NJA 1985 s. 851

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Hedvall) anförde i dom d 9 maj 1984:

Domskäl. J.P. har vitsordat de av åklagaren angivna faktiska omständigheterna men har bestritt ansvar, enär hans civila arbetsuppgifter gjorde det omöjligt för honom att fullgöra den vapenfria tjänstgöringen under tiden d 8-21 jan 1984. Närmare hörd över åtalet har J.P. uppgivit: Han fullgjorde såsom vapenfri tjänstepliktig sin grundutbildning åren 1977-1978. Kring d 15 nov 1983 erhöll han order om vapenfri tjänstgöring vid Civilförsvarsskolan Brännebrona, Götene, under tiden d 8-21 jan 1984. De fem sista veckorna under höstterminen 1983 vikarierade han som lärare på gymnasieskolan i Borås. Denna tjänst tog allt hans tänkande och handlande i anspråk med påföljd att han glömde bort inkallelseordern. Först i samband med nyårshelgen 1983/84 erinrade han sig att han mottagit inkallelseordern. Dessa omständigheter förklarar, varför han först d 3 jan 1984 ansökte om anstånd med att få fullgöra den tjänstgöring han hade blivit kallad till. Han fick uppskov med tjänstgöringen till d 11 jan 1984, då han inställde sig vid Civilförsvarsskolan i Brännebrona men vidhöll sin vägran att fullgöra tjänstgöringen och därför hemförlovades. Anledningen till att tidpunkten för tjänstgöringen var olämplig för J.P. var hans engagemang i bildandet av en ekonomisk förening. Redan någon gång under okt 1983 åtog han sig att svara för ekonomi och marknadsföring i en ekonomisk förening som bildades vid ett rekonstruktionsförsök i avsikt att försöka säkerställa utgivningen av en mindre tidning i Borås och därigenom rädda de två arbetstillfällen, som fanns vid tidningen. Det arbete J.P. åtagit sig att utföra kunde emellertid ej påbörjas förrän den ekonomiska föreningen registrerats och registreringsbevis utfärdats. Föreningen registrerades först d 23 dec 1983, vilket datum var avsevärt senare än vad J.P. hade räknat med. Först därefter kunde J.P. påbörja det omfattande uppbyggnadsarbetet av föreningens ekonomi och marknadsföring. J.P:s bortovaro från föreningen under tiden d 8-21 jan 1984 skulle ha medfört att rekonstruktionsförsöket skulle ha gått om intet. J.P. vill framhålla, att han vägrade fullgöra vapenfritjänstgöringen enbart av det skälet att tidpunkten för tjänstgöringen var olämplig för honom och att han både inför handläggarna vid nämnden för vapenfri utbildning och utbildningsanläggningen Brännebrona vid ett flertal tillfällen förklarade sig villig att vid annan tidpunkt fullgöra tjänstgöringen.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat order om vapenfritjänstgöring, protokoll över vägran att göra vapenfri tjänst och intyg från nämnden för vapenfriutbildning.

TR:n gör följande bedömning.

Genom J.P:s egna uppgifter och övrig utredning i målet finner TR:n det utrett, att J.P. på sätt åklagaren påstått vägrat fullgöra den J.P. beordrade vapenfria tjänsten. Förhållandet att tjänstgöringen på grund av J.P:s civila åtaganden medförde en betydande olägenhet både för J.P. själv och för den ekonomiska förening han var engagerad i är inte av beskaffenhet att frita honom från ansvar. J.P. har således genom sitt handlingssätt av försummelse åsidosatt vad som ålegat honom enligt inställelseordern. Omständigheterna i målet föranleder ej till annat bedömande än att J.P. därigenom har gjort sig skyldig till sådant brott som avses i 16 § 2 st lagen om vapenfri tjänst. Av J.P:s egna uppgifter framgår att hans vägran inte bottnade i något principiellt betingat motstånd mot tjänstgöringen, utan endast var ett sätt för honom att skaffa sig anstånd med denna sedan hans ansökan därom i den därför stadgade ordningen avslagits. På grund härav finner TR:n av hänsyn till allmän laglydnad att annan påföljd än fängelse ej kan komma i fråga.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.P. jämlikt 16 § 2 st lagen (1966:413) om vapenfri tjänst för brott mot lagen till fängelse 1 mån.

