerluften samt kolet i koksen och kolpulvret bildar därvid en het koloxidrik gas, som reducerar pelletsens innehåll av järnoxider och smälter det producerade järnet. Det flytande råjärn som därigenom bildas samlas i ugnens nedre del och tappas i så kallade torpeder för transport till stålverket. Samtidigt avskiljs bildad slagg som tappas i skänkar för transport till produktionsområdet för hyttsten. I detta område upparbetas hyttsten genom krossning, siktning och malning till specificerade hyttstensprodukter. Vissa sorteringar är CE-märkta enligt Europastandard.

I det fall producerat råjärn inte kan överföras till stålverket, antingen på grund av bristande kvalitet eller på driftstörningar i stålverket, gjuts råjärnet på sandbäddar till galtjärn (galtgjutning).

Vid produktionsenheten råjärn finns utrustning för stoftavskiljning vid tappningen av råjärn och slagg samt vid hanteringen av råmaterial.

Den i masugnen bildade gasen (masugnsgas) renas i en cyklon och en skrubber, varefter den återanvänds i cowprarna och LUKAB:s kraftvärmeverk. I den mån masugnsgasen inte kan utnyttjas på detta sätt förbränns den i två facklor.

Vattnet från skrubbern (hyttslam) leds till en förtjockare (dorren) där vatten och slam separeras. Vattnet återtas till skrubbern, medan slammet förs till den så kallade hyttslambassängen. I hyttslambassängen sedimenterar den fasta delen av slammet, medan vattnet överförs till den sista sedimenteringsbassängen i det så kallade Laxvikensystemet och därifrån vidare till Inre Hertsöfjärden.

Produktionsenheten råstål

Produktionsenheten råstål består av två omhällningsstationer, två avsvavlings-stationer, två LD-konvertrar och en RH-anläggning.

I omhällningsstationerna överförs råjärnet från torpederna till skänkar (råjärns-skänkar).

I avsvavlingsstationerna tillsätts avsvavlingsmedel (t.ex. kalciumkarbid, soda, kalk och/eller magnesium) som reagerar med svavlet i råjärnet till slagg (avsvavlingsslagg) som sedan separeras och transporteras till kylområdet för avsvavlingsslagg där den hälls ut, kyls och får stelna, innan den bryts upp för omhändertagande.

I LD-konvertrarna tillsätts syrgas från ett syrgasverk, som är beläget inom området men drivs av AGA Gas AB. Syrgasen gör att kolet i råjärnet oxideras till kolmonoxid och koldioxid som sedan avgår som gas. I denna process (färskningen) utvecklas värme. För kylning och för att tillsätta extra järn tillsätts skrot. Det färdiga råstålet tappas i stålskänkar där legeringsämnen tillsätts.

I RH-anläggningen reduceras - vid behov - kol, syre och väte genom behandling i en vakuumklocka.

Vid produktionsenheten råstål finns utrustning för stoftavskiljning vid omhällningen, avsvavlingen, transportbanden för legeringen samt LD-konvertrarna.

Också i LD-konvertrarna bildas en gas (LD-gas). LD-gasen renas i skrubbrar, varefter den återanvänds i LUKAB:s kraftvärmeverk. I den mån så inte kan ske förbränns den i de ovan angivna facklorna.

Slam från skrubbern (LD-slam) avvattnas. Det avvattnade grovkorniga slammet briketteras och briketterna återförs sedan till masugnen.

Vattnet från avvattningen förs till en sedimenteringsdamm. Det finkorniga sedimentet avvattnas, varefter det deponeras, medan vattnet återförs till skrubbern. Vid vissa tillfällen kan det även brädda till Laxvikenbassängerna.

Vatten från RH-anläggningen avleds till Inre Hertsöfjärden via

Laxvikenbassängerna.

Produktionsenheten stränggjutning

Produktionsenheten stränggjutning består av två CAS-OB-stationer, två stränggjutningsmaskiner (4 och 5) och en anläggning för ämnesbehandling.

I den mån råstålet inte behandlats i RH-anläggningen förs det till CAS-OB-stationerna för slutlegering. Vid behov tillsätts skrot eller syre och aluminium för kylning respektive uppvärmning.

I stränggjutningsmaskinerna gjuts det flytande stålet till ämnen.

I anläggningen för ämnesbehandling kontrolleras och - vid behov - justeras ämnena.

Vid produktionsenheten stränggjutning finns utrustning för stoftavskiljning vid CAS-OB, stränggjutningsmaskinerna och vid anläggningen för ämnesbehandling.

För kylning vid stränggjutningsmaskinerna används ett slutet system (det recirkulerande industrivattensystemet) som innebär att förbrukat kylvatten renas (genom sedimentering/ytavskiljning och sandfiltrering) och sedan återanvänds, utom en mindre del som blöds av till Laxvikenbassängerna. Sedan februari 2007 är det endast spritsvatten (kylvatten för att kyla stålämnena) som recirkuleras via reningsverket.

Avloppssystem med reningsanläggningar

Som angivits ovan behandlas avloppsvatten från koksverkets anläggningar för rening av koksgas i en biologisk vattenreningsanläggning. Renat vatten från denna anläggning leds till Inre Hertsöfjärden via koksverksdiket (KV-diket). Till detta leds även kylvatten från koksverket och dagvatten från området söder om gasbehandlingen. Dagvatten från området kring gasbehandlingen leds normalt till KV-diket, men om det bedöms vara förorenat leds det via reningsanläggningen.

Kylvatten från masugnen, bräddvatten från reningen av LD-gas, vatten från RH-anläggningen, vatten som blöds av från det recirkulerande industrivattensystemet, dagvatten från den centrala delen av industriområdet och avloppsvatten från Plannja Aktiebolags anläggningar leds till Laxvikenbassängerna; först en oljeavskiljningsbassäng (bassäng 1) och därefter två sedimentationsbassänger (bassäng 2 och 3). Även bassäng 2 är försedd med oljeavskiljare och bassäng 3 med oljeläns. Till sedimentationsbassäng 3 leds även klarfasen från hyttslamsbassängen och dagvatten från den nordöstra delen av industriområdet.

Dagvatten från ytor vid kollagret leds till Sandöfjärden via en sedimentationsbrunn, till kommunens dagvattennät (dagvatten från väg- och parkeringsytor) och till KV-diket (dagvatten från området norr om koksverket).

Dagvatten från den sydvästra delen av industriområdet släpps ut till Gråsjälsfjärden i Lule älv.

Dagvatten från den sydöstra delen av industriområdet släpps ut till Svartösundet.

Sökt verksamhet

Sökt produktionsökning förutsätter förändringar i samtliga produktionsenheter. Nämnda förändringar kan sammanfattas enligt följande.

Vad beträffar produktionsenheten koksverket planerar SSAB att bygga ut koksverket med 31 ugnar. I avvaktan på denna utbyggnad, och för det fall utbyggnaden av någon anledning inte skulle bli av, avser bolaget att tillgodose behovet av koks utöver koksverkets befintliga kapacitet med inköpt koks. Detta alternativ kallas i handlingarna alternativ 1, medan den planerade utbyggnaden kallas alternativ 2.

I produktionsenheten råjärn krävs investeringar i kringutrustning (råmaterialanläggningen, den befintliga blåsmaskinen, en ny blåsmaskin, cowprarna, tapphallen, ränn- och spårsystemen samt utrustningen för transporter av råjärn och slagg).

I produktionsenheten stränggjutning behövs sannolikt en ny stränggjutningsmaskin, alternativt en ombyggnad av befintliga stränggjutningsmaskiner.

Vidare planerar SSAB att vidta ett antal skyddsåtgärder som redovisas i en bilaga till ansökan. Bolaget åtar sig att vidta dessa åtgärder eller andra åtgärder med mot-svarande effekt.

Två av de redovisade åtgärderna - ett nytt släcktorn och en ny spaltugn - är kopplade till den ovan angivna utbyggnaden av koksverket (alternativ 2). Det nya släcktornet kommer dock att under alla förhållanden - oavsett alternativ - att tas i drift senast den 31 december 2014.

Råvaror och kemikalier

I en bilaga till ansökan redovisas förbrukningen av råvaror under 2007 och en bedömning av motsvarande förbrukning vid sökt produktion. Nämnda bedömning är baserad på en linjär uppräkning av förbrukningstalen för 2007.

Vidare redovisas förbrukningen av kemikalier. Denna bedöms inte påverkas nämnvärt av den produktionsökning som ansökan innebär, med undantag av förbrukningen av lut vid gasreningen, vilken bedöms öka på grund av den ökade mängden gas som produktionsökningen ger upphov till.

Inom SSAB finns en särskild enhet - kemigruppen - som granskar samtliga nya kemikalier. För att en ny kemikalie ska införas krävs kemigruppens godkännande, baserat bland annat på kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Dessutom sker en fortlöpande uppdatering av de kunskaper som kemigruppens granskning resulterat i, vilken möjliggör en bedömning av om en tidigare godkänd kemikalie behöver bytas ut.

Energi

I en bilaga till ansökan redovisas även förbrukningen av energi dels i form av inköpt elenergi, ånga och hetvatten, dels i form av olika slags bränslen.

I verksamheten genereras även energi i form av gas, vilken återanvänds i dels de egna anläggningarna, dels externt. Också denna förbrukning redovisas i ovan nämnda bilaga till ansökan.

Vidare redovisas i en bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen hittills utförda, planerade och möjliga energieffektiviseringar.

Vatten

Vatten används i huvudsak för kylning och som processvatten. Vattnet tas ut genom två system; ett för koksverket med en pumpstation i kollagret och ett för övrig verksamhet med en pumpstation vid Svartöstaden. I bilaga till ansökan redovisas förbrukningen av vatten under åren 2005-2007. Sökt produktion bedöms inte leda till någon ökad förbrukning av vatten.

Emissioner

Utsläpp till luft

Utsläpp vid nuvarande verksamhet

Från SSAB:s anläggningar sker utsläpp till luft av främst stoft, koldioxid, kväve-oxider och svaveldioxid men även av metaller, PAH, dioxiner och VOC. Utsläppt stoft innehåller metaller, främst järn.

Utsläppsvärden redovisas i en bilaga till ansökan och sammanfattas nedan.

Utsläpp av stoft sker genom filter och taköppningar samt diffust.

I en komplettering den 21 april 2010 (aktbilaga11) till ansökan finns en förteckning över samtliga stoftfilter för respektive anläggning. Vidare redovisas filtrens medelflöden för 2008 och uppmätta stofthalter. Därav framgår att samtliga filter med en kapacitet överstigande 100 000 Nm3/tim klarar att innehålla en stofthalt i utgående luft om 5 mg/Nm3, utom LD-sekundärfiltren och filtret för råmaterialhanteringen. Åtgärder kommer att vidtas så att också dessa filter klarar 5 mg/Nm3. Filter med en kapacitet understigande 100 000 Nm3/tim klarar att innehålla en stofthalt om 10 mg/Nm3.

Det totala utsläppet av stoft från filter och taköppningar 2007 beräknas ha uppgått till ca 440 ton, varav ca 190 ton utgjorde stoftpartiklar mindre än 10 µm (PM10).

Diffusa utsläpp av stoft sker främst från hantering av råmaterial och slagg, bland annat hanteringen av avsvavlingsslagg samt från galtgjutningen. Utsläppen från dessa källor har uppskattats till 20 respektive 10 ton/år.

Det totala utsläppet av koldioxid beräknas år 2007 ha uppgått till ca 1 370 ton.

Utsläpp av kväveoxider sker främst från koksbatteriet och cowprarna och beräknas ha uppgått till ca 580 ton år 2007.

Utsläpp av svaveldioxid sker främst från förbränningen av koksgas i koksbatteriet och från hanteringen av slagg vid masugnen. Det totala utsläppet av svaveldioxid beräknas ha uppgått till ca 870 ton år 2007, varav ca 370 ton från koksbatteriet och ca 450 ton från slagghanteringen.

Vartannat år ställs koksverkets spaltugn av för revision och istället utnyttjas då den så kallade reservugnen. I ovan angivna utsläppsvärden för kväveoxider och svaveldioxid är utsläppen från reservugnen inte medräknade. Dessa uppgår per revision till ca 30 ton kväveoxider och 150 ton svaveldioxid.

Utsläpp av PAH sker främst från olika delar av koksverket. Baserat på mätningar av utsläppen från tryckningen, filter vid koksbatteriet, batteriskorstenen och släcktornet bedöms det totala utsläppet under 2007 ha uppgått till ca 700 kg.

Utsläpp av dioxiner sker från stålverket till följd av utnyttjandet av skrot. Under 2007 beräknas det totala utsläppet ha uppgått till ca 0,1 gram.

Utsläpp av VOC sker från hantering av lösningsmedel vid underhållsarbeten m.m. Baserat på materialbalanser bedöms det totala utsläppet under 2007 ha uppgått till ca 5,6 ton.

Utsläpp vid tillståndsgiven och sökt produktion

I bilaga till ansökan redovisas en uppskattning av utsläppen till luft vid sökt produktion med beaktande av de utsläppsminskande åtgärder SSAB planerar att vidta.

Utsläppen av stoft från filter och taköppningar bedöms minska till 400 ton/år. Minskningen beror på ett flertal åtgärder som SSAB planerar att vidta vid produktionsenheterna koksverket, råjärn och råstål. En sammanfattning av dessa åtgärder återfinns i bilaga till ansökan. Utsläppen av PM10 bedöms minska i motsvarande grad.

De diffusa utsläppen av stoft bedöms öka med ökad hantering av råmaterial och slagg. Utsläppsökningen kommer dock att motverkas genom olika åtgärder, bland annat användandet av en ny reagens i anläggningen för avsvavling av råjärn och en förbättrad tillgänglighet i stålverket och därmed en relativ minskning av galtgjutningen.

Utsläppen av koldioxid bedöms öka till ca 1 690 ton/år i alternativ 1 (utan utbyggnad av koksverket) och till ca 1 740 ton/år i alternativ 2 (med utbyggnad).

Utsläppen av kväveoxider, exklusive utsläpp från reservugnen, beräknas minska till ca 520 ton/år i alternativ 1. I alternativ 2 (som innebär att ytterligare en spaltugn byggs och att reservugnen tas ur drift) beräknas utsläppen av kväve öka till ca 610 ton/år.

Utsläppen av svaveldioxid, exklusive utsläpp från reservugnen, beräknas minska till ca 720 ton/år i alternativ 1. I alternativ 2 (som alltså innebär att ytterligare en spaltugn byggs och att reservugnen tas ur drift) bedöms utsläppen av svavel minska till ca 770 ton/år. I dessa beräkningar har beaktats att SSAB installerar svavelrening vid slagghanteringen vid masugnen eller vidtar annan åtgärd som ger motsvarande effekt på svavel.

Utsläppen av PAH bedöms bli oförändrade i alternativ 1 och öka till ca 1 100 kg/år i alternativ 2.

Utsläppen av dioxin bedöms uppgå till ca 0,1-0,3 g/år.

Utsläppen av VOC bedöms bli oförändrat.

Utsläpp till vatten

Nuvarande utsläpp

En redogörelse för nuvarande utsläpp till vatten återfinns i den tekniska beskrivningen som fogats som bilaga till ansökan.

Uppgifter om föroreningshalter dels i vatten som leds från koksverkets biologiska vattenreningsanläggning till KV-diket, dels i vatten från KV-diket till Inre Hertsö-fjärden redovisas i tabeller och i en underbilaga till ovannämnda bilaga.

Föroreningshalter i vatten som leds till Laxvikenbassängerna (bassäng 3) dels från hyttslamsbassängen, dels i det recirkulerande industrivattensystemet redovisas i tabeller i ovannämnda bilaga.

Motsvarande uppgifter för vatten som släpps ut från Laxvikenbassängerna till Inre Hertsöfjärden återfinns även i en underbilaga till ovannämnda bilaga.

Utsläpp vid tillståndsgiven och sökt produktion

En ökning av produktionen till sökt nivå bedöms påverka utsläppet till vatten i förhållandevis liten utsträckning. En ökad produktion av koks (alternativ 2) bedöms ge upphov till ett större flöde av avloppsvatten till bioreningen, vilket med bibehållen reningseffekt i denna anläggning skulle leda till större utsläpp av föroreningar till recipienten (dock oförändrade föroreningshalter). En ökad användning av inköpt koks (alternativ 1) innebär ökade utsläpp av kväveföreningar.

I såväl alternativ 1 som 2 bedöms temperaturen i kylvattnet öka. I övrigt är det främst det sätt på vilket processerna drivs som bedöms vara styrande för utsläppen till vatten.

Buller

Verksamheten vid SSAB:s anläggningar bedöms ge upphov till buller främst från källor i anslutning till masugnen.

SSAB har låtit utföra närfältsmätningar vid samtliga bullerkällor av någon betydelse och på grundval av mätresultaten beräknat SSAB:s bidrag till buller i omgivande bostäder. Resultatet av dessa beräkningar visar att bullerbidraget underskrider de nu gällande riktvärdena, med undantag för bullret nattetid utan fackling, som överskrider riktvärdet 45 dB(A) med som mest 3 dB(A)-enheter. SSAB har under 2009 bullerdämpat LD-sekundärfiltret varigenom det angivna riktvärdet nu innehålls.

SSAB har låtit ÅF Ingemanssons AB utföra bullerberäkningar avseende sökt produktion, baserat på tidigare utförda närfältsmätningar och de förändringar som bolaget planerar att genomföra. ÅF Ingemanssons AB:s slutsats är att gällande riktvärden för buller kommer att kunna innehållas också vid sökt produktionsökning.

Biprodukter, cirkulationsmaterial, avfall och deponier

Verksamheten vid SSAB:s anläggningar ger upphov till en mängd material förutom huvudprodukterna ämnen. Vissa av dessa material bearbetas och försäljs (koksgas, blandgas och hyttsten m.m.). Andra material såsom finkornigt skrot och vissa stofter återanvänds i den egna verksamheten genom att de briketteras och chargeras i masugnen. Koksgas, masugnsgas och LD-gas utnyttjas även som bränsle i olika delar i anläggningen.

En mindre del av de uppkomna materialen går inte att återvinna och måste därför deponeras. Det rör sig om olika sorters slam (främst hyttslam och LD-slam) samt stofter och finpartikulärt slagg m.m.

Deponering sker på utfyllnadsdeponin i industriområdets norra del mot Inre Hertsö-fjärden, i bassänger för hyttslam på utfyllnadsdeponins västra del och på deponin för LD-slam på industriområdets östra del. På utfyllnadsdeponin finns avgränsade områden med farligt avfall. Till ansökningsbilagan har fogats en särskild beskrivning av dessa anläggningar. Följande sammanfattning kan lämnas.

På utfyllnadsdeponin deponeras ett antal avfallsslag, klassade som icke farligt av-fall. Deponeringen sker ovanför grundvattenytan och omgivande marknivå, på en botten bestående av ett lager av packad sand respektive inert avfall samt innanför dammvallar av packad morän.

Deponierna för hyttslam består av bassänger till vilka hyttslammet pumpas för avvattning. När en bassäng är fylld tas den ur drift och ersätts av en annan. Därefter dräneras det sedimenterade slammet i ytterligare ca tre till fem år, innan bassängen konverteras till en deponi genom sluttäckning. För närvarande är fyra bassänger täckta (bassäng 2, 3 och 4 samt "Gamla Laxvikenbassängen"). Tre bassänger är i drift (bassäng 1, 6 och 7). En är nyligen avställd (bassäng 5). Täckningen av de fyra täckta bassängerna är utförd enligt beslut av länsstyrelsen (dnr 241-7844-01). Grässådd och inspektion återstår innan täckningen är godkänd och bassängerna därmed konverterade till deponier i efterbehandlingsfas.

Deponin för LD-slam är anlagd på en utfyllnad av sand och invallad. Deponin är dessutom sektionerad, vilket innebär att sluttäckning kan ske successivt.

SSAB avser att avsluta den gamla utfyllnadsdeponin och att ovanpå denna anlägga två nya deponier; en för icke farligt avfall och en för inert avfall. Vidare avser bolaget att anlägga en inert deponi för LD-slam ovanpå befintlig LD-slamdeponi och att anlägga deponier för hyttslam (hyttslamdeponi 1 och 5-8).

Som framgår ovan kan inte all i verksamheten uppkommen gas återvinnas utan viss del måste facklas (så kallad överskottsgas). Under 2007 uppgick mängden överskottsgas till motsvarande 0,4 TWh.

I verksamheten finns även andra energiförluster i form av lågvärdig spillvärme till luft och vatten.

Sökt produktion innebär en ökning av såväl mängden överskottsgas som mängden spillvärme. Mängden överskottsgas beräknas öka till motsvarande 1,4 TWh/år i alternativ l och till 1,8 TWh/år i alternativ 2.

SSAB har gjort en genomgång av tillgänglig teknik för att omhänderta och återvinna överskottsgas och spillvärme. Resultatet av denna genomgång har redovisats i en bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen. I bilagan redovisas även teknik som är på försöks- och utprovningsstadiet. SSAB avser att utreda de i bilagan beskrivna teknikerna mer detaljerat under en prövotid. Nämnda utredning har påbörjats vintern 2008/2009.

SSAB räknar med att i framtiden kunna nyttiggöra överskottsgas från den utökade produktionen i samma grad som överskottsgas nyttiggörs vid nuvarande produktion. När så kan ske är beroende av vilken teknik som väljs. Bolaget kan därför inte lämna något tidsbestämt åtagande. Bolaget är dock berett att som förutsättning för alternativ 2, utbyggnaden av koksverket, åta sig att nyttiggöra överskott av koksgas i samma grad som överskott av koksgas nyttiggörs i dag.

Miljökonsekvensbeskrivning

I miljökonsekvensbeskrivningen lämnas en kortfattad teknisk beskrivning av nuvarande och sökt verksamhet, inklusive de skyddsåtgärder som SSAB vidtagit och avser att vidta.

Vidare beskrivs effekterna på miljön och människors hälsa samt på resurshushållningen av den sökta verksamheten. Denna beskrivning kan sammanfattas enligt följande.

Vad beträffar utsläppen till luft redovisas en bedömning av påverkan dels på halterna av föroreningar i omgivande luft, dels på nedfallet av föroreningar på omgivande mark, i båda fallen baserad på mätningar och beräkningar. I de närmaste omgivningarna konstateras en tydlig påverkan på luftens innehåll av svaveldioxid. I mindre utsträckning påverkas innehållet av partiklar och i ännu mindre utsträckning innehållet av kväveoxider. Nedfallande svavel och i viss mån kväve kan allmänt sett ge viss försurande effekt och nedfallande kväve även en gödande effekt. De områden som påverkas av nedfallande svavel och kväve från SSAB:s anläggningar bedöms dock inte vara så känsliga att några sådana effekter behöver befaras även om oönskade försurningseffekter av nedfallande svavel i verksamhetens närområde inte kan uteslutas. Inte heller bedöms negativa effekter av någon betydelse uppkomma till följd av nedfallande partiklar med innehåll av metaller, med undantag från vana-din, som eventuellt kan bidra till effekter i vissa skogmarker i omgivningen. I samt-liga fall innehålls gällande miljökvalitetsnormer med god marginal. Den sökta produktionen föranleder inte någon annan bedömning.

Verksamheten vid SSAB:s anläggningar kan även påverka omgivningen genom diffus damning och lukt, och den ger även upphov till buller. Risken för störningar i dessa avseenden bedöms dock ha minskat under senare tid i takt med att SSAB infört rutiner som motverkar uppkomsten av damning och lukt och vidtagit bullerdämpande åtgärder. Ytterligare åtgärder planeras, vilket bedöms innebära att risken för olägenheter inte bör öka med den sökta produktionsökningen.

Utsläppen till vatten bedöms ha en tydlig påverkan på Inre Hertsöfjärden. Detta vattendrag kan betraktas som kraftigt modifierat av SSAB:s verksamhet (inte bara genom tidigare fysiska förändringar av vattendraget och pågående utsläpp av föroreningar utan också såtillvida att vattendragets fortbestånd är beroende av de flöden som släpps ut). I havsområdet utanför Inre Hertsöfjärden har inga negativa effekter av SSAB:s verksamhet gått att registrera.

Förbrukningen av resurser bedöms som effektiv. De biprodukter och cirkulationsmaterial som verksamheten ger upphov till försäljs respektive återanvänds internt, med undantag av den gas som tidvis måste facklas och de material som inte kan återvinnas utan måste deponeras. Försäljningen av hyttsten innebär att naturresurser i form av bergkross kan sparas i motsvarande omfattning.

Dessutom berörs frågan om alternativ.

Som nollalternativ redovisas den situationen att verksamheten drivs vidare enligt gällande tillstånd. Eftersom gällande tillstånd förutsätter en lägre produktion av råjärn än råstål förutsätter nollalternativet en betydligt större förbrukning av skrot i stålverket.

Som alternativa utformningar av verksamheten redovisas en fortsatt produktion av stål med inköpt koks respektive inköpt skrot (dvs. en väsentlig neddragning eller nedläggning av koksverket respektive produktionsenheten råjärn). Dessa alternativ skulle visserligen, enligt miljökonsekvensbeskrivningen, innebära minskat utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid samt (särskilt om produktionsenheten råjärn läggs ned) minskade utsläpp av koldioxid och luktande ämnen liksom minskat buller. Dock skulle också negativa konsekvenser uppkomma i form av ökade utsläpp av ammonium till vatten (om koksverket läggs ned) och ökade utsläpp av dioxiner och möjligen även metaller från stålverket samt ökade transporter av skrot (om produk-tionsenheten råjärn läggs ned). Dessutom skulle mängden gas till LUKAB:s kraftvärmeverk minska drastiskt, vilket skulle få betydande konsekvenser för energiförsörjningen i Luleå. En annan konsekvens av en ökad inblandning av skrot skulle vara att möjligheterna att tillverka höghållfast stål begränsades.

Något realistiskt lokaliseringsalternativ bedöms inte föreligga.

Slutligen lämnas en redogörelse för betydelsen av utsläppet av koldioxid från SSAB:s anläggningar. Slutsatsen i denna redogörelse är att det är positivt ju mer höghållfast stål som tillverkas i Luleå, eftersom höghållfast stål - när det används - både direkt och indirekt leder till minskade utsläpp av koldioxid, totalt sett. Produktionen av råjärn i Luleå ger upphov till mindre koldioxidutsläpp än motsvarande produktion utomlands på grund av en effektiv drift av masugnen och att endast pellets av magnetitmalm används.

Samråd genomfördes med Länsstyrelsen i Norrbottens län genom ett möte den 19 mars 2008, med Naturvårdsverket, Fiskeriverket, länsstyrelsen, miljönämnden och räddningstjänsten i Luleå kommun genom ett möte den 9 juni 2008, med särskilt berörda, berörda organisationer och berörd allmänhet genom ett annat möte samma dag samt med närliggande företag genom ett möte den 10 juni 2008. Till mötet med myndigheterna var även Räddningsverket kallat. I beslut den 1 oktober 2008 konstaterade länsstyrelsen att den förändring som ansökan innebär kan antas få betydande miljöpåverkan.

En samrådsredogörelse och en kopia av länsstyrelsens beslut har fogas till ansökan.

Säkerhetsrapport

I enlighet med lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen) har SSAB upprättat en säkerhetsrapport för sina anläggningar, vilken bifogas till ansökan.

De allmänna hänsynsreglerna

Kunskapskravet (2 §)

Inom SSAB finns en särskild avdelning för miljöfrågor. I den mån den interna kompetensen inte räcker till anlitas utomstående expertis.

Försiktighetskravet och kravet på bästa teknik (3 §)

Verksamheten vid SSAB:s anläggningar i Luleå, inklusive vidtagna skyddsåtgärder har jämförts med BAT (bästa tillgängliga teknik) enligt IPPC-direktivet med BAT Reference Documents. Jämförelsen visar att samtliga BAT-värden uppfylls med undantag av energiåtervinningen av toppgas vid SSAB:s masugn, där det saknas tekniska förutsättningar för återvinning.

Hushållnings- och kretsloppskravet (4 §)

Den produktionsökning som ansökan innebär kommer att ge upphov till en ökad förbrukning av såväl råvaror som energi. SSAB undersöker fortlöpande vilka möjligheter som finns att effektivisera verksamheten så att förbrukning av råvaror och energi kan minimeras.

Vidare leder den sökta produktionen till ett ökat överskott av gas och större energiförluster. SSAB har gjort en genomgång av de möjligheter som finns att utnyttja detta överskott och avser att utreda dessa möjligheter närmare under en prövotid. Dessutom åtar sig bolaget att nyttiggöra det överskott av koksgas som sökt utbyggnad av koksverket (alternativ 2) innebär i samma grad som överskott av koksgas nyttiggörs idag.

SSAB bedriver genom bolagets kemigrupp ett aktivt arbete med produktval och substitution enligt 2 kap. 5 § miljöbalken.

Lokaliseringskravet (6 §)

Ansökan avser tillstånd till befintlig verksamhet. Något från miljösynpunkt bättre alternativ kan inte anses föreligga.

Ansökan innebär inte ändrad användning av mark- eller vattenområden i sådan utsträckning att 3 och 4 kap.miljöbalken skulle vara tillämpliga.

En redogörelse för de detaljplaner som berör SSAB:s industriområde bifogas ansökan. Slutsatsen i denna redogörelse är att samtliga bolagets anläggningar är utförda i enlighet med gällande detaljplaner.

Slutsats

SSAB:s slutsats är att hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken är uppfyllda.

Bestämmelserna i 16 kap.miljöbalken

Villkor (2 § 2 st.)

SSAB föreslår att miljödomstolen ska skjuta upp avgörandet av frågan om villkor avseende nyttiggörande av överskottsenergi under en prövotid. Bolaget åtar sig att under den föreslagna prövotiden utreda möjligheterna att nyttiggöra överskottsenergin och att till miljödomstolen redovisa resultatet härav, med ett förslag till slutligt villkor, senast den 31 oktober 2012.

Ett förslag till villkor har bifogats ansökan. De föreslagna villkoren är baserade på de gällande villkoren. Dock har några av de gällande villkoren mönstrats ut eller förändrats. Skälen härtill är följande.

Villkor 1, 4 och 11 innehåller krav som numera gäller också enligt miljöbalken. Dessa krav har inte upprepats i det nya villkorsförslaget.

I villkor 2, 5, 10, 13, 14, 15, 19, 30 och 34 finns det krav på åtgärder som ska vara vidtagna före viss tidpunkt. Inte heller dessa krav har upprepats, eftersom samtliga åtgärder vidtagits inom de angivna tidsfristerna.

I villkor 6, 7, 17, 18, 19, 22, 24, 28, 31 och 33 ställs krav på hur anläggningar ska utformas och hur verksamheten ska bedrivas. Att anläggningarna är utformade och att verksamheten bedrivs på det angivna sättet framgår av den tekniska beskrivningen (bilaga A i ansökan) och behöver inte upprepas i särskilda villkor. Beskrivningen i bilaga A i kombination med det allmänna villkoret (villkor 1) utgör en tillräcklig reglering.

I villkor 12 ställs det kravet att pumpar ska vara invallade, något som enligt SSAB:s bedömning inte är praktiskt genomförbart. Något sådant krav återfinns därför inte i motsvarande villkor i bilaga H till ansökan; villkor 3.

I villkor 20 har det föreskrivits gränsvärden för det momentana utsläppet från koksverkets biologiska reningsanläggning av fri cyanid samt ett gränsvärde och årsmedelvärde för utsläppet av TOC. I motsvarande villkor i bilaga H till ansökan (villkor 15) föreslås endast riktvärden. Fri cyanid går inte att kontrollera med en tillförlitlighet som gör det rimligt med ett momentant gränsvärde. Utsläppet av TOC är på så pass låg nivå att något gränsvärde inte bedöms som motiverat. Vidare föreslås inte något villkor avseende pH i vattnet från bioreningen. SSAB föreslår istället ett pH-villkor avseende det samlade vattnet som släpps ut från KV-diket till Inre Hertsö-fjärden (villkor 17).

I villkor 21 anges vilka åtgärder som SSAB har att vidta för att undvika överträdelse av villkor 20. Enligt bolagets uppfattning är villkor 20 tillräckligt. Bolaget bör ges frihet att välja de åtgärder som krävs för att uppfylla detta villkor.

I villkor 25 har ett riktvärde föreskrivits för utsläpp av svaveldioxid från koksverket. I bilaga H till ansökan föreslås istället ett villkor avseende innehållet av svavelväte i renad koksgas (villkor 11) som innebär motsvarande begränsning.

I villkor 26 ställs krav på en viss minskning av utsläppet av stoft från koksbatteriet, relaterad till utsläpp under åren 1991-92. I bilaga H till ansökan har SSAB istället föreslagit en bestämd utsläppsgräns, omfattande bland annat koksbatteriet (villkor 12).

Enligt villkor 27 ska SSAB vid frånfall av koksverkets reservugn återföra processgasen till systemet för rågas. Om koksverkets reservugn skulle falla ifrån måste hela gasreningssystemet tas ur drift. Villkor 27 är därför inte relevant, och något motsvarande villkor har inte föreslagits i bilaga H till ansökan.

I villkor 29 har det föreskrivits begränsningsvärden för bland annat zink, bly, cyanid, fenoler och olja i vatten från masugnens gasrening. Inget av dessa ämnen förekommer i någon betydande omfattning i gasreningsvattnet. De har därför inte tagits med i motsvarande villkor i bilaga H till ansökan (villkor 19).

I villkor 32 har det föreskrivits bland annat ett riktvärde och månadsmedel värde avseende suspenderade ämnen i vattnet från det recirkulerande industrivattensystemet. I bilaga H till ansökan föreslås ett högre riktvärde, 20 mg/l, vilket är på samma nivå som det riktvärde som föreskrivits för suspenderade ämnen i vatten från koksverkets biologiska reningsanläggning (villkor 22). Det finns inte någon anledning till att föreskriva ett strängare villkor för just vatten från det recirkulerande industrivattensystemet.

I bilaga H till ansökan föreslås även nya villkor, bland annat ett villkor om ekonomisk säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken. Detta villkor är baserat på en beräkning av kostnaderna för efterbehandling av SSAB:s deponier, redovisad i bilaga A i ansökan.

Säkerhet för miljöskada och andra återställningsåtgärder (3 §)

Enligt 15 kap 34 § miljöbalken får tillstånd som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer säkerhet enligt 16 kap 3 § miljöbalken dvs. för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda.

SSAB föreslår att bolaget ska ställa en säkerhet på 30,5 miljoner kronor för de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet.

Vid beräkningen av säkerhetens storlek har bolaget utgått från följande kostnader för efterbehandling av de olika deponierna.

Deponi för ickefarligt avfall 200 kr/m2Deponi för inert avfall och deponi för LD-slam 35 kr/m2Deponi för hyttslam 60 kr/m2

Efterkontrollkostnaden avseende samtliga fyra deponier beräknas till totalt 4 miljoner kr.

Miljökvalitetsnormer (5 §)

Ansökan avser tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet, vilket innebär att 16 kap. 5 § inte är tillämpligt.

Kontroll

En redogörelse för kontrollen av verksamheten återfinns i bilaga A till ansökan.

Uppgifter enligt 22 kap. 25a § miljöbalken

Punkt 1

Ansökan avser tillstånd till deponering på deponier för inert avfall och icke farligt avfall.

Punkt 2

En förteckning över aktuella avfallstyper återfinns i bilaga A12 till ansökan.

