NJA 1986 s. 105

Domskäl

TR:n (rådmannen Andersson, skiljaktig i påföljdsfrågan och tre nämndemän) anförde i dom d 19 dec 1984:

Domskäl. J.Å.I. har förnekat gärningen men medgivit förverkandeyrkandet.

Åklagaren har upplyst: I den dieseldrivna lastbilen fanns från början en kilometerräknare av märke VDO med nr 2142986. Under hösten 1981 bytte J.Å.I.. ut denna mot en kilometerräknare av märket Halda. J.Å.I., som gjorde utbytet själv, var då också tvungen att ändra numret på Haldan till 2142986. Nummerändringen upptäcktes inte av skattemyndigheten i samband med granskning av de avstämplingsblanketter som J.Å.I. därefter lämnade in efter varje stadgad skatteperiod. Den 15 juni 1983 stoppades lastbilen av polis på E 75 i Åre. Man upptäckte då att någon manipulerat med kilometerräknaren, som också hade vissa skador. Den togs därför i beslag och skickades till riksskatteverket, RSV, där den granskats av ingenjören Ingemar Lindell, som funnit att räknaren temporärt och ett större antal gånger varit satt ur funktion med hjälp av främmande föremål. En revisionspromemoria upprättades därefter. Av denna framgår att vägmätaren, som avlästs vid olika besiktningstillfällen under tiden d 12 sept 1980-d 2 nov 1983, visat betydligt längre körsträckor än dem som angivits på de stämpelkort från kilometerräknaren som lämnats in under tiden före beslaget. I åtalet har tiden begränsats från d 1 dec 1981, efter vilken tidpunkt Haldaräknaren satt i bilen, till d 28 febr 1983, vilket är den sista avstämplingsmånaden före det att räknaren togs i beslag. Med utgångspunkt från jämförelsen mellan de körsträckor som under denna tid redovisats på vägmätaren resp kilometerräknaren har undandragna kilometerskatten beräknats till minst 15 kr.

På åklagarens begäran har hållits förhör med J.Å.I., vittnesförhör med Astor Wedin och vittnesförhör med ingenjör Lindell, vilken av åklagaren åberopats som partssakkunnig. Därutöver har den beslagtagna kilometerräknaren med därtill hörande vajerenheter företetts vid huvudförhandlingen.

Lindell har redogjort för hur räknaren fungerar samt förevisat de skador han funnit på den. Den beslagtagna kilometerräknaren ansluts till bilen genom att en drivvajerenhet kopplas till växellådan. På den enheten finns en fördelningsväxel, s k T-växel. Från denna leder dels en mätarvajerenhet, som kopplas till bilens hastighetsmätare/färdskrivare dels ock en räknarvajerenhet som kopplas till själva kilometerräknaren. Kilometerräknarens nummer ställs in genom att man öppnar plomberingen på räknaren och ställer om de sifferhjul som finns inuti den. På räknaren finns en insticksöppning, i vilken man stoppar in stämpelkortet. Vid avstämpling sker avtryck av bl a räknarens nummer på kortet. Hastighetsmätaren/färdskrivaren utgör bilens vägmätare, i vilken körsträckorna registreras.

