NJA 1989 s. 784

Domskäl

TR:n (lagmannen Hagard, rådmannen Torgestam, referent, och tingsfiskalen Furberg) anförde i dom d 7 dec 1987: Yrkanden. Den 14 febr 1987 stals en personbil av fabrikat Opel Corsa GL 1985 års modell med registreringsnummer DJC 389 från bilfirman G.E.J. AB i Falköping. Bilen var stöldförsäkrad hos Wasa. Skadeanmälan gjordes och Wasa har i enlighet med försäkringsvillkoren trätt in i försäkringstagarens ställe i fråga om rätt till bilen.

Wasa har efter ansökan om stämning å S.bolaget - såsom Wasas talan slutligen bestämts - yrkat, att TR:n måtte förplikta S.bolaget att till Wasa utlämna ovannämnda bil utan lösen eller, om bilen ej finnes i behåll, utge ersättning för dess värde med 47 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med d 20 april 1987, till dess betalning sker. - - -

S.bolaget har bestritt Wasas talan. - - - Såsom skäligt värde å bilen har vitsordats 35 200 kr. Mot ränteberäkningen har ej gjorts någon erinran.

Till utveckling av sin talan har Wasa anfört: Den 23 febr, ungefär en vecka efter stölden, försökte några personer att sälja bilen till L.S. vid S. Bil AB i Borås. Bilen hade då försetts med skyltar med registreringsnumret JHY 784, vilka rätteligen avsåg en fyrväxlad bil av fabrikat Opel Corsa DL 1984 års modell. Denna hade tidigare ägts av Baro AB, Hisings Kärra, vars företrädare R.T. d 24 jan 1987 krockat med bilen så att den blivit helt demolerad. L.S. blev misstänksam och gjorde äganderättskontroll hos bilregistret. Han kontaktade även E.L., Skövde, som enligt bilregistret ägt bilen efter Baro men hon förnekade all kännedom om denna. L.S. undersökte då bilen och fick den uppfattningen att den var krockskadad. När han höll på med detta försvann säljarna. Den 24 febr kom en person vid namn T.H. till S.bolaget och utbjöd bilen till försäljning. T.H. företedde ett kvitto, enligt vilket han köpt bilen dagen innan, samt ett protokoll över besiktning av bilen fyra dagar tidigare. Enligt köpeavtal d 24 febr sålde T.H. bilen för 36 000 kr till S.bolaget. Någon kontroll gjordes ej då hos bilregistret eller hos tidigare ägare till bilen. S.S. och T.H. var ense om att betalning skulle erläggas två dagar senare. Den 26 febr kontrollerade S.S. äganderätten till bilen med registreringsnummer JHY 784 hos bilregistret och kontaktade därefter R.T., som uppgav, att bilen varit krockskadad. Trots detta erlade S.S. betalning till T.H.. Alla bilar av fabrikat Opel Corsa 1984 års modell är fyrväxlade medan bilarna av 1985 års modell är femväxlade. Detta förhållande torde vara allmänt bekant för bilhandlare. Den bil T.H. sålde var femväxlad. Om T.H. över huvud hunnit bli registrerad i bilregistret som ägare till bilen, måste det i vart fall ha framkommit att han varit registrerad endast en mycket kort tid, en dag, vilket i sig är ägnat att väcka misstankar. En förfrågan hos den som enligt registret var ägare till bilen före T.H. skulle även ha föranlett att misstankar uppkommit. Praxis ålägger bilhandlare ett i det närmaste strikt undersökningsansvar angående överlåtarens förfoganderätt. S.bolaget har brustit härvidlag.

S.bolaget har som grund för sitt bestridande åberopat godtrosförvärv, eftersom tradition av bilen skett och S.S. gjort allt vad som ankommit på honom för att förvissa sig om äganderätten till bilen.