Punkt 3-5

Enligt SSAB:s uppfattning behövs inte några särskilda villkor, utan det allmänna villkoret i kombination med beskrivningen av deponeringen i bilaga A12 till ansökan bör vara tillräckligt.

Uppgifter enligt 36 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall

Punkt 1

Det är SSAB som är att betrakta som verksamhetsutövare och behörig att söka tillstånd.

Punkt 2-4

En förteckning över avfallsslag som deponeras, uppgifter om totala avfallsmängder, en beskrivning av platsen för deponierna samt en plan för avslutning och efterbehandling återfinns i bilaga A12 till ansökan.

På deponin för inert avfall och deponin för ickefarligt avfall kommer totalt att

deponeras 800 000 ton avfall på vardera deponin. På hyttslamdeponin kommer 200 000 ton avfall att deponeras och på LD-slamdeponin kommer 500 000 ton att deponeras.

Punkt 5

Inom SSAB finns en särskild avdelning för miljöfrågor. I den mån den interna kompetensen inte räcker till anlitas utomstående expertis.

Förslag till villkor

SSAB har framlagt följande slutliga förslag till villkor.

A

llmänna villkor

2. Produktionsanläggningarna får inte drivas om inte föreskrivna reningsanordningar är i drift. Vid bortfall av reningsutrustning får dock ifrågavarande process drivas under så lång tid som behövs för att inte skada produktionsutrustning eller allvarligt försämra arbetsmiljön. Tillsynsmyndigheten ska i nämnda fall informeras så snart som möjligt.

Gemensamma villkor

3. Cisterner (> 1 m3) för flytande kemikalier, med undantag för koksverkets tjärtank samt syrgas-, kvävgas- och gasoltankar, ska vara försedda med tät invallning som rymmer hela tankens volym eller, vid flera tankar, den största tankens volym.

4. För stoftfilteranläggningar med en kapacitet större än 60 000 Nm3/tim uppmätt flöde får från och med den 1 januari 2012 stofthalten i utgående gas inte överstiga 5 mg/Nm3 som dygnsmedelvärde. Anläggningarna ska övervakas med kontinuerliga mätare. För stoftfilteranläggningar med en mindre kapacitet än 60 000 Nm3/tim uppmätt flöde får stofthalter i utgående gas vid mätning inte överstiga 10 mg/Nm3.

5. Buller från verksamheten, exklusive facklingen, får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än

- 55 dB(A) dagtid (kl. 07-18)

- 50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22)

- 45 dB(A) nattetid (kl. 22-07).

Den momentana ljudnivån nattetid, exklusive sådana ljud från återvinningsområdet för LD-slagg, facklingen och utnyttjandet av masugnens toppventiler, får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A). Dock gäller att explosioner från hanteringen av slagger nattetid inte får ske vid fler än sex tillfällen per kalenderår.

6. Bolaget ska upprätthålla och i samråd med tillsynsmyndigheten vid behov uppdatera en plan för successiv efterbehandling av förorenade områden.

7. Det ska från och med den tidpunkt som tillsynsmyndigheten bestämmer finnas en beredskap med en räddningsstyrka dygnet runt, alla dagar under veckan. Räddningsstyrkan ska vara bemannad, utrustad, utbildad och övad i syfte att ha en förmåga att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön till följd av de olycksscenarier som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka.

Koksverket

8. Revision av befintlig spaltugn ska fram till dess att en ytterligare spalt¬ugn installerats begränsas till 21 dygn vartannat år eller det större antal dygn som tillsynsmyndigheten godkänner.

9. Halten av svavelväte i renad koksgas får som månadsmedelvärde inte överstiga 0,5 g H2S/m3. Begränsningsvärdet gäller inte vid revision av spaltugnen och andra nödvändiga revisionstopp.

10. Utsläpp till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor, får baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,15 kg/ton koks till och med 2014.

11. Föroreningshalterna i det från reningsanläggningen till koksverksdiket utsläppta vattnet får i medeltal för kalendermånad uppgå till högst nedan angivna värden.

Fenoler 0,1 mg/l Cyanid (CN-) 0,1 mg/l Ammoniumkväve 60 mg/l TOC 70 mg/l Susp. 20 mg/l Flöde 60 m3/tim

12. Innehållet av fenoler i uppsamlat dagvatten från området kring gasrenings-anläggningen får vid tömning till KV-diket inte överstiga 5 mg/l. pH i detta dag-vatten får vid tömning inte överstiga 9.

Om dessa värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

13. Innehållet av ammoniakkväve och PAH4 i vatten som släpps ut från KV-diket till Inre Hertsöfjärden får i dygnsprov respektive stickprov inte överstiga 0,2 mg/l respektive 1 µg/l.

Råjärn

14. Utsläppen till luft av stoft från slaggskorstenen, filter för tapphallen, lanterniner och taköppningar får baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,03 kg/ton råjärn.

15. Halten av suspenderade ämnen i vatten från gasreningen till Laxvikenbassängerna får som månadsmedelvärde inte överstiga 20 mg/l. Dessutom gäller att flödet som månadsmedelvärde inte får överstiga 100 m3/tim.

Stränggjutning

16. Halterna av olja och suspenderade ämnen i vatten som leds till Laxvikenbassängerna från det recirkulerande industrivattensystemet får som månadsmedelvärde inte överstiga 1 respektive 5 mg/l. Flödet av detta vatten får som månadsmedelvärde inte överstiga 500 m3/tim.

Om dessa värden överskrids ska bolaget underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Deponier

17. Bolaget ska ställa säkerhet för att de skyldigheter som gäller för bolagets deponeringsverksamhet fullgörs avseende ett belopp om 30,5 Mkr. Bolaget ska varje år till tillsynsmyndigheten redovisa behovet av och kostnaderna för resterande efterbehandling. Om avsatta medel väsentligt överstiger beräknade kostnader får tillsynsmyndigheten medge att säkerheten sänks. Om redovisningen ger vid handen att säkerheten inte är tillräcklig får tillsynsmyndigheten besluta att säkerheten ska höjas.

Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in en deponeringsplan avseende bolagets deponier senast ett år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft.

Delegering

Bolaget föreslår att miljödomstolen ska överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor avseende:

D1. Skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att överskridanden av begränsningsvärden i villkor 4-5 och 9-16 inte ska upprepas.

D2. Successiv efterbehandling enligt villkor 6.

D3. Begränsning av utsläppen till vatten från RH-anläggningen.

D4. Åtgärder för att begränsa stoft och lukt från slagghantering och annan stoftalstrande verksamhet.

D5. PM10-mätare, deras placering, eventuella larmgränser och liknande.

D6. Åtgärder för att förhindra att fysisk skada uppkommer på känsliga installationer i syfte att motverka uppkomst av en storskalig kemikalie olycka.

D7. Bemanning, utbildning och dylikt av den i villkor 7 angivna räddningsstyrkan.

Prövotidsförordnanden

Bolaget föreslår att miljödomstolen under en prövotid ska skjuta upp avgörandet av frågan om villkor avseende

- utsläpp till luft av svavel räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till luft av PAH och kväveoxider från de nya ugnarna i koksverket

- utsläpp till luft av stoft från koksverket från och med 2015, exklusive diffusa ut-släpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till vatten av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp

- utsläpp till vatten av oavsiktligt bildade ämnen från koksverkets utlopp (”KV-diket”) och från Laxvikenbassängernas utlopp

- energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärme och energiöverskott i verksamheten samt

- karakterisering och behandling av lakvatten från deponering av icke farligt avfall.

Bolaget åtar sig att under prövotiden genomföra följande utredningar:

U1. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av svavel från verksamheten, exklusive svavelrening i slaggskorsten (som redan har utretts och inte bedömts skälig).

U2. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av stoft från råstålsenheten.

U3. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att begränsa utsläppen av PAH och kväveoxider från de nya ugnarna i koksverket.

U4. Bolaget ska utföra mätningar av utsläppet av stoft från koksverkets nya släcktorn.

U5. Bolaget ska utreda storleken av och orsaken till utsläppet av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp samt förutsättningen att begränsa detsamma.

U6. Bolaget ska kontrollera förekomsten av oavsiktligt bildade ämnen i vatten från koksverkets utlopp (”KV-diket”) och från Laxvikenbassängernas utlopp samt de tekniska möjligheterna och de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna att minska utsläppet av dessa ämnen.

U7. Bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av energieffektivisering respektive tillvaratagande av spillvärme och annat energiöverskott i verksamheten.

U8. Bolaget ska följa upp kvaliteten på lakvattnet från deponeringen av icke farligt avfall och behovet av behandling av detsamma.

Bolaget åtar sig att till miljödomstolen redovisa resultatet av ovanstående utredningar enligt följande:

- U1, U2, U3, U5 och U7 senast två år samt

- U8 senast fem år

efter det att miljödomstolens dom med tillstånd enligt ansökan vunnit laga kraft.

Vidare ska

- U4 redovisas till Miljödomstolen senast den 31 december 2016 och

- U6 senast den 31 december 2014 med delredovisning av dittills utförda utred-ningar senast den 31 december 2012.

Provisoriska föreskrifter

P1. Utsläppen till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor, får som riktvärde* baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,2 kg/ton ämnen till och med år 2014 och därefter 0,15 kg/ton ämnen.

P2. Utsläppen till luft av svavel räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp, utsläpp från rörliga källor och utsläpp från reservugnen, får baserat på månadsberäkningar inte överstiga 0,35 kg/ton ämnen fram till att en ytterligare spaltugn tagits i drift och därefter 0,3 kg/ton ämnen.

Utsläppet av svavel, räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp, utsläpp från rörliga källor och utsläpp från reservugnen, får uppgå till högst 850 ton/år.

P4. Utsläppet av kväveoxider från koksbatteriet får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överstiga 500 g/ton koks.

P6. Stoftemissionen vid fackling från LD-konvertrarnas primär¬rening får som riktvärde* vid mätning inte överstiga 50 mg/m3 (normal torr gas).

P7. Halten av ammoniakkväve (icke joniserat ammonium, NH3) i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden får i dygnsprov inte överstiga 0,5 mg/l.

_______________

*Med riktvärde avses ett värde som om det överskrids medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

YTTRANDEN

Naturvårdsverket (2009-10-30, aktbilaga 36)

Naturvårdsverkets ställningstaganden och yrkanden

Naturvårdsverket tillstyrker att bolaget ges tillstånd till fortsatt och den utökade verksamheten vid stålverket. När det gäller deponin anser Naturvårdsverket att det fortfarande saknas ett fullständigt underlag för att bedöma tillåtligheten. Naturvårdsverket tillstyrker dock att tillstånd medges för deponin under förutsättning att bolaget redovisar transporttider för den geologiska barriären som uppfyller kraven i deponeringsförordningen samt att det är visat att barriären har förmåga att fastlägga föroreningar från deponin.

Företaget söker för ökande produktion vid en anläggning som har stor miljöpåverkan, lokalt, regional, nationellt och även globalt. Det är då viktigt att Bolaget vidtar kraftfulla åtgärder för att minimera utsläppen så långt som möjligt, dvs. inte orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Bolaget uppger i ansökan att de totala utsläppen i stort sett kommer ligga på samma nivå för många parametrar även om produktionen ökar. Naturvårdsverket anser att ambitionsnivån bör vara högre och att åtgärder bör vidtas för att minska de totala utsläppen från verksamheten.

Stoft

För stoftreningsanläggningar får - där inte annat föreskrivs i beslutet - från l januari 2012 stofthalten i utgående gas inte överskrida 5 mg/m3 (norm torr gas). Före detta datum får stofthalten inte överstiga 10 mg/m3 (norm torr gas).

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget inom en vecka efter att detta konstaterats underrätta tillsynsmyndigheten och redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att ett överskridande inte ska upprepas.

Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att förhindra att ett överskridande upprepas och när åtgärderna senast ska vara genomförda.

Energi

Bolaget ska utreda möjligheter till energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärmen från verksamheten. Utredningen ska omfatta återvinning och möjlig omvandling av spillvärmen till nyttiga energiformer med avsättning internt eller externt.

Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnader för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Utredningen ska inges till Miljödomstolen senast 31 oktober 2011.

Koksverket

Naturvårdsverket anser att slutliga villkor för ett utbyggt koksverk, enligt alternativt 2, inte kan fastställas förrän bolaget har kompletterat ansökan avseende emissioner från anläggningen. Vidare om val av teknik för kokssläckning och möjliga åtgärder för reducering av emissionerna, mängd/ton koks, jämfört med dagsläget. Bolaget bör senast den 31 december 2010 inkomma till domstolen med ett sådant underlag.

Utsläpp till luft

Naturvårdsverket anser att bolaget ska installera ytterligare en spaltugn. Ugnen ska vara i drift senast 31 december 2011.

Utsläpp till vatten

Avloppsvattnet innehåller persistent organiskt material som uppenbarligen är biotillgängligt då det ger upphov till en rad olika biologiska effekter i olika system. Sammantaget visar de genomförda studierna att det finns biologiska effekter som kan relateras till den aktuella utsläppssituationen. För att kunna reducera och helst eliminera de effekter som ses idag krävs därför ytterligare åtgärder. Naturvårdsverket anser att bolaget ska utreda och identifiera vilka ämnen som har dessa egenska-per och vidare utreda möjliga åtgärder för att minska innehållet av dessa ämnen i avloppsvattnet. Redovisningen ska inlämnas till miljödomstolen senast 31 december 2010.

Masugn

Utsläpp till luft

Naturvårdsverket yrkar på att bolaget ska installera rening för SO2 och stoft från slaggskorstenen vid masugn 3. Installationen ska vara genomförd senast den 31 december 2011. Bolaget ska senast 31 december 2012 inkomma med förslag på villkor avseende utsläpp av SO2 och stoft.

Galtgjutning

Naturvårdsverket anser att galtgjutning ska begränsas till maximalt 50 kton/år.

Stålverket

Utsläpp till luft

Bolaget ska utreda möjligheterna, att genom olika tekniska åtgärder, optimeringar mm. minska det totala stoftutsläppet från stålverket uttryckt i kg/ton produkt. Utredningen ska behandla stängning av lanterniner, nya filter, optimering av avsug, ökad avsugningskapacitet mm. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnader för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Bolaget ska även ge förslag på reviderade produktionsrelaterade villkor. Utredningen ska inges till Miljödomstolen senast 31 december 2011.

Deponi

Naturvårdsverket har ovan berört behovet av ytterligare underlag för bedömning av tillåtligheten av deponin. I övrigt yrkar Naturvårdsverket att LD-sekundär stoft inte får tas emot på deponin i avvaktan på att bolaget kan styrka att avfallet inte är klassificerat som ett farligt avfall.

Utveckling av Naturvårdsverkets ställningstaganden

Stoft

Bolaget är en stor källa till stoftutsläpp, både från punktkällor och från diffus damning. Drygt 40 procent av stoftet består av PM10, enl. miljörapport för år 2008. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att man reducerar utsläppen så mycket som möjligt. Detta sker genom att, när det gäller punktkällor, använda bästa möjliga teknik, bra kontroll och bra underhåll av reningsutrustningen. När det gäller att minimera den diffusa damningen så gäller det att optimera avsugningen vid källan och att det inte finns orenade utsläpp. Vidare gäller det att ha bra rutiner och genomföra stoftreducerande åtgärder på vägar och andra ytor, t.ex. deponier.

Naturvårdsverket anser att bästa möjliga teknik för rening av stoftutsläpp, i normalfallet, är textila spärrfilter vilket ger en utsläppsnivå på några mg/Nm3 vid rätt dimensionering och underhåll. Det är vanligt att i tillståndsbeslut för industrier sätta villkoret 5 mg/Nm3 för stoftutsläpp till luft, även för verksamheter med betydligt mindre utsläpp än SSAB. Naturvårdsverket anser att det är dags att se över villkoren för stoftutsläpp till luft. Bolaget söker för en höjning av produktionen vilket leder till ökad miljöbelastning om inte ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder genomförs. Naturvårdsverket anser att användandet av bästa möjliga teknik ger utsläppsvärden klart under 5 mg/Nm3. Av ansökan framgår även att man för de flesta filter klarar 5 mg/Nm3 redan idag.

Naturvårdsverket yrkar att för stoftreningsanläggningar får - där inte annat föreskrivs - stofthalten i utgående gas inte överskida 5 mg/m3 (norm torr gas). Villkoret ska gälla från 1 januari 2012.

Energi

Verksamheten har en mycket stor energiomsättning. Detta leder även till stora energiförluster. Enligt MKB-dokumentets bilaga D2 uppgår ingående tillförd energimängd till 11,8 TWh, till avsalu och produkter avgår 7,4 TWh. Energiförlusterna från verksamheten uppgår till 4,4 TWh, motsvarande nästan 10 % av all fjärrvärmeproduktion i landet.

Vid den ansökta produktionsökningen kommer även energiförlusterna att öka i mot-svarande grad. Bolaget har i ansökan redovisat en första studie, "Energiflöden inom SSAB Tunnplåt Luleå och systemet SSAB-Lulekraft före och efter utbyggnad." I studien har man övergripande gått igenom ett antal alternativa möjligheter. En av slutsatserna i utredningen är att:

"Vidare studie bör göras kring möjligheter och potential.

- Dels att återvinna och omvandla restenergin till nyttiga energiformer.

- Dels att skapa avsättning för den återvunna energin."

Naturvårdsverket anser det är viktigt att på bred front arbeta både med energieffektiviseringar och med användning av spillvärme från verksamheten. Då energimängderna är så stora är det viktigt att både utreda intern användning och extern användning av spillvärmen. Bolaget yrkar att frågan om villkor avseende utnyttjandet av överskottenergin ska skjutas upp under en prövotid. Bolaget åtar sig att under prövotiden utreda möjligheterna och till miljödomstolen redovisas resultatet, med förslag till slutliga villkor, senast den 31 oktober 2012. Naturvårdsverket anser det motiverat att bolaget ges möjlighet att under en prövotid utreda möjligheterna att nyttiggöra överskottsenergin. Dock anser Naturvårdsverket att den yrkade utred-ningstiden är för lång. Naturvårdsverket anser att redovisningen ska ske till miljödomstolen senast 31 december 2011. Det är även viktigt när det gäller frågor av denna dignitet och med lång utredningstid att myndigheterna har möjlighet att följa utredningsarbetet.

Beräkning av kostnader för åtgärder ska göras med utgångspunkt från en jämförelse mellan kostnader om åtgärden genomförs eller inte.

Vi en avvägning i kostnads nyttoanalys i det aktuella fallet inkluderar Naturvårdsverket:

- Investeringskostnad

- Drift- och underhållskostnader

- Värdet av producerad el eller andra nyttiga energiformer

- Värdet av producerad värme som kan utnyttjas internt eller externt

- Värdet av minskat behov av annat bränsle som t ex olja

- Värdet av minskade utsläpp

Det ankommer sedan på miljödomstolen att göra en avvägning mellan de enskilda åtgärdernas nytta och deras kostnader. Vid denna avvägning är inte de rent företagsekonomiska aspekterna avgörande.

Koksverket

Bolaget har i ansökan redovisat två alternativ avseende koksverket. Det första alternativet gäller fortsatt verksamhet vid befintligt koksverk med en årlig produktion av 0,8 miljoner ton koks. Det andra alternativet gäller en utökad produktion till 1,1 miljoner ton koks och en utbyggnad av koksverket med 31 ugnar. Bolaget yrkar att tillståndet ska innehålla båda alternativen, och innehålla slutliga villkor för vart och ett av dessa. Naturvårdsverket anser inte att det finns tillräckligt underlag att fastställa slutliga villkor när det gäller alternativ 2, dvs. en utbyggnad av koksverket med 31 ugnar. Bolaget gör i bilaga D1, till MKB, en jämförelse mellan vad som är anses som BAT enligt BREF-dokumentet och Bolagets anläggning. BAT för stoft-utsläpp vid släckning, enligt nuvarande BREF-dokument från 2001, är för befintliga anläggningar ett stoftutsläpp < 50 g/ton koks och för nya anläggningar < 25 g/ton.

Bolaget uppger i ansökan att investeringar i släcktornet kommer att ske för att säkerställa < 50 g stoft/ton koks, och om det blir aktuellt med alternativ 2 (utbyggnad av koksverket) krävs en investering i ett nytt släcktorn (för att klara nivån < 25 g stoft/ton koks). Naturvårdsverket vill i sammanhanget nämna att det finns anläggningar som klarar 6-12 g/ton koks om man använder tekniken Coke stabilisation quenching (CSQ) istället för konventionell våtsläckning. Denna teknik är inte belyst i ansökan utan hänvisning görs endast till BREF-dokumentet från 2001. Det finns även teknik för torrsläckning av koks som ger utsläpp under 3 g/ton koks. Det saknas även redovisning hur en utbyggnad av koksverket påverkar andra parametrar som utsläpp av PAH och NOx och vilka möjligheter det finns att minska dessa emissioner från koksverket. Utredning avseende koksverket i Oxelösund visar på ett det genom förbränningstekniska åtgärder är möjligt att nå en 20 % NOx-reduktion till en kostnad av 11 kr/kg. Högre reduktionsgrad är möjlig med införande av SNCR teknik. Motsvarande redovisning bör även ske avseende SSAB:s anläggning i Luleå. Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket att bolaget i sin ansökan inte visat att man avser att använda bästa möjliga teknik vid en utbyggnad av koksverket. En sådan redovisning bör ske till miljödomstolen innan slutliga villkor fastställs för det utbyggda koksverket.

Utsläpp till luft

Vid revision av befintlig spaltugn, som sker vart annat år, sker utsläpp av svaveldioxid orenat från koksverket. Detta kan förhindras genom att bolaget tar i drift en ny spaltugn som används vid revision av den befintliga spaltugnen. Om bolaget beslutar sig för en utbyggnad av befintligt koksverk så kommer denna investering att genomföras enligt uppgifter i ansökan. Naturvårdsverket anser det motiverat med denna investering även om det inte sker någon utbyggnad av befintligt koksverk. En ny spaltugn reducerar utsläppen med 75 ton SO2/år. Vilket är en reduktion med 150 ton SO2 de år som revision av befintlig spaltugn sker. En ny spaltugn gör även processen mindre känslig för störningar i driften i den befintliga spaltugnen. Det finns då möjlighet att byta till den andra spaltugnen och undvika orenade utsläpp. Idag sker revisionerna under stor tidspress för att minimera den tid som processgaserna går ut orenade. Denna tidspress försvinner när det finns två spaltugnar som man kan alternera emellan. Enligt tidigare redovisade beräkningar i mål M 532-99 uppgick kostnaden till ca 55 kr/kg SO2. Detta beräknat vid 15 % kalkylränta. Vilket är en hög räntesats i dagsläget och i jämförelse med 6 % som används i andra liknande mål. En ytterligare spaltugn minskar även utsläppen av NOx. En investering i ny spaltugn anser Naturvårdsverket vara motiverad och ett rimligt krav.

Utsläpp till vatten

Bolaget har genomfört utredningen "Kemisk och biologisk karakterisering från SSAB i Luleå" och "Undersökning av abborre i havsfjärdar vid SSAB Tunnplåt AB, Luleå, år 2008". Undersökningarna visar att vattnet från koksverket innehåller persistent organiskt material som uppenbarligen är biotillgängligt då det ger upphov till en rad olika biologiska effekter i olika biologiska system. Resultatet från nedbrytbarhetstesterna visar att det avloppsvatten som leds till recipient främst innehåller organiskt material som är svårnedbrytbart och därmed kan utöva eventuella toxiska effekter under lång tid. Om materialet är biotillgängligt kan det anrikas och på så sätt bioackumuleras och biomagnifieras. Detta bör beaktas i bedömningen.

Fisktesterna visar att även vid relativt höga spädningsgrader finns grova akuta effekter som död och deformation. Det är sannolikt att mer subtila effekter inträffar vid ännu högre spädningsgrad. Det bör även noteras att test med fiskägg utförts så att embryot skyddats av sitt äggskal. Detta skal har en mycket god skyddande funktion för flera ämnen. Äggskalet fungerar t.o.m. som en effektiv pH-barriär. Ett test på ett mer oskyddat embryo ger en högre exponering.

Bolaget har även genomfört en utredning av eventuell påverkan abborrar i havsfjärdarna vid SSAB. Den visar på förbättringar jämfört med tidigare utredning. Men det finns fortfarande tydliga tecken på påverkan på fisk från Inre Hertsöfjärden. Fiskstudierna illustrerar väl svårigheter att i fält belägga biologiska effekter. De fiskar som kan fångas och provtas måste vara så pass friska att de under sitt näringssök kan tas i nät eller mjärde. Individer som påverkats kraftigare kan ej insamlas på detta sätt. Likväl visar studierna en viss effekt i den mest avsnörda recipienten. Detta talar för att någon form av dosresponssamband kan föreligga. Detta gäller för t.ex. nekros i leverceller. Att sänkt EROD-aktivitet noterades i Inre Hertsöfjärden är en intressant observation som bör följas upp.

Naturvårdsverket anser därför det motiverat att bolaget ska utreda och identifiera vilka ämnen som har dessa egenskaper och vidare utreda möjliga åtgärder för att minska innehållet av dessa ämnen i avloppsvattnet.

Masugn

Utsläpp till luft

Bolaget avser att installera svavel- och stoftrening på slaggskorstenen på masugn 3. Installationen planeras ske vid lämplig tidpunkt, som beror på SO2-utsläppens storlek, så att nuvarande utsläppsnivå på 850 ton SO2 inte överskrids vid något tillfälle. Naturvårdsverket anser att utsläppen ska vara så låga som möjlig och man ska inte ha som ambition att behålla nuvarande utsläppsnivå, utan minska utsläppen om möjligt jämfört med dagsläget. Naturvårdsverket anser därför att installationen av den av bolaget beslutade svavelreningen ska ske så snart som det är tekniskt möjligt. Med bolagets synsätt är det mycket oklart när en installation sker. Tidpunkt för installationen kommer att styras av beräknad produktion och stålkonjunkturer.

Galtgjutning

Naturvårdsverket anser att bästa möjliga teknik inte medger galtgjutning. Åtgärder för att minska och förhindra galtgjutning är att bygga bort flaskhalsar i stålverket och öka tillgängligheten i stålverket. Det finns även möjlighet att investera i en granuleringsanläggning. En granuleringsanläggning tar hand om råjärnet vid störningar i stålverket men den ger även möjlighet köra masugnen och producera granuler även om stålverket har planerade underhållsstopp. Detta leder till en högre årlig produktion av råjärn. Granuleringsanläggningar är en etablerad teknik och finns t.ex. på SSAB Oxelösund.

Naturvårdsverket har dock förståelse att det vid akuta händelser och incidenter finns behov av att kunna genomföra galtgjutning. Men galtgjutning ska inte vara en möjlig åtgärd att vidta för att möjliggöra produktion då störningarna beror på att stålverket har kapacitetsproblem. Det kan vara att flaskhalsar i produktionsflöde inte byggts bort eller att den planerade investeringen i en ny stränggjutningsmaskin inte genomförts.

Stålverket

Stoft

Stålverket står för ca 65 % av stoftutsläppen och är därmed den enskilt största källan till stoftutsläpp. Det är därför motiverat att för denna stora källa inte bara inrikta sig på halter på respektive filter utan även se frågan ur ett helhetsperspektiv där både den inre arbetsmiljön och yttre miljön belyses. Vad går att göra för att effektivisera avsugningen? Finns det tillräcklig kapacitet i avsugningssystemet? Är styrningen optimal? Är det möjligt att stänga lanterninerna för att reducera utsläppen och vilka effekter får det på den inre och yttre miljön?

Naturvårdsverket yrkar på en prövotid under vilken bolaget ska utreda möjligheterna och kostnaderna för att reducera stoftutsläppen. Bolaget ska även ge förslag på reviderade produktionsrelaterade villkor. Naturvårdsverket anser att bolaget bör ges tid fram till den 31 december 2011 för att genomföra denna utredning. Denna fråga och utredning har även en tydlig koppling till planerna på att investera i ytterligare en stränggjutningsmaskin.

Deponi

Naturvårdsverket har tidigare blivit tillfrågad om kompletteringsbehovet i ärendet. Miljödomstolen har i en andra kompletteringsomgång gett Naturvårdsverket möjlighet att yttra sig över bolagets kompletteringar. Bolaget har 2009-09-16 inkommit med svar till Miljödomstolen på Naturvårdsverket yttrande om tidigare kompletteringar, aktbilaga 29.

I de nya kompletteringarna saknas fortfarande uppgifter om transporttiden för den geologiska barriären och vilken förmåga barriären har att fastlägga föroreningar från deponin. Naturvårdsverket anser att bolaget måste redovisa detta. En redogörelse för att deponeringsförordningens krav är uppfyllda utgör en förutsättning för att Naturvårdsverket ska kunna tillstyrka att tillstånd meddelas för deponin.

Geologisk barriär

Bolaget behöver redovisa hur deponin kan uppfylla kraven på geologisk barriär enligt deponeringsförordningen.

I den reviderade bilagan A 12: Avfall och deponier, redovisas övergripande hur den geologiska barriären för deponin kommer att utformas.

I bilaga A12:8 i komplettering till ansökan redovisas olika förslag till bottenkon-struktion för deponin. Den föreslagna barriären utgörs av finkornigt material (fines/LD-slagg/LD-slam eller motsvarande, 0-5 mm).

I bilaga A12:8 redovisas även beräkningar för transporttider genom den geologiska barriären.

De beräkningar som genomförs relaterar, så vitt Naturvårdsverket kan utröna, endast till transporttiden genom ett HDPE-material. Eftersom ett HDPE-material inte kan fungera som en geologisk barriär är det heller inte relevant att genomföra beräkningar på transporttiden för detta material. Naturvårdsverket anser att skiktet av HDPE-material endast utgör bottentätning för deponin. För bottentätning gäller endast krav på hydraulisk konduktivitet enligt deponeringsförordningen.

För den geologiska barriären är transporttiden väsentlig, samt vilken förmåga barriären har att fastlägga föroreningar från deponin. Bolaget behöver redovisa beräkningar som visar att den geologiska barriären uppfyller kraven på transporttider enligt deponeringsförordningen.

Bolaget behöver också visa att den geologiska barriären har en förmåga att fastlägga föroreningar. I nuvarande underlag anges endast att "den föreslagna barriärens konstruktion bedöms som stabil och bidrar troligtvis också till fastläggning av föroreningar".

Syftet med den geologiska barriären är att fastlägga och fördröja spridning av föroreningar och bolaget har inte visat att den geologiska barriären har den funktionen. Naturvårdsverket anser att materialet i den konstgjorda geologiska barriären bör vara rent för att barriären ska fylla funktionen att fastlägga föroreningar. Renheten bör visas genom provning och resultatet av proverna bör kunna styrkas. Att använda avfall i den geologiska barriären så som föreslagits är tveksamt. Detta eftersom avfallen redan innehåller föroreningar och det kan därför ifrågasättas om materialet har rätt förutsättningar för fastläggning av ytterligare föroreningar som förekommer i lakvattnet. Den geologiska barriären bör ha egenskaper motsvarande egenskaperna i naturlig jord. Naturvårdsverket anser att ett naturligt material med fastläggande egenskaper är att föredra i den konstgjorda geologiska barriären, dock bör bolaget även där klargöra långtidsegenskaper och att t.ex. lakvattnet inte påverkar materialet negativt.

Naturvårdsverket anser att bolaget ska redovisa att de föreslagna avfallen kan användas i en geologisk barriär. För att kunna medge tillstånd till en deponi krävs att bolaget redovisat att kraven i deponeringsförordningen är uppfyllda. Med nuvarande underlag är det inte visat att deponin uppfyller kraven. I avvaktan på en sådan redogörelse kan Naturvårdsverket inte tillstyrka att tillstånd meddelas för deponin.

Klassificering av LD-sekundär stoft

Bolaget har ännu inte redovisat ytterligare information om klassning av LD-sekundär stoft och Naturvårdsverket anser därför att det tills vidare bör betraktas som ett farligt avfall.

Den grundläggande karaktäriseringen av LD-sekundär stoft som bolaget tidigare redovisat anger att avfallet lakar så höga halter av zink att det överskrider gränsvärdet som gäller för en deponi för farligt avfall. Deponier för icke farligt avfall saknar dock gränsvärden. Om avfallet klassificeras som ett farligt avfall kan det däremot inte tas emot på en deponi för farligt avfall. För att avfallet ska kunna deponeras på en deponi för farligt avfall krävs således behandling av avfallet.

Naturvårdsverket anser att LD-sekundär stoft inte ska tas emot på deponin i avvaktan på ytterligare information rörande klassificeringen och möjliga behandlings-metoder.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2009-09-23, aktbilaga 32)

Tillåtligheten

I Boverkets allmänna råd 1995:5 "Bättre plats för arbete" är det angivna riktvärdet för skyddsavstånd avseende järn- och stålindustri satt till 500 meter för valsverk, 1 000 - 1 500 meter för stålverk och 2 000 meter för koksverk. Till grund för riktvärdet om skyddsavstånd ligger en sammanvägd bedömning av riskerna för miljö, hälsa och säkerhet.

Enligt artikel 12 i rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet) ska medlemsstaterna vid reglering av markanvändningen och vid annan relevant reglering beakta nödvändigheten av följande:

- att på lång sikt upprätthålla lämpliga avstånd mellan å ena sidan de verksamheter som omfattas av direktivet och å andra sidan bostads¬områden, byggnader och platser som besöks av allmänheten, större transportvägar så långt det är möjligt, rekreationsområden samt områden med särskilt intressant eller känslig natur och

- för befintliga verksamheter, nödvändigheten av kompletterande tekniska åtgärder så att riskerna för människor inte ökar.

Artikel 12 i Seveso II-direktivet ansågs vid genomförandet av direktivet i Sverige vara uppfyllt med befintlig lagstiftning vilket framgår av prop. 1998/99:64 Säkrare kemikaliehantering, sid. 46, där bl.a. följande anges.

Genom framför allt plan- och bygglagen och miljöbalken har svenska myndig-heter långtgående möjligheter att påverka frågor om fysisk planering. Även allmänhetens möjlighet till insyn och deltagande är väl tillgodosedda. Några särskilda lagstiftningsåtgärder såvitt avser den fysiska planeringen behövs därför inte.

Det är således bl.a. genom miljöbalken och den allmänna hänsynsregeln i 2 kap. 6 § som kraven enligt artikel 12 ska tillgodoses.

I SSAB:s säkerhetsrapport anges att sydväst om, och i direkt anslutning till industriområdet ligger Svartöstadens bostadsområde. I norr finns bostadsområdena Örnäset på ca 1 km avstånd och Hertsön ca 3 km från industriområdet. I söder finns fritidshusbebyggelse på Sandön. Dessutom framgår att det inom industriområdet finns ett antal andra verksamhetsutövare förutom SSAB.

I miljökonsekvensbeskrivningens avsnitt 2.1 med rubriken "Industrianläggningarnas lokalisering - planfrågor" framgår dessutom följande.

Angränsande markområden västerut utgör idag antingen bostadsområden eller enligt översiktsplanen "reservområde för bebyggelse". Inom det senaste området har flera bostäder etablerats under senare år. Där finns även framtagna detaljplaner för ytterligare bostadsområden. Under den senaste femårsperioden har befolkningen på Svartön nordväst om SSAB ökat med ungefär 200 personer, eller 30 %. Enligt kommunens officiella statistik förväntas en ytterligare befolkningsökning fram till 2011 med drygt 300 personer till totalt ca 1 200 personer. Detta innebär att antalet boende nära SSAB kommer att ungefärlig fördubblas under ett decennium.