J.Å.I. har berättat: Någon gång under hösten 1981 slutade den gamla kilometerräknaren att fungera. Han hade en gammal dieseldriven personbil. Ur denna tog han den nu beslagtagna kilometerräknaren och monterade in den i lastbilen. Han kände till att det var olagligt att göra ett sådant byte själv. Han bröt plomberingen och öppnade mätaren. Därefter ställde han om räknarnumret till 2142986 eller samma nummer som på den trasiga kilometerräknaren. Dessutom ställde han om mätarställningen i den "nya" räknaren till samma tal som fanns i den trasiga räknaren. Han blev också tvungen att köpa en annan vajer för att kunna montera in räknaren i lastbilen. Efter bytet har han inte manipulerat något med kilometerräknaren. Ingen annan kan heller ha gjort något med mätaren. Som mest har han haft en anställd chaufför i åkeriet. Han har bara haft den aktuella lastbilen i åkeriet under den med åtalet avsedda tiden. - Förklaringen till differensen mellan körsträckorna enligt vägmätaren och enligt kilometerräknaren kan vara följande. Hans åkeri har endast utfört godstransporter på sträckan Östersund-Trondheim. Från början kördes två-tre resor per vecka. Någon gång under år 1983 ändrades detta till fem resor i veckan. De körsträckor som avlästs på vägmätaren vid besiktningstillfällena kan därför inte vara riktiga. Felet måste bero på att vägmätaren visat alldeles för långa körsträckor. Han har ibland fått lämna in lastbilen för reparation av vägmätaren, bl a i febr 1984. Då stod vägmätaren stilla eller rörde sig bara litet. Även i juni 1983 gick vägmätaren dåligt. Han minns inte när han före sistnämnda tidpunkt lämnat in bilen till verkstad för reparation av vägmätaren. Det har dock hänt att han under tiden 1979-juni 1983 själv bytt vajer till vägmätaren.

Wedin har uppgivit bl a: Han är innehavare av en instumentverkstad, där han arbetat sedan 1962. På verkstaden lagar man bl a färdskrivare och hastighetsmätare. På den aktuella lastbilen sitter färdskrivare och vägmätare i en och samma enhet. Han har aldrig varit med om att en vägmätare visat för lång körsträcka. Den mekaniska konstruktionen av mätarna i det närmaste omöjliggör ett sådant fel. Han har själv varit i kontakt med generalagenten för färdskrivare av aktuellt märke. Därifrån har han fått den upplysningen att ett sådant fel inte kan inträffa.

Lindell har uppgivit bl a: Han är anställd som ingenjör på RSV:s vägtrafikskattesektion, där han arbetar med utbildning, driftsäkerhetsfrågor och granskningar beträffande bl a kilometerräknare. Han granskar ungefär 400 sådana apparater årligen. - Det är endast tillverkaren och vissa särskilt godkända verkstäder som har rätt att bryta plomberingen på en kilometerräknare. Lindell har själv undersökt den i målet beslagtagna kilometerräknaren, T-växeln och anslutningskabeln. Han har därvid kunnat konstatera två olika typer av skador på räknaren, dels sådana som uppstått när plomberingen brutits och räkneverket ställts om, dels ock skador åsamkade av främmande föremål, som satt räknaren ur funktion. Skador av det senare slaget är bl a påtagliga repor på kortstoppet, som är kraftigt böjt inåt, och brytmärken på plåten vid insticksöppningen på kortet. Räknarnumrets tre första sifferhjul har skador på siffrorna 0, 9 och 2. Dessa skador har uppkommit av ridåns främre kant då denna pressats nedåt. Kanten har därvid kommit att träffa i anslutning till en sifferkombination som ligger två steg före det inställda räknarnumret. När skadorna uppstått har således räknarnumret börjat på 214. Detta visar att räknaren satts ur funktion efter det att räknarnumret ställts om till ett nummer som börjar på 214. Eftersom räknaren var av typ Halda har dess ursprungliga nummer börjat med en 1:a. - Han har undersökt den gemensamma drivvajern för kilometerräknaren och färdskrivaren/vägmätaren. Ingenting har därvid framkommit som har kunnat medföra olika registrering av körsträckan på kilometerräknare resp vägmätare. Han har inte varit med om att en vägmätare visat för lång körsträcka. I T-växeln kan efter en lång körsträcka drev bli utslitna, som gör att de båda mätarna kan visa olika sträckor. Ett sådant fel innebär emellertid att kilometerräknaren redan efter några mil helt slutar att fungera.