S.S. har vid huvudförhandlingen uppgivit: T.H. ringde omkring d 20 febr till honom och ville sälja en Opel Corsa 1984 års modell. De träffades sedan d 25 febr och S.S. såg på bilen. Ett pris på 36 000 kr diskuterades. T.H. företedde registreringsbevisets fordonsdel samt protokoll över besiktning hos Svensk Bilprovning d 20 febr. S.S. frågade när T.H. köpt bilen och om den var betald. S.S. fick besked att det skett någon dag tidigare och att detta var anledningen till att T.H. ej hunnit få rapportdelen till registreringsbeviset. T.H. visade ett kvitto som S.S. tog kopia av. Eftersom klockan var 17 och det ej gick att kontrollera uppgifterna hos bilregistret, ställde S.S. frågorna. T.H. uppgav vidare att han köpt bilen av ett par "killar" i Borås på spekulation, att en av säljarna uppgivit sig vara son till E.L. samt att T.H. kontrollerat med ägaren före E.L., Baro AB, att hon betalt bilen. Köpeavtal skrevs därefter under av T.H. som lämnade kvar bilen. Betalning skulle erläggas d 26 febr genom Sparbanken i Trollhättan sedan S.S. gjort kontroll hos bil registret. Han behöll kontraktet och skrev under det när han gjort kontrollen, varefter det sändes till T.H.. S.S. ringde till bilregistret och fick veta de tre senaste ägarna till bilen. Han fick även reda på T.H:s adress och tiden för dennes förvärv. Detta stämde med vad T.H. uppgivit. S.S. tyckte ej att det var något konstigt att T.H. ägt bilen endast en dag. S.S. ringde på kvällen d 25 febr till Baro och fick tala med R.T., som han ej kände tidigare. Denne uppgav, att han sålt bilen till två "killar" i Borås, att han fått betalt och att bilen registrerats på E.L.. R.T. nämnde ej att bilen varit krockskadad. Hade han sagt detta, hade S.S. ej köpt bilen. S.S. kontrollerade med några kolleger vem R.T. var och fick veta att denne var skötsam. Eftersom allt stämde med T.H:s uppgifter och denne visat kvitto på betalning samt E.L. egentligen inte ägt bilen, "chansade" S.S. och ansåg, att han ej behövde taga kontakt med henne. En eller två dagar senare talade han ånyo med R.T. och sade att han köpt bilen. R.T. frågade då, om S.S. sett, att den var krockskadad. S.S. tittade därefter på bilen och märkte att chassinumret skurits bort och flyttats. När han i samband med köpet kontrollerade registreringsnumret och chassinumret i motorn stämde dessa med registreringsbeviset. Han såg ej på chassinumret i bakluckan. Senare har han fått veta, att det fanns ett chassinummer på durken under passagerarsätet. - - -

Domskäl. I målet är ostridigt, att T.H. till S.bolaget sålde den Opel Corsa GL 1985 års modell med registreringsnummer DJC 389, som stulits i Falköping, samt att den sålda bilen försetts med registeringsnummer JHY 784 från en krockskadad Opel-bil av 1984 års modell.

L.S. har som vittne berättat: Han fick besök av "två killar och en tjej" som ville sälja en röd Opelbil. Den såg bra ut. Vid kontroll på bilregistret fick han veta att bilen ägts av Baro, men han kunde ej få kontakt med detta företag eller dess företrädare R.T.. En av säljarna uppgav att bilen var registrerad på hans mor E.L., men hon uppgav vid telefonsamtal med L.S., att hon ej visste så mycket om bilen. Säljarna uppgav även att bilen stått utannonserad i Göteborgs-Posten, när de köpte den. L.S. lyckades få tag på annonsen och i denna angavs, att bilen var hårt krockskadad. På grund av denna uppgift undersökte L.S. bilen närmare och kunde ej finna att det fanns några krockskador. När han tittade på chassinumret på golvet till höger om sätet fanns där rödfärg och han kunde konstatera att chassinumret var utbytt. Under tiden åkte säljarna iväg med bilen. När man som bilhandlare skall kontrollera om det finns en restskuld på en bil, måste man gå tillbaka till den tidigare ägare som är en bil firma. Det är ej nödvändigt att ta kontakt med mellanliggande ägare som är privatpersoner.

