NJA 1982 s. 312

B.O. yrkade efter stämning å I.H. vid Södertälje TR förpliktande för I.H. att till B.O. överlämna personbilen EDK 345 utan lösen eller, om bilen inte fanns i behåll, utge ersättning motsvarande bilens värde, 22 000 kr. Såsom grund för käromålet anförde B.O., att I.H. vid köpet av personbilen EDK 345 inte förfarit med tillbörlig aktsamhet.

I.H. bestred käromålet på den grunden att han var i god tro då han förvärvade bilen. För den händelse TR:n skulle finna att god tro ej förelåg medgav han att överlämna bilen utan lösen. Om bilen inte skulle finnas i behåll, vitsordade han som i och för sig skäligt en ersättning om 16 000 kr.

B.O. anförde till utveckling av sin talan: Han annonserade i dec 1978 ut sin personbil EDK 345 till försäljning i dagspressen. Såsom hugad köpare anmälde sig T.H.. Den 13 dec 1978 sålde B.O. bilen till T.H. för 22 000 kr. Bilens mätarställning var då 10 800 mil. T.H. överlämnade samma dag en växel å 22 000 kr, vilken förföll till betalning d 29 dec 1978. Enligt en handling benämnd köpeavtal som upprättades samma dag skulle äganderätten till bilen övergå till köparen först när bilen var till fullo betald. B.O. behöll rapportdelen av registreringsbeviset. T.H. annonserade omedelbart ut bilen till försäljning. Den 15 dec 1978 fick han kontakt med I.H. och for ut till dennes bostad med bilen. Han hade då ändrat mätarställningen till 5 500 mil. T.H. presenterade sig som L.O.. I.H. köpte bilen samma dag kontant för 21 500 kr. T.H. överlämnade i samband härmed skattekvitto, verkstadsgaranti, PV-garanti, fordonsdelen av registreringsbeviset samt instruktionsböcker. I.H. efterforskade vid köpet inte på ett korrekt sätt bilens historia. T.H. var en för I.H. okänd person men avkrävdes inte några legitimationshandlingar. I.H. kontrollerade inte T.H:s förvärv av bilen. Ej heller kontrollerade han om bilen var till fullo betald. Den omständigheten att T.H. överlämnade en ofullständig registreringshandling utgjorde vidare skäl för I.H. att närmare undersöka säljarens rätt till bilen. Slutligen borde det mycket förmånliga priset ha gjort I.H. misstänksam.

I.H. anförde till utveckling av sitt bestridande. Han fick i dagspressen se en annons rörande personbilen. Han ringde upp det i annonsen uppgivna telefonnumret och en man som sade sig heta L.O. svarade. Man kom överens om att mannen skulle komma ut till I.H. i Enhörna. Mannen, som senare visade sig vara T.H., gjorde ett mycket trevligt och öppet intryck. Han talade om för I.H. att han var anställd vid ett företag vid namn Cannon, att han fått en befattning i England, att han skulle resa redan d 17 dec 1978 och därför hade bråttom med avvecklingen av affärerna i Sverige. Han demonstrerade lugnt och kunnigt bilen för I.H.. Han visade på en skada och talade om att den uppkommit då hans hustru backat ur garaget och därvid skrapat mot ett päronträd. Han rekommenderade I.H. att snarast byta olja. Hela affären tog omkring 45 minuter. Man hann då med att göra en rejäl provtur i Enhörnatrakten samt att i lugn och ro diskutera tekniska detaljer. I.H. hade ingen anledning att betvivla att mannen var den han uppgav sig vara. Han hade ingen tanke på att avkräva honom någon legitimationshandling. Han hade heller ingen anledning att betvivla att mannen var rätt ägare till bilen. Han uppträdde mycket initierat när det gällde bilen och uppgav att han köpt den av en kollega. T.H. överlämnade skattekvitto och fordonsdelen av registreringsbeviset och uppgav att han skulle ombesörja att I.H. blev anmäld som ny ägare av bilen. Serviceboken fanns inte med och T.H. lovade att skicka den. I.H. skrev ut en check på L.O.. Han råkade då skriva fel belopp med bokstäver. T.H. kom tillbaka och bad lugnt I.H. att ändra beloppet. Det var T.H. som satte priset på bilen. Affären var mycket förmånlig för I.H.. Priset var dock inte så lågt att det gav honom anledning att misstänka några oegentligheter. Han visste, att priset på begagnade bilar, som säljs av privatpersoner, är lägre än de priser som bilhandlare sätter. Andra faktorer, som I.H. bedömde som prisnedsättande, var att T.H. hade behov av pengar på grund av flyttningen utomlands, att sådan garanti som bilhandeln ger inte lämnades samt att bilen hade kraftiga lackskador. Dessa var sådana att en fullständig omlackering måste göras, något som I.H. visste belöpte sig på omkring 3 000 kr.

I.H. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade ogillande av käromålet.

B.O. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Wessman och Björnberg, referent, samt adj ledamöterna f d hovrättsrådet Victor och Schedin) fastställde i dom d 12 dec 1980 TR:ns dom.

I.H. sökte revision och yrkade, att B.O:s talan måtte ogillas.

B.O. bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Brundin, Ulveson, Welamson, Sven Nyman och Jermsten, referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.