NJA 2019 s. 316

Utvisning på grund av brott. Prövningen av om det föreligger synnerliga skäl för utvisning av en utlänning med lång vistelsetid i Sverige.

Linköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Linköpings tingsrätt mot H.M. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första och andra styckena BrB i deras lydelse före den 1 juli 2018 med följande gärningsbeskrivning.

H.M. har den 30 juni 2018 på Rydsvägen, Linköping, Linköpings kommun, tvingat NN2, till samlag och annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförliga med samlag. H.M. har således när NN2 på grund av sömn befann sig i en särskilt utsatt situation otillbörligt utnyttjat henne genom att med sina händer ta på hennes kropp, på hennes bröst och rumpa samt kysst hennes nacke. Av detta har NN2 vaknat och då försökt att trycka bort H.M., som med sin kroppstyngd tryckte ner henne i sängen. Han har med våld hållit fast och vridit hennes kropp och då kysst henne på brösten och på magen mot könet. När hon försökt att resa sig har han tryckt ner henne igen mot sängen. Han har mot hennes vilja tagit av henne byxorna och med våld särat på hennes ben och därefter med sin penis trängt in i hennes vagina. H.M. var okänd för NN2.

H.M. begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren yrkade att H.M. enligt 8 a kap.1 och 8 §§utlänningslagen (2005:716) skulle utvisas från Sverige och förbjudas att i tio år återvända hit.

Målsäganden yrkade skadestånd av H.M. med 140 000 kr jämte ränta. Av beloppet utgjorde 125 000 kr ersättning för kränkning och 15 000 kr ersättning för sveda och värk.

H.M. förnekade gärningen. Han bestred skadeståndstalan och vitsordade inget belopp.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Henrik Ibold) anförde följande i dom den 3 oktober 2018.

DOMSKÄL

Skuld

På anförda skäl fann tingsrätten gärningsbeskrivningen styrkt. H.M. skulle därför dömas för våldtäkt som inte kunde bedömas som mindre allvarlig.

Påföljd

H.M. förekommer under fyra avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 27 december 2017 för ringa narkotikabrott till dagsböter. Övriga lagföringar med början 2012 har avsett rattfylleri, ringa narkotikabrott, olovlig körning, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik och påföljden har i samtliga fall bestämts till dagsböter.

H.M. skall nu dömas för våldtäkt. Brottets art och straffvärde utesluter annan påföljd än fängelse. Straffvärdet ligger något över straffminimum. Då rätten bedömer att H.M. skall utvisas och att han, mot bakgrund av den tid han befunnit sig i riket, får anses lida ett betydande men genom detta beslut, finns skäl att straffmätningsvis nedsätta straffet.

Övrigt

Av Sekretess A:s skadeståndstalan utgör 125 000 kronor ersättning för kränkning och 15 000 kronor ersättning för sveda och värk. Talan har bestritts och inget belopp vitsordats. Mot ovan angiven utgång är H.M. skyldig att utge ersättning för den kränkning och personskada som brottet orsakat. Mot bakgrund av praxis bör kränkningsersättningen sättas lägre än vad som yrkats. Några omständigheter som ger skäl att avvika från praxis har inte framkommit. Yrkad ersättning för sveda och värk gillas.

Åklagaren har yrkat att H.M. skall utvisas ur riket och förbjudas att återvända hit inom en tid av tio år vilket H.M. har bestritt.

Enligt 8 a kap. 1 § andra stycket 1 utlänningslagen får utvisning ske av den som inte är EES-medlem om brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen inte bör få stanna kvar. H.M. är medborgare i Somalia och därmed inte EES-medlem. Våldtäktsbrottet är ett sådant brott som utgör grund för utvisning.

Enligt 2 § samma kapitel skall anknytningen till det svenska samhället beaktas när beslut om att utvisa enligt 1 § övervägs. Enligt bestämmelsens andra stycke får den som är flykting och är i behov av fristad utvisas endast om brottet är synnerligen grovt. Av inhämtat yttrande framgår att H.M. beviljats permanent uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Av 4 kap. samma lag framgår att alternativt skyddsbehövande är den som utan att vara att anse som flykting behöver skydd. Något krav på att brottet skall vara synnerligen grovt för att utvisning av H.M. skall få ske finns därför inte.

