NJA 1981 s. 1201
Arvsskattemål. Sedan vid TR:n yrkats, att dödsbo skulle på vissa grunder befrias från skyldighet att utge tidigare fastställd men ej erlagd arvsskatt och TR:n ogillat yrkandet, har utmätning skett för uttagande av arvsskatt. Talan i HovR:n om återfående av den genom utmätning erlagda arvsskatten har ansetts skola upptagas till prövning. Enligt 33 § 3 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt får domstol såsom beskattningsmyndighet meddela beslut om att dödsbo eller skattskyldig skall återfå erlagd skatt, när dödsboet avträtts till konkurs inom ett år från det beskattningsmyndigheten meddelade beslut i skatteärendet. Av grunderna för denna bestämmelse har ansetts följa att, när skatt bestämts men ännu inte erlagts, domstolen har att nedsätta den fastställda skatten så att skatt inte utgår.
HovR:n
U.E. avled d 15 febr 1977. Bouppteckning efter U.E. registrerades d 27 nov 1978 vid Stockholms TR. Arvsskatten bestämdes därvid till 157 312 kr, varav dödsboet skulle förskjuta 154 303 kr medan 1 540 kr skulle erläggas av sonen P.E. och 1 469 kr av sonen X.X.. På grund av universellt förordnande i testamente dagtecknat d 7 febr 1973 var även U.E:s förutvarande hustru Marianne E delägare i dödsboet.
Dödsboets tillgångar bestod främst av aktier. Eftersom dessa var lämnade som pant för lån och tillgångar till gäldande av arvsskatten saknades i boet, meddelade TR:n d 27 nov 1978, samtidigt med inregistreringen av bouppteckningen, anstånd för dödsboet med erläggande av 138 870 kr av den fastställda arvsskatten. Resterande 15 433 kr skulle av dödsboet ha erlagts d 8 jan 1979. P.E. och X.X. inbetalade den arvsskatt som påförts dem d 9 jan 1979. Anståndet förklarades förverkat genom beslut d 26 april 1979. Dödsboet försattes i konkurs vid Göteborgs TR d 5 juni 1979. Någon arvsskatt hade då ännu ej erlagts av dödsboet. Kronofogdemyndigheten i Göteborg beslöt d 21 sept 1979, att för uttagande av arvsskatt utmäta dödsboets fordran hos statsverket på överskjutande skatt enligt 1977 års taxering till ett belopp av 15 009 kr. Beslutet vann laga kraft.
Dödsboet hemställde vid Stockholms TR dels att dödsboet skulle befrias från skyldighet att utge den tidigare fastställda arvsskatten dels att P.E. och X.X. skulle äga återfå erlagd skatt.
TR:n (tingsfiskalen Halvorsen) förordnade i beslut d 7 aug 1979, att P.E. och X.X. ägde återfå erlagd skatt jämte stadgad ränta. Beträffande dödsboets yrkande i övrigt anförde TR:n, att detta inte lagligen av TR:n kunde bifallas, varför yrkandet ogillades.
Dödsboet och dödsbodelägarna anförde besvär i Svea HovR och yrkade, att HovR:n, med undanröjande av TR:ns beslut såvitt det gått dödsboet emot, måtte dels berättiga dödsboet att återfå den till följd av utmätning erlagda arvsskatten om 15 009 kr dels "avkorta" resterande del av fastställd arvsskatt. Till stöd för sin talan anförde klagandena bl a att dödsboet försatts i konkurs inom ett år från det beslutet meddelats i skatteärendet och att för sådant fall rimligen måste följa att, om fastställd skatt inte erlagts, skyldighet att erlägga denna inte längre skulle kvarstå.
Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären. Kollegiet anförde följande: Enligt det remitterade förslaget till lydelse av 33 § 3 mom arvsskattelagen skulle efter dödsbos avträdande till konkurs förut bestämd skatt nedsättas sålunda att med tillämpning av föreskrifterna i 1 mom skatt påfördes endast i den mån överskott uppkommit i konkursen. Ändringen av lagtexten på förslag från lagrådet till dess slutliga nu gällande lydelse torde emellertid inte ha skett i avsikt att ändra lagens syfte att befria ett dödsbo som försatts i konkurs helt eller delvis från fastställd arvsskatt (jfr NJA II 1941 s 342 f). Syftet torde i stället ha varit att undvika komplikationer vid konkurs ens avslutande.