TR:n gör följande bedömanden.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av åklagarens ur revisionspromemorian hämtade uppgifter, att vägmätaren på lastbilen under bl a tiden dec 1981-febr 1983 visat betydligt längre körsträckor än dem som redovisats på de avstämplingskort som av J.Å.I. lämnats in till beskattningsmyndigheten för samma tid. Att denna differens, såsom J.Å.I. påstått, skulle ha berott på att vägmätaren visat för långa körsträckor framstår, med hänsyn till Wedins och Lindells uppgifter, i så hög grad osannolikt, att J.Å.I:s påstående härom kan lämnas utan avseende. Lindell har lång erfarenhet av de problem, om vilka han uttalat sig. TR:n saknar anledning ifrågasätta riktigheten av hans uppgifter och slutsatser. Genom Lindells utsaga finner TR:n därför utrett att någon person, efter bytet av kilometerräknare hösten 1981, vidtagit sådana åtgärder med kilometerräknaren att den riktiga körsträckan ej registrerats och att detta är förklaringen till den angivna differensen. Inget har framkommit som ens antyder att någon annan än J.Å.I. vidtagit dessa åtgärder. Någon annan rimlig förklaring till J.Å.I:s handlingssätt än att han avsett att minska kilometerskatten finns inte. Genom att lämna in avstämplingskort som upptagit felaktiga körsträckor har J.Å.I. påförts för låg skatt med i vart fall 15 000 kr.

Av anförda skäl finner TR:n J.Å.I. skyldig till skattebedrägeri i enlighet med åtalet.

Vid nu angiven utgång skall förverkandeyrkandet, vilket medgivits av J.Å.I., bifallas med stöd av 36 kap 3 § BrB.

J.Å.I. är tidigare, såvitt framgår av utredningen i målet, ostraffad. På grund härav och med hänsyn till det undandragna skattebeloppets storlek kan påföljden stanna vid villkorlig dom, som dock av hänsyn till allmän laglydnad bör förenas med ett kraftigt bötesstraff.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.Å.I. jämlikt 2 § 1 st skattebrottslagen för skattebedrägeri till villkorlig dom och 80 dagsböter å 10 kr.

Vidare förklarades kilometerräknaren av fabrikat Halda och en T-växel med anslutningskabel förverkade.

Ordf, rådmannen Andersson, var skiljaktig i påföljdsdelen och anförde: J.Å.I., som är yrkeschaufför och åkeriägare, har gjort sig skyldig till skattebedrägeri genom att medvetet manipulera med en plomberad registreringsapparatur. Beskattningsmyndigheten måste kunna utgå från att avstämplingskort från kilometerräknare visar riktiga uppgifter. Hänsynen till allmän laglydnad väger därför särskilt tungt vid brott av denna art. J.Å.I:s brott omfattar en relativt lång tidsperiod, fyra skatteperioder enligt vägtrafikskattelagen. Det undandragna skattebeloppet måste i detta sammanhang anses relativt högt. Av anförda skäl finner jag attJ.Å.I., såsom åklagaren anfört, måste dömas till ett kortare fängelsestraff. Jag bestämmer påföljden till fängelse 14 dagar. - Överröstad härutinnan är jag i övriga frågor ense med majoriteten.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har J.Å.I. hörts på nytt och förnyat vittnesförhör har hållits med Lindell. De har därvid lämnat i huvudsak samma uppgifter, som antecknats i TR:ns dom, med följande tillägg.

J.Å.I.: Han har inte gjort några ingrepp i lastbilens vägmätare eller låtit reparera den före den sista dagen som åtalet omfattar.

Lindell: Byte av en bils vägmätare liksom vissa ingrepp i den kan leda till att vägmätaren visar för lång körsträcka. Andra åtgärder med avseende på det gemensamma systemet för vägmätare och kilometerräknare leder inte till någon differens körsträckemässigt mellan mätarapparaterna. Lastbilens ursprungliga kilometerräknare av märket VDO är inte möjlig att manipulera med på samma sätt som det är med den räknare av märket Halda, som den bytts ut emot. Haldamodellen, som för övrigt inte längre är tillåten, är relativt enkel att manipulera så att felaktig kilometerräkning sker.

