NJA 1986 s. 388

Frågor huruvida tvist är att anse som arbetstvist och huruvida skiljeklausul är oskälig enligt 36 § avtalslagen.

(Jfr betr sistnämnda fråga 1979 s 666 och 1983 s 510 med där lämnade hänvisningar)

N.M. var sedan år 1963 anställd hos Södra Skogsägarna Aktiebolag (Södra). N.M. väckte talan mot Södra vid Växjö TR med yrkande om fastställelse av rätten till ett svenskt patent på en av N.M. gjord uppfinning.

I anledning av tvisten träffades i juni 1983 ett såsom "Förlikningsavtal" betecknat avtal mellan parterna. I avtalets § 1 angavs att parterna var överens om att N.M. skulle förtidspensioneras fr o m d 1 juli 1983 enligt villkor som framgick av ett särskilt, till förlikningsavtalet såsom bilaga fogat, av Södra d 28 mars 1983 och av N.M. d 19 april 1983 påtecknat avtal, som även godkänts av N.M:s fackliga organisation. Förlikningsavtalet reglerade olika frågor med anknytning till N.M:s uppfinnarverksamhet och rätten att förfoga över patent på hans olika uppfinningar. Enligt § 6 i förlikningsavtalet skulle Södra under fem år erlägga en sammanlagd royalty om 300 000 kr som slutlig ersättning för alla de krav som N.M. riktat mot Södra avseende uppfinningarna, och enligt § 7 garanterade Södra att inga andra avtal rörande uppfinningen enligt ett visst patent träffats än de två som uttryckligen angivits och det utsades att det ena av de angivna avtalen löpt ut. Bland avtalsvillkoren ingick också i § 11 ett åtagande av parterna att omgående efter avtalets undertecknande återkalla sina yrkanden i det vid Växjö TR anhängiga målet. Förlikningsavtalet innehöll slutligen i § 12 en så lydande skiljeklausul:

Tvist rörande detta avtal, dess tillkomst, tolkning eller tillämpning och alla därur härflytande rättsförhållanden skall avgöras av skiljenämnd enligt svensk lag om skiljemän. Tredje skiljeman skall härvid vara en i domarevärv väl erfaren jurist.

Växjö TR

N.M. yrkade efter stämning å Södra vid Växjö TR förpliktande för Södra att till honom utge skadestånd/ytterligare ersättning med - enligt en preliminär beräkning - 800 000 kr jämte ränta enligt lag. Som grund för sin talan anförde N.M.: Södra har upprätthållit och upprätthåller i strid mot ett mellan parterna träffat förlikningsavtal avtal med annan part varigenom han berövas och berövats möjligheten att exploatera ett honom tillhörigt patent. Södra har förlett honom att ingå förlikningsavtalet; han hade aldrig godtagit detta om han ägt kännedom om att Södra upprätthöll avtal med annan. Genom Södras agerande har han tillfogats väsentlig skada. Förlikningsavtalet skall därför jämkas och N.M. tillerkännas ytterligare ersättning. N.M. skall dessutom erhålla gottgörelse för uteblivna licensintäkter.

Södra yrkade att N.M:s talan skulle avvisas, eftersom tvisten enligt § 12 förlikningsavtalet skulle avgöras av skiljenämnd enligt svensk lag om skiljemän.

N.M. bestred Södras avvisningsyrkande och hemställde att hans talan måtte upptagas till prövning. Som grund för bestridandet anförde N.M. att skiljeklausulen var ett oskäligt avtalsvillkor, som jämlikt 36 § avtalslagen skulle lämnas utan avseende. N.M. anförde vidare: Han har intagit en underlägsen ställning i avtalsförhållandet och kan på grund av sina begränsade ekonomiska möjligheter tvingas avstå från att göra sin rätt gällande om avvisningsyrkandet bifalles och han tvingas söka skiljedom. Härtill kommer att han, som har begränsad erfarenhet av ekonomiska avtal, inte hade anledning att ägna skiljeklausulen särskild uppmärksamhet eller reflektera över vad den kunde komma att innebära i kostnadshänseende. - En ytterligare omständighet som bör föranleda att målet upptas till prövning är att han gjort gällande jämkning med åberopande av 30 § 2 st och 36 §avtalslagen samt att ersättningsvillkoret i förlikningsavtalet framstår som oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst och senare inträffade förhållanden.

Södra genmälde bl a: Skiljeklausulen har intagits i ett individuellt utformat avtal och N.M. företräddes under förhandlingarna som föregick avtalsslutet, av advokat. Det kan ej vitsordas att N.M. i något relevant avseende intagit en underlägsen ställning i avtalsförhållandet eller att han på grund av ekonomiska omständigheter skulle vara förhindrad att få sin sak prövad av skiljenämnd. Käromålet skall därför avvisas.

TR:n (rådmännen Bülund och Brusewitz samt tingsfiskalen Johansson) anförde i slutligt beslut d 22 jan 1985:

Skäl. Den i målet aktuella skiljeklausulen föreskriver att tvister rörande avtalets tillkomst, tolkning eller tillämpning och alla därur härflytande rättsförhållanden skall avgöras av skiljenämnd enligt svensk lag om skiljemän. En sådan klausul kan medföra att en ekonomiskt svagare part på grund av de särskilda kostnaderna för ett skiljeförfarande betas möjligheterna att få sin rätt prövad. Klausuler av denna typ kan därför beroende på omständigheterna framstå som oskäliga. I förevarande fall är avtalsvillkoret klart och tydligt angivet i själva avtalstexten och avtalet har ostridigt tillkommit efter förhandlingar vid vilka parterna företrätts av advokater. Den omständigheten att N.M. underlåtit att sätta sig in i konsekvenserna av avtalsvillkoret kan därför inte medföra att detta skall anses som oskäligt. Ej heller vad N.M. i övrigt anfört är av beskaffenhet att föranleda att skiljeklausulen skall lämnas utan avseende. - Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner TR:n sålunda att skiljeklausulen ej kan anses såsom oskälig. N.M:s talan skall därför avvisas.