Ovan beskrivna bebyggelseutveckling går således i motsatt riktning jämfört med intentionerna i artikel 12 i Seveso II-direktivet, vilket får anses som uppseendeväckande. En berättigad fråga i sammanhanget är vilka synpunkter SSAB lämnat till kommunen inför kommunens beslut om dessa planer i bolagets omedelbara närhet.

Beträffande möjliga olycksscenarier angav bolaget, i aktbilaga 11, följande kompletterande svar på MSB:s fråga om de värsta scenarierna med ett utsläpp av koloxid/masugnsgas.

Konsekvensen av ett "värsta scenario" för de närboende och för anställda i närliggande verksamheter kan bli mycket stor/katastrofal om skadebegränsande åtgärder inte vidtas. Den viktigaste skadebegränsande åtgärden är en snabb larmning som endast kan åstadkommas genom att VMA (Viktigt Meddelande till Allmänheten), med tillstånd från kommunen, omedelbart aktiveras av SSAB. Den åtgärden, kombinerad med kunskap om risker och åtgärder vid larm hos de berörda, minimerar konsekvenserna. Det kan dock inte uteslutas att scenariot trots detta får mycket stora konsekvenser eftersom alla i eller på väg in till området inte kommer att nås av information och larm.

SSAB:s närhet till bostadsbebyggelse, och då framförallt det ringa avståndet till bostadsområdet Svartöstaden, innebär enligt MSB:s uppfattning att miljöbalkens lokaliseringsprincip enligt 2 kap. 6 § inte uppfylls. Detta medför att frågan om vilka skyddsåtgärder som kan vidtas får avgörande betydelse för tillåtlighetsbedömningen av den nu sökta verksamheten.

MSB är medveten om att verksamheten har bedrivits på platsen under lång tid och att verksamheten har prövats och erhållit tillstånd enligt då gällande miljölagstiftning. Någon samlad integrerad miljö- och säkerhetsprövning (inklusive en fördjupad säkerhetsprövning) av hela verksamheten enligt miljöbalken med en säkerhetsrapport som beslutsunderlag har dock aldrig ägt rum (se prop. 1998/99:64 Säkrare kemikaliehantering, sid. 51-52).

Säkerhetshöjande åtgärder - ledningar med masugnsgas

Utöver tidigare vidtagna och redovisade åtgärder har bolaget redovisat följande i aktbilaga 11 som svar på kompletterande frågor från MSB.

Bolaget har redovisat att en diskussion pågår med kommunen om att få medgivande att använda befintliga varningsanordningar för VMA direkt från SSAB. MSB anser att detta är en grundläggande åtgärd som bör komma till stånd så snart som möjligt.

Bolaget har redovisat att broschyren med information till allmänheten har reviderats och kompletterats.

Bolaget har redovisat att påkörningsskydd vid den norra masugnsgasledningen mellan masugn 3 och blandgasklockan kommer att sättas upp under 2009-2010 samt att för övriga ledningar kommer konsekvenserna av en eventuell påkörning att utredas. Vidare anges att fordonet koldragaren försetts med en påtvingad funktion som gör att det endast kan framföras i krypfart med lyft flak. MSB anser att det angivna påkörningsskyddet bör uppföras så snart som möjligt och att angivna utredningar om övriga ledningar bör genomföras skyndsamt.

Bolaget har även redovisat att en alternativ dragning av gasledningarna ska utredas under 2010, vilket innebär att två befintliga ledningar ersätts med en ny som dras på så sätt att påkörningsrisken inte kvarstår. MSB anser att en sådan dragning är motiverad ur risksynpunkt med tanke på potentiella allvarliga skador vid en olycka. Såvida inga avgörande tekniska hinder finns för en sådan alternativ dragning bör bolaget åläggas att genomföra detta genom ett direkt villkor i domen utan utredning om detta ska genomföras eller inte.

Med tanke på de stora konsekvenser som ett utsläpp av masugnsgas/koloxid kan medföra bör bolaget vidta åtgärder som i praktiken eliminerar olycksscenariot med påkörning av masugnsgasledningar.

Ett alternativ kan vara att frågan om ändrad dragning av ledningar hanteras som ett utredningsvillkor med prövotidsredovisning tillsammans med frågan om utredningen om konsekvenser av en påkörning på övriga ledningar som nämns ovan. MSB:s uppfattning är dock att detta endast skulle försena uppenbart nödvändiga åtgärder.

Säkerhetshöjande åtgärder - förstärkt intern beredskap

MSB har ställt frågan om vad i verksamheten som gör det motiverat att ha till¬gång till den egna räddningsstyrkan om en brandmästare och tre brandmän endast dagtid måndag-fredag. Bolaget angav följande svar.

Under dagtid, helgfri måndag-fredag finns normalt cirka 1 050 personer inne på SSAB: s industriområde. Till detta tillkommer ett varierande antal entreprenörer. Under övrig tid finns cirka 150 personer inne på industriområdet. På grund av de verksamheter som pågår under dagtid är sannolikheten och konsekvensen relativt sett större för en oönskad händelse än under övrig tid. Under dagtid, som bara är cirka 20 % av den totala tiden, inträffar cirka hälften av alla olyckor/bränder.

Av ovan citerade svar kan konstateras att den andra hälften av alla olyckor/bränder sker under tider då bolaget inte har tillgång till sin interna räddningsstyrka. I säkerhetsrapportens avsnitt 1.3 på sid. 4 framgår också att av de nämnda cirka 1 050 personerna dagtid är cirka 870 SSAB:s egen personal och övriga är personal hos övriga verksamhetsutövare på industriområdet. Av de cirka 150 personerna under övrig tid är cirka 100 egen personal och resten hos övriga verksamhetsutövare. Vidare fram-går i avsnitt 1.3 att "för närområdet utanför SSAB:s industriområde uppskattas anta¬let boende till cirka 2 000 personer inom ett avstånd på 1 km från områdes-gränsen och till cirka 10 000 personer inom ett avstånd på 2 km".

Genom beslut från länsstyrelsen i Norrbottens län från 2005 omfattas SSAB:s verksamhet av bestämmelserna för s.k. farlig verksamhet enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor där bl.a. följande anges.

Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön, är anläggningens ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta nödvän-diga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador.

Bestämmelserna i 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor syftar till att den farliga verksamheten ska hålla eller bekosta en kompletterande beredskap till den kommunala beredskapen för räddningsinsatser som i sig ska baseras på förekommande risker i kommunen. Den kompletterande beredskapen hos den farliga verksamheten är inledningsvis till för att hindra eller begränsa allvarliga skador i ett tidigt skede av en olycka.

Som MSB uppfattat bedrivs verksamhet dygnet runt och under alla dagar under veckan som skulle kunna ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka. Att enbart förlita sig på den kommunala räddningstjänsten för insatser på industriområdet under kvällar, nätter och helger skulle i praktiken innebära att kommunen skulle ha resurser som hela tiden är avsatta för SSAB.

Med tanke på identifierade och redovisade olycksscenarier i säkerhetsrapporten och miljöriskanalysen och med beaktande av den omedelbara närheten till bl.a. bebyggelsen i Svartöstaden och övriga verksamhetsutövare på industriområdet anser MSB att det är motiverat att SSAB har tillgång till personal som, utöver normala arbetsuppgifter i produktionen, har utbildning och förmåga för att kunna fungera som en intern styrka för räddningsinsatser dygnet runt som komplement till kommunens räddningstjänst.

Dimensioneringen bör enligt MSB:s uppfattning vara minst den samma som under dagtid, dvs. en person i ledande befattning med befogenhet att initiera, leda och samordna omedelbara räddningsinsatser och räddningspersonal med utbildning för att kunna hantera förekommande olyckscenarier.

När det gäller den interna styrkans förmåga anser MSB att, förutom att hantera olyckor med begränsad intern omfattning, styrkan ska ha förmåga att hindra eller begränsa allvarliga skador på miljön samt människor i omgivningen och hos andra verksamhetsutövare inom industriområdet. Denna förmåga torde inkludera rök- och kemdykning.

Olika lösningar för en intern räddningsstyrka kan diskuteras utifrån skyldigheten att "hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom" i 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor. Man kan också tänka sig att SSAB tar upp en diskussion med övriga verksamhetsutövare inom industriområdet om samverkan i beredskapen med intern räddningspersonal. Enligt MSB:s uppfattning bör detaljerna i denna fråga avgöras av tillsynsmyndigheten i samråd med kommunen i kommunens egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om skydd mot olyckor.

Ytterligare kompletteringsbehov - ammoniakhantering

Efter en begäran från länsstyrelsen i Norrbottens län har bolaget kompletterat säkerhetsrapporten med en beskrivning av ammoniakhanteringen vid produktionsenheten Hard & Special Steels. Där framgår att flytande ammoniak levereras med lastbil till lossningsplatsen och efter överpumpning förvaras ammoniaken i en tank som rymmer 60 m3/37,8 ton. Denna information saknades helt i den första inlämnade säker-hetsrapporten.

I den nu inlämnade redovisningen i säkerhetsrapporten saknas dock fortfarande en redovisning av möjliga olycksscenarier med ammoniak inklusive spridningsberäkningar i form av halter och avstånd under olika förhållanden. Det saknas också en beskrivning av vilka förebyggande respektive skadebegränsande åtgärder som vidtagits eller som är möjliga att vidta. Dock framgår i korta ordalag på sid. 13 i den nyligen genomförda utredningen om kyl och släckvatten att "cisternen har ett utvändigt sprinklersystem för kylning av manteln". Viss beskrivning finns även på sid. 17-18 i den miljöriskanalys som bolaget kompletterat ansökningshandlingarna med. Där anges bl.a. att åtgärder bör genomföras för att reducera risken för ett ammoniakutsläpp.

MSB anser att det behövs en ytterligare kompletterande redovisning av olycks-scenarier med ammoniakhanteringen samt en redovisning av vidtagna åtgärder respektive ytterligare åtgärder som är möjliga, t.ex. inbyggnad av lossningsplats och förvaringsplats. Bolaget bör redovisa dessa uppgifter i god tid innan huvudförhandlingen i målet. Eventuellt kan ett utredningsvillkor behövas.

Yrkande om villkor

För att den sökta verksamheten ska vara tillåtlig anser MSB att följande skyddsåtgärder måste vidtas och yrkar därför på följande villkor.

- Samtliga i verksamheten förekommande ledningar för masugnsgas eller annan gas som kan ge upphov till allvarliga skador på människor ska senast den 1 januari 2011 ha en sådan dragning att påkörning inte är möjlig.

Det ska finnas en beredskap med en intern räddningsstyrka dygnet runt, alla dagar under veckan. Den interna räddningsstyrkan ska vara bemannad, utbildad, övad och ha en förmåga för att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön till följd av de olycksscenarier som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka. De närmare detaljer som behöver regleras angående den interna räddningsstyrkan såsom nivå på bemanning, utbildning, förmåga, övningar m.m. delegeras till tillsynsmyndigheten att fatta beslut om i samråd med kommunen i kommunens egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om skydd mot olyckor.

Fiskeriverket (2009-10-21, aktbilaga 35)

Ansökan

SSAB Tunnplåt AB i Luleå har i dagsläget tillstånd att tillverka 2,5 Mton stålämnen per år men ansöker om att få öka produktionen till 3 Mton per år. I ansökan ingår även tillstånd för att tillverka 50 000 ton specialstål per år och biprodukter från produktionen. För att klara en ökad produktion av stål krävs en ökad mängd koks och sökanden presenterar två alternativ; dels att öka mängden inköpt koks (alt 1), och dels att bygga ut koksverket (alt 2). Det senare alternativet förutsätter en höjning av tillståndet för koksproduktionen till 1,1 Mton per år från dagens 0,8 Mton. Enligt ansökan är huvudalternativet att bygga ut koksverket. Den planerade utökningen av produktionen leder även till investeringar i verksamheten, t.ex. behövs en ny stränggjutningsmaskin alternativt ombyggnad av den befintliga.

Vattenhantering

Inom verksamheten används vatten främst till kylning, som släckvatten av koks och som processvatten. Vattnet tas från Luleälven via två pumpstationer, en vid kollagret till koksverket och en vid Svartöstaden till den övriga verksamheten. Vatten från verksamheten släpps via KV-diket och från Laxvikenbassängerna ut till Inre Hertsö-fjärden. Utöver dessa utsläppspunkter leds delar av dagvattnet till kommunens dag-vattennät, till Gråsjälsfjärden och till Svartöviken.

Till KV-diket leds vatten från koksverket via en biologisk reningsanläggning samt dagvatten från området. Övrigt vatten som genomgått rening leds till Laxviken-bassängerna, bland annat kylvatten från masugnen, bräddvatten från reningen av LD-gas, vatten från RH-anläggningen och avloppsvatten från Plannja AB.

Den sökta produktionen planeras inte leda till någon förändring av vattensystemen och därmed inte heller till en ökad förbrukning av vatten.

Utsläpp till vatten

Alternativ 1, det vill säga att köpa in det ökade behovet av koks, kommer att leda till högre utsläpp av ammonium och totalutsläpp av kväve till Inre Hertsöfjärden jämfört med nollalternativet. Kväveutsläppen beräknas öka med ca 25 % till 92 ton per år och ammoniumutsläppet med ca 60 % till 45 ton per år. Alternativ 2, en utbyggnad av koksverket, leder inte till motsvarande ökning utan beräknade mängder ligger då något under nollalternativet. PAH släpps främst ut genom KV-diket och mängderna har minskat betydligt till följd av utökad rening. 2007 släpptes mindre än 20 kg PAH ut. Metallutsläpp från verksamheten kommer nästan uteslutande via Laxvikenbassängerna. De metallutsläpp som väntas öka till följd av en utökad produktion är koppar (från 55 till 70 kg), zink (1100 till 1 400 kg), järn (4,2 till 5,3 ton) och mangan (2 till 2,5 ton). Även utsläppen av fluorider beräknas öka vid en ökad stränggjutning.

Både koksverket och stränggjutningen genererar varmt kylvatten som släpps ut via KV-diket (40 %) respektive Laxvikenbassängerna (60 %). Totalt uppgår kylvattenutsläppen till ca 5 000 m3 per timme. Temperaturen på det utgående vattnet varierar mellan ca 5 och 30 grader beroende på årstid. Det kan bli aktuellt med en viss mängd ökat kylvatten till följd av den utökade produktionen. Till största delen beräknas dock det ökade kylbehovet tillgodoses genom ett ökat uttag av kyla från vattnet, temperaturen på det utgående vattnet beräknas därmed bli ytterligare 1-2 grader högre.

Fiskundersökning

Under 2008 genomfördes en fiskundersökning på fyra lokaler: Svartöviken, Inre Hertsöfjärden, Yttre Hertsöfjärden samt referensen Rånefjärden. Undersökningen innehöll både fysiologiska och morfologiska studier på abborre. Det genomfördes även metallanalyser på ett antal fiskar. I Yttre Hertsöfjärden sammanfattas undersökningen som att det allmänna hälsotillståndet på fisk är gott och att någon nämnvärd påverkan som kan härröra från verksamheten inte kan påvisas. I Inre Hertsö-fjärden kan vissa effekter påvisas, vilka troligen inte enbart härrör från varmvattensutsläpp. Analyser visade på lägre halter av PAH i galla jämfört med tidigare undersökningar vilket tyder på minskad exponering för dessa substanser. En annan skillnad mot tidigare studier var att det inte noterades några fenerosioner direkt vid fångsten, däremot fick många av de abborrar som förvarats i sump i Inre Hertsö-fjärden erosionsskador på framförallt stjärt- och bröstfenor.

Inre Hertsöfjärden

Kylvatten och övrigt utsläppt vatten från SSAB leds till Inre Hertsöfjärden, bortsett från del av dagvattnet som släpps åt andra håll. Inre Hertsöfjärden är avgränsad mot Yttre Hertsöfjärden vid Gräsörenbron som också möjliggör en nivåreglering av Inre Hertsöfjärden. Den största delen av tillflödet till Inre Hertsöfjärden består av kylvatten som pumpats över från Luleälven, i storleksordning ca 20 gånger större än naturlig tillrinning.

Vattennivån i Inre Hertsöfjärden hålls alltså i nuläget uppe med hjälp av regleringsanordning vid Gräsörenbron och genom utsläpp av främst kylvatten. Utan reglering skulle fjärden på sikt försvinna på grunda av landhöjningen Sökanden menar därför att det är mycket tveksamt om fjärden är att betrakta som den verkliga recipienten då den till så stor del utgör ett modifierat vattenområde. I en tidigare vattendom benämns Inre Hertsöfjärden också som en "utjämningsbassäng" för utsläppen från industrin innan vattnet når Yttre Hertsöfjärden som då utgör den egentliga recipienten. Det hänvisas även till yttranden från Länsstyrelsen i Norrbottens län och Fiskeristyrelsen (1986-01-22 respektive 1986-02-06) som delade uppfattningen vid denna tidpunkt.

Fiskeriverkets synpunkter

Inre Hertsöfjärden

Den södra stranden av Inre Hertsöfjärden utgörs av industriområden men den norra och västra stranden är i direkt närhet till stadsdelarna Örnnäset och Hertsön. I sökandens miljökonsekvensbeskrivning konstateras att fritidsfiske är en aktivitet som utövas i Inre Hertsöfjärden, vilket stämmer med Fiskeriverkets uppfattning. Inre Hertsöfjärden utgör ett större och ursprungligen naturligt vattenområde vilket nyttjas för rekreation, bl.a. jakt och fiske. Området bör därför inte enbart betraktas som en utjämningsbassäng för utsläppsvatten från industrin. Området är vidare inte ett slutet system utan fisk kan röra sig mellan Inre och Yttre Hertsöfjärden där såväl yrkesfiske som ett sannolikt omfattande fritidsfiske bedrivs.

Fiskeriverket anser att denna uppfattning, att Inre Hertsöfjärden är ett eget vatten område och recipient till anläggningen, inte står i motsats till att fjärden samtidigt fungerar som en utjämningsbassäng innan vattnet når Yttre Hertsöfjärden och Bottenviken. Om dämningen i Inre Hertsöfjärden upphörde skulle detta sannolikt innebära en ökad påverkan på Yttre Hertsöfjärden. Fiskeriverket anser dock inte att detta resonemang bör överföras till att det endast är effekter i Yttre Hertsöfjärden som bör följas upp i större utsträckning.

Fiskeribiologisk undersökning

I samrådsskedet fördes en diskussion mellan sökanden och Fiskeriverket om omfattning och antal lokaler som ansågs lämpliga i den fiskeribiologiska undersökningen. Fiskeriverket ser positivt på att studien i slutändan till stor del genomfördes enligt Fiskeriverkets förslag, vilket baserades på liknande undersökningar som tidigare genomförts vid SSAB och massaindustrier i länet.

Från den genomförda fiskundersökningen vill Fiskeriverket peka på några punkter.

Morfologiska undersökningar

Data från abborrar som samlats in för morfologiska studier (målsättning ca 200 fiskar per lokal, fördelat på 5 storleksklasser), har i rapporten använts till att redovisa längd vid olika åldrar, GSI (gonadsomatiskt index) och andelen könsmogna fiskar. Vid liknande morfologiska studier har tidigare redovisats även ytterligare parametrar som t.ex. konditionsfaktor, längd, vikt och LSI (leversomatiskt index), för hela det insamlade materialet fördelat på de olika längdgrupperna. I denna undersökning finns dessa variabler endast sammanställda för de 25 fiskar (15 i Svartöviken), som ingått i den fysiologiska undersökningen på varje lokal och som till stor del utgörs av större fisk än vad som ingår i den morfologiska undersökningen.

I den utförda undersökningen var målet att samla in 40 abborrhonor i 5 längdklasser för jämförande studier av morfologiska faktorer (tillväxt, könsmognad, m.m.), vilket innebär ca 200 fiskar mellan 12,5 och 25 cm per lokal. Som referenslokal för opåverkat område, dvs. det förväntade normalläge som recipienten jämförs med, har använts Rånefjärden. Emellertid redovisas ett avsevärt mindre antal fiskar, totalt endast 55 abborrhonor, från referensen.

Att så få fiskar erhållits från Rånefjärden innebär att det är svårt att bedöma om skillnader mellan områdena är statistiskt signifikanta, särskilt mellan olika längdklasser. I längdklassen 20-22,5 cm ingår endast 4 fiskar från Rånefjärden jämfört med 47 respektive 45 från Inre och Yttre Hertsöfjärden.

Fiskeriverket utför sedan ett antal år tillbaka provfiske i Rånefjärden och det är normalt gott om abborre i de efterfrågade storleksklasserna. Med undantag för abborrar mellan 12 och 15 cm var det 2008 även en stor övervikt av honor vilket innebär att könskvoten inte bör ha påverkat resultatet negativt.

Fenerosioner

Enligt undersökningen påträffas inga fiskar, som inte varit sumpade, med fenerosioner. Detta är en klar förbättring då detta sedan fiskundersökningar påbörjades på 1980-talet har varit en återkommande skada på abborre i området. Anledningen till dessa skador har aldrig klarlagts men en teori har varit att utsläppen av varmt kylvatten i Inre Hertsöfjärden och Svartöviken kan ha varit en bidragande orsak. Enligt denna undersökning tycks så inte varit fallet då förekomsten av fenerosioner har försvunnit, eller i alla fall minskat kraftigt, utan att varmvattenutsläppen minskat. Det är därmed troligt att den förbättrade situationen beror på att utsläppen till recipienten minskat.

Immunförsvar

Undersökningen visar en förändring av den vita blodcellsbilden i Inre Hertsöfjärden jämfört med förra undersökningen 2002. 2008 var antalet vita blodceller i Inre Hert-söfjärden genomgående lägre än i Rånefjärden vilket är motsatt resultat från undersökningen 2002. För Rånefjärden och Yttre Hertsöfjärden är värdena i stort sett på samma nivå som 2002.

Röda blodceller

Det förefaller vara signifikanta skillnader för hemoglobin och omogna röda blodceller mellan Rånefjärden och de övriga lokalerna och möjligen även för hematokrit. För dessa parametrar fanns inga statistiskt signifikanta skillnader vid undersökningen 2002. Vad gäller röda mogna blodceller fanns ett signifikant lägre antal 2008 i Inre Hertsöfjärden, vilket är motsatt resultat mot 2002 då detta antal var högre.

Leveranalys

Andelen nekrotiserade leverceller var signifikant högre i Inre Hertsöfjärden, även leverenzymet EROD noterades ha signifikant lägre aktivitet i Inre Hertsöfjärden, vilket även var fallet 2002. Vid undersökningen 2002 var även halterna av glykogen och lipider avvikande i Inre Hertsöfjärden jämfört med Rånefjärden. Analys av dessa ämnen har inte skett 2008.

PAH

Halterna av PAH i gallvätska är något högre i Inre Hertsöfj ärden jämfört med recipienten Rånefjärden. En avsevärd minskning av de totala halterna av PAH i gallvätska har dock skett i Inre Hertsöfjärden jämfört med den tidigare studien 2002.

GSI och könsmognad

Enligt undersökningen hade Inre Hertsöfjärden och Svartöviken en högre andel könsmogna honor jämfört med referensen Rånefjärden. Både Svartöviken och Inre Hertsöfjärden hade dock lägre GSI för könsmogna honor än referensen. Skillnaden i GSI förefaller finnas i alla längdklasser utom den minsta. Som tidigare påpekats är dock resultaten osäkra på grund av det låga antalet fiskar från referenslokalen.

Metaller

De högsta halterna av metaller återfinns i flera fall i fisk från Svartöviken vilket tyder på att fisk i området är högre belastat av föroreningskällor än fisk i Inre Hertsö-fjärden. Ur rapporten framgår dock att variationen i utförda analyser är betydande.

Fiskeriverkets bedömning

Fiskeriverket instämmer i sökandens slutsats att resultaten visar på en fortsatt påverkan på fiskbeståndet i Inre Hertsöfjärden. Resultaten visar dock även på en förbättring och sannolikt minskad påverkan vad gäller fenerosioner och PAH-halter. På grund av skillnader i antalet insamlade fiskar är bedömningen av vissa skillnader, bl.a. könsmognad och GSI, osäker. Det är dock troligt att de skillnader som framgår av rapporten, dvs. en högre könsmognad och lägre GSI i Inre Hertsöfjärden jämfört med Rånefjärden, är signifikanta.

Bolagets ansökan om produktionshöjning innebär i utgångsläget högre utsläpp till vatten av bl.a. vissa metaller och fluorider samt en något större volym kylvatten och en ökad temperatur. I beaktande av de förhållanden som råder i Svartöviken och Inre Hertsöfjärden och den påverkan på fiskbestånden som finns i dagsläget torde dock dessa förändringar innebära endast mindre försämringar.

Av de olika alternativen för koksverket förordar Fiskeriverket alternativ 2 eftersom verket anser det fortsatt viktigt att sträva efter att generellt minska utsläppen till recipienten och till Bottenviken. Fiskeriverket bedömer dock att den sökta produktionsökningen inte ytterligare påverkar det allmänna fiskeintresset i betydande omfattning, varför verket tillstyrker bolagets ansökan om produktionshöjning.

Fiskeriverket tillstyrker i huvudsak bolagets förslag till villkor för utsläpp till vatten. Bolaget bör dock tydliggöra bakgrunden till de övre gränser på pH-värden som föreslås för utsläpp från KV-diket till Inre Hertsöfjärden och de, som verket uppfattar villkorsförslaget, skilda nivåer som föreslås i punkterna 16 och 17.

Om villkoret med begränsningsvärden för utsläpp till vatten från masugnens gasrening (nuvarande villkor 29) tas bort, förutsätter Fiskeriverket att halterna av metaller fortsatt analyseras vad avser det totala utsläppet av metaller till recipientområdet.

Fiskeriverket vill framhålla att de jämförelsevis höga halter av metaller som förekommer i fisk från Svartöviken tyder på att området är belastat av utsläpp på ett sätt som inte förklaras av ansökan. En uppföljning och verifiering av detta resultat bör ske inom ramen för fortsatt recipientkontrollprogram.

Fiskeriverket vill framhålla vikten av en mer regelbunden och i utförandet standardiserad uppföljning av hälsotillståndet på fisk i recipientområdet. Vid uppföljning av effekter på fiskbestånden är naturligt nog påverkan på bestånden tydligare ju närmare utsläppskällan undersökningen utförs. Det är också där som positiva effekter till följd av förändrade utsläpp är tydligast. Fiskeriverket ser det därför som viktigt att fortsatta fiskeribiologiska undersökningar sker i Inre Hertsöfjärden. Oavsett diskussionen om vilket som utgör den huvudsakliga recipienten bör ökad eller minskad påverkan på fisk i området kunna följas på ett så säkert sätt som möjligt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (2009-12-07, aktbilaga 37)

Länsstyrelsen har avgivit ett 57 sidor lång yttrande. Nedan redovisas enbart länsstyrelsens sammanfattning.

Sammanfattning

1. Länsstyrelsen tillstyrker bolagets ansökan om tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till fortsatt och utökad verksamhet i enlighet med ansökan under förutsättning att nedan angivna villkor, ändringar av och tillägg till bolagets föreslagna villkor föreskrivs.

Gemensamma villkor

2. För stoftreningsanläggningar med en kapacitet större än 60 000 Nm3/tim uppmätt flöde får - där inte annat föreskrivs - från och med den 1 januari 2012, stofthalten i utgående gas inte överstiga 5 mg/Nm3. Innan dess får motsvarande stofthalt inte överstiga 10 mg/Nm3. För stoftfilteranläggningar med en mindre kapacitet än 60 000 Nm3/tim uppmätt flöde får stofthalten i utgående gas vid mätning inte överstiga 10 mg/Nm3.

Om ovan nämnda nivåer överskrids ska bolaget inom en vecka efter det att överskridandet har konstaterats, underrätta tillsynsmyndigheten och samtidigt redovisa vilka åtgärder eller andra försiktighetsmått som bolaget har vidtagit och/eller avser att vidta för att ett överskridande inte ska upprepas.

Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att förhindra att ett överskridande upprepas, samt när åtgärderna senast ska vara genomförda.

Länsstyrelsen anser att det nyss nämnda beträffande hanteringen då utsläpps-nivåer överskrids, i det följande ska gälla samtliga förslag till villkor om inte annat anges.

3.Villkor 5 avseende utsläppen till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och ut-släpp från rörliga källor, bör utgöra provisoriskt villkor fram till dess att miljö-domstolen slutligt har prövat frågan om utsläpp från stålverket, se även punkt 13 nedan.

4. Bolaget ska under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av kväveoxider från verksamheten med särskilt beaktande av följden av en utbyggnad av koksverket enligt alternativ 2. Bolaget ska även redovisa vilka åtgärder bolaget är berett att vidta och när, samt i förekommande fall en motivering till varför åtgärder är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Utredningen ska inges till miljödomstolen senast ett år efter lagakraftvunnet beslut om tillstånd med förslag till slutliga villkor för miljödomstolens prövning.

Länsstyrelsen anser att bolagets förslag till villkor 6 och 14, angående kväve-oxider kan gälla som provisoriska villkor under ovan nämnda prövotid.

5. Vad beträffar villkor för halten av ammoniumkväve i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängerna, anser länsstyrelsen att bolaget bör lämna ett förslag till villkor uttryckt även/eller med avseende på halten ammoniakkväve (icke joniserat ammonium NH3).

Därefter avser länsstyrelsen ta ställning till bolagets förslag till villkor och eventuellt framställa egna sådana.

6. Buller från verksamheten, exklusive facklingen, får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än

55 dB(A) dagtid (kl. 07-18),

50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22),

45 dB(A) nattetid (kl. 22-07).

Den momentana ljudnivån nattetid, exklusive sådana ljud från återvinnings-området för LD-kalk, facklingen och utnyttjandet av masugnens toppventiler, får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A). Dock gäller att explosioner från han-teringen av slagger nattetid inte får ske vid fler än sex tillfällen per kalenderår.

Koksverket

7. Vad beträffar villkor för halten av ammoniumkväve i vatten från reningsanläggningarna för koksverket/området kring gasreningsanläggningen som släpps ut till koksverksdiket/Inre Hertsöfjärden enligt villkor 15 och 17, anser länsstyrelsen att bolaget bör lämna förslag till villkor uttryckt även/eller med avseende på halten ammoniakkväve (icke joniserat ammonium NH3).

Därefter avser länsstyrelsen ta ställning till bolagets förslag till villkor och eventuellt framställa egna sådana.

Villkor 15 och 17 bör sedan utgöra provisoriska villkor fram till dess att frågan om utsläppsbegränsande åtgärder har utretts och slutligt villkor har fastställts enligt punkt 10 nedan.

8. Så vitt gäller utsläpp från koksverket enligt villkor 15, ska läggas till att föroreningshalten inte får överstiga 1 µgPAH/l.

9. För det fall att bolaget verkställer den planerade produktionsökningen på basis av inköpt koks ska bolaget åläggas att installera ytterligare en spaltugn. En ytterligare spaltugn ska vara installerad senast två år från lagakraftvunnet beslut om tillstånd.

För det fall att bolaget verkställer den planerade produktionsökningen genom utbyggnad av koksverket enligt alternativ 2, ska bolaget installera ytterligare en spaltugn i samband med utbyggnaden.

10. För det fall att bolaget verkställer den planerade produktionsökningen genom inköpt koks enligt alternativ 1, ska bolaget vidta utsläppsbegränsande åtgärder med avseende på kväve och ammoniakkväve i koksverket.

För det fall att bolaget verkställer den planerade produktionsökningen genom utbyggnad av koksverket enligt alternativ 2, ska bolaget vidta utsläppsbegrän-sande åtgärder med avseende på kväve och ammoniakkväve i koksverket i samband med utbyggnaden.

Vad beträffar ovan nämnda utsläppsbegränsande åtgärder, ska bolaget under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av sådana åtgärder med avseende på kväve och ammoniakkväve i koksverket. Bolaget ska även redovisa vilka åtgärder bolaget är berett att vidta och när, samt i förekommande fall en motivering till varför åtgärder är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Utredningen ska inges till miljödomstolen senast ett år efter lagakraftvunnet beslut om tillstånd med förslag till slutliga villkor för miljödomstolens prövning.

Råjärn

11. Galtgjutning får, med undantag för ett större haveri eller i samband med bottentappning av masugnen, genomföras till en högsta tillåten mängd av 50 000 ton råjärn per år, uttryckt som ”gränsvärde”.

12. Utsläppet till luft av svaveldioxid från masugnens slaggskorsten får senast två år från lagakraftvunnet beslut om tillstånd inte överstiga 50 mg/Nm3.

Råstål

13. Bolaget ska under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att vidta ytterligare utsläppsreducerande åtgärder med avseende på utsläpp av stoft vid råstålsenheten. Bolaget ska även redovisa vilka åtgärder bolaget är berett att vidta och när, samt i förekommande fall en motivering till varför åtgärder är orimliga enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Vidare ska bolaget redovisa förslag på reviderade produktionsrelaterade villkor för stoft (kg stoft/ton stålämnen respektive mg/Nm3), däribland med avseende på föreslagna villkor 20 och 21.

Utredningen ska inges till miljödomstolen senast ett år efter lagakraftvunnet beslut om tillstånd med förslag till slutliga villkor för miljödomstolens prövning.

Villkor 20 och 21 bör kunna utgöra provisoriska villkor fram till dess att miljö-domstolen slutligt har prövat frågan.

Ekonomisk säkerhet

14. Bolaget ska ställa en säkerhet motsvarande minst 5,3 miljoner kr. Till nyss nämnda kostnad ska läggas kostnaden för avhjälpandeåtgärd för de sediment i Inre Hertsöfjärden som enligt bolaget är kraftigt förorenade med PAH. Vidare yrkar länsstyrelsen att den totala kostnaden för ovan nämnda avhjälpande av miljöskada och de andra återställningsåtgärder som bolagets verksamhet kan föranleda ska indexregleras (inflationssäkras). Innan tillståndet får tas i anspråk ska säkerheten ha godkänts av tillståndsmyndigheten.

15. Det av bolaget föreslagna beloppet avseende de skyldigheter som bolaget före-slår ska gälla för att bolagets deponeringsverksamhet fullgörs, motsvarande 30,5 Mkr ska indexregleras. Innan tillståndet får tas i anspråk ska säkerheten ha godkänts av tillståndsmyndigheten.

Energi

16. Bolaget ska under en prövotid utreda möjligheterna till energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärme från verksamheten, samt utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av återvinning och nyttiggörande av energiöverskottet, såväl internt som externt. Vidare ska bolaget redovisa vilka åtgärder bolaget är berett att vidta och när, samt i förekommande fall en motivering till varför åtgärder är orimliga enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Bolaget ska senast två år efter lagakraftvunnet beslut om tillstånd inge utred-ningen med förslag till slutliga villkor till miljödomstolen för dess prövning.

Deponier

17. Under förutsättning att bolaget senast under huvudförhandlingen kan redovisa en godtagbar lösning beträffande geologisk barriär för utfyllnadsdeponin, anser länsstyrelsen att bolagets ansökan om tillstånd för de planerade deponierna kan tillstyrkas.

Länsstyrelsen godtar bolagets förslag till prövotid avseende karakterisering av lakvatten från deponeringen av icke-farligt avfall.

Länsstyrelsen anser i övrigt att det är angeläget så som Naturvårdsverket har anfört i yttrande den 12 augusti 2009 (aktbilaga 23) att frågan om dispens för att deponera avfall som överskrider gränsvärden för inert avfall i första hand prövas inom ramen för den nu aktuella ansökan.

