NJA 1983 s. 163
Fråga om bestämmande av straff för gärningar som har föranlett näringsförbud.
Stockholms TR
Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å H.J. född 1944, enligt följande:
Bokföringsbrott. H.J. har varit styrelseledamot och verkställande direktör för H. A J Restaurang AB i Stockholm från det bolaget bildades d 21 aug 1978 med inregistrering d 21 jan 1979 till dess bolaget försattes i konkurs d 21 juli 1980. Bokföringsskyldighet har förelegat för bolaget, som drivit restaurang Pinkie's, Karlaplan 6, Stockholm, under tiden sept 1978-april 1980. H.J. har som bolagets ställföreträdare för tiden från d 21 aug 1978 till dess bolaget försattes i konkurs d 21 juli 1980 uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt den honom åliggande bokföringsskyldigheten på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång ej kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Det lägges H.J. till last att han inte under denna tid till upplysning om rörelsens förlopp kronologiskt och systematiskt löpande bokfört uppkomna affärshändelser samt i samband därmed tillsett att verifikationer funnits till alla bokföringsorder, att han inte till upplysning om rörelsens ekonomiska resultat och ställning vid förekommande räkenskapsårs (kalenderårs) utgång avslutat bokföringen med årsbokslut samt att han inte arkiverat verifikationer för nov och dec månader 1978.
Oredlig, alternativt vårdslös uppbördsredovisning och brott mot uppbördslagen. H.J. har såsom verkställande direktör för H.A..J Restaurang AB uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att till uppbördsmyndighet avge föreskriven handling avseende redovisning av skatt, som innehållits för anställda i bolaget avseende uppbördsterminerna 1-6 1979 och 1-2 1980, om totalt 401 490 kr och därigenom föranlett fara för att innehållen skatt med orätt belopp påförts den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknats annan. – H.J. har i samma egenskap som arbetsgivares ställföreträdare under 4-6 uppbördsterminerna 1979 samt 1-2 uppbördsterminerna 1980 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala sammanlagt 247 830 kr, med vilket belopp utgående löner till arbetstagare i bolagets rörelse minskats för gäldande av preliminär skatt.
Vårdslöshet mot borgenärer. H.J. har som ställföreträdare för H.A.J Restaurang AB för tiden från d 15 aug 1979 till konkursen d 21 juli 1980 fortsatt bolagets rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för bolaget och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framkallat eller förvärrat bolagets obestånd.
Grovt skattebedrägeri. H.J. har som ställföreträdare för H.A.J Restaurang AB underlåtit att till riksförsäkringsverket avge föreskrivna arbetsgivaruppgifter för bolaget för utgiftsåren 1978 och 1979. Sådana uppgifter skulle ha ingivits till lokala skattemyndigheten senast d 31 jan 1979 resp 1980, varefter räkning på slutlig avgift skulle ha utsänts senast d 15 jan 1980 resp 1981. Genom sin underlåtenhet har H.J. föranlett att arbetsgivaravgift ej påförts bolaget för 1978 med 22 782 kr och för 1979 med 319 690 kr. Brotten är att anse som grova då de rört mycket betydande belopp.
Åklagaren yrkade dessutom dels att H.J. skulle jämlikt 77 a § uppbördslagen åläggas betalningsskyldighet jämte bolaget för innehållna skatter och restavgift, sammanlagt 257 743 kr, dels att han skulle jämlikt 199 b § konkurslagen meddelas näringsförbud för en tid av högst 5 år. Som skäl för detta yrkande anförde åklagaren dels att H.J. genom de åtalade gärningarna hade förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare dels att han inte hade avgivit vare sig preliminära arbetsgivaruppgifter för uppgiftsåren 1978-1980 eller mervärdeskattedeklarationer för tiden efter d 1 juli 1979. TR:n (ordf chefsrådmannen Freyschuss} meddelade dom d 3 aug 1982. I domskälen antecknades inledningsvis att H.J. erkänt att han gjort sig skyldig till bokföringsbrott, vårdslös uppbördsredovisning, brott mot uppbördslagen, vårdslöshet mot borgenärer och grovt skattebedrägeri. Vidare anförde TR:n: H.J. har uppgivit. Han har ingen ekonomisk eller administrativ utbildning utan har som skolunderbyggnad realexamen. Omedelbart efter skolan började han som försäljare och inköpare i familjens