NJA 1984 s. 469
I mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, där ena maken hade allmän rättshjälp, ålades andra maken att ersätta staten hälften av rättshjälpskostnaden, trots att han hade eget ombud och parterna förklarat sig vara överens om att någon ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader inte borde åläggas honom. Sedan maken i besvär till HovR:n upplyst att hans egna ombudskostnader uppgick till minst det belopp han ålagts att betala till statsverket, upphävdes beslutet om ersättningsskyldighet. Av maken framställt yrkande om ersättning av staten för rättegångskostnader i HovR:n har ogillats, då det ansetts att maken genom försummelse föranlett rättegången där.
Makarna Å. och L.L.N. väckte i en gemensam ansökan talan om äktenskapsskillnad vid Östersunds TR. L.L.N. hade allmän rättshjälp i målet.
Sedan betänketid löpt fullföljde makarna ansökningen i en gemensam skrift, där de även framställde yrkanden rörande vårdnad och underhållsbidrag. I skriften var en advokat antecknad som ombud för Å.N.. Parterna förklarade sig vara "ense om att Å.N. icke bör åläggas att till någon del till statsverket återbetala kostnaden för L.L.N:s rättshjälp".
TR:n dömde d 16 juni 1982 till äktenskapsskillnad mellan makarna N. och förordnade i enlighet med vad de hade överenskommit rörande vårdnad och underhållsbidrag. I domen fastställdes ersättning till L.L.N:s biträde enligt rättshjälpslagen och bestämdes rättshjälpsavgift för henne. Å.N. ålades att ersätta statsverket hälften av kostnaderna för L.L.N:s rättshjälp, 710 kr. Som motivering anförde TR:n: Vad parterna överenskommit beträffande Å.N:s ersättningsskyldighet gentemot statsverket för rättshjälpskostnaderna är ej av beskaffenhet att kunna påverka utgången i denna fråga.
HovR:n för Nedre Norrland
Å.N. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade befrielse från ålagd betalningsskyldighet mot statsverket. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Då han anlitat eget ombud i målet, som kommer att debitera ett belopp uppgående till i vart fall hälften av L.L.N:s rättshjälpskostnader, måste det anses obilligt att ålägga honom ersättningsskyldighet för dessa kostnader. För att på något sätt framhålla detta för TR:n lät hans ombud i skriften till TR:n särskilt ange att Å.N. hade eget ombud. Som ytterligare utredning i saken anfördes att parterna var överens om att någon återbetalningsskyldighet inte borde åläggas Å.N., detta enbart som ett bevis för omfattningen av det arbete om budet nedlagt.
Å.N. yrkade ersättning för rättegångskostnader i HovR:n med 300 kr jämte kostnaden för lösen av HovR:ns beslut.
L.L.N. med av ändringsyrkandet men bestred skyldighet att utge ersättning för Å.N:s rättegångskostnader i HovR:n.
Domstolsverket medgav ändringsyrkandet men yrkade att Å.N. skulle stå sina egna rättegångskostnader i HovR:n. Verket anförde: Då Å.N. anlitat eget ombud och kostnaden härför enligt uppgift uppgår till minst det belopp Å.N. ålagts att betala till statsverket, bör han befrias från den honom ålagda återbetalningsskyldigheten. Från Å.N:s sida borde på ett tydligare sätt ha upplysts för TR:n att han anlitat eget ombud. Han får därför själv bära ansvaret för att TR:n ålagt honom återbetalningsskyldighet.
HovR:n (hovrättsråden Englund och Grefberg samt hovrättsassessorerna Unger, referent, och Asklund) anförde i slutligt beslut d 21 okt 1982:
Skäl. Med hänsyn till att Å.N. anlitat eget ombud i målet vid TR:n måste det anses obilligt att ålägga honom återbetalningsskyldighet gentemot statsverket för L.L.N:s rättshjälpskostnader. Han skall därför befrias från ålagd ersättningsskyldighet.
Vid denna utgång skall L.L.N. och staten genom domstolsverket solidariskt ersätta Å.N. hans rättegångskostnader i HovR:n.
HovR:ns avgörande. Med ändring av överklagade beslutet befriar HovR:n Å.N. från ålagd betalningsskyldighet gentemot statsverket.
L.L.N. och staten genom domstolsverket skall solidariskt utge ersättning till Å.N. för hans rättegångskostnader i HovR:n med 300 kr, avseende ombudsarvode, jämte vad Å.N. visar sig ha utgivit för ett exemplar av detta beslut ävensom 6 % ränta å sammanlagda beloppet från dagen för HovR:ns slutliga beslut tills betalning sker.
Domstolsverket anförde besvär och yrkade befrielse för staten från skyldighet att ersätta Å.N. dennes rättegångskostnad i HovR:n.
Å.N. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande om följande beslut:
Domskäl
Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. TR:n dömde d 16 juni 1982 efter gemensam ansökan till äktenskapsskillnad mellan Å.N. och L.L.N. och förordnade därvid bl a att Å.N. skulle utge ersättning för L.L.N:s rättshjälpskostnader med 710 kr, motsvarande hälften av kostnaderna. Å.N. hade i TR:n uppgivit att han hade haft eget ombud och parterna hade i skrift till TR:n förklarat sig vara överens om att någon ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader inte borde åläggas honom. Å.N. fullföljde talan mot domen i fråga om den honom ålagda ersättningsskyldigheten och yrkade befrielse därifrån under åberopande av att hans ombudskostnader uppgått till i vart fall hälften av L.L.N:s rättshjälpskostnader. L.L.N. och domstolsverket medgav ändringsyrkandet, varefter HovR:n biföll Å.N:s vadetalan.
Rättshjälpslagen (1972:429) innehåller i 31 § 2 st vissa bestämmelser avseende betalningsskyldighet för rättshjälpskostnader i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Därest make, på grund av att han haft egna kostnader för ombud eller biträde, vill undgå skyldighet att betala staten för andra makens rättshjälpskostnader, ankommer det på honom själv att hos rätten uppge sina kostnader (jfr NJA 1982 s 568 I och II).
Å.N. har visserligen i TR:n uppgivit, att han haft eget ombud i målet, men först i HovR:n tydligt upplyst, att ombudskostnaderna uppgått till sådant belopp, att han icke bort åläggas ersättningsskyldighet till statsverket för L.L.N:s rättshjälpskostnader. Å.N. får därmed anses ha genom försummelse föranlett rättegången i HovR:n. Vid angivna förhållande bör Å.N., oaktat han vunnit bifall till sin talan i HovR:n, enligt 18 kap 3 § 1 st RB själv svara för sina kostnader å målet i HovR:n. Till följd härav skall staten befrias från skyldigheten att solidariskt med L.L.N. utge ersättning till Å.N. för nämnda kostnader.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut såvitt nu är i fråga befriar HD staten från skyldigheten att ersätta Å.N. dennes rättegångskostnader i HovR:n.
HD (JustR:n Hult, Welamson, Knutsson, referent, Gregow och Freyschuss) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.