NJA 1989 s. 625

Domskäl

TR:n (lagmannen Rydstedt, rådmannen Chambert och tingsfiskalen Forsbäck) meddelade dom d 14 juni 1985. Genom domen upphävde TR:n lagsökningsutslaget och ogillade G.A:s talan.

T.A. tillerkändes, i enlighet med sitt yrkande, ersättning enligt rättshjälpslagen med 15 568 kr 60 öre, varav 12 775 kr för arbete, 1 885 kr för tidsspillan och 908 kr 60 öre för utlägg.

Domstolsverket anförde besvär i Göta HovR och yrkade att ersättningen enligt rättshjälpslagen åt T.A. måtte bestämmas till 6 276 kr, varav 5 000 kr för arbete, 870 kr för tidsspillan och 406 kr för utlägg.

Domstolsverket överklagade även beslut som TR:n meddelat om ersättning till rättshjälpsbiträde åt dödsboet.

T.A. bestred bifall till besvären

och yrkade ersättning för arbete i HovR:n.

Som grund för sin talan anförde domstolsverket: Enligt 19 § 1 st tredje meningen rättshjälpslagen kan biträde i begränsad utsträckning få ersättning för arbete som utförts före ansökan om allmän rättshjälp. Sådan ersättning skall endast utgå om arbetet varit av mindre omfattning eller av brådskande art och ansökning gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger. Högst någon månads dröjsmål bör kunna godtas innan ansökan görs. Om den rättssökande eller ombudet dröjer för länge med att lämna in ansökan eller lägger biträdet ned alltför mycket arbete innan ansökan inges till rätten, kan inte någon ersättning utgå för tiden innan ansökan gjordes. HD har emellertid i en sådan situation i rättsfallet NJA 1985 s 106 tillerkänt biträdet ersättning för tid som motsvarar en dags arbete. - När det gäller T.A. är denna tidsgräns klart överskriden. De av T.A. vidtagna åtgärderna har inte varit av sådan brådskande art att ansökan ej kunnat göras tidigare. Det har ej heller framkommit sådana omständigheter som skulle utgöra synnerliga skäl för en utvidgad rätt till ersättning. T.A. bör därför endast tillerkännas retroaktiv ersättning för en dags arbete före ingivandet av rättshjälpsansökningen. T.A. skall således tillerkännas ersättning för huvudförhandlingen, som uppgick till drygt tretton timmar, eller med 5 000 kr. I enlighet härmed bör ersättning för tidsspillan endast utgå för motsvarande tid. Vidare bör reseersättning endast utgå för de två resorna till huvudförhandlingen. Slutligen bör ersättning inte utgå för den som utlägg rubricerade expeditionskostnaden, eftersom denna kostnad inte utgör ett enligt rättshjälpslagen ersättningsgillt utlägg för biträdet.

T.A. anförde i förklaring: Målet har varit långvarigt och omfattande. Det har hållits flera muntliga förberedelser och en mängd skriftväxling har förekommit. Då jag erhöll uppdraget d 23 april 1985 var det mindre än två veckor till huvudförhandlingen. Jag erhöll ett omfattande processmaterial av G.A. och var därtill tvingad att gå igenom TR:ns akt för att ta del av allt processmaterial. Eftersom alla ansträngningar sattes in på att snarast få grepp om sakfrågorna och den åberopade bevisningen i tid före huvudförhandlingen kom frågorna om rättshjälp i andra hand. Jag har härigenom och på grund av andra åtaganden haft mycket liten tid för att sätta mig in i målet före huvudförhandlingen. Ansökan om rättshjälp har, med tanke på de speciella förhållanden som rådde, gjorts utan väsentligt dröjsmål. Koncentrationen av arbete strax före huvudförhandlingen gör att domstolsverkets uttalanden beträffande godtagbart arbete före ansökningens ingivande förefaller mindre lämpade i ifrågavarande mål. Beträffande ersättningen för utlägg avser detta kopieringskostnader för vissa handlingar i TR:ns akt. Ersättning skall utgå till biträde för utlägg som uppdraget krävt. I vart fall skall det anses ingå i den för G.A. beviljade rättshjälpen.

HovR:n (hovrättsråden Sjögreen, Rundgren och Stenberg samt adj led Jacobsson, referent) anförde i beslut d 11 febr 1988:

Skäl. Enligt 19 § rättshjälpslagen utgår ersättning till biträde för tiden efter det att ansökan om rättshjälp givits in. Även biträdeskostnad som har uppkommit dessförinnan ersätts, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger. Vad T.A. anfört utgör ej skäl att tillerkänna honom ersättning för arbete som nedlagts innan ansökningen gavs in till TR:n utöver sex timmar (jfr NJA 1985 s 106). Inte heller utgör utläggen för kopiorna något ersättningsgillt utlägg enligt rättshjälpslagen för T.A.. Yrkande om ersättning kan inte heller anses framställt för G.A.:s räkning. T.A.:s ersättning skall därför fastställas till det av domstolsverket yrkade beloppet.

HovR:ns beslut. Med ändring av TR:ns dom bestämmer HovR:n ersättning enligt rättshjälpslagen åt T.A. till 6 276 kr, därav 5 000 kr för arbete, 870 kr för tidsspillan och 406 kr för utlägg.

T.A. skall stå sina egna kostnader i HovR:n.

T.A. anförde besvär och yrkade att TR:ns ersättningsbeslut skulle fastställas. Han gjorde därvid bl a gällande, att den omständigheten att ansökningshandlingen gavs in till TR:n d 6 maj men återtogs för komplettering för att inges nästa dag inte skulle föranleda att ansökningen skulle anses inkommen först d 7 maj 1985.

Domstolsverket och G.A. bestred bifall till ändringsyrkandet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Holmstrand, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. T.A. påbörjade ärendet tisdagen d 23 april 1985. Han utförde visst arbete med målet under den veckan, bland annat sammanträffade han med G.A.. Under den påföljande veckan utförde T.A. inte något arbete med målet förrän under helgen just före huvudförhandlingen, då det huvudsakliga förberedelsearbetet ägde rum. Söndagen d 5 maj 1985 diskuterades frågan om rättshjälp för första gången. Ansökan om rättshjälp upprättades d 6 maj 1985 och kom efter komplettering in till TR:n d 7 maj 1985, som var den andra huvudförhandlingsdagen.

Huvudregeln beträffande ersättning för rättshjälpskostnader är enligt 19 § rättshjälpslagen att endast sådana kostnader ersätts som uppkommit efter beslutet om rättshjälp. Ersättning till biträde utgår dock även för tid efter det ansökan om rättshjälp ingetts. I undantagsfall kan ersättning utgå också för tid dessförinnan, dock endast om arbetet varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om annars synnerliga skäl finns.

Beträffande omfattningen av det arbete som berättigar till retroaktiv ersättning har i rättspraxis (se NJA 1985 s 106) fastslagits att biträdet inte bör tillerkännas ersättning för längre tid än som motsvarar en dags arbete.

I förarbetena till lagrummet (prop 1978/79:90 s 209) uttalas att det i vissa fall kan vara befogat för ett biträde att under en begränsad tidrymd göra en förhållandevis stor arbetsinsats utan att underställa rättshjälpsfrågan myndighetsprövning, t ex om uppdraget avser en svårbedömd fråga om kvarstad, där fara är i dröjsmål. Även annars, sägs det vidare, bör det finnas utrymme för retroaktiv ersättning, om extraordinära omständigheter är för handen (jfr även a prop s 488 f och 516 f).

T.A:s kostnadsräkning avser 35 timmars arbete, varav knappt 30 timmar har infallit före ansökningens ingivande. Det framgår inte att arbetet varit av sådan brådskande art att den nyss angivna huvudregeln om arbetets omfattning bör frångås. Inte heller föreligger det, såvitt utredningen visar, sådana omständigheter som skulle kunna utgöra synnerliga skäl för en utvidgad rätt till ersättning. T.A. bör därför inte tillerkännas retroaktiv ersättning för längre tid än som motsvarar en dags arbete.

Ersättning för tidsspillan och utlägg bör utgå på det sätt som HovR:n funnit.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut såvitt nu är i fråga.

Domskäl

Skäl. Enligt 19 § 1 st rättshjälpslagen i dess lydelse vid den i målet aktuella tidpunkten skall, sedan allmän rättshjälp beviljats, biträdeskostnad som uppkommit innan ansökningen om rättshjälp gjordes betalas av allmänna medel endast om det arbete som föranlett kostnaden varit av mindre omfattning eller av brådskande art och ansökningen gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Eftersom biträdes ersättning enligt detta lagrum endast i begränsad utsträckning kan utgå retroaktivt, är det i förevarande fall av vikt att först fastställa när G.A.:s ansökan om rättshjälp gjordes hos TR:n. I detta hänseende har T.A. uppgivit att han vid huvudförhandlingens början d 6 maj 1985 ingav en ansökan om rättshjälp men att han sedan återtog den eftersom komplettering efterfrågades, varefter han på nytt ingav ansökningen när rättegången fortsatte påföljande dag, d 7 maj 1985. Domstolsverket har varken bekräftat eller bestritt dessa påståenden men har framhållit att det enligt verkets uppfattning saknade betydelse för bedömningen av ersättningsfrågan om rättshjälp begärts under första eller andra rättegångsdagen.

Anledning saknas att ifrågasätta riktigheten av uppgiften att T.A. redan d 6 maj 1985 till TR:n överlämnade en rättshjälpsansökan, som han sedan återtog för komplettering. Omständigheterna utvisar inte att denna ansökan varit så bristfällig att den inte kunnat läggas till grund för fortsatt behandling vid TR:n. Vid bedömningen av T.A.:s ersättningsanspråk får rättshjälp därför anses ha begärts vid huvudförhandlingens början d 6 maj 1985.

Vid övervägande av om förutsättningar föreligger enligt 19 § 1 st rättshjälpslagen för att tillerkänna T.A. ersättning av allmänna medel för arbete som han utfört före d 6 maj 1985 kan till en början konstateras att T.A., enligt vad han själv uppgivit, påbörjade arbetet d 23 april 1985, d v s omkring två veckor innan ansökningen om rättshjälp ingavs till TR:n. Denna ansökan måste därför anses ha gjorts utan väsentligt dröjsmål (jfr prop 1978/79:90 s 209).

Av förarbetena till 19 § rättshjälpslagen i dess här aktuella lydelse framgår att ersättning för arbete som biträde utfört före rättshjälpsansökningens ingivande normalt bör begränsas till att avse tid motsvarande vad en advokat debiterar under en arbetsdag (a prop s 209). Det har inte visats att det arbete som T.A. utförde till förberedande av huvudförhandlingen d 6 och d 7 maj 1985 var så brådskande att detta motiverar en avvikelse från den normala begränsningen av den retroaktiva ersättningen. Inte heller föreligger några andra omständigheter som skulle kunna utgöra synnerliga skäl att tillerkänna honom en högre ersättning.

T.A. är därför berättigad till ersättning av allmänna medel - förutom för sitt arbete vid huvudförhandlingen d 6 och d 7 maj 1985 - för en dags arbete under tiden före d 6 maj 1985. Den senare ersättningen kan skäligen bestämmas till 3 000 kr (jfr NJA 1985 s 106).

Såvitt gäller den ersättning som tillerkänts T.A. för tidsspillan och utlägg saknas anledning att ändra HovR:ns beslut.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut såvitt nu är i fråga fastställer HD ersättningen till T.A. enligt rättshjälpslagen (1972:429) till 9 276 kr, varav 8 000 kr för arbete, 870 kr för tidsspillan och 406 kr för utlägg.