Säkerhet och risker

18. Bolaget ska senast under huvudförhandlingen redovisa vilka tekniska installationer, däribland gasledningar, som är av betydelse (direkt eller indirekt) för säkerheten och som kan medföra en storskalig kemikalieolycka. Vidare ska bolaget redovisa var det är möjligt att anlägga skyddande barriärer där sådana för närvarande inte finns i syfte att förhindra att fysisk skada inträffar på instal-lationerna, vilka barriärer bolaget är berett att anlägga och när, samt i förekommande fall varför det är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att göra det.

Om bolaget inte kan lämna ovan nämnda redovisning för miljödomstolens prövning anser länsstyrelsen att det är lämpligt att miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken åt länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet att besluta om villkor angående åtgärder för att förhindra att fysisk skada inträffar på känsliga installationer i syfte att motverka upp-komst av en storskalig kemikalieolycka.

19. Bolagets interna beredskapsstyrka ska kunna klara ett funktionskrav som innebär att rök- och kemdykarkompetens finns att tillgå inom industriområdet tämligen omgående dygnet runt alla dagar. Vidare ska beredskapsstyrkan kunna hindra eller begränsa allvarliga skador för människors hälsa och miljön inom bolagets industriområde.

Länsstyrelsen har inget att erinra mot det förslag som MSB har lämnat i sitt ytt-rande den 23 september 2009 (aktbilaga 32) att de beslut om närmare detaljer som behöver regleras angående den interna räddningsstyrkan såsom nivå på bemanning, utbildning, förmåga, övningar m.m. delegeras att fattas av läns-styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet i samråd med kommunen i egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om skydd mot olyckor.

Hyttsten

20.Bolaget ska under en prövotid utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att genom olika åtgärder uppnå bästa möjliga miljöegenskaper hos hyttsten och konsekvenser av hantering och lagring av densamma, samt i förekommande fall varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Bolaget ska redovisa hur det kvalitetssäkrar att hyttstenen uppnår bästa möjliga miljöegenskaper i syfte att minimera negativ utlakning inom industriområdet.

Utredningen ska redovisas med förslag till villkor avseende hyttstenens miljö-egenskaper, hantering och lagring av detsamma för miljödomstolens prövning senast ett år efter lagakraftvunnet beslut om tillstånd.

Övrigt

21. Länsstyrelsen motsätter sig bolagets förslag om att den planerade fortsatta och utökade verksamheten, inte ska omfattas av det huvudsakliga innehållet i de nu gällande villkoren 6, 7, 8, 15, 17, 18, 19, 21, 22, 23, 24, 31, 32, 33 och 35.

Länsstyrelsen anser att bolaget inte har redovisat tillräckliga skäl för att nu gäl-lande villkor enligt ovan i sin helhet ska frånfalla/mönstras ut. Bolaget bör inför miljödomstolens prövning förtydliga motiveringen till varför villkoren ska mönstras ut.Länsstyrelsen yrkar i annat fall att ovan nämnda villkors huvudsakliga innehåll - efter vissa justeringar av föreskrivna tidpunkter och anpassning till nu gällande produktionsförhållanden - ska gälla för den planerade fortsatta och utökade produktionen vid bolagets anläggningar. Bolaget bör lämna förslag till lämplig utformning/justering av ovan nämnda villkor inför miljödomstolens prövning.

22. Länsstyrelsen motsätter sig bolagets förslag om att den planerade fortsatta och utökade verksamheten, inte ska omfattas av det huvudsakliga innehållet i nu gällande delegering D3, D5, D6 och D8.

Miljönämnden (2009-09-17, aktbilaga 31)

Miljökontorets granskning och synpunkter

Det är ett omfattande remissmaterial och miljökontoret har inte möjlighet att i detalj gå igenom detta. Då vi inte heller har tillsynen på SSAB saknar vi också den kunskap om verksamheten som krävs för att kunna göra en detaljgranskning. Vi väljer nu att fokusera granskningen på energifrågan och därtill hörande utsläpp av växthusgaser (CO2). Därtill lite om stoft, buller, vattenmiljön samt upplevda störningar och avgränsningar.

Energi och växthusgaser

Utsläppen av koldioxid från SSAB uppgår idag till ca 1,4 miljoner ton per år. Med sökt produktionsökning kan denna komma att öka till 1,7 miljoner ton. Då SSAB gasmässigt och energimässigt är hopkopplad med LUKAB uppgår de totala koldioxidutsläppen idag till ca 3,6 miljoner ton per år. Detta är en inte obetydlig del av Sveriges samlade utsläpp och utgör hela 75 % av länets totala koldioxidutsläpp (enl. MKB:n sid. 104). Utsläppen av koldioxid regleras i handeln med utsläppsrätter och är i sig inte föremål för prövning i denna ansökan. Däremot finns ett intimt samband mellan koldioxiden och energifrågan. Av miljöbalkens 2 kap. 5 § framgår att alla som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand ska förnybara energikällor användas.

Det är mycket stora energiflöden i SSAB:s verksamhet och även om mycket omvandlas till nyttigheter i form av stål och andra produkter samt värme och el är det också mycket stora energiförluster. Förlusterna uppges idag vara hela 4,4 TWh och ökar om inte överskottet kan tas omhand på lämpligt sätt.

Idag tas mycket av den gas som uppstår vid SSAB omhand vid LUKAB och om-vandlas till nyttigheter i form av varmvatten och el. Ca 10 % av gasen facklas idag bort som överskottsgas men kan komma att öka till ca 24 % om inga åtgärder vidtas. Energin i överskottsgasen uppgår idag till 0,4 TWh per år. Denna kan komma att öka till 1,8 TWh per år. För att få någon känsla för denna energimängd så facklas energi motsvarande 20 000 villors energibehov bort idag (räknat på 20 000 kWh/villa och år) och kan komma att öka till 90 000 villors energibehov.

Det är viktigt att det ökade överskottet av gas också kan omvandlas till nyttigheter och ersätta andra koldioxidutsläpp så att produktionsökningen inte leder till ökade koldioxidutsläpp.

I MKB:n finns energianvändningen, energiflöden och möjliga åtgärder för att ta hand om överskottsenergier belysta. Här redovisas både processinterna och externa åtgärder. Bolaget har dock inte presenterat något förslag här utan vill "skjuta upp avgörandet av frågan om villkor avseende nyttiggörande av överskottsenergin under en prövotid". En extern åtgärd som presenteras är att öka fjärrvärmeunderlaget. Någon större potential för utbyggnad bedöms dock inte finnas inom Luleå kommun. Däremot lyfts fram som intressant att utbyta fjärrvärme med grannkommuner. Det som ligger närmast tillhands är här ett utbyte med Bodens kommun och bedömningen är att det skulle vara lönsamt att knyta ihop näten. Allvarligt menade utredningar och diskussioner måste till här med deltagande av både SSAB och berörda kommuner och energibolag.

I de processinterna åtgärderna finns beskrivet åtgärder alltifrån alternativa masugnstekniker till återvinning av energin i smältor. Vissa åtgärder skulle till och med kunna innebära mindre gasmängder. Detta skulle naturligtvis ur miljösynpunkt med minskade utsläpp av växthusgaser vara positivt men skulle kunna få stora konsekvenser för Luleås energiförsörjning. Även om det nu inte presenteras några konkreta förslag är det viktigt att Luleå kommun hålls informerad om de utredningar och de förslag som kan komma från SSAB. Samtidigt måste kommunen skaffa sig en beredskap för att möta de förändringar som kan komma i framtiden.

Stoft

Stoftutsläppen från punktkällor beräknas oaktat produktionsökningen minska från 440 ton per år till 403 ton vilket är positivt. Den diffusa damningen bedöms dock öka med anledning av ökad hantering av material och slagger. All slagghantering sker idag genom uthällning och utfrysning på marken utan rening av de stoftmoln som bildas. Här lyfter man fram uthällningen av avsvavlingsslaggen som den mest iögonfallande diffusa stoftspridningen. Någon konkret åtgärd för att fånga in och rena dessa stofter presenteras dock inte. Ett samlat batteri av åtgärder behövs för att minska den diffusa damningen alltifrån att fånga upp och rena stoftmolnen vid uthällning av smältor och slagger till att minska läckage förbi huvar och filter och att emitterat stoft inte blåser upp igen (reemitterar) när det väl lagt sig inom området. Problemet med reemitteringen bör kunna minska med ökad hårdgöring av trafikytor för att möjliggöra uppsopning av stoft, bevattning och ökad vegetering samt bra rutiner för att hålla efter stoftbemängda ytor.

Buller

SSAB har idag svårt klara bullerkraven utan fackling men säger att med de åtgärder som genomförs under 2009 ska villkoret klaras. Riktvärdet inklusive fackling klaras idag (som högst 59 dB(A) jämfört med riktvärdet 60 som ekvivalentnivå). Ökade mängder överskottsgas som facklas bort kommer dock att innebär ökad omfattning/frekvens av fackling med ökad bullerexponering för omgivningen. Utöver energiaspekten finns således även bullerskäl att minimera mängden överskottsgas som facklas bort.

Vattenmiljön

Den fråga vi vill lyfta är hur man ska betrakta Inre Hertsöfjärden nämligen om den ska ses som en recipient eller en del av industrins reningsanläggningar. SSAB har tagit tydlig ställning här och vill se fjärden som en del av industrins reningsanläggningar. Man påpekar att Inre Hertsöfjärden är ett modifierat vattenområde, med dämningar, utfyllnader och artificiellt tillflöde av kylvatten. Redovisade undersök-ningar visar också att Inre Hertsöfjärden är tydligt påverkad av industrin, med ekologiska effekter som följd. Vid en produktionsökning förutspås att miljöpåverkan i vattenmiljön kommer att öka ytterligare på flera olika sätt (MKB:n sid.134).

Att se fjärden som en reningsanläggning innebär ju i princip att industriområdet utvidgas och kommer att angränsa direkt mot stränder och bostadsområden på Örnäset och Hertsön. Vattenområdet nyttjas idag också för diverse friluftsaktiviteter som fiske och kanoting. Att det finns en buffert innan en eventuell vattenförorening vid olyckor eller haverier går vidare till Yttre Hertsöfjärden och havet är bra. Men ambitionen måste ändå vara att vattenkvaliteten i Inre Hertsöfjärden är sådan att medborgarna tryggt kan vistas i området.

Omgivningens upplevelser

I avsnittet Boendemiljö och hälsa i MKB:n refereras till den enkätundersökning som skedde 1989. Här tillfrågades boende kring SSAB om upplevda störningar rörande buller, damm och lukt m.m. Omfattande mätningar och undersökningar om miljön kring SSAB presenteras nu i MKB:n men någon beskrivning av hur närboende själva upplever situationen finns inte. En undersökning motsvarande 1989 års enkätstudie bör göras föra att fånga upp dagens upplevelser. Detta både för att kunna jämföra med tidigare upplevelser och för att fungera som referens till framtida förändringar och upplevelser.

Geografiska m.fl. avgränsning

En fråga som miljönämnden tagit upp i tidigare yttrande rörande SSAB är behovet att klargöra de fysiska, hanteringsmässiga och ansvarsmässiga gränserna för verksamheter. Klargörande av dessa gränser är viktigt både för verksamhetsutövare och för tillsynsmyndigheter så alla vet "vem som äger frågan". Nu sägs i ansökan (MKB:n sid. 4) rörande Luleå hamn "att all hantering, fr.o.m. att en råvara landar på kaj, respektive fram till dess att en produkt lämnar kaj, tillhör SSAB:s verksamhet och således berörs av ansökan". Detta klargörande är bra och vi förutsätter att gränserna mot andra närliggande eller inom området liggande verksamheter också är klara.

Miljönämndens beslut

Miljönämnden beslutar tillstyrka ansökan med de erinringar som framgår av miljökontorets granskning och synpunkter ovan. Miljönämnden vill fram för allt framhålla vikten av mål för det utredningsvillkor SSAB vill ha beträffande överskottsenergin. Som ett mål för denna utredning bör beträffande överskottsgas vara att facklad mängd inte ska överstiga dagens mängd.

Luleå kommun (2009-10-12, aktbilaga 34)

Räddningstjänstens yttrande

Räddningstjänstens yrkande om villkor

Länsstyrelsen i Norrbottens län beslutade 2005-02-02, med stöd av förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, att SSAB Tunnplåts anläggningar var att betrakta som farlig verksamhet enligt lag om skydd mot olyckor, 2 kap. 4 §.

Enligt 2 kap. 4 § lag (2003:778) om skydd mot olyckor, är bolaget skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador.

I dag har bolaget en bemanning (1 befäl + 3 brandmän) vardagar mellan klockan 07.00 - 16.00. Räddningstjänsten anser att räddningsstyrkan ska kunna begränsa olyckor så att sådan inte utvecklas till en storskalig (allvarlig) kemikalieolycka, samt i ett tidigt skede kunna undsätta och rädda människor innan eller vid händelse av en storskalig kemikalieolycka.

Räddningstjänsten yrkar därför på att bolaget ska hålla eller bekosta en intern rädd-ningsstyrka som

- finns tillgänglig dygnet runt, alla dagar under veckan

- har kompetens och resurser att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljö i de riskmiljöer som finns på SSAB Tunnplåt i Luleå. Med detta avses kompetens och resurser för rök- och kemdykning enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Vidare delar Räddningstjänsten MSB:s yrkande om villkor (Dnr: 2009-2000) vad avser bolagets säkerhets- och skadebegränsande åtgärder för påkörning av gasledningar inom området, samt möjlighet att själva aktivera ett VMA (Viktigt Meddelande till Allmänheten).

Kommunstyrelsens beslut

Kommunstyrelsen beslutar att miljönämndens och räddningstjänstens yttranden ska utgöra kommunens yttrande till miljödomstolen.

SSAB:S FÖRSTA BEMÖTANDE (2010-01-29, aktbilaga 39)

SSAB Tunnplåt Aktiebolag, nedan kallat SSAB, får härmed bemöta yttranden från miljönämnden i Luleå kommun (aktbil. 31), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (aktbil. 32), Kommunstyrelsen i Luleå kommun (aktbil. 34), Fiskeriverket (aktbil. 35), Naturvårdsverket (aktbil. 36) och Länsstyrelsen i Norrbottens län (aktbil. 37) enligt följande.

Miljönämnden

Miljönämnden har tillstyrkt ansökan med vissa erinringar avseende energi och växthusgaser, stoft, buller, vattenmiljön, omgivningens upplevelser och olika avgränsningar. Dessa erinringar kommenteras nedan.

Energi och växthusgaser

Miljönämnden har framhållit vikten av det utredningsvillkor som SSAB föreslagit avseende överskott av energi. Enligt miljönämnden bör som mål för denna utredning gälla att facklad mängd gas inte ska överstiga den mängd som facklas i dag. Vidare har miljönämnden påpekat att det även finns bullerskäl för att minimera mängden överskottsgas som facklas.

Mängden gas som facklas är beroende av vilken mängd gas som Lulekraft Aktiebolag kan ta emot och - till mindre del - underhållsstopp i SSAB:s anläggningar. Underhållsstopp i Lulekraft Aktiebolags anläggning och i SSAB:s anläggningar planeras av praktiska skäl att genomföras under sommarhalvåret. Merparten av facklingen sker därför under denna tid.

SSAB styr således inte helt och hållet över vilken mängd gas som facklas. Bolaget kan därför inte åta sig det mål för utredningen som miljönämnden föreslagit. Däremot kan bolaget åta sig att söka lösningar som under normalförhållanden effektivt tar hand om hela den ökade gasmängden.

SSAB har ett starkt ekonomiskt intresse av att minimera den facklade gasmängden. Utöver energihushållningsskäl och bullerskäl finns således företagsekonomiska skäl att minimera facklingen.

Stoft

Miljönämnden har framhållit följande beträffande stoft.

"Ett samlat batteri av åtgärder behövs för att minska den diffusa damningen, allti-från att fånga upp och rena stoftmolnen vid uthällning av smältor och slagger till att minska läckage förbi huvar och filter och att emitterat stoft inte blåser upp igen (remitterar) när det väl har lagt sig inom området."

I miljökonsekvensbeskrivningen till ansökan återfinns en redogörelse för hur SSAB på olika sätt arbetar för att minska den diffusa damningen. Nämnda redogörelse kan kompletteras enligt följande.

- SSAB arbetar fortlöpande med en gröngöringsplan som syftar till att motverka spridning av diffus damning. Under 2009 har etapp 6 i gröngöringsplanen avslutats såtillvida att bolaget spritt ut matjord för självsådd i området mot gamla NJA-kajen.

- SSAB planerar att genomföra försök med krossad asfalt under våren 2010. Till att börja med kommer krossad asfalt att spridas bakom skrotgården, där damning också orsakat problem från arbetsmiljösynpunkt.

- Efter samrådet med närboende inför ansökan framkom önskemål om plantering av träd och buskar mellan SSAB:s anläggningar och Svartöstaden. SSAB har låtit en konsult ta fram ett gestaltningsförslag till miljöförbättrande åtgärder kring Västra Vakten. Detta förslag blev klart i november 2008 men kunde inte genomföras som tänkt under sommaren 2009 på grund av den då rådande lågkonjunkturen. Bolaget planerar att genomföra förslaget under 2010 till 2011.

SSAB har i ansökan redogjort för sina planer att byta reagens vid avsvavlingen. Provkörning med så kallad co-injicering (injicering med magnesium och kalcium-karbid) påbörjades under vecka 50 2009 och pågår allt jämt. Genom byte av reagens kommer slaggmängderna att minska, vilket i sin tur innebär att även de diffusa utsläppen av stoft från tippningen av avsvavlingsslagg kommer att minska.

Omgivningens upplevelser

Miljönämnden har framhållit att en undersökning motsvarande 1989 års enkätstudie bör göras för att fånga upp dagens upplevelser, både för att kunna jämföra med tidigare upplevelse och för att fungera som referens till framtida förändringar och upplevelser.

SSAB planerar att genomföra en undersökning enligt miljönämndens önskemål senast under 2011.

Geografiska med flera avgränsningar

Beträffande avgränsningen av SSAB:s verksamhet mot den verksamhet som Luleå Hamn bedriver har miljönämnden framhållit följande.

"Detta klargörande är bra och vi förutsätter att gränserna mot andra närliggande eller inom området liggande verksamheter också är klara."

Avgränsningen avseende hantering av råvaror och produkter i Luleå Hamn redovisas i ansökan. Nämnda redovisning kan sammanfattas enligt följande.

Luleå Hamn Aktiebolag (hamnen) ansvarar för råvaran fram till det att den lossats på kajen. Därefter är ansvaret SSAB:s. På motsvarande sätt ansvarar SSAB för produkten fram till det att den ska lastas från kajen, då i stället hamnen har ansvaret.

Följande förtydligande kan lämnas beträffande biprodukterna stenkolstjära och råbensen.

I koksverket tillverkas biprodukterna stenkolstjära och råbensen i anslutning till gasreningen. Råbensen transporteras i bil till hamnen för vidare transport med båt, medan stenkolstjäran transporteras i rörledning ner till hamnen för vidare transport med båt. SSAB ansvarar för pumpningen av stenkolstjäran och transporten av råbensenen fram till respektive koppling till fartyg, där hamnens ansvar tar vid.

Slutligen lämnas följande förtydligande avseende SSAB:s laboratorieverksamhet.

Laboratorieverksamheten består av fyra olika delverksamheter.

- Vid driftlaboratoriet utförs analyser av produktionsprover (råjärn, råstål, slagg m.m.) med spektroskopiska metoder.

- I våtkemilaboratoriet utförs främst vattenanalyser men även analyser av metaller i fast material, klorider i kol och koks samt gasprover och olika organiska analyser av material från koksverket. Vidare utförs viss provtagning för koksverkets räkning. Ett flertal metoder är ackrediterade enligt ISO/EAC 17025:2005.

- Vid Försökshall 75 (FH75) utförs provtagning av råmaterial och processvatten. Vidare genomförs kontroll av fukt, siktning och hållfasthetsprovning. I FH75 förbereds även prover för analyser som sker i driftlaboratoriet.

- I kol- och kokslaboratoriet utförs provtagning av råmaterial, fysiska analyser, kontroll av fukt och siktning samt förberedelser av prover för analyser i våtkemilaboratoriet.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

MSB har framfört synpunkter avseende lokaliseringen av SSAB:s anläggningar och säkerhetshöjande åtgärder, begärt ytterligare kompletteringar samt föreslagit särskilda villkor.

Lokalisering

MSB har noterat att avståndet till bostadsbebyggelse är ringa samt frågat om vilka synpunkter SSAB lämnat till kommunen inför kommunens beslut om planer för nämnda bebyggelse.

SSAB har yttrat sig i ett flertal planärenden, bland annat avseende detaljplan för del av Älvnäset Svartöbrinken, Svartön 18:40. I det yttrandet har SSAB framhållit vikten av att respektera de skyddsavstånd som Boverket rekommenderar i allmänna råd 1995:5 vid nybebyggelse eller omfattande komplettering av bebyggelse. SSAB delar MSB:s uppfattning att en förtätning av bebyggelse i Svartöstaden motverkar intentionerna i artikel 12 i Seveso-direktivet.

SSAB har därutöver vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan med representanter från kommunens planenhet och påpekat att det är olyckligt med en förtätning av bebyggelsen i Svartöstaden.

Säkerhetshöjande åtgärder

MSB har framhållit att SSAB bör se till att kunna använda befintliga varningsanordningar för VMA direkt från SSAB så snart som möjligt.

SSAB har varit i kontakt med länsstyrelsens krishanteringsenhet som är positivt inställd till att VMA används direkt från SSAB. I praktiken innebär detta att SSAB via Västra Vakten ringer ett särskilt telefonnummer, vilket i sin tur aktiverar VMA. SSAB räknar med att få tillgång till nämnda telefonnummer. Bolaget kommer i samråd med berörda myndigheter att ta fram rutiner för i vilka situationer som telefonnumret får användas och även utbilda den personal som ska använda telefonnumret.

SSAB avser att installera påkörningsskydd vid den norra masugnsledningen så snart som möjligt, vilket sannolikt innebär redan under kvartal 2 innevarande år.

Utredning av konsekvenserna av en påkörning av övriga gasledningar kommer att utföras inom ramen för den utredning som länsstyrelsen begärt, vilket i sin tur kommer att redovisas till miljödomstolen senast halvårsskiftet innevarande år. (Se kommentarerna till länsstyrelsens yttrande nedan).

Ytterligare kompletteringar

MSB har begärt ytterligare kompletteringar avseende en redovisning av olycks-scenarier med hantering av ammoniak samt en redovisning av dels vilka åtgärder som vidtagits för att motverka dessa risker, dels vilka ytterligare åtgärder som är möjliga.

Hantering av ammoniak sker inom enheten "Hard & Special Steels". Denna enhet tillhör inte längre SSAB utan har övertagits av DUROC AB. Med anledning härav har avsnittet "Beskrivning av verksamheten" reviderats såtillvida att avsnitt 2.6 (om Hard & Special Steel) strukits. I stället återfinns en beskrivning av DUROC:s verksamhet i avsnitt 4 (avseende påverkan från närliggande verksamheter). I avsnitt 4 har även avsnitt 3.6 (om ammoniaktanken) flyttats.

Ett utsläpp av ammoniakgas från DUROC skulle kunna påverka SSAB:s verksamhet om gasen, som har en stickande lukt, tränger in i lokalerna. De närmast DUROC belägna byggnaderna, där högre koncentration av ammoniak skulle kunna uppstå, har därför försetts med larm och utrustning som stänger av ventilationen om ammoniak detekteras i luften. Personalen kan därmed stanna inomhus och avvakta till dess att halten av ammoniak sjunker. För längre bort belägna verksamheter skulle konsekvensen av ett utsläpp kunna bli att personalen söker sig bort från den irriterande gasen och därigenom lämnar sina arbetsplatser. De kontrollrum varifrån övervakning och styrning av processerna sker har försetts med utrustning så att personalen i händelse av ett gasutsläpp ska kunna stanna kvar och stänga ner processerna under kontrollerade former.

Genom ovan beskrivna skyddsåtgärder bedöms någon risk inte föreligga för att en ammoniakolycka på DUROC skulle kunna leda till en allvarlig följdolycka i SSAB:s anläggningar.

Yrkande om villkor

MSB har yrkat villkor om att samtliga gasledningar som kan ge upp¬hov till allvarliga skador på människor senast den 1 januari 2011 ska ha en sådan dragning att påkörning inte är möjlig samt att SSAB ska ha en beredskap med en intern räddningsstyrka dygnet runt för att förhindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön till följd av en allvarlig kemikalieolycka. Vidare har MSB föreslagit att miljödomstolen ska delegera åt tillsynsmyndigheten att efter samråd med kommunen föreskriva villkor om närmare detaljer avseende nämnda räddningsstyrka.

SSAB åtar sig att dra om den ledning som vid påkörning skulle kunna ge upphov till allvarliga skador på människor - norra masugnsledningen - senast den 31 december 2012. En sådan omdragning är inte möjlig att genomföra inom den tid som MSB föreslagit.

Huruvida ytterligare gasledningar bör dras om får den ovan angivna utredningen avseende konsekvenser vid påkörning av andra ledningar utvisa.

SSAB avser att utbilda åtta personer per skiftlag för att möjliggöra upprätthållandet av en intern räddningsstyrka dygnet runt samtliga dagar. Den interna räddningsstyrkan ska kunna genomföra snabb larmidentifiering och skadebegränsande insatser samt förbereda för kommunens räddningstjänst.

Vad beträffar kravet på rök- och kemdykning har SSAB följande synpunkter.

En rökdykarstyrka består av en rökdykarledare samt normalt fyra rökdykare/stödresurser, det vill säga totalt fem personer (se AFS 2007:7). De personer som ska utföra rökdykning ska ha en mycket god fysik. Ingångsförmågan beskrivs som 250 Watt och ska i fortfarighet vara minst 200 Watt.

Om SSAB skulle skapa och i fortfarighet upprätthålla en funktion med rökdykning dygnet runt under årets alla dagar (där hänsyn tas till sjukdom, ledighet och semester) behöver minst tio personer utbildas för varje skiftlag, dvs. totalt minst 50 personer.

SSAB har totalt 417 personer tillgängliga på skift. Av dessa är 137 personer 40 år och yngre, 150 personer 41-50 år och 130 personer äldre än 50 år. Såvitt bolaget kan bedöma är det uteslutande ur gruppen med 137 personer som rökdykare skulle kunna rekryteras. Att ur denna grupp rekrytera och kontinuerligt utbilda minst 50 rökdykare bedöms inte som realistiskt.

Grundutbildningen för rökdykare omfattar 56 timmar, vilket för hela gruppen mot-svarar 36 manmånader. För att upprätthålla erforderlig fysisk förmåga ställs krav på träning under arbetstid om uppskattningsvis 150 timmar per vecka eller totalt drygt 50 manmånader. För att upprätthålla erforderliga kunskaper ska en rökdykare genomföra minst fyra övningar per år, vilket innebär totalt ca 10 manmånader. Sammanlagt skulle således ca 96 manmånader gå åt till utbildning och träning av rökdykare i företaget. Kostnaderna härför bedöms uppgå till ca 3,5 Mkr per år det för-sta året och därefter ca 2,2 Mkr per år.

SSAB har inte haft något behov av rökdykning för livräddning i komplicerade miljöer eller tät brandrök i modern tid. Det behov som finns är begränsat till kortare insatser i okomplicerade miljöer, inte tät brandrök. Vanligtvis uppstår behov av att arbeta med luftapparater vid driftsarbeten samt vid enklare släckningsarbeten, där livräddning inte är aktuell. Om det skulle uppstå behov av livräddning i komplicerade miljöer bör SSAB:s insatser rimligtvis begränsa sig till att utgöra vägvisare för den kommunala räddningstjänstens rökdykarstyrka.

Behovet av kemdykning finns inte i SSAB:s verksamhet. För enklare insatser som kan bli aktuella bör det räcka med utrustning och kläder för brandbegränsning.

SSAB:s slutsats är att det inte är möjligt att tillmötesgå MSB:s krav på rökdykning med den personal som finns tillgänglig vid bolagets anläggningar samt att kostnaderna för att skapa och upprätthålla rökdykning inte är rimlig enligt 2 kap. 7 miljöbalken med hänsyn till de stora kostnader som funktionen skulle innebära och den begränsade nyttan av densamma.

Kommunstyrelsen och Räddningstjänsten

Kommunstyrelsen och Räddningstjänsten har framfört i huvudsak samma synpunkter som MSB. Se kommentarerna till MSB:s yttrande ovan.

Fiskeriverket

Fiskeriverket har ställt frågor avseende den utförda, fiskeribiologiska undersökningen. Vidare har verket begärt ett förtydligande av skälen till de begränsningsvärden för pH som SSAB föreslagit för utsläpp från KV-diket till Inre Hertsöfjärden och de skilda nivåer som föreslås i villkor 16 och 17. Slutligen har Fiskeriverket begärt att bolaget ska fortsätta analysera metaller i vatten från masugnens gasrening samt att bolaget ska följa upp och verifiera resultatet av utförda undersökningar i Svartviken inom ramen för ett fortsatt recipientkontrollprogram.

Frågor avseende den utförda fiskeribiologiska undersökningen

Svar på Fiskeriverkets frågor redovisas i bifogad PM (bilaga 1 till detta yttrande).

Begränsningsvärden avseende pH

Bakgrunden till de begränsningsvärden som SSAB föreslagit för pH är att pH är den variabel som har störst betydelse för bildningen av ammoniak som är toxiskt för vattenlevande organismer (se sid. 124 i miljökonsekvensbeskrivningen). Vid pH 9,26 är det jämvikt mellan ammoniak och ammonium. Begränsningsvärdena för pH i villkor 16 och 17 har utformats med god marginal till denna nivå.

Anledningen till att ett högre pH-värde föreslagits i villkor 16 än i villkor 17 är att villkor 16 avser utsläpp till KV-diket, medan villkor 17 avser utsläpp från KV-diket till Inre Hertsöfjärden. I KV-diket sker en utspädning med kylvatten från koksverket som utgör det dominerande bidraget till flödet i KV-diket. Därför kan ett högre pH-värde accepteras vid villkor 16.

Fortsatta analyser av metaller i vattnet från masugnens gasrening

Som framgår av ansökan förekommer inte metaller i någon betydande omfattning i vattnet från masugnens gasrening. Av det skälet har SSAB inte funnit det motiverat med några villkor för metaller avseende detta vatten. Däremot avser bolaget att provta och analysera metaller i vattnet på det sätt som görs i dag även fortsättnings-vis.

SSAB planerar inte att förändra egenkontrollen avseende provtagning och analys av vatten som går ut från bassäng 3 i Laxvikensystemet till Inre Hertsöfjärden.

Svartöviken

Som SSAB uppfattat Fiskeriverkets synpunkt är Fiskeriverket av den uppfattningen att fortsatta studier av fisk i Svartöviken bör ombesörjas av SSAB. För samtliga undersökta metaller uppmättes högre halter i fisk från Svartöviken än i fisk från Inre Hertsöfjärden. Från SSAB:s anläggningar sker inga utsläpp till Svartöviken förutom ett mindre utsläpp av dagvatten. Såvitt bolaget kan bedöma är det därför med största sannolikhet andra källor än SSAB:s anläggningar som orsakar de förhöjda metallhalterna i fisk i Svartöviken. Mot den bakgrunden bör det därför inte i första hand ligga på SSAB att svara för fortsatta undersökningar i detta vattenområde.

Uppföljning av hälsotillståndet i fisk i recipientområdet

SSAB har för avsikt att fortsätta med fiskeribiologiska undersökningar i såväl Inre som Yttre Hertsöfjärden. Bolaget räknar med att detta helt eller delvis kommer att ske inom ramen för egenkontrollen men samtidigt samordnas med övriga liknande undersökningar som planeras längs Bottenvikens kust. Vidare förutsätter bolaget att en framtida samordnad kustundersökning kommer att ha en gemensam referenslokal, vilken kommer att bekostas gemensamt av berörda intressenter. Med vilken frekvens och ambitionsnivå som dessa undersökningar kommer att genomföras kan därför inte specificeras i dag. För Inre Hertsöfjärdens del kan det dessutom bli aktuellt att genomföra stegvisa studier där den slutliga omfattningen styrs av de resultat som fortlöpande framkommer. SSAB avser att samråda med såväl vattenmyndigheten och Fiskeriverket som övriga berörda i denna fråga.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har tillstyrkt ansökan under vissa förutsättningar, vilka kommenteras nedan.

Stoft

Naturvårdsverket har yrkat följande villkor.

"För stoftreningsanläggningar får - där inte annat föreskrivs i beslutet - från 1 januari 2012 stofthalten i utgående gas inte överskrida 5 mg/m3 (norm torr gas). Före detta datum får stofthalten inte överstiga 10 mg/m3 (norm torr gas).

Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtagas för att förhindra att ett överskridande upprepas och när åtgärderna senast ska vara genomförda."

SSAB har i kommentarerna till länsstyrelsens yttrande nedan accepterat ett begränsningsvärde av det slag som Naturvårdsverket yrkat om 5 mg/m3 normal torr gas för stoftfilteranläggningar med en kapacitet större än 60 000 Nm3 per timme uppmätt flöde från och med den 1 januari 2012.

För att innehålla nämnda begränsningsvärde också för mindre stoftfilteranlägg-ningar krävs installation av nya filter vid tre utsläppskällor till en kostnad om totalt 7,5 Mkr. Genom denna åtgärd skulle utsläppet av stoft minska med ca 870 kg/år. Kostnaden per kg reducerat stoft uppgår därmed till ca 8 600 kronor, vilket får betraktas som oskäligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Energi

Naturvårdsverket har föreslagit följande prövotidsförordnande.

"Bolaget ska utreda möjligheterna till energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärmen från verksamheten. Utredningen ska omfatta återvinning och möjlig omvandling av spillvärmen till nyttiga energiformer med avsättning internt eller externt.

Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnader för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motivering till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Utredningen ska inges till Miljödomstolen senast 31 oktober 2011."

Naturvårdsverkets förslag utgör en utvidgning av det prövotidsförordnande som SSAB föreslagit. SSAB kan acceptera denna utvidgning. Med hänsyn till omfatt-ningen av utredningsuppdraget bör dock redovisning ske vid en senare tidpunkt än vad Naturvårdsverket föreslagit, senast två år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft, vilket är den tidpunkt som länsstyrelsen föreslagit och bolaget accepterat (se kommentarerna till länsstyrelsens yttrande nedan).

Emissioner från ett utbyggt koksverk

Naturvårdsverket har begärt att bolaget senast den 31 december 2010 ska komplettera ansökan med ett underlag avseende emissioner från ett utbyggt koksverk (alternativ 2), inklusive en redogörelse för val av teknik för kokssläckning och möjliga åtgärder för reducering av emissionerna.

Alternativ 2 innebär att koksbatteriet kommer att kompletteras med ytterligare ca 31 ugnar samt ett nytt släcktorn. Från ugnarna kommer det att ske utsläpp till luft av svaveldioxid, svavelväte, kväveoxider och stoft. Från släcktornet sker utsläpp av stoft. Dessutom sker från både ugnarna och släcktornet utsläpp av PAH.

Utsläppen av svaveldioxid och svavelväte påverkas inte i någon betydande utsträckning av ugnarnas utformning. I underlaget avseende emissioner från koksverket i alternativ 2 har SSAB därför utgått från att de nya ugnarna ger upphov till ungefär samma utsläpp som de befintliga. SSAB ser inte några möjligheter att med skäliga åtgärder minska nämnda utsläpp. Något behov av komplettering i denna del bedöms därför inte föreligga.

