MÖD 2022:26
Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att ägarna till en enbostadsfastighet för vilken en kommun fått dispens att fånga mindre vattensalamandrar på borde ha behandlats som parter vid länsstyrelsens handläggning av ärendet. Målet har därför återförvisats till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2022-03-16 i mål nr M 872-22, se bilaga A
PARTER
Klagande
1. A.J.
2. K.J.
Motpart
1. Länsstyrelsen i Västra Götalands län
2. Falköpings kommun
SAKEN
Avvisat överklagande
_______________
Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens beslut samt Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 17 februari 2022 i ärende nr 522-41676-2021 och återförvisar målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
_______________
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
A.J. och K.J. har yrkat att de ska ges rätt att överklaga beslutet om dispens enligt artskyddsförordningen.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Falköpings kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens beslut.
Klagandena har i huvudsak anfört följande. Fastigheten A är deras privata
bostadstomt. Att Falköpings kommun kan söka och få dispens på deras privata tomt utan att fråga om lov är kränkande. De upplever dispensen som tillåtelse att få begå hemfridsbrott och bör som ägare till en tomt som ingår som villkor i dispensen räknas som sakägare. De vill värna att den fridlysta arten i fråga ska få fortsätta leva där den varit. De bör tillerkännas klagorätt över dispensbeslutet för att få sin rätt till rättslig prövning enligt Århuskonventionen tillgodosedd.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Beslutet om dispens enligt artskyddsförordningen avser åtgärder som kommer att utföras inom hemfridszonen på A.J.s och K.J.s bostadsfastighet. De fick inte möjlighet att yttra sig vid länsstyrelsens handläggning av dispensärendet. En prövningsmyndighet som meddelar villkor för tillstånd till en verksamhet som förutsätter tillträde till annans fastighet ska ge den som berörs av tillträdet tillfälle att yttra sig innan beslutet fattas. Möjligheten att få yttra sig bör gälla både vid den ursprungliga tillståndsprövningen och vid prövningen av verkställighetsfrågan (jfr prop. 1997/98:45, del 1 s. 518 f. samt del 2 s. 294 f.). Att åtgärderna kommer att utföras inom hemfridszonen stärker A.J.s och K.J.s ställning som sakägare (jfr NJA 2004 s. 590 och MÖD 2015:8)
Mot bakgrund av det anförda borde A.J. och K.J. ha hanterats som parter redan vid länsstyrelsens handläggning. Det förhållandet att de inte fick möjlighet att yttra sig vid länsstyrelsens handläggning utgör ett sådant fel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Underinstansernas beslut ska därför undanröjas och målet återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt behandling.
Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Lars Olsson och Henrik Jonsson samt tf. hovrättsassessorn Simon Nesterud, referent.
Föredragande har varit Henrik Jansson.
________________________________________
BILAGA A
VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, SLUTLIGA BESLUT
RÄTTEN
Chefsrådmannen Vibeke Sylten, även protokollförare
PARTER
Klagande
1. A.J.
2. K.J.
Motpart
Länsstyrelsen i Västra Götalands län
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsens i Västra Götalands läns beslut 2022-02-17 i ärende nr
522-41676-2021, se bilaga 1
SAKEN
Dispens från artskyddsförordningen på fastigheterna A och B i Falköpings kommun; nu fråga om avvisning
_________________
Mark- och miljödomstolen antecknar följande.
Länsstyrelsen Västra Götaland har meddelat artskyddsdispens. A.J. och K.J. (klagandena) är ägare till fastigheten A. De har yrkat att dispensbeslutet ska upphävas. De har bl.a. anfört att det finns lämpligare lösningar, att den planerade skolan kan byggas på annan plats och att varken kommunen eller länsstyrelsen har frågat om lov att gå in på deras tomt och att sådant lov inte kommer att ges.
Fråga har uppkommit om de klagande har rätt att överklaga beslutet.
Mark- och miljödomstolen fattar följande
BESLUT
Överklagandet avvisas (tas inte upp till prövning).
Skäl
Bestämmelserna om enskildas klagorätt i miljömål finns i 16 kap. 12 § miljöbalken. Där framgår att överklagbara domar och beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot.
Enligt praxis är det den som kan utsättas för en skada eller olägenhet som inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig som har rätt att överklaga. En sådan avgränsning av enskildas klagorätt är förenlig med Århuskonventionen (se NJA 2012 s. 921).
I Mark och miljööverdomstolens dom den 11 december 2017 i mål M 6621-17, som gällde dispens från reservatsföreskrifter, har domstolen uttalat följande.
”I mål om strandskyddsdispens, tillstånd enligt landskapsbildsförordnande, Natura 2000 och beslut efter en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har avgränsningen av vilka enskilda som har rätt att överklaga tolkats snävt. Avgörande betydelse har lagts vid vad som bedömts vara det skyddsvärda intresset med den rättsregel som varit aktuell vid prövningen. En sådan utgångspunkt kan ses som ett uttryck för den s.k. skyddsnormsläran.
Århuskonventionens krav medför dock att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 mars 2015 i mål nr M 7960-14). Om en sådan prövning kan komma till stånd på annat sätt, t.ex. inom ramen för sedvanlig tillsynsverksamhet, är detta normalt tillräckligt för att Århuskonventionens krav på prövning ska anses uppfyllt”.
Mark- och miljööverdomstolen bedömde att klagorätt saknades och att det således var rätt att avvisa klagandenas överklaganden. Det kan noteras att ingen av klagandena hade någon särskild rätt till den berörda fastigheten, på vilken en väg restaurerats.
Såvitt känt finns inget avgörande från överrätt beträffande klagorätt beträffande ett beslut om artskyddsdispens i en situation som den förevarande. Bestämmelserna om artskydd utgör emellertid skydd för biologisk mångfald, dvs. ett allmänt intresse, varför liknande överväganden aktualiseras som i de i målet uppräknade.
Klagandena har i detta fall inte anfört någon omständighet som utvisar att deras rättsställning på något sätt påverkas eller att deras fastighet eller någon tillkommande rättighet berörs av det överklagade beslutet. I sammanhanget kan noteras att ett beslut om dispens i sig inte ger någon rätt till tillträde till en enskild fastighet, utan detta prövas i annan ordning.
På grund av det anförda finner miljödomstolen att ingen av de klagande berörs av beslutet på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet. Överklagandena skall därför avvisas. Det innebär att frågan om det är lämpligt med artskyddsdispens inte prövas i sak.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD- 11)
Överklagande senast den 6 april 2022
Vibeke Sylten