Av 3 § samma lag framgår att en utlänning får utvisas enligt 1 § endast om det finns synnerliga skäl när utlänningen vistats i riket med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år. Av Migrationsverkets yttrande framgår att H.M. beviljades permanent uppehållstillstånd 2010. Det krävs alltså synnerliga skäl för att utvisa H.M. Vid prövningen av om det finns synnerliga skäl skall H.M:s anknytning till Sverige vägas mot brottslighetens art och allvar samt säkerställas att det finns en proportion mellan brottet och rättsverkningarna. Särskilt allvarlig brottslighet samt avsaknad av egentlig anknytning, särskilt om utlänningen ägnat sig åt brottslighet, asocialitet eller haft en oordnad tillvaro, är omständigheter av särskild betydelse. Av utredningen har framgått att H.M. kom till Sverige 26 år gammal. Han har uppgett till Migrationsverket att han har fru, bror och far kvar i Somalia. I Sverige är han ensamstående och bor tillsammans med vänner. Han har haft olika anställningar men är nu arbetslös och försörjer sig på A-kassa/ekonomiskt bistånd. Som redogjorts för under påföljdsdelen har han med början 2012 dömts för brott vid fyra tillfällen. Under huvudförhandlingen har H.M. uppgett att han fått höra att brodern är död och att han inte hört av sin far på länge. Tingsrätten bedömer att den långa tid som H.M. varit i Sverige inte väger tyngre än konstaterandet av att han saknar egentlig anknytning hit, att han synes ha fru och far i Somalia och att brottet han nu skall dömas för är särskilt allvarligt. Det föreligger därför synnerliga skäl att utvisa honom.

Enligt 4 § samma kapitel skall när utvisning enligt 1 § prövas hänsyn tas till om det finns hinder mot utvisning. Syftet med bestämmelsen är att undvika att det förordnas om utvisning om det står klart att en sådan inte kan verkställas. Samtidigt kan det vara svårt att förutse läget efter villkorlig frigivning från ett längre fängelsestraff och rent allmänt bedöma hur omständigheterna kan förändras i framtiden. I yttrande från Migrationsverket anges i huvudsak att förhållandena i Somalia förändrats sedan H.M. beviljades uppehållstillstånd men att verket på grundval av förefintliga gamla uppgifter inte kan uttala sig om det föreligger hinder. Vid sådant förhållande bedömer tingsrätten att det inte med hänsyn till 4 § finns skäl att underlåta att besluta om utvisning.

H.M. skall således utvisas. Tiden för återreseförbudet bör bestämmas som åklagaren gjort.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömde H.M. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB i dess lydelse före den 1 juli 2018 till fängelse 1 år 10 månader, varvid även 29 kap. 5 § andra stycket BrB åberopades.

H.M. utvisades ur riket enligt 8 a kap. 1 § utlänningslagen och förbjöds att återvända hit före den 3 oktober 2028. Överträdelse av förbudet kunde medföra fängelse i högst 1 år.

H.M. skulle utge skadestånd till målsäganden med 115 000 kr jämte ränta.

Göta hovrätt

Åklagaren överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet.

Även H.M. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle frikänna honom eller, i annat fall, sänka straffet. Vidare yrkade han att hovrätten skulle avslå målsägandens yrkande om skadestånd. Han yrkade också att hovrätten skulle ogilla åklagarens utvisningsyrkande.

Part motsatte sig motparts ändringsyrkande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl, hovrättsrådet Patrik Örnsved, tf. hovrättsassessorn Mikael Malm, referent, och två nämndemän) anförde följande i dom den 5 december 2018.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Skuld och skadestånd

På anförda skäl fann hovrätten att H.M. skulle dömas för våldtäkt i enlighet med gärningsbeskrivningen. Lika med tingsrätten ansåg hovrätten att brottet inte kunde bedömas som mindre grovt.