dåvarande företag, Titan Metall-agentur AB. Han var verksam där ända till 1977, sista åren som disponent. Efter det familjeföretaget sålts av hans far upphörde H.J:s anställning och han började söka efter en lämplig lokal att driva restaurangrörelse i, eftersom han alltid hade haft ett stort intresse för just denna bransch. Han erbjöds då att överta en restauranglokal på Karlaplan 6 av AB Vilhelm Tell. Hans J bildade då H.A J. Restaurang AB med ett aktiekapital på 100 000 kr varav han själv från början satsade 50 000 kr. Restaurangen inköptes för 1 236 657 kr. I beloppet ingick 350 000 för hyresrätten till lokalen, 380 000 för övertagande av ett ombyggnadslån, ca 400 000 kr för en kontraktsskuld till NK inredning-Juno AB enligt avbetalningskontrakt och övertagande av checkräkningskredit på 66 000 kr. Restaurangrörelsen drevs sept 1978-april 1980 och därvid byggdes restauranglokalen om på hösten 1978 för över 600 000 kr. H.J. hade tidigare ingen erfarenhet av att driva restaurangrörelse och eftersom verksamheten var personalkrävande, i genomsnitt ca 25 personer anställda, uppstod det tidigt svårigheter att betala skatter och allmänna avgifter. Även kostnaderna för bolagets kapitalskulder var betydande. Trots att det var mycket gäster på restaurangen kunde verksamheten ej bli lönsam och omsättningen nådde aldrig det belopp han ursprungligen kalkylerat med. Nytt kapitaltillskott erfordrades och H.J. försökte få någon ny intressent att skjuta till kapital. Han hoppades hela tiden att detta skulle lyckas och fortsatte därför verksamheten trots att skulderna hela tiden ökade. Han lånade själv upp 100 000 kr av familj och vänner och satte in i rörelsen. Han hade en kolossal arbetsbörda och hann därför ej ägna sig åt den kamerala delen av verksamheten. Han skulle från början utföra en del bokföringsarbeten själv men inte heller detta hann han med. Den auktoriserade revisor som han anlitade från början frånsade sig uppdraget och på hösten 1979 åtog sig B.P. vid Ekonomikonsult att vara revisor men inte heller denne lyckades komma till rätta med bokföringen. Under första kvartalet 1980 förverkades hyresrätten till restaurangen på grund av obetalda hyror och restauranglokalen stängdes d 2 april 1980. – H.J. har känt till att man är skyldig att redovisa och inbetala innehållna preliminärskatter. Däremot har han inte känt till att även om man inte kunde betala in skatter man ändå var skyldig att i särskild handling redovisa till uppbördsmyndigheten vilka skattebelopp som innehållits.
H.J:s erkännande av bokföringsbrott, brott mot uppbördslagen, vårdslöshet mot borgenärer och grovt skattebedrägeri styrks av utredningen. Åklagarens brottsrubriceringar är riktiga. Vad angår åtalet för oredlig uppbördsredovisning är ej mot H.J:s förnekande styrkt att han ägt kännedom om den redovisningsskyldighet, varom här är fråga, och han skall därför dömas för vårdslös uppbördsredovisning.
Den brottslighet varom H.J. övertygats är av allvarlig beskaffenhet. Det är ej visat i målet att H.J. gjort några stora personliga uttag ur rörelsen i form av lön eller andra förmåner utan alltför stora kapitalkostnader och andra driftkostnader torde ha varit huvudsakliga orsaken till obeståndet. Vid sådana brott varom nu är fråga gör sig allmänpreventiva hänsyn särskilt starkt gällande och H.J. kan därför ej undgå att ådömas fängelsestraff. Vid straffmätningen bör hänsyn tagas till att H.J. även meddelas näringsförbud.
H.J. har medgivit att näringsförbud meddelas honom i 2 år.
På av åklagaren anförda skäl skall H.J. meddelas näringsförbud. Med hänsyn till föreliggande förhållanden finner TR:n näringsförbudet böra meddelas H.J. för en tid av 3 år. Förbudet skall träda i kraft omedelbart.
Beträffande åklagarens yrkande om betalningsskyldighet enligt uppbördslagen har H.J. vitsordat det yrkade beloppet men hemställt om jämkning av detta. Skäl för jämkning av betalningsskyldigheten föreligger inte och åklagarens yrkande skall därför även i denna del vinna bifall.
Domslut
Domslut. TR:n dömde H.J. jämlikt 4 och 9 §§skattebrottslagen, 11 kap 3 och 5 §§ BrB samt 81 § 1 st uppbördslagen för grovt skattebedrägeri, vårdslös uppbördsredovisning, vårdslöshet mot borgenärer, bokföringsbrott och brott mot uppbördslagen till fängelse 6 mån.