Utsläppen av såväl PAH som kväveoxider bedöms kunna bli lägre med nya ugnar. Underlaget avseende emissioner från alternativ 2 behöver således kompletteras i dessa delar. Kompletteringen kommer dock inte kunna redovisas till miljödomstolen redan den 31 december 2010 som Naturvårdsverket föreslagit, utan en längre tid krävs. SSAB föreslår att prövotiden redovisas till miljödomstolen senast ett år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft.

En redogörelse för val av teknik för kokssläckning, slutligen, återfinns i en bifogad bilaga. Nämnda redogörelse kan sammanfattas enligt följande.

Utöver traditionell våtsläckning, den teknik som används i det befintliga släcktornet och som kommer att användas i det nya släcktornet, finns två alternativ; Coke Stabilisation Quenching (CSQ) och torrsläckning (CDQ). Båda dessa tekniker innebär mycket höga merkostnader i förhållande till traditionell våtsläckning. Merkostnaderna avseende investeringar uppskattas till ca 250 Mkr för CSQ och ca 1 000-1 900 Mkr för CDQ. Därtill kommer en årlig merkostnad för underhåll och drift om ca 7-13 Mkr för CSQ och ca 66 Mkr för CDQ. Nämnda merkostnader ska vägas mot den utsläppsminskning som respektive teknik skulle innebära i förhållande till traditionell våtsläckning; ca 11 ton för CSQ och ca 24,2 ton för CDQ. Slutsatsen är att såväl CSQ som CDQ innebär merkostnader som är att betrakta som oskäliga enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Spaltugn

Naturvårdsverket har begärt att SSAB ska installera ytterligare en spaltugn och att nämnda ugn ska tas i drift senast den 31 december 2011.

SSAB accepterar att installera ytterligare en spaltugn. Med hänsyn till den tid som krävs för upphandling, projektering och anläggande bedöms den nya spaltugnen inte kunna vara i drift till nästa revision som infaller under 2011. Dock kan den vara i drift till revisionen 2013.

När koksverket byggs ut enligt alternativ 2 kommer den installerade spaltugnen att förses med en så kallad clausdel som gör det möjligt att hantera det ökade gasflödet i spaltugnen.

Utsläpp till vatten från koksverket

Naturvårdsverket har begärt att SSAB ska utreda och identifiera vilka ämnen i av-loppsvattnet från koksverkets biologiska reningsanläggning som ger biologiska effekter i olika system samt utreda möjliga åtgärder för att minska innehållet av dessa ämnen i avloppsvattnet.

Den kemiska och biologiska karaktäriseringen av avloppsvatten från koksverkets biologiska reningsanläggning som genomfördes av IVL 2009 och som redovisades i SSAB:s kompletteringsinlaga den 15 juni 2009 visar

att analyserade kemiska variabler genomgående förekommer i låga halter,

att halten av PAH genomgående var lägre än detektionsgränsen,

att avloppsvattnets toxicitet var låg för bakterier och kräftdjur,

att effekter erhölls hos embryon och yngel av fisk för de känsligaste variablerna (överlevnad och deformation) vid en spädning på 6,7 gånger eller mindre,

att dessa effekter reducerades då avloppsvattnet stabiliserades genom nedbrytning under 28 dygn, vilket innebar att effekter på känsliga stadier uppträdde vid en spädning på 3,4 gånger eller lägre samt

att den höga salthalten i avloppsvattnet svarade för ca hälften av den registrerade toxiciteten.

Eftersom toxiciteten inte upphörde helt under det genomförda ned-brytningsförsöket gjordes den tolkningen att den kvarvarande toxiciteten orsakades, förutom av salter, även av ämnen med persistent karaktär.

Naturvårdsverket vill nu att SSAB utreder dels vilka ämnen som har persistent ka-raktär, dels om förekomsten av dessa ämnen kan reduceras.

SSAB har genom en rad liknande åtaganden visat att bolaget inte har något generellt emot att utreda frågeställningar som kan leda till en minskad miljöpåverkan av verksamheten. Dock anser bolaget att en fortsatt utredning i det nu aktuella fallet inte är motiverad av främst två skäl.

- Samtliga tänkbara kemiska ämnen av persistent karaktär som enligt bolagets kunskap kan tänkas uppträda i avloppsvattnet från den biologiska reningsanläggningen har redan analyserats och befunnits förekomma i förhållandevis låga halter. I det vatten som användes för den biologiska karaktäriseringen understeg samtliga analyserade PAH-föreningar (16 st.) den aktuella analysmetodens detektionsgräns, 0,1 µg/l. I utsläppet från den biologiska reningsanläggningen liksom i KV-dikets utflöde till Inre Hertsöfjärden har under senare år detektionsgränsen 0,01 µg/1 uppnåtts vid de analyser som fortlöpande gjorts varje vecka eller månad. Vidare har exempelvis dioxin analyserats i detta vatten och konstaterats förekomma i halter under detektionsgränsen. Att fortsätta utreda förekomsten av dessa ämnen som således förekommer i så låga halter att de ofta inte är mätbara, är enligt bolagets uppfattning inte meningsfullt.

- Enligt resultaten från den biologiska karaktäriseringen upphör toxiciteten hos avloppsvattnet från den biologiska reningsanläggningen efter en utspädning på 3,4 gånger eller mer. Eftersom ca hälften av toxiciteten kan hänföras till salter, är det rimligt att anta att toxiciteten hos de möjligt toxiska, persistenta ämnena upphör redan vid en mindre utspädning. Avloppsvattnets flöde från den biolo-giska reningsanläggningen uppgår i genomsnitt till ca 30 m3 per timme med ett maxflöde om 35 m3 per timme. Innan detta flöde når Inre Hertsöfjärden blandas vattnet med ett kylvatten som har ett flöde om antingen 1 400 m3 eller 2 800 m3 per timme. Avloppsvattnet från den biologiska reningsanläggningen späds således minst 40 gånger innan den når Inre Hertsöfjärden och ytterligare många gånger innan det når Yttre Hertsöfjärden. Av karaktäriseringsresultaten att döma bör därmed en betryggande säkerhetsmarginal vara uppnådd innan vattnet når recipienten, och därmed bör risken vara eliminerad för att de effekter som noterats i laboratorieförsöken även ska uppkomma i recipienten. Det är således tveksamt om det finns konkreta motiv för att gå vidare med ytterligare utredningar i denna fråga, även om det skulle visa sig möjligt av analystekniska skäl. Att ett relativt outspätt delflöde inom ett så komplicerat system som SSAB:s anläggningar utgör uppvisar en viss grad av toxicitet torde varken vara ovanligt eller i sig utgöra skäl till mer vitt omfattande utredningar.

Utsläpp till luft från masugnen

Naturvårdsverket har begärt att SSAB ska installera rening för svaveldioxid och stoft i slaggskorstenen senast den 31 december 2011 samt att bolaget senast den 31 december 2012 ska inkomma med förslag till villkor avseende utsläpp av svaveldioxid och stoft.

SSAB accepterar att installera utrustning för avskiljning av stoft i slaggskorstenen senast tre år efter det att miljödomstolens dom med tillstånd enligt ansökan vunnit laga kraft. Den tid som Naturvårdsverket angett är alltför kort med hänsyn till den tid som krävs för upphandling, projektering och anläggande.

Den installerade anläggningen bör kunna omfattas av de villkor som SSAB före-slagit för större stoftfilteranläggningar, vilket innebär att den ska innehålla ett begränsningsvärde om 5 mg per Nm3. Vidare kommer utsläppet av stoft från den planerade anläggningen att omfattas av det kommande villkoret för utsläpp av stoft från samtliga bolagets anläggningar. Något särskilt villkor av det slag som Naturvårdsverket begärt är således inte nödvändigt och därmed bör inte heller den av Naturvårdsverket föreslagna prövotiden komma i fråga.

För rening av svaveldioxid bedöms två möjliga tekniker föreligga; torr/halvtorr och våt rening. Torr/halvtorr rening, som bedöms vara den mest kostnadseffektiva metoden, har en investeringskostnad om ca 86 Mkr och en årlig kostnad för drift m.m. om ca 3,0 Mkr, vilket tillsammans motsvarar ca 181 kronor per kg avskiljt svavel vid nuvarande produktion och ca 147 kronor per kg avskiljt svavel vid sökt produktion, i båda fallen räknat med en kalkylränta om 6 %. I dessa beräkningar förutsätts att det avfall som reningen genererar kan klassificeras som icke farligt. Skulle det klassificeras som farligt avfall blir kostnaderna avsevärt högre.

Ovan angivna kostnader är betydligt högre än vad som brukar anses skäligt för att reducera utsläpp av svaveldioxid. Trots detta har SSAB i ansökan åtagit sig att inte öka de totala utsläppen av svaveldioxid från bolagets anläggningar jämfört med nuvarande utsläpp, vilka bedöms uppgå till ca 850 ton per år, vilket vid sökt produktion bedöms förutsätta installation av svavelrening i slaggskorstenen eller annan åtgärd av motsvarande effekt. Bolaget är dock inte berett att vidta nämnda åtgärder vid lägre produktion eller vid totala utsläpp understigande 850 ton per år.

Åtagandet att begränsa de totala utsläppen av svaveldioxid till 850 ton per år bör regleras i ett särskilt villkor. SSAB har därför kompletterat villkoret för totala utsläpp av svavel med ett begränsningsvärde på denna nivå (se bilaga 5 till denna inlaga).

Galtgjutning

Naturvårdsverket har framhållit att galtgjutning ska begränsas till maximalt 50 000 ton per år. I skälen till sitt ställningstagande har Naturvårdsverket hänvisat till att galtgjutningen bör kunna begränsas genom att bygga bort flaskhalsar i stålverket och öka tillgängligheten i densamma samt att det bör finnas möjlighet att investera i en granuleringsanläggning, vilket enligt Naturvårdsverket utgör en etablerad teknik som finns bland annat på SSAB:s anläggning i Oxelösund.

SSAB har utrett möjligheterna att bygga bort flaskhalsar och att öka tillgängligheten i stålverket, och denna utredning har lett fram till ett antal åtgärder, vilka redovisats i bolagets kompletteringsinlaga den 21 april 2009. Samtliga dessa åtgärder är nu vidtagna, utom ökningen av kapaciteten på primärutsuget och åtgärden avseende skänkugnarna. De vidtagna åtgärderna har gett positivt resultat, dock inte i sådan utsträckning att galtgjutningen skulle kunna begränsas till den av Naturvårdsverket föreslagna nivån. Inte heller återstående åtgärder kommer att kunna ge den effekten.

För att kunna innehålla den av Naturvårdsverket föreslagna begränsningen krävs därmed ett annat körsätt av masugnen med stopp och start av densamma. Erfarenhetsmässigt är driftstabilitet en förutsättning för att kunna optimera en process. Ett körsätt med start och stopp innebär ett antal nackdelar och risker, vilka kan sammanfattas enligt följande.

- Oplanerade stopp medför risk för att flytande järn och slagg kommer i kontakt med formorna då blästertrycket upphör. Detta kan medföra en genomskärning, vilket i sin tur kan leda till alltifrån ett vattenläckage in i ugnen med processtörningar som följd till större anläggningsskador.

- Längre oplanerade stopp gör att ugnen blir svårare att starta upp.

- Om driftstabiliteten inte kan säkerställas måste koksmängden läggas på en högre nivå för att minska riskerna vid oplanerade stopp. Detta medför ökade koldioxidutsläpp.

- Gasmängden som går till Lulekraft AB påverkas av ett körsätt med start och stopp. När produktionstakten dras ned inför ett stopp och masugnen stannats så levereras ingen gas till Lulekraft AB vilket gör att Lulekraft AB måste elda med olja. En sådan situation är till nackdel från såväl energihushållningssynpunkt som miljösynpunkt.

- När masugnen stannar måste toppgasventilerna öppnas för att släppa ut gasen ur ugnen. Detta kan medföra stoftutsläpp som riskerar att påverka ett större spridningsområde i och med att toppventilerna är placerade på ca 90 meters höjd jämfört med stoftspridningen vid galtgjutning.

- Körsättet med start och stopp innebär även en ökad risk för ingen eller ofullständig förbränning i facklan, vilket innebär att risken för det i säkerhetsrapporten beskrivna scenariot "Utsläpp av masugnsgas från släckt fackla" ökar.

Alternativet att installera en granuleringsanläggning har utretts under en prövotid föreskriven i miljödomstolens deldom den 20 augusti 2004 i mål M 532-99 och är redovisad i en inlaga till miljödomstolen den 7 november 2006 i mål M 4467-04. En kopia av denna redovisning bifogas (Bilaga 2). I bilaga 2 beräknades kostnaden för en granuleringsanläggning uppgå till 1 044 kronor per kg reducerat stoft, vilket bedömdes som oskäligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, särskilt med hänsyn till att utsläppet av stoft från galtgjutningen kan antas ha sin spridning i huvudsak inom industriområdet, eftersom utsläppet sker på marknivå och då stoftet är förhållandevis tungt. Kostnaden för en granuleringsanläggning kan antas vara betydligt större idag.

Vad beträffar Naturvårdsverkets hänvisning till SSAB:s anläggningar i Oxelösund vill SSAB framhålla följande skillnader mellan dessa anläggningar och anläggningarna i Luleå.

Råjärnsgranuleringsanläggningar finns vid några få integrerade stålverk i världen, varav ett av dessa är stålverket i Oxelösund. Infrastrukturen i Oxelösund skiljer sig från den i Luleå då stålverket i Oxelösund har endast en LD-konverter, medan Luleå har två LD-konvertrar.

Sommartid genomförs större underhållsarbeten på stålverket i Oxelösund, under ca 16 dagar, vilket medför stopp på masugnarna under den perioden. Genom att ha en råjärnsgranuleringsanläggning kan driften vid masugnarna fortgå vilket är det optimala för masugnarnas driftsäkerhet. I Luleås fall förekommer inget sommarstopp eftersom det finns två konvertrar och underhållet därför kan utföras växelvis under året.

Av den anledningen och eftersom utrymmet för galtning vid anlägg¬ningarna i Oxelösund är begränsat, är granulering av råjärn en rimlig åtgärd vid dessa anläggningar, vilket inte är fallet vid anläggningarna i Luleå.

Till sist bör framhållas att det finns ett starkt incitament för SSAB att så långt som möjligt begränsa galtgjutningen eftersom bolaget tjänar mer på att vidareförädla råjärnet till stål än att galtgjuta detsamma. Det råder alltså inte något motsatsförhållande mellan ekonomi och miljö i det avseendet.

Mot ovanstående bakgrund bestrider SSAB den av Naturvårdsverket begärda begränsningen.

Utsläpp till luft från stålverket

Naturvårdsverket har begärt att SSAB under en prövotid ska utreda de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att minska utsläppen av stoft från stålverket uttryckt i kg per ton produkt och att utredningen ska redovisas för miljödomstolen senast den 31 december 2011.

SSAB accepterar föreslagen prövotid, dock med redovisning senast två år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft, med hänsyn till att anläggningen är förhållandevis stor och komplex.

Deponi

Naturvårdsverket har begärt ytterligare underlag för en bedömning av tillåtligheten av sökta deponier.

Ett ytterligare underlag avseende deponierna kommer att ges in till miljödomstolen senast den 28 februari 2010.

Vidare har Naturvårdsverket yrkat att LD-sekundär stoft inte ska få tas emot på deponin i avvaktan på att bolaget kan styrka att avfallet inte är klassificerat som ett farligt avfall. Som grund för detta ställningstagande har Naturvårdsverkets gjort gällande att SSAB inte skulle ha redovisat ytterligare information om klassning av LD-sekundär stoftet. Av den anledningen och eftersom utförd karakterisering visar att stoftet ifråga lakar ut zink i halter som överskrider gränsvärdet som gäller för deponier för farligt avfall bör stoftet, enligt Naturvårdsverket, inte tas emot på deponin.

Kommentarer till Naturvårdsverkets ställningstagande lämnas i bilaga 1 till denna inlaga. Följande slutsatser av dessa kommentarer kan dras.

SSAB har genomfört en förhållandevis ingående klassificering av LD-sekundär stoft där såväl stoftet som lakvattnet från stoftet klassificerats (Bilaga A:4 och A:5). Vidare har bolaget redovisat utförlig information avseende den utförda klassificeringen i form av en genomgång och motiveringar av den valda klassificeringsmetodiken (bolagets kompletteringsinlaga den 15 juni 2009). Denna information visar att den utförda klassificeringen är korrekt och att LD-sekundär stoftet således är att betrakta som icke farligt avfall, även med beaktande av de zinkhalter som konstaterats i utförda laktester. Stoftet ifråga bör därmed kunna deponeras på bolagets deponi för icke farligt avfall, så som också skett under lång tid.

Dessutom bör beaktas att det LD-sekundär stoft som klassificerats och karakteriserats enligt ovan inte längre uppkommer vid SSAB:s anläggningar. Som framgår av kommentarerna i bilaga 1 har LD-sekundär stoftet förändrats, och en ny klassificering kommer därför att utföras. I avvaktan på resultatet av denna klassificering sker inte någon deponering av det nya stoftet utan detta mellanlagras.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har i ett antal punkter föreslagit nya villkor samt ändringar och tillägg av de av bolaget föreslagna villkoren. Dessa punkter kommenteras nedan.

Punkt 2 (Stoftreningsanläggningar)

SSAB accepterar det av länsstyrelsen föreslagna villkoret.

Punkt 3 (Utsläpp till luft av stoft)

SSAB accepterar att avgörandet av frågan om villkor för utsläpp till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor skjuts upp under en prövotid och att villkor 5 får utgöra provisorisk föreskrift.

Punkt 4 (Utsläpp till luft av kväveoxider)

SSAB accepterar den av länsstyrelsen föreslagna prövotiden. Som angivits ovan i kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande bör dock prövotiden redovisas för miljödomstolen ett år efter det att miljödomstolens dom har vunnit laga kraft.

Vidare accepterar bolaget att villkor 6 och 14 ska gälla som pro¬visoriska föreskrifter.

Punkt 5 (Utsläpp till vatten från Laxvikenbassängernas utlopp av ammoniak-kväve)

SSAB föreslår att miljödomstolen ska skjuta upp avgörandet av frågan om villkor för utsläpp av ammoniakkväve under en prövotid samt åtar sig att under prövotiden utreda storleken på detta utsläpp. Vidare åtar sig bolaget att redovisa resultatet av prövotiden senast två år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft. Slutligen föreslår bolaget att villkor 8 ska gälla som provisorisk föreskrift.

Punkt 6 (Buller)

De av länsstyrelsen föreslagna ändringarna accepteras.

Punkt 7 (Utsläpp av ammoniumkväve frän bioreningen)

Länsstyrelsen har yrkat att miljödomstolen under en prövotid ska skjuta upp frågan om villkor för utsläpp till vatten av kväve och ammoniakkväve från, koksverket samt att bolaget under prövotiden ska utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska dessa utsläpp. Som SSAB uppfattat detta yrkande anser länsstyrelsen det motiverat att vidta reningsåtgärder i den biologiska reningsanläggningen vid koksverket genom att exempelvis införa ett denitrifikationssteg vid den planerade produktionsökningen.

Genom att införa ett denitrifikationssteg skulle kväveutsläppen från bioreningen kunna reduceras med i storleksordningen 40-70 % beroende på hur man lyckas med reningsstegets funktion. Det visar erfarenheter från kommunala reningsverk där motsvarande kväverening införts. En genomsnittlig reningsgrad på 55 % har därför antagits i den redovisning som lämnas nedan avseende effekter av nämnda åtgärd.

- Kväveintag via kylvatten som mynnar i KV-diket: ca 3,5 ton/år

- Nuvarande kväveutsläpp från bioreningen: ca 35 ton/år (total-N)

- Nuvarande totalt kväveutsläpp till Inre Hertsöfjärden: ca 64 ton/år

- Förväntade kväveutsläpp till Inre Hertsöfjärden utan kväverening i alternativ 1 och alternativ 2: ca 92 respektive 67 ton/år

- Kväveutsläpp från bioreningen till KV-diket i alternativ 1 efter införd kväverening: ca 16 ton/år

- Totalt kväveutsläpp till Inre Hertsöfjärden i alternativ 1 efter införd kväve-rening: ca 73 ton/år

- Kväveutsläpp från bioreningen till KV-diket i alternativ 2 efter införd kväve-rening: ca 18 ton/år

- Totalt kväveutsläpp till Inre Hertsöfjärden i alternativ 2 efter införd kväve-rening: ca 47 ton/år

Ett kompletterande denitrifikationssteg i bioreningen skulle såle¬des vid en produktionsökning enligt alternativ 1 eller alternativ 2 leda till att den totala kvävetillförseln till Inre Hertsöfjärden reduceras med ca 20 ton per år. I relativa tal innebär detta en reduktion på ca 20 % i alternativ 1 respektive 30 % i alternativ 2.

Motivet för att begära en utredning avseende möjligheterna att minska utsläppet av kväve från bioreningen måste rimligen bygga på att det finns ett reellt behov att införa en sådan minskning sett till miljöförhållandena i recipienten och/eller till andra motsvarande krav i samhället. Potentiella miljökonsekvenser som detta kväve kan leda till är en ökad algproduktion i recipienten och/eller en ökad risk för bildande av toxiskt ammoniak vid höga pH-värden.

Det är således ett kväveutsläpp om 35-40 ton per år som frågan gäller, som vid en kväverening skulle reduceras med ca 20 ton i genomsnitt. Vad beträffar risken för ökad algproduktion i recipienten finns anledning att hänvisa till avsnitt 13.4 i miljökonsekvensbeskrivningen (Bilaga D till ansökan). Här konstateras att kväve generellt sett inte är styrande för algproduktionen i Bottenviken, varför någon negativ effekt ur denna aspekt inte behöver befaras vid en utsläppsökning. Att kväve inte är styrande för algproduktionen i Bottenviken har även legat till grund för ett beslut av EG-domstolens den 1 oktober 2009, som innebär att kommunala reningsverk i Norrland inte behöver införa kväverening utifrån direktivets krav.

SSAB menar att EG-domstolens beslut rimligen bör vara styrande även för krav på koksverkets biorening, särskilt i perspektivet av att Luleå kommuns närliggande reningsverk (Uddebo), som saknar kväverening, har ett årligt utsläpp av kväve på ca 270 ton samt att kvävetillförseln med Luleälvens vatten uppgår till ca 2 800 ton/år. I detta perspektiv ter sig således en möjlig kväverening på i storleksordningen 20 ton/år som relativt marginell.

Den andra aspekten, att ett ökat kväveutsläpp även innebär en ökad risk för bildande av toxiskt ammoniak, är mer relevant i sammanhanget. Här finns dock anledning att hänvisa till rådande utsläppsförhållanden som visar att ammonium (som kan övergå till ammoniak vid högt pH) framförallt förekommer i avloppsvatten från Laxvikenbassängernas utlopp (ca 17 ton/år), medan andelen ammonium i KV-diket ligger på ca 5 % (ca 2 ton/år). Kväverening i bioreningen (som har sitt utsläpp till KV-diket) skulle således endast eliminera en mindre del (ca 10 %) av det totala ammoniumutsläppet till Inre Hertsöfjärden enligt dagens utsläppssituation.

Vidare finns det anledning att hänvisa till faktarutan om ammoniak på sid. 124 i miljökonsekvensbeskrivningen. Här illustreras den avgörande betydelse som vattnets pH har för bildandet av ammoniak av ammonium. Förekomsten av ammonium har naturligtvis en grundläggande betydelse i sammanhanget (utan ammonium kan inget ammoniak bildas), men pH har betydligt större betydelse för ammoniakkoncentrationen än ammoniumhalten. Åtgärder som leder till endast en måttlig sänkning av vattnets pH kommer därför att få minst lika stor, eller större, betydelse för vattnets ammoniakhalt än en 10-procentig minskning av ammoniumhalten.

Eftersom SSAB således inte ser något påtagligt behov att införa särskild kväve-rening i bioreningen, motsätter sig bolaget länsstyrelsens yrkande om en utredning av möjliga utsläppsbegränsande åtgärder med avseende på kväve och ammoniakkväve i koksverket.

För att i möjligaste mån förhindra en ökad förekomst av ammoniak i Inre Hertsö-fjärden till följd av den sökta produktionsökningen ställer sig SSAB istället positiva till att under en prövotid utreda möjligheterna att sänka pH i de utsläpp som håller högt pH, det vill säga avloppsvattnet från Laxvikenbassängernas utlopp. Bolaget har accepterat en sådan utredning under punkt 5 ovan. I praktiken kommer denna utredning att primärt inriktas mot att sänka pH i nämnda avloppsvatten, vilket har störst betydelse för uppkomsten av toxisk ammoniak. Något behov av en motsvarande utredning för avloppsvattnet i KV-diket finns inte eftersom dess pH under senare år mestadels varit neutralt kring pH 7. Som framgår av redogörelsen ovan har dessutom andelen ammonium av kvävefraktionen varit förhållandevis låg i KV-diket. Under sådana förhållanden föreligger endast en i sammanhanget liten eller obetydlig del av kvävet som ammoniak.

Mot ovanstående bakgrund framstår det inte som motiverat eller rimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att minska utsläppet av ammoniumkväve från den biologiska reningsanläggningen ytterligare. Något behov av prövotid föreligger därmed inte, vilket innebär att vad SSAB föreslagit bör kunna gälla som slutliga villkor. Bolaget har justerat villkor 17 så att det avser ammoniakkväve och inte ammoniumkväve och pH. Vidare har begränsningsvärdet för ammoniakkväve föreslagits gälla som dygnsmedelvärde, eftersom ett timmedelvärde framstår som onödigt strängt. Någon motsvarande justering för villkor 15 bedöms inte vara nödvändig, eftersom detta villkor inte avser utsläpp till recipient utan avledning av vatten inom anläggningen (till KV-diket).

Punkt 8 (PAH)

Som framgår av kommentarerna ovan till Naturvårdsverkets yrkande om prövotid för utsläpp till vatten från koksverkets biologiska reningsanläggning anser SSAB att ett villkor för PAH inte är miljömässigt motiverat. PAH är dessutom inte en parameter som kan användas för att styra reningsfunktionen i den biologiska reningen. Det är däremot fenolindex som redan i dag används som styrparameter och för vilken SSAB har föreslagit ett villkor. Bolaget motsätter sig därför det föreslagna villkoret.

Punkt 9 (Ytterligare en spaltugn)

Som framgår av kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande ovan har SSAB accepterat att installera ytterligare en spaltugn som ska utnyttjas under revisionen 2013.

Punkt 10 (Utsläpp till vatten av kväve och ammoniakkväve från den biologiska reningsanläggningen vid koksverket)

Se ovan under punkt 7.

Punkt 11 (Galtgjutning)

Se kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande ovan.

Punkt 12 (Utsläpp till luft av svaveldioxid från masugnens slaggskorsten)

Se kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande ovan.

Punkt 13 (Utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten)

Som framgår av kommentarerna under punkt 3 ovan har SSAB accepterat prövotid för utsläpp av stoft från råstålsenheten, dock med något längre varaktighet än vad länsstyrelsen föreslagit.

SSAB accepterar att villkor 20, 21 ska gälla som provisoriska föreskrifter.

Punkt 14 (Ekonomisk säkerhet avseende föroreningar)

Länsstyrelsen har föreslagit en ekonomisk säkerhet avseende föroreningar enligt 16 kap. 3 § miljöbalken. Enligt förarbetena till denna bestämmelse (prop. 1997/98:45 del II sid. 205) ska en säkerhet enligt bestämmelsen föreskrivas främst då den aktuella verksamheten kan förutses bli avslutad inom viss tid och efterbehandling kan behövas. Vidare konstaterar B.B. m.fl. i kommentarer till miljöbalken att en säkerhet bör krävas om det kan befaras att en efterbehandling av verksamheten blir så kostsam att verksamhetsutövaren kan få svårigheter att klara av den (16:9).

Verksamheten vid SSAB:s anläggningar i Luleå har bedrivits under lång tid, och det finns inte skäl att anta annat än att den kommer att bedrivas under lång tid framöver. Verksamheten är därmed inte av det slag som enligt förarbetena till miljöbalken bör omfattas av 16 kap. 3 § miljöbalken.

SSAB har i samråd med tillsynsmyndigheten utfört inventeringar och undersök-ningar av industriområdet och har därigenom en god uppfattning om vilka föroreningar som finns inom detta. Vidare har bolaget upprättat en plan om successiv efterbehandling av föroreningarna. Som framgår av kommentarerna under punkt 21 och 22 nedan accepterar bolaget ett villkor om att vidmakthålla och vid behov uppdatera nämnda plan samt en delegering till länsstyrelsen att föreskriva villkor avseende successiv efterbehandling. Någon risk för att SSAB inte kommer att klara av att efterbehandla föroreningarna inom industriområdet bedöms därför inte föreligga, i vart fall inte i den omfattningen att en säkerhet enligt 16 kap. 3 § skulle vara motiverad.

Mot ovanstående bakgrund motsätter sig SSAB länsstyrelsens förslag.

Punkt 15 (Ekonomisk säkerhet avseende deponering)

Länsstyrelsen har accepterat SSAB:s förslag med det tillägget att det föreslagna beloppet ska indexregleras.

SSAB förutsätter att de medel som ställs till länsstyrelsens förfogande för att uppfylla det föreslagna villkoret görs räntebärande. Något behov av indexreglering kan därmed inte föreligga.

Punkt 16 (Energi)

Länsstyrelsen har föreslagit ett prövotidsförordnande som är utformat på i huvudsak samma sätt som Naturvårdsverkets förslag i denna del. Som framgår av kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande accepterar SSAB Naturvårdsverkets förslag, dock med den ändringen att prövotiden ska redovisas senast två år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft, vilket även är den tid som länsstyrelsen föreslagit.

Punkt 17 (Deponier)

Se kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande ovan.

Punkt 18 (Säkerhet och risker)

SSAB accepterar att till miljödomstolen redovisa det material som länsstyrelsen föreslagit. Redovisning kommer att ske senast den 30 juni 2010.

Punkt 19 (Intern beredskapsstyrka)

Se kommentarerna till MSB:s yttrande ovan.

Punkt 20 (Hyttsten)

Länsstyrelsen har yrkat att SSAB under en prövotid ska utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att genom olika åtgärder uppnå bästa möjliga miljöegenskaper hos hyttsten samt konsekvenserna av hantering och lagring av desamma. Som grund för sitt yrkande har länsstyrelsen i huvudsak framhållit att det finns behov att utreda om lakningen av oönskade ämnen kan minimeras genom styrning av utgjutning, stelning och svalning och om hyttstenens miljömässiga egenskaper kan förbättras genom andra åtgärder (tillsatsmedel, handhavande). Vidare har länsstyrelsen gjort gällande att hyttstenens miljömässiga egenskaper skulle variera från parti till parti. Slutligen har länsstyrelsen framfört farhågor beträffande lagringen av hyttsten vid utökad produktion med hänsyn till att hyttstenen vid kon-takt med vatten med liten omsättning kan leda till höga pH-värden. Länsstyrelsen har därvid pekat på kraftigt förhöjda pH-värden i bassäng 3 i Laxvikensystemet.

En kompletterande redogörelse för tillverkningen av hyttsten bifogas (yttrande-bilaga 3). Av denna redogörelse kan följande slutsatser dras.

Möjligheterna att påverka hyttstenens miljömässiga egenskaper genom åtgärder i masugnsprocessen är mycket begränsade. Åtgärder i masugnen skulle ge negativa effekter som starkt överväger nyttan av åtgärderna.

Genom åtgärder i gjutningen kan en mer kompakt hyttsten erhållas. SSAB har utfört försök med sådana åtgärder. Resultatet av dessa försök visar dock inte på någon signifikant förbättring av de miljömässiga egenskaperna (lakningsegenskaperna).

Inte heller bedöms de miljömässiga egenskaperna kunna förbättras genom andra åtgärder av det slag som länsstyrelsen hänvisat till. Det finns idag inte någon masugn i världen där tillsats sker av medel i masugnsslaggen på det sätt som länsstyrelsen efterfrågar. SSAB ser inte hur detta praktiskt skulle gå till och framförallt varför det skulle vara motiverat.

Potentialen för ytterligare förbättringsåtgärder avseende hyttstenens miljömässiga egenskaper är därmed begränsad. Dessutom ifrågasätter SSAB behovet av sådana åtgärder med hänsyn till att hyttstenen uppfyller tillämpliga produktkrav. Som framgår av bilaga 3 har bolaget en förhållandevis omfattande kvalitetssäkring av både den slutliga produkten och råvaran, masugnsslaggen. Bolaget kan inte hålla med om att hyttstens miljömässiga egenskaper skulle variera från parti till parti. Tvärtom visar resultatet av den kontroll som utförts att hyttstenen håller en jämn och god kvalitet.

Det är riktigt som länsstyrelsen angivit att hyttsten i kontakt med vatten med låg omsättning kan ge upphov till höga pH-värden. Huruvida de kraftigt förhöjda pH-värdena i bassäng 3 i Laxvikensystemet kan härledas till hanteringen av hyttsten är mer osäkert men kommer att utredas inom ramen för den prövotid som SSAB föreslagit för utsläpp av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp.

Mot ovanstående bakgrund bestrider SSAB länsstyrelsens yrkande om prövotid.

Punkt 21 (Övrigt)

En redogörelse för SSAB:s motiv till att inte föreslå villkor som motsvarar samtliga av de nu gällande villkor återfinns i ansökan på sid. 24 f. En mer detaljerad redogörelse för bolagets motiv bifogas (yttrandebilaga 4).

Punkt 22 (Gällande delegeringar)

Som länsstyrelsen riktigt påpekat har bolaget inte föreslagit delegeringar motsvarande de nu gällande D3, D5, D6 och D8.

Genom D3 har tillsynsmyndigheten fått delegering att föreskriva villkor avseende installation av kontinuerlig övervakningsutrustning enligt villkor 8. I villkor 8 har SSAB ålagts att installera sådan utrustning avseende de större utsläppskällorna för stoft.

Utrustning för kontinuerlig övervakning har installerats för samtliga större utsläppskällor. SSAB har föreslagit ett villkor, enligt vilket samtliga större stoftfilteranläggningar ska övervakas med kontinuerliga mätare. Något behov av en delegering motsvarande D3 kan därmed inte föreligga.

Vad beträffar D5 har samtliga i villkor 17 angivna områden anslutits till den biologiska reningsanläggningen, vilket framgår av den tekniska beskrivningen (bilaga A till ansökan). SSAB har därför inte föreslagit något villkor motsvarande villkor 17. Inte heller behöver någon delegering motsvarande D5 föreskrivas.

D6 avser åtgärder för minskning av störningar vid släckning av koks med processvatten. Släckning av koks med processvatten har i villkor 21 föreskrivits som åtgärd för att innehålla begränsningsvärden föreskrivna i villkor 20. SSAB har nu föreslagit att miljödomstolen ska delegera åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att överskridanden av begränsningsvärden inte ska upprepas (D2 i det nedan som bilaga 5 bifogade villkorsförslaget). Denne delegering torde innefatta släckning av koks med processvatten (om denna åtgärd skulle anses lämplig) och även åtgärder för att begränsa biverkningar av sådan släckning. Något behov av en delegering motsvarande den nu gällande D6 bör därmed inte föreligga.

