NJA 1986 s. 527
Fråga huruvida tillhandagående åt annan med att anskaffa alkoholdrycker kunde anses ha skett i större omfattning. 12 § 1 st och 74 § lagen (1977:293) om handel med drycker.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Arvika TR åtal mot R.E. och D.E. för olovligt anskaffande av alkoholdrycker enligt följande gärningsbeskrivning: R.E. och D.E. har såsom ansvariga för Eda Marked och Eda Budbyrå i Charlottenberg, Eda kommun, alltsedan början av april 1984 till d 20 nov 1984 i större omfattning tillhandagått annan - företrädesvis norrmän - med att anskaffa alkoholdrycker till en mängd av åtminstone 350 helflaskor sprit och vin.
Åklagaren yrkade dessutom förverkande av fyra flaskor alkoholdrycker som tagits i beslag samt 17 500 kr motsvarande värdet av de olovligen anskaffade dryckerna.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Mannerstedt) anförde i dom d 5 dec 1984: Till utveckling av sin talan har åklagaren anfört: Eda Budbyrå började sin verksamhet i april i år. Enligt uppgift skulle byrån utföra transporttjänster och vända sig i första hand till personer bosatta i Norge. Av den anledningen införde budbyrån annonser i det s k Gränsbladet, vilket ges ut bl a i Kongsvingers och Eidskogs kommuner samt i Klöfta och Gardemoen. Byrån iordningställde också flygblad. I annonserna och flygbladen framhölls särskilt att byrån hämtade varor på "polet". Beställningar kunde göras hela dygnet på ett telefonnummer och utlämning av paketen skedde under veckans alla dagar. Expeditionsavgiften uppgick till 5 kr för första flaskan och 3 kr för varje flaska därutöver. Byråns annons i Gränsbladet utgjorde en del av Eda Markeds annons. Byrån har ingen egen lokal utan använder sig av Eda Markeds affärslokal och Eda Markeds telefon. Minst 10 flaskor alkohol har byrån expedierat varje vecka. Några andra transportjänster har inte utförts. Polisingripande skedde d 4 maj i år men trots detta har byrån fortsatt sin verksamhet. Det är uppenbart att budbyrån tillskapats för att utföra hämtning av alkoholdrycker vid systembolaget i Sverige åt personer bosatta i Norge och på så sätt "draga" kunder till Eda Marked.
Domskäl. R.E. och D.E. har envar för sitt vidkommande vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar, enär budbyråns verksamhet inte är straffbar. De har förklarat sig inte ha något att invända mot förverkandeyrkandet, därest åtalet bifalles.
Hörd över åtalet har R.E. uppgett: Han äger Aktiebolaget RunPrint. Detta bolag öppnade 1977 en s k pornoshop i Eda. Med tiden började bolaget sälja även andra varor från en varubuss och sommaren 1983 byggde bolaget en affärslokal som heter Eda Marked. Under den tid han varit verksam i Eda har han märkt att personer bosatta i Norge önskade få ärenden uträttade i Sverige; särskilt under spritstrejken i Norge var efterfrågan på tjänster stor. D.E., som är anställd i aktiebolaget, beslöt i början av detta år att starta en budbyrå för att tillhandagå norrmännen. En släkting till honom är chefsåklagare. Denne har tillfrågats och förklarat att det inte var olagligt att budbyrån även hämtade varor på systembolaget. I april i år började verksamheten. För att kunna taga ut kilometerersättning för utförda uppdrag måste byrån ha trafiktillstånd. Sådant har ännu inte meddelats. Byrån har därför hittills endast utfört hämtninguppdrag från systembolaget. Det rör sig om hämtning av omkring 600 flaskor om året. Verksamheten kan därför inte anses ha stor omfattning. - Gränsbladet går ut i omkring 18 000 exemplar. De upptryckta flygbladen delades ut till kunderna i Eda Marked.
Hörd inför TR:n har D.E. uppgett: Det är han som startat budbyrån och det är han som sökt trafiktillstånd. Han har ännu ej fått detta men i avvaktan på att tillstånd skall beviljas honom vill han hålla rörelsen i gång. De hämtningsuppdrag byrån utför hos systembolaget lönar sig inte. Trots detta fortsätter han med att uträtta dessa uppdrag.
TR:n gör följande bedömning.
Eda Budbyrå har inte trafiktillstånd och utför i avvaktan på att sådant tillstånd skall meddelas i huvudsak inga andra uppdrag än att hämta vin och sprit på systembolaget åt personer bosatta i Norge. Det rör sig om minst tio uppdrag i veckan. Den ersättning budbyrån erhåller för sina tjänster motsvarar inte byråns kostnader, varför verksamheten går med förlust. Förklaringen till att byrån fortsätter sin verksamhet kan uppenbarligen inte vara någon annan än den att verksamheten gynnar Eda Marked. I målet är sålunda utrett att budbyrån sedan april månad i år huvudsakligen tillhandagått personer bosatta i Norge med att anskaffa alkoholdrycker, att det varit fråga om ungefär tio uppdrag i veckan samt att verksamheten bedrivits för att norska kunder skulle komma till Eda Marked.