R.T. har som vittne uppgivit: Han köpte Opel-bilen med registreringsnummer JHY 784 och hade den ett par veckor, varefter han krockade den kraftigt så att hela fronten trycktes in. Bilen blev skrot och kunde då ha varit värd 2 000-5 000 kr. R.T. annonserade ut den och sålde den kontant för 2 500 kr till en "kille", som tillsammans med en kamrat skulle göra i ordning bilen. Den registrerades på köparens mor, eftersom hon skulle få billigare försäkringspremier. Omkring d 25 febr, tre veckor efter försäljningen, ringde S.S. till R.T. och frågade om R.T. ägt bilen och om den var betald. R.T. bekräftade detta och S.S. frågade då om bilen var skadad. R.T. svarade, att det varit en skada framtill. Han förstod att bilen måste ha blivit reparerad. Han minns ej om S.S. frågade efter namnet på köparen eller om R.T. nämnde detta. Vid ett senare tillfälle besökte R.T. S.S. i Uddevalla och såg den bil S.S. köpt. R.T. fick då uppfattningen att det ej var den bil han sålt.

T.H. har som vittne anfört: Han och en kamrat skulle sälja en röd bil av fabrikat Opel Corsa av 1984 eller 1985 års modell. Tillsammans med kamraten åkte han d 24 febr till S.S., som tittade på bilen och bjöd ett pris som godtogs. S.S. behöll bilen och skulle skicka betalning några dagar senare. T.H. skrev under köpeavtalet men han vet ej om S.S. undertecknade det samtidigt. Meningen var att köpeskillingen skulle sättas in på T.H:s konto i Trollhättan. Han hade vid köpet med sig registreringsbevis, besiktningsprotokoll och servicehandbok. S.S. frågade efter tidigare ägare till bilen och om den var betald. T.H. uppgav E.L:s namn. Han hade dock ej köpt bilen av henne utan den hade bara skrivits över på honom. Det var hennes son som ägde bilen. T.H:s kamrat uppgav även en firma i Göteborg som tidigare ägare. S.S. skulle hos tidigare ägare kontrollera att "bilen var okej". Om den var det, skulle han sätta in betalningen på T.H:s konto. Köpeavtalet fick T.H. ej samtidigt med pengarna utan det kom senare med posten. Det var ej med S.S. tal om att bilen var krockad. S.S. frågade varför T.H. ägt bilen så kort tid. T.H. svarade att det var en bra och snabb affär och att han köpt bilen billigt. Det var T.H. och hans kamrat som ändrade chassinumret på bilen. Ny plåt med uppgift om chassinummer m m hade skruvats fast i motorrummet på den gamla skyltens plats. Vid passagerarstolen i framsätet hade plåten från den krockskadade bilen på vilken chassinumret var instansat svetsats fast på den gamla plåtens plats och lackats på ovansidan medan skarvarna på undersidan täckts med färsk Tectyl. Även i bagageutrymmet hade plåten med chassinumret bytts ut.

I målet är genom en åberopad Modellbeskrivning utrett, att 1984 års Opel-bilar av modell Corsa förekommer i två utföranden, dels Corsa 1,2 DL, som är fyrväxlad, och dels Corsa 1,2 GL, som är femväxlad. Den omständigheten att den sålda bilen var femväxlad bör därför i och för sig icke ha föranlett S.S. att vidtaga några särskilda åtgärder.

T.H., som förvärvat bilen av en privatperson, var emellertid helt okänd för S.S.. Han bjöd ut bilen på annan plats än hemorten och vid sådan tid på dagen, när bilregistret är stängt. Försäljningen skedde dagen efter det T.H. enligt det företedda kvittot köpt den. Samtliga dessa omständigheter är sådana att de bort föranleda S.S. som bilhandlare att vara särskilt försiktig när det gällt kontrollen av T.H:s rätt att förfoga över bilen.

S.S. har vidare, sedan han från bilregistret fått uppgift om de tre senaste ägarna till bilen, kunnat konstatera att bilen bytt ägare flera gånger under kort tid. De uppgifter S.S. fick vid kontakt med R.T. innan han bestämt sig för köpet gav honom i och för sig icke anledning att tvivla på vad T.H. berättat. I målet är dock utrett att R.T. vid nyss nämnda samtal med S.S. på fråga av denne bekräftade att bilen varit skadad. Detta borde föranlett S.S. att närmare besiktiga bilen, varvid han visserligen ej skulle upptäckt någon krockskada men utan större svårighet - i likhet med L.S. - kunnat konstatera att bilens chassinummer ändrats och att den var försedd med felaktiga registreringsskyltar.

