NJA 1981 s. 519
Odlande av cannabisväxter har ansetts innefatta narkotikainnehav. 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) och 1 § narkotikaförordningen (1962:704).
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Simrishamns TR talan mot R.L. med yrkande om förverkande enligt 6 § narkotikastraffiagen och anförde därvid följande: R.L. har under sommaren 1977 på fastigheten E inom Simrishamns kommun odlat 62 plantor Cannabis sativa L, vilka utgör narkotika enligt Förteckning I till socialstyrelsens narkotikaförteckningar (SFS 1974:712). Jämlikt 20 kap 7 § 1 RB fattades beslut om att underlåta att åtala R.L. för ifrågavarande narkotikaförseelse. Jämlikt 6 § narkotikastraffiagen yrkas emellertid att ifrågavarande plantor, vilka tagits i beslag, förklaras förverkade till statsverket.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Matiasson) anförde i dom d 15 nov 1977:
Domskäl. R.L. har bestritt yrkandet och anfört: Han har köpt fröna till plantorna hos AB Hammenhögs frö. Anledningen till cannabisodlingen var dels att plantorna är dekorativa och dels att cannabisfrön är ett utmärkt fågelfoder. Någon avsikt att använda växterna som narkotika har han ej haft. Koncentrationen av det narkotiskt verksamma cannabinolet, tetrahydrocannabinol, var utomordentligt liten och långt under den gräns som gäller för att en växt skall anses vara att hänföra till narkotika.
Åklagaren har förklarat sig inte ha någon anledning betvivla den av R.L. uppgivna avsikten med cannabisodlingen.
Genom R.L:s egna uppgifter samt genom intyg av intendenten L.E. vid Botaniska trädgården i Lund, undersökningsprotokoll från statens kriminaltekniska laboratorium och tulldirektionen i södra regionen är utrett, att ifrågavarande plantor är av arten Cannabis sativa. Dessa är enligt socialstyrelsens narkotikaförteckning I (SFS 1974:712) att anse som narkotika. R.L. har därför ej varit berättigad inneha plantorna. För det brott mot narkotikastrafflagen R.L. härigenom gjort sig skyldig till har, såsom av bilagda stämningsansökan framgår, åklagaren meddelat åtalsunderlåtelse. Då det icke kan anses uppenbart obilligt, skall emellertid plantorna enligt 6 § narkotikastrafflagen förklaras förverkade.
Domslut
Domslut. TR:n förklarar de 62 plantor Cannabis sativa, som tagits i beslag hos R.L., förverkade. Beslaget skall bestå.
HovR:n över Skåne och Blekinge
R.L. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att HovR:n måtte ogilla åklagarens yrkande om förverkande och häva beslaget.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Ryding, Göransson och Wilhelmsson samt adj led Håkansson, referent) fastställde i dom d 4 april 1978 TR:ns dom och förklarade att beslaget skulle bestå.
HD
R.L. sökte revision och yrkade att åklagarens yrkande om förverkande måtte ogillas och att beslaget måtte hävas.
Riksåklagaren bestred ändring.
HD inhämtade yttrande från socialstyrelsen, som anförde:
1961 års allmänna narkotikakonvention äger ej tillämpning på odling av cannabisväxt uteslutande för industriella (fiber och frö) eller hortikulturella ändamål. Narkotikaförordningens definition av narkotika, vilken är knuten till varor som är föremål för kontroll enligt konventionen, kan inte gälla cannabis för ändamål undantagna från konventionen. Formuleringen av begreppet cannabis i socialstyrelsens narkotikaförteckningar avser därför endast att täcka de användningsområden som konventionen omfattar. Cannabis odlad uteslutande för viltvårdande ändamål finner styrelsen i konsekvens med det anförda också böra falla utanför det av förordningen och förteckningarna reglerade området. Från den utgångspunkten har 1972 års ändring av definitionen på cannabis i narkotikaförteckningarna inte medfört någon skillnad. Skulle någon däremot ta en sådan odling i anspråk för ändamål på vilken konventionen äger tillämpning blir förhållandet ett annat.
Förteckningens formulering omfattar varje växt av släktet Cannabis, oberoende av om den benämnes Cannabis sativa, Cannabis indica eller Cannabis gigantea. Enligt litteraturen är halten verksamma ämnen, cannabinoider, för samtliga dessa starkt varierande från odling till odling och från planta till planta, beroende på framförallt skillnaden i ärftliga egenskaper. Man kan därför inte utgå från att någon svensk odling är oanvändbar för berusningsändamål, även om den vuxit under ogynnsamma klimatiska betingelser.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Sidenbladh, hemställde i betänkande att HD måtte besluta följande dom: Domskäl. Föremål för HD:s prövning är till en början frågan, huruvida växande plantor av hampa (Cannabis sativa) är att hänföra till narkotika i narkotikastrafflagens mening.
Med narkotika förstås enligt 1 § 1 st narkotikaförordningen (1962: 704) dels vissa läkemedel och varor som är föremål för internationell kontroll enligt av Sverige biträdd överenskommelse, dels andra varor som enligt förordnande av regeringen skall anses som narkotika.
Genom 1961 års allmänna narkotikakonvention, som ratificerades av Sverige år 1964, har föreskrivits internationell kontroll för bl a cannabis och cannabisväxten. Enligt konventionen avses med cannabis "de blommande eller fruktbärande grenspetsarna av cannabisväxten (med undantag för fröna och bladen, när de icke åtföljas av grenspetsarna), från vilka hartset icke blivit extraherat". Med cannabisväxt avses enligt konventionen varje växt av släktet Cannabis. I konventionen anges vidare att den inte äger tillämpning på odling av cannabisväxt uteslutande för industriella (fiber och frö) eller hortikulturella ändamål. Hampa (cannabisväxten) odlad för dessa ändamål omfattas alltså inte av internationell kontroll och är därför inte narkotikum enligt det första ledet av definitionen i 1 § 1 st narkotikaförordningen.