Byråns verksamhet har såsom den hittills bedrivits varit inriktad enbart på att anskaffa alkoholdrycker och hämtning av sådana drycker har skett regelbundet varje vecka åt ett flertal personer. Budbyrån har därför enligt TR:ns mening i större omfattning tillhandagått annan med att anskaffa alkoholdrycker. Såväl R.E. som D.E. har medverkat till att budbyrån kunnat bedriva sin rörelse och de skall därför dömas för den åtalade gärningen. Påföljden skall bestämmas till böter.
HovR:n för Västra Sverige
R.E. och D.E. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande i åtalet.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg och hovrättsrådet Thorleif, referent) anförde i dom d 12 sept 1985:
Domskäl
Domskäl. I målet är inte styrkt att R.E. och D.E., efter beställning i varje fall, tillhandagått andra personer med att anskaffa mer sprit och vin än ca 10 helflaskor i veckan under den med åtalet avsedda tiden. En sådan omfattning av tillhandagåendet kan ej betecknas som större i den mening som åsyftas i 12 § lagen om handel med drycker. Åtalet skall följaktligen lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. Med upphävande av TR:ns dom ogillar HovR:n åklagarens talan mot R.E. och D.E. om ansvar och förverkande. Det i samma dom angivna beslaget skall genast hävas.
Hovrättsrådet Lindquist var skiljaktig och anförde: R.E. och D.E. har under drygt ett halvår såsom ett led i en allmän diversehandel genom annonsering och på annat sätt tillhandagått allmänheten med att anskaffa alkoholdrycker och har i denna verksamhet befattat sig med åtminstone 350 helflaskor sprit och vin. Såsom TR:n funnit har R.E. och D.E. härigenom i större omfattning tillhandagått annan med att anskaffa alkoholdrycker och är följaktligen förfallna till ansvar för olovligt tillhandahållande av alkoholdrycker. Skäl att göra ändring i vad TR:n har bestämt i fråga om brottspåföljd och särskild rättsverkan föreligger ej. Jag fastställer följaktligen TR:ns dom.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom bifalla åtalet och yrkandet om värdeförverkande.
R.E. och D.E. (ombud för båda advokaten J.O.) bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Boholm, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. I målet är utrett att R.E. och D.E. under ett drygt halvårs tid 1984 under firma Eda Budbyrå tillhandagått annan, främst norska medborgare, med att anskaffa alkoholdrycker. Budbyrån har genom flygblad och annonsering riktat sig till Norge med erbjudanden om hämtning av bl a "varer fra polet" (systembolaget). Beträffande omfattningen av verksamheten är i målet ostridigt, att tillhandagåendet uppgått till ca 10 helflaskor sprit och vin per vecka och totalt minst 350 flaskor. Av utredningen framgår att särskilda orderblanketter iordningställts och att beställningar efter affärens stängning mottagits via till firmans telefon ansluten bandupptagning. Verksamheten har under perioden i fråga gått med förlust då den ersättning som erhållits inte motsvarat kostnaderna.
HD gör följande bedömning.
Den verksamhet R.E. och D.E. bedrivit genom Eda Budbyrå har gått med förlust. Verksamheten har det oaktat fortsatt. Förklaringen härtill måste vara att den gynnat övrig av de tilltalade bedriven affärsverksamhet.
Vid bedömningen av huruvida tillhandagåendet skett i större omfattning är av betydelse det sätt och de former under vilka verksamheten bedrivits.
HD finner att R.E. och D.E. genom sin verksamhet i större omfattning tillhandagått annan med att anskaffa alkoholdrycker och att de följaktligen är förfallna till ansvar för olovligt tillhandahållande av alkoholdrycker. Skäl att göra ändring i vad TR:n har bestämt i fråga om brottspåföljd och särskild rättsverkan föreligger inte.
Domslut
Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut beträffande envar av de tilltalade.
HD (JustR:n Höglund, Persson, Heuman, Gregow, referent, och Lind) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Eda Budbyrå började sin verksamhet i april 1984. I reklammeddelanden, som riktade sig främst till personer bosatta i Norge, angavs att budbyrån utförde hämtning av paket och nämndes särskilt varor från systembolaget ("polet"). Budbyråns verksamhet under den med åtalet avsedda tiden bestod enbart i att anskaffa alkoholdrycker från systembolaget. Budbyrån har sålunda under en tid av drygt sju månader anskaffat åtminstone 350 helbuteljer sprit och vin åt andra. Såväl R.E. som D.E. har tagit del i verksamheten, som haft nära anknytning till den i Eda bedrivna butiksrörelsen "Eda Marked".