SSAB har föreslagit en delegering motsvarande D8 (D3 i det nedan som yttrandebilaga 5 bifogade villkorsförslaget). Bolaget har även föreslagit ett villkor motsvarande villkor 17 (villkor 7 i bilaga 5).

Frågor från länsstyrelsen

Länsstyrelsen har ställt ett flertal frågor, vilka besvaras i en bilaga 1 till bemötandet.

Övrigt

SSAB vill göra följande rättelse av uppgifter om bortledning av vatten ur Luleälven, lämnade i kompletteringsinlagan den 20 april 2009.

I kompletteringsinlagan den 20 april 2009 anges att SSAB skulle ha tillstånd att bortleda vatten ur Luleälven om 10 000 m3/timme. Detta baserades på en äldre vattendom och det korrekta flödet som SSAB har tillstånd att bortleda från Luleälven är 4,2 m3/s, vilket motsvarar drygt 15 000 m3/timme.

Vidare vill SSAB komplettera uppgifter avseende LD-slamdeponin, lämnade i kompletteringsinlagan den 15 juni 2009 (reviderad bilaga A12 till ansökan).

I den reviderade bilaga A12 nämns angående LD-slamdeponins stabilitet att det utifrån en fördjupad karakterisering av LD-slammets hållfasthetsegenskaper kan innebära att LD-slamdeponin kan höjas och/eller att den föreslagna extra stödvallen inte behövs. Den fördjupade karakteriseringen av hållfastegenskaperna har nu genomförts och visar på att det ur stabilitetssynpunkt är möjligt att bygga deponin till nivån +27,5 m och att den extra stödvallen inte behövs. SSAB har för avsikt att nyttja ytterligare minst två pallhöjder, vilket innebär en sluthöjd på nivån ca +20 m. Om det skulle visa sig praktiskt möjligt att nyttja ytterligare höjd kan detta inte uteslutas, men ses inte som troligt i dagsläget.

Slutligen får SSAB redovisa följande justering av sitt förslag till villkor för utsläpp till luft av stoft från det befintliga släcktornet.

I ansökan har SSAB föreslagit ett riktvärde om 50 mg/Nm3 för utsläpp av stoft från det befintliga släcktornet. De mätningar som utförts under 2009 har resulterat i väsentligt högre stofthalter, trots de utsläppsminskande åtgärder som bolaget vidtagit under senare tid. Genom ett nytt släcktorn, som bolaget åtagit sig att anlägga senast 2014, kommer nivån 25 mg/Nm3 att innehållas. SSAB har svårt att se någon annan rimlig åtgärd som skulle kunna minska utsläppet av stoft i tillräcklig omfattning före denna tidpunkt. Av det skälet har bolaget tagit bort det föreslagna riktvärdet från sitt förslag till villkor (se villkor 11 i yttrandebilaga 5 nedan).

Ett nytt förslag till villkor, delegeringar, prövotidsförordnanden och provisoriska föreskrifter, med ovan redovisade medgivanden inarbetade, bifogas (yttrandebilaga 5).

Vidare bifogas en uppdaterad sammanställning av de åtaganden SSAB lämnat i målet (yttrandebilaga 6).

YTTERLIGARE YTTRANDEN

Naturvårdsverket (2010-03-03, aktbilaga 43)

Naturvårdsverket ställningstagande

Naturvårdsverket anser att bolaget ska uppdatera jämförelsen, med BREF-dokumentet, och jämföra nuvarande och ett planerat utbyggt koksverk med de BAT-rekommendationerna som ges i BREF-dokumentet för Iron and Steel, final draft. (Draft january 2010).

Naturvårdsverket vill även att bolaget bättre beskriver funktionen av den clausdel som avses att installeras på spaltugnen.

När det gäller utsläpp till vatten från koksverket så anser Naturvårdsverket att det finns goda skäl till att SSAB bör utföra ytterligare studier med syfte att identifiera de faktorer som ligger bakom de effekter som observerats i fält.

Naturvårdsverkets principiella synpunkter avseende deponin framgår av yttrandet som är daterat 2009-10-30.

Utveckling av Naturvårdsverket ställningstagande

Koksverket

SSAB har i ansökan jämfört nuvarande koksverk med det BAT-krav som finns re-dovisat i nuvarande BREF-dokumentet och uppger att man klarar dessa krav. Arbetet med revidering och uppdatering av BREF-dokumentet är nu nästan klart och det finns en final draft, daterad januari 2010. För att det ska vara möjligt att göra bedömningen av hur nuvarande anläggningen förhåller sig till kommande BREF-dokument anser Naturvårdsverket att bolaget ska uppdatera jämförelsen, med BREF-dokumentet, och jämföra nuvarande och ett planerat utbyggt koksverk med de BAT-rekommendationerna som ges i BREF-dokumentet för Iron and Steel, final draft. (Draft january 2010). Jämförelsen bör göras punkt för punkt och när BAT-rekommendationerna uppger ett värde så bör bolaget ge motsvarande värde för det nuvarande och de planerade nya ugnarna i Luleå.

Naturvårdsverket vill även att bolaget bättre beskriver funktionen av den clausdel som avses att installeras på spaltugnen.

Naturvårdsverket vill lämna följande kommentar till bolaget uppgift att torrsläckning endast finns på ett koksverk i västra Europa. Det finns 21 torrsläckningsanläggningar (chambers) i drift i Europa och totalt 142 i världen enligt BREF-dokumentet. (Draft january 2010)

Vatten

SSAB avser sannolikt att de kemiska ämnen som ingått i analysprogrammet förekommer i låga halter i det analyserade avloppsvattnet.

I de aktuella fisktesterna klassar SSAB dödlighet och deformation som de känsligaste variablerna. Detta är lika orimligt som anmärkningsvärt. Det torde vara svårt att hävda att letalitet är en känslig toxikologisk variabel då den i så fall skulle följas av andra toxiska effekter vid högre exponeringsnivåer. Då biologiska effekter har konstaterats även i fält vid sannolikt mycket högre utspädningsgrader finns alltså betyd-ligt känsligare variabler bland de presenterade studierna. Av särskilt intresse är den sannolikt dosrelaterade minskningen i gonadsomatiskt index, GSI, som rapporteras från de fyra lokalerna. Denna minskning kan ej förklaras av sämre näringsstatus. Tvärtom tycks de mest belastade lokalerna vara de mest näringsrika varför även könsmognad sker något tidigare vid dessa lokaler. Resultaten från andra studier som blodbild, PAH i galla och EROD induktion är inte lika entydiga men pekar mot att en påverkan finns i området även om dessa inte är så tydligt "dosrelaterade". Det finns därmed minst fyra olika förklaringar till de påvisade toxiska effekterna:

a) Ämnet/ämnena som ger upphov till effekterna ingår ej i analysprogrammet

b) Analysresultaten är felaktiga

c) Effekterna uppstår som en följd av samverkan mellan olika föroreningar eller mellan dessa och naturligt förekommande ämnen.

d) Effekterna beror främst på förekomst av ämnen som inte finns i dagens utsläpp men som tydigare släppts ut i så stor omfattning att de fortfarande ger upphov till effekter.

Bland dessa förklaringar är b minst sannolik.

NV delar uppfattningen att effekterna orsakas av ett eller flera biotillgängliga ämnen med hög persistens. Det rimligaste sättet att bringa klarhet kring dessa effekter är därför att söka efter ämnen med sådana egenskaper vad gäller persistens, biotillgänglighet och reproduktionspåverkan.

SSAB hävdar att man redan utrett samtliga ämnen som kan tänkas uppträda i avloppsvattnet men vidgår samtidigt att då toxiciteten inte totalt elimineras efter nedbrytning torde förklaringen till denna "restoxicitet" vara att söka bland ämnen med persistent karaktär. De ämnen som nämns är PAH (16) samt dioxiner. Det finns naturligtvis en lång rad ytterligare ämnen som teoretiskt skulle kunna förekomma i avloppsvattnet. Då många POPs, och framförallt dioxiner, har extremt låg löslighet i vatten är det föga förvånande att de inte påträffas i vattenfasen. Det vore mer rele-vant att studera olika POPs i biologiskt material, främst fisk, så att bioackumulation och biomagnifikation också kan beaktas. Detektionsgränsen uppges vara 0,01 µg/l vilket betyder att om dioxiner, uttryckt som TEQ, skulle finnas i vattnet vid detektionsnivån så räcker ett intag av 12 ml av detta vatten för att en vuxen människa ska uppnå TDI (Tolerabelt Dagligt Intag).

Det är förvånande att SSAB bortser från resultaten av fältstudierna och utifrån laboratorietesterna påstår att 40 gångers spädning ger en betryggande säkerhetsmarginal mot att de effekter som påvisats i laboratorieförsöken även ska uppkomma i recipienten. Till dels är detta sant men man bortser då från att andra effekter, sannolikt mer informativa än letalitet, faktiskt uppträder i recipienten. NV anser därför att det finns goda skäl till att SSAB bör utföra ytterligare studier med syfte att identifiera de faktorer som ligger bakom de effekter som observerats i fält.

Deponi

Bolaget har redovisat ytterligare underlag för klassning av LD-sekundär stoft. Naturvårdsverket har inte några ytterligare synpunkter på bolagets redovisning.

Bolaget uppger att ytterligare underlag avseende deponierna kommer att ges in till miljödomstolen senast den 28 februari 2010. Innan Naturvårdsverket tagit del av underlaget kan inte ytterligare synpunkter lämnas. Naturvårdsverkets principiella synpunkter framgår av yttrandet som är daterat 2009-10-30.

Naturvårdsverket (2010-03-30, aktbilaga 52)

Naturvårdsverket anser att det kan finnas möjlighet att medge undantag från kraven i 19 och 20 §§ deponeringsförordningen med stöd av 24 § samma förordning. En förutsättning för ett undantag är att bolaget vidhåller vad det tidigare anfört i detta ärende samt att den befintliga utfyllnadsdeponin avslutas enligt kraven i deponeringsförordningen.

Avslutning ska göras enligt en avslutningsplan som ska lämnas in till tillsynsmyn-digheten enligt 38 § deponeringsförordningen. Den befintliga utfyllnadsdeponin är avslutad när sluttäckningen är godkänd av tillsynsmyndigheten enligt 32 § depone-ringsförordningen.

Enligt de uppgifter bolaget har redovisat ska en bottentätning skapas på hela utfyllnadsdeponin för deponiema för icke farligt avfall och på de nya hyttslamdeponierna. Bottentätningen medger omhändertagande av lakvattnet enligt kraven i deponeringsförordningen. Detta tillsammans med bolagets åtagande om utredning med karaktärisering samt möjlig behandling av lakvattnet är särskilt väsentlig för att medge ett undantag. Naturvårdsverket förutsätter att bottentätningen i deponierna för icke farligt avfall och hyttslamdeponierna utförs enligt kraven i 22 § deponeringsförordningen. Kraven i 22 § deponeringsförordningen innebär bland annat att läckaget genom bottenkonstruktionen inte får överstiga 50 liter per kvadratmeter och år från en deponi för ickefarligt avfall. Mäktigheten för det dränerande materialskiktet ska vara minst 0,5 m för en deponi för ickefarligt avfall. Bottentätningen utgör samtidigt sluttäckning för utfyllnadsdeponin. Detta innebär att kraven på bot-tentätningen utöver kraven i 22 § deponeringsförordningen styrs av kraven på sluttäckning för befintlig utfyllnadsdeponi.

Naturvårdsverkets principiella synpunkter avseende deponin framgår av yttrandet som är daterat den 30 oktober 2009.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2010-02-18, aktbilaga 41)

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) lämnar följande synpunkter med anledning av bolagets svar (aktbilaga 39).

Plan- och omgivningsfrågor

MSB noterar att bolaget anger att de framfört synpunkten till kommunens planenhet att det är olyckligt med en förtätning av bebyggelsen i Svartöstaden. Då denna fråga inte kan tas upp inom ramen för detta mål får detaljplanefrågan behandlas i särskild ordning av kommunen och länsstyrelsen. Som MSB framfört i tidigare yttrande får det anses som mycket anmärkningsvärt med en bebyggelseplanering som går i motsatt riktning jämfört med intentionerna i artikel 12 i Seveso II-direktivet. Redan den befintliga situationen med närheten till bebyggelse gör dock att säkerhetshöjande åtgärder är nödvändiga.

Säkerhetshöjande åtgärder

Bolaget anger att de har varit i kontakt med länsstyrelsens krishanteringsenhet angående möjligheten att kunna utlösa signalen "viktigt meddelande" direkt från SSAB. Som MSB tidigare framfört är detta en grundläggande åtgärd som bör komma till stånd så snart som möjligt. MSB vill upplysa om att det är kommunen som ger medgivande till att använda de aktuella varningsanordningarna i enlighet med bestäm-melsen i 2 kap. 5 § förordningen om skydd mot olyckor.

Bolaget uppger att påkörningsskydd vid den norra masugnsgasledningen troligen kommer installeras under kvartal 2 och att utredning av konsekvenserna av en påkörning av övriga gasledningar kommer att utföras och redovisas till miljödomstolen senast den 30 juni 2010. Utredningen torde väl därmed kunna behandlas vid kommande huvudförhandling alternativt behandlas som ett utredningsvillkor. MSB vill i sammanhanget poängtera vikten av att utredningen behandlar vilka olika typer av åtgärder som är möjliga att vidta såsom alternativa dragningar, påkörningsskydd m.m.

MSB noterar att SSAB åtar sig att dra om den norra masugnsgasledningen och åtar sig att genomföra det senast den 31 december 2012. MSB kan acceptera den tidplanen men anser att arbetet bör påskyndas för att om möjligt genomföra åtgärden tidigare. MSB drar tills vidare tillbaka det yrkade villkoret om gasledningar och avvaktar resultatet av ovan nämnda utredning om övriga gasledningar inklusive bolagets eventuella åtaganden angående dessa.

När det gäller frågan om förstärkt intern beredskap uppger SSAB nu att de avser utbilda åtta personer per skiftlag för att möjliggöra upprätthållandet av en intern räddningsstyrka dygnet runt. Bolaget har dock olika invändningar mot att räddningsstyrkan ska behöva ha förmåga att kunna genomföra rök- och kemdykning.

MSB:s grundläggande inställning i frågan om den interna räddningsstyrkans förmåga är att det är de i verksamheten möjliga olycksscenarierna som avgör vilken förmåga som behövs för att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador, inte personalens åldersstruktur eller andra sekundära faktorer. Med det villkor MSB yrkar på slås denna grund fast utan att reglera detaljer, vilket lämpligen sker genom att miljödomstolen delegerar detta till tillsynsmyndigheten.

Som upplysning kan nämnas att t.ex. rökdykning för livräddning av arbetstagare inte kan regleras enligt miljöbalken då det är en arbetsmiljöfråga. Om det dock krävs rökdykning för att begränsa en brand/olycka så att branden i förlängningen inte ger upphov till allvarliga skador på tredje person eller i miljön kan dock frågan regleras enligt miljöbalken. När det gäller krav på beredskap m.m. för att hindra eller begränsa allvarliga skador på människor enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor görs ingen som helst skillnad på om det är arbetstagare eller tredje person som kan skadas allvarligt då den lagen gäller alla människor.

Bestämmelsen i 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor ger också utrymme för möj-ligheten att "hålla eller bekosta" den beredskap som anses skälig. Olika lösningar finns för detta. Man kan hålla egen beredskap fullt ut eller köpa in en entreprenör för dessa uppgifter men även att bekosta en förhöjd kommunal beredskap som en del av beredskapsbehovet är också möjligt.

Med detta sagt vidhåller MSB det yrkade villkoret om den interna beredskapen om än i en något korrigerad form enligt följande.

- Det ska finnas en beredskap med en intern räddningsstyrka dygnet runt, alla dagar under veckan. Den interna räddningsstyrkan ska vara bemannad, utrustad, utbildad och övad i syfte att ha en förmåga att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön till följd av de olycksscenarier som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka.

De närmare detaljer som behöver regleras angående den interna räddnings¬styrkan såsom nivå på bemanning, utrustning, utbildning, övningar m.m. anser MSB att miljödomstolen ska delegera till tillsynsmyndigheten att fatta beslut om i samråd med kommunen i kommunens egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om skydd mot olyckor.

Fiskeriverket (2010-03-05, aktbilaga 49)

Fiskeriverket har mottagit aktbilaga 39 i rubricerat ärende för yttrande från miljödomstolen. Fiskeriverket får anföra följande.

Fiskeriverket anser att det är viktigt att de förhöjda metallhalterna i Svartöviken utreds vidare och att det vore önskvärt att utreda varifrån utsläppen härrör. Att det ligger en stor stålindustri i nära anslutning till Svartöviken innebär enligt Fiskeriverket att det bör utredas om de höga metallhalterna härstammar från SSAB:s verksamhet, även om det bara ska finnas dagvattenutsläpp från SSAB till viken. Det borde ligga även i SSAB:s intresse att detta utreds och eventuellt kan avskrivas som påverkan från verksamheten om det visar sig ha annat ursprung.

Fiskeriverket konstaterar att insamlingen av abborrar i referenslokalen inte har nått upp till det önskade antalet fiskar. Som Fiskeriverket påpekat i tidigare yttrande (2009-10-21) medför detta att Fiskeriverket anser att bedömningar utifrån undersökningen blir osäkra. Fiskeriverket konstaterar även att det finns vissa avvikelser mellan den utförda undersökningen och den metod som använts vid ett antal tidigare studier längs med Norrbottenskusten. Detta pekar på vikten av ett tydligt samråd inför kommande undersökningar, vilket även SSAB enligt aktbilaga 39 avser att genomföra. Såvitt Fiskeriverket känner till ligger diskussionen om samordnande fiskeribiologiska undersökningar nere för tillfället. I nuläget bedömer Fiskeriverket därför inte att man kan räkna med dessa i kommande planering om fortsatta undersökningar, utan SSAB måste utgå från att genomföra egna undersökningar. Om det trots allt kommer till stånd samordnande fiskeribiologiska undersökningar är detta självklart positivt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (2010-05-12, aktbilaga 53)

Nedan redovisas enbart Länsstyrelsens sammanfattning.

Sammanfattning

Stoftreningsanläggningar (Punkt 2)

1. Länsstyrelsen har inget ytterligare att anföra med anledning av bolagets bemötande, men anser att det föreslagna villkoret med fördel bör justeras i visst avseende. Justeringen avser tidpunkten (omgående) för när bolaget ska underrätta tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen är även öppen för möjligheten att senare-lägga tidpunkten för när åtgärder senast ska vara genomförda.

Utsläpp till luft av stoft (Punkt3)

2. Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget accepterar att avgörandet av frågan om villkor för utsläpp till luft av stoft, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor skjuts upp under en prövotid med en provisorisk föreskrift P1 (tidigare av bolaget benämnt villkor 5).

Länsstyrelsen har inget ytterligare att anföra med anledning av bolagets bemö-tande.

Utsläpp till luft av kväveoxider (Punkt 4)

3. Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget accepterar den av länsstyrelsen föreslagna prövotiden.

Länsstyrelsen har inget ytterligare att anföra med anledning av bolagets bemötande.

Utsläpp från Laxvikenbassängernas utlopp av ammoniakkväve (Punkt 5)

4. Länsstyrelsen är inte beredd att godta nivåerna i bolagets provisoriska föreskrift P3. Länsstyrelsen yrkar såsom provisorisk föreskrift följande.

P3. Halten av ammoniakkväve (icke joniserat ammonium NH3) i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden får som tim-medelvärde inte överstiga 0,5 mg/l.

Om ovan nämnda nivå överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsyns-myndigheten om överskridandet och senast en vecka efter det att överskridan-det har konstaterats, redovisa vilka åtgärder eller andra försiktighetsmått som bolaget har vidtagit och/eller avser att vidta för att ett överskridande inte ska upprepas.

Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att förhindra att ett överskridande upprepas, samt när åtgärderna senast ska vara genomförda.

Buller (Punkt 6)

5. Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget accepterar de av länsstyrelsen föreslagna ändringarna.

Länsstyrelsen har inget ytterligare att anföra med anledning av bolagets bemö-tande, men anser att det föreslagna villkoret för buller - i likhet med villkoret för Stoftreningsanläggningar enligt ovan - med fördel bör justeras i visst avse-ende.

Länsstyren anser dock beträffande så kallade explosioner (sex tillfällen), att det ska gälla såsom ett begränsningsvärde som inte får överskridas.

Utsläpp av ammoniumkväve från bioreningen (Punkt 7)

6. Länsstyrelsen är öppen för ett resonemang/bedömning i fråga om var de mest effektiva åtgärderna kan vidtas för att Inre Hertsöfjärden i sin helhet inte ska riskera att utsättas för omotiverat höga föroreningar, däribland beträffande toxisk ammoniak.

För att möjliggöra en sådan bedömning anser länsstyrelsen alltjämt att en utredning bör genomföras i enlighet med yrkandet enligt punkt 10 (prövotid, vilken har justerats från ett till två år) i länsstyrelsens tidigare yttrande.

Länsstyrelsen är beredd att såsom provisorisk föreskrift godta bolagets juste-rade förslag till i bilaga 5 benämnt villkor 14 (tidigare av bolaget benämnt vill-kor 17) med ändring (omgående underrättelse).

Länsstyrelsen är även beredd att såsom provisorisk föreskrift godta det av bolaget i bilaga 5 föreslagna villkor 12 (tidigare av bolaget benämnt villkor 15).

Det kan i sammanhanget nämnas att länsstyrelsen nyligen har uppfattat att bolaget inte har samma ambitionsnivå som tidigare att fortsättningsvis undersöka fiskar i bolagets recipient. Länsstyrelsen har därför i förevarande mål tagit fasta på vad Naturvårdsverket har anfört i yttrande den 3 mars 2010 (avsnitt Vatten), i fråga om fiskundersökningar och toxiska effekter. Naturvårdsverket har bland annat pekat på nödvändigheten av att bringa klarhet i effekter kopplade till ämnen som är persistenta, biotillgängliga och har reproduktionsinverkan.

PAH (punkt 8)

7. Länsstyrelsen vidhåller yrkandet att det i villkoret för utsläpp från koksverket, villkor 12 (tidigare av bolaget benämnt villkor 15), föreskrivs en ytterligare parameter om att föroreningshalten inte får överstiga 1 µgPAH/l.

Om det skulle vara av någon praktisk betydelse i sammanhanget kan länsstyrelsen tänka sig att nyss nämnda föreskrift ska gälla från KV-diket till Inre Hertsöfjärden i stället för från reningsanläggningen till KV-diket.

Ytterligare en spaltugn (punkt 9)

8. Länsstyrelsen godtar bolagets åtagande att installera ytterligare en spaltugn och att den tas i drift under revisionen som äger rum år 2013. Länsstyrelsen har inget ytterligare att anföra i frågan.

Galtgjutning (Punkt 11)

9.Länsstyrelsen vidhåller yrkandet om att galtgjutning ska begränsas till maximalt 50 000 ton per år.

Utsläpp till luft av svaveldioxid från masugnens slaggskorsten (Punkt 12)

10. Länsstyrelsen har beträffande stoft från slaggskorstenen utgått från att den med hänsyn till sin kapacitet, ska förses med utrustning för avskiljning av stoft i enlighet med ovan nämnda villkor för stoftreningsanläggningar. Länsstyrelsen godtar bolagets förslag om att bolaget senast tre år efter det att miljödomstolens dom har vunnit laga kraft ska ha installerat utrustning för avskiljning av stoft i slaggskorstenen, under föreutsättning att bolaget samtidigt installerar svavelrening i densamma.

Länsstyrelsen yrkar att utsläppet till luft av svaveldioxid från masugnens slagg-skorsten får senast tre år från lagakraftvunnet beslut inte överstiga 50 mg/Nm3.

Utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten (Punkt 13)

11. Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget accepterar en prövotid för utsläpp av stoft från råstålsenheten, dock med redovisning senast två år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget accepterar att de tidigare av bolaget be-nämnda villkoren 20 och 21 ska gälla såsom provisoriska föreskrifter P5, respektive P6 enligt bilaga 5.

Länsstyrelsen har med anledning av bolagets bemötande inget ytterligare att anföra i frågan.

Ekonomisk säkerhet avseende föroreningar och deponering (punkt 14 och 15)

12. Länsstyrelsen vidhåller yrkandet att bolaget beträffande föroreningar ska ställa en säkerhet motsvarande minst 5,3 miljoner kr.

För det fall att bolaget motsätter sig en säkerhet, yrkar länsstyrelsen i andra hand att bolaget inför miljödomstolens prövning ska redovisa en avhjälpande-plan i vilken det klart och tydligt framgår vilka avhjälpandeåtgärder som är mest prioriterade, hur bolaget avser att avhjälpa föroreningen och senast när åtgärderna ska äga rum.

Länsstyrelsen godtar den av bolaget nu föreslagna hanteringen av den ekono-miska säkerheten avseende deponering.

Energi (Punkt 16)

13. Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget accepterar länsstyrelsens förslag till prövotid.

Länsstyrelsen har med anledning av bolagets bemötande inget ytterligare att anföra i frågan.

Deponier (Punkt 17)

14. Länsstyrelsen godtar bolagets förslag till utförande av bottenkonstruktion för den planerade nya deponin för inert avfall på utfyllnadsdeponin.

Det framgår dock inte om ovan nämnda bottenkonstruktion, tillika sluttäckning för den befintliga utfyllnadsdeponin, svarar upp till kraven på att sluttäckning, däribland 5 l/m2 och år i enlighet med 31 § deponiförordningen.

Länsstyrelsen godtar bolagets begäran om undantag från kraven på geologisk barriär i 19 och 20 §§ deponiförordningen vad avser sluttäckta ytor av deponin för inert avfall och planerad deponi för LD slam.

Vad beträffar bolagets begäran om undantag från kraven på geologisk barriär i 19 och 20 §§ deponiförordningen avseende planerad deponi för ickefarligt avfall, bedömer länsstyrelsen att bolaget inte har lämnat en godtagbar redogörelse som stöd för begärt undantag.

Länsstyrelsen bedömer att bolaget inte har lämnat en godtagbar redogörelse i fråga om varför bolaget inte anser sig kunna leva upp till ovan nämnda krav och vari skillnaden föreligger mellan kraven enligt deponeringsförordningen och det av bolaget föreslagna utförandet.

Vidare anser länsstyrelsen i likhet med vad som nämnts ovan beträffande den av bolaget på utfyllnadsdeponin planerade deponin för inert avfall, att det av bolagets bemötande inte framgår om bottenkonstruktionen för deponin för icke-farligt avfall, tillika sluttäckning för den befintliga utfyllnadsdeponin, svarar upp till ovan nämnda krav på att sluttäckning.

Länsstyrelsen anser att bolaget inte på ett tydligt och lättöverskådligt sätt har beskrivit en godtagbar lösning beträffande geologisk barriär för den planerade nya deponin för LD-slam.

Länsstyrelsen har inte uppfattat att bolaget på ett tydligt och lättöverskådligt sätt har redogjort för motiven till varför bolaget begär undantag från kraven på geologisk barriär i 19 och 20 §§ deponeringsförordningen för hyttslamdeponi-erna 1 och 5-8. Bolaget har som länsstyrelsen uppfattar i likhet med LD-slam-deponin, endast redovisat ett resonemang rörande mängder av föroreningar och halter av detsamma som kan antas läcka ut från hyttslamdeponierna.

Vad beträffar övriga frågor om deponering, kan länsstyrelsen beträffande upp-lag av hyttslagg inte utesluta att det med hänsyn till de mängder som nu lagras och sannolikt kommer att lagras inom industriområdet, samt tiden härför, är fråga om tillståndspliktig deponering.

Säkerhet och risker (Punkt 18 och 19)

15. Länsstyrelsen konstaterar av bolagets bemötande att bolaget accepterar att till miljödomstolen redovisa det material som länsstyrelsen har föreslagit.

Länsstyrelsen har i det tidigare yttrandet förklarat sig inte ha något att erinra mot det förslag som MSB har lämnat i sitt yttrande den 23 september 2009 (aktbilaga 32), att de beslut om närmare detaljer som behöver regleras angående den interna räddningsstyrkan såsom nivå på bemanning, utbildning, förmåga, övningar m.m. delegeras att fattas av länsstyrelsen i egenskap av till-synsmyndighet i samråd med kommunen i egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om skydd mot olyckor.

Länsstyrelsen föreslår som tillägg till det nyss nämnda, att den enligt länssty-relsens bedömning relativt komplexa frågan om den interna räddningsstyrkan såsom nivå på bemanning, utbildning, förmåga, övningar m.m. först bör utredas inom ramen för en så kallad prövotidsutredning innan slutlig ställning tas i frågan. Utredningen bör genomföras i samråd med Räddningstjänsten i Luleå kommun och länsstyrelsen och redovisas senast ett år från lagakraftvunnet tillstånd.

Hyttsten (punkt 20)

16. Länsstyrelsen konstaterar av bolaget bemötande att bolaget bestrider länsstyrelsens yrkande om prövotid.

Länsstyrelsen anser att bolaget i bemötandet har lämnat vissa klargöranden och upplysningar som är av vikt. Däremot anser länsstyrelsen att bolagets redogö-relse i viss mån ger upphov till ytterligare frågor som bolaget inte har besvarat, men som länsstyrelsen anser behöver besvaras.

Vad bolaget har angett i bemötandet i denna fråga föranleder inte länsstyrelsen anledning att frånfalla det tidigare framställda yrkandet om prövotid. Länssty-relsen vidhåller således ovan nämnda yrkande fram till dess att bolaget kan lämna godtagbara svar på ovan nämnda frågeställningar.

Övrigt

17. Länsstyrelsen godtar bolagets begäran att nu gällande villkor 6-7, 15, 17-19, 22-24, 31, 32 (första, andra och tredje meningen) och 33, utgår under förutsättning att bolaget har genomfört vad som anges i villkoren fullt ut.

Vad beträffar i bilaga 4 angivna villkor 21, motsätter sig länsstyrelsen att det andra stycket i nu gällande villkor 21 utgår till förmån för att bolaget ska ges frihet att välja de åtgärder som krävs för att uppfylla villkor 20.

Länsstyrelsen godtar inte att ovan nämnda stycke ska utgå, utan att ha fått en närmare beskrivning av hur bolaget avser att lösa problematiken om inte ut-släppsnivåerna kan innehållas.

Vad beträffar i bilaga 4 angivna villkor 32, har länsstyrelsen inte kunnat finna någon förklaring till varför bolaget vill öka möjligheten att släppa ut suspende-rade ämnen, från nu förskrivna 5 mg/l till 20 mg/l innan länsstyrelsen tar ställ-ning till bolagets förslag till villkor 17.

Luleå kommun, räddningstjänsten (2010-03-02, aktbilaga 44)

Luleå räddningstjänst har 2009-09-28 yttrat sig i ovan rubricerat ärende.

Räddningstjänsten lämnar härmed följande synpunkter på bolagets svar, enligt aktbilaga 39

Säkerhetshöjande åtgärder - VMA

Bolaget bör snarast vidta åtgärder och rutiner för att kunna aktivera ett VMA (Viktigt Meddelande till Allmänheten). Kommunen ska dock ge medgivande till att använda de varningsanordningar som installerats för varning av befolkningen under höjd beredskap och vid olyckor i fred, enligt förordning (2003:789) om skydd mot olyckor.

Säkerhetshöjande åtgärder - gasledningar

Bolaget uppger att påkörningsskydd kommer att installeras vid norra masugnsledningen, senast under kvartal 2 innevarande år. Bolaget kommer även att utreda konsekvenserna av en påkörning av övriga gasledningar och redovisa dem till miljödomstolen, senast halvårsskiftet innevarande år. Vidare uppger bolaget att en ny omdragning av norra masugnsledningen kommer att utföras senast 31 december, 2012. Räddningstjänsten anser att tidplanen för genomförandet är skälig.

Säkerhetshöjande åtgärder - förstärkt intern beredskap

Bolaget ska upprätthålla en räddningsstyrka som har förmåga att hindra eller begränsa allvarliga skador på människa och miljö till följd av de olycksscenarier som redovisas i säkerhetsrapporten, enligt lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Räddningstjänsten vidhåller yrkande om villkor som ställts i yttrande daterat 2009-09-28, vilket innebär att bolaget ska hålla eller bekosta en intern räddningsstyrka som finns tillgänglig dygnet runt med kompetens att utföra rök- och kemdykning enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

SSAB:S ANDRA BEMÖTANDE (2010-06-18, aktbilaga 55)

SSAB Tunnplåt Aktiebolag, nedan kallat SSAB, får härmed bemöta yttranden från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (aktbil. 41), Naturvårdsverket (akt-bil. 43 och 52), Räddningstjänsten i Luleå kommun (aktbil. 44), Fiskeriverket (aktbil. 49) och Länsstyrelsen i Norrbottens län (aktbil. 53) enligt följande.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

MSB:s synpunkter

MSB har påpekat att möjligheten att kunna utlösa signalen "Viktigt meddelande" direkt från SSAB bör komma till stånd så snart som möjligt. Vidare har MSB vidhållit det tidigare föreslagna villkoret om intern beredskap med följande korrigering.

"Det ska finnas en beredskap med en intern räddningsstyrka dygnet runt, alla dagar under veckan. Den interna räddningsstyrkan ska vara bemannad, utrustad, utbildad och övad i syfte att ha en förmåga att kunna hindra eller begränsa allvarliga skador på människor och miljön till följd av de olycksscenarier som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka."

SSAB:s bemötande

Signalen "Viktigt meddelande"

Arbete med att ta fram rutiner för när signalen "Viktigt meddelande" ska användas pågår för närvarande. SSAB:s ambition är att möjligheten att utlösa denna signal ska komma till stånd snarast möjligt.

Intern beredskap

SSAB accepterar MSB:s förslag. Bolaget åtar sig att till tillsynsmyndigheten redo-visa ett förslag till utformning av den interna beredskapen senast ett år efter det att miljödomstolen vunnit laga kraft.

Räddningstjänsten

Räddningstjänstens synpunkter

Räddningstjänsten har liksom MSB framhållit att åtgärder och rutiner för att kunna aktivera ett VMA bör komma till stånd snarast möjligt. Vidare har Räddningstjänsten vidhållit sitt tidigare förslagna villkor om intern räddningsstyrka.

Bolagets bemötande

Se kommentarerna till MSB:s yttrande ovan.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverkets synpunkter

Naturvårdsverket har i aktbilaga 43 begärt att SSAB ska jämföra nuvarande och planerat, utbyggt koksverk med de BAT-rekommendationer som lämnas i utkast till nytt BREF-dokument för järn- och stålindustrin (Draft january 2010). Vidare har Naturvårdsverket frågat efter en bättre beskrivning av funktionen av den clausdel som ska installeras på spaltugnen. Dessutom har Naturvårdsverket, som en kommentar till SSAB:s uppgift om att torrsläckning endast finns på ett koksverk i västra Europa, framhållit att det i utkastet i BREF-dokument anges att det finns 21 torrsläckningsanläggningar (chambers) i drift i Europa och totalt 142 i världen. Slutligen har Naturvårdsverket beträffande utsläpp till vatten från koksverket framhållit att det skulle finnas goda skäl för SSAB att utföra ytterligare studier i syfte att identifiera de faktorer som ligger bakom de effekter som observerats i fält.

I aktbilaga 52 har Naturvårdsverket framfört vissa synpunkter avseende deponierna.