Hovrätten delade även tingsrättens bedömning i fråga om skadestånd. Det innebar att tingsrättens dom skulle fastställas även i den delen.

Utvisning

H.M. är medborgare i Somalia. Han har haft permanent uppehållstillstånd i Sverige som alternativt skyddsbehövande sedan 2010. Tingsrätten har noga redogjort för tillämpliga regler i utlänningslagen samt för den utredning som vid tiden för tingsrättsförhandlingen fanns beträffande H.M:s livssituation. H.M. har därutöver i hovrätten uppgett att han av sin kusin som bor i Sverige fått reda på att hans far har avlidit i Somalia. Hans fru - som omtalas i tingsrättens dom - har gift om sig med en annan man. Han har vidare uppgett att han kommer från en förföljd klan i Somalia och att han inte kommer att överleva om han skickas tillbaka dit.

Som tingsrätten angett krävs synnerliga skäl för att en person i H.M:s situation ska utvisas på grund av brott. Vid bedömningen ska hänsyn tas till bl.a. brottets beskaffenhet. Våldtäkten har utan tvekan utgjort en svår integritetskränkning för målsäganden. Mot denna bakgrund och av de skäl som tingsrätten i övrigt anfört - dvs. att H.M. trots sin vistelse här med permanent uppehållstillstånd sedan 2010 alltjämt har en svag anknytning till Sverige - anser hovrätten att det föreligger synnerliga skäl för att han ska utvisas.

Hovrätten ansluter sig även till tingsrättens bedömning i frågan om verkställighetshinder. Vad H.M. anfört i hovrätten förändrar inte ställningstagandet. Det innebär att det inte finns skäl att underlåta utvisning på grund av verkställighetshinder.

Tingsrättens beslut vad gäller utvisning och återreseförbudets längd ska därför fastställas.

Påföljd

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om valet av påföljd samt längden på fängelsestraffet efter att hänsyn tagits till det men som H.M. kommer att lida på grund av utvisningen. Tingsrättens dom ska därför fastställas även vad gäller påföljd.

- - -

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

H.M. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet och lämna skadeståndstalan utan bifall. Om åtalet inte ogillades yrkade han att HD skulle sätta ned fängelsestraffet väsentligt. Han yrkade att HD under alla förhållanden skulle upphäva beslutet om utvisning med återreseförbud.

Riksåklagaren och målsäganden motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om utvisning. Det fanns inte skäl att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens avgörande i dessa delar stod därmed fast.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Svante O. Johansson och Sten Andersson) meddelade den 24 april 2019 följande dom.

DOMSKÄL

Vad målet i HD gäller

1. När en domstol ska avgöra om en utlänning som inte är EES-medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare ska utvisas på grund av brott, ska domstolen enligt 8 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället, bl.a. hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Om utlänningen hade vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller om han eller hon då hade varit bosatt i Sverige sedan minst fem år, får utlänningen utvisas endast när det finns synnerliga skäl (8 a kap. 3 § första stycket).

2. Vad HD har att ta ställning till är vad som utgör synnerliga skäl för utvisning, och hur olika faktorer ska vägas mot varandra, när det gäller en person som vid tiden för åtalets väckande hade haft permanent uppehållstillstånd i Sverige i åtta och ett halvt år.

Bakgrund

3. H.M., som är medborgare i Somalia, ansökte om asyl i Sverige i december 2009. Han var då 23 år gammal. Han beviljades i februari 2010 permanent uppehållstillstånd på grund av att han bedömdes vara alternativt skyddsbehövande.

4. Tingsrätten dömde genom den i målet aktuella domen H.M. för våldtäkt till fängelse i ett år och tio månader. Gärningen, som begicks den 30 juni 2018, bestod i att H.M. tvingade målsäganden till samlag och annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Målsäganden kände inte H.M. sedan tidigare och visste inte att han befann sig i samma lägenhet som hon, eftersom hon hade somnat innan han anlände dit. Målsäganden sov alltjämt vid gärningens inledande och vaknade under det inledande förloppet. I fråga om gärningens straffvärde uttalade tingsrätten att detta låg något över straffminimum för våldtäkt, som är fängelse i två år.