S.S., som är bilhandlare till yrket, har uppgivit att han "chansat" och ej ansett det vara nödvändigt att taga kontakt med E.L.. Vid ett samtal med henne skulle han sannolikt ha fått sådana upplysningar som föranlett honom att göra ytterligare efterforskningar.

Enligt 3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre skall en förvärvare, även om han inte insåg att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen, anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte heller borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.

Kraven för att en förvärvare skall anses ha varit i god tro har genom lagstiftningen i viss mån skärpts och preciserats i syfte att motverka handeln med stöldgods. Bevisbördan beträffande frågan om förvärvaren borde ha insett överlåtarens bristande förfoganderätt har placerats så att förvärvaren åtminstone måste göra sannolikt att sådana omständigheter förelåg vid förvärvet att han inte borde ha insett överlåtarens bristande förfoganderätt över egendomen.

Vid en samlad bedömning finner TR:n att S.bolaget inte kan anses ha gjort ett godtrosförvärv av bilen.

I målet är upplyst att bilen finns i behåll hos kronofogdemyndigheten. Käromålet skall därför bifallas på så sätt att bolaget förpliktas att utlämna bilen utan lösen. - - -

Domslut

Domslut. TR:n förpliktar S.bolaget att till Wasa utan lösen utlämna en bil av fabrikat Opel Corsa GL 1985 års modell, vars registreringsnummer rätteligen är DJC 389.

Domskäl

Domskäl. Parterna har till stöd för sin talan i HovR:n åberopat samma grunder och anfört samma omständigheter som antecknats i TR:ns dom.

I HovR:n har förnyade vittnesförhör hållits med L.S., R.T. och T.H.. Förnyat förhör har även hållits med S.S., i HovR:n under sanningsförsäkran. De har med följande tillägg och ändringar lämnat i huvudsak samma uppgifter som antecknats i TR:ns dom.

S.S.: Han har varit bilhandlare sedan 1970 och har gjort ca 10 000 bilaffärer. 30-40 procent av affärerna genomförs med kunder i Uddevallaområdet. Om Trestadsområdet tas med blir det ca 60 procent. Bilregistret stänger - slutar lämna telefonbesked - kl 14. Mellan 70 och 80 procent av alla bilaffärer sker på tider då bilregistret är stängt. - T.H. uppträdde mycket korrekt. Alla handlingar var i ordning. S.S. tittade igenom handlingarna och kontrollerade att chassinumret på registreringsbeviset stämde med det i motorrummet. Sedan T.H. lämnat kvar bilen, lät S.S. den genomgå en grundlig besiktning, som utfördes av ett fristående företag med vilket han samarbetar. - När S.S. fått klart för sig att R.T. var den bilhandlare, som närmast tidigare ägt bilen, frågade han denne om vem som köpt bilen och om den var betald. De svar han fick stämde med de uppgifter som T.H. lämnat. R.T. sade absolut inget om att bilen varit skadad. Inom branschen frågar man inte om bilens pris eller skick. - Efter ifrågavarande affär köpte S.bolaget vid ett par tillfällen bilar av R.T.. Denne uppträdde underligt vid ett av sina besök hos S.bolaget. Han sprang in i försäljningshallen och tittade på den aktuella bilen och "smet" ut när S.S. kom. Vid nästa besök berättade R.T. att han hade krockat med bilen och att de killar som köpt den knappast skulle ha kunnat reparera den på så kort tid. R.T. trodde därför att det var en annan bil. Det var därefter som S.S. upptäckte att chassinumren hade skurits bort och flyttats. Den polisman, som undersökte bilen, ansåg att det var ett "proffsigt jobb".