Domskäl

Domskäl. Vid huvudförhandling inför HD har J.P. hörts på nytt. Han har därvid lämnat uppgifter som i huvudsak överensstämmer med vad som antecknats i TR:ns dom med följande ändringar och tillägg: När J.P. erhöll kallelsen i mitten av nov 1983 hade han inte någon tanke på att vägra fullgöra tjänstgöringen. Under tiden därefter tänkte han inte vidare på kallelsen. Först vid nyårshelgen erinrade han sig tjänstgöringen. Arbetssituationen var då pressad. Flera viktiga göromål, som måste ombesörjas innan tidningen kom ut, kunde inte utföras förrän den ekonomiska föreningen registrerats. Registreringsbevis hade erhållits först under mellandagarna. Det var fråga om en rikstäckande musiktidning och det första numret efter rekonstruktionen var planerat att utkomma i febr 1984, vilket inte skulle vara möjligt om J.P. var borta under den aktuella tjänstgöringstiden. J.P. och även de två som var anställda på tidningen gjorde bedömningen att rekonstruktionsförsöket skulle gå om intet, om J.P. var borta från tidningen under tjänstgöringstiden. Man skulle då förlora hundratusentals kronor och de båda anställda skulle förlora sina arbeten. J.P. ringde omgående d 3 jan 1984 till nämnden för vapenfriutbildning i Karlstad och framlade sitt problem. Den tjänsteman som han talade med uppmanade honom att sända in en ansökan om anstånd med tjänstgöringen och lovade att J.P. skulle få besked d 5 jan. Då han inte erhöll besked denna dag, tog han kontakt med chefen för civilförsvarsskolan i Götene, C.P.. Denne uppgav att det inte var något problem, eftersom J.P. säkerligen skulle få anstånd. Sedan J.P. d 10 jan fått besked om att hans ansökan avslagits, tog han på nytt kontakt med C.P., som då uppgav att det var vanligt att inkallade bytte kurs till annat tillfälle, vilket inte vållade problem eftersom kurser förekom fortlöpande. J.P. begärde då vid telefonsamtal med nämnden att få göra sådant byte, med denna begäran avslogs. När J.P. d 11 jan kom till skolan, ville han fortfarande inte vägra tjänstgöra och tog därför upp en diskussion om saken med C.P.. Denne svarade att det inte var något att göra. Han sade emellertid också att han visserligen inte kunde garantera något men att han inte kunde tänka sig att det skulle bli åtal, om J.P. vägrade fullgöra tjänstgöringen. J.P. övervägde att samtidigt tjänstgöra på skolan och sköta tidningsarbetet men fann detta omöjligt. Han vägrade då att fullgöra tjänstgöringen. Om C.P. hade sagt att J.P. skulle bli åtalad i fall han vägrade, skulle han sannolikt ha fullgjort tjänstgöringen. Även om han inte hade glömt av inkallelsen, skulle han inte ha sökt anstånd förrän vid tiden förjulhelgen, eftersom han dessförinnan saknat anledning begära anstånd. Han överklagade nämndens beslut att vägra anstånd, men besvären togs inte upp till prövning då tjänstgöringen inte längre var aktuell.

Genom sin vägran att fullgöra den beordrade vapenfria tjänsten vid civilförsvarsskolan har J.P. gjort sig skyldig till brott som avses 1 16 § lagen om vapenfri tjänst. Tjänstgöringen har visserligen skolat avse endast en kortare repetitionsutbildning om två veckor. Med hänsyn till att J.P:s vägran avsett repetitionstjänstgöringen i dess helhet och då de av honom åberopade omständigheterna inte kan föranleda annat bedömande är emellertid brottet, såsom domstolarna funnit, att anse som grovt. För grovt brott som nu avses är straffet enligt 16 § 2 st nyssnämnda lag fängelse.

