NJA 1981 s. 437

I.A. och hans hustru S.A. förvärvade d 31 aug 1976 av L.O.C:sdödsbo fastigheten Pantern 3 i Oxelösunds kommun. Vid överlåtelsen företräddes dödsboet av M.C. dels i hennes egenskap av dödsbodelägare dels som ombud för övriga dödsbodelägare.

Sedan arvskifte ägt rum i dödsboet, yrkade makarna A vid Nyköpings TR i en till TR:n d 9 juni 1977 inkommen stämningsansökan förpliktande för M.C. att på grund av vissa fel i fastigheten utge 13 000 kr jämte ränta. M.C. anlitade ombud, som i end 20 juni 1977 till TR:n inkommen skrift begärde anstånd med avgivande av svaromål. På en till TR:n d 5 juli 1977 inkommen ansökan av Maj britt C förordnade TR:n att dödsboet skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. I svaromål d 22 aug 1977 bestred M.C. bifall till den av makarna A mot henne väckta talan. Hon åberopade därvid i första hand att talan rätteligen borde ha riktats mot dödsboet och inte mot henne dels på grund av att anspråket inte var att anse som veterlig gäld för dödsboet dels till följd av att dödsboet avträtts till förvaltning av boutredningsman. Med anledning av svaromålet återkallade makarna A i skrift d 7 sept 1977 sin talan och yrkade, under påstående att M.C. genom försummelse föranlett onödig rättegång, ersättning för sina rättegångskostnader med 700 kr. M.C. yrkade ersättning för sina rättegångskostnader med 2 180 kr.

TR:n (tingsfiskalen Nilsson) avskrev d 1 sept 1978 målet och förpliktade makarna A att solidariskt ersätta M.C:s rättegångskostnader, 2 180 kr jämte ränta.

Makarna A anförde besvär i Svea HovR och yrkade i första hand att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad i TR:n och i andra hand att M.C:s ersättningsgilla kostnad i TR:n skulle nedsättas till 860 kr.

Till stöd för sin talan i HovR:n anförde makarna A i huvudsak: Stämningsansökan upprättades på grundval av gällande rätt och med hänsyn till erhållna uppgifter om motpartsförhållandet. Dessa gav vid handen att dödsboet på grund av skifte var upplöst. Sålunda svarade envar av de tidigare delägarna solidariskt för ny gäld oberoende av om denna varit veterlig eller ej. Genom vad som sålunda föregått stämningsansökningen och då motparten, efter mottagandet av stämning och innan svaromål avgivits, vidtagit åtgärder för dödsboets avträdande till förvaltning av boutredningsman förelåg till följd av särskilda omständigheter skäl att fördela rättegångskostnaderna annorledes än vad som stadgades i 18 kap 5 § 2 st RB.

M.C. bestred bifall till besvären och anförde bl a, att det ej föreligger någon underrättelseskyldighet gentemot borgenär för det fall boutredningsmannaförvaltning anordnas.

HovR:n (hovrättslagmannen Blom, hovrättsrådet Gehlin, referent, samt hovrättsassessorerna Boholm och Hesser) anförde i slutligt beslut d 20 mars 1979: Det anspråk som föranlett stämningsansökan i det sedermera avskrivna målet har uppstått med anledning av dödsboets försäljning av den i boet ingående fastigheten. När försäljningen ägde rum var boet ej avträtt till förvaltning av boutredningsman. Ett därefter vidtaget avträdande medför inte att dödsbodelägare befrias från personligt betalningsansvar. M.C:s bifallna ansökan om dödsboets avträdande till förvaltning av boutredningsman har således inte befriat henne från personligt betalningsansvar såvitt avser skadestånd i anledning av fel i fastigheten. Hennes förstahandsgrund för bestridandet av käromålet skulle därför vid en prövning ha bort ogillas. Att makarna A likväl, föranledda av M.C:s nämnda invändning, som i sin tur grundar sig på en felaktig bedömning av rättsläget, återkallat sin talan i målet, utgör enligt HovR:ns mening sådan särskild omständighet som bör föranleda att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. - HovR:n förordnar, med ändring av TR:ns beslut, att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad i TR:n.

M.C. anförde besvär och yrkade, såvitt angick rättegångskostnaderna i TR:n, att HD måtte med ändring av HovR:ns beslut fastställa TR:ns beslut.

Makarna A bestred ändring och yrkade, för det fall att M.C. skulle tillerkännas ersättning för rättegångskostnader i TR:n, att den ersättningsgilla kostnaden skulle nedsättas till 860 kr.

Betänkande