I 12 § 1 st andra meningen lagen (1977:293) om handel med drycker föreskrivs att det är förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa alkoholdrycker. Den som i strid mot bestämmelsen uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar alkoholdrycker åt annan skall enligt 74 § dömas för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år. I målet är fråga om den närmare innebörden av rekvisitet i större omfattning".
Förbud i ämnet innehållande nämnda rekvisit upptogs första gången i 1937 års förordning angående försäljning av rusdrycker. I 4 kap 9 § 2 mom denna förordning hette det att "ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker". I förarbetena till bestämmelsen anfördes att man med uttrycket "genom särskild, för ändamålet driven rörelse" velat stadga förbud mot att distribution av spritdrycker eller vin gjordes till ett näringsfång och att de övriga fall av ombudsskap, som man avsett att förhindra, karakteriserats såsom tillhandagående i större omfattning och mot ersättning (SOU 1934:39, "Förslag till spritdrycksförordning m m", s 360 ff, särskilt s 362; jfr prop 1937:242 s 234). Den närmare innebörden av uttrycket "i större omfattning" berördes inte. Det framhölls emellertid att med de föreslagna bestämmelserna kunde t ex stadsbud eller chaufförer i linjetrafik mot ersättning tjänstgöra såsom ombud för inköp och forslande av spritdrycker och vin, såvida deras befattning härmed inte skedde i större omfattning eller organiserades såsom en särskild rörelse. Bestämmelsen överfördes utan ändring till 20 § 1 st (senare flyttad till 2 st) i 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning (jfr SOU 1952:54, "Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård", s 330 och prop 1954:151 s 605). År 1963 ändrades bestämmelsen på så sätt att kravet, att tillhandagåendet skulle ske mot ersättning, slopades. Detta motiverades med att det förekommit fall då det kunde vara tveksamt om ersättning kunde anses ha utgått, t ex när den som anskaffat rusdrycker åt annan inte tagit särskild betalning därför men syftet med tillhandagåendet varit kommersiellt genom att han haft nytta därav i en annan rörelse (SOU 1962:13, "Skärpta regler för rusdrycksinköp", s 76 och prop 1963:82 s 52 och 89). Genom 1977 års lag om handel med drycker fick förbudet sin nuvarande lydelse. Denna innebär vid jämförelse med den tidigare bestämmelsen att det fallet att tillhandahållandet sker genom särskild, för ändamålet driven rörelse fått utgå ur lagtexten. I förarbetena till bestämmelsen - enligt vilka en regel i ämnet tillgodosåg det alkoholpolitiska önskemålet att begränsa det enskilda vinstintresset i alkoholhanteringen så långt som möjligt - framhölls att detta fall numera torde sakna praktiskt intresse samt att jämkningen inte innebar någon ändring i sak (SOU 1974:91, "Alkoholpolitik Del 2 Åtgärder", s 514; jfr prop 1976/77:108 s 67).
Av det anförda framgår att det nu gällande förbudet mot tillhandagående med att anskaffa alkoholdrycker motiverats av en strävan att så långt möjligt begränsa enskilda vinstintressen i hanteringen av alkoholdrycker. Förbudet får antas ha sin grund även i att det allmänna inte i större utsträckning än som av praktiska skäl kan anses påkallat velat avhända sig den möjlighet till kontroll som följer av att en köpare själv ombesörjer sina inköp. Av betydelse härvid är att systembolaget numera torde ha en tämligen väl utvecklad service med utlämningsställen och försäljning (jfr 26 och 27 §§ lagen om handel med drycker samt SOU 1974:91 s 514). Vad som i bestämmelsen sägs om att tillhandagående för att vara förbjudet skall ske "i större omfattning" bör bedömas mot bakgrund av det nu sagda.
I förevarande fall har tillhandagåendet med anskaffande av alkoholdrycker föregåtts av att budbyrån gentemot envar erbjudit sig att, mot viss lägre ersättning, hämta varor, bl a från systembolaget. Under den med åtalet avsedda tiden har budbyråns verksamhet uteslutande bestått i att anskaffa alkoholdrycker från systembolaget. Det antal flaskor som i genomsnitt anskaffats under en vecka har visserligen inte uppgått till mer än drygt tio. Verksamheten har emellertid pågått regelbundet under en längre tid - mer än sju månader - och under denna tid omfattat i vart fall 350 helbuteljer sprit och vin. Med hänsyn till nu anförda omständigheter får tillhandagåendet anses ha skett i större omfattning i den mening som avses i nämnda bestämmelse. R.E. och D.E. har sålunda gjort sig skyldiga till olovligt anskaffande av alkoholdrycker.
Vid angivna förhållande bör värdet av olovligen anskaffade alkoholdrycker förverkas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns dom i fråga om ansvar för R.E. och D.E. samt värdeförverkande.