Vittnesförhöret med Wedin har i HovR:n upptagits sådant det framgår av TR:ns dom.

HovR:n gör följande bedömning.

Vägtrafikskatt utgår enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) och utgörs av fordonsskatt och kilometerskatt. Enligt 3 § vägtrafikskattelagen är länsstyrelse beskattningsmyndighet. Enligt 22 § vägtrafikskattelagen påförs vägtrafikskatt genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att beslut meddelas av beskattningsmyndigheten. Av 23-25 §§ samma lag framgår att skatt i vissa fall kan fastställas genom myndighets beslut. Av 10 § vägtrafikskatteförordningen (1973:776) framgår att trafiksäkerhetsverket för beskattningsmyndighetens räkning påför skatt samt verkställer uppbörd av sådan skatt, skattetillägg och förseningsavgift.

Lagtexten ger otvetydigt vid handen att man gör skillnad mellan påförande av skatt genom automatisk databehandling och genom myndighets beslut.

Skattebrottslagen (1971:69) är enligt 1 § 1 st 1 tillämplig på skatter enligt vägtrafikskattelagen. I nu förevarande fall påstår åklagaren att J.Å.I. gjort sig skyldig till skattebedrägeri enligt 2 § skattebrottslagen. I nämnda paragraf beskrivs den brottsliga gärningen så att den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp döms för skattebedrägeri.

I målet är fråga om att J.Å.I. avlämnat sådana avstämplade blanketter som avses i 7 § vägtrafikskatteförordningen för att de skall undergå automatisk databehandling enligt 22 § vägtrafikskattelagen. Handlingen har således inte avlämnats för att vara till ledning för myndighets beslut. I 11 § skattebrottslagen stadgas att med myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift förstås i skattebrottslagen även sådant preliminärt eller slutligt beslut som på grund av särskild föreskrift skall anses meddelat. Som exempel på sådana särskilda föreskrifter kan nämnas 32 § mervärdeskattelagen (1968:430) och 19 § 2 st i lag (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, numera ersatt av lag (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i vägtrafikskattelagen. Det kan därför, oaktat uttalandena i prop 1973:94 s 83 och 90 samt i prop 1975/76:181 s 34, inte komma i fråga att döma J.Å.I. för skattebedrägeri.

Utredningen visar att J.Å.I. vidtagit åtgärd för att kilometerräknarapparaturen skulle visa för låg körsträcka. Härigenom är han förfallen till ansvar enligt 33 § vägtrafikskattelagen. Härför bör han ådömas ett kraftigt bötesstraff.

Domslut

Domslut. Med ändring av överklagade domen dömer HovR:n J.Å.I. jämlikt 33 § vägtrafikskattelagen (1973:601) till 80 dagsböter å 10 kr.

Domskäl

Domskäl. Målet har avgjorts efter huvudförhandling, varvid J.Å.I. och vittnet Lindell hörts på nytt. De har därvid lämnat uppgifter som i huvudsak överensstämmer med deras berättelser i TR:n och HovR:n.

I likhet med HovR:n finner HD styrkt att J.Å.I., sedan han bytt ut kilometerräknarapparaturen i sin lastbil, vidtagit sådana åtgärder med kilometerräknaren att den visat kortare körsträckor än de verkliga. J.Å.I. har därefter till trafiksäkerhetsverket ingett avstämplade blanketter (avstämplingskort) med uppgift på den registrerade körsträckan, i följd varav han påförts kilometerskatt som med omkring 15 000 kr understigit den som rätteligen skolat utgå.