L.S.: Han såg genast att bilen inte hade varit krockad såsom det stod i annonsen. Det var därför han blev misstänksam och fann att chassinumret bytts ut. Normalt tittar han inte på chassinumret i kupén. - Om L.S. hade fått kontakt med R.T. och denne uppgivit att bilen var betald och han ej fått besked om att bilen varit krockad, skulle han ha köpt den. L.S. såg inget märkligt i att E.L. stod som ägare i registret. Man "sätter" bilen på den som har bäst bonus.

R.T.: När S.S. ringde var det för att få besked om det fanns någon restskuld på bilen. De diskuterade inte priset och han har inget minne av att S.S. frågat om bilens kondition eller att han själv sagt något om att bilen varit kvaddad. Inom branschen frågar man aldrig om priset och man svarar endast på det man blir tillfrågad om. Ifall en god vän ringer kan man lämna ytterligare upplysningar. - Den man som köpte bilen av R.T. ringde efter köpet och bad honom att inte nämna att bilen varit krockskadad. R.T. kände inte S.S. men gjorde ett par bilaffärer med honom efter det att S.bolaget förvärvat den ifrågavarande bilen. Vid ett besök en tid senare berättade han nog för S.S. att den bil han hade sålt varit kraftigt krockskadad och att det därför troligen inte var samma bil som den S.bolaget förvärvat.

T.H.: E.L:s son U.L. köpte den krockskadade bilen av R.T:s aktiebolag Baro. U.L. och T.H. försökte sälja den stulna bilen till olika bilhandlare. Vid ett tillfälle misslyckades de för att E.L. inte var med. Av den anledningen registrerades T.H. som ägare. Bilen kontrollbesiktigades i Trollhättan d 20 febr 1987. Besiktningsmannen tittade i motorrummet men fann ingen anledning att anmärka på chassinumret. U.L. förstod att R.T. skulle kontaktas av spekulanter på bilen och bad honom därför inte säga mer än nödvändigt.

Av utredningen i HovR:n framgår att T.H. vid sitt besök hos S.bolaget uppträtt korrekt och att de handlingar som till hörde bilen till synes var helt i sin ordning. Utredningen visar vidare att T.H. före besöket ringt och aviserat sin ankomst samt att S.S. inte ville slutföra köpet förrän han gjort sedvanliga kontroller rörande förfoganderätten till bilen, däribland ett samtal med den av bilhandlarna i fångeskedjan som senast sålt bilen, i detta fall R.T.. Av S.S:s berättelse och R.T:s inför HovR:n ändrade uppgifter framgår vidare att R.T. underlåtit att tala om att bilen varit krockskadad och att han i övrigt inte lämnat några uppgifter som gett anledning att ifrågasätta T.H:s rätt att sälja bilen. S.S. och L.S. har uppgett att det var först vid granskning av chassinumret i kupén som de upptäckte att numret blivit utbytt. Enligt S.S. och L.S. görs inte rutinmässigt en sådan granskning. Det är ostridigt att bytet inte heller upptäckts när bilen kort tid före d 24 febr 1987 blivit besiktigad.

Särskilt med beaktande av nu anförda omständigheter finner HovR:n att S.S. uppfyllt sin plikt att närmare undersöka hur det förhöll sig med T.H:s rätt att förfoga över bilen samt att S.bolaget gjort sannolikt att förhållandena vid förvärvet inte varit sådana att S.S. borde ha insett att T.H. saknade rätt att förfoga över bilen. S.S. bör följaktligen anses ha varit i god tro vid förvärvet. Vid angivna förhållanden skall S.bolagets talan i HovR:n - - - vinna bifall.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom i huvudsaken ogillar HovR:n Wasas käromål och förklarar S.bolaget äga bättre rätt till den bil av fabrikat Opel Corsa GL 1985 års modell, vars registreringsnummer rätteligen är DJC 389. - - -

Wasa (ombud advokaten M.E.) sökte revision och yrkade förpliktande för S.bolaget att till Wasa utan lösen utlämna personbilen Opel Corsa GL med registreringsnummer DJC 389 eller, om bilen inte fanns i behåll, att utge ersättning för dess värde med 47 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 20 april 1987 tills betalning sker.

