NJA 1984 s. 609
Gåvoskattemål. Vid beräkning av värdet av en bortskänkt fastighet har avräkning gjorts för värdet av en annan fastighet som gåvotagaren i enlighet med ett för gåvan uppställt villkor genom samma gåvohandling i sin tur givit en tredje person.
HovR:n
Genom gåvobrev d 30 dec 1979 överlät B.W. fastigheten Hårtorp 1:2 i Lilla Malma församling, Flens kommun, till sin dotter A.W.. Gåvan gällde under förutsättning att A.W. skulle överlåta henne tillhöriga tredjedelen av stadsägan 3082 i Eskilstuna till sin syster A.E.. I samma gåvobrev överlät A.W. sin andel av stadsägan 3082 såsom gåva till A.E..
I gåvodeklaration till LSt:n i Södermanlands län angav A.W. gåvoskattevärdet på den av henne mottagna fastigheten till 188 414 kr. Hon yrkade att detta värde skulle minskas med skattevärdet på gåvan till systern.
LSt:n (uppbördsdirektören Holm) fann i beslut d 9 sept 1981 att A.W:s gåva till systern inte utgjorde sådant vederlag som kunde avräknas från gåvan till A.W. och beräknade gåvoskatten enligt följande:
Gåvoskattepliktigt belopp
efter grundavdrag 186 414 kr
Gåvoskatt 39 012 kr
Ränta enligt 52 § 1 mom lagen
om arvs- och gåvoskatt 3 689 kr
----------
Totalt att erlägga 42 701 kr
LSt:n fastställde vidare, i beslut om efterbeskattning d 30 sept 1981, efter sammanläggning av förevarande gåva med en gåva år 1974 från B.W. till A.W., att gåvoskatt skulle utgå med ytterligare 23 288 kr.
A.W. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att värdet av gåvan från B.W. skulle minskas med värdet av den fastighetsandel som A.W. givit sin syster. Hon åberopade att gåvorna var avhängiga av varandra samt att transaktionerna var betingade av en önskan och nödvändighet att renodla ägandet till fastigheterna.
Kammarkollegiet bestred bifall till besvären och anförde i förklaring: Förutsättningen i gåvobrevet att A.W. skulle överlåta sin tredjedel av stadsägan 3 082 till sin syster får ses som ett villkor från B.W:s sida för att hon skulle skänka A.W. Hårtorp 1:2. Detta villkor har uppfyllts varför gåvan till A.W. har fullbordats. Däremot kan gåvan till systern ej anses som ett vederlag till moderngivaren och är därför ej avdragsgill vid beskattning av den gåva A.W. erhållit.
HovR:n (hovrättslagmannen Rune, hovrättsrådet Grönvall, referent, f d hovrättsrådet Victor och assessorn Holtz) anförde i beslut d 29 okt 1982: På de skäl kammarkollegiet anfört lämnar HovR:n besvären utan bifall.
A.W. anförde besvär och yrkade att gåvoskatten för gåvan till henne skulle bestämmas efter avräkning från gåvans värde av ett belopp om 47 950 kr, motsvarande värdet av den fastighet hon i enlighet med ett med gåvan förenat villkor överlämnat såsom gåva till sin syster.
Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Det vid gåvan till A.W. fogade villkoret att hon haft att till sin syster A.E. i sin tur bortskänka viss egendom har inte varit av innebörd att påverka värdet av förmögenhetsöverföringen från givaren B.W. till A.W.. Villkoret kan därför inte i skatteärendet beaktas vid bestämmande av gåvans värde. HD fastställer alltså det slut vartill HovR:n kommit.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
HD (JustR:n Mannerfelt, Sven Nyman, Bengtsson, Broomé, referent, och Gad) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Såsom villkor för gåvan av Hårtorp 1:2 till A.W. har hennes mor, B.W., i gåvohandlingen uppställt att A.W. skulle skänka sin tredjedel av stadsägan 3082 i Eskilstuna till sin syster A.E.. A.W. har i samma gåvohandling uppfyllt detta villkor. Dessa gåvotransaktioner bör vid skattläggningen ses i ett sammanhang. A.W. har erhållit ett förmögenhetstillskott som utgör skillnaden mellan värdet på den fastighet som hon har förvärvat och värdet på den fastighetsandel som har frångått henne, i båda fallen med avdrag för intecknad gäld. Då särskilda skäl inte föranleder till annat, bör till grund för beskattningen av gåvan till A.W. läggas ett värde som svarar mot den sålunda angivna mellanskillnaden.
I enlighet med det sagda skall gåvans värde bestämmas till (188 414 - 47 950 =) 140 464 kr, varav 138 464 kr utgör skattepliktigt belopp. A.W. får anses ha fullföljt talan inte bara mot LSt:ns ursprungliga skattebeslut d 9 sept 1981 utan också mot det beslut d 30 sept samma år om efterbeskattning av gåvan vari sammanläggning gjordes med en skattepliktig gåva från år 1974 från samma givare på 114 388 kr. Med tillämpning av 41 § 1 mom 1 st och 19 § 1 mom 1 st arvs- och gåvoskattelagen skall alltså skatten på den nu aktuella gåvan beräknas med beaktande även av den äldre gåvan. Skatten på de sammanlagda förvärven, med ett värde av 252 852 kr, uppgår enligt de vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde gällande skatteskalorna till 61 064 kr. Härifrån skall avdrag göras för den gåvoskatt som belöper på den äldre gåvan, nämligen 17 004 kr. Gåvoskatten för 1979 års gåva utgör alltså 44 060 kr.
LSt:n har i beslutet d 30 sept 1981 fastställt ränta på skattebeloppet enligt 52 § 1 mom 2 st arvs- och gåvoskattelagen till 5 892 kr. Med anledning av ändringen av beslutet om skatt skall räntan i stället bestämmas till 4 167 kr.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD gåvoskatten till 44 060 kr samt beräknar ränta härpå enligt 52 § 1 mom 2 st arvs- och gåvoskattelagen till 4 167 kr.
LSt:n återbetalar utan särskild ansökan för mycket erlagt belopp jämte ränta därpå enligt lag.