NJA 1981 s. 426

Allmän åklagare yrkade vid Örebro TR ansvar å finländske med borgaren P.S., född 1945, för grov stöld, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, föregivande av allmän ställning och olovlig körning.

I målet yrkades ansvar även å andra tilltalade för omfattande brottslighet, bland dem M.G. och R.K..

Åtalet mot P.S. avsåg följande gärningar (åtalspunkternas numrering avviker i detta referat från den av domstolarna använda):1. Stöld.

M.G. och P.S. har d 15 eller d 16 okt 1978 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till Skofabriken Tärnan, Stålgatan 4, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig 12 par herrboots, värda 1 908 kr. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.2. Stöld.

M.G. och P.S. har d 15 eller d 16 okt 1978 tillsammans och i samråd olovligen inträngt i Örebro-Tvättens lokaler, Hjalmar Bergmans väg 48, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig en elektrisk skrivmaskin, värd 2 350 kr, en elektronräknare, värd 995 kr, en fotostatmaskin, värd 588 kr och cirka 200 kr i kontanter. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.3. Stöld och grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel.

M.G. och P.S. har natten till d 28 mars 1979 tillsammans och i samråd olovligen in trängt i Tvättmans lokaler, Idrottsvägen 34 i Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig cirka 800 kr i kontanter, diverse verktyg, värda cirka 400 kr samt en uppsättning bilnycklar. - Med användande av de tillgripna bilnycklarna har M.G. och P.S. därefter tillsammans och i samråd olovligen tagit utanför byggnaden parkerade lastbilen DBK 358, värd cirka 60 000 kr. Lastbilen har de sedan brukat för färd till Eskilstuna och åter till Örebro. Lagrum: 8 kap 1 § och 7 § 2 st BrB.4. Olovlig körning.

P.S. har natten mot d 28 mars 1979 fört lastbilen DBK 358 från Örebro till Eskilstuna och åter oaktat han ej varit berättigad därtill genom innehav av körkort. Brottet är grovt eftersom P.S. tidigare dömts för olovlig körning. Lagrum: 3 § 1 st 2 p trafikbrottslagen (1951:649).5. Stöld.

M.G. och P.S. har natten mot d 28 mars 1979 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till Gulf Bensinstation å Västeråsvägen i Eskilstuna och olovligen tagit och tillägnat sig cirka 300 kr i kontanter. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.6. Stöld.

M.G. och P.S. har d 19 eller d 20 nov 1979 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till ett daghem å Varbergagatan 176, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig en radio, en bandspelare, en miniräknare och matvaror, tillsammans värt 1 524 kr. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.7. Föregivande av allmän ställning och grov stöld.

P.S. har natten mot d 21 nov 1979 berett sig tillträde till A.T:s lägenhet, Varbergagatan 136 i Örebro, under förespegling att han varit polisman på tjänsteuppdrag. P.S. har för att bevisa sitt påstående företett en handling som T uppfattat som en polislegitimation. Brottet bör anses som grovt enär det för T medfört betydande men. - P.S. har innan han lämnat T:s lägenhet olovligen tagit och tillägnat sig en kassettradio, värd 560 kr, 15 kassettband, värda 600 kr, två cigarrettlimpor, värda 175 kr, ett kontokort och ett körkort. Stölden har varit av särskilt hänsynslös art. Lagrum: 8 kap 4 § och 17 kap 15 § 2 st BrB.8. Stöld.

M.G., P.S. och R.K. har d 27 eller d 28 nov 1979 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till ett daghem å Varbergagatan 176, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig en tvillingbarnvagn och matvaror. - P.S. och R.K. har en stund senare återvänt till daghemmet och olovligen tagit och tillägnat sig ytterligare en tvillingvagn och matvaror. - Det sammanlagda värdet av det tillgripna uppgick till 4 476 kr. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.

Åklagaren yrkade vidare att P.S. måtte förvisas ur riket.

