NJA 1981 s. 825

Utvisning?

Sollentuna TR

Allmän åklagare yrkade vid Sollentuna TR ansvar å marockanske medborgaren studeranden M.C., född 1953, enligt följande:

1.

Grovt narkotikabrott och försök till grov varusmuggling. M.C. och norska medborgaren B.C. har d 26 dec 1980 vid Arlanda flygplats tillsammans och i samråd olovligen innehaft omkring 2 500 gram cannabis, som är narkotika, och trots införselförbud försökt att, utan att ge det tillkänna hos tullmyndigheten, till riket införa denna narkotika jämte 200 cigarretter för vilka avgiftsplikt förelegat. Fara för smugglingsbrottets fullbordan har förelegat.

2.

Grovt narkotikabrott och grov varusmuggling. M.C. har vid i vart fall 5 tillfällen under 1977 - första halvåret 1980 vid Arlanda flygplats olovligen innehaft sammanlagt åtminstone 3 600 gram cannabis, som är narkotika, vilken han trots införselförbud infört i riket utan att ge det tillkänna för tullmyndigheten. - Av narkotikan har M.C. under åren 1979-1980 inom Örebro kommun överlåtit omkring 2 500 gram till hemsamariten M.S.. Återstående del har M.C. under perioden 1977-1980 överlåtit till okända personer inom riket.

3.

Narkotikabrott. M.C. har någon gång under tiden 1975-1980 inom Örebro kommun utan att vara berättigad därtill innehaft omkring 100 gram marijuana som är narkotika.

Åklagaren yrkade i anslutning till åtalspunkten i förverkande av 50 st narkotikakakor och 200 st cigarretter som tagits i beslag samt i anslutning till åtalspunkten 2 förverkande av värde och vinning av M.C:s narkotikabrott med 178 000 kr.

Åklagaren yrkade vidare att M.C. måtte utvisas ur riket.

Ansvar yrkades även å B.C. och M.S..

M.C. medgav ansvar. Han medgav också det särskilda yrkandet under åtalspunkten 1 och förverkandeyrkandet under åtalspunkten 2 intill ett belopp av 110 000 kr. Han bestred yrkandet om utvisning.

Domskäl

TR:n (ordf tingsfiskalen Espmark) anförde i dom d 12 febr 1981:

Domskäl. M.C. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last med vissa inskränkningar. Närmare hörd över åtalet har han berättat: Den cannabis han infört i riket d 26 dec 1980 var avsedd för egen konsumtion. Han har inte överlåtit cannabis till annan än M.S., till vilken han överlåtit omkring 2 500 gram å 40 kr per gram. Hans vinning av försåld narkotika uppgår till högst 110 000 kr. Mellanskillnaden mellan detta belopp och det belopp på 178 000 kr som påträffats i ett av honom förhyrt bankfack härrör inte från försäljning av narkotika utan från bl a tillverkning och försäljning av sandpappersbilder under 1975-1976. Denna verksamhet inbringade mellan 100 000 kr och 150 000 kr. Han förvarade länge vinst från denna försäljning i en väska i sin bostad. Han har dessutom förtjänat mellan 20 000 och 30 000 kr på att sälja mattor och smycken.

Om sina ekonomiska och personliga förhållanden har M.C. berättat: Han kom i början av år 1975 från Marocko till Norge, där han arbetade på en fabrik under 7 månader. I slutet av år 1975 flyttade han till Sverige. Under 1975 och 1976 gjorde han härifrån vissa resor till Norge och sålde där bilder tillverkade av sandpapper. Under år 1977 arbetade han som servitör på en pizzeria i Örebro men blev i slutet av året avskedad. Han var därefter arbetslös och uppbar arbetslöshetsersättning med 3 800 kr per månad, tills han år 1978 bereddes plats på en kockskola. För studierna vid kockskolan utgår AMS-bidrag med 3 900 kr per månad. Han har på 5 terminer fullgjort 3 av de 4 terminer utbildningen omfattar. Han är sedan 1978 gift med B.C. och har med henne en son som är ett och ett halvt år gammal.

B.C. var före barnets födelse sjukvårdsbiträde och arbetar nu som lokalvårdare.

Till styrkande av att M.C. har överlåtit narkotika i större omfattning än han medgivit och härav haft betydande vinning har åklagaren åberopat kontoutdrag från konton M.C. haft hos Götabanken och Örebro Läns sparbank. Av dessa framgår att M.C. under 1979 gjort insättningar och uttag med betydande summor och att han d 25 febr 1980 uttagit 60 773 kr 65 öre från Götabanken och 79 946 kr 68 öre från sparbanken och därmed tömt kontona. Vidare har åklagaren åberopat en uppställning över av M.C. via post utanordnade penningmedel till framför allt Marocko uppgående till drygt 10 000 kr. Åklagaren har slutligen åberopat en förteckning över utlandsresor M.C. företagit, vilken upprättats med ledning av stämplarna i hans pass.