5. Tingsrätten fann att det förelåg synnerliga skäl att utvisa H.M. och att det inte hade framkommit att det fanns hinder mot att verkställa ett sådant beslut samt utvisade honom ur Sverige med ett återreseförbud om tio år.

6. Hovrätten har gjort samma bedömningar i fråga om skuld, påföljd och utvisning som tingsrätten och har fastställt tingsrättens domslut.

Utredningen om H.M:s förhållanden

7. Sammanfattningsvis har H.M. berättat följande om sina förhållanden. Han har inte några nära släktingar kvar i Somalia sedan hans far och bror avlidit. Sedan många år är han skild från den hustru han hade i Somalia och hon lever nu med en annan man. Han är ensamstående. Han har ett par mer avlägsna släktingar i Sverige som han träffar ibland. Under större delen av sin vistelse i Sverige har han haft egen bostad men en tid före gripandet hade han sagt upp bostaden och bodde i stället tillsammans med vänner. Det berodde på att han då sedan några månader var arbetslös. Dessförinnan har han under hela sin tid i Sverige haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning. Han har särskilt lagt sig vinn om att skapa goda förutsättningar för att lära sig svenska. Senaste anställningen var på en snabbmatsrestaurang. Arbetet var för stressigt och han sade därför upp sig. Han sökte därefter aktivt arbete och var på flera intervjuer. - Eftersom han tillhör en minoritetsklan i Somalia, löper han stor risk att dödas om han återvänder dit.

8. H.M. har dömts för brott vid fyra tillfällen mellan 2012 och 2017, i samtliga fall till dagsböter. Det har varit fråga om bl.a. ringa narkotikabrott, rattfylleri och olovlig körning.

9. Migrationsverket har i ett yttrande till tingsrätten uttalat sammanfattningsvis följande. Situationen i Somalia har förändrats under den tid som gått sedan H.M. beviljades uppehållstillstånd. Det råder alltjämt en inre väpnad konflikt där men den bedöms inte så allvarlig att alla och envar riskerar att drabbas av den. En individuell prövning av den enskildes utsatthet måste därför göras. Skälen som H.M. anförde vid ansökningstillfället - främst de risker som han löpte till följd av att han tvångsrekryterats av Al Shabaab - ligger långt tillbaka samtidigt som situationen i landet förändrats över tid. Det går mot den bakgrunden inte att uttala sig om det föreligger hinder mot verkställighet av ett beslut om utvisning utan att genomföra en ny utredning om skyddsbehovet för H.M.

10. I ett yttrande till HD har Migrationsverket tillagt följande. H.M. var 24 år när han beviljades uppehållstillstånd. Pojkar och yngre män riskerar att tvångsrekryteras av Al Shabaab och den som motsätter sig rekrytering riskerar att utsättas för våld och livsfara. Huruvida H.M. fortfarande riskerar samma utsatthet vid ett återvändande till Somalia kan inte bedömas på befintligt underlag.

Utvisning på grund av brott

Grundläggande förutsättningar för utvisning

11. En utlänning får utvisas ur Sverige om han eller hon döms för ett brott som kan leda till fängelse. Utvisning får dock ske endast om utlänningen döms till svårare påföljd än böter och (1) gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller (2) brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen inte bör få stanna kvar (8 a kap. 1 § utlänningslagen).

12. I fråga om utvisning på grund av brottets allvar anses som en allmän riktlinje gälla att brottet bör ha ett straffvärde om minst ett år för att kunna föranleda utvisning (se "Utvisningsverkställighet I" HD:s dom den 19 februari 2019 i mål B 1415-18 p. 10, med där gjorda hänvisningar).

13. När en domstol överväger utvisning ska den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen ska särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter, om utlänningen har barn i Sverige och i så fall barnets behov av kontakt med henne eller honom, utlänningens övriga familjeförhållanden och hur länge utlänningen vistats i Sverige. En flykting får utvisas endast i vissa särskilda undantagsfall. (Se 8 a kap. 2 § utlänningslagen.)

Utvisning av den som har vistats länge i Sverige

14. I 8 a kap. 3 § utlänningslagen finns bestämmelser om utvisning av den som har vistats länge i Sverige. Om frågan om utvisning avser en utlänning som hade vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller då hade varit bosatt i Sverige sedan minst fem år, får enligt första stycket utvisning ske endast om det föreligger synnerliga skäl. Dessutom gäller enligt andra stycket ett absolut förbud mot utvisning av den som kom till Sverige innan han eller hon fyllde 15 år och hade vistats här sedan minst fem år när åtal väcktes.

15. Bestämmelsen i 8 a kap. 3 § första stycket innebär att de personer som omfattas av bestämmelsen som utgångspunkt inte ska utvisas men att utvisning ändå kan ske om det föreligger särskilda omständigheter som, vid en helhetsbedömning, medför att skälen för utvisning väger över. Bestämmelsen har motiverats med att det i något skede bör finnas en punkt där en utlänning ska ha rätt att känna trygghet i Sverige (se prop. 1993/94:159 s. 16).

16. I förarbetena är det framför allt karaktären på den brottslighet som aktualiserat utvisningsfrågan som anges som exempel på vad som kan utgöra synnerliga skäl. Om brottsligheten är särskilt allvarlig, kan det alltså vara ett skäl att göra avsteg från den angivna utgångspunkten (se p. 15). Sådan särskilt allvarlig brottslighet kan, enligt förarbetena, vara brott mot person som mord och dråp, brott som innefattar svåra integritetskränkningar, organiserad brottslighet där gärningsmännen systematiskt skaffar sig ekonomisk vinning på enskildas eller samhällets bekostnad samt brottslighet som medför stora skadeeffekter, t.ex. grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling. Omständigheterna i det enskilda fallet måste dock alltid beaktas. (Se prop. 1979/80:96 s. 63.)

17. Vid prövningen av om det finns synnerliga skäl ska även utlänningens personliga förhållanden beaktas. Samma omständigheter som enligt 8 a kap. 2 § utlänningslagen ska beaktas varje gång en fråga om utvisning för brott aktualiseras får då betydelse. Om utlänningen har stark anknytning till Sverige krävs det därmed, typiskt sett, allvarligare brottslighet för att utvisning ska kunna ske. Det motsatta gäller om anknytningen är svag, såsom när utlänningen lever utanför det reguljära svenska samhället eller när han eller hon annars har visat en bristande vilja att etablera sig här. I de senare fallen kan även inte fullt så allvarlig brottslighet motivera utvisning. (Jfr bl.a. NJA 1980 s. 725, NJA 1980 s. 769, NJA 1981 s. 426, NJA 1981 s. 1246, NJA 1993 s. 68 och NJA 2007 s. 425.)

18. Är det fråga om återfall i brott kan det bidra till att synnerliga skäl bedöms föreligga. Det beror då ofta på att den samlade brottsligheten - sedd över tid - framstår som så särskilt allvarlig att utlänningen inte bör vara skyddad mot utvisning; huruvida det nya brottet i sig är särskilt allvarligt behöver då inte ha någon avgörande betydelse. Återkommande brottslighet kan också vara ett tecken på att utlänningen har ett asocialt levnadssätt eller kriminella värderingar och att det därmed brister i hans eller hennes anknytning till det reguljära svenska samhället. (Utöver nyss angivna rättsfall, jfr NJA 1983 s. 131.)