Skadeståndsanspråk framställdes mot P.S.. TR:n (ordf t f rådmannen Strandberg) anförde i dom d 27 febr 1980, såvitt angick P.S., under rubriken Domskäl.

Åtalspunkterna 1-5.

M.G. har erkänt gärningarna samt uppgivit att han förövat gärningarna under åtalspunkterna 1-3 och 5 tillsammans med P.S.. Dock att tillgreppet i åtalspunkten 3 endast avsett 500 kr i kontanter och verktyg till ett värde av cirka 115 kr. P.S. har förnekat samtliga gärningar.

Genom M.G:s uppgifter finner TR:n åtalet styrkt i denna del mot såväl honom som mot P.S.. För P.S:s del jämväl vad avser åtalspunkten 4. Gärningarna skall rubriceras på sätt åklagaren gjort.

Åtalspunkten 6.

M.G. har erkänt gärningen samt uppgivit att han förövat gärningen tillsammans med P.S., att det var P.S. som "bröt" och att det var P.S:s idé. P.S. har förnekat gärningen.

Genom M.G:s uppgifter finner TR:n åtalet i denna del styrkt mot såväl M.G. som mot P.S.. Gärningen skall rubriceras på sätt åklagaren har gjort.

Åtalspunkten 7.

P.S. har förnekat åtalet för såväl föregivande av allmän ställning som grov stöld.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med T som i huvudsak uppgivit följande. M.G. ringde på dörren mitt på natten. Denne frågade om han bodde i lägenheten. M.G. beskyllde honom för att ha gjort sig skyldig till våldtäktsförsök. Han förnekade detta. M.G. som var uppretad uttalade "jag skulle vilja se ditt blod flyta" och "det skall ta en hel vecka för en läkare att lappa ihop dig". Hotet skulle verkställas därest ifrågavarande flicka dagen därpå utpekade honom som den skyldige. M.G. gjorde dock det tillägget "men det borde ske genast". Han blev mycket upprörd. M.G. begav sig därefter från platsen. Efter cirka två timmar ringde det på nytt på dörren. Han såg att två personer uppehöll sig på hans balkong. Han hörde vidare en person utanför ytterdörren vilken genom brevlådeinkastet ropade att det var från kriminalen. Rösten yttrade att de skulle anhålla eller gripa honom för våldtäktsförsök. Han öppnade ytterdörren och M.G., P.S. jämte en tredje person kom in. P.S. presenterade sig som polis eller kommissarie. Han mindes ej exakt vilket. P.S. visade också upp ett legitimationskort som han uppfattade som en polislegitimation. De gick alla fyra in i köket och diskuterade. P.S. förklarade att polisanmälan kunde rivas om en ekonomisk uppgörelse kunde träffas. Efter samtalet talade han med M.G. i vardagsrummet. Då M.G. efter en stund skulle lämna lägenheten hade de två övriga redan gått. Då han kom ut i köket upptäckte han att ifrågavarande föremål tillgripits.

M.G. har hörd över åtalet uppgivit att han kan ha yttrat sig på det sätt T påstått. Vidare att han efter det sista besöket hos T sammanstrålade med P.S. och den tredje personen (vittnet S se nedan) i trappuppgången utanför hans lägenhet. P.S. hade då med sig kassettradion, kassetterna och cigarretterna. Det var också möjligt att han kallat P.S. för polis eller något liknande.

P.S. som förnekat gärningen har uppgivit att han och M.G. var kraftigt berusade samt i övrigt icke kunnat förmås att avge någon berättelse.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med L.S. som berättat i huvudsak följande: Har var tillsammans med M.G. vid det första besöket hos T. Han hörde ej M.G. uttala något hot mot T. Han var ej så observant på vad som sades mellan de båda. Han var även närvarande vid det andra besöket i T:s bostad och hörde då P.S. ropa att det var från polisen. Han såg även P.S. visa upp något. Även inne i lägenheten hörde han P.S. säga att denne var polis. Då han tillsammans med P.S. lämnade lägenheten fick han klart för sig att P.S. tillgripit ifrågavarande gods.