S.bolaget (ombud jur kand B.J.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl. Enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre skall en förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. När det är fråga om stöldbegärlig egendom eller om sådan egendom som erfarenhetsmässigt ofta saluförs av därtill obehöriga personer förutsätts i princip för godtrosförvärv att förvärvaren har vidtagit långtgående åtgärder för att kontrollera överlåtarens förfoganderätt (prop 1985/86:123 s 9 f och 21 f). Lagstiftningen anknyter i det hänseendet till äldre rättspraxis enligt vilken den som köpt en begagnad bil i flera fall ansetts inte vara i god tro eftersom han underlåtit att vidta tillräckliga kontrollåtgärder innefattande t ex en granskning av fångeshandlingar eller förfrågningar hos registermyndighet eller hos tidigare ägare till bilen (NJA 1967 s 321, 1973 s 170, 1975 s 708 och 1982 s 312).

S.S. har anfört att han vidtagit en rad olika åtgärder för att kontrollera att T.H. ägde den utbjudna bilen och var behörig att överlåta den. Han har bl a upplyst att han, innan han bestämde sig för att köpa bilen, gjorde kontroller hos bilregistret och hos den bilfirma som enligt uppgift tidigare hade ägt bilen. Genom åtgärderna bekräftades att T.H. var ägare till den bil som hade registreringsnumret JHY 784. Däremot var åtgärderna inte ägnade att bidraga till att avslöja att den bil som utbjöds av T.H. var falskskyltad och i verkligheten hade ett annat registreringsnummer.

Bilar är stöldbegärlig egendom, och det är inte ovanligt att stulna bilar falskskyltas. De stränga krav som ställs på förvärvare av begagnade bilar när det gäller att kontrollera överlåtarens rätt att förfoga över bilen bör därför också inbegripa rimliga åtgärder för kontroll av bilens identitet. En särskilt omsorgsfull kontroll härav bör krävas när, som i förevarande fall, förvärvaren av bilen yrkesmässigt handlar med bilar och han inte på grund av tidigare bekantskap med överlåtaren eller av andra skäl har anledning att hysa särskilt förtroende för denne.

Ett viktigt element vid fastställandet av en bils identitet utgör kontrollen av att dess chassinummer överensstämmer med vad som anges i registreringshandlingarna. Eftersom man inte kan bortse från risken för att den som falskskyltat en bil också har ändrat dess chassinummer, är det av vikt att denna kontroll utförs på ett effektivt sätt. Av den som yrkesmässigt handlar med bilar bör man fordra att han kontrollerar det chassinummer som enligt gällande föreskrifter skall vara instansat eller inpressat direkt i bilen och som därför är särskilt svårt att förfalska.

I förevarande fall är upplyst att S.S. kontrollerade den plåt i motorrummet där chassinumret var anbringat men inte den plats vid passagerarutrymmet i framsätet där numret var instansat i bilen. På denna plats hade chassinumret skurits bort och det falska numret fastsvetsats och övermålats. Utredningen får anses visa att en sakkunnig person som vidtagit denna ytterligare kontrollåtgärd borde ha kunnat avslöja att bilen inte var identisk med den bil som avsågs med registreringshandlingarna.

På grund av det anförda har de åtgärder som S.S. vidtagit inte varit tillräckliga för att han skall anses ha varit i god tro vid förvärvet av bilen. Wasa är därför berättigat att av S.bolaget utfå bilen utan lösen.

För det fall att bilen inte skulle finnas i behåll hos S.bolaget skall ersättning i princip utgå efter bilens värde vid den tidpunkt då den förvärvades av S.bolaget. Detta värde kan antas inte ha varit lägre än 36 000 kr, vilket var det belopp som S.bolaget faktiskt betalade för bilen. Wasa har å andra sidan inte förebragt någon bevisning om att värdet var högre än 36 000 kr. Den ersättning som skall utgå subsidiärt för det fall att S.bolaget inte kan utlämna bilen bör därför begränsas till sistnämnda belopp.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom - - - förpliktar HD S.bolaget att till Wasa utan lösen utlämna personbilen Opel Corsa GL med registreringsnummer DJC 389 eller, om bilen inte finns i behåll hos S.bolaget, att till Wasa betala 36 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från och med d 20 april 1987 tills betalning sker.