M.C. har berättat att han till sin far och bror i Marocko sänt mellan 500 och 600 kr per månad. Han har även sänt pengar till skolkamrater och betalat för mattor han köpt samt återbetalat en skuld på 5 000 kr till en barägare. Om resorna har han berättat att dessa mestadels företagits med charterflyg och att han inte nu kan erinra sig vad de kostat. Han har inte fört in cannabis vid varje resa. För det parti han försökte föra in i Sverige d 26 dec.1980 betalade han 10 000 kr.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med E.I.C., född 1957, som varit gift med M.C. från okt 1976 till mars 1978. Hon har berättat att M.C:s ekonomi var dålig under äktenskapet, att han förvarade en låst attachéväska i deras bostad, vilken hon var förbjuden att titta i, samt att hon, när M.C. glömt nyckeln till väskan, vid flera tillfällen tittade i den utan att någonsin finna pengar.

Också B.C. har berättat att hon tittat i sin makes väska och aldrig funnit några pengar.

M.S. har berättat att han vet att M.C. sålt cannabis åtminstone till en person förutom till honom själv.

Genom M.S:s uppgifter och genom vad som framkommit om M.C:s ekonomiska förhållanden är visat att M.C. överlåtit cannabis till fler än M.S. och på denna hantering gjort stora vinster. Hans invändningar om andra lukrativa verksamheter lämnar TR:n utan avseende. TR:n finner dessutom uppenbart, mot bakgrund av M.C:s tidigare överlåtelser och partiets storlek, att den cannabis han försökte införa till Sverige under julen 1980 var avsedd för försäljning.

M.C:s erkännande av gärningarna i övrigt vinner stöd av utredningen. Åtalet är därför styrkt och skall bifallas. Brotten skall rubricers på sätt åklagaren gjort.

Vid denna bedömning skall 178 000 kr förverks enligt 6 § 1 st narkotikastrafflagen. Förverkandeyrkandet vid åtalspunkten 1 är lagligen grundat och skall bifallas.

Utlänning får på grund av brott utvisas endast om det kan befaras att han i riket fortsätter sin brottsliga verksamhet eller brottet är sådant att han inte bör få stanna kvar. M.C. har sedan 1975 varit bosatt i Sverige och lärt sig tala svenska. Han lever i Örebro med sin tredje hustru, som är norsk medborgare, och deras gemensamma barn. I Örebro bor även en äldre bror till honom, som är anställd som socialsekreterare vid Örebro kommun. Med hänsyn till M.C:s långa vistelse i Sverige får utvisning ske endast om synnerliga skäl härför föreligger. Med hänsyn till brottslighetens allvarliga art, risken för fortsatt brottslighet samt den skada som denna brottslighet åsamkar samhället finner TR:n att i M.C:s fall sådana synnerliga skäl föreligger. M.C. skall således utvisas.

Annan påföljd än ett fängelsestraff kan inte komma i fråga för den brottslighet M.C. gjort sig skyldig till. Det stora men han lider av utvisningen skall beaktas vid straffmätningen.

Domslut

Domslut. TR:n dömde M.C. jämlikt 1 och 3 §§narkotikastrafflagen (1968:64), 1, 3 och 8 §§varusmugglingslagen (1960:418) samt 23 kap 1 § BrB för grovt narkotikabrott, narkotikabrott, grov varusmuggling och försök till grov varusmuggling till fängelse 2 år.

M.C. utvisades ur riket och förbjöds att återvända hit.

M.C. förpliktades att jämlikt 6 § 1 st narkotikastrafflagen utge 178 000 kr.

I beslag tagna cannabiskakor och cigarretter förklarades förverkade.

Svea HovR

M.C. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade dels att utvisningsbeslutet måtte upphävas dels att det belopp han hade att utge som värde och vinning av narkotikabrott måtte bestämmas till 110 000 kr, motsvarande hans vinning av försåld narkotika.

Åklagaren bestred yrkandena. För det fall att HovR:n skulle bifalla yrkandet angående utvisning, hemställde åklagaren att HovR:n upptog påföljdsfrågan till förnyad bedömning och därvid förlängde fängelsestraffet.

HovR:n (hovrättsråden Sidenbladh och Wedin, referent, hovrättsassessorn Eksborg samt nämndemännen Eriksson och Lundkvist) anförde i dom d 15 maj 1981:

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har ånyo hörts M.C. och B.C., varjämte såsom vittne M.S..

Vad härstädes förekommit föranleder HovR:n till följande bedömning.

Lika med TR:n finner HovR:n M.C. övertygad om narkotikabrott, grovt narkotikabrott, grov varusmuggling och försök till grov varusmuggling.

Anledning föreligger ej bestämma det belopp M.C. enligt åtalspunkten 2 har att utge som värde och vinning av sin brottsliga verksamhet annorledes än TR:n gjort eller till 178 000 kr.

Trots den anknytning M.C. har till Sverige genom sina nuvarande familjeförhållanden finner HovR:n lika med TR:n och på av TR:n anförda skäl de av M.C. begångna gärningarna böra föranleda till att han utan tidsbegränsning utvisas ur riket.

TR:ns dom bör sålunda fastställas i fråga om M.C..

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

M.C. sökte revision och yrkade i första hand att beslutet om utvisning måtte upphävas och i andra hand att förbudet att återvända tidsbegränsades.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Westerlind, Brundin, Welamson, Bengtsson, referent, och Jermsten) beslöt följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.