19. En situation då en utlänning normalt anses ha stark anknytning till Sverige är när han eller hon har en egen familj här, dvs. främst maka, make eller sambo samt egna barn. Motsvarande gäller för en underårig utlänning som har sina föräldrar i Sverige. Att det finns andra nära släktingar i landet kan också bidra till att anknytningen bedöms som stark. Även arbetsförhållanden, bostadsförhållanden och social anpassning är faktorer som inverkar på prövningen. Om utlänningen har lärt sig det svenska språket, talar också det för att han eller hon har etablerat sig i landet. Kvarvarande band till hemlandet kan däremot medföra att anknytningen till Sverige bedöms vara svag. (Jfr prop. 1993/94:159 s. 15 f. och t.ex. NJA 1980 s. 407, NJA 1981 s. 1246 och NJA 1982 s. 198.)

20. En mycket lång vistelsetid i Sverige kan medföra att synnerliga skäl inte föreligger, trots att brottsligheten har varit av mycket allvarligt slag (jfr "28 år i Sverige" NJA 2009 s. 300). Om å andra sidan vistelsetiden ligger strax över de tidsgränser som anges i 8 a kap. 3 § första stycket utlänningslagen bör synnerliga skäl kunna föreligga trots en något starkare social anknytning; det förutsätter dock normalt att det är fråga om särskilt allvarlig brottslighet eller återfall i brottslighet. Vistelsetidens längd bör således ges ökad betydelse allt eftersom tiden går. En faktor som också bör vägas in är om utlänningen visserligen inte var under 15 år vid ankomsten till Sverige, men ändå mycket ung när han eller hon lämnade sitt ursprungsland (jfr 8 a kap. 3 § andra stycket, prop. 1983/84:144 s. 115 f. och NJA 2005 s. 283).

21. De olika faktorer som har betydelse för frågan om det finns synnerliga skäl för utvisning måste emellertid alltid värderas och vägas mot varandra i en helhetsbedömning i det enskilda fallet.

Bedömningen i detta fall

Frågan om utvisning

22. H.M. har gjort sig skyldig till våldtäkt. Med hänsyn till brottets straffvärde, strax över två års fängelse, är förutsättningarna för utvisning i 8 a kap. 1 § utlänningslagen uppfyllda.

23. När åtal väcktes hade H.M. vistats i Sverige med uppehållstillstånd i mer än fyra år. Det krävs därför enligt 8 a kap. 3 § utlänningslagen synnerliga skäl för att utvisning ska få ske. Dessa skäl bör vara särskilt starka när, såsom i H.M:s fall, den faktiska vistelsetiden är mer än dubbelt så lång som fyra år.

24. Våldtäkt är en typ av brott som innebär en svår integritetskränkning för målsäganden. Det är därmed det slag av brott som kan motivera ett avsteg från utgångspunkten att utvisning inte ska ske. Straffvärdet av den våldtäkt som H.M. har gjort sig skyldig till, drygt två års fängelse, är dock inte så högt att det ensamt motiverar ett avsteg. Ett straffvärde på denna nivå kan emellertid vara tillräckligt om brottet utgör ett återfall eller är ett uttryck för ett asocialt levnadssätt eller om utlänningen har en mindre påtaglig anknytning till det svenska samhället.

25. Det brott som H.M. nu döms för utgör återfall i brott. Den tidigare brottsligheten - som endast har föranlett dagsböter - är dock inte som sådan ägnad att påverka bedömningen av om det finns synnerliga skäl att utvisa honom.

26. Utredningen visar inte annat än att H.M. under större delen av sin tid i Sverige har haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning. Det finns visserligen tecken på brister i hans sociala anpassning i Sverige, dels genom hans tidigare brottslighet, dels genom det förhållandet att han, några månader före gripandet, sade upp sin tidigare anställning och bostad utan att säkerställa annan sysselsättning eller annat eget boende. Utredningen ger emellertid inte stöd för att han har ett asocialt levnadssätt eller några kriminella värderingar.

27. H.M. saknar i och för sig familjeanknytning i Sverige. Han talar emellertid svenska förhållandevis väl och förefaller vara inriktad på en framtid i Sverige. Hans anknytning till Sverige framstår därmed inte som särskilt svag.

28. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet kan det inte anses föreligga synnerliga skäl att, med avsteg från den utgångspunkt som gäller i fråga om utlänningar som har vistats i Sverige en längre tid, utvisa H.M. Beslutet om utvisning ska därför upphävas.

Straffmätning

29. Vid straffmätningen har domstolarna tagit hänsyn till det men som H.M. skulle lida av utvisning. Av fast rättspraxis följer att fängelsestraffets längd under sådana förhållanden ska ändras om utvisningsbeslutet upphävs. HD delar riksåklagarens uppfattning att fängelsestraffets längd bör bestämmas till två år och två månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut endast på det sättet att HD upphäver beslutet om utvisning och bestämmer fängelsestraffets längd till två år och två månader.

Justitierådet Anders Eka och referenten, justitierådet Malin Bonthron, var skiljaktiga och anförde följande.

Vi anser att H.M. ska utvisas och att HD:s domskäl ska ha följande lydelse från och med punkten 23.

24. Våldtäkt är en typ av brott som innebär en svår integritetskränkning för målsäganden. Brottet är således sådant att det i sig kan innebära att det föreligger synnerliga skäl för utvisning (jfr p. 16). I det nu aktuella fallet finns därtill inslag som i viss mån förstärker integritetskränkningen; framför allt att målsäganden sov när H.M. inledde våldtäkten och att han var en för henne helt okänd person som hon inte visste fanns i lägenheten.

25. Vid tiden för åtalets väckande hade H.M. vistats här med uppehållstillstånd i åtta och ett halvt år. Det är en tid som är klart längre än den tid som medför att det krävs synnerliga skäl för att utvisa honom men den är inte avsevärt lång. Han var inte så ung när han lämnade Somalia att det i sig kan anses påverka bedömningen av hans anknytning till Sverige (jfr p. 20).

26. H.M:s familjeförhållanden är inte sådana att han på grund av dessa har en stark anknytning till Sverige. De faktorer som talar för att han har fått en anknytning hit är att han under större delen av sin tid här har haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning och att han uppnått en förhållandevis god nivå av kunskap i svenska. I den andra riktningen talar dels det förhållandet att han är dömd för bl.a. ringa narkotikabrott vid flera tillfällen sedan 2012 och senast i december 2017, dels att hans arbets- och bostadsförhållanden förefaller ha varit osäkra. Den omständigheten att han inte har någon familj kvar i Somalia bör inte ges någon betydelse vid bedömningen av hans anknytning till Sverige.

27. Sammantaget kan H.M:s anknytning till Sverige, trots den tid han har vistats här, inte sägas vara stark. Brottets allvar är ett tungt skäl för utvisning. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet väger brottets karaktär och allvar så mycket tyngre än de omständigheter som talar mot utvisning, att det föreligger synnerliga skäl för att utvisa honom.

28. Det som framkommit i målet medför inte att det finns skälig anledning att anta att det föreligger en konkret och individualiserad risk för H.M. att utsättas för tortyr eller annan motsvarande behandling vid verkställighet av ett utvisningsbeslut till Somalia. Det föreligger således inte verkställighetshinder enligt 12 kap. 1 § utlänningslagen. (Jfr "Utvisningsverkställighet I" p. 18-20.)

29. H.M. är inte flykting. Det har gått lång tid sedan han lämnade Somalia och förhållandena där har i viss utsträckning förändrats sedan dess. Av Migrationsverkets yttrande framgår att dessa omständigheter gör att det på befintligt underlag inte i dag är möjligt att dra slutsatsen att H.M. vid en utvisning till Somalia skulle löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av den inre väpnade konflikten där. Mot denna bakgrund föreligger inte heller verkställighetshinder enligt 12 kap.2 eller 3 §utlänningslagen. Den tid som H.M. vistats i Sverige och hans ålder vid ankomsten hit utgör inte omständigheter av sådan karaktär att humanitära skäl utgör hinder mot verkställighet (jfr "Utvisningsverkställighet I" p. 17).

30. Hovrättens domslut i fråga om utvisning ska därmed fastställas. Överröstade i den delen är vi i övrigt eniga med majoriteten.