NJA 1981 s. 1076
Konkreta föremål som utgjort betalning för narkotika kan förklaras förverkade som vinning av narkotikabrott. 6 § 1 st narkotikastrafflagen (1962:64).
Stockholms TR
Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar på P.D. för bl a grovt narkotikabrott enligt följande: P.D. har i Stockholm under tiden fr o m mitten av febr t o m d 17 sept 1980 utan att vara berättigad därtill till olika missbrukare försålt åtminstone 33 g heroin och 70 g amfetamin. Åklagaren yrkade därjämte förverkande av ett från P.D. i beslag taget guldhalsband med briljanter och diamanter, utgörande likvid för försåld narkotika, samt av 74 900 kr, utgörande värde och vinning av försåld narkotika.
TR:n (ordf rådmannen Bondeson) fann i dom d 22 dec 1980 åtalet styrkt. I förverkandefrågan antecknade TR:n bl a, att P.D. hade bestritt förverkandeyrkandena, att han gjort gällande att han hade mottagit halsbandet av en norrman som säkerhet för en försträckning av 300 kr samt att åklagaren hade åberopat dels värderingsbevis, varav framgick att halsbandet var värt 13 500 kr i dåvarande skick, dels uppgifter av en medåtalad, enligt vilka P.D. för denne berättat att han hade köpt halsbandet för 3 000 kr. TR:n anförde vidare: P.D. har ej haft andra inkomster än av narkotikaförsäljning. TR:n finner det kunna hållas för visst att halsbandet utgör vederlag för sådant brott. Det skall därför förverkas. I sitt domslut dömde TR:n P.D. jämlikt 1 och 3 §§narkotikastrafflagen för narkotikabrott och grovt narkotikabrott till fängelse 3 år samt förpliktade honom att såsom förverkat värde av innehavd och försåld narkotika utge 20 000 kr. Vidare anförde TR:n: I beslag taget guldhalsband med briljanter och diamanter utgörande likvid för försåld narkotika förklaras förverkat. Beslaget skall bestå.
Svea HovR
P.D. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade upphävande av TR:ns beslut angående förverkande av det i beslag tagna guldhalsbandet.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Glück, hovrättsrådet Wedin, referent, samt hovrättsassessorerna Hedesten-Nordin och Eksborg) anförde i dom d 21 aug 1981:
Domskäl
Domskäl. I likhet med TR:n finner HovR:n det kunna hållas för visst att P.D. erhållit halsbandet som vederlag för försåld narkotika.
Vad beträffar frågan om förverkande av halsbandet stadgas i 6 § narkotikastrafflagen att värdet av narkotika som varit föremål för brott samt vinning av sådant brott kan förklaras förverkat. Lagrådet har i yttrande d 23 febr 1968 över upprättat förslag till ändring av 36 kap 1 § BrB (prop 1968:79) närmare utvecklat innebörden av det rättsliga begreppet vinning. Härvid uttalade lagrådet bl a att vinning avser icke ett konkret föremål utan en förändring i förmögenhetsläge, alltså en abstrakt ekonomisk differens. Uttalandet föranledde, att det i det remitterade förslaget förekommande ordet "vinning" ersattes med "utbyte". Departementschefen uttalade i anslutning härtill, att ordet utbyte fick anses tydligare utmärka vad som avsågs, nämligen att även ett konkret föremål skall kunna förverkas.
Vad sålunda förekommit måste tillmätas betydelse även för tolkningen av den aktuella bestämmelsen i narkotikastrafflagen. HovR:n anser med stöd av det anförda, att nämnda bestämmelse bör anses ha den innebörden att ett konkret föremål inte kan förklaras förverkat. Beslutet om förverkande av halsbandet är således ej lagligen grundat.
Däremot bör ett belopp motsvarande halsbandets värde förklaras förverkat såsom utgörande värde av försåld narkotika och vinning av sådan försäljning. HovR:n godtar härvidlag det av åklagaren angivna värdet på halsbandet, 13 500 kr.
Beslaget avseende halsbandet skall med denna utgång inte bestå. I stället bör, med tillämpning av 26 kap 1 § och 2 § 2 st RB, kvarstad läggas på så mycket av P.D:s lösa egendom som svarar mot 13 500 kr.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrar på det sättet TR:ns domslut, att TR:ns beslut angående förverkande av i beslag taget guldhalsband upphäves, att P.D. förpliktas att till statsverket såsom förverkat värde och vinning av försåld narkotika utge, utöver av TR:n beslutade 20 000 kr, ytterligare 13 500 kr samt att HovR:n med hävande av beslaget förordnar att kvarstad skall läggas på så mycket av P.D:s lösa egendom som svarar mot 13 500 kr.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD måtte med ändring av HovR:ns dom förklara guldhalsbandet förverkat.
P.D. bestred ändring.
HD förordnade d 9 okt 1981 att halsbandet skulle tas i beslag.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Erlandsson, hemställde i betänkande om följande dom:
Domskäl
Domskäl. Riksåklagaren har anfört bl a följande. När förslaget till narkotikastrafflag framlades (prop 1968:7) anförde departementschefen bl a (s 121) att, såsom framgick av utformningen av 6 §, ej blott värde utan även vinning av narkotikabrott kunde förverkas samt att till vinning borde räknas även egendom som utgått såsom lön för brott, s k vederlag. Av uttalandet framgår inte klart innebörden av begreppet vinning. Lagrådet berörde i sitt yttrande d 15 dec 1967 över förslaget (prop 1968:7 s 140) inte denna fråga. - Mot det begränsade uttalandet i förarbetena till narkotikastrafflagen står lagrådets uttalande i dess av HovR:n angivna yttrande (prop 1968:79). Lagrådets utvecklande av innebörden av det rättsliga begreppet vinning - vilket refererats av HovR:n - föranledde att ordet "vinning" i förslaget ersattes med "utbyte". Departementschefen uttalade - såsom anförts av HovR:n - att ordet utbyte fick anses tydligare utmärka vad som avsågs, nämligen att även ett konkret föremål skulle kunna förverkas. Övervägandena i nu angivna sammanhang föranledde inte till någon ändring i narkotikastrafflagen eller något uttalande beträffande denna. Fråga uppkommer då om det som förekom vid ändringarna av BrB:s förverkanderegler skall tillmätas avgörande betydelse vid tolkningen av uttrycket vinning i narkotikastrafflagens förverkandebestämmelse. - I sitt ursprungliga förslag till ändring i 36 kap 1 § BrB avsåg departementschefen att ge ordet vinning en mera vidsträckt innebörd än den lagrådet ville lägga i ordet. Han hade sålunda avsett att uttrycket vinning skulle inbegripa såväl konkret föremål som abstrakt vinst men för att ännu tydligare ange förverkandeobjektet godtog han lagrådets förslag att ersätta ordet vinning med ordet utbyte (prop s 79). Intet ger vid handen att lagstiftaren vid den nästan samtidiga tillkomsten av narkotikastrafflagen haft en annan uppfattning om innebörden av uttrycket vinning än i det remitterade förslaget till lag om ändring i BrB. Man har därför anledning utgå från att uttrycket vinning i narkotikastrafflagen skall omfatta konkreta ting. En senare tillkommen lagstiftning kan inte heller gärna ändra detta förhållande. - I rättspraxis har innebörden av uttrycket vinning i narkotikastrafflagen varit föremål för HD:s prövning i dom d 9 dec 1977 (NJA 1977 s 735). Fråga är i rättsfallet främst om omfattningen av vinning av narkotikabrott. Domskälens utformning ger inte något stöd för att uttalandena under förarbetena till ändringarna av 36 kap BrB skulle påverka tolkningen av narkotikastrafflagens bestämmelse om vinning. Fastmer ger HD:s skrivning - vederlag i pengar har förutsatts kunna tas i beslag - ett indirekt stöd för att beslagtaget vederlag kan utgöras av konkreta föremål och sådana bli föremål för förverkande. Härtill kommer att det måste anses föreligga ett stort praktiskt behov av den nu förordade tolkningen av uttrycket vinning i narkotikastrafflagen. Betalningen för narkotika utgörs i mycket stor utsträckning just av värdeföremål. De oftast förekommande är apparater av olika slag, bruksföremål av ädelmetall och smycken. I narkotikasammanhang torde föremål av nu angivna slag närmast vara att beteckna som betalningsmedel av fungibel karaktär. Att i narkotikamål, där det ofta förekommer beslagtaget gods som utgjort betalning för narkotika, låta verkställa värdering av föremålen och ta omvägen över ett kvarstadsförfarande, ter sig knappast rimligt.
Såsom riksåklagaren anfört kan det inte anses föreligga något hinder mot att förklara konkreta föremål förverkade jämlikt 6 § 1 st narkotikastrafflagen. Att märka är att lagrådet i sin kritik av ordvalet i den föreslagna förverkandebestämmelsen i 36 kap 1 § BrB särskilt framhöll att begreppet vinning förekom flerstädes i BrB och där hade en annan innebörd än den som åsyftades med den föreslagna regeln. Med hänsyn till det anförda och då ett förverkande av guldhalsbandet ej är uppenbart obilligt skall riksåklagarens talan bifallas. I följd härav skall såväl HovR:ns förordnande om att P.D. skall till statsverket såsom förverkat värde och vinning av försåld narkotika utge 13 500 kr, motsvarande halsbandets värde, som den meddelade kvarstaden upphävas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förklarar HD det i beslag tagna guldhalsbandet förverkat samt upphäver dels förordnandet om att P.D. till statsverket såsom förverkat värde och vinning av narkotika skall utge - utöver av TR:n beslutade 20 000 kr - ytterligare 13 500 kr dels den av HovR:n meddelade kvarstaden.
HD (JustR:n Hult, Ulveson, Knutsson, referent, Vängby och Heuman) beslöt dom i enlighet med betänkandet.