J.Å.I:s förfarande innebär att han uppsåtligen avgett handling med oriktig uppgift och därigenom föranlett att kilometerskatt påförts med för lågt belopp. Skattebrottslagen är enligt 1 § 1 st 2 tillämplig på skatt enligt vägtrafikskattelagen, omfattande bl a kilometerskatt. För att förfarandet skall uppfylla de i 2 § 1 st samma lag angivna förutsättningarna för skattebedrägeri krävs emellertid också att avstämplingskorten har avgetts till ledning för myndighets beslut i fråga om skatten. I detta hänseende är följande att beakta.

Beskattningsmyndighet i fråga om kilometerskatt är enligt 3 § 1 st vägtrafikskattelagen LSt:n. I 22 § samma lag föreskrivs att vägtrafikskatt påförs, om inte annat följer av 23-25 §§, genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att beslut meddelas av beskattningsmyndigheten; från det fallet att uppgift som behövs för påförandet saknas i bilregistret bortses här. Enligt 23-25 §§ fastställs skatten i fall som där avses - då någon anser att vägtrafikskatt oriktigt påförts honom enligt 22 § och i anledning därav påkallar beslut hos beskattningsmyndigheten eller denna finner särskilda skäl föreligga samt vid efterbeskattning - genom beslut av beskattningsmyndigheten. Till bestämmelsen i 22 § vägtrafikskattelagen ansluter 10 § 1 st vägtrafikskatteförordningen, vari med avseende på fall som avses i förstnämnda bestämmelse bl a föreskrivs att trafiksäkerhetsverket för beskattningsmyndighetens räkning påför kilometerskatt. Kilometerskatten i anledning av de utav J.Å.I. ingivna avstämplingskorten har påförts genom automatisk databehandling enligt vad som anges i 22 § vägtrafikskattelagen och 10 § 1 st vägtrafikskatteförordningen.

Påförande av kilometerskatt av trafiksäkerhetsverket i den nu angivna ordningen innebär, lika väl som då beslut fattas av LSt:n, enligt 23-25 §§vägtrafikskattelagen, att skatten uträknas och bestäms till sin storlek och att indrivning av skatten får ske. Detta talar starkt för att även påförande av skatten genom automatisk databehandling bör anses utgöra ett av myndighet meddelat beslut. Härtill kommer följande.

I förarbetena till vägtrafikskattelagen diskuterades ingående frågan om påföljder för förfaranden som syftar till att undandra vägtrafikskatt. I betänkandet Vägtrafikbeskattningen (SOU 1972:42) framhöll utredningen, efter att ha redogjort för den närmare innebörden av 2 § 1 st skattebrottslagen, att den som till beskattningsmyndigheten insänder körlängdskort, som innehåller sådana felaktiga uppgifter att för låg skatt på grund härav påförs, kunde - om skattebrottslagen gjordes tillämplig på kilometerskatt - komma att fällas till ansvar enligt denna lag, såvida de subjektiva förutsättningarna var för handen (betänkandet s 191). Med tanke särskilt på fall då skattskyldig manipulerar med kilometerräknaren i avsikt att undandra skatt men förhållandet uppdagas innan körlängdskortet insänts till beskattningsmyndigheten föreslog utredningen att en särskild straffbestämmelse skulle tas upp i vägtrafikskattelagen (betänkandet s 56 och 192).

I propositionen angående vägtrafikskattelagen förklarade departementschefen sig biträda utredningens förslag rörande påföljder (prop 1973:94 s 83, se även s 90). I enlighet med förslag i propositionen gjordes den ändringen i skattebrottslagen att vägtrafikskattelagen tillades i den uppräkning av skatteförfattningar beträffande vilka skattebrottslagen är tillämplig (1 § 1 st 2). Samtidigt infördes en särskild straffbestämmelse i 33 § vägtrafikskattelagen. I sistnämnda bestämmelse föreskrevs att den som uppsåtligen vidtog åtgärd med kilometerräknarapparatur på fordon så att körsträcka som skulle ligga till grund för beräkning av kilometerskatt för fordonet inte registrerades eller registrerades för lågt skulle, om förfarandet inte utgjorde ett led i gärning som var belagd med straff enligt skattebrottslagen, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. År 1976 jämkades 33 § vägtrafikskattelagen på så sätt, att bestämmelsen blev subsidiär i förhållande till skattebrottslagen endast i fall då gärningen är belagd med strängare straff enligt sistnämnda lag. I samband därmed gjorde departementschefen uttalanden av innebörd att den som manipulerat med kilometerräknare och därefter lämnat körlängdsuppgift som visar för kort körsträcka kan fällas till ansvar för skattebedrägeri (prop 1975/76:181 s 34).

