NJA 1984 s. 290

Fråga om prövningstillstånd i HovR. TR hänsköt mål om betalningsföreläggande till rättegång. Yrkat kapitalbelopp jämte det belopp, vartill yrkad ränta kunde överslagsvis beräknas, översteg hälften av gällande basbelopp. TR:n handlade likväl målet enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (1974:8). TR:ns misstag i fråga om tillämplig handläggningsform har bedömts som domvilla. 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

I ansökan om betalningsföreläggande hos Huddinge TR yrkade H.H:s Rör Aktiebolag, att G.G. skulle förpliktas att till bolaget utge 7 266 kr, avseende vvs-material och arbete, jämte 18 % ränta från tre fakturors förfallodag under 1976 till dess betalning skedde samt ersättning för rättegångskostnader.

Sedan G.G. bestritt föreläggandet, hänsköt TR:n d 8 febr 1982 målet på bolagets begäran såsom tvistigt till rättegång.

Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Bolaget vidhöll vid TR:n sin talan och yrkade förpliktande för G.G. att utge 7 266 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 30 dec 1976 till dess full betalning skedde. Därjämte yrkades ersättning för rättegångskostnader.

G.G. bestred yrkandet och förklarade sig endast kunna vitsorda 5 588 kr såsom skäligt för utfört arbete och material. Han medgav att ränta utgick från d 1 okt 1981.

TR:n (tingsfiskalen Köping-Höggård) biföll i dom d 23 nov 1982 bolagets talan och förpliktade G.G. att till bolaget utge 7 266 kr jämte ränta därå från d 30 dec 1976 till dess full betalning skedde enligt en räntesats som motsvarade det av riksbanken fastställda vid varje tid gällande diskontot med tillägg av 4 procentenheter samt ersättning för rättegångskostnader.

Svea HovR

G.G. fullföljde talan i Svea HovR. Han yrkade ogillande av käromålet. Han gjorde även invändning om TR:ns behörighet att handlägga målet.

HovR:n (hovrättslagmannen Rune och hovrättsrådet Loheman) fann i beslut d 28 jan 1983 ej skäl att meddela prövningstillstånd.

G.G. anförde besvär och yrkade, som hans talan fick förstås, att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte meddela prövningstillstånd i anledning av hans till HovR:n fullföljda talan.

Bolaget bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindgren, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. G.G. har i HD anfört bl a att målet inte borde ha handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, enär värdet av bolagets påstådda fordran översteg halva basbeloppet.

Enligt 1 § 1 st lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall lagen tillämpas på rättegången, om värdet av vad som yrkas uppenbart ej överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Med värde bör i mål om fordran avses summan av yrkat kapitalbelopp och yrkad ränta fram till värderingstidpunkten (prop 1973:87 s 174). Om talan har väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skall tidpunkten för värderingen enligt 1 § 3 st i lagen vara den dag då rätten beslutar att tvisten skall handläggas som tvistemål.

I förevarande fall yrkade bolaget i ansökan om betalningsföreläggande som inkom till TR:n d 1 okt 1981 att G.G. skulle förpliktas att till bolaget utge 7 266 kr jämte 18 % ränta från respektive fakturas förfallodag till dess full betalning skedde. De aktuella fakturorna förföll enligt ansökningen till betalning d 19 aug, d 9 sept och d 13 dec 1976. Efter bestridande hänsköts målet på borgenärens begäran såsom tvistigt till rättegång genom beslut av TR:n d 8 febr 1982. Målet handlades därefter enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. År 1982 var basbeloppet 17 800 kr. Den aktuella värdegränsen var således 8 900 kr.

När TR:n d 8 febr 1982 hänsköt målet till rättegång omfattade ränteyrkandet drygt 5 års upplupen ränta. Även en rent överslagsmässigt gjord beräkning visar att yrkat kapitalbelopp jämte ränta avsevärt översteg halva basbeloppet. TR:n har därför förfarit felaktigt genom att handlägga målet enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden och ej som ordinärt tvistemål.

Det har ålegat rätten att självmant ta upp frågan huruvida lagen med hänsyn till värdegränsen skolat tillämpas på målet. Det misstag som därvid förekommit från rättens sida måste anses som sådant grovt rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 5 RB. Enär domvilla således förekommit, bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas enligt 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD jämlikt 22 § 5 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att uppta målet till fortsatt behandling.

HD (JustR:n Hesser, Mannerfelt, Sven Nyman, referent, Vängby och Gregow) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.