lagen.nu

NJA 1985 s. 807

Fråga om ersättning för ideell skada på grund av olovligt utnyttjande av tidningsartikel för viss marknadsföringsåtgärd. 54 § 2 st upphovsrättslagen.

L.S. är journalist och anställd vid Göteborgs-Posten. Den 20 okt 1981 infördes en artikel av henne i tidningen. Där lämnades en redogörelse för problem som hade uppstått i samband med att madrasser, som hade levererats till Gunnareds nya sjukhem i Göteborg, varit behäftade med fel.

Nowolin Produkter AB säljer madrasser för sjukvårdsbruk. Företaget är dotterbolag till Landstingens Inköpscentral, LIC. Utan L.S:s hörande kopierade Nowolin hennes artikel och försåg den med följande tillägg i maskinskrift: "På förekommen anledning, vill vi härmed meddela att artikeln inte gäller Nowolins Hygienmadrasser. Med vänliga hälsningar. NOWOLIN produkter ab. G.H.." Nowolin skickade ut artikeln med tillägget i ett trettiotal exemplar till olika institutioner inom sjukvårdsområdet, däribland samtliga landsting utom landstinget i Göteborgs och Bohus län.

L.S. väckte talan mot Nowolin vid Solna TR och yrkade att Nowolin skulle förpliktas att till henne utge

1 000 kr i skäligt vederlag för utnyttjandet av artikeln samt

5 000 kr i ideellt skadestånd.

Nowolin bestred L.S:s talan och förklarade att beloppen inte kunde vitsordas som skäliga i och för sig.

L.S. anförde: Genom att mångfaldiga artikeln utan vederbörligt tillstånd och därefter distribuera den har Nowolin gjort sig skyldig till intrång i L.S:s rätt enligt 2 § upphovsrättslagen. Hon är på grund av 54 § 1 st upphovsrättslagen berättigad till skäligt vederlag för utnyttjandet. Nowolin bör i detta hänseende utge åtminstone vad det kostat att få artikeln skriven för det ändamål, vartill Nowolin använt den. Med tillämpning av journalistförbundets minimiersättning för free- lancejournalister, 120 kr/tim, är en rimlig ersättning 1 000 kr. Enligt 54 § 2 st upphovsrättslagen skall vid intrång som skett uppsåtligen eller av oaktsamhet ersättning utgå också för annan förlust än uteblivet vederlag och för lidande eller annat förfång. Nowolin har i vart fall handlat oaktsamt. Den skada som drabbat L.S. är främst av ideell natur. Hon är anställd på Göteborgs-Posten sedan 25 år. Hon är allmänreporter med tyngdpunkten inom social- och sjukvårdsområdena. Enligt de etiska regler som gäller för press, radio och TV får en journalist aldrig utforma sitt material på sådant sätt att misstanke kan uppstå om att avsikten är att ge varor och tjänster reklam. Materialet får enligt reglerna inte publiceras i en form som kan förväxlas med reklam. Genom att distribuera artiklar med tillägget till inköpare av madrasser har Nowolin utnyttjat artikeln i kommerisellt syfte. Nowolins avsikt har varit att läsarna skulle få klart för sig att de dåliga madrasserna inte var tillverkade av Nowolin och att därigenom ge god reklam för Nowolins egna produkter. Det är uppenbart att Nowolin inte skulle ha utnyttjat artikeln om den i stället innehållit uppgifter om att de madrasser som omtalades var av god kvalitet. Misstanke kan uppstå om att hon lämnat Nowolin tillstånd att använda artikeln i reklamsyfte. Hon är en seriöst arbetande journalist och vill inte figurera i reklamsammanhang. Nowolins förfarande är därför djupt kränkande för henne. Den begärda ersättningen är en skönsmässig uppskattning. Enligt förarbetena till upphovsrättslagen är 35 kap 5 § RB tillämplig. Jämförelse bör göras med tryckfrihetsmål, där ersättningen som regel bestäms till betydligt högre belopp. Ersättningen för den ideella skadan bör egentligen uppskattas till 6 000 kr. Nowolin har emellertid till henne utgivit 1 000 kr, vilket belopp hon avräknat å det ideella skadeståndet.