SSAB:s bemötande

Jämförelse med utkast till BREF-dokument

En sammanfattning av de förändringar som utkastet till nytt BREF-dokument innebär i förhållande till det nuvarande BREF-dokumentet bifogas (Bilaga 1). I samma dokument sammanfattas även hur det planerade, utbyggda koksverket förhåller sig till dessa förändringar.

Beskrivning avseende spaltugnens clausdel

Spaltugnen består av två enheter; den del som kallas spaltugn och den del som kallas clausdel. I spaltugnen omvandlas genom termisk oxidering en del av svavelvätet i koksgasen till dels svavel, dels svaveldioxid. Svavlet kyls ner i en kondensugn och skickas därefter till den så kallade svavelgropen för lagring. Svaveldioxiden förs till clausdelen som består av två katalysatorer och en kondensor, där den reagerar med kvarvarande svavelväte, varvid ytterligare svavel bildas.

Torrsläckning

De koksverk med torrsläckningsanläggningar som finns i Europa ligger i före detta öststater, i Turkiet och i Finland. De ligger således inte i västra Europa. Samtliga dessa koksverk har köpts nyckelfärdiga från Giprokoks, ett statligt företag från Sovjettiden, som designade och tillverkade koksverk i Sovjetunionen. Giprokoks koksverk kom för det mesta till stånd genom bytesaffärer mellan berörda stater och Sovjetunionen.

I övriga världen finns torrsläckningsanläggningar i länder där energipriserna är fördelaktiga (tillräckligt höga) så att återbetalningstiden blir rimlig och där kostnaderna för att uppföra sådana anläggningar är låga (låga kostnader för material och arbetskraft), vilket också påverkar återbetalningstiden i positiv riktning. I Sverige är dessa förutsättningar inte för handen.

Ett koksverk kan ha flera torrsläckningsanläggningar (chambers), eftersom kapaciteten i en sådan anläggning normalt inte räcker till. Det är inte ovanligt att det finns en fullständig backup, det vill säga tre anläggningar, där två går och en valfri kan vara avställd för underhåll. När man anger "Chambers" i BREF-dokumentet är det torrsläckningsanläggningar och inte koksverk som avses.

Ytterligare studier för att identifiera faktorer bakom effekter som observeras i fält

SSAB har i sitt bemötande den 29 januari 2010 konstaterat "att effekter erhölls hos embryon och yngel av fisk för de känsligaste variablerna (överlevnad och deformation) genom spädning på 6,7 gånger eller mindre."

På detta har Naturvårdsverket svarat följande.

"I de aktuella fisktesterna klassar SSAB dödlighet och deformation som de känsligaste variablerna. Detta är lika orimligt som anmärkningsvärt. Det torde vara svårt att hävda att letalitet är en känslig toxikologisk variabel...".

SSAB har förståelse för att Naturvårdsverket reagerat på skrivningen i bolagets yttrande. Skrivningen utgör emellertid ett direkt citat av de slutsatser som presenterats i IVL:s rapport över testresultaten och är alltså inte bolagets egen slutsats. Slutsatsen är dessutom helt korrekt och även logiskt för den som är insatt i hur de aktuella testerna genomförs. T.V., som är ansvarig för IVL:s fisktester, har förklarat IVL:s slutsatser med att testerna mäter fyra olika responsvariabler; (1) kläckningsfrekvens för embryon i olika spädningar, (2) tiden till dess "mediankläckning" kunnat fastställas, (3) medianöverlevnadstid för embryo/yngelstadiet och (4) antal deformerade yngel. Av dessa gav variablerna (3) och (4), dvs. överlevnad och deformation, utslag vid lägre koncentrationer än de övriga två variablerna. Således var överlevnad och deformation de känsligaste av de fyra variablerna.

SSAB delar emellertid Naturvårdsverkets bedömning vad avser de fyra möjliga förklaringar som kan ligga till grund för de påvisade toxiska effekterna hos den fisk som undersökts i Inre Hertsöfjärden. Däremot synes SSAB och Naturvårdsverket delvis ha talat förbi varandra i frågan om vilket avloppsvatten som egentligen avses. SSAB har tolkat Naturvårdsverkets skrivningar under rubriken "Koksverket - utsläpp till vatten" i yttrandet den 30 oktober 2009 som att frågan specifikt gällde avloppsvattnet från koksverkets biorening. Av Naturvårdsverkets bemötande den 3 mars 2010 framgår emellertid att verket avsett ett betydligt bredare angreppssätt för att försöka identifiera de faktorer som ligger bakom observerade effekter hos fisk i Inre Hertsöfjärden. Därmed tycks till exempel innefattas allt vatten via KV-diket (inte endast 1/40 av flödet som härrör från bioreningen) samt eventuella tillskott från angränsande marker och från fjärdens sediment m.m. Det är således en utredning av en helt annan och betydligt större omfattning som Naturvårdsverket avser.

SSAB ställer sig inte avvisande till en bredare utredning så länge utredningen kan genomföras på ett konkret och meningsfullt sätt. Frågor som i så fall bör besvaras är betydelsen av utsläpp från nuvarande verksamhet kontra "gamla synder", stabila organiska ämnens förekomst och betydelse för eventuella effekter kontra exempelvis ammoniak m.fl. ämnen, etc. En möjlig framkomlig väg att öka kunskapen om olika ämnens förekomst kan vara att använda sig av s.k. passiva provtagare som efterliknar upptaget genom biologiska membran. En övergripande (och återkommande) fråga i sammanhanget är vilka krav som egentligen kan ställas på miljöförhållandena i Inre Hertsöfjärden med tanke på dess kraftigt modifierade karaktär och onaturliga vattengenomströmning.

SSAB är berett att i samråd med tillsynsmyndigheten och Fiskeriverket genomföra en bredare utredning av det slag som beskrivits ovan inom ramen för tillsynen av verksamheten.

Deponierna

Kommentarer till Naturvårdsverkets synpunkter lämnas i bifogad PM (yttrande-bilaga 2).

Fiskeriverket

Fiskeriverkets synpunkter

Fiskeriverket har framhållit att det är viktigt att de förhöjda metallhalterna i Svartöviken utreds vidare och att det vore önskvärt att utreda varifrån utsläppen härrör. Vidare har Fiskeriverket påpekat att det är viktigt att det sker ett tydligt samråd inför kommande fiskebiologiska undersökningar och att SSAB måste utgå från att genomföra egna undersökningar. Slutligen har Fiskeriverket konstaterat att insamlingen av abborrar i referenslokalen inte nått upp till det önskade antalet fiskar och att det finns vissa avvikelser mellan den utförda undersökningen och den metod som används vid ett antal tidigare studier längst med Norrbottenskusten.

SSAB:s bemötande

Förhöjda metallhalter i Svartöviken

SSAB vill som ett förtydligande av sitt yttrande den 29 januari 2010 framhålla att de förhöjda metallhalterna i Svartöviken sannolikt härrör från andra källor än SSAB:s anläggningar i Luleå och att det framstår som orimligt att bolaget ensamt ska stå för en utredning avseende dessa källor. Bolaget är dock berett att med en rimlig insats medverka i en eventuell utredning för det fall en sådan skulle komma till stånd i annan regi, till exempel inom ramen för vattenmyndighetens åtgärdsprogram.

Fortsatta fiskeribiologiska undersökningar

Frågan om framtida fiskeribiologiska undersökningar, deras omfattning och innehåll samt eventuell samordning längs hela kusten bör med fördel kunna hanteras inom ramen för bolagets löpande recipientkontroll i samråd med Fiskeriverket och länsstyrelsen.

Insamling av abborrar i referenslokalen m.m.

Fiskeriverkets synpunkter i denna del har kommenterats i SSAB:s bemötande den 29 januari 2010 (se bilaga 1 till denna inlaga).

Länsstyrelsen

Länsstyrelsens synpunkter

Länsstyrelsen har framfört ytterligare synpunkter (utöver de syn¬punkter som framförts i aktbilaga 37) i punkterna 1, 4-7, 9-10, 12 samt 14-17 i aktbilaga 53. Dessa punkter kommenteras nedan.

Bolagets bemötande

Punkt 1 (Stoftreningsanläggningar)

Länsstyrelsen har framhållit att SSAB:s förslag till villkor bör justeras vad avser tidpunkten för när bolaget ska underrätta tillsynsmyndigheten om framtida överskridanden. Vidare har länsstyrelsen förklarat sig öppen för möjligheten att senarelägga tidpunkten för när åtgärder för att förhindra ytterligare överskridanden ska vara genomförda.

SSAB föreslår följande justering av villkoret avseende stoftreningsanläggningar.

För stoftfilteranläggningar med en kapacitet större än 60 000 Nm3/tim uppmätt flöde får från och med den 1 januari 2012 stofthalten i utgående gas inte överstiga 5 mg/Nm3. Anläggningarna ska övervakas med kontinuerliga mätare. För stoftfilteranläggningar med en mindre kapacitet än 60 000 Nm3/tim. uppmätt flöde för stofthalter i utgående gas vid mätning inte överstiga 10 mg/Nm3.

Punkt 4 (Utsläpp från Laxvikenbassängernas utlopp av ammoniakkväve)

Länsstyrelsen har föreslagit följande provisoriska föreskrift för utsläpp av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden.

"P3. Halten av ammoniakkväve (icke joniserat ammonium NH3) i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden får som timmedelvärde inte överstiga 0,5 mg/l.

Om ovan nämnda nivå överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten om överskridandet och senast en vecka efter det att överskridandet har konstaterats redovisa vilka åtgärder eller andra försiktighetsmått som bolaget har vidtagit och/eller avser att vidta för att ett överskridande inte ska upprepas.

SSAB accepterar länsstyrelsens förslag till begränsningsvärde under förutsättning att det gäller som dygnsmedelvärde. Skälet till denna justering är att kontrollen av utsläppet inte medger ett timmedelvärde enligt länsstyrelsens förslag. Den kontinuerliga ammoniummätning (tillsammans med parallell registrering av pH och temperatur) som nyligen installerats vid Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsö-fjärden syftar till att ge en fortlöpande bild över ammoniakkoncentrationens storleksordning under dygnets alla timmar för att SSAB därmed ska få en uppfattning om haltvariationen och kunna spåra orsakssamband till uppkomna höga halter. Precisionen i denna mätmetod tillåter dock inte att den kan användas för kontroll av ett begränsningsvärde. För detta ändamål krävs i stället en mer robust och standardiserad analysmetod som tillämpas av ackrediterade laboratorium. Sådana analyser av ammonium vid ackrediterat laboratorium sker redan på dygnssamlingsprover som uttas en gång per vecka (varje måndag). Det är på dessa analyser som begränsningsvärdet för ammoniakkväve bör baseras, vilket innebär att begränsningsvärdet bör gälla som dygnsmedelvärde och inte som timmedelvärde.

SSAB delar samtidigt länsstyrelsens uppfattning att någon form av larmfunktion behövs så att kontroll och eventuella åtgärder kan vidtas snarast möjligt då höga ammoniakhalter kan befaras. Av den anledningen åtar sig SSAB att förse den kontinuerliga pH-mätningen i utloppet från Laxvikenbassängerna med ett larm som utlöses om pH överstiger 9,3 som dygnsmedelvärde. Baserat på statistik från perioden 2002 till 2010 kan konstateras att inga ammoniakhalter på eller över 0,5 mg/1 uppträder vid pH som är lika med eller högre än 9,3. Vidare utgör pH 9,3 den 95:e percentilen för nämnda period, vilket innebär att pH överstiger 9,3 under ca 5 % av tiden genomsnittligt sett.

Då larmet utlöses kommer ett dygnssamlingsprov att uttas omedelbart, vilket analyseras på ammonium av ackrediterat laboratorium, varefter ammoniakhalten beräknas med hjälp av pH och temperaturuppgifter.

SSAB föreslår följande provisoriska föreskrift för utsläppet av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden.

P3. Halten av ammoniakkväve (icke joniserat ammonium NH3) i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängernas utlopp till Inre Hertsöfjärden får som dygnsmedelvärde inte överstiga 0,5 mg/l.

Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som ska vidtas för att förhindra att ett överskridande upprepas, när förslag till åtgärder ska redovisas för tillsynsmyndigheten samt när åtgärderna senast ska vara genomförda.

Punkt 5 (Buller)

Länsstyrelsen har framhållit att explosioner från hanteringen av slagger bör regleras genom ett begränsningsvärde som inte får överskridas. Som skäl till detta ställningstagande har länsstyrelsen hänvisat till Miljööverdomstolens dom den 18 november 2005.

Miljööverdomstolen har i domen den 18 november 2005 föreskrivit att explosioner i slaggtippen inte får ske vid mer än sex tillfällen per kalenderår, bestämt som riktvärde. I analogi härmed bör begränsningsvärdet avseende nämnda explosioner formuleras på samma sätt som övriga begränsningsvärden, det vill säga om värdet överskrids ska tillsynsmyndigheten underrättas, ett förslag till åtgärdsprogram upprättas och åtgärder vidtas. Bolaget föreslår följande formulering av villkoret för buller.

Buller från verksamheten, exklusive facklingen, får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än

55 dB(A) dagtid (kl. 07-18)

50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22)

45 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

Den momentana ljudnivån nattetid, exklusive sådana ljud från återvinningsområdet för LD-slagg, facklingen och utnyttjandet av mas¬ugnens toppventiler, får vid bostäder inte överstiga 55 dB(A). Dock gäller att explosioner från hanteringen av slagger nattetid inte får ske vid fler än sex tillfällen per kalenderår.

Om ovanstående värden överskrids ska bolaget omgående underrätta tillsynsmyndigheten och inom en vecka eller den längre tid som tillsynsmyndigheten medger redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget vidtagit och ämnar vidta för att överskridandet inte ska upprepas.

Punkt 6 (Utsläpp av ammoniumkväve från bioreningen)

Länsstyrelsen har vidhållit sitt förslag till prövotid samt föreslagit att villkor 12 och 14 i SSAB:s reviderade förslag till villkor (bilaga 5 till inlaga den 29 januari 2010) ska gälla som provisoriska föreskrifter under prövotiden.

Som skäl för sitt förslag har länsstyrelsen till att börja med kritiserat den jämförelse som SSAB gjort med kommunala avloppsreningsverk i Norrland. Enligt länsstyrelsen är denna jämförelse inte relevant, eftersom det från koksverkets biorening sker utsläpp av andra ämnen såsom PAH, fenoler, cyanider m.m.

Det är riktigt att det från bioreningen sker utsläpp av andra ämnen som PAH, fenoler och cyanider. Dessa ämnen förekommer dock i mycket låga halter i vattnet från bioreningen, under eller vid detektionsgränsen för de analyser som tillämpas. Dessutom är det inte givet att ett denitrifieringssteg skulle innebära någon betydande reduktion av ämnena ifråga. SSAB tillbakavisar därför länsstyrelsens kritik i denna del.

Vidare har länsstyrelsen framfört vissa synpunkter och frågor avseende risken för eutrofiering i Inre Hertsöfjärden.

SSAB vill här hänvisa till Tabell 26, sid. 122 i miljökonsekvensbeskrivningen där uppgifter redovisas om kväve- och fosforhalter, syrehalt, klorofyllhalt m.m. i utloppet från fjärden. SSAB kan hålla med länsstyrelsen om att detektionsgränsen för fosforanalysen i denna punkt är otillfredsställande hög och avser att undersöka möjligheten att sänka denna gräns vid kommande analyser. Uppgifterna i Tabell 26 kan kompletteras med uppgifter om vattenmyndighetens klassificering av vattenförekomsten enligt Vatteninformations Sverige (VISS), där statusen avseende fosforförekomsten vintertid klassas som "måttlig" och statusen för övriga eutrofieringsparametrar som "otillfredsställande" eller "dålig".

Kvoten totalkväve/totalfosfor i Inre Hertsöfjärden ligger kring 50. Det innebär att det är ett stort överskott av kväve i förhållande till fosfor, och att det därmed är fosfor som är styrande för algproduktionen i Inre Hertsöfjärden och inte kväve.

Länsstyrelsen har även åberopat BAT och framhållit att halten av totalkväve i vattnet från bioreningen är väsentligt högre än BAT.

I utkastet till BREF-dokumentet för järn och stål lämnas inledningsvis anvisningar för hur dokumentet ska användas. Bland annat betonas att dokumentet inte föreslår begränsningsvärden, det vill säga värden som ska gälla som villkor för tillstånd. Vidare framhålls att det vid villkorsreglering bör beaktas lokala, anläggningsspecifika förhållanden, bland annat miljöförhållanden.

Enligt SSAB:s uppfattning är miljöförhållandena vid bolagets anläggning inte sådana att ett denitrifieringssteg är motiverat. Som framgår av inlagan den 29 januari 2010 skulle en ytterligare kvävereduktion kunna vara motiverad om det fanns risk för ökad algproduktion och/eller risk för bildning av toxisk ammoniak. Så bedöms dock inte vara fallet (se inlagan den 29 januari 2010 och även nedan).

Länsstyrelsen har ifrågasatt SSAB:s uppgift om att risken för toxiska ammoniakhalter i KV-diket, dit vattnet från bioreningen släpps, skulle vara liten eftersom pH i KV-diket mestadels är neutralt. Enligt länsstyrelsen ska det ha förekommit kraftiga svängningar i utsläppsbilden från KV-diket med fiskdöd som följd.

Under åren 2008-2009 har pH som timmedelvärde uppgått till högst 7,9 (november 2009). Under samma period har ammoniumhalten som timmedelvärde från analysator uppgått till maximalt ca 0,6 mg/l. Som redovisats i inlagan den 29 januari 2010 späds vattnet från bioreningen ut med minst 40 gånger innan det leds ut till KV-diket. Någon risk för att nämnda vatten ska orsaka toxiska effekter i KV-diket eller i Inre Hertsöfjärden kan därmed inte föreligga.

Länsstyrelsen har slutligen hänvisat till Naturvårdsverkets syn¬punkter avseende behovet av fiskeundersökningar och utredningar avseende toxiska effekter. Länsstyrelsen har därvid framhållit att SSAB inte längre skulle ha samma ambitionsnivå som tidigare.

Beträffande behovet av fiskeundersökningar och utredningar avseende toxiska effekter se kommentarerna till Naturvårdsverkets yttrande ovan.

SSAB vill även korrigera länsstyrelsens skrivning gällande ambitionsnivån för fiskhälsoundersökningar. SSAB har inte förändrat sin ambitionsnivå i denna fråga, men upplever tvärtom att länsstyrelsen under de senaste åren avsevärt har förändrat sin syn på ambitionsnivån för fiskhälsoundersökningar genom att öka nivån till ett sådant intervall som SSAB inte finner vara rimligt.

Punkt 7 (PAH)

Länsstyrelsen har vidhållit sitt förslag till villkor för utsläpp av PAH från koksverket med den justeringen att villkoret ska gälla från utloppet av KV-diket till Inre Hertsöfjärden i stället för från reningsanläggningen till KV-diket.

SSAB accepterar länsstyrelsens förslag under förutsättning att begränsningsvärdet avser PAH 4 på dygnsprov tagna en gång per vecka enligt nuvarande kontroll.

Punkt 9 (Galtgjutning)

Länsstyrelsen har vidhållit sitt förslag till villkor. Som SSAB uppfattat det har länsstyrelsen accepterat den redovisning SSAB lämnat avseende åtgärder för att begränsa galtgjutningen och att galtgjutningen inte kan begränsas i den utsträckning som länsstyrelsen och Naturvårdsverket förutsatt med de redovisade åtgärderna. Enligt länsstyrelsen har dock bolaget inte redovisat effekten av de åtgärder som enligt länsstyrelsen bör ha störst betydelse för galtgjutningen; planerade åtgärder i stränggjutningen. Länsstyrelsen har även uttryckt farhågor för att möjligheterna att galtgjuta råjärn obegränsat, exempelvis för extern försäljning, i och med den ansökta förändringen att råjärnsproduktionen inte skulle vara begränsad i tillståndsmening-en.

I nedanstående tabell redovisas resultatet av SSAB:s kontinuerliga uppföljning av galtgjutningen under åren 2006, 2007, 2008 och 2010 (fram till i början av maj). Bolaget har valt att inte presentera resultatet av uppföljningen under 2009, eftersom detta inte är ett representativt år med tanke på de speciella produktionsförhållanden som rådde under lågkonjunkturen. I tabellen presenteras i vilken omfattning (i pro-cent) som galtgjutningen berott på störningar vid LD-ugnarna (inklusive LD-omställningar), störningar vid stränggjutningen eller övriga störningar.

Årtal LD (%) Sträng (%) Övrigt (%)2006 58 35 72007 47 43 102008 36 32 322010 47 21 32

*Av denna andel utgjorde onsdagsstopp 19 % 2008 och 13 % 2010.

Av tabellen framgår att variationerna är förhållandevis stora från år till år, vilket kan bero på särskilda händelser som till exempel en brand i någon anläggning. SSAB hade till exempel en brand i LD1 i januari 2010, som medförde att 22 torpeder fick galtgjutas. Grovt sett skulle man ändå kunna säga att drygt 1/3 av galtgjutningen orsakas av störningar vid LD-ugnarna, 1/3 orsakas av störningar i stränggjutningen och en knapp 1/3 orsakas av övriga störningar.

Den slutsats som kan dras är att planerade åtgärder vid sträng¬gjutningen till viss del (omkring 1/3) kommer att bidra till en minskad galtgjutning. Samtidigt är det viktigt att klargöra att nämnda åtgärder inte kommer att påverka den galtgjutning som sker på grund av störningar vid LD-ugnarna eller övriga störningar, vilken totalt sett omfattar ca 2/3 av den totala galtgjutningen.

Vad beträffar länsstyrelsens farhågor för en obegränsad galtgjutning för försäljning får SSAB åter igen framhålla att galtgjutningen innebär en betydande kostnad för bolaget, vilket innebär att någon risk för att bolaget skulle galtgjuta mer än nödvändigt (vid haverier etc.) inte föreligger.

Mot ovanstående bakgrund vidhåller SSAB sitt ställningstagande. Punkt 10 (Utsläpp till luft av svaveldioxid från masugnens slaggskorsten) Länsstyrelsen har föreslagit att utrustning för svavelrening ska installeras i masugnens slaggskorsten senast tre år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft och att utsläppet till luft av svaveldioxid från slaggskorstenen därefter inte får överstiga 50 mg/Nm3. Som skäl för detta ställningstagande har länsstyrelsen för det första hänvisat till att SSAB tidigare kraftigt underskattat utsläppet av svaveldioxid från masugnens slaggskorsten. Detta utsläpp bedömdes tidigare uppgå till ca 74 ton per år, men bedöms nu uppgå till betydligt högre nivåer (217 ton år 2008). Enligt länsstyrelsen bör, som SSAB uppfattat det, skälighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 miljöbalken avseende den föreslagna svavelreningen baseras på den tidigare redo-visade underskattade nivån, 74 ton per år. För det andra har länsstyrelsen gjort gäl-lande att SSAB skulle ha redovisat kostnader för svavelrening som dels avser en teknik som bolaget inte förordar, dels är baserade på en orimligt hög räntesats (15 %).

Det är riktigt att SSAB tidigare (i ansökningar år 2003 och 2004) uppgav att utsläppet av svaveldioxid från masugnens slaggskorsten kunde antas uppgå till ca 74 ton per år. Detta var en uppskattning utan stöd av några mätningar. Mätningar av utsläppet av svaveldioxid från slaggskorstenen ingick inte i det dåvarande egenkontrollprogrammet. När sedan mätningar genomfördes och SSAB kunde konstatera att utsläppet var väsentligt högre än vad som uppgivits, korrigerades uppgifterna. 2003 års ansökan (om tidsbegränsat tillstånd) resulterade i dom av miljödomstolen den 24 november 2004, i vilken domstolen ålade SSAB att utreda de tekniska, ekono¬miska och miljömässiga konsekvenserna att minska utsläppen av svaveldioxid från masugnen. 2004 års ansökan (om helt nytt tillstånd) återkallades 2007.

SSAB har genomfört den av miljödomstolen föreskrivna utredningen, och sedan 2004 mäts utsläppet av svaveldioxid från slaggskorstenen inom ramen för bolagets egenkontroll. Enligt bolagets uppfattning ska skälighetsbedömningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken avseende svavelreningen baseras på det underlag som tagits fram genom nämnda mätningar, inte på tidigare redovisade, felaktiga siffror.

Vad beträffar länsstyrelsens synpunkter på SSAB:s redovisning av kostnader för svavelreningen har bolaget följande kommentarer.

Länsstyrelsens utgångspunkt att SSAB skulle ha redovisat kostnader för en reningsteknik som inte är den lämpligaste och att bolaget skulle ha använt en orimligt hög räntesats är inte korrekt. De kostnader som SSAB redovisat i inlagan den 29 januari 2010 avser eventuella kostnader för torr/halvtorr rening, som bolaget bedömt vara den lämpligaste tekniken, och den räntesats som bolaget använt i sin kalkyl är 6 %. Däremot har vissa andra förutsättningar förändrats i jämförelse med den kalkyl som SSAB redovisade i kompletteringsinlagan den 19 april 2009.

För det första har driftkostnaderna uppdaterats. Uppdateringen är föranledd av en tillkommande kostnad för släckt kalk, en högre kostnad för bränd kalk och en tillkommande kostnad för deponering av avfall från svavelreningen.

För det andra har investeringskostnaden reducerats med kostnader för stoftrening samt en uppskattad drift- och underhållskostnad för stoftfilter.

Med dessa förändringar blir kostnaden för svavelrening den som SSAB redovisat i inlagan den 29 januari 2010.

Punkt 12 - ekonomisk säkerhet avseende föroreningar och deponering

Länsstyrelsen har vidhållit sitt förslag till ekonomisk säkerhet avseende förore-ningar. I andra hand har länsstyrelsen yrkat att SSAB inför miljödomstolens pröv-ning ska redovisa en avhjälpandeplan, i vilken det klart och tydligt framgår vilka avhjälpandeåtgärder som är mest prioriterade, hur bolaget avser att avhjälpa föroreningen och senast när åtgärderna ska äga rum.

Att upprätta en plan av det slag som länsstyrelsen föreslagit som alternativ till ekonomisk säkerhet, med uppgifter om hur föroreningarna ska avhjälpas och när avhjälpandet ska ske är inte görligt innan föroreningarna är mer undersökta om problemet känt i en högre detaljeringsgrad. SSAB har visserligen utfört undersökningar med syftet att riskklassa och prioritera förorenade områden (se bilaga 7 till miljökonsekvensbeskrivningen), men för att kunna precisera avhjälpandeåtgärder enligt länsstyrelsens önskemål krävs mer omfattande undersökningar. Att i ett sammanhang genomföra sådana undersökningar avseende samtliga föroreningar i SSAB:s industriområde bedöms inte som praktiskt genomförbart och inte heller miljömässigt motiverat med hänsyn till spridningsrisker etc.

Enligt vad SSAB förstått är det ett engagemang i frågan om förorenade områden som länsstyrelsen vill säkerställa med hjälp av sitt förslag till villkor om avhjälpandeplan. SSAB anser att den arbetsrutin som bolaget infört och som innebär att ledningsgruppen i Luleå årligen fastställer/reviderar en plan för förorenade områden säkerställer det engagemang som länsstyrelsen eftersträvar.

I kompletteringsinlagan den 21 april 2009 finns en beskrivning av hur SSAB arbetar med frågan om förorenad mark. Där framgår att det under åren sedan senaste tillståndet beviljades har skett en hel del aktiviteter. Det har gjorts en kartläggning (MIFO-1) som kompletterats med vidare undersökningar av områden i de högre riskklasserna och det har så gott som årligen skett någon typ av sanering. Nedan kompletteras denna beskrivning med en översiktlig beskrivning av hur bolaget arbe-tar/avser arbeta med framtagandet och beslut av handlingsplan för dessa frågor.

På miljöavdelningen ansvarar man för att ajourhålla ett register över förorenade områden inom bolagets fastighet i Luleå. Områdena är riskklassade. I dagsläget finns det över 50 objekt, varav en del är avfärdade eller avhjälpta, andra är bevakade, kräver ytterligare undersökningar eller är klart för sanering. Detta har också beskrivits i kompletteringsinlagan den 21 april 2009. Registret är omfattande, och alla historiska dokument är kopplade till respektive objekt.

Utifrån områdenas riskklassning och andra tänkbara aspekter tas en plan fram som anger hur olika aktiviteter är prioriterade. SSAB ledningsgrupp i Luleå reviderar denna plan årligen, och planen omfattar en tidsperiod om ca 3-5 år. Att göra en plan med en längre tidshorisont än så anses inte relevant. Enligt den plan som redovisades i kompletteringsinlagan den 21 april 2009 ska sanering av KV-diket ske i år liksom kompletterande undersökningar av Inre Hertsöfjärden. Förutom dessa objekt kommer även området runt en dieselcistern att saneras under året.

Mot ovanstående bakgrund vidhåller SSAB sin i inlagan den 29 januari 2010 redovisade inställning.

Punkt 14 (Deponier)

Länsstyrelsen har begärt förtydliganden och ytterligare uppgifter avseende SSAB:s yrkanden om undantag och avsteg från kraven i 19 och 20 §§ i deponeringsförordningen.

Ytterligare uppgifter och förtydliganden enligt länsstyrelsens önskemål lämnas i yttrandebilaga 2.

Punkt 15 (Säkerhet och risker)

Länsstyrelsen har som tillägg till sina tidigare ställningstaganden föreslagit att frågan om den interna räddningsstyrkans utformning ska skjutas upp under en prövotid och att bolaget under prövotiden ska utreda frågan i samråd med räddningstjänsten i Luleå kommun och länsstyrelsen. Vidare har länsstyrelsen lämnat synpunkter avseende SSAB:s säkerhetsarbete.

Enligt SSAB:s uppfattning är frågan om den interna räddningsstyrkans utformning inte av den komplexiteten att den bör avgöras av miljödomstolen efter en prövotid, utan den bör kunna delegeras till tillsynsmyndigheten i enlighet med MSB:s förslag, i förening med bolagets åtagande att inkomma med ett förslag till utformning senast ett år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft. Länsstyrelsen har dessutom särskild kompetens vad avser säkerhetsfrågor.

Kommentarer till länsstyrelsens synpunkter på SSAB:s säkerhetsarbete bifogas (ytt-randebilaga 3).

Punkt 16 (Hyttsten)

Länsstyrelsen har ställt ytterligare frågor avseende hanteringen av hyttsten samt, i avvaktan på att bolaget lämnar svar på dessa frågor, vidhållit sitt förslag till prövo-tid. Vidare har länsstyrelsen ifrågasatt om inte lagringen av hyttslagg är att betrakta som tillståndspliktig deponering.

Svar på länsstyrelsens frågor bifogas (yttrandebilaga 4).

En utförlig redovisning av hyttstenen, inklusive dess klassificering, har redovisats i bilaga 11 till kompletteringsinlagan den 19 april 2009. I avsnitt 2 i denna redovisning konstateras att hyttstenen är att betrakta som en biprodukt. Som stöd för denna uppfattning hänvisas bland annat till ett tolkningsmeddelande från EU-kommissionen avseende just masugnsslagg. I detta tolkningsmeddelande dras den slutsatsen att masugnsslagg av det slag som tillverkas i SSAB:s anläggningar i Luleå kan anses falla utanför definitionen av avfall.

Eftersom hyttstenen inte utgör ett avfall kan lagringen av densamma inte betraktas som deponering, oavsett dess varaktighet.

Punkt 17 (Övrigt)

SSAB vill utveckla motivet till varför det nu gällande villkoret om processvatten-släckning är olyckligt. Det är viktigt att inte enbart betrakta koksverket när denna fråga diskuteras, utan också se på vilka konsekvenser processvattensläckningen medför för SSAB Luleå som helhet. Att processvattensläcka med koks medför olika typer av miljö- och processtekniska problem för masugnen, vilket beskrivs nedan.

Processvattensläckning medför högre kvävehalter i koksen. När denna koks sedan används som råvara i masugnen medför detta i sin tur högre kvävehalter i hyttslammet, som är ett avfall från gasreningen vid masugnen. Högre halter i hyttslammet innebär i sin tur i kombination med höga pH-värden en ökad risk för toxisk ammoniakbildning i Inre Hertsöfjärden.

I samband med att koksen släcks med processvatten så ökar även natriumhalten i koksen, vilket för masugnens del medför att alka¬lilasten (Na och K) med avseende på natrium ökar.

Påverkan av alkali på masugnsprocessen är väl känd. Genom att alkalier cirkulerar och ackumuleras i masugnen får man påkladdningar på ugnsväggen. Dessa påkladdningar ger upphov till försämrad gasfördelning och störd materialtransport i ugnen. Alkalier kan även påverka råmaterialens hållfasthet negativt, vilket ger upphov till ökad finesgenerering i ugnen och därigenom en försvårad kontroll av gasfördelningen i ugnen.

En försämrad gasfördelning innebär också att andelen indirekt reduktion minskar och att energibehovet i ugnen ökar, det vill säga ökad bränsleförbrukning.

Påkladdningar kan växa tills tyngden från ovanliggande materialpelare gör att den släpper. Material rasar då okontrollerat i ugnen. Beroende på hur stor påkladdningen är får man olika störningsgrad.

Normalt försöker man hålla alkaliproblemet under kontroll genom att justera slag-gens kemiska analys. En surare slagg (mindre mängd CaO) gör att mer alkali tas ut. Problemet med en surare slagg är att halten svavel i råjärnet ökar och det blir svårare för stålverket att klara sina kvalitetskrav. Man kan även öka mängden slagg men det kostar då mer bränsle och det blir mer masugnsslagg att hantera.

Mot ovanstående bakgrund är SSAB angeläget om att finna alternativ till processvattensläckningen. Villkor 21 i dess nuvarande lydelse omöjliggör sådana alternativ. Av det skälet vidhåller bolaget att villkor 17 bör utgå. Bolaget är dock berett att samråda med tillsynsmyndigheten om de alternativ som kan uppkomma i framtiden.

SSAB accepterar det högre begränsningsvärdet för suspenderade ämnen i villkor 17.

DOMSKÄL

Tillåtlighet och tillstånd

Aktuell prövning avser hela den verksamhet som SSAB Tunnplåt Aktiebolag bedriver och efter planerade ut- och ombyggnader avser att bedriva vid Svartöns och Börstskärets industriområde i Luleå kommun. Verksamheten omfattar produktionsenheterna koksverk, råjärn, råstål och stränggjutning - inkluderande reningsanläggningar för dessa enheter - samt övriga anläggningar som lagring och distribution av kemikalier och gaser, materialhantering, serviceanläggningar, vatten- och slamsystem och deponier. En viss del av materialhanteringen drivs på entreprenad av BDX Industri AB.

Andra företag som bedriver verksamheter inom industriområdet och i dess närhet är AGA Gas AB, Plannja AB, Partek Nordkalk AB, Lulekraft AB och Duroc Special Steel AB. De verksamheter som dessa företag bedriver omfattas inte av den prövning som nu sker av SSAB:s verksamhet.

För Luleå tätort finns en fördjupad översiktsplan antagen den 26 april 1993. Planen är enligt kommunfullmäktiges beslut den 29 april 2002 fortfarande aktuell vad gäller SSAB:s verksamhetsområde. I översiktsplanen finns ett område som benämns Svartöberget med beteckningen ”reservområde för bebyggelse”. Inom detta område finns detaljplaner framtagna för ytterligare bostadsområden. SSAB:s verksamhetsområde berörs av tio detaljplaner. Området mellan Uddebovägen och koksverket saknar detaljplan.

