NJA 1986 s. 419

Panopi ansökte vid Kalmar TR om kvarstad på så mycket av Elite tillhörig egendom att Panopis uppgivna fordran mot Elite om US dollar 16 310,58 kunde antas bli täckt vid utmätning.

För den skada som genom beslut om kvarstad kunde komma att tillskyndas Elite ställde Svenska Handelsbanken i Kalmar garanti intill ett belopp om 25 000 kr, dock att eventuella krav för att kunna göras gällande mot banken skulle vara banken tillhanda senast d 30 okt 1985.

TR:n biföll d 24 april 1985 utan Elites hörande ett av Panopi framställt yrkande om interimistiskt beslut om kvarstad i angiven omfattning.

Elite bestred därefter ansökningen om kvarstad. Elite yrkade i första hand att ansökningen måtte avvisas på grund av att TR:n enligt Elite inte var rätt forum. I andra hand yrkade Elite att den interimistiskt beslutade kvarstaden måtte hävas, eftersom Panopi enligt Elite inte hade visat sannolika skäl för sin fordran och det inte heller skäligen kunde befaras att Elite skulle undandra sig att betala en eventuell skuld, sedan denna fastställts.

TR:n (rådmannen Forssén) meddelade slutligt beslut d 19 juli 1985. Däri lämnades Elites foruminvändning utan bifall och uttalades att TR:n vid en samlad bedömning av vad parterna anfört fann omständigheterna vara sådana att Panopis kvarstadsyrkande framstod som sakligt grundat. TR:n fastställde därför sitt interimistiska beslut om kvarstad på så mycket av Elites egendom att Panopis fordran om US dollar 16 310,58 kunde antas bli täckt vid utmätning.

Elite anförde besvär i Göta HovR och yrkade i första hand att HovR:n med bifall till Elites foruminvändning måtte undanröja TR:ns beslut och i andra hand att TR:ns beslut måtte upphävas.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsrådet Olsson, referent, och adj led Thornefors) fann i slutligt beslut d 10 sept 1985 att TR:n var att anse som behörig sjörättsdomstol samt att Panopi visat sannolika skäl för sin fordran och att det skäligen kunde befaras att Elite skulle undandra sig att betala skulden. Besvären lämnades därför utan bifall.

Elite anförde besvär (ombud jur kand A.F.) och yrkade i första hand

att HD måtte undanröja kvarstadsbeslutet på den grunden att TR:n inte ägt behörighet att pröva frågan och

i andra hand att HD måtte upphäva kvarstadsbeslutet.

Panopi (ombud advokaten O.R.) bestred ändring.

Vid föredragning (RevSekr Olsson) d 21 jan 1986 beslöt HD (JustR:n Höglund, Welamson, referent, Ehrner, Gregow och Gad) att med stöd av fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB avvisa Elites besvärstalan, såvitt den avsåg frågan om TR:ns behörighet.

Beträffande yrkandet att HD måtte upphäva kvarstadsbeslutet gjorde Elite i en till HD d 7 jan 1986 inkommen inlaga bl a gällande att den av Panopi i TR:n ställda bankgarantin å 25 000 kr för den skada som genom beslutet om kvarstad kunde komma att tillskyndas Elite och som var tidsbegränsad t o m d 30 okt 1985 varit en förutsättning för att kvarstad skulle meddelas. Då denna förutsättning inte längre var uppfylld ansåg Elite att det torde åligga HD att häva kvarstaden eller i vart fall att förelägga Panopi att ställa betryggande säkerhet vid äventyr av att kvarstaden eljest hävdes.

Svenska Handelsbanken förlängde d 4 febr 1986 den tidigare garantin å 25 000 kr till att omfatta belopp, som förfallit till betalning senast d 30 okt 1986 och beträffande vilka krav kommit banken tillhanda senast nämnda dag. Elite förklarade sig i en d 18 febr 1986 till HD inkom men inlaga inte godkänna den sålunda ställda säkerheten dels därför att bankgarantin ansågs till beloppet otillräcklig dels därför att den var tidsbegränsad.

Panopis ombud anförde i en d 11 mars 1986 dagtecknad inlaga till HD beträffande den ställda bankgarantin bl a följande: Bankgarantins storlek har bestämts av TR:n och har ej tidigare bestritts av Elite. Detsamma gäller bankgarantins tidsbegränsning. Härtill kan anföras att bankgarantier som lämnas som säkerhet i kvarstadsmål enligt min erfarenhet alltid är tidsbegränsade. - Därest TR:n begärt en större garanti skulle Panopi naturligtvis ha utställt en sådan. Om HD skulle finna att garantibeloppet ej är tillräckligt får jag hemställa om att Panopi måtte ges tid att ställa en sådan säkerhet som HD anser tillräcklig.

