SOU 1979:29

Lotterier och spel : huvudbetänkande

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Den 26 april 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartemen- tet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda regleringen av Iotteriverksamheten.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 2juni 1972 kanslirådet Erik Thuresson, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Sven G. Andersson, Börje Nilsson, Ivar Nordberg och Karl-Eric Norrby samt direktör Holger Bergérus och förste länsassessor Åke Rosén.

Sedan den 1 maj 1975 är generaldirektör Sven Heurgren ordförande i utred- ningen.

Att som sakkunniga biträda utredningen utsågs den 31 maj 1977 kanslichef Jan Palm och den 28 november 1977 organisationschef Bertil Regardt.

Som experter åt utredningen förordnades den 26 juni 1973 hovrättsrådet Hans Bergqvist (avliden den 5 december 1978), den 7 juni 1974 tf. departe- mentsrådet Mikael Ankers, den 2 februari 1977 rådman Bengt Tancred, den 18 mars 1977 civilekonom Ulf Ekström, den 10 mars 1978 rådman Sture Stenström och den 10 augusti 1978 hovrättsrådet Stig Lindström och hovrättsassessor Åke Rehnström.

Till sekreterare förordnades den 7 juni 1974 dåvarande hovrättsassessorn Sture Stenström. Till biträdande sekreterare förordnades den 6 oktober 1975 fil. kand. Bertil Regardt. Sedan Regardt begärt entledigande fr. o. m. den 1 juli 1976 utsågs pol. mag. Bror Andersson-Tronbacke den 17 november 1976 till biträdande sekreterare. Den 22 februari 1977 förordnades informations- sekreteraren Kerstin Plym Forshell likaså till biträdande sekreterare. Sedan Stenström begärt entledigande fr. o. m. den 1 april 1978 utsågs den 10 mars 1978 dåvarande experten Bengt Tancred att vara utredningens sekreterare. Sedan Tancred begärt entledigande fr. o. m. den 1 december 1978 förordna- des Bror Andersson-Tronbacke och Kerstin Plym Forshell den 16 november 1978 till att vara utredningens sekreterare.

Utredningen har antagit namnet lotteriutredningen, men finns i vissa citat som förekommer i betänkandet omnämnd som 1972 års lotteriutredning.

Utredningen har den 21 februari 1975 avgivit promemorian (Hl97511) Statligt spelautomatföretag och den 30juli 1976 delbetänkandet (Ds H 197623) Enarmade banditer.

Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna be- tänkandet Lotterier och spel.

Särskilt yttrande har avgivits av Regardt och Ekström.' Stockholm i maj 1979 Sven Heurgren Sven. G. Andersson Holger Berge'rus Börje Nilsson

I var Nordberg K arl-E rie Norrby Åke Rosén

/ Bror Andersson- Tronbaeke K erslin Plym Forshell

InnehåH

F ör/orlningsförslag Sammanfortning

I Inledning

] Urredningsuppdraget 1.1 Utredningens direktiv

1.2 Bakgrund . . . 1.3 Utvecklingen under senare år

1.4 Avgrän 1.5 Genom

sning av utredningsuppdraget förande av utredningsuppdraget

II Gällande reglering, utveckling m. m.

2. Lotterii eg/eringen 2.1 Allmän

t om lotteribegreppet lotterire'gleringen och lotteriverk'

samheten . 2.2 Ändamål/ anordnare

2.2.1 2.2.2 2.2.3 2.2.4

2.2.5 2.2.6 2.2.7 2.2.8

Krav på ändamål .

Källor för ändamålens bestämmande

Källor för studium av ändamålen . . Koppling mellan ändamålet — anordnaren medelsdis- position ”för allmänheten”

Ändamålens fördelning

Hur ändamålen fastställs .

Regeringens praxis vid tillståndsgivning

Lotterinämndens praxis . . . .

2.2.8.l Sluten karaktär begränsad medlemskrets

2.2.8.2 ”Korpen". fackklubbar m. 0. .

2.2.8.3 Intresseföreningarlkommersiellt syfte

2.2.8.4 Investering m.m. . . . 2.2.8.5 Supporterklubbar, sektioner . . . .

2.2.8.6 Skolreselotterier. Hem- och Skolaföreningar m.m. .

2.2.8.7 Lokalhållare

17 27

43 43 45 46 47 48

51

51 54 54 54 55

55 56 56 58 59 59 63 64 65 65

66 69

2. 2. 8. 8 Till förmån för verksamhet i utlandet 2. 2. 8. 9 Övriga fall . . 2 2.9 Till förmån för partipolitisk verk'samh'et 2.3 Krav på ort tid tillställning m. m 2.3.1 Den geografiska bestämningen

2.3.1.1 Tillståndsmyndigheternas förvaltningsområ-

de 2.312 Anordnarens verksamhetsområde 2.3.1.3 Tillställningsvillkor 2314 Plats för tillställningen 2.3.2 Den tidsmässiga bestämningen 2.4 Prioriteringsfrågan 2.5 Behovsprövning . 2.6 Marknadsbedömning 2.7 Det principiella förbudet mot vinster i pengar eller vär'de-

papper . . .

2.8. Allmänt om lotter och lottautomat'er 2.9 Serviceföretag

210. Lotteriregleringen | Danmark Finland och Norge 2.10.1 Allmänt

2.10. 2 Ändamålsbestämningarna | nord'isk lotterilagst'iftning .

3 Traditionella lotterier 3.1 Polislotterier . . . . 3.1.1 Nu gällande reglering 3.1.2 Polislotteriernas utveckling 3.1.3 Polislotteriernas omfattning . . 3.1.4 Framförda synpunkter på polislotterierna 3.2 Länsstyrelselotterier . 3.2.1 Nu gällande reglering . . 3.2.2 Länsstyrelselotteriernas utveckling 3.2.3 Länsstyrelselotteriernas omfattning . . 3.2.4 Framförda synpunkter på länsstyrelselotterierna 3.3 Serviceföretag i Iänsstyrelse- och polislotterier 3. 3. 1 Bakgrund . . . 3. 3. 2 Serviceföretagens verksamhet 3.3.3 Serviceföretagens kundstruktur . . . 3.3.4 Reglering och kontroll av serviceverksamheten 3. 3. 5 Enkät till serviceföretag 3.4 Rikslotterier . . . 3.4.1 Nu gällande reglering 3.4.2 Ändamålenllotterianordnarna 3.4.3 Rikslotteriernas omfattning 3.4.4 Handläggning av rikslotterierna 3.4.5 Villkor för rikslotterierna 3.4.6 Kontroll av rikslotterierna 3.4.7 Lottförsäljningen . . 3.4.8 Serviceföretag i rikslotterierna . . 3.4.9 Framförda synpunkter på rikslotterierna

72 72 74 75 75

75 76 79 81 ' 82 83 85 86

86 88 88 89 89 90

93 93 93 95 98 99 104 104 105 110 111 113 113 114 114 115 115 118 118 118 119 122 123 124 125 126 128

3.5

3.6

Marknads- och tivolinöjen 3.5.1 Allmänt . . . . 3.5.2 Nu gällande reglering 3. 5. 3 Omfattning 3 5. 4 Anordnare Regler | övriga nordiska länder

4. Bingospe/ 4.1 4.2 4.3

4.4 4.5

4.6

4.7 4.8

Olika former av bingospel

Nu gällande reglering

Bingospelets utveckling . . .

4.3.1 Punktskatteutredningens förslag — generellt tillstånds- tvång . . . . . .

4.3.2 Bingon utreds inom handelsdepartementet— länsstyrel- sen tillståndmyndighet 4.3.3 Lotterinämnden utfärdar anvisningar 4.3.4 Promemorior från Sveriges Riksidrottsförbund 4.3.5 Bingon detaljregleras Bingospelets omfattning Serviceföretag på bingomarknaden

4.5.1 Allmänt . . .

4.5.2 Serviceföretagens verksamhet

4.5.3 Antal serviceföretag .

4.5.4 Serviceföretagens kundstruktur . . .

4.5.5 Reglering och kontroll av serviceverksamheten

4. 5. 6 Oegentligheter i företagens verksamhet

Riksbingo . . .

4.6.1 Riksbingos föregångare

4.6.2 Riksbingos verksamhet 4.6.3 Rekonstruktionsförsöken

4.6.4 Efter konkursen . . . . .

4.6.5 Orsaker till Riksbingos misslyckande 4.6.6 Riksbingos kundstruktur

4. 6. 7 Riksbingos positiva effekter

Sociala frågor .

Regler | övriga nordiska länder

5. Automatspel 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6

5.7

Allmänt . . .

Olika typer av automatspel

Nu gällande reglering

Automatspelets omfattning . .

Promemorian Statligt spelautomatföretag

Uppdraget om spelautomater .

5.6.1 Betänkandet Enarmade banditer . . .

5.6.2 Regeringens propositioner och näringsutskottets betän- kande .

Regler | övriga nordiska länder

129 129 129 130 130 130

133 133 134 135

135

136 138 142 142 144 147 147 147 148 150 150 152 153 153 153 154 155 156 157 157 158 160

163 163 163 164 164 165 165 165

166 167

6. Ron/em, korr- och tärningsspel 6.1 6.2 6.3 6.4.6.5 6.6 6.7 6.8 6.9 6.10

6.11

6.12

6.13 6.14

Beskrivning av roulettspelet Beskrivning av kort- och tärningsspel

Nu gällande reglering . .

Bakgrund till gällande reglering Lotterinämndens anvisningar Roulettspelets utveckling Kort- och tärningsspelens utveckling

Serviceföretagen

Roulettspelets ekonomi Framförda synpunkter

6101 Skrivelser . .

6.10. 2 Övriga synpunkter . Förslag om kasinoverksamhet | Sverige . 6.11. 1 Remissyttranden | fråga om kasinoverksamhet Ärendet' Computer Controlled Casino" 6.12.1 Remissyttranden i ärendet

Sociala frågor .

Regler | övriga nordiska länder

7. Lorier, lot!i/Iverkare, Ion/everanro'rer m.fl. 7.1

7.2 7.3 7.4 7.5 7.6

Lotter . . .

7.1.1 Allmänt 7.1.2 Avgränsningar 7.1.3 Indelningsgrunder 7.1.4 Lottkonstruktioner 7.1.5 Dragningsförfarande

7.1.6 Vinstplan . 7.1.7 Beskrivning av lotter

Lottautomater . .

Enkät om lottillverkning m.m. Automatbingoanläggningar . . . . Myndigheternas handläggning av ärenden rörande lotter Lottleverantörer basarfirmor och liknande företag

7.6.1 Allmänt . . . . . .

7.6.2 De fem största företagen | branschen 7.6.3 Synpunkter från de fem största företagen 7.6.4 Enkät till lottleverantörer. basarlirmor m. 11. 7.6.5 Synpunkter från enkät-företagen

8. Lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna 8.1 8.2 8.3

Allmänt . . . .

Enkät till riksorganisationer . . . Bingo- och lotteriintäkternas betydelse för några föreningar 8.31 Inledning . . . . . 8.3.2 Edsbro Idrottsförening . . . .

8.3.3 Stockholms läns Astma-Allergiförening . 8.3.4 Karlskoga Simsällskap/Karlskoga Simförening 8.3.5 Idrottsföreningen Brommapojkarna

169 169 170 170 171 172 173 174 174 175 175 175 176 176 177 178 178 179 180

183 183 183 184 184 185 187 188 189 190 190 193 194 195 195 196 197 198 199

201 201 201 207 207 207 209 21 1 213

8.3.6 Örebro Sportklubb . .

8.3.7 Göteborgs distrikt av IOGT/NTO UNF och IOGT/ NTO: s Juniorförbund . 8.3.8 Idrottsföreningen Kamraterna, Holmsund 8.3.9 Helsingborgs Idrottsförening

9. Penninglorlerier

9.1 Historik . . .

92. Svenska Penninglotteriet AB 9.2.1 Verksamhet . . 9.2.2 Verksamhetens omfattning 9.2.3 Organisatoriska m. 11. frågor 9.3 Regler i övriga nordiska länder

10 Tips . 10.1 Historik . . 10.2 AB Tipstjänst . . 10.2.1 Verksamhet . . 10.22 Kupongbehandling 10. 2. 3 Verksamhetens omfattning

10.3. Samarbete mellan Svenska Penninglotteriet AB och AB Tips- tjänst 10.4 Regler | övriga nordiska länder

11. Toralisarorspel 11.1 Historik . . 11.2 AB Trav och Galopp 11.3 Olika spelformer 11.4 Spelets omfattning

11.4.1 Totalt .

11.4.2 Rikstoton

11.4.3 Övriga spel . . 11.5 Förtidsvad ombudsorganisationen 11. 6 Uppgifter om spelare och publik 11. 7 Sociala frågor . . 11. 8 Regler | övriga nordiska länder

12 Kedjebrev, andelsspe/ och problemrävlingar 12.1 Allmänt . . . . . . . . . 12.2 Beskrivningar av kedjebrev andelsspel och problemtävlingar 12.2.1 Kedjebrev 12.2.2 Andelsspel 12.2.3 Problemtävlingar . 12.3 Spelens ekonomiska konsekvenser 12. 4 Spelens konsekvenser i övrigt 12.5 Spelens förekomst och omfattning . . 12.6 Ingripanden med stöd av marknadsföringslagen 12.7 Skrivelse från konsumentombudsmannen 12.8 Frågans behandling i riksdagen

216

218 221 223

227 227 228 228 229 230 230

233 233 234 234 235 236

236 237

239 239 240 241 242 242 245 246 246 246 248 252

255 255 255 255 257 258 259 261 262 263 264 265

12.9. Regler i övriga nordiska länder

13 Massmedie/otterier 13.1 Nu gällande reglering . . 13.2 Bakgrund till gällande reglering . . . 13.3 Marknadsföringslagen och massmedielotterier 13.4 Massmedielotteriernas omfattning och former 13.4.1 Morgontidningar 13.4.2 Kvällstidningar 13.4.3 Veckopress 13.4.4 Radio och TV 13. 4 5 Korsordstidningar 13.5 Vinster . . . 13.6 Överträdelser av 59" lotteriförordningen 13.7 Skrivelse från konsumentombudsmannen 13.8 Skrivelse från tidningen Expressen 13.9 Regleri övriga nordiska länder

14 Reklamlotterier . 14 1 Vissa begreppsdefinitioner 14.2 Nu gällande reglering . . 14.3 Bakgrund till gällande reglering 14.4 Grundregler för reklam 14.5 Marknadsföringslagen . 14.6 Konsumentombudsmannens praxis 14.6.1 Reklampristävling 14. 6. 2 Reklamlotteri 14. 6. 3 Gåvoutdelning . 14. 6. 4 Pristävling kombinerad med lotteri 14.7 Beslut" | marknadsdomstolen 14.8 Olagligt reklamlotteri . . . 14.9 Skrivelse från Svenska Bankföreningen

15 Flipperspel och liknande 15.1 Nu gällande reglering . 15.2 Olika typer av spelapparater . 15. 3 Spelens placering 15.4 Importörer och utställare 15 5 Enkät angående importen under åren 1975—1977

15.6 Sociala frågor . 15. 6.1 Skrivelser 15. 6. 2 Hearings . 15. 7 Regler | övriga nordiska länder

16 Utländska lotterier i Sverige

16.1 Nu gällande reglering . . 16.2 Bakgrund till gällande reglering 16.3 Post- och bankbestämmelser

16.4 Omfattning av utländska lotterier

265

267 267 267 269 270 270 270 271 271 271 272 274 274 275 276

277 277 278 278 279 279 280 281 281 282 283 283 284 284

285 285 285 286 286 287 287 287 289 290

291 291 291 292 293

16.5. Internationella överenskommelser 16.6 Av lotterinämnden överlämnat ärende 16.7 Regler i vissa andra länder

17. Straff- och förverkandebestämmelser 17.1 Allmänt

17.2 Dobbleri . . .

17.3. Brott mot lotteriförordningen

17.4 Förverkandebestämmelser . . . . 17. 5 Framförda synpunkter angående straffbestämmelserna

18 Avgifter och beskattning 18.1 Allmänt . . 18.2 Vinstavdrag/vinstutdelning 18. 3 Återspel och återspelseffekter . . 18.4 Beskattning och vinstutdelning vid olika lotteriformer 18.4.1 Penninglotterier 18.4.2 Tips . . 18.4.3 Totalisatorspel 18.4.4 Rikslotterier . . . 18.4.5 Traditionella lotterier i övrigt 18.4.6 Bingospel 18.4.7 Automatspel 18 4. 8 Roulettspel 18. 4.9 Sammanställning . . . 18.5 Statsverkets punktskatteinkomster från lotterier

19 Illegal! spel olagliga lotterier m. m. 19.1 Allmänt . . . . . . . . . 19. 2 Organiserad och ekonomisk brottslighet m.m. i samband med spel . 19.2. 1 Det illegala spelets förekomst . 19.2.2 Rikspolisstyrelsens åtgärdsförslag 19.3 Framförda synpunkter angående illegalt spel 19.4 Överträdelser av lotteriförordningen m. m. 19.4.1 Lotterier . 19.4.2 Anmälningslotterier 19.4.3 Automatspel . . . . 19.4.4 Roulett- kort- och tärningsspel 19.4.5 Bingospel . . . . 19.4.6 Massmedie- och reklamlotterier 19.4.7 Utländska lotterier 19.4.8 Kedjebrev och andelsspel

20. Myndigheterna och lotteria'rendena 20.1 Allmänt

20.2 Regeringen .

20.3. Riksskatteverket 20.4 Lotterinämnden

294 294 295

297 297 297 298 299 300

301 301 301 302 303 303 303 304 306 307 307 308 309 309 31 1

313 313

313 314 315 315 318 318 318 318 319 319 320 320 320

321 321 321 322 323

20.4.1. Bakgrund 20.4.2 Instruktion m. m. 20.4.3 Nämndens verksamhet 20.4.4 Nämndens ekonomi 20.5 Länsstyrelserna 20.6 Polismyndigheterna

HI Överväganden och förslag

323 324 324 326 326 328

21 Några huvuddrag i den nya lagstiftningen 21.1 Behövs lotterier och spel? 21.2 Samhällskontroll . . 21.3 Behållningen av lotterier och spel 21.4 Statliga lotterier 21.5 Totalisatorspel . . . 21.6 Lotterier och spel för ideella ändamål 21.7 Roulettspel . 21.8 Flipperspel och liknande 21.9 Serviceföretag . 21.10 Mera om samhällskontroll 21.10. 1 Ambitionsnivå . . 21. 10. 2 Former för samhällskontrollen 21.103 Organisation av samhällskontrollen

22 Penninglotterier, tips och totalisatorspel 22.1 Marknadsutvecklingen 22.2 Önskvärd marknadsförändring 22.3 Penninglotterier 22. 3. 1 Allmänt . . 22. 3. 2 Penninglotterier | framtiden 22.4 Tips . . . 22.4.1 Allmänt . . 22.4.2 Tips i framtiden 22.5 Totalisatorspel 22.5.1 Allmänt . 22. 5. 2 Totalisatorspel' | framtiden

23 Anordnare av lotterier och spel för ideella ändamål

23.1 Allmänt . . .

23.2. Nuvarande ändamålsbestämmelser

23.3. Nytt system för ändamålsbestämningen

23.4 Olika slag av ideella föreningar . .

23.5. Ideella föreningar med annat än ideellt syfte 23.6 Krav på anordnarna 23.6 1 Allmänna krav . 23.6. 2 Krav på öppenhet varaktighet m. m.

23.7 Konsekvenser av förslaget . . . . 23.7.1 Exempel på utvidgningar av anordnarkretsen

331 331 332 332 333 333 334 334 335 336 336 336 336 337

339 339 340 340 340 341 342 342 342 343 343 344

347 347 347 349 350 350 351 351 352 353 353

23.7.2. Inskränkningar i anordnarkretsen

23.7.3 Några förtydliganden . . 23.8 Föreningar med såväl ideellt som annat syfte 23.9 Behovsprövning

24 Traditionella lotterier

24.1 Allmänt . . . .

24.2. De traditionella lotteriernas utveckling 24.3 Problemområden

24.4 Anordnare .

24.5. Tillståndsgivning

24.6 Försäljningstid . .

24.7 Geografiskt område 24.8 Fri sektor 24.9 Interna lotterier 24.10 Fasta försäljningsplatser 24.11 Serviceföretag 24. 12 Lotter 24 13 Insatser 24.14 Vinster — vinstandel

24.15 Skälig avkastning . . . . . . . 24.16 Lotterier mom folkparker och liknande nöjesanläggningar 24.17 Lotterier' | samband med tivolin, mässor m. m.

25. Bingospel

25.1 Allmänt .

25.2. Bingospelets utveckling

25.3. Problemområden

25.4 Sociala frågor . . . . . 25.5 "Kommersiellt" och ”ideellt” bingospel 25.6 Anordnare .

25.7. Tillståndsgivning 25.8 Tillståndsperiod 25.9 Geografiskt område 25.10 Alliansbildning 25.11 Serviceföretag 25.12 Lokalfrågan 25.13 Insatser

25.14 Vinster . .

25.15. Skälig avkastning

26 Automatspel 26.1 Allmänt . . . . 26.2 Nu gällande reglering . . . . 26.3 Något om bakgrunden till nu gällande reglering 26.4 Automatspel | framtiden . . . 26. 4. 1 Automatspel om pengar, värdebevis spelpolletter eller liknande . . 26.4.2 Automatspel om varuvinster

354 354 355 356

359 359 360 361 362 363 364 365 365 369 369 372 374 374 375 376 377 378

381 381 382 383 383 386 386 387 388 389 389 390 392 392 393 394

397 397 397 398 399

399 399

27 Rowlett-, kort- och tärningsspel 27.1 Roulettspel . .

27.1. 1 Bakgrund . .

27. 1. 2 Roulettspel' | framtiden 27.2 Kortspel . .

27.21 Bakgrund . .

27.2.2. Kortspel | framtiden 27.3 Tärningsspel

27.3.1 Bakgrund .

27. 3. 2 Tärningsspel | framtiden 27.4 Kasinoverksamhet i Sverige

28. Kedjebrev och andelsspel 28.1 Allmänt . . 28.2 Kedjebrev och andelsspel' | framtiden

29 Massrnedie- och reklamlotterier 29.1 Massmedielotterier 29.1.1 Bakgrund . . . . . 29.1.2 Massmedieutlottningar i framtiden 29.1.3 Korsordstidningar och liknande 29.2 Reklamlotterier . 29. 2.1 Bakgrund . . 29. 2. 2 Reklamlotterier' | framtiden

30 Flipperspel och liknande 30.1 Allmänt

30.2 Problem _ 30. 3 Flipperspel och liknande' | framtiden

31 Tillsyn och kontroll . . 31.1 Brister | nuvarande kontrollsystem 31.1.1 Kontrollsystemet 31.1.2 Olagliga lotterier och spel 31.1.3 Utländska lotterier i Sverige 31.2 Syftet med tillsyn och kontroll 31.3 Ett nytt kontrollsystem är nödvändigt 31.4 Det nya kontrollsystemets uppbyggnad

31.4.1 Kontrollanter för enskilda lotterier och spel 31 ..4 2 Länsstyrelserna 31. 4. 3 Statens lotterinämnd

403 403 403 405 407 407 408 409 409 4 10 41 0

413 413 413

417 417 417 418 420 421 421 422

423 423 423 424

427 427 427 428 429 429 430 431 431 431 432

31.5 Särskilt om kontrollen av lotterier och spel för ideella ända-

mål . . . .

31. 5.1 Föreningarnas ansvar

31. 5. 2 Lottkontroll . .

31. 5. 3 Myndigheternas kontroll 31 5. 4 Kontroll av serviceföretag

432 432 433 438 440

31.6. Särskilt om kontrollen av lotterier och spel i folkparker och liknande fasta anläggningar 441

31. 7 Särskilt om kontrollen av roulett- och kortspel 31. 8 Särskilt om kontrollen av statliga lotterier och totalisatorspel 31. 9 Kontrollavgift 31. 10 Överträdelser m. m. . . . 31. 10. 1 Brott mot gällande bestämmelser 31.102 Marknadsföring av olagliga lotterier 31.103 Straff och förverkande

32. Organisation och finansiering 32.1 Allmänt 32.2 Regeringen 32.3 Statens Iotterinämnd 32.4 Länsstyrelserna 32.5 Kontrollanterna

32.6 Finansiering . . 32.7 Sammanställning av kostnaderna 32.8 Kontrollavgiftens utformning

33. Synpunkter på nuvarande beskattning 33.1 Allmänt

33.2 Bingospel .

33.3 Traditionella lotterier 33.4 Roulettspel och liknande

34. Specialmotivering till _lör/attningstexterna

34.1 Lagen om lotteri och spel . . . . . . . .

34.2 Lagen om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelappa- rater m.m. .

343. Övriga författningsförslag

IV Särskilt yttrande m. m.

Särskilt yttrande F örkortningsregister

442 442 443 443 443 443 445

447 447 447 448 451 455 456 457 458

461 461 461 462 464

465 465

484 485

487 495

__ W 1— vt—f' "

Wim .Jllu- WMO! "WWII-iw. m:» Mi man» alla!-nu! nunnan-an-wmtuaunz Ull m. .nu. Mmm .. .. .. . . mamma. om |||; 11.11 Ramn-:l | Mari.-dun. mm mim-Elm ll'» |||-L: tunad. . Mmmm mumlar-Immobil ' ' CMI .2'1'711. mmm-uma lilalili!!!" unnhllhllMF-OLIE. "_ P:»- J"_|'1: Kuunulifumlduc '.ilmniuv'tmvrhomelEMMI' | :I'l'l "I"-lmmllllu-l

m -H.].L Eklind .l' . .. . Misraimrit-ollut)” i'll!- ITJI ”nummurmm . . . . -. min!!! 1115 1911-11 Knullmvu'ltuwitUuä-Mh .. . |namn-|E Emir |||: . . . . . . . . . Wuäww ME läx-Madam. . .. .. .. .. . .mmmr. cm 1211 Mmmm. .. .. . . muut—mat mm &" .lmmlmm|iruimduu. .. ' mammi!!! MI NI! .. Maitland-www 'III' mutaniml'lh- MME-hl” gum-uma mamman.»: HD i"” ull-mall:inuuirl "'|'. |». ".||. Elinl-wu . Mumwamumhquhuw-W låll -51*-ILI-lelnulhlumw1-annldu — . .JnlmIM. rm I-Eil| IML-1 Emuutdnmufachlilnm _ | _ WE!" ml Uti] Hmmm .. mmm-ur. ii.-511 Rit anar Wwi- - | - .mumw| IHE-'.!

Pl..! Muchin-Ilmari» ' . *12 m . Mmmm». leni'iil'mm .. .. Jmmmtolmnmgh IHJ ||||| Mvmuammmnmmlmwm Lilli lift .quum'. .. . Hmmm 4:11

&! -HIHHHMI mln _.H'lmllne'h | frmudmmäwl tilba- &

|| nm... |||:||| ||||-|-|-|||||| "% är.! mmm—nu— www-n -"' -"1 WW- W

rn- -'1|u|1 Munch-m.m. . _. _. _. _ mmm m --:1|-.|J wash-WmHu-m . . .. .wwm i'l ? irl!!! |||-|| IWF! r-rh lim-um" - - . - . - - ' i?! 11.1 Elrupu www-mu ||' m . . . . . . Mil 1 |.|-n im hmmm/mm" upnuyumd ' . &." ".'-ll mmm|mmmwumrmmw . It'll 111 !.! Umm-mimi .. . . . . . . .”” Ill 4! Shun: lui-mmm 11

|| |. siren: nm Innu-nun --. bulleri" mn 'ipzl mir mit-|| "||-Jn- nit _ . . . . . 45.1” .'1 _'- '- Fun-Immu- nu.-||| . _ _ . .' !.!T II.-| :| Iwama-sn . . . - " " 11 1-.- |||!me! hur-ull _ 4111 '-1 l-.'! Mumin nmutlum: , 'HU ."I » ||||||||| tm I..—m.m |||. brud-rr mh mil fil-Märker udi-= linn-natriur- minimu- . . . |. || . _F IW

Författningsförslag

Förslag till Lag om lotteri och spel

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 5 Lagen är tillämplig på lotteri och spel om pengar eller pengars värde. som i förvärvssyfte anordnas inom riket. om en eller flera deltagare kan få en mer värdefull vinst än övriga deltagare och om vinstfördelningen sker efter lottning. gissning, vadhållning eller därmed jämförligt förfarande, som helt eller delvis beror av slumpen.

Lagen är inte tillämplig på svenska statens premieobligationslån.

2 & Kedjebrevsspel, andelsspel och liknandejämställs med spet enligt denna lag.

Med lotteri och spel om pengars värde jämställs lotteri och spel om värdebevis, spelpolletter, rätt till återspel och liknande.

3 & Lotteri och spel får ej anordnas utan tillstånd i andra fall än som anges i denna lag.

45 Tillstånd att anordna lotteri och spel får meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt sätt.

Så Lotteri och spel får ej anordnas så att deltagarna i lotteriet eller spelet otillbörligt utnyttjas eller så att det kan antas otillbörligt locka barn och 'ungdom.

Den som är under aderton år får inte tillåtas delta i totalisatorvadhållning, roulettspel, kortspel eller automatspel med penningvinster. såvida inte tillståndsmyndigheten särskilt medger detta.

Lotterier och spel om penningvinster

65 Regeringen får lämna för ändamålet särskilt bildade statliga bolag tillstånd att anordna penninglotterier samt tips med penningvinster.

75 Regeringen får lämna organisation som har till ändamål att främja hästuppfödningen och stödja hästsporten inom riket tillstånd att anordna eller låta anordna vadhållning med penningvinster vid hästkapplöpning.

85 Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd får för viss tid lämna tillstånd till spel på mekaniska eller elektroniska apparater(automatspel) med penningvinster ombord på fartyg i internationell traflk.

95 Länsstyrelsen får för viss tid lämna innehavare av folketsparkanläggning eller därmedjämförbar fast anläggning samt innehavare av restaurangrörelse tillstånd att i samband med den övriga verksamheten anordna roulettspel och kortspel med penningvinster inom anläggningen. Endast om särskilda skäl föreligger får tillstånd enligt första stycket meddelas innehavare av restaurangrörelse som inte har tillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker att servera spritdrycker, vin eller starköl.

M assmedielotterier

105 1 korsordstävling eller liknande som anordnas i tryckt periodisk skrift eller televisions- eller radioutsändning får pristagare utses genom lottning under förutsättning att inte något pris i tävlingen är värt mer än 200 kronor.

Lotterier och spel till förmån för ideellt ändamål

11 5 Statens lotterinämnd får lämna ideell förening, som är öppen och som varaktigt bedriver ideell verksamhet inom riket, tillstånd att för viss tid anordna lotteri och spel om annat än penningvinster. Om särskilda skäl föreligger får tillstånd till sådant lotteri eller spel meddelas även annan organisation som bedriver ideell verksamhet.

Skall lotteriet eller spelet anordnas huvudsakligen inom ett län lämnas tillståndet av länsstyrelsen.

125 I tillståndsärende enligt 11 5 skall särskilt beaktas att lotteriets eller spelets omslutning är anpassad till den sökande organisationens behov av intäkter för den ideella verksamheten och till utrymmet på den marknad som lotteriet eller spelet är avsedd för. Tillstånd får, om inte särskilda skäl föranleder till annat, meddelas endast om lotteriet eller spelet kan antas lämna skälig avkastning till den verksamhet som skall främjas med lotteriet eller spelet. Lotteriet eller spelet får endast anordnas inom det geografiska område där organisationen bedriver sin huvudsakliga verksamhet. om inte tillstånds- myndigheten medger annat.

13 5 Ideell förening, som är öppen och som huvudsakligen inom en kommun varaktigt bedriver enbart ideell verksamhet. får inom kommunen utan tillstånd enligt denna lag anordna lotteri om annat än penningvinster, under

förutsättning att den totala omslutningen av lottförsäljningen under ett kalenderår ej överstiger 20000 kronor.

Förening med verksamhet som uppenbarligen bör betalas av medlemmar- na själva får inte anordna lotteri enligt första stycket för att stödja den verksamheten.

145 Förening, klubb eller liknande sammanslutning får vid sammankomst till vilken allmänheten ej har tillträde anordna lotteri om annat än penning- vinster under förutsättning att omslutningen av lotteriverksamheten vid sammankomsten ej överstiger 500 kronor.

Övriga lotterier och spel

155 Länsstyrelsen får lämna innehavaren av folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning tillstånd att i samband med den övriga verksamheten inom anläggningen anordna lotterier och spel om varuvins- ter.

165 Spel på spelapparater som enbart erbjuder vinst i form av frispel på apparaten får anordnas utan tillstånd enligt denna lag. Ifråga om rätten att ställa upp sådan spelapparat fmns bestämmelseri lagen (0000:000) om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m. m.

A vgifter

175 Den som anordnar tillståndspliktigt lotteri eller spel är skyldig att erlägga kontrollavgift med belopp som fastställs av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd.

Särskilda bestämmelser

185 Roulettspel och kortspel får endast bedrivas med spelmarker. Insatsen på varje särskild vinstmöjlighet får vid roulettspel motsvara högst en krona och vid kortspel högst tio kronor. Högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet får ej vara värd mer än trettio gånger insatsen vid roulettspel och en och en halv gånger insatsen vid kortspel.

19 5 Iautomatspel som anordnas enligt 11 eller 15 5 får vinsterna inte utgöras av spelpolletter, värdebevis eller liknande.

205 I lotteri eller spel som anordnas enligt 11, 13 eller 15 5 får endast lott, bingobricka eller liknande som godkänts av statens lotterinämnd använ- das. ' I lotteri som anordnas enligt 135 skall lotterna säljas enbart genom föreningens egna medlemmar. Försäljningen av lotterna fårinte ske från fasta försäljningsställen.

1 lotteri som anordnas enligt 135 skall vinsternas sammanlagda värde motsvara hälften av de beräknade insatsernas värde i lotteriet.

21 5 I lotteri eller spel som anordnas enligt 15 5 får insatsen ej överstiga två kronor och högsta vinsten ej vara värd mer än 200 kronor.

225 För lotteri och spel som anordnas enligt 9, 11, 13 eller 15 5 skall utses en föreståndare.

23 5 Det är förbjudet att här i riket erbjuda någon att delta i utländskt lotteri eller spel eller att eljest medverka till att någon deltar i sådant lotteri eller

spel.

24 5 Betalning till utlandet som kan antas avse insats i utländskt lotteri eller spel får ej förmedlas.

255 Det är förbjudet att publicera uppgift eller sprida inbjudan, plan. vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande otill- låtet lotteri eller spel i avsikt att underlätta för någon att delta i lotteriet eller spelet. Förbudet gäller även i fråga om utländskt lotteri eller spel.

265 Det är förbjudet att i förvärvssyfte tillhandagå någon vid deltagande i lotteri eller spel enligt denna lag utan medgivande av anordnaren.

Innehav av spe/automat

27 5 Spelautomat som är konstruerad för att utbetala vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande (utbetalningsautomat) får innehas endast om tillstånd lämnas av statens lotterinämnd eller om tillstånd att anordna automatspel lämnats enligt 8 5 och automaten omfattas av speltill- ståndet. Utbetalningsautomat får införas till riket endast av den som enligt första stycket får inneha automaten.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd får medge undantag från bestämmelserna i denna paragrafi fråga om utbetal- ningsautomat som innehas på utländskt fartyg för spel på fartyget eller som innehas i och för sådan yrkesmässig verksamhet som tillverkning, försälj- ning, reparation, transport eller liknande.

I fråga om rätten att hantera oförtullad Utbetalningsautomat gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Tillsyn

28 5 Statens lotterinämnd utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag. Det åligger länsstyrelsen att inom länet övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag.

29 5 När tillstånd ges enligt denna lag får de ytterligare villkor och föreskrifter som anses nödvändiga meddelas. Föreskrifterna får även avse den som skall biträda vid skötseln av lotteriet eller spelet.

Skall tillstånd meddelas av regeringen, får regeringen uppdra åt statens lotterinämnd att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

30 5 Den som biträder anordnare vid skötseln av lotteri eller spel på sådant sätt att redovisningsskyldighet gentemot anordnaren uppkommer är skyldig att utforma sin bokföring så att kontroll av verksamheten är möjlig.

31 5 Tillverkare, importör eller annan som yrkesmässigt överlåter godkänd lott. bingobricka eller liknande som avses i 20 5 till anordnare av lotteri eller spel skall inom fjorton dagar från överlåtelsen anmäla detta till tillstånds- myndigheten eller, om tillstånd ej behövs för lotteriet, till länsstyrelsen i det län där lotterianordnaren bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Lotteri- nämnden får utfärda närmare anvisningar om vad anmälan skall innehål- la.

Den som är skyldig att göra anmälan enligt första stycket är också skyldig att utforma sin bokföring så att den anmälningspliktiga verksamheten lätt kan kontrolleras.

32 5 Statens lotterinämnd får företa inspektion hos tillverkare, importör eller annan som yrkesmässigt överlåter godkänd lott, bingobricka eller liknande för kontroll av lotten eller motsvarande eller av att anmälningsskyldigheten enligt 31 5 fullgjorts.

33 5 Tillsynsmyndighet har rätt att på anfordran få upplysningar och tillgång till handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Efterkoms inte anmaning enligt första stycket får tillsynsmyndigheten förelägga den som är skyldig att lämna upplysningarna eller utlämna handlingarna att fullgöra sin skyldighet vid vite av högst 10 000 kronor.

Mot beslut om vitesföreläggande får talan ej föras.

345 Anordnas lotteri eller spel, för vilket tillstånd lämnats, i strid mot bestämmelserna i denna lag eller mot föreskrift som meddelats med stöd av lagen, får tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet.

355 Anordnas lotteri eller spel i strid mot bestämmelserna i denna lag får länsstyrelsen förbjuda anordnaren att fortsätta med lotteriet eller spelet. Sådant förbud får förenas med vite.

Srrqffm. m.

36 5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. olovligen anordnar lotteri eller spel eller i övrigt anordnar lotteri eller spel i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i strid mot villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen,

2. bryter mot 23—27 5 eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 29 5

första stycket andra punkten, 3. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 31 5 eller som vid fullgörande av denna skyldighet lämnar ofullständig eller oriktig

uppgift.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmugg- ling.

37 5 Om flera har medverkat till brott enligt denna lag tillämpas 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken.

385 Insatser som uppburits vid gärning som avses i 36 5 första stycket skall förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

395 Utrustning eller annan egendom, som har använts vid gärning som avses i 365 första stycket, får förklaras förverkad hos den som brutit mot denna lag eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom. Har Utbetalningsautomat som avses i 27 5 innehafts olovligen skall automaten jämte innehåll förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Avslutande bestämmelser

405 Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagaren.

415 Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos statens lotterinämnd. Mot nämndens beslut i sådant fall får talan ej föras. Mot beslut av statens lotterinämnd i annat fall än som avses i första stycket förs talan hos regeringen.

42 5 Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981, då lotteriförordningen (1939z207) skall upphöra att gälla.

Förslag till Lag om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m. m.

1 5 Denna lag är tillämplig på sådan elektronisk eller mekanisk spelapparat eller annan nöjesanordning,exempelvis ringkastning och målskjutning, som hålls tillgänglig mot betalning och för vilken tillstånd ej behövs enligt lagen (0000:000) om lotteri och spel.

25 Spel eller tävlan som avses i 1 5 får ej utformas så att barn och ungdom otillbörligt lockas att delta.

35 Länsstyrelsen får om det behövs från social synpunkt meddela inneha- varen av lokal eller anläggning, där det finns sådan nöjesanordning som avses i 1 5, föreskrifter om hur många spelapparater eller andra anordningar det får finnas inom lokalen eller anläggningen. I föreskrifterna får också anges vilken tid på dygnet anordningarna får hållas tillgängliga för spel eller tävlan. Om deltagare i spel eller tävlan erbjuds vinst i annan form än rätt till återspel får länsstyrelsen även bestämma värdet på högsta insats och högsta vinst.

45 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats enligt 3 5 döms till böter eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst sex månader.

55 Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos statens lotterinämnd. Mot nämndens beslut får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (19722820) om skatt på spel] skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 52 Spelskatt erlägges enligt denna lag Spelskatt erlägges enligt denna lag till staten för sådant roulett- eller till staten för sådant roulett- eller

bingospel som kräver tillstånd enligt bingospel som kräver tillstånd enligt lone/'l/örordningen (1939207). lagen (0000:000) om lotteri och spel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1 Lagen omtryckt 197876]. Senaste lydelse av rubriken 1975zl45.

2 Senaste lydelse 19781761.

1 Lagen omtryckt 197lz454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:864 28 5 1972:824 29 5 19711453.

2 Senaste lydelse 19741887.

3Senaste lydelse 19741887.

Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs i fråga om stämpelskattelagen (I964:308)' dels att 28 och 29 55 skall upphöra att gälla, dels att rubrike'n närmast före 28 5 skall utgå, dels att 30 5 2 mom. och 32 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

. 30 5 2 mom.2 Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag även registermyn- dighet enligt 25 sjölagen (1891135 5. 1). Myndighet, som enligt 1 mom. har att meddela beslut rörande skatt är

beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i a) 3 5, när ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas eller förklaras vilande;

b) 11 5, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande; c) 13 5, när ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall som avses i 13 5 tredje stycket, när avregistrering sker;

d) 19 5, när registrering som sägs i 27 5 andra stycket a) sker;

e) 20 5, när registering sker;

f) 21 5, när handlingen uteläm- nas;

g) 24 5, när överlåtelse eller pant- sättning sker eller innehavaren dess- förinnan avlider; samt

h) 28 5". när dragning sker.

f) 21 5, när handlingen utelämnas;

sami

g) 24 5, när överlåtelse eller pant- sättning sker eller innehavaren dess- förinnan avlider.

32 53 I förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara, beträffan-

de skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna;

b) inteckning, den som vid tidpunkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten eller skeppet eller, i fråga om annan egendom, att medge inteckningen;

c) aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som äro ledamöter i bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt;

d) obligation, som avses i 21 5, och här i riket utfärdat certifikat, som sägs i 21 eller 24 5, utfärdaren;

e) annan handling, för vilken enligt 24 5 skatteplikt föreligger, den som överlåter eller pantsätter hand- lingen eller,då skatteplikt inträder på grund av dödsfall, innehavarens dödsbo; samt

(1) obligation, som avses i 21 5, och här i riket utfärdat certifikat, som sägs i 21 eller 24 5, utfärdaren; sami

e) annan handling, för vilken enligt 24 5 skatteplikt föreligger, den som överlåter eller pantsätter hand- lingeneller,dåskattepliktinträderpå grund av dödsfall, innehavarens dödsbo.

]) lor/eri, den som anordnar della. När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem solida- riskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig för skattens erläggande.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

Förslag till Lotteriförordning

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Frågor om tillstånd enligt 7 5 lagen (00001000) om lotteri och spel prövas av statens lotterinämnd.

25 Bestämmelserna i 275 första och andra styckena lagen (0000:000) om lotteri och spel om förbud mot innehav och införsel till riket av utbetalnings- automat gäller inte i fråga om automat som innehas för spel på utländskt fartyg i internationell trafik.

35 Statens lotterinämnd får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för de lotterier och spel som regeringen meddelat tillstånd till enligt 6 eller 7 5 lagen (0000:000) om lotteri och spel.

45 I samband med att tillstånd till lotteri eller spel meddelas skall tillståndsmyndigheten förordna en eller, om det behövs med hänsyn till lotteriets eller spelets omfattning, flera kontrollanter för lotteriet eller spelet samt bestämma det arvode kontrollanten skall erhålla för uppdraget. Arvodet till kontrollanten utbetalas av tillståndsmyndigheten.

55 Anordnare av lotteri eller spel för vilket statens lotterinämnd eller länsstyrelsen meddelar tillstånd skall till tillståndsmyndigheten erlägga kontrollavgift med ett grundbelopp som motsvarar det kontrollantarvode som utgår för lotteriet eller spelet samt ett tilläggsbelopp som motsvarar 000 procent av kontrollantarvodet vid lotterier, 000 procent av arvodet vid bingospel och 000 procent av arvodet vid roulettspel. Statens lotterinämnd föreslår efter samråd med riksrevisionsverket de avgiftsändringar som behövs.

65 Statens lotterinämnd får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av lagen (00002000) om lotteri och spel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1981, då lotterikungörelsen (19742222) skall upphöra att gälla.

1 Kungörelsen omtryckt 1976:383.

2Senaste lydelse 19781832.

Förslag till Förordning om ändring i expeditionskungörelsen (1964z618)

Härigenom föreskrivs att bilagan till expeditionskungörelsen(I964:618)I skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga? Bilaga—7 Avgiftslista Avgiftslista

Godkännande av person för anställning vid auktoriserat bevakningsföretag .............................................................. 40

Tillstånd att anordna [orter/' . 40 Bank- och kreditinrättningar Bank- och kreditinrättningar m. m. m. m.

Sakregister till avgiftslistan Sakregister till avgiftslistan Legitimationsbevis se 111 Legitimationsbevis se 111 Hälso- och sjukvård Hälso— och sjukvård

Lotter/' se III Allmän ordning Lämplighetsintyg se 111 Övriga Lämplighetsintyg se 111 Övriga expeditioner expeditioner

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1981.

Sammanfattning

Bakgrund

Uppdraget

Vårt uppdrag har varit att granska nu gällande reglering av Iotteri- och spelverksamheten och formulera de grundläggande principer som i framtiden bör gälla för samhällets reglering av verksamheten. I uppdraget har även ingått att pröva vilka lotteri- och spelformer som bör omfattas av en reglering på lotteri- och spelområdet. En central fråga har varit för vilka ändamål lotterier och spel skall få anordnas och hur dessa ändamål skall preciseras och prioriteras. Till uppdraget har även hört att lämna förslag om hur samhällets tillsyn och kontroll över lotteri- och spelverksamheten skall utformas. För att få underlag till överväganden borde enligt direktiven förhållandena och utvecklingstendenserna på lotteri- och spelmarknaden analyseras. Vidare borde utredningsarbetet utmynna i förslag till författningstext.

Lotreri- och spelmarknaden

Vi har gjort följande sammanställning för år 1978 vad gäller olika lotteri- och spelformers ungefärliga omfattning.

_K—

Lotteri- och spelform Milj. kr. Traditionella lotterier 450 Bingospel 1 000 Automatspel 950 Roulett-. kort- och tärningsspel 50 Penninglotterier 770 Tips 1 060 Totalisatorspel 1 550 Summa 5 830

Man kan således grovt beräkna lotteri- och spelverksamhetens omfattning år 1978 till omkring 5,8 miljarder kronor. Det bör här påpekas att den angivna siffran återspeglar antalet insatser. Men lotterier och spel gerju även tillbaka pengar och varor i form av vinster. Av vinstmedlen använder lotteri- och speldeltagarna en del till nya insatser, s. k. återspel. Det är alltså delvis samma

pengar som är i omlopp.

Det bör vidare påpekas att uppgifterna för de redovisade lotteri- och spelformerna i flera fall är osäkra. För vissa lotterier och spel saknas dessutom omslutningssiffror. Detta är fallet beträffande s. k. anmälningslotterier, massmedielotterier och även vad gäller flipperspel och liknande. Den totala omfattningen av lotteri- och spelverksamheten är därför med säkerhet betydligt större än den redovisade siffran 5,8 miljarder kronor. Här bör dock nämnas att automatspel om pengar är förbjudet fr. o. m. den 1 januari 1979.

Det förekommer även illegal lotteri- och spelverksamhet i betydande omfattning. Enligt uppgifter från polismyndigheterna kan omfattningen av denna uppskattas till ungefär 500 miljoner kronor per år.

Lotteri- och spelverksamheten har ökat i omfattning under senare år och flera nya Iotteri- och spelformer har introducerats på marknaden, exempelvis bingospel, enarmade banditer och vissa typer av flipperspel. Samtidigt har verksamheten i ökad grad kommersialiserats genom att privata företag bildats, vilka mot ersättning åtar sig att bedriva lotterier och spel för bl. a. ideella föreningars räkning.

Om man ser till marknadsandelen för olika lotterier och spel finner man att de traditionella lotterierna under senare år trängts tillbaka av framför allt bingospelet och totalisatorspelet (särskilt V65). Även penninglotterierna har ökat sin marknadsandel.

Nuvarande reglering

Lotterier och spel regleras i dag av lotteriförordningen (1939z207). Av denna framgår att lotterier och Spel för allmänheten i princip inte får anordnas utan tillstånd av myndighet. Tillstånd kan beviljas av polismyndigheterna, läns- styrelserna eller regeringen, beroende på vilka särskilda regler som gäller för lotteri- eller spelformen i fråga.

De statliga lotteriformerna penninglotterier och tips anordnas liksom totali- satorspel efter tillstånd av regeringen. Vinster får efter regeringens godkän- nande utgå i pengar. Tillstånd ges till för ändamålet särskilt bildade bolag (Svenska Penninglotterier AB, AB Tipstjänst och AB Trav och Galopp).

Vad gäller 5. k. traditionella lotterier med varuvinster får polismyndigheten bevilja tillstånd till lotterier med en högsta omslutning av 30000 kronor under förutsättning att lotteriet anordnas inom polisdistriktet. Lotteriet får anordnas för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipo- litisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidka- re. Så kallade anmälningslotterier får under vissa förutsättningar anordnas efter enbart anmälan till polismyndigheten. I en typ av anmälningslotterier får insatsen inte överstiga en krona och vinstvärdet inte 50 kronor. Lotte- rierna skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställ- ning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller i samband med s. k. storbingospel. För en annan typ av anmälningslotterier finns inga begränsningar av insatser eller vinstvärde, men lotterierna får inte omsluta mer än 3 000 kronor. De får inte anordnas i samband med offentlig nöjestillställning, men i övrigt för samma ändamål som de förstnämnda anmälningslotterierna.

Länsstyrelsen får lämna tillstånd till traditionella lotterier som omsluter

högst 400 000 kronor och som anordnas inom länet. Dessa lotterier får anordnas för samma ändamål som de tillståndsbelagda polislotterierna.

Regeringen kan bevilja tillstånd till traditionella lotterier som anordnas i mer än ett län eller som omsluter mer än 400 000 kronor, 5. k. rikslotterier. Regeringen har i övrigt en generell rätt att lämna tillstånd till alla typer av lotterier och spel, alltså även lotterier och spel om penningvinster.

Bingospel får anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen. Behållningen skall användas för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipo- litisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidka- re.

Som tidigare nämnts är automatspel om penningvinster numera i princip förbjudet. Enda undantaget utgör spel på fartyg i internationell trafik. Under vissa förutsättningar kan polismyndigheterna ge tillstånd till automatspelom varuvinster om spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning, tivoli- eller restaurangrörelse. Sådant automatspel kan vidare, efter tillstånd av länsstyrelsen, få anordnas i samband med bingospel.

Roulett-, kort- och tärningsspel med begränsade insats- och vinstmöjlighe- ter (en krona och 30 gånger insatsen) får efter tillstånd av polismyndighet under vissa förutsättningar anordnas i nöjesparker och s. k. spritrestauranger. Spelet får anordnas i kommersiellt syfte och vinst får utgå i pengar.

Spel på mekaniska eller elektroniska apparater, såsom flipperspel, får anordnas utan tillstånd eller anmälan om den enda vinst man kan erhålla på apparaten är ett frispel per spelomgång.

År 1974 inrättades på försök lotterinämnden som central myndighet på lotteri- och spelområdet. Nämnden utfärdar bl. a. anvisningar för hur lotteriförordningen skall tillämpas och är sista besvärsinstans i ärenden om lotterier och spel som förs upp från länsstyrelserna.

Problem

Vissa problem i samband med lotterier och spel förtjänar enligt vår mening särskild uppmärksamhet.

Den nuvarande lagstiftningen på lotteri- och spelområdet är otidsenligt uppbyggd och komplicerad, delvis beroende på att nya Iotteri- och spelformer reglerats efter hand som de introducerats på marknaden. Nya spelformer kan nämligen i dag inte regleras på ett tillfredsställande sätt utan att lagstiftningen utökas. Det har i sin tur bidragit till att nya spelformer kunnat utvecklas på ett från sociala synpunkter otillfredsställande sätt. Ett exempel härpå är de enarmade banditerna. Till denna utveckling har också bidragit att tillsyn och kontroll enligt nuvarande lagstiftning är otillfredsställande.

Ett särskilt problem med den nuvarande regleringen är att bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall få stödjas med intäkter från lotterier och spel är oklara och svårtolkade. Detta har fört med sig att myndigheterna tillämpar bestämmelserna på olika sätt. Många gånger är osäkerheten stor huruvida lotteritillstånd får beviljas för det sökta ändamålet. Den praxis som utvecklats på området framstår i vissa fall som inkonsekvent och ologisk».

Som vi tidigare nämnt har privata företag, 5. k. serviceföretag, kommit att spela en allt större roll vid anordnandet av lotterier och spel för ideella ändamål. Dessa företag åtar sig att mot ersättning sköta alla praktiska frågor

som hör till lotteriet eller spelet. De har i många fall kommit att inta en alltför dominerande ställning i förhållande till de ideella organisationerna. I vissa fall kan serviceföretag i praktiken avgöra vilken ideell organisation som skall få anordna lotteri eller spel.

Vi har funnit att samhällets tillsyn och kontroll över lotteri- och spelverk- samheten är bristfällig. Detta har lett till att olagliga lotterier och illegal spelverksamhet förekommer i betydande utsträckning. Även utländska lotterier marknadsförs i Sverige, trots att det är förbjudet enligt lotteriförord- ningen. Den kontroll av lotterier och spel för ideella ändamål som utförs av de av myndigheterna utsedda kontrollanterna har visat sig inte vara tillräcklig.

Utredningens överväganden och förslag

Behövs lotterier och spel?

I alla länder inom den västerländska kulturkretsen förekommer lotterier och spel i olika former. Anledningarna härtill är många. Redan som barn deltar de flesta i tärningsspel och andra spel där slumpen spelar en större eller mindre roll. Många människor behåller intresset för lotterier och spel under hela livet. En annan anledning till att lotterier och spel förekommer i så stor omfattning är den närmast självklara, att det lockar många människor att för en förhållandevis ringa insats kunna vinna en större penningsumma eller någon eftertraktad vara, t. ex. en bil eller en båt. Till den spänning som möjligheter— na till vinst ger kommer också för många att lotterier och framför allt spel tjänar som sysselsättning och förströelse. I andra fall är det möjligheten att få vara tillsammans med andra människor som är drivfjädern för spelintresset. En sådan social funktion får bl. a. bingospelet antas ha. För vissa människor ter sig lotterier och spel som ett tilltalande sätt att understödja ideell verksamhet.

Men lotterier och spel medför också olägenheter av olika slag. Den största olägenheten är att många människor frestas att köpa lotter eller spela i en omfattning som överskrider deras reella ekonomiska möjligheter. Sådana sociala skadeverkningar förekommer i samband med enarmade banditer. Efter förslag av lotteriutredningen har riksdagen beslutat om förbud för sådana apparater. I detta betänkande ger vi belägg för att sociala skadeverk- ningar också kan förekomma vid andra spelformer. Det gäller exempelvis ungdomars spel på flipper och liknande apparater. Vi återkommer till hur dessa problem bör bemästras i det följande.

Även de som av principiella eller andra skäl ogillar lotterier och spel medger dock att tanken på att helt förbjuda dem är fullständigt orealistisk. Det vore att beröva många människor en förströelse, som i de flesta fall får anses vara oskyldig. Eftersom en stor del av vinsten på lotterier och spel går till ideella ändamål, vore det också att spoliera möjligheterna till åtskillig samhällsnyttig ideell verksamhet. Slutligen kan man peka på att ett totalförbud mot lotterier och spel med säkerhet skulle främja en illegal verksamhet som lätt kunde få stor omfattning.

Samhällskontroll

Vi utgår alltså från att lotterier och spel kommer att vara bestående inslag i vårt samhälle. Vi utgår också från att —som direktiven säger— lotteriverksam- heten alltjämt skall vara underkastad offentlig reglering.

Den offentliga regleringen och kontrollen har flera syften. Ett är att bevaka lottköparnas och speldeltagarnas intressen. Lotteri- och spelverksamhet lämnar i sig utrymme för bedrägerier och andra ohederliga förfaranden och detta måste så vitt möjligt förebyggas. Lotterier och spel bör med andra ord få anordnas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt och att deltagarna inte otillbör- ligt utnyttjas. Ett annat syfte med regleringen och kontrollen är att tillse att lotterierna ger behållning som kommer de intressen till godo som samhället vill gynna. Ett tredje syfte är att så långt som möjligt motverka sociala skadeverkningar av lotterier och spel. Detta kan ske exempelvis genom att man bestämmer högsta tillåtna insats och ser till att barn och ungdom inte på ett otillbörligt sätt lockas att delta. Samtliga nu angivna motiv har legat till grund för det lagförslag som vi lägger fram och som närmare belyses i det följande.

Alla nu kända lotteri- och spelformer som vi anser bör få bedrivas även i fortsättningen har reglerats i lagförslaget. De olika formerna behandlas i särskilda avsnitt och i specialmotiveringen. Det bör tilläggas att vi gjort lagen heltäckande i den meningen att den är avsedd att omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer.

Behållningen av lotterier och spel

Principen att behållningen av lotterier och spel skall tillfalla antingen staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål har gammal hävd i svensk lotterireglering. De viktigaste undantagen — som avser enarmade banditer och roulettspel är av sent datum.

Vi kan inte finna något hållbart argument för att huvudprincipen om att behållningen skall tillfalla staten eller ideellt ändamål bör överges. Det kan inte annat än i undantagsfall accepteras att allmänhetens spelbenägenhet används för att gynna privata vinstintressen.

Enligt direktiven bör vi inte gå närmare in på de statliga lotterierna — tips och penninglotteri eller på det specialreglerade totalisatorspelet vid häst- kapplöpningar. Vi är dock enligt direktiven oförhindrade att lägga fram de förslag om dem som följer av våra principiella ställningstaganden.

I direktiven sägs att vi, för att få underlag för våra överväganden, bör analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis från ekonomisk synpunkt. Det sägs här också att vi bör belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi.

Dessa senare uttalanden idirektiven har givit oss anledning att något gå in på de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Totalmarknaden för lotterier och spel får nämligen antas vara tämligen stabil —åtminstone på kort sikt. En ökning av de statliga lotterierna och totalisatorspelet kan därför vara ägnad att minska utrymmet för ideella lotterier och vice versa.

Ett ytterligare skäl att inte utesluta någon lotteri- eller spelform från vår

genomgång och analys är vår strävan att skapa ett enhetligt system för all lotteri— och spelverksamhet.

S ta tliga lotterier och totalisatorspel

Traditionellt har lotterier med penningvinster varit förbehållna staten. De två statliga lotteriföretagen, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst, lämnar årligen betydande tillskott till statskassan.

Lotterier och spel om pengar är mer attraktiva än lotterier och spel om varuvinster. Det kan därför göras gällande att samhället genom att reservera denna marknad för staten berövar ideella intressen en väsentlig möjlighet att få ekonomiska tillskott till sin verksamhet.

Att lotterier och spel om pengar i princip förbehållits staten har sin grund just i deras attraktivitet. Vid sådant spel finns särskild risk för sociala skadeverkningar. Det måste förutsättas att samhället vid utformningen av statliga lotterier och spel beaktar dessa risker. Likaså kan det förutsättas att statliga lotterier och spel utformas så att lottköparnas berättigade intressen tillgodoses. I sammanhanget måste också beaktas att medel som flyter in till statskassan i form av intäkter från statliga lotterier och spel i betydande utsträckning fördelas mellan olika ideella ändamål.

Med hänsyn härtill anser vi att rätten att anordna lotterier och spel med penningvinster i princip fortfarande bör vara förbehållen staten. I gällande lagstiftning görs dock vissa undantag från denna princip. Vi syftar här främst på automatspel, totalisatorspel och roulettspel. Med roulettspel jämställs då kort- och tärningsspel. Automatspel om pengar har nyligen förbjudits av riksdagen.

Totalisatorspel i samband med trav och galopp är som framgått av det föregående sett till omslutningen den största spelformen i landet. Behållningen av detta spel skall främja hästuppfödningen inom riket och stödja hästsponen. Härigenom ges ett mycket kraftigt stöd åt ett ändamål av tämligen udda slag.

Som framgått av det föregående skall vi enligt direktiven inte gå närmare in på denna spelform, som reglerats fullständigt så sent som år 1973.

Vi har hållit hearings med företrädare för sociala myndigheter, polis och åklagare samt företrädare för hästsporten rörande bl. a. totalisatorspelets sociala konsekvenser. Det framkom att spelet i vissa fall kan leda till sociala problem i den formen att deltagarna satsar så stora pengar på spelet att det äventyrar deras ekonomi.

Vi har övervägt olika åtgärder för att söka begränsa de sociala skadeverk- ningar som kan vara en följd av ohämmat totalisatorspel. En möjlighet som därvid prövats är att begränsa det belopp som en person får satsa i ett visst lopp. Någon sådan begränsning finns inte i dag. Vi har dock inte, inom ramen för nuvarande spelformer. kunnat finna någon modell för begränsning som kan antas leda till praktiska resultat. Att föreslå ändringar i själva spelformer- na har legat utanför vårt uppdrag.

Som redan framgått har de statliga lotterierna och särskilt totalisatorspelet ökat sin andel av lotteri- och spelmarknaden. Särskilt betänkligt från principiella utgångspunkter är det att totalisatorspelet tillåts att ta en så stor del (omkring 1/5) av hela marknaden i anspråk. Lotterier och spel för ideella

ändamål kan inte erbjuda penningvinster, vilka för många lottköpare och speldeltagare är särskilt lockande. Sådana lotterier och spel har således nackdelar i konkurrensen med de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Det lin ns i dagsläget inte något som tyder på att de senaste årens ogynnsam- ma utveckling för den ideella sektorn skall kunna brytas, om de statliga lotterierna och totalisatorspelet i framtiden tillåts öka på samma sätt som hittills.

Vi anser det angeläget att de ideella föreningarna ges så goda förutsättning- ar som möjligt att finansiera sin verksamhet. Vi bedömer det därför som önskvärt att bryta den nuvarande ogynnsamma utvecklingen för lotterier och spel för ideella ändamål och att stödja och utveckla denna sektor. Det statliga spelet och totalisatorspelet bör inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på det ideella spelets bekostnad.

Lotterier och spel,/ör ideella ändamål

De lotterier och spel som i dag anordnas för ideella ändamål är främst traditionella lotterier och bingospel.

Vi nämnde inledningsvis att ändamålsbestämmelserna beträffande dessa spelformer är oklara och svårtolkade. Vi har kommit till den slutsatsen,att det är nödvändigt att skapa ett nytt system som reglerar ändamålen.

All ideell verksamhet är i vid mening till nytta för samhället. I princip bör därför enligt vår mening ingen ideell verksamhet vara utesluten från möjlighet att delvis finansiera sin verksamhet med lotterier och spel.

Enligt nuvarande ordning finns inget stadgat om i vilken form ideell verksamhet skall bedrivas för att den skall kunna få stöd av lotteri- eller spelintäkter. Praxis har emellertid utvecklats därhän att verksamheten bör bedrivas i organiserad form av enjuridisk person, en förening eller liknande. Detta får anses vara en grundläggande förutsättning för att verksamheten skall vara seriös och kunna kontrolleras. Vi anser därför att denna praxis bör lagfästas.

En annan i praxis utbildad förutsättning för tillstånd till anordnande av lotterier och spel är att den ideella verksamhet som de skall främja drivs varaktigt. Varaktigheten ger ett ytterligare belägg för det seriösa i verksam- heten och vi anser därför att även denna förutsättning bör lagfästas. En förening bör i regel kunna påvisa att verksamhet bedrivits kontinuerligt under minst två år innan lotteri- och spelmarknaden får tas i anspråk. '

Idag finns uppenbara orättvisor mellan de ideella lotteri- och spelanordnar- nas möjligheter att ta lotteri- och spelmarknaden i anspråk. Vi föreslår vissa åtgärder för att åstadkomma en rättvisare fördelning av marknadsutrym- met.

Vid bedömningen av frågan om vem som bör få tillträde till marknaden bör enligt vår mening olika ideella organisationers behov av medel från lotterier och spel vara vägledande. Organisationer som har goda intäkter från annat än lotterier och spel bör stå tillbaka för organisationer med endast marginella möjligheter att alternativt finansiera sin verksamhet. Det sammanlagda behovet av medel från lotterier och spel får ibland antas vara större än det tillgängliga utrymmet på lotteri- och spelmarknaden. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteri- och spelintäkterna föreslår vi att myndigheterna

under sådana förhållanden skall kunna skära ned ansökta belopp i relation till konstaterade behov av intäkter.

Vidare bör, som redan nu är fallet i praxis. lotteri och spel bara få anordnas under förutsättning att de kan antas lämna skälig avkastning till den verksamhet som skall främjas.

Vårt förslag i denna del innebär att kretsen av anordnare av lotterier och spel vidgas något i förhållande till nuläget. Det blir således möjligt för vissa politiska organisationer som idag inte får lotteritillstånd bland dem Kristen Demokratisk Samling (KDS) för Hem och Skola-föreningar och för korporationsidrottsföreningar att anordna lotterier och spel. Å andra sidan innebär förslaget vissa inskränkningar i anordnarkretsen. Det gäller förening- ar med verksamhet som direkt eller indirekt syftar till att gagna förenings- medlemmarnas ekonomiska intressen. För sådan verksamhet som hittills i vissa fall kunnat stödjas med lotterier och spel kommer lotteritillstånd inte att

medges. Inom ramen för de nuvarande anmälnings/otterierna har införts sådana

lotteri- och spelformer som varit klart olämpliga. Ett exempel härpå är de enarmade banditerna. Dessutom har möjligheterna till kontroll av anmäl- ningslotterierna varit mycket begränsade från myndigheternas sida. Anmäl- ningslotterierna skall enligt vår mening inte få finnas kvar. Vi är emellertid medvetna om att ett tillståndsförfarande för samtliga lotterier skulle leda till mycket stor arbetsbelastning för tillståndsmyndigheterna. Dessutom skulle ett sådant system säkerligen upplevas som onödigt krångligt av föreningar som anordnar endast några smålotterier om året. Vi föreslår därför att en '.'/n sektor” för smålotterier skapas. Inom denna sektor skall varje ideell förening så gott som fritt få anordna lotterier upp till en sammanlagd omslutning av 20 000 kronor per år. För att nettobehållningen skall bli så hög som möjligt skall lotterierna enligt vårt förslag bedrivas utan medverkan av kommersiella företag. Fösatt möjliggöra en viss myndighetskontroll skall emellertid endast av myndigheterna godkända lotter få användas.

Vi föreslår dessutom att föreningar och liknande sammanslutningar vid interna sammankomster fritt skall få anordna lotterier med en högsta omslutning av 500 kronor per sammankomst.

I övrigt innebär våra förslag vad gäller traditionella lotterier inga stora förändringar. Bland viktigare förslag märks följande.

— Lokala föreningar får sälja sina lotter inom hemortskommunen och regionala föreningar inom länet. Föreningar som anordnar s. k. rikslotte- rier får sälja lotterna inom hela sitt verksamhetsområde. — De nuvarande värdegränserna för lotteriernas omslutning tas bort. Med det sätt för tillståndsgivning som vi föreslagit saknas anledning att ha bestämda gränser för omslutningen. Myndigheterna anger i samband med tillståndsgivningen försäljningsti- den för lotterierna. - Myndigheterna bedömer behovet av insatsbegränsningar. — Högsta insats i traditionella lotterier som anordnas inom folkparker och liknande fasta anläggningar skall vara 2 kronor och högsta vinstvärde 200 kronor. Motsvarande belopp är f. n. 1 krona och 50 kronor.

Väsentliga för de traditionella lotterierna är även de åtgärder för tillsyn och kontroll som vi föreslår. Vi återkommer till dessa i det följande.

Bingospelet har ofta påståtts leda till sociala och ekonomiska problem för deltagarna. Resultatet av ett forskningsprojekt åren 1975—1977 kallat "Bingo- spelarens sociala profil"l ger emellertid inte belägg för dessa påståenden. Undersökningen tyder på att bingospelet är en form av samvaro där sociala kontakter lätt kan etableras och återknytas och att spelet för många människor ger avkoppling och spänning under tämligen oförargliga former. Studier vi utfört i bingohallar tyder inte heller på att spelet leder till ekonomiska problem för deltagarna. Kritiken mot bingospelet synes i många stycken överdriven och i vissa fall obefogad. Vi har därför inte funnit skäl till en hårdare reglering av spelet.

Formerna för hur bingospelet får bedrivas har efter hand blivit alltmer reglerade genom lotterinämndens anvisningar. Vad som nu återstår att göra är att förbättra kontrollen och stävja icke önskvärda yttringar av spelformen. Detta kan ske inom ramen för den förbättrade kontrollorganisation vi föreslår.

Andra lotterier och spel

Roulettspel är mer än de flesta spel ägnat att medföra sociala skadeverkningar. Detta under förutsättning att det får bedrivas med obegränsade insats- och vinstmöjligheter. I vårt land är emellertid gränserna för tillåtna insatser och vinstmöjligheter mycket snäva. En förutsättning för att i fortsättningen över huvud taget tillåta offentliga roulettspel måste vara att det sker i samma begränsade former som hittills. Vi har inga belägg för att spelet i hittillsva- rande former orsakat några större sociala problem.

Ett skäl som talar för att i fortsättningen tillåta roulettspel om pengar är att legalt spel i någon mån kan antas motverka att människor söker sig till det illegala spel som förekommer. Det illegala spelet befrämjar brottslighet och kan leda till ekonomiska katastrofer för enskilda människor.

Offentligt roulettspel under ordnade former för att motverka illegalt spel skulle dock mycket väl kunna anordnas av staten eller av ideella organisa- tioner. Spel i sådan regi skulle bättre än det hittillsvarande restaurangspelet svara mot de intentioner vi har för spelmarknaden i framtiden.

Emellertid har vi i detta sammanhang inte ansett oss kunna undgå att beakta att restaurangerna efter den I januari 1979 inte längre har rätt att anordna automatspel. Det medför att åtskilliga restaurangens intäkter i framtiden kraftigt beskärs. Att i det läget frånta restaurangerna också möjligheten att anordna roulettspel har vi inte ansett lämpligt. På sikt bör det emellertid övervägas att överföra roulettspelet antingen i samhällets eller de ideella organisationernas regi.

I övrigt föreslår vi för roulettspelets del bl. a.

— Endast restauranger som kan antas bedriva spelet i ansvarskännande och ordnade former skall kunna beviljas tillstånd. — Spel tillåts bara i särskilt iordningsställda lokaler och under vissa tider. — Personer under 18 år skall inte få delta i spelet. Högsta tillåtna insats och vinstvärde skall även i fortsättningen vara 1 krona respektive 30 gånger insatsen.

' Initierat av Riksförbun- det för hjälp åt läkeme- delsmissbrukare. Utfört vid Institutet för social forskning.

Förslaget innebär i denna del en hårdare kontroll av spelet än som idag sker. Det får antas att vissa restauranger som nu har speltillstånd inte kommer att klara de nya kraven. Å andra sidan blir det med vårt förslag inte — som för närvarande — bara rusdrycksrestauranger som får rätt att anordna roulettspel. Även vissa andra restauranger — exempelvis de av Motormännens Helnyk— terhetsförbund drivna restaurangerna — skall kunna få sådant tillstånd.

Kort- och tärningsspel för allmänheten anordnas i dag enligt reglerna för roulettspel och spelen har anpassats till roulettspelet. Vi anser detta mindre lämpligt. De internationella spelreglerna för kort- och tärningsspel är helt olika roulettspelets, bl. a. vad gäller vinstchanser och antal möjliga insatser. 1 den mån kort- och tärningsspel skall få anordnas i vårt land, bör de enligt vår mening anordnas enligt internationella spelregler, men med begränsade insats- och vinstmöjligheter.

I fråga om kortspel föreslår vi följande. — Det enda kortspel som bör tillåtas är den traditionella typen av Black Jack (21) där vinstmöjligheterna är en och en halv gånger insatsen. — För att spelet skall ges en karaktär av förströelsespel bör högsta insats vara 10 kronor. Kortspel bör liksom roulettspel få anordnas i restauranger och inom fasta nöjesanläggningar och under i övrigt samma förutsättningar som roulett- spel. ' Det internationella tärningsspelet (Craps)är ett mycket snabbt. hasardbetonat spel där vinstutdelningsreglerna ändras beroende på hur många tärningar som används. Riskerna för sociala skadeverkningar är uppenbara och sådant spel bör därför enligt vår mening inte få anordnas i vårt land. Vi har övervägt om någon oskyldigare form, av kommersiellt tärningsspel bör tillåtas i framtiden, men inte funnit bärande skäl härför. Roulett- och kortSpel får anses vara tillräckliga förströelseinslag i restauranger och nöjesparker.

Det finns belägg för att automatspel om pengar. värdebevis, spelpolletter eller liknande kan ge sociala skadeverkningar. Sådant spel bör därför även i fortsättningen vara förbjudet utom vad gäller fartyg i trafik mellan svensk och utländsk hamn. Automatspel med varuvinster bör enligt vår mening inte särregleras, utan jämställas med andra lotterier och spel om varor och få anordnas av ideella föreningar.

Vårt förslag innebär vidare att reglerna för s.k. massmedic/otterier (i tidningar, radio och TV) skärps. Från tidningshåll har föreslagits att den nuvarande gränsen för högsta vinStvärde, 200 kronor, skall höjas. Vi avvisar det förslaget.

Möjligheterna att använda reklamlotterier i säljfrämjande syfte är i dag mycket begränsade. Vi föreslår att sådana lotterier i fonsättningen inte skall få förekomma.

Kedjebrevs- och andelsspel anordnade för allmänheten är i dag inte reglerade i lotteriförordningen. Enligt direktiven skall vi dock ta ställning till huruvida sådana spel bör regleras i den framtida lotterilagstiftningen. Sådan reglering bör enligt vår mening nu komma till stånd. Kedjebrevs- och andelsspel med penningvinster har kritiserats bl. a. för att deltagarna utsätts för arrangörens godtycke vad gäller utbetalningen av vinster. Spelen är nämligen konstruerade så att arrangören kan påverka vinstmöjligheterna genom att bestämma vilka som får gå in som deltagare i början av spelkedjan.

Vi har funnit kritiken mot kedjebrevs- och andelsspel berättigad. Vi föreslår att kedjebrevs- och andelsspel med penningvinster förbjuds.

Flipperspel och liknande '

En grundläggande princip i vårt arbete har varit att lotteri och spel inte skall få utformas så att barn och ungdom otillbörligt lockas. att spela. Det har också varit naturligt att vi allmänt sett granskat olika spelformer med tanke på sociala skadeverkningar.

Det är två spelformer som under senare tid särskilt utsatts för kritik, nämligen spelet på enarmade banditer och spelet på elektroniska och mekaniska apparater av flippertyp. 1 ett tidigare betänkande har vi föreslagit en mycket hård begränsning av spelet på enarmade banditer. Riksdagen har därefter totalförbjudit sådant spel.

Flipperspelet har starkt ökat i omfattning under senare år. Kritiken mot spelet har främst kommit från företrädare för skolan och skolan närstående organisationer samt från sociala myndigheter. Kritiken har tagit fasta på att spelet skapar sociala problem bland barn och ungdom. Kritiken har särskilt gällt lokaler med så många spel att de kan betecknas som spelhallar.

Vi har funnit kritiken mot flipperspelet berättigad. Det kan därför finnas skäl att från sociala utgångspunkter reglera det kommersiella spelet på flipper och liknande apparater. Varken nuvarande lagstiftning eller den av oss föreslagna lagen om lotterier och spel ger dock möjlighet till sådan reglering. Vi har därför kommit till uppfattningen att llipperspelet bör regleras i en särskild lag. Därvid uppkommer frågan hur en sådan reglering bör utformas. Vi har inte bedömt det som nödvändigt att införa tillståndsplikt för rätten att ställa upp flipperspel och liknande apparater. Enligt vår mening bör det räcka med att myndigheterna ges möjligheter att ingripa mot de missförhållanden som kan komma att uppstå vid spel på dessa apparater. Myndigheterna bör ges rätt att begränsa spelets omfattning genom att meddela föreskrifter för spelet i vissa lokaler. Det kan exempelvis gälla föreskrifter om under vilka tider spel får förekomma och hur många spelapparater som får finnas i lokalen.

S ervice/öretagen

Den snabba utvecklingen av den ideella lotteri- och spelverksamheten under 1970-talet ledde till att lotterierna i allt större utsträckning kom att skötas av kommersiella företag. Dessa var särskilt i början i regel helt fristående från de ideella organisationer som formellt var anordnare av lotterierna eller spelen. Serviceföretagen tillhandahåller olika s.k. konsulttjänster. De lotteri- och spelformer som främst administreras av serviceföretag är de rikstäckande lotterierna och bingo.

Myndigheterna upptäckte på ett tidigt stadium de risker som de kommer- siella serviceföretagen innebär för den ideella lotteri- och spelverksamheten. l linje härmed förutsätts i våra direktiv att vi kommer med förslag som reglerar serviceföretagens verksamhet.

I samband med ändring av reglerna för bingospelet år 1974 framhöll departementschefen i proposition 1974:51 att service/öretagen pa" bingomark-

naden vid den tidpunkten kunde ha en viktig funktion att fylla, men att man på sikt borde frigöra spelet från beroendet och inflytandet av kommersiella intressen. Det borde ankomma på lotteriutredningen att anvisa vägar för hur detta skulle kunna åstadkommas. Vi har övervägt några alternativ som skulle leda till att bingospelet frigjordes från kommersiella intressen. Vi har emellertid kommit till den slutsatsen att serviceverksamheten på bingoom- rådet bör kunna bedömas mot bakgrund av att situationen på marknaden väsentligt har förbättrats under senare år, bl. a. genom att föreningar själva i allt större utsträckning driver spel utan medverkan av privata serviceföretag. Därför bör samhället, enligt vår mening, inte nu vidta särskilda åtgärder för att förändra ägarförhållandena på servicemarknaden. De missförhållanden som råder bör kunna rättas till genom de åtgärder föreningarna själva vidtar och genom den kontrollagstiftning vi föreslår.

På lotterimarknaden går utvecklingen i motsatt riktning. Där tilltar de kommersiella serviceföretagens verksamhet. Bland annat har de skaffat sig ensamrätt till vissa attraktiva fasta försäljningsställen på varuhus och liknande.

Vi anser att föreningarna bör uppmuntras att i ökad utsträckning själva administrera sina lotterier och spel och att bilda av föreningarna ägda serviceföretag. Kommersiella serviceföretag kan emellertid för närvarande knappast tänkas bort från lotteri- och spelmarknaden. De fyller en funktion för mindre anordnare som inte har resurser att driva denna verksamhet själva. Men de kommersiella serviceföretagens roll bör begränsas och företagens verksamhet måste noggrant kontrolleras så att inte privata vinstintressen gynnas på de ideella ändamålens bekostnad.

Vi föreslår bl. a. följande.

Avtal skall upprättas som reglerar förhållandet mellan den anordnande föreningen och serviceföretaget. Avtalet skall granskas av tillståndsmyn-

digheten. — Myndigheterna skall ges insynsmöjligheter i serviceföretagen genom rätt

att ta del av handlingar m.m.

Mera om samhällskontroll

Det är enligt vår mening av största vikt att konsumenternas — lottköparnas och speldeltagarnas intressen bevakas effektivt och att inte privatpersoner ges tillfälle att sko sig på konsumenternas eller anordnarnas bekostnad. Detta förutsätter att samhället aktivt engagerar sig i kontrollen av lotteri- och spelmarknaden. Samtidigt måste man ha en realistisk syn på de resurser som samhället bör avdela för denna kontroll. Flera av våra förslag kan antas leda till att samhällskontrollen underlättas och effektiviseras.

Som vi tidigare redovisat anser vi att en "fri sektor" skall inrättas, där smålotterier får anordnas med endast begränsad kontroll.

F ormer för samhällskontrollen

Vi anser att ett viktigt inslag i samhällskontrollen är att man har kontroll över de lotter och deltagarbevis, i form av exempelvis bingobrickor, som används i ideella lotterier och spel. Tillräcklig sådan kontroll förekommer inte idag.

Kontrollen bör i framtiden lämpligen utformas på det sättet att det föreskrivs att vid sådana lotterier och spel bara får användas lotter och deltagarbevis som i förväg godkänts av myndighet. Detta bör också gälla den "fria sektorn". Samhället bör även skaffa sig kontroll över lottflödet för att komma till rätta med den illegala lotteriverksamheten. Kontrollen bör enligt vår mening ske hos tillverkarna av lotter. Vi föreslår ett kontrollsystem som innebär bl. a. följande.

— Lotter och deltagarbevis för ideella lotterier och spel skall typgodkännas av myndighet. — Tillverkare och importörer skall till myndigheterna rapportera alla leveranser av godkända lotter för att ge myndigheterna underlag för kontroll av anordnare av lotterier.

Ett annat och viktigt inslag i det kontrollsystem vi föreslår är att det för varje lotteri och spel skall utses en föreståndare med ansvar för lotteriet.

Samhällets kontroll bör enligt vår mening utformas så att inget lotteri utom de inom den fria sektorn — eller spel får anordnas utan föregående tillstånd av myndighet. I myndighetens funktion som tillståndsgivare bör ligga makten att ge föreskrifter, att under tid då lotteriet eller spelet pågår utöva tillsyn och att ta emot och granska redovisningshandlingar sedan tiden för lotteriet eller spelet löpt ut. Den löpande kontrollen av lotterier och spel bör även i framtiden ombesörjas av särskilda kontrollanter, utsedda av tillståndsmyndigheterna.

Detta innebär att de nuvarande s. k. anmälningslotterierna, där ingen reell föregående prövning sker, inte vidare skall få förekomma. Erfarenheten visar nämligen att möjligheten att anordna lotteri bara efter anmälan missbrukas på olika sätt och leder till olägenheter av skilda slag.

Organisation och finansiering av samhällskontrollen

Frågor om tillstånd för statliga lotterier och spel handläggs idag inom handelsdepartementet och frågor om tillstånd för totalisatorspel inom jordbruksdepartementet. Respektive departement utfärdar också detaljföre- skrifter för dessa lotterier och spel och handelsdepartementet utövar inom sitt område också viss tillsyn över spelföretagen. Riksskatteverket utövar tillsynen över totalisatorspelet. Till detta kommer att regeringen (han- delsdepartementet) är tillståndsmyndighet för de 5. k. rikslotterierna.

Enligt vår mening är det lämpligt att regeringen ocksåi fortsättningen meddelar tillstånd för statliga lotterier och spel och för totalisatorspel. Vi anser emellertid att ärenden angående lotterier och spel på regeringsnivå bör handläggas inom ett enda departement. Därigenom kan ett mer enhetligt synsätt anläggas på de olika spelformerna och en lämplig avvägning och samordning dem emellan komma till stånd. 1 linje härmed anser vi att frågor om tillstånd för totalisatorspel bör överföras från jordbruksdepartementet till handelsdepartementet.

Frågan om på vem det bör ankomma att utfärda föreskrifter för statliga lotterier och spel och för totalisatorverksamhet bör uppmärksammas i detta sammanhang. Vi har funnit'att dessa föreskrifter är så intimt förknippade med själva tillståndsgivningen att det synes naturligt att låta regeringen

(handelsdepartementet) utfärda de viktigaste föreskrifterna.

Den statliga lotterinämnden anser vi bör permanentas. Det finns då inte skäl att bibehålla tillståndsgivningen för rikslotterierna i handelsdepartemen- tet. I linje med den delegering av förvaltningsuppgifter från regeringen till centrala myndigheter som skett under senare är bör rikslotterierna i fortsättningen hanteras av lotterinämnden. Lotterinämnden har redan idag vissa tillsynsfunktiorler på lotteri- och spelområdet och dessa funktioner kommer att breddas och fördjupas med de förslag vi nu lägger fram. Vi anser det naturligt och lämpligt att de centrala tillsynsfunktionerna samlas på en hand. Det skapar förutsättningar för större enhetlighet och effektivitet i tillsynsarbetet. Det synes även lämpligt att de tillsynsfunktioner i anslutning till lotterilagstiftningen som nu ligger på handelsdepartementet och på riksskatteverket i huvudsak förs över till lotterinämnden. Nämnden bör vidare vara sista besvärsinstans i ärenden som förs upp från länsstyrelser- na.

Som en följd av vårt förslag angående de uppgifter som kommer att åvila statens lotterinämnd föreslår vi att nämnden får en förstärkning med totalt tio tjänster, varav fyra bör föras över från riksskatteverket och handelsdeparte- mentet.

Enligt nuvarande lotterilagstiftning har polismyndigheterna lokalt ett omfattande ansvar för lotterier och spel och för kontroll av dessa. I vårt arbete har vi emellertid funnit att den tillsyn och kontroll som för närvarande utövas av polisen på lotteriområdet är föga enhetlig och effektiv. Det har också från polishåll klargjorts för oss att man inte anser dessa tillsyns- och kontrollupp- gifter som särskilt angelägna från polissynpunkt och gärna ser att de överförs till länsstyrelserna.

Vi anser det riktigt att överföra tillståndsgivningen och kontrollen på området från polisen till länsstyrelserna. På länsstyrelserna finns förutsätt- ningar att tillskapa lämpligl stora enheter som fortlöpande kan ägna sig åt Iotteri- och spelmarknaden. Härigenom kan tillsynen bli betydligt effek- tivare. På länsstyrelsehåll har man förklarat sig positiv till en sådan reform.

Förslaget förutsätter att de resurser som nu används hos polisen för uppgifter på lotteri- och spelområdet förs över till länsstyrelserna. Samman— fattningsvis föreslår vi i denna del följande.

Resurser motsvarande totalt omkring 60 tjänster, som idag används i anslutning till lotteri- och spelverksamhet, förs över från polismyndighe- terna till länsstyrelserna. — Inom länsstyrelserna skapas en fast organisation för handläggning av lotteri- och spelärenden. Hos en normallänsstyrelse kommer att finnas två handläggartjänster och en biträdestjänst för dessa ärenden.

Vår utgångspunkt har varit att våra förslag inte skall leda till ökade kostnader för samhället. I princip bör lotteri- och spelverksamheten själv stå för de kostnader som samhället har för att pröva ansökningar och för att utöva tillsyn och kontroll över lotterier och spel. Vi vill förorda att myndigheternas arbete på lotteri- och spelområdet i framtiden finansieras genom avgifter son erläggs av spelanordnare. Avgifterna bör bestämmas så att de motsvarat kostnaderna för verksamheten.

Den totala årliga kostnaden för myndigheternas arbete med lotterier och spel beräknar vi kommer att uppgå till ca 25,7 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 2.4 miljoner kronor jämfört med kostnaden i dag. Det ökade antal tjänster hos lotterinämnden som vi föreslår och överföringen av tjänster från polismyndigheterna till länsstyrelserna medför en kostnadsökning. Att överföringen av tjänster medför ökade kostnader beror på att de aktuella tjänsterna lönegradsmässigt ligger något högre hos länsstyrelserna än hos polismyndigheterna. _

Lotteri— och spelanordnarna betalar i dag närmare hälften av den totala kostnad vi beräknar, eller 12,4 miljoner kronor, i kontrollantarvoden och expeditionsavgifter. Ungefär 10,9 miljoner kronor av den totala kostnaden betalas i dag med allmänna medel. Även sistnämnda kostnad bör ingå i de avgifter vi föreslår. Vi anser emellertid att Iotteri- och spelanordnarna bör kompenseras i denna del genom att stämpel- och lotterivinstskatterna avskaffas vad gäller traditionella lotterier. De uppgårtill ca ll miljoner kronor per år. Förslaget innebär således för Iotterianordnarna minskade kostnader av i stort sett samma storleksordning som de nya avgifterna medför i ökade kostnader för dem. Vi återkommer till frågan om skatterna i det följande.

Den faktiska kostnadsökning det här är fråga om för lotteri- och spelanordnarna, 2.4 miljoner kronor. måste betraktas som mycket blygsam i förhållande till omfattningen av de lotterier och spel som är föremål för kontroll.

Beskattningen

Vi nämnde förut att vi anser att stämpel- och lotterivinstskatterna på traditionella lotterier bör avskaffas. Vi föreslår detta därför att vi anser att lotterianordnarnas kostnader för tillsyn och kontroll inte bör öka i större utsträckning. Men vi gör det också därför att det visar sig att dessa skatter har en snedvridande effekt på lotteriernas utformning. Man söker i stor utsträckning undvika beskattning genom att anordna små lotterier med låga vinster. så att värdegränserna för stämpel- och lotterivinstskatt(15 000 kronor i omslutning respektive 200 kronor i högsta vinstvärde) inte överskrids. Skattereglerna kan därför inte sägas vara särskilt väl förenliga vare sig med lotterianordnarnas eller med louköparnas intressen.

Den nuvarande beskattningen av traditionella lotterier är dessutom administrativt tungrodd och alltför arbetskrävande i förhållande till de belopp som flyter in i skatt.

I Inledning

1. Utredningsuppdraget

1.1. Utredningens direktiv

I utredningens direktiv anförde handelsministern bl. a. följande.

Lotteriförordningen är utformad på grundval av utredningar under 1930-talet. och huvudprinciperna i förordningen har inte blivit föremål för någon prövning sedan dess. Mot bakgrund av den snabba samhällsutvecklingen torde tiden nu vara mogen för en grundläggande utredning om lotteriverksamheten och dess reglering i dagens samhäl- le. Härtill kommer att utvecklingen på lotteriområdet har medfört åtskilliga nya problem av mera teknisk natur, nya former för lotterier och lotteriliknande spel har uppkommit etc. Sådana problem har endast till en del kunnat lösas tillfredsställande inom ramen för lotteriförordningen.

Handelsministern påpekade att uppdraget inte strikt skulle begränsas till vad som enligt lotteriförordningen utgjorde lotteri. I uppdraget skulle också ingå att pröva vilka verksamhetsformer som borde omfattas av en reglering på detta område t. ex. borde reklamlotterier och kedjebrev granskas. Däremot saknades anledning. ansåg handelsministern, att närmare granska de statligt kontrollerade spel- och lotteriformerna totalisatorspel, tips och penninglotte- ri. Dessa var underkastade särskilda föreskrifter. Totalisatorspelet hade dessutom varit föremål för en särskild utredning, trav- och galoppsportut- redningen. Inget hinder skulle dock föreligga, framhöll handelsministern,att beträffande statliga lotteri- och spelformer lägga fram förslag som följde av principiella ställningstaganden.

Beträffande uppdragets inriktning och genomförande framhöll handelsmi- nistern bl.a.:

Utredningen bör ha som utgångspunkt att lotteriverksamheten alltjämt skall vara underkastad offentlig reglering. Detta är nödvändigt i första hand för att konsumen- ternas (lottköparnas) intressen i fråga om vinstkvalitet och kontroll av lotteriets bedrivande skall tillgodoses. Det är också uppenbart att det bör vara en samhällsuppgift att bestämma för vilka ändamål lotterier skall få anordnas. Anledning saknas att frångå den nu gällande grundsatsen att behållningen av lotterier bör antingen tillfalla det allmänna eller användas för ideell verksamhet. '

För att få ett underlag för sina överväganden bör de sakkunniga analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis från ekonomisk synpunkt. De sakkunniga bör i samband därmed belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi. Denna granskning bör kunna ge underlag för bedömningen av hur organisationernas verksamhet påverkas av olika

föreskrifter om bedrivande av lotteri.

Mot bakgrund av analysen av de faktiska förhållandena på lotterimarknaden bör de sakkunniga i första hand söka formulera de grundläggande principer som bör gälla för samhällets reglering av lotteriverksamheten. Dessa allmänna överväganden bör ha en praktisk inriktning, så att de kan tjäna till ledning vid utformningen av författnings- bestämmelser och så långt möjligt även vid myndigheternas bedömning av tillämp-

ningsfrågor.

Av central betydelse vid de principiella övervägandena är frågan för vilka ändamål lotterier skall kunna anordnas. Med den utgångspunkt som förut har angetts bör de sakkunniga överväga, hur dessa ändamål skall preciseras och hur ändamål bör prioriteras. Med ledning av dessa överväganden bör diskuteras. vilka typer av samman- slutningar som bör få rätt att anordna lotterier. I detta sammanhang bör även beaktas de problem som kan uppstå i samband med att lotterier anordnas av såväl moderförening som stödföreningar eller av olika sektioner inom en organisation.

De allmänna övervägandena bör leda fram till en närmare diskussion om hur reglerna för samhällets tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten skall utformas. Härvid måste beaktas dels konsumenternas (lottköparnas) intressen i fråga om lotteriverksamhetens vederhäftighet och vinsternas antal och kvalitet, dels lotterian- ordnarens intresse av att lotteriet ger ett rimligt överskott. Reglerna bör vidare säkerställa att lotterier inte anordnas för obehöriga ändamål och att resultatet av ett lotteri kommer avsett ändamål till godo. Härvid bör uppmärksamhet ägnas bland annat åt frågan om insyn i och kontroll av företag, som mot ersättning sköter lotteriverk- samhet för tillståndshavares räkning.

I direktiven påtalade handelsministern att även andra frågor rörande lotteri- verksamhet borde behandlas i den mån de kom upp under utredningens gång. Även utländska lotterier som marknadsförs i Sverige skulle behandlas av utredningen. Handelsministern nämnde också att olagliga former av spel och lotterier syntes ha fått en betydande omfattning. Han ansåg det angeläget att komma till rätta med sådana missförhållanden. Frågorna hade dock berörts av 1969 års punktskatteutredning i betänkandet (Ds Fi 197212) Skatt på spel. 1 avvaktan på prövningen av förslaget borde dessa frågor inte närmare behand- las. Inte heller borde beskattningen av lotterierna närmare beröras, eftersom förhållandena på detta område reglerades i särskild förordning. Slutligen anförde handelsministern:

Utredningen bör utmynna i förslag till författningstext. Därvid får på grundval av utredningen bedömas, om en ny författning bör ha samma huvuddrag som den nuvarande lotteriförordningen eller om bestämmelserna bör få en annan form och eventuellt delas upp på flera författningar.

Den 20 april 1978 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. I direktiven framhöll budgetministern att, om balans i samhällsekonomin skulle skapas, inget nämnvärt utrymme fanns för kostnadskrävande åtagan- den inom den offentliga sektorn under de närmaste åren. Kommittéerna borde därför noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras genom t.ex. omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser. Om möjligt borde förslagen inte medföra några tillkommande kostnader.

Direktiv samt tilläggsdirektiv återges i sin helhet i bilaga nr 1, bilagede- len.

1.2. Bakgrund

Enligt förordningen den 21 mars 1844 om förbud mot lotteriinrättningar samt mot försäljning av lotter för in- och utländska lotteriers räkning, gällde ett principiellt förbud mot lotterier anordnade för allmänheten. [ vissa fall kunde lotteri få anordnas för välgörande ändamål eller till understöd och uppmunt- ran åt svenska konstidkare. Tillstånd till sådant lotteri skulle beviljas av länsstyrelsen.

En ny lotteriförordning tillkom den 6 augusti 1881 och benämndes Kungl. Maj:ts förordning om förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning av lotter för in- och utländska lotteriers räkning. Förbudet utvid- gades därigenom till att gälla även lotteriliknande företag. Efter ändringar fick länsstyrelsen befogenhet att lämna tillstånd till även andra allmännyttiga ändamål än välgörenhet och konst. För större lotterier krävdes dock tillstånd av Kungl. Maj:t. Senare tillägg till förordningen innebar vissa förbud mot att yrkesmässigt sälja vinsträttigheter i premieobligationer, lottsedlar m.m., liksom förbud mot yrkesmässig avbetalningshandel med sådana handling- ar.

Nu gällande lotteriförordning(1939z207, ändrad senast 1978z759) tillkom på grundval av ett sakkunnigbetänkande (SOU 1938:17) med förslag till lotteri— förordning m. m. Kungl. Maj:ts proposition 1939z76 med förslag till lotteriför- ordning antogs av riksdagen med vissa mindre ändringar. I förordningen intogs även vadhållning under bestämmelserna om lotteri. Förordningen gavs den principiella innebörden att lotterier inte skulle få anordnas utan tillstånd. Vid den tiden kunde tillstånd beviljas av länsstyrelserna eller regeringen. Mindre lotterier fick dock anordnas efter endast anmälan till polismyndigheten. Efter ändring år 1949' gavs polisen även rätt att lämna tillstånd till mindre lotterier. Vissa ytterligare ändringar gjordes i förordning- en år 19552 och år 1960.

År 1964 tillsattes en utredning med uppdraget att förutsättningslöst pröva gällande bestämmelser och rådande praxis beträffande tillsynen av lotteri- verksamheten. Väsentliga frågor för utredningen var omfattningen och arten av tillsynsmyndighetens kontroll samt den redovisningsskyldighet som bor- de åläggas lotterianordnare. Utredningen hade däremot inte till uppgift att ompröva hu'vudlinjerna i lotteriförordningen. I betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier,som lades fram ijuni 1970, föreslogs med utgångspunkt från den nu gällande förordningen vissa åtgärder för effektivisering av föreskrifterna. En begränsad del av utredningens förslag genomfördes enligt beslut av 1971 års riksdag?

Vid remissbehandlingen av betänkandet ifrågasattes från några håll om inte samhällets reglering av lotteriverksamheten borde underkastas en mera genomgripande förändring. Det påpekades att en enhetlig grundläggande syn på lotterifrågorna saknades. En ingående analys av lotterimarknadens villkor, ansågs vara behövlig för samhällets åtgärder på området.

lSe prop. 194997, lLU 1949z27, rskr 1949:209.

2Se prop. 1955127, 2LU 195516, rskr 19552115.

3Se prop. 1960243. 2LU l960:9. rskr 19602138.

4Se prop. 1971217. NU 1971:52, rskr 19711357.

] Se prop. 1972:128, SkU 1972166, rskr 1972142.

2Se prop. 1973:113,IOU 1973128, rskr 1973z235.

3Se prop. 1974251, NU 1974121, rskr I974:154.

Handelsministern fann att de framförda synpunkterna var betydelsefulla och att en grundläggande utredning av lotteriverksamheten borde göras av särskilt tillkallade sakkunniga.

1.3. Utvecklingen under senare år

Den år 1969 tillsatta punktskatteutredningens betänkande (Ds Fi 1972z2) Skatt på spel, lades till grund för lagstiftning, vilken trädde i kraft den 1 april 19731. Därigenom kom bingo-, automat- och roulettspelen att underkastas tillståndstvång efter att tidigare ha kunnat bedrivas såsom anmälningslotte- rier. I samband med kravet på tillstånd infördes även vissa ändringar av förutsättningarna för hur spelen skulle få bedrivas. Bingospelet jämställdes med traditionella tillståndslotterier och de värdegränser som gällde för dessa skulle gälla även för bingon. Automatspelet behövde inte längre bedrivas med polletter och det gällande kravet att spelet endast fick förekomma i samband med tillställning slopades i fråga om automatspel på restauranger. Vidare höjdes värdegränserna för högsta tillåtna insats och vinstvärde. För roulettspelets del bestämdes att spelet liksom tidigare skulle bedrivas med spelmarker. I övrigt höjdes vinstvärdet.

Samtidigt med dessa ändringar trädde även förordningen (1972:820) om skatt på spel i kraft. Enligt denna skall särskild Spelskatt erläggas för bingo-. automat- och roulettspelen (se kap 4, 5 och 6).

Den 5. k. trav- och galoppsportutredningen föreslog i betänkandet (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige att ett centralt bolag för trav- och galoppsporten skulle bildas samt att ett nytt för hela landet gemensamt Spel borde introduceras. Förslaget antogs av 1973 års riksdag2 och ijanuari 1974 bildades AB Trav och Galopp. I augusti samma år introducerades V65-spelet. (Se kap 11).

1969 års punktskatteutredning avgav i maj 1974 betänkandet (Ds Fi 1974z7) Kasinoverksamhet i Sverige. Utredningen redogjorde för hur svensk kasino- verksamhet skulle kunna organiseras och beskattas, om statsmakterna beslutade att tillåta kasinon av internationell typ i Sverige. Rätten att bedriva sådan verksamhet skulle enligt förslaget i princip vara förbehållen staten. Betänkandet föranledde ingen åtgärd.

Den 1 juli 1974 inrättades på försök lotterinämnden3 (1974z223) med uppgift att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförord- ningen samt att vara sista besvärsinstans i lotteriärenden. (Se kap. 20).

Genom lag (1974:221) om ändring i lotteriförordningen3 kom den 1 juli 1974 även all tillståndsgivning i fråga om bingospel samt prövningen av tillstånd att anordna automatspel i samband med bingo att falla på länsstyrel- sen. (Se kap. 4).

I februari 1975 överlämnade lotteriutredningen till handelsdepartementet promemorian (H 1975:1) Statligt spelautomatföretag innefattande principför- slag om ett statsmonopol i spelautomatbranschen. Promemorian föranledde ingen åtgärd (se kap. 5).

Riksdagen hemställde i skrivelse den 26 november 1975 att vi med största skyndsamhet skulle utreda frågan om förbud mot automatspel. Vi överläm- nade ijuni 1976 delbetänkandet(Ds H 197613) Enarmade banditer. Vi kom till

den slutsatsen att automatspel med enkronasinsats helt borde förbjudas. Däremot fann vi inte anledning att förbjuda automater med låga insatser och begränsade vinster på tivolin och i folkparker, där automaterna utgjorde en förströelse bland andra förströelser.

Regeringen föreslog i proposition 1977/7829 om spel på s. k. enarmade banditer att automatspelet inte skulle bli föremål för slutligt ställningstagande förrän lotteriutredningen avlämnat sitt slutbetänkande med förslag till en samlad reglering av hela lotteri- och spelområdet. Man ansåg det dock nödvändigt att vidta åtgärder i syfte att sanera och eliminera avarter av automatspelet. Näringsutskottet (NU 1977/78:15) framhöll att en övervägan- de delav remissopinionen stödde utredningens förslag eller uttalade sig för att spelautomater helt skulle förbjudas. Utskottet ansåg därför att förbudet inte enbart borde gälla automater där insatsen var en krona eller högre utan även automater med lägre insats. På utskottets hemställan föreslog regeringen i proposition 1978/79:20 om förbud mot automatspel m. m. att automatspel med vinster i pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande skulle totalför- bjudas fr. o. m. den ljanuari 1979. Förbud mot innehav av sådana automater föreslogs träda i kraft den 1 juli 1979 (se kap. 5).

Riksdagen beslöt den 29 november 1978 att bifalla förslaget.

1.4. Avgränsning av utredningsuppdraget

Den är 1964 tillsatta lotteriutredningen redogjorde i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier, relativt utförligt för vissa lotteri- och spelformers till- komst och historiska utveckling. Exempelvis gäller detta bingospelet och roulettspelet. I sådana fall har vi inte funnit anledning att på nytt redogöra för förhållandena.

Frågor som tidigare behandlats i vår promemoria Statligt spelautomatfö- retag och vårt delbetänkande Enarmade banditer, har inte närmare berörts här.

Även om det inte direkt framgår av direktiven är det uppenbart att vårt uppdrag ej omfattar Utlottningar i samband med premieobligationslån.

Vi har valt att behandla de olika lotteri- och spelformerna var för sig. För att få en helhetsbild av marknaden och konsekvens i framställningen behandlas även sådana lotterier och spel som är statskontrollerade. Vi har därför i vårt arbete kommit att bli något mer utförliga än direktiven förutsatte.

Vi har funnit det nödvändigt att i viss utsträckning gå in på beskattningen av de olika lotteri- och spelformerna. Beskattningen är nämligen av betydelse vid bedömning av lotteriernas ekonomi. Skattens utformning och storlek inverkar också på sättet att bedriva lotteri- eller spelverksamhet. Vi lägger även fram vissa förslag som gäller beskattningen.

I enlighet med de generella tilläggsdirektiven har vi ansett det vara vår uppgift att undersöka olika alternativ för finansiering av förslagen.

1.5. Genomförande av utredningsuppdraget

Åtskilliga skrivelser från enskilda personer, ideella föreningar, intresseorga- nisationer, företag, kommuner, myndigheter och verk har tillställts oss eller överlämnats till oss. Vi har även tagit del av remissyttranden över den år 1964 tillsatta lotteriutredningens betänkande.

Sedan lotterinämndens tillkomst har vi följt dess arbete och även tagit del av nämndens avgöranden i besvärsärenden, remissyttranden m. ni. (se bl. a. kap. 2).

I syfte att få uppgifter om bingospelets omfattning m. m. insamlade och databearbetade vi i samarbete med lotterinämnden till länsstyrelserna och handelsdepartementet inkomna bingospelredovisningar för år 1974. Detalje- rade uppgifter om olika typer av bingospelsamt om den regionala fördel- ningen av spelets omfattning har erhållits genom en enkät till länsstyrelserna avseende år 1976. 1 enkäten frågades även efter vilka serviceföretag som var verksamma på bingoområdet. I övrigt har vi erhållit uppgifter om bingospe- lets omfattning genom riksskatteverket (se kap. 4).

Vi har inhämtat uppgifter om traditionella lotteriers omfattning genom en enkät till polismyndigheterna avseende år 1975 samt en enkät till länsstyrel- serna avseende åren 1975 och 1976. I enkäten till polismyndigheterna fråga- des även efter myndigheternas arbete med lotteriärenden vad gällde tidsåt- gång och personalbehov. Genom enkäten till länsstyrelserna inhämtades uppgifter om serviceföretag på lotterimarknaden. Uppgifter om rikslotterier har erhållits från handelsdepartementet (se kap. 3).

Vi har även i övrigt haft anledning att inhämta upplysningar om rådande förhållanden från tillståndsmyndigheterna.

I syfte att få uppgifter om anordnandet av lotterier i varuhus och i andra affärslokaler har vi tillställt ett mindre antal lotteriföretag en enkät, vilken avsåg förhållandena under åren 1975 och 1976. Bland annat frågades om lottförsäljning från automater.

Genom kontakter med riksskatteverket samt med serviceföretag har vi fått uppgifter om roulett-, kort- och tärningsspel (se kap. 6).

Uppgifter om tillverkning och import av olika typer av lotter har inhämtats från företag verksamma inom branschen, dels genom en enkät, dels genom personliga besök hos flera av företagen. Uppgifter har lämnats om bl. a. verk- samhetens omfattning, antal anställda, antal återförsäljare m. in. under åren 1975 och 1976. Vid ett tidigare tillfälle har vi begärt in lottprover från tillverkare och lottgrossister.

Ett antal företag som säljer lotter, lotterisatser, vinster m. m. har tillfrågats om sin verksamhet och om synpunkter på lotterimarknadens reglering. Företrädare för de större företagen har intervjuats vid personliga besök, de mindre har tillställts en enkät. Uppgiftslämnandet avsåg år 1977 (se kap. 7).

I syfte att få uppgifter om lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna sände vi en enkät till närmare 40 riksorganisationer med förfrågningar om lotteriernas omfattning och andel i föreningsekonomin m. m. Samtidigt begärdes stadgar och verksamhetsberättelser in. I enkäten frågades även om förhållandena på regional och lokal nivå. Frågorna avsåg åren 1974—1976. För att ytterligare undersöka lotteriernas ekonomiska bety-

delse valdes ett mindre antal geografiskt spridda föreningar inom idrotts-, nykterhets- samt handikapporganisationerna ut och företrädare för dessa intervjuades vid personliga besök under år 1978. Vi tog även del av dessa föreningars ekonomiska redovisningar och verksamhetsberättelser för några år tillbaka i tiden (se kap. 8).

Uppgifter om de statligt kontrollerade spel- och lotterireformerna penning- lotteri, tips samt totalisatorspel har vi erhållit främst genom kontakter med Svenska Pen ninglotteriet AB, AB Tipstjänst respektive AB Trav och Galopp (se kap. 9—11).

Beträffande kedjebrev och liknande samt massmedielotterier och reklam- lotterier har uppgifter hämtats bl. a. från konsumentombudsmannen. Uppgifter om massmedielotterier har vi även fått genom kontakt med tid- ningar och Sveriges Radio. Ett antal tidningar har tillställts en enkät avseende åren 1974—1976 (se kap. 12—14).

Vi har genom en enkät avseende åren 1975 och 1976 inhämtat uppgifter om import och innehav av s. k. flipperspel m. m. Enkäten tillställdes de företag som är verksamma inom branschen (se kap. 15).

Vi har fått uppgifter om illegalt spel och olagliga lotterier från bl. a. rikspo- lisstyrelsen och vissa åklagarrnyndigheter (se kap. 19).

Olika myndigheters och organisationers syn på lotteriernas och spelens roll i samhället har inhämtats genom hearings. Således har företrädare för polis- myndigheterna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Mölndal samt åklagar- myndigheterna och socialmyndigheterna i Malmö, Göteborg och Mölndal hörts beträffande bl. a. de sociala konsekvenserna av olika spelformer samt omfattningen och formerna av illegal spelverksamhet. Beträffande totalisa- torspelet har hearing hållits med företrädare för svensk hästsport.

Hearing har hållits med polisintendenten Värnhall i Göteborg och förste länsnotarien Hillerback i Stockholm, båda handläggare av lotteriärenden.

Vidare har företrädare för de större rikslotteriernas serviceorganisationer hörts vid hearings.

Företrädare för Riksförbundet Hem och Skola, Samlingslokalorganisatio- nernas samarbetskommitté samt Svenska korporationsidrottsförbundet har hörts vid hearings och därvid fått framlägga sina synpunkter på lotterimark- nadens reglering.

Hearings redovisas i bilagedelen. Vi har samrått med företrädare för kommundepartementet, justitiedepar- tementet och rikspolisstyrelsen rörande överföring av arbetsuppgifter och resurser från polismyndigheterna till länsstyrelserna. Vi har även fört diskus- sioner med lottillverkare och lottgrossister.

Vi har genom skrivelser inhämtat uppgifter om regleringen av spel och lotterier i andra europeiska länder, framför allt de nordiska länderna. Vi har även sammanträffat med företrädare för finska varulotterikommissionen, Penningautomatföreningen samt Ministeriet för inrikesärendena i Fin- land.

Regler på området i de övriga nordiska länderna redovisas i anslutning till varje spel- och lotteriform.

II Gällande reglering, utveckling m. m.

2 Lotteriregleringen

1 detta kapitel behandlas allmänna frågor som berör lotteriverksamheten. Speciella villkor för olika lotteri- och spelformer tas upp i kapitlen 3—6 och 9—15.

Det finns f. n. en mängd olika typer av lotter på marknaden. Tillverkningen av lotter i landet är koncentrerade till fyra företag. Det finns dessutom ett företag, som importerar lottsedlar, framför allt från England. Dessa företag levererar lotterna till såväl lotterianordnare som återförsäljare. De senare har i regel möjlighet att komplettera lotterna med tilltryck om tillståndshavare etc. . Det finns även andra företag som ägnar sig åt tillverkning av enklare typer av lotter och som distribuerar lotterna på den lokala lotterimarknaden.

Den är 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog att lottsedlar skulle god- kännas av myndighet för att få användas. Motivet för förslaget var dels att motverka obehöriga förfaranden i lotterier, dels att åstadkomma enhetlig praxis. Utredningen hade konstaterat att kraven på lottsedlar varierade mellan olika myndigheter. Förslaget förverkligades inte.

Det råder full frihet för vem som helst att tillverka, distribuera och försäl ja lotter. Några centrala anvisningar om konstruktionen och funktionen hos lotter finns inte. Ett undantag utgör dock bingobrickorna.

Myndigheterna tar endast i ringa utsträckning reda på vilken lottyp som används i lotterierna. Godkännande av lott överlåts i regel till den som förordnats som kontrollant för lotteriet.

Det har blivit brukligt bland lottillverkarna att lämna nya lottyper till statens kriminaltekniska laboratorium för bedömning av lottens säkerhets- egenskaper mot fusk.

Lotterinämnden har för att stävja fusk med lotter i bingospelet träffat avtal med lottillverkare angående dels utformningen av bingolotterna, dcls dis- tributionen av dem.

Det har efter hand blivit allt vanligare att lotter säljs från lottautomater. Kontroll över tillverkningen och försäljningen av dessa saknas helt och hållet. Vissa automater matas med förslutna kassetter innehållande lotter.

I viss utsträckning används automater i bingospel, s. k. automatbingo'. Lotterinämnden har lämnat föreskrifter om att anläggningarna skall vara försedda med räkneverk. Kontrollen av att anvisningarna följs ankommer på kontrollanterna.

Enarmade banditer och andra automatspel är till övervägande delen importerade. Någon myndighetskontroll av hur spelen är konstruerade förekommer inte. Detsamma gäller roulettspelen.

Lotter och lottautomater behandlas närmare i kapitel 7.

2.1. Allmänt om lotteribegreppet, lotteriregleringen och lotteriverksamheten

l lotteriförordningens inledande paragrafges definitionen av vad som avses med lotteri.

Såsom lotteri anses varje företag däri efter |ottning,gissning, vadhållning ellerjämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles av envar deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor, vilka äro förenade med vinstmöjligheter som nu sagts, skola betraktas såsom lotteri oavsett företagens beskaffenhet i övrigt. Rätt till fortsatt spel är att anse som vinst.

Gränsdragningen mellan vad som är och inte är lotteri, och då framför allt slumpmomentets betydelse i sammanhanget, har ingående behandlats i lotteriförordningens förarbeten'. Denna fråga har även kommenterats av den år 1964 tillsatta lotteriutredningen? Vi finner därför inte anledning att på nytt ta upp frågan3.

Under de första decennierna efter lotteriförordningens ikraftträdande förekom i förordningen uteslutande benämningen lotteri såsom ett enhetligt begrepp för allt vad man ville reglera med förordningen. Det anmärktes dock att också marknads- och tivolinöjen förenade med vinstchans utgjorde lotterier.

Förordningen konstruerades så, att i princip all lotteriverksamhet skulle ske efter tillstånd av Kungl. Maj:t. Man fann dock skäligt att i viss utsträck- ning ge myndigheterna rätt att lämna tillstånd till mindre omfattande lotterier av traditionellt slag. Denna rätt utvidgades efter hand. Traditionella lotterier behandlas närmare i kapitel 3.

Med tiden utvecklade sig nya former av vad som enligt lotteriförordningen utgör lotteri men som allmänt benämns spel. Här åsyftas roulettspelet, bingospelet samt spelet på enarmade banditer och förströelseapparater. Det visade sig så småningom nödvändigt att särreglera dessa spelformer, och de erhöll var och en sitt speciella utrymme i lotteriförordningen. Någon särskild

' Betänkande (SOU 1938:l7) med förslag till lotteriförordning, prop. 19:49:17, lLU 1939zl7.

? Betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier.

3Gränsdragningen gent- emot vissa pristävlingar behandlas dock i kap. 14 om reklamlotterier m. m.

[Se vidare kap. 5

definition av spelformerna togs dock inte in i lagtexten.

Visserligen kan i l & lotteriförordningen utläsas att med automatspel avses spel på mekaniska och elektroniska apparater. Vidare framgår genom exemplifieringen av marknads- och tivolinöjen i 1 ;" lotteriförordningen, att t. ex. mekaniska spelapparater och skjutbanor skall betraktas som lotteri ”oavsett företagens beskaffenhet i övrigt". Med det citerade uttrycket har man, vilket framgår av förordningens förarbeten, särskilt velat betona, att anordnande av spel på automater skall betraktas som lotteri oavsett om vinstutfallet är beroende av slumpen eller inte.' I övrigt anges inte vad som utmärker de olika spelformerna och vad som, utöver vissa bestämmelser om insatsernas och vinsternas storlek, förutsätts för att respektive spel skall vara att hänföra till ett visst lagrum. Denna omständighet har inte saknat praktisk betydelse. I ett domstolsfall har ifrågasatts om en varuautomai, där varorna erhölls endast om man lyckades få fatt i dem med en gripklo ("Lyftaren"), var att anse som en spelautomat. Det ankommer nu i första hand på de myndigheter, som har att lämna tillstånd till redan etablerade spelformer, att pröva om nya varianter ryms inom respektive lagrum.

I lotteriförordningen återfinner man alltså särskilda stadganden om vissa existerande spelformer och traditionella lotterier med begränsade omslut- ningsbelopp. Handläggningen av dessa ärenden är fördelade mellan länssty- relserna och polismyndigheterna. I övrigt hänförs alla företeelser, som faller under lotteridefinitionen, till 1 & lotteriförordningen, vilket innebär att det ankommer på regeringen att pröva om tillstånd till lotteriet eller spelet i fråga skall ges eller inte ges. Av de mer betydande lotterier som f. n. bedrivs efter tillstånd enligt 1 & lotteriförordningen kan nämnas penning- och nummerlotterierna, tips och totalisatorspel, vilka nu anordnas av särskilda monopolbolag. Vidare hör alla 5. k. rikslotterier hit, dvs. traditionella lotterier som får säljas i hela landet.

Regleringen av lotterimarknaden är begränsad i ett viktigt avseende. Lotte- riförordningen omfattar nämligen uteslutande lotterier som är avsedda att anordnas för allmänheten eller — i fråga om vissa spel om de är anordnade i förvärvssyfte. Det har kommit till vår kännedom att det i praktiken ofta är svårt att bedöma om ett lotteri är anordnat för allmänheten eller inte. Det gäller här mestadels lotterier som anordnas på arbetsplatser bland personalen eller i föreningar bland medlemmarna. Vi återkommer till detta i samband med frågan om ändamålen och anordnarna.

De i lotteriförordningen upptagna reglerna för olika lotterier och spel är av ramliknande karaktär. De vanligast förekommande reglerna gäller området där lotteriet får anordnas samt storleken på insatserna och vinsterna. Andra väsentliga bestämmelser, som rör hur ett lotteri skall genomföras på ett för olika intressenter betryggande sätt, finns inte upptagna i lotteriförordningen utan får utfärdas av tillståndsmyndigheten med stöd av 4 & lotteriförordning- en. Däri stadgas rätt för myndigheten att föreskriva villkor och meddela kontroll- och ordningsföreskrifter. Det kan gälla t. ex. vinsternas omfattning och kvalitet, behållningens storlek, lottsedlarnas beskaffenhet, spelets konstruktion samt redovisning och kontroll.

Kungl Maj:t utfärdade den 27 juli 1956 lotteribestämmelser angående rikslotterierna. På regional och lokal nivå förekommer också standardiserade villkor, som man vanligen hänvisar till i tillståndsbesluten. De angivna be-

stämmelserna har då inte sällan blivit vägledande för innehållet i vill- kören. Lotterimarknadens utveckling och expansion medförde att en central myndighet ansågs behövlig för att följa och kunna styra utvecklingen. Den 1 juni 1974 inrättades därför på försök lotterinämnden. Denna skall meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförordningen. Enligt instruk- tionen' för nämnden skall den ge råd och anvisningar, verka för ändamåls- enlig kontroll av lotterier och i övrigt arbeta för enhetlig tillämpning av lotteriförordningen. Eftersom lotterier och spel är belagda med olika slag av skatter2 har även riksskatteverket (RSV) ett visst inflytande på lotterimarknaden. Således har RSV i sin publikation "Riksskatteverkets meddelanden" lämnat synpunkter på automatspelet samt utfärdat anvisningar om bl.a. bokföringen i olika lotterier. Vidare har verket i skattemål genom allmänna ombudet tagit ställning till olika frågor som rör lotteriförordningen, t. ex. huruvida spelau- tomater med flera myntinkast varit att anse som en eller flera automater. RSV:s arbete har i vissa fall utförts i samråd med lotterinämnden. Lotteriverksamhetens omfattning totalt sett kan bara anges med ungefär- liga siffror. Statistiken över olika former av lotterier och spel är osäker. Vissa lotterier får anordnas efter enbart anmälan, utan krav på uppgifter om omslutningen. För bl. a. enarmade banditer och rouletter utgår en månatlig punktskatt, varför någon redovisning av omslutningen inte krävs. Nedan ges en mycket översiktlig bild av lotteri- och spelverksamhetens omfattning i Sverige åren 1975—1977. Sammanställningen omfattar inte det illegala spelet. Spelet har delats in i de huvudformer av lotterier och spel som vi använder oss utav. Statens intäkter i formav skatter eller andra inkomster har också tagits lSFS 19742223_ ändrad med. 1 den man offic1ell statistik finns att tillgå bygger Siffrorna därpå, ment SFS l977:121. övrigt har uppskattningar gjorts på grundval av uppgifter som vi fått i olika sammanhang. För detta redogörs närmare under de olika lotteri- och 256 kap. 18-

Spelverksamheten i Sverige åren 1975—1977

Legalt spel År 1975 År 1976 År 1977 Omfattning Statens Omfattning Statens Omfattning Statens miljoner andel miljoner andel miljoner andel kronor kronor kronor kronor kronor kronor A) Lotterier: l) Penninglotterier rn. m. 554,2 296,1 607,9 297,8 709,7 3319 2) Traditionella lotterier 3u5 9 385 9,5 410 10 B) Vadslagning: 1) Tips 796,2 394,6 905.4 447,4 1 003 494,7 2) Totalisatorspel 1 009,5 121,1 1 153,1 126,4 1 366,3 136,6 C) Spel: ]) Enarmade banditer ca 1060 29,6 ca 920 42,6 ca 940 43,6 2) Bingo 838 41,9 928 46,4 983 49,2 3) Rouletter ca 50 6,3 ca 40 5 ca 30 4

Summa ca 4 670 871 ,6 4 940 975,1 5 445 1 070

ISe kap. 3.1.

spelformerna. I sammanställningen saknas bl.a. anmälningslotterier' och lotterier som inte anordnas för allmänheten. Vi har inte haft möjlighet att bedöma omfattningen av dessa lotterier. Vidare saknas det lotteri som ingår i lönsparandet, liksom olika former av reklam- och massmedielotterier. inte heller ingår det illegala spelet. Omfattningen av den legala spelverksamheten har under nämnda år grovt beräknats till mellan 4,5 och 5,5 miljarder kronor. Samtliga cirkauppgifter är uppskattade värden och i flera fall är osäkerheten stor.

Vi vill redan här varna för den föreställningen att lottköparna och spelarna helt och hållet av egna pengar satsar de belopp som angivits i sammanställ- ningen. Lotterier och spel ger ju även tillbaka pengar eller varor i form av vinster. Av vinstmedlen använder deltagarna i genomsnitt en viss del till nya insatser, s. k. återspel. Omsättningsbeloppen återspeglar alltså antalet insat- ser. Spelarna erlägger av egna medel ett belopp som totalt sett väsentligt understiger spelverksamhetens sammanlagda omfattning.

2.2. Ändamål/anordnare

2.2.1. Krav på ändamål

En förutsättning för att lotterier skall få anordnas för allmänheten är att de anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Detta gäller traditionella lotterier, bingospel samt automatspel som anordnas i samband med bingospel. Det gäller dock inte för massmedielotterier, roulett- och automatspel och inte heller för vissa anmälningslotterier. Bingospel och traditionella tillståndslotterier får också anordnas till förmån för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare.

Regeringen är enligt ] & lotteriförordningen inte bunden av ändamålskra- vet, men den brukar vid tillståndsgivningen följa ändamålsbestämmelserna enligt förordningen.

2.2.2. Källor för ändamålens bestämmande

] förarbetena till lotterilagstiftningen har ändamålen dryftats ytterst knapp- händigt. 1881 års lotteriförordning medgav inte lotteriertill förmån för annat än välgörande ändamål eller svenska konstidkares verksamhet. Av ett år 1910 avgivet sakkunnigbetänkande rörande lotterilagstiftningen framgår, att erfarenheterna hade visat att man i praxis inte kunde hålla sig inom den angivna ändamålsramen. ! ett stort antal fall hade således tillstånd beviljats för lotterier till förmån för andra ändamål än vad som kunde betecknas såsom i egentlig mening välgörande, t.ex. främjande av nykterhets- och idrotts- verksamhet, kyrklig verksamhet, folkbildningsverksamhet, stipendieresor o.d. De sakkunniga ansåg att dylika ändamål kunde sammanfattas under beteckningen allmännyttiga. Den ursprungliga ändamålsbestämningen hade vållat tolkningssvårigheter för länsstyrelserna. Efter förordningens tillkomst hade en hel del rörelser uppstått eller utökats, vilka ansågs vara av den behjärtansvärda art att de kunde påkalla stöd genom lotteriverksamhet. Därför förordade de sakkunniga att lotteri borde kunna medges även till

förmån för allmännyttigt ändamål. I enlighet härmed ändrades också bestäm- melserna i 1881 års förordning.

] det sakkunnigbetänkande', som låg till grund för nu gällande lotteriför- ordning, föreslogs en ytterligare utvidgning av ändamålsramen. De sakkun- niga framhöll att ändamål av kulturell art borde kunna beviljas lotteritill- stånd, oavsett om ändamålet kunde betecknas såsom allmännyttigt. De sakkunniga föreslog därför att lotterier skulle kunna medges till förmån även för kulturellt ändamål. Förslaget om denna utvidgning upptogs i nu gällande förordning. Det partipolitiska ändamålet tillkom först år 1960. Vi återkommer till detta senare.

Vägledning om hur gränserna skall dras för de olika ändamålen får huvud- sakligen sökas i praxis. Den praxisskapande verksamheten har tidigare utövats främst av Kungl Maj:t inom handelsdepartementet. Under senare år har lotterinämnden fått stor betydelse för frågan. Till vägledning finns inte bara avgöranden i besvärsärenden utan även ett flertal remissyttranden till regeringen i lotterifrågor. Nämnden har även behandlat ändamålsfrågorna i anvisningar om bingospelet. Lotterinämndens avgöranden bringas till myn- digheternas kännedom genom nämndens och rikspolisstyrelsens försorg.

2.2.3. Källor/ör studium av ändamålen

Vi har genom enkäter till myndigheterna erfarit att just ändamålen vållar problem vid handläggningen av lotteriärenden. Hur problemen gestaltar sig har särskilt kommit fram vid hearing med polisintendenten Jan Värnhall. Göteborg (se bilaga nr 2 i bilagedelen). Vidare har vi hållit hearing med vissa organisationer (se nedan samt bilaga nr 2 i bilagedelen).

Vi har tagit del av hur lotteriärenden, med undantag av bingospel, hand- lagts och avgjorts inom handelsdepartementet. Vidare har lotteriärenden studerats hos bl. a. polismyndigheten i Stockholm, särskilt från ändamåls— synpunkt.

Slutligen har vi gjort en systematisk genomgång av samtliga ärenden som t.o.m. september 1978 avgjorts av lotterinämnden och som avser ända- mål.

2.2.4 Kopp/ing mellan ändamålet — anordnaren mede/sdisposition — ”för allmänheten"

Ändamålsbestämmelserna är inte fristående rekvisit vid tillståndsprövning- en. För att få tillstånd till lotteri förutsätts i praktiken att vissa i lagtexten inte angivna krav är uppfyllda. Dessa krav styrs i grunden av ändamålen.

Ändamålen har framför allt fått betydelse för urvalet av lotterianordnare. Som anordnare godtas nämligen endast ideell förening, vars verksamhet är av sådan art att den svarar mot ändamålen i lotteriförordningen. Det krävs dessutom att lotteriintäkterna skall främja just denna verksamhet.

Vem som helst får således inte anordna ett lotteri, även om medlen skall användas till ett godtagbart ändamål. Inte heller får en förening, som ioch för sig kan godtas som anordnare, bedriva ett lotteri till förmån för ett annat ändamål än det som föreningens egen verksamhet avser att uppfylla.

Lotteriförordningen reglerar, med vissa undantag, lotterier som är anord-

1 Betänkande (SOU 1938:17) med förslag till lotteriförordning m. m.

] ] betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier, behandlas begreppet "för allmänheten” ingående i kap. 1.4.3 (5. 23 ff).

2Se kap. 3.4.2 och 3.4.3.

Diagram. Ändamålens jb'rde/ning.

Övrigt

Nykterhet

Vissa yrkesgrupper

nade för allmänhetenl. Endast sådana lotterier är föremål för anmälnings- eller tillståndsplikt. En sluten förening kan inte medges tillstånd att anordna lotteri därför att dess verksamhet inte är öppen för allmänheten. På grund härav kan en sådan förening heller inte betraktas som allmännyttig.

Ändamålet med ett lotteri framstår i de allra flesta fall som givet och odiskutabelt. Tyngdpunkten i den fortsatta framställningen läggs därför på sådana fall som ansetts inte böra komma ifråga för lotteritillstånd.

2.2.5. Ändamålens/ördelning

Hur lotterna totalt sett fördelas mellan olika ändamål har vi inte haft möjlighet att utröna. Vi saknar fullständiga uppgifter om hur såväl antalet lotterier fördelas som hur omslutningen fördelas mellan olika anordnare. På rikSplanet finns noggrann statistikz. Polis och länsstyrelse känner däremot sällan till hur lotterierna fördelar sig mellan de olika ändamålen. Någon statistik över hur t. ex. anmälningslotterierna fördelas finns inte. Erfaren- hetsmässigt vet man att anordnare av lotterier utgörs till övervägande delen av idrotts-, nykterhets- och handikapporganisationer. På det lokala planet förekommer också ett betydande antal anordnare med religiös anknytning. De politiska partierna bedriver en omfattande lotteriverksamhet på rikspla- net. Nedan ges ett par exempel på hur lotteriernas omslutning kan fördelas mellan olika ändamål. lndelningarna är inte helt jämförbara. Det första sektordiagrammet avser rikslotterierna år 1976, det andra avser Stockholms- polisens tillståndslotterier år 1974. Ändamålet politik var mest framträdande på riksplanet. På den lokala lotterimarknaden svarade idrotten för den största andelen.

2.2.6. Hur ändamålen fastställs

Vi vet av erfarenhet att i de flesta lotteriansökningar anges att lotteriet skall anordnas till förmån för sökandens verksamhet, ibland dock preciserat till exempelvis ungdomsverksamhet, Studieverksamhet eller dylikt.

Även i handelsdepartementets ärenden avseende rikslotterier, som ofta omspänner betydande belopp, inskränker sig sökanden i regel till formule-

Handikapp Socialt Religion

Religion Övrigt Konst och kultur

Kultur

Idrott Nykterhet x

Politik _ Forsvar /

Frivilligt försvar

Idrott

Rikslotterierna år1976 Polislotterierna i Stockholm år 1974

enligt 35b) lotteriförordningen

ringen "till förmån för förbundets verksamhet”. ibland fogas till detta en summarisk beskrivning av verksamheten. Av organisationer som söker tillstånd för första gången krävs att stadgarna bifogas. Utan undantag fordras av sökanden att senast avgivna verksamhetsberättelse ges in. Av dessa handlingar framgår vilket ändamål organisationens verksamhet främjar.

Prövningen av huruvida lotterimedlen skall användas för sådant ändamål som anges i Iotteriförord ningen bereder på riksplanet i regel inga svårigheter. I allmänhet är det uppenbart att sökandens verksamhet är av ideell natur. Problemen verkar i stället vara mest frekventa på det lokala planet'.

Vi har under vårt arbete erfarit att ändamålen och därmed sammanhäng- ande frågor avgörs på ett högst oenhetligt sätt av myndigheterna. Lotteri- nämndens avgöranden har dock bidragit till att klargöra i vilka fall lotteritillstånd inte bör komma ifråga.

Lotterinämnden har i sina riktlinjer om tillståndsgivningen m.m. i fråga om bl. a. bingospelet2 behandlat ändamålen och hur prövningen härav bör äga rum. Bland annat sägs följande.

Enligt lc & lotteriförordningen får bingospel anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Bingotillstånd får alltså lämnas organisation. vars verksamhet är inriktad på sådant ändamål som nämnts i lotteriförordningen. Vägledning härvidlag återfinns i lotterinämndens avgöranden i besvärsärenden.

Tillstånd till bingospel bör i första hand meddelas lokal ideell förening, förutsatt att spelet äravsett att bedrivas på den ort till vilken föreningen har rimlig anknytning. Med det sistnämnda uttrycket avses ort dit föreningen har en väsentlig del av sin verksamhet förlagd eller i vissa fall där föreningen har ett betydande antal av sina medlemmar. Sådana föreningar är nämligen hänvisade till den lokala lotterimarkna- den. 1 undantagsfall kan dock anledning finnas att frångå denna regel. Så kan vara fallet när verksamheten bedrivs huvudsakligen regionalt. Vid prövning av tillståndsfrågan i sådana eller liknande fall bör huvudprincipen vara att de lokala organisationernas behov ai bingoinkomsterskall tillgodoses i första hand. lbland kan detta ske genom att bingospelet får anordnas i vederbörande distriktsorganisations regi,

Föreningen skall vidare ha tillfredsställande organisation och stadga. Den skall sålunda ha ett namn som kan särskiljas från andra, antagit stadgar med någorlunda fullständighet samt utsett styrelse. Därutöver bör krävas att föreningen visat sig vara i stånd att bedriva den ideella verksamhet det är fråga om och att det är troligt att verksamheten kommer att bestå en tid framöver.

Frågan om huruvida en tillståndssökande organisations verksamhet har sådan inriktning, att den kan vara berättigad erhålla lotteritillstånd prövas lämpligen på grundval av stadgar och verksamhetsberättelser. I regel bör upplysningar om organisationen inhämtas remissvägen. Sålunda bör normalt vederbörande polismyn- dighet höras. För prövningen betydelsefulla uppgifter torde i många fall kunna inhämtas genom kontakt med kansliet för regional organisation (läns— eller distriktsförbund eller motsvarande), som sökandeorganisationen tillhör, och med kommunala organ. lnhämtande av remissyttranden från sistnämnda slag av instanser bör emellertid ej ske slentrianmässigt utan syftar till erhållande av relevant informa- tion. lnnefattar erhållna remissyttranden regelmässigt ej någon reell bedömning av eller faktaupplysningar om sökandeorganisationen bör därför en diskussion upptagas med remissinstansen i syfte att ernå en meningsfull remissbehandling. Hjälper ej detta bör övervägas om organisationen fortsättningsvis skall höras. Lotterinämnden har funnit att på vissa håll utfört. ex. distriktsförbunden inom idrottsrörelsen ett värdefullt remissarbete, medan förhållandet är annorlunda i andra fall.

1Vi hänvisar åter till Värnhalls utsaga i bilaga nr 2, bilagedelen.

2Senast utgivna anvis- ningar finns i kommers- kollegiets författnings- samling l977:27, LNzl, se vidare kap. 3.2.

Föreningar som i något avseende begränsat medlemskapet exempelvis genom krav på att medlem skall vara anställd vid visst företag eller genom att maximera medlemsantalet på sådant sätt att föreningen får en sluten karaktär, skall inte få tillstånd till bingospel för allmänheten. Härigenom utesluts dock inte en sådan organisation. exempelvis en korporationsidrottsförening, från möjligheten att i samband med något arrangemang få tillstånd att anordna bingospel huvudsakligen för egna medlemmar.

Sektion av förening skall ej meddelas tillstånd att anordna bingospel. Det innebär att tillstånd lämnas huvudföreningen på ansökan av dess huvudstyrelse. Därigenom ernås en bättre överblick över de olika anordnarnas totala lotteriverksamhet, samtidigt som ansvarsfrågan löses tillfredsställande.

Vidare anges i riktlinjerna bl.a. att större investeringar t.ex. byggande av klubbhus eller idrottsplats, inköp av bingohall eller spelarköp inte bör finansieras med medel från bingospel.

2.2.7. Regeringens praxis vid tillståndsgivning

Beträffande lotteriansökningar som Kungl. Maj:t/regeringen lämnat utan bifall kan man klart urskilja några typfall, nämligen där sökanden eller ändamålet avsett supporterklubbar, kommersiella lotterier och s.k. skol- reselotterier.

Av de kommersiella lotterierna är det två som är av särskilt intresse. Det ena är en ansökan av AB Volvo, som för trafikolycksforskning skulle genomföra en statistisk undersökning under en följd av år bland 5 000—6 000 förare årligen. För att uppnå god svarsfrekvens ämnade bolaget lotta ut en personbil och nio tillbehörscheckar, inlösbara hos bolagets återförsäljare. Vi yttrade oss i ärendet och anförde bl. a. att undersökningen och utlottningen framstod som ett led i bolagets produktutveckling och marknadsföring, varför utlottningen skulle tjäna ett kommersiellt syfte och därför inte borde tillåtas. Regeringen lämnade ansökan utan bifall.

Det andra fallet rörde en ansökan från Samverkande turistföreningar i NV-Skåne om att anordna ett lotteri med en sammanlagd omslutning av 1 500 kronor för att öka turisters intresse för sevärdheter på vissa angivna platser och att få dem att stanna kvar i landskapet. Vi hördes även i detta ärende och yttrade, att lotteriet otvivelaktigt var ägnat att hos deltagarna stärka intresset för och vidga kunskaperna om natur och kultur inom området samt att lotteriet så till vida skulle tjäna ett ändamål som i och för sig kunde vara behjärtansvärt. Med hänsyn emellertid till syftet och till den anordnande organisationens karaktär borde lotteriet jämställas med ett reklamlotteri. Trots lotteriets litenhet ansåg vi oss inte kunna tillstyrka bifall till ansökan, dels av principiella skäl, dels med hänsyn till de verkningar på marknaden som ett prejudicerande avsteg från nuvarande tolkning av lotteriregleringen kunde få. Regeringen avslog ansökan.

Av regeringens praxis i avslagsärenden kan även följande utläsas. Om kommunen har ett avgörande inflytande på det ändamål, vartill lotterimedel skall användas, beviljas inte tillstånd. Ett annat fall där lotteriansökan regelmässigt avslås är om sökanden kan betraktas såsom en intresseförening eller en förening, i vilken möjligheten att vinna inträde är begränsad, exempelvis personalklubbar.

Om sökanden är en ekonomisk förening med ändamål att stödja medlem- marnas intressen beviljas i princip inte tillstånd. Vissa speciella undantag har gjorts, vilka avser fall där någon utdelning från föreningen inte ägt rum. Folkets Hus-föreningar har godtagits som lotterianordnare om behållningen från lotteriet är avsett för samlingslokaler åt allmänheten.

2.2.8. Lotterinämndens praxis

Lotterinämnden har avgjort ca 175 ärenden avseende ändamål'. Flertalet av ärendena kan delas in i olika grupper med ledning av ändamålet eller karaktären på anordnaren. Indelningen framgår av nedanstående nio under- rubriker. Ärendena är relativt jämt fördelade mellan de olika grupperna. Idet följande ges en översikt av viktigare beslut och remissyttranden i ändamå- lsfrågor. [ detta avsnitt görs vissa utvidgningar från ämnet bl.a. för att ge bakgrund till frågan som behandlas. Vidare återges vissa skrivelser till oss vilka anknyter till de aktuella frågorna.

2.2.8.l Sluten karaktär, begränsad medlemskrets

Av de fall som lotterinämnden avgjort angående ändamål ligger tyngdpunk— ten på sådana där syftet med lotteriet inte ansetts allmännyttigt på grund av att den sökande föreningen haft sluten karaktär eller på annat sätt begränsad medlemskrets.

Utmärkande för många av de ärenden som här behandlas är att sökande är föreningar, vars medlemmar tillhör vissa yrkeskategorier, såsom järnvägs- tjänstemän, posttjänstemän etc. Lotterinämnden har sålunda ställt sig avvisande där sökande varit lokala föreningar av typ SJ Bollklubb, Järnvägs- männens Helnykterhetsförbund, Postens kamratklubb, Postens idrottsför- ening.

Av de fall som här är ifråga tycks det vara sällsynt att enbart anställda på arbetsplatsen ägt medlemsrätt. Oftast har anhöriga, tidigare anställda eller andra haft möjlighet att bli medlemmar, i regel efter särskild prövning.

Nämnden har i remissyttrande den 7 augusti 1975 till handelsdepartemen- tet uttalat sig angående en förening med endast internrekrytering. Fallet gällde en ansökan till departementet från Föreningen Past/alker om varulot- teri. Nämnden anförde bl. a. följande.

Av föreningens stadgar framgår att endast i postverkets tjänst anställd eller pensione- rad får bli medlem i föreningen. Föreningen har sålunda en sluten karaktär. Lotterinämnden har tidigare vid prövning av besvärsärenden funnit att en dylik förenings verksamhet inte är att hänföra till sådant allmännyttigt ändamål som avses i lotteriförordningen. Lotteritillstånd har visserligen under en följd av år lämnats av Kungl. Maj:t för Svenska järnvägsmännens riksförbund och vissa andra järnvägs- mannaorganisationer som torde vara slutna i den mening som nyss sagts. Enligt lotterinämndens uppfattning bör emellertid lotteritillstånd inte meddelas för någon ytterligare förening av detta slag.

Regeringen lämnade ansökningen utan bifall.

farm/amis journal/s[låren/ng ansökte om lotteri till förmån för bl. a. stipendier till föreningens medlemmar. Det framgick av föreningens stadgar | T. 0_ m. september att medlemskap kunde beviljas var och en som var verksam vid svensk eller i 1978.

Sverige förekommande tidning, nyhets- eller bildbyrå samt vissa angivna yrkesgrupper anställda vid radio och television. På grund av den nu angivna medlemsrekryteringen bedömde länsstyrelsen i Värmlands län föreningen ha sluten karaktär och biföll inte ansökan. Lotterinämnden fastställde länssty- relsens beslut.

1 övrigt har lotteriansökningar avslagits med hänvisning till att sökanden på grund av den faktiska begränsningen av medlemskapet haft sluten karaktär. Följande fall utgör exempel härpå. 1 SJ Bal/klubbiGö/eborg, en lokal förening ansluten till Svenska Järnvägsmännens Fritidsförbund, kunde medlemskap vinnas av bl. a. järnvägsanställda samt 5. k. lokalmedlemskap av medlems maka eller make. Även icke järnvägsanställda kunde bli medlemmar, dock utan rätt att delta i förbundets verksamhet. Länsstyrelsen ansåg att föreningen i praktiken hade sluten karaktär och att ändamålet därför inte kunde anses vara allmännyttigt. Lotterinämnden fann inget skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Järnvägsmännens HeIn_vkrer/1elsjörhtind. avd. 92, Borlänge, hade också med stöd av förbundets stadgar bestämt sin medlems- krets till anställda vid svensk järnväg och deras familjemedlemmar över tolv år samt pensionerade befattningshavare och deras familjemedlemmar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län hävdade i detta fall bl.a. att den omstän- digheten att även de anställdas familjer fick bli medlemmar eller att medlemmar rekryterades från ett stort geografiskt område inte medförde att föreningen kunde anses tillgodose ett allmännyttigt ändamål. Lotterinämn- den fann inget i ärendet ge anledning till annan bedömning än vad länsstyrelsen anfört.

Mora/apolisens sAytre- och idrottsklubb hade som medlemmar 68 polismän, 12 icke polismän men anställda av polismyndigheten i Motala, samt en utan sådan anställning. Klubben hade antagit Sveriges Riksidrottsförbunds normalstadgar för föreningar, med de krav på bl. a. medlemskap som följer därav. Länsstyrelsen i Östergötlands län anförde i yttrande till lotterinämn- den att vid bedömningen om en klubb hade en sluten karaktär borde hänsyn tas dels till medlemsrekryteringen såsom den framgick av stadgarna, dels till den faktiska medlemsrekryteringen. Med hänsyn till uppgifterna om medlemskap i klubben ansåg länsstyrelsen att den hade en sluten karaktär trots att stadgarna utvisade annat. Länsstyrelsen anförde i övrigt följande.

Klubben har i sin besvärsskrivelse betonat att medlemmarna (polismännen) genom klubbens verksamhet blir bättre utrustade för sin yrkesutövning samt att detta i kombination med den kontakt med allmänheten tävlingar ger, verkar brottsförebyg- gande, och att därigenom klubbens verksamhet bör betraktas som allmännyttig. Länsstyrelsen delari viss mån klubbens uppfattning. Emellertid torde all förenings- verksamhet från samhällets sida kunna betraktas som allmännyttig i begreppets vidaste bemärkelse. Av praxis har därför medlemsrekryteringen fått ligga till grund för bedömningen om en förening fyller ett allmänyttigt ändamål. Har inte detta villkor uppfyllts har ansökningen avslagits. Detta har skett eftersom länsstyrelsen ansett det ligga utanför länsstyrelsens kompetensområde att av de föreningar som bedömts ha en sluten karaktär utsortera de som trots detta kan anses fylla ett särskilt allmännyttigt ändamål. Mot bakgrund av ovanstående resonemang vidhåller länsstyrelsen sitt beslut och avstyrker bifall till besvären.

Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall. Nämnden har överlämnat ärendet till oss för kännedom.

Ett fall speglar avvägningen mellan det allmännyttiga ändamålet å ena sidan och annat ändamål å andra sidan. Pos/ens kamratk/ubb. Malmö fick av länsstyrelsen i Malmöhus län avslag på en ansökan om bingospel på grund av att det huvudsakligen vari tjänst varande och pensionerade postfunktionärer som var medlemmar, varför klubben genom denna begränsning i medlem- skapet hade en sluten karaktär. Enligt en nyligen vidtagen ändring i stadgarna kunde medlemskap erhållas efter ansökan. l besvärsskrivelse till lotteri- nämnden hävdade klubben bl. .a. att den bestod av 24 sektioner med över i 500 medlemmar, att den under en lång följd av år haft andra än postanställda som medlem- mar, att cykel-, foto— och gymnastiksektionerna hade för avsikt att i främsta hand knyta anhöriga men även andra till verksamheten, medan musik-, sång- och bowlingsektionerna skulle komma att rekrytera helt förutsättnings- löst, att bowlingsektionen hade avancerat till allsvenska serien och att man därför måste skaffa förstärkning genom spelare utifrån, att stadgeändringarnas sena tillkomst i första hand berott på den först under senare år ändrade målsättningen liksom överordnade förbunds inställ- ning att klubbarnas medlemskader inte skulle begränsas på sätt, som skett i klubben genom tidigare stadgar, att klubben tidigare under en följd av år erhållit bingotillstånd.

1 ärendet anförde klubben vidare att lotteriändamålet sammanföll med föreningsändamålet så som det framgick av stadgarna för Postens kamrat- klubb. Dessa angav att klubben skulle verka för allmänbildningens höjande och kamratskapets stärkande. Detta måste, enligt klubben, vara ett sådant kulturellt ändamål som anges i 1 cä lotteriförordningen. Huruvida någon begränsning i medlemskapet förelåg eller inte var, hävdade klubben, möjli- gen av betydelse för bedömningen om ändamålet var allmännyttigt men saknade betydelse för bedömningen om ändamålet var kulturellt. Lotteri- nämnden anförde i beslut den 4 november 1975 följande.

Lotterinämnden finner att i fråga om klubbens idrottsliga verksamhet inte framkom- mit något som vid tillämpning av lotteriförordningen ger anledning till annan bedömning än den som framgår av länsstyrelsens beslutsmotivering. Såvitt kan utläsas av klubbens verksamhetsberättelse och ekonomiska berättelse är klubbens övriga verksamhet endast i ringa utsträckning att hänföra till ändamål som avses i lcä lotteriförordningen. Lotterinämnden lämnar besvären utan bifall.

] övrigt kan nämnas att lotterinämnden funnit en jaktklubb och en fiskevårdsförening ha sluten karaktär, eftersom rätten till medlemskap begränsats huvudsakligen till boende inom respektive förenings verk- samhetsområde.

1 det följande ges en kort redogörelse för hur man avgör frågan om ett lotteri är anordnat för allmänheten eller inte.

Det bör först erinras om att man vid bedömningen av allmänhetsrekvisitet har att göra med kretsen av lottköpare, medan man vid ända- målsbestämningen ser saken från lottförsäljarens sida. I sådana lägen där en förening vill anordna lotteri för medlemmarna, kan enligt utbildad praxis sådana situationer uppkomma, att en anordnare varken kan anordna lotterier

för allmänheten eller uteslutande för egna medlemmar trots den gemensam- ma utgångspunkten för bedömningen. Vi återkommer till detta.

] lotteriförordningens förarbeten saknas uttalanden till ledning för att avgöra i vilka fall ett lotteri skall anses anordnat för allmänheten. Tolkningen får till stor del stödjas på uttalanden och avgöranden rörande uttrycket för allmänheten i bestämmelserna om äventyrligt spel i brottsbalken. Vidare finns uttalanden om allmän sammankomst och offentlig tillställning i lagen om allmänna sammankomster liksom i allmänna ordningsstadgan.

Sammanfattningsvis kan sägas att ett lotteri inte skall anses anordnat för allmänheten om den krets lotteriet riktar sig till är 1) liten 2) sluten och 3) deltagarna i kretsen har en påvisbar, inbördes gemenskap till varandra.

Den är 1964 tillsatta lotteriutredningen anförde i huvudsak följande. Om ett lotteri anordnas i samband med en priva/ tillställning för en sluten krets, eller för en förenings medlemmar i en av denna disponerad lokal, torde lotteriet i regel inte kunna anses som anordnat för allmänheten såvida inte medlemmarna i denna krets saknar inbördes gemenskap. Om lotteri anord- nas inom en sluten personkrets man att detta sker vid en privat tillställning eller vid en föreningsfest är det mer osäkert om lotteriet är att anse som anordnat för allmänheten eller inte. Sådana fall som här kan tänkas är bl. a. lotterier för anställda i ett företag eller bland medlemmar av viss bransch. ] princip torde för sådana fall krävas att personkretsen skall vara relativt liten för att lotteriet inte skall bli att anse som anordnat för allmänheten. Personkretsen skall i dessa fall med andra ord vara både sluten och liten. Lotteri som anordnas i andra fall torde i regel bli att anse som anordnade för allmänheten.

Av vad som ovan sagts följer att en förening vars medlemskader är sluten inte kan lå tillstånd till ett lotteri för allmänheten. Om föreningen i stället skulle vilja anordna lotteriet för endast medlemmarna och därmed inte göra sig skyldig till brott mot lotteriförordningen förutsätts, förutom slutenheten, att medlemsantalet är litet. Det råder bland tillståndsmyndigheterna stor ovisshet om hur denna gräns skall dras. Ett fåtal rättsliga avgöranden tyder på att det får vara ett ytterst ringa antal medlemmar för att litenhetskravet skall vara uppfyllt. Härtill kommer de överväganden som måste göras angående den inbördes gemenskapen. [ praktiken kan därför föreningar av typ korpföreningar etc. över huvud taget inte anordna lotterier.

I ett fall har nämnden gjort avsteg från den praxis som redogjorts för och ansett en förening med sluten karaktär ha ett allmännyttigt ändamål. Fallet gällde Mala/a Finska Förening som ansökte om tillstånd för bingospel. Av föreningens stadgar framgick att den skulle verka såsom en gemensam kultur-, ungdoms- och intresseorganisation för sverigefinländarna. För- eningens syfte var vidare att främja Sveriges finländska befolknings gemen- samma sociala och kulturella strävanden förjämlikhet mellan sverigefinlän— darna och landets huvudbefolkning. Föreningen ville utveckla en på linska språket och på finska kulturtraditioner baserad egen kulturell aktivitet samt bereda sverigefinländarna möjligheter till nära kontakt med samhälls- och kulturlivet i Finland. Av handlingarna framgick att föreningens verksamhet var begränsad till de finländare som på grund av att de endast behärskade finska språket behövde få en samlingspunkt samt kontaktmöjligheter med andra landsmän. Det sökta bingospelet skulle då erbjuda en möjlighet för

dessa människor att "samlas och träffa varandra". Länsstyrelsen i Östergöt— lands län ansåg för sin del att föreningen hade en sluten karaktär, varför det ändamål för vilket bingon skulle anordnas, inte varav den typ som angavs i 3; lotteriförordningen. Lotterinämnden ansåg i likhet med länsstyrelsen att föreningen hade sluten karaktär. Sådana föreningar kom normalt inte i fråga för lotteritillstånd av det skälet att ändamålet med deras verksamhet inte brukar vara allmännyttigt. Av utredningen i detta ärende fick enligt nämnden emellertid anses framgå att ändamålet med föreningens verksamhet var ägnat att underlätta för de finsktalande på orten att finna sig till rätta i Sverige och att stärka deras förbindelser med den inhemska befolkningen. Ändamå- let var därför att betrakta som allmännyttigt. Därför borde länsstyrelsen ha meddelat det sökta tillståndet.

2.2.8.2 "Korpen”. fackklubbar m. fl.

[ anslutning till avsnittet om föreningar med sluten karaktär eller begränsat medlemskap kan lämpligen föreningar, som inom ramen för Svenska Korporationsidrottsförbundet (Rikskorpen) driver idrottslig verksamhet, behandlas.

Rikskorpen är sedan år l976 ansluten till Sveriges Riksidrottsförbund såsom ett specialidrottsförbund. Till Rikskorpen hör förbund i varje län (länsförbund) och förbund i de flesta kommuner (lokalförbund). Till de senare är omkring 15 000 korpidrottsklubbar (föreningar) anslutna, huvud- sakligen verksamma på arbetsplatser men även i bl. a. bostadsområden. Vidare finns elva riksomfattande korporationsidrottsförbund, exempelvis Polisens idrotts- och skytteförbund samt Postens idrottsförbund. Dessa utgör sammanslutningar av kollektivt anslutna korpidrottsklubbar inom koncern, förvaltning, verk eller liknande.

Av föregående avsnitt framgår att ett flertal idrottsföreningar på arbets- platser inte har fått lotteritillstånd på grund av att föreningarna bestått av en sluten krets av personer och att verksamheten därför inte ansetts som allmännyttig. Visserligen utsägs inte alltid att föreningarna utgjort korp- idrottsklubbar men det finns goda skäl att anta detta. Tillståndsmyndighe— terna godtar i allmänhet inte sådana föreningar som lotterianordnare.

Beträffande lokalt korporationsförbund har lotterinämnden i beslut ijuli 1976 dock slagit fast att motionsidrott och liknande, som anordnas av sådant förbund och som är öppen för deltagande av envar, skall räknas till ändamål som avses i 1 Gå lotteriförordningen.

Vi har hållit hearing med representanter från Svenska Korporationsidrotts- förbundet, som framfört önskemål om mindre restriktivitet vid tillståndsgiv- ningen. Se bilaga nr 2 i bilagedelen.

Beträffande fackliga organisationer finns endast ett fall bland lotterinämn- dens ärenden. I detta ärende hade Borensbergs Fackliga Centra/organisation (FCO) fått avslag av polismyndigheten på en ansökan om ett lotteri. Länsstyrelsen lämnade besvär häröver utan bifall och anförde bl. a. följan- de.

Av stadgarna för Borensbergs FCO framgår att fackliga centralorganisationen (FCO) är en sammanslutning av inom Borensberg verksamma avdelningar, sektioner och

klubbar, som på grundval av landsorganisationens uppgift och målsättning i samråd med distriktet skall bedriva och samordna den lokala informations-, opinions-, . aktions- och skolningsverksamheten. Den verksamhet som föreningen bedriver kan ej anses vara av sådan beskaffenhet som omförmäles i 3 &" lotteriförordningen.

Lotterinämnden ändrade inte länsstyrelsens beslut.

I ett fall har ett konsumentgille och i ett annat ett kooperativt kvinnogille ansetts inte bedriva sådan verksamhet som avses i ] cå lotteriförordning- en.

2.2.8.3 Intresseföreningar/kommersiellt syfte

Lotterinämnden har anslutit sig till den tidigare gällande uppfattningen att lotterier inte skall få anordnas av föreningar, som tillkommit för att främja medlemmarnas ekonomiska eller liknande intressen. Nämnden har alltså ställt sig avvisande till lotteriansökningar från en belysningsförening, en bastuföreningen, en badhusförening, en båtklubb, en hundkapplöpnings- klubb och en teleabonnentföreningen, den senare med syfte att tillvarata teleabonnenternas intressen gentemot Televerket och agera bl. a. för lägre avgifter.

Till den nu behandlade gruppen kan hänföras ett fall, där Trollhättans Ordningsvaktkär ansökte om lotteritillstånd vilket dock inte beviljades vare sig av polisen eller länsstyrelsen med motivering att lotteriet, med hänsyn till begränsningen i kårens medlemsanslutning, inte kunde anses vara allmän- nyttigt. Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall med motiveringen att behov av medel för angivet ändamål anskaffning av utrustning för tjänst eller uppdrag som enskilda medlemmar fullgör inte borde tillgodoses genom anordnande av lotteri. Inte heller borde enligt nämndens uppfattning Brant/kårens dykark/ttbb i Linköping få lotteritillstånd med hänsyn till bl. a. . arten av den verksamhet som klubben bedrev.

En övervakareförening — en sammanslutning av frivilliga övervakare och andra för övervakningsarbete intresserade personer — ansågs inte berättigad till lotteri. Föreningens huuvduppgift bestod av utbildning, opinionspåver— kan samt rekrytering av övervakare. Nämnden motiverade avslaget med att behov av medel för uppgivet ändamål — ersättning till föreningens medlem- mar vid resor i samband med kurser, träffar och föreningsmöten samt förtäring vid studiecirkelträffar — inte borde tillgodoses genom lotteri.

En Sportfiskeklubb har fått avslag på sin ansökan om att anordna lotteri eftersom det var avsett att främja de egna medlemmarnas sportfiske.

Stockholms—Uppsala läns Val/hundk/ubb fick av länsstyrelsen i Stockholms län inte lotteritillstånd eftersom klubbens ändamål ansågs ha starkt eko- nomiskt inslag. Ändamålet bestod i att bevara och vidareutveckla vallhun- dens bruksegenskaper till gagn för dem. som arbetar med eller äger får, nötkreatur eller liknande. Lotterinämnden fann inte skäl ändra länsstyrel- sens beslut. Vidare bedömdes det ändamål Värmlands drevarklubb verkade för inte godtagbart i detta sammanhang. Det bestod i bl. a. att främja aveln av drever samt att utveckla dressyren och det praktiska bruket av rasen. Inte heller har en djurskyddsförening ansetts bedriva sådan verksamhet att den svarar mot ändamålsbestämmelserna i lotteriförordningen.

Lotterinämnden har lämnat besvär från Göteborgs Jttnim'ltande/skammare

utan bifall. Nämnden fann att den verksamhet som juniorhandelskamrar bedriver ytterst syftar till att främja kommersiella intressen och att behåll- ningen av det sökta lotteriet var avsett att användas i sådan verksamhet.

2.2.8.4 Investering m.m.

Som tidigare nämnts har lotterinämnden i sina anvisningar om bingospelet uttalat. att större investeringar såsom byggande av klubbhus eller köp av spelare inte bör finansieras med bingointäkter.

Av lotterinämndens beslut framgår att investeringar för såväl köp eller byggande av fastighet som underhåll härav inte godtas som lotteriändamål. Huruvida storleken av investeringarna inverkat på besluten kan inte utläsas.

Bingotillstånd har därför förvägrats IOGT/NTO:s distriktsbt'ngoa/lians i Göteborg för att anlägga en toalettbyggnad till en kostnad av 108 700 kronor.

Nasats sportklubb, Västra Frölunda. ansökte hos länsstyrelsen om tillstånd till bingospel med ett insatsbelopp om 800 000 kronor att användas bl. a. till klubbstuga, som var under byggnad. Länsstyrelsen beviljade ett insatsbelopp om 200 000 kronor med hänsyn bl. a. till omfattningen av föreningens verksamhet samt anmärkte i tillståndsbeslutet att byggnad av klubbhus inte bör finansieras med bingomedel.

Öster/ens ltundkapplöpningssä/Iskap erhöll inte tillstånd till bingospel till förmån för hundkapplöpningsbanans underhåll.

Lotterinämnden har i ett ärende uttalat. att tillstånd inte bör lämnas lotteri, vars behållning skall användas till anläggande av konstfrusen isbana. Fallet tycks knyta an till regeringens praxis att inte med lotterimedel stödja projekt som är en kommunal angelägenhet. Flera sådana fall redovisas förövrigt i den följande framställningen.

2.2.8.5 Supporterklubbar, sektioner

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen förordade i anslutning till frågan om att höja värdegränserna för myndigheternas tillståndsgivning, att en förut- sättning för lotteritillstånd i princip borde vara att detta gavs direkt till den organisation som bed rev den verksamhet lotteriet avsåg att stödja. Så kallade supporterklubbar och andra typer av stödföreningar borde enligt utredningen inte erhålla tillstånd.

Sedan utredningens förslag förelagts riksdagenl väcktes där motion 1971:1614 vari anfördes bl. a., att om supporterklubbar och andra stödför- eningar samt sektioner avskars från möjligheter att anordna lotteri var den föreslagna höjningen av beloppsgränserna otillräcklig. En förening med bred sektionsverksamhet skulle komma i ett ogynnsamt läge. Näringsutskottet påpekade att spörsmålet enligt motionen inte tagits upp i propositionen och skulle därför inte bli föremål för något ställningstagande från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida. Det skulle ankomma på myndigheterna att även fortsättningsvis pröva ansökningar av det avsedda slaget med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. I sista hand skulle Kungl. Maj:ts prövning bli avgörande för hur frågor av det slag, som berördes i motionen

lSe prop. 19711171 med förslag till lag om änd- ring i lotteriförordningen.

skulle bedömas.

Kungl. Maj:t/regeringen har inte bifallit lotteriansökningar från förenings- sektioner. Trots detta och trots att även lotterinämnden tagit avstånd från såväl supporterklubbar som sektioner såsom lotterianordnare, har tillstånd givits till sådana anordnare på åtskilliga platser, framför allt på det lokala planet.

Lotterinämnden yttrade sig i december 1974 till handelsdepartementet över en ansökan av Helsingborgsidrottens samorganisation om lotteri för utdelande av bidrag till de i organisationen ingående föreningarna. Nämnden ansåg att tillstånd inte borde lämnas till lotterier, vars behållning var avsedd att användas för stödverksamhet. Tillstånd borde i stället meddelas endast för organisationer som bedrev den idrottsliga verksamheten i fråga. Hinder förelåg däremot inte att lämna lotteritillstånd till förmån för sådan idrotts- verksamhet som samorganisationen bedrev i egen regi. Nämnden har därefter i ett flertal av sina beslut lämnat anförda besvär av stödföreningar utan bifall med motivering att föreningarna inte själva bedriver verksamhet som är hänförlig till ändamål som avses i lotteriförordningen.

Sveriges Riksidrottsförbund yttrade sig över den nyss nämnda ansökan från Helsingborgsidrottens samorganisation. Förbundet ansåg att tillstånd till lotteri borde förbehållas huvudföreningen. som skulle svara för fördelningen av samtliga lotterimedel på föreningens olika sektioner. Nämnden har sedan i ett flertal fall uttalat att lotteritillstånd inte bör meddelas sektion av organisation utan endast huvudorganisationen på ansökan av denna. l yttrande över ansökan till regeringen från Svenska Motorcykel/örbundet och dess motocrossektion om tillstånd att anordna lotteri, anförde lotterinämn- den att den inte hade något att erinra mot att tillstånd meddelades för förbundet att anordna lotteri till förmån för motocrossektionens ungdoms- verksamhet.

Patient/öreningen Renströmska sjukhuset i Göteborg fick av länsstyrelsen inte tillstånd att anordna lotteri till förmån för föreningens medlemsvårdande verksamhet med motiveringen att föreningen ansågs vara en sektion av Hjärt- och Lungsjukas Samorganisation i Göteborgs och Bohus län (Hälso). Föreningen anförde i besvären att Hälso är ett serviceorgan till samtliga hjärt- och lungföreningar i länet, anslutna till Riksförbundet för Hjärt- och Lung- sjuka. Föreningens huvudsakliga inkomst utgjordes av avkastningen från en av föreningen driven patientaffa'r. Lotterinämnden fann att föreningen var självständig och fristående. Föreningens verksamhet syntes däremot inte ha sådan inriktning och omfattning att tillstånd enligt 3 & c) lotteriförordningen var motiverat. En ledamot var skiljaktig och ansåg att verksamhetens inriktning var sådan att lotteritillstånd borde kunna lämnas. Han delade dock majoritetens mening att verksamhetens omfattning i detta fall inte motive- rade tillstånd.

2.2.8.6 Skolreselotterier, Hem och Skola-föreningar m. m.

Lotterier till förmån för skolresor har under en lång tid vållat problem för myndigheterna. En högst oenhetlig praxis har förelegat. Numera verkar dock sådana lotteriansökningar överlag avslås. JO har i sin ämbetsberättelse för år 1966 (s. 440 fil behandlat

skolreselotterier. Inget hinder bör föreligga att genom lotteritillstånd främja kulturell verksamhet i mer vidsträckt mening. Även verksamhet med mer blygsamt kulturellt syfte och av mer begränsad omfattning synes enligt JO kunna inrymmas under den kulturella ändamålsbestämningen. I fråga om just skolreselotterier har vidare antecknats.

Sedan länge ha olika former av Studieverksamhet främjats genom lotteritillstånd. I princip torde också Studieverksamhet och därmed bl. a. resor i studiesyfte fylla stadgad förutsättning för sådant tillstånd. Såvitt angår kollektiva resor för studerande ungdom kan som en traditionell skolresetyp betraktas de resor för elever i lägre åldersgrupper, som under lärares ledning företas till huvudstaden eller annan större ort inom Sverige i syfte att där besöka institutioner. minnesmärken och platser av kulturellt intresse. Dylika resor, som alltså ha till ändamål att göra de unga deltagarna bekanta med väsentliga inslag i svenskt kulturliv och därmed stärka samhörigheten med det egna landet, torde i praxis allmänt ha ansetts kunna inrymmas under den i lotteriförord- ningen angivna förutsättningen. Däremot synes praxis starkt skifta när det gäller bedömningen av de under senare tid allt vanligare skolresorna till länder utom Sverige eller Norden i övrigt. Sålunda synes man t. ex. hos vissa länsstyrelser regelmässigt och utan närmare prövning bifalla lotteriansökningar till förmån för sådana resor, under det att man hos andra länsstyrelser lika regelmässigt avslår dylika ansökningar, enär ändamålet icke anses vara av beskaffenhet som omförmäles i 3 & lotteriförordningen. I vissa fall ha sådana avslagsbeslut överklagats hos Kungl. Maj:t, som därvid lämnat besvären utan bifall. Denna restriktiva praxis synes vara okänd för de myndigheter, som regelmässigt lämna tillstånd till skolreselotterier. ——— frågan huruvida en utlandsresa för skolungdomar kan anses fylla i förordningen angivet kulturellt syfte måste helt naturligt bli beroende av resans allmänna uppläggning och omständighe- terna i övrigt med avseende å den planerade studieverksamheten. Visserligen kan sägas att varje sådan resa innefattar kulturella moment genom att deltagarna få tillfälle använda sina språkkunskaper och få viss inblick i andra länders förhållanden. Sådana kulturella inslag liksom studieinslag inom ramen för vederbörandes egen yrkes- utbildning synes emellertid, om resan äger rum under kort tid och i övrigt såsom en vanlig turistresa med ständiga förflyttningar mellan olika orter, som regel bli av alltför ytlig art för att resan skall kunna betecknas såsom en studieresa i kulturellt syfte. Skolresor med karaktär av vanlig turistresa synes därför, låt vara att lotteriförordningen icke uppställer strängare krav i fråga om ändamålets kulturella betydelse, knappast kunna anses fylla stadgad förutsättning. Härför synes böra erfordras ett visst större mått av planmässighet och intensitet i fråga om den studieinriktade verksamheten än vad som vanligen står deltagare i arrangerade turistresor till buds. Att härutinnan lämna några mera generella riktlinjer lärer icke låta sig göra med hänsyn till de skiftande förhållandena i fråga om deltagare, resetyp och studiemål. Frågan huruvida viss skolresa, för vilken lotteritillstånd söks, fyller angiven förutsättning torde därför få avgöras efter omständigheterna i det särskilda fallet. För denna prövning är det givetvis erforderligt att ha tillgång till närmare uppgifter om resans syfte och uppläggning.

Regeringen har sedermera avgjort två ansökningar angående skolreselotterier och lämnat dessa utan bifall. Det ena fallet, som avgjordes år 1973, gällde ett lotteri som skulle finansiera en planerad studieresa till London och det andra, avgjort år 1974, en studieresa till Stockholm.

Lotterinämnden har prövat två fall av skolreselotterier. I det ena önskade en skolklass genom lotteri finansiera en resa till Danmark. Det hävdades att man under vistelsen i Danmark skulle hålla lektioner i ämnena biologi, samhällskunskap, religion och historia. Såväl polismyndigheten som läns- styrelsen ställde sig avvisande till lotteriet. Länsstyrelsen motiverade sitt

beslut med att syftet med resan inte verkade vara att bereda eleverna sådan studieinriktad verksamhet att i 3 & b) lotteriförordningen angivna ändamål kunde anses uppfyllt. Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall.

I det andra fallet ville Föreningen Romani vid Hagaskolan i Borlänge anordna lotteri för en Romresa för intensivt studium av ruiner, byggnader, muséer m.m. från de olika epoker som teoretiskt studerades i skolans latinundervisning. Lotterinämnden fann att föreningen inte bedrev en sådan utåtriktad kulturell verksamhet som avses i lotteriförordningen.

I riksdagsmotion 1976/77:123 föreslogs att möjligheterna för skolor och skolklasser att anordna lotteri skulle underlättas. Det påpekades av motio- nären bl. a. att i den nya skolan utgör studiebesök och arbetslivsanknytning en viktig del. Lägerskolorna blir mer och mer vanliga. Resor för studier av andra delar av Sverige och andra länder blir också vanligare. En viktig del av skolans arbete utgör förberedelserna för en del av dessa aktiviteter. Även om kommunerna svarar för en stor del av kostnaderna för Iägerskolor och studieresor, tvingas eleverna oftast satsa av egna medel. Ofta hänger det ekonomiska resultatet samman med möjligheterna att ordna någon typ av lotteri. Med den utveckling skolan fått och med den inriktning på arbetslivs- studier som tillkommit borde enligt motionären utbildningen kunna rubri- ceras som kulturellt ändamål. Näringsutskottet (NU 1977/78: 12) hemställde att riksdagen skulle avslå motionen mot bakgrund av att lotteriutredningen skulle överväga frågan om ändamålen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Lotterinämnden har vidare prövat ett fall, där en föräldraförening i en kommunal musikskola önskade anordna ett lotteri. Föreningens ändamål var bl. a. att organisatoriskt och ekonomiskt medverka till genomförandet av längre resor. Behållningen skulle användas bl. a. till konserter och resor för musikutbyte med andra musikskolor både inom och utom landet. Polismyn- digheten ansåg att föreningen genom sin slutna karaktär och ställning som stödförening inte borde beviljas lotteritillstånd. Det ändamål vartill behåll- ningen skulle användas var enligt polisens mening en kommunal angelägen- het och skulle därför inte bekostas av lotterimedel. Länsstyrelsen lämnade besvär häröver utan bifall med hänvisning till föreningens slutna karaktär och att ändamålet inte kunde anses vara sådant som avses i lotteriförordningen. Även lotterinämnden lämnade anförda besvär utan bifall.

Nämnden ogillade vidare en Hem och Skola—förening som anordnare av lotteri till förmån för sin egen verksamhet. Denna gick i stor utsträckning ut på att aktivera skolans elever. Medel behövdes särskilt till skolklassers resor till teaterföreställningar, muséer, djurparker, storstäder och till utlandet. Polisstyrelsen hade avslagit lotteriansökan med motivering att föreningen var en stödorganisation, som hade till uppgift att i första hand stödja eleverna, vanligen egna barn. Vidare kunde vem som helst uppenbarligen inte vinna inträde i föreningen. Länsstyrelsen och lotterinämnden lämnade besvär häröver utan bifall. Ingen särskild motivering lämnades.

I en skrivelse till oss den 22 november 1976 har I"'althalma Hem och Skola—förening hemställt att vi under vårt arbete särskilt granskar de problem som hänger samman med Hem och Skola-föreningarnas verksamhet och förutsättningarna för att stödja denna verksamhet med lotterimedel. Hearing har därefter hållits med företrädare för Riksförbundet Hem och Skola.

Förbundet vände sig mot att ingen enhetlig praxis råder vid tillståndsgiv- ningen. Man gjorde också invändningar mot att Hem och Skola-föreningarna anses ha begränsat medlemskap och att deras verksamhet bedöms vara en kommunal angelägenhet. Se bilaga nr 2 i bilagedelen.

2.2.8.7 Lokalhållare

Redogörelsen för regeringens praxis gav vid handen att folketshusföreningar beviljats tillstånd att anordna lotterier för att kunna tillhandahålla allmän- heten samlingslokaler.

Av ärenden som kommit in till lotterinämnden framgår, att länsstyrelserna givit tillstånd till bingospel åt föreningar, vilkas verksamhet bestått i att tillhandahålla lokaler. En omsvängning av denna praxis ägde emellertid rum under år 1976 till följd av att lotterinämnden lämnat en folketshusförenings besvär över att inte ha fått tillstånd till bingospel för inköp av inventarier utan bifall. Länsstyrelsen hade motiverat avslagsbeslutet med att föreningens enda verksamhet var att tillhandahålla lokaler samt att någon enstaka gång arrangera dans. Därefter har ett flertal folketshusföreningar och loger med sådan verksamhet förgäves besvärat sig över avslagna lotteriansökningar.

En differentiering av den verksamhet en folketshusförening kan bedriva gjordes dock i ett ärende, vari nämnden meddelade beslut i oktober 1976. I detta hade Föreningen Folkets Hus/Härnösand u p a av polismyndigheten fått avslag på en ansökan om att anordna ett lotteri om 10 000 kronor till förmån för föreningens teaterverksamhet. Avslaget motiverades med att verksam- heten inte var dominerande och att ändamålet med lotteriet därför inte stod i överensstämmelse med i 3 & lotteriförordningen givna förutsättningar. Länsstyrelsen, som lämnade besvär häröver utan bifall, anförde i yttrande till lotterinämnden bl. a., att lotteritillstånd i princip inte borde lämnas till föreningar vars verksamhet i likhet med den aktuella föreningen huvudsak- ligen var inriktad på att tillhandahålla lokaler. Av föreningens verksam- hetsberättelse framgick enligt länsstyrelsen, att den angivna verksamheten var den dominerande och att föreningens egna teaterarrangemang var av relativt ringa omfattning såväl från ekonomisk som verksamhetsmässig synpunkt. Lotterinämnden anförde i ärendet följande.

Den teaterverksamhet som föreningen bedriver får anses hänförlig till sådant kulturellt ändamål, för vilket lotteri får anordnas efter tillstånd av polismyndigheten enligt 3 & b) lotteriförordningen. Som skäl för de överklagade besluten har anförts i huvudsak att föreningen enligt sina stadgar har till ändamål att tillhandahålla samlingslokaler, att dess verksamhet huvudsakligen är inriktad på detta ändamål och att dess teaterverk- samhet är av relativt ringa omfattning. Lotterinämnden finner att vad sålunda anförts inte utgör hinder för meddelande av tillstånd till lotteri som föreningen vill anordna till förmån för sin teaterverksamhet och som i fråga om insatsbelopp och beräknad behållning är anpassat efter omfattningen av och kostnaderna för ifrågavarande verksamhet.

Nämnden undanröjde de överklagade besluten och visade ärendet åter till polismyndigheten för ny handläggning.

Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté har vid hearing inför utredningen framfört sitt missnöje med den restriktiva tillståndsgivningen. Särskilt på små orter, hävdade man, är tillgången till samlingslokaler

betydelsefull för föreningslivet. Se bilaga nr 2 i bilagedelen.

En väsentlig förändring ägde rum ioch med lotterinämndens beslut den 17 maj 1977 rörande Ytterhogdals Folkets Hus Byggnads/örening upa. För- eningen ansökte om tillstånd till bingospel för finansiering av allmän samlingslokal. Länsstyrelsen i Jämtlands län lämnade ansökan utan bifall med motivering att angivet ändamål inte borde tillgodoses genom anordnan- de av lotteri. Föreningen besvärade sig hos lotterinämnden och anförde bl. a. följan- de.

Föreningen har årligen sedan 1966 anordnat bingo på ett öppet och hedervärt Sätt och tillställningarna har alltid varit allmänt uppskattade. Med övriga Iotterianordnande föreningar inom publikområdet föreligger ej något som helst konkurrensförhållande. Tvärtom förekommer ömsesidigt samarbete för allas bästa. I begreppet "finansiering av allmän samlingslokal" ingår föreningens årliga driftskostnader, underhåll och förnyelse av fastigheten med inventarier. Underhåll av fastigheten är ett absolut krav enligt reglemente för samlingslokaler som erhållit statliga lån och bidrag till uppföran- de. Intäkterna under föreningens verksamhetsår har kommit ortens föreningsliv tillgodo i form av subventionerade hyror. Ett avslag på vår begäran innebär att föreningen får sådana ekonomiska problem att den före årsskiftet blir konkursmässig, vilket även innebär att en årsarbetare ställs utan arbete.

Länsstyrelsen anförde i yttrande över besvären följande.

Länsstyrelsen har ansett att tillhandahållande och skötsel av lokal, lämplig för befolkningens och lokala föreningars sammanträden och verksamhet, är en allmän- nyttig verksamhet. Detta gäller särskilt på mindre orter, där lokalfrågan ofta är svår att lösa. Länsstyrelsen har därför åren 1975 och 1976 meddelat bl. a. nu aktuell förening lotteritillstånd. Enligt av lotterinämnden meddelade beslut (t.ex. beslut 1976-12-29, Dnr l63/I976) synes behov av medel för dylikt ändamål icke böra tillgodoses genom anordnande av lotterier. Länsstyrelsen har på grund härav ansett sig förhindrad att bifalla föreningens senaste ansökan. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte riktlin- jerna för meddelande av lotteritillstånd bör ändras på så sätt att bifall till ansökan av här ifrågavarande slag kan meddelas.

Lotterinämnden anförde i ärendet:

Lotterinämnden har inhämtat att möjligheterna för ideell förening,som tillhandahåller samlingslokaler, att anordna lotterier f. n. övervägs inom 1972 års lotteriutredning. Nämnden finner skäligt att organisation av detta slag, under den tid utredningsarbetet bedrivs och till dess att statsmakterna har tagit ställning i frågan, får tillstånd att anordna lotterier av ungefär den omfattning som under de senaste åren beviljats organisationen. En förutsättning är dock att dess samlingslokaler är belägna i mindre orter inom glesbygd och att de bedöms vara nödvändiga för ett fortsatt föreningsliv i övrigt på orten. Organisation får då anses bedriva en kulturell eller allmännyttig verksamhet. Den av sökandeföreningen bedrivna verksamheten är enligt nämndens mening av denna art.

Nämnden undanröjde det överklagade beslutet och visade ärendet åter till länsstyrelsen för förnyad handläggning.

Föreningen Folkets Hus i Färentuna fick av länsstyrelsen inte tillstånd till bingospel. Intäkterna skulle användas till underhåll av lokal för kulturella och allmännyttiga ändamål. Nämnden lämnade besvär häröver utan bifall med motiveringen att lokalen inte var belägen i glesbygd. Färentuna ligger i Ekerö kommun som gränsar till Stockholms kommun.

I fråga om folkparkerna finns ett beslut av lotterinämnden meddelat ijuli 1976. Nämnden fann inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut att vägra Parken iEskils'stu/ia AB tillstånd att anordna lotterier för sin verksamhet eftersom ändamålet inte var allmännyttigt enligt 3 & lotteriförordningen. Bolaget hävdade hos nämnden bl. a. att man ställde lokaler och parkområden till förfogande för konstidkare och erbjöd teaterverksamhet av bl. a. turnerande teaterinstitutioner samt anordnade mängder av aktiviteter för barn, ungdom och pensionärer bl. a. i samarbete med kommunens föreningsliv. I yttrande från Folkparkernas centralorganisation i ärendet anfördes bl. a. att den rent kommersiella verksamheten svarade för sina egna kostnader och att lotteriin- täkterna helt skulle användas för den kulturella och allmännyttiga verksam- heten, vilket enligt organisationens uppfattning uppfyllde lotteriförordning- ens krav. I beslutet i ärendet har antecknats, att Eskilstuna kommun äger aktierna i bolaget. I vad mån detta påverkat ärendets utgång framgår inte av handlingarna.

Det är vanligt att folketshusföreningar och folkparksföreningar är registre- rade som ekonomiska föreningar. Det var nämligen enligt 1911 års lag om ekonomiska föreningar möjligt att registrera föreningar med ideellt syfte som ekonomiska föreningar. Så kan inte ske enligt nu gällande lag från år 1951 om ekonomiska föreningar (19511308). Ekonomiska föreningar skall driva eko- nomisk verksamhet av kooperativ natur. Enligt övergångsbestämmelserna till 1951 års lagstiftning får de äldre ekonomiska föreningarna av ideell karaktär bestå som juridiska personer. Skattemässigt har de kommit att behandlas som kvalificerat allmännyttiga ideella föreningar. Det har varit svårt för en äldre ekonomisk förening att ändra sin föreningsform till ideell förening. Äldre fastighetsägande ekonomiska föreningar har hindrats till avveckling genom bestämmelser i kommunalskattelagen. I proposition 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar m. m. anförde departementschefen att flertalet av de äldre ekonomiska föreningar- na torde ha till uppgift att äga och förvalta en allmän samlingslokal eller en allmän samlingsplats. Det framstod som obilligt att enbart av formella skäl utesluta denna typ av föreningar från föreslagen möjlighet till skattebefrielse. Därför föreslog departementschefen att förening, som med stöd av nyss- nämnda övergångsbestämmelser hade fått bestå som registrerad förening, skattemässigt skulle behandlas som en ideell förening om den hade ett allmännyttigt ändamål.

Folkparkernas Centralorganisation har upplyst oss om att tillståndsmyn- digheterna i allt större utsträckning under de två—tre senaste åren börjat vägra folkparkerna lotteritillstånd på den grunden att de utgör ekonomiska föreningar, trots att de tidigare fått tillstånd att anordna lotterier. Detta har medfört bl. a. att folkparkerna tvingas att i stället anordna anmälningslotte- rier enligt 2 & lotteriförordningen med mindre möjlighet till seriösa vinster, vilket anses som ett steg i fel riktning.

Automatbingospel har under en följd av år med regeringens tillstånd bedrivits i Lisebergs nöjespark på villkor som i fråga om insats- och vinstvärden motsvarar de förutsättningar under vilka lotteri får anordnas i samband med offentlig nöjestillställning efter anmälan hos polismyndighet enligt Zi? lotteriförordningen. Med anledning av förnyad ansökan om spel under år 1977 yttrade lotterinämnden bl. a. följande.

Enligt uppgift som lotterinämnden fått från bolaget ägeltGöteborgs kommun samtliga aktier i bolaget med undantag för sju preferensaktier å vardera 100 kronor. Lotteri- nämnden har den principiella uppfattningen att bingotillstånd inte bör beviljas företag som driver nöjespark eller liknande anläggning eller tivolirörelsc. Vad särskilt angår den nu aktuella ansökningen vill nämnden ifrågasätta lämpligheten av att ett kommunägt aktiebolag i förvärvssyfte bedriver bingospel som konkurrerar med andra motsvarande spel anordnade av ideella organisationer i kommunen.

Regeringen lämnade tillstånd till bingospelet.

2.2.8.8 Till förmån för verksamhet i utlandet

Lotterinämnden har i ett fall uttalat att tillstånd inte bör lämnas till bingospel avsett att anordnas för verksamhet utom riket. Sökanden i detta fall hade som huvuduppgift att dra försorg om tre barndaghem och en ungdomsgård i Israel. Enligt stadgarna skulle föreningens intäkter minus omkostnader oavkortat sändas till Israel.

I ett ärende, som lotterinämnden senare avgjort, anförde en lokalförening av Rädda Barnen besvär över länsstyrelsens beslut att avslå en lotteriansökan under motivering att tillstånd inte bör lämnas till förmån för verksamhet utom landet. Nämnden biföll i detta fall besvären och återförvisade ärendet för förnyad prövning med följande motivering.

Det ligger i sakens natur att den verksamhet som Rädda Barnen bedriver i Sverige ofta och ibland till övervägande del kommer att gälla välgörenhet utomlands. Otvivelaktigt finns det ett svensk intresse i att med lotteritillstånd stödja välgörande ändamål i utlandet. För detta talar bl. a. att regeringen fortlöpande beviljar lotteritillstånd till Rädda Barnen och liknande organisationer. Lotterinämnden finner att en fast praxis utvecklats rörande tillstånd för vissa välgörenhetsorganisationer att anordna lotterier enligt 3 & lotteriförordningen för välgörande ändamål även utom riket. Lotterinämn- den anser att anledning saknas att nu frångå denna praxis och att alltså — i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till resultatet av 1972 års lotteriutrednings arbete — lotteritillstånd bör lämnas dessa organisationer.

2.2.8.9 Övriga fall

Malmöhus läns FBU-jörbund anförde besvär hos lotterinämnden över att länsstyrelsen inte fullt ut hade bifallit förbundets ansökan om bingospel. Nämnden, som inte ändrade länsstyrelsens beslut, ansåg i ändamålsfrågan

följande.

Lotterinämnden finner, med hänsyn till arten och inriktningen av förbundets huvudsakliga verksamhet och till det stöd som av statsmedel utgår till denna, tveksamhet om skäl föreligger att stödja förbundet genom tillstånd att anordna bingospel. Tillstånd lämnas emellertid regelmässigt till frivilliga försvarsorga- nisationer, bland annat av regeringen till centrala organisationer. Nämnden vill därför, i avvaktan på resultatet av 1972 års lottenutrednings arbete, ej motsätta sig att tillstånd även i fortsättningen lämnas till frivilliga försvarsorganisationer.

Lotterinämnden hari remissyttrande den I9januari 1976 med anledning av en av Norrlandsfonden hos regeringen gjord lotteriansökan anfört:

Det är från principiella utgångspunkter tveksamt om tillstånd bör lämnas till lotteri, som anordnas för att stimulera till ökat deltagande i viss verksamhet. Lotterinämnden

har tidigare i ett liknande ärende som avsåg en av liskeristyrelsens sötvattenslabo- ratorium gjord ansökan om tillstånd att anordna lotteri, vilken av regeringen den 29 december 1975 lämnades utan bifall — anfört att lotteri av det slaget i vartfall inte bör anordnas i statlig verksamhet som har karaktär av uppgiftsinsamling eller liknande. Nämnden tillfogade, att belöningar eller ersättningar till enskilda som i då förevarande eller motsvarande fall ansågs behövliga borde utgå i relation till prestationernas art och omfattning och inte utfalla som resultat av lottning. Lotterinämnden finner inte skäl till annan bedömning av den remitterade ansökningen och avstyrker sålunda bifall till denna.

Regeringen lämnade ansökan utan bifall.

Si'ensk—kinesiska iariska/)s/"o'rbum/et. Stockholm, ansökte om regeringens tillstånd att anordna ett varulotteri. Syftet med lotteriet skulle vara dels att genom utlottning av kinesiska varor komplettera andra arrangemang som syftar till att informera om Kina, dels att stärka förbundets ekonomi. Lotterinämnden anförde i ärendet bl. a. att den inte kunde finna att det angivna ändamålet med det begärda lotteriet var sådant att tillstånd borde ges och avstyrkte därför bifall till ansökningen. Regeringen lämnade ansökning- en utan bifall och anförde:

1972 års lotteriutredning har i uppdrag att överväga för vilka ändamål lotterier skall kunna anordnas. Utifrån dessa överväganden skall utredningen diskutera vilka typer av sammanslutningar som bör få rätt att anordna lotterier. I avvaktan på resultatet av utredningens arbete bör lotteritillstånd i regel ej lämnas till sådan typ av sammanslut- ning som tidigare inte har erhållit tillstånd.

Sam/under Alliance Franca/se i Linköping anförde besvär hos lotterinämnden över förvägrat lotteritillstånd. Samfundet vill främja kännedomen om fran- ska språket och litteraturen. Medlemmar kan inväljas efter skriftligt förslag från en av samfundets ledamöter. Verksamheten bedrivs genom föredrag, utflykter inom länet, teaterbesök m. m. Såväl polismyndigheten som läns- styrelsen ansåg att samfundet inte bedrev sådan verksamhet som avses i lotteriförordningen. Länsstyrelsen påpekade också att samfundet fick anses ha en förhållandevis sluten karaktär. Enligt lotterinämndens bedömning var samfundets verksamhet kulturell. Nämnden anförde vidare:

Det finns i Sverige många föreningar med uppgift att främja utländsk kultur, kultur- utbyte med andra länder och vänskapsförbund ni. m. Dessa föreningar har ofta till ändamål att främja inte bara kulturell verksamhet utan även respektive nationers utrikespolitiska och kommersiella intressen. För tillståndsmyndigheterna är det i praktiken omöjligt att från fall till fall få en säker bild av ändamålen. På grund härav och då enligt lotterinämndens mening den svenska marknaden för lotterier inte bör få användas av föreningar vilkas uppgift är att främja andra nationers intressen anser lotterinämnden att lotteritillstånd inte bör lämnas i förevarande fall.

Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall.

Linköpingskretsen av Nordiska Sam/unde! mot plågsamma djurförsök an- sökte om lotteritillstånd till förmån för allmänt djurskydd och akuta djurskyddsfall. Kretsen fick inte tillstånd vare sig av polismyndigheten eller länsstyrelsen med motiveringen att verksamheten inte kunde hänföras till något av de i 3ä b) lotteriförordningen angivna ändamålen eller förutsätt- ningarna. Lotterinämnden fann inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut.

1 Prop. 1960z43 med för- slag till förordning om ändrad lydelse av 3 & lotteriförordningen, 2LU 1960:9, rskr 19602138.

2.2.9. Till,/örmånjör partipolitisk verksam/tet

Möjligheten för länsstyrelse och polismyndighet att lämna tillstånd till lotteri till förmån för partipolitisk verksamhet infördes efter beslut av 1960 års riksdag' Enligt de uttalanden som då gjordes skulle tillstånd endast kunna meddelas politiska partier, som var representerade i riksdagen, eller organi- sationer, som hade anknytning till sådana partier. Vidare framhölls att till- ståndsprövningen borde handhas så, att de politiska lotterierna inte in- kräktade på möjligheterna att tillgodose andra och mera traditionella ändamål genom lotterier.

Besvär över lotteriansökningar som inte bifallits har vid flera tillfällen anförts hos regeringen av organisationer, tillhörande parti som inte haft representation i riksdagen men väl i landsting och kommunfullmäktige i olika delar av landet. I yttrande över sådana besvär anförde vi bl.a. att allmänna skälighetssynpunkter talade för att sådant politiskt parti, liksom organisationer som hade anknytning till partiet, borde kunna tillåtas att anordna lotteri till förmån för partipolitisk verksamhet. Förutsättningen borde vara att lotteriet endast skulle bedrivas inom landstingsområdet eller kommunen. Det borde inte bara krävas att partiet vunnit mandat. Därutöver borde förutsättas att partiet uppfyllde samma krav på stadgar, varaktighet m. m., som uppställs vid tillståndsprövning i andra fall. Enligt vår mening skulle politiska grupperingar, som tillkommit för speciella syften med lokalt eller regionalt begränsad räckvidd eller som bedöms vara av tillfällig natur, inte få tillstånd att anordna lotteri.

I proposition 1974151 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen anslöt sig departementschefen till vår uppfattning. Han förordade att möj- ligheten för politiska sammanslutningar att anordna lotteri i fortsättningen borde utvidgas på det sätt som anförts i vårt yttrande.

I motion 1974:I638 kritiserades den i propositionen föreslagna begräns- ningen av lotteritillstånd för politiska sammanslutningar, tillhörande parti med representation i landsting och kommunfullmäktige, till att gälla endast lotterier som bedrevs inom landstingsområdet eller kommunen. Denna begränsning innebar enligt motionen att ett parti med riksomfattande kommunal representation men utan representation i riksdagen inte skulle kunna få tillstånd till rikslotteri. Motionärerna ifrågasatte även om represen- tation i landsting och kommuner borde uppställas som ett villkor för lotteritillstånd. De ansåg inte att det fanns några skäl för att de politiska organisationerna skulle särbehandlas. De förutsättningar som förordades i propositionen — utöver att partiet vunnit mandat nämligen samma krav på stadgar, varaktighet m. ni. som uppställts vid prövning av ansökningar om tillstånd i andra fall, bedömdes av motionärerna vara tillräckliga.

Kristen Demokratisk Samling hade i skrivelse till näringsutskottet uttryckt önskemål om att politiskt parti skulle kunna få tillstånd att anordna rikslotteri även om det inte var representerat i riksdagen. En skrivelse med samma innebörd tillställde Kristen Demokratisk Samling handelsdepartementet i mars 1974. Skrivelsen har överlämnats till oss.

Näringsutskottet (NU 1974221) ansåg att propositionens förslag innebar en väsentlig utvidgning av rätten att anordna lotterier för politisk verksamhet. Inskränkningen avsåg enligt propositionen främst sådana politiska gruppe-

ringar som tillkommit för speciella syften med lokalt och regionalt begränsad räckvidd och sådana som bedömdes vara av tillfällig natur. Utskottet erinrade också om att riksdagen tidigare anslutit sig till proposition 1960:43. I denna uttalade departementschefen att tillståndsgivningen borde behandlas så att de politiska partierna inte inkräktade på möjligheten att tillgodose andra och mera traditionella ändamål genom lotterier.

Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag. Norrbottens kommunistiska partidistrikt av Arbetarpartiet kommunisterna förvägrades år 1978 lotteritillstånd av länsstyrelsen med motiveringen att distriktet bildats efter de allmänna valen år 1976 och således inte kunde vara representerat i landsting eller kommunfullmäktige.

Lotterinämnden ändrade inte länsstyrelsens beslut.

2.3. Krav på ort, tid, tillställning m. m.

Vad som här behandlas är traditionella lotterier och spel som regleras särskilt i lotteriförordningen. Det finns i förordningen olika krav på att lotterier skall ha geografisk anknytning till ett visst område eller lokal. Vidare förutsätts i fråga om en del lotterier att de skall vara anordnade i samband med tillställning. För andra lotterier gäller dessutom att tillställningen skall förekomma inom särskild lokal eller näringsverksamhet (rörelse).

Det finns också regler som tidsbestämmer lotterier. En sådan tidsbegräns- ning ligger t. ex. i tillställningskravet. Likaså finns i knytningen till rörelse den tidsmässiga aspekten att spelet enbart kan bedrivas då verksamheten pågår. I myndigheternas tillståndsbeslut föreskrivs dessutom den tid, under vilket ett lotteri får förekomma.

2.3.1. Den geografiska bestämningen

2.3.1.1 Tillståndsmyndigheternas förvaltningsområde

I fråga om de traditionella lotterierna anges att tillstånd till sådana får ges under förutsättning bl. a. att de bedrivs inom polismyndighetens förvalt- ningsområde respektive inom länet. I förarbetena till 1939 års lotteriförord- ning ansåg statslotteriutredningen (SOU 1938:17) en sådan föreskrift vara önskvärd från kontrollsynpunkt och för att förhindra en olämplig utveckling av lotterierna. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog inte någon ändring i denna del.

I fråga om anmälningslotterierna och de i lotteriförordningen reglerade spelformerna har, med undantag för bingo, någon motsvarande bestämmelse inte upptagits. Det ligger emellertid i sakens natur att dessa lotterier och spel skall bedrivas inom respektive myndighets förvaltningsområde. De skall ju vara lokaliserade till viss tillställning, lokal eller rörelse.

I praktiken torde frågan om myndigheternas kompetensområde inte vålla några nämnvärda svårigheter. De problem, som har anknytning till lotte-_ riernas lokalisering, har i stället kommit att gälla frågor som hör samman med anordnaren.

' Det händer att polis- myndigheter och läns- styrelser överlämnar ansökningar, som beträf- fande omslutningen överstiger vad myndig- heten har rätt att bevilja, till länsstyrelsen respek- tive regeringen för pröv- ning. Lotterinämnden har i fråga om detta för- farande uttalat, att till- ståndsmyntligheterna i stället bör avgöra ären— dena inom ramen för myndigheternas befogen- het.

2.312. Anordnarens verksamhetsområde

Som tidigare framgått finns i lotteriförordningen inga bestämmelser om vem som äger rätt att anordna lotterier utan det sägs i stället att lotterier, inklusive bingospel men med undantag för automat- och roulettspel, får anordnas till förmån för vissa angivna ändamål. Vidare har det redogjorts för att myndigheterna enligt praxis inte beviljar lotteritillstånd till andra än ideella organisationer med en verksamhet som har sådan inriktning som ändamålen anger. Som huvudprincip har kommit att gälla att tillstånd till rikslotterier ges riksorganisationer. Tillstånd till länsstyrelselotterier lämnas främst organisa- tioner, som har en verksamhet som omfattar hela länet, men även till större lokala föreningar, medan tillstånd av polismyndighet beviljas de lokalt arbetande föreningarna. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen anförde i betänkandet Om lotterier i denna fråga bl. a. följande.

Flertalet polismyndigheter och länsstyrelser synes tillämpa den principen att tillstånd för polislotteri beviljas en organisation med verksamheten lokalt begränsad till polisdistriktet, medan tillstånd för länsstyrelselotteri ges till organisation, vars verksamhet är begränsad till länet. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteritillstånden anser utredningen nödvändigt att ovannämnda praxis för tillstånds- givningen i princip bör upprätthållas. Ett ytterligare skäl härför är att tillståndsmyn- digheterna oftast saknar erforderlig kännedom för att pröva ansökningar om lotteri. som skall främja verksamheten utanför det egna förvaltningsområdet. Möjlighet bör emellertid även finnas för föreningar med lokalt begränsad verksamhet att söka tillstånd hosälänsstyrelse eller central tillståndsmyndighet. I många fall. särskilt i de större tätorterna, finns föreningar som har en mycket omfattande verksamhet, ehuru denna är begränsad till ett polisdistrikt. Detsamma gäller givetvis även föreningar. vars verksamhet är begränsad till ett län. Enligt utredningens mening bör omfattningen av föreningens verksamhet i princip vara avgörande för tillståndets storlek. Ansökan om tillstånd till lotteri bör ställas till den myndighet som med hänsyn till storleken av det sökta tillståndet kan meddela sådant tillstånd.

Utvecklingen ifråga om de traditionella lotterierna har blivit den att lokala föreningari stor utsträckning begär tillstånd hos länsstyrelsen att bedriva nya lotterier på hemorten när kvoten hos polismyndigheten fyllts. Det förekom- mer också fall där lokala föreningar sedan går vidare till regeringen med ansökan om lotteri med en omslutning utöver vad länsstyrelsen kan bevilja. Lotterinämnden har i ett flertal sådana fall beretts tillfälle att yttra sig. I linje med regeringens tidigare praxis har nämnden hävdat, att eftersom sökanden är en lokal organisation bör den inte få lotteritillstånd med större omslutning än vad länsstyrelsen och polismyndigheten enligt nuvarande regler får bevilja, dvs. med högst 230 000 kronor'.

Ibland uppstår gränsdragnings- och konkurrensproblem. som hänger samman med lotterianordnarens hemort och verksamhetsområde. Exempel på sådana fall är där regionala organisationer omfattar flera län. Vidare rekryterar ibland lokala föreningar, särskilt i storstadsområden, sina medlem- mar från en kommun, men bedriver tränings- och tävlingsverksamhet i grannkommunen. Det händer också att föreningen rekryterar medlemmar 'inte bara från hemortskommunen. Inte heller är det uteslutet att medlem- skadern i lokala föreningar kommer från mer än ett län. Från lokaliserings- synpunkt kan konkurrensproblem ibland uppkomma, då ett regionalt förbund vill anordna lotterier lokalt. Därigenom kommer förbundet att

begränsa lotteriutrymmet för egna eller andra lokala föreningar på platsen.

Lotterinämnden har inte haft något att erinra mot att distriktsförbund omfattande flera län har fått anordna lotteri i dessa län. Regeringen har också lämnat tillstånd till sådana lotterier. Däremot har regeringen i linje med lotterinämndens uppfattning avslagit ansökan från lokal förening att anordna lotteri i flera län än hemlänet. Huruvida en förening kan anordna lotteri utanför hemortskommunen återkommer vi till.

Bingospelet är förankrat till en viss lokal, där spelet anordnas. Här kan samma gränsdragningsproblem förekomma som tidigare nämnts och vidare kan fråga uppstå var inom kommunen en förening har sin hemort och verksamhet, Lotterinämnden har i sina anvisningar angående bingospelet behandlat lokaliseringsfråganl. Nämnden har också i ett flertal besvärs- ärenden haft att ta ställning till lokaliseringsfrågor. Beträffande bingon tycks kommungränsen ha utstakats som den naturliga gräns inom vilken en förening bör hålla sig om den vill anordna sådant spel. I ett besvärsärende2 ansökte ett flertal föreningar, däribland en från Österåker och en från Farsta, om att få anordna bingo i Sundbyberg. Länsstyrelsen i Stockholms län yttrade i ärendet bl. a. att tillstånd att anordna bingospel inom en kommun måste förbehållas organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till kommunen ifråga. Detta gällde enligt länsstyrelsen särskilt kommuner utanför Stockholms kommun, inom vilka tillgången på lämpliga bingolokaler ofta var begränsad. Länsstyrelsen gav inte de två föreningarna tillstånd till bingo under motivering att föreningarna inte syntes ha någon lokal an- knytning till Sundbyberg. Lotterinämnden lämnade föreningarnas besvär över detta beslut utan bifall.

Särskilt i glesbygdskommuner kan fråga uppstå var anordnaren har sitt säte och rimliga anknytningjust inom kommunen. Lotterinämnden har i ett fall3 ogillat besvär av en förening som inte fått tillstånd att bedriva bingospel i kommunens centralort då denna inte utgjorde föreningens rekryterings- och verksamhetsbas. Av ett annat fall4 kan dock utläsas att spel kan medges på annan ort inom kommunen än hemorten, såvida det kan ske utan påtaglig risk för att resultatet väsentligt försämras i existerande spel i lokalen ifråga.

Lotterinämnden har prövat några fall där föreningar fått avslag på ansökningar att spela bingo i annan kommun än iden där de haft sitt säte. Inte i något av fallen har besvär däröver bifallits. Fallen ger inte någon bestämd ledning för att bedöma var gränsen enligt anvisningarna går ifråga om väsentlig del av verksamheten eller betydande antal av medlemmarna. I ett av fallen var drygt 100 av de 500 medlemmarna bosatta i kommunen där man ville bedriva spelet och där förekom också hälften av de matcher som föreningen deltog i.

Beträffande bingospel finns slutligen i detta sammanhang ett fall5 prövat av lotterinämnden där en regional organisation önskade anordna spel i länets huvudort. Det var Mede/pads skid/örbund som ville spela bingo i Sundsvall. Länsstyrelsen i Västernorrlands län gav inte förbundet tillstånd till detta med motivering att spel redan bedrevs av ett flertal lokala idrottsföreningar, som var anslutna till förbundet. Man påpekade också att konkurrensen på bingomarknaden var stor. I ärendet framkom att förbundet hade 28 förening- ar i Sundsvallsområdet. varav tio bedrev bingospel. Lotterinämnden, som

'Se bl. a. kap. 4.3.

2 Lotterinämndens ären- de dnr 74/1974.

3 Lotterinämndens ären- de dnr 71/1975.

4Lotterinämndens ären- de dnr 76/1975.

5 Lotterinämndens ären- de dnr 49/1975.

1 Lotterinämndens ären- de dnr 164/1975.

2 Lotterinämndens ären- de dnr 20/1974.

lämnade förbundets besvär utan bifall, hänvisade till vad som sagts om distriktsorganisationer i anvisningarna. Nämnden uttalade att förbundet i stället borde verka för att de anslutna klubbarna fick utrymme på bingo- marknaden.

Ifråga om traditionella lotterier finns ett fall1 som lotterinämnden prövat och där frågan gällde anordnarens verksamhetsområde. Länsstyrelsen hänvi- sade till innehållet i nämndens anvisningar som gäller bingospel. Man fann att sökanden inte hade sådan anknytning till den kommun där lotteriet var avsett att bedrivas. Tillstånd borde därför inte beviljas. l besvären till lotterinämnden anfördes bl. a. att klaganden hade många medlemmar som var fast bosatta i kommunen ifråga. Nämnden fann dock inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut.

En annan lokaliseringsfråga som hänger samman med traditionella lotterier gäller sådana lotterier som säljs från fasta försäljningsplatser. Det finns åtskilliga lottförsäljningskiosker som är uppställda på allmän plats elleri varuhus och andra affärer. Lotterinämnden har behandlat ett flertal ärenden som rört lottförsäljning i varuhus i Göteborg. Det först prövade fallet2 avsåg ansökan från en förening, vilken hade verksamhet och säte förlagd till Kungälvs kommun. Länsstyrelsen ansåg att tillstånd att anordna lotteri med fasta försäljningsplatser inom Göteborgs kommun borde i första hand förbehållas föreningar som hade sin verksamhet huvudsakligen förlagd till Göteborg. Föredraganden i länsstyrelsen anförde avvikande mening och hävdade att föreningen fick anses ha tillräcklig anknytning till Göteborg för att sökt tillstånd borde meddelas. Den hade nämligen sitt huvudsakliga tävlingsutbyte förlagt till Göteborg och tillhörde Göteborgs distrik- tsidrottsförbund. Föreningen besvärade sig till lotterinämnden. Sveriges Riksidrottsförbund (RF) hördes i ärendet och yttrade:

De föreningar som är verksamma i storstadsområdenas yttre delar har speciella problem med att anskaffa lotterimedel. De har inte samma möjligheter som de centralt verksamma föreningarna att anordna lotterier inom sina respektive lokala verk- samhetsområden. I första hand beror det på svagt publikunderlag. Även sämre möjligheter att samarbeta med andra föreningar för att på så sätt nedbringa lotteriernas omkostnader inverkar på lönsamheten. RF anser därför att de föreningar varom här är fråga, bör beredas möjligheter att bedriva lotterier i storstadsområdenas centrala delar.

Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall och anförde i sitt beslut bl. a. följande.

Vid prövning av ansökningar om tillstånd att anordna lotteri med lottförsäljning från fast försäljningsställe i viss kommun bör i princip gälla att företräde lämnas organi- sation i kommunen. Länsstyrelsen är dock ej förhindrad att, om utrymme på lotterimarknaden det medger eller om särskilda skäl talar därför, lämna tillstånd till organisation i annan kommun,

Nämnden ansåg vidare att de av Sveriges Riksidrottsförbund anförda syn- punkterna av principiell natur borde närmare övervägas av 1972 års lotteriutredning.

2.3.l.3 Tillställningsvillkor

Var och när automatspel, roulettspel och anmälningslotterier får äga rum bestäms bl. a. av reglerna i lotteriförordningen, Dessa får förekomma bl. a. vid o/fén/l/g nöjestillställning och/eller til/ställning till förmån för vissa ända- mål. I förarbetena till lotterilagstiftningen finns inget sagt om vad begreppen närmare innefattar, och inte heller finns något vägledande avgörande i rättspraxis.

Offentlig nöjestillställning är enligt 12 å andra stycket 1956 års allmänna ordningsstadga en kvalificerad form av offentlig tillställning enligt 9ä i stadgan. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen fann att polismyndigheterna tolkade begreppet tillställning i lotteriförordningen såsom i princip liktydigt med begreppet offentlig tillställning i allmänna ordningsstadgan. Utredning- en ansåg att det var angeläget att den betydelse som begreppet tillställning hade i allmänna ordningsstadganI även kunde bli tillämplig på lotterierna. Utredningen förordade att de i lotteriförordningen använda begreppen, som här är i fråga, skulle ersättas med uttrycket a_[l'em/ig til/ställning.

Med offentlig tillställning i 9å allmänna ordningsstadgan avsågs före en vidtagen ändring den I januari 1977 teaterföreställning, konsert, tävling och uppvisning i sport och idrott, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt till- ställning av annat slag som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster.

Enligt lagen (19561618) om allmänna sammankomster i dess förutvarande lydelse, föll härunder sammankomster som hölls för överläggning, opinions- yttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet. Dit räknades också föreläsning och föredrag för undervisning m. m.

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen framhöll att det många gånger kunde vara svårt att avgöra vilka krav som skulle ställas på beskaffenheten hos en tillställning föratt lotterier skulle få anordnas. Den generella rätten att efter anmälan anordna lotteri i samband med tillställning hade i många fall missbrukats. Lotteriet blev ofta det helt dominerande arrangemanget medan tillställningen i övrigt, exempelvis dragspelsmusik av en ensam musikant, bara anordnades för att tillgodose lotteriförordningens krav. Utredningen menade att viss ledning kunde hämtas ur förarbetena till allmänna ordnings- stadgan. Således var konserter, kabareter och varitéer i regel att anse som offentlig tillställning medan underhållning i form av radio- eller grammo— fonmusik endast i undantagsfall var det. Det var enligt utredningen också väsentligt att tillställningen och inte lotteriet framstod som huvudattraktio- nen, varför utredningen föreslog att lotteri skulle få anordnas efter anmälan såvida detta utgjorde inslag i offentlig tillställning.

Remissinstanserna lämnade förslagen i princip utan erinran. Utredningens förslag i dessa delar blev emellertid inte förverkligade.

Från år 1970 och åren närmast efter var det framför allt bingospel i kommersiell regi, som kom att bedrivas kontinuerligt i särskilda spelhallar efter anmälan i samband med smärre underhållning? Detta upphörde från och med den 1 april 1973, då bingospelet blev tillståndspliktigt.

Vi har vid kontakter med bl. a. polismyndigheter erfarit att tillställnings- begreppet i lotteriförordningen ifrågasätts. Man har i praxis fortsatt att jämställa det med begreppet offentlig tillställning i allmänna ordningsstad-

]I kap. 1.4.4 i SOU 1970:52 redovisas förar- betena till stadgan angå- ende detta begrepp utför- ligt.

2Se mer härom i kap. 4.3.

1Se vidare prop. l975/ 761209 som lett till att mötesfriheten getts för— stärkt skydd och vissa gränser dragits för att besluta om rättighetsbe-

gränsande föreskrifter.

2Prop. 1976/77:39 om följdlagstiftning med anledning av nya regler i regeringsformen, KU 1976/77:16, rskr 1976/ 77:56, SFS l976:1003 resp. 1005.

3Se prop. 1972:128 med förslag till förordning om skatt på spel m.m..

4 Se kap. 4.3.2.

gan. Anmälningslotterier är därför inte ovanliga på exempelvis basarer och marknader, där enklare musikunderhållning och/eller teateruppträdande utgör tillställningen.

Med anledning av nya regler i regeringsformen om medborgerliga fri- och rättigheter], ändrades från och med den 1 januari 1977 allmänna ordnings— stadgan och lagen om allmänna sammankomster2 så att bl. a. teaterföreställ- ning och konsert i 9 & i stadgan flyttades över till 1 Q' i lagen. Samtidigt gjordes det tillägget i sistnämnda paragraf, att lagen också äger tillämpning på framförande av konstnärligt verk. Mötesfriheten omfattar nämligen enligt de nya gru ndlagsreglerna bl. a. sammankomster för framförande av sådant verk. Bestämningen "konstnärligt" bör enligt proposition 1975/76:209 i samman- hanget uppfattas som beteckning på vissa former av yttranden, inte i första hand som ett kvalitetskrav. Om ändamålet med en sammankomst är framförande av ett verk som till sin typ kan hänföras till någon konstnärlig uttrycksform—t. ex. film, musik eller ett verk avsett för scenisk framställning — bör sammankomsten normalt anses omfattad av regeringsformens skydd för mötesfriheten, även om det framförda verkets konstnärliga värde i ett visst fall inte skulle vara särskilt framträdande.

Vi vet att många polismyndigheter frågade sig vad lagändringen skulle få för återverkan på lotteriärendena. Härom fanns ingenting sagt i förarbetena. Man tog som exempel ett fall där en skolorkester skulle ha en avslutnings- konsert, vid vilken man ville ha anmälningslotterier. Enligt lagändringen hade själva orkesterframträdandet övergått från att tidigare ha varit en offentlig tillställning till att vara en allmän sammankomst. Men skulle sammankomsten sett från lotterisynpunkt utgöra offentlig nöjestillställning eller eventuellt tillställning till förmån för något ändamål?

Efter vad vi vet har inte möjligheten att anordna sådana lotterier, som kräver ett samband med viss tillställning, omöjliggjorts eller försvårats med anledning av ändringarna i allmänna ordningsstadgan och lagen om all- männa sammankomster.

Bingospelet underkastades som tidigare nämnts från och med den 1 april 1973 generellt tillståndstvång. Därmed kom inte något krav på tillställning längre att gälla för spelet. Fråga uppkom då om anmälningslotteri, för vilket tillställning ju är en förutsättning, skulle få förekomma i samband med bingospel. I praktiken anordnades redan anmälningslotteri i samband med bingo i vissa delar av landet. Vägledande för denna praxis var att förarbetena till lotteriförordningens dåvarande lydelse tolkades så, att bingospelet givits viss status av tillställning i och med den bestämmelse, som medgav automatspel i samband med bingo3.

I en depanementspromemoria (Ds H 1973z4)4 med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospelet m. m. konstaterades, att i praktiken varierade denna fråga och att något klart ställningstagande inte gjorts. Emellertid fann man att annan bingo än automatbingo numera erhållit sådan tillställnings- karaktär att lagtexten automatiskt medförde att anmälningslotteri fick anordnas i samband med bingospelet. Detta gällde både lotterier som anordnades enligt 2 5 och 3 & a) lotteriförordningen.

Departementschefen framhöll i proposition 1974151 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen, att anmälningslotteri tidigare kunnat anordnas i samband med bingospel och att anledning saknades att ta ifrån anordnande

organisationer denna möjlighet. Han instämde delvis i de synpunkter som anförts beträffande bingospelets karaktär av tillställning men fann inte när- mare anledning gå in på denna fråga. Det ankom på 1972 års lotteriutredning att överväga tillställningsbegreppets roll i lotteriregleringen. Departements- chefen förordade därför för klarhetens skull att, i de avsnitt av lotteriförord- ningen som avsåg automatspel och anmälningslotterier, det klart angavs under vilka förutsättningar dessa fick anordnas i samband med bingospel.

Av denna anledning fick 255 lotteriförordningen det innehållet, att anmälningslotteri även kunde anordnas bl. a. i samband med bingospel, dock inte automatbingo. Lotteriet skulle vidare anordnas för samma ändamål som bingon.

2.314. Plats för tillställningen

Anmälningslotterierna får enligt 25 och 3ä a) lotteriförordningen endast bedrivas inom för tillställningen eller bingospelet avsett område. Enligt förarbetena till förordningen' avsåg man med bestämmelsen att betona lotteriets samband med den tillställning, vid vilken det anordnades. Vidare syftade bestämmelsen till att underlätta kontrollen av lotteriet.

I fråga om automatspel och roulettspel skall den offentliga nöjestillställ- ningen förekomma inom viss lokal. För automatspelets del skall lokalen vara föreningslokal, annan samlingslokal, nöjespark eller liknande anläggning och beträffande roulett får spelet bedrivas i nöjespark eller liknande anlägg- ning.

Punktskatteutredningen ansåg i betänkandet (Ds Fi 1972z2) Skatt på spel att tillstånd till automatspel normalt borde kunna ges, förutom åt folkparker, tivoliföretag och liknande, åt alla hotell och restauranger utan något krav på sammankoppling av spelet med nöjestillställning eller annan tillställning. Tillstånd borde även kunna ges för automatspel i samlingslokaler av typen folkets hus, bygdegårdar och liknande. Med restaurang borde enligt utred- ningens mening förstås serveringsrörelse där lagad mat serverades.

Departementschefen hade inget att invända mot uttalandet att auto- matspel borde kunna äga rum i samlingslokaler av typ folkets hus, bygde- gårdar och liknandeZ. Han ansåg däremot att tillställningsvillkoret borde bibehållas för att bidra till en socialt önskvärd begränsning av spelandet. Vidare ville han inskränka automat- och roulettspel till sådana restauranger som hade tillstånd till utskänkning enligt då gällande förordning om rusdrycksförsäljning. Uppsikt och ordning kunde förutsättas råda i sådana restauranger.

Vi har ingående behandlat problemen kring förekomsten av spelautomater på restauranger i delbetänkandet (Ds H 1976:3) Enarmade banditer och går därför här inte in ytterligare på sådana frågor.

Ifråga om uttrycket liknande anläggning har länsstyrelsen i Stockholms län hävdat i ett besvärsärende hos lotterinämnden3 att uttrycket syftar på nöjespark. För att en lokal skall anses som förenings- eller samlingslokal bör enligt länsstyrelsen krävas att en ideell förening är huvudansvarig för lokalen och bedriver verksamhet där. Lotterinämnden hade inget att erinra mot vad länsstyrelsen anfört.

Uttrycket tivolirörelse i 1 a & lotteriförordningen föranledde ett uttalande

1Se bl. a. prop. 1974151 med förslag till lag om ändring i lotteriförord— ningen.

2Prop. 1972'128 med förslag till förordning om skatt på spel.

3 Lotterinämndens ären- de dnr 47/1974.

l Lotterinämndens ären- de dnr 130/1975.

? Lotterinämndens ären- de dnr 5/1977.

från rikspolisstyrelsen i en promemoria den 22 mars 1973 med anteckningar rörande lotteriförordningens bestämmelser om tillstånd till automatspel. Styrelsen hävdade, att begreppet i fråga borde tolkas med ledning av det allmänna språkbruket vid lagens tillkomst. I enlighet härmed bör med tivolirörelse menas sådan rörelse, som på ett område i det fria utbjuder tivolinöjen av olika slag till allmänheten. Däremot kan det inte ha varit fråga om att i begreppet tivolirörelse innefatta sådana företag som i lokaler inomhus ställer några nöjesanordningar till allmänhetens förfogande, även om anord- ningarna i och för sig har samma karaktär som tivolinöjen.

2.3.2. Den tidsmässiga bestämningen

Som tidigare framgått finns ett flertal omständigheter som tidsbegränsar ett lotteri. Med stöd av 4 g" lotteriförordningen kan myndigheterna meddela de villkor som skall gälla för lotteriet och i besluten ange den tid under vilken lotteriet får anordnas. För traditionella lotterier och bingospel relateras tiden naturligen till den tid som rimligen beräknas gå åt för att avyttra medgivet omslutningsbelopp. För traditionella tillståndslotterier är kalenderåret den yttersta tidsramen på grund av att beviljat belopp för en och samma sökande är knutet till året. Även för bingon har kalenderåret blivit den tid som tillstånd i regel beviljas för. Myndigheterna har medvetet strävat efter att slå samman flera anordnare i allianser och medge omslutningsbelopp som beräknas räcka för ett helt år. Vidare har lotterinämndens anvisningar tagit sikte på spelår som överensstämmer med kalenderåret.

En delvis ny tidsmässig aspekt på lotterimarknaden hänger samman med en ökad kommersialisering och stordrift av lotterier. Företag som sysslar med lotterier och även vissa anordnare av lotterier har knutit fast anställd personal till sig. Den arbetsmarknadsmässiga situationen har medfört att man vill ge sysselsättning åt de anställda och därför ha verksamhet året runt med lotterier. Anordnarna strävar därför mot att låta ett nytt lotteri ta över när tillståndstiden för det gamla går ut och således ha ett system med rullande tillstånd.

De tider för vilka tillstånd för automat- och roulettspel meddelas är mycket oenhetliga. Vissa myndigheter lämnar tillsvidaretillstånd, andra för be- stämda tidsperioder. I fråga om dessa spel finns, som tidigare framgått, den tidsmässiga kopplingen till tillställning, vilket också gäller anmälningslotte- rierna.

Beträffande spel på s. k. enarmade banditer på restauranger rådde till en början olika meningar om när det skulle få förekomma. Man stannade slutligen för att knyta speltiden till restaurangens öppethållande.

Det händer att anordnare av traditionella lotterier inte hinner sälja alla lotter före tillståndstidens slut och därför begär förlängning av försäljnings- tiden. I ett ärende hos lotterinämndenl, där en förening begärde förlängning, uttalade nämnden att lotterna i ett sedellotteri bör utbjudas till försäljning under begränsad sammanhängande tid. En uppdelning av tiden för lottför- säljningen är inte förenligt med grunderna för lotteritillstånd eller med de krav som i allmänhetens intresse ställs på lotteriet. 1 ett annat besvärsärende2 hade länsstyrelsen i Hallands län inte beviljat förlängning av försäljningsti- den eftersom det på lotterna i lotteriet fanns angivet sista försäljningsdag.

Från kontrollsynpunkt borde de därför inte få säljas efter denna dag. 1 inhämtat yttrande över besvär framhöll länsstyrelsen bl. a. följande.

Länsstyrelsen har tidigare vid behov meddelat tillstånd till förlängning av lotteritill- stånd. Då det förekommit fusk med nitlotter samt att lotter sålts efter tillståndstidens utgång beslöt länsstyrelsen efter samråd med nära liggande länsstyrelser ändra sina då gällande villkor och anvisningar beträffande lotterier (ej bingolotterier). Härigenom tillkom villkoret att på varje lott bl. a. skall framgå ”sista försäljningsdag. De nya villkoren och anvisningarna har nu gällt i flera år. Från allmänhetens synpunkt måste det anses otillfredsställande. att lotter säljes efter ”sista försäljningsdagen”.

Lotterinämnden fann inte skäl ändra länsstyrelsen beslut.

En tidsfaktor av annan art som bestämmer tiden för anordnande av lotterier av traditionellt slag, hänger samman med tillgången på lottförsälj- ningskiosker på allmän plats. Det är vanligt att kommunerna upplåter platser härför, men antalet lottkiosker motsvarar ofta inte efterfrågan. Därför förekommer att en fördelning på platserna i förväg görs upp mellan olika anordnare. Beträffande lottkioskerna inom exempelvis Stockholms kommun har berörda myndigheter kommit överens om att under månaderna decem- ber—januari får kioskerna disponeras av anordnare av lotterier som polismyn- digheten ger tillstånd till. Övriga månader är kioskerna reserverade för s. k. länsstyrelselotterier.

2.4. Prioriteringsfrågan

I direktiven anges att vi bör överväga bl. a. hur olika ändamål skall prio- riteras.

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen anförde i kapitel 8.6 i sitt betänkande1 i denna del följande.

Görs en prioritering mellan olika ansökningar för att underlätta för vissa föreningar att avyttra sina lotter motverkas enligt utredningens mening i längden rationaliseringar på lotterimarknaden. Detta kommer i sin tur att vara menligt för såväl de ändamål som skall tillgodoses genom lotteriförordningen som den lottköpande allmänhetens in- tressen. Vad gäller sådana lotterier, som försäljs från fasta försäljningsplatser på allmän plats. (1. v. 5. en mycket betydande del av tombolalotterierna, måste likväl vanligen en prioritering äga rum med hänsyn till det begränsade antal lämpliga försäljningsplatser som kan ställas till förfogande.

En prioritering med hänsyn till tidpunkten för ansökan torde i regel vara olämplig enär långa väntetider kan uppstå på grund av brist på försäljningsplatser och tillståndsmyndigheten riskerar att avhända sig den materiella prövningen. Enligt utredningens mening bör en prioritering i första hand ske med hänsyn till omfattningen av vederbörande förenings verksamhet och aktivitet. En annan synpunkt som bör beaktas är att varje sökande, vars ansökan fyller villkoren för att få tillstånd,om möjligt bör erhålla något lotteri med icke alltför långt tidsintervall. I görligaste mån bör också eftersträvas att olika ändamål blir tillgodosedda. Vidare finns givetvis ett stort antal skäl för prioritering, som endast har lokal räckvidd. Ytterst måste naturligtvis alltid prioriteringen bli en skönsmässig bedömning, för vilken några bestämmelser icke kan meddelas.

Den nuvarande lotteriregleringen ger möjlighet till prioritering på olika sätt, t. ex.

' Om lotterier (SOU 1970:52)

lSe kap. 2.2.8.

2.lO:s ämbetsberättelse år 1966 s. 440-447.

3 Se kap. 2.2.9.

4Av ett besvärsärende hos lotterinämnden (ärende dnr 43/1974) framgår dock att en läns- styrelse tillämpat utta- landet i ett fall som av- såg bingospel.

5 Se kap. 2.4.2.

a) prioritering mellan olika ändamål b) prioritering mellan föreningar med samma ändamålsinriktning c) prioritering mellan olika lotteriformer

Vi har vid genomgången av lotterinämndens ärenden angående ändamå- len' och vid kontakter med handläggare på länsstyrelser och polismyndighe- ter inte funnit något som tyder på en avsiktlig favorisering av vissa ändamål. Å andra sidan tycks det heller inte ske någon medveten strävan efter att olika ändamål blir tillgodosedda. Inom bingospelet har dock under senare år skett en avsiktlig breddning av antalet föreningar som beretts möjlighet att anordna spel, och en naturlig följd av detta bör ha blivit att föreningar med olika ändamålsinriktning kommit med i sammanhanget.

I fråga om det inbördes förhållandet mellan de olika ändamålen i lot- teriförordningen har 102, som tidigare nämnts, anmärkt att inget hinder ansetts föreligga mot att främja kulturell verksamhet i mera vidsträckt mening genom lotteritillstånd. Kravet på att verksamheten skall vara av så kvalificerat slag att den kan betecknas som allmännyttig har enligt JO därigenom uppgivits. Även verksamhet med mera blygsamt kulturellt syfte och av mera begränsad omfattning borde kunna inrymmas under den kulturella ändamålsbestämningen.

Vi har även i övrigt träffat på fall där ändamålsbedömningen synes ske utifrån en kvantitetsbedömning av verksamheten, särskilt vad gäller de kulturella och välgörande ändamålen. Vi har inte kunnat bedöma huruvida kraven på dessa ändamål skärps i de fall det allmännyttiga ändamålet med verksamheten inte är uppfyllt.

Av det tidigare har också framgått att enligt motivuttalanden3 får lotterier till förmån för politiska ändamål inte inkräkta på möjligheterna att tillgodose andra, mer traditionella ändamål genom lotterier. Huruvida detta har efterlevts på lokal och regional nivå har vi inte särskilt studerat”? Politiska lotterier på riksnivå uppgår f. n. till inte fullt 40 procent av rikslotteriernas omslutning.

En annan sida av prioriteringsaspekten är fördelningen mellan föreningar med samma ändamålsinriktning. Beträffande bingo har kritik riktats mot att stora tillstånd koncentrerats till vissa populära storklubbar på bekostnad av mindre föreningar. Lotterinämnden har, som ovan framgått, i sina bingoan- visningar behandlat problemet med fördelningen mellan föreningar med samma ändamålsinriktning. Enligt nämnden bör distriktsorganisationer stå tillbaka på bingomarknaden till förmån för lokala föreningar.

Ett prioriteringsproblem som spänner över både ändamål och anordnare hör samman med tillgången på försäljningsplatser. Vad som gäller för fasta lottkiosker på allmän plats har redan behandlats? Under senare år har lottförsäljningsplatser på varuhus blivit mycket populära och åtråvärda. Platserna hos vissa varuhuskedjor har med ensamrätt hyrts ut till servicefö- retag. När och var en förening skall få tillgång till en sådan försäljningsplats bestäms i regel uteslutande av företaget och/eller varuhuschefen.

Vi har inte funnit att man från myndigheternas sida styr anordnarna till vissa lotteriformer. Däremot pekar omständigheter på att anordnarna själva prioriterar vissa typer av lotterier. Detta varierar emellertid hos olika slag av anordnare och mellan olika regioner. Vi har också erfarit att vissa anordnare

prioriterar på vilken nivå lotteriverksamheten skall bedrivas. Vissa riksorga- nisationer försöker t.ex. avhålla lokala föreningar från att anordna egna lotterier och i stället sälja de av riksorganisationen anordnade lotterierna.

2.5. Behovsprövning

Vid handläggningen av de kommersiella spelformerna, automat- och roulettspelen samt marknads- och tivolinöjen, frågar myndigheterna inte efter vilket behov anordnaren har av inkomsterna från spelet.

De ideella lotterierna däremot syftar till att tillgodose bestämda ändamål. Häri anses underförstått ligga ett krav på att anordnaren skall ha behov av lotteriinkomster. Detta finns inte uttalat vare sig i lotteriförordningen eller dess förarbeten. Även för rikslotterierna kräver regeringen att ett visst behov föreligger.

Den är 1964 tillsatta lotteriutredningen angav i sitt betänkande (SOU 1970:52) att en förening borde kunna få lotteritillstånd iden omfattning som svarar mot det ändamål som lotteriet skall stödja. Utredningen utgick från att de ändamål, som skulle tillgodoses genom tillståndslotterierna, i regel fick anses mycket angelägna från allmänna synpunkter, och man ifrågasatte under antagande att behoven var outtömliga, huruvida en generell begräns- ning för tillståndsgivningen för lotterier borde bibehållas. Man kom dock fram till att en fullständigt fri konkurrens på lotterimarknaden skulle kunna få allvarliga konsekvenser för de ideella organisationerna, då inkomsterna från lotterier i många fall utgjorde en ekonomisk förutsättning för att de skulle kunna bedriva sin verksamhet.

Lotterinämnden har i anvisningarna för bingospeletl angivit hur länssty- relserna bör pröva omslutningen av spelet. Där sägs att det först och främst bör tillses att omslutningen inte överstiger vad sökandens verksamhet skäligen kan motivera. Underlag för denna bedömning inhämtas lämpligen från verksamhetsberättelser och ekonomiska redovisningar för de senaste åren. Kan verksamheten väntas öka i omfattning bör man ta hänsyn till detta. Nämnden betonar att myndigheterna bör beakta inkomster från andra lotteriformer och alternativa finansieringsmöjligheter, såsom medlemsavgif- ter samt publik- och reklamintäkter. Om sökanden inte behövt tillgodogöra sig hela behållningen av tidigare bingospel för sin löpande verksamhet, utan t. ex. fonderat medel, kan det vara motiverat att minska omslutningen av det fortsatta bingospelet.

Dessa anvisningar torde överlag tjäna som riktmärke vid behovsprövning- en av traditionella lotterier hos länsstyrelserna. Hos polismyndigheterna däremot medför ärendenas mångfald att behovsprövningen sker mer summariskt. Värdegränsen för polislotterierna är för övrigt satt vid sådan nivå att behovsprövningen i åtskilliga fall naturligen inte utgör något problem.

Vid genomgång av lotterinämndens besvärsärenden och åtskilliga fall i övrigt som vi tagit del av har vi erfarit att myndigheternas överväganden om de sökandes behov sällan redovisas utförligt. Ofta motiveras en prutning av den begärda omslutningen med att den verksamhet sökanden bedriver inte kan anses motivera ett tillstånd på det sökta beloppet. Inte sällan görs en

' KFS 1977227, LN 1.

lLotterinämndens ären- de dnr 55/1975.

2 Lotterinämndens ären- de dnr 115/1977.

3SOU 1938:17.

1

5

samlad bedömning av konstaterat behov och möjlighet till avsättning på marknaden. Den senare frågan behandlas i följande avsnitt.

Besvär över gjorda nedskärningar, framför allt i bingospel, har endast undantagsvis bifallits av lotterinämnden.

Det har ifrågasatts i ett ärende' hos lotterinämnden huruvida en förenings kapitalbehållning skall påverka storleken av meddelat bingotillstånd. Av nämndens beslut i fallet kan utläsas att ingående kapitalbehållning inte negativt skall inverka på omslutningens storlek såvida intejust bingospelet medfört kapitalbildningen. Inte heller bör en förenings ekonomiskt goda ställning, till följd av extra uttaxering bland medlemmarna för ett speciellt ändamål (bygge av spelhall), inverka vid behovsprövningen?

2.6. Marknadsbedömning

Lotterinämnden utgår i sina bingoanvisningar från att tillstånd till spel inte meddelas i större omfattning än vad utrymmet på marknaden medger. Myndigheterna skall alltså bestämma ett tak för vad marknaden orkar med. Utöver detta skall tillstånd inte meddelas, utan myndigheterna skall fördela marknadsresurserna på de sökande föreningarna alltefter deras behov.

Av hävd uppställs vissa lönsamhetskrav på lotterierna, olika för olika former. Det redogörs närmare för detta i avsnitten om de olika lotteriformer- na. Med ledning av bl.a. huruvida dessa krav uppfylls eller inte kan myndigheterna bedöma situationen på marknaden. Förutom de informa- tioner som lotteriredovisningarna ger härom får myndigheterna, framför allt i bingospelen, under hand rapporter från kontrollanterna i lotterierna. Att lönsamheten sjunker i pågående lotterier är vanligen ett tecken på att marknaden börjar bli mättad.

Vi vet exempelvis att trängseln på bingomarknaden varit mycket stor under de senaste åren och lönsamheten har på många håll inte nått upp till önskvärda 15 procent av omslutningen. Länsstyrelserna har därför varit restriktiva med att bevilja tillstånd, och många sökanden har fått vidkännas väsentliga prutningar.

Det är svårare att få grepp om marknadsbilden beträffande de traditionella lotterierna. Tillståndsgivningen för dessa lotterier är inte, såsom för bingon, knuten till i huvudsak kalenderår och ansökningarna prövas inte heller i ett sammanhang. Ärendena är i stället fördelade över året. Det är bl. a. av den anledningen svårare än vad gäller bingon att avgöra om dåligt försäljnings- resultat beror på marknadsföringen eller läget på marknaden. Lotterierna ärju dessutom fördelade mellan olika myndigheter, som delvis oberoende av varandra meddelar tillstånd till lotterier, vilka samtidigt kan komma att försäljas inom ett och samma område.

2.7. Det principiella förbudet mot vinster i pengar eller värdepapper

I förarbetena till lotteriförordningen anförde statslotteriutredningen3 bl. a. att det skulle vara särskilt frestande att delta i sådana lotterier där vinsterna

utgjordes av pengar eller värdepapper. Lotterier, där sådana vinster förekom, borde enligt utredningen som regel inte få anordnas utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Detta låg i linje med ett vid denna tidpunkt fattat beslut av riksdagen om penninglotteriväsendets ordnande. Lotteriförordningen kom att ut- formas enligt förslaget.

Enligt 1 & lotteriförordningen står det regeringen för närvarande fritt att lämna tillstånd till penningvinster i alla slag av lotterier. Tillstånd till lotterier med penningvinster har dock inte beviljats andra än de statsägda eller statskontrollerade bolagen som anordnar penninglotteri, tips och totalisator- vadhållning. Ett undantag utgör de årligen återkommande lotterierna, som anordnas av sparbankerna i samband med den s. k. sparbanksveckan. Rege- ringen medger också premieobligationer som vinster i rikslotterierna.

Efter förslag av punktskatteutredningenl infördes fr. o. m. den 1 april 1973 möjlighet att betala penningvinster i automat- och roulettspelen. Motivet var främst att det inte gick att kontrollera att polletter, som ditintills fått an- vändas, löstes in. Eftersom denna fråga har behandlats i vårt delbetänkande Enarmade banditer går vi inte här närmare in på de överväganden som låg till grund för ändringen.

[ den förut nämnda departementspromemorian med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m.m. föreslogs att vinster i bingospel i fort- sättningen skulle kunna utgå kontant. I promemorian betonades att erfaren- heterna från bingospelet gav vid handen att vunna presentkort ofta löstes in mot nya bingobrickor. Det var inte heller ovanligt att eventuell mellanskill- nad utbetalades kontant till speldeltagare. Detta gick inte att kontrollera. Det var vidare svårt att finna någon anledning att vid spel med relativt låga vinster förbjuda verksamheten ifråga. Eftersom det inte fanns anledning att förbjuda att vinster i lotterierna användes som nya insatser, borde följaktligen vinster i fortsättningen kunna utgå kontant. För att undvika äventyrligt Spel, rekommenderades att gränsen för sådana vinster skulle sättas vid 50 kronor. För att kontroll skulle kunna skapas, borde möjligheten reserveras för de spel, där högre vinster än 50 kronor över huvud taget inte förekom.

Vid remissbehandlingen av promemorian tillstyrke riksskatteverket samt flertalet länsstyrelser förslaget om penningvinster. Rikspolisstyrelsen, länssty- relsen i Västernorrlands län och denna utredning avstyrkte emellertid förslaget. Rikspolisstyrelsen erinrade om riskerna för sociala skadeverkningar och pekade på att man i några fall fått underrättelse från polisstyrelser om att det förekommit att äldre människor gjort så höga insatser i spel att de råkat i ekonomiska svårigheter. Vi ansåg i denna fråga att något bärande skäl att tillåta penningvinster inte fanns. En sådan åtgärd var både från praktiska och principiella synpunkter så betydelsefull, att den inte borde vidtas utan att samtliga förutsättningar för spelet setts över och tänkbara verkningar studerats. Vi hävdade, att lotteri med penningvinster, som inte stod under direkt statlig kontroll, borde få förekomma endast om det genom bestäm- melser i lotteriförordningen var kringgärdat av restriktioner som väsentligt begränsade lotteriets attraktivitet och tillgänglighet för allmänheten.

Departementschefen2 var med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen inte beredd att förorda att penningvinster fick utgå i bingospel. Denna fråga borde övervägas ytterligare av utredningen som allsidigt kunde belysa konsekvenserna av penningvinster i lotterier.

|Skatt på spel, (Ds Fi 197222).

2 Prop. 197415] med för- slag till lag om ändring i lotteriförordningen

m. m.

[Se vidare härom i kap. 4.1.

En skrivelse från Chris Wahlström, Stockholm, m. fl. med yrkande om penningvinster i bingospel, inkommen till handelsdepartementet ijuni 1974, har överlämnats till oss.

2.9. Serviceföretag

Enligt våra direktiv skall uppmärksamhet ägnas åt bl. a. frågan om insyn i och kontroll av företag, som mot ersättning sköter lotteriverksamhet för till— ståndshavares räkning. Sådana företag kallas vanligen serviceföretag. Depar-

tementschefen uttalade', att man på sikt skulle försöka frigöra bingospelet från beroende av och inflytandet från kommersiella intressen. Utredningen borde, ansåg departementschefen, anvisa vägar för hur detta skulle åstad- kommas.

Det är framför allt i fråga om bingospelet som frågan om serviceföretagen rönt allmän uppmärksamhet. Kommersiella intressenter fann tidigt att bingospelet var en god inkomstkälla och de fick under tidigare delen av 1970-talet ett allt större inflytande på bingomarknaden. Detta medförde att bl. a. vissa specialidrottsförbund i slutet av år 1974 startade Riksförbunds- bingo AB, som skulle verka som serviceföretag. Bolaget kom att få stor spridning i landet tills det under år 1977 försattes i konkurs. Serviceföretagens verksamhet inom bingobranschen är numera till viss del reglerad genom lotterinämndens anvisningarz.

Serviceföretag finns även inom området för traditionella lotterier. De verkar ha vunnit insteg i allt större omfattning. Speciellt framträdande har serviceverksamheten blivit bland sådana lotterier som säljs i varuhus.

Serviceföretagen behandlas i avsnitten om de särskilda lotteri- och spelformerna.

2.10. Lotteriregleringen i Danmark, Finland och Norge

2101. Allmänt

Vi kommer för varje lotteri- och spelform att redogöra för motsvarande regler i Danmark, Finland och Norge. I korthet kan här följande nämnas angående de olika ländernas lagstiftning.

I Danmark saknas en allmän lotterilag. ] stället regleras varje lotteriform för sig. Lagen från den 6 mars 1869 om Classelotteriets ordning og förbud mot andet lottospil rn. m., ändrad genom lag den 4 juni 1965, kan dock anses utgöra grunden för övrig lagstiftning på området. Enligt lagen kan Justitsmi- nisteriet meddela tillstånd till anordnande av lotterier. Ministeriet har med— delat sådant tillstånd till Landbrugslotteriet och Varelotteriet3.

För lotterier i övrigt har Iustitsministeriet utarbetat ett cirkulär av den 14 oktober 1966, som omfattar sedellotterier, tombola- och bingospel m.m. Normalt krävs Justitsministeriets eller polisens tillstånd till sådana lotteri- er.

1 Fin/and finns huvudreglerna om lotterier i 1965 års lotterilag. Detaljbe- stämmelser om olika lotteri- och spelformer ges i förordningar. Landskapet Åland har en egen lotterilag. För att lotterilagen och de med stöd av denna utfärdade förordningarna skall bli tillämpliga förutsätts att lottning sker, att vinst utdelas och att deltagarna erlägger avgift. I Norge regleras lotteriverksamheten dels i en allmän lag den 12 maj 1939 ("lotteriloven"), dels av särskilda lagar för tips, totalisatorspel och penning— lotteri. För att lotteriloven skall vara tillämplig krävs att deltagarna i lotteriet erlägger insats. att vinst utfaller och att utfallet beror på slumpen. I tveksamma fall avgör justitiedepartementet huruvida lotteri föreligger eller inte.

lProp. l974:51 med för- slag till lag om ändring i lotteriförordningen

m. m.

2Se kap. 4.5.5.

3Se vidare kap. 3.5.

2.10.2 Ändamälsbestänt/ringarna i nordisk lotterilagstifining

I Danmark kan enligt tidigare nämnda cirkulär inte enskild person ges tillstånd att anordna lotteri utan bara föreningar, kommittéer och institutioner, vars sammansättning och verksamhet ger erforderlig trygghet för att lotteriets överskott kommer att användas till det angivna ändamå- let.

Tillstånd till lotteri kan bara meddelas till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål, t.ex. till främjande av lantbruk, fiske, hantverk, industri, hushåll, konst, turism eller idrott. Det kan således inte meddelas tillstånd till lotteri för främjande av enskilda personers privata angelägenheter eller i de fall där överskottet kommer en snävare krets av personer till- godo.

Det får inte heller lämnas lotteritillstånd för att främja ett ändamål som har "begränsad anslutning i befolkningen”, t.ex. till föreningar av samlare, idrottsändamål av exklusiv eller speciell karaktär t. ex. hästsport, motorsport, jakt eller liknande. Tillåtelse kan dock efter omständigheterna meddelas, om utlottningen bara sker inom en bestämt avgränsad, för ändamålet intresserad krets, t. ex. en förenings medlemmar och deras bekanta. Tillstånd kan också beviljas för anordnande av tombola eller amerikanskt lotteri inomhus i anslutning till utställning, basar eller liknande.

Lotteritillstånd kan inte ges till förmån för politiska ändamål. Denna bestämmelse hindrar inte en politisk förening att anordna lotteri till förmån för opolitiska, särskilt kulturella ändamål inom en begränsad försäljnings- krets. Denna krets kan omfatta medlemmar av föreningen och eventuellt också medlemmar av andra föreningar med samma politiska ändamål samt medlemmarnas bekanta.

Tillstånd att anordna lotteri i december månad kan bara meddelas såvida överskottet uteslutande ska användas till 5. k. julvälgörenhet.

Tillåtelse till amerikanskt lotteri kan bara ges om lottförsäljningen sker till den arrangerande föreningens medlemmar och deras bekanta, vid ett för- eningsarrangemang eller i hemmet eller i en utställning, basar eller lik- nande.

Utan tillstånd kan föreningar anordna s.k. små föreningslotterier om lottförsäljningen äger rum uteslutande till föreningsmedlemmarna eller under möten eller festen såvida omslutningen inte överstiger 2 000 Dkr och bara föreningarnas medlemmar och deras bekanta deltar i utlottningen. Föreningar kan vidare en gång per år utan tillstånd anordna lotteri till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål under vissa förutsättningar, bl. a. att omsättningen inte överstiger 5 000 Dkr.

Enligt den_finska lotterilagen får lotteri anordnas endast med tillstånd av myndighet i syfte att skaffa medel för välgörenhet eller annat ideellt ändamål som stadgas i lagen. Små lotterier, om högst 1000 FM, får under vissa omständigheter anordnas utan tillstånd, men ändamålet skall finnas angivet i lotterilagen.

Tillstånd till varulotteri får beviljas inhemsk, registrerad förening eller självständig stiftelse eller annat sådant samfund, som verkar för välgörenhet eller annat ideellt ändamål. Detsamma gäller anordnande av bingospel.

Tillstånd att anordna penninglotteri kan beviljas samfund eller annan

sammanslutning för anskaffande av medel till vetenskapens, konstens eller idrottens främjande. Tillstånd får ges till inhemskt bolag att anordna vadhållning (tips) för stöd åt idrott och fysisk fostran samt vetenskap, konst och arbete för ungdomsfostran. Vadhållning vid hästtävlingar får främja hästuppfödande och hästidrott.

Tillstånd att ställa ut spelautomater och förströelseautomater — dock inte förtröelseautomater på tivoli eller på nöjesfält — får bara beviljas Penningau- tomatföreningen. Syftet skall vara att anskaffa medel för främjande av den allmänna folkhälsan, stödjande av barnskyddet, vården av syn- och hörsel- skadade, stödjande av åldrings- och invalidvården, utvecklande av ung- domsfostran. för beredskap för skyddande och räddande av människoliv vid katastrofer och för att anskaffa eller upprätthålla för envar öppna semester- platser eller för härmed jämförligt främjande av möjligheterna till semester- firande.

Enligt den norska lagen om lotterier får traditionella varulotterier, tombola- och lyckohjulslotterier samt 5. k. offentlig bingo anordnas endast för allmän- nyttigt eller välgörande ändamål.

Föreningar, sammanslutningar eller institutioner kan utan tillstånd anord- na lotteri för allmännyttigt eller välgörande ändamål om insatserna i lotteriet inte överstiger 5 000 Nkr.

Föreningar, sammanslutningar och institutioner kan också utan tillstånd anordna lotteri vid möten eller fester till vilka allmänheten inte har tillträde, när värdet av vinsterna inte överstiger 1 500 Nkr. Så kallad intern bingo kan bedrivas enligt denna regel.

Tips anordnas i Norge av Norsk Tipping A/S. Överskottet av verksam- heten skall fördelas till idrottsliga och vetenskapliga ändamål. Inkomsterna från Det norske Pengelotteri tillfaller staten. Av inkomsterna från totalisa- torspelet delas 30 procent mellan arrangören och staten medan 70 procent delas ut som vinster.

, _ "' 'i " " Barn,: " ' 'f-11r|.| |'.. || ' ". ' ||.....1 , , ,, ..tå'k'llq:l-l11d"_'_",.' ' | ||. 41 __ ' " '. "" " ' (||. *1. 1.1Ji-J . ||

-:.1_',.'.'.'1i.-,.-' .,. '111'1'1. '|'f"1' |.|1L'11 '| .

'|"":.','.'I|'" 3,1" |'||[ "jtmwf .1',,",!1'5|-11.1U',q || " ' '.,-||-_ |||,.. . |

,, "1"1.1'1»"'»"'.."""'"1'."' FI_'.,, |._ '|' L' x'11'|.5,1-|'-'||" ." ' ' |. :![,'.' '. . "'. '111'15'3'2'111" ..,. ' .,1',' '_|..'*'-,-.1||;'|.|...'__ _ '_' . ' ,-,—,|.'. ,',JI'I'r-F"',1'u"l"'5,"'1 '|'|11Jl1' "_| |,'.|,1" '|.. ','." 1.1 '||| ,,|_I|' " .. * 1 '|' -

intj', 115,11. 'li'L' |» ".' J.,].- .

u ,'i .'.1. ,".|.11 L 1111|'_,»l'r||.5.'1'_ "ih!"- 11_',|,'.' |,1r .-' |.|... |..11,'._.|...,|_ it."-' '1'1,.1:'.,|"'r|||:u1,|'.'.|-.;| , .,1"_','1.' v» ,, "" " '. .".'l' ."|.|| 'i 2 "| .| | -:"'.-1"""' ,, ..wfmrall 41'1 ""—111131”! 'n' ."1'..T| 1|' '|'. | .'|1||',t,';'|.' | lli:- _|:1|,Hu, 1; 'I , |"1 ' _ '."""." '.'." |1".|l ' ',..l|,.j-.—| . , '1"'1,r'1.1.||1f1'| |3|1|||| ... ' ",:11351111", l-,i,1|,l ||| |1_11.||.j'r|v.'||'|r|| ' 1' nu .. ”nähä-Fl."'1'-'|.'T':.|-,|1".,,.1»_||L,1|,=|| ||||||||||jJ| ,111'1'1 H&M.! ' '1 ...-||...|:|"s.|" ,1'1'f1|_"|| ... '...tjt. _|| ".-.|".' ||'|-' ' | ' " ' ' " '-" '- '|'1».'1"|'| -',"".. "'.. '-1 ,-'|1|'.'1" "H'Hf't'n ? ' mr' |"| '1'|1"1|',1.'_ ,D|1%,,__.,, ' .'.'I"|'.'.|'.1' 131,13 "" "I ' 1"1 ."."1 '." "' f-a' ', 5'T1'

.. ,',._ ll"|| "Fnuha” 31.11 " '.1'"'_'.::1" ",,,, 15111??ij '. F.." |»» ||l'. .in' ...—»wl ' ' "|'.—. '|||. . . "1 -.'..-.,-,,L»

3. Traditionella lotterier

Ursprungligen behandlades i lotteriförordningen i huvudsak bara "vanliga" lotterier. dvs. lotterier i vilka man köpte ett bevis på sin insats i form av en lottsedel — en tombolalott eller en enklare form av lott försedd med nummer. Dragningen kunde vara gjord i förväg men torde vanligen ha förrättats efter det att Försäljningstiden för lotteriet hade gått ut. Även på nitlotterna utlottades ofta ett fåtal vinster. Alla vinster i dessa lotterier bestod av varor.

Denna typ av lotterier i fortsättningen sammanfattningsvis benämnda traditionella lotterier — har behållit sin grundkaraktär sedan lotteriförord- ningens tillkomst. De är fortfarande varulotterier men vissa undantag finns vad gäller rikslotterierna. Flera nya typer av lotter har emellertid tillkommit, bland annat 5. k. kvicklotter och Zl-lotter.

Traditionella lotterier handläggs av polismyndigheter. länsstyrelser eller regeringen. beroende på bl. a. vilken omfattning och geografisk spridning lotterierna har. Vi behandlari fortsättningen de traditionella lotterierna under rubrikerna polislotterier. länsstyrelselotterier och rikslotterier. Ansökningar om rikslotterier prövas av regeringen.

Av 1 & lotteriförordningen framgår att även marknads- och tivolinöjen. som t. ex. chokladhjul. pilkastning och skjutbanor. i förordningen betraktas som lotterier. Trots att detta strider mot allmänt språkbruk behandlar vi dem därför, under särskild rubrik, mot slutet av detta kapitel.

3.1. Polislotterier

Polislotterier är lotterier som regleras i 2 &, 3 5 a) samt 3 5 b) lotteriförord- ningen. och som namnet anger är polisen ansvarig myndighet. De två första lagrummen gäller 5. k. anmälningslotterier och det sista 5. k. tillståndslotte- rier.

3.1.1. Nu gällande reg/ering

Anmälningslotterier enligt 2 ,så" lotteriförordningen — begränsar vinstvärde

Lotterier som här är ifråga får anordnas sju dagar efter det att anmälan gjorts hos polismyndigheten på orten. antingen i samband med offentlig nöjestill- ställning eller vid tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller

' Se kap. 4.1.

2Se kap. 2. 3Sedan 1 januari 1979.

allmännyttigt ändamål eller i samband med och för samma ändamål som s. k. storbingospel' Det förutsätts också att lotteriet anordnas inom tillställ-

ningsområdet eller i bingolokalen. Dessa allmänna rekvisit har behandlats i annat sammanhang.2 Vidare gäller3 för dessa lotterier att vinsterna endast får bestå av varor eller anvisningar (som betalningsme- del inom området där lotteriet förekommer), att insatsen inte får vara högre än en krona, att vinstvärdet inte överstiger 50 kronor samt att vinstfördelningen sker omedelbart i anslutning till deltagandet i lotte- riet.

Anordnaren får själv avgöra hur omfattande lotteriet skall vara och hur många vinstlotter som skall finnas.

Anmälningslotterier enligt Zå förekommer i samband med tillställningar såsom välgörenhetsbasarer, syföreningsauktioner. julbasarer, idrottstäv- lingar etc.

A nmä/ningslorrerier enligt 3 _é" a) lotteriförordningen — begränsad omslutning

Anmälningslotterier enligt 3 & a) får anordnas först sju dagar efter det att anmälan gjorts till polisen. Anordnandet får ske antingen i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller i samband med storbingospel' under förutsättning att lotteriet hålls inom tillställningsområdet eller bingolokalen. Dessutom gäller att vinsterna inte får utgöras av pengar eller värdepapper (med undantag för den del av vinstvärdet som motsvarar fastställd skatt), att behållningen går till det ändamål som tillställningen eller bingospelet anordnats för samt att lotteriets omslutning inte överstiger 3 000 kronor.

Insatserna och vinsterna skall vara bestämda enligt en uppgjord plan. Vedertagen praxis innebär att minst hälften av omslutningen skall återgå till lottköparna i form av vinster. Polismyndigheterna kan med stöd av 45 lotteriförordningen meddela kontroll- och ordningsföreskrifter.

Til/sränds/orterier enligt 3 54" b) lotteriförordningen

Efter tillstånd av polismyndighet får lotteri anordnas utan samband med någon form av tillställning. Lotteriet skall anordnas till förmån för välgö- rande. kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verk- samhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Vidare

gäller

att lotteriet får bedrivas endast inom polismyndighetens förvaltningsom-

råde, att vinsterna inte får utgöras av pengar eller värdepapper (med undantag för

den del av vinstvärdet som motsva.ar fastställd skatt) samt att de sammanlagda insatserna under ett kalenderår inte överstiger 30 000 kronor för varje anordnare.

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar angående vissa s. k. varuhuslotte- rier.' I övrigt saknas föreskrifter för polismyndigheternas handläggning av tillståndslotterierna. Myndigheterna får söka vägledning i lotterinämndens och länsstyrelsernas avgöranden i besvärsärenden.

3.1 .2 Polis/otreriernas utveckling Anmälningslotterier enligt 2 55" lotteriförordningen

Huvudprincipen i 1939 års lotteriförordning är att tillstånd skall krävas för att få anordna lotteri. I de sakkunnigas betänkande (SOU 1938:17) med förslag till lotteriförordning m. m., som låg till grund för lagstiftningen. framfördes tanken att man därigenom skulle ha möjlighet att hindra olämpliga lotterier. Under vissa förutsättningar, bl. a. låg insats och ringa vinstvärde, ansåg man dock att lotteri kunde få anordnas utan tillstånd eftersom man i sådana fall kunde bortse från vinstbegäret som anledning till deltagande i lotteriet. För att samhället skulle ha möjlighet till kontroll borde emellertid fordras att lotteriet anmäldes. En del remissinstanser föreslog att en viss relation mellan lotteriets omslutning och vinsternas värde skulle föreskrivas. Departements- chefen ansåg i proposition 1939176 med förslag till lotteriförordning att detta inte var möjligt i lotterier av typen tivolispel. Han ansåg det heller inte behövligt i de lotterier som här avsågs, med tanke på deras ringa ekonomiska betydelse. Ur kontroll- och ordningssynpunkt tillstyrktes dock den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen att vinstfördelningen skulle äga rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet. Vid förordningens antagande gällde att högsta vinstvärdet inte fick överstiga fem kronor och insatsen inte 25 öre eller. om vinsterna utgjordes av uteslutande varor. 50 öre. År 1954 upprättades inom handelsdepartementet en promemoria vari påtalades bl. a. att förändringen av penningvärdet hade skapat besvärligheter att för fem kronor anskaffa förstklassiga och attraktiva vinster varför det vore motiverat att höja gränserna. Man borde emellertid beakta myndigheternas förhållandevis ringa kontrollmöjligheter, vilket gav anledning till viss försiktighet för att förhindra missbruk. Riksdagen fastställde året därpå de gränser som nu gäller enligt 2å lotteriförord- ningen.

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen ansåg i sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier i denna fråga, att gränsen på 15 kronor utgjorde ett hinder mot goda vinster. Man fann det angeläget att lotterianordnarna kunde skaffa vinster av hygglig kvalitet, som den lottköpande allmänheten hade nytta och glädje av. Därför förordades att värdegränserna för varuvinster höjdes. Utredningen ansåg en gräns på 50 kronor vara lämpligt avvägd. Samtidigt borde gränsen för lägsta insats kunna sättas till två kronor. De föreslagna höjningarna kunde inte anses vara så stora att de skulle förändra anmälningslotteriernas huvudsakliga karaktär av nöjesunderhållning. Man påminde också om polismyndigheternas generella rätt att meddela nödvän- diga föreskrifter för anmälningslotterier. Utredningen förordade däremot att värdegränserna bibehölls där vinsterna bestod av anvisningar. Motivet härför var att vinnare kunde samla anvisningar tills de fått tillräckligt stort antal för att förvärva en vinst av större värde och att vinstvärdet därför kunde bli

'Se kap. 3.2 om länssty— relselotterier.

lSe SOU 1970:52 kap. 8.5.1.

ganska betydande trots att lotteriet fick anordnas enbart efter anmälan. Som exempel angavs prisbingo och Black-Jack som vid denna tid föll under 2 % lotteriförordningen. Kontrollen av lotterierna borde enligt 1964 års utredning ske genom polisens normala övervakningsverksamhet och genom före— skrifter för den offentliga tillställning som lotteriet anordnades i samband med. Några föreskrifter för själva lotteriet ansåg man inte nödvändiga. Man förutsatte emellertid att lottsedlarna skulle vara godkända i de fall dragning ägt rum före lottförsäljningen. Om polismyndigheten skulle finna vinstan— delen orimligt låg eller att allmänheten otillbörligt skulle utnyttjas eller vilseledas, kunde särskilda föreskrifter meddelas. Anmälan borde därför innehålla uppgift om bl. a. beräknad omslutning, vinstandel, vinstsortiment och vem som skulle sköta lotteriet. Utredningens förslag föranledde inga lagstiftningsåtgärder i dessa delar.

Huruvida serviceföretag eller andra professionella lotterianordnare före- kommer i samband med 2 _S-lotterier får polismyndigheterna som regel aldrig reda på och vetskap härom föranleder i vart fall ingen särskild åtgärd.

Anmälningslotterier enligt 3 59 a) lotteriförordningen

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen har ingående behandlat lagstiftnings- arbetet bakom 3 äa) -lotterierna och de motioner som vid skilda tillfällen förts fram om att höja gränsen för omslutningen.l Utredningen erinrade om att möjligheten att efter anmälan få anordna 3 5 a) -lotteri införts för att underlätta för anordnare av välgörenhetsfester, basarer m. m. att ha mindre s.k. tombolalotterier i samband med tillställningarna. Enligt utredningen hade utvecklingen lett dithän att lotterierna blivit huvudändamålet vid tillställningarna. Man ansåg det nödvändigt att få tillfredsställande kontroll över en så omfattande lotteriverksamhet. Det borde inte få förekomma att en anordnare, som bedrev en föga omfattande verksamhet, gavs tillfälle att anordna lotterier i obegränsad utsträckning. Det var vidare angeläget att kunna kontrollera att lotterierna gav rimlig avkastning. Utredningen föreslog därför att 35 a) lotteriförordningen togs bort. Möjligheten att anordna de ursprungligen avsedda lotterierna borde emellertid inte försvåras på något mer påtagligt sätt. Vissa lotterier skulle kunna anordnas efter anmälan enligt 2ä lotteriförordningen, vars värdegränser föreslogs bli höjda. För andra lotterier däremot skulle anmälan bytas ut mot ansökan. Det förutsattes att tillstånd till smärre lotterier regelmässigt skulle komma att lämnas. Förslaget ledde inte till lagstiftning.

3 5 a) -lotterier förekommer numera bl. a. i samband med storbingospel. I allmänhet betraktas varje speltillfälle som en tillställning, där ett nytt lotteri kan påbörjas. Gränsen för högsta insatsbelopp är nämligen inte, som i fråga om tillståndslotterierna, bundet till reSpektive anordnare och år. Bingoan- ordnaren anmäler vanligen före varje spelår att han ämnar anordna sådana lotterier i samband med bingospelet. I övrigt förekommer 3ä a) -l0tterier i samband med många tillställningar till förmån för ideella ändamål, t. ex. syföreningsauktioner, välgörenhetsbasarer, Barnens Dag-evenemang, fester anordnade av idrottsföreningar m. m.

Rikspolisstyrelsen har utarbetat en blankett, som är gemensam för anmälan om lotteri och ansökan om tillstånd till lotteri. Blanketten används i

stor utsträckning av lotterianordnarna. Finner polismyndigheten att några av förutsättningarna enligt 3 5 a) lotteriförordningen brister finns möjlighet att behandla anmälan som en ansökan om tillstånd enligt 3 & b).

Tillständs/otterier enligt 3 55" b) lotteri/örordningen

Polisen blev tillståndsmyndighet för lotteri år 1949. Den övre beloppsgränsen för tillståndsgivningen bestämdes då till 5 000 kronor. Denna beloppsgräns höjdes från och med år 1972 till 30 000 kronor efter förslag av den år 1964 tillsatta lotteriutredningen. Såsom motiv för förslaget anfördes, förutom penningvärdeändringen, bl. a. att höjningen skulle förkorta handläggnings- tiden. Samtliga till länsstyrelsen inkomna ansökningar remitterades nämli- gen till polismyndigheten för yttrande. Förslaget skulle alltså innebära bättre service för allmänheten genom att länsstyrelserna avlastades.

Allmänt kan om polismyndigheternas tillståndslotterier sägas att praxis varierar åtskilligt mellan myndigheterna. Handläggningen av lotteriärendena är spridd på ett mycket stort antal enheter. Ärendena prioriteras ofta lågt.

Ett återkommande problem vid tillståndsprövningen är vilka föreningar som får anordna lotterier. Denna fråga har emellertid ingående behandlats i kapitel 2.2 om ändamålen och tas därför inte upp i detta sammanhang.

Många polismyndigheter anammade den föregående lotteriutredningens förslag om att lotterierna bör ge ett överskott på minst 30 procent av omslutningen. Frågan verkar dock inte ha ställts på sin spets förrän serviceföretagen under år 1974 började dominera de 5. k. varuhuslotterierna, vilket ledde till sjunkande vinstandelar för föreningarna. Åtskilliga myndig— heter har numera fått göra avkall på sitt krav på ett visst vinstresultat.

Behovsprövningen av lotterierna torde hos polismyndigheterna vara över lag mycket summarisk. Det saknas å andra sidan praktisk möjlighet att, när lotterierna är slutförda, kontrollera att medlen används till uppgivna ändamål. Den kontroll som verkligen äger rum av hur lotterierna anordnas är helt avhängig av dugligheten hos de kontrollanter som förordnats.

Polismyndigheterna har inte alltid kännedom om hur lotterierna avyttras. Undantag utgör de lotterier som säljs från försäljningsstånd på allmän plats inom stadsplanelagt område. I dessa fall måste polismyndigheten förutom lotteritillståndet lämna tillstånd till försäljningen enligt 25 allmänna ord- ningsstadgan. I övrigt framgår endast undantagsvis av ansökningshandling- arna om lotteriet skall säljas t. ex. via en lottautomat eller av ett service- företag.

Vilka personer som kommer ifråga för kontrollantuppdrag tycks variera högst väsentligt från ort till ort. På vissa platser förordnas nästan uteslutande polismän, medan man på andra ställen förordnar den person anordnaren föreslår. under förutsättning att den föreslagna inte förekommer i kriminal- registret. Gemensamt gäller för alla kontrollanter att de arvoderas av lotteri- anordnarna.

Polismyndigheterna vet sällan vilken typ av lotter som används i lotterier- na. Det tycks vara sällsynt att provlott infordras i samband med tillstånds- prövningen. Det överlåts i regel åt kontrollanten att godkänna lotterna.

' Se kap. 20.6.

3.1.3. Polislotteriernas omfattning

Genom en enkät till samtliga polisdistrikt har vi fått uppgifter om omfatt- ningen av polislotterierna och hur stor arbetsinsats som krävs för handlägg- ningen av ärendena. Enkäten, som avsåg förhållandena under år 1975. har besvarats av de till polisdistriktet hörande lokalvaktområdena samt av centralvaktområdet där sammanställning skett för distriktet. Materialet har sammanräknats länsvis. Antalet polisdistrikt i landet är totalt 118 och antalet lokalvaktområden minst 320.

Vi har gjort en uppdelning mellan anmälningslotterier och tillståndslotte- rier. Vi har även frågat om hur stor andel av 3 å-lotterierna, som anordnades på varuhus. Materialet redovisas i följande tabell. Uppgifterna om arbetsin- satsen redovisas dock i annat sammanhang.1

Drygt 2 600 anmälningslotterier enligt 2 & lotteriförordningen anordnades under år 1975. Lotteriernas omslutning är obekant då begränsningarju endast gäller för värdet av högsta vinst samt av insatsen för deltagande i spelet.

Tabell Polislotteriernas omfattning år 1975. Länsvis fördelning av lotterier anordnade efter anmälan respektive tillstånd hos polismyndighet (LF =10tteriförordningen)

Län Anmälnings- Anmälningslotterier Tillståndslotterier Därav varuhus- lotterier enl. 3 & a) LF enl. 3 & b) LF lotterier enl. 2 & LF 3 & a) och b) Antal Antal Total Antal Total Total omslutn. omslutn. omslutning 1 OOO-tal kr 1 OOO-tal kr 1 OOO-tal kr Stockholms 317 735 1 190 2 442 16 444 6 101 Uppsala 44 175 225 1 518 6 643 2 661 Södermanlands 101 261 294 1 769 9 200 3 452 Östergötlands 294 446 549 2 212 13 165 4 674 Jönköpings 85 296 334 1 725 7 723 2 661 Kronobergs 43 117 465 1 005 4 392 2 119 Kalmar 83 322 401 2 103 9 362 1 615 Gotlands 8 106 86 159 567 54 Blekinge 9 144 239 1 145 6 591 1 748 Kristianstads 273 202 299 2 119 7 554 1 331 Malmöhus 294 374 744 2 775 23 497 12 082 Hallands 132 140 256 834 S 516 1 969 Göteborgs och Bohus 182 311 572 2 581 20 566 2 767 Älvsborgs 155 380 557 2 303 11 549 2 847 Skaraborgs 74 348 384 ' 2 055 8 623 2 777 Värmlands 35 306 388 1 786 8 415 1 333 Örebro 115 105 285 1 954 9 138 1 980 Västmanlands 47 154 210 1 031 6 832 2 751 Kopparbergs 63 203 367 1 461 7 969 1 509 Gävleborgs 66 174 231 1 086 7 514 2 640 Västernorrlands 44 224 277 757 4 785 1 120 Jämtlands 17 327 361 421 2 807 445 Västerbottens 81 273 420 783 3 823 381 Norrbottens 69 117 180 971 5 501 2 338 Summa 2 631 6 240 9 414 36 995 208 176 63 355

Allmänt sett torde de redovisade siffrorna mer ge uttryck för antalet anordnare än mängden lotterier eftersom en anmälan kan uppta ett flertal lotterier.