Under den senaste femårsperioden har befolkningen på Svartön nordväst om SSAB ökat med ungefär 200 personer, eller 30 %, till ca 900 personer. Fram till 2011 förväntas befolkningen öka med ytterligare drygt 300 personer till totalt ca 1 200 personer, vilket innebär att antalet boende nära SSAB kommer att ungefärligt fördubblas under ett decennium.

SSAB har under beredningen av målet framfört att man yttrat sig till kommunen i ett flertal planärenden, bland annat avseende detaljplan för del av Älvnäset Svartöbrinken, Luleå Svartön 18:40. SSAB har därvid framhållit vikten av att respektera de skyddsavstånd på 1,5 km som Boverket rekommenderar i allmänna råd 1995:5 vid nybebyggelse eller omfattande komplettering av bebyggelse.

Beträffande komplettering av bebyggelse har SSAB i målet framhållit att man delar MSB:s uppfattning att en förtätning av bebyggelsen i Svartöstaden motverkar intentionerna i artikel 12 i Seveso II-direktivet. Vidare har SSAB anfört att man vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan med representanter från kommunens planenhet och påpekat att det är olyckligt med en förtätning av bebyggelsen i Svartöstaden.

Aktuell verksamhet har pågått på platsen under lång tid och har vid tidigare till-ståndsprövning enligt miljöskyddslagen (1998) bedömts tillåtlig. Enligt miljödomstolens uppfattning saknas möjlighet att lokalisera verksamheten till ett annat område utan att kostnaderna blir orimliga. Verksamheten strider inte mot någon detaljplan eller några områdesbestämmelser.

Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap.miljöbalken och kan således godkännas. Samtliga remissmyndigheter har tillstyrkt ansökan under vissa villkor. MSB har dock särskilt påpekat att någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt miljöbalken med en säkerhetsrapport som underlag aldrig tidigare ägt rum. För att verksamheten ska vara tillåtlig anser MSB att villkor om beredskap med intern räddningsstyrka ska meddelas.

Sammantaget gör miljödomstolen bedömningen att verksamhetens lokalisering uppfyller bestämmelsen i 2 kap. 6 § miljöbalken. Detta trots närheten till bebyggelsen främst i Svartöstaden, Luleå kommuns planering avseende kommande bebyggelseområden och befolkningsutvecklingen på Svartön under senare tid. Vidare bedömer miljödomstolen att den skada och de olägenheter som verksamheten kan medföra bör kunna begränsas genom skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått så att sådan skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Verksamheten är därmed tillåtlig och tillstånd kan därför lämnas med de villkor som kommenteras nedan.

Deponier

Dispens från föreskrifter i deponeringsförordningen

Sedan ansökan om utökad produktion gavs in till miljödomstolen i oktober 2008 har bolaget ändrat sin inriktning beträffande deponierna. Befintliga deponier kommer att avslutas enligt en avslutningsplan som inlämnats till tillsynsmyndigheten. I nu aktuellt mål har SSAB förklarat att bolaget avser att anlägga fyra nya deponier, två för inert avfall (varav en enbart för deponering av LD-slam) och två deponier för icke farligt avfall (varav en enbart ska användas för deponering av hyttslam). En sammanfattande tabell redovisas i bilaga 2 i bolagets bemötande den 18 juni 2010 (aktbilaga 55).

SSAB har begärt undantag från kravet på geologisk barriär för den planerade deponin för LD-slam (deponi för inert avfall). Ingen barriär kommer att anläggas. Skälet är att en anlagd barriär skulle kunna försvåra eller alternativt förhindra eventuellt framtida återvinning av deponerat LD-slam. För den andra deponin för inert avfall söks avsteg från kraven i 20 § förordning (2001:512) om deponering av avfall (deponeringsförordningen) på de delar som redan är anlagda (ca 3 ha). Resterande del av deponin kommer att uppfylla kraven.

För deponierna för icke-farligt avfall söks avsteg från kraven i 20 § deponeringsförordningen. Motivet för avsteg är att de s.k. hyttslambassängerna 1 och 5-7 redan är konstruerade och fyllda med material och att ett eventuellt arbete med att flytta massorna och anlägga en barriär som uppfyller kraven inte uppväger miljönyttan. Bolaget menar vidare att flera omständigheter talar mot att under bassäng 8, och för övrig del av den planerade deponin för icke-farligt avfall, anlägga en barriär av naturliga material eller restprodukter. Det är bl.a. förknippat med svårigheter att få tag på material. Därtill kommer att transportavstånden i detta fall blir stora och att materialanskaffningen skulle ge upphov till stora sår i naturen. Slutligen menar bolaget det skulle innebära orimliga kostnader om inte begärda undantag och avsteg medges.

Bolaget har beräknat vilka mängder av olika ämnen som kan förväntas lakas ut och läcka ut från deponierna om undantagen medges och jämfört dessa resultat med årliga massflöden från andra källor. Man har också redovisat de haltbidrag som lakvattenläckaget förväntas orsaka i Inre Hertsöfjärdens utloppspunkt (Gräsörenbron). Sammantaget gör bolaget bedömningen att begärda undantag och avsteg från deponeringsförordningen, på kort och lång sikt, innebär en försumbar risk för skada eller olägenhet på människors hälsa eller miljön.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har tillstyrkt att bolaget beviljas undantag och avsteg från bestämmelserna om geologisk barriär i förordningen (2001:512) om deponering av avfall.

På grundval av den utredning som presenterats gör miljödomstolen bedömningen att deponeringen kan ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Begärda undantag och avsteg kan således beviljas.

Villkor för deponier

Bolaget har föreslagit villkor om deponeringsplan och om säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada och andra återställningsåtgärder (bolagets villkor 17). Det har inte framställts några invändningar mot föreslagna villkor. Miljödomstolen finner dessa ändamålsenliga varför de kan meddelas.

Vidare har bolaget föreslagit att frågan om villkor avseende karaktärisering och behandling av lakvatten från deponering av icke-farligt avfall ska skjutas upp och att bolaget under prövotiden ska följa upp kvaliteten på lakvattnet och utreda behovet av behandling av detsamma (bolagets utredningsvillkor U8). Naturvårdsverket har invänt att utredningstiden blir lång i förhållande till deponins beräknade livstid på 20 år. Bolaget har anfört att man behöver en tid på 5 år på grund av att man först behöver anlägga deponin och deponera tillräcklig mängd avfall, därefter måste det produceras ”riktigt” lakvatten som inte är utspätt och slutligen behövs det tid för provtagning och utvärdering. Miljödomstolen finner med beaktande av vad bolaget anfört att frågan kan skjutas upp längst till och med 5 år efter det att domen vunnit laga kraft i tillståndsdelen. Vidare bör det preciseras att uppskjutandet inte avser lakvatten från deponeringen av hyttslam.

I botten på hyttslamdeponierna finns en ledning för uppsamling av lakvatten som leds till Laxvikensystemets bassäng 3 (Laxviken 3). Före utsläpp till Laxviken 3 kommer uppsamling, mängdmätning och provtagning av lakvattnet att ske. Eftersom laktester visat att det främst är fluorider, sulfater, klorider - initialt även selen - som lakas ut och medför att hyttslammet inte kan karakteriseras som inert utan bör läggas på en deponi för icke-farligt avfall bedömer bolaget att ingen behandling behövs av detta lakvatten.

Miljödomstolen gör bedömningen att det för närvarande inte går att avgöra om ytterligare behandling behövs, utöver vad bolaget redovisat. Frågan är dock sådan att det bör kunna delegeras till länsstyrelsen att besluta om de ytterligare villkor som kan behövas avseende behandling av lakvatten från hyttslamdeponierna.

Utsläpp till luft

Stoft

Beträffande utsläpp av stoft har bolaget lämnat förslag till tre slutliga villkor (bolagets villkor nr 4, 10 och 14), ett förslag till villkor om delegering till länsstyrelsen (bolagets delegation D4), två förslag till uppskjutande av fråga om villkor, två förslag till utredningsvillkor (bolagets utredningar U2 och U4) och tre förslag till provisoriska föreskrifter (bolagets provisoriska föreskrifter P1, P5 och P6).

Länsstyrelsen och Naturvårdsverket är eniga med bolaget om utformningen av bolagets förslag till villkor nr 10 och 14 samt delegation D4. Man är också ense om att skjuta upp frågor om villkor avseende utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten (exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor) och frågor om utsläpp till luft av stoft från koksverket från och med 2015 (exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor). Miljödomstolen har inget att erinra mot dessa förslag till regleringar varför de kan föreskrivas.

Vad gäller haltvillkor för stoftfilteranläggningar (bolagets villkor 4) yrkar Natur-vårdsverket att stofthalten i utgående gas från den 1 januari 2012 inte får överskrida 5 mg/m3 ntg (normal torr gas). Före detta datum får stofthalten inte överstiga 10 mg/m3 ntg. Enligt Naturvårdsverket är kravet 5 mg/m3 ntg normalt för de flesta verksamheter och det är svårt att se varför man ska undanta ett antal filter vid denna industri. Bolaget har, på förslag från länsstyrelsen, accepterat att haltvillkoret på 5 mg/m3 ntg ska gälla för alla stoftfilteranläggningar med större flöde än 60 000 Nm3/tim från och med den 1 januari 2012.

Bolaget har vidare invänt att det för att också mindre stoftfilteranläggningar ska innehålla nämnda begränsningsvärde krävs installation av nya filter vid tre utsläppskällor och till en total kostnad om 7,5 Mkr. Genom denna åtgärd skulle utsläppet av stoft minska med ca 870 kg/år. Kostnaden per kg reducerat stoft uppgår därmed till ca 8 600 kronor, vilket får betraktas som oskäligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Av dessa tre finns inte krosstornsfiltret kvar längre. Detta flöde har nu letts om till det nya LD-sekundärfiltret.

I en kompletteringsinlaga den 21 april 2009 från bolaget (aktbilaga 11) redovisas för ovannämnda filter (dvs. filter med lägre kapacitet än 60 000 Nm3/tim), med enstaka undantag, stofthalter i utgående gas som understiger 5 mg/m3 (ntg). Enligt miljödomstolens bedömning bör det med gott underhåll och god tillsyn av dessa filteranläggningar vara möjligt att innehålla en stoftutsläppsgräns på 5 mg/m3 (ntg). Detta haltvillkor bör därför föreskrivas. Miljödomstolen noterar att bolagets ovan redovisade beräkning avser fler filter än vad som nu är av intresse och att den därmed inte längre är aktuell. Vidare tycks beräkningen enbart innefatta investeringskostnaden för nya filter delat med beräknad reducerad mängd på ett år. Bolaget bör dock få tiden fram till 1 januari 2014 att genomföra den översyn av de två filtren som behöver åtgärdas.

Vad gäller bolagets förslag till utredningsvillkor U2 har Naturvårdsverket föreslagit att bolaget ska utreda möjligheterna, att genom olika tekniska åtgärder, optimeringar m.m. minska de totala stoftutsläppen från stålverket uttryckt i kg/ton produkt. Utredningen ska behandla stängning av lanterniner, nya filter, optimering av avsug, ökad avsugningskapacitet m.m. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnader för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Bolaget ska även ge förslag på reviderade produktionsrelaterade villkor. Utredningen ska inges till miljödomstolen senast 31 december 2010.

Bolaget menar att man avser att genomföra utredningen med den inriktning som redovisats av Naturvårdsverket, men att man vill lämna öppet hur villkoret ska utformas.

Miljödomstolen anser att utredningsvillkoret inte behöver preciseras mer detaljerat än vad bolaget föreslagit och att det nu är för tidigt att binda sig för vilken villkorskonstruktion som ska väljas. Utredningsvillkoret bör således utformas enligt bolagets förslag, men med tillägg om att bolaget vid redovisningen av utredningen även ska föreslå slutliga villkor. Miljödomstolen godtar även utredningsvillkoret U4.

Svaveldioxid och svavelväte

Bolaget har föreslagit ett slutligt villkor om utsläpp av svavelväte i renad koksgas (bolagets villkor 9). Vidare har bolaget föreslagit att frågan om villkor avseende svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor, ska skjutas upp och att bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av svavel från verksamheten, exklusive svavelrening i slaggskorsten (bolagets utredningsvillkor U1). Slutligen har bolaget också föreslagit en provisorisk föreskrift om utsläpp till luft av svavel per ton ämnen och totalt sett från hela anläggningen (bolagets provisoriska föreskrift P2).

Bolagets förslag har sin grund i att länsstyrelsen vid huvudförhandlingen presenterade ett sådant andrahandsyrkande vilket godtagits av bolaget. Bolaget menade dock att frågan om svavelrening i slaggskorstenen redan utretts tillräckligt. Länsstyrelsen önskar dock att den utredningen biläggs vid redovisningen så att man får en sammantagen bild av situationen.

Miljödomstolen konstaterar att bolaget under 2008 (efter det att ansökan lämnats in till miljödomstolen) har installerat en ny tvättkolonn (svavelvätetvätt) vid koksverkets gasbehandling. Bolaget har vidare åtagit sig att installera ytterligare en spaltugn som ska vara i drift senast vid nästa spaltugnsrevision 2013. Eventuella ytterligare åtgärder bör enligt miljödomstolens bedömning genomföras först efter det att bolaget genomfört föreslagen utredning. Miljödomstolen har dock utformat utredningsvillkoret annorlunda jämfört med bolagets förslag. Detta för att tydliggöra att redan genomförd utredning om svavelrening i slaggskorstenen ska ingå som en del i underlaget inför redovisningen av förslag till villkor. Naturvårdsverkets yrkande om svavelrening i slaggskorstenen bör därför prövas först efter prövotidens utgång. Frågan kan dock diskuteras senare i samband med avgörande av den uppskjutna frågan. Bolagets förslag till villkor 9 kan godtas.

Övriga villkor avseende utsläpp till luft

Inga invändningar har riktats mot bolagets förslag till villkor om befintlig spaltugn (bolagets förslag till villkor 8), förslag till uppskjutande av fråga om utsläpp till luft av PAH och kvävoxider från de nya ugnarna i koksverket, utredningsvillkor rörande samma fråga (bolagets utredningsvillkor U3), prövotidsföreskrift om utsläpp till luft av kväveoxider, exklusive diffusa utsläpp, utsläpp från rörliga källor och utsläpp från reservugnen (bolagets prövotidsföreskrift P3) och prövotidsföreskrift om utsläpp av kväveoxider från koksbatteriet (bolagets prövotidsföreskrift P4). Miljödomstolen anser att dessa villkor kan godtas.

Utsläpp till vatten

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har yrkat att frågan om utsläpp till vatten från bolagets anläggningar ska skjutas upp under en prövotid. Länsstyrelsen föreslår att bolaget under prövotiden ska

”..identifiera och utreda de ämnen som enskilt eller tillsammans med andra kan ge upphov till effekter på miljön och människor, samt de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av att minska utsläppen av sådana ämnen.

I utredningen ska ingå resultat från en fördjupad karakterisering av utgående

vatten till Inre Hertsöfjärden och resultat från årliga fiskhälsoundersökningar enligt ett bilagt program, genomförda under prövotiden.

Utredningen ska ges in till miljödomstolen med förslag på åtgärder och slutliga villkor senast den 30 december 2014. En delredovisning ska inges till miljödomstolen senast den 30 december 2012 för att med grund i resultat från dittills genomförda undersökningar och utredningar, avgöra omfattningen och inriktningen av kvarvarande undersökningar och utredning.

Mindre ändring av undersökningarnas omfattning får medges av tillsynsmyndig-heten.”

Karaktäriseringen av det utgående vattnet ska enligt vad som uppgavs vid huvudförhandlingen genomföras i enlighet med Naturvårdsverkets handbok ”Kemisk och biologisk karaktärisering av punktutsläpp till vatten, Handbok 2010:3”.

Bolaget har accepterat förslaget i stora drag men vill göra vissa korrigeringar. För det första bör prövotidsförordnandet preciseras till att avse oavsiktligt bildade ämnen. För det andra bör det preciseras vilken metod som ska användas för att identifiera och utreda ämnena. För det tredje bör prövotidsutredningarna göras mer åtgärdsinriktade. Det innebär att bolaget motsätter sig myndigheternas förslag på årliga fiskhälsoundersökningar under prövotiden.

Miljödomstolen konstaterar att bolaget och myndigheterna är ense om att frågan om villkor avseende utsläpp till vatten kan skjutas upp men att oenighet råder beträffande inriktning och omfattning av nödvändiga utredningar.

Kravet från Naturvårdsverket och länsstyrelsen på de aktuella undersökningarna har föranletts bl.a. av den påverkan på abborre i Inre Hertsöfjärden som framkommit vid fiskebiologiska undersökningar och av att vissa toxiska effekter, främst på kräftdjur och fisk, uppmärksammats. Miljödomstolen delar bedömningen att frågan om utsläpp till vatten bör uppskjutas under en prövotid. Det är av vikt att den utredning som kommer till stånd får en väl avvägd omfattning samt en avgränsning och inriktning som ger ett så bra underlag som möjligt för prövningen av slutliga villkor för utsläpp till vatten. Det är här fråga bl.a. om komplicerade biologiska sammanhang och speciella kunskaper krävs för att utredningen ska kunna utformas på bästa sätt. Då frågan aktualiserats först vid huvudförhandlingen finner domstolen att det för närvarande inte är möjligt att fastställa vilka utredningar som bör komma till stånd. Domstolen avser att uppdra åt en, efter parternas hörande, utsedd extern sakkunnig med hög kompetens inom det aktuella området att ta fram ett förslag till inriktning och utformning av ett program för undersökningarna. Sedan parterna yttrat sig över det så framtagna programmet kommer domstolen att besluta beträffande prövotidsutredningens utformning och därmed sammanhängande frågor.

Miljödomstolen vill i sammanhanget påpeka att det är Inre Hertsöfjärden som i första hand bör betraktas som recipient för bolagets utsläpp till vatten. Allmänheten har tillträde till fjärden och eventuella framtida villkor bör utformas bland annat med tanke på hur fjärden används.

Bolaget har föreslagit tre slutliga villkor om utsläpp till vatten beroende på verksamheten vid koksverket (bolagets villkor 11, 12 och 13), ett villkor som rör råjärnsproduktionen (bolagets villkor 15) och ett villkor som rör stränggjutningen (bolagets villkor 16). Vidare har bolaget föreslagit en provisorisk föreskrift om ammoniakkväve i vatten som släpps ut från Laxvikenbassängerna (bolagets provisoriska föreskrift P7). Miljödomstolen anser att dessa villkor bör utformas som provisoriska föreskrifter (liksom den redan föreslagna föreskriften P7). Det finns således ingen anledning att innan ytterligare utredningar genomförts föreskriva om slutliga villkor avseende olja och suspenderade ämnen.

Eftersom bolaget föreslagit att frågan om utsläpp till vatten av ammoniakkväve från Laxvikenbassängernas utlopp och att frågan om utsläpp till vatten av oavsiktligt bildade ämnen från koksverkets utlopp (’’KV-diket”) och från Laxvikenbassängernas utlopp ska skjutas upp har man även föreslagit två utredningsvillkor som är kopplade till denna prövotid (bolagets utredningsvillkor U5 och U6). Miljödomstolen anser enligt vad som sagts ovan att frågan om villkor avseende utsläpp till vatten från bolagets anläggningar ska skjutas upp. Frågan om vilka utredningar som ska genomföras kan inte bestämmas förrän den särskilde utredaren presenterat sitt förslag till utredningsprogram och efter erforderlig skriftväxling.

Slutligen har frågan om möjligheten att leda vatten (som kan innehålla zink) från RH-anläggningen till LD-gasreningen behandlats under målets gång. Bolaget anser dock att frågan behöver utredas ytterligare och har föreslagit att Miljödomstolen ska överlåta till tillsynsmyndigheten att vid behov föreskriva villkor (bolagets delegation D3) och åtar sig att till tillsynsmyndigheten redovisa resultatet av den fortsatta utredningen senast den 31 december 2012.

Miljödomstolen godtar bolagets förslag.

Markföroreningar

Bolaget ajourhåller ett register över förorenade områden inom bolagets industriområde i Luleå. Områdena är riskklassade. I dagsläget finns det över 50 objekt i registret. Objekten har hänförts till olika grupper; en del är avfärdade eller avhjälpta, andra är bevakade, kräver ytterligare undersökningar eller är klara för sanering. Utifrån områdenas riskklassning och andra tänkbara aspekter tas en plan fram som anger hur olika aktiviteter är prioriterade. SSAB:s ledningsgrupp i Luleå reviderar årligen denna plan, och planen omfattar en tidsperiod om ca 3-5 år. Att göra en plan med en längre tidshorisont än så anses inte relevant. För närvarande planeras undersökningar för ca 1,3 miljoner kronor. Sanering pågår av det s.k. KV-diket och under året planeras kompletterande undersökningar av Inre Hertsöfjärden. Vidare kommer även området runt en dieselcistern att saneras under innevarande år.

Bolaget har föreslagit ett villkor om att bolaget ska upprätthålla och i samråd med tillsynsmyndigheten vid behov uppdatera en plan för successiv efterbehandling av förorenade områden (bolagets villkor 6). Till detta villkor har man föreslagit en delegation till tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor om successiv efterbehandling (bolagets delegation D2). Bolaget har vid huvudförhandlingen förtydligat att delegationen till tillsynsmyndigheten kan omfatta villkor om graden av successiv efterbehandling, omfattning och särskilda objekt. Länsstyrelsen har därvid förklarat sig kunna acceptera bolagets förslag till villkor och delegation. Även miljödomstolen godtar bolagets förslag.

Säkerhetsfrågor

Säkerhetsfrågorna har diskuterats grundligt under beredningen av målet och även vid huvudförhandlingen. Detta främst med tanke på vilka villkor som kan behövas beroende på SSAB:s närhet till Svartöstaden och andra bostadsområden, men även att det finns andra verksamhetsutövare inom industriområdet. Bolaget har redovisat att arbete pågår med att ta fram rutiner för när signalen ”Viktigt meddelande” ska användas och att bolagets ambition är att möjligheten för bolaget att utlösa denna signal ska komma till stånd snarast möjligt. Vidare har bolaget åtagit sig att senast den 31 december 2012 dra om den norra masugnsledningen i syfte att förhindra påkörning av denna och att senast ett år efter det att miljödomstolens dom vunnit laga kraft till tillsynsmyndigheten redovisa ett förslag till utformning av en bered-skapsstyrka.

Bolaget har föreslagit ett villkor om beredskap med räddningsstyrka (bolagets villkor 7) och två delegationer till tillsynsmyndigheten att meddela villkor om åtgärder för att förhindra att fysisk skada på känsliga installationer och villkor om bemanning och utbildning av räddningsstyrkan (bolagets delegation D6 och D7). MSB har särskilt betonat att den planerade räddningsstyrkan ska stå till SSAB:s disposition oavsett vad som händer i samhället. Bolaget menar att villkoret kan korrigeras så att det framgår att det ska finnas en räddningsstyrka under bolagets ansvar och regi. Även länsstyrelsen har godtagit bolagets förslag. Miljödomstolen godtar bolagets förslag till villkor med en viss annan formulering som framgår av domslutet.

Övriga villkor och frågor

Ett sedvanligt s.k. allmänt villkor (bolagets villkor 1) ska meddelas.

Bolaget har lämnat förlag till villkor som behandlar bortfall av reningsutrustning (bolagets villkor 2) och lagring av flytande kemikalier (bolagets villkor 3). Inga synpunkter har lämnats på dessa villkor. Miljödomstolen anser att villkoren kan godtas men att det bör utformas en delegation som kopplas till bolagets villkor 2. Detta för att listan med delegationer i domslutet ska bli komplett.

Bolaget har föreslagit att frågan om villkor avseende energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärme och energiöverskott i verksamheten ska skjutas upp och att bolaget ska utreda de tekniska möjligheterna samt de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av energieffektivisering respektive tillvaratagande av spillvärme och annat energiöverskott i verksamheten.

Naturvårdsverket har föreslagit en annan formulering enligt följande.

”Bolaget ska utreda möjligheter till energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärmen från verksamheten. Utredningen ska omfatta återvinning och möjlig omvandling av spillvärmen till nyttiga energiformer med avsättning internt eller externt. Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnader för dessa samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motivering till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.”

Bolaget har uppgett att man i sak accepterar Naturvårdsverkets förslag, men att bolagets formuleringar gjorts kortare. Miljödomstolen anser att utredningsvillkoret bör formuleras enligt Naturvårdsverkets förslag eftersom det ger en tydligare vägledning för hur utredningen ska genomföras.

Bolaget har omformulerat tidigare gällande villkor avseende buller (bolagets villkor 5). Inga synpunkter har lämnats avseende förslaget. Miljödomstolen godtar bolagets förslag.

Länsstyrelsen har beträffande galtgjutning yrkat att den ska begränsas till 50 000 ton per år, men förklarat att man har förståelse för att tillgänglighetsproblem inte kan åtgärdas direkt. Länsstyrelsen har därför vid huvudförhandlingen framställt ett yrkande i andra hand om att begränsningsregeln 50 000 ton/år ska gälla två år från lagakraftvunnet beslut. Naturvårdsverket har framställt motsvarande yrkande.

Bolaget motsätter sig en begränsning av galtgjutningen eftersom man behöver kunna gjuta galt vid driftsstörningar. Beträffande det föreslagna alternativet att anlägga en granuleringsanläggning har bolaget anfört följande. SSAB:s anläggning i Luleå skiljer sig från den i Oxelösund genom att det där görs sommaruppehåll i stålproduktionen medan masugnarna producerar året runt. I Luleå görs däremot inget som-maruppehåll. Det underhåll som behöver göras på de två LD-konvertrarna utförs växelvis mellan dessa under året. Avskiljningskostnaden med en granuleringsanläggning beräknades vid prövotidsredovisning 2007 i mål M 532-99 uppgå till 1 044 kronor per kg reducerat stoft, vilket bolaget bedömde som oskäligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, särskilt med hänsyn till att utsläppet av stoft från galtgjutningen kan antas ha sin spridning i huvudsak inom industriområdet, eftersom utsläppet sker på marknivå och då stoftet är förhållandevis tungt. Bolaget anser att dessa omständigheter gör att galtgjutningen inte ger upphov till några miljöstörningar av betydelse.

Miljödomstolen gör följande bedömning. Galtgjutningen beror i ca 30 % av fallen på kapacitetsproblem eller andra störningar vid stränggjutningen. Bolaget planerar att investera i en ny stränggjutningsmaskin även om investeringsbeslut ännu inte fattats. Det finns således möjlighet att förhållandena förbättras. Även om det inte investeras i någon ny stränggjutningsmaskin gör miljödomstolen bedömningen att det i detta fall är orimligt att föreskriva ett villkor som innebär att en sådan investe¬ring måste genomföras. Miljödomstolen delar bolagets bedömning beträffande alterna-tivet att anlägga en granuleringsanläggning. De produktionstekniska faktorer som nödvändiggör galtgjutningen medför att en mängdmässig begränsning av densamma inte framstår som ett realistiskt alternativ.

Kontrollfrågor

I förevarande dom har det meddelats flera villkor som har helt eller delvis ändrade formuleringar jämfört med tidigare beslut från Koncessionsnämnden för miljöskydd avseende bl.a. hur i villkoren nämnda värden ska kontrolleras eller beräknas. Det är därför rimligt att det meddelas ett villkor som medför skyldighet för bolaget att inom tid som tillsynsmyndigheten får bestämma lämna in ett reviderat kontrollpro-gram för verksamheten.

Det har inte framförts några invändningar mot bolagets förslag till delegation avseende PM10-mätare (bolagets delegation D5). Miljödomstolen anser att den kan godtas.

Verkställighet

Bolaget har begärt s.k. verkställighetsförordnande för att påbörja arbetet med de nya deponierna redan under våren 2011.

Länsstyrelsen har inget att erinra mot ett verkställighetsförordnande och anser att det är angeläget att de nya deponierna kommer till stånd. Verkställighetsförordnandet bör dock vara kopplat till att bolaget ska inge en ekonomisk säkerhet och att denna är godkänd innan tillståndet får tas i anspråk.

Miljödomstolen gör bedömningen att det finns skäl för att förordna om verkställighet. Förordnandet bör dock inte få tas i anspråk förrän den ekonomiska säkerheten för deponierna godkänts av miljödomstolen.

Övriga frågor

Det finns inget att anmärka på bolagets förslag till igångsättningstider varför de kan fastställas.

Det bör införas ett villkor om att bolaget ska anmäla till miljödomstolen och till-synsmyndigheten när det nya tillståndet tas i anspråk.

Miljönämnden i Luleå kommun har framfört att det vore av stort värde om bolaget kan upprepa den besvärsundersökning som gjordes på 1980-talet. Bolaget har uppgett att man åtar sig att genomföra en sådan under 2011. Miljödomstolen finner med tanke på bolagets åtagande att det inte behövs något särskilt villkor avseende en sådan besvärsundersökning.

ANVISNINGAR FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (DV 425)

Överklagande senast den 17 december 2010.

Nils-Gunnar ElissonLena Nilsson

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Nils-Gunnar Elisson, ordförande, och miljörådet Lena Nilsson samt de sakkunniga ledamöterna Bengt Hultman och Gunnar Önnevall.

INNEHÅLL

DOMSLUT 1Tillstånd 1Dispens 1Allmänna villkor 2Gemensamma villkor 2Villkor för särskilda verksamheter 4Kontrollfrågor 5Delegering 5Prövotidsförordnanden 6Provisoriska föreskrifter 8Igångsättningstid 11Anmälan om ianspråktagande av tillstånd 11Verkställighet 12Övrigt 12YRKANDEN M.M. 13MÅLETS HANDLÄGGNING 13ANSÖKAN 13Orientering 14Processbeskrivning 15Råvaror och kemikalier 19Energi 20Vatten 20Emissioner 20Miljökonsekvensbeskrivning 24Säkerhetsrapport 26De allmänna hänsynsreglerna 26Bestämmelserna i 16 kap.miljöbalken 27Kontroll 29Uppgifter enligt 22 kap. 25a § miljöbalken 29Uppgifter enligt 36 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall 30Förslag till villkor 30YTTRANDEN 36Naturvårdsverket (2009-10-30, aktbilaga 36) 36Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2009-09-23, aktbilaga 32) 44Fiskeriverket (2009-10-21, aktbilaga 35) 49Länsstyrelsen i Norrbottens län (2009-12-07, aktbilaga 37) 54Miljönämnden (2009-09-17, aktbilaga 31) 59Luleå kommun (2009-10-12, aktbilaga 34) 62SSAB:S FÖRSTA BEMÖTANDE (2010-01-29, aktbilaga 39) 63Miljönämnden 63Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 65Kommunstyrelsen och Räddningstjänsten 68Fiskeriverket 68Naturvårdsverket 69Länsstyrelsen 76YTTERLIGARE YTTRANDEN 84Naturvårdsverket (2010-03-03, aktbilaga 43) 84Naturvårdsverket (2010-03-30, aktbilaga 52) 86Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2010-02-18, aktbilaga 41) 87Fiskeriverket (2010-03-05, aktbilaga 49) 88Länsstyrelsen i Norrbottens län (2010-05-12, aktbilaga 53) 89Luleå kommun, räddningstjänsten (2010-03-02, aktbilaga 44) 94SSAB:S ANDRA BEMÖTANDE (2010-06-18, aktbilaga 55) 94Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 95Räddningstjänsten 95Naturvårdsverket 95Fiskeriverket 98Länsstyrelsen 98DOMSKÄL 108Tillåtlighet och tillstånd 108Deponier 110Utsläpp till luft 112Utsläpp till vatten 115Markföroreningar 118Säkerhetsfrågor 118Övriga villkor och frågor 119Kontrollfrågor 121Verkställighet 121Övriga frågor 122

UMEÅ TINGSRÄTT Miljödomstolen

Rotel 9 Mål nr M 2350-08

Rättelse/komplettering

Deldom, 2010-11-26

Rättelse och komplet-tering, 2011-01-03 Beslutat av: rådmannen Nils-Gunnar Elisson

Under punkt 4 ska den i andra meningen angivna stofhalten gälla som "dygnsmedelvärde" - rubr Igångsättningstid ska de angivna igångsättningstiderna - såväl för ökan produktion av koks som av stålämnen - rättas från 7 år till "senast 12 år"

Metadata

Domstol: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2011-10-04
Målnummer: M10664-10
Lagrum: 15 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
Sökord: Avfall; Biprodukt; Galtgjutning; Hyttsten; Masugnsslagg; Stålverk
Källa: Domstolsverket

MÖD 2011:39

KLAGANDELänsstyrelsen i Norrbottens län971 86 Luleå

MOTPARTSSAB Emea AB, 556313-7933781 84 Borlänge

SAKENTillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar SSAB Emea AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till

­ fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig produktion av 800 000 ton koks och 2 500 000 ton prima stålämnen,

­ utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks och 3 000 000 ton prima stålämnen,

___________________

BAKGRUND

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Tillstånd till produktion av biprodukter i fallande mängder

Länsstyrelsen

Bolaget

Miljönämnden i Luleå kommun

Villkor angående begränsning av galtgjutning

Länsstyrelsen

Bolaget

Planerat underhåll 30 %Störningar på LD 30 %Störningar sträng 30 %Bristande råjärnskvalitet 10 %

Naturvårdsverket

Miljönämnden i Luleå kommun

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillstånd till produktion av biprodukter i fallande mängder

Villkor angående begränsning av galtgjutning

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2011-11-01

__________________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SAKENTillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå

Verksamhetskoder enligt SFS 1998:899: 27.10 och 23.10

Avrinningsområde: 8/9 (mellan Altersundet och Luleälven)

N= 7 290 430 E= 831 875 (masugnen)

N= 7 289 425 E= 834 420 (koksverkets släcktorn)

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar SSAB Tunnplåt Aktiebolag tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till

-utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks, 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

Dispens

Allmänna villkor

Gemensamma villkor

5. Buller från verksamheten, exklusive facklingen, får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än

- 55 dB(A) dagtid (kl. 07-18)

- 50 dB(A) kvällstid (kl. 18-22)

Villkor för särskilda verksamheter

Koksverket

Råjärn

Deponier

Kontrollfrågor

Delegering

Prövotidsförordnanden

- utsläpp till luft av svavel, räknat som svaveldioxid, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till luft av stoft från råstålsenheten, exklusive diffusa utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till luft av PAH och kväveoxider från de nya ugnarna i koksverket

- utsläpp till luft av stoft från koksverket från och med 2015, exklusive diffusa

utsläpp och utsläpp från rörliga källor

- utsläpp till vatten från bolagets anläggningar

- energieffektivisering och tillvaratagande av spillvärme och energiöverskott i verksamheten samt

- U1, U2, U3, U5 och U6 senast två år samt

- U7 senast fem år

Vidare ska

Provisoriska föreskrifter

Fenoler 0,1 mg/l Cyanid (CN-) 0,1 mg/l Ammoniumkväve 60 mg/l TOC 70 mg/l Suspenderade ämnen 20 mg/l

Igångsättningstid

Anmälan om ianspråktagande av tillstånd

Verkställighet

Övrigt

______________

SSAB Tunnplåt Aktiebolag (SSAB) har, som talan slutligen bestämts, yrkat tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken till

- utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks, 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

MÅLETS HANDLÄGGNING

ANSÖKAN

Orientering

Allmän orientering

Tidigare avgöranden

Denna ansökan

Processbeskrivning

fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig produktion av 800 000 ton koks och 2 500 000 ton prima stålämnen,

utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks och 3 000 000 ton prima stålämnen,