Vid föredragning (RevSekr Olsson) d 3 juni 1986 av Panopis nu återgivna framställning lämnade HD (JustR:n Brundin, Erik Nyman, referent, Palm, Rydin och Solerud) framställningen utan åtgärd och förordnade att målet skulle föredras för avgörande snarast möjligt.

Den 10 juni 1986 ingavs till HD för Panopis räkning ytterligare en av Svenska Handelsbanken d 9 juni 1986 utfärdad garanti intill ett belopp om 25 000 kr till säkerhet för skada som genom kvarstaden kunde tillfogas Elite, vilken garanti gällde med den begränsningen att eventuella krav för att kunna göras gällande mot banken skulle vara banken tillhanda senast d 31 okt 1986.

Elite förklarade sig i en d 11 juni 1986 till HD inkommen inlaga inte godkänna den nya, tidsbegränsade säkerheten tillsammans med den tidigare ställda och åberopade vad som tidigare anförts.

Den 11 juni 1986 beslöt HD att bereda bl a Svenska Bankföreningen tillfälle att inkomma med yttrande i fråga om den i målet ställda säkerheten.

Svenska Bankföreningen anförde i yttrande d 25 juni 1986 bl a: "Elite har, av vad som framgår av det översända aktmaterialet, gjort vissa invändningar mot den i målet ställda säkerheten i form av garanti ställd av Handelsbanken. Mer preciserat har invänts att garantin skulle vara beloppsmässigt otillräcklig och att den varit tidsmässigt begränsad.

Vad först gäller invändningen om att garantibeloppet skulle vara för litet kan bankföreningen inte bedöma detta. Avgörande är härvidlag den skada som kan tillfogas motparten till följd av kvarstadsåtgärden. Såvida motparten inte godtagit säkerheten faller bedömningen härav på domstolen. Det må emellertid framhållas att en bankgaranti är en fullgod säkerhet intill angivet belopp. Bankgarantier torde ofta förekomma som säkerhet i samband med kvarstad.

Den aktuella garantin är utformad som en proprieborgen och skall i alla avseenden behandlas som en sådan. Garantin torde således uppfylla de krav pa säkerhet som kan ställas med stöd av 2 kap 25 § UB, till vilken RB:s aktuella bestämmelser hänvisar. Det bör anmärkas att säkerheten i detta fall skall bedömas enligt 1 st i 2 kap 25 §. 2 st i samma paragraf avser det fallet att det är en bank som själv ställer säkerhet.

Beträffande tidsbegränsningen av garantin kan först sägas att det är vanligt att bankerna vill tidsbegränsa sina garantier för att kunna bedöma när garantiförpliktelserna upphör. Inget hindrar emellertid en bank från att ställa en tidsobegränsad garanti. En garanti kan emellertid begränsas tidsmässigt på annat sätt än genom angivande av ett bestämt datum. Så hade kunnat ske i den aktuella garantin genom en angivelse av att den skulle gälla så länge målet pågick.

Det ligger i sakens natur att aktuell säkerhet bör gälla till dess saken slutligt avgjorts. Om säkerheten hade utgjorts av pant hade detta varit fallet. Enligt vad bankföreningen inhämtat är det också vanligt att bankgarantier ställda i samband med mål om kvarstad inte, såsom Handelsbankens garanti i detta fall, är begränsade till ett bestämt datum. Denna garanti avviker således från vad som brukar förekomma i dylika fall.

Enligt bankföreningens uppfattning hade det således varit naturligt om den aktuella bankgarantin inte hade haft en begränsning till visst datum. Det förekommer naturligtvis att garantier förlängs eller förnyas. En förlängning är emellertid inte självklar och den tidsmässiga begränsningen förringar uppenbarligen garantins säkerhetsvärde.

På grund av det anförda anser bankföreningen att viss tvekan kan hysas om det lämpliga i att som säkerhet i ett mål om kvarstad - såvida motparten inte godkänt säkerheten - godta en på detta sätt tidsmässigt begränsad garanti."

De båda bankgarantierna förändrades d 30 juni 1986 till ej tidsbegränsade garantier, vilka handlingar ingavs till HD.

Betänkande

HD (JustR:n Brundin, Erik Nyman, Palm, Ehrner och Beckman, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.