NJA 1984 s. 618
Köpare av fastigheter ansökte om och beviljades lagfart på grundval av köpebrev rörande förvärven, varvid stämpelskatt beräknades på köpeskillingarna. Efter besvär åberopade köparen i HovR:n andra handlingar, utvisande att egendomen delvis förvärvats genom fastighetsreglering som genomförts efter köpebrevens utfärdande, samt yrkade att dessa handlingar skulle läggas till grund för skattens fastställande. Stämpelskatt har ansetts skola uttagas på grundval av köpebreven.
HovR:n
(Jfr 1975 s 13)
Genom köpekontrakt d 10 dec 1975 sålde G.S. till K-E.K. fastigheterna Klinten 1:2 och Sköldstad Norregård 6:2 i Kvenneberga socken, Alvesta kommun, för 160 000 kr. Genom köpekontrakt d 15 dec 1975 sålde I.I. till K-E.K. hälften av fastigheten Klinten 1:3 i samma socken för 80 000 kr (K-E.K. ägde tidigare den andra hälften av denna fastighet). I kontrakten intogs en klausul av följande lydelse: "Parterna äro överens om att denna överlåtelse skall ske genom fastighetsreglering och varigenom de inköpta fastigheterna överföres till Sköldstad 9:4 samt att detta kontrakt skall ligga till grund för förrättningen." Köpebrev utfärdades d 10 dec 1975 på Klinten 1:2 och Sköldstad Norregård 6:2 samt d 1 jan 1976 på hälften av Klinten 1:3. Köpebreven innehöll inte någon hänvisning till köpekontrakten.
Efter fastighetsreglering, som registrerades d 25 mars 1977, kom Klinten 1:2 att omfatta ett område om 2 400 m2 och Klinten 1:3 ett område om 2 809 m2. Till Klinten 1:2 och 1:3 hörande mark i övrigt samt hela Sköldstad Norregård 6:2 med till dessa fastigheter hörande andelar i samfälligheter och mantal överfördes till Sköldstad 9:4, varvid Sköldstad Norregård 6:2 avregistrerades. Genom tilläggsavtal d 12 okt 1976 till köpekontrakten, upprättade i samband med överenskommelse angående fastighetsregleringen samma dag, överlät I.I. för 10 000 kr och S för 15 000 kr till K-E.K. resp fastigheter i den omfattning dessa skulle få efter fastighetsregleringen.
På inskrivningsdagen d 14 okt 1981 sökte K-E.K. hos inskrivningsmyndigheten i Växjö domsaga med ingivande av enbart köpebreven lagfart på Klinten 1:2 och hälften av Klinten 1:3. Taxeringsvärdet år 1980 utgjorde för Klinten 1:2 21 000 kr och för Klinten 1:3 27 000 kr.
Inskrivningsmyndigheten (tingsnotarien Oscarsson) beviljade lagfart och fastställde stämpelskatt för Klinten 1:2 till 2 400 kr samt för hälften av Klinten 1:3 till 1 200 kr, varvid angavs att köpeskillingen även avsåg Sköldstad Norregård 6:2, som hade avregistrerats.
K-E.K. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att stämpelskatt skulle fastställas med beaktande av köpekontrakten och tilläggsavtalen.
Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären och beräknade skatten på förvärvet av Klinten 1:2 till 315 kr samt på förvärvet av Klinten 1:3 till 195 kr.
HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Maiander, referent, samt adj led Radtke och Klagsmark) anförde i beslut d 28 april 1982:
Domskäl
Skäl. K-E.K:s ansökningar om lagfart har grundats på köpebreven, vilka icke hänvisar till de mellan K-E.K. och säljarna upprättade köpekontrakten. Bedömningen av lagfartsansökningarna och frågan om stämpelskatt skall därför - oavsett de överenskommelser som senare träffats - hänföra sig endast till köpebreven. Enär vid denna bedömning inskrivningsmyndigheten riktigt bestämt stämpelskatten, skall besvären lämnas utan bifall.
HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
HD
K-E.K. anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.
Kollegiet anförde: HovR:ns uppfattning är enligt kollegiets mening i princip riktig. Det förekommer emellertid inte sällan att skattskyldig besvärsvägen erhåller ändring av stämpelskatt även i fall då inskrivningsmyndighetens bedömning inte var i sig felaktig (jfr NJA 1976 s 424 I).
Här avser de i köpebreven upptagna köpeskillingarna mer än den fasta egendom som omfattas av lagfarterna. Genom fastighetsreglering före lagfartsansökningarna har fastigheterna förändrats (jfr NJA 1981 s 1068). Detta är en omständighet som talar för ändring av de överklagade besluten.
Det synes således bäst överensstämma med praxis att bifalla besvären. Ett utslag i annan riktning skulle emellertid vara att föredra. Är beskattningsmyndighetens beslut i och för sig riktigt bör nämligen ändring besvärsvägen ske ytterst restriktivt. Jämför här situationen då köpeskillingen upptagits till för lågt belopp. Ändring kan inte ske då (NJA 1983 s 659).
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. I målet är upplyst att fastigheterna Klinten 1:2 och Klinten 1:3 året före K-E.K:s ansökan om lagfart var åsatta taxeringsvärden om 21 000 kr resp 27 000 kr.
Av handlingarna framgår att omfattningen av K-E.K:s stämpelskattepliktiga förvärv slutligt bestämts genom de i samband med överenskommelsen d 12 okt 1976 rörande fastighetsreglering samma dag upprättade tilläggsavtalen. I dessa avtal har köpeskillingarna för resp förvärv upptagits till belopp motsvarande skillnaden mellan i köpekontrakten angivna köpesummor och av fastighetsbildningsmyndigheten i ärendet angående fastighetsreglering meddelade ersättningsbeslut. Det är således klarlagt att köpeskillingarna för de med K-E.K:s ansökningar om lagfart avsedda förvärven rätteligen uppgick till för Klinten 1:2 15 000 kr samt för hälften av Klinten 1:3 till 10 000 kr. Stämpelskatten skall därför beräknas efter de högsta av dessa belopp och angivna taxeringsvärden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD stämpelskatten för förvärvet av Klinten 1:2 till 315 kr samt för förvärvet av hälften av Klinten 1:3 till 195 kr.
HD (JustR:n Hult, Fredlund, Knutsson, Persson och Freyschuss, referent) fattade följande slutliga beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.