Under år 1975 anordnades i landet mer än 6 200 anmälningslotterier enligt 3 å a) lotteriförordningen. Dessa omslöt tillsammans ca 9,5 miljoner kronor. Den genomsnittliga omslutningen per lotteri blev således drygt 1 500 kronor. Eftersom den tillåtna omslutningen är 3 000 kronor och eftersom samma anmälan kan avse ett flertal lotterier, t. ex. vid storbingospel varje kväll under ett helt år, finns anledning räkna med att den uppgivna sammanlagda omslutningen inte är korrekt utan åtskilligt större. Lotterierna var, med hänsyn tagen till folkmängden, relativt jämnt fördelade mellan länen.

Efter tillstånd av polismyndighet anordnades under år 1975 totalt ca 37 000 lotterier. Sammanlagt omslöt dessa lotterier över 208 miljoner kronor. Den genomsnittliga omslutningen per lotteritillstånd blev för landet som helhet ca 5 600 kronor. I storstadslänen samt i Gävleborgs län var denna genomsnitt- liga omslutning mellan 1 000 och 3 000 kronor högre. Uppgifter saknas om den genomsnittliga omslutningen per anordnare.

Den totala omslutningen för polislotterierna, anordnade enligt 3 & a) och b) lotteriförordningen, uppgick till minst 217 miljoner kronor, fördelad på drygt 43 200 anmälningar respektive tillstånd. Utav den sammanlagda omslut- ningen svarade s. k. varuhuslotterier för över 63 miljoner kronor eller ca 29 procent. Andelen varuhuslotterier varierar dock starkt mellan de olika länen.

Vi har inte haft möjlighet att förnya uppgifterna om polislotterierna. Det finns dock ingen anledning att anta att fördelningen mellan anmälningslot- terier och tillståndslotterier har förändrats på något nämnvärt sätt.

3.1.4. Framförda synpunkter på polislotterierna Anmälningslotterier

Vi har fått synpunkter på anmälningslotterierna från polismyndigheterna, dels genom den riksomfattande enkäten,I dels genom kontakter i övrigt med polismyndigheter och med rikspolisstyrelsen. De har bl. a. fått ange de problem, som upplevs som väsentliga vid handläggningen av lotteriärendena. En sammanställning av de synpunkter som lämnats görs i det följande.

De olika typerna av lotterier orsakar begreppsförvirring. En inte ovanlig missuppfattning, t. o. m. hos polismyndigheterna, rör möjligheten att anordna lotterier enligt 2 åjämfört med 3 & a) lotteriförordningen. Det händer nämligen att man tar upp anmälan om lotteri enligt 3 5 a), fastän lotteriet avses förekomma i samband med offentlig nöjestillställning, som anordnas i kommersiellt syfte. Det händer också att anmälningslotterier samman- blandas med tillståndslotterier.

Det görs gällande att lotterier med ringa omslutning borde befrias från såväl anmälningsskyldighet som tillståndsplikt. Detta skulle nedbringa myndighe- ternas arbetsbörda med lotteriärendena. Det kan även ifrågasättas om lotteriärenden över huvud taget är en verksamhet som bör belasta polisen. I vart fall bör alla lotteriärenden i ett och samma län, med undantag för 2 5- lotterier. handläggas av endast en myndighet, förslagsvis länsstyrelsen.

1Se föregående avsnitt

om polislotteriernas om- fattning.

Härigenom skulle större likformighet vid handläggningen uppnås, vilket är både behövligt och önskvärt.

Det ifrågasätts hur 2 å-lotterierna skall redovisas. Klara regler bör utformas för vilka lotterier som behöver redovisas och på vilket sätt detta skall ske.

En enhetlig bedömning mellan och inom polisdistrikten försvåras av mångfalden lottyper, som formligen översvämmar marknaden. Det borde finnas en föreskrift om att statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) skall lämna ett utlåtande innan en lottyp får släppas ut på marknaden. Det saknas med andra ord en förteckning över godkända lottyper. Det verkar f. n. som om basarfirmor och tillverkare av lotter m. m. alltför mycket styr utveck- lingen på området.

Speciellt ingående har lotteriärendena hos polismyndigheterna skildrats vid hearing (se bilaga nr 2 i bilagedelen) med polisintendenten Jan Värnhall i Göteborg. Värnhall var vid denna tidpunkt handläggare av lotteriärenden inom Göteborgs polisdistrikt. Han är sekreterare i Föreningen Sveriges polismästare, varför han har haft möjlighet till information från även andra polisdistrikt. Vad som framkommit om lotterier enligt 2 & lotteriförordningen kan sammanfattas på följande sätt.

Polismyndigheten kan inte underlåta att motta anmälan om lotteri även om det klart framgår att lotteriet inte kommer att bedrivas enligt de förutsättningar som lotteriförordningen anger. Visserligen underrättas i sådana fall den som givit in anmälan att om lotteriet kommer till stånd är detta att betrakta som brott mot lotteriförordningen och kan bli föremål för ingripande från polismyndighetens sida. Emellertid saknar polismyndighe- terna resurser för sådana ingripanden, och åklagarmyndigheterna måste överlag prioritera andra lagöverträdelser. Detsamma är förhållandet om sjudagarsregeln inte efterlevs.

Huruvida de föreskrivna vinstvärdena respekteras är svårt att kontrollera. Inte sällan används varuvinster som svårligen kan köpas för 15 kronor. Denna uppfattning får stöd om man tar del av utbudet av gängse vinster i kataloger från basarvarufirmor och lottgrossister. Eftersom lotteriets omfatt- ning i princip är obegränsad och eftersom presentkort är godtagbara som vinster kan den lottköpande publiken lockas med attraktiva varuvinster som exempelvis radioapparater, vilka kan lösas in av den som vunnit ett tillräck- ligt antal presentkort. Under senare tid har man börjat använda presentkort som är inlösbara i varuhus, trots kravet på att anvisningarna får gälla såsom betalningsmedel endast inom tillställningsområdet. På vissa håll verkar detta ske med polismyndighetens goda minne.

Lotter som används i 2 å-lotterierna är ofta av mycket enkel beskaffenhet. De brukar vara rullade och hopfogade i kanterna. Vinstlotterna upptar ett nummer och övriga lotter vanligen ordet nitlott. Nitlotterna saknar alltså regelmässigt löpande nummer. Polismyndigheterna utfärdar i regel inga föreskrifter om lotternas konstruktion och vilka uppgifter som bör finnas på lottsedeln. Det är sällan som myndigheterna över huvud taget vet vilka lotter som kommer till användning. Vissa polismyndigheter förordnar kontrollant för traditionella lotterier som anmälts enligt 25 lotteriförordningen och överlåter då åt denne att se till lottsedlarnas beskaffenhet. l anmälningslot— terier som drivs i kommersiellt syfte utses troligen inga kontrollanter.

Barnens Dags Riksförbund har i skrivelse den 1 november 1974 till regeringen anfört bl. a. följande.

Lotterier av olika slag är en mycket väsentlig inkomstkälla för medlemsföreningarna. Värdet på högsta vinsten är helt orealistiskt. Varupriserna har i motsats till angivna värde följt prisutvecklingen. Kvaliteten på lotterier enligt 2 & lotteriförordningen har genomgått en inte obetydlig försämring, som fört med sig minskat köpintresse från allmänheten. Förbundet har hemställt att förordningen ändras så att vinstvärdet enligt 2 & motsvarar dagens penningvärde och att detta värde sedan följer prisutvecklingen genom indexreglering.

Skrivelsen har överlämnats till oss för beaktande.

Sveriges Tivoliägareförening har i december 1974 tillställt oss en skrivelse med önskemål om att insats- och vinstvärden i 2 ä-lotterier höjs till två respektive 75 kronor. Även Folkparkernas centralorganisation har i skrivelse till oss den 1 februari 1978 framställt önskemål om att insats- och vinstvärden ändras i 2 é-lotterier.

Tillståndslotterier

Från polishåll1 hävdas, som tidigare nämnts, att förekomsten av tre olika regelsystem för polislotterierna skapar förvirring hos allmänheten. Vidare tillämpas reglerna olika i olika distrikt. I en del krävs tillstånd för exempelvis vissa lotterier, särskilt sådana som bedrivs inom föreningar, medan andra distrikt tillåter dem utan vidare. Detta ger upphov till jämförelser hos allmänheten. Det sägs att man ofta möts av påpekandet att andra bestäm- melser gäller i ett annat polisdistrikt. Därför skulle det vara bra med fastare riktlinjer. Avsaknaden av tillämpningsföreskrifter för med sig att lokala villkorsbilagor utformas. Följden blir bristande enhetlighet, t. o. m. inom ett och samma polisdistrikt, och lotterier med små insatsbelopp kan komma att betungas av mer än nödvändigt krångliga villkor samt kontroll- och ordningsföreskrifter. Det är enligt flera polisdistrikt angeläget att lotteri- nämnden snarast kommer ut med föreskrifter och anvisningar för traditio- nella lotterier i likhet med vad som skett beträffande bingospel.

Man framhåller även att ansökningshandlingarna ofta är ofullständiga. Detta kan bero bl. a. på att det av rikspolisstyrelsen utarbetade ansöknings- formuläret i vissa delar är oklart. Den som bereder lotteriärendena är tvungen att ägna avsevärd tid åt att få kontakt med sökanden för att få ansökan kompletterad, i synnerhet med Vinstplan och protokoll utvisande dels att föreningen beslutat att anordna lotteriet, dels vem föreningen utsett till lotteriföreståndare. Det uppfattas som onödig byråkrati att kräva tillstånd och ta ut stämpelavgift för lotterier med mindre omslutning än 3000 kronor eftersom det mestadels är små ideella föreningar, t. ex. kyrkliga syföreningar, som bedriver dessa lotterier. lett litet lokalvaktområde är de flesta lotterier av ringa omfattning, och föreningarna uttrycker ofta sin förvåning när proto— kollsutdrag fordras, i synnerhet som föreningarna inte alltid för protokoll. Vidare anges att det inte finns förståelse för att redovisning begärs för lotterier, som har en omslutning på endast några hundratals kronor och vars behållning går till kyrkliga eller humanitära ändamål. Lotterier är ofta den

lSamma källor som i föregående avsnitt om anmälningslotterier.

1Se Svensk Juristtidning 1956 ref. s. 39.

enda inkomstkällan för föreningar som arbetar med sådana syften. Möjlig- heten att mildra tillståndskraven borde enligt vissa polismyndigheters uppfattning undersökas. Ett annat problem anses vara att flertalet ansök- ningar kommer tillståndsmyndigheten till handa för sent, ofta bara någon eller några dagar före den dag som försäljningen av lotteriet är avsett att börja. Detta medför för övrigt svårigheter att hinna med att ge tillstånd till platsupplåtelse enligt 2 & allmänna ordningsstadgan.

Ett stort problem sägs vara att avgöra om föreningars eller andra sammanslutningars skiftande verksamhet uppfyller lotteriförordningens krav på att vara välgörande, kulturell eller allmännyttig. Klara och fasta anvisningar saknas i detta hänseende. Det är ofta svårt att ta ställning till om vissa föreningar/organisationer är berättigade till lotteritillstånd. Det har visat sig att föreningar som fått lotteritillstånd av en länsstyrelse fått avslag av en annan. Praxis är sålunda vacklande beträffande den krets som får ta lotterimedel i anspråk för sin verksamhet, t. ex. pensionärsföreningar, skol- klasser, korpföreningar m. fl. Det stora antalet ansökningar som kommer in från skolklasser och andra obehöriga sökande, t. ex. sektioner, vilka saknar kännedom om gällande förutsättningar för att anordna lotterier, vållar problem. Det betonas att begreppen välgörande, kulturellt och allmännyttigt ändamål noggrant bör definieras. Nu är saken föremål för alltför mycket ”enskilt tyckande och tänkande”. Vidare skulle därigenom ”tvivelaktiga” lotterisökande avstå från att inge ansökan.

Det råder osäkerhet beträffande begreppet ”för allmänheten”. Mycket få rättsfall finns att tillgå när man skall tolka detta begrepp. En stor del av förfrågningarna från allmänheten rör denna fråga. Antalet frågor som hänför sig till rekvisitet ”i förvärvssyfte” är också betydande.

I rättspraxis har försäljning av lotterier inom exempelvis en arbetsplats ansetts såsom anordnade för allmänheten', och alltså tillståndspliktiga. Ett flertal avgöranden i besvärsärenden har dock gått ut på att föreningar, som det här är fråga om, inte skall vara berättigade att erhålla lotteritillstånd, eftersom de inte kan anses bedriva någon allmännyttig verksamhet. Dessa s. k. slutna föreningar, dvs. sådana som rekryterar sina medlemmar enbart från en bestämd arbetsplats eller ett visst företag, är ganska vanligen förekommande. Ofta ställs den handläggande personalen inför frågor av typen: ”Kan man tänka sig att lotterier, som anordnas på en liten arbetsplats, där alla känner varandra, är att anse som anordnade i en sluten krets, medan lotterier, som säljs på en stor arbetsplats är att anse som anordnade för allmänheten?”. Var gränsen för det tillåtna skall dras och om man i praktiken kan övervaka ett lotteriförbud av nämnda slag anges som besvärliga problem.

Man anser att det skulle behövas ett klarläggande av hur omfattande ett lotteri bör vara i förhållande till sökandens storlek, i synnerhet beträffande föreningar med politisk verksamhet. Ett speciellt problem är hur behovet av lotterier skall bedömas hos föreningar med kassatillgångar och överskott i verksamheten. Riktlinjer saknas för vilka krav som skall ställas på lotte- riernas lönsamhet. Skall nettovinsten vara 10, 15, 20 eller 25 procent av omsättningen?

Beträffande lottyper finns det inga klara bestämmelser om vad som skall

krävas angående lotternas utförande, och det anses brista i vägledningen från överordnade myndigheter i fråga om olika typer av lotter, lottautomater m.m. Det påstås, liksom i fråga om anmälningslotterierna i föregående avsnitt, att det förekommer alltför många lottyper på marknaden. Mängden oenhetliga beslut om vilka lotter som får användas påtalas. Floran av dåliga lottyper anses för stor. De firmor som tillverkar och säljer lotter borde få fastare normer för lottsedlarnas utformning. Det verkar f. n. som om tillverkarna i alltför hög grad bestämmer utvecklingen på lotteriområdet. En enhetlig bedömning i polisdistrikten försvårasjust av mångfalden lottyper. Det framhålls som önskvärt med en föreskrift om krav på utlåtande av statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) innan en lottyp släpps ut på marknaden och att endast av SKL granskade lotter, som uppfyller vissa uppsatta krav, får säljas. Det skulle nämligen underlätta mycket om de undersökningar som utförs av laboratoriet och redovisas i rikspolisstyrelsens publikation Allmän- na meddelanden avslutades med ett entydigt besked om huruvida tillstånd får lämnas eller inte för den undersökta lottypen. Lottillverkare levererar ofta lotter på beställning av arrangören utan att ta del av föreskrifter som polisstyrelsen lämnat i tillståndsbeviset. I många lotterier säljs därför lotter som inte godkänts i det särskilda fallet. Man finner det vara felaktigt att lottillverkarna får sälja lotter till arrangörer innan tillståndsbeslut medde- lats.

Kraven på vad som bör vara tryckt på lottsedlarna varierar mellan olika polisdistrikt. Det är svårt rent praktiskt att redan i samband med tillstånds- prövningen kräva provlott om denna skall vara försedd med uppgift om föreningens namn, kontrollant, tidpunkt för dragningen etc. Något lottprov behöver därför i regel inte lämnas i samband med ansökan. Det åvilar kontrollanten att före lottförsäljningens början godkänna lotternas beskaf- fenhet.

Förbudet att använda 5. k. 21-lotterl anses vara mindre välbetänkt. Fusk kan förekomma vid alla lotterier, oavsett om det är fråga om 21-lotter eller inte. 21-lotterna är attraktiva och lättsålda och bör snarast tillåtas. I vissa polisdistrikt får dock sådana lotter förekomma. En del polismyndigheter har medgivit lottautomater som är avsedda för 21-lotter och det upplevs därför som stötande om sådana lotter inte får användas.

Med den flora av lottyper som nu finns vore det önskvärt att få en ändring till stånd så att t. ex. lotterinämnden efter undersökning godkänner en viss lott eller lottyp och att denna står under fortlöpande kontroll så att tvivel inte uppstår huruvida säkerheten är godtagbar. Lotterinämnden bör snarast ge ut föreskrifter angående ett mindre antal lottyper, som tveklöst kan godkän- nas.

Lotterianordnaren överlåter mången gång det reella handhavandet av det sökta lotteriet på annan, serviceföretag eller liknande, som har spel- och lotteriutrustning. Under hand har det privata vinstintresset fått sådant inflytande att lotteritillstånd i många fall utgör en handelsvara.

Det påpekas att det är svårt att få tag i tillförlitliga kontrollanter. I samband med granskningen av de ekonomiska redovisningarna av lotterierna får man ofta anledning att ifrågasätta kontrollanternas kompetens. Redovisningarna lse härom 1 kap. 3.22 är många gånger felaktiga och bristfälliga trots att dessa granskats och samt kap. 7.1.

I

lAv länsstyrelsen i Stockholms län givna villkor, se bilaga nr 3 i bilagedelen.

godkänts av kontrollanterna genom skriftligt intygande. Kontrollanternas agerande är av avgörande betydelse för att de av tillståndsmyndigheterna meddelade föreskrifterna och villkoren skall komma att efterlevas. Kontrol- lanternas åtgärder blir inte sällan att endast förrätta dragning och skriva under lotteriredovisningen utan att närmare kontrollera uppgifterna. Det borde därför finnas preciserade anvisningar angående de krav som bör ställas på en kontrollant. En detaljerad instruktion för kontrollanter är också behövlig. Utbildning bör äga rum. Tillståndsmyndigheterna borde ges befogenheter att kräva dokumenterad kompetens av kontrollanterna. Dessa borde vidare vara neutrala i förhållande till tillståndsmyndigheten och lotterianordnaren.

Lotterianordnare har en benägenhet att underlåta att inge slutlig redovis- ning när lotteriet är klart. Det vore därför önskvärt att det vid tillståndsgiv- ningen bättre kunde understrykas att lotteriet skall redovisas. Vid kontroll av ingivna redovisningar föreligger svårigheter att bedöma skäligheten av upptagna utgifter för lotterierna.

Bättre utbildning i handläggningen av lotteriärenden anses nödvändig. Såsom typfloran av lotterier och lotter i dag vuxit ut är det omöjligt att handlägga ärendena på ett tillfredsställande sätt. Lotterierna är ofta svåra att kontrollera och kontrollanterna kan inte alltid hävda sig gentemot anord- narna. Det är därför en fiktion att tro att ens de lotterier som kommer till polisens kännedom går rätt till i de flesta fall. Polisen får inte sällan kännedom om olagliga lotterier, men det är svårt att bevisa att brott föreligger. Från brottsutredningssynpunkt måste lotteriärendena anses vara lågt priorite- rade.

3.2. Länsstyrelselotterier

3.2.1. Nu gällande reglering

Länsstyrelse kan enligt 3å c) lotteriförordningen lämna tillstånd till lotteri under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare, att lotteriet bedrivs endast inom länet, att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper (med undantag av den del av vinstvärdet som motsvarar fastställd skatt) samt att insatserna under ett kalenderår inte uppgår till högre sammanlagt belopp än 400 000 kronor för varje anordnare.

Lotteriet får heller inte avse automat-, roulett- eller bingospel.

Insatser —om sådana fordras och vinster skall vara bestämda till antal och storlek enligt en uppgjord plan.

Lotterinämnden har inte givit ut några riktlinjer för tillståndsgivningen i fråga om länsstyrelselotterier.

Ett flertal länsstyrelser har utarbetat tryckta standardiserade villkor för anordnande av lotteri vilka oftast fogas till lotteritillståndet såsom bilaga.l

3. 2 . 2 Länsstyrelse/otteriernas utveckling

Den är 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier bl. a. att det högsta insatsbeloppet för länsstyrelselot- terier skulle höjas från då gällande 50 000 kronor till 200000 kronor. Detta motiverades bl. a. med penningvärdeförsämringen. Vidare skulle, som redan nämnts i fråga om polislotterierna, höjningarna medföra en mer rationell arbetsfördelning mellan de myndigheter som handlade lotteriärenden. Dess- utom ansågs det lämpligt att länsstyrelserna var informerade om de ofta mycket vidlyftiga projekt, som idrottsklubbar och andra lotteriarrangörer avsåg att finansiera med inkomster från lotterier. Enligt utredningen hade länsstyrelselotterierna ökat mycket kraftigt i omslutning. Bingospel bedrevs vid denna tid med stöd av bl. a. 3 & lotteriförordningen. Det var enligt utred- ningen inte ovanligt att en medelstor idrottsklubb anordnade bingospel för sammanlagt 200000 kronor under ett år. Man var oklar över huruvida beloppsgränsen avsåg vad som en och samme anordnare kunde få tillstånd till under ett kalenderår eller om den avsåg varje lotteritillstånd. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteritillstånden förordade utredningen att lotteriförordningen ändrades så att det framgick att bestämda belopps- gränser skulle gälla för kalenderår för en och samma sökande. Om gränserna höjdes i enlighet med förslaget skulle det nämligen i framtiden inte lika ofta finnas anledning att under ett kalenderår ge samma förening så många tillstånd att beloppsgränserna skulle överskridas. En förutsättning för lotteritillstånd borde i princip vara att detta gavs direkt till den organisation som bedrev den verksamhet lotteriet avsåg att stödja. Så kallade supporter- klubbar och andra typer av stödföreningar borde inte få tillstånd.

Vid remissbehandlingen av 1964 års utrednings betänkande vann förslaget om höjning av beloppsgränserna så gott som allmän anslutning. Även departementschefenl anslöt sig till förslaget. Riksdagen beslöt att höja värdegränserna enligt utredningens förslag och att dessa i fråga om en och samma sökande skulle gälla per kalenderår.

I skrivelse den 29 oktober 1976 till regeringen föreslog lotterinämnden yt- terligare höjning av värdegränsen för lotteritillstånd av länsstyrelse. Nämn- den erinrade i skrivelsen om att större idrottsföreningar ofta hade verksamhe- ten uppdelad på sektioner för olika idrottsgrenar. Sektionerna hade tidigare av vissa myndigheter fått lotteritillstånd, varför sådana idrottsföreningar ofta kunde få lotterier, vilkas sammanlagda insatsbelopp avsevärt översteg de stadgade värdegränserna. Nämnden hade emellertid genom beslut i besvärs- ärenden och på annat sätt fullföljt Kungl. Maj:ts praxis under åren 1973 och 1974 i ärenden angående bingospel, nämligen att tillstånd inte skulle lämnas till en sektion utan endast till huvudföreningen på ansökan av dess styrelse. Lotterinämnden hävdade att sektion av en förening i regel inte är juridisk person och därför inte kunde anses uppfylla de formella kraven på en tillståndshavare. Genom detta hade otvivelaktigt större idrottsföreningar fått minskade lotteriinkomster. Nämnden anförde vidare:

I flera fall har lokala föreningar utnyttjat möjligheten att söka lotteritillstånd hos regeringen. Lotterinämnden brukar höras över sådana ansökningar. Antalet ärenden av detta slag, i vilka nämnden yttrat sig, var 2 under år 1974 (andra halvåret). 9 under år 1975 och 6 under den hittills förflutna delen av år 1976. Nämnden har i sina yttranden ' Se prop. 1971:171.

framfört den principiella uppfattningen att en lokal förening inte bör beviljas tillstånd till lotterier med större omslutning än som ryms inom beloppsgränserna för tillstånds- givning av länsstyrelse och polismyndighet. Regeringen har, utom i något undantags- fall, anslutit sig till nämndens uppfattning och lämnat ansökningarna utan bifall. Mot bakgrund av det anförda anser lotterinämnden att de organisationer, som enligt lotteriförordningens bestämmelser och vedertagen praxis anses berättigade att erhålla lotteritillstånd, bör beredas ökade möjligheter att söka skaffa sig lotteriinkomster i sådan utsträckning att verksamheten kan upprätthållas och, om förutsättningar föreligger, utvecklas vidare. Detta bör inte ske genom en uppmjukning av praxis i fråga om tillståndsgivning till sektioner eller av regeringen. Enligt nämndens mening bör i stället värdegränserna för myndigheternas tillståndsgivning omprövas. Nu gällande värdegränser började tillämpas den 1 januari 1972. På grund av penningvärdets förändring kan en generell höjning av värdegränserna synas motiverad. En höjning av värdegränsen för polismyndigheternas tillståndsgivning skulle dock inte ha någon verkan i det ovan angivna syftet och bör lämpligen anstå tills vidare. För länsstyrel- sernas tillståndsgivning gäller i fråga om bingospel inte någon värdegräns. 1 konse- kvens härmed borde värdegränsen kunna slopas för övriga lotteriformer som omfattas avlänsstyrelsernas tillståndsgivning. Frågan om ett eventuellt avskaffande av denna värdegräns får emellertid anses ha principiell betydelse och torde därför — liksom frågan om polismyndigheternas tillståndsgivning böra prövas i samband med en allmän översyn av grunderna för lotterilagstiftningen. I avvaktan på resultatet av 1972 års lotteriutrednings arbete inskränker sig nämnden till att föreslå att bestämmelserna i 3 6 c) lotteriförordningen ändras så, att tillstånd kan lämnas av länsstyrelse till lotterier med ett sammanlagt insatsbelopp av 500000 kronor per sökande och kalenderår. Det bör understrykas, att nämnden lägger fram detta förslag uteslutande för att lokala och regionala föreningar med särskilt omfattande och kostnadskrävande verksamhet skall få ökade möjligheter att tillgodose sitt behov av lotteriinkomster utan att vända sig till regeringen med ansökan om lotteritillstånd. Det är av största vikt att den vidgade tillståndsram som nämnden föreslår inte utnyttjas schablonmässigt, så att en inte önskvärd ansvällning av lotteriverksamheten blir följden. Det måste därför förutsättas att länsstyrelserna, om förslaget genomföres, noga prövar de tillståndssö— kande föreningarnas medelsbehov på samma sätt som f. n. sker när det gäller

bingospel

Förslaget, som gick ut på remiss, tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Somliga instanser avvisade dock förslaget.

Länsstyrelsen iStockho/ms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, rikspolisstyrel- sen, 1972 års lotteriutredning liksom Folkrörelsernas lotteribyrå ansåg att lotteriutredningens förslag i fråga om värdegränser borde avvaktas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhöll att den lokala lotterimark- naden i länet och speciellt i Göteborg fick anses mättad, varför utrymmet för ytterligare lotterier var begränsat. Man fann inte den föreslagna höjningen motiverad.

Sveriges Riksidrotts/örbund framhöll att ett större mått av samordning mellan reglerna för tillståndsprövning till bingospel och motsvarande regler för andra lotteriformer borde kunna komma till stånd. Om så skedde skulle en högsta beloppsgräns för länsstyrelse inte vara motiverad.

Förslaget föranledde vid den tidpunkten ingen åtgärd. ] proposition 1978/ 79:20 om förbud mot automatspel, m. m., föreslogs en höjning av värde- gränsen till 400000 kronor för länsstyrelselotterier. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget. Den nya regeln trädde i kraft den 1 januari 1979.

Vi saknar en samlad bild av hur marknaden för länsstyrelselotterier har

utvecklats under tiden efter den tidigare lotteriutredningens betänkande. Emellertid tycks allt fler anordnare allt tidigare ha fyllt kvoten av polislotte- rier på 30 000 kronor och därefter vänt sig till länsstyrelserna med begäran om tillstånd till nya lotterier. Marknaden för de lotterier det här gäller kan alltså inte strikt delas upp mellan länsstyrelselotterier å ena sidan och polislotterier å den andra, utan måste i stort ses som en enhet, där problemen oftast är likartade. Vad som sägs i det följande om bl. a. varuhuslotterier, lotter och kontrollanter i fråga om länsstyrelselotterier gäller i allt väsentligt även de lotterier som polisen lämnar tillstånd till.

Från och med år 1974 ändrades förutsättningarna för försäljning av lotterier på många varuhus, s. k. varuhuslotterier. Orsaken till detta var att AB Turitz & Co träffade överenskommelse med Stivéns Kundtjänst AB i Karlskrona om att Stivéns med ensamrätt skulle få sälja lotterier på Epa— varuhusen och Bra stormarknader. Ersättning för upplåtande av plats på varuhusen skulle utgå med bestämda belopp för respektive varuhus. Stivéns skulle ombesörja erforderliga tillstånd, införskaffa lotter, hålla med personal och lottkiosker, utföra service på lottautomater m. m. Vederbörande varu- huschef skulle helt självständigt anvisa de föreningar som skulle få anordna lotterier. Det skulle åligga Stivéns att på respektive varuhus köpa de varor eller presentkort som skulle utgöra vinster inte bara i de på varuhusen sålda lotterierna utan även i all övrig lotteriverksamhet i Stivéns regi.

Avtal träffades sedermera mellan Åhlén & Holm AB och Fortuna För- eningsservice AB, Stockholm, avseende lottförsäljning på Tempo-varuhu- sen.

På grund av platshyran sjönk överskotten i varuhuslotterierna. Länssty— relsen i Göteborgs och Bohus län samt polismyndigheten i Göteborg reagerade häremot och biföll i början av år 1975 inte längre sådana lotterier vari Stivéns medverkade. Ett fall blev föremål för lotterinämndens prövning.l I detta hade föreningen Lundby Basket, Göteborg, anhållit hos länsstyrelsen om att få anordna ett lotteri om 50 000 kronor på ett av AB Turitz & Co:s varuhus i Göteborg. Länsstyrelsen anförde bl. a. följande.

Försäljning av lotterier av det slag som det nu sökta har under ett flertal år skett på varuhus i Göteborg. Lotterianordnaren har därvid inte haft att erlägga någon särskild platshyra till varuhusen. Sådan hyra synes ha tillkommit sedan Stive'ns Kundtjänst AB träffat avtal med AB Turitz & Co om lottförsäljning på varuhusen. 1 den ekonomiska planen för lotteriet som bifogats ansökningen har bl.a. upptagits 1 600 kronor för platshyra. Vid en skälighetsbedömning av platshyran synes denna vara hög särskilt med hänsyn till att AB Turitz & Co, som även skall leverera vinster i form av presentkort till sökt lotteri, inte lämnar någon kassarabatt till lotterianordnaren vid inköp av dessa. Länsstyrelsen anser att det överskott som lotteriet beräknas lämna i relation till värdet av försålda lotter är för lågt.

Efter besvär av föreningen fann lotterinämnden i beslut den 28 april 1975 att inget hinder fanns för länsstyrelsen att meddela föreningen lotteritillstånd. Nämnden konstaterade att genom avtalet mellan Turitz och Stivéns verkade de ekonomiska förutsättningarna för varuhuslotterierna i fråga ha försämrats bl. a. till följd av kravet på hyra för försäljningsplatserna. Behållningen av lLouerinämndens ären. lotterier som anordnades i de av avtalet berörda varuhusen och stormarkna- de dnr 26/1975.

lJfr här förslaget om minst 30 procent i (SOU 1970:52) Om lotterier, sid. 98.

2 Lotterinämndens ären- de dnr 50/1977.

derna hade sjunkit på grund av ökade kostnader. 1 det aktuella fallet beräknades behållningen uppgå till 26,7 procent av omslutningen. Nämnden konstaterade vidare att någon norm för den behållning som minst borde fordras för att lotteritillstånd skulle lämnas inte hittills hade fastställts för lotterier av ifrågavarande slag.l Nämnden angav att den inte heller f. n. var beredd att ange någon sådan norm. Med särskild betoning på varuhuslotte- riernas betydelse som inkomstkälla för ideella organisationer fann nämnden skäligt att lotteriverksamhet som omfattades av avtalet mellan Turitz och Stivéns fick bedrivas tills vidare trots de förhållanden som länsstyrelsen påtalat och som på annat sätt framkommit.

Om vad som skulle iakttas om ansökningsförfarande och tillståndspröv- ning m. m. utöver vad som gäller enligt lotteriförordningen och vedertagen praxis anförde nämnden följande.

Ansökan och tillstånd skall avse endast en lottförsäljningsplats (varuhus eller stormarknad). En och samma sökande får, inom ramen för den sammanlagda lotteriomslutning som prövas skälig med hänsyn till sökandens behov och övriga omständigheter, samtidigt beviljas flera tillstånd, vart och ett avseende lotteri av ifrågavarande slag med försäljning på viss angiven plats. Ansökan skall åtföljas av en ekonomisk plan för lotteriet, i vilken anges dels plats och tid för lottförsäljningen samt antal lotter och lotteriets omslutning, dels beräknade självkostnader, exklusive mervärdeskatt, för lottsedlar, vinster, platshyra, lottförsäljningskiosk, ersättning till lottförsäljare, sociala avgifter, central administration och övrigt, dels i förekommande fall konsultarvode som Stivéns vill betinga sig samt utgående mervärdeskatt, dels beräknad nettobehållning.

Stivéns får av lotteriintäkterna tillgodogöra sig ersättning för sina självkostnader. konsultarvode, som prövas skäligt, och mervärdesskatt som företaget är skyldigt att erlägga. Kostnaderna skall styrkas genom verifikationer som avlämnas till kontrollant för lotteriet. Sedan lotteriet avslutats skall till den myndighet som meddelat tillståndet avlämnas redovisning för lotteriet, specificerad på samma sätt som den ekonomiska planen och bestyrkt av kontrollanten. Tills vidare bör såvitt möjligt en och samma person utses som kontrollant för samtliga lotterier som med bolagets medverkan anordnas på visst varuhus eller viss stormarknad.

Lotterinämnden tillställde samtliga länsstyrelser och polismyndigheter detta beslut och bifogade ”Promemoria 1975-06-23 Kostnader i lotterier som administreras av Stivéns Kundtjänst AB, Karlskrona" med riktlinjer för debiteringen av vissa kostnader.

Även länsstyrelsen i Stockholms län har i ett hos lotterinämnden2 överkla- gat beslut betonat det angelägna i att på grund av den stora efterfrågan i möjligaste mån fördela lotterimarknaden på varuhus mellan många organi- sationer. Länsstyrelsen anförde i inhämtat yttrande över besvären bl.a.

följande.

För att i görligaste mån förhindra att denna Iotterimarknad helt styrs av varuhusen och konsultföretag kräver länsstyrelsen regelmässigt, att föreningar till sin ansökan om tillstånd skall foga "platsupplåtelseintyg" från varuhuschefen eller behörig företrädare för varuhuset samt "föreståndareintyg" från den av föreningen utsedde lotteriföre- ståndaren. Länsstyrelsens enda möjlighet att få inflytande över vilka föreningar och

lotteriändamål som skall gynnas med sådana tillstånd är att genom en restriktiv tillståndsgivning åstadkomma största möjliga spridning till olika föreningar och skilda lotteriändamål.

Som nämnts i kapitel 2.8 varierar kraven på lottsedlar mellan olika myndigheter. Efter hand blev 5. k. 21-lotterl mycket använda framför allt i vissa lottautomater och i lotterier i samband med bingospel och andra tillställningar. Framför allt torde 21-lotterna ha använts i lotterier som anordnats utan tillstånd. Redan år 1970 hade Kungl. Maj:t uttalat att lotteri, vari sådana lotter används, inte bör tillåtas eftersom kontroll av dragningen i lotteriet inte är godtagbar. Redan i tillverkningsskedet bestäms nämligen vilka lotter som utfaller med vinst. Trots detta avgörande kom olika modeller av denna lottyp att få en ansenlig utbredning.

Länsstyrelsen i Stockholms län fann i beslut den 7 mars 1975 kontrollmöj- ligheterna i ett lotteri med lottypen "Nya 21" inte vara godtagbara. Efter hand kom denna uppfattning att delas av övriga länsstyrelser och ett flertal polismyndigheter. Över lag blev det en kraftig nedgång i försäljningen av tillståndslotterier. I beslutet anfördes bl. a. följande.

Lotten synes i föreliggande skick inte kunna förses med erforderligt tryck av uppgifter om lotterianordnare m.m. Vidare bör i ett lotteri som fordrar tillstånd — för att omöjliggöra att vinstlotter obehörigen plockas ut eller att lotteriet tillförs nitlotter utöver den plan som fastställts — alla lotter vara numrerade i löpande följd för hela lotteriet eller i olika serier. 21-lotterna i förevarande lotteri saknar sådan numrering. Härtill kommer att arrangören eller annan lätt kan åstadkomma iakttagbara skillnader mellan vinst- och nitlotter innan dessa blandas. Kontrollanten måste enbart lita på tillverkarens uppgifter och saknar möjlighet att utöva direkt kontroll över dragningen. Med hänsyn härtill kan kontrollmöjligheterna i lotteriet ej anses godtagbara.

Lotterinämnden har sedermera i ett flertal besvärsärenden2 uttalat att vid lotteri, som kräver tillstånd och i vilket insats erläggs genom köp av lott, bör utfallet av vinster bestämmas genom särskild dragning. som verkställs under överinseende av kontrollant utsedd av tillståndsmyndigheten. Nämnden konstaterade att vid lotteri med 21-lotter bestäms vinstutfallet inte genom dragning i sådan ordning utan vid tillverkningen av lotterna.

Så småningom utvecklades lotter av motsvarande format som 21-lottema men i stället numrerade och som kunde användas bl.a. i lottautomater. Emellertid verkar 21-lotter förekomma i åtskilliga tillståndslotterier, främst på polisnivå. Eftersom överströmning av lotteriansökningar sker från polis till länsstyrelse då anordnarna fyllt kvoten hos polismyndigheten, har de råkat ut för att olika krav ställs på bl.a. lottsedlar trots att det av länsstyrelsen beviljade lotteriet torde betraktas som en fortsättning på de lotterier, som polismyndigheten tidigare lämnat tillstånd till. Vi har fått uppgifter om att det förekommer fall där lotterna redan varit levererade vid ansökningstillfället. Det har t. o. m. hänt att försäljning av lotterna redan påbörjats.

I allmänhet tycks även länsstyrelserna godta lotterier med förhandsdragna lotter och fast Vinstplan såvida högsta vinstens värde är ringa, exempelvis i s. k. kaffe- eller skinklotterier.

Beträffande kontrollen av länsstyrelselotterierna saknar länsstyrelserna inte sällan egna kontrollanter som åtar sig sådana uppdrag. I stället föreslår anordnaren kontrollant, vilken oftast är en honom närstående person. Om

'Se närmare härom i kap. 7.5.

2 Lotterinämndens ären- den dnr 118. 145, 147, 155.161.166,167 och 178/1975 samt 7/1976.

inte några skäl talar mot den föreslagne förordnas regelmässigt denne till kontrollant. Ersättning för uppdraget får vanligen kontrollanten göra upp med anordnaren om och kräva ut av denne. Om detta inte lyckas tar länsstyrelsen över frågan.

3.2.3. Länsstyrelselotteriernas omfattning

Vi har tillställt länsstyrelserna en enkät rörande bl. a. länsstyrelselotteriernas omfattning under åren 1975 och 1976. Av enkätsvaren kan följande ut- läsas.

Omslutningen av lotteritillstånden enligt 3 & c) lotteriförordningen ökade från ca 75 miljoner kronor år 1975 till ca 83 miljoner kronor år 1976. Med tanke på att inflationen dessa år var omkring tio procent, var den värdemässiga volymen i stort sett konstant.

Av tabellen nedan framgår även den länsvisa fördelningen av lotteritill- stånden, samt för år 1976 hur stor del därav som var varuhuslotterier,

Tabell Länsvis fördelning av under åren 1975 och 1976 beviljade lotteritillstånd enligt 3 5 c) lotteriförordningen, samt för år 1976 omfattningen av s. k. varuhuslotterier

Län Samtliga lotteritillstånd Därav s. k. varuhus lotterier år 1976

År 1975 År 1976

Total om- —-——-———

slutning Total om- Antal Total om- Antal 1 OOO-tal slutning slutning kr 1 OOO-tal 1 OOO-tal

kr kr

Stockholms 5 886 6 955 287 2 039 110 Uppsala 347 690 15 10 l Södermanlands 2 206 2352 152 63 8 Östergötlands 3 475 3 663 93 1 295 36 Jönköpings 3 528 3 670 235 746 65 Kronobergs 1 880 2 080 109 269 18 Kalmar 2 832 2 832 183 381 36 Gotlands 170 180 4 — Blekinge 2 800 3 100 171 940 41 Kristianstads 2 097 2 247 110 824 41 Malmöhus 6 984 7 284 183 3 020 114 Hallands 1 750 2 054 66 773 27 Göteborgs och Bohus 9 699 11 616 284 2 310 63 Älvsborgs 3 868 4 368 188 2 510 86 Skaraborgs 2 930 3 180 204 457 32 Värmlands 3 021 3 021 92 795 12 Örebro 3 332 3 332 90 1 295 31 Västmanlands 1 534 1 979 50 610 16 Kopparbergs 4 075 3 784 165 635 23 Gävleborgs 2 266 3 466 101 2 019 55 Västernorrlands 4 856 4 544 102 565 20 Jämtlands 1 716 1 793 52 1 135 34 Västerbottens 1 882 1 482 45 523 14 Norrbottens 2 904 3 681 153 350 35

Summa 75 555 83 343 3 134 23 564 918

Vi har inte haft möjlighet att komplettera materialet med uppgifter för år 1977. Det troliga är att inga större förändringar har skett. Även för detta år kan ökningen antas ha motsvarat inflationen.

År 1976 beviljades totalt mer än 3 100 tillstånd. Av dessa avsåg drygt 900 lotterier på varuhus. Varuhuslotteriema svarade för 23,5 miljoner kronor eller 28 procent av länsstyrelselotteriernas omslutning.

] följande tabell har lotteritillstånden år 1976 fördelats på tre storleksgrup- per.'Mer än hälften av tillstånden avsåg smålotterier med en omslutning mindre än 15 000 kronor. Mindre än tio procent av tillstånden avsåg lotterier över 50 000 kronor. Dessa tillstånd tycks inte heller ha varit påfallande höga. Genomsnittssiffran blev ca 90000 kronor. Inga särdrag kan skönjas för varuhuslotterierna, utan dessa följer i stort sett samma mönster.

Tabell Under år 1976 beviljade tillstånd till lotterier enligt 3 5 c) lotteriförordningen. Hela riket

Lotteriets Samtliga lotteritillstånd Därav s. k. varuhuslotterier omslutning ————————— i l OOO-tal Antal Total om- Antal Total om- kr slutning i slutning i 1 OOO-tal kr 1 OOO—tal kr

1— 15 1697 16151 469 4983 15— 50 1 133 37528 367 11 098 50—200 304 29 664 82 7 483

Summa 3 134 483 343 918 23 564

(29 %) (28 %)

3.2.4. Framförda synpunkter på länsstyrelselotterierna

I samband med enkäter har vi givit samtliga länsstyrelser tillfälle att redogöra för väsentliga problem vid beredningen av lotteriärendena.

I det följande redovisas de synpunkter som lämnats, utan angivande av svarsfrekvensen inom olika ämnesområden. De flesta synpunkterna har dock lämnats i fråga om ändamål/anordnare, lottsedlar och kontroll.

Rent allmänt anses det svårt att överblicka om utbudet av lotterier motsvarar efterfrågan. Någon fördelning av tillstånden mellan anordnare är f. n. inte möjlig att genomföra. Det är svårt att avgöra föreningarnas behov av sökta lotteri- och bingotillstånd. Vidare är det besvärligt att bedöma de ekonomiska kalkylerna för lotterierna. Det påpekas att beloppsgränserna för myndigheternas kompetensområden medför att länsstyrelserna under slutet av året får handlägga lokala lotteriansökningar med relativt små belopp.

I fråga om ändamålen och anordnarna hävdas att länsstyrelserna vid tillståndsgivningen och vid förfrågningar från bl. a. polisstyrelserna har stora svårigheter att exakt klargöra vilka föreningar som är respektive inte är berättigade till tillstånd. Det är sålunda svårt att bestämma om en förenings ändamål uppfyller bestämmelserna i lotteriförordningen. Det framhålls som angeläget att det klarare framgår i förordningen vem som har rätt att anordna ett lotteri. Förslag framförs om att lotterinämnden utarbetar en katalog över

tillståndsberättigade föreningstyper. Speciellt problematiskt att bedöma är om lotteriet är anordnat till förmån för allmännyttig verksamhet. Det är svårt för en sökande, vars medlemskap är helt eller delvis begränsat (exempelvis en Hem och Skola-förening), att förstå en avslagsmotivering av innebörd att ändamålet inte är allmännyttigt. Större investeringar får inte finansieras med lotterimedel. Den förening som är ärlig och i sin ansökan skriver t.ex. "anläggande av elljusspår”, ”omklädningshytt vid skridskobana" eller lik- nande får inget tillstånd. Den förening som i stället skriver ”föreningens verksamhet" får däremot tillstånd och kan ordna sitt elljusspår. Inte förrän lotteriet är avslutat kan det möjligen uppdagas att lotterimedlen gått till anläggningskostnader, men då är det för sent att göra någonting. Det ifrågasätts också om inte anläggande av just motionsslingor eller elljusspår ingår i en idrottsförenings verksamhet.

Beträffande lottsedlar påpekas att utbudet av lotter av olika slag är för stort och att överblick över existerande lottyper saknas. Det är svårt att avgöra vilka lotter som kan anses godtagbara med hänsyn till kontrollmöjligheter och säkerhetsegenskaper hos lottsedlarna. Det är inte alltid som lotterna är granskade av statens kriminaltekniska laboratorium. För närvarande skiftar praxis mellan tillståndsmyndigheterna om vilka lottyper som kan godtas. Det skulle vara till mycket stor hjälp vid beredningen av lotteriärenden om den lottsedeltyp som skall användas vore godkänd av central myndighet för att få säljas. Genom lotterinämndens försorg borde en förteckning upprättas över vilka lottyper som är godkända.

Marknaden översvämmas f. n. av lottautomater av olika slag. Det förekommer att automaterna hyrs ut i andra hand till överpriser. Hur stora kostnader som skall accepteras i sådana lotterier är ovisst. Det finns risk för att automaterna jämt får stå framme och att de oupphörligt förses med nya lottkassetter utan beaktande av att antalet lotter enligt ett tillstånd sålts slut och nytt tillstånd inte erhållits. Stora redovisnings- och kontrollproblem uppstår. Vinstplaner med enbart presentkort är på både gott och om. Det kan diskuteras om inte sådana vinster är att jämställa med penningvinster.

Det är svårt att bedöma om serviceföretagen tar ut endast skälig ersättning för sin medverkan i lotterier. Det är vidare svårt för tillståndshavarna att effektivt bevaka sina intressen i förhållande till företaget. De är ofta beroende av serviceföretagets goda vilja och saknar dessutom tid och tillräckliga kunskaper för ett aktivt engagemang i verksamheten.

Ett stort problem är att få tag i lämpliga kontrollanter. Den praxis som utvecklats, att länsstyrelsen utser den kontrollant som anordnaren föreslagit, är principiellt olycklig. Det finns endast ett fåtal kontrollanter, som verkligen är intresserade och duktiga och som länsstyrelsen anser vara helt tillförlitliga. Vid kontroll av redovisningarna har framkommit att kontrollanten i regel inte äger den kunnighet, erfarenhet och självständighet som han nödvändigt måste ha för att kunna hävda sig gentemot anordnaren. Vid direkta frågor rörande bl. a. innehållet i en lämnad redovisning, visar det sig mycket ofta att kontrollanten inte kan svara utan att först ha frågat anordnaren. Ofta blir det någon representant för den senare som i kontrollantens ställe får lämna förklaring på även tämligen enkla detaljer i redovisningen. Försök att få tjänstemän med vana vid revision och kontroll att äta sig kontrollantuppdrag har i regel varit utan framgång. Utbildning av kontrollanter borde anordnas.

Det saknas f. n. resurser härför. Länsstyrelsen borde ha möjlighet att utöva mer kontroll ute på fältet som komplement till övrig kontroll. Detta är nu inte möjligt på grund av personalbrist.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhöll i sitt yttrande över lotterinämn- dens förslag till höjning av värdegränserna att en markant överströmning av polistillståndsärenden till länsstyrelsen förekommer, särskilt under andra halvåret. Detta visades genom följande uppställning över beviljade lotteri- tillstånd av länsstyrelsen under år 1976.

Omslutning Jan—juni Juli-dec. Hela året i tkr 1— 30 65 183 248 30— 50 17 28 45 50—100 4 7 11 100—200 4 2 6 Summa 90 200 310a

" 1 uppställningen har inte tagits med ett 15-tal lotterier med försäljning på allmän plats i Stockholm under tiden mars—november enligt särskild tidsplan.

En lösning av problemet med värdegränserna och överströmningen vore enligt länsstyrelsen att bibehålla nuvarande gränser och i stället ta bort begränsningen ”per kalenderår” och samtidigt ställa bestämda krav på tillståndsmyndigheterna att tillämpa en mera strikt behovsprövning såväl med hänsyn till den sökande föreningens behov som till det allmänna utbudet av lotterier av viss typ på marknaden.

Vi har också vid hearings med representanter från bl. a. länsstyrelser och vid kontakter i övrigt med dessa myndigheter informerat oss om problemen inom lotterisektorn. Här redovisas inte särskilt vad som framkommit. Problemen överensstämmer till stora delar med det som framkommit vid hearing med polisintendenten Jan Värnhall (se bilaga 2).

3.3. Serviceföretag i länsstyrelse- och polislotterier

3.3.1. Bakgrund

I de 5. k. traditionella länsstyrelse- och polislotterierna tycks serviceföretag ha vunnit insteg i allt större omfattning. Med serviceföretag menar vi företag eller person som mot ersättning står till tjänst vid skötseln av lotterier. Det har i detta sammanhang ingen betydelse om ersättningen debiteras öppet, i form av konsultarvode, eller om den tas ut genom dolda pålägg på vissa kostnader. Vi saknar uppgift om hur stor andel av marknaden som administreras av serviceföretag, men den är troligen mindre än på bingosidan.l

Serviceföretag torde finnas i huvuddelen av de tätorter, som har ett så stort befolkningsunderlag att kontinuerlig försäljning av lotterier under dagtid från fasta försäljningsplatser är lönsam.

En förening kan mycket sällan räkna med tillstånd i sådan omfattning, att den under ett helt år kan disponera eller inneha en fast lottförsäljningsplats. I lSe kap. 4.5.

stället är det vanligt på sådana platser att en mängd föreningar avlöser varandra efter relativt kort tid och att verksamheten tas om hand av ett serviceföretag, som bedriver en kontinuerlig verksamhet på platsen. Där- igenom behöver platsinnehavarna, främst varuhusen, endast ha kontakt med en part angående lotteriverksamheten. Samtidigt kan det ställas större krav på skötseln än om en mängd olika organisationer är inblandade. Genom serviceföretagens medverkan slipper dessutom föreningarna anställa perso- nal och skaffa lottautomater för försäljningen den korta tid platsen dispone- ras. Serviceföretagen har i många fall genom avtal med platsinnehavaren skaffat sig ensamrätt till attraktiva platser. Ofta utgår hyra för platsupplåtel- sen.

3 . 3 . 2 Serviceföretagens verksamhet

Serviceföretagen utför olika s. k. konsulttjänster, det vill säga företaget sköter en mängd praktiska detaljer i samband med lotteriverksamheten. Till serviceföretagen räknas däremot inte företag, som säljer enbart lotter eller vinster. Serviceföretagens verksamhet omfattar normalt följande tjänster:

att tillhandahålla lottförsäljningsplats, att tillhandahålla erforderligt materiel, t. ex. lotter och lottautomat, att upprätta ansöknings- och redovisningshandlingar, att tillhandahålla personal för lottförsäljning, om lotteriet inte försäljs genom lottautomat, samt att administrera och kontrollera lotteriet.

I vissa fall kan serviceverksamheten begränsas till att omfatta endast några tjänster, men det vanligaste verkar vara att samtliga utförs.

Traditionella lotterier till förmån för ideella ändamål anordnas ibland i samband med tivoliverksamhet. I dessa fall tillhandahåller ofta servicefö- retag fullständiga tivolin, inklusive lotterier. Företagen tar ut ersättning genom att förbehålla sig en viss andel av verksamhetens avkastning.

3.3.3. Serviceföretagens kundstruktur

Idrottsföreningar utgör en betydande kundkrets hos serviceföretagen men ofta förekommer även nykterhetsorganisationer, handikapporganisationer, religiösa organisationer, scoutkårer, sång- och musiksammanslutningar samt lottakårer och andra frivilliga försvarsorganisationer som kunder.

Konkurrensen mellan olika föreningar om plats för lottförsäljning på varuhus och liknande platser är ofta mycket hård. Det är vanligt att serviceföretaget, eller i vissa fall platsinnehavaren (varuhuschefen), har en lång väntelista med hugade lotterianordnare. Tillstånd till lotterier beviljas normalt inte om inte sökanden kan uppvisa ett intyg från platsinnehavaren, att föreningen kommer att få sälja sina lotter på platsen i fråga. Detta innebär i praktiken att varuhuschefen eller serviceföretaget helt kan styra vilka organisationer som får tillstånd och som kan sälja sina lotterier på ett varuhus. Det är t. ex. vanligt, att all lotteriverksamhet på ett Domus-varuhus är förbe- hållen organisationer med ideologisk anknytning till kooperationen.

3.3.4. Reglering och kontroll av serviceverksamheten

Lotterinämnden har inte utfärdat några anvisningar rörande serviceföretagen med tidigare omtalat undantag för Stivéns Kundtjänst AB. De av tillstånds- myndigheterna utfärdade villkoren gör vanligen inte skillnad på lotterier som i egen regi anordnas av föreningar eller på lotterier anordnade med hjälp av serviceföretag, varför krav på avtal eller liknande normalt inte förekommer. Serviceverksamheten på lotteriområdet är således i stort sett oreglerad.

Det verkar vara vanligt att serviceföretaget garanterar föreningarna en viss behållning. Den garanterade behållningen anpassas ofta efter tillståndsmyn- dighetens agerande, som i vissa fall har inneburit krav på att viss behållning uppnåtts i tidigare lotterier för att nya tillstånd skall beviljas. Något motiv för att med hjälp av sådana garantier locka till sig kunder finns ofta inte. Serviceföretagen har normalt en lång kö av presumtiva kunder. 1 redovis- ningen till förening och tillståndsmyndighet anpassar serviceföretaget de redovisade kostnaderna genom att, ofta dolt, göra pålägg eller avdrag på de verkliga kostnaderna, så att den garanterade behållningen uppnås.

Tillståndsmyndigheterna förordnar regelmässigt kontrollanter för bevil- jade lotterier. Kontrollanterna utses som redan nämnts ofta på förslag från tillståndshavaren. Det har till och med förekommit att representant för serviceföretag utsetts till kontrollant om denne inte varit medlem i förening- en och inte heller varit straffad. Speciella instruktioner för kontrollanternas agerande vid kontroll av lotterier som administreras av serviceföretag saknas, vilket bl. a. beror på att regler för serviceföretagen över huvud taget saknas på lotteriområdet. De utsedda kontrollanterna saknar ofta kunskap om och erfarenhet av" ekonomisk kontrollverksamhet.

I många fall uppbär kontrollanten sitt arvode direkt från serviceföretaget. Det har till och med förekommit, att serviceföretag lämnat kontrolluppgift på kontrollantarvoden, vilket måste innebära att kontrollanten helt felaktigt betraktats som anställd eller uppdragstagare hos serviceföretaget.

3.3.5. Enkät till serviceföretag

Vi har inhämtat uppgifter från ett tiotal större serviceföretag genom en enkät avseende åren 1975 och 1976. Enkäten behandlar serviceverksamhetens omfattning inom de traditionella länsstyrelse- och polislotterierna och har som särskilt syfte haft att studera varuhuslotterierna. Ett par av de tillfrågade företagen har inte besvarat enkäten, men dessa har förmodligen endast en obetydlig del av marknaden.

De flesta serviceföretagen tycks ha en lokalt begränsad verksamhet. Endast ett mindre antal bedriver verksamhet i flera län. De två största företagen på området är Stivéns Kundtjänst AB och Fortuna Föreningsservice AB, vilka tillsammans svarar för mer än 85 procent av den sammanlagda omsättning, som redovisats i enkätsvaren.

Materialet täcker endast en del av den totala marknaden. Lotterier som administrerats av andra serviceföretag än här tillfrågade eller som anordnats utan biträde av sådana företag ingår inte.

Tidigare har redogjorts för olika lotteriers omfattning, däribland varuhus- lotterier.l Enkätmaterialet innefattar ca 12 procent av samtliga lotterier och ca

1 Se kap. 3.1.3 respektive 3.2.3.

30 procent av varuhuslotterierna. De genomsnittsvärden som framräknats med hjälp av enkätsvaren bör dock ge en relativt god bild av förhållandena på marknaden. Materialet omfattar exempelvis alla lotterier anordnade i varuhus tillhörande Turitzkoncernen samt en betydande andel lotterier anordnade i varuhus tillhörande Åhlénskoncernen. (Turitz och Åhlens är sedan år 1976 en och samma koncern, Åhlénskoncernen.) Totalt rör det sig om ca 180 varuhus

Omfattningen av de lotterier som administrerades av företagen framgår av följande tabell.

Tabell Lotterier anordnade med hjälp av serviceföretag åren 1975 och 1976 enligt enkätsvaren År Total försäljning Försäljning på varuhus Övriga försäljningsplatser Antal Omsättning Antal Omsättning Antal Omsättning 1 OOO-tal kr 1 OOO—tal kr 1 OOO-tal kr 1975 5379 28331 3920 20516 1459 7815 1976 6 698 35 259 5 162 26 788 1 539 8 471 + 24,5 % + 30.6 % + 8.4 %

Av den totala försäljningen omsattes båda åren ungefär 3/4 på varuhus. Varuhuslotteriema ökade ganska kraftigt, närmare 31 procent, medan lotterier sålda på andra platser endast ökade med drygt åtta procent.

Det kan omnämnas att den genomsnittliga lotteriomsättningen per varuhus under året uppgick till 141 300 kronor. Till vart och ett av varuhusen erlades i genomsnitt 6 550 kronor i platshyror. Sammanlagt erlades till Turitz” varuhus ca 792 000 kronor och till Åhléns varuhus ca 280 000 kronor.

Lotterierna har i det följande uppdelats i sådana som säljs via lottautoma- ter, s. k. automatlotterier och sådana som säljs av personal, s. k. manuella lotterier. Förhållandena framgår av följande två tablåer.

Tabell Lotterier anordnade med hjälp av serviceföretag åren 1975 och 1976

År Total försäljning Försäljning på varuhus Övriga försäljningsplatser Antal Omsättning Antal Omsättning Antal Omsättning 1 OOO-tal kr 1 OOO-tal kr 1 OOO-tal kr Automat/otterier 1975 1 686 9 791 1 306 7 131 380 2 660 1976 2 093 12196 1 617 8 889 476 3 307 + 24.6 % +24.6 % +24.3 % Manuella lotterier 1975 3 693 18 540 2 614 13 385 1079 5155 1976 4 605 23 063 3 545 17 778 1 060 5 285

+ 24.4 % + 32.8 % + 2,5 %

Försäljningen av automatlotterier ökade med 24—25 procent både på varuhus och andra försäljningsplatser, dvs. lika mycket som genomsnittet. Försäljningen av manuella lotterier på varuhus ökade relativt kraftigt mellan åren, närmare 33 procent. Däremot ökade försäljningen på andra ställen endast med 2,5 procent vilket med hänsyn till inflationen utgör en faktisk försäljningsminskning. Även antalet sålda lotterier minskade något på dessa platser.

I nedanstående uppställning har några genomsnittsvärden tagits fram för de lotterier som företagen medverkade i under år 1976.

Tabell Manuella lotterier och automatlotterier år1976 enligt enkätsvaren

Samtliga Försäljning Övriga försäljnings- på varuhus försäljnings- ställen platser

Genomsnittlig

omsättning per anordnare. kronor 11 968 13 086 9 423 Genomsnittlig

omsättning per lotteri. kronor 5 264 5 189 5 515

Genomsnittligt överskott per anordnare och

lotteri. procent 24.1 24,1 24,4 Genomsnittlig

hyra per lotteri. kronor 215 225 184

Den genomsnittliga omslutningen per anordnare var högre vid försäljning på varuhus jämfört med andra platser. Räknat per lotteri var förhållandet det motsatta. Den genomsnittliga behållningen var i båda fallen drygt 24 procent av omsättningen. Platshyrorna var i genomsnitt högre på varuhus än på övriga ställen, såväl i kronor räknat som i procent av omsättningen.

Som framgår av uppställningen nedan var den genomsnittliga omsätt- ningen per lottautomat nära tre gånger så hög då denna var placerad på varuhus, jämfört med övriga platser.

Tabell Automatlotterier år 1976 enligt enkätsvaren

Samtliga Försäljning Övriga för- försäljnings- på varuhus säljnings- ställen platser

Antal lottautomater

den 31/12 507 242 265 Genomsnittlig om-

sättning per lott- automat 24 055 36 055 12 479

1 Se kap. 17.

3.4. Rikslotterier

3.4.1. Nu gällande reglering

Regeringen kan lämna tillstånd till alla former av lotterier som inte är dobbleri.l Länsstyrelserna och polismyndigheterna har rätt att, inom sina respektive behörighetsområden, lämna tillstånd till traditionella lotterier inom vissa ramar och under vissa bestämda förutsättningar. Vissa Spelformer har dessutom specialreglerats. Regeringens tillstånd krävs bl. a.: om lotteriet kommer att säljas i mer än ett län, om lotteriet sammanlagt omsluter mer än 400 000 kronor. om någon vinst i lotteriet utgörs av pengar eller värdepapper, eller om lotteriet anordnas för annat ändamål än som anges i lotteriförord- ningen.

Det förekommer att anordnare, som fått maximalt lotteritillstånd av polisen och/eller länsstyrelsen, vänder sig till regeringen med begäran att få anordna ytterligare lotterier. Sådana ansökningar har i regel lämnats utan bifall. Ett fåtal tillstånd till lokal lottförsäljning har dock lämnats.

Regeringen lämnar lotteritillstånd även till distriktsorganisationer, som omfattar t. ex. ett landskap, där flera län ingår.

Med rikslotteri avses här dock endast sådana lotterier, som enligt rege- ringens tillstånd får säljas i hela landet. Att vissa rikslotterier trots detta marknadsförs endast i ett begränsat antal län eller på ett fåtal orter saknar därvidlag betydelse.

Lotteribestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t den 27 juli 1956 gäller alltjämt (se bilaga nr 4) och i regeringens tillståndsbeslut hänvisas till dessa bestämmelser.

Enligt praxis lämnar regeringen tillstånd till lotterier med penningvinster endast till de statliga lotteriföretagen och, i samband med den årliga Spar- banksveckan, till sparbankerna. Som vinst i rikslotterierna medges ibland premieobligationer. I övrigt förekommer vinster huvudsakligen i form av varor och presentkort samt i vissa fall även resor, men detta under förutsätt- ning av rätt till utbyte mot varor eller presentkort.

Längre fram redogörs för hur handläggningen av rikslotterierna går till, de villkor som uppställs och hur kontroll sker. Vad som gäller för rikslotterierna har nämligen i viss mån blivit normgivande för polis och länsstyrelse.

3.4.2. Ändamålen//otterianordnarna

Regeringen lämnar lotteritillstånd till huvudsakligen samma ändamål som polismyndigheterna och länsstyrelserna får lämna tillstånd till.

Såsom anordnare av rikslotterier godtas i princip endast riksorganisationer. Vissa undantag finns, exempelvis Stockholms Stadsmission. I linje med vad som gäller för övrig lotteriverksamhet skall överskotten från rikslotterierna gå till just den verksamhet som anordnarna främjar. Med ledning av detta kan, som redan nämnts i kapitel 2.2.5, anordnarna delas in i kategorierna handikapporganisationer, religiösa och kulturella organisationer, idrottsorga- nisationer, frivilliga försvarsorganisationer, politiska organisationer. vissa yrkesorganisationer samt nykterhetsorganisationer.

Det förekommer undantagsvis att en ideell organisation (Lions) får till- stånd att anordna lotteri till förmån för annan ideell organisation (Riksför- bundet mot reumatism), eller att tillstånd ges till viss hjälporganisation (Stiftelsen Radiohjälpen) och en organisation som kan inordnas inom någon av de ovan angivna kategorierna (Psoriasisförbundet, Lutherhjälpen) att tillsammans anordna ett rikslotteri.

De frågor som i övrigt rör ändamålen har behandlats i kapitel 2.2, varför vi här inte går vidare in på dessa frågor.

3.4.3, Rikslotteriernas omfattning

Statistiska uppgifter om rikslotterierna har hämtats från handels- departementets redovisning av regeringens (tidigare Kungl. Maj:ts) till- ståndsgivning. Uppgifter för åren före 1973 är hämtade från ett tidigare räkningstillfa'lle.

Rikslotteriernas omfattning under åren 1971—1977 framgår av nedanstå- ende tabell.

Tabell Rikslotteriernas omfattning under åren 1971-1977

År Antal Sammanlagd Genomsnittlig tillstånd omslutning omslutning 1971 65 44 918 500 691 054 1972 54 40 102 500 742 639 1973 37 47 615 000 1 286 892 1974 40 53 417 000 1 335 425 1975 37 70 375 000 1 902 027 1976 39 70 120 000 1 797 949 1977 41 74 925 000 1 827 439

Under periodens första år sjönk antalet lotteritillstånd betydligt. Detta hänger delvis samman med att värdegränsen för länsstyrelselotterierna höjdes från 50 000 kronor till 200 000 kronor från och med år 1972. Sedan år 1973 har antalet tillstånd hållit sig omkring 40. Vissa lotterier har slagits samman, exempelvis inom nykterhetsrörelsen. En del organisationer har även upphört med att anordna lotterier, troligen till följd av en allt hårdare konkurrens på marknaden. De lotterier som beviljats har dock blivit större.

År 1977 uppgick rikslotteriernas sammanlagda omslutning till nästan 75 miljoner kronor. För åren 1975 och 1976 var denna omslutning drygt 70 miljoner kronor. De senaste årens höga siffror får delvis ses mot bakgrunden av de stora lotteritillstånd som beviljades reumatikerförbundet år 1975 och socialdemokratiska partiet åren 1975—1977.

Diagrammet på nästa sida visar hur omslutningen fördelats mellan de tidigare nämnda ändamålen.

Materialet ger vid handen att rikslotterierna i stor utsträckning anordnades till förmån för politisk verksamhet. Samtliga sådana lotterier anordnades av tre organisationer, Socialdemokratiska partiet, Centerpartiet och Moderata Ungdomsförbundet. Socialdemokraterna svarade ensamma för den i särklass

Diagram Rikslotteriernas fördelning mellan olika ändamål räknat på om- slutningsbelopp åren ] 971—1 977.

Miljoner kronor

80

Övrigt

70 Nykterhet 60 ........... Vissa ............ yrkesgrupper 50 ....... 40 ...... Politik 30 Frivilligt ' forsvar ldrott 20 . ': -_ Kultur 10 ' X_ . Religion

Handikapp

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Är

största andelen. År 1977 omslöt socialdemokraternas lotterier ca 23 miljoner kronor — Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anordnade tillsam- mans med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, Socialdemokratiska A- lotteriet (ca 10 miljoner kronor) samt Socialdemokratiska Månadslotteriet (ca 6,5 miljoner kronor) och tillsammans med Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Socialdemokratiska Kvicklotteriet (ca 6,5 miljoner kronor). Centerpartiet anordnade lotterier för något mer än tre miljoner kronor. Centerns riksorganisation, Centerns ungdomsförbund och Centerns kvinno- förbund anordnade ett lotteri vardera. Moderata ungdomsförbundet hade ett lotteri, vilket omslöt 600 000 kronor.

Den näst största gruppen lotterier anordnades till förmån för nykterhets- rörelsens verksamhet. I lotterierna medverkade dels IOGT/NTO, Våra Gårdar och IOGT/NTO:s friluftsgårdar, dels Ungdomens nykterhetsför- bund, IOGT/NTO:s juniorförbund och Nykterhetsrörelsens scoutförbund.

Den tredje gruppen i ordningen utgjordes av lotterier anordnade till förmån för handikappade. Flera olika organisationer medverkade, däribland Riksför- bundet mot allergi, Svenska diabetesförbundet, De handikappades riksorga- nisation, Svenska psoriasisförbundet samt Riksförbundet mot reumatism.

Under perioden 1973—1977 gäller för samtliga fem år att mer än 70 procent av lotteriernas omslutning anordnades till förmån för ändamålen politik, nykterhet samt handikapp. Det kan vidare påpekas att lotterierna anordnade av idrottsrörelsen var förhållandevis små.

Nettobehållningen i rikslotterierna har under åren 1973—1977 varierat mellan 26 och 29 procent. Uppgifterna är emellertid osäkra. Några enhetliga regler för redovisningen finns nämligen inte. Ibland inräknas exempelvis provisioner till lokalavdelningar och anslutna föreningar.

Tabellen på nästa sida ger en mer detaljerad bild av fördelningen mellan olika lotteriändamål.

Tabell Anordnandet av rikslotterier åren 1973—1977. Antal lotterier samt omslutningens fördelning mellan olika ändamål i 1 OOO-tal kronor och procent. (Procentsiffrorna har avrundats)

Ändamål

Handikapp Religion

Kultur

Idrott

Frivilligt försvar Politik

Vissa yrkesgrupper Nykterhet

Övriga ändamål Summa

1973. Antal Tkr

9 1 3 8 2 6 1 3 4

37

4 575 1 950 3 500 4 060 850 18 380 525 10 700 3 075

47615

%

9,6 4,1 7,4 8,5 1,8 38,6 1,1 22,5 6,4 100

1974. Antal Tkr 11 7 087 1 2 100 4 4 120 6 2 725 2 855 7 19 480 2 1 095 3

4

11900 4055

40 53417

%

13,3 3,9 7,7 5,1 1,6 36,5 2,0 22,3 7,6

100

1975

Antal 9 1 2 6 2 7 2 3 5

37

Tkr

15 675 2 400 4 000 3 420

855

25 630 1 140 14 075 3 180 70 375

96

22,3 3,4 5,7 4,9 1,2 36,4 1,6 20,0 4,5

100

1976. Antal Tkr

O_NwNIXle/b

39

7 725 4000 5 500 5 080 1 110 26130 1350 15 500 3725

70 120

%

11,0 5,7 7,8 7,3 1,6 37,3 1,9 22,1 5,3

100

1977. Antal Tkr

0 2 1 9 2 8 2 3 4

41

7 860 5 500 6 000 6 890 1 200 26 775 1 150 16 500 3 050

74 925

%

10.5 7,3 8,0 9,2 1,6

35,8 1,5 22,0 4,1

100

3.4.4 Handläggning av rikslotterierna

Den organisation som vill anordna ett rikslotteri skall lämna in ansökan till handelsdepartementet. På ansökan ställs inga andra formella krav än att den skall vara undertecknad av person som är behörig att föra organisationens talan. I praxis ställs dock vissa bestämda anspråk på sakinnehållet. Organi- sationens namn samt antalet lotter och lottpriset måste anges, likaså lotteriets typ och den försäljningstid man räknar med. Uppgift om det ändamål till vars förmån lotteriet anordnas krävs. lbland nöjer man sig med formuleringen ”till förmån för förbundets verksamhet” med hänvisning till verksamhets- berättelsen. I många fall anges dock lotteriets ändamål mer specifikt, t. ex. studie- eller ungdomsverksamhet, social rehabilitering etc. Från organisa- tioner som söker tillstånd för första gången kräver man att stadgar bifogas. Generellt fordras senaste verksamhetsberättelse med ekonomisk redovis- ning, vidare handlingar som visar att organisationen beslutat anordna lotte— riet och vilka funktionärer som utsetts för detta. En ekonomisk kalkyl för lotteriet krävs också samt preliminär Vinstplan. Om organisationen tänker anlita utomstående företag för lotteriets drift, vilket förekommer i stor utsträckning, vill man se det avtal som upprättats med företaget, liksom en klar uppgift om den ersättning företaget tillgodoräknar sig. Det sätt på vilket man tänker sälja lotterna och vilka provisioner som beräknas för lottförsälj— arna bör också anges.

Ansökningen remitteras rutinmässigt till länsstyrelsen i det län, dit lotteriets expedition är förlagd. I de flesta fall är detta Stockholms län. Med hänsyn till den erfarenhet som därigenom efter hand samlats hos länssty- relsen i Stockholms län har det inte sällan förekommit, att yttrande inhämtats både från denna länsstyrelse och, om lotteriet skall administreras från annat län, från länsstyrelsen i hemortslänet.

Efter undersökningar avger länsstyrelsen, eller i förekommande fall de båda länsstyrelserna, yttrande över ansökningen. Om yttrandet innehåller erinringar får sökanden tillfälle att yttra sig över dessa. Det sker ofta i skriftlig form men det förekommer också att erinringarna ger anledning till en diskussion mellan sökanden och departementets handläggare. På departe- mentet finns uppgifter om rikslotterier som organisationen tidigare anordnat. Man brukar ta fram tillstånd och, om så anses behövligt, akt och lotteribe- rättelse för organisationens nästföregående lotteri. Lotteriansökningar från idrottsorganisationer remitteras regelmässigt till Sveriges Riksidrottsför- bund. Ansökningar från nya sökanden remitteras till lotterinämnden. Det- samma sker med fall som bedöms som tveksamma. Därutöver förekommer att ansökningar remitteras till andra instanser, t. ex. socialstyrelsen och trafiksäkerhetsverket. Efter anmälan till och eventuell diskussion med chefen för departementets sakenhet för bl. a. lotteriärenden och expeditions- chefen fattas sakbeslut i ärendet vid föredragning inför handelsministern och formellt beslut vid regeringssammanträde.

Det är sällan som tillstånd vägras. Ibland görsjämkningari förhållande till ansökningarna. Oftast gäller detta lotteriets omslutning. Av ansökningarna att döma hyser de flesta organisationer en stark tilltro till sin förmåga att öka sin andel av lotterimarknaden. Den tillförsikten delas inte alltid av departe- mentet, varför drastiska omslutningsökningar sällan godtas.

Granskningen av det avtal som sökanden eventuellt träffat med utomstå- ende serviceföretag har hittills inte varit speciellt ingående, och några sär- skilda åtgärder har inte vidtagits från departementets sida om avtalen befunnits innehålla från lotterisynpunkt otillbörliga klausuler. Man hari regel nöjt sig med ett påpekande med tillägg att avtalet inte får anses gälla förrän det godkänts av dem som utsetts att kontrollera lotteriet. På dem läggs alltså uppgiften att närmare granska avtalets innebörd och att förmå parterna att ändra vad som eventuellt befinns strida mot gällande bestämmelser eller ekonomisk rimlighet.

3.4.5 Villkorför rikslotterierna

I tillståndet skriver man in vissa grundläggande data för lotteriet, nämligen organisationens namn, lotteriets ändamål samt antalet lotter och lottpriset. Eftersom det inte finns några normerande tillämpningsföreskrifter, meddelas närmare villkor för lotteriet samt kontroll- och ordningsföreskrifter i varje särskilt fall. Som ovan nämnts innehåller tillstånden hänvisningar till punkter i Kungl. Maj:ts lotteribestämmelser den 27 juli 1956.

Närmast därefter följer bestämmelser om vinsterna och vinstvärdet. Vinsterna skall vara indelade i lämpliga värdegrupper. Vinstvärdet anges uträknat i kronor och inkluderar den lotterivinstskatt som kan komma att utgå. Grundprincipen är att hälften av lotteriets omslutning skall återgå till lottköparna i form av vinster. Lotterianordnaren har rätt att få ut kostnaden för vinsternas utsändande, dvs. portokostnader m. m. Efter ändring av praxis bestäms numera vinstvärdet till 45 procent, om lotterianordnaren åtar sig att sända ut alla vinster utan kostnad för vinnarna, vilket sker i de flesta rikslotterier.

Högsta vinstens värde anges i tillståndet. Här följer man vanligen vad som lotterianordnaren själv tänkt sig enligt ansökningen. Även lägsta vinstens värde fastslås, praktiskt taget alltid 15 kronor. Det beloppet har stått sig i mer än tio år.

Regeringen brukar föreskriva att lotterna skall säljas huvudsakligen genom den Iotterianordnande organisationen eller till denna anslutna föreningar. Med detta menas att det är organisationens medlemmar som skall sälja lotterna. Tolkningen av ordet "huvudsakligen” vållar inte sällan vissa svårigheter. Det kan i praxis bli liktydigt med ”minst hälften”. Det finns åtskilliga exempel på avsteg från den tanke som ligger bakom den nämnda regeln om försäljningssättet. ] några enstaka fall har man medgivit att den övervägande delen av lottantalet avyttras genom kommissionärer och då sägs i tillståndet ingenting alls om försäljningssättet. Så förhåller det sig exem- pelvis beträffande lotteritillstånden för vissa handikapporganisationer, vars medlemmar kan ha svårt att arbeta aktivt med lottförsäljning.

Tiden för lottförsäljningen fastställs i tillstånden — i regel till en period av högst sex månader.

När de 5. k. kvicklotterna,l som numera används i de flesta rikslotterierna, kom ut på marknaden vållade detta åtskilliga problem för myndigheter och kontrollanter. Tanken bakom kvicklotterierna är att vinstdragningen skall ha lse mer härom 1 kap. ägt rum när lotterna säljs. Vinnaren kan hämta sin vinst omedelbart, vilket är 7.1.

mer attraktivt än att behöva vänta på en dragning, som äger rum kanske sex månader senare. Systemet förutsätter att lottnumret är hemligt till dess att den slutliga lottköparen har lotten i sin hand. Stränga krav ställs därför på lotternas utförande och vidare att lotterna är väl blandade. För att inte utfallet av de högsta vinsterna skall kunna bli allmänt känt före lottförsäljningens slut, vilket försämrar lotteriets attraktivitet, stipuleras normalt att dragningen beträffande vinster värda över 10 000 kronor och i vart fall minst 20 vinster endast skall avse att fastställa att dessa vinster fallit ut på vissa lotter, s. k. förberedande dragning. Efter lottförsäljningens slut görs sedan en s. k. slutlig dragning eller fördelningsdragning, varvid vinsterna ifråga fördelas mellan lottsedelsnumren enligt den förberedande dragningen. Dagen för högvinst- dragningen (slutdragningen) fastställs till ca 14 dagar efter lottförsäljningens slut för att osålda lotter skall hinna returneras före dragningen.

Under de gemensamma villkoren i lotteribestämmelserna finns bestäm- melser om styrelse och lotteriföreståndare samt om ansvarsförbindelse, som styrelsen skall underteckna. Ersättningar till funktionärerna m. fl. skall fastställas av myndighet, kontrollant eller ombud. För lotteriet skall öppnas särskilt bank- eller postgirokonto, på vilket inflytande medel skall sättas in så snart som möjligt. Uttag får ske endast under medverkan av kontrollant eller ombud. Lotterimedel får inte användas till representation eller liknande.

Vinsterna i lotteriet skall, om de inte består av skänkta föremål, vara inköpta "såvitt möjligt direkt från tillverkare" eller utgöras av anvisningar gällande som betalningsmedel vid sådant köp eller presentkort som i regel skall gälla vid köp "hos ett flertal affärer”. ] nutida lotteripraxis förekommer ofta importerade varor i vinstplanerna, varför generalagent och importör jämställs med tillverkare. Tanken bakom den nämnda regeln om vinstinköp är sannolikt att mellanhandskostnader skall undvikas. De rabatter som i regel kan utverkas hos tillverkare eller motsvarande är i stor utsträckning en nödvändig förutsättning för att ett lotteri skall löna sig. Det är dock svårt. och ibland kanske omöjligt, att komma till rätta med dolda eller maskerade mellanhandsprovisioner som företag betingar sig och som lotterianordnarna av bekvämlighet eller av andra skäl accepterar. På presentkort, som ju måste vara giltiga i detaljhandeln, lämnas inga eller mycket små rabatter. De är därför hos lotterianordnarna inte populära som vinster trots att de obestrid- ligen är praktiska från flera synpunkter, inte minst för allmänheten.

En Vinstplan, som upptar vinsterna och deras inköpsvärde, skall god- kännas av ombud eller kontrollant. Inlösen av vinst i pengar får inte förekomma eller ställas i utsikt. 1 en del fall har regeringen medgivit anordnaren att som vinst få erbjuda köparen nya lotter i lotteriet.

Räkenskaper skall föras för lotteriet, och föreskrift ges i lotteribestämmel- serna om när de senast skall vara avslutade. Däremot finns ingen bestäm- melse om hur bokföringen skall vara upplagd. I de större och mera välskötta lotterierna brukar auktoriserade revisorer anlitas.

3.4.6 Kontroll av rikslotterierna

I tillståndet bemyndigas chefen för handelsdepartementet att utse ombud i lotteriet. Länsstyrelsen skall utse kontrollant och vidta kontroll- och ordningsåtgärder. Vidare ges en summarisk instruktion för kontrollanten och

ombudet samt bestämmelse om ersättning till dessa personer.

Ombudets och kontrollantens första uppgift brukar vara att granska och godkänna förslag till lottsedel. Därnäst följer arbetet med att utforma den slutliga vinstplanen samt granskningen av den ekonomiska kalkylen och ett eventuellt avtal med serviceföretag. Det sker vanligen vid ett sammanträde med lotteriföreståndaren. För varje vinstföremål brukar offert tillhandahål- las. Prov eller beskrivningar på föremålen finns i regel också tillgängliga. Offerten innehåller uppgift om inköpspriset som lotterianordnaren har att betala. I vissa fall finns också det för detaljhandeln rekommenderade cir- kapriset angivet. När detta inte är fallet måste ombudet och kontrollanten avgöra till vilket värde vinsten skall tas upp i vinstlistan. Detta kan ibland medföra avsevärda svårigheter. Granskningen innefattar också en lämplig- hetsbedömning av de föreslagna vinstföremålen.

Dragningen förrättas av ombudet och kontrollanten med hjälp av lotteri- föreståndaren. Någon föreskrift om hur dragningen skall gå till finns inte. Vid dragningen upprättas dragningslista, som undertecknas och korrekturläses av ombudet och kontrollanten.

Ombudet och kontrollanten skall granska lotteriets räkenskaper. Anlitas yrkesrevisor eller internrevisor avvaktar man dennes berättelse. Räkenskaps- böcker och verifikationer överlämnas till ombudet och kontrollanten som går igenom dem tillsammans. Resultatet av granskningen sammanfattas i en lotteriberättelse, som undertecknas av de båda funktionärerna och över- lämnas till departementet och länsstyrelsen. Finns anmärkningar i lotteribe- rättelsen bereds organisationen tillfälle att yttra sig.

3.4.7 Lott/örsäljningen

I tillståndsbesluten för rikslotterierna nämns inte något om platsen för lottförsäljningen, utan det ligger i sakens natur att lotterna bör avyttras över hela landet. Huruvida detta i praktiken sker kontrolleras inte. I ett fall framkom emellertid att av 500 000 lotter i ett rikslotteri hade 380 000 försålts i Göteborg, 100 000 i Stockholm och 20 000 i Norrköping. I remissyttrande den 19 januari 1976 över ansökan från samme anordnare om ett nytt rikslotteri framhöll lotterinämnden bl. a. att en sådan koncentration av lottförsäljningen i ett rikslotteri inte bör godtas med hänsyn till konkurrensen med de lokala lotterierna.

Vissa anordnare av rikslotterier använder ibland fasta försäljningsplatser. Ofta kombineras detta med att exempelvis en bil, som utgör vinst i lotteriet, ställs upp på platsen. Rikslotterier har också sålts från lottkiosker placerade på exempelvis varuhus. Regeringen har emellertid i beslut den 10 februari 1977 rörande ett rikslotteri uttalat att sådana lotterier normalt inte bör säljas från fasta försäljningsplatser på varuhus, samt särskilt betonat att lottförsälj- ningen bör ske huvudsakligen genom anordnaren och till denne anslutna organisationer.

Det sist angivna sättet för lottförsäljningen hade föreskrivits för de rikslotterier som De handikappades riksförbund anordnade under åren 1973 och 1974. Av lotterna såldes emellertid ungefär en tredjedel av hela antalet sålda lotter i båda lotterierna genom Pressbyrån. (Även andra riksorganisa- tioner försäljer lotter genom Pressbyrån.) I remissyttrande över förbundets

ansökan om lotteri under år 1975 ifrågasatte lotterinämnden om lottförsälj- ningen i de avslutade lotterierna kunde anses ha skett i överensstämmelse med bestämmelserna i tillstånden. Lottförsäljning genom kommersiella före- tag borde enligt nämnden få förekomma endast i begränsad omfattning och då mot ersättning som prövades skälig. [ detta sammanhang kan nämnas att Pressbyrån hade för försäljning av 172 660 och 199 855 lotter under åren 1973 respektive 1974 erhållit ersättning med en krona per såld lott, motsvarande 40 procent av lottpriset (2:50).

Det händer att lotterianordnare säljer hela "lottpaket" till kommersiella företag, för vidareförsäljning. Lotterinämnden har yttrat sig över två an- sökningar, varav framgick att så skulle ske. På grund av vad som förekommit i tidigare lotterier antog nämnden att företaget i fråga (Det Bästa) skulle använda lotterna i sin marknadsföring. Enligt nämndens uppfattning kunde ett sådant förfarande — som innebar att ett lotteri för ideellt ändamål sammankopplades med och utnyttjades för kommersiell verksamhet — medföra verkningar på lotterimarknaden som inte står i överensstämmelse med lotteriregleringens syfte. Förfarandet i fråga och dess eventuella följder borde enligt nämnden studeras närmare av oss.

3.4.8 Serviceföretag ! rikslotterierna

Här redovisas de största organisationerna och företagen som bedriver serviceverksamhet inom rikslotterisektorn. Uppgifterna har inhämtats från handelsdepartementet och genom kontakt med företagen.

Folkrörelsernas lotteribyrd

Byrån är en ekonomisk förening, och ägs av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund som har 50 andelar och Sveriges socialdemokratiska ar- betareparti som har 40 andelar. Den av ungdomsförbundet ägda Förbunds- skolan Bommersvik har fyra andelar. Sammanlagt finns alltså 94 andelar.

Lotteribyrån etablerades år 1956 och administrerar socialdemokraternas samtliga rikslotterier. Omslutningen av dessa uppgick sammanlagt till mer än 23 miljoner kronor under år 1977.

[ OG T/ N TO.'s lotteribyrä

Denna byrå finns i Mölnlycke och är nykterhetsrörelsernas serviceorgan för lotteriverksamhet. Verksamheten bedrivs inte i någon självständig organisa- tionsform. Lotteribyrån är således inte en juridisk person. Styrelsen är densamma som för IOGT/NTO-förbundet. Verksamheten har växt fram kontinuerligt och utgjorde från början endast skötseln av NTO:s lotteri. Vid sammanslagningen av IOGT och NTO år 1970 fick lotteribyrån sin nuvaran- de utformning. Under år 1977 administrerades sammantaget lotterier med en omslutning av drygt 16 miljoner kronor.

Lottericentralen AB

Bolaget, som finns i Stockholm, ägs av åtta olika organisationer som vardera har en aktiepost om 5000 kronor i bolaget samt var sin representant i styrelsen. De åtta organisationerna är Hemvärnets centrala förtroende- nämnd, Hörselfrämjandet, Svenska Gymnastikförbundet, Riksförbundet Sveriges Lottakårer, Rädda Barnens Riksförbund, Svenska Röda Korset, Stockholms Stadsmission samt Skytteförbundens överstyrelse.

Lottericentralen har drivit verksamhet sedan år 1915 då man admi- nistrerade lotterier till förmån för Skytteförbunden. Efter hand har ytterligare organisationer tillkommit. Företaget omhänderhar skötseln av de egna medlemmarnas lotterier. Dessutom skötte företaget under två år lotterier anordnade av Konstnärernas riksorganisation.

Under år 1977 administrerade Lottericentralen lotterier med en total omslutning av ungefär 6,6 miljoner kronor.

AB Scandia Marknadstjänst

Detta företag är privatägt och finns i Stockholm. Det bildades år 1970 då man övertog skötseln av lotterier anordnade av Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka samt av föreningen La Breviéres vänner (Hjalmar Branting- lotteriet). Därefter har ytterligare organisationer anlitat bolaget. År 1977 administrerade företaget lotterier åt nio organisationer. Dessa var, förutom de redan nämnda, Svenska Bandyförbundet, Svenska Bordtennisförbundet, Svenska Bowlingförbundet, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ung- domar och Vuxna, Riksförbundet mot reumatism, Svenska Skidförbundet och Svenska ishockeyförbundet.

År 1977 administrerade företaget lotterier till en sammanlagd omslutning av omkring 6,2 miljoner kronor.

Lotter/service AB

Bolaget, som har sin verksamhet i Stockholm, är privatägt och startades år 1960. Man skötte år 1977 lotteriverksamheten åt fyra riksorganisationer, nämligen Riksförbundet mot allergi, Svenska diabetesförbundet, Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Riksföreningen för cystisk fibros.

Den sammanlagda omslutningen av lotterierna uppgick år 1977 till ca tre miljoner kronor.

Centerns lotteribyrå'

Lotteribyrån är ingen självständig juridisk person utan är Centerpartiets serviceorgan för lotteriverksamhet. Byrån har dock egen styrelse med re- presentanter från riksorganisationen, ungdomsförbundet och kvinnoförbun- det. Verksamheten är förlagd till Vimmerby och startades år 1968.

Under år 1977 omslöt lotteriverksamheten totalt ca tre miljoner kronor. Tillsammans administrerade de redovisade serviceorganisationerna under år 1977 lotterier med en total omslutning av ungefär 58 miljoner kronor. För

riket som helhet omslöt rikslotterierna närmare 75 miljoner kronor detta år.

På marknaden förekommer även ett antal mindre serviceföretag som administrerar lotterier åt en eller två organisationer. Ofta torde denna verk- samhet drivas av privatpersoner eller enskilda firmor. År 1977 svarade dessa serviceföretag för lotterier omslutande uppskattningsvis totalt tre miljoner kronor.

3.4.9 Framförda synpunkter på rikslotterierna

För att få synpunkter på framför allt rikslotterierna har vi hållit hearing med förste länsnotarie Sture Hillerback, länsstyrelsen i Stockholms län eftersom ansökningar om rikslotteri oftast remitteras dit. Vi har också hört lotterifö- reståndarna i tre servicebolag som innehas av organisationer som anordnar rikslotterier. De är Stig Kroon, IOGT/NTO Lotteribyrå, Tord Andersson, Folkrörelsernas lotteribyrå och Eric Blom, Lottericentralen AB. Samtliga har sedan omkring år 1970 sysslat med rikslotterier. Se bilaga 2 i bilagedelen.

Här ges en kortfattad översikt av de synpunkter som framkommit. Ifråga om marknadens fördelning och konkurrensen påtalar Hillerback, att det inte är lämpligt att organisationerna tillåts öka omslutningen utöver det lottantal som de kan få avsättning för till rimliga försäljningskostnader. Det kan medföra konkurrens för andra rikslotterier som inte kan locka med samma vinster somjättelotterierna. Man tycks mera se till vad man i absoluta pengar får från lotterierna och nöjer sig med en allt mindre vinstandel. Rikslotteriernas marknadsföring börjar i allt större utsträckning kommersia- liseras. Lotterirepresentanterna hävdar att någon konkurrens inte märks mellan de olika rikslotterierna. Lottförsäljningen sker i huvudsak inom de egna leden.

Andersson betonar att lotteriintäkterna är av avgörande betydelse för verksamheten. Myndigheterna har inte tillräcklig insikt om detta. Därför är det enligt honom av stor vikt att utredningen analyserar lotteriernas roll för anordnarnas ekonomi.

Kroon och Andersson säger att man strävar efter att regionala och lokala föreningar inte skall bedriva egna lotterier utan i stället ägna sig åt att sälja rikslotterierna, vilket ger dem motsvarande inkomster.

Andersson rekommenderar att skötseln av lotterierna inte lämnas till utomstående utan att anordnarna i stället bildar egna serviceföretag. Hillerback uppehåller sig vid problem som uppstår för myndigheterna då serviceföretag medverkar. Han påpekar att om anordnarna har en egen lotteriorganisation med anställd personal måste man ha lotterier med åretruntverksamhet.

Samtliga lotterirepresentanter finner skatterna betungande för lotterierna. Att ta ut stämpelskatt och vinstskatt för inkomster till ideella ändamål och sedan stödja dessa med understöd sägs vara att ge med den ena handen och ta med den andra. Man kan diskutera om inte lotteriverksamheten borde vara skattefri. Kroon ifrågasätter varför bingon skall vara mer gynnad (5 procent omsättningsskatt) än lotterier och föreslår att, om skattefrihet inte kan åstadkommas, samma skatteregler införs för lotterierna som för bingospelet. Han betonar svårigheterna att skaffa bra vinster för'200 kronor och vill att

man som sista alternativ höjer den skattefria gränsen till 1 000 kronor.

Premieobligationer används i viss utsträckning som vinster i lotterierna. Kroon hyser principiella betänkligheter mot detta eftersom man då lämnar området för varulotterierna. Andersson tycker att man bör få ha obligationer som vinster eftersom det är attraktivt för konsumenten. Även varor kan ju lösas in mot pengar.

Samtliga lotterirepresentanter påpekar att de höjda portokostnaderna har inneburit stora utgifter för rikslotterierna, trots att vinstandelen sänkts från 50 till 45 procent av omslutningen.

Beträffande vinster och vinstandelar tar Hillerback upp ett principiellt problem, nämligen att man får byta ut varuvinst mot nya lotteri lotteriet. Den faktiska vinstandelen kan i dessa fall bli alltför låg. Han hävdar att tillståndsmyndigheterna i denna del bevakar allmänhetens intresse på ett dåligt sätt.

Lotterirepresentanterna anser kontrollen av rikslotterierna vara godtagbar. Man anser det dock av principiella skäl önskvärt att särskilda tjänster som kontrollanter inrättas, och att avgift tas ut av lotteriet för kontrollen.

Frågan om tillverkningen och importen av lotter betonas av nästan samtliga. Man vill att lottsedlar skall typgodkännas. Kroon och Andersson vill ha auktorisation av lottillverkarna.

Hillerback framhåller att det inte finns något enhetligt system för redo- visningen av lotterierna.

3.5 Marknads- och tivolinöjen

3.5.1 Allmänt

Som inledningvis antytts betraktas marknads- och tivolinöjen förenade med vinstmöjligheter som lotterier enligt 1 & lotteriförordningen. Det är därvid utan betydelse om resultatet beror på slumpen eller inte. Exempel på sådana anordningar är chokladhjul, lyckohjul, pilkastning, ringkastning. skjutbanor m. m.

3.5.2 Nu gällande reglering

Marknads- och tivolinöjen som här är i fråga kan anordnas enligt 25

lotteriförordningenl under förutsättning

att anmälan sker till polismyndigheten minst sju dagar innan, att anordnandet sker i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställ- ning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller anordnas i samband med och för samma ändamål som bingospel, som inte är eller kan jämställas med automatbingo, att anordnandet sker endast inom för tillställningen eller bingospelet avsett område,

att vinsterna inte utgörs av pengar, att värdet av högsta vinst inte överstiger 50 kronor, att insatsen inte överstiger en krona samt

att vinstfördelning sker i omedelbar anslutning till deltagandet.

"1 Värdegränsema höjdes fr.o.m. 1 jan. 1979. Se prop. 1978/79:20.

1Angående bingo se kap. 4.8.

2 Se kap. 2.10.2.

Marknads- och tivolinöjen kan inte anordnas enligt 3 & lotteriförordningen. I dessa fall krävs nämligen att insatser och vinster till antal och storlek skall vara bestämda enligt en uppgjord plan. Detta är inte möjligt för t. ex. en skjutbana.

3.5.3 Omfattning

Vanligtvis anordnas marknads- och tivolinöjen i samband med offentlig nöjestillställning. Det förekommer dock att chokladhjul och liknande an- ordnas i samband med storbingospel.

Vi saknar uppgifter vad gäller omfattningen av marknads- och tivolinöjen. Antalet anmälningar går inte att ta fram, då dessa räknas samman med anmälningslotterier av traditionell typ. Några regler för omslutningen finns inte.

3.5.4 Anordnare

Marknads- och tivolinöjen kan anordnas i rent kommersiellt syfte om anordnandet sker i samband med offentlig nöjestillställning. Ofta anordnar ambulerande tivolin sådan verksamhet.

3.6 Regler i övriga nordiska länder

Varulotterier kan i Danmark anordnas enligt Justitsministeriets cirkulär den 14 oktober 1966 gällande utlottning vid försäljning av lottsedlar m. rn. Därav framgår att tillstånd till lotteri skall sökas hos Justitsministeriet om lotteriet är att beteckna som rikslotteri. I övrigt meddelas tillstånd av polismyndigheten på orten där föreningen har sitt säte, eller i vissa fall där lotteriet skall försäljas. Om lotteriet skall försäljas i flera polisdistrikt skall berörda polismästare höras och lämna sitt samtycke innan tillstånd beviljas. Överstiger lotteriets om- slutning 50000 Dkr, skall ansökan föreläggas Iustitsministeriet i den mån tillstånd bör beviljas.

Man skiljer i den nämnda regleringen mellan lottsedelsförsäljning, tom- bola, amerikanskt lotteri samt bingospel.I Allmänt gäller att lotteritillstånd endast kan beviljas till förmån för ideella föreningar eller på annat sätt välgörande eller allmännyttiga ändamål.2

Vinstsummans värde skall uppgå till minst 20 procent av lotteriets sam- manlagda omslutning. Vinsterna får inte utgöras av pengar eller anvisningar som kan växlas till pengar. Presentkort är dock tillåtet.

Vinstdragning skall normalt förrättas av notarius publicus. Om lotteriets omslutning inte överstiger 15 000 Dkr får arrangören själv förrätta dragning- en om denna sker offentligt.

Om lottsedlar används skall dessa vara försedda med löpnummer, pris, vinstlista, uppgift om totala antalet lotter samt tidpunkt för dragningen.

I vissa fall kan föreningar, efter anmälan till polismyndigheten, anordna lotterier till förmån för ideell eller allmännyttig verksamhet, under förutsätt- ning att omslutningen inte överstiger 5 000 Dkr.

Föreningar får utan särskilt tillstånd anordna interna lotterier för sina

medlemmar om lotteriets omslutning inte överstiger 2 000 Dkr.

I enlighet med lagen den 6 mars 1869 om Classelotteriets ordning m. m. kan Justitsministeriet meddela särskilt tillstånd till varulotterier under längre tidsperioder. Ministeriet har beviljat två sådana lotterier, Varelotteriet och Lantbrugslotteriet. Varelotteriet tillkom år 1966 och anordnas av hantverks- föreningar, tekniska institut m. fl. Tillståndet gäller för en 25-årsperiod. Lantbrugslotteriet anordnas av olika lantbruksföreningar och Iandsbygdsor- ganisationer. Lotteriet startades år 1974 och får anordnas i 20 år. I båda fallen gäller att planen för lotteriet skall godkännas av Justitsministerietf Försälj- ning skall ske via kommissionärer. Av omslutningen skall 65 procent utdelas i vinster, vilka skall vara av inhemsk tillverkning.

Bestämmelser om varulotterier i Finland finns i förordningen om varulot- terier den 19 december 1969.I Tillståndsvillkoren är olika beroende på lotteriernas omslutning. För lotterier med en omslutning av högst 5 000 FM krävs tillstånd av polisen, för lotterieröver 5 000 men under 100 000 FM krävs tillstånd av länsstyrelsen, och för större lotterier omslutande minst 100 000 FM krävs tillstånd av ministeriet för inrikesärendena.

Små lotterier på högst 1 000 FM får under vissa omständigheter anordnas utan tillstånd. Bland annat krävs att dragning sker vid samma tillfälle som lottförsäljningen.

Av 1 & framgår att förordningen endast gäller om insats görs av deltagarna. Vinsternas sammanlagda värde skall uppgå till minst 35 procent av lotteriets omslutning. Om omslutningen är minst 80 000 FM får penningvinster om högst 40 FM per vinst förekomma.

Enligt 2 & förordningen om varulotterier får tillstånd bara beviljas inhemsk registrerad förening eller stiftelse eller annat samfund med ideellt syfte. Tillstånd ges för högst fyra månader. Vinstdragning i tillståndslotterier skall ske i närvaro av polischefeller notarius publicus. Redovisning skall inlämnas till tillståndsmyndigheten. I de fall uppställda villkor inte efterlevs kan myndigheten återkalla tillståndet. Lottsedlarna skall vara försedda med uppgift om lotteriets giltighetstid, försäljningsområde, tillståndshavare, ändamål och omslutning samt vinster- nas art och antal, vinstutlämningstid, lottpris och löpnummer. Förhands- dragna lotter skall blandas under överinseende av polismyndigheten. För polislotterier kan undantag göras från dessa regler.

Lotteriansökningar till länsstyrelserna och ministeriet för inrikesärendena skall remitteras till en särskild varulotterikommission, som uttalar sig om lotteriets önskvärdhet. Kommissionen kan ange särskilda villkor. Beträf- fande lotterier med minst 100000 FM i omslutning, har kommissionen i allmänhet följt den linjen att bara riksomfattande organisationer får anordna sådana. Vidare brukar kommissionen föreskriva att samma sökande kan få lotteritillstånd högst vart annat år, att nya organisationer inte kommer i fråga samt att det praktiska arbetet med lotteriet bör anförtros en av kommissionen

godkänd lotteribyrå (fem sådana finns, ägda av olika folkrörelser).

Kommissionen skall också granska redovisningar och övervaka använd- ningen av lotterimedlen. Större varulotterier regleras i Norge enligt 45 i Lag nr 5 den 12 maj 1939

lÄndrad genom förord- ning den 21 november 1975.

(”lotteriloven”). Sådana lotterier får anordnas till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Tillstånd skall sökas hos polismyndigheten. Polisen skall i varje enskilt fall kontrollera att lagens villkor är uppfyllda, innan tillstånd beviljas. Därtill skall polisen företa stickprovskontroller i samband med lottförsäljningen. Förhandsdragning är inte tillåten. Vidare framgår att en myndig norsk medborgare måste vara ansvarig för lotteriet.

Lotteriet skall bedrivas på de villkor som polisen fastställer i samband med tillståndsgivningen. Dock gäller att om polisen inte bestämmer annat, skall som villkor gälla att värdet av vinsterna utgör minst 25 procent av beviljad omslutning, att vinsterna är försäkrade samt att lotterna ger upplysning om lotteriets namn, adress och ändamål,

vinsternas antal och värde, antal lotter, tid och plats för vinstdragningen samt kungörandet av resultatet, uppgift om var vinsterna kan hämtas samt vad som sker med vinster som inte avhämtas.

Enligt 5 & lotteriloven får föreningar och liknande sammanslutningar efter anmälan till polisen anordna lotterier till allmännyttigt eller välgörande ändamål, under förutsättning att Vinstdragning sker omedelbart efter lottför- säljningens slut i närvaro av Iottköpama samt att vinsterna finns tillgängliga för avhämtning. Lottförsäljningen skall ske inom ett begränsat område. Justisdepartementet fastställer högsta tillåtna vinstsumma, som för närva- rande är 5 000 Nkr. Föreningar får fritt anordna lotterier bland medlemmarna om det samman- lagda vinstvärdet inte överstiger det belopp som Justisdepartementet fast- ställt till 1 500 Nkr. Tombola- och lyckohjulslotterier regleras i 65 lotteriloven. Förutsätt- ningen är samma för övriga varulotterier. Dock gäller här att insatsen är maximerad till 2 Nkr och vinstvärdet till 100 Nkr. Dessa värden fastställs av J ustisdepartementet.

4 Bingospel

Bingospelet har behandlats av tidigare utredningar, bl. a. den år 1964 tillsatta lotteriutredningen i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier och 1969 års punktskatteutredning i departementspromemorian (Ds Fi 197212) Skatt på spel. Dessutom har spelet tagits upp till behandling i en promemoria (Ds H l973z4) med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m., upprättad inom handelsdepartementet.

4.1. Olika former av bingospel

Lotteriförordningen innehåller inte någon definition av bingospelet men skiljer mellan bingo, automatbingo och sådan bingo som kan jämställas med automatbingo. I dagligt tal kallas dessa bingovarianter i nämnd ordning för storbingo, automatbingo och variantbingo. Storbingo kallas ibland kvälls- bingo och i vissa delar av landet har variantbingospelet andra benämningar, t.ex. ritbingo eller skrivbingo.

Bingo spelas i princip på följande sätt. Speldeltagarna erlägger insats och kan därvid avgöra hur många spelplaner de vill delta med. På spelplanerna finns tre eller fem vågräta rader där fem nummer angivits. Numren är hämtade ur en viss nummerserie, 1—75 eller 1—90. Från nummerserien drar spelledaren slumpmässigt ett nummer i taget vilket därefter ropas ut i spellokalen. Spelarna markerar de utropade nummer som återfinns på spelplanerna. Den eller de spelare som först får fem nummer i rad (även andra femställiga kombinationer kan förekomma) markerade har ”bingo” och erhåller vinst. Spelet kan därefter fortsätta till dess någon eller några har hela sin spelplan fylld med markerade nummer. Vanligtvis spelas bingo i en särskilt iordningställd lokal. För ett närmare studium av hur bingo spelas hänvisas till det nyss nämnda betänkandet Om lotterier s. 60—61 samt departementspromemoriorna Skatt på spel 5. B 11—13 och förslaget till riktlinjer för regleringen av bingospel m.m. s. 11—12.

Storbingo är det traditionella bingospelet. Det pågår vanligen under kvällstid med minst två timmars effektiv speltid. Insats för deltagande i spelet erläggs på en gång före spelets början. Spelaren får till ett pris av 10—30 kronor per styck köpa bingobrickor med ett visst antal spelplaner, vilka berättigar till deltagande i samtliga dragningar som äger rum vid speltillfället. Vid detta förekommer vanligen minst tio s. k. spelomgångar med tre dragningar i varje omgång. Bingobrickorna får numera endast vara av engångstyp. Under

storbingospelet kan vid vissa spelomgångar extraspel (t. ex. free-playspel) anordnas med särskilda insatser, som kan köpas tillsammans med övriga insatser eller före starten av de extra omgångarna.

Vid automatbingo används anläggningar med fasta spelplaner, i regel två, för varje spelplats. En spelplan består av 5 x 5 numrerade glasrutor. Mar- kering sker genom att rutan ifråga täcks för med en lucka. För varje ny spelomgång lägger spelaren i mynt (vanligen en krona) eller en eller flera polletter för motsvarande värde i ett myntinkast i anslutning till respektive spelplan. Att insats har erlagts markeras vanligen med att spelplanen blir belyst underifrån. Dessutom brukar en kontrollampa vid spelplatsen tändas. Det bör observeras att automatbingo inte är automatspel (spel på mekaniska eller elektroniska apparater) i lotteriförordningens mening. På automatbingo- anläggningen kan inte något spel i och för sig utföras. Den utgör i stället ett hjälpmedel i det gängse bingospelsförfarandet och en ersättning till vissa eljest manuella led i detta.

Variantbingo är ett mellanting mellan Storbingo och automatbingo. ] variantbingon används liksom i storbingon bingobrickor av engångstyp, på vilka uppropade nummer markeras med en penna. Däremot erläggs inte insats på en gång vid spelets början. Insatser kan i stället göras efter hand antingen för en enstaka spelomgång, i regel för en kostnad av fem kronor per bricka, eller för ett antal omgångar. Variantbingospelet får därigenom det gemensamt med automatbingospelet att spelarna inte känner sig bundna att som i storbingospelet sitta kvar under samtliga spelomgångar utan kan komma och gå under spelet. Denna sorts spel förekommer därför företrädes- vis under dagtid, särskilt i större städer, då Speldeltagarna inte har möjlighet att sätta av någon längre tid för bingospel.

Vad Spelsättet, storleken på insatsen, hastigheten på spelet etc. hos de olika bingotyperna innebär för spelarna återkommer vi till i det följande. Det bör i detta sammanhang anmärkas att 5. k. motionsbingo inte klassificeras som bingo utan som lotteri enligt 2 5 eller 3 & lotteriförordningen eftersom dragning har ägt rum innan lotteriet/spelet påbörjats.

4.2. Nu gällande reglering

Bestämmelser för bingospelet finnsi 1 c & lotteriförordningen. Där stadgas att bingospel får anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning

att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare, att spelet bedrivs allenast inom länet samt att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper.

Lotterinämnden har sedan år 1974 utfärdat anvisningar för länsstyrelsernas tillståndsgivning i fråga om bingospel. De anvisningar som gäller för år 1978 utfärdades den 28 oktober 1977 och finns intagna i kommerskollegiets för- fattningssamling (KFS 1977:27, LN: 1). I korthet kan följande nämnas. Tillstånd skall ges till i första hand lokal, ideell förening. Föreningen skall vidare ha tillfredsställande organisation och stadga samt ha visat sig vara i

stånd att driva den ideella verksamhet som det är fråga om. Föreningar som på något sätt begränsat medlemskapet, exempelvis genom krav på att medlemmarna skall vara anställda vid ett visst företag, skall inte få tillstånd att anordna bingo för allmänheten.

Alltför många föreningar önskar för närvarande delta på bingomarknaden och mindre föreningar bör därför hänvisas till andra lotteriformer. Nytill- kommande föreningar bör beviljas bingotillstånd endast om spelet, i de fall det bedrivs med hjälp av serviceföretag, beräknas ge åtminstone 10000 kronor i nettobehållning till föreningen. För förnyat tillstånd bör i princip krävas att spelet tidigare har gett en behållning av minst 15 procent av omslutningen. I vissa fall kan tillstånd beviljas även om behållningen varit lägre, men detta under förutsättning att utsikter finns till förbättrad lönsamhet. På de platser där en överetablering av bingolokaler skett, bör de lokaler som har den sämsta lönsamheten avvecklas.

Bingoinkomsterna bör vara avsedda främst för den löpande ideella *

verksamheten. Länsstyrelsen skall pröva omslutningen, som inte får över- stiga vad organisationens verksamhet skäligen kan motivera. Hänsyn måste tas till alternativa finansieringsmöjligheter. God ekonomi hos en förening bör dock inte medföra att föreningen beviljas lägre tillstånd än tidigare om det inte är uppenbart att den redovisade kapitalbehållningen inte står i rimlig proportion till den bedrivna verksamheten. Om kostnaderna för verksam- heten är betydligt högre än för den verksamhet som bedrivs av andra föreningar på motsvarande nivå och med motsvarande verksamhetsområde kan skäl finnas att minska omslutningen. Omfattande resor bör t. ex. inte kunna innefattas i den löpande ideella verksamheten för en liten idrottsför- ening, medan så kan vara fallet för en stor förening på elitnivå.

Anlitas serviceföretag för bingoverksamheten skall skriftligt avtal finnas upprättat enligt lotterinämndens normalavtal.

Lotterinämndens anvisningar berörs närmare i kapitel 4.3.3.

4.3. Bingospelets utveckling

Bingospelets utveckling fram till innevarande decennium finns beskrivet i den år 1964 tillsatta lotteriutredningens betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier, s. 60, varför den delen här utelämnas.

4.3.1. Punktskatteutredningens förslag — generellt tillståndstvång

Bingons utveckling under de första åren av 1970-talet behandlas, som tidigare nämnts, bl.a. av punktskatteutredningen i betänkandet Skatt på spel. I huvudsak kan följande nämnas.

Bingospel anordnades under denna tid med stöd av reglerna för de 5. k. traditionella lotterierna, dvs. efter tillståndsprövning enligt 35 b) eller c) lotteriförordningen eller efter anmälan enligt 3 & a) lotteriförordningen. Sedan automatbingospelet hade introducerats i landet mot slutet av 1960-talet, bedrevs sådan bingo också efter anmälan enligt 25 lotteriförordningen. Anordnare av bingospel var huvudsakligen idrottsföreningar, men även andra ideella organisationer hade börjat ta upp spelet. Det var även vanligt att

ideella föreningar, mot viss ersättning ”lånade” sitt namn till en yrkesmässig bingoarrangör, s. k. serviceföretag. I och för sig kunde vem som helst anordna bingospel enligt 2å lotteriförordningen om detta skedde i samband med offentlig nöjestillställning. Möjligheten att anordna spel enbart efter anmälan ledde till att många bingoarrangörer gjorde ett betydande antal anmälningar, var och en med en sammanlagd omsättning understigande 3 000 kronor. Därigenom blev den totala insatssumman av spel som en enda arrangör anordnade inte sällan så stor, att tillstånd endast skulle ha kunnat lämnats av länsstyrelsen. Denna skulle emellertid ha förordnat kontrollant för spelet. Genom att i stället välja möjligheten till anmälan kunde anordnaren undvika offentlig insyn i verksamheten. Den bristande kontrollen medförde risk för att den i 35 a) lotteriförordningen föreskrivna gränsen på 3000 kronor överkreds och att vinstskatt för vinster överstigande 200 kronors värde inte betalades eller, i fråga om automatbingo, att bestämmelserna om högsta vinstvärde — 15 kronor för vara, som vinsterna vanligen bestod av inte iakttogs. Arrangörerna undgick också att betala den stämpelskatt, som skulle utgå om de sammanlagda insatserna översteg 15 000 kronor, vilket inte var ovanligt. Samma effekt uppnåddes om flera tillstånd för bingospel söktes, vart och ett med omslutning under 15 000 kronor.

Den offentliga nöjestillställningen, som varit förutsättning för att bingo skulle få anordnas efter anmälan, bestod ofta av kortvariga uppträdanden av anspråkslös och i förhållande till spelet underordnad beskaffenhet, t. ex. musikuppträdande i pauser då bingospelet inte stördes av underhållningen. Vad som krävdes för att tillställningsvillkoret skulle anses uppfyllt orsakade ofta tvistigheter. Någon vägledning gavs inte i förarbetena till lotteriförord- ningen. Ett rättsligt avgörande, som kunde ha fått prejudicerande betydelse om inte reglerna för bingospel ändrats, kom först år 1976. (Högsta dom- stolens dom den 30 januari 1976, DB 3).

Punktskatteutredningen ansåg att förhållandena var sådana att bingospelet borde underkastas generellt tillståndstvång och att en femprocentig omsätt- ningsskatt borde införas.

1 proposition 1972:128 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen anslöt sig departementschefen till punktskatteutredningens förslag. Han föreslog å sin sida att automatspel skulle tillåtas i samband med bingo, dock inte vid automatbingo.

Riksdagen antog den nya regleringen (1972:819) som trädde i kraft den 1 april 1973. Den innebar således bl.a. att bingospel kunde anordnas endast efter tillstånd av polismyndighet och länsstyrelse inom de ramar som alltjämt gäller enligt 3 & b) och c) lotteriförordningen och i övrigt av Kungl. Maj:t. Tillstånd till automatspel i samband med bingo — dock inte automatbingo meddelades uteslutande av polismyndigheten. Lotterivinstskatt och stäm- pelskatt skulle i fråga om bingospelet ersättas med en generell skatt om fem procent på spelinsatserna.

4.3.2. Bingon utreds inom handelsdepartementet — länsstyrelsen tillståndsmyndighet

Jämsides med idrottsorganisationerna etablerade sig alltfler handikapp- och nykterhetsorganisationer samt politiska sammanslutningar som anordnare

av bingospel. Tillstånden spelades slut tämligen snabbt, men då många anordnare bedrev flera spel efter varandra på ett och samma ställe fick bingospelet totalt sett betydande omfattning. Det förekom även att vissa myndigheter lämnade olika sektioner inom en förening tillstånd till bingo.

Spelets kommersialisering fortsatte. Konkurrensen på marknaden hård- nade och spelets lönsamhet sjönk efter hand. I de omkring 400 bingospel som Kungl. Maj:t lämnade tilstånd till under år 1973, beräknades behållningen normalt bli 10—15 procent av spelets omslutning. Kostnader för vinstanskaff— ning kunde uppgå till 70—80 procent av omslutningen. Därtill var utgifterna för personal och marknadsföring samt ersättningar till serviceföretag bety- dande.

På många håll i landet blev tillståndsgivningen till automatspel, s.k. enarmade banditer, i samband med bingo mycket generös. Det var inte ovanligt att bingospel med ringa eller ingen lönsamhet drevs enbart för att skapa legala förutsättningar för lönsamt spel med enarmade banditer.

Som en följd av att automatspelet inte fick bedrivas i samband med automatbingo utvecklades variantbingospelet. Många anordnare ansökte om att få sitt tillstånd till automatbingo ändrat till att avse annan bingo, företrädesvis variantbingo. Formella hinder fanns inte mot automatspel vid sådan bingo. Den snabba genomströmningen av spelare, vilket karaktäriserar variantbingon, gjorde att de enarmade banditerna blev lätt tillgängliga. Automatspelet fick ökad relativ betydelse. De enarmade banditerna ägdes ofta av serviceföretagen. Såsom ersättning för tillhandahållandet av automa- terna tillgodogjorde sig företagen i regel hälften av automatintäkterna. Bestämmelser saknades om vart behållningen av automatspelet skulle gå.

Dessa förhållanden ansågs så otillfredsställande, att gällande bestämmelser och tillämpningen av den ånyo måste ses över. Arbetet med detta ägde rum inom handelsdepartementet. Resultatet härav redovisas i förut nämnda departementspromemoria med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. ,

1 promemorian betonades att den övergripande översynen, där även syftet med den framtida regleringen skulle prövas, genomfördes av lotteriutred- ningen. Åtgärder borde ändå övervägas för att främja en ändamålsenlig tilldelning av bingotillstånd, skapa förutsättningar för tillfredsställande lönsamhet i bingospelen samt möjliggöra en effektiv kontroll av att syftena med gällande reglering blev tillgodosedda.

Det framhölls i promemorian att någon kritik mot de former under vilka bingospel bedrevs i allmänhet inte hade framkommit. Spelet skedde med måttliga insatser från spelarnas sida och medförde inga nämnvärda sociala olägenheter. Tillståndsgivningen borde inriktas på att dela upp marknaden mellan de organisationer som önskade och kunde komma ifråga för tillstånd. Tillstånd borde kunna meddelas i första hand till lokal organisation förutsatt att spelet avsågs att bedrivas på organisationens hemort eller på ort, till vilken den hade rimlig anknytning, och att organisationen hade tillfredsställande stadga. Vidare borde spelets omslutning bestämmas med hänsyn till medelsbehovet i organisationen och till möjligheterna att på annat sätt anskaffa medel. Hänsyn borde tas till antalet medlemmar och andra som direkt eller indirekt omfattades av organisationens verksamhet. Tillstånd borde meddelas endast då den beräknade behållningen i lotteriet bedömdes

1 Kungl. Maj:ts instruk- tion för lotterinämnden (l974z223 ändrad 1977:121).

som tillfredsställande.

I fråga om bingospelets ekonomi framhölls att högre lönsamhet måste eftersträvas. Marknadsförhållandena borde få avgöra vilka medel som på sikt vore lämpliga för att få tillräckligt med deltagare i spelen och därmed god lönsamhet. Det borde vara naturligt att kräva en viss minsta nettobehållningi spelen, förslagsvis 15 procent av den totala omslutningen. Detta skulle sannolikt medföra att den förödande konkurrens som små bingoarrangörer utsattes för av arrangörer med stora spel och” höga vinster skulle mjukas upp.

För kontroll av spelens lönsamhet föreslogs att planer för spelens ekono- miska uppläggning skulle upprättas enligt ett visst schema och att dessa planer i stort skulle följas under tillståndstiden. Vidare föreslogs att del- redovisningar skulle tillställas en utsedd kontrollant. Vid mera markanta avvikelser från planen skulle tillståndet kunna återkallas.

De ersättningar som utgick till serviceföretagen skulle vara skäliga och spelen drivas på förmånligaste sätt för tilståndshavarna.

I avtal mellan anordnare och serviceföretag borde klart anges företagets åtagande gentemot anordnaren samt företagets arvode härför. Fasta kostna- der, ränta på investerat kapital, lokalhyror och personallöner samt ersättning för affärsrisk och fackkunskap föreslogs få ingå i arvodet. Ersättning för övriga tjänster borde utgå endast med belopp som motsvarade faktiska, verifierade utlägg. Tillståndsmyndigheten skulle godkänna avtalet.

Tillståndsgivningen av bingospel och automatspel i samband med bingo föreslogs handhas av enbart länsstyrelserna, som hade relativt god kännedom om de lokala förhållandena samtidigt som de hade tillräcklig överblick för att kunna styra bingospelet i önskvärd utsträckning.

Flertalet remissinstanser tillstyrkte i stort de i promemorian framlagda förslagen. Även departementschefen förordade i proposition l974:51 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen m.m. att länsstyrelserna skulle överta tillståndsgivningen och vidare att ett centralt organ för lotterifrågor, lotterinämnden, skulle inrättas. Detta borde ses som ett provisorium i avvaktan på de lösningar som lotteriutredningen kunde komma att föreslå.

Den nya regleringen, lag(1974:221) om ändring i lotteriförordningen, som trädde i kraft den ljuli 1974, innebar således,att bingospel och automatspel i samband med detta fortsättningvis endast kunde bedrivas efter tillstånd av länsstyrelserna och till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och upp- muntran åt svenska konstidkare. Tillstånd, som meddelats enligt äldre be- stämmelser, skulle dock fortsätta att gälla längst till utgången av år 1974. När- mare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförordningen skulle meddelas av lotterinämnden' med stöd av Kungl. Maj:ts lotterikungörelse (l974z222).

4.3.3. Lotterinämnden utfärdar anvisningar

Lotterinämnden, som började sin verksamhet en månad före de nya reglernas ikraftträdande, utgav den 12 juni 1974 en promemoria med ”riktlinjer för tillämpningen av lotteriförordningen i vissa fall”. I promemorian ;gavs vägledning till länsstyrelserna och polismyndigheterna vid handläggningen

av bingospel samt automatspel och anmälningslotterier i anslutning till bingospel. Promemorian har sedan följts upp och kompletterats med riktlinjer för tillståndsgivningen av bingospel för åren 1975, 1976 och 1977 (nämndens meddelande 197412 samt promemorior 1974-10-24 och 1976- 10-29). Vi återkommer i det följande till innehållet i dessa riktlinjer.

Den tidigare regleringen av spelet hade lagt grunden till förhållanden, som än idag i viss mån binder myndigheterna i deras handlande. Stora och dominerande föreningar hade erhållit speltillstånd, ibland med miljonom- sättningar. Föreningarna byggde upp och grundade sin verksamhet till stor del på intäkterna från bingospelet. Därför var dessa anordnare måna om att behålla sin andel av bingomarknaden.

Inom föreningsvärlden började röster höjas för att tillstånden skulle spridas och fler föreningar ges möjlighet att få pengar från bingo. Detta blev också för lotterinämnden ett riktmärke i rekommendationerna till länsstyrelserna angående tillståndsgivningen. Konkurrensen på marknaden och överetable- ringen av spel orsakade att spelvolymen inte kunde ökas. Nya föreningar måste därför beredas plats i befintliga lokaler. Dessa ägdes emellertid i regel av tidigare tillståndshavare eller av serviceföretagen. Nya föreningars möjlighet att spela bingo blev därför huvudsakligen beroende av tidigare lokalinnehavares goda vilja att reducera sina inkomster från spelet. Tillmö- tesgåendet i detta avseende var inte särskilt stort. Det var alltså de tidigare bingoanordnarna och serviceföretagen som fick det dominerande inflytandet över den fortsatta fördelningen av bingointäkterna.

Den hårda konkurrensen på bingomarknaden fortsatte. För att locka spelare till lokalerna måste man bibehålla det redan höga och kostnadskrä- vande vinstutspelet. Det är uppenbart att detta motverkade en förbättrad lönsamhet, vilket ju varit ett riktmärke för den ändrade regleringen. Många spel kunde inte nå upp till ett nettoresultat på 15 procent av omsätt- ningen.

Två huvudformer av bingoverksamheten hade med tiden utvecklats, nämligen å ena sidan det i storstäder och andra tätorter förekommande kommersiellt betonade spelet i serviceföretagens regi eller på annat sätt med hjälp av avlönad personal, och å andra sidan den på ren ideell basis anordnade bingon, ibland benämnd bygdebingo, vilken förekom i mindre orter och på landsbygden men vid den aktuella tiden även i små lokaler i bl.a. storstäderna. I den ideella bingoverksamheten anordnades nästan uteslu- tande storbingo och detta endast på kvällarna. I det kommersiella spelet förekom i regel storbingo under kvällstid och automatbingo under dagtid. På grund av den ökade konkurrensen gick emellertid många anordnare över till variantbingospel. Detta medger flexibla och högre insatser än de till en krona bundna insatserna i automatbingon. Insatsernas storlek bestämmer ju vinsternas storlek. Dessa blev alltså större i variantbingon än automatbingon, och det var därför mer fördelaktigt från konkurrenssynpunkt att välja variantbingo.

En utveckling som ägde rum jämsides med den ovan nämnda var att vinstsortimentet alltmer övergick från varuvinster till presentkort. Över- gången torde närmast ha varit avslutad i och med utgången av år 1974. Presentkort hade i och för sig alltid varit tillåtna som vinster, men i storbingospelet användes i regel varor. I automatbingo och variantbingo

däremot var presentkort vanligast, eftersom dessa spel hade snabbare karaktär, vilket gjorde det opraktiskt att låta vinnarna välja mellan olika varor och därigenom fördröja spelet. När variantbingon ökade i omfattning vardet naturligt att användandet av presentkort spred sig. För anordnarna var det också bekvämare att köpa presentkort på ett eller ett fåtal inköpsställen i stället för att söka efter billiga men attraktiva varuvinster och dessutom hålla dessa i lager. Presentkorten vann också snabbt i popularitet bland bingospe- larna, hos vilka varor av typen elvispar, kaffebryggare, kaffeserviser, täcken m. m. mer eller mindre hopade sig.

Presentkorten hade emellertid den nackdelen för anordnarna att dessa förlorade den betydande rabatt som de fick vid köp av varuvinster. De stora varuhuskedjorna, där presentkorten vanligen köptes, medgav högst fem procents rabatt vid sådana inköp. Detta medförde ytterligare försämrad lönsamhet för bingospelet. Särskilt kännbar blev övergången till presentkort för det på ideell grund anordnade spelet. I Stockholm förekom ett relativt stort antal sådana spel som bedrevs i små lokaler. Dessa spel lades ned ett efter ett. Emellertid drabbades också den kommersiella bingon genom att present- korten i allt högre grad kom att användas som nya insatser i spelet, 5. k. återspel, varigenom rabattvinsten helt försvann.

Vissa länsstyrelser var till en början starkt negativa till återspel genom vunna presentkort under motivering att detta i själva verket innebar att presentkorten blev jämställda med penningvinster. Då Kungl. Maj:t inte hade någon erinran att göra mot hanteringen, godtogs allmänt handeln med presentkort. Under de följande åren blev inom bingobranschen dessa presentkort en i förhållande till reda pengar alternativ valuta. Presentkorten kom att användas för återspel inte bara i den lokal där de vunnits utan även i andra bingospel. För spelarna innebar återspelsmöjligheten även att det kontanta utlägget för insatser i spelet minskade, i genomsnitt till mindre än hälften mot tidigare.

En händelse av vikt på bingomarknaden var Riksbingos tillkomst. Bolaget bildades genom att ett antal specialidrottsförbund och nykterhetsorganisa- tioner köpte större delen av aktierna i bingoföretaget Bally Bingo AB. Som skäl för köpet anfördes att ett folkrörelseägt serviceföretag kunde sanera bingomarknaden och stärka föreningarnas ställning. Vi återkommer till Riksbingo i ett särskilt avsnitt, kapitel 4.6.

För år 1975 uttalade lotterinämnden i sina riktlinjer (meddelande 197412, 1974-11-26) bl.a. att huvudprincipen borde vara att tillstånd lämnades för hela året 1975 för den omslutning som 1974 års tillstånd avsett. En förut- sättning var dock att tidigare spel skötts tillfredsställande. Önskemål om högre omslutning än tidigare borde behandlas restriktivt. Föreningar, som inte tidigare haft tillstånd till bingospel, borde om möjligt beredas utrymme på marknaden. Nämnden förklarade sig positiv till allianser, som tillvaratog ett flertal föreningars intresse.

Någon särskilt omfattande alliansbildning åstadkoms dock inte inför spelåret 1975. Länsstyrelserna fick regelmässigt inte kännedom om vilka föreningar som önskade komma ifråga för bingospel på annat sätt än genom ansökningar om speltillstånd. En förutsättning för att nya föreningar skulle kunna ansöka om tillstånd var dock, såvida de inte själva hade anskaffat spellokal, att de hade lyckats nå överenskommelse med tidigare spelanord-

nare att få delta i deras spel. Dessa anordnare hade dock gjort sig beroende av betydande inkomster från bingospelet, varför de inte var särskilt benägna att låta andra föreningar få vara med och dela på inkomsterna av det kommande spelet. Inom den kommersiella bingon gällde det för sådana föreningar framför allt att få serviceföretagen att ta dem med i de spel företagen administrerade. Ofta tillhandahöll serviceföretagen spellokal och hade häri- genom det egentliga avgörandet vid bestämmandet av kommande spelan- ordnare.

Genom en snävare tillståndsgivning försattes åtskilliga bingoanordnare, särskilt stora föreningar med betydande spel, i den situationen att de nådde upp till den medgivna omslutningen innan tillståndstiden hade hunnit löpa ut. Anordnarnas medelsbehov motiverade inte alltid ett kompletterat eller förnyat tillstånd. Då sådana anordnare eller av dem anlitade serviceföretag inte ville åsamkas utgifter för en outnyttjad bingohall, lät de andra föreningar komma in i lokalen och fortsätta spelet tillståndsperioden eller året ut. Visserligen kan inte uteslutas att detta ibland utgjorde led i ett bulvanför- hållande, där medel från bingospelet överfördes till den tidigare spelanord- naren, antingen öppet genom uttagande av en kraftig lokalhyra och/eller förtäckt och okontrollerbart genom överförande av medel efter avslutat och redovisat spel. Emellertid kom denna utveckling att bli inkörsporten för en allt omfångsrikare alliansbildning.

I lotterinämndens anvisningar för hur regleringen av bingospelet borde handhas för år 1975 betonades också att det var angeläget att komma till rätta med avarter och missbruk och framför allt att hindra eller motverka att serviceföretagen gjorde otillbörliga vinster av lotteriverksamheten. Härför krävdes närmare granskning av de kostnader som belastade lotteriet. Driftkostnaderna skulle kunna verifieras. De fick inte överstiga självkostna- derna. Serviceföretagens utgifter för administration, bokföring och redovis- ning m. m. fick uppskattas. Det gällde vidare att se till att det 5. k. konsult- arvodet, som kunde sägas innefatta företagens ”vinst”, inte var oskäligt.

Det kommersiella bingospelet under år 1975 torde ha tillfört de anordnande föreningarnas kassor mer pengar än tidigare. Detta berodde säkerligen till en inte obetydlig del på att serviceföretagen i motsats till tidigare inte längre kunde göra dolda pålägg på spelvinster, hyror, personallöner etc., utan att alla kostnader i stället skulle debiteras enligt den s. k. självkostnadsprincipen. Vidare bidrog härtill att anordnarna i händelse av ett svagt Spelresultat ofta hölls skadeslösa genom 5. k. garantiklausuler, vilket innebar att anordnaren genom avtal med serviceföretaget fick minst en viss procentuell andel av omslutningen. Det torde ha tillhört undantagen att begäran om förlängt tillstånd vägrades på grund av otillfredsställande Spelresultat och att någon bingohall behövde läggas ned.

Garantiklausulerna medförde dock stundom kostsamma utgifter för serviceföretagen. Därför belastades i praktiken mer lönsamma bingospel med högre konsultarvode än eljest med hänvisning till riskerna i samband med garantiåtagandena. Sådana överföringar mellan spel som administrerades av ett och samma serviceföretag ansågs principiellt inte godtagbara, varför lotterinämnden i anvisningarna för 1976 års spel föreskrev att garantiklau- suler inte fick förekomma.

4.3.4. Promemoriorfrån Sveriges Riksidrottsförbund

År 1975 överlämnades till oss en promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom Sveriges Riksidrottsförbund (RF). I promemorian behandlades förut- sättningarna för ett idrottens eget företag för bingo och andra lotterier. Man konstaterade att det rådde vissa missförhållanden på bingomarknaden, bl. a. decentraliserad tillståndsgivning, kommersiella inslag. låg avkastning på spelen, kontrollproblem, bristande samordning och snäv fördelning av tillstånden. Folkrörelserna borde i stället själva ta initiativet till sanering av bingomarknaden. l promemorian föreslogs att ett folkrörelseägt bingobolag skulle skapas. Delägare borde vara de stora folkrörelserna och andra organisationer som regeringen ville erbjuda delägarskap. Arbetsuppgifterna borde innefatta drift och skötsel av samtliga automat- och variantbingospel i landet, varefter överskottet från denna del av verksamheten skulle fördelas mellan delägarna. Delägarna skulle i sin tur fördela medlen mellan de ingående medlemsorganisationerna. Bolaget borde även ha till uppgift att fördela tillstånd till storbingospel till de föreningar som så önskade under förutsättning att spelet bedrevs utan kommersiella inslag. Rapporten föran- ledde ingen vidare åtgärd från RF:s sida.

År 1978 överlämnades till oss ytterligare en promemoria från RF. Promemorian utgjorde idrotts- och nykterhetsrörelsernas nya förslag till lotteriverksamhetens organisation och reglering. I första hand behandlades frågorna kring bingospelet, men i tillämpliga delar borde förslaget även gälla övrig lotteriverksamhet. Man föreslog att i stället för ett centralt bingobolag så skulle 8—10 regionala folkrörelseägda bolag bildas. De regionala bolagen skulle enligt förslaget äga eller hyra spellokaler samt hänvisa de bingoanord- nande föreningarna till dessa. Varje regionalt bolag borde svara för att spelverksamheten inom den egna regionen samordnades.

4.3.5. Bingon detaljregleras

Lotterinämnden hade i sina hittills utgivna anvisningar uppställt normer av mer allmängiltig karaktär för bingospelet. Emellertid fann man att omstän— digheterna på fältet medförde att man inte kunde undgå att införa en detaljerad reglering av bingoverksamheten. En sådan utformning fick riktlinjerna för bingospelet under år 1976 (lotterinämndens PM 1975-10-24). Lotterinämnden ansåg att en minskning av antalet bingolokaler borde eftersträvas, eftersom överetablering hade skett, vilket medfört dålig lönsam- het för bingospelen. Minskningen borde gå ut över den eller de lokaler som hade den sämsta lönsamheten och som bedömdes ha små möjligheter att i fortsättningen hävda sig i konkurrensen. Förnyat tillstånd borde inte lämnas om tidigare spel givit mindre än tio procent av omslutningen i behållning såvida inte utsikt till förbättrad lönsamhet kunde föreligga, exempelvis om bingospel i konkurrerande lokaler med ännu sämre lönsamhet avvecklades. På lokala bingomarknader med stark konkurrens, t.ex. med ett flertal bingospel i de centrala delarna av en tätort skulle detsamma gälla om behållningen visserligen översteg tio men inte 15 procent.

Önskemål om utökade tillstånd borde behandlas restriktivt. Vid bestäm- mandet av omslutningen skulle även övriga inkomster i samband med

bingospel beaktas, främst eventuella inkomster från spelautomater samt anmälnings- och tillståndslotterier. Vidare borde hänsyn tas till alternativa flnansieringsmöjligheter, exempelvis publik- och reklamintäkter. Ånyo påpekades att alliansbildning borde uppmuntras.

Lotterinämnden sökte dämpa konkurrensen mellan spelen genom att i anvisningarna föreskriva att länsstyrelserna skulle se till, att det i automat- och variantbingo utlottades i genomsnitt högst 65 procent av insatsbeloppet. Vidare skulle länsstyrelserna för varje bingospel fastställa en detaljerad spel- och Vinstplan.

Den 5. k. bygdebingon hade på ett flertal orter drabbats av konkurrensen från den kommersiella bingon genom att dessa bjöd spelare från avlägset liggande orter på bussresa till spellokalen. I anvisningarna förbjöd lotteri- nämnden sådan kostnadsfri eller subventionerad bussresa om inte särskilda skäl förelåg.

Nämnden utarbetade ett normalavtal för serviceföretagens medverkan i bingospelet. Avtalet mellan anordnaren och serviceföretaget skulle utfor- mas i enlighet med detta. Den grundläggande bestämmelsen i normalavtalet innebar att tillståndsinnehavaren förbehöll sig rätten att besluta i alla frågor som rörde spelet. All erforderlig personal skulle vara anställd hos serviceföre- taget, som därmed svarade för betalning av löner, skatt, sociala avgifter etc. Serviceföretaget skulle också tillhandahålla bingolokal med inredning och inventarier. Serviceföretaget skulle förbinda sig att dagligen sätta in viss procentuell andel av spelets bruttointäkter på ett av föreningen öppnat konto samt lämna löpande redovisning i form av dagrapporter till föreningen. Vidareiskulle månatliga delredovisningar lämnas på en av lotterinämnden utarbetad blankett. Ersättningen till företaget för driftskostnader, avskriv- ning och räntor samt konsultarvode skulle anges och specificeras i avtalet. I normalavtalet medgavs en klausul om s. k. nollgaranti, vilket innebar undantag från det tidigare nämnda förbudet mot garantiklausuler. Nollgaran- tin innebar att tillståndshavaren friskrev sig från skyldigheten att betala eventuella förluster i spelet.

Till anvisningarna för 1976 års spel fogades promemorian den 4 november 1975 avseende kostnader i bingospel som administrerades av Riksbingo. Denna innehöll både vissa generella principer för redovisning och kontroll av bingospel som administrerades av serviceföretag i allmänhet och vissa regler som endast berörde Riksbingo.

I riktlinjerna för 1976 års spel utfärdades också anvisningar om spel på enarmade banditer i samband med bingospelet. *För att spelet på dessa automater skulle utgöra endast ett komplement till storbingospelet skulle antalet spelapparater bestämmas med ledning av den beräknade genomsnitt- liga omsättningen per storbingotillställning.

Uppgifter om ett tilltagande fusk med bingobrickor kom småningom till myndigheternas kännedom. (Bingobrickor tillverkas i landet av ett fåtal företag. Vidare finns en firma som importerar brickor från England.) På brickorna skall uppgift finnas om bl.a. speltillståndshavarens namn och tillståndsmyndigheten. Sådant tilltryck utförs av vissa tryckerier eller grossister. Enligt tidigare anvisningar utövades kontroll över bingobrickorna genom att för varje bingospel till länsstyrelsen skulle lämnas ett av tryckeriet utfärdat intyg om antalet bingobrickor och hur dessa numrerats. Emellertid

gjorde nutida teknik det möjligt att utan större svårighet kopiera levererade brickor. Dessa falska brickor användes sedan i spelet och inkomsterna härav inflöt aldrig i redovisningen.

Lotterinämnden skärpte i anvisningarna för år 1976 kraven på hanteringen av bingobrickorna. Endast sådana brickor fick användas som tryckts av företag, som hos nämnden skriftligen förbundit sig att direkt till tillstånds- myndigheten avlämna tryckeriintyg och att iaktta vissa regler i fråga om försäljning och leverans av sådana. Endast engångsbrickor får numera förekomma.

I anvisningarna för år 1977 (lotterinämndens PM 1976-10-29), anförde nämnden att länsstyrelserna borde söka åstadkomma sanering genom att vägra fortsatt tillstånd för de bingolokaler som visade den sämsta lönsam- heten. Härigenom skulle bättre lönsamhetsförutsättningar skapas för de kvarvarande lokalerna. Nämnden påpekade att det i många fall kunde vara tillräckligt att en eller ett par lokaler lades ned för att uppnå den önskvärda saneringseffekten.

Riksbingo försattes i konkurs i februari 1977. Denna omständighet kom självfallet att påverka bingomarknaden. Bingoverksamheten fortsatte i lokaler som var lönsamma medan andra lades ner. Detta påverkade i sin tur, på ett positivt sätt, lönsamheten i kvarvarande lokaler.

Inför 1977 års tillståndsgivning hade vissa sanerande åtgärder såsom nedläggning av olönsamma spel, nya alliansbildningar, ändrad uppläggning av spelet etc. genomförts. Dessa åtgärder hade enligt lotterinämndens uppfattning, som bestyrktes av uttalanden från organisationernas sida, lett till en klar förbättring ifråga om det totala ekonomiska resultatet. Lotteri- nämnden ansåg att dessa åtgärder måste fortgå inför 1978 års tillståndsgiv- ning. Nedläggning av vissa olönsamma lokaler och ombildningar av redan befintliga allianser samt nya alliansbildningar kunde bli aktuella. Man borde vidare söka åstadkomma en rimligare fördelning av nettot från bingospel till olika föreningar. Fler föreningar borde beredas plats i lönsamma bingo- spel.

4.4. Bingospelets omfattning

Vid behandlingen av bingospelets omfattning används begreppen omslut- ning och omsättning. Med omslutning avses här storleken av beviljade speltillstånd, medan omsättning gäller faktiska, spelade belopp.

Utifrån riksskatteverkets uppgifter om inbetald bingoskatt, kan den redovisade omsättningen för hela riket beräknas till följande belopp:

År 1974 ca 750 miljoner kronor År 1975 ca 838 miljoner kronor År 1976 ca 928 miljoner kronor År 1977 ca 983 miljoner kronor År 1978 ca 1 031 miljoner kronor Även om omsättningen ökat under dessa år, kan bingospelets volym inte ha ökat nämnvärt med hänsyn tagen till den årliga inflationen.

I samarbete med lotterinämnden insamlade och databearbetade vi under åren 1975—1976 till länsstyrelserna och handelsdepartementet inkomna

bingospelredovisningar. Materialet omfattar redovisningar av ca 3 000 till- stånd för år 1974, avseende spel under samma år. Den sammanlagda omsättningen uppgick till 707 miljoner kronor, eller ca 95 procent av den omsättning som rapporterats till riksskatteverket för år 1974.

Alla beviljade tillstånd spelas inte slut under kalenderåret. Exempelvis för år 1976 beviljade länsstyrelserna bingotillstånd med en total omslutning av 1 037 miljoner kronor, medan omsättningen för året blev ca 100 miljoner kronor lägre.

För landet som helhet uppvisade år 1976 variantbingospelet den största omslutningen före storbingon och automatbingon. Av tabellen nedan framgår att de nämnda typerna av bingo omslöt i runda tal 412, 368 respektive 257 miljoner kronor. I Stockholms, Jämtlands och Västerbottens län * uppvisade storbingospelet den markant största omslutningen jämfört med övriga spelformer. Sett till hela riket dominerade storbingon i 14 län. Automatbingospelet var ojämnt fördelat mellan länen. Fyra län redovisade en omslutning överstigande 20 miljoner kronor och svarade för mer än hälften av automatbingons totala omslutning. I 13 län redovisades omslut- ningssiffror understigande vardera fem miljoner kronor. Det starkaste fästet

Tabell Omslutningen av beviljade speltillstånd i bingo år 1976, länsvis fördelade

Län Total omslutning i 1000-tal kr Storbingo Automat- Variant- Summa bingo bingo

Stockholms 63 125 28 365 28 977 120 467 Uppsala 5 890 1 948 22 128 29 967 Södermanlands 10 680 3 495 12 150 26 325 Östergötlands 17 148 12 040 15 300 44 488 Jönköpings 8 561 3 255 11 500 23 316 Kronobergs 10 700 I 660 10 600 22 960 Kalmar 12 170 6 900 3 400 22 470 Gotlands 2 405 1 300 3 705 Blekinge 6 276 2 850 2 850 11 976 Kristianstads 16 017 2 302 13 855 32 174 Malmöhus 22 444 18 240 71 195 111 879 Hallands 11 006 8 775 4 625 24 406 Göteborgs och Bohus 15 730 58 927 88 483 163 140 Älvsborgs 9 600 22 500 19 100 51 200 Skaraborgs 10 249 9 875 — 20 124 Värmlands 14 150 2 400 11 600 28 150 Örebro 12 410 11 762 6 417 30 589 Västmanlands 11 646 4 800 18 950 35 396 Kopparbergs 16 877 17 670 10 070 44 617 Gävleborgs 14 673 24 350 24 910 63 933 Västernorrlands 20 333 3 900 14 005 38 238 Jämtlands 15 060 1 800 85 16 945 Västerbottens 18 700 4 300 400 23 400 Norrbottens 22 328 3 279 21 595 47 202

Summa 368 178 256 693 412 195 1 037 067

hade automatbingon i Göteborgs och Bohus län. Variantbingon var den klart dominerade bingotypen i Uppsala, Malmöhus samt Göteborgs och Bohuslän. I Gotlands och Skaraborgs län fanns inget variantbingospel och i Jämtlands och Västerbottens län bedrevs spelet endast i liten skala.

Som tidigare omtalats har två sätt att bedriva bingospel kommit att utvecklas på marknaden, dels kommersiell bingo anordnad med hjälp av serviceföretag eller på annat sätt med avlönad personal, dels ideell bingo arrangerad i föreningarnas egen regi utan avlönad personal. År 1976 svarade den kommersiella bingon för nästan tre fjärdedelar av den totala omslut- ningen, eller i kronor räknat för omkring 750 miljoner. Den ideella bingon omslöt närmare 290 miljoner kronor. För åren 1974 och 1975 finns inga uppgifter om fördelningen mellan kommersiell och ideell bingo.

Av all kommersiell bingo i landet under år 1976 svarade de tre storstads- länen för 47 procent medan dessa län svarade för endast ca 12 procent av all ideell bingo.

En sammanfattande översikt över det kommersiella respektive det ideella spelet ges i följande tabeller. Det kan konstateras att den genomsnittliga omslutningen per spellokal överlag var avsevärt högre i den kommersiella bingon än i den ideella.

Tabell Antal spellokaler samt omslutningen av beviljade speltillstånd i "kommer- siell" bingo år 1976. Hela riket

Antal Total omslutning Genomsnittlig lokaler 1 OOO-tal kr omslutning per lokal Storbingo 46 86 797 1 887 Automatbingo 152 252 916 1 664 Variantbingo 107 408 545 3 818 Sammantaget 305 748 258 2 453

Tabell Antal spellokaler samt omslutningen av beviljade speltillstånd i "ideell" bingo år 1976. Hela riket

Antal Total omslutning Genomsnittlig lokaler l OOO-tal kr omslutning per lokal Storbingo 804 281 382 350 Automatbingo 7 3 777 540 Variantbingo 5 3 650 730

Sammantaget 816 288 809 354

4.5. Serviceföretag på bingomarknaden

4.5.1. Allmänt

I takt med bingons utbredning och kommersialisering blev spelet alltmer komplicerat. Föreningarna mötte svårigheter att på egen hand sköta spelet lönsamt och rationellt. Samtidigt hade många gjort sig beroende av bingoin- täkterna. Det var nödvändigt att verksamheten drevs affärsmässigt och att de ansvariga kände till marknadsförhållandena och hade ekonomiska kunska- per. Det hade därtill blivit svårare att engagera föreningsmedlemmar att på sin fritid arbeta med bingospelet, gratis eller mot ytterst ringa ersättning. Särskilt gällde detta spel under dagtid, vilket blev alltmer vanligt, framför allt i storstäderna och andra större tätorter.

Vidare blev bingospelet mer kapitalkrävande att anordna. För att skaffa dispositionsrätten över en spellokal och inreda denna till bingohall, krävdes betydande investeringar, i synnerhet då fråga var om automatbingo. Endast få föreningar hade möjlighet att själva klara detta, då de saknade kapitalre- surser och nödvändiga kontakter med kreditinstitut.

Särskilda bingoföretag etablerades på marknaden, vilka önskade bedriva bingospel i kommersiellt syfte. Flera av dem som startade sådana företag hade tidigare fungerat som lotterianordnare i ideella organisationer. Av redogörelsen i kapitel 4.3 för bingospelets utveckling framgår att spelet redan i början av 1970-talet hade utvecklats till ett geschäft för privata anordnare, som endast av formella skäl utnyttjade ideella föreningars namn för verksam- heten och som gav föreningarna låg ersättning. Kontrollen av verksamheten var i det närmaste obefintlig. Sedan spelet är 1973 belagts med tillståndstvång och en femprocentig omsättningsskatt införts försvann åtskilliga kommer- siella intressenter från marknaden. Några få serviceföretag började i stället inta en alltmer dominerande ställning. Emellertid blev möjligheten att få betydande inkomster från enarmade banditer i bingolokalerna en omstän- dighet som fortsatte att göra bingomarknaden intressant från kommersiell synpunkt.

Som också framgått har servicenäringens struktur under de senaste åren undergått åtskilliga förändringar. Från början var det huvudsakligen enskilda personer som tog upp spelet i föreningars namn. Så småningom bildades företag som ägnade sig åt bingoverksamhet.

Denna utveckling tycks ha kulminerat med Riksbingo.l Jämsides härmed hade vissa större föreningar, huvudsakligen inom idrotten, i egen regi startat verksamhet som motsvarade serviceföretagens. De skötte både sitt eget och andra föreningars spel. Detta blev mer vanligt efter det att Riksbingo försvann från marknaden.

4. 5 . 2 S ervice/öretagens verksamhet

Serviceföretagen utför olika typer av s. k. konsulttjänster. Med begreppet konsulttjänst förstås här att företaget på ett eller annat sätt sköter de praktiska detaljerna i bingospelet. Det är således oftast fråga om en aktiv skötsel av spelet snarare än rådgivning, även om viss sådan förekommer. Till konsult- tjänsterna räknas i detta sammanhang däremot inte tillhandahållandet av enbart bingobrickor och vinster.

' Se kap. 4.6.

Serviceföretagens verksamhet omfattar vanligen en eller flera av följande tjänster;

a) tillhandahållande av lokal och spelutrustning

b) rådgivning och planering

c) drift av spelet, varvid egen personal ställs till förfogande d) administration och redovisning.

De stora flertalet serviceföretag utför samtliga ovan nämnda konsulttjänster. Företaget sköter således allt som hör till bingospelet. Föreningen står dock som tillståndshavare och är formellt arrangör av spelet.

Serviceföretaget anskaffar och utrustar en bingolokal samt upplåter den för spel. Man planlägger och utformar bingospelet. Däri ingår att bestämma typ av bingospel, vinstplanens utseende m. m. Företaget driver spelet med egen anställd personal. Till arbetsuppgifterna hör även inköp av sådant som bingobrickor och vinster. Företaget svarar för marknadsföringen av spelet främst genom annonsering i tidningar— samt för all administration. Slutligen handhar serviceföretaget redovisningen samt svarar för kontakterna med myndigheter och kontrollanter.

Det kan noteras att de bingoarrangerande föreningarna inom det kom mer- siella bingospelet i regel har mycket liten anknytning till spelet. Detta tycks gälla inte bara skötseln av de rent praktiska detaljerna. Även beslut i anledning av spelet, exempelvis om vinstplanens utseende och ändringar i denna, torde i praktiken ofta fattas av serviceföretaget utan bingoarrangörens medverkan. Det kan även nämnas att i åtskilliga bingoärenden, som underställts myndigheternas prövning, har ansökningshandlingar m. m. färdigställts av serviceföretaget. Det är heller inte ovanligt att representanter för serviceföretaget uppträder som talesmän för bingoanordnaren.

I en del fall innehar föreningen själv dispositionsrätten över spellokalen. Serviceföretaget tillhandahåller övriga konsulttjänster, dvs. planering, drift och administration av spelet samt redovisning.

Det förekommer även att företag enbart tillhandahåller en utrustad bingolokal. Lokalen hyrs ut till en eller flera ideella föreningar, vilka själva arrangerar spelet. Vanligen tillgår uthyrningen så att olika föreningar disponerar lokalen olika dagar i veckan. Flertalet av dessa lokaluthyrare är troligen sådana serviceföretag, vilka upphört att själva arrangera bingospel. Företaget har dock valt att hålla kvar dispositionsrätten över bingoloka- len.

4.5.3. Antal serviceföretag

Det står klart att antalet serviceföretag har minskat under de senare åren. Enligt uppgifter från handelsdepartementet förekom 115 företag på mark- naden år 1973. Följande år fanns, enligt en undersökning utförd inom idrottsrörelsen, totalt 77 företag. För år 1975 saknas uppgifter helt. Länssty- relserna redovisade sammanlagt 60 olika serviceföretag för år 1976. Det är tveksamt om undersökningarna är direkt jämförbara, då skillnader i förut- sättningar och utförande kan ha inverkat på resultatet. Det är även troligt att vissa brister vidlåder materialet, varför antalet företag kan ha varit större. Detta gäller särskilt de två första åren, då materialet för dessa år grundar sig på

uppgifter som föreningarna frivilligt har lämnat i samband med ansökning- arna.

Diagrammet nedan visar förändringen i företagsbeståndet de ovan nämnda åren. Samtidigt med nedläggningen av företag skedde tydligen en inte oväsentlig nyetablering. Mellan räkningstillfällena åren 1973 och 1974 lämnade, enligt tillgängliga uppgifter, 50 företag marknaden. Under samma period tillkom dock tolv nya. Mellan åren 1974 och 1976 reducerades företagsbeståndet med totalt 53 företag, samtidigt som 36 nya etablerades på marknaden.

Materialet ger möjlighet att särskilt studera de företag som etablerats ett visst är. Därur kan utläsas att åtskilliga företag lades ned efter endast kort verksamhetstid. Av de 115 företag som fanns på marknaden år 1973 återfanns 65 år 1974 och 21 år 1976. Utav de tolv under år 1974 nytillkomna företagen återstod tre vid 1976 års undersökning.

Under år 1976 hade 36 av de 60 företagen sin hemort och verksamhet i något av de tre storstadslänen.

Materialet över serviceföretagen innehåller en relativt stor andel enskilda rörelseidkare. Det finns anledning förmoda att dessa rörelser var tämligen små och anordnade spel i liten skala.

Antal 125

115

1973 1974 1975 1976 År

Etablerats år 1973 eller tidigare

Etablerats år 1974

:] Etablerats år1975 eller 1976

Diagram. Antal service- företag i bingo.

' KFS 1977:27, LN:1.

4.5.4. S erviceföretagens kundstruktur

Av tradition har bingo anordnats av främst idrottsföreningar och de har därför varit de vanligaste kunderna hos serviceföretagen. Denna grupp av ideella organisationer dominerar alltjämt, men numera finns ett flertal förenings- typer representerade bland serviceföretagens kunder. Däribland kan nämnas nykterhetsrörelsen, handikapporganisationer, scoutkårer, Barnens Dagför- eningen och i något fall sådana organisationer som exempelvis Sångarför- bund.

Man kan anta att serviceföretagen i första hand önskar anordna spel åt en enda stor kund, vilket ger uppenbara administrativa fördelar, enklare redovis- ning samt underlättar arbetet med andra praktiska detaljer.

Enligt lotterinämndens riktlinjer för tillståndsgivning bör, som tidigare nämnts, länsstyrelserna på olika sätt uppmuntra alliansbildning. De flesta länsstyrelser har därvid strävat efter att få olika intressegrupper represente— rade. Efter hand verkar även alltfler företag ha börjat intressera sig för allianser då detta tycks ge fördelar även för deras del.

4.5.5. Reglering och kontroll av serviceverksamheten

Som tidigare antytts har serviceverksamheten efter hand reglerats. Numera gäller enligt lotterinämndens anvisningarl bl. a. följande.

Om en förening som söker bingotillstånd tänker anlita serviceföretag, att mot ersättning biträda vid spelets skötsel, skall skriftligt avtal upprättas därom. I avtalet får serviceföretaget ta ut ersättning endast för sina verifierade kostnader samt skäligt konsultarvode. I avtalet skall bl. a. följande områden

regleras:

ansvarsfördelning — betalningsansvar

— medelsförvaltning och redovisning serviceföretagets ersättning föreningens betalningsskyldighet vid förlust tillhandahållande av räkenskapsmaterial avtalets giltighet i tiden.

Avtalet skall i dessa stycken vara utformat enligt det av nämnden utarbetade normalavtalet. Sådana ändringar och tillägg kan medges som är motiverade i det enskilda fallet och som inte strider mot nämndens anvisningar i övrigt.

1 normalavtalet bestäms att föreningen är tillståndshavare för spel i särskilt angiven lokal och att föreningen har rätten att besluta i alla frågor som rör bingospelet. Vidare anges att serviceföretaget förbinder sig att fullgöra alla de föreskrifter som myndighet eller kontrollant meddelar.

Företaget skall lämna förslag till bingospelets utformning, dvs. typ av bingospel, insatsernas storlek, Vinstplan m. m.

Företaget kan vidare åta sig att ställa lokal till förfogande att svara för alla kostnader i samband med spelet som t. ex. hyror, reparationer och vinster samt att avlöna erforderlig personal, varvid alla uppgifter som åviilar arbetsgivare skall fullgöras.

Administration och redovisning skall ingå bland företagets åtaganden. Administrationen gäller alla löpande ärenden. För redovisningen skall noggranna, löpande räkenskaper över spelet föras. Såväl dagrapport som delredovisning och slutredovisning skall upprättas. Särskilda blanketter skall användas och handlingarna skall tillställas föreningen, kontrollanten och länsstyrelsen.

I en bilaga till lotterinämndens anvisningar finns generella regler avseende kostnader i bingospel administrerade av serviceföretag. Dessa regler har ersatt den tidigare nämnda promemorian (1975-11-04) gällande kostnader i bingospel administrerade av Riksbingo.

Kostnader som debiteras bingospelen delas in i tre gruper: lokala kostnader, centrala administrationskostnader samt konsultarvoden. Lokala kostnader är sådana som kan hänföras till driften av ett visst bingospel och endast till detta. Som centrala administrationskostnader räknas de kostnader som är gemen- samma för samtliga bingospel som administreras av ett serviceföretag. Centrala administrationskostnader kan således förekomma endast om ett serviceföretag administrerar mer än ett bingospel. Lokala kostnader innefat— tar utgifter för exempelvis vinster, bingobrickor, lokalhyra, löner etc. och skall utgå enligt den s. k. självkostnadsprincipen. Serviceföretaget får alltså inte göra påslag på faktiska kostnader eller tillgodogöra sig erhållna rabatter på inköp. Som exempel på centrala administrationskostnader kan nämnas hyra för kontor, löner till företagsledningen, löner till anställda på kontoret, revisors- och styrelsearvoden m. m.

Schablonberäkning av kostnaderna godtas inte utan det åligger servicefö- retaget att verifiera samtliga centrala administrationskostnader. Lotteri- nämnden rekommenderar att kontrollen av dessa kostnader sker under länsstyrelsernas överinseende och att en auktoriserad revisor anlitas.

Konsultarvodet utgår utöver ersättningen för de övriga kostnaderna och skall fastställas av länsstyrelsen, normalt i samband med tillståndsgivningen. Högre ersättning får inte utgå eller godkännas av kontrollanten. Lotteri- nämnden säger i sina anvisningar att det inte är möjligt att ange en generell regel för beräkning av konsultarvodets storlek, då skillnaderna mellan företagen och mellan deras yttre förutsättningar är alltför stora. Som exempel på skillnader som kan påverka beräkningen av konsultarvodets storlek nämns olikheter i risktagande samt i behovet av rörelsekapital vid skilda bingospel. Nämnden uttalar att länsstyrelserna vid prövningen av konsultar- vodets storlek bör ta hänsyn till bingospelets beräknade omslutning.

I samband med ansökan om tillstånd för bingospel skall bl.a. följande handlingar insändas, vilka har betydelse för serviceföretagens verksamhet.

En ekonomisk redovisning för de bingospel som anordnats av organisa- tionen under det senaste kalenderåret. En ekonomisk plan för det aktuella bingospelet. Denna skall vara uppställd i enlighet med redovisningsblanketten med de ändringar och tillägg som kan anses motiverade i det enskilda fallet. Vinst- och spelplan för bingoverksamheten, vilken i detalj utvisar priset per insats och vinstutdelningen i varje insatsomgång. Förekommer jackpotvinster skall dessa beskrivas med avseende på utfallsprincip och vinstbelopp. Vinst- och spelplanen skall godkännas av länsstyrelsen.

Liksom behållningen i bingospelet oavkortat skall tillfalla den förening för vilken spelet är arrangerat, bör även en uppkommen förlust i princip belasta den tillståndshavande föreningen. Undantag från denna princip medges då fråga är om s. k. nollgarantier. I dessa fall förbinder sig serviceföretaget att hålla tillståndshavaren skadeslös. Den tillståndshavande föreningen blir i praktiken inte betalningsskyldig för eventuella förluster i spelet. Sådana för- luster torde vanligen bero på omständigheter, som föreningen inte kunnat råda över.

Länsstyrelsen utser kontrollant för bingospelet. Kontrollanten skall vara opartisk i förhållande till föreningen och serviceföretaget. Den som ges uppdraget bör vara förtrogen med redovisningsfrågor.

Det åligger kontrollanten att anmäla till länsstyrelsen om nettobehåll- ningen, enligt delredovisningen, understiger 15 procent av insatsbeloppet eller vid annan bingo än storbingo om genomsnittliga vinstutdelningen överstiger 65 procent av insatsbeloppet.

Dagrapporten skall finnas tillgänglig för kontrollanten innan lottförsäljning till nästa speldag får påbörjas. Vidare skall kontrollanten alltid ha möjlighet att granska alla verifikationer över gjorda utbetalningar.

Om bingospelet bedrivs i strid mot bestämmelserna i lotteriförordningen eller i strid mot av länsstyrelsen utfärdade villkor för bingospelet eller kontrollantens föreskrifter kan länsstyrelsen med omedelbar verkan dra in beviljat tillstånd under pågående spel.

4.5.6. Oegentligheter i företagens verksamhet

Stora svårigheter förelåg i utvecklingsskedet att bedöma huruvida ersättning- arna till serviceföretagen var skäliga. Det finns anledning misstänka att ersättningarna inte alltid motsvarades av faktiska utlägg. Förtäckta vinster kunde exempelvis tas ut genom att företaget debiterade alltför höga löner eller alltför hög hyra. Många gånger uttogs oskäligt höga konsultarvoden. Arvodena varierade betydligt mellan olika bingospel.

Det finns även anledning förmoda att serviceföretagens redovisning av bingospelet många gånger var ofullständig och i vissa fall oriktig. I redovis- ningen togs inte den reella omsättningen upp. Spelet kom därför att utvisa ett relativt blygsamt överskott. En anledning härtill var företagets önskan att begränsa utdelningen till föreningarna för att i stället självt skaffa sig betydande affärsvinster. En annan orsak var att det inte skulle upptäckas att rådande tillståndsgränser överskridits. Bingospelets lönsamhet vid denna tid kom därför, vilket redovisats i annat sammanhang, att framstå som ganska dålig. I själva verket finns anledning förmoda, att lönsamheten i flera fall där serviceföretagen engagerat sig var tämligen god. Därpå tyder bl. a. den omständigheten att en del bingoföretag expanderade.

! variantbingospel lär bedrägerier med redovisningen av bingobrickor förekomma. Detta tillgår så att två parallella serier av brickor trycks upp men intyg från tryckeriet utfärdas endast för en sådan serie. Serviceföretaget kan då spela ut ett stort antal brickor i den ena serien, medan redovisning sker enligt ett mindre antal brickor i den andra serien. På så sätt kan bingospelet bedrivas utan egentlig redovisning. Vidare kan det beviljade tillståndet överskridas. Otillbörliga vinster kan därigenom komma serviceföretagen till del. Brickfusket förutsätter dock medverkan av tryckeriet.

För automatbingospel finns sedan år 1973 bestämt att automaterna skall vara försedda med räkneverk och markeringsremsa.' Problemet är att räkneverket inte kan skilja mellan polletter och penningmynt. Bedrivs spel med mynt finns möjligheten att vid sammanräkningen av dagskassan ersätta. mynten med polletter och underlåta att redovisa mynten. I vilken utsträck- ning detta förekommer är obekant. Fall av fusk med automatbingoanlägg- ningens räkneverk har kommit till myndigheternas kännedom. Räkneverket har genom manipulation bringats registrera ett färre antal insatser än det

verkliga. Sidoavtal mellan serviceföretaget och föreningen kan förekomma i viss utsträckning. Genom sådana muntliga eller skriftliga överenskommelser kan företaget tillskansa sig förmåner utöver vad som stadgas i det officiella avtalet.

4.6. Riksbingo

4.6.1. Riksbingos föregångare

Bally Service AB, dotterbolag till Bally Scandinavia AB, etablerade sig på bingomarknaden under år 1971. Företaget hade tidigare huvudsakligen varit utställare av spelautomater. Bingoverksamheten överläts från och med år 1974 till det då nybildade Bally Bingo AB, i sin tur dotterbolag till Bally Service AB. Bally Bingo AB expanderade kraftigt och administrerade i september 1974 spel i 22 hallar. Den totala bingoomsättningen under dessa nio månader uppgick till drygt 37 miljoner kronor och bolagets andel var ungefär fem procent av den totala bingomarknaden.

4.6.2. Riksbingos verksamhet

Genom nyemission den 1 oktober 1974 förvärvade nio specialidrottsförbund tillsammans med Riksförbundet IOGT/NTO 60 procent av aktierna i Bally Bingo AB, varvid bolagets namn ändrades till Riksförbundsbingo AB. Bolaget marknadfördes under namnet Riksbingo och i det följande används den beteckningen. Bally Service AB sålde senare under räkenskapsåret hälften av sitt återstående aktieinnehav (aktiekapital 1250 000 kronor), varefter ägarstrukturen blev följande.

Delägare Procent av aktiekapitalet

Svenska Bandyförbundet Svenska Bordtennisförbundet Svenska Brottningsförbundet Svenska Gångförbundet Svenska Handikappidrottsförbundet Svenska lshockeyförbundet Svenska Orienteringsförbundet Svenska Simförbundet Svenska Skidförbundet

Riksförbundet mot allergi Riksförbundet IOGT/NTO + övriga nykterhetsförbund Bally Service AB

150

_- OUIUI khUvLAOkAk/lkllkhth

NN

1Se PM (Ds H 1973z4) med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m., bilaga 1.

Under det första räkenskapsåret 1974-10-01 1975-09-30 expanderade verksamheten mycket kraftigt, så att bolaget vid utgången av detta administrerade spel i 54 hallar och hade mer än 800 personer anställda, vissa dock på deltid. Totalt omsattes under denna tid 161 miljoner kronor.

Bolaget redovisade för räkenskapsåret en förlust på två miljoner kronor, vilket täcktes genom ett aktieäganillskott på motsvarande belopp. Detta tillgick så, att Bally Service AB skrev ner sina fordringar på bolaget med två miljoner kronor, samtidigt som de aktieägande organisationerna med undantag för Svenska Handikappidrottsförbundet och Riksförbundet mot allergi, iklädde sig en solidarisk reversskuld till Bally Service AB på samma belopp.

Någon årsredovisning för räkenskapsåret 1975-10-01 1976-12-31 har inte framlagts. Emellertid gick bolaget även under denna tid med förlust i storleksordningen 1—2 miljoner kronor. Bolaget avvecklade under verksam- hetsåret vissa mindre hallar. Omsättningen i de bingospel som bolaget hade hand om fortsatte emellertid att öka och uppgick år 1976 till drygt 230 miljoner kronor, vilket innebär att ca 1/4 av allt bingospel i landet administrerades av Riksbingo. Bolaget hade under i stort sett hela detta räkenskapsår avsevärda likviditetssvårigheter.

4.6.3. Rekonstruktionsförsöken

Med anledning av bolagets akuta likviditetssvårigheter samt den stora redovisade förlusten vände sig Riksbingo i början av år 1976 till lotteri- nämnden med begäran om statsmakternas stöd, bl. a. i form av en statlig kreditgaranti. Lotterinämnden överlämnade ärendet till handelsdepartemen- tet, som i en departementspromemoria ställde sig positiv till ett statligt stöd under vissa förutsättningar, bl. a. att endast ideella riksorganisationer eller det allmänna skulle få äga aktierna i ett rekonstruerat Riksbingo.

I ytterligare en departementspromemoria i maj 1976 redovisades ett detaljerat förslag till en rekonstruktion av bolaget. Förslaget byggde på följande tre förutsättningar.

a) Sveriges Riksidrottsförbund skulle vara aktieägare för idrottens del medan IOGT/NTO skulle kvarstå. Handikapporganisationer borde komma med. Ballys engagemang skulle avvecklas.

b) Det rekonstruerade bolaget borde frigöras från vissa skulder. De dåva- rande aktieägarna borde åtminstone delvis ta ett ansvar för de uppkomna förlusterna.

c) Aktierna var i det närmaste värdelösa före ett beslut om statligt stöd.

Innan Riksidrottsförbundet tog ställning lät man under augusti och september 1976 göra en egen undersökning av Riksbingos ekonomiska situation. Enligt uppgifter från bolagets ledning, vilka även låg till grund för den förstnämnda departementspromemorian, antogs verksamheten då vara vinstgivande och man kalkylerade med ett positivt resultat på drygt två miljoner kronor under räkenskapsåret 1975/76. Den nya utredningen visade emellertid att även innevarande räkenskapsår skulle medföra en betydande förlust, antagligen i storleksordningen 1,5 miljoner kronor.

Vid denna tid strävade ett flertal tillståndshavare att frigöra sig från bolaget, främst beroende på att Riksbingo hade höga administrationskostnader och att vissa bingospel uppvisade ett mycket dåligt resultat. Om somliga tillstånds- havare avsade sig bolagets tjänster eller om länsstyrelserna inte beviljade tillstånd till fortsatt spel i de olönsamma lokalerna skulle detta i sin tur medföra risk för ännu högre administrationskostnader för de kvarvarande, vilka i sin tur kanske skulle vilja avbryta samarbetet. Bolaget var därför vid denna tidpunkt ett mycket tveksamt affärsobjekt.

Riksidrottsförbundet kom av denna anledning att uppställa två villkor för ett engagemang på bingomarknaden, nämligen dels att förbundet antingen skulle få statsgarantier eller statligt stöd för det kapitaltillskott som förbundet skulle behöva ge till bolaget och dels att ett rekonstruerat Riksbingo på sikt skulle få monopolställning på servicemarknaden. Om bolaget inte erhöll en sådan särställning ansåg man nämligen att det var en uppenbar risk för att företaget skulle vittra sönder, även om det erhöll ett betydande kapitaltill- skott.

Regeringen hade i ett uttalande av handelsministern i september 1976 förklarat sig villig att teckna en kreditgaranti på tio miljoner kronor för Riksbingo. I oktober 1976 förklarades emellertid att förutsättningar inte längre förelåg för en framgångsrik rekonstruktion och att kravet på mono- polställning f. n. av olika skäl inte kunde tillgodoses. Planerna på ett aktivt statligt engagemang kunde därmed avskrivas.

Efter regeringens besked inställde Riksbingo betalningarna i oktober 1976. Ackordscentralen kopplades in och en god man förordnades för bolaget.

I en godmansberättelse den 15 november 1976 konstaterades att tillgång- arna uppgick till 14,1 miljoner kronor och skulderna till 21 miljoner kronor vilket innebar en brist på 6,9 miljoner kronor. Av de redovisade skulderna avsåg 2,5 miljoner kronor personalkostnader och 4,3 miljoner kronor oprioriterade fordringsägare (till största delen leverantörsskulder). Skatte- skulderna som uppgick till sju miljoner kronor täcktes således i stort av tillgångarna liksom även bolagets skulder till PK-banken och Bally Service AB, vilka som säkerhet hade företagsinteckningar i Riksbingo.

Vissa ackordsförslag presenterades, men sedan länsstyrelsen i Stockholms län sagt nej till dessa gick Riksbingo i konkurs i mars 1977.

4.6.4. Efter konkursen

Vid konkursen hade antalet av Riksbingo administrerade bingospel sjunkit till 36. Dessutom fanns sju lokaler i vilka spelet hade upphört, men där företaget hade kvar antingen hyresrätten eller inventarierna.

Konkursförvaltaren beslöt att ordna så att driften kunde fortsätta i så många lokaler som möjligt. I så gott som samtliga fall lyckades också överenskommelser nås med antingen de bingospelande föreningarna eller med andra intressenter att överta driften av bingospelen. Som villkor för driftövertagandena uppställdes att personalen skulle anställas på åtminstone oförändrade villkor.

Två hallar stängdes, medan driften övertogs av ideella organisationer i 14 hallar, av ideella organisationer ägda bolag i 11 hallar och slutligen av privat

ägda servicebolag i nio hallar.

De aktieägande ideella organisationerna kom genom Riksbingos konkurs dels att förlora det satsade aktiekapitalet (sammanlagt en miljon kronor) och dels att bli skyldiga att betala Bally Service AB två miljoner kronor genom den reversskuld man iklätt sig gentemot detta bolag i mars 1976. Reversskulden nedskrevs sedermera till 1,65 miljoner kronor.

4.6.5. Orsaker till Riksbingos misslyckande

Lönsamheten i bingospelen

De s.k. driftsavtal som Riksbingo ingick med tillståndshavarna för spel t. o. m. år 1975 innehöll normalt garantiklausuler, oftast på 15 procent av omsättningen men i vissa fall på tio procent. För Riksbingos del synes bakom införandet av garantiklausuler ha legat dels en strävan att säkerställa fortsatt tillstånd för spel i lokaler som inte uppfyllde lönsamhetskraven och dels vissa policyöverväganden. Garantiklausulerna och de 5. k. nollgarantiklausulerna under år 1976 utgjorde en mycket allvarlig belastning på Riksbingos ekonomi, eftersom bingospelsresultatet var mycket dåligt i många hallar. Den starkast bidragande orsaken till Riksbingos misslyckande torde därför helt enkelt vara att företaget inte lyckades bedriva ett tillräckligt lönsamt bingOSpel ute i hallarna. Riksbingo hade visserligen en dominerande ställning på markna- den, men drev på flera håll spel i hård konkurrens med andra arrangörer på orten. Medan Riksbingo lojalt försökte följa gällande regler gick många av konkurrenterna oärliga vägar. Riksbingo saknade därför möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Investeringar

Under tiden fram till halvårsskiftet 1975 expanderade bolagets verksamhet kraftigt genom inköp av bingohallar och genom nyetableringar. Detta var särskilt markant under första halvåret 1975, och verksamheten utökades med närmare en hall per vecka under denna tid. En stor del av dessa hallar inköptes från s.k. hajar på bingomarknaden och till priser som redan då framstod som orealistiska. Riksbingo köpte ett flertal hallar med mycket dålig lönsam het på bingospelet vilkas värde för de tidigare ägarna var beroende av möjligheterna att erhålla "svarta” inkomster från de enarmade banditerna. I samband med de väntade och i viss utsträckning redan påbjudna restrik- tionerna på detta område och den ökande kontrollen var dessa ägare nu villiga att sälja sina lokaler. Att Riksbingo dessutom var berett att köpa till höga priser minskade inte viljan att sälja.

Organisation och administration

Av Riksidrottsförbundets undersökning framgår bl. a. att företaget vid halv- årsskiftet 1975 saknade en genomtänkt organisation. Vidare var styrelsen påtagligt passiv och sammansatt utan tanke på att det i verkligheten handlade om ett företag som omsatte många miljoner kronor. Vidare framgår att den löpande administrationen av företaget under denna tid var försummad och det ifrågasätts om det förekom någon ordnad bokföring. Företagets ledning

erhöll därför ett felaktigt beslutsunderlag. Sålunda trodde man så sent som på sommaren år 1975 att verksamheten gick med vinst, medan det verkliga resultatet som redan nämnts blev en avsevärd förlust.

Under hösten år1975 reorganiserades bolagets verksamhet varvid bl. a. en ekonomidirektör anställdes. En ny VD tillträdde fr. o. m. årsskiftet 1975/76. Bolaget kom att delas in i sju regioner. Av regioncheferna var det emellertid endast ungefär hälften som hade erfarenhet av bingoverksamhet i ledande ställning och den nya organisationen lämnade mycket liten beslutanderätt till bingohallarna.

Riksbingo synes aldrig ha fått tid att bygga upp en fungerande intern kontroll, vilket medförde ytterligare extraordinära kostnader.

4.6.6. Riksbingos kundstruktur

De senaste årens utveckling på bingomarknaden har medfört att antalet tillståndshavare ökat väsentligt, ofta genom bildande av allianser. Under räkenskapsåret 1974/75 administrerade Riksbingo bingospel åt cirka 420 tillståndshavare. Eftersom företaget hela tiden var utsatt fören konstant press från nya föreningar torde antalet tillståndshavare därefter ha ökat betyd- ligt.

Riksbingos uttalade policy var att man inte skulle diskriminera föreningar som inte var anslutna till de aktieägande riksorganisationerna. Således utgjorde fotbollsföreningar ett markant inslag i Riksbingos kundstruktur utan att Svenska Fotbollsförbundet ägde aktier i företaget.

Den part som tjänat mest på Riksbingo är troligen IOGT/NTO, vars genombrott på bingomarknaden sammanfaller med företagets expansion. Innan Riksbingo bildades förekom IOGT/NTO:s lokal- eller regionalför- eningar endast undantagsvis på bingomarknaden, medan man i dagsläget uppnått mer eller mindre riksspridning.

4.6.7. Riksbingos positiva effekter

Riksbingos verksamhet innebar att bingomarknaden avsevärt sanerades och att övriga serviceföretags inflytande minskade. Det är också uppenbart att tillståndshavarna, som anlitade Riksbingo, erhöll en större andel av bingo-, spelautomat- och lotterimedlen än tidigare. Under år 1976 fick sålunda dessa dela på sammanlagt 26 miljoner kronor enbart från bingospelen i bolagens regi, och inga föreningar som anlitat bolaget har drabbats av förluster på grund av bingospel.

Riksbingos dominerande ställning på marknaden och den samarbetsvilja och öppenhet som redan från början visades från företagets sida gentemot myndigheterna har, enligt uppgift från bl. a. lotterinämnden, haft positiva effekter från bingoregleringssynpunkt. Bland dessa positiva effekter bör främst nämnas en relativt god efterlevnad av gällande regler, förbättrad kontroll och en enhetlig praxis avseende samtliga av Riksbingo admi- nistrerade spel.

Riksbingo visade även stort intresse för att göra bingospelet säkrare, vilket bl. a. resulterade i en bingobricka med mycket höga säkerhetsegenskaper. Detta arbete samt företagsledningens eget intresse av korrekt redovisning

torde ha resulterat i att fusket i spelhallarna minskade och att redovisningarna i många fall blev mer korrekta.

De anställdas situation förändrades avsevärt i de bingospel som bolaget administrerade. De tidigare hos andra serviceföretag ofta förekommande "svarta” lönerna ersattes hos Riksbingo med löner enligt kollektivavtal och sedvanliga trygghetsregler för de anställda.

4.7. Sociala frågor

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen fann att bingo utgjorde ett fritidsin- tresse för många människor, att spelet i regel bedrevs på sådant sätt att det inte inbjöd till höga insatser och att det därför knappast behövde befaras att spelet i och för sig skulle medföra några menliga sociala följder.

Punktskatteutredningen tog inte upp spelet från social synpunkt. Även i det fortsatta lagstiftningsarbetet under år 1972 förbigicks de sociala aspek- terna på spelet.

1 promemorian med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. konstaterades, som tidigare nämnts, att någon kritik mot de former under vilka bingospel bedrevs inte hade framkommit. Det noterades att spelet fyllde en väsentlig funktion som tidsfördriv och underhållning för en stor kategori människor, varför det inte fanns någon anledning att generellt begränsa bingospelets omfattning. Dessa synpunkter lämnades utan erinran av remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen anförde dock med anledning av det i promemorian framförda förslaget om penningvinster i bingospel bl. a. följande.

Styrelsen har i några fall fått underrättelse från polisstyrelser, att det förekommit, att äldre människor gjort så höga insatser på bingospel, att de råkat i ekonomiska svårigheter. ——— Styrelsen finner det därför angeläget, att myndigheterna även i fortsättningen försöker hålla bingospelet inom de tidigare gällande gränserna, då spelet väsentligen kunde betraktas som ett oskyldigt sällskapsspel med goda vinstchanser för Speldeltagarna och samhällsnyttigt med hänsyn till att vinsterna av spelet i princip tillföll ideella och jämförliga ändamål. Mot den bakgrunden avstyrker styrelsen förslaget att vinster får utgå i kontanter, då högsta vinstvärdet inte överstiger 50 kronor.

I riksdagen har frågan om bingospelet inte föranlett några uttalanden från social synpunkt.

Vi har konstaterat att en ofta återkommande uppfattning om bingospelet, framför allt i massmedia, är att det huvudsakligen är hemmafruar, pensio- närer och ensamma människor till övervägande delen från socialgrupp tre, som ägnar sig åt bingospel, och att dessa grupper inte sällan spelar bort betydande belopp.

Beträffande bingospelarnas sociala sammansättning avgavs till delega- tionen för social forskning, socialdepartementet, i februari 1976 en forsk- ningsrapport kallad ”Bingospelarens sociala profil", vari fil.kand. Paavo Bergman och fil. kand. Sven E. Olsson sökt kartlägga vilka som spelar bingo samt bingons förhållande till den sociala skiktningen. Som grund för arbetet användes datamaterialet från 1974 års levnadsnivåundersökning. De kom fram till bl. a. följande. Bingospelandet är väl förankrat iden yrkesarbetande befolkningen. Det är tämligen jämnt fördelat mellan könen. Pensionärerna

utgör inte någon huvudgrupp bland spelarna. Spelandet är i stället jämnt fördelat mellan personer över 30 år. Det är ovanligare bland ungdomar. Andelen bingospelare är något större bland de gifta än de ogifta. I fråga om civilstånd representerar frånskilda och änklingar/änkor en ganska liten del av samtliga spelare. Spelets popularitet är störst på landsbygden och minst i storstäderna. Äldre bingospelare (55—75 år) är bosatta framför allt på landsbygden. Bingo verkar också ha en viss dragningskraft hos landsbygds- ungdomar (15—29 år), medan intresset är mindre bland deras kamrater i storstaden. Bingospelarna återfinns till övervägande delen i socialgrupp 3. - Denna grupp av bingospelare omfattar fler män än kvinnor.

1 uttalanden om de ekonomiska verkningarna av spelet har inte alltid gjorts en klar åtskillnad mellan bingospelet och spelet på enarmade banditer i samband med bingospelet. Ibland hävdas det att automatbingospelet skulle ha vissa av de nackdelar som spelet på enarmade banditer för med sig.

I vårt delbetänkande (Ds H l976:3) Enarmade banditer redovisas i bilagedelen uttalanden från bl. a. socialförvaltningen i Göteborg, varav framgår att människor söker sig till sociala byråerna därför att de spelat bort sina pengar inte bara på enarmade banditer utan även på bingo. Dessa synpunkter har från samma källa framförts till oss även ijuni ]977.

I remissyttrandena över betänkandet kommenteras inte dessa påståenden. Kammarrätten iGöteborg hävdar dock att det av allt att döma finns betydligt större sociala risker vid andra slag av tillåtna spel än enarmade banditer, exempelvis totalisator, flipper och bingo. Vidare uttalar tre reservanter inom Svenska kommunförbundet att sociala problem kan uppstå vid alltför ohäm- mat deltagande i spel med ekonomisk insats och att de mest aktuella spelformerna härvidlag är totalisatorspel, fotbollstips, bingo och lotterier.

För att utröna de ekonomiska konsekvenserna som bingon har för den genomsnittlige spelaren har vi gjort följande beräkningar med ledning av studier i olika bingolokaler med skilda typer av bingospel samt med stöd av information som i övrigt influtit om spelet. Om sätten för satsningar m. m. hänvisas till redogörelsen för de olika spelformerna i kapitel 4.1. Det bör noteras att det här bortses från satsningar på enarmade banditer i samband med storbingospel.

Automatbingo Variantbingo Storbingo Antal insats- 20—25 6 per timme 1 för spel omgångar per timme under 2—3 timmar (2—3 extraomgångar) Insats per om- 1 kr 5 kr I Sthlm m.fl. 10— gång (per bricka) 30 kr (l—15 kr i extra omg.) I övrigt 10—12 kr (1—5 kr i extra omg.) Antal insatser 1,5 2 1—3 per spelare och omgång Insatsens stor- Ej över Ej över I Sthlm 3065 kr/ lek per spel- 40 kr 60 kr kväll tillfälle I övrigt 30—40 kr/

1 Lotterinämndens ären- de dnr 188/1976.

Erfarenhetsmässigt vet man att automat- och variantbingohallarna besöks av spelare, som i genomsnitt stannar där under högst en timme. De satsar högst 40 respektive 60 kronor. Enligt reglerna för spelet skall minst hälften av satsningarna gå åter till spelarna. Nettokostnaden för spelarna är i det långa loppet således mindre än hälften av de ovan angivna beloppen. Likadant förhåller det sig självfallet i fråga om storbingon, där vinstandelen normalt avsevärt överstiger 50 procent.

Det bör anmärkas att det i vissa variantbingospel förekommer varierande insatsbelopp för att ge omväxling i spelet. Ett spel i timmen eller spel varannan timme kan ske med tiokronorsbrickor och i övrigt med femkro- norsbrickor. Det verkar f.n. finnas ett alltmer utbrett önskemål om att ”inflationsanpassa” insatserna i variantbingospelet. I ett ärende som prövats av lotterinämndenl anfördes besvär över ett beslut av länsstyrelsen i Malmöhus län att inte godkänna brickpriset under motivering att detta var alltför högt med tanke på snabbheten i spelet och de konsekvenser ett sådant brickpris och därav betingat vinstutbud kunde få för all annan bingoverk- samhet i kommunen och länet. Länsstyrelsen anförde i ärendet bl. a. följande.

Om ett sådant uppdrivet brickpris skulle accepteras innebär detta att en timmes bingospel skulle medföra en utgift för Spelaren på minst 50 a 60 kronor. Då har man alltför långt avlägsnat sig från lagstiftarens mening att bingolotteri skulle pågå under en kväll med måttliga insatser och vinstmöjligheter.

Klaganden — Royal Bingoallians invände häremot att provspel skett en vecka med enbart tiokronorsbrickor, och att antalet försålda brickor därunder i genomsnitt per dag var 5 867, vilket innebar en sänkning med ca 2 500 per dag i förhållande till tidigare försålda femkronorsbrickor. Trots sänkningen steg omsättningen med starkt höjd lönsamhet som följd. Därtill anfördes att spel med tiokronorsbrickor inte medför att spelet tappar karaktären av sällskaps- och underhållningsnöje utan innebär att spelrytmen blir lugna-

re. Lotterinämnden, som i beslut den 4 februari 1977 återförvisade ärendet till

länsstyrelsen av skäl som här förbigås, anförde i denna fråga följande.

Lotterinämnden anseri likhet med länsstyrelsen att 5. k. variantbingOSpel med enbart lO-kronors bingolotter för närvarande ej bör tillåtas. Enligt nämndens uppfattning bör dock ett begränsat antal insatsomgångar med 10-kronors bingolotter som komplement till insatsomgångar med 5-kronors bingolotter normalt kunna godtas.

4.8. Regler i övriga nordiska länder

I Danmark finns inga särskilda regler för bingospel. Sådant spel bedrivs i stället med stöd av reglerna i ett av Justitsministeriet utarbetat cirkulär den 14 oktober 1966.

Bingo får anordnas av ideella föreningar, välgörenhetsorganisationer och liknande sammanslutningar. Tillståndsförfarandet är detsamma som för traditionella lotterier, dvs. ansökan skall göras hos polismyndigheten.

För bingospelet gäller vidare att insatser och vinster skall vara bestämda på förhand. Vinsterna får inte utgöras av pengar eller anvisningar om pengar.

Värdet av varje enskild vinst får inte överstiga 200 Dkr. Provision eller annan ersättning får inte utgå till arrangören. Redovisningen av spelet skall inges till polismyndigheten för kontroll.

Bingo är i Finlartd en relativt ny företeelse och regleras i förordning den 25 maj 1970 om vissa spel. Bingospelet är tillståndspliktigt, och tillstånd kan endast beviljas sammanslutning som verkar för välgörenhet eller annat ideellt ändamål. Föreningstypen skall även finnas angiven i lotterilagen. Vinsten får inte utgöras av pengar eller spelmarker som kan växlas mot pengar.

Tillstånd beviljas av chefen för polisdistriktet i fråga, i den mån vinsterna utgörs av presentkort eller värdepapper, vars värde understiger 50 FM eller av varuvinst vars värde understiger 1000 FM. Vid högre vinstvärde krävs tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd beviljas för högst fyra månader. Spelet får anordnas endast i lokal som godkänts av polischefen. Bingobrickor får endast säljas i spellokalen och under den tid spelet avser.

Ministeriet för inrikesärendena kan utfärda närmare tillämpningsföre- skrifter av förordningen. Vid överträdelse av bestämmelser eller villkor kan tillstånd återkallas.

Lotterivinstskatt skall erläggas för varuvinst vars värde är minst 1 000 FM och för annan vinst värderad till minst 50 FM.

Redovisning av spelet skall ske inom en månad från tillståndstidens slut. Av denna skall framgå antalet speldagar, deltagaravgift per spelomgång och person, avgifternas sammanlagda belopp, vinsternas antal och värde, arvo- den, lokalhyra, reklamkostnader och övriga kostnader samt nettovinsten.

För närvarande utreds bingospelets betydelse som finansieringsform, särskilt med tanke på huruvida det är behövligt att ändra tillståndsbestäm- melserna. Förslag har rests att bingo endast skall få anordnas av en offentligrättslig förening, som står under tillsyn av staten.

Bingospelet regleras i Norge av lotterilagen. Man skiljer mellan intern och offentlig bingo. Intern bingo kan enligt 5 G anordnas i de fall endast ordinarie föreningsmedlemmar deltar. Det sammanlagda vinstvärdet får inte överstiga ] 500 Nkr. Sådan bingo är inte tillståndspliktig. Offentlig bingo, anordnad för allmänheten regleras i 6 5 och är tillståndspliktig. Spelet får bedrivas endast till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Tillstånd skall sökas hos polisen. Bingon skall drivas för lotterianordnarens egen räkning och på anordnarens egen risk. Föreningen får dock för driften av spelet anlita serviceföretag mot fast betalning. '

Insatsen i bingo anordnad för allmänheten får inte överstiga 3 Nkr och värdet av varje enskilt vinstföremål får vara högst 1 500 Nkr. Vidare gäller att det sammanlagda värdet av vinsterna inte får överstiga 4 000 Nkr. Så kallad jack-pot är tillåten, förutsatt att det maximala vinstvärdet för denna inte överstiger 1 500 Nkr. Varje form av gratislotteri i anslutning till bingospelet är förbjudet.

Inträdesavgift eller medlemsavgift får inte förekomma i samband med bingo.

Offentlig bingo är den dominerande spelformen. Myndigheterna har dock inget samlat och tillförlitligt siffermaterial som belyser omfattningen. Intern bingo förekommer endast i blygsam omfattning.

|' . ,,,'_"'"I||' 'E'P' i'l', E'-""'-., ,_.,,',,_ » , |,.,-..|". ..,'.,|»,'.._..' ||'|-. ',:Nhi'w'nu . ",Jlll'li'i|.n1åilj" '

|.' _ ,mé'l |"|'|,.'|. ..|: .|"|.| '| "|,' ,. , ,, '|',,,- | f'II'W',I,'.|, |.|.'|2||.|' ,rT.||l|.' | |||,l |.|—| '._ '.'.W'ä'h' |..."l|. |||" " _, ..'.'_ ||'|. ' ."|,|'- ' | ' ,._ ,|'": rig-”Mm ||'": "" ',',,. |'. .I' " ' |.|-'i' La,"... '|'|. ||'|". ||.-' .-',.'."."'.-" . .'|'.'|...,,.;'.-' ||. _",'__. |.,,, || __',,1 ;. '|.|||.. ,',_._ 'I ||'||'.._ |.,.|".||:|" | .,l. ] ju.-, ,.rl,,|f|,,,._.,!| |. ._.'| ' ul '

. '.. .,', '|."L" ".» ", |. .. l ,ll,, ,|| | ' .', ""- ""i'i"','l.,f,|, 'mg'. 'l"]','-, .'ll' ' '..",'.Ji l.'.' . ,|,,

,P'IWHWFI ,l,,-J'i',__|-,'...,t_r_ i' .",'l'Liu' W&W ..|'| ,.' | | '|.|

' 'r'.'.1_|'.'.p.. r. _,,|. .','I '_m'. umlmqqah "

W&W.: "' |_ ' ' ' ||"|..|F'|E,|' .?Tl. I]: "" W '.1

.'|- 'N'-Tf [3.515 l'l" ."._ ' |'l. ':'|'.-""";"l” '-"""." '- "f '."1||"".'|' ,'.-,",'|'_l Nåd-ur!, . ' ”4,13?ij f,.t'ld ,..-|-._'| .| ' .:! |- ."- Huai-331531”? '||,i"|"|'|,|",',l't|,. ..jt'l' .... '

'|+'=',.;;"|:,*' ' 'l' ||'-.'.. .|. .'ll"'1"'J-'-'1"' . ..|, "'#'-.P'uuf -|"-,"' ' '._-dö..:ä. WMR" ._._|_|_h,', —.|_| ||'.i l'J'v

, _ - . ., F,H”? ',q;'.|..,||f|",'.'r,. '|..I'

.»: ||. ,,.i.,,|i|. '1.|"||..|||ML|'.."-'- ':|-1 ”H:.- ||||'-', ""|l2"i','|'2.' MEII'LÅMÖMM .',ka , .',-,|. "_- .'|',',l;|.',,— HJC ,,,;r IW' .,,.,'.',"1,' håla.-|||. '||u.'.".| . .. '||.| ' " ' ”..'?

!iH'Jän-lq. .'—.|..t 'Gå, ning: .....||||.:..._ '# ,.'... -,,1||||.- ....

..-,._.."|.|'_..-|""h'q'1,,|-.'g;_gp.r| .'|'u|.'."' .' l...-m... .|Jil.' ':'-F.! . ?, MW |||T.' ||'|'.'l'|.||i_!.||., l—U.

. . .|.-||'|... ..|...: Jm:-""L"" _ ' . . -|,,..,||_|||| ,.||'7'|lJli'-,"""

.. '-_,äa, ndllu-n-W'uu " , . ' i'm larv.." WW" .,. , : ,,.h,|iHni1u.|.,.L-kii.

. . I"-|'.', "'riå'inui. '..L_i',.,.15*-',l'||.|*u.'d'>

n;— .,7', [,|' -",,", , ' "f ' l-Cdl'. "F'ffiglfw '|'—||' .|.' mu. E' ' |" |'|I|'|1.|||'i,'_|"l"l',,h|||li ' " '."'|3'|."!|' 'Eläå, ', Maia” film.. ;i. |. I "V'HÄ .'i'i ,-.| |.,, -.| |. ..Ehékni'r. '.|r ”|.|. ... tab 'i. || ||. ".,,'.'.|;., ..: [rä-'?E-gll'l'r il'ng'll'F, ||'| .|'(||i h...:t' ,:-,|. ..,..cpwwfl _..'-',.l,,'..|ta" mai .nu... sa.; .' ."' , + ' .T_:_'.i|||i|'. '.|'.'l '. ", 'II' Wii-||'” ||'|J'i.. 'D'L';,|J;||||l " ' ||' =, .-, ugn .|.) : 7. ihjäl.-. .|.'-' dig |. -|'l|,|':'|". .||

' "'Wh- "J ",'FJW- u'gui

_'|'j|41 ||||.1'.".|'i|'| U|_ "d'

5 Automatspel

5.1. Allmänt

Automatspel har tidigare behandlats av den år 1964 tillsatta lotteriutredning- en i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier, av 1969 års punktskatteutred- ning i betänkandet (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel samt i vårt delbetänkande (Ds H 197623) Enarmade banditer.

Automatspel är enligt lotteriförordningen en form av lotteri. Det definieras i förordningen såsom ett spel på mekaniska eller elektroniska apparater. Om en eller flera deltagare kan erhålla vinst till ett högre värde än vad en var deltagare kan erhålla, skall sådana apparater betraktas såsom lotteri även om spelresultatet inte helt eller delvis beror på slumpen.

Det finns två stora grupper av spelautomater, dels utbetalningsautomater som ger vinst i pengar. spelpolletter eller liknande och dels s. k. förströelse— spel (flipperspel, tv-spel m. m.) som vanligen ger vinst endast i form av rätt till fortsatt spel (frispel). Dessutom finns en tredje grupp av automater som ger varuvinster. Flipperspel och liknande behandlades i kapitel 15 och tas därför inte upp här.

5.2. Olika typer av automatspel

Utbetalningsautomaterna domineras av s. k. enarmade banditer. Dessa har en dragarm för att sätta i gång automatens roterande hjul med symbolmar- keringar varav vissa på förhand bestämda kombinationer ger vinst. De flesta enarmade banditer är av amerikanskt ursprung. På marknaden finns även den finska Pajazzoautomaten, där spelaren skall skjuta i väg ett mynt och försöka få ned det i någon av flera rännor, förknippade med olika vinstmöj- ligheter. Dessutom har man försökt introducera en västtysk automat i landet. Denna har runda, symbolförsedda skivor, vilka roterar då ett mynt läggs i automaten. Samtliga nämnda automater betalar ut vinst enligt en faställd plan.

Automater av typ "Guldregn” och ”Penny Fall” är utbetalningsautomater av enklare slag. Spelaren skall försöka placera ett mynt bland andra mynt i automaten på sådant sätt att en arm kan föra ned en del av mynten till en utbetalningsskål. Eventuell vinst utbetalas således inte enligt fastställd plan.

Spel på automater som slumpmässigt ger vinst i form av varor betraktas

1 KFS 1977:27, LNzl.

2Antalet varierar under året beroende på att fler- talet tivolin och nöjes- parker har verksamhet endast under sommar- halvåret.

också som tillståndspliktigt automatspel enligt lotteriförordningen. Till detta slag av spelautomater hör bland annat 5. k. lyftare (varan erhålls bara om en sorts lyftkran hanteras så att den griper varan) och vissa s. k. pushers (varan erhålls bara om en arm som rör sig över en skiva för med sig varan över skivans kant).

5.3. Nu gällande reglering

Regler för automatspelet finns i l ä och l aå lotteriförordningen. AV l & framgår att tillstånd inte får ges för automatspel med vinster i pengar eller pengars värde dvs. värdebevis, spelpolletter eller liknande.

Sedan den 1 januari 1979 gäller enligt 1 aå lotteriförordningen, att auto- matspel kan anordnas efter tillstånd av

a) regeringen eller, efter regeringens bestämmande. lotterinämnden under förutsättning att spelat anordnas på fartyg i internationell trafik

b) polismyndigheten om spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning inom föreningslokal. annan samlingslokal. nöjespark eller liknande anläggning — tivolirörelse restaurangrörelse, för vilken gäller utskänkningstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker

c) länsstyrelsen om spelet anordnas i samband med och till samma ändamål som bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo.

Vidare gäller att värdet av spelarens insats får vara högst en krona. Högsta vinsten får inte överstiga ett värde motsvarande 20 gånger insatsen.

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar för automatspel i samband med bingo.l Antalet spelautomater skall enligt anvisningarna faStställas på grundval av beräknad omsättning per bingotillställning.

5.4. Automatspelets omfattning

Enligt riksskatteverkets uppgifter om inbetald skatt fanns under år 1977 i genomsnitt omkring 6 100 spelautomateri landet.2 Ungefär ] 300 av dessa var 25-öresautomater. Varken vid tillståndsgivningen eller beskattningen gjordes skillnad mellan olika typer av spelautomater. Det är dock utan tvivel så att det stora flertalet spelautomater var enarmade banditer eller liknande utbetalningsautomater. Majoriteten av dessa var placerade på restauranger. Automater av typ ”Guldregn" eller ”Penny Fall" liksom varuautomater förekommer så gott som uteslutande bara på tivolin och i nöjesparker. Uppskattningsvis finns ett hundratal sådana automater i landet.

Automatspelet beräknades år 1977 omsätta ungefär 950 miljoner kronor, varav de enarmade banditerna svarade för den allra största delen.

Statens skatteintäkter för automatspelet år 1977 uppgick till ungefär 43 miljoner kronor.

5.5. Promemorian Statligt spelautomatföretag

I februari 1975 överlämnade vi till handelsministern promemorian (Ds H l975:l) Statligt spelautomatföretag. Promemorian utgjorde ett principförslag om statligt monopol i spelautomatbranschen. Förslaget innebar att spel på enarmade banditer och liknande inte skulle få anordnas med andra automater än sådana som tillhandahölls av ett statligt spelautomatföretag. Vidare skulle privat innehav av enarmade banditer förbjudas. Någon proposition grundad på förslaget har inte förelagts riksdagen.

5.6. Uppdraget om spelautomater

l motioner till 1975/76 års riksmötel framhölls att spelet orsakade sociala skadeverkningar. Två motionärer yrkade totalförbud mot enarmade bandi- ter. Näringsutskottet2 fann starka skäl tala för ett förbud. Utskottet föreslog att lotteriutredningen borde få i uppdrag att utreda frågan med största skyndsamhet. Riksdagen godkände utskottets förslag.

Vi redovisade ijuni 1976 resultatet av vårt arbete i delbetänkandet (Ds H 197613) Enarmade banditer.

5.6.1. Betänkandet Enarmade banditer

l vårt delbetänkande behandlades enarmade banditer och liknande utbetal- ningsautomater som t. ex. Pajazzo. Här lämnas endast en kort översiktlig redogörelse. I övrigt hänvisas till betänkandet.

Spelet på enarmade banditer beräknades under år 1975 ha uppgått till uppskattningsvis en miljard kronor. Antalet enarmade banditer beräknades till i genomsnitt 6 300, varav ungefär 4 100 var placerade på restauranger. Omkring 5 000 av automaterna var avsedda för spel med en krona. De flesta enkronasautomater hade förhöjd vinstchans.3

Vi fann att automaterna vanligen ägdes av s. k. utställarföretag, vilka hyrde ut dem till tillståndshavarna. Nettointäkten fördelades ofta så att tillstånds- havaren fick 65 procent och automatägaren 35 procent. Från automatägarhåll uppgavs att den genomsnittliga behållningen per enkronasautomat år 1975 var mellan 4 000 och 6 000 kronor per månad.

Vi fick uppgifter om sociala konsekvenser av spel på enarmade banditer bl. a. genom skrivelser från kommuner och organisationer. Vi höll även hearings med företrädare för sociala myndigheter, ägare och anställda inom hotell- och restaurangbranschen, ideella organisationer och anordnare av spel på enarmade banditer. Dessutom tog vi del av en av Svenska Penninglotteriet AB genomförd utredning om svenskarnas spelvanor. Vi genomförde även en intervjuundersökning med spelare på enarmade banditer.

Vi fann att det sätt på vilket spelet med enkronasautomater bedrevs ingav starka betänkligheter från social synpunkt. Dessutom ansåg vi det principiellt otillfredsställande och stötande att allmänhetens spelbenägenhet kunde utnyttjas i enskilt vinstsyfte. De svenska reglerna visade sig vid en internatio— nell jämförelse vara anmärkningsvärt liberala. Dessa omständigheter talade enligt vår mening för ett förbud mot allt annat spel med enarmade banditer än

lMotioner 19751394, 610 och 624.

? NU 1975/7616.

3Förhöjd vinstchans innebär att då någon viss vinstkombination uppkommer, så revideras vinstplanen till spelarens förmån. Under fem till åtta drag finns stora chanser att på nytt få vinst.

' NU 1977/78:15, rskr 1977/78:44.

sådant som hade karaktär av förströelse.

Mot ett förbud talade den ekonomiska betydelse spelet hade fått för restaurangbranschen. Vi ansåg det dock i längden ohållbart att stötta upp restaurangnäringen med intäkter från enarmade banditer. På grund härav och till följd av ytterligare överväganden kom vi till den slutsatsen att enarmade banditer med enkronasinsats helt borde förbjudas, Däremot fann vi inte anledning att förbjuda automater med låga insatser och begränsade vinster på tivolin och i folkparker, där spelet hade karaktär av förströelse. Vi föreslog att följande regler skulle gälla:

a) Enarmade banditer får ställas ut bara på tivolin och i samband med offentlig nöjestillställning i folkparker b)- Högsta insats får utgöra 25 öre

c) Högsta vinst får inte överstiga 20 gånger insatsen

d) Enarmad bandit med förhöjd vinstchans får inte förekomma

Utredningen var inte enig. En ledamot ville förbjuda allt spel på enarmade banditer utom vad gällde spel på fartyg i trafik på Sverige. Två ledamöter ansåg att spel med 25-öresautomater borde få bedrivas inte bara på tivolin och i folkparker, utan dessutom i restauranger, även sådana utan utskänknings- rätt. De ansåg dock att kommunen skulle ha rätt att förbjuda uppställning av spelautomater inom kommunen.

Handelsdepartementet har låtit remissbehandla vårt förslag.

5.6.2 Regeringens propositioner och näringsutskottets betänkande Regeringen framhöll i proposition 1977/7829 om spel på s.k. enarmade banditer att det vore lämpligast att i lag reglera allt automatspel i ett sammanhang. Slutlig ställning borde inte tas till enarmade banditer förrän lotteriutredningen hade slutfört sitt arbete. Regeringen ansåg det dock påkallat att vidta åtgärder för att sanera automatspelet. [ propositionen föreslogs därför restriktivare tillståndsgivning, begränsning av antalet automater framför allt på restauranger och förbud mot förhöjd vinstchans. Kommunen föreslogs få tillfälle att yttra sig över ansökningar om automat- spel. Dessutom föreslogs i propositionen en väsentlig höjning av skatten på automatspel. ] sitt betänkande med anledning av propositionen jämte motioner

påpekade näringsutskottetl att en övervägande del av remissopinionen stödde utredningsförslaget eller uttalade sig för ett totalförbud. Utskottets ställningstagande innebar att förbudet borde gälla inte bara automater där insatsen var en krona eller högre, utan även automater med lägre insats.

På hemställan av näringsutskottet beslutade riksdagen att avslå proposi- tionen och att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud mot spel på enarmade banditer och liknande automater från den 1 januari 1979.

] proposition 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m.m. föreslogs förbud mot anordnandet av automatspel när vinsterna utgörs av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande, dvs. mot spel på utbetalningsautoma- ter. Den enda form av sådant spel som föreslogs bli tillåtet var spel på fartyg i anslutning till internationellt avtal om begränsning av fartygSSpel. Vidare

föreslogs förbud mot innehav av spelautomater med vinster i pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Innehavsförbudet föreslogs träda i kraft den 1 juli 1979. Riksdagen antog förslagen,

5.7. Regler i övriga nordiska länder

Automatspel regleras i Danmark genom Justitsministeriets cirkulär den 30 april 1964, ändrat den 3 april 1968. Spelautomater får ställas ut i restauranger efter särskilt tillstånd av polismyndighet. Restaurangägaren måste lämna uppgift om automatens fabrikat, nummer och funktion. För ny automat skall ursprungsbevis från fabrikanten bifogas. För begagnad automat skall inges intyg från "Statsproveanstalten", bl. a. om att vinstutbetalningen svarar mot vad som anges på automaten.

Insatsen vid spel på automater får inte överstiga 25 öre. Automaten får som vinst inte ge pengar eller varor. Vinst i form av polletter får endast användas för fortsatt spel.

I Finland får automatspel bedrivas endast av Penningautomatföreningen. Automatspel med penningvinster regleras i Penningautomatförordningen den 29 december 1967. Spelautomat får endast förekomma där tillsyn över användningen kan utövas. Den som inte fyllt 18 år och som inte har förvärvs- arbete får inte använda automaterna annat än i närvaro av fullvuxen person av samma familj.

Flertalet spelautomater är avsedda för 50-pennismynt. Högsta vinsten är tio gånger insatsen. Vinsten utfaller i form av mynt. Penningautomatför- eningen är engagerad i tillverkningen av spelautomater. Inkomsterna av spel- automater skall främja allmännyttiga ändamål.

Automatspel med vinster i form av varor eller polletter regleras i förord- ningen den 22 maj 1970 om vissa spelautomater och andra spelanordning- ar.

[Norge regleras automatspel i 9 & Lag nr 5 den 12 maj 1939 (”lotteriloven”). Man skiljer mellan enarmade banditer och skicklighetsspel. Enarmade bandi- ter tillåts bara om de ger vinst i polletter som endast kan användas till att spela vidare med. Godkända skicklighetsspel får ge vinst i såväl pengar som varor. Bestämmelser om insatsens storlek saknas.

Spelautomater får ställas ut och drivas i enskilt vinstsyfte om polisen lämnat tillstånd. Polisen kontrollerar spelplatsen och sökanden samt för löpande kontroll över spelet.

|||||I|EI|||||| ' | ""F" "' '|' åtta., |||||" stl.-||. l,: ' '|||_'||".| ,_"' '|]|J#]i.'" ,3']"_,| |,+||"1||'||—.jl._|€| ""W"-'_' " ,'|T' !" ".' 7|'||_'|||' ||"||||'|..||.'.'|"|1

'.| .|.

.. ! lH' ' .|| | | || |||: .. .'|'|. "|.|| |||.|| . |||' ..

..'. " »,

"|' ".|,'. '.'|ät .|||.+'-|..'|!||..” :. . , ||.'..'| ]'.||E|LF..' '

"|||. . "Nt-|?" , || . |" :..."F'Hl' ||'. 'F" .|||] || Willi-'+' "' "' ' " "läka. "" "' ""L"'""""'"'1"";" |""'"-,,|| $'""; ...|.|.|| '|.|-". ." | "|"- ||; "'|.,f|'||||'.- '|._'|-||'5|||| .'|" "||'||||J'a.:..|'. ' ]_"|.",'*|'..|:'| "+|" | I. |"|.'l" '+"'P|'»:'-||'

' |_| |'__|'."].'..n.. ||' .'_| |". |||-'"||||'| |'|"|" tv'n ||""||||'| .111. .|. "elr-fran |ulwg"..| " _ " fån” | ']lf1'l..+"""t"""""-l. " "H"]: | " ." |'| "" | 4 ""|"||'+"|' ."*' l||.||'|' 'rllf'le'ghfte'Ä'hn ..r.'- ""' "" "|.'l' '|. | || ."|.||.|_|E|q'|; .:=||"','l.| ..

|.'. J' '|.| ".||.-!._' """.Elulhl'» ;]]|.t-ir|t|: '|.|-|'+_'|"|||.||,g +_7||_+"" ..."'| || . "7. |] -4|' ".|'” '||'|_.|__"" 'l]]'.s"-|:"'|'|| ..| ."|| .|._ .||-Li |||g|||l']']|.-l:||.L-+|"'..|'.'|l|,|1,".+".|_.|.|'u'.. | "...-||| '|'|"."'|'||""'|| '

.'. .. .'...|| WWW” :uh'l' l|' .;' .||. .].' +".|.|| P|13|pa|."|.|"'|'" Sutil” ' "17 ... .|'||'|' :"?" .|||: |.|l.||.|.|"|"+' .|'an "*l'l'

" "'i"! .|- ,.-'-.| nmm- - |||» |£|Pm l-jliniqul'l'. "'t-tu.. t|.*'|4f'| ..' ||'|-. .|5| """F'hwräl'l'? .'+3N+J£|j._t||l '!|'||".' . Dit ELFA" '.+'|. Hju—"'! 'f'+|'."|.'J"'jl'p|D."l-"1|' "l— Tå'h'f' |” '|'|-|| |||. Wim”, || ' .'Uau' |"' ', ”quai-'. _:.|| | ||]l-Hnl .. ..|| Hg-"iltll, |1åt+|+tfui|i|li|l| mm."- --|..r,. ””.' |||..' .".|.||j.,,'- Afrah-'|- .'_|'_-| "i?" ||".

. . , 'fulå'.|:|.1oj'|'_|'|'i- ._ ..*. '" ' | | -|' ' ,|.|'|.|'||."||||'||'||||||'|| |||» | LIN.” ',J'M" 'I "&%%' "”'"-'mg'." . .i'lf'i's'l'l-ttf'åumrr'p '|r| u :"-

.||..... |||..'|-"'-|"|||=|"|"

JF '#Pl'ff' 'Mmtmluman't "" ' .. WIRE '.|:".++'ll|

'|l'l 5553 .|||-""'"" där ""Nä . mer

QH..|,.'_.'_'.|'

6 Roulett-, kort- och tärningsspel

6.1. Beskrivning av roulettspelet

Roulettspelet kan kortfattat beskrivas på följande sätt. Rouletten består av ett vågrätt placerat hjul, s.k. rouletthjul. I detta finns längs ytterkanten 37 fördjupningar, var och en med ett nummer från 0 till 36. Av dessa nummer saknar nollan färgmarkering medan hälften av de övriga numren har röd färg och andra hälften svart. Vidare ingår bland spelutensilierna en rektangulär bordsskiva med duk, s. k. spelbord. På detta finns för insatser avsedda rutor i ordnad följd med nummer motsvarande numren på rouletthjulet. Nummer 1—36 är indelade i tre kolonner med tolv nummer i varje kolonn, medan nollan är angiven på en fristående ruta. De franska roulettermerna används även i Sverige vid roulettspel. Insats på ett ensamt nummer benämns således plein. På spelbordet finns vidare rutor för insatser på de 5. k. enkla chanserna; manque (nr 1—18), passe (nr 19—36), udda nummer,jämna nummer, rött och svart. Vidare finns rutor för insats på första, andra och tredje dussin motsvarande numren 1—12, 13—24, 25—36 och tre kolonner, motsvarande de nummer varje kolonn innehåller. Genom kombinationer av nummer kan spelarna vidare satsa på följande chanser: cheval (två nummer bredvid varandra), transversal (tre nummer i rad i vågrät följd), carré (fyra nummer bredvid varandra i kvadrat), samt simple (sex nummer innehållande två vågräta rader om vardera tre nummer).

Spelet börjar med att spelarna gör insats på någon eller några av de olika chanserna. Som insatser används mot kontanter inlösbara spelmarker, s. k. chips. Sedan insatser gjorts, snurrar den person som sköter spelet —croupieren på rouletthjulet samtidigt som den s. k. roulettkulan släpps ned på skivan och snurrar motsols mot hjulet. Utgången av spelet är därefter beroende av på vilket nummer kulan stannar. Som exempel kan anges att om kulan stannar på nummer ett, vinner den som har satsat på rött, manque, udda, första dussin och första kolonn. Dessutom vinner den som satsat på nummer ett på plein eller på någon kombination där nummer ett ingår. Vinsterna utbetalas av den som sköter spelbanken. I Sverige är det vanligtvis croupieren. Då nollan kommer upp utbetalas vinst endast för insatser på nollan eller på någon kombination där nollan ingår. Vinst utbetalas i proportion till insats enligt den Vinstplan för svensk roulett som redovisas i bilaga nr 5 i bilagedelen. Det kan tilläggas att i det traditionella franska roulettspelet utgör högsta vinstmöjligheten 36 gånger insatsen. Detta medges inte i Sverige. Vinstmöj- ligheterna hos den ”svenska rouletten” är reducerade i de flesta led jämfört med vad som gäller utomlands.

6.2. Beskrivning av kort- och tärningsspel

Black Jack är internationellt ett av de mest spelade kortspelen i fråga om spel mellan spelare och bank. Det har spelats på kasinon runt om i världen ända sedan år 1915. Reglerna för insats och vissa smärre detaljer kan variera, men i princip spelar man på följande sätt.

Fyra kortlekar används som blandas och förvaras i en kortlåda, kallad sko. Antal spelare per bord är maximalt sex eller sju. Om ett färre antal Spelplatser vid bordet är besatta får spelarna spela på flera händer, men dock inte fler än att det finns Spelplatser. Spelarna spelar mot croupieren som håller banken. Spelet går ut på att dra kort till ett värde av 21 eller så nära 21 som möjligt utan att överskrida detta tal. Croupieren delar först ut ett kort med bildsidan upp till varje spelare och till sig själv och därefter ytterligare ett kort med bildsidan upp till varje spelare och med baksidan upp till sig själv. Ess räknas som ett eller elva, kung, dam och knekt som tio. Om en spelare, men inte croupieren, har Black Jack (ess + knekt, dam, kung eller tio) vinner spelaren 312, dvs. 1,5 gånger insatsen (+ insatsen). Om varken croupieren eller spelaren har Black Jack, kan spelaren dra ller kort. Croupieren skall dra till 16 och måste stanna om han har 17 eller mer. Om spelarens kort är närmare 21 än croupierens blir vinsten lika med insatsen (+ insatsen), om croupieren är närmare går insatsen förlorad. Vid lika kan insatsen kvarstå eller återfås. Om spelarens första två kort tillsammans utgör nio, tio eller elva kan han fördubbla den ursprungliga insatsen, men får endast ett kort till. Om de två första korten är ett par, kan spelaren dela upp dem på två händer enligt vissa regler.

Craps är ett tärningsspel av amerikanskt ursprung som förekommer i olika varianter. Till skillnad mot Black Jack är Craps ett mycket snabbt spel. Inte i några regler finns bestämmelser om begränsning av antal spelare. Ett crapsbord är i storlek vanligen större än ett ordinärt roulettspelbord, vilket kan säga något om möjligheten för många att satsa samtidigt.

6.3. Nu gällande reglering

I lotteriförordningen jämställs kort- och tärningsspel med roulettspel. Förordningen innehåller däremot ingen definition av spelen. Från och med den 1 januari 1979 gäller enligt 1 b & lotteriförordningen att roulettspel får anordnas för allmänheten efter tillstånd av polismyndigheten under förutsättning att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning inom nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med restaurangrö- relse, för vilken gäller tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker. att spelet bedrivs med spelmarker, att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet utgör högst en . krona. att högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet inte överstiger ett värde, som motsvarar trettio gånger insatsen samt att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift finns anbragt på väl synlig plats i lokalen.

Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och gäller för viss tid. Förordningen reglerar som tidigare nämnts i princip endast lotterier anord- nade för allmänheten, men om nu angivna Spel anordnas i förvärvssyfte skall detta jämställas med spel för allmänheten.

6.4. Bakgrund till gällande reglering

Under 1950- och 1960-talen då roulett-, kort- och tärningSSpel introducerades i vårt land bedrevs de, i likhet med automatspelet, med stöd av reglerna i 2 & lotteriförordningen om anmälningslotterier. Insatserna fick således inte överstiga 50 öre och vinsterna inte tio kronor. De senare fick utgå bara i form av polletter som kunde användas som betalningsmedel inom tillställnings- området.

Det traditionella roulettspelet uppfyller i princip förutsättningarna för straffbarhet enligt bestämmelserna om äventyrligt spel1 i brottsbalken. Det rådde länge ovisshet om under vilka former, särskilt med avseende på insatskombinationer, roulettspel kunde bedrivas utan att äventyrligt spel anSågs föreligga. Denna fråga har vid två tillfällen varit föremål för prövning av Högsta Domstolen. Sedan tvekan uppstått hos berörda myndigheter rörande tolkningen av Högsta Domstolens dom i det första fallet utfärdade riksåklagaren den 25 september 1958 en cirkulärskrivelse. I cirkuläret (nr 85) framhölls att ”klarhet i den förevarande frågan synes icke kunna vinnas annorledes än genom åvägabringande av ett nytt prejudikat”.

Idet senare avgörandet uttalade Högsta Domstolen2 att det är uppenbart att roulettspel genom begränsningar av insatser och vinstbelopp samt i spelsätt kunde ges en så förändrad karaktär, att det enligt allmän uppfattning inte längre kunde betraktas som äventyrligt spel.

Avgörande för gränsdragningsfrågan var enligt domstolen att begränsning- arna medförde att spelet för deltagarna saknade den lockelse att göra allt större och mer sinnrikt uttänkta insatser, som särskilt bidrar till att göra det typiska roulettspelet äventyrligt.

1969 års punktskatteutredning lade grunden till de regler som i dag gäller för de svenska roulett-, kort- och tärningsspelen. Utredningen föreslog i betänkandet (Ds Fi 197212) Skatt på spel bl. a. att vinstmarkerna skulle få lösas in mot pengar, eftersom det då rådande förbudet mot sådan inlösen inte gick att kontrollera. I likhet med vad som gällde i Finland borde vinstmaxi- meringen höjas till 30 gånger insatsen och kombinerade insatser få göras med rätt till vinst i förhållande till vad som faller ut på sådana insatser. Utredningen ansåg sig inte kunna förorda en höjning av insatserna då detta i förening med förslaget i övrigt skulle kunna leda till så högt spel att spelets karaktär av väsentligen förströelse skulle gå förlorad.

Av remissinstanserna ansåg JK, Sko/överstyrelsen, Sveriges hate/l- och resfaurangfdrbund, R iks/örbundetfdr urveck/ingsstörda barn och Hand/kappor- ganisarionemas centra/kommitté att kommunerna borde höras över ansökan om speltillstånd och att möjlighet att bedriva roulettspel och automatspel borde begränsas till sammanslutningar som anordnade spelet för välgörande, kulturellt eller liknande allmännyttigt ändamål. JK ifrågasatte om inte den föreslagna tillståndsprövningen borde åvila länsstyrelserna i stället för

' Förutsättningarna är följande: a) anordnat för allmänhet. b) spel med två eller fler deltagare.

c) möjlighet att påverka vinstmöjligheterna. d) spel om pengar eller pengars värde, e) utgång- en beroende på slumpen.

? NJA 1967:615.

polismyndigheterna för att uppnå enhetlighet. Endast Folkparkernas central- organisation avstyrkte förslaget om möjlighet att lösa in vunna marker i pengar, eftersom det kunde leda till en ur social synpunkt inte önskvärd ökning av hasardmomentet. Göta hovrätt, SR, SARA och Sveriges hotell— och restaurang/örbund ansåg att man borde överväga att höja insatsen vid roulettspel från 50 öre till en krona. Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrkte av sociala skäl förslaget om höjda insatsmöjligheter.

Departementschefen framhöll i proposition 1972:128 att tillståndsgivning- ens förnämsta betydelse var av närmast social art och därför borde anförtros polismyndigheterna som hade erfarenhet från andra tillståndsärenden. Ett av utredningen framlagt förslag om att generellt frikoppla spelet från krav på tillställning godtogs inte av departementschefen av sociala skäl. Det enda undantaget som kunde göras härvidlag var spel på restauranger. Om tillställningsvillkoret bibehölls i övrigt syntes betänkligheterna mot de föreslagnajusteringarna av högsta tillåtna insats- och vinstvärden få mindre vikt, anförde departementschefen.

I ett flertal motioner till 1972 års riksdag påtalades de sociala skadeverk- ningar, som roulettspel kunde medföra. Vidare hävdades att spel inte bör bedrivas i enskilt vinstsyfte.

Skatteutskottet (SkU 1972166) anförde angående dessa frågor att tanken på en monopoliserad spelverksamhet lämpligen borde kunna övervägas i samband med det fortsatta utredningsarbetet beträffande spel och lotterier och att en sådan mera genomgripande reform på längre sikt vore den effektivaste åtgärden för att komma till rätta med problem enligt motionerna. Ansträngningar borde göras för att införa en nettobeskattning i stället för punktbeskattning.

6.5. Lotterinämndens anvisningar

Lotterinämnden har den 29juni 1978 utfärdat anvisningar för polismyndig- heternas tillståndsgivning för roulettspel m. m. Anvisningarna finns intagna i kommerskollegiets författningssamling (KFS 1978117, LNzl). I tillämpliga delar gäller reglerna också kort- och tärningsspel. Allmänt betonas i anvisningarna att roulettspel inte får bli ett dominerande inslag i verksam- heten på plats där det anordnas. Vidare måste riskerna för sociala skador vägas in vid tillståndsprövningen. Särskilt bör då vikten av att spelet inte blir tillgängligt för barn och ungdom beaktas. I anledning härav förordar lotterinämnden att polismyndighet vid prövning av roulettspelsansökan i regel inhämtar yttrande från kommun. Beträffande tillståndens omfattning säger lotterinämnden att tillstånd normalt inte bör avse mer än ett spel. För mycket stora restauranger och nöjesfält bör sammanlagt högst fem spel tillåtas av vilka högst tre får vara roulettspel. Tillstånden bör även vara begränsade för viss tid, lämpligen ett år, medan ett förstagångstillstånd högst bör avse sex månader. I tillstånd för spel på restaurang skall anges vilka veckodagar och vilka tider på dygnet som spelet bör bedrivas. Det bör beaktas, säger nämnden, att spel under dagtid lättare än spel under kvällstid kan medföra sociala skador. Tidigare har kontrollanter inte förordnats vid roulettspel, men i anvisningarna säger nämnden att kontrollant bör förord-

nas. Nämnden har därför utarbetat en kortfattad instruktion för kontrollant som bör tillställas dem av polismyndigheterna. Arvodet för sådant uppdrag sägs normalt böra sättas till 200—400 kronor per månad och tillstånd. Arvodet bör ligga vid den övre gränsen, om kontrollanten har endast ett tillstånd att övervaka, och nära den nedre gränsen, om kontrollanten förordnats för ett större antal tillstånd.

6.6. Roulettspelets utveckling

Roulettspelet introducerades i Sverige under 1950-talet och förekom företrä- desvis på restauranger. I slutet av år 1968 bedrevs roulettspel på 268 restauranger. [ övrigt förekom roulettspel på nöjesfält och i danssalonger. Enligt den år 1964 tillsatta lotteriutredningen beräknades ett 30-tal företag syssla med att anordna roulettspel. Av dessa hade ett tiotal en mer betydande omfattning.

Vid utgången av år 1970 hade 245 restauranger roulettspel. Antalet spel är dock obekant. Vid utgången av år 1971 var dock det totala antalet rouletter ca 300 st.

Enligt uppgift från riksskatteverket var antalet roulettspel i november månad 1974 och samma datum 1975:

&

Stor roulett Liten roulett Summa _ ___—_— Nov 1974 195 89 284 ' Nov 1975 183 79 262

Med stor roulett avsågs vid denna tid tillstånd som omfattade spel minst tre dagar varje vecka och med litet roulettspel mindre än tre dagar i veckan. Skatten härför var 3 500 kronor respektive 1 500 kronor i månaden t. o. m. år 1975.

Från och med januari 1976 har indelningen i stor och liten roulett ändrats genom nya skattebestämmelser. Stor roulett avser sådan där spel bedrivs 3—7 dagar i veckan i samband med restaurangrörelse som har utskänkningstill- stånd efter kl 0100, s.k. nattklubb. Skatten för dessa rouletter är 5000 kronor/månad. Liten roulett är dels sådan där spel bedrivs minst tre dagar/vecka utan samband med nattklubb och dels där spel bedrivs färre än tre dagar under en vecka. Skatten är här 3 500 kronor/månad respektive 1 500 kronor/månad. Skatteuttaget är knutet till tillståndet oberoende av antal spel. Detta gäller även kort- och tärningsspel.

Antal roulettspel i november månad 1976 respektive 1977 var följande:

Nattklubb 3—7 3—7 dagar/ 2 dagar/ Summa dagar/vecka vecka vecka Nov 1976 67 38 34 139 Nov 1977 56 35 38 129 Nov 1978 58 45 56 159

6.7. Kort- och tärningsspelens utveckling

Kort- och tärningsspel introducerades i Sverige på restaurang och liknande under 1960-talet. Till och med den 31 mars 1973 anordnades sådant spel i likhet med roulettspelet med stöd av reglerna i 2 & lotteriförordningen. Det kortspel som då bedrevs var Black Jack, även kallat 21. Såvitt vi vet förekommer detta kortspel inte numera utan ett helt annat spel som konstruerats för att ge en bättre lönsamhet än vad Black Jack kan göra med gällande bestämmelser om insats och högsta vinst. Ett exempel på kortspel som bedrivs idag är ett spel kallat Lucky Card. Såsom reglerna för detta spel är utformade kan det sägas vara en avart av Black Jack eller en form av roulettspel med spelkort. Detsamma är förhållandet med det tärningsspel som för närvarande bedrivs. Dessa spel är således helt anpassade till svenska förhållanden och förekommer endast i vårt land.

Vid tillståndsgivningen jämställs kort- och tärningsspel med roulettspel varför det i tillståndet normalt inte anges vilken typ av spel tillståndet avser. Som nämnts görs inte heller i skattehänseende någon skillnad på spelen utan skatten utgår per tillstånd. Kort- och tärningsspelens faktiska utveckling kan därför statistiskt inte redovisas. Från utställarföretagens sida uppges att man betraktar kort- och tärningsspel som komplement till det traditionella roulettspelet. Det beror på att lotteriförordningens bestämmelser inte medger samma möjlighet till omsättning för kort- och tärningsspel som för roulett- spel. Eftersom personalkostnaderna för att hålla ett kort- eller tärningbord är lika stora som ett roulettbord anordnas kort- och/eller tärningSSpel enbart om roulettspel bedrivs. Därmed kan rouletten till viss del få bära kort- och/ellertärningbordets kostnader. Under år 1978 bedrevs sådana spel endast på några enstaka platser i landet.

6.8. Serviceföretagen

I likhet med vad gäller automatspel anordnas roulett-, kort- och tärningsspel i allmänhet av s. k. serviceföretag. Dessa håller med utrustning och personal. Sedan avdrag gjorts för Spelskatt samt lönekostnader på platsen erhåller spelföretaget normalt 25—50 procent av den framräknade behållningen. Resten tillfaller lokalinnehavaren.

De två största serviceföretagens antal utställda spelbord vid angivna tidpunkter var följande:

Bolag År 1974 1975 1976 1977 1978

Cherry/öretagen AB: Roulettspel 105 79 78 45 31 Kortspel — — — 1 Tärningsspel — — — K nutssonbolagen AB: Roulettspel 40 79 20 20 25 Kortspel 14 — — — Tärningsspel 2 1 1 l 3

6.9. Roulettspelets ekonomi

Med de skattesatser som gällde t. 0. m. den 31 december 1975 inflöt under budgetåret 1974/75 iskatt för roulettspel sammanlagt 7 476 500 kronor, varav 6 156 500 avsåg ”stor roulett” och 1 320 000 kronor "liten roulett".

För tidigare nämnda utställarföretag ökade omsättningen av roulettspel, under åren 1973—1975, för Cherryföretagens del från ca 19 miljoner till 23 miljoner kronor och för Knutssonbolagen från 17 miljoner till 28 miljoner kronor per år.

Under senare år har emellertid roulettspelets lönsamhet minskat betydligt. Från såväl Cherryföretagen som Knutssonbolagen har för oss uppgivits att kostnadsutvecklingen på grund av ökad skatt och 45—50 procent ökade lönekostnader har bidragit till att roulettspelen har minskat.

Vi har tidigare nämnt att det endast bedrivs ett fåtal kort- och tärningsspel på restauranger och nöjesanläggningar. I de fall de förekommer bedrivs även roulettspel på platsen varför tillståndet omfattar samtliga spel och att skatt sålunda utgår per tillstånd. Vi kan därför inte här gå in på en närmare beskrivning av kort- och tärningsspelens ekonomi. Ett tecken på att spelen har en dålig lönsamhet med de regler som finns idag torde dock vara att de är så få.

6.10. Framförda synpunkter

6101. Skrivelser

Knutssonbolagen AB har under 'år 1977 i skrivelser till chefen för handelsdepartementet velat göra departementet uppmärksamt på den, som det sägs, besvärliga situation som roulettspelet befinner sig i. Bolaget har samtidigt underrättat oss om innehållet i skrivelserna. I skrivelserna framhålls att nedgången i antal roulettspel och liknande beror på bristande lönsamhet på grund av kraftigt ökade personalkostnader. Många restaurang- er önskar behålla den uppskattade förströelseform som kasinospel innebär, men tvingas avstå för att inte dra på sig en förlust. Bolaget begär därför att en anpassning till rådande penningvärde snarast sker och anser det motiverat att spel med en insats av två kronor och högsta utdelning per vinstchans med 60 kronor (30 gånger insatsen) tillåtes. Dessutom framhålls att den na ändring av värdegränserna endast är en anpassning till penningvärdet, varför det inte finns anledning för regeringen att i denna fråga invänta lotteriutredningens ställningstaganden.

Cherryföretagen AB har i skrivelse till oss den 20 januari 1978 framfört vissa synpunkter rörande insatsernas storlek vid roulettspel. Man anser att bestämmelserna måste justeras senast den 1 januari 1979 med tanke på det spelautomatförbud som då träder i kraft. I skrivelsen framhålls följande.

1973 genomfördes en punktbeskattning av roulettspelet. Från vår sida motsatte vi oss kraftigt höjden av denna skatt och varnade för att den skulle leda till att de llesta rouletter skulle få läggas ned med åtföljande mindre arbetstillfällen för anställda och ett nöjesmoment mindre för restaurangerna. Våra farhågor har besannats och idag finns det blott 1/5 av det antal som fanns före 1973. Givetvis har också de höjda driftskost-

naderna för roulettspel medverkat till antalet nedläggningar.

Det finns därför anledning att nu allvarligt överväga att så snart som möjligt tillåta en högre insats. Vi vill för vår del. efter att noga ha övervägt saken. föreslå en lägsta insats om 2:—/spelmark och en högsta om 5:—/spelmark. För övrigt skulle spelets regler vara oförändrade. Härigenom skulle man förutom att den spelande själv kunde avgöra vilken valör mellan 2—51- han ville spela dessutom ha möjlighet att anpassa vinstutdelningen något närmare till vad som gäller internationellt. Intresset för spelet skulle förmodligen också bli något större och ge underlag för att betala de höga punktskatter som numera åvilar roulettspelet.

En höjning av insatserna av ovannämnda storlek skulle dessutom med all säkerhet göra roulettspelet på krog så intressant att även de personer som spelar på de illegala rouletterna (f. n. ca ett femtiotal enbart i Stockholm) hellre skulle välja de legala spelen för sitt spelande.

6102. Övriga synpunkter

1 olika sammanhang har det framhållits för oss att roulettspelet i dess nuvarande utformning ger möjlighet till fusk mot såväl spelare som roulettinnehavare.

Fuskmöjligheterna påstås ha sin grund i att marker används, att speltem- pot är högt samt att spelarna stundom har svårt att hävda sig mot en rutinerad croupier. Snabbheten gör att spelare kan få svårt att bevaka sin vinst. Ovisshet kan också uppstå om vem som satsat på den kombination som givit utdelning. Detta är särskilt vanligt då inte olikfärgade marker används. Spelare kan med eller utan croupierens vetskap vara i maskopi med varandra i syfte att bedraga andra spelare på deras vinster. Om sådana spelare gemensamt påstår att någon av dem hade satsat just på den vinnande kombinationen har en annan spelare svårt att hävda sig. Det är också möjligt att låta en i handen dold marker ”drOppa” ned på vinnande kombination efter det att kulan stannat i ett fack. Om en i sådant förfarande rutinerad Spelare samarbetar med croupieren kan de undanhålla betydande intäkter för roulettinnehavaren. En croupier kan vidare vid vinstutbetalningarna ge ut för få marker och på så sätt skaffa sig betydande extrainkomster. Det är heller inte ovanligt att 5. k. överspel förekommer. Det går till så att spelaren kommer överens med croupieren om att de 50-öresmarker som man spelar med i stället betingar ett högre värde. Härigenom kan i det närmaste obegränsade satsningar göras.

På småstadshotell med roulettspel är det endast under danskvällarna, någon eller några gånger i veckan, som spelet har någon nämnvärd omsättning. I storstäderna finns dock restauranger som bedriver roulettspel även under dagtid och där omsättningssiffrorna är mycket höga. Detta medför att gällande bestämmelser rörande beskattning slår mycket ojämt mellan olika tillståndshavare.

6.11. Förslag om kasinoverksamhet i Sverige

I punktskatteutredningens betänkande (Ds Fi l974z7) Kasinoverksamhet i Sverige, konstaterades att det finns ett spelintresse som inte får tillräckligt utlopp i de av staten sanktionerade spelformerna inbegripet lotterier, tips och

totalisatorspel. Från utredningens sida ansåg man att även efter införandet av nya regler om insatser i roulettspel etc skulle spelintresset komma att kanaliseras till illegala spelklubbar samt att svenskar skulle söka sig till utländska kasinon och där omsätta betydande belopp. På grund härav hade utredningen funnit anledning att föreslå inrättandet av ett antal kasinon i Sverige under statligt överinseende. Härigenom skulle den illegala spelverk- samheten motverkas, turismen främjas, valutautfiödet begränsas och det allmänna tillföras inte oväsentliga intäkter. Man konstaterade att det i de länder där kasinon förekommer knappast finns några problem med organi- serat illegalt spel.

Enligt utredningen skulle tillträde till de föreslagna kasinona kunna vägras av bl. a. sociala skäl. I fråga om den sociala effekten i övrigt av förslaget framhöll utredningen följande.

En invändning mot legal kasinoverksamhet, som ligger nära till hands och som vi stött på i olika sammanhang. är att spelet kan leda till ekonomiska svårigheter och andra olägenheter för enskilda spelare och att det torde vara svårt att förhindra sådana ogynnsamma verkningar. Det skall inte förnekas att kasinospel enligt internationella regler allmänt sett får anses innebära större risker för sådana negativa effekter än nu auktoriserade spelformer. Vi vill dock peka på att det inte gäller några insatsbegräns- ningar i fråga om fotbollstips. Vidare inrymmer enligt vår uppfattning den illegala spelverksamhet som nu förekommer betydligt större ekonomiska och sociala risker än vad en legaliserad kasinoverksamhet skulle göra, eftersom sådan verksamhet kan utformas så att skadeverkningar motverkas. De illegala spelklubbarna är helt inriktade på att ge arrangörerna största möjliga vinst och även om vissa villkor uppställs för medlemskap i dessa klubbar torde villkoren vara betingade av helt andra skäl än socialt ansvar för spelarna. En given förutsättning för att tillåta kasinoverksamhet i Sverige måste vara, att verksamheten bedrivs på sådant sätt att sociala olägenheter undviks och undanröjs i möjlig mån.

6.1 1.1 Remissyttranden ifråga om kasinoverksamhet

Av de 28 remissinstanser som yttrade sig över förslaget var det endast tre som tillstyrkte utredningens förslag i så motto att kasino borde inträttas som försöksverksamhet. Kritiken mot förslaget gick främst ut på att punktskat- teutredningen inte tagit tillbörlig hänsyn till de sociala vådor som kan följa av att kasinon etableras. Därtill ifrågasattes om en legal kasinoverksamhet verkligen skulle innebära en minskning av det illegala spelet som utredning- en anfört.

Länsstyrelserna iJämt/ands och Norrbottens län tillstyrkte däremot i princip punktskatteutredningens förslag. Man anförde att betänkligheterna beträf- fande statlig kasinoverksamhet inte var av sådan styrka att man borde avstå från en försöksverksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonade att eftersom staten själv skulle svara för spelet föll det sig mer naturligt att samarbete etablerades med de sociala funktionerna än om en koncessionär drev verksamheten.

Svenska Turisttrahk/örbundet inskränkte sig i sitt yttrande till att anlägga synpunkter på kasinoverksamhetens betydelse för turistnäringen. Förbundet tillstyrkte förslaget, men förordade att eventuella kasinon förlades till sådana delar av landet att de kom att ingå som en integrerad del inom ett utbyggt turistområde. Som exempel härpå nämndes Gotland och Åre.

Sveriges Automatägares Riks/ärbund framhöll att det snarare skulle vilja förorda en höjning av insatserna vid roulett m. fl. spel. Genom en dylik höjning skulle spelverksamheten enligt förbundet tåla en högre beskattning än f. n. varigenom det allmänna skulle tillföras ökade intäkter.

Sveriges hotell- och restaurang/örbund framhöll att vid bedömandet av förslaget om kasinoverksamhet måste det vara en grundläggande synpunkt att man bör iakttaga stor försiktighet med åtgärder som kan försämra restaurangnäringens ansträngda lönsamhet.

Punktskatteutredningens förslag har efter remissbehandlingen inte föran- lett någon vidare åtgärd.

6.12. Ärendet ”Computer Controlled Casino”

Multi-Automat Industri AB, Göteborg, efterfrågade i skrivelse till handels- departementet den 19 mars 1976 myndigheters inställning till ett av dem utarbetat projekt med ett datakontrollerat roulettspel benämnt Computer Controlled Casino. Handlingarna i ärendet har överlämnats till oss för beaktande.

Spelanläggningen består i prototyp av en huvudmöbel i storlek som ett litet roulettbord. Till anläggningen hör även en sedelmottagare, spelkortläsare och ett saldoräkneverk. Dessutom finns en datorskrivare med tillhörande spelkortsdetektor. Denna del av anläggningen är avsedd att placeras så att den är oåtkomlig för spelarna, exempelvis i restaurangens kassa. Satsningar görs med en speciell penna och i datorn avläses och noteras de markeringar som görs. Datorn upprätthåller interna räkneverk under spelets gång beträffande sådant som antal spelare, gjorda spelinsatser, utbetalningar. vinster och förluster, datum och klockslag då anläggningen startade respektive stängde etc. Vilka räkneverk som skall underhållas bestäms av dataprogrammet. När anläggningen stängs för dagen skrivs dessa värden ut på dataskrivaren tillsammans med klockslag för stängning, anläggningens serienummer samt en kontrollkod. På detta sätt erhålls ett skriftligt dokument som beskriver anläggningens ekonomi dag för dag. Vid roulettbordet finns ingen croupier. Endast utbetalning av vinst måste ske manuellt.

6.12.1. Remissyttranden [ ärendet

Riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, lotterinämnden, vår utredning och länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län yttrade sig i ärendet på begäran av departementet.

Två instanser, riksskatteverket och lotterinämnden, ställde sig positiva till projektet. Riksskatteverket hade för att få en teknisk bedömning av roulettanläggningens egenskaper låtit en inom verket arbetande tekniker- grupp yttra sig. Teknikergruppen framhöll att många av de olägenheter som finns vid vanligt roulettspel tycktes vara undanröjda samt att möjligheterna till revision och kontroll av Spelverksamheten från myndigheternas sida blir betydligt större än med traditionell roulett. I den slutsats som tekniker- gruppen kom fram till sägs att ”datorrouletten verkar vara en intressant uppfinning som bör få prövas på den svenska marknaden. Man bör dock gå

försiktigt tillväga”. Gruppen förordade en försöksperiod där antalet tillstånd begränsades, insatser per spelare maximerades etc. Lotterinämnden framhöll i sitt remissyttrande att den i princip inte hade något att erinra mot att tillstånd för spel med en dylik roulett lämnades. Nämnden ansåg att ansökan om sådant tillstånd borde prövas av handelsdepartementet och att närmare villkor för spelet samt kontroll- och ordningsföreskrifter borde övervägas i samband med prövning av tillståndsärenden.

Rikspolisstyrelsen framhöll i sitt yttrande att man ville avråda från att denna spelföreteelse skulle tillåtas bli introducerad på den svenska marknaden eftersom detta spel kunde medföra samma sociala vådor som spelautoma- ter.

Länsstyrelsen iStockho/ms län framhöll att tillstånd att anordna roulettspel på ifrågavarande automatspelsliknande sätt för närvarande ej borde medde- las. Etablerandet av nya spel- och lotteriformer borde få anstå till dess lotteriutredningen hade redovisat sitt arbete.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrkte i sitt yttrande att ytterligare en spelvariant infördes, eftersom behov därav inte syntes förelig- ga. Länsstyrelsen fogade till sitt-yttrande ett uttalande av polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt. Denna var av samma uppfattning som länsstyrel- sen.

Vi anförde i vårt yttrande att ”utredningen finner det svårt att närmare förutse verkningarna av en introduktion på den svenska marknaden av ifrågavarande apparat. Allmänt kan dock sägas att automatiska spelanord- ningar tenderar att leda till snabbare och mer okontrollerat spel. Härigenom kan spelet föra med sig sociala skadeverkningar av skilda slag. Myndighe- terna bör därför enligt utredningen inta en restriktiv hållning gentemot nya sådana anordningar”. Vi framhöll även att med hänsyn till att lotteriregle- ringen var föremål för en genomgripande översyn borde inte tillstånd lämnas till spel med den aktuella apparaten.

1 ytterligare ett remissyttrande framhöll vi att övriga remissinstansers yttranden och Multi—Automat Industri AB:s kompletterande skrivelser i ärendet som inkommit till departementet inte föranledde oss att frångå tidigare remissyttrande. Med hänsyn till risken för sociala skadeverkningar borde tillstånd överhuvud taget inte lämnas till spel med förevarande spelapparat.

Enligt regeringsbeslut den 18 november 1976 bör resultatet av vårt utredningsarbete avvaktas innan tillstånd för spel av sådan art som avses i Multi-Automat AB:s skrivelse övervägs. _

6.13. Sociala frågor

Den är 1964 tillsatta lotteriutredningen konstaterade i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier att roulettspelet i de former det då bedrevs inte var äg- nat att leda till några påtagliga sociala missförhållanden. Starka skäl talade dock mot att höja värdegränserna i sådant spel. De främsta skälen mot en höjning ansåg utredningen vara att den kunde leda till uppkomsten av spelhallar och dylikt samt att svårigheter kunde uppstå för lotterier med ideella ändamål att hävda sig på lotterimarknaden.

1I Finland har dock det privata vinstintresset eliminerats genom att spelverksamheten gene- rellt förbehållits en av staten auktoriserad för- ening. Jfr även vad som sägs i 6.14 om regler i Danmark.

1969 års punktskatteutredning anmärkte i betänkandet (Ds Fi 1972:2)Skatt på spel att någon direkt motsvarighet till det roulettspel med begränsade insatser och vinster som förekom i Sverige inte fanns i utlandet utom i Finland'. Detta gav utredningen anledning att ifrågasätta vissa regler som gällde för det svenska roulettspelet. En något generösare tillståndsgivning ansågs inte medföra ökad risk för skadeverkningar. Som ovan nämnts ville utredningen inte föreslå en höjning av högsta insatsen, då detta i förening med rekommenderade ändringar i spelreglerna — slopande av kravet på nöjestillställning, rätt till inlösen av spelmarker i pengar, höjning av vinstmaximeringen till 30 gånger insatsen — skulle kunna leda till så högt spel att spelets karaktär av väsentligen förströelse skulle gå förlorad.

Vi har ijanuari 1978 varit i kontakt med socialförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö för att efterhöra deras uppfattning om roulett-, kort- och tärningsspelen samt i vad mån socialbyråerna kommer i kontakt med personer som ägnar sig åt dessa spel. Svaren har varit helt enstämmiga. Inte i något fall anser man sig ha erfarit att de legala roulett-, kort- och tår- ningsspelen skulle vålla problem av social natur för den enskilde.

Däremot finns det anledning misstänka att roulettspel och liknande som bedrivs i illegal regi medför sociala skadeverkningar.

6.14. Regler i övriga nordiska länder

Roulett betraktas i Danmark som hasardspel och är därmed i princip förbjudet enligt strafflagen. Under vissa omständigheter får dock roulettspel anordnas enligt Justitsministeriets cirkulär den 30 april 1964, ändrat genom cirkulär den 3 april 1968. Enligt dessa bestämmelser kan roulettspel få anordnas på offentliga nöjesplatser, marknader och liknande ställen. Tillstånd skall sökas hos polisen. Spelet skall ha karaktären av förströelse och spelmarkema får vara värda högst 50 öre. Om insatser görs på två fält får insatsen inte överstiga 25 öre på varje fält. Vinsten är maximerad till 16 gånger insatsen. Spelmar- kerna får endast användas till fortsatt spel eller för inköp inom nöjes- eller marknadsplatsen.

Även kort- och tärningsspel anses som hasardspel om spel sker om pengar eller anvisningar om pengar och utfallet huvudsakligen beror på slumpen och inte på skicklighet. Sådant spel är följaktligen förbjudet.

Roulett betraktas i F inland som automatspel och får endast bedrivas av en offentligrättslig förening, Penningautomatföreningen. Föreningen har grun- dats just för att bedriva spelverksamhet för anskaffandet av medel till sjukvård, barn och åldringsvård m. m.. Roulettspelet regleras närmare i penningautomatförordningen den 29 december 1967.

Penningautomatföreningen bedriver roulettspel på ett 60-tal restauranger. Spel sker med spelmarker värda en FM. Högsta vinst som kan erhållas är 30 gånger insatsen. Endast en spelmark får satsas på varje vinstmöjlighet.

Tillstånd att anordna roulett skall sökas hos länsstyrelsen. Penningauto- matföreningen betalar ingen skatt på verksamheten, men erlägger en särskild stämpelavgift för de tillstånd som erfordras.

Spelet får endast bedrivas på sådan plats att tillsyn kan utövas. Kort- och tärningsspel ses som en ren ordningsfråga såvida spelet inte är att

betrakta som äventyrligt. Begreppet äventyrligt definieras inte i strafflagen utan det är en bedömningsfråga av spelets omfattning i förhållande till deltagarnas ekonomiska ställning.

I Norge är roulettspel förbjudet enligt Lotterilagen den 14 augusti 1970. Den norska regeringen har efter en ansökan om att få anordna sådant spel, intagit den principiella ståndpunkten att den form av lyckospel som roulett representerar inte bör införas i Norge. Man fruktar att en sådan spelform på olika sätt kan utvecklas i felaktig riktning och att risken är stor att avarter som är svåra att kontrollera uppkommer.

Kort- och tärningsspel regleras inte i den norska lotterilagen, utan ses som en ordningsfråga för respektive polismyndighet. I lokala förordningar utfär- dade av polisen finns vanligtvis en bestämmelse om att kortspel och spel om pengar är förbjudet på allmän plats.

| " '|. ' '.1 -',,'"-' "-1"'l "I"_"|.. "L"."- ."',""'_"." "l'l'litllt '..' '-'I ' "t' wil!” ”"andlig. "; "" |||" ' '_-'.15-""5',-' ' '. i'u' .'i't'm' '. :er- . 51"? t..... 't'g'ii-t" .it. |..l....llf-n|.|||+'.'u.... ||| ,-,. :.":"u'kjän'" "|"' "".." 1'Irf'M'-'. 'I" .' |.'.Lm'i',""_'_" J&"::,'"'"'|1.|'l ",|.'| "'i." "tin ".'.-',' ' ' . . T.'". ln|.r'_""l. -'- |",l'."' 'le' '." ' ' | "'. "' " .”:_-"""'"|' ' '|.-ån? Ifrn'lu' 11335. l,'||I ""'." "'.'.'" """."' '+' .le"='|l'. " 'T'.'.|i| || f"' . . t' ".tl' . ""då" '"';3"',"" ".|.|.|>';'t|'.1"+ '.|.. .|'E'."' . . ' .. '|';|"| #ii' ..-.'||l't.4|"_l "'l '.'f'"_' rl... '. "' i" ”"får, ".'.'" ' .' ' ' "ll ||| '..hj|.' ". .|.. '|"':J'i || .- '|.|. . "I'M" w.lmr'iih. .-.._ |.. " '.",3 |P1'.|_ f || ä'j'H't,” | t-nammmt , Fi:-,! "'... , | .|.| .b '|'"_-,.'..'.a'"", 'å'-_| 4l,—.l' ,|'_'| I- -| '.1'_'|_,'. |'!'|"'..|| ml'nl'cj'i'u ,, .'| 75:11, ; "!;lll'if lät.-."' =p. '|_-'.'"'-"f""."'f" .',"." :'-." , '., ' .l |,""F"' ,...rvttllt'. .jlflL” '|...l"|.' du | I' . ".'_" %; ', ,,-" .' ,, -'"".'"'-"'5' . ' .. '. '|','.' , , ""'”" ,,. L':rt"'IQ|-I ,.1 :ai. .jr—l'. |||”..j ", "t _, .:."wu. .. "' . ,. ..

..| - "..|. '., ','- .' '," .",

7 Lotter, lottillverkare, lottleverantörer m. fl.

7.1. Lotter

7.1.1. Allmänt

Lotter tillverkas i Sverige av ett flertal företag, av vilka åtskilliga torde förse endast den lokala lottmarknaden med enklare typer av lotter. Det finns dock ett tiotal företag med mer omfattande lottillverkning. Dessa är Edsbyns Tryckeri AB i Edsbyn, Esselte Värdetryck AB i Stockholm, Fortuna-lotten AB i Värnamo, Bertil Höst AB i Helsingborg, Lundby Tryckeri AB i Göteborg, Ring-Bingo AB i Karlstad, Stig Sandén AB i Eslöv, Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB i Helsingborg samt AB Tumba Bruk Värdetryckeriet i Tumba.

Ett av dessa företag, Ring—Bingo AB, importerar även lotter i betydande omfattning. Det kan nämnas att Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB numera ägs av Esselte AB.

Tillverkarna och importörerna säljer i stor utsträckning sina produkter till återförsäljare, vilka distribuerar lotterna till anordnarna.

Som omnämnts i kapitel 4.3.5 har lotterinämnden utfärdat särskilda anvisningar beträffande tillverkningen och distributionen av bingobrickor. Brickorna skall vara av engångstyp, försedda med löpande nummer och uppgift om tillverkarens och tillståndshavarens namn, brickpriset, tillstånds- myndighet och tillståndsdatum. Tillverkaren eller återförsäljaren — skall lämna s. k. tryckeriintyg till länsstyrelsen om alla bingobrickor som levereras, vari särskilt skall anges vilken nummerserie brickorna omfattar. Endast lotter tillverkade eller levererade av företag, som förbundit sig att iaktta dessa regler, får användas,

Vad gäller övriga lotter finns inga centrala anvisningar utfärdade. Lotteri- nämnden har gjort vissa principiella ställningstaganden genom beslut i besvärsärenden. Nämnden har också vid flera tillfällen uttalat sig om dragningsförfarandet. Vi återkommer till detta.

Det är tillståndsmyndigheterna som själva har att ta ställning till huruvida en viss lott kan godkännas. Myndigheterna kan därvid komma till olika slutsatser. Som framgått tidigare av redogörelsen för lotterierna, verkar emellertid polismyndigheterna sällan äga. kännedom om vilka lotter som används. I de standardiserade tillståndsblanketterna som polismyndigheter- na använder anges att tombola/offer skall tillverkas av papper av god beskaffenhet och att på Vinstlotterna skall anges vem som är anordnare och kontrollant samt var och när vinst senast skall vara avhämtad. Serie/orter

skall dessutom innehålla uppgift om tillståndsmyndigheten, när dragningen sker samt när och på vad sätt dragningen tillkännages. Vidare anges att lotter som här nämnts skall godkännas av kontrollanten. I praktiken torde enligt vår erfarenhet kontrollanternas granskning av lotterna mer inrikta sig på utformningen av tilltrycket än på lotterna i och för sig.

I den mån lotter blir föremål för tillståndsmyndigheternas bedömning, är det framför allt lotternas säkerhetsegenskaper mot fusk som man fäster vikt vid. Som en följd av lotterinämndens avgöranden om vissa lottyper, tycks en sådan granskning ske i allt större utsträckning.

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) granskar på begäran lotter beträffande säkerhetsegenskaperna. Det är vanligtvis tillståndsmyndigheten eller tillverkaren som begär sådan undersökning. De flesta utlåtanden från SKL publiceras i Allmänna Meddelanden från rikspolisstyrelsen (nedan kallat Allmänna Meddelanden). Laboratoriets utlåtanden har tjänat som vägledning för myndigheterna och det har även förekommit att tillverkaren. på eget initiativ, modifierat lotten i enlighet med laboratoriets påpekan- den.

7.1.2. Avgränsningar '

Vi har begärt in prover på de lotter som tillverkare och distributörer tillhandahåller. Ytterligare lottprover har därefter kommit oss tillhanda. Materialet omfattar totalt ett 100-tal olika lottyper. SKL har under åren 1970—1976 undersökt ett 80-tal av dessa lotter.

Med tanke på det stora antalet lotter som finns på marknaden har en fullständig genomgång bedömts som praktiskt svårhanterlig. För att kunna åstadkomma en viss systematik vid beskrivningen av lotterna har dessa indelats i grupper. Många lotter är så pass lika att ingen väsentlig skillnad råder dem emellan. Lotterna har indelats utifrån tre egenskaper, nämligen konstruktionen, dragningsförfarandet och vinstplanen.

Med Ion avses här ett erhållet bevis på en eller flera andelar i ett lotteri där dragning av vinster förekommer. Ingen skillnad görs mellan olika sorters lotterier.

Dragning innebär att de utlovade vinsterna i lotteriet slumpmässigt fördelas mellan de ingående lotterna.

Med vinstplan menas en redogörelse för vad som skall återgå till lottköparna i form av vinster. Planen skall innefatta en specifikation över antalet vinster samt deras värde.

7. 1 .3 Indelningsgrunder

Som ett första steg delas lotterna in efter konstruktionen. Härvid framkom- mer två huvudgrupper, öppna och förslutna lotter. Bland de öppna lotterna är utseendet relativt ointressant. Lottnummer eller andra för dragningen betydelsefulla uppgifter är redan kända. Dessa lotter indelas därför inte vidare i konstruktionshänseende. Tryckningsförfarandet kan visserligen vara av betydelse för lottens kvalitet och säkerhet. Viss risk för förfalskning kan finnas särskilt i lotterier med värdefulla vinster och relativt höga insatser. I sådana fall tillverkas dock lotten som värdetryck. Dessa aspekter på

tillverkningssättet har här inte föranlett någon särskild indelningsgrund.

De förslutna lotterna indelas ytterligare efter det sätt varpå förseglingen skett, då detta har bedömts vara av betydelse för säkerhetsegenskaperna. Härigenom har vi fått fram nio olika grupper av förslutna lotter.

Dragningsförfarandet utgör den andra indelningsgrunden. Dragning kan förrättas före försäljningen, av tillverkare eller kontrollant, under pågående spel eller tillställning samt efter försäljningens slut.

En tredje indelningsgrund erhålls om lotterna indelas efter huruvida vinstplanen är fastställd eller inte.

Det bör påpekas att indelningen på detta stadium är teoretisk. Genom att kombinera de olika indelningssätten kan man få ett ganska stort antal lottyper. Alla dessa lottyper förekommer inte i praktiken. En del kombina- tioner är mer eller mindre osannolika och finns f. n. inte representerade på marknaden. Indelningssystemet bör dock kunna tjäna som utgångspunkt vid regleringen av den framtida lottmarknaden.

I det följande beskrivs de olika indelningsgrunderna närmare. För att lättare kunna identifiera olika lottyper har grupperna åsatts nummer.

7.1.4. Lottkonstruktioner Öppna lotter (1)

En lott är öppen om lottnummer eller andra förekommande spelsymboler öppet anges då lotten utbjuds till försäljning. Sådana lotter kan därför aldrig förenas med förhandsdragning. Som redan nämnts är den öppna lottens utseende mindre betydelsefullt och kommer här inte att ytterligare indelas. Öppna lotter är t. ex. bingobrickor.

Förslutna lotter (2)

Till förslutna lotter räknas alla lotter som är förseglade i syfte att omöjliggöra avläsning av nummer eller symboler som används i lotteriet. Förslutna lotter förekommer nästan enbart i lotterier där dragning har skett redan före försäljningen. I det följande redogörs för olika typer av förslutna lotter. Dessa har indelats med avseende på det sätt varpå förseglingen har skett.

Rullade lösa latter (2.1)

En typ av förslutna lotter tillverkas av tunt papper, vilket rullas eller viks så pass många gånger att text och andra markeringar som gjorts på lotten inte kan skönjas då lotten är oöppnad. Den rullade lotten förseglas ofta i ändarna genom limning och med hjälp av präglingsverktyg (plissering). Förseglingen skall vara utförd på sådant sätt att lotten inte med lätthet kan öppnas och åter förslutas.

Rullade lotter på ring (2.2)

En del rullade lotter träds upp på en plomberad ring, bygel eller liknande som är av betydelse för lotternas förslutning och möjligheterna att förhindra en

illegal hantering. Genom att lottringen är plomberad minskar risken för att lotteriet kan tillföras ett ökat antal nitlotter.

Den rullade lotten tillverkas på samma sätt som den lösa under 2.1 men kan vara såväl öppen som försluten i ändarna. Lotterna har försetts med hål och därefter trätts upp på lottringen.

Nitade lotter (2.3)

lbland förseglas lotter med hjälp av nitar eller ringmärlor. ] somliga fall har nitarna försetts med kontrollmärke. Lotterna tillverkas vanligen av styvt papper. Den del av lotten där lottnummer eller spelsymboler finns angivna har vikts ett antal gånger och därefter förseglats. På den öppna delen finns plats för tilltryck av anordnare etc. Vid öppnandet måste den vikta delen av lotten rivas upp.

Lotter med lucköppning (2.4)

De flesta lotter med lucköppning tillverkas av kartong eller papper. Två, i vissa fall tre, skikt limmas samman runt ytterkanterna. ] somliga fall har limfogen förstärkts med hjälp av präglingsverktyg. Genom perforeringar i det övre skiktet bildas en eller flera luckor, vilka kan öppnas. Därunder döljs lottnummer eller andra spelmarkeringar. Lotterna har ofta ett standardformat av ca 5 x 6 cm, vilket möjliggör försäljning via viss typ av lottautomat.

Lotter med täckmassa (2.5 )

Somliga lotter av kartong har på ena sidan belagts med en aluminiumfolie, vilket ger en hård och jämn yta. På denna yta har sedan lottnumret eller spelsymbolema tryckts och belagts med en skyddande, ogenomskinlig massa. Lotten bryts genom att denna täckmassa försiktigt skrapas bort, varvid markeringarna framträder. Som en särskild kontrollåtgärd brukar samma markeringar tryckas på en annan del av lotten. Även kontrollytan har belagts med täckmassa, men denna får inte avlägsnas.

Lotter i plastfolie (2.6)

En viss typ av lotter är förseglade huvudsakligen genom att varje lott är innesluten i plast eller cellofan.

Plomberade Iortsarser (2. 7)

Andra lotter tillverkas på sådant sätt att ett flertal lotter tillsammans försluts genom en plomberad förpackning. Ofta är lotteriet uppdelat i ett antal lottsatser med lika många lotter i varje. Det förekommer dock även att hela lotteriet innefattas i en och samma lottsats. Den del av lotten, där lottnummer eller spelsymboler finns angivna, är dold och innesluten i lottsatsens förpackning. Den andra delen av lotten är fri och köparen får själv välja den lott han vill ha.

Stick/Otter (2.8)

Med sticklotter avses ett lotteri där samtliga lotter är inneslutna i en 1—2 cm tjock skiva och där lotterna skall tryckas ut med en sticka. Skivan är vanligtvis gjord av sammanlimmade kartongskikt, genom vilken lika många hål har borrats som antalet lotter. Lotterna är av papper och försedda med nummer eller symboler. Efter att ha vikts eller rullats blandas de och placeras i de uppborrade hålgångarna. På över- respektive undersidan av lottskivan har en folie lagts, vilken innesluter lotterna. På ovansidan finns en markering för varje lott. Genom att trycka en sticka genom folien, kan lottköparen pressa ut den lott som önskas.

Lorrkasserrer (2 . 9)

Vissa lotter har redan vid tillverkningen helt inneslutits i en förseglad plastkassett. Lotterna, som är av papper, har blandats redan vid tryckningen. De matas ut en och en med hjälp av en speciell mekanism. Försäljning sker via automater.

7. l .5 Dragningsförfarande

Vinstdragning kan ske vid olika tillfällen av lotteriets anordnande.

F örhandsdragning förrättad av tillverkare (] )

Ett särskilt dragningsförfarande innebär att tillverkaren bestämmer andelen vinstlotter i kollektionen samt vinstvärdet på dessa. Dragningen sker således redan i fabrikationsledet. I flertalet fall anges dragningslistan direkt på varje lott. Det här beskrivna dragningsförfarandet är särskilt vanligt i lotterier där vissa spelkombinationer utfaller med vinst som t. ex. i lotteriet ”21”. Det förekommer också att i en nummerserie alla jämna hundratal är vinstgivan- de. Till gruppen hör även 5. k. vinst- och nitlotter.

Kontrollanten i lotteriet kan inte direkt kontrollera dragning och blandning utan måste förlita sig på tillverkarens uppgifter. Han har ingen möjlighet att kontrollera huruvida rätt andel vinster finns i varje lottkollektion. En sådan granskning kan endast ske genom att kontrollanten medverkar vid tillverk- ningen. För närvarande tillåter flertalet myndigheter inte ett sådant drag- ningsförfarande. Lotterinämnden har i flera besvärsärenden (se t. ex. dnr 161/1975) beslutat att förhandsdragning förrättad av tillverkaren inte är förenlig med lotteriförordningen.

Under senare tid har vissa företag utnyttjat datatekniken till hjälp vid lottillverkningen. Nummer och symboler samt kombinationer därav fördelas av datorer, vilka programmerats enligt visst system. Hela tillverkningspro— cessen är således datorstyrd.

Förhandsdragningförrättad av kontrollant (2)

I de fall dragningen förrättats av kontrollanten, skall i regel blandning först ske i en för ändamålet särskilt iordningställd lokal. Vanligtvis är tillverkaren och kontrollanten närvarande. Lotterna sorteras vid tillverkningen i särskild

ordning, oftast nummerordning enligt vissa serier. Härigenom möjliggörs viss stickprovskontroll av att samtliga lottnummer finns representerade. De lotter som därvid bryts kan genast nytillverkas. Härefter blandas lotterna under kontrollantens överinseende och slutligen sker dragning. Denna tillgår ofta så att särskilda serier med dragningsbrickor försedda med entalssiffror och ibland tiotalssiffror blandas i olika urnor, varefter en bricka dras från varje urna. Siffrorna måste vara representerade på så sätt att varje lottnummer statistiskt sett har samma möjlighet till vinst. I samband med dragningen upprättas dragningslista. Denna tillhandahålls sedan vid lottförsäljningen. Det omtalade tillvägagångssättet tillämpas i praktiken endast i större lotterier. ] smålotterier förrättar kontrollanten ensam dragningen efter det att bland- ning skett.

Dragningförrättad under pågående spel eller til/ställning (3)

Vinnare kan även utses under pågående spel eller tillställning. Dragning kan ske på flera olika sätt. Särskilda händelser under tillställningen kan utgöra dragningsmoment, exempelvis antalet mål i en fotbollsmatch. Den eller de som har rätt antal mål angivet på sin lott vinner en på förhand bestämd vinst. Även i bingospel förrättas dragningen under pågående spel. Deltagarna köper bingobrickor och medverkar därmed i spelet då nummerdragning sker.

Efterhandsdragning (4)

Vid efterhandsdragning säljs först, om möjligt, samtliga lotter i lotteriet. Därefter förrättar kontrollanten dragning. Själva dragningen kan gå till väga på samma sätt som under punkten (2) ovan. I vissa lotterier sker dragningen med hjälp av datorer. Vinnare får avhämta vinsterna mot uppvisande av sina lotter. Efterhandsdragning förekommer i lotterier med öppna lotter. I små- lotterier där lottköparna är närvarande vid dragningen, kan någon ur publiken dra vinnande nummer.

7.1.6. Vinstplan Fastställd vinstplan (] )

Med fastställd vinstplan förstås att vinstutfallet inte kan ändras. Under förutsättning att samtliga lotter i lotteriet säljs, faller även samtliga utlovade vinster ut. En viss bestämd andel av omslutningen återgår därvid till lottköparna. Varje vinstlott ger en viss bestämd vinst, som inte kan gå förlorad.

Ej fastställd vinstplan (2)

En del lotter är konstruerade så, att vinstplanen inte är möjlig att fastställa eller att vinstplanen kan sättas ur funktion. Därigenom behöver alla vinster inte falla ut. Detta innebär att åtminstone vissa av Vinstlotterna även kan bli nitlotter. Lottköparen kan, genom något särskilt agerande, gå miste om sin

vinst. Det är således omöjligt att på förhand ange hur stora vinstchanserna äri lotteriet. Till denna grupp hör t. ex. vissa 21-lotter.

7.1.7. Beskrivning av lotter

Dragningsförfarande och vinstplan ',_ Fo'rhands— Förhands- Dragning Efterhands- dragning for- dragning lor- forrattad dragning rattad av renad av under pågå— Lottkonstrukuon tillverkare kontrollant ende spel [_ 1 2 3 4 Fast Ej fast )- Fast E] fast Fast Ej fast Fast Ej last vinstv vrnst— vmst- vinsta vinst- vinst- vinst» vinst- plan plan plan plan plan plan plan plan 1 2 1 2 l 2 1 2 r * r 1. Öppna lotter 24 st 5 st 2. Förslutna lotter c 2.1 Rullade, Iosa Iotter L 2 S' 3 S' 22 Rullade lotter 3 3 j 1 2 ! på ring St 4 st st 5 2.3 Nitade lotter 3 st 1 st 4 5: 2.4 Lotter med i lucköppmng 18 st 5 st 3 st 2 st L |" 2 _l l & .5 Lotter med täckmassa 2 S' 2 ” rt . +— 2.6 Lotter i plast» folie 2 " J L 2.7 Plomberade lottsatser 2 " 1 ” J l l . 1 2.8 Sticklotter & st 3 st + | % L 2.9 Lottkassetter 2 st J l___ l t

Genom de nämnda indelningssätten kan lotter med vissa gemensamma drag föras samman i grupper. Varje sådan grupp har åsatts en sifferkombination, vilken följer indelningsförfarandet. De två första siffrorna avser lottens konstruktion, den tredje siffran sättet för dragningen och den fjärde siffran vinstplanen.

Vi har försökt beskriva de lottyper som förekommer på marknaden. Som redan nämnts finns inte alla tänkbara grupper representerade. Detta framgår även av föregående figur. Av det material som använts har 23 olika lottgrupper bildats. Några typexempel beskrivs relativt utförligt med hänvis— ning till fotografier, andra lotter omnämns endast i korthet. I samband med beskrivningarna har vi funnit det vara av vikt att redovisa gjorda utlåtanden om lotternas säkerhet. I somliga fall lämnas även uppgift om lotternas förekomst.

Beskrivningarna återges i bilaga nr 6, bilagedelen.

7.2. Lottautomater

Ibland säljs lotter via speciella lottautomater, som placeras i t. ex. varuhus eller andra affärslokaler.

Varje automat har av lotterianordnaren fyllts på med ett antal lotter. I princip kan alla typer av lotter säljas genom automater, men det tycks framför allt vara lotteri förhandsdragna, mindre lotterier som marknadsförs på detta sätt. Ibland är det fråga om s. k. 21-lotter eller variationer därav. Vinsterna i automatlotterierna är i allmänhet presentkort.

Lottautomaternas konstruktion kan variera, men i samtliga fall gäller att lottköparen erlägger insatsen iett myntinkast och själv matar fram lotten med hjälp av någon sorts mekanism.

För närvarande förekommer tre typer av lottautomater på den svenska marknaden, ”Lotto Matic”, ”'Lottic” och ”Automat modell LTA". Dessa beskrivs i bilaga nr 7, bilagedelen.

7.3. Enkät om lottillverkning m. m.

I syfte att utröna omfattningen av lottillverkningen samt i övrigt försöka kartlägga distributionen av lotter, har vi tillställt nio företag en enkät avseende tillverkning och import åren 1975 och 1976. I enkäten ingår de största tillverkarna och importörerna av lotter, varför större delen av den svenska marknaden bör täckas in. De tillfrågade företagen är Edsbyns Tryckeri AB, Esselte Värdetryck AB, Fortuna-Lotten AB, Bertil Höst AB, Lundby Tryckeri AB, Ring-Bingo AB, Stig Sandén AB, Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB samt AB Tumba Bruk Värdetryckeriet.

Flera av företagen har påpekat att exakta uppgifter är svåra att redovisa eftersom detta skulle kräva en fullständig genomgång av de aktuella årens fakturor. Någon egentlig statistik tycks inte föras över tillverkning och försäljning av olika lotter. De redovisade uppgifterna är att betrakta som cirkauppgifter.

Av följande tabell framgår företagens omsättning och antal anställda samt hur stor del av omsättningen som härrörde från lotteriverksamhet. År 1975 omsatte företagen tillsammans drygt 27 miljoner kronor i lotteriverksamhet. År 1976 svarade lotteridelen för mer än 31 miljoner kronor.

Ingen exakt uppgift finns om antalet sysselsatta enbart inom lotteriverk- samheten, eftersom de anställda många gånger kan växla mellan olika arbetsuppgifter. Om man utgår från lotteriverksamhetens andel av omsätt- ningen i respektive företag, kan antalet berörda personer uppskattas till ungefär 260, varav en stor del kan antas vara hemarbetande, deltidsarbetande eller bådadera.

Endast tre företag, Stig Sandén AB, Ring-Bingo AB och Fortuna-Lotten AB, sysslar uteslutande med lotteriverksamhet. Stig Sandén AB är det största företaget bland lottillverkarna och omsatte 10,7 miljoner kronor respektive 12,3 miljoner kronor åren 1975 och 1976. Ring-Bingo AB är den störste importören av lotter. Omsättningen därav översteg båda åren sex miljoner kronor. Övriga företag har blandad verksamhet. Betydande lottillverkning

Omsättning och antal anställda i företagen åren 1975 och 1976

Företag Total omsättning Därav i lotteri— Antal anställda

milj. kr verksamhet

milj. kr

1975 1976 1975 1976 1975 1976 Edsbyns Tryckeri AB 12 12 1.5 1,8 100 100 Esselte Värde-

tryck AB 19,8 17,3 0.2 0.2 100 100 Fortuna-Lotten AB 0,5 0,7 0,5 0,7 3 3 Bertil Höst AB 3,4 3,9 1,6 1,8 22 22 _ Lundby Tryckeri AB 0.5 0,6 0,1 0,2 6 6 Ring—Bingo AB 6,7 6,2 6,7 6,2 11 12 Stig Sanden AB 10,7 12,3 10,7 12,3 1670 17917 Sveriges Förenade Tryckerier Försälj— nings AB 5.1 6,0 4,1 4.9 28 29 AB Tumba Bruk

Värdetryckeriet 61,5 78,8 1,7 3,2 349 371

Summa 120,2 137,8 27,1 31,3 786 822

Varav 110 hemarbetande. b Varav 120 hemarbetande.

redovisade dock Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, Bertil Höst AB samt Edsbyns Tryckeri AB. Beträffande Esselte Värdetryck AB och Tumba Bruk Värdetryckeriet svarade lotteriverksamheten för en respektive fyra procent av omsättningen.

I följande tabell redovisas lottillverkningen under år 1976. Uppdelning har skett på bingobrickor, 21-Iotter och liknande lotter samt övriga lotter. Den sista gruppen specificeras särskilt vad gäller 5. k. tombolalotter. Av svaren framgår att ca 1 300 miljoner bingobrickortspelplaner för bingo) producerades under året. Det bör här påpekas att det stora flertalet bingobrickor som säljs består av fiera spelplaner, ibland upp till 60—70 stycken. Edsbyns Tryckeri AB svarar ensamt för mer än hälften av produktionen, nämligen ca 710 miljoner brickor. Därnäst följer Stig Sandén AB som tillverkade ca 438 miljoner brickor.

Under år 1976 tillverkades därtill omkring 183 miljoner lotter som var att beteckna som 21-lotter eller lotter av liknande slag. Merparten härav eller ca 144 miljoner lotter var av Stig Sandén AB:s fabrikat.

Övriga lotter tillverkades i ett antal av 522 miljoner. Bland dessa lotter återfanns framför allt de tidigare nämnda tombolalotterna. Ungefär 432 miljoner sådana tillverkades under året. De största fabrikanterna var Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB.

AB Tumba Bruk Värdetryckeriet tillverkade närmare 33 miljoner värdetryckta lottsedlar.

Tillverkningen av lotter till lottautomater uppgick till i runt tal 31 miljoner stycken. Därav svarade Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB för merparten, 30 miljoner. Stig Sandén AB tillverkade resterande en miljon lotter.

Tillverkning av lotter år 1976. (Uppgifterna är ungefärliga) Antal lotteri 1 OOO-tal

Företag Bingo- 21-lotter Övriga Därav Samtliga brickor och likn. lotter s. k. lotter tombola— lotter Edsbyns Tryckeri AB 710 000 4 000 — — 714 000 Esselte Värdetryck AB — 400 400 Fortuna-Lotten AB 62 369 62 369 62 369 Bertil Höst AB — 20 814 20 814 Lundby Tryckeri AB 4 534 — — 4 534 Ring-Bingo AB 60 000 — — 60 000 Stig Sandén AB 438 000 144 000 276 000 270 000 858 000 Sveriges Förenade Trycke- rier Försäljnings AB 85 000 35 000 130 000 100 000 250 000 AB Tumba Bruk Värdetryckeriet 30 900 — 32 700 63 600 Summa 1 328 434 183 000 522 283 432 369 2 033 717

Till övriga lotter räknas även de 5. k. kvicklotterna. Närmare 21 miljoner sådana tillverkades under året, samtliga av Bertil Höst AB.

Sammantaget tillverkade företagen mer än 2 000 miljoner lotter under år 1976. Därav utgjordes ca 65 procent av bingobrickor.

Enkätsvaren ger även vid handen att närmare 20 miljoner bingobrickor importerades till Sverige under år 1976. Ring-Bingo AB svarade för hela importen. Samma företag importerade även 21-lotter till ett antal av ca 26 miljoner.

Fyra företag, nämligen Edsbyns Tryckeri AB, Ring-Bingo AB, Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, har uppgivit att de exporterade lotter under år 1976. Sammantaget uppgick denna export till ca 300 miljoner lotter. Ingen uppdelning har här gjorts på olika lottyper. Stig Sandén AB var under året den störste exportören.

Av följande tabell framgår att en betydande andel av lotterna distribue- rades via återförsäljareÅAv företagens totala lottproduktion såldes i genom- snitt ca 60 procent till andra än lotterianordnarna. Två företag, Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, hade ingen försälj- ning direkt till anordnarna. Av importen såldes ca 40 procent till andra än lotterianordnarna.

De största företagen i branschen har uppgivit att lottförsäljning förekom till vardera närmare 400 underleverantörer. Av enkätsvaren framgår även antalet sålda lottautomater under år 1976. Två företag, Bertil Höst AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, hade gemensam tillverkning av automater. Tillsammans sålde de 245 lottautomater under året. Ring-Bingo AB sålde 207 automater av annat svenskt företags tillverkning. Stig Sandén AB redovisade att 143 lottautoma- ter av utländsk tillverkning avyttrades. Sammanlagt såldes alltså 595 automa- ter år 1976. I enkäten efterfrågades även andelen lotter som såldes år 1976 utan till—

Antal lotter försålda till andra än lotterianordnare samt uppgift om antal underleve- rantörer år 1976. (Uppgifterna är ungefärliga)

Företag Antal lotteri 1 OOO-tal Antal under— leverantörer Av egen Av import tillverkning Edsbyns Tryckeri AB 710 000 55 Esselte Värdetryck AB Fortuna-Lotten AB 55 809 17 Bertil Höst AB 4 029 — 200 Lundby Tryckeri AB — — Ring-Bingo AB 24 000 18 000 100 Stig Sanden AB 858 000 386 Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB 250 000 400

AB Tumba Bruk Värdetryckeriet — — —

Summa 1 191838 18000

tryck av anordnare, tillståndsmyndighet, tillståndsdatum eller kontrollant. Fyra företag har svarat att inga sådana lotter såldes. Fortuna-Lotten AB har angivit en siffra motsvarande 5—6 procent av tillverkningen. Ring-Bingo AB har uppskattat andelen till ca 25 procent av samtliga lotter och Edsbyns Tryckeri AB har uppgivit att närmare 30 procent av produktionen var lotter utan tilltryck. Två företag har påpekat att bristerna i statistiken är så stora, att uppgift härom inte kan lämnas. I detta sammanhang bör nämnas att även lottgrossisten i vissa fall kan utföra tilltryck på lotterna.

7.4. Automatbingoanläggningar

En automatbingoanläggning består av ett antal bord med fasta spelplaner och myntinkast, ett räkneverk kopplat till myntinkasten samt en dragningsan- ordning (normalt en s. k. bingoblåsare med numrerade bordtennisbollar). Denna utrustning kan kompletteras med intern-TV-anläggning för att visa aktuella bollar i bingoblåsaren och indikatortavlor för dragna nummer, sist draget nummer samt antal dragna nummer. Bingoblåsare och ovannämnda kompletteringsutrustning förekommer även vid annan bingo, varför det endast är borden med fasta spelplaner och räkneverket som särskiljer en automatbingoanläggning från vad som förekommer vid annan bingo.

Fram till år 1970 importerades samtliga automatbingoanläggningar, främst från två engelska tillverkare (Thomas Automatics och Morris Shelfras & Son). Från och med detta år har det även funnits en svensk tillverkare på marknaden, Multi-Automat Industri AB i Göteborg, med en automatbingo- anläggning som kallas Multi-Bingo.

' T. 0. m. oktober 1977. 2 Se kap. 3.2.2.

3 Lotterinämndens ären- de dnr 118/1975.

7.5. Myndigheternas handläggning av ärenden rörande lotter

Vi har gått igenom lotterinämndens besvärsärenden angående lotter'. Anta- let sådana ärenden uppgår till cirka 15, varav flertalet rör 21-lotter. Vissa ärenden från länsstyrelserna har vi också tagit del av.

Redan år 1970 avgjorde Kungl. Maj:t ett besvärsärende avseende 21 -lotter. I inhämtat yttrande anförde rikspolisstyrelsen att lotterikontrollanten inte hade möjlighet att utöva någon form av kontroll över dragningen utan måste enbart lita på tillverkarens uppgifter. Lotten var enligt styrelsen otillfredsstäl- lande och av detta skäl ansåg styrelsen att tillstånd inte borde tillåtas förrän godtagbara kontrollmöjligheter förelåg. Med hänvisning till detta yttrande bifölls inte besvären.

På lotterimarknaden verkar lotterier med förhandsdragning dominera numera. För att inte Vinstlotterna obehörigen skall kunna avlägsnas i sådana lotterier har länsstyrelsen i Stockholms län i villkor för lotterierna föreskrivit att lotterna skall vara numrerade i serier eller i löpande följd för hela lotteriet samt att på varje lott endast ett lottnummer får förekomma. Om dragningen sker före försäljningen gäller att lotterna skall vara väl förslutna. Vidare skall separat dragningslista tillhandahållas. Dragningslistan kan få tryckas på lotten men endast i lotterier med obetydliga vinstvärden, exempelvis i ”'skinklotterier” eller ”kaffelotterier”.

Med hänvisning till dessa villkor godkände inte länsstyrelsen i beslut den 7 mars 1975 användandet av lottypen ”Nya 21” 2. Förutom bristen på lott- nummer påpekades i beslutet att arrangören eller annan lätt kunde åstadkom- ma skillnader mellan vinst- och nitlotter innan dessa blandas samt att kontrollanten enbart måste lita på tillverkarens uppgifter och saknade möjlighet att utöva direkt kontroll över dragningen.

Detta beslut kom till myndigheternas kännedom genom publicering i ”Rättsnytt från RPS”. Samtidigt hänvisades dock till ett av länsstyrelsen i Västernorrlands län meddelat beslut ijuli 1974, vari ett 21—lotteri ansågs godtagbart enligt Bä lotteriförordningen med hänsyn till att Spelet var av sådan typ att spelaren inte kunde påverka vinstvärdets storlek samt att fast vinstplan fanns. Det är oss bekant att stor osäkerhet kom att råda bland tillståndsmyndig- heterna om huruvida 21-lotter skulle få användas eller inte. 21-lotternas vara eller inte vara tycks dock ha bidragit till att frågan om vilka lotter som användes kom att observeras mer. Allt fler myndigheter synes ha sagt nej till 21 -lotter. Länsstyrelsen i Västerbottens län lämnade i beslut i september 1975 utan bifall en ansökan från Umedalens Idrottsförening om att anordna s. k. 21 -lotteri med en omslutning om 20 000 kronor med samma motivering som länsstyrelsen i Stockholms län redovisade i ovannämnda beslut. Föreningen anförde besvär hos lotterinämnden och påstod bl. a. att kontrollanten i samtliga lotterier, inte bara 21-lotterier utan också vanliga tombolalotterier, måste lita på lottillverkaren. Lotterinämnden framhöll i beslut3 den 4 november 1975 följande.

Vid lotteri, som kräver tillstånd enligt lotteriförordningen och i vilket insats erläggs genom köp av lott, bör utfallet av vinster bestämmas genom särskild dragning, som verkställes under överinseende av kontrollant utsedd av tillståndsmyndigheten. Vid lotteri med lotter av det slag som avses i detta ärende — s.k. 21—lotter — bestäms

vinstutfallet inte genom dragning i den ordning som sägs ovan utan vid tillverkningen av lotterna. Lotterinämnden lämnar besvären utan bifall.

Lotterinämnden har därefter med samma motivering avgjort ett flertal ärenden gällande 21-lotter.

Ett annat ärende gällde besvär över beslut av länsstyrelsen i Söderman- lands län att inte godkänna s.k. Chansenlotteri, med hänvisning till ut- låtande av SKL enligt vilket lotterna i fråga kunde avläsas utan att de bröts på avsett sätt. Nämndenl lämnade besvären utan bifall.

Lotterinämnden2 har yttrat sig över en ansökan om ett rikslotteri, i vilket man önskade använda den s. k. Solalotten (se bilaga nr 6). Det framgick att dragning i lotteriet skulle ske före lottförsäljningens början. Fabrikanten3 hade föreslagit ett tryckningsförfarande som medförde att lotterna blandades under tillverkningen. Därefter skulle ingen ytterligare blandning behövas. Fabrikanten var villig att låta tillverkningen underkastas officiell kontroll. Nämnden ansåg sig inte beredd att förorda att den rådande kontrollen ersattes med fabriksgaranti och stickprovskontroll i tillverkningsledet och anförde följande.

En sådan ändring av praxis skulle i princip göra det möjligt för den som kan skaffa sig kännedom om framställningsprocessen att ta fram Vinstlotterna. Inte heller kan ett avsteg från praxis i det nu aktuella fallet tillstyrkas, eftersom det knappast kan undgås att ett beslut härom får en inte önskvärd prejudikatsverkan vid framtida prövning — inom lotterinämnden eller 1972 års lotteriutredning av frågor rörande kontroll av lotter eller tillverkning och distribution av lotter. Lotterna i det sökta lotteriet bör sålunda före dragningen kontrolleras av ombud och kontrollant, som utses för lotteriet, samt blandas under överinseende av ombudet och kontrollanten.

Nämnden har senare i ett besvärsärende4 intagit samma ståndpunkt, som vad gäller Solalotten, till ett förslag om att notarius publicus skulle utöva tillsyn över tillverkningen av 21-lotter.

7.6. Lottleverantörer, basarfirmor och liknande företag

7.6.1. Allmänt

I detta avsnitt behandlas sådana företag som säljer lotter, lotterivinster eller andra artiklar med anknytning till lotterier. Vi har kontaktat totalt 35 företag i branschen. Därmed torde så gott som samtliga verksamma företag ha täckts in. Företrädare för de fem största företagen har intervjuats vid personliga besök. Övriga 30 företag har tillställts en enkät. 1 Lotterinämndens ären- Av intervju- och enkätmaterialet framgår att företagen totalt omsätter de dm 20/1976— drygt 55 miljoner kronor, varav 41—42 miljoner kronor härrör från lotteri- 2Lotterinämn dens ärm verksamhet. 15 av företagen är uteslutande verksamma | lotteribranschen. de dnr 150/1976. Ovriga företag har blandad verksamhet såsom exempelvis försäljning av tävlingspriser m. m., med huvudsakligen föreningar som kunder. I endast 3Norton & Wright, ett fall svarar lotteriverksamheten för mindre än hälften av företagets Leeds,England.

omsättning. __ _ 4 Lotterinämndens ären- Storleken på företagen varierar avsevärt. De fem storsta företagen svarar de dm 178/1975.

tillsammans för mer än hälften (54 procent) av såväl den totala omsättningen som den sammanlagda omsättningen av artiklar med anknytning till lot- terier.

Företagen har sammantaget 162 anställda, varav 114 personer huvudsak- ligen sysslar med lotteriverksamhet. Även här svarar de fem största företagen för ungefär hälften.

7.6.2. De fem största företagen i branschen

Vi har, som redan nämnts, besökt de fem största basarfirmorna i landet. Dessa är AB Folkparkernas varuförmedling, Köpmannabolaget, Lindarna Falun AB, Engrosfirman Nils-Olof Lundgren AB samt Engrosfrrman Sture Malmgren. AB Folkparkernas varuförmedling ägs till ca 40 procent av de 10- kala folkparkerna och till ca 60 procent av Folkparkernas centralorganisation. Övriga fyra företag är privatägda.

Samtliga företag är till övervägande delen inriktade på lotteriverksamhet. I tre av företagen svarade lotterierna för ungefär 90 procent av omsättningen. Företagen omsätter vardera mellan tre och tio miljoner krono.r årligen.

De fem basarfirmorna tillhandahåller färdiga lotterier, men även lotter och lotterivinster var för sig. Bland de lotterier som säljs dominerar tillståndslot- terier på polis- och länsstyrelsenivå. Vanligen säljs lotterierna som färdiga ”paket”, men specialbeställningar utförs på begäran. Flera av företagen har uppgivit att även 21-lotterier och andra lotterier för internt bruk är en betydande artikel. AB Folkparkernas varuförmedling, som främst säljer till folkparker och folketshusföreningar, saluför även inventarier, husgeråd och andra förnödenheter. Övriga företag tillhandahåller, förutom lotterivaror, bl. a. tävlingspriser och diverse föreningsartiklar. Nils-Olof Lundgren AB säljer därtill idrottsutrustningar. Några av företagen har även viss uthyrnings- verksamhet av t. ex. tombolaurnor.

Inget av företagen har egen tillverkning av lotter eller lotterivinster. Lotterna köps från olika större fabrikanter, som även förser dem med behövligt tilltryck. Tre av företagen har uppgivit att man i viss utsträckning själv importerar lotterivinster.

Kundkretsen hos firmorna, undantaget AB Folkparkernas varuförmed- ling, utgörs främst av små och medelstora ideella föreningar, med viss övervikt för idrottsföreningar. Man säger sig i stort sett ha fast kundkrets, men inga avtal förekommer.

Företagen marknadsför sig bl. a. genom kataloger som man sänder ut till befintliga och tänkbara kunder. En del av företagen gör också personliga besök och uppackningsresor. Annonser och telefonkontakter är andra sätt att skaffa och bibehålla kunder. Inget av företagen har försäljning till privatper- soner. Antalet kunder hos de olika basarfirmorna tycks variera mellan 5 000 och 20000. AB Folkparkernas varuförmedling har dock ett betydligt färre antal kunder, omkring 1 200, folkparkerna inräknade.

Företagen står vanligen till tjänst med service i anslutning till lotteriet. Det kan gälla rådgivning och planläggning, hjälp med lotteriansökan osv. Inget av företagen åtar sig dock lottförsäljning.

En av basarfirmorna, Sture Malmgren, har uppgivit att viss export av lotterier förekommer till Finland och Danmark.

AB Folkparkernas varuförmedling ägs sedan år 1975 av AB Lekoma. Företagen står under gemensam ledning. AB Lekoma är enbart verksamt på lotteriområdet. Man har uthyrningsverksamhet av lottkiosker m. m. samt står till tjänst med service i anslutning därtill. Fram för allt anlitas företaget vid anordnandet av större basarer och marknader. Kunderna utgörs av ca 100 ideella föreningar däribland Barnens Dag och Lions.

7.6.3. Synpunkter från de fem största företagen

AB Folkparkernas varuförmedling, Köpmannabolaget, Lindarna Falun AB, Engrosfirman Nils-Olof Lundgren AB samt engrosfirman Sture Malmgren har lämnat följande synpunkter på lotterimarknadens reglering.

Det har påtalats att den nuvarande lotteriförordningen är gammal och därtill otydligt formulerad. Den lämnar utrymme för varje enskild tillstånds- myndighet att tillämpa egna tolkningar, vilket innebär att bestämmelserna lokalt varierar avsevärt. Tillämpningen bör ske efter enhetliga och tvingande bestämmelser som bör gälla lika överallt.

Samtliga företag framhåller att de olika värdegränser som finns angivna i lotteriförordningen inte ändrats i takt med penningvärdeförsämringen. De anser att om anmälningslotterier enligt 2 & lotteriförordningen skall finnas kvar, måste vinstvärdet höjas till en acceptabel nivå. Två av företagen påtalar att också lottpriset i 2 ä-lotterierna bör höjas. Flertalet hävdar att gränsen för vinstbeskattningen måste höjas utöver nuvarande 200 kronor, till mellan 300 och 500 kronor. Ett par av företagen framhåller att gränsen för stämpelskatten bör höjas.

Ingen av firmorna säger sig vara helt nöjda med kontrollanternas arbete. Det råder brister i utbildning. I en del fall är kontrollanterna inte informerade om vilka regler som gäller. Enhetliga bestämmelser om vad som åligger kontrollanten är nödvändiga.

Tre av företagen anser att symbollotter, dvs. 21-lotter och liknande, bör tillåtas i lotterier anordnade för allmänheten. Dessa är mer variationsrika än nummerlotter och väcker därigenom större intresse.

Vinstdragning i mindre lotterier bör kunna förrättas av tillverkaren, anser fyra företag. Förhandsdragning är ett smidigt och enkelt sätt under förutsätt- ning att lottillverkarens och lottleverantörens oförvitlighet kan garanteras. Varken tillverkaren eller leverantören har heller någon praktisk möjlighet eller vinning av att fuska med lotteriet.

Flera av företagen poängterar att kravet på lotterna måste bedömas utifrån lotteriets storlek. I små lotterier bör s. k. 21-lotter kunna godkännas, i något större lotterier snabblotter i block osv. I lotterier med höga vinster som t. ex. bilar, bör däremot lotter med separat dragningslista krävas. En viss lottyp bör också godkännas av någon central myndighet innan den får användas.

Två av företagen tror att någon form av auktorisation av lottleverantörer och basarfrrmor vore lämplig. Dessa leverantörer skulle åta sig att handha lottdistributionen i enlighet med myndigheternas intentioner.

Begreppen lotteri för allmänheten, sluten krets och internt bruk måste klarläggas, anser Köpmannabolaget. Numera förekommer alltför ofta privat- geschäft i lotteribranschen. Det är viktigt att behållningen i lotteriet går till avsett ändamål och att allmänhetens förtroende för lotterier inte äventy- ras.

Sture Malmgren hävdar att vid tillståndsprövningen bör inget årligt tak finnas eftersom ett sådant system skapar orättvisor. Varje ansökan måste prövas individuellt och förutsättningslöst.

Samtliga företag har framfört åsikter om att bestämmelserna som rör lotteriverksamhet bör förenklas. Ett enkelt men samtidigt kontrollerbart system bör skapas. I princip bör alla föreningar som uppfyller kravet på ett godtagbart ändamål beredas tillfälle att anordna lotterier upp till ett visst belopp per år. Man kan utgå från att föreningsfunktionärer över lag är hederliga och väl sköter sitt värv. Det kan inte vara rimligt att ålägga dem som följer bestämmelserna allt mer rigorösa föreskrifter, samtidigt som kontrollen över 21 -lotterier är nära nog obefintlig. Samhället borde underlätta arbetet för dem som är engagerade i det ideella föreningslivet.

Företagen poängterar att man måste våga ”släppa på kontrollen” av de minsta lotterierna. Det kan vara lämpligt att skapa ett utrymme där förening- arna relativt fritt får anordna lotterier upp till en viss nivå. Detta kan t. ex. uppnås genom att 2 ä-lotterierna utvidgas. Man kan även tänka sig ett ännu friare system. En kontroll av antalet sålda lotter bör dock finnas. Detta skulle kunna åläggas lottleverantörerna i samarbete med myndigheterna. Det bör, anser ett par av företagen, räcka om stickprov görs av att behållningen kommer föreningen tillgodo. I övrigt kunde det räcka med att föreningen anmäler lotteriet till myndigheten och därigenom få ett anmälningsbevis. Det kunde sedan åligga lottleverantören att endast lämna ut lotter mot uppvi- sande av ett sådant bevis.

7.6.4. Enkät till lottleverantörer, basarfirmor m.fl.

Som tidigare nämnts har vi till 30 företag sänt en enkät avseende verksam- hetens inriktning och omfattning. Företagen har även beretts tillfälle att lämna synpunkter på lotterimarknadens reglering. Av de tillfrågade företagen har sammanlagt 25 inkommit med svar. De i enkäten ingående företagen finns angivna i bilaga nr 8 i bilagedelen.

Företagen omsätter tillsammans mellan 25 och 26 miljoner kronor. Unge- fär 74 procent därav, eller närmare 19 miljoner kronor, härrör från verksam- het med lotterianknytning.

Närmare hälften av företagen är enbart inriktade på lotterier och har därutöver ingen annan verksamhet. Fem av dessa företag har uppgivit att försäljningen inskränker sig till lotter eller bingobrickor, medan sju dessutom säljer lotterivinster och andra lotteriartiklar. Övriga företag för ett relativt brett sortiment och säljer förutom lotterimaterial även tävlingspriser, festar- tiklar eller andra föreningstillbehör.

Flertalet av företagen, eller 17 stycken, hjälper lotterianordnarna med anmälan och tillståndsansökan. Somliga företag åtar sig vinstutlämning, några i vissa fall även lottförsäljning.

I tre företag uppges lotteriomsättningen uppgå till mellan en och två miljoner kronor, i fyra företag överstiger den två miljoner kronor. I fyra andra företag svarar lotteriverksamheten för en omsättning under 100000 kronor. Av företagens totalt 76 anställda är 69 sysselsatta med lotteriverk- samhet, varav 53 på heltid och 16 på deltid.

Elva företag har uppgivit att verksamheten huvudsakligen är lokalt

begränsad och inte sträcker sig utanför det egna länet. Övriga företag har kunder även utanför länet och i en del fall spridda över hela landet.

Företagen är relativt unga. Fem stycken etablerades före år 1960, åtta stycken mellan år 1960 och 1970, medan tolv stycken tillkom år 1970 eller senare.

7.6.5. Synpunkter från enkät-företagen

Av de tillfrågade företagen har följande lämnat synpunkter på lotterimark- nadens reglering: AB Fortuna Föreningsservice, G. V. Gajner AB, Holgers- sons Partilager, Lennarts Föreningstjänst och Fyndbutik, Lotteribyrån Lennart Gunnarsson, Lotterileasing AB, Lottric, Nöjes AB Ostkusten, Svenska Lotteri AB samt Turgubbens.

Tre av företagen anser det viktigt att lotteriförordningen blir entydigt utformad, så att det inte ges tillfälle för olika tolkningar inom polisdistrikt och ' länsstyrelser.

AB Fortuna Föreningsservice påpekar att polisen på somliga orter i dag ställer speciella krav på lotterierna. Olika bedömningar råder om t. ex. förlängningstillstånd skall beviljas eller inte beträffande försäljningstiden. I vissa distrikt tar man även ut stämpelavgift vid förlängning, i andra inte. Vidare finns olika krav vad gäller text på lotterna, förhandsdragning och avkastning på lotterierna. Enligt lotterinämnden måste varje lotteri debiteras sina kostnader och ändå finns det polisdistrikt som kräver viss minimiav- kastning. Lotterihanteringen måste förenklas och bli enhetlig i hela riket.

Turgubbens hävdar att med en ny lotteriförordning måste följa klara tillämpningsföreskrifter för myndigheterna. Det måste även finnas klara anvisningar till hjälp för föreningarna som talar om hur de skall förfara.

Gajner AB och Svenska Lotteri AB anser båda att införandet av etable- ringskontroll är nödvändigt. ] annat fall kan, hävdar Gajner AB, trovärdig- heten för branschen komma att ifrågasättas av föreningsrörelsen, då alltför många företag nu har karaktären av dagsländor. Nöjes AB Ostkusten framhåller att ett sådant samarbete mellan myndighet och tryckerier som gäller på bingoområdet är att föredra i all lotteriverksamhet.

Tre av de tio basarfirmorna önskar att 5. k. 21-lotter skall godkännas i lotterier anordnade för allmänheten.

De lottyper som skall användas måste följa med tidens krav på utveckling, anser Turgubbens. Föreningarna skall inte vara hänvisade till lottyper från en förgången tid.

Holgerssons Partilager framhåller att värdegränsen för lotterivinstbeskatt- ningen bör höjas från nuvarande 200 kronor till 400 kronor.

Lottric är av den uppfattningen att även lotter som säljs av kringresande tivolin skall vara försedda med text avseende tivolits eller arrangörens namn samt uppgift om försäljningsort. I annat fall kan samma lotteri säljas på flera platser.

:ma'

__ __: _1"'_:"',"li'- ' _ 'i');." | in |' . ||I |1- '|'|-P 11.” 'å " .' itf" '..'-' " . _ ' '

MWR 'I att”: "Mättt' 'Jl'i'f MWWFW'IÅWWÄM. må,-egt |..." .,. __'-||,_w,;,,=rrn'|_' tutu- kål" _su: Måttligt: '"

Pärm nämn nutvtåiruvmprli - .: rJIMPZL pmm-' vill!!! _

tim-a'”. __."lthfll'pc'u—Z' giftig.-';,

tättdrtbttmiettu W . '. _ UWE": "muntra—gä. .Lnl- '.'” i" ii., ,' ' ,

Ju .|| tja uu liiite-' ritu'mfg'ig 'Fam'ti 'F- ' tant—FH nistrw'm'trå låtit.. '

tvmb'. 'N: I 'J-Il |...- man 71...

'.|qu .r_.|'.' ..": i. Ll_l'l 11:11 "Fingal-a' ...min-. pttruhtd'amjtmtmih ""| -"

WHEN—473511! nypor,» 't',m_u_,||_'_ '-r1_'|,|ul_| _111' | _l._ tft- : '.'tt "r" maträtt. taxan. umeå :|—. tm utgift. _||'. ,nlu-ii- :.ttuta' ,

namn!. :l'ralturntmet '_.5,.l wipwtam J.M' _"|=r F .|. att" 'till, ”flutit! '” M,...

V'FFUII” t '..'||| er'r lFL|Ll£f11lm '.?151 ENHHEWF'f, ".|||" :|: |||: -. ""ll .: :'rf IF' in :|:- Må!

1.1-(".'.' . ',|_ .':.' "If'LJlI' Datjlaz'llft' mit)? '.;utE, ._tr::,-_1L1:J|'.'L|_pu yL'u '_ritäq, __?a'nl't'j, "11115 ”j_-'! maj-' | lj 'jurr manuia stupan !l-HIJIIÄ'H'IH'F .|' . __

: .:. :|l_'|e'|1__l:t|'j:'tr", ag' ijj ps,-5? 'li'at' &%%'-1.1.- ”in"":— ”Di-HIGH 'I'J't' ”ijuli .._._-Fi',lra_|"'1"'m__'|d ”åt] it'tm' j_,- |. _qud'rl'tntl

mmm .'a' :-.',_'__, "r.; |1. '*'|' ?".. '|tc_.l_ III'GEN NÅ ___1 t,.tqrtht'n "ur.._._t|r|1.-

"]:13 v.! -' trut Hi.—'.j'tjt .,

[..| "' (|. "rj" 'r,.' än)" [uätlgttfä- _';1, ""ll__'_|','

'»t'r' ,|er |:, l'r' lr'ntw kf_kb. WWF—MM

.'..| .. _||; ,.ij ut; yttrflt'*U"bF'1tll;""r"+"'

| |

») :.-.'."L|':!"'.|_" :.:tt't' namn-"run..

." '|'

:' "'ll'” *: :.ttn .|||...

'" ll '.l't '_Ul'ui'l. RIM-,',"l'f' "H'w'å'f ,'t ..:;|| "itu 'ljll ,'iL'11"W-JJ1,"W_'_.'1'I$'_74,,

|: . .'|—m arp '_tt'E' .'nqr, _rrt: att,|__

8 Lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna

8.1. Allmänt

Enligt direktiven bör vi undersöka lotteriernas betydelse för de anordnande organisationernas ekonomi. För att belysa förhållandena har vi sänt en enkät till riksorganisationer samt närmare studerat ett mindre antal föreningar genom intervjuer m. m.

8.2. Enkät till riksorganisationer

Vi har till 39 riksorganisationer sänt en enkät, vilken avsåg förhållandena under åren 1973, 1974 och 1975. Här redovisas av utrymmeskäl endast de två senare åren. Inga större förändringar har dock skett under treårsperioden. Av de tillfrågade organisationerna har 33 besvarat enkäten.

Frågeformuläret indelades i tre avdelningar. varav den första gällde riks- organisationen, den andra de regionala organisationerna och den tredje de lokala föreningarna. Enkäten besvarades i sin helhet av riksorganisationerna på grundval av de uppgifter som dessa hade tillgängliga. Resultatet av en— käten redovisas dels i följande tabeller. dels i kommenterande text. Riks- organisationernas kännedom om de lokala föreningarnas lotteriverksamhet var genomgående så knapphändig att materialet i den delen har utelämnats då det inte gav någon helhetsbild av verksamheten.

I tabell &] presenteras de ingående organisationerna med statistiska uppgifter avseende storleken. Organisationerna har delats in i ett antal grupper efter intressegemenskap eller på grund av likartad verksamhet. Slutligen följer en grupp av övriga organisationer. Avsikten är att göra det möjligt att undersöka huruvida organisationerna inom gruppen uppvisar en likartad bild, och huruvida skillnader råder mellan de olika grupperna av organisationer.

Av tabell 822 framgår i vilken utsträckning riksorganisationerna anordnade lotterier under åren 1974 och 1975. Av de 33 organisationerna hade 20 någon gång under år 1974 anordnat lotteri. För år 1975 var motsvarande antal 19. I samtliga fall beviljades tillstånden av regeringen. Nio av organisationerna redovisade under perioden lotteritillstånd uppgående till en miljon kronor eller mera. Nykterhetsrörelsen och Sveriges Socialdemokratiska Ungdoms- förbund (tillsammans med Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti och Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund) hade de största lotteritillstån-

Tabell &] De i enkäten ingående organisationerna år. Uppgifterna avser år 1975

Organisation Antal Antal Antal regionala lokala med- organisationer föreningar lemmar

Rädda Barnens Riksförbund 28 321 94 000 Svenska Röda Korset 24 2 222 537 000

Skid- och Friluftsfrämjandet — 158 000

Skytteförbundens Överstyrelse 27 1 632 208 400 Svenska Frisksportförbundet 19 130 18 870 Svenska Gymnastikförbundet 24 2 000 570 000

a 9

Svenska Korp. Idrottsförbundet [ 23,1 '4 000

Svenska Skidförbundet 23 2 002 340 000 lOGT/NTO 23 2 070 61 000 IOGT/NTO Juniorförbund 23 480 36 000 Nykterhetsrörelsens Scoutförbund 23 163 11 000 Ungdomens Nykterhetsförbund 23 498 41 000 De Blindas Förening 24 — 7000 De Handikappades Riksförbund 24 192 41 000 Hörselfrämjandets Riksförbund 22 167 35 000 Riksförbundet mot allergi 21 127 13 000 Riksförbundet för rörelsehindrade

Barn och Ungdomar 28 11 000 Riksförbundet mot reumatism 25 75 35 000 Svenska Psoriasisförbundet 24 49 16 000 Frälsningsarméns Scoutförbund 10 97 5 072 Frälsningsarméns Ungdomsförbund 10 283 25 858 KFUK/KFUM 8 269 69 400 Riksförbundet Sveriges 4 H 25 700 25 000 Svenska Blå Stjärnans Ungdomskår 25 74 6 700 Svenska Scoutförbundet 32 860 94 000 Sveriges Unglottor 24 300 12 000 Svenska Ungdomsringen för

Bygdekultur 21 365 37 500 Unga Örnars Riksförbund 20 737 57 700 Sveriges Socialdemokratiska

Ungdomsförbund 27 1 500 61 500 Moderata Ungdomsförbundet 26 480 32 850 Barnens Dags Riksförbund — 36 Svenska Brukshundsklubben 15 185 35 110 Kungl Svenska Aeroklubben 144 20300

" Riksförbundet är indelat i 24 Iänsförbund samt 291 lokala korpidrottsförbund. Till det lokala förbundet är ett stort antal klubbar anslutna.

den. Av tabellen framgår även den genomsnittliga nettobehållningen i förhål- lande till beviljad omslutning. År 1974 uppgick nettobehållningen till 20 procent eller mera i 13 fall av 18 redovisade, år 1975 i 12 fall av 16 redovisade. I ett fall, Svenska Gymnastikförbundet, redovisades en nettobehållning uppgående till närmare 50 procent. Orsaken härtill framgår inte av enkätsva- ret. Det bör dock uppmärksammas att inga regler finns för hur behållningen i lotteriet skall redovisas.

Tabellen visar också hur stor andel av lotterna som såldes av till organisa-

tionen hörande medlemsföreningar. Av de 20 organisationer som besvarat frågan gäller att i fyra fall såldes åren 1974 och 1975 samtliga eller nästan samtliga lotter av föreningarna. Dessa fyra var Svenska Gymnastikförbundet, Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Riksförbundet Sveriges 4 H samt Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Organisa- tionerna inom nykterhetsrörelsen redovisade båda åren förhållandevis låga siffror för lotter sålda genom medlemsorganisationer, omkring 25 procent. Även vissa handikapporganisationer redovisade låga andelar.

I tabell 823 redovisas organisationernas totala intäkter under år 1975 och hur stor andel därav som utgjordes av lotteriintäkter samt bidrag från staten,

Tabell 8:2 Omslutning m. m. i vissa rikslotterier

Organisation Total omslutning Genomsnittlig Andelen lotter i av lotterier nettobehållning % försålda av 1 OOO—tal kr i % av omslutn. medl.föreningar 1974 1975 1974 1975 1974 1975 Rädda Barnens Riksförbund 625 900 39 32 37 39 Svenska Röda Korset 900 900 39 36 56 59 Skid- och Friluftsfrämjandet — — — Skytteförbundens Överstyrelse 300 300 19 23 78 69 Svenska Frisksportförbundet — — — — Svenska Gymnastikförbundet 900 975 48 49 97 99 Svenska Korp. ldrottsförbundet — — — — Svenska Skidförbundet ] 000 1 000 36 38 83 76 IOGT/NTO 5 400 6 000 25 24 25 24 lOGT/NTO Juniorförbund 25 24 Nykterhetsrörelsens Scoutförbund 5 000 6 000 28 22 25 24 Ungdomens Nykterhetsförbund 25 24 De Blindas Förening — — — — De Handikappades Riksförbund 2 250 2 250 21 '? 60 50 Hörselfrämjandets Riksförbund 401 446 15 24 28 33 Riksbundet mot allergi 500 600 22 ,18 22 25 Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Ungdomar 300 300 18 27 100 100 Riksförbundet mot reumatism 252 313 24 18 40 60 Svenska Psoriasisförbundet 1 000 1 250 35 15 100 15 Frälsningsarméns Scoutförbund — — Frälsningsarméns Ungdomsförbund — KFUK/KFUM ] 874 2 019 30 29 75 76 Riksförbundet Sveriges 4 H 400 400 17 12 100 100 Svenska Blå Stjärnans Ungdomskår — — — Svenska Scoutförbundet — — — — Sveriges Unglottor — — — — Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur — — — — — Unga Örnars Riksförbund — — — — — — Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför-

bund 7 6900 8 523" 25 20 96 96 Moderata Ungdomsförbundet 500 500 31 35 82 85 Barnens Dags Riksförbund — — Svenska Brukshundsklubben — — Kungl Svenska Aeroklubben 750 8 40 — & " Här redovisas ungdomsförbundets andel. Tillsammans med Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti och Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund omslöt lotterierna 16 780 tkr resp. 19 280 tkr åren 1974 resp. 1975.

' Serviceföretagen i riks— lotterierna behandlas i kap 3.4.8.

kommunerna och landstingen. Tabellen ger vid handen att lotteriernas andel av de totala intäkterna varierar betydligt mellan anordnarna. Störst betydelse tycks lotterierna ha haft för nykterhetsrörelsen och Sveriges Socialdemokra- tiska Ungdomsförbund (SSU). Inom IOGT/NTO svarade lotteriintäkterna för omkring 35 procent av inkomsterna. Bland organisationens ungdomsför- bund var dock denna andel lägre. Av SSU:s intäkter utgjordes omkring 24 procent av lotterier. För åtta av de riksorganisationer som anordnade lotterier svarade lotteriintäkterna för mindre än tio procent av de totala intäkterna. Två organisationer hade inte lämnat uppgift om lotteriintäkternas andel.

Sammanlagt 27 organisationer har uppgivit att olika typer av bidrag och anslag mottagits från staten, kommunerna och landstingen. I elva av dessa fall utgjorde bidragen mer än 50 procent av organisationens totala inkomster. För de riksorganisationer som inte anordnat lotteri svarade bidragen för en tämligen stor andel av intäkterna. Exempelvis gäller detta flertalet organisa- tioner med ungdomsverksamhet. Nykterhetsrörelsen hade. förutom relativt stor andel lotteriintäkter, även betydande andel allmänna bidrag. Inom idrottsrörelsen utgjorde bidragen genomgående en stor andel av samtliga intäkter. Endast inom en idrottsorganisation svarade bidragen för mindre än 50 procent. Organisationer tillhörande gruppen handikappverksamhet, redo- visade förhållandevis små andelar såväl av lotterier som bidrag undantaget De Blindas Förening där bidragen utgjorde 80 procent av intäkterna.

Enkätens alla frågor redovisas inte i tabellform. Av svaren framgår sålunda att tolv organisationer använt lotteriintäkterna för speciella ändamål inom sin verksamhet. I flera fall har angivits att detta gällt informations- och ung- domsverksamhet. Åtta organisationer har angivit att medlen inte använts för särskilda ändamål. Övriga 13 organisationer berördes inte av frågan, då inget lotteri hade anordnats. Inga särdrag kan skönjas för olika typer av organisa- tioner vad gäller användningen av lotteriintäkterna.

I enkäten ställdes även frågan huruvida lotteriintäkterna fördelades från riksorganisationen till ingående medlemsorganisationer. Endast en organisa- tion, Nykterhetsrörelsens Scoutförbund, fördelade ut hela denna intäkt. Elva organisationer har uppgivit att lotteriintäkterna delvis fördelades. Hit hör framför allt idrottsorganisationerna, nykterhetsrörelsen och de politiska för- bunden. Åtta organisationer har svarat att någon fördelning inte förekom. Bland dessa återfinns främst de olika handikapporganisationerna. Övriga organisationer berördes inte av frågan.

Totalt 13 organisationer har uppgivit att ett särskilt konsultföretag eller serviceorgan anlitades för skötseln av lotterierna.I

Åtta organisationer, däribland flera handikapporganisationer, admini- strerade själva lotterierna. Resterande tolv organisationer besvarade inte frågan.

Tabell 8:4 avser ge en bild av organisationernas lotteriverksamhet på det regionala planet. I åtskilliga fall saknas fullständiga uppgifter, varför en helhetsbild kan vara svår att få. I tabellen redovisas hur stor andel av med- lemsorganisationerna som anordnade lotterier under åren 1974 och 1975 samt även vilken typ av lotteri som förekom, dvs. traditionellt lotteri, bingospel eller automatspel. Det framgår att flera av de organisationer som saknade lotteriverksamhet på riksorganisationsnivå, hade sådan på det regionala planet. ] sex fall

Tabell 8:3 Lotteriernas betydelse för riksorganisationerna (siffrorna har avrun-

dats) Organisation År 1975 Organisa- Andelen i % av samtliga tionens intäkter samtliga intäkter i Lotteri- Statliga och l OOO-tal kr intäkter kommunala bidrag Rädda Barnens Riksförbund 28 600 0,8 6,5 Svenska Röda Korset 80000 0,6 2,5 Skid- och Friluftsfrämjandet 3 600 — 52 Skytteförbundens Överstyrelse 4 900 1,3 98 Svenska Frisksportförbundet 900 — 72 Svenska Gymnastikförbundet 3 700 13 65 Svenska Korp. ldrottsförbundet 5 600 — 93 Svenska Skidförbundet 4 800 8 38,5 lOGT/NTO 2 900 35 18 IOGT/NTO Juniorförbund 1 200 22 58 Nykterhetsrörelsens Scout- förbund ] 300 12 23 Ungdomens Nykterhetsförbund 2 700 18 40 De Blindas Förening 15 000 — 80 De Handikappades Riksförbund 5 000 6 30 Hörselfrämjandets Riksförbund 2 700 2 27 Riksförbundet mot allergi 1 200 9 15 Riksförbundet för rörelsehind- rade Barn och Ungdomar 660 12 31 Riksförbundet mot reumatism 22751 1,9 2,2 Svenska Psoriasisförbundet 1 400 13 6 Frälsningsarméns Scoutförbund '.' — Frälsningsarméns Ungdomsför- bund ? — KFUK/KFUM 7 000 8 24,5 Riksförbundet Sveriges 4 H 100 4 61 Svenska Blå Stjärnans Ungdoms- kår 140 - 83 Svenska Scoutförbundet 23 000 — 40 Sveriges Unglottor 1 100 — 78 Svenska Ungdomsringen för Byg- dekultur 1 300 43 Unga Örnars Riksförbund 2 880 — 24,5 Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund 6 800 24 17 Moderata Ungdomsförbundet 950 9 66 Barnens Dags Riksförbund 100 — — Svenska Brukshundsklubben 1 500 26 ') _ _

Kungl Svenska Aeroklubben

anordnade de regionala organisationerna inte lotterier under de studerade åren. I tio fall saknas uppgift om hur stor andel av de regionala organisatio- nerna som bedrev lotteriverksamhet. I två fall, SSU samt Svenska Psoriasis- förbundet, anordnade alla eller nästan alla de regionala organisationerna lotterier.

Samtliga regionala organisationer som bedrev lotteriverksamhet anord- nade traditionella lotterier. Tio anordnade dessutom bingospel och två automatspel i samband därmed.

Uppgifterna om lotteriintäkternas andel av anordnarens samtliga intäkter är bristfälliga. Tolv organisationer har inte lämnat någon uppgift. De värden som lämnats varierar avsevärt från 1—75 procent.

Tabell 8:4 Lotteriernas betydelse för de regionala organisationerna

Organisation Andelen regionala Typ av lotteri Lotteriintäkternas organisationer L =Traditione|lt andel i % av de i % som anordnat lotteri Iotterianordnande lotteri B = Bingospel organisationernas A = Automatspel inkomster 1974 1975 1974 1975 Rädda Barnens Riksförbund 10 10 L 5 5 Svenska Röda Korset '? ? LB ? ? Skid- och friluftsfrämjandet 7 4 L 1 ] Skytteförbundens Överstyrelse 10 10 L 15 15 Svenska Frisksportförbundet 10 10 L ? ? Svenska Gymnastikförbundet 20 20 L 5 5 Svenska Korp. Idrottsförbundet 1 22 22 LBA % % Svenska Skidförbundet 45 33 ? 6 11 lOGT/NTO '? ? LB ? ? IOGT/NTO J uniorförbund ? ? LB '? ? Nykterhetsrörelsens Scoutförbund ? ? LB ? ? Ungdomens Nykterhetsförbund ? ? LB ? ? De Blindas Förening 24 24 L ? ? De Handikappades Riksförbund 20 20 L ? ? Hörselfrämjandets Riksförbund ? '? L ? '? Riksförbundet mot allergi ? ? LB ? ? Riksförbundet för rörelsehindrade

Barn och Ungdomar _ — — — — Riksförbundet mot reumatism - — — — — Svenska Psoriasisförbundet 90 90 LB 65 75 Frälsningsarméns Scoutförbund — — — — — Frälsningsarméns Ungdomsförbund

KFUK/KFUM 12,5 12.5 L 24 18 Riksförbundet Sveriges 4 H 20 20 LBA 3 16 Svenska Blä Stjärnans Ungdomskår 5 20 L 6 12 Svenska Scoutförbundet 8 10 L 1,5 2 Sveriges Unglottor 8 8 L 1 1 Svenska Ungdomsringen för Bygde-

kultur ? " Unga Örnars Riksförbund ? Sveriges Socialdemokratiska

Ungdomsförbund 100 100 L 10 10 Moderata Ungdomsförbundet '.' ? L ? ? Barnens Dags Riksförbund — — — — Svenska Brukshundsklubben 10 10 LB 8 8

Kungl Svenska Aeroklubben — — — —

8.3. Bingo- och lotteriintäkternas betydelse för några föreningar

8.3.1. Inledning

I syfte att ytterligare belysa lotteriernas betydelse för de idella organisatio- nernas ekonomi, har vi varit i kontakt med ett mindre antal föreningar för ett närmare studium. Av särskilt intresse har varit att undersöka hur verksam— heten i en förening påverkas av tillgången till sådana medel. För tydlighetens skull har vi gjort en uppdelning mellan bingo och traditionella lotterier.

Redogörelsen bygger på uppgifter från några års resultaträkningar och verksamhetsberättelser, samt på uppgifter inhämtade vid intervjuer med företrädare för föreningarna.

Vi har valt ut åtta föreningar på olika platser i landet. Dessa föreningar är Edsbro Idrottsförening, Stockholms läns Astma-Allergiförening, Karlskoga Simsällskap/ Karlskoga Simförening, Idrottsföreningen Brommapojkarna, Örebro Sportklubb, Göteborgs Distrikt av IOGT/NTO, UNF och IOGT/ NTO:s Juniorförbund, Idrottsföreningen Kamraterna Holmsund samt Helsingborgs Idrottsförening.

Resultatet av undersökningen redovisas nedan. Framställningen ger ingen möjlighet till slutsatser vad gäller bingo- och lotterimedlens inverkan på föreningslivet i stort, utan de studerade fallen bör ses som fristående exem- pel.

8.3.2. Edsbro Idrottsförening

Edsbro idrottsförening ären mindre Iandsortsförening utanför Norrtälje. Den bildades år 1931. Föreningens huvudidrott är fotboll. Övriga idrottsgrenar som finns representerade är skidor, gång, bordtennis och gymnastik. Fö- reningen har under de senaste åren haft mellan 250 och 300 medlemmar. Av dessa är mellan 175 och 200 aktiva idrottsutövare. Edsbro IF har ingen anställd personal. Allt arbete inom föreningen utförs ideellt av medlemmarna utan någon ersättning. Föreningen äger idrottsplatsen Lummevi i Edsbro.

Edsbro IF anordnar under sommaren två kvällar i veckan en form av bilbingo. Föreningen har under den senaste fyraårsperioden fått ökade tillstånd till bingospel. Åren 1974, 1975 och 1976 omslöt tillstånden 500 000, 600 000 respektive 700 000 kronor. Nettot av utspelat belopp har för varje år ökat från 26,6 procent år 1974 till 32,8 procent år 1977.

Av resultaträkningarna framgår att bingospelet utgör föreningens största inkomstkälla och svarar för mer än hälften av de årliga intäkterna. År 1975 utgjorde bingointäkterna en särskilt stor andel av de totala intäkterna, nämligen över 69 procent. 1 kronor räknat har bingointäkterna under pe- rioden ökat från ca 127 000 kronor år 1974 till ca 222 000 kronor år 1977. De totala intäkterna ökade från ca 253 000 kronor år 1974 till ca 438 000 kronor år 1977, dock med en nedgång år 1975.

Övriga större inkomstkällor är anslag från kommunen, Svenska Riks- idrottsförbundet och naturvårdsverket samt biljettintäkter från idrottsplatsen Lummevi. Anslagen var särskilt stora år 1977 och utgjorde då drygt 41 procent av intäkterna.

175 176 177 178 179 180 181 182 183 184 185 186 187 188 189 190 191 192 193

Bingointäkterna tillförs föreningsekonomin i stort. De avdelas inte till några särskilda ändamål och fördelas inte heller mellan de olika sektionerna. En bedömning som gjorts av företrädare för föreningen är att ungefär hälften av bingomedlen används till föreningens ungdomsverksamhet. Omkring 80 ungdomar sysselsätts året om med olika aktiviteter. Genom bingointäkterna har man kunnat bekosta utrustning för sina idrottsutövare. Fotbollsspelarna får t. ex. gratis dräkter och skor. Föreningen anordnar även träningsläger, vilka är kostnadsfria för deltagarna. Föreningen bekostar vidare resorna till träning och matcher.

Föreningen har gjort flera kostnadskrävande investeringar. År 1970 köpte Edsbro IF ett plasttält för inomhusträning höst— och vintertid. Tältet har även inbringat medel genom uthyrning. Under hösten 1974 förstördes tältet och var inte lönsamt att reparera. Samma år installerade föreningen ett elljusspår för skidträning och motionslöpning. Anläggningskostnaden uppgick till drygt 40 000 kronor under året. Den totala utgiften var ca 50 000 kronor.

En upprustning och utbyggnad av idrottsplatsen Lummevi påbörjades under år 1974. Kostnaden härför beräknades till 150 000 kronor. För ända- målet erhöll föreningen kommunalt anslag med 50000 kronor och från naturvårdsverket 30 000 kronor. Under detta år förekom även övergång av

Sammandrag av resultaträkningar för Edsbro lF

Intäkter Medlemsavgifter Biljettintäkter Bingo Lotterier

Anslag Övrigt

Summa

Kostnader

Årsavgifter

Inventarier och material Ersättningar till egna idrottsmän Resor Övriga kostnader för idrotten Administration och kontorskostnader Annonser

Summa

Överskott Underskott

1/1—31/121974 1/1—31/121975 1/1—31/121976 1/1—31/121977

Kr % Kr % Kr % Kr %

1 364 0,5 4 375 1,9 4200 0,1 4 936 1,1 38 310 15,2 24 698 10,8 20 552 6,7 16 042 3,7 126 838 50,1 158 146 69,4 166 897 54,6 222 068 50,7 6 179 2,4 2 762 1,2 1 383 0,5 10 822 2,5 68 401 27,0 35 310 15,6 37 580 12,3 181 333 41,4 12 196 4,8 2 509 1,1 78 98217 25,8 2 672 0,6 253 288 100 227 800 100 305814 100 437 873 100 1055 04 2355 10 1590 05 2845 07

80783 33,3 54997 2428 204074 5923 151086 3828

32 658 13,5 42 296 19,0 46 201 13,5 46 522 11,9 57 928 23,9 88 289 39,6 49 588 14,4 144 668 37,2

63 4420 26,1 27 282 12,2 33 626 9,8 21 889 5,6 1 953 0,8 2 449 1,1 3 279 1,0 14 584 3,7 4 801 2,0 5 120 2,3 5 124 1,5 8 337 2,1 242 622 100 222 788 100 343 482 100 389 941 100 10 666 5012 47 932 37668

" Beror på omläggning av inbetalningarna. Däribland lån 75 510 kronor. [ Däribland spelarköp 54 000 kronor.

spelare till Edsbro IF, för vilket föreningen erlade 54 000 kronor. Utbygg- naden av idrottsplatsen fortsatte under år 1975. Den största utgiftsposten under året var resorna, till stor del beroende på att föreningens fotbollslag avancerade till division III, vilket medförde fler och längre resor.

År 1976 beslöts att lägga om idrottsplatsens gräsplan, vilket beräknades kosta totalt ungefär 240 000 kronor. Omläggningen slutfördes under år 1977. För ändamålet erhöll föreningen anslag från Norrtälje kommun med 100 000 kronor och från naturvårdsverket med 30 000 kronor.

Edsbro IF anordnar årligen olika motionsaktiviteter för både medlemmar och andra. Föreningen har även som tradition att i samarbete med kyrkan arrangera en kyrksöndag och sedan år 1976 står föreningen tillsammans med kommunens fritidsnämnd som arrangör för sportlovsveckan.

Om bingospelet även i fortsättningen ger lika god utdelning har Edsbro IF för avsikt att ytterligare satsa på ungdomsverksamheten. I första hand bör ledare och tränare knytas till föreningen och dessa bör även ges tillfälle till vidareutbildning.

8.3.3. Stockholms läns Astma-A llergi/örening

Stockholms läns Astma-Allergiförening, som är ansluten till Riksförbundet mot Allergi, fick sin nuvarande organisationsform år 1974. Åren 1972—1974 fanns en kontaktkommitté uppbyggd av företrädare för lokalföreningar. I länsföreningen ingår 16 lokalföreningar. Det totala medlemsantalet har i det närmaste fördubblats under de senaste tre åren. Vid 1974 års utgång var medlemsantalet ca 1 700, år 1975 ca 2 100, år 1976 ca 2 600 och år 1977 ca 3 200.

Länsföreningens huvudsakliga uppgift är att samordna verksamheten inom lokalföreningarna, att informera och stödja dessa föreningar samt att rekrytera medlemmar.

Föreningen har sedan en längre tid årligen anordnat ett länsstyrelselotteri med maximalt medgiven omslutning.

Sedan år 1974 ingår Stockholms läns Astma-Allergiförening i Vasastans bingoallians och sedan år 1975 även i bingoalliansen Las Vegas. Vasastans bingoallians beviljades år 1974 en omslutning av sex miljoner kronor och år 1977 nio miljoner kronor. Åren 1974—1976 erhöll föreningen 20 procent av nettot, medan det var 15 procent år 1977. Bingoalliansen Las Vegas innehade åren 1975—1977 tillstånd till bingospel omslutande 8,5 samt nio och tolv miljoner kronor. Stockholms läns Astma-Allergiförening erhöll åtta procent av nettot.

År 1974 var intäkterna från bingo- och lotteriverksamheten de enda intäkter som direkt tillfördes föreningen. Anslag från Stockholms läns landsting med 55000 kronor utgick visserligen till kuratorverksamheten, men dessa medel tillfördes riksförbundet, som formellt svarade för anställ- ningen. Föreningen hade under året kuratormottagning två timmar per dag för medlemmar och andra allergisjuka inom Stockholms läns landstings upptagningsområde. Kuratorverksamheten har innefattat personlig rådgiv- ning, information samt kontakt med skilda myndigheter. Mer än 40 procent av föreningens kostnader under år 1974 avsåg olika former av informations- verksamhet. Informationsmöten anordnades inom länet, vilka föregicks av

flygbladsutdelning och annonser i ortsbilagor. Värvningsfoldern ”Astma- Allergi” utdelades till 250 000 hushåll inom Stockholms län. Föreningen var medarrangör vid tre upplysningskonferenser om yrkesallergier. Föreningen bekostade årsprenumeration av 625 exemplar av förbundstidskriften ”Aller- gia” vilken sändes till samtliga läkarmottagningar inom Stockholms län. Andra tidskrifter och upplysnmgsfoldrar har i olika upplagor spritts inom länet.

Kansliet hölls under året öppet tre dagar i veckan varvid föreningens sekreterare fanns tillgänglig som kontaktman. Sedan den 1 juli 1974 ställde förbundsstyrelsen en ombudsman till föreningens förfogande att på halvtid svara för informationsverksamhet occh medlemsuppgifter. Förbundet erhöll täckning för motsvarande kostnad genom bingomedel. Under året inköptes sammanlagt 30 luftrenare, vilka skulle hållas tillgängliga för utlåning till medlemmar genom de olika lokalavdelningarna.

Bingointäkterna år 1975 var närmare 270 000 kronor, dvs. en ökning med över 40 procent jämfört med föregående år. Bingo och lotterier svarade tillsammans för närmare 73 procent av intäkterna. Förutom bingo- och lotteriintäkter erhöll föreningen år 1975 även anslag med 100 000 kronor från Stockholms läns landsting som bidrag till ett länskansli, ombudsman med halvtidssysselsättning samt kuratorverksamhet inom länet.

Kostnaden för löner och arvoden ökade markant under år 1975 och kom för året att bli den största kostnadsposten. Detta berodde på att föreningen själv svarade för kanslifunktionen samt att kuratorverksamheten utökades ytter- ligare. Under året pågick förbundsstämma i Stockholm, varvid föreningen tog på sig vissa värdarrangemang, vilket medförde att sammanträdeskostnader- na ökade. Informationsverksamheten var även detta år en betydande kostnadspost, ca 30 procent av de totala kostnaderna. Verksamheten drevs enligt samma riktlinjer som föregående år. Lokalavdelningarnas medlemmar gavs även möjlighet att delta i studiecirklar, anordnade av länsföreningen. Det har ansetts värdefullt att anordna särskilda kurser för allergiker, då dessa inte alltid kan vistas i sådan miljö där t. ex. heltäckningsmattor förekommer eller där rökning är tillåten. Länsföreningens studieorganisatör har deltagit i centralt anordnade kurser.

Räkenskapsåret 1976 resulterade i ett underskott på ca 63000 kronor. lntäktssidan genomgick inga större förändringar. Bingon svarade även detta år för den största andelen, ca 70 procent. Lotteriet däremot gav en obetydlig förlust. Liksom året innan var informationsverksamhet samt löner och arvoden tunga kostnadsposter. Länsföreningen har strävat efter att skapa. selektiv information, utformad för olika grupper av allergiker. Man har t. ex. utforskat lämpliga rese- och utflyktsmål beroende påolika allergityper. Under året anordnades av föreningen en särskild allergidag med information, under- hållning och liknande arrangemang.

Föreningen har blivit eftertaxerad för tidigare års bingoinkomster, vilket medförde skatteutbetalningar på över 100 000 kronor under år 1976.

Under verksamhetsåret 1977 fortsatte föreningen att utvecklas. Nya, större kanslilokaler öppnades med samlingslokaler, vilket gjorde att man kunde ha ”öppet hus”. En kanslichef anställdes på heltid, liksom en kontorist. Pensionärsverksamhet under dagtid startades med kurser och olika sorters terapi. I augusti 1977 startades även en tidskrift, ”Svalan", vilken utkommer med fem nummer årligen. Tidskriften distribueras gratis till medlemmar och

Sammandrag av resultaträkningar för Stockholms läns Astma-Allergiförening

1/1—31/121974 1/1—31/121975 1/1—31/121976

Kr % Kr % Kr % Intäkter Bingo 191 088 95,8 269 249 70,8 281 193 69,9 Lotteri 8 419 4,2 7 601 2,0 0 0 Anslag — — 100 000 26,4 116500 29,0 Övrigt — — 3 346 0,8 4 462 1,1 Summa 199 507 100 380 196 100 402 155 100 Kostnader Löner, arvoden 28 175 13,3 124 328 35,4 113 387 24,4 Administration och

kontorskostnader 17 116 8,1 35 029 10.0 46 254 9,9 Sammanträden, stämma 2 618 1,2 12 928 3,6 8 246 1.8 Anslag till lokalav-

delningar 20100 9,5 56 190 16,0 33 170 7,1 Informationsverksamhet 87 980 41,5 103 913 29,5 149 693 32,2 Studie- och kursverk—

samhet 945 0,4 8 411 2,4 5 913 1,3 Social verksamhet 55 178 26,0 9 221 3,1 — Arrangemang — — — — 8 781 1,9 Skatter — — 100 055 21,4

___ Summa 212 112 100 350 020 100 465 499 100

Överskott 28 496 Underskott 12 605 63 344 &

till sjukhus, skolor, frisörer m. fl. Kostnaden per upplaga uppgår till närmare 5 000 kronor.

Inför framtiden har man planer på att starta en organiserad ungdomsverk— samhet. I första hand skall man anordna sommarläger för allergisjuka barn och ungdomar. Om inkomsterna tillåter finns det även planer på en rekrea- tionsanläggning för vuxna allergiker på lämplig plats i Sverige.

8.3.4. Karlskoga Simsällskap/Karlskoga Simförening

Karlskoga Simsällskap bildades år 1917 och var en förening helt inriktad på simning och simhopp. Efter 60 års verksamhet begärdes Simsällskapet i december år 1977 i likvidation då de senaste åren hade präglats av stora ekonomiska svårigheter. Isamband med likvidationen nybildades förening- en under namnet Karlskoga Simförening. Ingen ändring av den idrottsliga verksamhetsinriktningen har dock skett.

Simsällskapet hade under de sista åren omkring 300 medlemmar. Ungefär 250 av dessa är nu medlemmar i den nya föreningen. Flertalet är aktiva idrottsutövare. Bland simhopparna tillhör flera den svenska eliten.

Karlskoga Simsällskap anordnade automatbingo i regi av ett kommersiellt konsultföretag fram till år 1974. Under denna tid var föreningen inte direkt delaktig i driften av spelet, utan stod i princip endast som anordnare. År 1974

köpte Simsällskapet bingoanläggningen och övertog driften av Spelet. Vid övertagandet bedömdes bingon som en säker inkomstkälla. Spelet gick även bra under ett och ett halvt år efter köpet.

Karlskoga Simsällskap hade sex anställda i bingoverksamheten, samtliga på deltid. Det ansågs inte möjligt att driva spelet i ideell regi, då spel även förekom under dagtid. Som mest erhölls bingotillstånd för 1,8 miljoner kronor i spellokalen. Fram till mitten av 1970-talet var bingon den största inkomstkällan, men spelet lämnade allt sämre netto. Kravet på 15 procents avkastning kunde inte uppnås. För räkenskapsåret 1975 lämnade bingon ett överskott" på drygt 124 000 kronor, vilket dock motsvarade nästan hälften av de totala intäkterna. Åren 1976 och 1977 gav spelet däremot så dåligt resultat att man beslöt att stänga bingolokalen fr. o. m. april 1977. Overskottet år 1976 blev ca 36 000 kronor.

Av resultaträkningarna framgår att bingons andel av intäkterna minskat från ca 48 procent år 1975 till ca 25 procent respektive nio procent åren 1976 och 1977. Samtidigt har bidragens andel ökat. Dessa utgjorde år 1977 över 80 procent av intäkterna. Vidare framgår att bingon i stort sett var den enda inkomstkällan Karlskoga Simsällskap hade förutom bidrag och medlemsav- gifter. De kommunala anslagen var ungefär 90 000 kronor under de tre åren. Kostnaderna för den idrottsliga verksamheten har nedbringats.

År 1977 var den största kostnadsposten att hänföra till föreningens skulder. I viss mån har detta kompenserats med ökat ideellt arbete av medlemmarna, men betydande inskränkningar har även de facto skett i verksamheten. Tidigare hade föreningen möjlighet att engagera tränare på heltid. Nu finns inte tillräckliga resurser för detta. Träningsfrågan har lösts genom att några äldre ungdomar på sin fritid hjälper de yngre med träningen. Viss ersättning utgår härför, men arvodena ärinte marknadsmässiga. Kostnadsfria tränings- läger kan inte längre erbjudas medlemmarna i föreningen. Lägerverksam- heten har skurits ned och medlemmarna får själva stå för kostnaderna. Lägerverksamheten bedöms som helt nödvändig för simmarungdomamas utveckling, då badhuset på orten är för litet för effektiv träning. De måste även ges möjlighet till träning utöver simning och simhopp, som t. ex. gymnastik och styrketräning. Föreningen kan inte heller längre bekosta resorna till och från träning och tävlingar. Problemet har lösts genom att ungdomarnas föräldrar sköter transporterna.

Praktiskt taget alla företrädare för Karlskoga Simsällskap tycks vara ense om att bingospelets ogynnsamma utveckling var den viktigaste orsaken till föreningens ekonomiska svårigheter och konkurs. Det finns flera teorier om varför bingoverksamheten misslyckades. Det pris som betalades för bingoan- läggningen, 140 000 kronor, har ansetts vara för högt. Därtill var köpevill- koren konstruerade så, att halva skulden avbetalades under ett och ett halvt år, vilket ansträngde föreningens ekonomi ytterligare. Konkurrensen på bingomarknaden ökade. Framför allt hade Simsällskapet svårt att hävda sig gentemot stadens största bingoarrangör, KB Karlskoga. Ytterligare ett problem var att så pass många var anställda i bingoverksamheten, vilket gjorde det svårt att trappa ned spelet, då detta började gå sämre.

Inför framtiden hoppas föreningen i första hand på ökade bidragsintäkter. Föreningen önskar anslag från kommunen till simtränare och idrottskonsu- lent. Föreningen har även planer på att anordna mindre varuhuslotterier att

Sammandrag av resultaträkningar för Karlskoga Simsällskap

1/1—31/121975 1/1—31/121976 1/1—31/121977

Kr % Kr % Kr %

Intäkter Kommunala anslag 90 972 34,9 88 512 62,2 89 278 62,4 Statliga anslag 4 145 1,6 5 387 3.8 8 853 6,2 Bidrag, blandade 17 257 6.6 4 902 3,5 7 374 5,1 Bidrag, Bofors — — 3 000 2,1 10 000 7,0 Medlemsavgifter m m 14 015 5.4 4 020 2,8 12 770 8,9 Bingo 124 103 47.6 35 769 25,1 13 656 9,5 Övrigt 10 047 3,9 670 0,5 1 274 0,9 Summa 260 539 100 142 260 100 143 205 100 Kostnader Löner o soc avg 81 624 29,3 49 914 31 ,6 14 463 6,7 Träningskostnader 108 044 38,9 41 803 26,4 43 936 20,4 Tävlingskostnader 33 482 12,0 36 958 23,3 15 579 7,2 Simskolan 7 878 2,8 1 196 0,8 — — Administration 23 040 8,3 16 941 10,7 6 014 2,8 Avbetalningar m m 24 238 8,7 11 368 7,2 135 693 62,9 Summa 278 306 100 158 180 100 215 685 100 Underskott 17 767 15 920 72 480

försäljas via lottautomater. Man anser att lotteriintäkter på mellan 5 000 och 10 000 kronor per år är tillräckligt. Några planer på att återuppta bingoverk- samheten finns inte.

I samband med nybildningen av föreningen höjdes medlemsavgiften från 15 till 50 kronor per år.

8.3.5. Idrottsföreningen Brommapojkarna

Idrottsföreningen Brommapojkarna bildades år 1942. Föreningen är en flersektionsförening, men är huvudsakligen inriktad på fotboll. Övriga idrottsgrenar är bandy, basket och friidrott. Omkring 30 fotbollslag finns representerade. A-laget har under den studerade perioden spelat i division II och 111.

Antalet medlemmar under åren 1974—1977 framgår av nedanstående tablå.

Antal seniorer Antal juniorer (7—18 år)

Totalt

1974 1975 1976 1977 243 183 178 183 349 381 412 452 592 564 590 635

Av uppställningen framgår att antalet ungdomar har ökat för varje år. Därtill har föreningen s. k. knatteverksamhet, vilken omfattar ungefär 200 barn. IF Brommapojkarna har anordnat bingospel sedan år 1967. De första åren

bedrevs spelet endast som storbingo i ideell regi. Då Riksbingo bildades år 1974 upphörde man med driften av ett bingospel till förmån fördetta företagl gengäld fick man löfte om att få medverka i några av Riksbingos allianser. IF Brommapojkarna medverkar sedan år 1975 i Solna-Sundbybergs bingoallians och sedan år 1976 i Kungsalliansen. Föreningen har sju procent i den första alliansen och tre procent i den senare. I samband med att Riksbingo upphörde år 1977, övertog IF Brommapojkarna tillsammans med övriga berörda organisationer skötseln av bingospelet. Vid sidan av detta har föreningen hela tiden anordnat bingo helt i ideell regi.

Sammantaget anordnade IF Brommapojkarna bingo med en omslutning av ca 1,5 miljoner kronor år 1973 och 2,7 miljoner kronor år 1974. För vart och ett av åren 1975 och 1976 omslöt föreningens egna bingospel 1,6 miljoner kronor. År 1977 uppgick omslutningen till 1,7 miljoner kronor. Solna- Sundbybergs bingoallians och Kungsalliansen anordnade åren 1975—1977 bingospel i storleksordningen 10—15 miljoner kronor vardera. Därtill anord- nar föreningen varje år ett smärre lotteri, som säljs lokalt med en omslutning av 30 000 kronor.

Föreningens räkenskapsår har ändrats något under perioden 1973—1977 och följer inte kalenderår. Femårsperioden innefattar fyra räkenskapsår. Det ' första omfattar 18 månader, det andra 16 månader och de övriga 12 månader. De olika räkenskapsåren är därför inte direkt jämförbara.

Som framgår av resultaträkningarna utgjorde bingo och lotterier den avgjort största intäktsposten. För alla räkenskapsår svarade dessa för mer än hälften av de totala intäkterna. De två sista åren var andelen omkring 60 procent. Det senaste räkenskapsåret var bingo- och lotteriintäkterna stora även absolut, omkring 485000 kronor jämfört med 326000 kronor året dessförinnan. Andelen kommunala och statliga bidrag har under perioden ökat något, från ca 19 procent till ca 23 procent av de totala intäkterna. Intäkter från fotboll innefattar matchintäkter, reklam, övergångsersättningar m. m. Dessa intäkter har minskat i betydelse under perioden, från omkring 26 procent till omkring 14 procent. Även i kronor räknat har en reducering skett. Matchintäkterna varierar beroende på i vilken division laget spelar och vilken plats laget har i serien. Medlemsavgifter utgör endast en mindre del av intäkterna. Posten övriga intäkter innefattar bl. a. räntor.

Bland kostnaderna utgör fotbollsverksamheten den i särklass största delen. För alla redovisade räkenskapsår har denna post svarat för ungefär 70 procent av de totala kostnaderna. En förskjutning verkar ha skett från seniorfotboll till juniorfotboll. Övriga sektioner har endast tagit en mindre del av re- surserna i anspråk, under de två senaste åren inte ens en procent av kostnaderna.

Föreningen hyr sedan år 1972 en lokal av kommunen, där kansli och klubbrum är inrymda. Lokalen har efter hand rustats upp med hjälp av föreningens egna medel och medlemmarnas egna arbetsinsatser. De ad- ministrativa kostnaderna, innefattande löner och kontorskostnader, har för varje år ökat något i kronor räknat. Avskrivningar och kostnader för inventarier har varierat mellan de olika åren.

Det är tvivelsutan så att bingointäkterna är den viktigaste delen i föreningens ekonomi. Detta poängteras även i verksamhetsberättelserna. Särskilt lönsamt anser man att bingospelet blev då man själv övertog driften

efter Riksbingo. De medel som har flutit in från bingospelet har gått in i föreningens verksamhet. Man har särskilt önskat satsa på ungdomsverksam- heten. Genom den förbättrade ekonomin har man kunnat anordna tränings- läger för ungdomarna. Man har även kunnat lämna bidrag till resorna, i vissa fall har dessa varit helt gratis. Tidigare betalade medlemmarna sådana utgifter

själva.

Sedan år 1975 har man kunnat ge tränare och ledare kostnadsersättningar m. m., under de två första åren dock med mindre belopp. Tidigare utfördes detta arbete helt ideellt. Det är ett önskemål att kunna betala ledarna marknadsmässiga löner för att slippa alltför stor personalomsättning på dessa poster. Man har även för avsikt att låta ledarna delta i kurser om ekonomin tillåter. Kostnaderna för seniorspelarna betalas av föreningen. Detta gäller materiel, resor, träningsläger m. m. År 1970 inköpte föreningen en Volkswa- genbuss och under år 1977 inköptes ytterligare två. Dessa används för bl. a. ungdomarnas resor till träning och matcher. År 1976 förvärvade IF Brom- mapojkarna Idrottsekonomi AB för försäljning av idrottsutrustning, före- ningsdekaler m. m. till medlemmarna.

IF Brommapojkarna har fyra personer anställda. Kansliet förestås av en heltidsanställd konsult samt en skrivhjälp på deltid. Man har en deltidsan- ställd tränare för elitfotbollen. Sedan år 1978 arbetar även en heltidsanställd ungdomskonsulent i föreningen.

Medlemsavgiften höjdes år 1976 från 20 till 25 kronor för ungdomar och från 40 till 50 kronor för seniorer. Denna avgift bibehölls under år 1977.

Sammandrag av resultaträkningar för IF Brommapojkarna ___—___—

1/1 1973— 1/71974— 1/11 1975— 1/11 1976— 30/61974 31/101975 31/101976 31/101977 Kr % Kr % Kr % Kr %

___—___—

Intäkter Medlemsavgifter Kommunala och statliga bidrag Bingo och lotterier Intäkter från fotboll

Övrigt

Summa

Kostnader Fotboll, seniorer Fotboll, juniorer Fotboll, gemensamma kostnader

Övriga idrottsgrenar

Administration m m

Avskrivningar m m

Summa

Överskott Underskott

15340 2,6 12065 2,1 15145 2,8 16130 2,0

110182 18,8 131 744 22,8 127 523 23,3 186 733 23,3 308 832 52,6 290 653 50,4 325 846 59,5 485 069 60,5 150 080 25,6 136 185 23,7 76 912 14,0 114 405 14,2

2181 0,4 5993 1,0 2621 0,4 — _

586615 100 576640 100 548047 100 802337 100

227 298 41,4 214 945 35,9 186 484 36,7 214 863 29,1 137 984 25,1 169 572 28,3 123 892 24,4 299 774 40,7

12 363 2,3 37 692 6,3 27 483 5,4 — — 22 847 4,2 7 425 1,2 2 442 0,5 5 138 0,7 110 727 20,1 117 667 19,8 134 779 26,5 152 429 20,7 37 789 6,9 50 938 8,5 33 074 6,5 65 122 8,8

549008 100 598239 100 508154 100 737326 100

37 607 39 893 65 011 21 599

___—w

8.3.6. Örebro Sportklubb

Örebro Sportklubb bildades år 1908. Föreningen tillhör de större idrottsför- eningarna i landet och omsätter årligen omkring tre miljoner kronor. Vid 1977 års utgång var medlemsantalet 1 420, varav ungefär 840 var aktiva seniorer och ungefär 400juniorer och ungdomar. Medlemsantalet har i stort hållit sig konstant under den senaste femårsperioden. Föreningen har sex verksamma sektioner, fotboll, bandy, bowling, tennis, curling samt en särskild ungdoms- sektion. Fotbollssektionen är den största och representationslaget spelar i division I. Juniorlaget spelar i allsvenska juniorserien. Även bandyns re- presentationslag spelar i division 1.

Örebro Sportklubb bedriver en relativt omfattande affärsmässig verksam- het. Föreningen äger ett försäljningsbolag, ÖSK:s Försäljnings AB. Inom ramen för detta bolag driver föreningen tre konfektaffärer, två gatukök och en kiosk för försäljning av klubbmärken m. m. Sedan en tid äger föreningen två biografer.

Bingo- och lotterimedel har sedan flera år varit de mest betydande in- täkterna för Örebro Sportklubb. Föreningen har anordnat bingospel sedan år 1973. Tidigare bedrevs bingospel i regi av ett bolag, i vilket föreningen var delägare. Fram till slutet av år 1977 anordnade Örebro Sportklubb bingo med hjälp av ett privat serviceföretag.

Örebro Sportklubb anordnar lotterier med tillstånd av polismyndighet och länsstyrelse, i båda fallen med maximal omslutning. Därtill anordnar klubben tillsammans med 22 andra föreningar ett årligt adventskalenderlotteri, vilket totalt omsätter 500 000 kronor. Lotterierna inbringar till föreningen i runt tal 100 000 kronor per år.

Föreningens bingotillstånd uppgick till 900 000 kronor för år 1975 och till 2 700 000 kronor för år 1976. Under 1970-talet gick bingoverksamheten mot en vikande lönsamhet. Detta berodde till stor del på den ökade konkurrensen på marknaden, vilket även ledde till att föreningens bingotillstånd skars ned till 1 750 000 kronor för år 1977.

Åren 1975, 1976 och 1977 inbringade bingo och lotterier tillsammans ca 450000, 632 000 respektive 152 000 kronor till föreningen. Av resultaträk- ningarna framgår att detta utgjorde ungefär 73, 74 respektive 27 procent av de olika årens sammanlagda intäkter. Att andelen var märkbart mindre år 1977 beror delvis på att räkenskapsåret vid denna tid omfattade tio månader och avslutades per den 31 augusti. Övriga viktigare intäkter har främst varit från egna arrangemang och aktiviteter. Däri innefattas även intäkter från den egna affärsverksamheten. Dessa intäkter har ökat i betydelse. Det senaste rä- kenskapsåret har även reklamintäkter svarat för en betydande andel av de sammanlagda intäkterna, närmare 20 procent. Medlemsavgifterna har inte haft någon avgörande betydelse för föreningens ekonomi, även om dessa har höjts. År 1975 var dessa tio respektive 15 kronor för yngre och äldre ung- domar, 25 kronor för damer, 40 kronor för herrar samt 320 i engångsavgift för ständigt medlemskap. För år 1978 höjdes avgifterna till 25 kronor för ung- domar och 50 kronor för seniorer. Örebro Sportklubb har även två suppor- terklubbar, ÖSK-gänget och ÖSK-supporterklubb, vilka lämnar vissa bidrag till föreningen.

Kostnaden för den direkta idrottsverksamheten har, med tanke på

omfattningen, inte utgjort någon betungande del av de totala kostnaderna. Orsaken är att såväl fotbollen som bandyn är arenaidrotter, vilket ger biljett- och reklamintäkter. Den största kostnadsposten har under alla tre åren varit löner och sociala avgifter. Dessa har svarat för hälften eller mer än hälften av de sammanlagda kostnaderna. Diverse administrativa kostnader har under åren uppgått till mellan tio och 15 procent av totalkostnaderna.

Under hösten 1977 tog Örebro Sportklubb initiativet till bildandet av en bingoallians i Örebro. De flesta föreningar ställde sig positiva till förslaget och efter hand fastställdes stadgar för alliansen och vidare bestämdes att en andelsförening skulle driva verksamheten. Kommunen och länsstyrelsen uppmuntrade bildandet av alliansen och kommunen lämnade även borgen med 900 000 kronor för köp av bingohallar. Från och med den ljanuari 1978 bedriver alliansen all bingoverksamhet i själva Örebro stad. Totalt medverkar 39 ideella föreningar i alliansen. Alliansen drivs utan egentligt vinstintresse och överskottet delas mellan föreningarna efter ett poängsystem, varvid gradering sker efter verksamhetens typ och omfattning, antal aktiva medlem- mar m.m. I enlighet med poängsystemet erhåller föreningarna en viss procent av det inspelade nettot. Medlen betalas ut månadsvis. Tanken med alliansbildningen är att även andra arrangemang som t. ex. lotterier skulle kunna bli en verksamhet inom alliansens ram. Örebro Sportklubb är den största andelshavaren i alliansen. Föreningen får ca 15 procent av överskottet. Endast en ytterligare förening har över tio procent. Omkring 30 personer är anställdai föreningsalliansen. Alliansens bingotillstånd uppgår till ungefär tio miljoner kronor per år. Då inget egentligt vinstintresse finns räknar man med högre utdelning än om ett serviceföretag hade skött driften. För Örebro Sportklubbs del beräknas ett årligt netto av ca 220 000 kronor.

Örebro Sportklubb ser flera fördelar med alliansbildandet. Förutom att utdelningen förväntas bli större, anser man sig nu ha bättre överblick över spelet, vilket gör att man bättre kan planera sin verksamhet. Då en privat konsult skötte driften präglades bingoverksamheten av en viss ryckighet. Man anser även att bingoinkomsterna nu blir mer rättvist fördelade än tidigare.

Inkomsterna från bingo och lotterier är inte direkt "öronmärkta” men tillförs i första hand ungdomsverksamheten. Föreningen vill i görligaste mån förbättra och vidareutveckla träningsverksamheten och anordna läger med kvalificerade ledare. I övrigt fördelas medlen efter behov till de olika sek- tionerna.

Örebro Sportklubb drivs i hög grad företagsmässigt, där bingospelet nu avses bli en av hörnstenarna. Även den affärsmässiga verksamheten i övrigt har utvecklats och fått en allt större betydelse i föreningens ekonomi.

Klubben har ett kansli med åtta anställda. Kanslifunktionen leds av en verkställande direktör. Därtill finns en ansvarig för redovisning, en butiks- konsulent, en ungdomskonsulent, två deltidsanställda kontorister samt två AMS-anställda kontorister. Föreningen har även utsett en bingostyrelse, en fastighetsförvaltare, en kommitté för skolfrågor, en budgetberednings- och kontoplanskommitte' samt en förvaltningskommitté för gåvomedel. Viss verksamhet inom föreningen omhänderhas av entreprenörer. För bokföring, avlöningsbokföring, medlemsredovisning och siffergranskning anlitas en revisionsbyrå. All redovisning sker på data och månadsvisa rapporter kom-

Sammandrag av resultaträkningar för Örebro SK

1/11974— 1/111975— 1/111976— 31/101975 31/101976 31/81977

Kr % Kr % Kr % Intäkter Idrott — — — — 66 660 11,9 Bingo, lotterier 450 186 73,3 631 597 73,8 152 167 27.1 Medlemsavgifter 16 535 2,7 26 380 3,1 26 330 4,7 Fastighetens drift 72 501 11,8 52 485 6,1 22 359 4,0 Reklam — — — — 111 152 19,8 Aktivitetsbidrag — — 21 917 2,6 22 955 4,1 Övriga bidrag 18 828 3,0 20 534 2,4 24 762 4,4 Arrangemang, affärs-

verksamhet m m 56 717 9,2 103 108 12,0 134 823 24,0 Summa 614 767 100 856 021 100 561 208 100 Kostnader Idrott 75 610 12,5 73 388 10,8 100 125 15,5 Tidskrift, PR 7 432 1,2 9 794 1,4 19 813 3,1 Klubblokal m m 68 954 11,4 61 494 9,1 60 282 9,3 Löner o soc avg 297 469 49,1 379 830 56,0 314 681 48,9 Administration 85 512 14,1 78 422 11,6 73 063 11,3 Sammanträden, represen- tation 4 863 0,8 10 827 1,6 12 758 2,0 Skatter m m 21 867 3,6 7 835 1,2 19 492 3,0 Ersättningar 14 624 2,4 15 567 2,3 11 911 1,8 Avskrivningar 29 879 4,9 40 940 6,0 33 154 5.1 Summa 606 210 100 678 097 100 645 279 100

Överskott 8 557 177 924 Underskott 84 071

mer föreningen tillhanda. Reklamförsäljning och annonsackvisition omhän- derhas av särskilt anlitad firma och så sker även för lotterier och andra mindre arrangemang. Örebro Sportklubb äger en fastighet i centrala Örebro där bl. a. kansliet är inrymt. Föreningen utger tidskriften ÖSKzaren, som kostnadsfritt sänds till medlemmarna.

8.3.7. Göteborgs distrikt av IOGT/N TO, UNF och I OG T/ N TO:s J uniorförbund

Göteborgs distrikt av lOGT/NTO, UNF och IOGT/NTO:s J uniorförbund är nykterhetsrörelsens distriktsorganisation i Göteborg och Bohus län. Totalt innefattas ungefär 75 lokalföreningar. Distriktsorganisationens huvudupp- gift är att vara serviceorgan till lokalföreningarna, svara för kretsorganisa- tionen inom distriktet och medverka vid organisationen av lokalföreningar. Distriktsorganisationen skall vidare svara för utbildning av medlemmarna, framställa upplysningsbroschyrer och propagandamaterial samt rekrytera nya medlemmar. Distriktsförbundet medverkar även i upplysnings— och informationsverksamhet ute i samhället. ] instruktörernas arbete ingår bl. a.

att besöka skolor och där redogöra för organisationens uppgift.

Organisatoriskt består distriktsförbundet av tre enheter, vuxendistriktet, UNF—distriktet och juniordistriktet. Distriktsförbundets kansli omfattar tre instruktörer, varav en fungerar som kanslichef samt tre AMS-anställda kontorister. För närvarande hyrs lokalerna där kanslifunktionen är inrymd, men distriktet står i begrepp att köpa fastigheten i fråga. I samband därmed kommer organisationen att få större lokaler till sitt förfogande och den utåtriktade verksamheten kan utökas genom t.ex. ”öppet hus”.

Antalet medlemmar i distriktet har under åren 1974—1976 minskat något, från 2 316, 2 257 respektive 2 117. Medlemsavgifterna höjdes år 1977 från 40 till 50 kronor för vuxna medlemmar och från 20 till 25 kronor för ungdomar mellan 18 och 25 år. För juniorer höjdes avgiften från tio till 15 kronor.

Åren 1975 och 1976 var distriktsförbundets största inkomstkälla anslag, främst från landsting och kommuner. År 1975 utgjorde anslagen närmare 57 procent av intäkterna och år 1976 var motsvarande siffra drygt 46 procent. År 1977 svarade anslagen bara för något mer än 20 procent av intäkterna. Till en del berodde detta på kraftigt ökad omslutning till följd av ökade bingointäk- ter.

Distriktsförbundet har anordnat lotterier på polis- och länsstyrelsenivå, i båda fallen med maximal omslutning av tillstånden. Därtill erhålls lotteri- intäkter från nykterhetsrörelsens rikslotteri. Bingospel anordnades under åren 1975 och 1976 med en omslutning av ungefär 500 000 kronor. Distrikts- förbundet ingick i en allians och spel bedrevs i Riksbingos regi.

Formellt ansvarade en särskild ekonomikommitté inom förbundet för såväl lotterier som bingospel. För åren 1975 och 1976 gäller att lotterier och bingo tillsammans svarade för ca 32 procent av de totala intäkterna. I absoluta belopp motsvarade detta ca 77 000 respektive 123 000 kronor. År 1977 gick distriktsförbundet tillsammans med lokalföreningarna med i en bingoallians. I samband därmed höjdes tillstånden avsevärt. Alliansen bedriver spel i bingohallen ”Nöjeshallen” i Göteborg. I alliansen har IOGT/NTO 2/5, Göteborgsidrotten 1/5 och övriga organisationer 2/5. Alliansens bingotill- stånd uppgår till 5,5 miljoner kronor. Distriktsförbundet erhöll för året ett tillstånd på en miljon kronor och de till distriktet hörande lokalföreningarna 1,2 miljoner kronor. För år 1978 har liknande tillstånd erhållits.

Nykterhetsrörelsens netto av lotterier och bingo blev år 1977 ca 300 000 kronor, vilket utgjorde mer än hälften av de totala intäkterna.

Bingomedlen fördelas i första hand mellan de tre enheterna och därefter till de ingående lokalföreningarna. Genom de kraftigt ökade tillstånden har bingointäkterna kommit att bli den i särklass största inkomstkällan och väntas svara för mellan 50 och 60 procent av de totala intäkterna från och med år 1977.

De ökade bingointäkterna skall i första hand användas till ungdomsarbetet. Framför allt skall instruktörsverksamheten utökas. Distriktet anser det vik- tigt att tillgodose ungdomssidans behov av resurser. Målet är att utbilda ledare inom lokalföreningarna. Det finns även planer på att anordna eftermiddagsverksamhet i olika bostadsområden. Detta skall ske genom att fritidsgårdar öppnas.

Distriktets största utgiftspost är löner och sociala avgifter. Båda de un- dersökta åren tog denna post mer än 50 procent av kostnaderna i anspråk.

Dessa kostnader kommer att öka ytterligare i och med att fler instruktörer anställs. Administrationskostnader och kostnader för annonser och propa- ganda är andra större utgiftsposter, vilket får anses naturligt med tanke på

verksamhetens inriktning.

De ökade bingomedlen har även möjliggjort en ökad satsning på studie- och kursverksamhet. Under åren 1975—1977 anordnades i distriktsorganisa- tionens regi ett 50-tal studiecirklar varje år. Studieverksamheten gällde utbildning i föreningsarbetet, ledarkurser m.m. Dessa studiecirklar var i princip kostnadsfria för deltagarna. Därtill anordnades centralt veckovisa kurser inom olika områden. Under år 1978 kommer studie- och kursverk- samheten att ytterligare utökas. Sedan år 1975 utges en distriktstidning, som utkommer tre gånger om året. Planer finns på att utge fler nummer av distriktstidningen per år. Distriktet äger ett sommarhem, som står till medlemmarnas förfogande. Även konferenser och kulturaktiviteter förläggs dit. Sedan år 1973 har distriktet en stuga för motions- och friluftsaktiviteter, med bl. a. ett anlagt motionsspår. Stugan har vid flera tillfällen utnyttjats till mötesverksamhet. Distriktet har medverkat vid anordnandet av läger för ungdomarna. Denna verksamhet skall utökas då organisationen får ökade

resurser.

Sammandrag av resultaträkningar för Göteborgs distrikt av IOGT/NTO, UNF och IOGT/ NTO:s Juniorförbund

1/1—31/121975 1/1-31/121976

Kr % Kr % Intäkter Medlemsavgifter 15 683 6,5 19 751 5,3 Anslag, landstinget 42 175 17,5 84 930 22,6 Anslag, kommuner 51 000 21,1 68 150 18.1 Anslag, övriga 43 135 17,9 21 000 5.5 Lotterier o bingo 77 173 32,0 123 289 32,8 Arrangemang — — 22 796 6,1 Insamling, gåvor — — 12 544 3,6 Diverse inkomster 12 220 5.0 22 639 6,0

Summa 241 386 100 376 099 100 Kostnader Reparationsfond — — — Sammanträden 19 348 7,2 23 269 6,2 Bidrag till fören. 2 803 1,0 4 980 1,3 Administration 64 056 23,8 83 148 22,3 Löner o soc avg 139 946 52,0 211 052 56,5 Annonser, PR 30 719 11,4 39 445 10,6 Diverse kostnader 12 263 4.6 11 589 3,1 Summa 269 135 100 373 483 100

Överskott 2 616 Underskott 27 749

1/1—31/121977

Kr

22 361 44 040 70 000 3 100 297 027 56 845 5 715 81 882

580 980

220 000 27 050 6 837 122 404 106 536 80 861 13 613

577 301 3 679

%

3,9 7,6 12,0 0,5 51.1 9,8 1,0 14,1

100

38.1 4.6 1,2 21.2 18,5 14,0 2,4

100

8.3.8. Idrottsföreningen Kamraterna, Holmsund

Idrottsföreningen Kamraterna, Holmsund, är en liersektionsförening i Holmsund, 16 km från Umeå. Föreningen bildades år 1923. Under de senaste åren har endast tre sektioner varit verksamma, fotbolls-, gymnastik- samt ungdomssektionerna. Fram till och med år 1974 fanns även en verksam handbollssektion. Fotboll är huvudidrotten och fotbollslaget spelade under en längre tid i division 11, ett år även i division 1. Sedan år 1973 spelar laget i division III. Föreningen har totalt närmare 700 medlemmar, varav mer än hälften är damer. En relativt stor del av medlemskåren är dock inte aktiva idrottsutövare utan supportrar. _

Föreningen började anordna bingospel i Holmsund vid mitten av 1960- talet. Föreningsfunktionärerna skötte driften av spelet utan ersättning. Storbingospel anordnades en gång i veckan, under kvällstid. Fram till år 1975 var bingointäkterna den största inkomstkällan för föreningen. IFK Holm- sunds bingointäkter var störst under slutet av 1960-talet och under 1970- talets första år. 1970-talet i övrigt präglas av en viss mättnad och av ökad konkurrens, inte minst från Umeå. År 1973 gick man samman med den tidigare konkurrenten Sandvik IK. då man ansåg att det endast fanns utrymme för ett bingospel i Holmsund. Därtill skulle ett samgående kunna ge större tillstånd och därigenom locka mer publik till spelet.

IFK Holmsund innehade för år 1972 tillstånd till bingospel med en omslutning av 100000 kronor, vilket detta år gav ett netto av ca 22000 kronor. Åren 1973—1975 anordnade IFK Holmsund bingo i allians tillsam- mans med Sandvik IK. Överskottet delades lika mellan föreningarna. År1973 hade alliansen tillstånd till totalt 130 000 kronor, men endast drygt 65 000 kronor spelades ut. Detta gav ca 13 000 kronor netto till vardera föreningen. Året därpå erhöll alliansen tillstånd till bingospel för 400 000 kronor. Omkring 226000 kronor utnyttjades, vilket till respektive förening inbringade ca 13 500 kronor. År 1975 gavs tillstånd till spel upp till 200 000 kronor. Endast 82 000 kronor spelades ut och föreningarnas netto blev ungefär 2 600 kronor vardera.

Under 1970-talet gick bingospelet som synes allt sämre. Konkurrensen från de större bingospelen i Umeå ansågs vara en av orsakerna. År 1976 ansökte IFK Holmsund om att få anordna bingospel i centrala Umeå tillsammans med Holmsundsföreningen Sandvik IK. Länsstyrelsen avslog ansökan med motiveringen att föreningen borde anordna bingospel på den plats där den har sin verksamhet förlagd. Därtill bedömdes bingomarknaden i centrala Umeå redan vara mättad. Beslutet överklagades till lotterinämnden med motive- ringen att Holmsund tillhör Umeå kommun och att bedömningen bör vara enhetlig inom kommunen samt att inte tillräckligt befolkningsunderlag fanns i Holmsund för att ett lönsamt bingospel skulle kunna bedrivas. Lotteri- nämnden lämnade besvären utan bifall. Från och med år 1976 upphörde IFK Holmsund att arrangera bingospel.

Föreningen har räkenskapsåret den 1 november till den 31 oktober. Av resultaträkningarna framgår att ekonomin försämrats under perioden. Räkenskapsåret 1972/1973 redovisades ett överskott, medan övriga år gått med förlust. Bingointäkterna avdelades inte till några speciella ändamål utan tillfördes verksamheten i stort. Man kan dock säga att bingospelet under det

här först redovisade räkenskapsåret till stor del finansierade fotbollsverksam- heten. Nettointäkterna från bingon motsvarade ungefär nettokostnaden för fotbollen. Eftersom fotbollen sedan lång tid varit föreningens huvudidrott har denna verksamhet även tagit de största kostnaderna i anspråk.

I samband med bingospelen anordnade föreningen anmälningslotterier i mindre omfattning. Dessa gav inga större intäkter. År 1973 anordnade IFK Holmsund dessutom ett tombolalotteri med en omslutning av 13 000 kronor. Biljettintäkter från idrottsplatsen samt intäkter från dansarrangemang har varit andra viktigare intäktsposter.

Den idrottssektion som flera år lämnat ett överskott är ungdomssektionen. Anledningen till detta är att ungdomarna genom eget arbete bidragit till föreningens ekonomi. Under år 1976 genomfördes bl. a. en pappersinsam- ling, vilken gav ett för föreningen betydande överskott räkenskapsåren 1975/1976 och 1976/1977.

IFK Holmsund har sedan starten haft en egen idrottsplats, ”Kamratval- len”, vilket har möjliggjort för föreningen att träna utan kostnad, samt att skaffa inkomster genom biljettintäkter vid hemmamatcher och andra idrottsarrangemang. Året 1973/1974 var dock kostnaderna för idrottsplatsen högre än intäkterna. Därtill sjönk publiksiffrorna vid fotbollsmatcherna i och med att laget flyttades ned från division II till division III.

Sedan år 1960 har kommunen ställt ett nedlagt ålderdomshem till fö- reningens förfogande såsom klubblokal. Byggnaden hade sedan en längre tid stått oanvänd och var i behov av vissa reparationsarbeten. Föreningen har själv fått bekosta upprustning och ombyggnader, vilket har skett genom insatser från medlemmarna på fritiden. Kommunen upplåter gratis lokalen, men lämnar däremot inget bidrag till skötseln. Klubblokalen hyrs ibland ut till mindre fester och arrangemang. IFK Holmsund har även egen försäljning av träningsoveraller, föreningsdekaler m. m. Affärsverksamheten drivs inte i egentligt vinstsyfte utan är främst en service för medlemmar och supportrar. Genom kommunens försorg har IFK Holmsund i vissa fall utan kostnad fått disponera bussar för transport av ungdomarna till och från matcher och i förekommande fall träning. I övriga fall har föräldrarna fått ordna skjuts.

Då bingoinkomsterna minskade och sedan upphörde tvangs IFK Holm- sund göra vissa indragningar i sin verksamhet. Resor till träningsläger förekommer inte längre. Under tidigare år förlades en del träningsläger utomlands, bl. a. till England, Västtyskland och Danmark. Sedan år 1975 är lägerverksamheten helt inställd. Varje aktiv idrottsutövare får tävlingsdräk- ter och skor samt träningsoveraller genom föreningen. Utrustningen bekos- tas dock av olika företag, som i gengäld får förse persedlarna med reklam. Även föreningens programblad är helt reklamfmansierat.

Föreningen kan inte längre betala sina idrottsmän traktamenten i samband med tävlingar på annan ort. Föreningen står för resan samt för vissa måltider. Tidigare brukade föreningen även ordna fester och samkväm för sina medlemmar. Dessa arrangemang har nu upphört.

För att kompensera bortfallet av bingointäkterna har IFK Holmsund försökt att i ökad utsträckning anordna danstillställningar. Försöken har slagit relativt väl ut och lämnat ett välkommet bidrag till föreningens ekonomi. Vissa planer finns på att i samarbete med Sandvik IK under sommartid ansöka om tillstånd för ett eller två bingospel utomhus i form av

Sammandrag av resultaträkningar för IFK Holmsund

Intäkter Biljettintäkter m m Ungdomssektionen Bingo, Dans- tillställningar Anslag

Årsavgifter Övrigt

Summa

Kostnader Fotboll Handboll Ungdomsverksamhet Administration m m Idrottsplats m m Övrigt

Summa

Överskott Underskott

l/11 1973— 1/11 1974— 1/11 1975— 1/11 1976— 31/101974 31/10 1975 31/101976 31/10 1977 Kr % Kr % Kr % Kr % 19 159 35,3 23 098 47,0 29 414 35,4 746 1,1 — 22 491 45,8 20 712 24,9 60 878 93,1 28 952 53.3 1 234 2,5 27 571 33.2 — — 3 500 6,4 - — _ 2 481 3,8 2 550 4,7 — — 4190 5.0 1 263 2,0 183 0,3 2 294 4,7 1 259 1,5 65 368 100 54 344 100 49 117 100 83146 100 56 215 79,0 48 197 88,1 39 786 79.4 81 435 91,3 2 263 3,2 — — — — — — — — 4 084 7,5 — — _ — 4406 6,2 1077 2,0 5027 10,1 3052 3,4 2 539 3,6 — — — — — 5 748 8.0 1 334 2,4 5 274 10,5 4 738 5,3 71 171 100 54 692 100 50 087 100 89 225 100 5 803 348 970 6 079

”drive-in—bingo". Däremot finns inga planer på att återuppta den kontinu- erliga driften av bingospelet vilket enligt föreningens uppfattning är nödvän- digt om spelet skall bli lönsamt och kunna ge ett reellt tillskott i förenings- ekonomin.

IFK Holmsund har hos Umeå kommun ansökt om anslag till en hel- tidsanställd idrottskonsulent, som skulle svara för kontakter med myndig- heter, sköta föreningens administration och löpande ekonomi samt försöka rekrytera medlemmar.

IFK Holmsund verkar ha klarat sin ekonomi främst genom besparingar på kostnadssidan. De enda större intäkter föreningen har haft har varit från bingo- och dansverksamhet. Av resultaträkningarna framgår att föreningens verksamhet endast har omsatt mindre belopp. De faktorer som har inverkat på kostnadssidan har främst varit ideellt arbete av medlemmarna, goda kontakter med näringslivet som på olika sätt har stöttat föreningen samt i viss utsträckning förmåner från kommunen.

8.3.9. Helsingborgs Idrottsförening

Helsingborgs Idrottsförening är verksam inom endast en idrottsgren, nämli- gen fotboll. Föreningen, som bildades år 1907, har idag ungefär 1 200 med- lemmar, varav omkring 400 är ungdomar. Inga större förändringar har skett i medlemsantalet under de senaste åren. Ungdomsavdelningen har dock ökat i viss utsträckning.

Helsingborgs IF har för närvarande ett A-lag som spelar i division 11, ett B-lag, ett juniorlag samt fem pojklag. Inom föreningen finns även ett antal

5. k. knattelag.

Föreningen har under de fem senaste åren haft maximala tillstånd vad gäller polis- och länsstyrelselotterier, dvs. 30 000 kronor respektive 200 000 kronor. Därtill har anmälningslotterier anordnats. Fram till år 1976 anord- nade Helsingborgs IF bingo i regi av Riksbingo. Då detta företag upphörde, övertog berörda föreningar spelet i lokalen. Sedan år 1977 ingår Helsingborgs IF tillsammans med sex andra föreningar i en bingoallians, vars samman- lagda speltillstånd uppgår till 8,8 miljoner kronor per år. Helsingborgs IF:s andel i alliansen är två miljoner kronor eller ungefär 23 procent. Bingospelet lämnar ett netto av ungefär 20 procent. År 1977 uppgick bingointäkterna till i runt tal 400000 kronor och lotteriintäkterna till 130000 kronor. Det bör observeras att föreningens räkenskapsår är den 1 november till den 31 oktober. Detta kan inverka vid redovisningen av bl. a. bingomedel, så att

bokföringsmässiga skevheter uppstår.

Som framgår av resultaträkningarna har bingo- och lotteriintäkternas andel mer än fördubblats under perioden och utgjorde det senaste räkenskapsåret omkring 35 procent av de sammanlagda intäkterna. Den direkta idrottsliga verksamheten drar de största kostnaderna i föreningen. Den egentliga täv- lingsverksamheten utgjorde under de senare åren ungefär 1/ 3 av kostnader-

na.

Bingo- och lotteriintäkterna används till stor del inom ungdomsverksam- heten. Utbildning sker av såväl ledarna som av ungdomarna. Föreningen anordnar t. ex. fotbollsskolor i form av veckovisa lägerkurser. Föreningen står för större delen av kostnaderna vid lägerverksamhet. Ungdomsavdel- ningen förfogar numera över åtta tränare och 28 lagledare eller andra funktionärer och samtliga dessa har genomgått ledarutbildning och tränar- kurser.

Juniorlaget och pojklagen har under de senare åren även fått delta i fotbollsturneringar, i en del fall utomlands. År 1975 deltog juniorlaget i en turnering i Berlin och gjorde även ett studiebesök till Eindhoven. Förening- ens pojklag I deltog under år 1975 i en turnering i Oslo och året därpå var laget i England och medverkade i en liknande turnering. Därtill företogs ett flertal resor inom landet. Vid turneringarna svarar föreningen för kostnaderna.

A-lagets spelare har all utrustning gratis. Övriga spelare i föreningen får sedan ett par år kostnadsfritt tävlingsdräkt och träningsoverall. Fotbollsskor är däremot inte gratis, men i vissa fall lämnas ett bidrag av föreningen. Vid tävlingar betalas resor och andra omkostnader av föreningen.

Föreningens seniortränare har full ersättning för sitt arbete, medan övriga tränare får betalning som inte är marknadsmässig. Det är önskvärt att dessa ersättningar höjs. Kontrakterade spelare i föreningen erhåller en viss överens- kommen grundersättning samt en ersättning som följer poängsättningen vid spelade matcher. En genomsnittlig spelarlön torde uppgå till ca 10 000 kronor om året. Traktamenten utgår i viss utsträckning. Under år 1976 tillfördes föreningen ett antal leasingbilar försedda med reklamanslag. A-lagets spelare samt ledarna erbjuds att genom föreningen teckna kontrakt för sådan bil.

Spelarövergång förekommer i viss utsträckning, varvid ersättning utgår. Föreningen "köper” och "säljer" Spelare till ungefär samma belopp under ett år.

Helsingborgs IF inköpte år 1975 en fastighet till ett pris av 200 000 kronor, där föreningen har inrättat ett kansli samt flera klubbrum. Arbetet med upprustningen av fastigheten har skett helt ideellt genom medlemmarnas arbete och gåvor. Klubbrummen är öppna för medlemmarna under såväl dag- som kvällstid. Lokalerna används även till mötes- och kursverksamhet. År 1977 utökades kansliet och förestås nu av en heltidsanställd kanslichef. Dessutom finns två deltidsanställda kontorister varav en är AMS-anställd.

Helsingborgs IF hyr av kommunen idrottsplatsen ”Olympia”. Föreningen betalar ungefär 55000 kronor i hyror m.m. per år. Vid hemmamatcher erhåller föreningen biljettintäkterna.

Medlemsavgiften höjdes år 1978 till 20 kronor för ungdomar och 75 kronor för seniorer. Tidigare var avgifterna 15 kronor respektive 50 kronor.

Föreningen försöker rekrytera nya medlemmar till ungdomsavdelningen. Värvningsfoldrar har under åren 1977 och 1978 sänts ut till hushållen i Helsingborg. Man erbjuder ungdomarna medlemskap och utbildning och man säger sig ha resurser att vidareutveckla lovande förmågor. För medlems- avgiften får ungdomarna också se alla föreningens hemmamatcher i division II gratis.

Sammandrag av resultaträkningar för Helsingborgs IF

1/11 1972— 1/11 1974— 1/11 1976— 31/101973 31/101975 31/101977

Kr % Kr % Kr % Intäkter Biljettintäkter 158 945 37,0 283 055 22,7 302 674 19,9 Spelarövergång 12 000 2,8 38 905 3,1 135 965 8,9 Programverksamhet 40 000 9,3 53 600 4,3 52 690 3,5 Medlemsavgifter 18 480 4,3 22 085 1,8 69 393 4,5 Bingo o lotterier 70 429 16,4 425 251 34,1 528 796 34,7 Reklam 73 613 17,2 191 358 15,2 214 241 14,1 Bidrag 51 440 12,0 109 670 8,8 174 395 11,4 Diverse 4 256 1,0 124 376 10,0 46 244 3,0

Summa 429 163 100 1 248 300 100 1 524 398 100 Kostnader Tävlingsverksamhet 119 531 28,5 368 772 31,3 552 079 35,6 Träning 73 062 17,4 122 548 10,4 87 880 5,7 Ungdomsavdelningen — — 138 012 11,7 145 710 9,4 Ersättningar 108 150 25,8 299 676 25,4 366 019 23,6 Arvoden m rn 46 293 11,0 73 405 6,2 126 866 8,2 Administration m m 50 596 12,1 98 757 8,4 104 041 6,7 Representation m m 12 431 3,0 36 895 3,1 — Skuldräntor — — — 123 114 7,9 Övrigt 9 601 2,2 30 145 2,5 44 461 2,9 Summa 419 664 100 1 177 996 100 1 550170 100 Överskott 9 499 70 304 Underskott 25 772

V"" .miå'.?"l"..'.= ' "i'm-""å"!” .. ,. r.'i|."-- '3- ""." "" '

'-'",.l- nej..-"71 , ':..."..' |'..?" 'iJ,.—.;,'""";|' ,'.i-ii' ful '#"|Ili""_'r:'-' Il""'|l" "l' ' _._".r' "' '

' ...-..,..."|.|.-|-..1.m.." ...'. , -.. -,,...-,|- ..'- |.,|-,.,. . n'. %&'iwmg' .. !:," "'I.".'|'...||'||i||'|i',..|.|trl.' '|.-i..". ._i'l'T..ri' T' ..'"'|' . ._- . ..', ,,, ."' |. .r L.,.,'.-.' _,'."| linhai-'" ,"|" ". |). "..' . '. ." ' "".' | ,-,.i' MM.-..r ' |-'-. "'-'_||;|-'";,' " . ||," " ' Trä.-»» ,'"Hl'liåh Hill,-' rk;- ..':IJ'J. .. ..|'| '|' n.! || ..|

%li... .'| |..il ."'." . ",.,. ': .' ,.._|.|' . .' ."[l "'..|r'|.

-|r"|","'H "' ' ' . ' _,', , ""J'fl' MTM ""få ”då?!-få., '- .','|'t".|. -"J, .| . .'-"" ..l'"" ' '|'|"-"U.'- " ' i' ' "I-'|' | . s'i "1.7. '.|."',. ,, 'm' '. ||'. ., .] "'h' . " .

, . år ,'.- . _ . "'l£'l,i'.r1|'i,.:| 03% %%": ändå-|"' "'""".""""'"" ' "=":.,'.,'1-'-""'1-"l' "|=:"i"' """':I-.'"'l'|' "|L'.""..'m.;.'.1",f'|.|| _ '| .'|" " ." "'=' "'J"' ' -'__-.' ",.le i'll; ..”.ll" lwwgl"l_'gl ||'| ""|. '. Jil—". ' ' f | " Min.-IJ?" I'M-..""

' j" -_|..' 'F'E'ä "..Ä'å'r- r.,- "' -' - ”"J . . . |... .|.'. '.|.-u....”l... _

' ." ".|" ' '. '. , 'il'f' |.," ".""In' ,"? "|| .'|-, ,1tli,|-'I';*.'.'.' '.|-" .,.""""' "'.- ."""""' "."" ."'."- ' "".".'i""'*."' '... ,.'r.'I||' |å. ||' "."'|,'|"|I" "i"|_1||T'| "" ' .|' ""' .! ”||'|'.."Tl'||.'1"|"r."'.' '" |,.,. | . ..|..'-..r'.-., ' a .

. . , '.'" ."' .'. .'|' |._ ._ |. ' """

|.|_-',l" ... "..|. .fi, .. .."'

,.|..- - .

" ".II I..'.. ' ' ' . .

fl,, ' . , _ .. .'.'ij: " , ' "IH. :'th ..||l ",i'm .- "”I'd-"Jäv 'up,||_ I.

.'|.. _|:_._ .-

.|.'? 'Tt.'|':':;,;,'., '

., ,_,.| ...|','" ' ' _|,-. . ." . . . ' ,, '|'". 1 " ,' , ' ..| _, ,_ " ,...', :,r=L.' .'| _ ..,-i.u...u. .:|.|.

Ill. ,',,' I'.'. '|' ". |._ . . ' ,.1.|l'|f.l'3'|. || ' .-' _r

|__; " |,..'Llf'i"'.' .,',..J ,!'.mhål'. .'.||' .,'_.. ""-' -. " fl ,- .-.' - . . .'|,..|li'u'||'|.'|.' ||' [anm.tlt, ' " |'

"'|.?" ".". ' --'|:'.'..-:?

,',._-. . l',:|.i-,, " . .. ff.. ' . _, ., ., _.-' .. _" .' Jl...' . ' II,, , . ,,,, .. |”'-,. [..| m:. . _lll-I . ”unga., .. , .. | '|.-,' . , . . .. ”,.' ".'. ..__i, . ..,. ,,”, |

95 ir.|'|'|.'*.|D—|" ": få " ". .. amn-NT

' | _, ? ".','_.iT||'._':'.|-I1 .. ""',w' . _.d,-." _ ',_-'|._,..' ' " r'g WIHLÅA'FÅI' - ."'| - "." ||'-' '- "- ammar-'.|

".. .,.'| . ) "',|1-_.-|."- ' då,-'", ..,. Kau-.|||. ...Lu'. ' .||| .',Jurf' .-. ' '-f f.n.-El)? .-_ 3.'*'|'""" ' ' ' '-ii','. ".." |.'". ' ., ""l'.|.'|'|'F'l-.)i'1, || . . " . .. . 5.53. -.... .|..' ,.' .. .» '|" a- ...a?! "..' 'n-.- . ':f- , ,,,;kf'i'lfw _|. .. ”.,' ,l .',,'l,,'l"T :.. _, |||.,»._.E ' .. _...h

. '.""." |||-.- . nu."] ._.Ga._...,__ _. __,

9 Penninglotterier

9.1. Historik

Under 1700-talet arrangerades lotterier av olika slag på privat initiativ. Bland annat beviljades år 1715 ett särskilt penninglotteri om 100 000 lotter for att få fram ett grundkapital för resande av nuvarande statyn på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Därefter anordnades en del ytterligare lotterier för speciella ändamål. Bland dessa lotterier märks särskilt Trollhätte slussverks lotteri som arrangerades under åren 1762—1773. Det första svenska statslotteriet torde vara från år 1758 och hade närmast formen av ett obligationslån.

År 1772 inrättades av Gustav 111 ett statslotteri, nummerlotteriet. Avkast- ningen tillföll det allmänna. Den första dragningen ägde rum i maj 1773 och därefter var tredje onsdag på Slottsbacken i Stockholm. Denna lotteriverk- samhet pågick utan avbrott fram till år 1841 då den avskaffades av riksdagen.

År 1884 utfärdades ett allmänt förbud mot lotterier. Penninglotterirörelsen togs emellertid åter upp år 1897. Under åren 1898—1907 beviljades 8 962 lotterier. Avkastningen tillföll olika ideella, välgörande och kulturella ända- mål. Dessutom beviljades under denna tid två premieobligationslotterier, det ena är 1889 för Operans uppförande och det andra år 1893 för operaverksam— hetens upprätthållande under tiden för operahusets byggnad.

Från och med år 1926 har penninglotterier anordnats varje månad. Alla i Sverige anordnade penninglotterier från år 1897 fram till år 1938 då penninglotterirörelsen förstatligades bedrevs i privat regi med koncession enligt beslut av chefen för handelsdepartementet.

Frågan om inrättandet av ett svenskt statslotteri var sedan år 1841 vid ett flertal tillfällen föremål för diskussion i riksdagen. Alla förslag härom avslogs antingen av den ena kammaren eller av båda. Professor C. V. L. Charlier, som fått i uppdrag att utreda frågan, avlämnade i mars 1922 betänkandet Utredning angående inrättande av ett svenskt statslotteri. År 1935 tillsattes en ny utredning, som kallade sig statslotteriutredningen. Den avlämnade år 1937 ett betänkande (SOU 1937:4) med förslag rörande svenskt statslotteri. Enligt utredningen var huvudmotivet och den främsta uppgiften för ett svenskt statslotteri och ett därför särskilt bildat bolag att ”dels bjuda effektiv konkurrens med de utländska lotterierna-och dels tjänstgöra som regulator på det inhemska lotterispelets område". Den senare uppgiften framträder, enligt statslotteriutredningen, särskilt tydligt under tider då spellusten är högt utvecklad.

' Senast ändrad i decem- ber 1978.

9.2. Svenska Penninglotteriet AB

9.2.1. Verksamhet

Efter beslut av 1938 års riksdag om inrättande av ett statligt penninglotteri började Svenska Penninglotteriet AB sin verksamhet den 1 januari 1939 (prop. 1938124, SU 59, rskr 132). Bolaget är sedan maj 1975 lokaliserat till Visby.

Samtliga aktier i bolaget innehas av staten. Bolaget har av regeringen med stöd av 1 & lotteriförordningen givits koncession att bedriva penninglotterier. Nuvarande tillstånd gäller till utgången av år 1983. Överskottet på rörelsen ska inlevereras ograverat till staten. Villkoren för penninglotterirörelsen är fastställda i regeringens tillståndsbeslut och därutöver meddelar chefen för handelsdepartementet årligen föreskrifter om Vinstdragning.

Enligt gällande koncession' skall bolaget anordna lotterier med dragning minst två och högst tre gånger varje månad. Bolaget är dessutom skyldigt att anordna de ytterligare lotterier som regeringen beslutar. Lottpriset skall vara lägst 20 och högst 30 kronor. Antalet lotter får vara högst två miljoner per lotteri om dragningar förekommer tre gånger per månad och högst tre miljoner per lotteri om dragningar förekommer två gånger per månad. Vinstplan fastställs av bolaget (se bilaga nr 9 i bilagedelen) varvid vinnarnas andel efter avdrag för vinstskatt skall vara högst 49 och lägst 45 procent av försäljningssumman enligt koncessionen.

Sedan år 1970 arrangerar Svenska Penninglotteriet AB årligen fyra typer av lotterier. nämligen penninglotteriet, nummerlotteriet, Bellmanslotteriet och enligt särskilt regeringsbeslut ett lotteri för konst. teater och andra kulturella ändamål. Lottpriset är i sistnämnda lotteri 100 kronor och behållningen av lotteriet disponeras av regeringen som avgör till vilka kulturella ändamål bidrag härav skall utgå. År 1978 anordnades två Bellmanslotterier varav det ena skedde på regeringens uppdrag till förmån för Riksidrottsförbundet i anslutning till dess 75-årsjubi1eum.

Lotter säljs via av bolaget antagna försäljningsombud, kommissionärer, som vid utgången av år 1977 uppgick till ett antal av 7016, fördelade procentuellt på följande köpställen:

34 % Dagligvaruhandeln 29 % Tobak och konfektyrer 13 % Kiosker

9 % Kooperationen (ej varuhus) 5 % Pressbyrån 4 % Bok- och pappershandel 3 % Varuhus och stormarknad 3 % Övrigt

Försäljning sker även från en försäljningslokal som bolaget har i Stock- holm. Bolaget har dessutom direktförsäljning av lotter till enskilda personer bl. a. svenska sjömän i utrikessjöfart. Sedan den 1 januari 1977 är kommis— sionärsarvodet fyra procent av lottpriset.

Från och med vinstdragningen den 16 april 1968 sker dragning i penninglotteriet med hjälp av dator. Dessa vinstdragningar sker i Visby fr. o. m. 1 januari 1979. Kontrollanter utses av chefen för handelsdeparte-

mentet såvitt gäller kontrolluppgifter i Stockholm och av länsstyrelsen i Gotlands län såvitt gäller kontrolluppgifter i Visby. Dessutom utser statskon- toret en särskild kontrollant.

Dragning i nummerlotteriet sker under överinseende av två kontrollanter utsedda av chefen för handelsdepartementet.

Utbetalning av vinster sker från den dag den officiella dragningslistan utkommer, dvs. dagen efter dragningen.l Vinstbelopp utbetalas direkt av bolaget mot uppvisande av lottsedel samt hos de flesta av bolagets kommissionärer, banker etc. Kommissionärer och banker tillämpar en viss expeditionsavgift för inlösen av vinstlotter. Storleken på denna avgift varierar.

Preskriptionstiden för vinster i samtliga av bolaget anordnade lotterier är ett år räknat från den dag dragningen ägt rum. Preskriberade vinster tillfaller staten.

9.2.2. Verksamhetens omfattning

Bolaget anordnade 29 lotterier under år 1977, nämligen 16 penninglotterier. elva nummerlotterier, ett Bellmanslotteri samt ett lotteri till förmån för konst-, teater och andra kulturella ändamål. Försäljningen av de olika lotterierna framgår av följande sammanställning.

Antal sålda lotter Försäljningssumman (tusental) (tusental kr) 1975 1976 1977 1975 1976 1977

Penninglotterierna 19 478 20 748 25 358 389 560 414 960 507 158 Nummerlotterierna 6 264 7 523 7 784 125 280 150 460 155 684 Bellmanslotterierna 800 850 900 24 000 25 500 27 000 Konst- och teater-

lotterierna 154 170 199 15 435 17 000 19 890 Summa 26 696 29 291 34 241 554 275 607 920 709 732

Statistik över lottförsäljningen åren 1954—1977 framgår av tabell nr 1 i bilagedelen.

Bruttointäkten inklusive försäljningen av dragningslistor samt räntor och preskriberade vinster uppgick år 1977 till 729945 662 kronor, Samma år utbetalades till vinnarna 336 858 600 kronor efter avdrag för vinstskatt. Före vinstskatten utgjorde vinnarnas andel 392 015 571 kronor.

Av influtna medel erhöll statskassan år 1977 sammanlagt 249 140 649 kronor från penning- och nummerlotterierna samt Bellmanslotteriet. Därutö- ver ställdes 4 898 800 kronor av de medel som inflöt i konst- och teaterlot— teriet till regeringens förfogande. 1 vinstskatt inleverades för bolagets samtliga lotterier 55156971 kronor år 1977. I tabell nr 2 i bilagedelen redovisas en översikt över staten tillkommande medel åren 1957—1977.

1Gäller ej konst- och teaterlotteriets dragnings- lista.

lSe kap. 10. 2 Se vidare kap. 10.3.

9.2.3. Organisatoriska m. fl. frågor

Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänstl beslöt vid respektive bolags bolagsstämmor år 1969 att utreda förutsättningarna för en sammanslagning av de båda bolagen. Den då tillsatta utredningskommittén, som kallade sig Penninglotteriet Tipstjänst Utredningen (PTU), avlämnade sitt förslag i juli 1970 till chefen för handelsdepartementet. Bakgrunden till denna utredning var i huvudsak svårlösta lokalproblem i synnerhet för Svenska Penninglotteriet AB:s del.

PTU fann att bolagen borde slås samman. Det nya aktiebolagets firma föreslogs bli Tipstjänst—Penninglotteriet AB.

Penninglotteriets styrelse anslöt sig till förslaget. Tipstjänsts styrelse motsatte sig inte det framlagda förslaget, men framhöll att en samordning av bolagens verksamhet vore att föredra.

PTUzs förslag har inte föranlett någon åtgärd. Emellertid ingicks ett samarbetsavtal2 mellan de båda bolagen i november 1972. Vid Svenska Penninglotteriet AB:s extra bolagsstämma den 23 november 1972 beslöt man att genomföra en utlokalisering av bolagets verksamhet från Stockholm till Visby. Flyttningen var helt slutförd i maj 1975.

I samband med utredningen rörande en eventuell sammanslagning av de båda bolagen behandlades även frågan om införande av en ny spelform. kallad lotto. Det är ett mellanting av tips och penninglotteri, som bedrivs i vissa andra länder. Principen för lotto är i korthet att deltagarna skall ange ett visst antal nummer i en given, i förväg fastställd nummerserie. ] några länder tippas sex av 49 nummer (1—49), i andra länder fem av 90 (1—90) och i några länder sex av 39 (1—39) eller 40 (1—40). I några länder tippas även ett tillsatsnummer, Vinnande nummer avgörs sedan genom lottdragning. Vinsternas storlek avgörs av bruttoomsättningen, den fördelning respektive företag fastställt samt antalet vinnare.

PTU fann inte anledning att direkt föreslå införande av lotto, men betorade att det föreslagna bolaget med endast mindre kapitalinsats och med kort varsel kunde åta sig uppgiften att organisera lotto i Sverige.

9.3. Regler i övriga nordiska länder

Penninglotteri har i Danmark bedrivits av staten sedan år 1754. Lotterifomen regleras i särskild lag från den 6 mars 1869 om Klasselotteriets ordning m. m., senast ändrad genom lag den 4 juni 1965.

Lotteriet, som kallas Det Kgl Kobenhavnske Klasselotteri, drivs av et: för ändamålet inrättat direktorat. Försäljningen sker via auktoriserade kommis- sionärer, vilka står under direktoratets kontroll. Närmare bestämmelser för lotteriet utfärdas av Skattedepartementet i en särskild plan för Klasselotte'iet. Behållningen tillfaller staten.

Lotteriet består av 183 000 lotter och 40 000 vinster fördelade på sex klasser. Man kan köpa hela, halva, fjärdedels eller åttondels lotter. Priset för en hel lott i samtliga klasser är 400 Dkr. En hel lott i klass ett kostar 32 Dkr, medai en motsvarande lott i klass sex kostar 96 Dkr. Vinstsumman uppgår till 49 542 000 Dkr. Högsta vinsten är 800 000 Dkr och utfaller i klass sex. 1 öiriga

klasser är högsta vinsten 250000 Dkr. Lotterivinst är fri från inkomst- skatt.

1 F inland finns en lotterilag, antagen den 1 september 1965. För penning- lotterier frnns dessutom en särskild förordning av den 10 december 1965. Penninglotterier anordnas av det statliga bolaget Veikkaus AB genom att ministeriet för inrikes ärendena beviljar detta koncession med ensamrätt för viss tid, dock längst tio år åt gången. Avkastningen fördelas av undervis- ningsministerietsåsom understöd för idrott, fysisk fostran samt för stödjande av vetenskap och konst. Penninglotteriet i Norge, Det norske Pengelotteri, regleras i särskild lag den 17juli 1925 med senare tillägg. Lotteriet skall drivas av en särskild kommitté enligt villkor reglerade i kontrakt. Av lotteriets omslutning skall 64 procent delas ut som vinstmedel och fem procent skall avsättas för administration. Övriga 31 procent tillfaller statsverket.

' 'i ,i'l' THEN ”Intl-' ...,, . ,. .. .. .* . lag...-rr. . |, _ .1 '.äh""q'1wl—lu;f.dl' *;

' . :,:,gru- | ..;' - ._ '

. trail '. "w Nr.-iaf?. ' "” * '- 1.15,” " 'R' ”än: ". ,,":IIW'I '.,.:;l.5_;i'”jl. rr

n 1 ljjiglr *fr lt. | 1 i | '

10. Tips

Som framgår av kapitel 9.2.3 gäller sedan den 1 januari 1973 vissa riktlinjer för samarbetet mellan Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst. I enlighet med dessa har de båda bolagen bildat en gemensam arbetsgrupp för beredning av frågor som rör den tekniska utvecklingen inom bolagens verk- samhetsområden. Arbetsgruppen har till uppgift att följa den tekniska utvecklingen och ge bolagen förslag och rekommendationer ifråga om anskaffning av dataanläggningar och annan utrustning, som kan komma till användning i samband med distribution, tryckning, granskning och kontroll eller inom andra av bolagens arbetsområden. Härvid skall särskilt beaktas möjligheterna att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja vissa anläggningar för båda bolagens verksamhet samt att samordna underhåll och service av

anläggningarna.

Personal vid AB Tipstjänstzs servicekontor samt bolagets reseinspektörer har genom nämnda avtal även åtagit sig att i möjlig utsträckning biträda Svenska Penninglotteriet AB:s kommissionärer i frågor som rör deras ar- bete.

Samråd ska ske beträffande de större upphandlingar av varor och tjänster för bolagens räkning i den utsträckning som är ekonomiskt motiverad med hänsyn till den samlade verksamheten. Bolagen skall även fortlöpande utbyta information i internationella frågor som berör den svenska penningspelmark- naden eller eljest kan vara av intresse för båda bolagens verksamhet.

Enligt avtalet skall samråd äga rum mellan bolagen när frågor aktualiseras som gäller 5. k. lotto eller andra spelformer som kan beröra de båda bolagens verksamheter.

10.1. Historik

I slutet av 1920-talet och början av 1930-talet anordnades i Sverige i stor om- fattning och under växlande former organiserad tipsvadhållning för allmän- heten, huvudsakligen i samband med fotbollstävlingar. Denna fotbollstipp- ning, som stred mot då gällande vadhållningskungörelse'. bedrevs av enskil- da företag och tidningar men även av idrottsklubbar. För att komma tillrätta med de missförhållanden som dessa former av tipsrörelse ansågs medföra utfärdades förordning den 7 juni 1934 angående vadhållning i samband med tävling(prop. 1934:231, 1 LU 54, rskr 232). Med stöd av denna förordning meddelades år 1934 ett under bildning varande privat aktiebolag tillstånd att under vissa villkor anordna vadhållning för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej hästtävlingar. Aktie- bolaget registrerades senare under samma år under firma Aktiebolaget Tipstjänst.

Statens medinflytande i bolagets ledning var begränsat. Staten hade dock ett avgörande inflytande över dispositionen av bolagets vinstmedel. För fortlöpande tillsyn och kontroll av bolagets vadhållningsverksamhet utsågs kontrollanter av chefen för handelsdepartementet.

Tipsspelet var uppdelat i tre huvudgrupper enligt olika gissningssystem, nämligen stryktips där tolv å kupongen upptagna matcher skulle anges med vinnare eller markeras oavgjort, siffertips där antalet mål i sex å kupongen upptagna matcher skulle anges samt pooltips där inom fem olika grupper eller ”pools” enligt olika regler ett antal i viss mån valfria matcher efter ”stryk”-principen tippades.

I 1935 års statsverksproposition föreslogs att de av bolaget till staten inlevererade medlen skulle tillföras en särskild fond för idrottens främjande. Ur denna fond skulle belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande anslås till idrotten. Riksdagen godkände förslaget och Kungl. Maj:t föreskrev den 20 juni 1935 i brev till statskontoret att fonden skulle inrättas och förvaltas av statskontoret.

Den 2 oktober 1942 uppdrog emellertid Kungl. Maj:t åt statskontoret att utreda statens framtida medinflytande i AB Tipstjänst. Därvid skulle särskilt prövas hur en ny organisationsform för bolaget skulle åstadkommas som mer direkt än tidigare återspeglade att rörelsen bedrevs för det allmännas räkning.

1 skrivelse den 29 oktober 1942 angav statskontoret tre alternativa lösningar av framtida organisation för bolaget, nämligen:

' Kungörelse den 4 maj 1923 angående anord- nande av vadhållning medelst så kallad totali- sator.

att AB Tipstjänst skulle bibehållas som ett till formen enskilt bolag. och verksamheten bedrivas i fonsättningen efter i huvudsak samma linjer som dittills, men åtgärder vidtagas för att åt staten förvärva aktiemajoriteten i bolaget och därmed avgörande inflytande å bolagsstämmans beslut. varjämte antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter i styrelsen borde ökas till tre så att dess flertal kom att utgöras av på detta sätt utsedda personer, eller att AB Tipstjänst skulle ges karaktären av ett statligt bolag genom att aktierna, så långt lagen tillät, förvärvades av staten. Bolagsordningen syntes därvid kunna utformas efter mönster av den som gällde för svenska penninglotteriet, eller att AB Tipstjänst skulle upplösas, och verksamheten övertogs av svenska penninglot- terier eller för ändamålet erforderligt ombildat aktiebolag.

Statskontorets förslag remissbehandlades av berörda instanser, varefter regeringen i proposition l943:163 framlade förslag i enlighet med det andra alternativet i Statskontorets skrivelse.

10.2. AB Tipstjänst

10.2.1. Verksamhet

Med stöd av 1 & lotteriförordningen meddelar regeringen AB Tipstjänst tillstånd att bedriva vadhållning för allmänheten i samband med idrottstäv- lingar, dock ej hästtävlingar. Nuvarande tillstånd gäller förtiden den 1 januari 1979—31 december 1988. Av de insatsbelopp som inflyter till bolaget skall 50 procent återbetalas i vinst till tipparna. Vinstskatt skall utgå i sedvanlig ordning. Genom proposition 1977/78:1 15, som antagits av riksdagen, har den s. k. radskatten på tipset slopats fr. o. m. den 1 april 1978. På det vinstbelopp som räknas fram efter skatt skall en avrundning ske till närmast lägre hela krontal.

Vad som erhålls genom denna avrundning skall föras till en s. k. regleringsfond vars överskott, sedan kostnader i anledning av vissa godkända protester betalats, skall återföras till tipparna vid lämpligt antal speltillfällen under ett spelår med ungefär samma belopp.

Bolaget fastställer själv de tävlingsregler som skall gälla för den vadhållning som bolaget anordnar.

Chefen för handelsdepartementet har efter bemyndigande utsett två ordinarie kontrollanter och två suppleanter för denna verksamhet.

AB Tipstjänst tillhandahåller numera tre olika former av tips, nämligen stryktips med 13 fotbollsmatcher, poängtips med 40 fotbollsmatcher och siffertips med sex fotbollsmatcher.

Vid samtliga tipsformer kan man välja mellan engångskuponger, fem- eller tioveckorskuponger. Tippningen sker antingen som radtippning eller system- tippning. Vid radtippning tippas högst tio huvudrader på varje tipskupong. Vid systemtippning får kupongen inte innehålla mer än ett system och inte heller någon från systemet fristående rad. System på stryk- och siffertipsku- pong får omfatta högst 486 rader, system på poängtipskupong högst 495 rader. Radpriset höjdes fr. o. m. tipsomgången den 22—23 april 1978 från 50 öre till 60 öre.

Stryktipset är den dominerande tipsformen med 89 procent av omsättning- en. Poängtipset har ca tio procent och siffertipset omkring en procent. Av

kupongvarianterna svarar engångskupongerna för ca 85 procent och flervec- korskupongerna för ca 15 procent av omsättningen.

Bolaget antar ombud som mottar kuponger från allmänheten. Antalet ombud vid utgången av år 1977 var 9 273 med följande fördelning uttryckt i procentsatser:

33,3 % Dagligvaruhandeln 21,5 % Tobaksalfa'rer

2,4 % Bok- och pappershandel 9,5 % Kooperativa affärer 2,8 % Varuhus 6,6 % Övriga affärer 5.7 % Pressbyråkiosker 18,0 % Övriga kiosker

0,2 % Privatpersoner

Provision utgår till ombuden. Denna uppgick år 1977 till 9 procent av radpriset eller 4,5 öre per rad".

10.2.2. K upongbehandling

AB Tipstjänsts ombud tar generellt emot tipskuponger från allmänheten t.o.m. torsdagar kl. 18.00 i respektive tävlingsvecka. När kupongerna in- lämnas till ombuden stämplas de i en särskild tipskontrollapparat. Ombuden sänder in kupongerna och en redovisningslista till bolaget. Tipparen kan också sända in kuponger per post direkt till bolaget.

Efter sortering mikrofrlmas radkupongerna för stryk- och poängtips. Systemkupongerna för stryk- och poängtips samt alla siffertipskuponger kontrollräknas manuellt varefter de mikrofrlmas. Uppgifter rörande tipsku- pongerna matas därefter in i en dator.

Kontakt tas med ombud rörande eventuella fel som kan ha funnits i redovisningen. Skriftlig information översänds till tippare beträffande even- tuella diskvalificerade kuponger.

Mikrofrlmerna överlämnas till kontrollanterna och låses in i deras särskilda kassavalv innan matcherna tar sin början på lördagen. För den händelse en eller flera matcher skulle inställas eller skjutas upp lottas samtliga mat- cher

Granskningen påbörjas måndag morgon. Stryk- och poängtipskupongerna granskas maskinellt. Siffertipskupongerna granskas i sin helhet för hand. I efterhand kontrolleras de vinnande kupongerna under överinsyn av de statliga kontrollanterna som jämför originalkupongen med mikrofrlmen av denna. Kontrollanterna granskar och bekräftar vinstlistorna. Samtliga vinster utbetalas per post. Normalt utbetalas alla vinster på högst 150 000 kronor inom en vecka efter tävlingsomgången. Vinster däröver betalas sedan den för sådana vinster gällande protesttiden utgått. Information härom sänds till tipparen. Högsta vinst per tipsrad, efter avdrag för vinstskatt, är enligt tävlingsreglerna maximerad till 800 000 kronor.

Om bolaget till följd av exempelvis ofullständigt angiven adress eller annan omständighet inte kunnat tillställa tipparen vinsten är vinsträtten förfallen sex månader efter tipsomgångens sista dag enligt tävlingsreglerna.

236 Tips sou 1979:29 10.2.3 Verksamhetens omfattning Under verksamhetsåret 1977 genomfördes 53 tipsomgångar. 1 samtliga omgångar ingick stryk-, poäng- och siffertips. I tipsinsatser, inklusive s. k. radskatt, inflöt under år 1977 till bolaget 1 003 262 794 kronor, vilket innebar en ökning med ca 97,8 miljoner kronor eller elva procent ijämförelse med år 1976. Antal rader Förändr. Tipsinsatser, kr Förändr. % —————————— % 1977 1976 1977 1976 Stryktips 1 796 053 971 1 607 669 111 _+ 12 898 026 985 803 834 555 + 12 Poängtips 193 537 494 186 547 055 + 4 96 768 747 93 273 528 + 4 Siffertips 16 934 124 16 782 528 + 1 8 467 062 8 391 264 + 1 Summa 2 006 525 589 1 810 998 694 + 11 1 003 262 794 905 499 347 + 11

Under år 1977 gjordes fyra utdelningar från regleringsfonden, till vilken förs de öresbelopp som uppkommer vid avrundning av vinstbeloppen till närmast lägre krontal, med totalt 5578 803 kronor jämfört med totalt 5 267 989 kronor år 1976.

Till vinnare utbetalades 354 311 886 kronor år 1977 (317 168 703 kronor år 1976) efter avdrag för vinstskatt, vilken utgjorde 97 156 371 kronor (90 306 003 kronor år 1976). Bolagets nettovinst uppgick detta år till 297 210 835 kronor som inlevere- rades till staten inklusive utdelning på bolagets aktier med 5000 kronor. Radskatten utgjorde 100 326 279 kronor. Den totala behållningen av bolagets verksamhet för år 1977 uppgick därigenom för statens del till 494 693 484 kronor (447 490 786 kronor år 1976).

I tabell nr 3 i bilagedelen redovisas bolagets bruttoomsättning och staten tillkommande medel under åren 1964/65—1977.

10.4. Regler i övriga nordiska länder

Tips infördes i Danmark år 1948. Nu gällande bestämmelser återfinns i ”lovbekendtgorelse” nr 348 den 3 augusti 1967, med senare ändringar.

Enligt lagen skall verksamheten drivas av ett särskilt bildat aktiebolag, kallat Dansk Tipstjeneste A/S, i vilket staten äger 80 procent av aktiekapitalet och vissa idrottsförbund resten.

Av insatserna — efter särskild radavgift till staten — skall 50 procent återgå till deltagarna i form av vinster. Högsta vinst per enkelrad är 100 000 Dkr.

På vinstsumma överstigande 200 Dkr skall särskild vinstskatt erläggas med 15 procent på det överskjutande beloppet.

1 Finland har tips förekommit sedan år 1940 och den nu gällande förordningen om vadhållning vid idrottstävlingar är från den 17 december 1965. Förordningen reglerar även 5. k. lotto eller nummertippning. Tipsverksamhet får bedrivas för anskaffande av medel till främjande av idrott och fysisk fostran, samt för stödjande av vetenskap, konst och ungdomsfostran. Tillstånd skall sökas hos ministeriet för inrikes ärendena och kan endast beviljas ett för ändamålet bildat bolag, det helstatliga OY Veikkaus AB. Tillståndet gäller för femårsperioder. Tips regleras i Norge i särskild lag om tippning i samband med idrottstäv- lingar från den 21 juni 1946. Konungen kan ge tillstånd till att ett särskilt bildat aktiebolag, Norsk Tippning A/S, förmedlar tips i samband med idrottstävlingar. Aktier får tecknas av staten och idrottsorganisationer som regeringen godkänner. Konungen utser styrelsen för bolaget. Av verksamhetens överskott skall 35 procent tillfalla idrottsliga ändamål och 65 procent vetenskapliga. Av hela insatsbeloppet skall minst 30 procent delas ut som vinster. Verksamheten står under kontroll av en särskild kommitté.

._|]|'.'|'_||r|'..,.. .51_.|||_ |_'.||'|'|l. ",'l ' _

' |'| ;"||'||-||f£| "| |.-. ,,'|'_|l.|_|.||| '..._ ".||U |.'.

-|.'l'l;;-,,'-'.-. '-||:" '|' - '_'r.|-||-1|.|||- "' ..|: |||". '.' |||| '._91'._.|: .|| .| ['||]. '_| . . .|. "|. . ||| J.,, .u',,. ||'|, |1|||| .|||. _||” '..- ,||,, . |_-||:1|'.|.- | ||'. | ,... ' ||';"|" ||H"|-'|1'é||l'..,,||||11'|'|fw|""' ' '."" .'.'I-r' .','||| "' |'|”: WTF-lä.. lär-1.11?" ' |__'"f|;l'|l|r"|-'|' ||. " |1 .|'"|'.. | '| '.'.71'..." ” ' . ."|.|' |.'I"1""|l.,'ll.|'|i' ||||u|||.'t|l||_||'. |'.....".... '|_"|_'_' ' % sallat :'f.||_"|'|..".| _,.||| '|.. '1'111 |'-.'|'|..||.', |' . ' . l. . ..'|; 'är-||? fin '|"|.L'. '.' .— |'| |1E'_ av. |'_"1'l'. ,|. .' ||'|_||,'_.|-_ ||. |, "' ' r||l ' "us!-' | , | ' ._ .' |.'| , | | . ,|'| | | | | III| | || , | |" '-" - ' '. ':. : l'— .. ' | _|| '._-_'|. _ ..|l', ||.'.'-'|_.,'1|'_! .'l.'.-. _||,er Il'lz'lfl .. '|| 1415; . l- ."' .l"-' "" |'|"|'_-1'l .7371' | 1 |ÄHF| " , |||”, | l'_'.-||._ ' r, 1. ».l'tl'mlll-H'.-|'.|1"'|- . ..l.'- '_'.vn |" .'.".".|:1'-l,r ” ' . ;' "'|1|rq?1.ll|l||' ...11' 'l.'—- 'äll'li'rlill £. *dh'll'ä'll | || || 'l.'""..ml ...F'J

|.|"||'91H|_'-'.'Iiil.||'.i*rf.r.' . .

. _,å || ÄH ut'-' ”'.'-. '||". |||,1|_1|'||! ||l'l '|_|' .'|-1: |_|- |_|3luu.-_' _ 1.151] :.'" .. 'l'i'l_l|' "”'-'_. "'"l|g,r'||'|'. ||| ||'... '1' |_|-|| —'__|_ - ||.) . |'_|||._|_| "li-"'.' ||._.,'.|| Jämti— 134-|. .u'_|f"'|,- '|.||.||' '|..|'|_- .'||'.|,. .|,.||_,_-'.|1 _ . | |-|-”-|%;[ql|!1|-|'_'fl1_1|u||l|v_u__'l ,||_|_.1.|.q_|.'|'| '— |z| '. 1""-'W»|,'.'"|'..J', '. e.t' '||-| .".'1||' .,- -.| :-.|'l plam-' ' ” ' 't" "'-"""" 75 ' 56111”!ij 'n! |J|"|".nl||" "l'f '|'—" 111'1',' ' .1:'|'||' tl' ." 'i'.-'HMH'H'U "”'"" .,.1 i'm-'.- |anJ—ttr-rir"nrnl'h11|r 'l"'l ,-*1."l'1.l"1|-"||-_.. 151t'lf-l'l|||1.|l En" '.'.'-tlf "|"'1 '|.'fl|. '.'

||'| mm?? 11. » id 313551", '|'|".1I |. 'mut' hur. r?;- "|.|" '#'5'13" '|'..i 5.513? |.|rl'.|'|.-|nl' |' .' " FEMINA”? _||-ff " ht|i||| "" '1'||r._|.-.|'..|i'.'_1||,-jl' 1|_|. ||. r- ..;

$%; ' ww "elenana" 1171- st.. .| ".'| Mif '1-|1'| _, ..'

. -JFHJIFWI'H'H l,| (mf-' |||.4L1'l'1'1.

'- " git-||'|,lm'u15'5 |.|| l'linl' :. ..n ' märkliga? '1'1|||,u"||"|'||1|_|r|| "up"" ,|.".'|'u'|.| "'.|" .|.' ||| .|||r- ..|| |||-"inna ||,u.ä___1|'frg-|h|r||l ||'|.1fi||-'|' -..| ||'|. m.m - ' ba||r"'1e.|n1||||r|1l|q|||r|'s' ,. hjän. L' -| Mikä-ä"; rf; _|'|1.|||..".'1f".|fj"f|l'l;||'|lk|'|l"'1|.l""||HJ lr. '-'|".

|,||p|1-|.| ""'"-"'" ""'éa'k'å'w ilt'luu'h'w'f ""

|tf','|"|,l_F|"1"|."'.'... ”'B'llqwl .|..' l|__m"

'|' |Lf'1|'.

1 1 Totalisatorspel

Totalisatorspel, som i vårt land förekommer vid hästtävlingar, ären form av lotteri vartill krävs tillstånd enligt gällande lotteriförordning. Sådant tillstånd kan ges endast av regeringen med stöd av l & nämnda förordning.

Sedan år1974 har AB Trav och Galopp, ATG —en central association bildad av hästsportens organisationer' meddelats tillstånd att anordna eller låta anordna vadhållning i samband med hästtävlingar. ATG anordnar de 5. k. rikstotospelen (V65 och TRIO) medan lokala trav- och galoppsällskap bedriver banspel i den utsträckning som ATG bestämmer.

11.1. Historik

Totalisatorvadhållning i samband med hästtävlingar har kontinuerligt fö- rekommit i Sverige sedan år 1923. Med stöd av kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst s. k. totalisator med- delade Kungl. Maj:t lokala tävlingsarrangörer tillstånd för ett år i sänder att för ett högst bestämt antal tävlingsdagar anordna sådan vadhållning. Enligt nämnda kungörelse lämnades sådant tillstånd bl. a. under villkor att vinsten av totalisatorn efter ett skäligt — av Kungl. Maj:t bestämt avdrag för anordnarens kostnader skulle inbetalas till statsverket. Dessa medel skulle sedan användas till understöd av landets hästavel. Totalisatormedlens användningssätt och budgetära redovisning har sedermera ändrats vid flera tillfällen.

Åren 1930—1939 mer än fyrdubblades antalet travsällskap med totalisator- vadhållning. Under samma tid nästan sjudubblades antalet tävlingsdagar samtidigt som antalet lopp per tävlingsdag steg. Under 1960-talet var antalet travsällskap med totalisatortillstånd i stort oförändrat eller _ca 30 och antalet galoppsällskap mellan fyra och fem. Under åren 1960—1970 ökade tävlings- verksamhetens omfattning för trav och galopp, mätt i antal tävlingstillfällen och lopp, från 602 till 942 respektive från 5 259 till 8 376.

Den 5. k. trav- och galoppsportutredningen tog i betänkandet (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige upp frågan om det inte vore lämpligt att skilja totalisatorspelet från den sportsliga utövningen och i stället, som gäller för fotbollstipset, lägga spelet på något statligt bolag. Utredningen ansåg emeller- tid att spelverksamheten borde bibehållas knuten till anordnarens ansvars- område med hänsyn till den nära koppling som fanns — och även för framtiden borde bestå mellan spel och sport. Det syntes enligt utredningens

'Svenska Travsportens Centralförbund och Svenska Galoppsportens Centralförbund.

mening, bl. a. med hänsyn till den stadga som sporten nått, också lämpligt att i motsats till vad som tidigare gällde — delegera beslutsfunktionerna beträffande tävlingsdagar m. m. samt kontrollen över sporten på ett organ som stod sporten nära.

Utredningen konstaterade bl. a. att hästsporten i Sverige intresserade många människor. Under de senaste åren hade dock en viss stagnation i totalisatorspelet inträtt och i många fall en direkt tillbakagång. Detta hade lett till betydande ekonomiska svårigheter för sporten. Utredningen hävdade att en anpassning borde ske av verksamhetens omfattning till en nivå som motsvarade publik- och spelintresset. Finansieringen av hästsporten byggde i hög utsträckning på medel från totalisatorspelet. Möjligheten att uppnå goda förhållanden inom sporten var i hög grad beroende av de ekonomiska medel som sporten kunde få till sin disposition. Hästsporten borde dock enligt utredningen tillföras en ny och bredare spelpublik, varför ett nytt, för hela landet gemensamt spel borde introduceras. Inte minst väsentligt var att riksspelet kunde bidra till att kanalisera spelintresset till lagliga former av spel. Utredningen framhöll i detta sammanhang det otillfredsställande i att privata spelklubbar, där totalisatorspel förekom utan någon form av offentlig kontroll, hade utvecklats.

Den grundläggande tankegången i utredningens förslag var att få till stånd en sådan planerad utveckling av trav- och galoppsporten att ekonomiska insatser från statens sida till sporten i fortsättningen inte skulle behövas.

l proposition 1973zll3, som grundades på utredningens förslag, framhöll chefen för jordbruksdepartementet bl. a. att intresset för trav- och galOpp- sport hade en bred förankring hos det svenska folket. Sportens betydelse som näring kunde belysas genom antalet anställda, nära 4000 personer, varav uppskattningsvis 1 400 var heltidssysselsatta. Organisationerna inom trav- och galoppsporten borde ha ett gemensamt intresse av att tävlingsverksam- heten i landet bedrevs på ett sätt som svarade mot publikintresset. Genom ett centralt bildat bolag borde goda förutsättningar ges att styra sporten på ett från olika synpunkter positivt sätt.

11.2. AB Trav och Galopp

Efter beslut av 1973 års riksdag (prop 19732113, JoU 1973z28, rskr 19731235) bemyndigades Kungl. Maj:t att träffa avtal med Svenska Travsportens Cen- tralförbund och Svenska Galoppsportens Centralförbund i fråga om riktlinjer för hästtävlingar med totalisatorverksamhet m. m.

I enlighet med det avtal, som trädde i kraft den 1 januari 1974, har förbunden bildat AB Trav och Galopp, ATG. Bolagsordningen har godkänts av regeringen som även fastställer ändring i densamma. Av bolagsstyrelsens åtta ledamöter utser regeringen fyra varav ordföranden som har utslags- röst.

Enligt avtalet med staten skall 65—80 procent av totalisatoromsättningen återbetalas till spelarna och resten — vinstavdragen — fördelas mellan tävlings- anordnarna och staten. Vinstavdraget varierar för olika spelformer.

Ett nytt avtal träffades i april 1976. Enligt avtalet skall tio procent av omsättningen på totalisatorn betalas in till statsverket. Bolaget skulle därtill

årligen t. o. m. den 31 december 1977, fondera ett belopp motsvarande lägst en procent av omsättningen. I förhållande till tidigare avtal har också vissa kodifieringar gjorts av den praxis som har utvecklats inom bolaget avseende t. ex. budgetprövning av investeringar och andra frågor inom hästsporten som är av väsentlig ekonomisk betydelse. Avtalet trädde i kraft den ljuli 1976 och gäller t. o. m. den 30juni 1981 . Avtalet innebär att sportens andel av tota- lisatormedlen ökar med ca 20 miljoner kronor årligen. De inom bolaget fon- derade medlen kan därmed beräknas öka med ca 15 miljoner kronor och kommer sålunda att uppgå till minst 21 miljoner kronor vid utgången av år 1977.

Riksdagen] beslutade i maj 1976 att bevilja trav- och galoppsporten ett statligt lån om 20 miljoner kronor samt ställa en statlig garanti för lån om 30 miljoner kronor till förfogande för investeringar inom sporten. Dessutom sänktes Vinstavdraget vid kombinerad vadhållning vid galopptävlingar från 30 procent till 20 procent.

På regeringens uppdrag är riksskatteverket sedan år 1974 tillsynsmyndig- het över totalisatorvadhållningen. Verket utfärdar vadhållningsreglementen, vari bl. a. regler upptas för olika spelformer inom totalisatorverksamheten samt utser kontrollanter vid varje bana där totalisatorspel bedrivs.

11.3. Olika spelformer

Det förekommer för närvarande åtta spelformer inom totalisatorverksamhe- ten. Av dessa bedrivs tre (kombinerad vadhållning på vinnare och andra häst, V3-vadhållning samt TRlO) vid enbart galopptävlingar medan övriga anordnas vid båda typerna av tävlingar.

1 det följande beskrivs spelen, varav V65 och TRIO, i likhet med fotbolls- tippning är 5. k. riksspel. Det kan avse tävlingar på olika trav- och/eller galoppbanor under samma tävlingsdag. Satsningar på riksspelen kan endast ske hos ombud (bl. a. postkontor. depeschkontor, tobakshandlare) som ATG utsett och måste göras senast dagen innan V65- eller TRIO-tävlingarna avgörs. I övriga spel sker satsningar till övervägande delen vid tävlingsba- norna. Satsningar på V3-vadhållning kan dock ske uteslutande på tävlings- platsen.

För samtliga spel gäller att spelaren ingår vad genom att till en fastställd insats och mot särskilt insatskvitto spela på en hästs programnummer.

l V65-vadhållning skall vadhållaren ange vinnare i sex löpningar under i regel samma tävlingsdag. Särskilda spelkuponger används. Insatsens storlek är lägst 50 öre. En spelare kan satsa på en eller flera kuponger. Den totala omsättningen, minskad med ett fastställt avdrag, utgör insatsernas netto- summa. Denna delas i två lika stora delar. Den ena hälften fördelas på de rader, som uppnått högsta antalet rätt, och den andra på de rader, som uppnått näst högsta antalet rätt. Högsta vinsten är dock maximerad till 700000 kronor.

I V5-vaa'häI/ning skall vadhållaren ange på särskilda spelkuponger vinnare i fem löpningar under samma tävlingsdag. Lägsta insats är en krona. Den totala omsättningen minus fastställt avdrag utgör insatsernas nettosumma, som delas lika mellan antalet vinnande rader. Dessa är de som upptar vinnare

1 Se prop. 1975/761150.

i alla fem löpningarna eller, om sådan kupong inte finns, de som uppnått högsta antalet rätt.

Vadhållning på vinnare. Detta är den dominerande formen för totalisators- pel på bana i Sverige. Insatsvalörer som tillåts är 2, 3, 4, 5, 10,20, 50 eller 100 kronor. Varje anordnare bestämmer vilka av dessa insatsvalörer han vill erbjuda spelarna.

Vadhållning på plats. I platsspelet skall den spelade hästen komma i mål bland de tre första. Om mindre än sju hästar startar utbetalas dock vinster endast för spel på de två första hästarna. Insatsvalörerna är 5, 10, 20, 50 och 100 kronor. Fem kronor förekommer dock nästan aldrig.

Trippelvadhållning (Tiercé). Vadhållaren skall här ange de hästar, som i samma löpning döms som första, andra och tredje hästar. Vadhållningen kan ske antingen med enkel kombination eller med system, som innefattar flera kombinationer. Insatsen får anordnaren bestämma till lägst en krona och högst 100 kronor för varje enkel kombination. Vinsten bestäms genom särskild oddsberäkning.

Kombinerad vadhållning på vinnare och andra häst. På kombinationsspelet skall vadhållaren i ordning ange vinnare och andra häst i en löpning. Kombinationsvadet fordrar minst tre startande hästar. Insatsernas storlek är desamma som vid spel på vinnare. Vinsten utgår enligt särskild oddsberäk- ning.

l V3-vadhållning skall de vinnande hästarna i tre av tävlingsdagens löpningar anges. Före tävlingarnas början skall i tävlingsprogrammet och på banan offentliggöras vilka löpningar, som är avsedda för V3. insatsens storlek, som bestäms av anordnaren, varierar upp till 50 kronor. Insatsen betalas in före första löpningen som ingår i vadhållningen (första avdelning- en). Varje insatskvitto på vinnande häst i en avdelning gäller därefter som betalning för ett insatskvitto i nästa avdelning. De som har insatskvitto på vinnande häst i tredje löpningen har vunnit vadhållningen.

TRlO-vadhällning, som infördes våren 1978, är ett trippelspel, där det gäller att fören viss löpning välja ut tre hästarsom man tror skall placera sig som l:a, 2:a och 3:a utan krav på att ange korrekt ordningsföljd mellan dessa. Insatsvalörer är 5, 10, 20 eller 50 kronor.

11.4. Spelets omfattning

11.4.1. Totalt

Totalisatorvadhållning har sedan år 1923 successivt ökat i omfattning. Under 1950-talet tredubblades spelet, från 71 miljoner kronor år 1950 till 216 mil- joner kronor år 1958. År 1958 sänktes den del av insatserna som utgjorde vinster med fem procent, varvid omsättningen på travet sjönk med 25 miljoner kronor. Hösten 1959 introducerades VS-spelet i Sverige och blev mycket populärt.

V65, som är ett riksspel, började i augusti 1974. Det bedrivs med en spelomgång varje vecka under året. Tävlingarna inom V65 växlar mellan 24 olika travbanor. År 1977 omsattes 291,3 miljoner kronor på V65.

I maj 1978 infördes för galoppsporten ett särskilt riksspel, TRIO, som sedan

starten genomförts med en omgång per vecka med tävlingar omväxlande på tre galoppbanor.

Åren 1974—1977 bedrevs annat totalisatorspel än V65 vid ca 30 travbanor och fyra galoppbanor. För travets del anordnades under nämnda år spel vid sammanlagt omkring 900 tävlingstillfällen. Vid galopptävlingar förekom omkring 70 speltillfällen respektive år.

År 1977 omsattes totalt 1 366 288 kronor på totalisatorspel. Av omsätt- ningen återgår viss del till spelarna i form av vinster medan återstoden, de s. k. vinstavdragen, fördelas mellan tävlingsanordnarna och staten.

Totalisatoromsättningens utveckling från år 1940 framgår av följande diagram.

Miljoner kronor och antal dagar

1 300—| Omsättning Rikstoto lmkr)

_.._ Travsällskaoens banSpeI mkr) 1200j _ ...- Galoppsällskapens banspel (mkr) _ Statens andel (mkr) 1 100—| nu Antal tävlingsdagar totalt, trav och galopp

10001

900J 800—' 700—]

600—'

5001 4004 300J 2001

1004

Diagram Totalisatorom- 1940 50 60 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 sättning 1940—[977.

Totalisatoromsättningen i tkr för trav och galoppsporten för åren 1973—1977 var följande. Härvid är att märka att rikstoton introducerades först under hösten 1974.

sou 1979:29 1973 1974 1975 1976 1977 Rikstoton — 56 524 141 736 181 088 291 308 Travsällskapen 715 024 788 606 836 761 939 630 1 040 051 Galoppsällskapen 33 784 32 547 30 961 32 427 34 929 Summa 748 808 877 677 1 009 458 1 153 145 1 366 288

Totalisatoromsättningen under åren 1976 och 1977 fördelade på olika trav- och galoppbanor framgår närmare av nedanstående tabell.

Antal dagar Total omsättning Därav V5/V65 1977 1976 1977 1976 1977 1976

Travbanor Solvalla 78 78 341 144 311 622 62 406 55 779 Åby 65 65 176 510 161 426 23 859 22 609 Jägersro 60 60 115216 105381 14 909 13244 Örebro 44 44 39 861 34 299 3 702 3 092 Bergsåker 46 46 39 827 34 417 5 302 4 833 Halmstad 38 38 38 675 36 823 3 333 2 879 Axevalla 40 40 34 325 33 115 3 173 2 876 Färjestad 44 44 33 333 30 254 3 203 2 841 Gävle 47 47 31718 27916 2818 2563 Eskilstuna 35 35 27 768 23 381 2 895 2 198 Romme 36 36 26 698 23577 2 671 2 356 Mantorp 30 30 13 821 11 542 1 551 1 279 Östersund 29 30 13 411 12 345 1 983 1 865 Dannero 25 23 12 199 10 286 1 686 1 456 Hagmyren 23 23 10 932 9 475 1 041 969 Rättvik 29 25 10507 8 402 1 189 919 Årjäng 23 23 10 186 9 084 1 005 818 Bollnäs 21 21 9 917 9105 984 811 Solänget 26 26 9 906 8 548 1 079 985 Kalmar 30 30 9 446 8 757 1 490 1 451 Umeå 23 23 8 048 6 425 976 847 Skellefteå 23 23 6 996 6 848 723 71 l Boden 23 23 6 437 5 554 550 526 Åmål 13 13 5 561 4 562 491 389 Lindesberg 10 10 3 097 2 590 288 237 Visby 15 15 1 709 1 148 252 175 Div. småbanor 15 15 2 803 2 748 102 102

Summa travbanor 891 886 1 040 051 939 630 143 661 128 810 Galoppbanor Täby 48 48 26 889 23 836 5 387 5022 Jägersro/Åby 20 21 7 788 8 328 879 925 Strömsholm 1 1 252 263 46 68

Summa galoppbanor 69 70 34 929 32 427 6 312 6 015 Alla banor 960 956 1 074 980 972 057 149 973 134 825 Rikstoton (52) (52) 291 308 181 088 291 308 181 088

Totalt 960 956 1 366 288 1 153 145 441 281 315913

Augusti

September

November December Januari

Februari

Diagram R iksloroomsärr- ning. mkr per lävlingsdag.

Mkr 6J_____.__-__

Augusti 1974 —- Augusti 1975 — 9— Augusti 1976 — Augusti 1977 —

ruari 1978 framgår av följande diagram. 1] 1 l 1 ! J !

Rikstotons omsättning 1 mkr per tävlingsdag under tiden augusti 1974—feb- u|| 1977 none-.nu. U111978 _l-o-n :. 3

Ull 1976 _

| | | 1 | | | 1 |.." ' " ' ..'.oumz:.'.'.'='._::.:w. |

,.'

11.4.1. V65-vadhållningens omsättningssiffror totalt framgår av tabellen i kapitel 11.4.2 Rikstoton bilagedelen. av antalet tävlingsdagar åren 1960—1977 redovisas i tabell nr 4 och 5 i Totalisatoromsättningen relaterad till konsumentprisindex och utveckling

11.4.3. Övriga spel

Omsättningen under åren 1976 och 1977 av övriga spel framgår av tabellerna nr 6 och nr 7 i bilagedelen. Omsättningen fördelas där på respektive spelställen, som anges med begynnelsebokstaven i namnet. För vadhållning- en på vinnare respektive plats redovisas den genomsnittliga satsningen per lopp samt för V5-vadhållningen satsningen per dag. Det bör uppmärksam- mas att dessa satsningar sker inte enbart av publiken på tävlingsplatsen utan i viss utsträckning genom förtidsvad via ombud.

11.5 Förtidsvad — ombudsorganisationen

Möjligheten att i samband med totalisatorspel ingå förtidsvad har förekom- mit sedan mitten av 1930-talet. Denna vadhållning har huvudsakligen ombesörjts av tidningar efter godkännande av hästsportens centralförbund.

Trav- och galoppsportutredningen angav i sitt betänkande (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige, att sammanlagt 62 tidningsföretag hade för år 1971 meddelats tillstånd att på ca 200 orter och närmare 300 mottagningsstäl- len förmedla förtidsvad. Jämförelse gjordes med AB Tipstjänst som då hade närmare 10 000 ombud som mottog tipskuponger.

Enligt samma källa omsattes år 1971 ca 76 miljoner kronor av sammanlagt 721 miljoner kronor genom ombud. Av denna omsättning spelades ca 50 miljoner kronor på V5.

För V65-vadhållningen anlitar ATG idag samtliga postkontor, ca 2 300, och lantbrevbärare som ombud. Därutöver fungerar ca 200 depeschkontor och tobakister som förmedlare av förtidsvad förutom att ATG under senare år har öppnat ett fåtal egna mottagningsställen.

11.6. Uppgifter om spelare och publik

Enligt Svenska Travsportens Centralförbunds sammanställning av travsäll- skapets publiksiffror var det ca 2,3 miljoner besök på landets travbanor år 1974. Därav hade Solvalla ca 600000 besökare. Tillgängliga uppgifter om entréantalet vid tävlingarna är emellertid mycket osäkra, beroende på varierande möjligheter att köpa säsongkort, seriekort etc., varvid den betalan- de publiken som regel släpps in genom frikortsentrén och ej registreras som betalande. Dessutom förekommer dagar med gratis entré m. m. förutom att mycket betydande del av publiken, bl. a. hästägare, har frikort.

Från ATG har inhämtats att V65-spelet numera bedrivs 52 veckor/ år med en genomsnittlig omsättning på 5 602 077 kronor/vecka under år 1977. I genomsnitt inlämnas 143 000 kuponger/vecka. Den genomsnittliga satsning- en per kupong uppgår till 39 kronor. Genomsnittet dras upp av att flera spelare satsar på en enda kupong. På endast ca tio procent av kupongerna överstiger satsningarna 50 kronor. På ett fåtal kuponger uppgår satsningarna till tusentals kronor. Inom denna grupp är de mest frekventa satsningarna 300—500 kronor. I genomsnitt finns det tre ”intressenter” per kupong. Per vecka skulle antalet personer därför som spelar på V65 uppgå till ca 400 000.

Antalet växlar dock från vecka till vecka, ofta med regionala svängningar alltefter vilken tävlingsbana V65-spelet avser.

I den i lotteriutredningens betänkande (DsH 1976:3) Enarmade banditer s. 83 redovisade s. k. omnibusundersökningen, som Svenska Penninglotteri- et AB lät utföra under år 1975, anges svenskarnas spelvanor på bl. a. totalisatorvadhållning. Tabellerna med kommentarer redovisas nedan.

Spe/vanor

Sex av tio svenskar i åldrarna 15—69 år (59 %) tippar någon gång under en ettårsperiod och närmare tre av tio (26 %) spelar på enarmad bandit. Av följande tabell framgår spelvanor inom olika åldersgrupper:

Alla Ålder

19 25— 39 45— 55— 24 34 44 54 69

Spelat på V65? 11 10 +17 12 9 — 5 Spelat på VS? 6 4 + 9 8 8 — 3 Spelat på toto? 7 5 8 +10 9 -— 4 Spelat bingo? 12 11 12 — 9 14 +14 Enarmad bandit? 26 +49 +32 23 —21 —14 Tippat? 59 +64 +67 56 59 —51 Spelar på inget av dessa 32 —22 —23 34 32 +42

(+ och — tecknen anger statistiskt signifikanta skillnader från totalmaten'alet)

Hur ofta utnyttjas dessa olika spelformer?

V65 Bingo Enarmad Tips bandit

Varje vecka 20 11 4 43 2—3 ggr/månad 13 10 11 18 10—12 ggr/år 15 11 12 16 6—9 ggr/år 7 4 8 4 2—5 ggr/år 25 36 45 14 1 gång/år 20 22 17 3 Medelantal ggr/år 17,2 16,1 11,4 31,2 Vet ej 1 6 3 2

Basen för dessa procentvärden är följande andel av alla svenskar: 11% 12% 26% 59%

Följande tabell ger ett grovt mått på medelantalet speltillfallen per år inom olika delgrupper av befolkningen:

Medelantal speltillfa'llen per år på

V65 Bingo Enarmad Tips bandit Alla 17,2 16,1 11,4 31,2 Ortsstorlek (inv.) över 200 000 16,4 9,2 17,2 30,1 5 000—200 000 16,7 13,4 8,9 31 ,2 under 5 000 20,8 32,8 11,8 31 .9 Inkomst kr 30 000 27,8 32,6 11,6 29,2 30 OOO—50000 16,8 14,4 11,1 32,8 50 000—70 000 12,6 16,7 8,2 32,9 70 000 23,1 9,6 14,7 28,5 Ålder år 15—24 12,5 6,5 8,5 23,5 25—34 17,2 8,7 8,3 30,5 35—44 20,0 19,7 16,6 34,5 45—54 21,5 16,3 14,7 31 _2 55—69 14,4 22,9 14,6 34,4 Basen för dessa procentvärden är följande andel av alla svenskar: 11% 12% 26 90 59%

Av de 733 spelare, som intervjuades i Svenska Testhuset AB:s undersök- ning i samband med vår utredning om de enarmade banditerna, var det totalt 62 procent som tippade, 66 procent som spelade på penning- och nummer- lotterierna, 23 procent som spelade på V5 och/eller V65 samt 14 procent som spelade på totalisator (vinnare/ plats). De som spelade dagligen på de enarmade banditerna och var beredda att satsa mer än 60 kronor deltog markant mer i de andra spelformerna än de som spelade mer sällan och satsade mindre (Enarmade banditer, del II, tabell 22 i bilaga 12).

11.7. Sociala frågor

Vi har för att få en bild av främst totalisatorspelets sociala konsekvenser hållit hearings med företrädare för AB Trav och Galopp (ATG), Svenska Travspor- tens Centralförbund (STC), Svenska Galoppsportens Centralförbund (SGC) samt polis, åklagarmyndigheter och socialmyndigheter. Nedan följer en sammanställning av vad som härvid framkommit. Utförligare sammandrag av gjorda uttalanden redovisas i bilaga nr 2 i bilagedelen.

I hearing med representanter för ATG, STC och SGC (hearing nr 9) framhölls att såvitt organisationerna erfarit, såväl genom egna iakttagelser som genom uppgifter från sociala myndigheter, det är utomordentligt sällan som människor inte har förmåga att spela måttfullt. 1 fall som varit föremål