J.P:s vägran att fullgöra den aktuella tjänstgöringen har inte haft sin grund i en sådan principiell inställning som föreligger vid s k totalvägran. Det är alltså inte fråga om den situation som enligt lagmotiv och praxis bör vid förstagångsvägran normalt föranleda villkorlig dom i förening med böter (jfr prop 1977/78:159 s 122 f och 151 f samt NJA 1983 s 897). Skälet till J.P:s vägran har i stället varit en önskan att av hänsyn till det arbete med utgivande av en tidning vari han varit engagerad skaffa sig det anstånd med tjänstgöringen som nämnden för vapenfriutbildning ej medgett honom. När vägran sker i sådant syfte bör av hänsyn till allmän laglydnad påföljden vara fängelse om inte särskilda skäl föranleder annat. Varken vad skolchefen enligt J.P. uttalat eller vad J.P. i övrigt åberopat utgör tillräcklig anledning att meddela villkorlig dom.

HD har i rättsfallet NJA 1985 s 475 i fråga om brott mot lagen om vapenfri tjänst som består i vägran att fullgöra viss tjänst funnit att, när det inte kommer i fråga att välja en ej frihetsberövande påföljd, det i flertalet fall torde vara tillräckligt att döma till 14 dagars fängelse. I förevarande fall saknas anledning att utdöma längre fängelsestraff.

J.P. har yrkat ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader i HD med 3 779 kr. Av detta belopp avser 2 847 kr arvode till privat försvarare, som J.P. anlitat innan C-E.M. d 21 nov 1985 förordnades till offentlig försvarare, 342 kr kostnad för J.P:s resa till huvudförhandlingen inför HD, 340 kr rådgivningsavgift enligt rättshjälpslagen, 200 kr inkomstförlust och 50 kr traktamente.

Enligt 31 kap 2 § RB kan tilltalad som frikänns i mål vari åklagare för talan tillerkännas ersättning av allmänna medel för vissa kostnader som varit skäligen påkallade för tillvaratagande av hans rätt. Som framgår av de i NJA 1984 s 641 återgivna avgörandena av HD är bestämmelsen i fråga om kostnader i högre rätt i princip tillämplig inte bara när åtalet ogillas utan också i andra fall då högre rätts dom enligt 10 § i samma kapitel inte skall anses som fällande; så är fallet bl a när påföljden ändras till den till talades förmån. Att märka är emellertid att 2 § inte ger den tilltalade någon obetingad rätt till ersättning för kostnader som avses där. I nyssnämnda rättsfall, som avsåg tilltalads kostnader för privat försvarare, uttalade HD i fråga om sådan kostnad att en viss återhållsamhet vid tillämpningen av 2 § i den aktuella situationen syntes befogad.

J.P., som har varit berättigad att erhålla offentlig försvarare i målet i HD, bör i princip ha rätt till ersättning för sina kostnader för anlitande av privat försvarare. Med hänsyn till att offentlig försvarare också sedermera förordnats bör emellertid ersättningsbeloppet reduceras. Ersättning bör sålunda utgå endast med vad som motsvarar det belopp som den offentlige försvararen skulle vara berättigad till utöver vad han tillerkänns i målet, i fall endast han biträtt J.P. under målets handläggning i HD. Denna ersättning kan uppskattas till belopp som motsvarar tre timmars arbete. På grund härav bör J.P. i förevarande hänseende erhålla ersättning med 1 005 kr; någon ersättning härutöver för rådgivningsavgift bör inte utgå.

J.P. bör vidare erhålla ersättning för resa och traktamente med yrkade belopp. Förlorad arbetsinkomst kan däremot inte ersättas enligt 31 kap 2 § RB.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att påföljden för J.P. bestäms till fängelse 14 dagar.

J.P. tillerkänns ersättning av allmänna medel för kostnader å målet i HD med 1 397 kr, varav 1 005 kr utgör kostnad för anlitande av försvarare, 342 kr reskostnad och 50 kr traktamente.