Vidare meddelade TR:n H.J. enligt 199 b § konkurslagen förbud att under tiden t o m d 3 aug 1985 idka näring och föreskrev att förbudet skulle träda i kraft omedelbart.
Hans J ålades att jämte H.A.J. Restaurang AB till staten utge av bolaget innehållen skatt med 257 743 kr.
Slutligen föreskrevs att ett av TR:n d 27 juli 1982 meddelat förbud för H.J. att utan TR:ns tillstånd lämna Sverige skulle bestå till dess domen vann laga kraft.
Svea HovR
Såväl åklagaren som H.J. fullföljde talan i Svea HovR.
Åklagaren yrkade att uppbördsredovisningsbrottet skulle bedömas som oredlig uppbördsredovisning samt att i vart fall straffet skulle skärpas och tiden för näringsförbudet bestämmas till 5 år.
H.J. yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom.
Vardera parten bestred motpartens yrkande.
HovR:n (hovrättsråden Åström och Å Holmberg, referent, hovrättsassessorn Rudberg samt nämndemännen Lindqvist och Johnsson) meddelade d 8 nov 1982 följande dom: HovR:n fastställer TR:ns dom.
Reseförbudet skall bestå tills HovR:ns dom vunnit laga kraft.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD skulle ådöma H.J. ett längre fängelsestraff än det HovR:n utmätt.
H.J. bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Westerlind, Holmberg, Ulveson, Welamson och Knutsson, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Såsom domstolarna funnit har H.J. gjort sig skyldig till grovt skattebedrägeri, vårdslös uppbördsredovisning, vårdslöshet mot borgenärer, bokföringsbrott och brott mot uppbördslagen. För brotten kan av hänsyn till allmän laglydnad annan påföljd än fängelse inte komma i fråga.
H.J. har enligt HovR:ns i den delen lagakraftvunna dom ålagts näringsförbud i 3 år, räknat från TR:ns dom. Fråga uppkommer i vilken mån detta bör inverka på straffbestämningen.
Näringsförbud kan meddelas vid olika former av otillbörligt förfarande i näringsverksamhet, och dess tillämplighet är inte beroende av att näringsidkaren har gjort sig skyldig till brottslig gärning. Åtgärden har sålunda inte karaktären av brottspåföljd eller särskild rättsverkan på grund av brott. Lagen innehåller inte några föreskrifter om att hänsyn skall tas till ett meddelat näringsförbud vid bestämmande av straff för gärning som har föranlett förbudet. Såsom har framhållits i lagförarbetena (prop 1979/80:83 s 57; NJA II 1980 s 207 f) ger emellertid de allmänna grundsatser som gäller för påföljdsbestämning i brottmål utrymme för ett sådant hänsynstagande.
Det bör inte komma i fråga att, av den anledningen att den tilltalade har ålagts näringsförbud, schablonmässigt sätta ned straffet under vad som annars hade bort följa på brottet. Frågan om förbudets inverkan på brottspåföljden bör bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Av väsentlig betydelse blir härvid hur allvarligt hinder för den tilltalades yrkesutövning och försörjningsmöjligheter som förbudet innebär.
Hans J synes ha goda utsikter att även fortsättningsvis få arbete inom restaurangbranschen eller närliggande verksamhet. Näringsförbudet innebär visserligen att han inte kan vara verksam som egen företagare under de närmaste åren, och han har i HD uppgett att han under de senaste månaderna nödgats avböja två erbjudanden att inträda som delägare i restaurangrörelser. Med hänsyn särskilt till Hans J:s undergrävda ekonomiska situation och bristande förmåga att sköta ekonomiska och administrativa angelägenheter bör emellertid den begränsning i hans handlingsmöjligheter som näringsförbudet innebär inte bedömas som påfallande allvarlig. Vad sålunda upptagits bör föranleda att näringsförbudet får inverka på straffmätningen, dock endast i ringa mån.
Det straffdomstolarna har utmätt motsvarar minimistraffet för det allvarligaste av de brott H.J. har gjort sig skyldig till, grovt skattebedrägeri. HD finner i likhet med riksåklagaren att det gemensamma straffet för vad H.J. har låtit komma sig till last bör sättas högre. Vid straffbestämningen bör någon hänsyn tas - förutom till näringsförbudet - till det men det har inneburit för H.J. att han sedan juli 1982 varit underkastad reseförbud.
Domslut
Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sättet att påföljden bestäms till fängelse 8 mån.