Nowolin anförde: Företaget är en känd marknadsförare av madrasser för sjukvårdsbruk. Efter publiceringen av L.S:s artikel fick Nowolin flera förfrågningar om det var Nowolins madrasser som avsågs i artikeln. Nowolin fann det angeläget att meddela att så inte var fallet och sände därför ut kopiorna med det gjorda tillägget. Sedan L.S. framställt ersättningskrav framförde Nowolin ett beklagande av det inträffade och utgav ersättning med 1 000 kr. Utsändandet av kopiorna har inte skett i reklamsyfte. Avsikten var endast att begränsa de skador som kunde uppstå på grund av att artikeln felaktigt kunde antas avse Nowolins madrasser. Spridandet av kopiorna kan inte på något sätt uppfattas som kränkande för L.S.. Av kopiorna framgår tydligt att tillägget inte är författat av L.S.. Kopiorna kan således inte tolkas som om L.S. haft för avsikt att ge Nowolins madrasser reklam. De bestämmelser i etiska regler för press, radio och TV som L.S. åberopat har till syfte att förhindra publicering av artiklar och program, vilkas innehåll kan misstänkas ha varit föremål för otillbörlig påverkan från utomstående. Nowolins kopiering av artikeln kan på intet sätt leda till misstankar om att Nowolin otillbörligt påverkat artikelns innehåll.

I fråga om den ersättning L.S. kunde vara berättigad till anförde Nowolin följande. Enligt förarbetena till upphovsrättslagen bör vederlag för intrång i upphovsrätten bestämmas efter gällande tariffer, kollektivöverenskommelser och dylikt eller efter eljest inom branschen gällande grunder. Svenska journalistförbundet har i en rundskrivelse, daterad i april 1982, till myndigheter, organisationer och företag erbjudit ett avtal om rätt att för intern information kopiera ur svenska dagstidningar mot en ersättning av 12 öre per kopiesida (Pressklippavtalet). Avtalet torde falla under det i förarbetena omnämnda begreppet "kollektivöverenskommelse eller dylikt". Det ger i vart fall uttryck för i branschen gängse grunder. LIC, Nowolins moderföretag, är en ekonomisk förening, vars medlemmar i huvudsak utgöres av landstingen. Kopiorna har endast skickats till landstingen och till sådana institutioner för vilka landstinget är huvudman. Utsändandet har skett i syfte att tillrättalägga de missförstånd som artikeln föranlett. Kravet i pressklippavtalet att kopieringen skall ske för intern information är sålunda uppfyllt. Avtalet är följaktligen vägledande för den ersättning, vartill L.S. kan vara berättigad. Om kopieringen skulle betraktas som otillåten, ligger den i vart fall nära en sådan kopiering som är tillåten enligt upphovsrättslagen.

Sammanfattningsvis bestred Nowolin käromålet på följande grunder. L.S. har inte utsatts för lidande eller annat förfång. I vart fall har hon erhållit full ekonomisk gottgörelse såväl för skäligt vederlag för utnyttjandet som för den ideella skadan.

L.S. bestred att pressklippavtalet var tillämpligt eftersom kopiorna enligt henne spritts i kommersiellt syfte.

TR:n (tingsfiskalen Rekke) anförde i dom d 16 maj 1983:

Domskäl. På L.S:s begäran har vittnesförhör ägt rum med L.R., förhandlingschef vid Svenska journalistförbundet.

Det är ostridigt att Nowolin inte inhämtat L.S:s samtycke. På grund av bestämmelserna i 2 § och 54 § 1 st upphovsrättslagen är L.S. därför berättigad till skäligt vederlag för utnyttjandet.

Innan TR:n bedömer vederlagets storlek bör först prövas om L.S. kan vara berättigad till ersättning för ideell skada.

Nowolins förfarande måste betecknas som i varje fall oaktsamt. Rätt till ersättning för ideell skada föreligger därför enligt 54 § 2 st upphovsrättslagen.

L.S:s talan får i detta hänseende tolkas så att hon gör gällande att Nowolin skadat hennes anseende som en objektivjournalist, i sitt arbete opåverkad av ovidkommande kommersiella intressen.

Det saknas anledning betvivla vad Nowolin uppgivit om syftet med utnyttjandet. Det förefaller naturligt att Nowolin velat skydda sig mot obefogade misstankar om att det var Nowolins madrasser som avsågs i artikeln. Också tilläggets formulering talar för att avsikten främst varit den Nowolin angivit. Samtidigt innefattar artikeln i förening med tillägget onekligen positiv reklam för Nowolins produkter. Några misstankar om att Nowolin påverkat artikelns innehåll kan emellertid inte rimligen uppstå. Det framgår klart att tillägget inte författats av L.S.. Det finns enligt TR:ns uppfattning inte någon omständighet som skulle kunna ge intryck av att L.S. medverkat till spridningen.

En objektiv bedömning måste således anses ge vid handen att Nowolin inte kränkt L.S:s intressen. Hennes yrkande om ersättning för ideell skada kan följaktligen inte vinna bifall.

Som nämnts skall skäligt vederlag för utnyttjandet utgå. Nowolin har emellertid redan utgivit ett belopp motsvarande vad L.S. krävt i vederlag. Nowolin är därför inte skyldigt att utge ytterligare ersättning.

L.S:s talan skall följaktligen lämnas utan bifall.

Domslut. L.S:s talan lämnas utan bifall.

L.S. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan till den del den avsåg ideellt skadestånd om 5 000 kr.

Nowolin bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Nilsson, hovrättsråden Grönvall, referent, och Hallmo samt adj led Halvorsen) anförde i dom d 6 juli 1984:

Domskäl. Utöver vad som antecknats i TR:ns dom har parterna i HovR:n anfört väsentligen följande.

L.S.: Av de etiska regler som gäller för press, radio och TV framgår klart att en journalist aldrig får medverka till artiklar, vilka på något sätt för allmänheten kan framstå som reklambudskap. Dessa regler skall betraktas såsom minimiregler för journalistens yrkesutövning. Den seriöse journalisten som håller sig till dessa pressetiska regler skall inte behöva utsättas för att utomstående utnyttjar en artikel, förändrar denna och därefter distribuerar den på ett sådant sätt att artikeln uppfattas som reklam. De etiska reglerna får inte uppfattas så att L.S. måste leda i bevis att någon de facto uppfattat artikeln som att hon medverkat till spridningen. Det måste stå klart att det räcker med att någon skall kunna uppfatta artikeln på detta sätt. Enligt allmänna upphovsrättsliga regler gäller att ett verk inte får ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks. Inte heller får verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang, som på angivet sätt är kränkande för upphovsmannen. Av förarbetena till 3 § upphovsrättslagen framgår att ändring av ett verk är kränkande för upphovsmannens ideella intressen bl a om verket utnyttjas som varumärke eller reklam på ett sätt som är ovärdigt verket. L.S:s artikel har skrivits utifrån den utgångspunkten att en saklig konsumentupplysning skulle ges avseende den aktuella produkten. Genom tillägget har artikeln kommit att framstå som ett reklambudskap och därigenom har L.S:s anseende kränkts. L.S. gör gällande att intrånget skett uppsåtligen. - Enligt 1 § lagen om namn och bild i reklam får en näringsidkare icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning, i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter. Syftet med nämnda lag är att skapa ett skydd mot obehörigt utnyttjande av annans namn eller bild i reklam. Tankegångarna bakom nämnda lag är alltså att det innebär en kränkning att utnyttja annans namn i reklamsammanhang. Detta betraktelsesätt överfört till det nu aktuella målet måste ge vid handen att Nowolins intrång måste ses som en kränkning av L.S..