Genom vad sålunda förekommit finner TR:n åtalet i denna del styrkt. Gärningarna skall rubriceras på sätt åklagaren gjort.

Åtalspunkten 8.

M.G. har erkänt gärningen samt uppgivit att även P.S. deltog. Även R.K. har erkänt gärningen samt uppgivit att P.S. var med även vid det andra inbrottstillfället. P.S. har förnekat gärningen.

Genom M.G:s och R.K:s uppgifter finner TR:n åtalet styrkt i denna del mot såväl M.G., P.S. som R.K.. Gärningen skall rubriceras på sätt åklagaren gjort.

Påföljdsdelen.

P.S. förekommer i svenskt kriminalregister under fyra avsnitt. Han dömdes av Lindesbergs TR d 24 jan 1978 för rattfylleri och olovlig körning till fängelse 1 mån 15 dagar. Härefter dömdes han av denna TR d 8 mars 1979 för grov stöld till skyddstillsyn. Den 6 april 1979 dömdes han återigen av Örebro TR för grov stöld - för övrigt begången en dryg vecka efter den förra domen - därvid förordnades att den tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse även de nya brotten. Han är slutligen dömd d 11 juli 1979 av Svea HovR för tillgrepp av fortskaffningsmedel, rattfylleri, olovlig körning, vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats till fängelse 4 mån särskilt. - Av de brott P.S. nu befunnits skyldig till är flera begångna före den senaste domen. Emellertid har P.S. härefter gjort sig skyldig till stöld vid två tillfällen, grov stöld vid ett tillfälle samt föregivande av allmän ställning. Denna omständighet sammantagen med att P.S. lagförts icke mindre än tre gånger under 1979 därvid han även erhållit skyddstillsyn vid två tillfällen föranleder TR:n till den bedömningen att kriminalvård i frihet är helt utesluten för hans del. Han skall nu, med undanröjande av löpande skyddstillsynspåföljd, ådömas fängelse. Vid bestämmande av fängelsestraffets längd beaktar TR:n vad P.S. undergått till följd av domarna å skyddstillsyn samt till att han skall förvisas ur riket.

Övriga frågor.

P.S. har motsatt sig åklagarens förvisningsyrkande. - I målet har framkommit att P.S. kom till Sverige 1976 ävensom att hans äktenskap med en svensk kvinna är under upplösning, vilken sistnämnda uppgift P.S. icke motsagt under huvudförhandlingen. - Å de brott P.S. nu befunnits skyldig till ävensom de brott för vilka han ådömts skyddstillsyn, vilken påföljd nu undanröjs, kan följa fängelse i mer än 1 år. Med hänsyn härtill, till den korta tid P.S. vistats i riket, till de svaga sociala band han synes ha till Sverige ävensom till den frekventa brottslighet han gjort sig skyldig till och ej heller visat någon tendens till att försöka minska skall han förvisas ur riket. TR:n finner skäligt att bestämma tiden för förvisningen till 5 år.

P.S. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte dels ogilla samtliga mot honom riktade ansvars- och skadeståndsyrkanden dels upphäva förvisningsbeslutet.

Åklagaren och målsägandena bestred P.S:s yrkanden. Åklagaren yrkade anslutningsvis att P.S. skulle ådömas ett längre fängelsestraff och att förbudet att återvända till Sverige förlängdes till att avse 10 år.

P.S. bestred åklagarens yrkanden.

HovR:n (hovrättsråden Loheman och Åkerman, adj led Tocklin, referent, samt nämndemännen Grunditz och Aldén) anförde i dom d 15 juli 1980:

HD (JustR:n Westerlind, Hessler, Nordenson, referent, Knutsson och Heuman) beslöt följande dom: