NJA 1981 s. 1032
Part, som åtnjöt allmän rättshjälp med biträdesförordnande, väckte vid TR talan i dispositivt tvistemål. Parterna träffade sedermera prorogationsavtal av innehåll bl a att kärandens talan i målet skulle återkallas och tvisten avgöras av annan TR. I enlighet härmed återkallade käranden sin talan vid förstnämnda TR. Det har ankommit på denna TR att i samband med målets avskrivande fastställa ersättning enligt rättshjälpslagen till kärandens biträde. 18 kap 14 § RB och 32 § rättshjälpslagen.
HovR:n
Den 22 jan 1976 beviljade rättshjälpsnämnden i Göteborg H.A. allmän rättshjälp i angelägenhet rörande röntgenskada på grund av kontrastvätska. Advokaten H.S. förordnades till biträde enligt rättshjälpslagen med rätt för honom att sätta annan jurist vid Juristhuset i sitt ställe.
Den 7 okt 1977 ingav H.S. m fl som ombud för H.A. till Sunne TR ansökan om stämning mot aktiebolaget Leo Läkemedel och Värmlands läns landsting med yrkande att TR:n skulle fastställa att bolaget och landstinget var solidariskt skadeståndsskyldiga mot H.A. för skador, som denne åsamkats.
Bolaget och landstinget bestred bifall till H.A:s talan.
Den 23 dec 1980 inkom parterna till TR:n med en såsom prorogationsavtal betecknad handling av innehåll bl a att H.A:s talan vid TR:n återkallades samt att tvisten skulle avgöras av Malmö TR med överordnade instanser. I enlighet därmed återkallade H.A. sin talan och hemställde att målet skulle avskrivas. I ingiven kostnadsräkning yrkade H.S. ersättning av allmänna medel med 125 896 kr, varav 108 420 kr för arbete, 1 050 kr för tidsspillan och 16 426 kr för utlägg.
TR:n (lagmannen Eliasson) avskrev i beslut d 28 jan 1981 målet från vidare handläggning samt fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen åt H.S. med 94 733 kr, varav 87 600 kr för arbete, 1 050 kr för tidsspillan och 6 083 kr för utlägg.
Domstolsverket anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att TR:ns beslut att fastställa ersättning åt H.S. skulle undanröjas.
H.S. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Jagander och Ståhlgren, referent, samt adj ledamöterna f d häradshövdingen Källoff och Nilsson) anförde i beslut d 22 juni 1981:
Domskäl
Skäl. Domstolsverket har till stöd för sin talan anfört: TR:n har inte haft erforderligt underlag för att kunna ta ställning till skäligheten av yrkad ersättning. Frågan om ersättning till H.S. borde ha överlåtits till Malmö TR. Det torde inte råda någon tvekan om att Malmö TR är behörig att pröva ersättningsanspråken under förutsättning att dessa inte redan prövats av annan myndighet. - När en domstol skall tillerkänna ett biträde ersättning skall den ta ställning till om den yrkade ersättningen är skälig med hänsyn till bl a skäligheten av den uppgivna tidsåtgången, uppdragets svårighetsgrad och den omsorg och skicklighet varmed det utförts. Inte förrän målet slutligen avgörs finns underlag för att göra en fullständig bedömning av biträdets anspråk. Även om ersättningsyrkandet, i en situation som den förevarande, framstår som skäligt, kan det vid den fortsatta handläggningen visa sig att biträdets arvode för redan nedlagt arbete bör reduceras. HovR:n bör därför undanröja TR:ns beslut och förklara att det ankommer på Malmö TR att pröva H.S:s anspråk på ersättning enligt rättshjälpslagen. - Parterna har disponerat över ersättningsskyldighet enligt 31 § rättshjälpslagen. Reglerna om motparts ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnad finns intagna i 31 § rättshjälpslagen. Paragrafen innebär att i mål av förevarande slag vid allmän domstol skall 18 kap RB tillämpas. Enligt 32 § rättshjälpslagen skall beslut om ersättningsskyldighet enligt 31 § meddelas samtidigt med att målet avgörs. Ersättningsskyldigheten skall fastställas oberoende av yrkande och oberoende av vad parterna kan ha avtalat i kostnadsfrågan (prop 1972:4 s 340). - Hinder föreligger ej för Malmö TR att pröva de nu aktuella ersättningsanspråken under förutsättning att dessa inte redan prövats av annan myndighet. Detta innebär att svarandesidan i målet har möjlighet att vid Malmö TR få ersättning för de rättegångskostnader som uppstått innan prorogationsavtalet slöts. Däremot torde det inte vara möjligt för Malmö TR att besluta om ersättningsskyldighet enligt 31 § rättshjälpslagen för motsvarande kostnader på kärandesidan. Genom att begära ersättning i samband med målets återkallande har H.S. undandragit staten möjlighet att få ersättning för vissa kostnader medan motparten fortfarande kan kräva ersättning för motsvarande kostnader. Detta strider mot principen om att parterna inte äger disponera över ersättningsskyldighet enligt 31 § rättshjälpslagen. Det överklagade beslutet bör även av denna anledning undanröjas.
H.S. har hävdat att domstolsverkets talan ej lagligen kan bifallas.
Enligt 18 kap 14 § RB och 32 § rättshjälpslagen har TR:n i samband med målets avskrivande inte ägt underlåta att pröva H.S:s begäran om ersättning. Besvären kan därför inte vinna bifall.
HovR:ns avgörande. Besvären lämnas utan bifall.
HD
Domstolsverket anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
Domstolsverket anförde bl a: Man synes vid rättshjälpslagens tillkomst inte ha tänkt på den i målet föreliggande situationen att i ett pågående tvistemål ett prorogationsavtal enligt 10 kap 16 § RB skulle kunna träffas varefter käromålet i den redan inledda processen återkallas och målet anhängiggörs vid en annan domstol och att man på det sättet övervältrar rättshjälpskostnader på statsverket. HD bör ange hur ifrågavarande kringgående av rättshjälpslagens regler om återbetalningsskyldighet för motparts rättshjälpskostnader skall kunna förhindras.
H.S. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Parterna har i HD vidhållit de ståndpunkter som antecknats i HovR:ns beslut.
Frågan om bestämmandet av rättegångskostnader i likartade mål som samtidigt förs vid olika domstolar har varit föremål för överväganden. Domstolarna synes ha i viss utsträckning valt den metoden för att kontrollera skäligheten av yrkade ersättningar att de samrått inbördes. Den av domstolsverket förordade ordningen är däremot inte, på skäl som HovR:n anfört, lagligen grundad. Domstolsverkets talan skall därför ej bifallas.
Slut. HD fastställer HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Westerlind, Welamson, Hessler, Sven Nyman och Rydin, referent) fattade följande slutliga beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.