Slutligt beslut. TR:n avvisar N.M:s talan.

N.M. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte undanröja TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl, Åkesson, Ericsson, referent, och Rundgren) lämnade i slutligt beslut d 27 febr 1985 besvären utan bifall.

N.M. anförde besvär (ombud advokaten N-E.H.) och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns beslut och visa målet åter till TR:n.

Södra (ombud advokaten B.K.) bestred ändring.

Under målets beredning i HD fick parterna tillfälle att yttra sig i frågan, huruvida målet utgjorde en arbetstvist enligt lagen om rättegången i arbetstvister (jfr arbetsdomstolens dom AD 1982 nr 90). I denna fråga anförde parterna följande.

Södra: Enär N.M:s talan i huvudsaken ej är utformad så, att anställningsförhållandet ingår som moment i den åberopade grunden, föreligger enligt bolagets mening i vart fall för närvarande inte skäl att anse tvisten utgöra arbetstvist.

N.M.: Lika med Södra anser N.M., att det i målet ej är fråga om en arbetstvist i egentlig mening. Avtalet om N.M:s rätt till ifrågavarande patent enligt förlikningsavtalet reglerar en tvist, som ligger vid sidan av hans anställning i övrigt, där för övrigt en slutlig uppgörelse redan synes ha skett (jfr ingressen, där parterna är överens om N.M:s förtidspensionering). Såsom bolaget riktigt framhåller, ingår sålunda N.M:s anställningsförhållanden inte såsom moment i de rättsgrunder N.M. åberopar i målet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. En fråga som det finns anledning att först pröva är, om det till HD fullföljda målet utgör en arbetstvist. I så fall skall nämligen lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister tillämpas och målet enligt 2 kap 7 § i lagen överlämnas till arbetsdomstolen.

N.M. har varit anställd hos Södra. Han har gjort ett stort antal uppfinningar, däribland en som har lett till det svenska patentet nr 310595. Denna uppfinning gjordes medan han var anställd hos Södra. Det ifrågavarande förlikningsavtalet träffades med anledning av en tvist mellan N.M. och Södra om rätten till patentet och innehöll - förutom skiljeklausulen - bl a följande. Parterna var överens om att N.M. skulle förtidspensioneras fr o m d 1 juli 1983 enligt närmare angivna villkor. Bolaget förband sig att på N.M. återföra patentet 310595 samt vissa andra patent och patentansökningar, som hade meddelats eller sökts för bolaget med N.M. som uppfinnare. N.M. medgav Södra rätt att för all framtid och utan ersättning använda särskilt angivna patent, däribland nr 310595, i Södras verksamhet som massatillverkare i Sverige. Såsom slutlig ersättning för alla krav som N.M. hade riktat mot bolaget avseende uppfinningarna skulle bolaget erlägga en sammanlagd royalty om 300 000 kr. Södra uppgav att ett avtal, som Södra tecknat med annan part avseende patentet 310595, hade löpt ut.

Den talan som N.M. har väckt mot Södra vid TR:n går ut på att Södra skall förpliktas att till honom utge "ersättning/skadestånd" med - enligt preliminär beräkning - 800 000 kr jämte ränta. Som grund för sin talan har N.M. åberopat att Södra i strid med sin uppgift i förlikningsavtalet upprätthåller det däri berörda avtalet med annan part. Han anser sig härigenom ha berövats möjligheten att exploatera patentet 310595, varigenom han har gått och kommer att gå miste om licensintäkter.

I belysning av det anförda kan den av N.M. väckta talan inte anses ha sådan anknytning till anställningsförhållandet att en arbetstvist föreligger.

Enligt vad N.M. har gjort gällande är skiljeklausulen i förlikningsavtalet oskälig enligt 36 § avtalslagen med hänsyn till klausulens och avtalets innehåll samt omständigheterna vid avtalets tillkomst. N.M. har härom anfört bl a: Han intar en ekonomiskt underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Förlikningsavtalet ingicks under förutsättningen att han ensam skulle förfoga över patentet 310595. Han förleddes därvid av bolagets uppgift att dess avtal med annan part om patentet hade upphört. I det läget kunde han inte sätta sig in i konsekvenserna av att skiljeförfarande skulle behöva tillgripas för nu ifrågavarande sak.

N.M:s intresse i den tvist som har uppkommit är av kommersiell natur. Skiljeklausulen framgår klart av förlikningsavtalet och avtalet har tillkommit efter ingående förhandlingar vid vilka parterna har varit företrädda av advokat. I målet har inte visats föreligga sådana förhållanden att N.M. kan anses inta en så underlägsen ställning som avtalspart att skiljeklausulen på grund härav bör lämnas utan avseende. Inte heller i övrigt har förebragts omständigheter som utgör grund för att skiljeklausulen skall anses oskälig.

Av det sagda följer att det slut som HovR:n har kommit till skall fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Brundin, Erik Nyman, Ehrner, Rydin, referent, och Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.