HovR:n (hovrättslagmannen Mejegård, hovrättsråden Hallmo, referent, och Jantze, samt hovrättsassessorn Schreuder) anförde i beslut d 25 juni 1980:
Domskäl
Skäl. Vad först angår yrkandet om återfående av den genom utmätning efter överklagade beslutets meddelande erlagda arvsskatten om 15 009 kr framgår av 33 § 3 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt att ansökan om återvinning av erlagd arvsskatt upptas av den beskattningsmyndighet som meddelat beslut i skatteärendet. HovR:n är därför ej behörig att nu pröva detta yrkande. Klagandenas talan i HovR:n skall således i denna del avvisas. - Beträffande härefter yrkandet om avkortning av resterande del av fastställd arvsskatt har klagandena till stöd härför åberopat innehållet i 33 § 3 mom 1 st arvsskattelagen, enligt vilket lagrum dödsbo äger återfå erlagd skatt, om dödsboet avträtts till konkurs inom ett år från det beskattningsmyndigheten meddelat beslut i skatteärendet. Bestämmelser som enligt sin ordalydelse blott har avseende på arvsskatt som erlagts, kan enligt HovR:ns mening inte av domstol tillämpas för beslut om befrielse från eller nedsättning av fastställd arvsskatt. Rätt att meddela sådant beslut har enligt 57 och 58 a §§ samma lag tillagts regeringen. Yrkandet om avkortning kan därför - i överensstämmelse med vad TR:n uttalat - inte lagligen bifallas av HovR:n.
HovR:ns avgörande. HovR:n avvisar besvären i vad de avser frågan om rätt för klagandena att återfå arvsskatt, som i tiden efter TR:ns beslut erlagts genom utmätning, och lämnar i övrigt besvären utan bifall.
Dödsboet och dödsbodelägarna anförde besvär och yrkade, att HD måtte dels berättiga dödsboet att återfå den till följd av utmätningen erlagda arvsskatten om 15 009 kr dels helt nedsätta resterande del av fastställd skatt.
Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Stadgandena i 33 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt får - även utan uttrycklig föreskrift härom - anses innebära att beslut varigenom arvsskatt fastställts, sedan dödsbo försatts i konkurs, saknar verkan till den del skatten inte erlagts. I särskild ordning meddelat beslut om upphävande av beslutet i skatteärendet erfordras därför inte, varför yrkande härom skall avvisas.
Vidkommande det först i HovR:n framställda yrkandet om återbekommande av det genom utmätningen erlagda skattebeloppet delar HD HovR:ns bedömning.
Slut. HD avvisar dödsboets och medparters talan till den del denna avser nedsättning av inte erlagd skatt samt lämnar i övrigt besvären utan bifall.
HD (JustR:n Hult, Ulveson, Erik Nyman, Knutsson och Vängby, referent) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Det skall först antecknas, att dödsboets konkurs genom beslut d 21 aug 1979 avskrivits enligt 185 § konkurslagen i dess då gällande lydelse.
Sedan vid TR:n yrkats att dödsboet skulle befrias från skyldighet att utge den tidigare fastställda arvsskatten och TR:n meddelat beslut i frågan, har för uttagande av arvsskatt utmätning skett av dödsboets fordran hos statsverket på överskjutande skatt enligt 1977 års taxering. Enligt grunderna för 13 kap 3 § 1 st 1 RB har klagandena ägt att, i anledning av den sålunda inträffade omständigheten, ändra sin talan på sätt som skett. Yrkandet om återfående av erlagd skatt hade därför av HovR:n bort upptas till prövning. Hinder kan emellertid ej anses föreligga att pröva yrkandet i HD.
Enligt 33 § 3 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt får domstol såsom beskattningsmyndighet meddela beslut om att dödsbo eller skattskyldig skall återfå erlagd skatt, när dödsboet avträtts till konkurs inom ett år från det beskattningsmyndigheten meddelade beslut i skatteärendet. Av grunderna för denna bestämmelse får anses följa att, när skatt bestämts men ännu inte erlagts, domstolen har att nedsätta den fastställda skatten så att skatt inte utgår.
På grund av det anförda och då dödsboet avträtts till konkurs inom ett år efter beslutet i skatteärendet skall klagandenas talan bifallas.
Slut. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att dels dödsboet berättigas återfå den genom utmätning erlagda skatten, 15 009 kr, jämte ränta enligt 61 § 1 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt dels den dödsboet genom TR:ns beslut d 27 nov 1978 påförda skatten nedsätts så att skatt utöver vad som redan erlagts ej skall utgå.
Klagandena erinras om att, jämlikt 45 § 1 st A) 4) och C) nämnda lag, skyldighet för dem att avge deklaration kan föreligga.