NJA 1985 s. 464
När kronofogdemyndigheten i besvärsmål sänder besvärshandlingarna till HovR:n och enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen bifogar eget yttrande, skickar myndigheten ofta samtidigt kopia av yttrandet till klaganden. För att HovR:n i sådana fall skall kunna avgöra målet till klagandens nackdel bör som regel krävas inte bara att HovR:n förvissat sig om att yttrandet har tillställts klaganden utan också att HovR:n berett denne tillfälle att yttra sig över vad kronofogdemyndigheten har anfört.
HD
För uttagande av K.P. påförda, oguldna skatter m m utmätte kronofogdemyndigheten i Karlskrona distrikt enligt beslut d 13 dec med rättelse d 19 dec 1984 K.P:s andel i en segelbåt, som han och hans hustru I.P. ansågs äga med samäganderätt enligt lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt.
I.P. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade, under påstående att hon var ensam ägare till båten, att utmätningen måtte hävas.
Kronofogdemyndigheten översände besvärshandlingarna till HovR:n tillsammans med eget yttrande i enlighet med bestämmelserna i 17 kap 2 § utsökningsförordningen. På yttrandet angavs att en kopia därav hade tillställts I.P. för kännedom. Yttrandet omfattade i maskin skrift ca två sidor av normal storlek.
HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, adj led, fd hovrättsrådet Ryding och adj led Wallén, referent) meddelade, sedan målet föredragits d 17 jan 1985 utan att I.P. låtit sig avhöra i anledning av kronofogdemyndighetens yttrande, slutligt beslut d 22 jan 1985 och lämnade därvid besvären utan bifall.
I.P. anförde besvär och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte häva utmätningen.
Riksskatteverket bestred ändring.
HovR:n avgav på anmodan av HD yttrande i målet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Kronofogdemyndigheten har i samband med besvärsskriftens översändande till HovR:n avgivit yttrande i utmätningsmålet. Sedan dessa handlingar inkommit till HovR:n d 10 jan 1985, har HovR:n meddelat beslut i målet d 22 i samma månad, eller efter 13 dagar.
I.P. har i HD anfört, att kronofogdemyndighetens yttrande ej kommunicerats med henne, innan beslutet fattades av HovR:n, och att hon inte haft någon möjlighet att bedöma de på sakfel grundade påståenden som kronofogdemyndigheten framfört.
Utredningen i målet ger dock vid handen, att I.P. genom kronofogdemyndighetens försorg lätt del av yttrandet dagen före den som det inkom till HovR:n. Fråga är, om I.P., på grund av att någon tidsfrist ej uppställts inom vilken hon haft att yttra sig till HovR:n, likväl har lidit inskränkningar i sin självklara rätt att bemöta sådana uppgifter i kronofogdemyndighetens yttrande som hon ansett vara felaktiga.
HovR:n har i sitt yttrande till HD anfört, att rätten ansett sig kunna utgå från att I.P. haft erforderlig möjlighet att bemöta kronofogdemyndighetens yttrande eller ge till känna om hon önskade få ytterligare rådrum för att utveckla sina synpunkter.
Kronofogdemyndighetens yttrande har innehållit upplysningar som kan antagas ha varit av stor vikt för utmätningsmålets rätta bedömande. Trots detta har målet efter kort tid avgjorts till I.P:s nackdel utan att det från henne inkommit något svar med anledning av yttrandet och utan att det för henne av HovR:n angivits någon bestämd tid inom vilken hon hade att besvara yttrandet. På grund härav bör HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Höglund, Erik Nyman, Ehmer, referent, Magnusson och Beckman) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. I.P. har i HD anfört bl a, att av kronofogdemyndigheten i målet avgivet yttrande till HovR:n inte kommunicerats med henne och att hon inte haft möjlighet att bemöta på sakfel grundade påståenden som kronofogdemyndigheten framfört.
Av handlingarna i målet framgår i denna del följande. När kronofogdemyndigheten översände I.P:s besvärsskrift till HovR:n bifogades enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen (1981:981) yttrande i målet av myndigheten. En kopia av yttrandet delgavs I.P. d 9 jan 1985 genom myndighetens försorg. Efter föredragning d 17 jan 1985 fattade HovR:n sitt beslut, vilket meddelades d 22 samma månad.
Utredningen ger sålunda vid handen, att drygt en vecka förflutit från det kronofogdemyndighetens yttrande delgavs I.P. till dess HovR:n företog målet till avgörande samt att delgivningen skedde genom kronofogdemyndighetens försorg och inte HovR:ns.
HovR:n har i yttrande till HD anfört, att rätten ansett sig kunna utgå från att I.P. haft erforderlig möjlighet att bemöta kronofogdemyndighetens yttrande eller ge till känna om hon önskade få ytterligare råd rum för att utveckla sina synpunkter.
Att kronofogdemyndigheten själv sänt en kopia av sitt yttrande till I.P. överensstämmer med en ordning som riksskatteverket rekommenderat kronofogdemyndigheterna i ett meddelande år 1982 (Meddelanden och information för exekutionsväsendet - MEX - 1982:10 notis 80). Enligt HovR:ns yttrande tillämpas denna ordning av så gott som alla kronofogdemyndigheter inom HovR:ns domkrets och HovR:n veterligen tillämpas samma förfarande inom andra hovrättsområden. HovR:n har vidare uppgivit, att den rutinmässigt kontrollerar att yttrandet innehåller uppgift om att en kopia därav tillställts klaganden samt att, om sådan uppgift saknas eller det eljest framstår som tveksamt om klaganden erhållit yttrandet, HovR:n ombesörjer att klaganden får del av yttrandet.
Att kronofogdemyndigheten direkt tillställer klaganden en kopia av sitt yttrande är ägnat att främja en snabb handläggning av besvärsmålet. För att HovR:n skall kunna avgöra målet till klagandens nackdel bör emellertid som regel krävas inte bara att HovR:n har förvissat sig om att yttrandet har tillställts klaganden utan också att HovR:n berett denne tillfälle att yttra sig över vad kronofogdemyndigheten har anfört.
I det nu föreliggande fallet har kronofogdemyndighetens yttrande genom myndighetens försorg delgivits I.P., som då saknade ombud. Såvitt framgår av handlingarna har det inte gjorts klart för henne vad hon enligt HovR:n hade att iaktta, om hon före målets avgörande önskade inkomma med erinringar i anledning av yttrandet. Det har inte heller kunnat begäras av henne att hon ändock skulle förstå vad som gällde i detta hänseende. Kronofogdemyndighetens yttrande kan inte antas ha saknat betydelse för målets bedömande. Under angivna förhållanden hade HovR:n inte bort meddela beslut som gått I.P. emot.
På grund av det anförda bör HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.