Nowolin: Anledningen till utsändandet av fotokopiorna var att de i artikeln omskrivna dåliga madrasserna av läsarna förväxlades med Nowolins madrasser. Avsikten var således att lindra effekten av redan inträffad negativ och felaktig publicitet. Detta förfarande kan ej vara att bedöma som spridning av reklambudskap. Fotokopiorna med påskrift avger inget värdeomdöme av Nowolins madrasser. Läsarna av fotokopiorna kan endast ha fått uppfattningen att ett visst sjukhem utrustats med madrasser av låg kvalitet samt att dessa madrasser ej tillverkats av Nowolin. Det nämns ingenting om att Nowolins madrasser är av bättre kvalitet. Även om det skulle anses att Nowolin använt artikeln i reklamsammanhang bestrids att detta skulle vara kränkande för L.S.. En sådan kränkning grundar sig på läsarens uppfattning om journalistens roll i reklambudskapet. För det fall det framgår att journalisten ej medverkat är dennes ideella rätt inte kränkt. Det är för varje läsare uppenbart att tillägget till artikeln gjorts i efterhand och inte utgör någon del av själva artikelns innehåll. Det framgår att tillägget inte författats av L.S.. Det torde vidare för varje läsare av kopiorna stå utom allt tvivel att L.S. ej på något sätt medverkat till att ge Nowolins produkter reklam. Hon har därför ej lidit någon ideell skada. Nowolin har ej kränkt hennes intressen.

HovR:n gör följande bedömning.

L.S:s talan i HovR:n avser uteslutande frågan om ersättning för ideell skada. Som grund för sin talan i denna del har L.S. åberopat att hon åsamkats sådan skada genom att Nowolin dels gjort intrång i hennes förfoganderätt till artikeln enligt 2 § upphovsrättslagen dels också kränkt hennes ideella rätt enligt 3 § 2 st samma lag.

Genom att utan tillstånd mångfaldiga och utsända kopior av L.S:s artikel har Nowolin gjort intrång i hennes förfoganderätt till artikeln enligt 2 § upphovsrättslagen. Nowolins förfarande får anses ha skett av oaktsamhet. Enligt 54 § 2 st upphovsrättslagen är L.S. därför berättigad till ersättning för annan förlust än uteblivet vederlag liksom också för lidande eller annat förfång i den mån sådan skada uppkommit. I detta hänseende gör L.S. gällande att användningen av artikeln på det sätt som skett var ägnad att skapa föreställningen att L.S. medverkat till spridning av ett reklam budskap i strid mot de etiska regler som gäller för press, radio och TV. Av dessa regler framgår, enligt vad L.S. anfört, att en journalist aldrig får medverka till artiklar vilka på något sätt kan framstå som reklambudskap.

Vid bedömningen av denna fråga kan till en början konstateras, att det av Nowolin gjorda tillägget skrivits med skrivmaskin på en fotokopia av tidningsartikeln och med en helt annan texttyp än den tryckta artikeln. Tillägget har vidare försetts med Nowolins firma och har undertecknats av en annan person än L.S.. Någon anledning för läsarna av kopiorna att tro att L.S. medverkat till tillägget har därför inte förelegat.

Såsom TR:n funnit talar vidare tilläggets formulering för att Nowolins avsikt med utsändandet av fotokopiorna varit den som Nowolin angivit, nämligen att skydda sig emot obefogade misstankar om att det var Nowolins madrasser som avsågs i artikeln. Nowolin har inte ändrat artikeln och utsändandet av fotokopiorna har inte kunnat ge upphov till någon misstanke om att Nowolin påverkat artikelns innehåll i strid mot de etiska reglernas förbud mot redaktionell reklam.

På grund av vad nu sagts finner HovR:n att Nowolins utnyttjande av artikeln inte kan anses ha orsakat L.S. lidande eller annat förfång av sådant slag att hon kan anses berättigad att - utöver vederlag för utnyttjandet - erhålla skadestånd.