Det bör nämnas att hampa har odlats i Sverige sedan lång tid tillbaka. Statligt stöd till hampodlingen har utgått i olika former, under åren 1958-1965 med ett årligt belopp av 680 000 kr. Det statliga stödet upphörde år 1966 (prop 1966:11), därför att det inte längre ansågs erforderligt med produktion av hampa inom landet. Frågan om hampväxtens narkotiska egenskaper synes däremot inte ha berörts i detta sammanhang.
För Sveriges del har i kungörelsen (1972:113) med förordnande enligt 1 § narkotikaförordningen med verkan från d 1 juli 1972 lämnats en från konventionen avvikande definition av cannabis. Vid tillämpningen av förordningen - och därmed också narkotikastrafflagen - skall nämligen med cannabis förstås "de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset icke blivit extraherat".
Den angivna formuleringen kan tolkas så att även den levande växten skulle omfattas av den nya definitionen av cannabis. Mot detta talar att termen cannabis tidigare hade använts för den produkt som erhålls när de narkotiskt verksamma delarna av växten avskils och samlas in. Vad som framgår av handlingarna i vederbörande departementsakt ger inte heller något stöd för att tanken skulle ha varit att förbjuda den odling av hampa som vid denna tid förekom, bl a i viltvårdssyfte. Som skäl för att utvidga definitionen av cannahis anfördes i stället att de senaste årens forskning hade visat att de verksamma ämnena kunde i växlande koncentrationer förekomma i alla delar av växten ovan jord. Det kunde på grund härav föreligga vissa tekniska svårigheter att avgöra huruvida ett misstänkt preparat utgjorde cannabis enligt narkotikakonventionens definition. Det kunde också vara lämpligt att ändra definitionen för att förhindra bruk av exempelvis ett preparat bestående av enbart blad från växten.
Vad nu har upptagits ger vid handen att det av regeringen meddelade förordnandet inte omfattar den levande cannabisväxten. Denna är alltså inte narkotikum enligt andra ledet av definitionen i 1 § 1 st narkotikaförordningen.
I målet är inte visat annat än att de 62 plantor av hampa som målet gäller har odlats i sådant hortikulturellt syfte att de enligt vad förut sagts inte var att bedöma som narkotika. Sedan de ovanjordiska delarna av plantorna genom polisens ingripande har avskilts och tagits i beslag utgör emellertid det beslagtagna narkotikum enligt den av regeringen år 1972 beslutade utvidgade definitionen av cannabis. Eftersom R.L. inte är berättigad att inneha narkotika kan HD inte underlåta att förklara vad som tagits i beslag förverkat.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Fredlund, Sven Nyman, referent, Bengtsson och Jermsten) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Enligt 1 § 1 st narkotikaförordningen förstås med narkotika dels vissa läkemedel och hälsofarliga varor som är föremål för internationell kontroll enligt av Sverige biträdd överenskommelse, dels sådana varor som enligt förordnande av KM förklarats vara att anse som narkotika.
Enligt 1961 års allmänna narkotikakonvention, som biträtts av Sverige, är bl a cannabis föremål för sådan kontroll som avses i det första ledet av definitionen i 1 § 1 st narkotikaförordningen. Med "cannabis" förstås därvid enligt konventionen "de blommande eller fruktbärande grenspetsarna av Cannabisväxten (med undantag för fröna och bladen, när de icke åtföljas av grenspetsarna), från vilka hartset icke blivit extraherat oavsett under vilka benämningar de förekommer". Av konventionen framgår vidare att med "Cannabisväxt avses varje växt av släktet Cannabis. Av särskilda bestämmelser i konventionen beträffande cannabisväxt framgår slutligen att konventionen inte äger tillämpning "på odling av cannabisväxt uteslutande för industriella (fiber och frö) eller hortikulturella ändamål".
Föreskrifter angående vad som här i landet skall anses som narkotika oavsett vad som framgår av första ledet av definitionen finns i kungörelsen (1972:113) med förordnande enligt 1 § narkotikaförordningen. I denna kungörelse har ett antal substanser grupperats under rubrikerna Centralstimulerande medel, Hallucinogener samt Sömnmedel och lugnande medel. Kungörelsen avslutas med följande särskilda stycke: "Vidare skall vid tillämpning av förordningen med cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset icke blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer."
Genom sistnämnda föreskrift har införts ett i förhållande till konventionen helt fristående och utvidgat cannabisbegrepp. Rimligen får föreskriften också antas innebära att allt som inryms under det vidgade begreppet skall anses som narkotika. Ordalagen i den nya definitionen av cannabis inbegriper även växande plantor, och i motsats till konventionen görs i kungörelsen inte något undantag för odling av cannabisväxter för vissa ändamål. Särskilt med hänsyn till hela cannabisväxtens hälsofarlighet saknas anledning tolka den nya definitionen annorlunda än ordalydelsen ger vid handen.
R.L. skall alltså genom sitt odlande av cannabisväxter anses ha innehaft narkotika. Han har ej varit berättigad därtill, och växterna skall därför, såsom domstolarna funnit, förklaras förverkade.
Domslut
Domslut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
Samtidigt avgjordes två andra mål av likartad beskaffenhet, nämligen mellan Nils K och riksåklagaren (nr DB 20) samt mellan Michael B och riksåklagaren (nr DB 21).