Av det nu anförda framgår otvetydigt att lagstiftaren vid tillkomsten av vägtrafikskattelagen och vid senare ändring däri utgått från att avgivande av avstämplingskort, innehållande oriktig uppgift angående fordonets verkliga körsträcka, för påförande av kilometerskatt genom automatisk databehandling skall kunna medföra ansvar för skattebedrägeri. Det i 1 § 1 st 2 skattebrottslagen gjorda tillägget beträffande vägtrafikskatt bygger, liksom straffbestämmelsen i 33 § vägtrafikskattelagen, också på att ansvar för skattebedrägeri kan ådömas.

På grund av det sagda måste påförande av kilometerskatt som sker med anlitande av automatisk databehandling genom trafiksäkerhetsverkets försorg anses som ett av myndighet meddelat beslut i den mening som avses i 2 § 1 st skattebrottslagen.

De av J.Å.I. ingivna avstämplingskorten har alltså avgetts till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt. Med hänsyn härtill och till vad som sagts i det föregående uppfyller J.Å.I:s förfarande de i 2 § 1 st skattebrottslagen angivna förutsättningarna för skattebedrägeri.

Vad J.Å.I. låtit komma sig till last bör vid tillämpning av skattebrottslagen bedömas som ett brott för varje skatteperiod för vilken han ingett avstämplingskort med oriktig uppgift rörande tillryggalagd körsträcka. Den med åtalet avsedda tiden omfattar fyra skatteperioder, för vilka J.Å.I. avgett avstämplingskort. Det saknas med hänsyn till omständigheterna anledning anta annat än att ettvart av dessa kort innehållit oriktig uppgift angående körsträckan.

När det gäller frågan, om brotten kan anses som ringa, är följande att beakta. Utredning saknas om storleken av de skattebelopp som undandragits för de olika skatteperioderna. Med hänsyn till att det undandragna beloppet i sin helhet uppgått till ungefär 15 000 kr kan emellertid vad som för varje skatteperiod undandragits inte antas ha uppgått till högre belopp än att varje brott, om enbart beloppets storlek beaktades, skulle vara att anse som ringa. Hänsyn måste emellertid tas även till omständigheterna i övrigt. J.Å.I. har, sedan han olovligen bytt ut den tidigare apparaturen, systematiskt satt kilometerräknaren, som skall vara plomberad, ur funktion i syfte att ned bringa skatten. Hans förfarande har upphört först sedan det upptäckts vid poliskontroll. Det skattebelopp som sammanlagt undandragits i följd av åtgärderna har inte varit att anse som ringa. På grund av det sagda bör ettvart av brotten bedömas som skattebedrägeri.

I fråga om påföljden bör beaktas att hänsynen till allmän laglydnad väger tungt i fråga om uppsåtliga skattebrott. De av J.Å.I. begångna skattebedrägeribrotten är emellertid varken med hänsyn till det undandragna skattebeloppets storlek eller på grund av övriga omständigheter av så allvarlig art att hänsyn till allmän laglydnad kräver frihetsberövande påföljd. J.Å.I. är tidigare ostraffad och lever under ordnade förhållanden. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom, vilken dock bör förenas med ett kraftigt bötesstraff

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i ansvarsfrågan dömer HD J.Å.I. enligt 2 § 1 st skattebrottslagen för skattebedrägeri till villkorlig dom jämte 80 dagsböter om 10 kr.