L.S. gör i HovR:n också gällande att Nowolin kränkt hennes ideella rätt enligt 3 § 2 st upphovsrättslagen och att hon är berättigad till skadestånd för denna kränkning. Nämnda bestämmelser förbjuder att ett verk ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks. Dessutom innehåller bestämmelsen förbud mot att verket görs tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på nyssnämnda sätt kränkande för upphovsmannen. Avgörande för skadeståndsfrågan i detta hänseende är därför om artikeln genom Nowolins förfarande gjorts tillgänglig för allmänheten på sådant sätt, att det är kränkande för L.S:s litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Mot bakgrund av vad som ovan sagts angående omständigheterna kring Nowolins användning av artikeln och med beaktande också av att fråga är om en ordinär dagstidningsartikel i upplysande syfte, anser HovR:n att Nowolins användning av artikeln inte heller kan anses kränkande för L.S. i den mening som avses i 3 § 2 st upphovsrättslagen.

Vid nu gjorda bedömningar skall TR:ns dom stå fast.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

L.S. (ombud advokaterna M.M. och S.E.) sökte revision med samma yrkande som i HovR:n.

Nowolin (ombud advokaterna E.W. och C.E.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande om följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Sven Nyman, Jermsten, Broomé, Freyschuss och Beckman, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Som grund för sitt yrkande om ersättning för lidande eller annat förfång enligt 54 § 2 st upphovsrättslagen har L.S. åberopat dels att Nowolin gjort intrång i hennes förfoganderätt till artikeln enligt 2 § upphovsrättslagen, dels att Nowolin kränkt hennes litterära anseende eller egenart enligt 3 § 2 st upphovsrättslagen. I sistnämnda hänseende har L.S. hävdat att Nowolin gjort artikeln tillgänglig för allmänheten i sådant sammanhang att det är på nyss angivet sätt kränkande för henne. I HD gör L.S. däremot inte längre gällande att Nowolin ändrat artikeln.

Den aktuella tidningsartikeln innehöll en redogörelse för problem som uppkommit i samband med att madrasser, vilka levererats till ett sjukhem i Göteborg, varit behäftade med fabrikationsfel. Nowolin nämns inte i artikeln. Nowolin sände ut kopior av artikeln med ett därpå tecknat tillägg i ett trettiotal exemplar till främst olika huvudmän för den allmänna sjukvården. I tillägget angavs endast att artikeln inte gällde Nowolins madrasser.

Någon omständighet som kan ha ingett läsarna föreställningen att Nowolin skulle ha inverkat på tidningsartikelns innehåll föreligger inte. Av tilläggets utformning framgår vidare klart att detta tillkommit utan L.S:s medverkan. Visserligen får spridningen av kopiorna anses ha utgjort ett led i marknadsföringen av bolagets produkter. En del läsare av kopiorna kan möjligen också ha dragit den felaktiga slutsatsen att L.S. medverkat i sådan i sammanhanget underordnad grad att hon lämnat Nowolin ett medgivande att sprida artikeln. Med hänsyn till det samlade budskapets innehåll och övriga omständigheter kring Nowolins användning av artikeln kan nu nämnda förhållanden emellertid knappast ha varit ägnade att verka nedsättande för L.S..

På grund av det anförda finner HD att Nowolin inte kan anses ha spritt artikeln i ett sammanhang som är kränkande för L.S:s litterära anseende eller egenart. Inte heller på annat sätt kan Nowolins olovliga utnyttjande av artikeln anses ha tillfogat henne sådant lidande eller annat förfång som skulle göra henne berättigad till ideell ersättning. Hennes talan skall alltså lämnas utan bifall.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1985-12-17
Målnummer
T387-84
Lagrum
54 § 2 st. upphovsrättslagen (1960:729)
2 § upphovsrättslagen (1960:729)
Litteratur
Sökord
Ersättning
Ideell skada
Upphovsrätt
Marknadsföring
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 2009:18: Ett fotografi har ansetts åtnjuta upphovsrättsligt skydd enligt 1 § upphovsrättslagen (1960:729). Fråga om en tidning haft rätt att återge fotografiet sedan det förekommit i ett...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation