SOU 1974:91

Alkoholpolitik

Författningsförslag

Lag om handel med drycker ................ Lag om tillverkning av drycker ............... Lag om aktiverat kol . . . ................. Lag om dryckesskatt .................... Lag om tillverkning av och handel med industrisprit ..... Dryckeshandelsförordning ................. Förordning om servering av mellanöl i militära marketenterier Ändringar i vissa lagar, förordningar och kungörelser .....

Kapitel 1 1 Riktlinjerna för den framtida alkoholpolitiken

1 1.1 Tendenser i samhällsutvecklingen ............. 11.1.1 Inledning .................... 1112 Den ökade levnadsstandarden ....... . 11.1.3 De ökade anspråken ............ 11.14 Den ökade isoleringen och det ökade tempot 1 1.1.5 Risker för ökade anpassningsproblem ....... 11.2 Allmänpolitik — socialpolitik — alkoholpolitik ...... 11.3 Alkoholpolitikens syfte ................. 1 1.3.1 Innebörden av begreppet återhållsamhet ...... 1 1.3.2 Individens konsumtion och totalkonsumtion

11.4 Närmare riktlinjer för alkoholpolitiken ....... . . . 11.4.1 Attityder .................... 11.4.2 Kunskaper ................... 11.4.3 Beteenden ................. . . . 11.4.4 Alkoholförsäljningen ............... 11.4.5 Miljöpåverkan ..................

11.5 Målkonflikter ......................

1 1.6 Målpreciseringen .................... 11.7 Den fortsatta uppläggningen ...............

Kapitel 12 Forskning .................... 12.1 Inledning ............. _ ........... 12.1.1 Forskningens ställningi samhällsdebatten ......

12.2 Huvuddragen i alkoholforskningens organisation ...... 108 12.3 Alkoholforskningens omfattning och resurser ....... 108 12.3.1 Socialdepartementets kartläggning ........ 108 12.3.2 TSA-kartläggningar ............... 109 12.3.3 Institutionen för teoretisk alkoholforskning (IFTA) 11 1 12.34 Institutet för social forskning ........... 112 12.3.5 Statens medicinska forskningsråd ......... 1 14 12.3.6 Statens råd för samhällsforskning ......... 1 15 12.3.7 Riksbankens Jubileumsfond ........... 115 12.3.8 Samverkan mellan medicinska forskningsrådet, Riks- bankens Jubileumsfond och statens råd för samhälls-

forskning .................... 1 16

12.3.9 Övriga bidragsgivare ............... 116 12.4 Den svenska alkoholforskningspolitiken .......... 117 12.5 Alkoholforskningens organisation i andra länder ...... 119 12.5.1 Inledning .................... 119 12.5.2 Finland ..................... 119 12.5.3 Norge ...................... 120 12.5.4 Kanada ..................... 121 12.6 Allmänna utgångspunkter för alkoholforskning i framtiden . 122 12.6.1 Inledning .................... 122 12.6.2 Överväganden om satsning på olika typer av forskning 122 12.63 Nuvarande forskningsprioriteringar och kunskapsläge

i Sverige ..................... 123

12.6.4 Avvägningen mellan medicinsk—biologisk och sam— hällsvetenskaplig alkoholforskning ........ 123 12.7 Forskningsorganisation ................. 124 12.7.1 Inledning .................... 124 12.7.2 Planmässighet .................. 124 12.7.3 Samordning med annan forskning ......... 126 12.7.4 Behandlingsforskning ............... 127 12.8 Dokumentation och information ............. 128 12.9 Resurser ........................ 129 Kapitel 13 Skolans undervisning i alkoholfrågan ........ 131 13.1 Inledning ........................ 131 13.2 Undervisningens mål och utformning ........... 131 13.2.1 Ungdomens alkoholbeteende ........... 133 13.2.2 Kunskaper om alkoholfrågan hos barn och ungdom . 135 13.2.3 Gymnasieskolans undervisning om alkohol ..... 136 13.2.4 Samverkan skola hem — elever samhälle . . . . 137 13.3 Lärarutbildningen .................... 139 13.31 Grundutbildningen ................ 139 13.3.2 Fortbildningen ................. 142 13.3.3 APU: s förslag om lärarutbildningen ........ 143 13.3.4 Kostnadsberäkning av APU:s förslag om lärarutbild- ningen ..................... 144

13.4 Läromedel ....................... 145

13.4.1 APU: s förslag om läromedlen ........... 146 13.5 Metodiskt utvecklingsarbete ............... 146 Kapitel 14 Information ................... 149 14.1 Inledning ........................ 149 14.2 Information — endast ett av flera medel .......... 150 14.3 Informationens hittillsvarande roll ............ 151

1431 Omfattning ................... 151 14.3.2 Information om alkohol från myndigheter, institu- tioner, organisationer och företag under 1970 — en sammanställning av vissa karakteristika ....... 155

14.3.3 Utvecklingen under senare år ........ . . . 159

14.3.4 APU:s bedömning ................ 167 14.4 Konkurrenssituationen ................. 167 14.4.1 Information om eller med anknytning till alkohol i

dags-, populär- och fackpress under 1970 ...... 168

14.4.2 Information i radio och TV ............ 170 14.4.3 Ett ökat informationsutbud ........... 171

14.5 Förutsättningar för en effektiv informationsverksamhet . . 172

1451 En arbetsmodell ................. 172

14.5.2 Informationsteknik ............... 174

14.5.3 Underlag .................... 175 14.6 Informationens framtida roll ............... 175

14.7 Information i anslutning till alkoholpolitikens syfte och mål 177 14.7.1 Information om samhällets alkoholpolitiska program 177 1472 Information i syfte att skapa eller påverka attityder 178 14.7.3 Information i syfte att skapa eller vidmakthålla

kunskaper .................... 179 14.7.4 Information i syfte att påverka beteende ...... 180 14.7.5 Information i anslutning till alkoholförsäljningen . . 183 14.7.6 Information i anslutning till alkoholen och total- miljön ..................... 184 14.7.7 Information kommunikation .......... 184 14.8 APU:s förslag ..................... 185 14.8.1 Uppgifter och organisation ........... . 185 14.82 Metodik ..................... 187 14.8.3 Personella resurser ................ 188 14.8.4 Ekonomiska resurser ........... 188 Kapitel 15 Alkoholfria miljöer, organisationsrtöd m. m. . . . . 191 15.1 Alkohol och fritid .................... 191 15.2 Främjande av ett alkoholfritt umgängesliv ......... 192 15.2.1 Bakgrund .................... 192 15.2.2 Lån till alkoholfria restauranger .......... ' 194 15.2.3 Stöd till Föreningen Fruktdrycker rn. m. ..... 195 15.2.4 APU:s bedömning ................ 198

6 Innehåll SOU 1974: 91 15.3 Organisationsstöd .................... 201 15.3.1 Stöd till ungdomsorganisationerna ........ 201 15.3.2 Stöd till nykterhetsorganisationerna ........ 203 15.3.3 APU:s bedömning ................ 208 Kapitel 16 Alkohol och arbete ................ 211 16.1 Allmän bakgrund .................... 211 16.2 Nuvarande verksamhet ................. 212 16.2.1 USA och Kanada ................ 212 16.2.2 Sverige ..................... 215 16.2.3 Vissa svenska erfarenheter ............ 218 16.3 APU:s bedömning ................... 220 Kapitel 17 Vissa begrepp i lagstiftningen ........... ' 225 17.1 Inledning ........................ ' 225 17.2 De olika dryckerna ................... 225 17.3 Lagstiftningen ..................... 225 17.4 Partihandel — detaljhandel servering .......... 226 17.5 Alkoholbolagen ....... _ .............. 227 Kapitel 18 Prispolitiken ................... 229 18.1 Prispolitikens effekt som alkoholpolitiskt instrument . . . 229 18.1.1 Allmänt ..................... 229 18.1.2 Effekterna av den sedan 1954 bedrivna prispolitiken 232 18.2 Prispolitikens begränsningar ............... 233 18.3 Prispolitikens målsättning ................ 235 18.4 Beslutsprocessen för prisändringar ............ 238 18.4.1 Rusdrycksförsäljningsmedlen. Monopolbolagens pris- sättning ..................... 238 18.4.2 Den gällande ordningen för skattebeslut ...... 240 18.4.3 Det finska systemet ............... 242 18.4.4 APU: s bedömning ................ * 243 18.5 Riktlinjer för den framtida prispolitiken ......... ' 245 18.5.1 Den inbördes relationen mellan priserna på de olika 1 alkoholdryckerna ................. 245 18.5.2 Prisernas avvägning gentemot den allmänna pris- och inkomstnivån .................. 251 18.53 Övergången till de nya reglerna .......... 252 18.6 Sammanfattning .................... 253 Kapitel 19 Det privata vinstintresset i alkoholhanteringen . . . 255 19.1 Ölhanteringen ..................... 255 19.2 Desintresseringsprincipen i detaljhandeln ......... 256 19.3 Desintresseingsprincipen i serveringen ........... 257 19.4 För partihandel, detaljhandel och servering gemensamma frågor .......................... 259

SOU 1974z91 Kapitel 20 Alkoholreklamen och agentverksamheten ...... 261 20.1 Inledning ........................ 261 20.2 Tryckfrihetsfrågan ................... 262 20.3 Vilka svarar för alkoholreklamen ............. 265 20.4 Agenturverksamheten .................. 269 20.5 Utomrättsliga normer beträffande alkoholreklamen. Mark- nadsföringslagen .................... 270 20.6 Effektiviteten av den gällande reklamregleringen ...... 273 20.7 Reklamens inverkan på konsumtionen .......... 274 20.8 Utländska förhållanden ................. 277 20.9 Handelspolitiska synpunkter ............... 277 20.10 Nordiska rådets rekommendation ............ 279 20.1 1 APU: s bedömning ................... 280 Kapitel 21 Begränsningav tillgången ............. 285 21.1 Inledning ........................ 285 21.2 Etableringspolitiken ................... 285 21.2.1 Detaljhandeln .................. 285 21.2.2 Serveringen ................... 293 21.3 Åldersgränserna ..................... 306 21.3.1 Nuvarande ordning ................ 306 21.3.2 APU:s bedömning ................ 307 21.4 Avstängning från inköp ................. 309 21.4.1 1954 års reform ................. 309 21.42 Ändringar 1957 ................. 310 21 .4.3 1963 års ändringar (gällande rätt) ' ......... 311 21 .4.4 Omfattningen och effekten av gällande regler . . . 312 21.4.5 Inköpsregistrering med obligatorisk legitimation . . 317 21.46 APU:s bedömning ................ 319 21.5 Tidsbegränsningar för försäljningen ............ 323 Kapitel 22 Mellanölsfrågan .................. 325 22.1 Lägesbeskrivning .................... ' 326 22.2 Förstatligandet av bryggeriindustrin . . . . - ....... 328 22.2.1 Syftet med desintresseringen ........... '329 22.2.2 APU:s bedömning ................ 329 22.3 Vinstreglerande åtgärder ................. 331 22.4 Desintresseringsprincipen i partihandeln ......... 331 22.5 Två huvudvägar - att sänka alkoholhalten eller att förbjuda självbetjäning av öl i detaljhandeln ............ 333 22.5.1 Sänkning av alkoholhalten ............ 333 22.5.2 Åtgärder för att effektivisera tillämpningen av ålders- gränsen ..................... 335 22.5.3 Valet mellan de två alternativen .......... 339 22.6 Skatten på öl ...................... 340 22.7 Övriga frågor ...................... 340 22.7.1 Bryggeriernas inflytande över pubverksamheten . . 340 22. 7.2 Kontrollen ................... 342

Kapitel 23 För serveringen speciella frågor .......... 345 23.1 Allmänna utgångspunkter för bedömningen ........ 345 23.2 De olika typerna av serveringstillstånd ........... 347 23.2.1 Nuvarande ordning ................ 347 23.2.2 Tillämpningssvårigheter ............. 350 23.2.3 APU:s bedömning ................ 351 23.3 Servering på militärt område ............... 353 23.3.1 Gällande ordning ................ 353 23.3.2 Tillämpningssvårigheter ............. 354 23.3.3 Mellanöl vid militära marketenterier ........ 355 23.3.4 APU:s bedömning ................ 356 23.4 Servering på nöjes- och idrottsplatser samt teatrar . ..... 357 23.4.1 Nuvarande ordning ................ 357 23.4.2 APU:s bedömning ................ 360 23.5 Turistservering ...................... 361 23.6 Åldersgränser ...................... 362 23.7 Priserna på alkoholdrycker ................ 363 23.7.1 Nuvarande ordning ................ 363 23.7.2 APU:s bedömning ................ 364 23.8 Serveringstiderna .................... 368 23.8.1 Allmän bakgrund. Nuvarande ordning ....... 368 23.8.2 Tillämpningssvårigheter ............. 373 23.8.3 APU:s bedömning ................ 373 23.9 Måltidstvånget ..................... 375 23.9.1 Allmän bakgrund. Nuvarande ordning ....... 375 23.9.2 APU:s bedömning ................ 378 23.10 Restaurangdansen ................... 378 23.101 Allmän bakgrund. Nuvarande ordning ...... 378 23.10.2 APU:s bedömning ............... 382

23.11 Varietéförbudet .................... 384 23.1 1.1 Allmän bakgrund. Nuvarande ordning ...... 384 23.112 APU:s bedömning ............... 386 23.12 Det kommunala vetot ................. 386 23.12.1 Nuvarande ordning .............. 387 23122 Kritik mot det kommunala vetot ........ 387 23.123 APU:s bedömning ............... 388 23.13 Återkallelse av serveringstillstånd och andra påföljder . . . 389 23.131 Nuvarande ordning .............. 389 23.132 APU:s bedömning ............... 390

23.14 Förtärings- och förvaringsförbuden ........... 392 23.141 Bestämmelser i kontrollsyfte . . ' ........ 392 23.142 Bestämmelser i annat syfte ........... 394 Kapitel 24 Servering i inrikes och utrikes trafik m. m. ..... 397 24.1 Inrikes trafik ...................... 397 24.1.1 Gällande ordning ................ 397 24.1.2 APU: s bedömning ................ 398

24.2 Utrikes trafik ...................... 400 24.2.1 Sjötrafikens omfattning ............. 400 24.2.2 Den hittillsvarande regleringen av alkoholförsälj-

ningen ..................... _. 402 24.2.3 APU:s bedömning ................ 407

24.3 Provianteringen med Obeskattade varor m. m. ....... 410 24.3.1 Gällande ordning ................ 410 24.3.2 Förhållandena i Europagemenskapen ....... 411 24.3.3 APU:s bedömning ................ 412

Kapitel 25 Teknisk sprit ................... 415 25.1 Inledning ........................ 415 25.2 Historik ........................ 417

25.3 Gällande bestämmelser ................. 420

25.4 Bestämmelsernas tillämpning ............... 422 25.5 Förhållandena i Finland och Norge ............ 426 25.5.1 Finland ..................... 426 25.5.2 Norge ...................... 427

25.6 APU: s bedömning ................... 428 25.6.1 Målsättning ................... 428 25.6.2 Definitioner ................... 429 25.6.3 Denaturering .................. 429 25.64 Monopol .................... 430 25.6.5 Restriktioner .................. 431 25.6.6 Beskattning ................... 432

Kapitel 26 Hembränning rn. m. ............... 435 26.1 Hembränning och renaturering .............. 435 26.1.1 Hembränningens omfattning ........... 435 26.1.2 Renaturering .................. 438 26.1.3 Orsaker till att hembrånning m. m. ökat ...... 439 26.1.4 APUis bedömning ................ 441 26.1.5 APU:s förslag .................. 442 26.2 Illegal användning av teknisk sprit ............ 451 26.3 Spritsmuggling ..................... 451

26.4 Langning o. d. ..................... 452

Kapitel 27 Den lokala och regionala tillsynsorganisationen . . . 455

27.1 Utgångspunkter för bedömningen ............ 455 27.1.1 Serveringens alkoholpolitiska betydelse ...... 455 27.12 Historik ..................... 455 27.1.3 Nuvarande ordning ................ 459 27.2 APU:s bedömning ................... 461

Kapitel 28 Den centrala organisationen ............ 467 28.1 Kort översikt av nuvarande organisation ......... 467 28.2 Alkoholpolitikens departementala hemvist ........ 467

10 Innehåll SOU 1974: 91 28.3 Centrala organ ..................... 469 28.3.1 Riksskatteverket (RSV) ............. 469 28.3.2 Socialstyrelsen .................. 475 28.3.3 Skolöverstyrelsen (SÖ) .............. 476 28.3.4 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys- ning (CAN) ................... 477 28.3.5 Alkoholbolagen ................. 477 28.4 APU:s bedömning ................... 478 28.4.1 Utgångspunkter för bedömningen ......... 478 28.4.2 Det centrala alkoholpolitiska organet ....... 479 28.4.3 Sammanfattande bedömning ........... 486 28.5 Alkoholpolitiska rådets organisation ........... 488 Kapitel 29 Parti- och detaljhandelsorganisationen ....... 491 29.1 Bakgrund ........................ 491 29.1.1 Tidigare utredningar ............... 491 29.1.2 Bolins utredning ................. 492 29.1.3 Skrivelse från Spritcentralen ............. 494 29.1.4 Promemoria från systembolaget .......... 496 29.2 APU:s bedömning ................... 496 Kapitel 30 Specialmotivering till lagtexten .......... 501 30.1 Lagen om handel med drycker (LHD) .......... 501 30.1.1 De olika paragraferna .............. 501 30.1.2 Ikraftträdande— och övergångsbestämmelserna . . . 544 30.2 Lagen om tillverkning av drycker (LTD) ......... 546 30.2.1 Definitioner ................... 546 30.2.2 Yrkesmässig tillverkning av sprit och vin ...... 549 30.2.3 Yrkesmässig tillverkning av starköl och öl ..... 550 30.2.4 Hemtillverkning av vin .............. 551 30.2.5 Hemtillverkning av starköl och öl ......... 551 30.2.6 Ansvarsbestämmelser ............... 552 30.2.7 De särskilda paragraferna ............. 552 30.3 Lag om aktiverat kol .................. 559 30.4 Lagen om dryckesskatt (LOD) .............. 559 30.5 Lagen om tillverkning av och handel med industrisprit (LTHI) .......................... 560 30.5.1 De särskilda paragraferna ............. 560 30.6 Dryckeshandelsförordningen ............... 565 30.7 Brottsbalken m. m. ................... 565 30.8 Kommunalskattelagen ................. 566 30.9 Lotteriförordningen ................... 568 30.10 Nykterhetsvårdslagen .................. 569 30.11 Allmänna ordningsstadgan (AOst) ............. 569 30.12 Lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. rn. . . 571 30.13 Lagen om skatterätt och länsrätt ............ 571 30.14 Det särskilda straffregistret ............... 571

30.15 Tullstadgan rn. rn. 571

30.16 Kungörelsen om rätt för resande att införa varor tull- eller

avgiftsfritt .......................

30.17 Länsstyrelseinstruktionen ............... 30.18 Vissa övriga författningar ............

Reservationer ....................... .

Burman, Nyberg Reklamförbudet, riktlinjer, inköpskontroll, bryggerinäringen och samhället m. m.

Hillbo, Wennerfors Ny alkoholpolitik .......... Boo Alkoholens värde, sammanslagning av de båda bolagen, prispolitiken, alkoholpolitis- ka rådet . ..............

Nyberg Lån till alkoholfria restauranger ..... Bergegren, Hermansson Mellanölsfrågan ............ Erbacke, Hermansson Den lokala och regionala organisationen Lindholm, Bergegren, Erbacke, Hermansson Den centrala organisationen ....... Boo, Burman, Nyberg Oktrojsystemet och det lokala vetot Lindholm, Burman Folkrörelseengagemang i Systembolaget Särskilt yttrande Nilsson, Rydberg Mellanölsfrågan ............

571 572 572

573

573 580

608 609 609 613

616 618 619

Förkortningar, symboler m rn

Förkortningar

a.a ABF ADB Aff Alko ALNA— rådet ANT AOst ASÖ AV Bevll BNP BVN Bi CAN CFN CUF DKSN ed EEC EFTA EG FCO FFTA

Fi FMD FPU FTBM

FTSV GATT

Angivet arbete Arbetarnas Bildningsförbund Automatisk Data Behandling Förordningen om försäljning av alkoholfria drycker Det finska alkoholbolaget

Alkohol- och narkotikarådet Alkohol, narkotika, tobak Allmänna ordningsstadgan Aktuellt från Skolöverstyrelsen Audivisuell

Bevillningsutskottet Bruttonationalprodukt Barnavårdsnämnd Biologi Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Centralförbundet för nykterhetsundervisning, nuvarande CAN Centerns Ungdomsförbund

De kristna samfundens nykterhetsrörelse Redaktör (editor)

European Economic Community European Free Trade Association Europeiska gemenskapen Facklig centralorganisation (LO—anslutna)

Förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Finansdepartementet

Förbundet mot droger

Folkpartiets Ungdomsförbund

Förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker Förordningen orn tillverkning av sprit och vin General agreements on tariffs and trade (1947 års allmänna tull- och handelsavtal)

h-nämn-

den Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning HT Höstterminen HVUD Socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation, nuvarande

h—nämnden ICA Inköpscentralernas AB IFA Institutet för alkoholforskning JHF Järnvägsmännens Helnykterhetsförbund JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen K.B. Konungens Befallningshavande KF Kooperativa Förbundet KO Konsumentombudsmannen KRUM Riksförbundet För Kriminalvårdens Humanisering KSN Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté för nykterhetsfrågor Lgr-69 LärOpIan för grundskolan, 1969 Lgy-70 Läroplan för gymnasieskolan, 1970 LHD Lagen om handel med drycker Ln Länsnykterhetsnämnd LO Landsorganisationen LOD Lagen om dryckesskatt Lst Länsstyrelse LTD Lagen om tillverkning av drycker LTHI Lagen om tillverkning av och handel med industrisprit MHF Motorförarnas Helnykterhetsförbund MHF—U Motorförarnas Helnykterhetsförbunds Ungdomsförbund NBV Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet NJA Nytt Juridiskt Arkiv NN Nykterhetsnämnd NOV Nykterhetsorganisationen Verdandi NSF Nykterhetsrörelsens Scoutförbund NSI Nämnden för samhällsinformation NTS Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverk- ningar

NUD Non ultra descriptus utan närmare specifikation Nvl Nykterhetsvårdslagen

Oä Orienteringsämne prop. Proposition Re Religionskunskap Ref. Refererad Rff Rusdrycksförsäljningsförordningen RFHL Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare RFMA Riksförbundet mot alkoholmissbruk RKU Riksförbundet Kyrkans Ungdom rskr Riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket RUS Riksundersökningen (delundersökning i SOU 1971 : 77) SAF Svenska Arbetsgivareföreningen

SAN Sveriges Akademikers Nykterhetsförbund SARA Sveriges Allmänna Restaurang AB SBF Sveriges Blåbandsförbund SBU Sveriges Blåbandsungdom SCB Statistiska centralbyrån SCN Social centralnämnd SFF Svenska Frisksportförbundet SFS Svensk författningssamling SIFO Svenska institutet för opinionsundersökningar Sk Samhällskunskap SLN Sveriges Lärares Nykterhetsförbund SNR Sveriges Nykterhetssällskaps Representantförsamling So Socialkunskap SOFI Socialforskningsinstitutet SOU Statens offentliga utredningar SPHF Sveriges Polismåns Helnykterhetsförbund SSU Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund SSUH Sveriges Ungdoms Helnykterhetsförbund SUR Statens Ungdomsråd SvJT Svensk Juristtidning SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation TF Tryckfrihetsförordningen TR AB Trafikrestauranger TSA Tvärvetenskapliga seminariet i alkoholfrågan UKÄ Universitetskanslersämbetet UNG Ungdomsundersökningen (delundersökning i SOU 1971 : 77) UNF Ungdomens Nykterhetsförbund

VB Vita Bandet

V&S Vin- & Spritcentralen ÖB Överbefälhavaren Öff Ölförsäljningsförordningen Symboler

Upprepning

—— Intet finns att redovisa

0 Mindre än 0,5 av enheten 0,0 Mindre än 0,05 av enheten ' ' Uppgiften ej tillgänglig eller alltför osäker för att anges ' Uppgift kan ej förekomma * Preliminär uppgift

F Örfattningsf örslag

1. Förslag till Lag om handel med drycker

Inledande bestämmelser

1 %

Försäljning av drycker skall skötas så att missbruk av alkohol så långt möjligt motverkas.

25

Med alkoholdrycker avses spritdrycker, vin, starköl och mellanöl. Begreppen spritdrycker, vin, starköl, mellanöl samt lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria drycker har i denna lag samma innebörd som i lagen (0000:000) om tillverkning av drycker.

Med försäljning förstås allt tillhandahållande som sker mot ersättning, vare sig pengar eller annat. Med partihandel förstås försäljning till återförsäljare eller annan i och för hans rörelse. Annan försäljning benämnes servering om den sker till förtäring på stället och eljest detaljhandel.

Tillåmpningsområde

45. Denna lag äger ej tillämpning på

1. försäljning av alkoholdrycker som grundas på bestämmelserna i tullstadgan (1973: 671) om tullager, inrättat för förvaring av proviant för fartyg eller luftfartyg, och om försäljning i exportbutik,

2. försäljning som proviant på järnvägståg i internationell trafik av vin och starköl som införes enligt 12 å andra stycket samt av mellanöl som medföres som proviant på tåget.

Om rätt att förfoga över alkoholdrycker, som medföres såsom proviant på fartyg eller luftfartyg, gäller särskilda bestämmelser i den mån annat ej föreskrives i denna lag.

Allmänna bestämmelser om rätt till försäljning

Försäljning av alkoholdrycker vartill rått ej föreligger enligt denna lag är förbjuden.

Vin, starköl eller mellanöl, som tillverkats i hemmet för eget behov, får ej säljas.

Annat än starköl, vars alkoholhalt överstiger 4,5 viktprocent, får säljas endast för export.

öå

Försäljning av alkoholfria drycker är, med de inskränkningar som föreskrives i denna lag, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

Alkoholbolaget 7 5

För import av samt partihandel och detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl skall finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag, över vars ledning staten genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt beretts det övervägande inflytandet.

85

Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller den som erhållit regeringens tillstånd. Sådant tillstånd får meddelas endast om sökanden avlämnat förbindelse till regeringen att på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta för år enligt 5 5 andra stycket räntelagen (0000: 000) från löpande årets början enligt en räntefot som motsvarar riksbankens vid varje tid gällande diskonto med ett tillägg av två procentenheter.

Bolaget får ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning på aktie och ränta enligt första stycket eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd

person utgå i förhållande till omsättningens storlek eller vinsten på bolagets rörelse.

De i första stycket föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier i bolaget skall finnas angivna i aktiebreven.

95

Vinstutdelning får ej överstiga den i 8 5 första stycket angivna räntan. Av bolagets årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond enligt 71 5 lagen (1944: 705) om aktiebolag. Vad i 72 & nämnda lag föreskrives om avsättning av årsvinst skall däremot ej tillämpas på bolaget.

Efter regeringens medgivande får bolaget därutöver använda viss del av årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar.

Sedan utdelning på aktier och eventuell avsättning av årsvinsten till fonder och avskrivningar ägt rum, skall återstoden av vinsten efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas på stats- verkets checkräkning i riksbanken för riksskatteverkets räkning.

105

Ytterligare föreskrifter om bolagets verksamhet och drift och om särskild kontroll från statens sida skall intagas i ett mellan staten och bolaget upprättat avtal.

Avtalet skall utformas så att bolaget saknar intresse att öka försälj- ningen.

Import, export och partihandel 1 I 5

Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som angivesi 12 &, införas till riket endast av alkoholbolaget.

Annan än alkoholbolaget får icke taga hand om oförtullade dylika varor på sätt som avses i 3 5 andra stycket tullagen (1973: 670). Dryckerna får ej heller förvaras i annat tullager än som avsesi 12 5 första stycket 4.

Spritdrycker och sådant vin, som ej tillverkats inom landet, får säljas för export endast av alkoholbolaget.

12 å Spritdrycker, vin och starköl får

1. införas till riket av den som har rätt till tullfrihet enligt 7 % tullförordningen (1973: 979),

2. införas av resande eller av person, som är anställd på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för hans eller hans familjs personliga bruk, enligt av regeringen meddelade bestäm- melser,

3. införas i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för hans eller hans familjs personliga bruk enligt av regeringen meddelade bestämmelser,

4. förvaras i frihamn, i tullupplag eller i tullager som inrättats för förvaring av proviant men får ej, utan tillstånd av regeringen för varje särskilt fall, disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller till försäljning i exportbutik i föreskriven ordning,

5. införas som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt gällande bestäm- melser härför eller sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter generaltullstyrelsen meddelar.

Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för bespisning av passagerare under tågets gång inom riket.

135

Partihandel med spritdrycker, vin och starköl får, med i 14 & angivna undantag, utövas endast av alkoholbolaget.

145

Den som enligt lagen (0000:000) om tillverkning av drycker har tillstånd att tillverka vin eller starköl, får sälja av honom tillverkad vara för export samt till alkoholbolaget. Han får dessutom sälja inom riket till- verkat starköl till annan tillverkare av starköl eller mellanöl samt till den som har tillstånd att servera starköl.

Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker jämlikt 435 på annan, får förre tillståndshavaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo eller då särskilda omständigheter eljest föreligger får spritdrycker, som ingår i alkoholbolagets sortiment och måste antagas vara av fullgod kvalitet, säljas till bolaget för gällande försäljningspris med skäligt avdrag för bolagets kostnader för inköp och försäljning av varan. Andra spritdrycker och vin får säljas till alkoholbola- get på de villkor som detta uppställer. Starköl och mellanöl får i dylikt fall säljas till tillverkare.

155

Partihandel med mellanöl får utövas av

1. den som med rätt enligt lagen (0000: 000) om tillverkning av drycker tillverkar mellanöl från tillverkningsställe och från lager på annan plats än tillverkningsstället, i sistnämnda fall efter anmälan till länsstyrelsen i det län där lagret är beläget,

2. den som eljest har tillstånd till detaljhandel med mellanöl, från detaljhandelsstållet,

3. den som yrkesmässigt driver partihandel med matvaror eller yrkesmäs- sigt inför mellanöl till riket, från lager av mellanöl, efter anmälan till länsstyrelsen i det län där lagret är beläget.

Den som driver partihandel med mallanöl får sälja mellanöl för export.

löå

Den som driver partihandel med mellanöl får härför anlita endast hos honom anställda. Sålt öl får dock på hans ansvar sändas genom annan till återförsäljare.

Vid partihandel med starköl och mellanöl är säljaren skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan.

Vid varje lager för partihandel med starköl eller mellanöl skall, om innehavaren ej är enskild person som själv driver verksamheten, finnas särskilt utsedd, för uppgiften lämplig person som har tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Detaljhandel

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl

175

Rätt till detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl tillkommer alkoholbolaget.

Sådan försäljning får äga rum endast till avhämtning eller till försändning på rekvisition.

185

Det ankommer på alkoholbolaget att besluta om butikernas antal och förläggning.

Bolaget får icke öppna butik i kommun där sådan tidigare ej finnes utan att kommunens fullmäktige yttrat sig samt länsnykterhetsnämnden och polismyndigheten beretts tillfälle att yttra sig.

195

Försändning på rekvisition skall på begäran ske till köpare i ort där butik för spritdrycker, vin och starköl ej finnes, antingen genom särskilt av bolaget inrättat utlämningsställe eller, om ej heller utlämningsställe är inrättat, med posten eller med allmänt kommunikationsmedel till lämplig hållplats eller station. Fraktkostnaden betalas av alkoholbolaget, dock att köpare som begär att varan skall sändas med posten eller allmänt kommunikationsmedel så att han betalar köpeskillingen vid avhämtandet, är skyldig att betala den särskilda avgift som utgår härför.

205

Priserna på spritdrycker och vin skall efter riktlinjer som riksdagen fastställt bestämmas av alkoholbolaget med hänsyn till varans alkohol— halt, bolagets kostnader för varan samt den allmänna prisutvecklingen inom landet. Priset skall inrymma skälig vinst för bolaget. Vid prissätt- ningen får, efter medgivande av den myndighet som regeringen bestäm— mer, också beaktas att särskild fara föreligger att varan missbrukas eller att tillämpning av riktlinjerna medför att förhållandet mellan varans pris och priset på andra alkoholdrycker i Sverige väsentligt avviker från motsvarande förhållande i andra länder. Priset på starköl skall bestämmas med hänsyn till bolagets kostnader för varan så att bolaget får skälig vinst.

21ä

Spritdrycker, vin eller starköl får ej utlämnas till köpare förrän varan betalats.

22%

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl i alkoholbolagets butiker får äga rum vardagar mellan klockan 09 och klockan 18, på lördag dock längst till klockan 13 och på annan dag före helgdag längst till klockan 15. Utan hinder av vad nu sagts får försäljning ske till den som befinner sigi butiken då försäljningen skall upphöra.

På påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton är detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl förbjuden.

235

Önskar någon köpa visst slags spritdryck, vin eller starköl som ej hålles i lager av alkoholbolaget och ställer han säkerhet för betalningens fullgörande, skall varan anskaffas, om så lämpligen kan ske.

Detaljhandel med mellanöl

245

För detaljhandel med mellanöl fordras tillstånd. Sådant tillstånd gäller tills vidare och hänför sig till viss lokal (försäljningsställe).

Tillstånd till detaljhandel med mellanöl skall, om ej hinder möter enligt 26 5 eller eljest särskilda skäl är däremot, meddelas

]. den som yrkesmässigt säljer ett allsidigt urval matvaror till allmänhe— ten, om försäljningen härav utgör den övervägande delen av försälj- ningen på försäljningsstället eller på särskild avdelning för matvaror inom detta (matvaruhandlare).

2. den som med rätt enligt lagen (0000000) om tillverkning av drycker tillverkar mellanöl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare).

Överlåter tillståndshavare sin rörelse på annan, kan tillståndsmyndighe- ten efter prövning enligt denna paragraf överföra tillståndet på denne.

255

Detaljhandel med mellanöl får äga rum från fast lokal eller genom kringföring.

Vid varje försäljningsställe skall, om tillståndshavaren ej är enskild person som själv sköter verksamheten, finnas särskilt utsedd person som skall utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare). Vid förfall för föreståndaren skall försäljningen förestås av särskilt utsedd ersättare.

265

Föreståndare och ersättare för föreståndare skall med hänsyn till sina egenskaper och övriga omständigheter vara lämplig för uppgiften. Detsamma gäller tillståndshavare, som själv utövar tillsynen över försälj- ningen.

Detaljhandel med mellanöl får ej idkas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

275

Den som äger bedriva detaljhandel med mellanöl får härför anlita endast hos honom anställda. Sålt öl får dock på hans ansvar sändas genom annan till känd köpare.

285

Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område får detaljhandel med mellanöl ej äga rum.

295

Vid detaljhandel med mellanöl skall även alkoholfria drycker hållas till salu i tillfredsställande urval och omfattning.

Matvaruhandlare får bedriva detaljhandel med mellanöl endast i anslutning till försäljning av matvaror.

Tillverkare får ej bedriva annan detaljhandel med mellanöl än kringföringsförsäljning och försäljning från sådant lager av mellanöl, lättöl och läskedrycker som antingen är beläget på tillverkningsstället eller är huvudsakligen avsett för kringföringsförsäljning eller partihandel. Tillverkare får ej sälja andra än nu nämnda varor.

305

Detaljhandel med mellanöl får äga rum vardagar mellan klockan 08 och klockan 20, på lördagar dock längst till klockan 16.

För detaljhandel med alkoholdrycker gemensamma bestämmelser

315

Vid detaljhandel får mellanöl icke utlämnas till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år och andra alkoholdrycker icke till den som kan antagas ej ha fyllt 20 år.

Alkoholdrycker får ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkohol eller annat berusningsmedel.

Utlämning av alkoholdrycker skall vägras om det är uppenbart, att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon.

325

Innan alkoholdrycker utlämnas till någon, skall denne på begäran styrka sin ålder med av myndighet utfärdad eller därmed likvärdig handling med fotografi.

33%

Ej får någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt anskaffa alkoholdrycker till den till vilken varan enligt 31 & icke får utlämnas. Ej heller får någon på sätt nu sagts i större omfattning tillhandagå med att anskaffa alkoholdrycker.

Servering

Tillståndsprövningen

345

Vid servering av drycker skall tillses att ordning, nykterhet och trevnad råder.

355

Servering av alkoholdrycker kräver tillstånd utom i fall som angives i 36 5.

Har tillstånd att servera alkoholdrycker återkallats eller har servering av alkoholfria drycker förbjudits, får sådana drycker icke serveras i rörelsen utan särskilt medgivande.

365

Alkoholdrycker får utan tillstånd serveras till slutet sällskap vid enstaka tillfälle om ersättning utgår endast för de verkliga kostnaderna för tillställningen och serveringen ej kan anses ingå som led i en rörelse.

Ej heller fordras tillstånd för servering av alkoholdrycker på färdmedel i utrikes trafik utom för servering till allmänheten på svenskt eller utländskt fartyg i trafik mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Danmark (utom Grönland och Färöarna), Finland, Norge (utom Svalbard och Jan Mayen), Polen, Tyska Förbundsrepubliken, Tyska Demokratiska republiken eller Sovjetunionen mellan gränsen mot Finland och gränsen mot Polen. Mellanöl får serveras utan tillstånd

1. vid matservering i hem till inackorderade gäster (servering vid heminackordering),

2. i gemensam matsal för bostadshus till de boende och deras gäster (servering i kollektivhusmatsal),

3. i för företag eller institution avsedd matsal eller därmed jämförlig lokal till de anställda eller deras gäster (servering i personalmatsal),

4. på fasta militära marketenterier (serveringi marketenteri).

Rätt till servering vid heminackordering tillkommer den som driver matservering i sitt hem samt rätt till servering i kollektivhusmatsal ochi personalmatsal den som förestår matsalen. Servering ipersonalmatsal får bedrivas endast om företaget eller institutionen lämnat skriftligt medgi- vande därtill. I kollektivhusmatsal får servering ske också från automat som uppställts för att betjäna gästerna.

Regeringen får meddela bestämmelser om servering av mellanöl i militära mässar hänförliga till personalmatsalar samt i fasta militära marketenterier.

375

Tillstånd till servering av alkoholdrycker hänför sig till viss lokal eller annat avgränsat utrymme (serveringsställe). Hör serveringsställe till hotell eller pensionat, får servering ske också i hotellets eller pensionatets gästrum samt, i fråga om mellanöl, från automat som uppställts för att betjäna gästerna.

Tillstånd kan avse

]. servering till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod

(allmän servering),

2. servering till viss förening, klubb eller annan sammanslutning året runt eller årligen under viss tidsperiod (klubbservering),

3. servering till andra slutna sällskap än under 2. sägs året runt eller årligen under viss tidsperiod (festvåningsservering),

4. servering till allmänheten eller till slutet sällskap vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig servering).

Tillstånd till servering enligt andra stycket l.-3. gäller tills vidare.

385

Tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 375 andra stycket 1.—3. på nöjes- eller idrottsplats får meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

395

Tillstånd till servering av alkoholdrycker kan gälla alla slag av sådana drycker eller vin, starköl och mellanöl eller endast mellanöl.

Vid servering på luftfartyg, fartyg eller järnvägståg (trafikservering) som befordrar passagerare i inrikes trafik får tillstånd till servering av spritdrycker meddelas endast vid gruppresor av längre varaktighet eller då eljest särskilda skäl föreligger.

405

Vid tillståndsprövningen skall beaktas behovet av serveringen, företa- gets lämplighet och serveringsställets tjänlighet för sitt ändamål, varvid hänsyn skall tagas till vilket slag av tillstånd ansökan avser och vilka alkoholdrycker som skall serveras.

415

Tillstånd får meddelas endast om behov av den tillämnade rörelsen föreligger med hänsyn till efterfrågan och utbudet i övrigt.

425

Tillstånd till servering till allmänheten får meddelas endast om det kan antagas att tillhandahållande av lagad mat kommer att bli en väsentlig del av rörelsen. Tillstånd till servering enbart av mellanöl får dock meddelas även i annat fall, om det kan antagas att serveringen icke kommer att föranleda olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad.

435

Tillstånd får meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomis- ka förhållanden och omständigheter i övrigt kan anses lämplig att utöva serveringsrörelse.

Tillstånd får ej meddelas den som bedriver partihandel med alkohol- drycker eller som för rörelsen uppbär län eller mottager annan ekonomisk förmån än sedvanlig kredit för levererade varor från eller hyr lokal eller utrustning av någon som idkar partihandel med alkoholdrycker eller organ i vilket sådan partihandlare på grund av delägarskap eller eljest utövar ett icke obetydligt inflytande.

Överlåter tillståndshavare sin rörelse på annan, kan tillståndet efter prövning enligt denna paragraf överföras på denne.

445

Tillstånd får meddelas endast om serveringsstället är så beläget, inrett, utrustat och överblickbart, att goda förutsättningar föreligger att motverka att serveringen leder till missbruk.

Sådan ombyggnad av serveringsställe, som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna, får ske endast efter särskilt medgivande av tillstånds- myndigheten.

455

För serveringsställe, där servering sker med tillstånd enligt denna lag, skall finnas föreståndare med uppgift att utöva tillsyn över serveringen samt erforderligt antal ersättare för denne. Föreståndare och ersättare skall vara godkända av tillståndsmyndigheten. Alkoholdrycker får ej serveras utan att föreståndaren eller ersättare för honom är tillstädes på serveringsstället.

Såsom föreståndare och ersättare får godkännas person som med hänsyn till sina egenskaper och övriga omständigheter är lämplig för uppgiften. Därvid skall särskilt beaktas att han på grund av erfarenhet av restaurangbranschen, utbildning eller eljest kan antagas ha erforderliga kunskaper om alkohollagstiftningen.

465

I den mån det kräves för att ordning, nykterhet och trevnad skall råda vid servering av alkoholdrycker får i tillstånd till sådan servering beslutas inskränkningar eller meddelas föreskrifter angående serveringstider och serveringslokaler samt föreskrivas att övervakande personal skall finnas utöver vad som anges i 45 5.

Serveringens bedrivande

475

Servering av mellanöl får påbörjas tidigast klockan 07 och servering av andra alkoholdrycker tidigast klockan 12. Föreligger särskilda skäl får dock tillståndsmyndigheten medgiva att serveringen påbörjas tidigare än nu sagts. Sådant medgivande får vad gäller mellanöl lämnas tills vidare men i fråga om övriga alkoholdrycker endast för enstaka tillfälle.

Avser serveringstillståndet enbart mellanöl, skall serveringen avslutas senast klockan 22. Omfattar tillståndet andra alkoholdrycker, skall servering till allmänheten avslutas senast klockan 24 och servering till slutet sällskap senast klockan 01. Föreligger särskilda skäl får dock tillståndsmyndigheten medgiva att serveringen avslutas senare än nu sagts.

Denna paragraf gäller ej servering som icke är tillståndsbunden och ej heller trafikservering eller servering av mellanöl från automat 1 hotell eller pensionat.

485

Serveringslokal skall vara utrymd av gästerna senast 30 minuter efter serveringstidens utgång (stängningstid).

495

Vid servering av alkoholdrycker skall friskt vatten finnas att tillgå samt andra alkoholfria drycker hållas till salu i tillfredsställande urval och omfattning samt till skäliga priser.

Vid servering av spritdrycker, vin eller starköl skall lagad mat finnas att tillgå i sådan omfattning och på sådant sätt att tillhandahållandet därav framstår som en väsentlig del av rörelsen.

505

Alkoholdrycker får ej serveras till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till den som är synbarligen berörd av alkohol eller annat berusnings- medel. Föreskriften i 32 5 skall tillämpas också vid servering.

515

På fartyg får alkoholdrycker serveras endast till besättning och passagerare. På luftfartyg får servering av alkoholdrycker äga rum endast under färd.

525

Tillståndshavare är skyldig att hos alkoholbolaget köpa alla sprit- drycker, allt vin och allt utländskt starköl som erfordras för rörelsen. Vad nu sagts gäller dock ej drycker ämnade för sådan trafikservering som avses i 68 5 tredje stycket.

535. Vid servering till allmänheten

1. får priset på spritdrycker ej understiga tvåhundra procent av detalj- handelspriset, dock att prispåslaget ej behöver vara större än det påslag i kronor och ören' som på grund av denna regel skall göras på motsvarande kvantitet renat brännvin,

2. får priset på vin och starköl ej understiga etthundratjugofem procent av detaljhandelspriset,

3. skall skillnaden i pris mellan starköl, mellanöl, lättöl och läskedrycker vara minst lika stor i kronor och ören som skillnaden mellan inköpspriserna på dessa varor.

Vid servering till slutet sällskap får priserna på alkoholdrycker, ej understiga detaljhandelsprisema.

På serveringsställe skall prislista på där saluförda drycker vara tillgänglig för allmänheten.

545

Drinkbar får inrättas endast som del av serveringsställe och i nära anslutning till matsal. Drinkbaren skall utgöra en mindre väsentlig del av restaurangen.

Servering av alkoholdrycker i drinkbar får ej äga rum om icke servering samtidigt bedrives i annan del av serveringsstället. Vad nu sagts gäller dock ej hotell, där den övervägande delen av gästerna har inackordering med helpension.

555

Servering av alkoholdrycker får ej bedrivas av den som är omyndig eller i konkurs.

565

Tillståndshavare får vid servering av alkoholdrycker anlita endast hos honom anställda.

Reklam och andra såljfråmjande åtgärder

575

Reklam och andra åtgärder för marknadsföring av alkoholdrycker är, med de undantag som angives i denna och nästföljande paragraf, förbjudna för annan än alkoholbolaget.

Såvitt avser tryckt skrift gäller förbudet endast kommersiell annons. Förbudet omfattar ej heller lokal eller plats, såvitt avser sådana alkoholdrycker som får säljas där, om marknadsföringen icke riktar sig till personer utanför lokalen eller platsen.

Reklam i utländsk publikation samt reklam som återgives i televisions- sändning från utlandet omfattas av förbudet endast om reklamen är avsedd huvudsakligen för Sverige.

585

Spritdrycker, vin och starköl får skriftligen eller muntligen utbjudas direkt till alkoholbolaget, varjämte varuprov får tillhandahållas detta. Den som har rätt att tillverka eller idka partihandel med starköl eller mellanöl, får på samma sätt marknadsföra mellanöl till den som får sälja sådant öl.

1 annons för serveringsställe får angivas vilket slag av alkoholdrycker som serveringsrätten omfattar.

595

Alkoholbolaget bör i avtalen med sina leverantörer förbinda dessa att iakttaga bestämmelserna i 57 och 58 55.

605

Vid detaljhandel med alkoholdrycker och vid servering samt vid detaljhandel med andra varor än alkoholdrycker är utdelningen av sådan dryck utan betalning förbjuden.

Förvarings- och förtäringsförbud

615

Vid detaljhandel med eller servering av mellanöl eller alkoholfria drycker får öl och läskedrycker ej förvaras på försäljnings- eller serveringsställe i annat kärl än det vari drycken levererats av tillverkaren. Sådant kärl eller öl, som är avsett för försäljning, får ej förändras av återförsäljaren.

625

På serveringsställe, för vilket tillstånd till servering av alkoholdrycker gäller, får ej någon dricka eller tillåtas dricka andra alkoholdrycker än som serverats i enlighet med tillståndet. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om militärt marketenteri.

Ej heller får någon dricka eller tillåtas dricka alkoholdrycker på serveringsställe där alkoholdrycker ej får serveras eller i lokal, som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap, vid vilka mat och dryck tillhandahålles av innehavaren eller genom dennes försorg, och där servering av alkoholdrycker icke är tillåten.

Alkoholdryck som inte får serveras i lokal som avses i denna paragraf får ej heller förvaras i sådan lokal eller därtill hörande utrymmen, om det ej är uppenbart att drycken icke är avsedd att drickas på stället.

Utan hinder av vad som sägs i denna paragraf får gäst på hotell och pensionat förvara och dricka alkoholdrycker på sitt rum.

635

Alkoholdryck som serverats eller eljest utlämnats på serveringsställe får ej föras därifrån. Säljes på serveringsställe lagad mat för avhämtning får dock mellanöl till måltiden säljas och utlämnas.

Ändring och återkallelse av tillstånd m. m.

645

Föranleder tillståndsbunden försäljning av alkoholdrycker olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad, skall tillståndet återkallas eller begränsas med tillämpning av 39 5 första stycket. Finnes skäl antaga att tillfredsställande förhållanden ändå kan åstadkommas och att dessa blir bestående, får tillståndshavaren i stället meddelas varning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om serveringen bedrives utan att tillhandahållande av lagad mat är en väsentlig del av rörelsen eller om de villkor som enligt 43 5 andra stycket gäller för meddelande av tillstånd icke iakttages vid serveringens bedrivande.

Visar tillståndshavare, genom att vid upprepade tillfällen åsidosätta gällande bestämmelser för försäljningen av alkoholdrycker, bristande vilja eller förmåga att uppfylla det ansvar som på grund av 1 och 34 55 åvilar den som idkar handel med sådana drycker, skall tillståndet återkallas eller begränsas med tillämpning av 39 5 första stycket.

Om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, får i ärende som avses i första eller tredje stycket godkännande av förestånda- re eller ersättare för föreståndare återkallas eller föreskrifter meddelas enligt 46 5.

655. På begäran av kommunfullmäktige skall tillståndet återkallas, om

1. förändringar uppkommit i fråga om befolkningsunderlag, bebyggelse, näringsverksamhet eller liknande förhållanden av sådant slag att i kommunen bedriven serveringsrörelse blir obehövlig eller olämplig; eHer 2.i kommunen belägen serveringsrörelse motverkar syftet med av kommunen beslutade åtgärder på det sociala området.

I återkallelsebeslut enligt denna paragraf skall förordnas att beslutet länder till efterrättelse från och med viss dag, tidigast ett år efter dagen för beslutet, om tillståndshavaren ej medgiver kortare tid.

665

Uppkommer vid icke tillståndsbunden försäljning av alkoholdrycker eller vid försäljning av alkoholfria drycker olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad, skall med hänsyn till omständigheterna den som bedriver försäljningen meddelas varning eller förbjudas att fortsätta verksamheten.

Om det finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden får i stället för eller i samband med varning meddelas föreskrifter om försäljningens bedrivande.

675

Under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd råder i större omfattning, får försäljning av alkoholdrycker förbjudas eller inskränkning föreskrivas däri. Förbud mot eller inskränkningar i försäljning av alkoholdrycker får också meddelas vid enstaka tillfälle, om det finns grundad anledning antaga att det är nödvändigt för ordningens upprätthållande.

Förfarandet vid lagens tillämpning

Meddelande av tillstånd m. m. 68 5

Tillstånd till annan servering av alkoholdrycker än trafikservering samt medgivande till servering av alkoholfria drycker, där det erfordras på grund av 35 5 andra stycket, lämnas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget.

Tillstånd till trafikservering på färdmedel som befordrar passagerare i inrikes trafik meddelas av länsstyrelsen i det län, där det företag som vill bedriva servering på trafikmedlet har sitt säte. Har företaget ej säte inom riket, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.

Vad i andra stycket sägs gäller även den servering i utrikes trafik, för vilken kräves svenskt tillstånd.

695

Tillstånd till detaljhandel med mellanöl meddelas av polismyndigheten på orten. Finner polismyndigheten osäkert huruvida sökanden driver sådan rörelse som avses i 24 5 andra stycket och skall ansökningen ej avslås, skall polismyndigheten hänskjuta ärendet till länsstyrelsen.

705

Den som vill bedrivai 68 och 69 55 angiven försäljning skall skriftligen ansöka därom hos tillståndsmyndigheten.

715

I ärende enligt 68 och 69 55 skall tillståndsmyndigheten införskaffa

erforderlig utredning. Avser ansökan tillstånd till servering av alkoholdrycker skall tillstånds-

myndigheten därvid, utom i fråga om trafikservering, servering vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod till slutet sällskap samt annan tillfällig servering av endast mellanöl, inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden samt från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där serveringen skall bedrivas. Dessa myndigheter skall också höras över ansökan om flyttning av serveringsställe.

I ärende enligt 24 5 tredje stycket, 435 tredje stycket, 445 andra stycket samt i ärende om utsträckt serveringstid enligt 47 5 skall yttrande i förekommande fall inhämtas från dem som blivit hörda i tillståndsären-

det.

Kommunfullmäktige får uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden i ärenden om servering av mellanöl.

725

Tillstånd till servering av alkoholdrycker får ej meddelas, om det avstyrkes av kommunens fullmäktige, eller omfattar starkare drycker än fullmäktige tillstyrker, Ej heller får flyttning av serveringsställe medgivas mot fullmäktiges avstyrkande.

735

Lämnas tillstånd till försäljning skall tillståndsmyndigheten utfärda tillståndsbevis. I beviset skall angivas vem som är tillståndshavare, föreståndare och ersättare för föreståndaren, försäljningsstället eller serveringsstället, slaget av tillstånd, i förekommande fall jämlikt 395 beslutade begränsningar av dryckesurvalet samt de föreskrifter som meddelats jämlikt 46 5. I beviset skall därjämte i förekommande fall intagas erinran om vad som föreskrives i 43 5 andra och tredje styckena.

Beslutas om ändringi tillståndet, skall nytt bevis meddelas.

745

Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med mellanöl eller till servering av alkoholdrycker avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två månader från dödsfallet, första borgenärs- sammanträdet, utfärdandet av kungörelse enligt 185 5 1) konkurslagen (1921 : 225) eller omyndighetsförklaringen göras anmälan hos den läns- styrelse, som meddelat tillstånd till försäljning.

Göres ej i första stycket avsedd anmälan inom föreskriven tid, upphör tillståndet att gälla den dag anmälningstiden utgick.

755

När länsstyrelsen utfärdar bevis om tillstånd till servering som skall gälla tills vidare skall, utom vid trafikservering och i fall som avses i 43 5 tredje stycket, beslutet kungöras i ortstidning, 'Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

Tillsyn

765

Länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och social centralnämnd/kommu— nal nykterhetsnämnd skall övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag. Polismyndighet skall tillse, att ordning råder i lokal eller på plats, där försäljning av drycker äger rum.

Polismyndighet och social centralnämnd/kommunal nykterhetsnämnd skall underrätta länsstyrelsen om förhållanden och iakttagelser som är av betydelse för den länsstyrelsen ålagda tillsynen.

Riksskatteverket skall ha tillsyn över tillämpningen av lagen samt meddela erforderliga föreskrifter och anvisningar.

775

Den som bedriver servering är skyldig att hålla sådan bokföring över sin rörelse att erforderlig kontroll av serveringen möjliggöres samt att lämna uppgifter om försäljningens omfattning och utveckling. Riksskatte- verket äger meddela närmare föreskrifter härom.

785

Den som har att taga befattning med tillsyn av denna lags efterlevnad är berättigad att få tillträde till tillverknings-, försäljnings- och serverings- ställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med tillhörande verifikationer. Person som avses i första stycket får ej obehörigen yppa vad han inhämtat i samband med tillsynens utövande.

Talan om ändring och återkallelse av tillstånd

795

Fråga om åtgärd enligt 64, 65 och 66 55 prövas av länsrätt. Finner länsstyrelse, polismyndighet eller social centralnämnd/kommu- nal nykterhetsnämnd att åtgärd bör vidtagas enligt 64 eller 66 5, skall den verkställda utredningen skriftligen överlämnas till länsrätten. Vill kommun att tillstånd skall återkallas enligt 65 5, skall kommunen göra skriftlig framställning därom hos länsrätten med angivande av skälen.

805

Beslut jämlikt 67 5 första stycket meddelas av regeringen eller, efter regeringens förordnande, länsstyrelsen. Beslut jämlikt 67 5 andra stycket meddelas av länsstyrelsen.

Underrättelseskyldighet

815

Avskrift av beslut, som länsstyrelse eller länsrätt meddelat i tillstånds- ärende, skall, när fråga ej är om servering vid enstaka tillfälle till slutet sällskap eller om trafikservering, tillställas länsnykterhetsnämnd, polis— myndighet och social centralnämnd/kommunal nykterhetsnämnd. Läns- rätten skall härutöver tillställa länsstyrelsen avskrift av sådant beslut.

Om tillstånd till servering av spritdrycker, vin och starköl skall länsstyrelsen underrätta alkoholbolaget med angivande av det eller de slag av alkoholdrycker som tillståndet avser. Sker ändring i detta avseende eller återkallas tillståndet, skall bolaget underrättas därom av den myndighet som meddelat beslutet.

Över beslut rörande handel med drycker, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelsen, länsrätten eller polismyndigheten, skall länsstyrelsen föra erforderliga anteckningar.

Har domstol eller åklagare avgjort mål varigenom någon fällts till ansvar enligt denna lag, skall inom fjorton dagar från det domen eller beslutet vunnit laga kraft översändas avskrift härav till länsstyrelsen.

Besvär

825

Besvär över beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse, föres hos regeringen.

Särskilda bestämmelser om serveringen i utrikes trafik

835

Rörande den tillståndsbundna serveringen i utrikes trafik och denna lags närmare tillämpning på sådan servering gäller särskilda bestämmelser.

Besluts verkställighet

845

Beslut som länsstyrelse eller länsrätt meddelat enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Ansvarsbestå'mmelser

Olovlig dryckesförsäljning m. m.

855

Den som

1. säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller, då tillstånd ej fordras, utan

2.

U)

rätt enligt denna lag, idkar detaljhandel med alkoholdrycker trots att hans tillstånd endast omfattar servering eller bedriver servering av sådana drycker trots att tillståndet endast gäller detaljhandel,

. säljer alkoholdryck som icke omfattas av hans tillstånd,

använder annat försäljnings- eller serveringsställe för försäljning av alkoholdrycker än det till vilket hans tillstånd hänför sig, . serverar alkoholdrycker under tidsperiod som ej omfattas av tillståndet

eller vid annat tillfälle än det för vilket tillståndet meddelats, . serverar alkoholdrycker före den tid då serveringen får påbörjas eller

efter den tid då den senast skall avslutas, eller . serverar alkoholdrycker till allmänheten, ehuru hans tillstfind endast

gäller för servering till slutet sällskap,

dömes för olovlig dryckesförsäljning till böter eller fängelse i högst 6 månader. I ringa fall skall ej dömas till straff.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Vid prövning av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

865

Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem, dömes för olovligt dryckesinnehav till böter eller fängelse i högst sex månader.

1.

2.

U.)

875. Den som i strid mot

12 5 första stycket 4. disponerar över spritdrycker, vin eller starköl för annat ändamål än där sägs, 16 5 första stycket, 27 och 56 55 för försäljningen anlitar annan än hos honom anställd, 16 5 andra stycket icke iakttager föreskriven undersökningsplikt, 16 5 tredje stycket, 25 5 andra stycket eller 45 5 första stycket eller mot utfärdad föreskrift säljer alkoholdryck utan att föreståndare eller ersättare är utsedd eller att sådan person är närvarande på serverings-

stället,

5. 265 andra stycket eller 555 säljer alkoholdryck trots att han är omyndig eller i konkurs,

6. 31 5 första stycket eller 50 5 utlämnar eller serverar alkoholdryck till någon som kan antagas ej ha uppnått föreskriven ålder,

7. 31 5 andra stycket eller 50 5 utlämnar eller serverar alkoholdryck till någon som är synbarligen berörd av alkohol eller annat berusnings-

medel, 8. 33 5 tillhandagår med anskaffande av alkoholdrycker, 9. 35 5 andra stycket säljer alkoholfria drycker, 10. 36 5 fjärde stycket andra punkten bedriver servering i personalmat-

sal, 11. 51 5 serverar alkoholdrycker, på fartyg till annan än besättning OChl

passagerare och på luftfartyg annat än under färd,

12. 61 5 förvarar öl och läskedrycker på annat sätt än där sägs, 13. 62 5 lämnar tillåtelse till alkoholförtäring eller förvarar alkohol-' drycker i där avsedda lokaler eller utrymmen, över vilka han råder.

dömes för olovlig dryckeshantering till böter.

885

Den som i strid mot 57 och 5855 verkar för avsättning av alkoholdrycker, dömes för olovlig alkoholreklam till böter.

895

Bryter gäst mot förvarings- och förtäringsförbuden i 62 5 eller mot vad som föreskrives i 48 eller 63 5, eller utdelar någon alkoholdryck i strid mot 60 5, dömes till böter, högst femhundra kronor.

Försök till medverkan

905

För försök till gärning som avses i 85 5, i 87 5 6., 7. och 8. elleri 88 5 dömes till ansvar enligt 23 kap. 1 och 3 55 brottsbalken.

Har flera medverkat till gärning som avses i 85, 86, 87 och 88 55 eller vid försök som sägs i första stycket, skall 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken tillämpas. Den till vilken alkoholdrycker sålts eller eljest anskaffats för hans personliga bruk, skall dock vara fri från ansvar.

Förverkande och beslag 91 5

Alkoholdrycker som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall, jämte kärl och emballage, vari dryckerna förvarats, förklaras förverkade, om det ej är uppenbart

obilligt.

925

Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt 915, gäller bestämmelserna i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholdrycker m. m.

Rätt av verkställa beslag i fall som sägs i 93 5 tillkommer tulltjänste-

man.

Olovlig införsel m. m.

935

Spritdrycker, vin och starköl som införes till riket av annan än den som är berättigad därtill enligt 12 5, får, om varan anmälts för tullmyndighet i behörig ordning, åter utföras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen meddelar eller förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Sker ej återutförsel eller förstöring senast inom 30 dagar efter sådan anmälan eller inom den längre tid generaltullstyrelsen eller efter styrelsens bemyndigande annan tullmyndighet i särskilt fall bestämmer, tillfaller varan statsverket. För dess räkning skall förfaras med varan på sätt föreskrives i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholdrycker m. m.

Med köpesumman för spritdrycker, vin eller starköl, som sålts på grund av bestämmelsen i första stycket eller föreskrifter i tullstadgan (19731671) skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman för gods, som enligt samma stadga sålts på auktion genom tullverkets försorg. Skall enligt tullstadgan viss tid räknas från auktionsdagen, skall tiden i nu förevarande fall i stället räknas från den dag, då betalning kommit tullverket till handa.

945

Erfordras i särskilt fall föreskrifter om behandlingen av spritdrycker, vin eller starköl, som inkommit till riket, får regeringen efter anmälan av generaltullstyrelsen meddela sådana föreskrifter.

955

Utrikesdepartementet får medge undantag från bestämmelsernai 52, 62 och 63 55 för främmande stat och internationell organisation som avses i 2 5 lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna lag träder med nedan angivna undantag i kraft den 1 januari 1976. Genom lagen upphäves, i den mån ej annat följer av vad som sägs

nedan, rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521), ölförsäljningsför- ordningen (1961: 159), förordningen (1955: 38) om försäljning av alkoholfria drycker, förordningen (1963: 224) om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker och öl m. m. samt förordningen

(1955z37) med vissa bestämmelser om systembolag. I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Bestämmelserna om alkoholbolaget i 7, 8, 9 och 10 55 nya lagen träder i kraft vid tidpunkt som regeringen bestämmer. Intill denna tidpunkt avser vad i nya lagen föreskrives om alkoholbolaget det enligt rusdrycksförsäljningsförordningen godkända detaljhandelsbo- laget när det gäller detaljhandel och partihandel till den som har rätt till servering samt prissättningen i detaljhandeln och det enligt samma förordning godkända partihandelsbolaget när det gäller import, export och partihandel i övrigt samt inköp. Undantaget i 57 5 nya lagen gäller båda bolagen och bestämmelsen i 59 5 avser partihandels- bolaget. Intill dess 7, 8, 9 och 1055 nya lagen träder i kraft gäller alltjämt bestämmelserna om partihandelsbolaget och detaljhandelsbo- laget i 6 kap. rusdrycksförsäljningsförordningen med undantag för 69 5.

2. Detaljhandelspriset på spritdrycker och vin får icke på grund av bestämmelsen i 20 5 nya lagen sättas lägre än varans pris vid lagens ikraftträdande. Vad nu sagts gäller ej spritdryck, vars literpris före lagens ikraftträdande överstiger etthundratrettiofem kronor, eller vin, vars literpris vid samma tidpunkt överstiger fyrtio kronor, ej heller spritdryck eller vin när en prissänkning påkallas av att förhållandet mellan varans pris och priset på andra alkoholdrycker i Sverige väsentligt avviker från motsvarande förhållande i andra länder. De prisändringar som föranledes av 20 5 nya lagen skall, med beaktande av vad nyss sagts, vara genomförda senast den 1 januari 1978 och ske med utgångspunkt i prisläget omedelbart efter den senast beslutade ändringen av skatten på spritdrycker och vin.

3. Tillverkare, som vid lagens ikraftträdande bedriver försäljning av mellanöl från butik som anordnats före den 1 januari 1961, får fortsätta därmed längst till den 1 januari 1977.

4. Tillstånd till detaljhandel med mellanöl som enligt äldre bestämmel- ser meddelats matvaruhandlare gäller som om det meddelats enligt 24 5 andra stycket 1. nya lagen. Fråga huruvida ändring i sortiment eller omsättning beträffande de varor han i övrigt säljer skall föranleda återkallelse av tillståndet prövas enligt äldre bestämmelser.

5. Tillståndsbevis och anmälningsbevis avseende försäljning av drycker

som meddelats enligt äldre rätt gäller tills vidare om ej nedan förordnas annorledes. Tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker som är tidsbegränsat av annan anledning än oktrojperiodens utgång gäller för den tid som angives i tillståndet. Vad nu sagts gäller också tillstånd till tillfällig eller sluten utskänkning av rusdrycker samt tidsbegränsat tillstånd till utskänkning av öl.

Tillstånd till utskänkning av rusdrycker, som avser endast starköl, gäller längst till den 1 januari 1977. Från och med denna dag gäller tillståndet enbart för mellanöl. Den som enligt äldre bestämmelser godkänts som föreståndare för utskänkningsrörelse eller som ersättare för sådan föreståndare anses godkänd enligt de nya bestämmelserna. Har föreskrifter meddelats rörande utskänkningens bedrivande med stöd av 38 5 rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) eller 16 5 ölförsäljningsförordningen (1961:159), eller har länsstyrelsen med tillämpning av 31 5 rusdrycksförsäljningsförordningen beslutat om inskränkningar i fråga om utskänkningens bedrivande, upphör beslu- ten härom att gälla den 1 januari 1976, om inskränkningen eller ' föreskriften icke lagligen kunnat beslutas eller meddelas efter nya

10.

11.

lagens ikraftträdande. Innehar vid lagens ikraftträdande den som bedriver partihandel med alkoholdrycker tillstånd att servera sådana drycker, består tillståndet längst till den 1 januari 1977. I 43 5 andra stycket avsett län eller ekonomisk förmån som uppburits eller mottagits före den 30 juni 1975 skall ej medföra att tillståndet återkallas jämlikt 64 5 andra stycket. Har jämlikt 475 3 eller 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) eller 24 5 2 mom. ölförsäljningsförordningen (1961: 159) medgivande lämnats till utsträckt utskänkningstid, gäller medgivandet även efter den nya lagens ikraftträdande i den mån det avser längre tid än som tillåtes enligt 47 5 nya lagen. Vad i nya lagen föreskrives om servering av alkoholdrycker till allmänheten på svenskt eller utländskt fartyg i trafik mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Danmark (utom Grönland och Färöarna), Finland, Norge (utom Svalbard och Jan Mayen), Polen, Tyska Förbundsrepubliken, Tyska Demokratiska republiken eller Sovjetunionen mellan gränsen mot Finland och gränsen mot Polen gäller från och med den 1 januari 1977.

12.Bestämmelse i lag eller annan författning om rusdrycker skall

tillämpas på spritdrycker, vin och starköl.

2. Förslag till Lag om tillverkning av drycker

Definitioner

1 5

Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck. Sprit år vara som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 1,8

viktprocent, oavsett om den tillverkats genom destillering eller ej. Dryck som avses i 2 eller 3 5 räknas dock ej som sprit. Med alkohol avses i denna lag etanol.

25

Med vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från färska druvor eller andra färska bär, färsk frukt, rabarber, russin eller torkade fikon och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol.

Vin benämnes lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent, och starkvin, om alkoholhalten överstiger 15 men ej 22 volymprocent.

35

Med öl förstås jäst odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne.

Lättöl är öl som innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol. Färskt lättöl är lättöl som är jäsande eller eljest innehåller jäst. Annat lättöl kallas lagrat lättöl

Mellanöl är öl som innehåller mer än 1,8 viktprocent men ej mer än 3,0 viktprocent alkohol.

Starköl är öl som innehåller mer än 3,0 viktprocent alkohol.

45

Med alkoholfri dryck förstås dryck som antingen är helt fri från eller innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol.

Läskedryck är sådan i första stycket avsedd, kolsyrad dryck som i tulltaxan (1971 : 920) upptagits under nummer 22.01 eller 22.02.

Tillverkning av spritdrycker

55

Framställning av spritdrycker är förbehållen det i lagen (0000:000) om handel med drycker avsedda alkoholbolaget.

Om tillverkning av annan sprit än spritdrycker finnes föreskrifter i lagen (0000: 000) om tillverkning av och handel med industrisprit.

Tillverkning av vin och öl

65

Tillverkning av vin, starköl eller mellanöl får ej ske utan tillstånd. Utan tillstånd får dock sådana drycker tillverkas i hemmet för eget behov.

75

För tillverkning av vin inom riket får ej användas stärkelsehaltiga växtdelar, såsom rotfrukter och spannmål, eller extrakt eller koncentrat av druvmust eller annan fruktsaft. Destillation får ej ske. Endast vid tillverkning av starkvin får sprit tillsättas (förskäring).

Socker eller honung får ej tillsättas, om färska druvor, russin eller torkade fikon användes vid tillverkningen. I annat fall får ej tillsättas mera socker eller honung än som i vikt motsvarar en tredjedel av den sammanlagda vikten av de färska bär eller frukter eller den rabarber som använts vid framställningen. Tillståndsmyndigheten får medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf i vad avser annan tillverkning än hemtillverkning.

85

För tillverkning av starköl och mellanöl inom riket får användas endast torkat eller rostat malt samt humle, jäst och vatten.

Mera socker eller honung får ej tillsättas än som i vikt motsvarar en fjärdedel av vikten av använt malt. Extrakt eller koncentrat av malt får ej användas.

Starköl med en alkoholhalt som överstiger 4,5 viktprocent alkohol får ej tillverkas i hemmet och i övrigt endast för utförsel ur riket. Lättöl med en stamvörtstyrka som överstiger 6 procent får ej tillverkas. Tillståndsmyndigheten får medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf i vad avser annan tillverkning än hemtillverkning.

Meddelande av tillstånd 9 5

Tillstånd enligt 6 5 får meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheteri övrigt kan anses lämplig att utöva verksamheten. Meddelat tillstånd gäller tills vidare. Överlåter tillståndshavare sin rörelse på annan, kan tillståndet efter prövning enligt denna paragraf överföras på denne.

Offentliga styrelseledamöter 10 5

Regeringen får förordna två ledamöter (offentliga styrelseledamöter) och suppleanter för dem i styrelsen för aktiebolag, som bedriver tillverkning av starköl och mellanöl. De offentliga styrelseledamötema skall särskilt verka för att samhällets alkoholpolitiska intressen beaktas i bolagets verksamhet.

Offentlig styrelseledamot utses för tid som regeringen bestämmer. Om ej annat följer av denna paragraf, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i lagen (1944: 705) om aktiebolag motsvarande tillämpning på offentlig styrelseledamot i aktiebolag och suppleant för sådan ledamot. Bestämmelserna i 85 första stycket 6. nämnda lag gäller dock ej.

Det åligger aktiebolag att till offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot utgiva ersättning med belopp som regeringen bestäm- mer.

Förfogandet över tillverkningen

115

Tillståndshavare får förfoga över av honom tillverkade drycker endast för försäljning enligt bestämmelserna i lagen (0000:000) om handel med drycker.

125

Öl och läskedrycker får utlämnas från tillverkningsställe endast i slutna kärl eller behållare som har godkänts av riksskatteverket eller med avseende på rymden blivit justerade enligt lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt. Utan hinder härav får öl och läskedrycker utföras ur riket, föras till frihamn eller, vad gäller starköl, intagas i exportbutik eller läggas upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant samt läskedrycker utlämnas i öppet kärl från automat som har godkänts av riksskatteverket eller blivit vederbörligen justerad.

Omförpackning av öl får göras endast av tillverkare av sådan vara. I fråga om märkning av kärl och behållare för förvaring av drycker gäller livsmedelslagen (1971 : 511).

Tillverkares uppgiftsskyldighet

135

Tillståndshavare skall hos tillståndsmyndigheten anmäla vilken dag han ämnar upptaga tillverkningen eller, om tillståndet avser ny innehavare av redan befintlig rörelse, när övertagandet av rörelsen skall ske. Anmälan skall även göras om nedläggande av eller avbrott i tillverkningen.

145

Den som ämnar upptaga tillverkning för försäljning av färskt lättöl, lagrat lättöl eller läskedrycker eller ämnar övertaga rörelse med sådan tillverkning skall hos den i 195 angivna myndigheten i förväg göra

anmälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller övertagandet av rörelsen. Anmälan skall även göras om nedläggande av eller avbrott i tillverkning av lagrat lättöl eller läskedrycker samt om nedläggande av tillverkning av färskt lättöl.

155

Det åligger tillståndshavare och annan tillverkare av drycker enligt denna lag att, då tillståndsmyndigheten begär det, medgiva tillträde till tillverkningsställe med tillhörande lokaler, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar rörande verksamheten, utan ersättning biträda med handräckning vid tillsynen, lämna erforderliga varuprover samt redovisa uppgifter om tillverkningens omfattning och utveckling.

Destillationsapparater

165

Apparat, ägnad för tillverkning av sprit eller för att antingen från denaturerad sprit borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denature- ringen eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill (destillationsapparat), får ej tillverkas, införas till riket, innehas eller säljas utan tillstånd. Utan hinder av vad i första stycket sägs får dock destillationsapparat

innehas av

1. det i lagen (0000: 000) om handel med drycker avsedda alkoholbola- get,

2. den som jämlikt lagen (0000: 000) om tillverkning av och handel med industrisprit är berättigad att tillverka sprit,

3. statligt eller kommunalt laboratorium,

4. sådant sjukhus som avses i 2 5 sjukvårdslagen (1962: 242) och 2 kap. 4 5 fjärde stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

5. apotek.

Tillstånd får meddelas endast om sökanden gör sannolikt att tillverk- ningen, införseln, innehavet eller försäljningen ej kommer att leda till olovlig tillverkning eller rening av sprit.

Återkallelse av tillstånd

175

Tillstånd att tillverka vin, starköl eller mellanöl skall av tillståndsmyn- digheten återkallas, om

1. tillståndet icke längre utövas, 2. tillverkningen icke bedrivits i enlighet med gällande bestämmelser,

3. den enligt lagen (0000:000) om dryckesskatt föreskrivna skatten för mellanöl och starköl ej inbetalats i föreskriven ordning.

Är förhållande som avses i 2.—3. ovan av mindre väsentlig art, skall tillståndshavaren i stället meddelas varning.

185

Tillstånd att tillverka, importera, inneha eller sälja destillationsapparat skall återkallas, om

1. destillationsapparaten användes vid olovlig sprittillverkning eller rening av sprit, och tillståndshavaren icke kan visa att det inträffade ägt rum utan hans vetskap och vilja,

2. tillståndshavaren saluhåller sådan apparat eller föremål som uppenbar- ligen är avsett att ingå i sådan apparat till annan än den som enligt 16 5 andra stycket eller på grund av tillstånd är berättigad att inneha destillationsapparat.

Tills tåndsmyndigh et

195

Tillståndsmyndighet enligt denna lag är riksskatteverket, som också skall utöva tillsynen över lagens tillämpning. Verket får meddela närmare föreskrifter för tillämpningen.

205

Angående tillstånd till tillverkning samt fullgjord anmälan enligt 13 eller 14 5 skall riksskatteverket utfärda särskilt bevis.

Vägrar tillverkare att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handlingar eller att lämna erforderliga varuprov, får riksskatteverket utsätta vite.

Den som utövar tillsynen enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han inhämtat i samband därmed.

Verkställighet av beslut

215

Beslut som riksskatteverket har meddelat enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Besvär 22 5

Besvär över beslut, som riksskatteverket har meddelat enligt denna lag, föres hos regeringen.

Ansvarsbestämmelser 23 5 Den som

1. olovligen tillverkar spritdryck,

2. bereder mäsk i uppenbart syfte att därav olovligen framställa sprit- dryck,

3. olovligen vidtager sådan åtgärd med denaturerad industrisprit, att denatureringen försvagas eller borttages (renaturering),

4. forslar, döljer eller förvarar spritdryck, som uppenbarligen är olovligen tillverkad, eller mäsk, som uppenbarligen är avsedd för olovlig tillverkning av spritdryck, eller vara, varmed uppenbarligen förfarits på sätt i 3, sägs,

dömes för olovlig spritdryckstillverkning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, att spritdryckstillverkningen, renatureringen eller mäskberedningen skett i större omfattning eller i syfte att sälja den färdiga produkten.

245

Den som utan tillstånd tillverkar vin annat än i sitt hem för eget behov eller som bryter mot 7 5 dömes för olovlig vintillverkning till böter eller fängelse i högst sex månader.

255

Den som utan tillstånd tillverkar starköl eller mellanöl annat än i sitt hem för eget behov eller som bryter mot 8 5 dömes för olovlig öltillverkning till böter eller fängelse i högst sex månader. Har tillåten alkoholhalt överskridits endast i mindre män eller är förseelsen eljest att anse som ringa, skall ej dömas till straff.

265

Den som olovligen tillverkar, importerar, innehar eller säljer destilla- tionsapparat, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som utan att vara berättigad att sälja destillationsapparat, säljer föremål vilket uppenbarligen är avsett att ingå som del i sådan apparat.

275

Den som i strid mot

1. 11 5 förfogar över av honom tillverkade drycker för annat ändamål än där sägs,

2. 12 5 första stycket utlämnar öl eller läskedrycker i annan ordning än där sägs, 3. 12 5 andra stycket omförpackar öl utan att vara öltillverkare,

dömes till böter.

285

Den som icke iakttager i 13 eller 14 5 föreskriven anmälningsskyldig- het dömes till böter, högst femhundra kronor. I ringa fall skall ej dömas till straff.

295

Har flera medverkat till gärning som avses i 23, 24, 25 eller 26 5, skall 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken tillämpas. Den till vilken spritdrycker, vin eller öl sålts eller för vars personliga bruk drycken eljest anskaffats, är dock fri från ansvar.

Förverkande och beslag

305

Spritdrycker, vin, starköl och mellanöl samt mäsk som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott, skall jämte redskap som använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen avsetts för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage, vari dryckerna eller mäsken förvarats, förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt. Likaså skall destillationsapparat elleri 26 5 andra stycket avsedd apparatdel som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott förklaras förverkat om det ej är uppenbart obilligt.

315

Angående beslag av alkoholdryck eller mäsk, som kan antagas vara förverkad enligt 30 5, gäller bestämmelserna i lagen (1958z205) om förverkande av alkoholdrycker m. m.

Straffskatt

325

Den som gjort sig skyldig till olovlig spritdryckstillverkning skall dömas att betala straffskatt för den tillverkade myckenheten, svarande mot detaljhandelspriset på absolut rent brännvin vid tiden för brottets begående, dock minst trehundra kronor.

Den som gjort sig skyldig till olovlig vintillverkning skall dömas att betala straffskatt för den tillverkade myckenheten, svarande mot detaljhandelspriset på det billigaste starkvin, som såldes av alkoholbolaget vid tiden för brottets begående, dock minst etthundra kronor.

Den som gjort sig skyldig till olovlig öltillverkning skall dömas att betala straffskatt för den tillverkade myckenheten, svarande mot deni 4 5 andra stycket lagen (0000:000) om dryckesskatt fastställda skatten för starköl, dock minst etthundra kronor.

Leder utdömande av straffskatt till uppenbar obillighet, skall skatten helt eller delvis eftergivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då dels förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin skall upphöra att gälla i de delar som rör tillverkningen av spritdrycker och vin, dels förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skall upphöra att gälla i de delar som avser tillverkningen av sådana drycker.

Tillståndsbevis och anmälningsbevis avseende tillverkning av drycker som meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla såsom om de meddelats enligt den nya lagen.

Vad i lagen sägs om alkoholbolaget gäller, intill dess regeringen förordnar annorledes, det i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) avsedda partihandelsbolaget.

3. Förslag till Lag om aktiverat kol

1 %

Aktiverat kol får ej tillverkas eller införas till riket utan tillstånd. Sådant kol får ej saluhållas utom

. till återförsäljare . till rörelseidkare för hans rörelse

. i apotek för medicinskt ändamål .då kolet utgör del av filter som uppenbarligen är avsett för annat ändamål än att användas vid olovlig sprittillverkning eller att obehöri- gen från denaturerad sprit borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill.

AWR)»—

25

Tillstånd meddelas av riksskatteverket. Tillstånd får meddelas endast om sökanden gör sannolikt att kolet ej kommer att användas för ändamål, för vilket det ej får saluhållas enligt 1 5 4.

35

Tillstånd skall återkallas, om tillståndshavaren säljer aktiverat kol utan att vidta rimliga åtgärder för att förvissa sig om att det ej skall användas för ändamål, för vilket det ej får saluhållas enligt 1 5 4. eller själv använder kol för sådant ändamål.

45

Den som olovligen tillverkar, inför eller saluhåller aktiverat kol dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Aktiverat kol som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

55

Riksskatteverket utövar tillsyn över lagens tillämpning. Verket får meddela närmare föreskrifter för tillämpningen.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1974.

4. Förslag till Lag om dryckesskatt

1 &

Dryckesskatt erlägges enligt bestämmelserna i denna lag till staten för spritdrycker, vin, starköl, mellanöl, lagrat lättöl och läskedrycker.

Dessa begrepp har i denna lag samma innebörd som i lagen (0000: 000) om tillverkning av drycker.

252

Skattskyldig är för spritdrycker och vin det i lagen (0000:000) om handel med drycker angivna alkoholbolaget,

för starköl, mellanöl, lagrat lättöl och läskedrycker tillverkaren eller, vid införsel till landet, den som i tullhänseende är att anse som varuhavare.

39

Skattskyldighet inträder för spritdrycker och vin när betalning inflyter till alkoholbolaget för

utlämnad vara eller när fordran för sådan vara uppkommer i omsätt- ningen,

för starköl, mellanöl, lagrat lättöl och läskedrycker vid tillverkning inom riket när varan utlämnas från tillverkningsstället eller, i fråga om starköl och mellanöl, där förtäres samt vid införsel när införseln sker.

Skatt för spritdrycker och vin utgår med åttio procent av vederlaget. Skatt för övriga drycker utgår för liter med två kronor femtio öre för starköl, en krona femtio öre för mellanöl, tolv öre för lagrat lättöl och trettiotre öre för läskedrycker. Vid införsel till landet av spritdrycker, vin eller starköl i den ordning som avses i 12 5 första stycket 3. lagen om handel med drycker utgår ej skatt.

55

Skatt vid införsel av starköl, mellanöl, lagrat lättöl eller läskedrycker erlägges till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 5 förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

65

Deklaration för spritdrycker och vin skall lämnas till beskattningsmyn— digheten för varje kalenderår och innehålla uppgift om betalning som erlagts och fordran som uppkommit i omsättningen. Deklaration för annan skattepliktig vara skall, utom i fall som avses i 5 5, lämnas till beskattningsmyndigheten för varje kalendermånad och innehålla uppgift, beträffande starköl och mellanöl, om den myckenhet som tillverkats och förtärts på tillverkningsstället.

Tillverkare av starköl, mellanöl, lagrat lättöl och läskedrycker skall avgiva särskild deklaration för varje tillverkningsställe.

Deklarationen skall insändas inom femton dagar efter utgången av den tidsperiod deklarationen avser. Föreligger särskilda skäl kan beskattnings- myndigheten medgiva, att deklaration får insändas senare än nu sagts, dock senast inom tre månader efter utgången av den period deklarationen avser.

75

Beskattningsmyndighet är riksskatteverket utom vid införsel till riket, då generaltullstyrelsen är beskattningsmyndighet.

85

[ deklaration avseende starköl, mellanöl, lagrat lättöl eller läskedrycker får särskilt för varje varuslag avdrag göras för myckenhet, som

]. utförts ur riket eller förts till frihamn eller, såvitt avser starköl, levererats för försäljning i exportbutik eller lagts upp i tullager som inrättats för förvaring av proviant,

2. tillverkats vid annat tillverkningsställe eller vid införsel till riket belagts med tull,

3. utlämnats som kontrollprov,

4. efter utlämning återinförts till tillverkningsställets lager och för vilken avdrag icke gjorts med stöd av bestämmelserna i 1.—3. ovan, eller

5. förstörts utanför tillverkningsstället, medan varan befunnit sig i tillverkarens besittning.

Riksskatteverket prövar, om och i vad mån avdrag får göras även för starköl, mellanöl, lagrat lättöl eller läskedrycker, vars försäljning för- orsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köpare.

95

Beträffande skatt, som utgår enligt denna lag, gäller bestämmelsernai förordningen (1959192) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt- ning, om annat ej följer av 5 5.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Genom lagen upphäves förordningen (1957: 209) om skatt på sprit och vin samt förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedryckeri de delar som ej upphävts på grund av lagen (00002000) om tillverkning av drycker.

Vad i nya lagen sägs om alkoholbolaget gäller, intill dess regeringen förordnar annorledes, det i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) avsedda detaljhandelsbolaget.

5. Förslag till Lag om tillverkning av och handel med industrisprit

Definitioner

Med industrisprit förstås i denna lag vara, flytande eller fast, som innehåller etanol i en koncentration av mer än 1,8 viktprocent och som

icke är spritdryck, vin eller öl enligt lagen (0000: 000) om tillverkning av drycker eller läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962: 701).

25

lndustrisprit som i tulltaxan (19711920) upptagits under nr 22.08 eller 22.09 B kallas teknisk sprit. Annan industrisprit kallas alkoholpreparat.

35

Med denaturering förstås förfarande varigenom industrisprit tillsättes ett eller flera ämnen i syfte att göra spriten otjänlig för förtäring.

Tillverkning

45

Teknisk sprit får icke tillverkas utan tillstånd.

Innehavare av tillstånd att tillverka teknisk sprit skall hos tillstånds- myndigheten anmäla vilken dag han ämnar upptaga tillverkningen eller, om tillståndet avser ny innehavare av befintlig rörelse, när övertagandet av rörelsen skall ske. Anmälan skall även göras om nedläggande av eller avbrott i tillverkningen.

öå

Alkoholpreparat får icke tillverkas utan tillstånd.

Handel m. m

75

Teknisk sprit får införas till riket endast av det i lagen om handel med drycker (0000: 000) avsedda alkoholbolaget.

Alkoholpreparat får ej införas utan tillstånd. Utan hinder av vad i första och andra styckena sägs får denaturerad teknisk sprit samt alkoholpreparat av resande införas annorledes än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.

I fråga om hantering av oförtullad industrisprit gäller lagen (1973: 980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, rn. m. Tillståndsmyndigheten äger föreskriva begränsning av rätten att hantera oförtullad vara.

85

Tillverkare av teknisk sprit får förfoga över av honom tillverkad sådan sprit endast för försäljning till alkoholbolaget, för export och, efter medgivande av tillståndsmyndigheten, för användning i egen rörelse.

95

Teknisk sprit får, med i 8 och 19 55 angivna undantag, säljas endast av alkoholbolaget samt, enligt föreskrifter som regeringen meddelar, av apotek.

För inköp av teknisk sprit hos alkoholbolaget fordras särskilt tillstånd. Vad nu sagts gäller ej apotek.

105

Priset på odenaturerad teknisk sprit för laboratorieändamål vid försälj- ning från alkoholbolaget och från apotek skall vara detsamma som detaljhandelspriset för absolut rent brännvin.

Priset för annan teknisk sprit, som säljes av alkoholbolaget, skall motsvara bolagets kostnader för varanjämte skälig vinst för bolaget.

115

Försäljning av alkoholpreparat är, med de inskränkningar som stadgas i denna lag, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

125

Industrispn't får icke tillhandahållas, då särskild anledning föreligger att antaga, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Ej heller får någon tillhandagå med anskaffande av industrisprit, då han har anledning till sådant antagande.

Tillståndsmyndighet m m.

135

Tillståndsmyndighet enligt denna lag är riksskatteverket.

Riksskatteverket skall utöva tillsyn över lagens tillämpning. Verket får meddela närmare föreskrifter för lagens tillämpning och skall härvid, när det gäller principiella frågor, samråda med alkoholpoli- tiska rådet.

145

Rörande tillstånd till tillverkning, import och inköp samt medgivande enligt 8 5 skall riksskatteverket utfärda bevis.

155

Det åligger tillståndshavare ävensom försäljare av alkoholpreparat att, då tillståndsmyndigheten begär det, medgiva tillträde till verksamheten hörande lokaler, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar rörande verksamheten, utan ersättning biträda med handräckning vid tillsynen, lämna erforderliga varuprover samt redovisa uppgifter om tillverkningens omfattning och utveckling.

Vägrar tillståndshavare eller försäljare av alkoholpreparat att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handlingar eller att lämna erforderliga varuprov, får tillståndsmyndigheten utsätta vite. Motsvarande gäller då försäljning enligt 19 5 underlåtes.

Den som utövar tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han inhämtat i samband därmed.

Meddelande av tillstånd

165

Tillstånd enligt denna lag får meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt kan anses lämplig att utöva verksamheten.

Vid prövning av ansökan om tillstånd enligt 6, 7 och 9 55 skall beaktas behovet av verksamheten samt risken för att meddelat tillstånd kan komma att missbrukas. Härvid skall särskilt prövas huruvida annat ämne än etanol kan användas. Tillståndet skall innehålla föreskrifter om denaturering i den mån sådan är möjlig.

175

Tillstånd meddelas att gälla, enligt 4 5 tills vidare och enligt 6, 7 och 9 55 för viss tid.

Överlåter tillståndshavare sin rörelse på annan, kan tillståndet efter prövning enligt denna paragraf överföras på denne.

Återkallelse av tillstånd

185. Tillstånd skall av riksskatteverket återkallas, om

1. tillståndet icke längre utövas, 2. verksamheten icke bedrivits i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter.

Är förhållande som avses i 2. ovan av mindre väsentlig art, skall tillståndshavaren i stället meddelas varning.

195

Har tillstånd återkallats eller har tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, åligger det tillståndshavaren, dödsboet eller konkursboet att, i den mån riksskatteverket så förordnar, sälja sitt lager av teknisk sprit till alkoholbolaget, som är skyldigt att köpa varan till skäligt pris.

205

lakttager försäljare av alkoholpreparat icke bestämmelsernai denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter, skall riksskatteverket meddela försäljaren varning eller, om så erfordras, förbjuda försäljningen.

Verkställighet av beslut

215

Beslut som riksskatteverket har meddelat enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Besvär

225

Besvär över beslut, som riksskatteverket har meddelat enligt denna lag, föres hos regeringen.

Ansvarsbestämmelser

235. Den som

1. olovligen tillverkar teknisk sprit,

2. bereder mäsk i uppenbart syfte att därav olovligen tillverka teknisk sprit, 3.forslar, döljer eller förvarar teknisk sprit, som uppenbarligen är olovligen tillverkad, eller mäsk, som uppenbarligen är avsedd för

olovlig tillverkning av teknisk sprit,

Ä dömes för olovlig sprittillverkning till böter eller fängelse i högst sex l månader. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Vid bedömande om

brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittillverkningen eller mäskberedningen skett i större omfattning eller i syfte att sälja den färdiga produkten.

245. Den som

. säljer teknisk sprit utan att äga rätt därtill, . bryter mot 12 5, . säljer alkoholpreparat, varmed vidtagits åtgärd som avses i 23 5 3., .tillhandagår med anskaffande av teknisk sprit eller alkoholpreparat, varmed vidtagits sådan åtgärd,

5. säljer alkoholpreparat i strid mot meddelat försäljningsförbud,

was—n

dömes för olovlig spritförsäljning till böter eller fängelse ihögst sex månader. I ringa fall skall ej dömas till straff.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen eller tillhandagåendet utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

255

Den som innehar industrisprit i uppenbart syfte att olovligen sälja varan, dömes för olovligt spritinnehav till böter eller fängelse i högst sex månader.

265. Den som

1. tillverkar eller till riket inför alkoholpreparat utan tillstånd,

2. olovligen inför teknisk sprit,

3. förfogar över av honom tillverkad teknisk sprit för obehörigt ändamål, 4. använder av honom inköpt teknisk sprit för obehörigt ändamål,

dömes till böter.

275

Har flera medverkat till gärning som avses i 23, 24 eller 25 5, skall 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken tillämpas. Den till vilken industrisprit sålts eller för vars personliga bruk varan eljest anskaffats, är dock fri från ansvar.

Förverkande och beslag

285

lndustrisprit och mäsk som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott, skall, jämte kärl och emballage

där varan förvarats, redskap som använts vid olovlig tillverkning, mäskberedning och renaturering samt råämnen som uppenbarligen avsetts för förfarande som nu avses, förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

295

Angående beslag av industrisprit och mäsk, som kan antagas vara förverkade enligt 28 5, gäller bestämmelserna i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholdrycker m. rn.

Straffskatt

305

Den som gjort sig skyldig till olovlig sprittillverkning eller olovlig spritförsäljning skall dömas att betala straffskatt för den tillverkade myckenheten, svarande mot detaljhandelspriset på absolut rent brännvin vid tiden för brottets begående, dock minst trehundra kronor.

Leder utdömande av straffskatt till uppenbar obillighet, skall skatten helt eller delvis eftergivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976, då dels förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin skall upphöra att gälla i de delar som rör tillverkningen av sprit, dels förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall upphöra att gälla.

Tillstånd, godkännanden, medgivanden och föreskrifter som meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla såsom om de meddelats enligt den nya lagen.

Vad i nya lagen föreskrives om alkoholbolaget gäller, intill dess regeringen bestämmer annorledes, det enligt rusdrycksförsäljningsförord- ningen (1954: 521) godkända partihandelsbolaget.

6. Förslag till Dryckeshandelsförordning

Härigenom förordnas som följer.

Tillsyn 1 %

Länsstyrelsen skall inom länet övervaka efterlevnaden av lagen (0000: 000) om handel med drycker (dryckeshandelslagen).

Riksskatteverket meddelar de föreskrifter och anvisningar samt fast- ställer de blanketter som behövs för lagens tillämpning.

25

Det åligger länsstyrelsen

att skaffa sig kännedom om nykterhetsförhållandena och skötseln av serveringsställen för drycker och försäljningsställen för mellanöl inom länet

att i samarbete med länets polismyndigheter, kommunala socialvårds— organ samt andra berörda myndigheter och sammanslutningar verka för ordning, nykterhet och trevnad vid försäljning av drycker,

att genom råd och anvisningar och genom överläggningar med tillståndshavare, föreståndare för servering eller försäljning och, där så lämpligen kan ske, övrig personal sprida kunskap om gällande bestämmel— ser.

35

Tillsyn över servering skall i första hand avse rörelsens allmänna karaktär, varvid särskild vikt skall läggas vid om någon av de i 645 dryckeshandelslagen angivna grunderna för återkallelse av serveringstill- stånd föreligger. Har olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad förekommit, skall orsaken härtill undersökas.

45

Vid tillsynen skall därjämte kontrolleras, att marknadsföringen av alkoholdrycker på serverings- eller försäljningsställe inte strider mot god affärssed eller eljest är otillbörlig.

55

Vid misstanke om överträdelse av bestämmelserna om förtärings— och förvaringsförbud i dryckeshandelslagen skall länsstyrelsen skaffa sig kännedom om förhållandena. Länsstyrelsen bör därvid upplysa om innebörden av gällande bestämmelser och om möjligheterna att få tillstånd till servering.

65

I ärende som avses i 38 5 dryckeshandelslagen skall yttrande inhämtas från riksskatteverket innan ansökan remitteras till de lokala myndigheter- na.

75

Över tillstånd till servering och försäljning skall länsstyrelsen föra aktuellt register.

Registret skall omfatta följande delar:

1. Annan servering än trafikservering a) starkare drycker än mellanöl b) endast mellanöl

2. Trafikservering a) inrikes trafik b) utrikes trafik

3. Detaljhandel med mellanöl

Till registret skall fogas alla beslut och anteckningar'avseende berörda tillstånd.

För registret erforderliga uppgifter om detaljhandel med mellanöl skall av polismyndigheten tillställas länsstyrelsen.

Ordningsföreskrzfter

85

Tillverkare av starköl får inrätta lager härför utanför tillverkningsstäl- let. Anmälan om lagrets adress och föreståndarens namn skall göras till länsstyrelsen, som utfärdar bevis om fullgjord anmälan. Vad här sagts om anmälan och bevis skall gälla även vid ändring av adress och byte av föreståndare.

95

Anmälan till länsstyrelsen om lager för partihandel med mellanöl skall innehålla uppgift om rörelsens art, lagrets adress och föreståndarens namn.

Länsstyrelsen utfärdar bevis om fullgjord anmälan. Vad här sagts om anmälan och bevis skall gälla även vid ändring av rörelsens art och lagrets adress samt byte av föreståndare.

105

Vid överlåtelse av tillstånd till servering skall överlåtaren tillsammans med köparen upprätta förteckning över inneliggande lager av spritdrycker och vin. Förteckningen tillställes alkoholbolaget så att bolaget kan bokföra försäljningen av dryckerna.

115

Planerad ändring av försäljnings- eller serveringslokal skall i förväg anmälas till tillståndsmyndigheten.

Detsamma gäller avbrott i eller nedläggande av den med tillståndet avsedda rörelsen.

Anmälan till tillståndsmyndigheten skall även ske när försäljnings- eller serveringslokal har gått förlorad genom brand, rivning eller dylikt.

125

Vid tillämpning av bestämmelsen i 495 dryckeshandelslagen skall tillses att

1. friskt dricksvatten alltid finnes lätt tillgängligt,

2. på serveringsställen med tillstånd att servera spritdrycker eller vin säljes bordsvatten, läskedrycker, lättöl och juicer samt alkoholfria fest- och sällskapsdrycker, de senare iett sådant urval att det dels erbjudes minst ett alternativ till vartdera rött, vitt och mousserande lättvin samt till starkvin, dels finnes lämpade drycker för såväl kötträtter, fiskrätter som desserter,

3. på serveringsställen med tillstånd att servera enbart mellanöl säljes bordsvatten, läskedrycker och lättöl,

4. alkoholfria och därmed jämställda drycker är upptagna på prislistan på ett med övriga drycker likvärdigt sätt,

5. de alkoholfria fest- och sällskapsdryckerna i fråga om kvantiteter tillhandahålles på samma sätt som förekommande viner,

6. vid servering av sprit- eller vindrinkar, alkoholfria drinkar erbjudes som alternativ och är upptagna på prislistan över alkoholdrinkar på ett med dessa likvärdigt sätt.

135

Den som idkar detaljhandel med mellanöl skall därjämte saluföra bordsvatten, läskedrycker och lättöl.

145

På serveringsställe får ej säljas spritdrycker eller vin med annan sammansättning eller annan benämning än sådana drycker som inköpts från alkoholbolaget. Undantag gäller dock för drink, grogg eller dylikt som tillblandats vid serveringstillfället.

Vad nu sagts har ej tillämpning på sådan trafikservering som avsesi 68 5 tredje stycket dryckeshandelslagen.

155

Hemtillverkat vin eller öl får icke förvaras på försäljnings- eller serveringsställe.

165

Ölbehållare för restaurangbruk skall på serveringsställe alltid vara försedd med uppgift om varuslag.

Tappkran till fatölsanläggning skall på serveringsställe alltid vara försedd med för allmänheten tydligt framträdande uppgift om varuslag.

175

På serveringsställe och i förekommande fall avdelning därav skall prislista på alla där saluförda drycker vara tillgänglig för allmänheten.

185

Gällande tillståndsbevis eller i förekommande fall anmälningsbevis för partihandel med mellanöl eller medgivande till servering av mellanöl i personalmatsal skall i försäljnings- eller serveringslokal vara anbragt på ett tydligt framträdande sätt.

Kopia av sådan handling skall i förekommande fall även vara anbragt på ett tydligt framträdande sätt i lagerlokal, där för rörelsen avsedda drycker levereras.

Leverantör skall kontrollera att beställaren av dryckerna är densamma som enligt sålunda anbragt handling är innehavare av serveringsrätten.

195

När nytt tillstånds- eller anmälningsbevis utfärdas skall rättighetshava- ren återlämna det äldre beviset till myndigheten, om det finnes i behåll.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976, då utskänknings- kungörelsen (1971: 17) skall upphöra att gälla.

Vad i förordningen föreskrives om alkoholbolaget gäller, intill dess regeringen bestämmer annorledes, det enligt rusdrycksförsäljningsför- ordningen (1954: 521) godkända detaljhandelsbolaget.

7. Förslag till Förordning om servering av mellanöl i militära marketenterier

Med stöd av 365 femte stycket lagen (0000: 000) om handel med drycker (dryckeshandelslagen) förordnas som följer.

Militära mässar

l %

Mellanöl får utan tillstånd serveras i militär mäss som i huvudsak är avsedd enbart för fast anställd personal och sålunda hänförlig till personalmatsal.

25

Fråga om militär mäss skall hänföras till personalmatsal prövas av vederbörande befälhavare. Medgivande skall gälla tills vidare.

Militära marketen terier 3 &

Mellanöl får utan tillstånd serveras vid fast militärt marketenteri.

45

Servering får bedrivas endast under tid då marketenteriet hålles öppet efter den allmänna tjänstgöringens eller utbildningsverksamhetens slut för dagen och under dag utan allmän tjänstgöring eller utbildningsverksam- het. lnskränkning i serveringstiden skall göras när det påkallas av särskilda förhållanden.

Gemensamma bestämmelser

Det åligger befälhavaren att övervaka att bestämmelserna i dryckeshan— delslagen iakttages vid serveringen. Uppkommer vid serveringen olägenheter i fråga om ordning och nykterhet äger befälhavaren återkalla lämnat medgivande eller helt eller delvis avbryta serveringen.

65

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av överbefälhavaren i samråd med riksskatteverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976, då kungörelsen (1961: 161) om utskänkning av öl i militära mässar och kungörelsen (1969z384) om försöksverksamhet med ölutskänkning på militära marketenterier skall upphöra att gälla. Medgivanden och beslut som meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla såsom om de meddelats enligt den nya förordningen.

8. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas atti 16 kap. 15 5 samt 21 kap. 13, 14 och 15 55 brottsbalken orden "alkoholhaltiga drycker” skall bytas ut mot ”alko- hol”.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1976.

9. Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. ])

Härigenom förordnas att i 3255 sjölagen (l89lz35 s. 1) orden ”alkoholhaltiga drycker" skall bytas ut mot ”alkohol”.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1976.

10. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 305 6 mom. första och andra styckena kommunalskattelagen (1928: 370) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

11. Förslag till Lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207)

Härigenom

förordnas att la och

lbåå lotteriförordningen

(1939: 270) skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Spel på mekaniska eller elektro- niska apparater (automatspel) må anordnas

a) efter tillstånd av polismyn- digheten under förutsättning

att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestill- ställning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjes- park eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse eller sådan restaurangrörelre, för vilken gäller tillstånd till utskänk- ning enligt rusdrycksförsäljnings- förordningen (1954: 521),

Föreslagen lydelse 1 a 5

Spel på mekaniska eller elektro- niska apparater (automatspel) må anordnas

a) efter tillstånd av polismyn- digheten under förutsättning

att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestill- ställning inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjes- park eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,

att högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar tjugo gånger insatsen,

att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl synlig plats i lokalen;

b) efter tillstånd av länsstyrel- sen under förutsättning

att spelet anordnas i samband med bingospel, som ej är eller kan jämställas med automatbingo,

att spelet anordnas för samma ändamål som bingospelet,

b) efter tillstånd av länsstyrel- sen under förutsättning

att spelet anordnas antingen i samband med sådan restaurangrö- relse, för vilken gäller tillstånd att servera spritdrycker, vin eller starköl, eller i samband med och för samma ändamål som bingo- spel, vilket ej är eller kan jämstäl- las med automatbingo,

att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,

att högsta vinsten ej överstiger ett värde, som motsvarar tjugo gånger' insatsen,

att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl synlig plats i lokalen.

Tillstånd enligt första stycket 3) meddelas för sådan nöjesarrangör eller rörelseidkare, som där avses, och gäller för viss tid eller tills vidare. Tillstånd enligt första stycket b) meddelas för den som erhållit tillstånd till bingospelet och gäller för viss tid.

Tillstånd enligt första stycket a) och tillstånd till spel, anordnat i samband med iförsta stycket b) nämnd restaurangrörelse meddelas för sådan nöjesarrangör eller rörel- seidkare, som där avses, och gäller för viss tid eller tills vidare. övriga tillstånd meddelas för den som erhållit tillstånd till bingospelet och gäller för viss tid.

Automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på automaten må anordnas utan tillstånd.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

lbå

Rulettspel må anordnas efter tillstånd av polismyndigheten un- der förutsättning

att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestill- ställning inom nöjespark eller lik- nande anläggning eller i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd till utskänkning en-

Rulettspel må anordnas under förutsättning

att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestill- ställning inom nöjespark eller »lik- nande anläggning eller i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd att servera sprit— drycker, vin eller starköl,

ligt rusdrycksförsäljningsförord- ningen (1954: 52),

att spelet bedrives med spelmarker, att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet utgör högst 50 öre,

att högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet ej överstiger ett värde, som motsvarar trettio gånger insatsen,

att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl synlig plats i lokalen.

Tillstånd meddelas i fråga om sådan restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd att servera sprit- drycker, vin eller starköl, av läns- styrelsen och eljest av polismyn- digheten.

Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och gäller för viss tid eller tills vidare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Tillstånd som meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla såsom om det meddelats enligt nya lagen.

12. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1949: 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods

Härigenom förordnas i fråga om 22% förordningen (19492723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods att orden ”starka drycker” skall bytas ut mot ”alkohol”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

13. Förslag till Lag om ändring i lagen (1959: 649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom förordnas att i 4 5 1 mom. lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott orden ”starka drycker” skall bytas ut mot ”alkohol”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas i fråga om lagen(l954: 579) om nykterhetsvård dels att 2 5 skall upphöra att gälla, dels att i 1, 10, 12, 36 och 55 åå orden ”alkoholhaltiga drycker” skall ersättas med ”alkohol”,

dels att i4, 63 och 69 && orden ”alkoholhaltiga drycker” skall ersättas med ”alkoholdrycker”,

dels att i 15 & orden ”starka drycker” skall ersättas med ”alkohol”, dels att 14 5 2 mom. skall upphävas samt att 1 och 3 mom. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse

145

1 mom. Framgår av nykterhets— nämnds undersökning, att den, varom fråga är, missbrukar alko— holhaltiga drycker, skall nämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alkoholmiss- bruk samt vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder såsom att söka

a) förmå honom att under viss tid, dock högst ett år, fortlöpande upprätthålla förbindelse med nämnden eller av nämnden utsedd person;

b) förhjälpa honom till lämplig anställning eller, i syfte att minska frestelserna till bruk av alkohol- haltiga drycker, bereda honom ombyte av verksamhet eller vistel- seort;

Föreslagen lydelse

1 mom. Framgår av nykterhets- nämnds undersökning, att den, varom fråga är, missbrukar alko- hol, skall nämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alkoholmissbruk samt vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåt- gärder såsom att söka

a) förmå honom att under viss tid, dock högst ett år, fortlöpande,

upprätthålla förbindelse med nämnden eller av nämnden utsedd person;

b) förhjälpa honom till lämplig anställning eller, i syfte att minska frestelserna till bruk av alkohol, bereda honom ombyte av verk- samhet eller vistelseort;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

c) förmå honom att ej besöka c) förmå honom att ej besöka lokaler, där alkoholhaltiga drycker lokaler, där alkoholdrycker serve- utskänkas; ras;

d) förmå honom att ingå i nykterhetsförening eller annan lämplig organisation;

e) förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka lämplig vård.

3 mom. Närmare bestämmelser 3 mom. Närmare bestämmelser angående åtgärder enligt 1 och 2 angående åtgärder enligt ] mom. mom. meddelas av Konungen. meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

15. Förslag till Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956: 617)

Härigenom förordnas i fråga om allmänna ordningsstadgan (1956: 617) dels att stadgan skall erhålla en ny paragraf, 6 a 5, dels att 16 å andra stycket skall upphöra att gälla, dels att 29 & skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6a5

Å allmän plats eller eljest å plats, utom- eller inomhus, som är upplåten för allmänheten och där människor brukar uppehålla sig, må sprit- drycker, vin eller starköl ei förtäras annat än i samband med tillåten servering därav eller då polismyndigheten med hänsyn till särskilda omständigheter medgivit det.

295. Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes

1. den som anordnar offentlig tillställning utan att hava erhållit tillstånd, där sådant erfordras, eller som anordnar offentlig tillställning istrid mot förbud enligt 11 5;

2. den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om dess upplösning eller i strid mot förbud enligt 20 % förnyar offentlig tillställning;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan att anmälan blivit rätteligen gjord, eller som, då polismyndigheten medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för befrielsen stadgat villkor; .den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd

uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra upplysning;

. den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställ-

ning meddelade föreskrifter; samt .den som bryter mot bestämmelserna i 21 5 första, andra eller tredje

stycket.

Vid förseelse mot 21 5 första eller andra stycket skall jämväl den som har vårdnaden om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestäm- Den som bryter mot bestäm- melsen i 16 5 andra stycket dö- melsen i 6 af dömes, där ej går- mes, där ej gärningen är belagd ningen är belagd med straff i med straff i annan författning, till annan författning, till böter, högst böter, högst femhundra kronor. femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

16. Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas att i 5 kap. 10 å och 13 kap. 6 & luftfartslagen (1957: 297) orden ”starka drycker” skall bytas ut mot ”alkohol”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

17. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958z205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m. m.

Härigenom förordnas att 1 och 2 55 lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagens rubrik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag 9 maj 1958 om förverkan- de av alkoholhaltiga drycker m. m.

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka på— träffas hos den som uppträder berusad på plats och sätti 16 kap. 15 & eller 21 kap. 15 & brottsbal— ken sägs eller ock gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 & brottsbalken och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

1 %

Föreslagen lydelse

Lag 9 maj 1958 om förverkan- de av alkoholdrycker rn. m.

Alkoholdrycker eller andra be- rusningsmedel, vilka påträffas hos den som uppträder berusad på plats och sätt i 16 kap. 15 5 eller 21 kap. 15 & brottsbalken sägs eller ock gör sig skyldig till gär- ning som avses i 21 kap. 13 eller 14% brottsbalken och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara för- verkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4 & lagen om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 6 & luftfartslagen eller 325 & sjölagen eller hos någon som medföljt vid tillfället, såframt berusningsmedlen må antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gäl- lande bestämmeLser rusdrycker vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

25

Alkoholdrycker, vilka påträffas hos någon som istrid mot 61 eller 62 5 lagen (0000.'000) om handel med drycker, 6 a &” allmänna ord- ningsstadgan (1956: 61 7) eller mot bestämmelse i lokal ordnings- stadga förtär eller förvarar sådana drycker, skola likaså vara förver- kade som i första stycket sägs.

Angående beslag av egendom som avses i l 5 skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning, med följande avvikelser:

1. Beslagtagen egendom må be- visligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstöran- de eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, rusdrycker till det i rusdrycksför— säljningsförordningen omnämnda partihandelsbolaget, öl till tillver- kare av sådan vara och annan

1. Beslagtagen egendom må be- visligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstöran- de eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, spritdrycker och vin till det i lagen (0000: 000) om handel med drycker omnämnda alkoholbola- get, starköloch mellanöl till tillver—

Nuvarande lydelse

egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet fin- nes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egendom, tillfaller kronan.

Föreslagen lydelse

kare av sådan vara och annan egen— dom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egen- dom, tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsleda- ren eller åklagaren. 1 fall som avses i 23 kap. 22 5 första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyn- digheten.

Går beslag äter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en månad från det han erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagets bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställning av åklagaren.

2. Vad i 27 kap. 7å rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas inom viss tid skall ej gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

3. Har förverkande av beslagtagen egendom ej förelagts och godkäntsi samband med strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot och väckes ej åtal, prövar åklagaren, huruvida egendomen skall vara förverkad enligt 1 %. Förordnande därom meddelas skriftligen. Den, från vilken beslaget skett, äger hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles missnöje, har åklagaren att, om ej beslaget finnes böra hävas, väcka talan om egendomens förverkande. Sker det inom en månad från det anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.

4. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan om beslaget göras hos polismyndigheten.

5. I fråga om rusdrycker, somi 5. I fråga om alkoholdrycker, strid mot gällande bestämmelser medföras vid offentlig tillställning, äger ordningsvakt som med stöd av myndighets förordnande utöver polisverksamhet vid tillställningen samma rätt att taga egendomeni beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman.

som avses i 1 5 tredje stycket, äger ordningsvakt som med stöd av myndighets förordnande utövar polisverksamhet på platsen, sam- ma rätt att taga egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman.

Ordningsvakt som verkställt beslag skall skyndsamt till polismyndighe- ten göra anmälan härom och överlämna den beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom (barnavårdslag)

Härigenom förordnas att i 25 5 b) barnavårdslagen (1960: 97) ordet ”rusdrycker” skall bytas ut mot ”alkohol” samt att i 88 a och 89 åå orden ”alkoholhaltiga drycker” skall bytas ut mot ”alkoholdrycker”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

19. Förslag till lag om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt ä vissa varor

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor

dels att i 2 % c), 3 ä, 4 % och 8 5 a) orden ”öl av typ B” skall bytas ut mot ”mellanöl”,

dels att i 35 orden ”förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker” skall bytas ut mot ”lagen (0000:000) om dryckesskatt”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

20. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt

Härmed förordnas att 4 5 lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt skall ha nedan angiven lydelse.

Nu varande Iy delse

Vid länsrätt handlägges mål en- ligt barnavårdslagen (1960: 97) och lagen (1954: 579) om nykter— hetsvård och utlänningslagen (1954: 193) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldra- balken.

Föreslagen lydelse

Vid länsrätt handlägges mål en- ligt barnavårdslagen (1960: 97), lagen (1954: 579) om nykterhets- vård, lagen (0000:000) om handel med drycker och utlänningslagen (1954: 193) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldra- balken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1976.

21. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom förordnas i fråga om 62 och 63 55 lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt att orden ”alkoholhaltiga drycker” skall bytas ut mot ”alkoholdrycker”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

22. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1955: 512) om skyldighet att meddela vissa uppgifter till riksskatteverket

Härigenom förordnas att 1 5 kungörelsen (1955: 512) om skyldighet att meddela vissa uppgifter till riksskatteverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l 5

Har någon genom dom eller slutligt beslut, som vunnit laga kraft, fun- nits skyldig till:

a) brott som avsesi 16 kap. 15 5 eller 21 kap. 15 & brottsbalken, b) brott som avses i 21 kap. 13 eller 145 brottsbalken, i fall då den dömde varit berusad så att det framgått av hans åtbörder eller tal,

c) olovlig försäljning eller olovligt c) olovlig dryckesförsäljning, innehav av rusdrycker eller olovligt dryckesinnehav, olovlig olovligt tillhandagående med dryckeshantering, olovlig alko- anskaffande av sådana drycker, holreklam,

d) försök eller medverkan Som av- d) försök eller medverkan som av- ses i 89 5 1 eller 2 mom. ses i 90 5 lagen om handel med ru sd ry cks f ö rsäljningsförord— drycker

ningen,

Nuvarande lydelse

e) olovlig försäljning av öl,

]) sådant förfarande med alkohol- haltiga drycker som avses i 69 & lagen om nykterhetsvård, 89 & barnavårdslagen eller 81 5 andra stycket lagen om be- handling i fångvårdsanstalt,

g) brott som avses i 7, 8 eller 9 5 förordningen om tillverkning av sprit och vin,

h) brott som avses i 9 eller 105 förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat eller

i) brott som avses i 4 5 lagen om straff för vissa trafikbrott

Föreslagen lydelse

e) sådant förfarande med alkohol- drycker som avses i 69 & lagen om nykterhetsvård, 89 & barna- vårdslagen eller 62å lagen om kriminalvård i anstalt,

f) brott som avses i 23 eller 26 5 lagen om tillverkning av dryck- er,

g) brott som avses i 23, 24, 25 eller 26 5 lagen om tillverkning av och handel med industri- sprit.

h) brott som avses i 4 5 lagen om straff för vissa trafikbrott

skall rikspolisstyrelsen underrätta riksskatteverket därom på grundval av uppgifter som lämnats till rikspolisstyrelsen enligt 5 och 7 55 kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem.

Rikspolisstyrelsen skall vidare lämna riksskatteverket underrättelse om den som genom godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot bötfällts för brott som angives i första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

23. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1955: 513) om särskilt straffregis- ter rörande fylleri och vissa andra brott

Härigenom förordnas att 2 % kungörelsen (1955: 513) om särskilt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

Utdrag ur registret skall meddelas, då framställning därom göres av domstol eller åklagarmyndighet, av justitiekanslern, av riksdagens om-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

budsmän, av länsstyrelse, av polismyndighet, av militär befattningshavare som äger bestraffningsrätt i disciplinmål, av kriminalvårdsstyrelsen eller socialstyrelsen, av direktör eller föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, av länsnykterhetsnämnd, av nykterhetsnämnd i Stockholms, Gotlands eller Malmö kommun eller av socialvårdsnämnd i Göteborgs kommun. Härjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för den officiella statistiken behövliga utdrag av registret.

I utdrag av registret skola endast redovisas anteckningar rörande förhållanden, om vilka uppgift enligt den i l & omförmälda kungörelsen den 17 juni 1955 skall meddelas till riksskatteverket.

Uppgifter som avses i 3 a 5 och 5 & nämnda kungörelse må medtagas endast i sådant utdrag som begäres av länsrätt, länsstyrelse, kriminalvårds- styrelsen, socialstyrelsen eller av direktör eller föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, av länsnykterhetsnämnd, av nykter- hetsnämnd i Stockholms, Gotlands eller Malmö kommun eller av socialvårdsnämnd i Göteborgs kommun.

Har, efter det en person upptagits i registret, förflutit en samman- hängande tid av minst fem år, varunder beträffande honom ej inträffat något, som skall redovisas i utdrag av registret, skola anteckningarna om vad som förekommit före nämnda tid icke medtagas i sådant utdrag, om riksskatteverket icke finner särskilda skäl föreligga därtill.

Har framställning om utdrag av registret begränsats på sätt anges i kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 186) om skyldighet att inhämta utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret, skola i utdraget upptagas endast de sålunda begärda uppgifterna.

Utdrag av registret för den officiella statistiken tillställes statistiska centralbyrån, då uppgift, som avses i 7 & kungörelsen den 22 maj 1963 med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt kriminalregister, inkommer till riksskatteverket. Utdraget skrives å den blankett, som begagnats för den inkomna uppgiften. Sådant utdrag må icke innehålla upplysning om namnet på den som uppgifterna avse.

Har riksskatteverket jämlikt 18 ä' femte stycket rusdrycks- försäljningsförordningen beslutat upptaga någon på spärrlista som där sägs, må i meddelande därom till det i förordningen omnämnda detaljhandelsbolaget ävensom i meddelande, som avses i 64 5 1 mom. samma förordning, anges de uppgifter i registret, på vilka be- slutet är grundat.

Om utlämnande av uppgifter och anteckningar för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning finnas särskilda bestämmelser.

I vidare mån än nu sagts må uppgifter och anteckningar som tillhöra registret ej utlämnas; och skola till registret hörande handlingar hållas under sådan vård att de icke bliva tillgängliga för obehöriga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

24. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1955: 528) med vissa tillämpnings- föreskrifter till lagen om nykterhetsvård

Härigenom förordnas att 6 och 9 åå i kungörelsen (1955: 528) med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

25. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1957: 123) med särskilda bestäm- melser om utförsel av vissa Obeskattade varor såsom proviant eller resgods

Härigenom förordnas beträffande kungörelsen (1957: 123) med sär- skilda bestämmelser om utförsel av vissa Obeskattade varor såsom proviant eller resgods dels att ordet ”rusdrycker” i 4 & tredje stycket skall bytas ut mot ”spritdrycker, vin och starköl”, dels att 2 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 %

Obeskattade varor av följande slag, nämligen spritdrycker och tobaks- varor, må icke ombordtagas för utförsel från tullområdet såsom proviant:

a) för annat transportmedel än fartyg eller luftfartyg;

b) för fartyg, ej hänförligt till fiske- eller lustfartyg, eller luftfartyg, om det icke av omständigheterna klart framgår, att fartyget eller luftfartyget under resan skall anlöpa utländsk hamn eller angöra utländsk flygplats för avlämnande eller mottagande av passagerare eller last och skall såsom turistfartyg företaga kryssningar i mera avlägsna farvatten;

c) för fartyg, ej hänförligt till fiskefartyg, om fartygets nettodräktighet understiger trettio ton;

(1) för fiskefartyg eller lustfartyg, om det icke av omständigheterna klart framgår, i fråga om fiskefartyg, att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten, och, i fråga om lustfartyg, att fartyget skall avgå på resa till hamn i annat land än Danmark, Finland eller Norge;

e) för luftfartyg å linje mellan Malmö och Köpenhamn; eller

f) för fartyg eller luftfartyg i andra fall än ovan sägs, därest ombord befintliga, till proviant hänförliga förråd av dylika varor genom sådan proviantering skulle överstiga en myckenhet, som av tullverket prövas skälig med hänsyn till resans art och varaktighet samt till det antal personer, som beräknas kunna komma att medfölja transportmedlet.

Ej heller må Obeskattade alko- holdrycker utföras från tullområ- det på fartyg i sådan utrikes när- trafik som angives i 36 5 andra stycket lagen (0000:000) om han- del med drycker, om för fartyget icke gäller i nämnda lagrum angi- vet tillstånd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

26. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1961: 186) om skyldighet att inhämta utdrag av det hos riksskatteverket förda straffregistret

Härmed förordnas i fråga om kungörelsen (1961: 186) om skyldighet att inhämta utdrag av det hos riksskatteverket förda straffregistret att kungörelsen skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utdrag av det hos riksskatteverket förda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott skall införskaffas, innan någon fälles till ansvar för:

olovlig försäljning eller olovligt olovlig dryckesförsäljning, olov- innehav av rusdrycker eller olov- ligt dryckesinnehav, olovlig dryc- ligt tillhandagående med anskaf- keshantering eller olovlig alkohol- fande av sådana drycker, reklam,

olovlig försäljning av öl, brott som avses i 75 förord- olovlig spritdryckstillverkning, ningen om tillverkning av sprit olovlig sprittillverkning, eller och vin, eller

brott som avses i 9 eller 10 5 olovlig spritförsäljning förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Utdrag av riksskatteverkets straffregister skall ock införskaffas, innan mål om förvandling av böter avgöres, såframt ej erforderliga upplysningar om förhållanden, varom utdraget skall innehålla uppgifter, kunna erhållas från länsnykterhetsnämnd eller annorledes. Framställning om utdrag för sådant ändamål skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, begränsas till att avse anteckningar om straff, som ådömts under de tre senast förflutna åren, samt uppgifter huruvida den bötfällde är inskriven å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Då anledning därtill förekommer, skall utdrag av registret inhämtas även i andra brottmål än de ovan angivna. Rör målet allenast fylleri, förargelseväckande beteende eller våldsamt motstånd, skall framställ- ningen om utdrag, där ej särskilda skäl till annat föranleda, begränsas på sätt ovan i andra stycket andra punkten sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

27. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1962: 376) med vissa bestämmel- ser rörande försäljning av Obeskattade varor på tullflygplats.

Härigenom förordnasifråga om 1 och 4 åå kungörelsen(l962: 376) med vissa bestämmelser rörande försäljning av Obeskattade varor på tullflyg- plats att orden ”och rusdrycker” i 15 skall bytas ut mot ”samt spritdrycker, vin och starköl”, och ordet ”rusdrycker” i 45 mot ”spritdrycker, vin eller starköl”.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

28. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1963: 480) om rätt till införsel av rusdrycker i gåvoförsändelser

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1963: 480) om rätt till införsel av rusdrycker i gåvoförsändelser

dels att ordet ”rusdrycker” i rubriken och i l, 2 och 3 55 skallbytas ut mot ”spritdrycker, vin och starköl”,

dels att orden ”125 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen” i ingressen skall bytas ut mot ”12% lagen (0000:000) om handel med drycker”,

dels att orden ”86 ä 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen', i 2 5

skall bytas ut mot "93 5 lagen (0000:000) om handel med drycker”, dels att orden ”rusdrycksförsäljningsförordningen omnämnda parti- handelsbolaget” skall bytas ut mot ”lagen (0000:000) om handel med drycker omnämnda alkoholbolaget”.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

29. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1963z654) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m.m.

Härigenom förordnas att 1, 2, 4 och 8 55 kungörelsen (1963: 654) om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m. ni. skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

1 5

Med alkoholhaltigt läkemedel förstås i denna kungörelse läkeme- del som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent etylalkohol och för vilket läkeme- delsförordningens bestämmelser gälla.

25

Från apotek må, med i 35 nämnt undantag, alkoholhaltigt lä- kemedel, som innehåller mer än 10 viktprocent etylalkohol, även- som teknisk sprit, som icke är starkdenaturerad, säljas eller eljest utlämnas, förutom till annat apo- tek, endast efter ordination eller beställning av person, som är be- hörig att utöva läkar-, tandläkar- eller veterinäryrket.

4.3;

Sådan ordination eller beställ-

Föreslagen lydelse

l 5

Med alkoholhaltigt läkemedel förstås läkemedel som innehåller mer än 1,8 viktprocent etanol och för vilket läkemedelsförord- ningens (1962: 701) bestämmelser gälla.

25

Från apotek må, med i 35 nämnt undantag, alkoholhaltigt lä- kemedel, som innehåller mer än 10 viktprocent etanol, ävensom teknisk sprit säljas eller eljest ut- lämnas, förutom till annat apotek, endast efter ordination eller be- ställning av person, som är behörig att utöva läkar-, tandläkar- eller veterinäryrket.

45

Sådan ordination eller beställ-

Nu varande lydelse

ning av teknisk sprit, som sägs i 2 &, må gälla endast absolut alko- hol, koncentrerad sprit och ut- spädning därav eller annan denatu- rerad sprit än starkdenaturerad.

Föreslagen lydelse

ning av sprit, som sägs i 2 &, må icke gälla spritdryck.

Ordination må icke avse annat än utvärtes bruk eller desinfektion av instrument. Beställning må icke avse annat än utvärtes bruk, desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens yrkesutövning.

Spriten må icke utlämnas, om särskild anledning föreligger till antagande att den är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra stycket.

85

Bryter någon mot 2 5, 4 & tred- je stycket eller 6 5 eller mot före- skrift eller förbud, som socialsty- relsen utfärdat med stöd av denna kungörelse, dömes till dagsböter, där ej gärningen är straffbelagd i lag eller särskild författning.

Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltiga läkemedel, som icke är avsett för invärtes bruk, åtgärd ägnad att göra varan användbar till förtäring, dömes till dagsböter.

Alkoholhaltigt läkemedel, var— med förfarits som nyss sagts och vilket påträffas hos den som för- övat gärningen, skall tillika med de förråd av ifrågavarande läke- medel jämte emballage, som fin- nas hos honom, samt nyttjade red- skap förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Den som förövat gärning som avses i andra stycket skall, om det ej är uppenbart obilligt, dömas att för alkoholhaltigt läkemedel, var- med han förfarit obehörigen, gäl- da skatt med 20 kronor för liter.

85

Bryter någon mot2 5, 4 & tredje stycket eller 65 eller mot före- skrift eller förbud, som socialsty- relsen utfärdat med stöd av denna kungörelse, dömes till böter, där ej gärningen är straffbelagd i lag eller särskild författning.

Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt läkemedel, som icke är avsett för invärtes bruk, åtgärd ägnad att göra varan an- vändbar till förtäring, dömes till böter.

Alkoholhaltigt läkemedel, var- med förfarits som nyss sagts och vilket påträffas hos den som för- övat gärningen, skall tillika med de förråd av ifrågavarande läkeme- del jämte emballage, som finnas hos honom, samt nyttjade redskap förklaras helt eller delvis förver- kat, om det ej är uppenbart obil- ligt.

Den som förövat gärning som avses i andra stycket skall, om det ej är uppenbart obilligt, dömas att för alkoholhaltigt läkemedel, var- med han förfarit obehörigen, gäl- da skatt motsvarande detaljhan- delspriset för absolut rent bränn- vm.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

30. Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1966:400) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och avgiftsfritt

Härmed förordnas i fråga om kungörelsen (1966z400) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och avgiftsfritt dels att ordet ”rusdrycker” i 6, 8 och 9 55 skall bytas ut mot ”spritdrycker, vin och starköl”,

dels att 5 och 13 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Resande som är bosatt i annat europeiskt land får tullfritt införa 200 cigaretter eller 250 gram and- ra tobaksvaror och 200 cigarett- papper eller cigaretthylsor, om han kan antas ha fyllt 15 år. Kan han antas ha fyllt 20 år får han tullfritt införa även två liter stark- öl samt antingen en liter vin och tre fjärdedels liter spritdrycker med en alkoholhalt av högst 60 volymprocent, eller, om sprit- dryck ej medförs, två liter vin.

135

55

Föreslagen lydelse

Resande som är bosatt i annat europeiskt land får tullfritt införa 200 cigaretter eller 250 gram and— ra tobaksvaror och 200 cigarett- papper eller cigaretthylsor, om han kan antas ha fyllt 15 år. Kan han antas ha fyllt 20 år får han tullfritt införa även två liter stark- öl samt antingen en liter vin eller spritdryck med en alkoholhalt av högst 22 volymprocent och tre färdedels liter spritdrycker med en alkoholhalt mer än 22 men högst 60 volymprocent, eller om sist- nämnda slags spritdryck ej med- förs, två liter vin eller spritdryck med en alkoholhalt av högst 22 volymprocent.

Beräkning enligt 4 och 11 55 av varans värde grundas, om detaljhan- delspriset i inköpslandet ej styrks, på detaljhandelspriset i införselorten. Vid tillämpning av 5 och 7 55 anses en cigarr väga 5 gram och en cigarill 2, 5 gram.

Medförs till riket rusdryck som ej får införas eller större kvantitet rusdrycker än som anges i 5, 7 och 9 55 och är införseln icke belagd med straff enligt lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varu- smuggling, förfars med den till införsel ej tillåtna varan enligt 86 5 1 mom. rusdrycksförsälj- ningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521).

Medförs till riket spritdryck, vin eller starköl som ej får införas eller större kvantitet sådana dryc- ker än som anges i 5, 7 och 9 %% och är införseln icke belagd med straff enligt lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varu- smuggling, förfars med den till införsel ej tillåtna varan enligt 93 5 första stycket lagen (0000:000) om handel med dryc- ker.

31. Förslag till Förordning om ändring i länsstyrelseinstruktionen (1971 : 460)

Härigenom förordnas att i länsstyrelseinstruktionen (1971 : 460) skall införas en ny paragraf, 24 a 5, med följande lydelse.

24aå

Restauranginspektör svarar för den tillsyn över dryckesserveringen och detaljhandeln med öl som enligt lagen (0000:000) om handel med drycker ankommer på länsstyrelsen. Han bereder vidare ärenden om tillstånd till sådan försäljning och för talan som avses i 79 & nyssnämnda lag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

32. Förslag till Förordning om ändring i tulltaxan (1971 : 920)

Härigenom förordnas, att tulltaxenr 22.03, 22.05, 22.06, 22.07 och 22.09 samt den efter 22.10 införda anmärkningen i tulltaxan (1971 : 920) skall ha nedan angivna lydelse.

Tull- Varuslag

taxe- nr 22.03 Öl: med en alkoholhalt: A. ej överstigande 1,8 viktprocent (lättöl) . . . . 1001 10:— B. överstigande 1,8 men ej 3,0 viktprocent (mel- lanöl) ........... . ....... 1001 12:— C. överstigande 3,0 viktprocent (starköl) . . . . 1001 14:—

22.05 Vin av färska druvor; druvmust vars jäsning avbru- tits genom tillsats av alkohol: A. mousserande .......... , ..... 100 1 100:— B. andra slag, med en alkoholhalt: 1. ej överstigande 15 volymprocent:

a. på kärl rymmande högst 10 liter . . . . 1001 25:—

b. på andra kärl ............ 1001 10:— 2. överstigande 15 volymprocent:

a. på kärl rymmande högst 10 liter . . . . 1001 67:50 b. på andra kärl . . . . , ....... 1001 50:—

SOU 1974:91 22.06 Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med aromatiska extrakter: med en alkoholhalt: A. ej överstigande 15 volymprocent: 1. på kärl rymmande högst 10 liter ..... 100 1 25:— 2. på andra kärl .............. 1001 10:— B. överstigande 15 volymprocent: 1. på kärl rymmande högst 10 liter ..... 1001 67:50 2. på andra kärl .............. 1001 50:—

22.07 Andra jästa drycker, t. ex. äppelvin (cider), päron- vin och mjöd: A. mousserande, andra än äppel- och päronvin . . 1001 100:— B. andra slag, med en alkoholhalt: ]. ej överstigande 15 volymprocent:

a. på kärl rymmande högst lOliter . . . . 1001 25:— b. på andra kärl ............ 1001 10:— 2. överstigande 15 volymprocent:

a. på kärl rymmande högst lOliter . . . . 1001 67:50 b. på andra kärl ............ 1001 50:—

22.09 Sprit (etanol, etylalkohol), ej hänförlig till nr 2208; likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s. k. koncentrerade ex- trakter) för framställning av drycker: A. likör, bitter och liknande drycker ...... 100 1 92:50 B. andra drycker, inbegripet odenaturerad sprit med en styrka understigande 800:

1. på kärl rymmande högst 10 liter ..... 1001 67:50 2. på andra kärl . . . 100 1 av 50 % alkoholhalt vid +150C ............... 17:50

C. sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s. k. koncentrerade extrakter) för framställning av drycker .................. 5 %

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 12 5 första stycket 2. lagen (0000:000) om handel med drycker, utgår, om tillfrihet ej åtnjutes, tull med följande belopp, räknat för helbutelj om 75 centiliter: Cognac ........................... 61 :— Armagnac, brandy, eau-de—vie och whisky ........... 52:— Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ...... 45 :— Vin: mousserande champagne ........................ 26:— annat .......................... 17:— andra slag med en alkoholhalt: överstigande 15 volymprocent ............... 17:— ej överstigande 15 volymprocent .............. 8:—

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som angesi 12 5 första stycket 3. lagen (0000:000) om handel med drycker, utgår tull med av alkoholbolaget fastställt belopp, motsvarande:

]. tull enligt vad i 22 kap. sägs;

2. skatt enligt 4 5 lagen (0000:000) om dryckesskatt; samt 3. mervärdeskatt enligt förordningen (1968: 430) om sådan skatt.

För starköl som införes enligt första och andra styckena utgår tull med 4 kronor för liter.

33. Förslag till Förordning om ändring i Kungl. Maj: ts tullstadga (1973: 671)

Härigenom förordnas att 36 % Kungl. Maj: ts tullstadga (19731671) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

365

Tullmyndighet får medge att annan vara än rusdryck, som lagts upp på provianteringslager, tages ut från lagret för annat ändamål än som sägs i 34 & tredje stycket, om varan är behäftad med fel eller brist eller annat särskilt skäl före- ligger.

Tullmyndighet får medge att annan vara än spritdrycker, vin eller starköl, vilken lagts upp på provianteringslager, tages ut från lagret för annat ändamål än som sägs i 345 tredje stycket, om varan är behäftad med fel eller brist eller annat särskilt skäl före- ligger.

Till fartyg i sådan utrikes när- trafik, som angives i 36 5 andra stycket lagen (0000.'000) om han- del med drycker, får alkoholdryc- ker utlämnas från provianterings- lager endast om för fartyget gäller i nämnda lagrum avsett tillstånd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

34. Förslag till Förordning om ändring i tullkungörelsen (1973 : 1014)

Härmed förordnas i fråga om tullkungörelsen (1973: 1014) dels att ordet ”rusdrycker” i 21 5 skall bytas ut mot ”spritdrycker, vin, starköl”,

dels att ordet ”rusdrycker” i 23 & skall bytas ut mot ”spritdrycker, vin eller starköl”.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976.

11 Riktlinjerna för den framtida alkoholpolitiken

11.1. Tendenser i samhällsutvecklingen

1 1.1.1 Inledning

De förebyggande åtgärderna på alkoholområdet måste utformas med tanke på det samhälle i vilket de skall verka. Vanskligheten i alla framtidsbedömningar behöver här inte närmare beröras. Det är emellertid angeläget att klarlägga sådana utvecklingstendenser som har särskild betydelse för alkoholskadornas omfattning, så att bättre förutsättningar kan skapas för arbetet på alkoholområdet.

Samhällsutvecklingen har i Sverige — liksom i stora delar av världeni övrigt — under en följd av år kännetecknats av en stigande ekonomisk välfärd och en i takt därmed ökande privat konsumtion. En del av konsumtionsökningen är i Sverige och i de flesta andra länder ivår kulturkrets — hänförlig till alkoholdryckerna, se kap. 8.

Ökningen av den totala alkoholkonsumtionen måste ses mot bakgrund inte bara av det ökade välståndet även om det varit en viktig förutsättning för konsumtionshöjningen — utan också av de rådande alkoholvanoma och attityderna till alkohol. Det värde stora delar av befolkningen sätter på alkoholen som ett medel för att underlätta den sociala samvaron (se kap. 3) och som ett njutningsmedel är säkerligen så stort, att alkoholkonsumtionen skulle öka även utan en välståndsökning om motåtgärder inte företas.

En annan aspekt som i detta sammanhang måste läggas på samhällsut- vecklingen är i vad mån man kan se tecken på att människor kommer att utsättas för större påfrestningar än idag med därav följande risker för missbruk av alkohol eller narkotika. Som framhållits i kap. 5 kan antas, att samhällsstrukturen i stort spelar en betydelsefull roll för alkoholmiss- brukets omfattning. Den moderna utvecklingens avigsidor som blivit föremål för allt större uppmärksamhet i den pågående samhällsdebatten — förtjänar att belysas med hänsyn till den betydelse de kan få härvidlag.

Även andra synpunkter på samhällsutvecklingens betydelse för alko- holmissbrukets omfattning skall anföras i det följande. Det finns också positiva drag i denna som ger anledning till en viss optimism beträffande möjligheterna att förbättra förhållandena.1

l Framställningen är huvudsakligen baserad på 1970 års långtidsut- rednings huvudrapport Svensk ekonomi 1971- 1975 med utblick mot 1990 (SOU l970:71) och dess fortsättning Svensk ekonomi fram till 1977 (SOU 1973: 21), Husén, T., Ut- bildning år 2000, Bonniers, Stockholm 1971, samt Lohmann, H., Psykisk hälsa och mänsklig miljö, AB Allmänna Förlaget, Stockholm 1972, med där citerad litteratur.

1 1.1.2 Den ökade levnadsstandarden

1 det historiska perspektivet har den tekniska och ekonomiska utveck- lingen i vårt land under 1900-talet medfört stora förbättringar av människornas förhållanden. Nettonationalinkomsten per individ har sedan sekelskiftet femdubblats, samtidigt som industriarbetarnas årliga arbetstid minskat från över 3 000 timmar till under 2 000. Även i övrigt har det tunga och slitsamma kroppsarbetet minskat. På utbildningsområ- det har utvecklingen under senare delen av perioden varit explosionsartad i fråga om ökningen av antalet inskrivna elever vid olika skolor. I mitten av 40-talet gick således bara var tionde lS-åring och var tjugonde l8-åring i heltidsutbildning. Nu går alla i skola fram till lé-årsåldern, och många fortsätter skolgången. Den omskolning som bedrivs av arbetsmarknads- verket har under det årtionde den varit i gång stigit till ca 100000 deltagare per år. Den kommunala vuxenutbildningen har nu omkring 150 000 deltagare om året. Härtill kommer vuxenundervisningen i studiecirklar med omkring en halv miljon deltagare samt den omfattande företagsutbildningen. — Bostadsbyggande samt socialvård och sjukvård ligger trots bostadsbyggandets nedgång det senaste året — på en internationellt sett hög nivå. Bostadsinvesteringarnas andel av de totala investeringarna i samhället utgjorde ca 20% under 50- och 60-talen. Socialvård och sjukvård var under 60-talet de områden som ökade mest inom den offentliga tjänstesektorn. Även när det gäller den andel av befolkningen som innehar bil, telefon och TV ligger Sverige vid en internationell jämförelse i topp. Detta är endast exempel på hur välståndet ökat i yttre mening. De materiella förbättringarna har naturligtvis bidragit till att skapa ökad trygghet för mycket stora befolkningsgrupper. I långtidsprognoserna räknas alltjämt med en ökning av produktion och kapacitet.

Man skulle vänta sig att den stigande välfärden också skulle leda till att vissa former av avvikande beteenden såsom kriminalitet och alkohol- missbruk —— skulle minska. Som framgår av lägesbedömningenikap. 10 kan man emellertid, vad gäller den senaste 20-årsperioden, inte dra någon sådan slutsats i fråga om alkoholskadornas utveckling. Även med beaktande av att måtten på alkoholskadeutvecklingen är bristfälliga är det rimligt att påstå, att någon förbättring av förhållandena inte ägt rum. En diskussion om orsakerna till detta är av intresse inte minst då det gäller att bedöma utvecklingstendenserna.

11.1.3. De ökade anspråken

Det kan finnas flera skäl till att den ökade trygghet som uppnåtts inte lett till några mätbara förbättringar på alkoholområdet. En anledning kan vara att den ökade välfärden — som inledningsvis framhållits — innebär andra faror för missbruk. Förklaringen skulle alltså vara, att orsakerna till missbruk förändrats, men inte omfattningen. Ett annat skäl kan vara, att medvetenheten om olika sociala missförhållanden ökat och att de anspråk man ställer på tillvaron väsentligt höjts. De gamla problemen

som i mycket bestod av hur man skulle klara kampen för livets nödtort't — har ersatts av nya. Vid den subjektiva upplevelsen och uppskattningen av förbättringarna ägnar man mindre uppmärksamhet åt vad som varit än åt vad som ytterligare borde vara möjligt att åstadkomma. Otryggheten eller missnöjet med den egna situationen kvarstår, om än på ett annat plan.

11.1.4. Den ökade isoleringen och det ökade tempot

Den ekonomiska tillväxten har gått hand i hand med starka koncentra- tionstendenser. Men urbaniseringen och de genom sammanslagningar allt större företagen innebär allvarliga risker för att förekomsten av beteende- avvikelser skall öka. Här må erinras om vad som bl. a. i kap. 5 anförts om den sociala kontrollen. Individen blir i storstaden och i det stora företaget anonymare än tidigare, han blir socialt sett ensammare, mera isolerad, får färre verkligt varma relationer än förut. Den sociala kontrollen försvagas härigenom, vilket ökar risken för bl. a. alkoholmiss- bruk.

Man står alltså här inför oerhört besvärliga avvägningsproblem. Å ena sidan skapar de stora tätorterna förutsättningar för större bekvämlighet, för ett i vidsträckt mening rikare kulturutbud, för företag med expansionsmöjligheter och därmed också med möjligheter att ge sina anställda trygghet och löneförbättringar. Å andra sidan skapar samma miljö en stegring av tempot i livsföringen, större krav på effektivitet, en ökad konkurrens och en ökad isolering som många människor inte orkar med.

Vad angår arbetsmiljön i övrigt har pekats på att produktionsteknikens utveckling medfört att många arbeten är förplanerade, att metoden bestäms av maskinen, att arbetstakten är styrd och att möjligheterna till kontakter är beskurna. Sådana arbeten kan leda till låg självkänsla, alienation och psykisk ohälsa.

1 1.1.5 Risker för ökade anpassningsproblem

Vad innebär då den framtida utvecklingen för risker på dessa områden? Otvivelaktigt har under senare år uppmärksamheten på ett helt annat sätt än tidigare riktats mot avigsidorna av den hittillsvarande utvecklingen. 1 kap. 6 har refererats en rad allmänpolitiska förslag som syftar till att kontrollera urbaniseringsprocessen och att skapa en bättre arbetsmiljö. Det finns dock åtskilligt som talar för att utvecklingen går mot ökade anpassningsproblem för människorna. Strukturrationaliseringen kommer att fortsätta, och man kommer att tvingas byta arbete och bostad oftare. Tecken finns på att det därjämte kommer att bli svårare att hävda sysselsättningsmöjligheterna, även om en ökad fritid gör att den totala arbetstidsvolymen vid full sysselsättning kommer att vara lägre än idag. Även om man lyckas minska takten i urbaniseringen kommer flertalet även i framtiden att bo i storstäder och andra tätorter.

Det finns idagens samhälle en tendens att den ökade ekonomiska

] Citat från Lohmann, se ovan not 1 s. 83.

tillväxten tas i anspråk på ett annat sätt än tidigare. Konsumtionen synes alltmer förskjutas från varor till tjänster och från det privata till det allmänna. Det finns anledning att tro att denna tendens kommer att accentueras. Samtidigt skapar det komplicerade samhället ett växande regelsystem som blir alltmer invecklat och allt besvärligare för den enskilde att överblicka. Detta medför risker för att de som har det sämst kan få det svårare att komma i åtnjutande av sina rättigheter. Visserligen måste man räkna med att informationsflödet kommer att öka starkt. Det finns emellertid — trots den allt högre utbildningsnivån — anledning befara att individernas mottagningskapacitet inte skall öka i samma takt. En stor del av den information som meddelas kommer därför inte att omvandlas till kunskap hos mottagarna. Många känner redan idag i stället trötthet, vilsenhet och osäkerhet inför den ström av nyheter, bilder, fackartiklar och reportage som presenteras i massmedia. En ökad uppmärksamhet på dessa problem kan dock bidra till åtgärder som motverkar sådana tendenser.

Det finns ett annat område där utvecklingen är av alkoholpolitiskt intresse och där man med stor sannolikhet kan förutsäga att förändringar kommer att äga rum. Man måste sålunda räkna med att många av de idag rådande könsrollsbeteendena kommer att försvinna. Kommer den ökade likställdheten mellan män och kvinnor att innebära att kvinnorna alltmera övergår till det alkoholbeteende som f.n. främst förekommer bland männen (vilket förefaller troligast), eller kan motsatsen uppnås ?

Genom de ökade kommunikationerna kommer människorna i dag och i framtiden på ett helt annat sätt än tidigare att ställas inte bara inför de inhemska utan också inför de globala problemen. ”Upplevelsen av alla de hot under vilka mänskligheten som helhet idag har att leva, inlevelsen i allt det lidande som dessa skulle kunna föra med sig, överstiger de flestas förmåga och måste därföravskärmas.””Detta kan ta sig uttryck på många olika sätt: genom ett förhärdande av känslorna, genom en minskad vilja att ta initiativ och ansvar för sina handlingar eller att kritiskt orientera sig i tillvaron eller genom en verklighetsflykt via olika dämpande medel, varav alkoholen är ett.

Den hittillsvarande utvecklingen framstår i många avseenden som motsägelsefull. Å ena sidan har kraven på större effektivitet och produktivitet varit nödvändiga för att åstadkomma förbättrade levnads- villkor åt det stora flertalet, å andra sidan synes samma krav ha bidragit till utslagning ur arbetsliv och gemenskap. Båda dessa utvecklingstenden- ser måste antas vara av betydelse för alkoholskadeutvecklingen.

Till den motsägelsefulla bilden hör dessutom — som ovan framhållits att också positiva aspekter av den ökande levnadsstandarden i och för sig innebär faror från alkoholpolitisk synpunkt. Med det ökande utrymmet för privat konsumtion finns det risk för att alkoholdryckernas andel i konsumtionen stiger eller att i vart fall totalkonsumtionen ökar. Förlängning av fritiden kan också stimulera alkoholkonsumtionen. Även i standardstegringen ligger alltså risker för att alkoholskadorna kommer att öka.

Det finns emellertid också drag i utvecklingen som ger anledning till en

viss optimism. Sålunda står det alldeles klart att medvetenheten om behovet av förebyggande åtgärder på olika områden under senare år vuxit sig allt starkare. Här må erinras om den förebyggande hälsovården, som på flera områden gett goda resultat. Arbetet på att öka trafiksäkerheten är ett annat exempel, som visar att statsmakterna insett vikten av förebyggande insatser och är beredda att göra betydande investeringar för att nå resultat. Ökande insikter om riskerna med alkohol i trafiken torde också i vida kretsar ha bidragit till mera riskfria alkoholvanor.

Den 1 kap. 10 gjorda lägesbedömningen och den här verkställda kortfattade översikten av vissa tendenser i samhällsutvecklingen ger sammanfattningsvis vid handen, att behovet av förebyggande insatser på alkoholområdet ökar. 1 de två närmast följande avsnitten skall diskuteras på vilka områden det arbetet bör bedrivas.

] 1.2 Allmänpolitik - socialpolitik - alkoholpolitik

En självklar utgångspunkt för ett arbete som går ut på att förebygga uppkomsten av alkoholmissbruk är att i första hand angripa sådana förhållanden som primärt orsakar skador. Redan framställningen i kap. 5 visar dock att faktorer hos människan och i den sociala miljön som disponerar för alkoholmissbruk kommer att finnas under överskådlig tid. Möjligheterna att på den vägen nå framgång är alltså begränsade.

Det sagda innebär förvisso inte, att man kan slå sig till ro inför något oundvikligt. Tvärtom ger den växande kunskapen om det nära sambandet mellan det mänskliga beteendet och livsmiljön anledning till en viss optimism rörande möjligheterna att genom förändringar av miljön förebygga uppkomsten av alkoholskador. Om de allmänna riktlinjerna för hur detta skall ske har Lohmann uttalat sig på följande sätt:1

www.—. (WWE.—___." w...-.. —-.:-.- . .

Människan som biologisk och samtidigt social varelse ställs i relation till sin naturliga och sociala miljö - och bådas inverkan på varandra görs till föremål och analys. Eftersom det nuvarande samspelet visat sig vara problematiskt, måste alternativa möjligheter prövas. Man måste försöka få grepp om vad det skulle innebära om ”jämviktekonomi” ersatte ”tillväxtekonomi”, om begreppet ”livskvaliteten” (QOL) blev mera prioriterat än ”bruttonationalprodukten” (BNP). Vilka konsekvenser skulle en eventuell decentralisering av produktion och administration, minskad stordrift, bättre och mindre information och en långsammare urbaniseringstakt få? Olika mänskliga (biologiska, psykologiska) och ekonomiska vinster och kostnader måste här vägas mot varandra: det är troligt att t.ex. ”förluster” på det ekonomiska planet mycket väl kan uppvägas av psykologiska vinster (speglade även i minskad sjuklighet) och att en bättre miljö kan innebära någonting minst lika önskvärt som vissa bekvämligheter.

Det är heller inte osannolikt att under alternativa betingelser många problem skulle lösa sig av sig själva. En anhopning av sådana finns t.ex. idag i tätorternas ytterområden. Till icke ringa del torde de vara resultatet av en alltför ivrig — och bristfälligt planerad — urbanisering. Hade mänskliga kostnader och vinster i tidigt skede, ien mera långsiktig planering, vägts samman med de ekonomiska, skulle mycket elände kunnat förhindras eller avsevärt nedbringas.

1 Se notl s. 83.

Som framgår av kap. 6 har man i det politiska arbetet uppmärksammat dessa problem och man strävar också på en rad områden efter att i mån av resurser komma till rätta med dem genom att söka anpassa och förbättra miljön efter människans fysiologiska och psykologiska förut- sättningar. Det torde också vara nödvändigt att grunden för det förebyggande arbetet på alkoholområdet läggs på det allmänpolitiska planet.

Särskilt utformningen av socialpolitiken är i detta sammanhang av betydelse. På många ställen i den föregående framställningen har framhållits att det framför allt är de som har det svårast i samhället som drabbas värst av olika slags alkoholskador. Det finns därför anledning att anta att åtgärder som leder till att individernas socio—ekonomiska ställning stärks verksamt skulle bidra till att öka skyddet mot alkoholska- dor.

Intresset kan emellertid inte koncentreras till de eftersatta gruppernai samhället. Ett par i kap. 5 refererade undersökningar tyder på att barn och ungdomar med anpassningsproblem kommer från alla sorters familjer.

Men även om alltså en viss försiktighet är påkallad vid bedömningen av orsakssambandet mellan den här berörda typen av sociala förhållanden och uppkomsten av alkoholmissbruk, finner APU det stå utom allt tvivel att sociala missförhållanden i betydande omfattning medverkar både till uppkomsten av missbruk och till utvecklingen av alkoholskador, främst av social art.

Sociala missförhållanden måste huvudsakligen motverkas genom en allmän reformverksamhet och genom åtgärder för vård och rehabilitering. Spörsmål av denna art faller utanför APU:s uppdrag. De omfattas inte heller av begreppet alkoholpolitik i den innebörd detta har i vanligt språkbruk och enligt den definition APU gett begreppet i kap. 1. Alkoholpolitik är den del av socialpolitiken som gäller förebyggande åtgärder, inriktade på alkoholkonsumtionen.

Den starka betoning av alkoholfrågans samband med samhällsut- vecklingen i stort som APU här och i kap. 6 ansett sig böra göra är särskilt nödvändig genom att APU på grund av uppdragets begränsningi fortsättningen företrädesvis kommer att behandla den del av åtgärdspro- blematiken som direkt syftar till att förändra individens attityder och beteenden i fråga om alkoholen. APU vill i sammanhanget starkt understryka, att insatser av alkoholpolitisk karaktär inte får tillåtas undanskymma behovet av att motverka alkoholskador genom att undanröja missförhållanden i samhället. Den omständigheten att sociala missförhållanden kan vara av särskild betydelse som riskfaktor för uppkomsten av alkoholmissbruk och alkoholskador utesluter emellertid inte att alkoholpolitiska åtgärder har betydelse även i sådana fall. Detsamma gäller den riskfaktor som fysiska och psykiska egenskaper hos en individ enligt vad som ovan framhållits kan utgöra. Såsom tidigare anförts torde sällan eller aldrig en enda orsak kunna anges för alkoholskada i ett individuellt fall. Sådana skador är regelmäs-

sigt resultatet av flera samverkande faktorer. Detta torde gälla också i de fall då sociala missförhållanden eller organiska defekter föreligger. Härav måste man dra slutsatsen att det även i sådana fall bör vara möjligt att i större eller mindre grad — motverka alkoholskador även genom åtgärder som riktar sig mot andra orsaker, alltså även genom alkoholpolitiska åtgärder.

Ytterligare en synpunkt må här läggas på alkoholpolitikens förutsätt- ningar och möjligheter. Den slutliga utformningen av alkoholpolitiska åtgärder är sällan resultatet av renodlat alkoholpolitiska överväganden. En avvägning måste ske mellan de alkoholpolitiska målen och med dem stundom oförenliga andra mål och intressen som samhället bedömer som nödvändiga att tillgodose. Som exempel härpå må nämnas rättvise- och jämlikhetskrav, krav på frihet att bestämma över personliga angelägen- heter och statsfinansiella skäl.

Med anledning av det här anförda må slutligen framhållas att verkningarna av de alkoholpolitiska åtgärderna inte bör underskattas. Upplysning om alkoholens effekter och klara besked om hur man från samhällets sida anser att konsumtionen av alkoholdrycker bör ske innebär enligt vad erfarenheten visar stöd och hjälp för det stora flertalet. Att andra, mer direkt styrande insatser såsom t. ex. prispolitiska åtgärder, har avsevärda verkningar är ställt utom tvivel.

Det är utan tvivel möjligt att på dessa områden nå bättre resultat än hittills.

] 1.3 Alkoholpolitikens syfte

Av de föreliggande forsknings- och undersökningsresultaten framgår med full tydlighet att alkoholdrycker av en stor majoritet bland människorna i vårt land liksom i stora delar av världen i övrigt — betraktas som ett inslag i livet som man inte vill avvara. För flertalet är dessa drycker ett njutningsmedel som de brukar utan vådor. En hel del människor betraktar dem som ett så nödvändigt inslag i livsföringen att de är beredda till betydande uppoffringar och avsevärt risktagande för att tillgodose sitt behov. Alkoholdryckerna fyller också positiva funktioner genom att underlätta samvaron mellan människor och motverka spän- ningstillstånd och nedstämdhet. Även om det teoretiskt borde vara möjligt att i dessa avseenden ersätta alkoholen med medicinskt doserade och mera direkt verkande preparat, förefaller detta knappast praktika- belt, bl. a. på grund av att alkoholen också är ett njutningsmedel.

Å andra sidan framgår också av det föregående att missbruk av alkohol leder till skador av olika slag för enskilda och för samhället. För många enskilda människor liksom totalt för samhället är dessa skador mycket betydande såväl ekonomiskt som med tanke på personliga och sociala verkningar. Det är i vårt land en självfallen uppgift för samhället att så gott sig göra låter ta vård om människor som drabbats av dessa verkningar. Men enligt APU :s uppfattning är skadorna av sådan betydelse att samhället såsom också skett sedan mer än hundra år måste sträva efter att förebygga dem.

Arbetet härmed är emellertid en mycket svårbemästrad uppgift. Såvitt APU kunnat finna, måste man nämligen utgå från att så länge alkoholdrycker i någon omfattning brukas inom landet kommer också skador att uppstå. Alkoholdryckernas ställning i vår kultur gör det likväl omöjligt att vidta den enda åtgärd som alltså skulle vara helt effektiv: att bringa bruket av alkoholdrycker att upphöra. Det stora flertalet människor vill inte avstå från rusdrycker, något som i ett demokratiskt samhälle måste få avgörande betydelse. Härtill kommer som ovan framhållits — att erfarenheterna visar att ett förbud ivarje fall inom den västliga världen knappast är genomförbart. Möjligheterna att kontrollera privat tillverkning är små. Behovet är så starkt hos många att det blir lönsamt för tillräckligt hänsynslösa personer att förse dem med alkohol- drycker även med de risker och kostnader som samhällets åtgärder för att upprätthålla ett förbud skulle medföra för tillverkare och distributörer. Till följd härav leder i själva verket ett förbud till andra olägenheter för samhället än alkoholskador, framför allt i form av brottslighet och vad därmed sammanhänger, i sådan omfattning att man inte, i varje fall på längre sikt, kan räkna med att de kompenseras av den minskning av alkoholskadefrekvensen som ett förbud kan antas medföra.

APU finner följaktligen att det är orealistiskt att som mål för samhällets alkoholpolitik sätta fullständig avhållsamhet.

Det är dock otvivelaktigt möjligt att — såsom närmare utvecklasikap. 2

'foch 3 — använda alkohol utan skaderisker eller med obetydliga skaderis- ker. Gränsen mellan riskfritt och riskabelt bruk kan visserligen inte anges med någon säkerhet och den varierar säkerligen från individ till individ och för varje individ från tillfälle till tillfälle. Ett alternativ till fullständig avhållsamhet som skadeförebyggande åtgärd bör därför kunna vara att inrikta sig på att förändra bruket så att skadeverkningarna av alkoholkon- sumtionen motverkas eller begränsas så långt detta är möjligt. Utrednings- materialet visar att skadefrekvensen varierar inte obetydligt mellan olika länder (kap. 4). Även om det är svårt att analysera orsakerna härtill, är det uppenbart att sociala och andra förhållanden såsom alkoholvanor, dryckesval, attityder, alkoholdryckernas tillgänglighet, ekonomiska för- hållanden inom alkoholbranschen, välfärdsnivå ekonomiskt och mänsk- ligt, inverkar på alkoholskadornas art och omfattning. Detta visar enligt APU: s uppfattning att det bör vara möjligt att i betydande omfattning påverka skadefrekvensen genom andra målmedvetna åtgärder från sam- hällets sida än endast krav på avhållsamhet.

Såsom framhållits i kap. 7 har ingen sammanfattande målsättning formulerats för den nuvarande alkoholpolitiken. Däremot återfinns i rusdrycksförsäljningsförordningen ett stadgande, enligt vilket försälj- ningen av rusdrycker skall bedrivas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Bestämmelsen kan sägas ge uttryck för en strävan från statsmakternas sida att så långt som möjligt minska alkoholskadorna.

Redan den reservation som ligger i ovanstående formulering antyder vari en del av svårigheterna med en sådan politik består. Målet kan inte anges absolut så att strävan skall vara att inga alkoholskador uppstår, ty detta måste betraktas som ett ouppnåeligt mål. Inte heller kan en

tolerabel alkoholskadefrekvens anges. Såsom tidigare framgått är mätme- toden och måtten så inexakta att det varken går att uttrycka en sådan frekvens eller kontrollera om den uppnåtts. Det förefaller inte heller lämpligt att samhället anger en viss alkoholskadefrekvens som godtagbar, eftersom detta måste uppfattas som en auktorisering av skador upp till en viss nivå. Målet bör alltså vara att åstadkomma så riskfria alkoholvanor som möjligt.

Det föreligger ingen skillnad mellan syftet med de av APU lämnade förslagen och syftet med den hittills förda alkoholpolitiken. APU väljer emellertid att formulera alkoholpolitikens mål på ett sätt som mera direkt och i positiva termer ansluter till alkoholpolitikens uppgift att påverka konsumtionen. Det synes lämpligt att anknyta till vad som ovan sagts om återhållsamhetens betydelse.

Alkoholpolitikens syfte skall enligt APU vara att åstadkomma återhåll- samma alkoholvanor.

1 1.3.1 Innebörden av begreppet återhållsamhet

Termen återhållsamhet kan inte exakt definieras. Gränsen mellan det praktiskt taget riskfria -— återhållsamma — bruket av alkohol och det riskabla bruket varierar som förut sagts från individ till individ och från situation till situation.

Det kan fastslås, att all storkonsumtion är riskabel, men frågan hur konsumtionen fördelar sig på antalet dryckestillfällen under en inte alltför kort period är därför inte oväsentlig.

En konsumtion som medför kraftig berusning är ur många synpunkter mer farofylld såväl för individen själv som för hans omgivning än om förtäringen delas upp på flera tillfällen. Här kan erinras om att en stor del av de olycksfall som inträffar i samband med alkoholförtäring (såväl i trafiken som annorledes) sker då.den olycksdrabbade har en hög alkoholhalt i blodet samt att detsamma gäller våldsbrott av skilda slag. Vidare är det välbekant att den berusades uppförande eller konsekvenser- na av hans handlande i berusat tillstånd kan orsaka svåra påfrestningar på förhållandet mellan honom och hans närmaste. Den omdömeslöshet varmed den kraftigt berusade agerar och den minskade förmågan att få kroppen att lyda medför med andra ord risker som sträcker sig överi stort sett hela alkoholskaderegistret.

Det är emellertid fullt möjligt att en person som delar upp den här tänkta storkonsumtionen på många flera dryckessituationer kan löpa lika stora risker för alkoholskador, fast i andra avseenden. Det har sålunda gjorts gällande att risken för leverskador är mindre om kroppen under längre perioder är helt fri från alkohol. Vidare tyder vissa rön på att vården av en alkoholskadad person har mindre möjligheter till framgång, om han har ett dryckesmönster med relativt stor regelbunden alkohol- konsumtion under längre tid än om han berusar sig ordentligt en eller två gånger i månaden men dessemellan avstår från alkohol.1 Hur det närmare

1 Lundquist, G., Alko- holberoendets yttringar och förlopp. Alkohol- frågan 6623 -13, 1972.

förhåller sig härmed är emellertid ännu outforskat. Men även om de här nämnda medicinska skälen skulle vara giltiga, framstår vid en samlad bedömning ett drickande som resulterar i berusning som normalt farligare ur alkoholskadesynpunkt än samma konsumtion, utslagen på flera tillfällen.

[ vissa sammanhang kan även en enstaka alkoholförtäring leda till alkoholskador, ehuru den inte medför berusning. Detta gäller t. ex. i trafiken och i samband med arbete.

Av vad nu sagts kan sammanfattningsvis slutas följande. En alkoholpo- litik som syftar till att skapa återhållsamma alkoholvanor bör i första hand söka motverka både sådan konsumtion som medför berusning och sådan som leder till vanemässigt bruk av inte obetydliga mängder alkohol, även om detta bruk inte leder till berusning. Likaså måste en sådan politik verka för avhållsamhet från alkohol i situationer, där alkoholför- täring är särskilt riskfylld.

Några mera exakta avgränsningar är inte möjliga att göra, jämför dock vad som sägs om en riskfri konsumtion i kap. 2 s. 42 och nedan 11.43. I vissa situationer, såsom vid bilkörning och i samband med arbete, är riskerna så stora att det framstår som mest adekvat att tala om avhållsamhet. I sammanhanget bör påpekas, att alkoholskador alltid rör enskilda människor och alltid har sammanhang med enskilda människors alkoholkonsumtion. Som framhållits i kap. 5 är det med stor sannolikheti allmänhet en samverkan av många olika faktorer som gör att en viss människas konsumtion utvecklar sig till missbruk och att missbruket just för denna enskilda människa och hennes omgivning leder till skador av en viss art och styrka. Det är alltså enskilda människors alkoholvanor som skall påverkas i återhållande riktning. I själva verket torde det i varje fall när det gäller åtgärder mot storkonsumtion — röra sig om en mindre del av konsumenterna. APU vill erinra om att enligt den undersökning av inköpens fördelning som gjordes i Gävleborgs län ungefär 50 % av den sålda volymen spritdrycker köptes av 10% av de manliga kunderna. Alkoholpolitiken förfogar dock på det stora hela taget endast över generella åtgärder, vilket har den nackdelen att även personer med mycket måttliga alkoholvanor berörs av dem.

Endast på gränsmarkerna mot vård och rehabilitering, som inte ingåri APU:s uppgifter, är individuellt anpassade åtgärder möjliga. Generella åtgärder är helt naturligt grova instrument. De måste riktas mot de förhållanden som anses mera förekommande som skadeorsaker. Det är i regel inte möjligt att ta hänsyn till speciella omständigheter.

11.3.2. Individens konsumtion och totalkonsum tionen

Ett viktigt mål för den nuvarande alkoholpolitiken anges ofta vara att minska eller begränsa totalkonsumtionen. I kap. 7 sägs dock, att det egentligen inte är totalkonsumtionen man velat påverka utan de enskildas konsumtion, och att det därför rent logiskt förefaller riktigare att säga att målet är att söka få till stånd en återhållsam konsumtion, inte att direkt påverka totalkonsumtionen.

Att man så länge använt uttrycket ”att minska totalkonsumtionen” kan ha att göra med de alkoholpolitiska åtgärdernas generella karaktär. De förebyggande åtgärderna måste oftast utformas så att de påverkar det stora flertalets alkoholvanor, alltså även de konsumenters, vilkas förtäring inte synes vara förenad med skaderisker. Åtgärderna får på det sättet en *total” verkan. Detta bör emellertid inte vara något mål i och för sig utan vara betingat enbart av de oftast oöverkomliga svårigheterna att inrikta åtgärderna endast på riskgruppernas konsumtion.

Det vore ägnat att förvirra om man i fortsättningen använde både begreppen "skapa återhållsamma alkoholvanor” och ”begränsa totalkon— sumtionen”. APU har valt att för sin del använda det förra uttrycket, eftersom det bäst anger vad det är fråga om.

1 1.4 Närmare riktlinjer för alkoholpolitiken

Det nyss föreslagna syftet för politiken, att skapa återhållsamma alkoholvanor, anger riktpunkten för de alkoholpolitiska strävandena. Det fordras dock en närmare precisering av riktlinjerna. APU har valt att därvid ange riktlinjer för tre grupper av åtgärder: sådana som avser att i första hand påverka människan (hennes attityder, kunskaper och beteenden), sådana som avser att påverka människan genom att förändra miljön och slutligen sådana som vill påverka alkoholbeteendet genom åtgärder som primärt riktas mot alkoholen och formerna för dess försäljning. Uppdelningen är grov och inte helt entydig. Vissa åtgärder kan sägas tjäna mer än ett alkoholpolitiskt syfte.

1 1.4.1 Attityder

När i det följande talas om attityder till alkoholkonsumtion menas närmast den uppsättning dispositioner, dvs. benägenheter att reagera på ett visst sätt, som finns hos en person i frågor som har med alkoholkonsumtion att göra.1 Attityderna kan mätas genom de observer- bara reaktioner de framkallar. Vissa reaktioner kan närmast beskrivas som känslomässiga (för eller emot), andra som intellektuella, förstånds— mässiga eller föreställningsmässiga (dvs. vad man tror eller tycker), andra åter kan snarast betraktas som handlingstendenser (dvs. hur man handlar i situationer som har med alkoholkonsumtion att göra).

Eftersom alkoholpolitiken syftar till att åstadkomma förändringar i konsumtionen och då konsumtionsvanorna är förknippade med attityder till alkoholen är det följdriktigt, att en del av de alkoholpolitiska åtgärderna inriktas på att få till stånd attitydförändringar. Frågan om attitydernas inverkan på beteendet är dock omtvistad. Det finns de som hävdar att det förhåller sig tvärtom: att det är beteendet som påverkar attityderna. Det synes dock realistiskt att utgå från, att det föreligger en växelverkan. Liksom attityder kan påverka beteenden, kan beteenden påverka attityder.2 1 det följande skall beröras några attityder till alkoholen i det svenska samhället som kan förknippas med beteenden

1 Se Nowak, K. & Wär- neryd, K-E, Kommu- nikation och påver— kan, Prisma, Stock- holm 1972.

2 Se t. ex. SÖ- rapport 4/1973, Tonåringar och nor- mer, Stockholm, Utbildningsförlaget, 1973.

1 Se den i not 2 på fö— regående sida omnämn- da SÖ—rapporten.

som innebär risk för alkoholskador. Framställningen gör inte anspråk på att härvidlag vara uttömmande.

Det går en klar skiljelinje mellan alkoholvanoma hos män och kvinnor. Män dricker mera och andelen absolutister är klart högre bland kvinnorna. Vin är en vanligare dryck bland kvinnorna, medan män är mera inriktade på sprit och öl. Motsvarande skillnader finns också i pojkars och flickors alkoholbeteenden. I allmänhet debuterar pojkar vid yngre ålder än flickor. De har också en högre konsumtion. Även dryckesvalet är olika. Medan pojkar dricker mera öl och sprit, är vinet vanligare bland flickor. Även om skillnaderna mellan pojkars och flickors alkoholbeteenden enligt resultat från alkoholvaneundersökningar gjorda på 1970-talet är på väg att suddas ut, finns dock fortfarande tydliga skillnader. 1

Denna differens mellan könens förhållningssätt till alkoholen bottnar säkerligen i stor omfattning i djupt rotade och ännu levande föreställ— ningar om mannens och kvinnans roller i samhället. Berusning har förenats med manliga men inte med kvinnliga roller. Dessa vuxenvärldens värderingar avspeglas självfallet också i barns och ungdoms sätt att uppleva alkoholen. Många pojkar i pubertetsåren strävar efter att skaffa sig alkoholvanor som de anser överensstämma med ett vuxet manligt beteende eller med vanorna i gänget. Ungdomarna påverkas inte bara av hur jämnåriga och vuxna i deras omgivning använder alkohol utan också av intryck från TV, filmer, serier, reklam etc., vilka ofta ger en idealiserad och förvanskad bild av verkligheten.

Strävan till manlighet och självständighet kan ofta ta sig uttryck i skryt inför kamrater och jämnåriga med hur mycket man har druckit, hur mycket man tål, hur full man har varit, hur roligt man har haft etc. Alkoholen kan minska osäkerheten vid de ofta känsliga första kontakter- na med personer av det motsatta könet och förmedlar status i kamratkretsen. Förväntningarna på dess effekter blir höga. Tendensen hos den unge att överdriva sin egen alkoholkonsumtion när han berättar om den för sina jämnåriga bidrar till att ungdomar i allmänhet tror att kamrater i samma ålder dricker mer alkohol än de själva och mer än vad som i verkligheten är fallet.1 Vad här sagts utgör exempel på förhållan- den som ger upphov till ett socialt tryck i riktning mot en hög alkoholkonsumtion.

Uppfattningen om det okvinnliga och förnedrande för en flicka eller kvinna att uppträda berusad torde fortfarande vara stark. Det framstår som rimligt att anta att denna norm verksamt bidragit till att antalet alkoholmissbrukare är så mycket lägre bland kvinnor än bland män. Därför måste det anses allvarligt att den pågående i och för sig önsk- värda tendensen till utjämning mellan manliga och kvinnliga uppgif- ter och beteenden, såväl inom arbetslivet som på andra områden, synes leda till att kvinnornas alkoholvanor närmar sig männens.

Det är således lätt att konstatera att många unga hyser föreställningar om och förväntningar på alkoholen som utgör grogrund för en hög alkoholkonsumtion. Detta är som redan sagts i icke ringa mån betingat av att det även bland stora delar av den vuxna befolkningen förekommer attityder av samma typ.

Storkonsumtion sker ofta under kamratlig samvaro i sällskap som enbart består av män eller som domineras av män. Deltagare i sådan samvaro utsätts för ett starkt socialt tryck att dricka mycket med risk att annars stötas ut ur gemenskapen. Berusning accepteras och eftersträvas ofta. Riklig tillgång till alkohol framstår som en förutsättning för att samvaron skall anses lyckad. Föreställningar om alkoholen som något stimulerande, lustfyllt och för självkänsla och social gemenskap nödvän- digt kan bli förhärskande. Alkoholen kan i andra sammanhang bli en hjälp att komma ur depressioner och få oro och bekymmer att vika undan. Den tillåtande attityden till alkoholbruk kommer också att gälla alkoholmissbruk, och de mot överkonsumtion skyddande normerna suddas ut.

Männens alkoholvanor är enligt tillgängliga undersökningar mest intensiva under de senare tonåren, värnpliktstiden och den därefter följande utbildningstiden antingen denna är förlagd till universitet, yrkesskolor eller praktiskt arbete. Förklaringar till den följande avtrapp— ningen kan sökas på flera håll. Familjebildningen medverkar till att mannen får andra levnadsvanor. Den ökade försörjningsbördan gör att inkomsten inte räcker till för inköp av samma kvantitet alkoholdrycker som tidigare. Umgängesvanorna förändras. Sådana förhållanden i förening med en större mognad och ansvarskänsla kan antas medverka till att även attityderna till alkoholen och alkoholbruket förändras. APU: s attitydun- dersökningar visar att äldre personer har en mindre tillåtande inställning till alkoholbruk än yngre.

Kvar står emellertid det faktum att ett avsevärt antal människor under ungdomsåren utvecklar alkoholvanor som innefattar betydande skaderis- ker. Det finns anledning att antaga att de ovan skildrade attityderna därvid spelar en väsentlig roll. [ vart fall är det uppenbart att de här åsyftade attityderna aldrig kan förenas med ett återhållsamt eller avhållsamt alkoholbeteende, och de måste därför bekämpas.

Riktlinjer i fråga om attityderna

Attityder som förhärligar alkoholdrickandet, som är tillåtande mot berusning, som ger uttryck för att alkoholkonsumtion i olika samman- hang är någonting fint och önskvärt och som omger alkoholen med olika former av statustänkande, i vilket spritdryckerna ses som ett manligt attribut, skapar höga förväntningar på alkoholens förmåga att förändra tillvaron. Exempel på sådana attityder har lämnats i föregående avsnitt och många andra skulle kunna nämnas. I debatten har träffande talats om alkoholens glorifiering. Det är här fråga om både bruk och missbruk av alkohol.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att avglorifiera alkoholen.

1 1 .4.2 Kunskaper

Vad en person vet om alkoholens verkningar, om orsaker till alkoholmiss- bruka m. m., är av bety delse för hans alkoholbeteende. Det är givet att man i ett alkoholpolitiskt program måste göra en bred satsning för att öka människors kunskaper på detta område, i förhoppning att de ökade insikterna skall leda till mera återhållsamma alkoholvanor. Det gäller dels att sprida vissa allmänna kunskaper, som så många som möjligt bör äga, dels vissa specialkunskaper som är nödvändiga endast för vissa grupper av människor. I detta sammanhang finns bara anledning att beröra de allmänna, grundläggande kunskaperna.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att skapa och vidmakthålla goda kunskaper hos alla ungdomar och vuxna när det gäller

3) alkoholens verkningar från medicinsk, psykologisk, social och ekono- misk synpunkt,

b) alkoholdryckernas egenskaper och användningssätt,

c) alkoholbrukets och alkoholmissbrukets orsaker och utbredning, d) symtomen på alkoholberoende,

e) de vårdmöjligheter som finns,

f) samhällets alkoholpolitik.

l 1 .4.3 Beteenden

APU övergår i detta avsnitt till att närmare precisera riktlinjerna för alkoholpolitiken när det gäller beteendet. Vissa distinktioner är redan gjorda i samband med diskussionen av vad som skall förstås med begreppet återhållsamhet. Sålunda framgår att alkoholpolitiken måste motverka dels konsumtion som leder till berusning, dels vanemässigt bruk av större mängder alkohol även när det enskilda dryckestillfället inte leder till berusning. Alkoholpolitiken skall vidare verka för avhållsamhet i vissa situationer. Detta är vad som åsyftas när det gäller att påverka konsumtionen i återhållsam riktning. Riktlinjerna för hur detta skall ske kan dras upp efter en graderad skala med den totala avhållsamheten som utgångspunkt.

Den helnyktra sektorn

I ett alkoholpolitiskt program som syftar till att åstadkomma återhåll- samma alkoholvanor ingår som ett naturligt led en strävan mot avhållsamhet. APU ser avhållsamheten som inbegripen i begreppet återhållsamhet. De skäl som talar för återhållsamhet talar också för

avhållsamhet. I själva verket är avhållsamhet det enda helt säkra sättet att undvika alkoholskador.

Det är viktigt att öka inte bara de återhållsammas utan också de avhållsammas andel av befolkningen.

Som alkoholvanoma ser ut i dagens samhälle finns det ett starkt socialt tryck vid fester och i andra sammanhang att alla skall dricka alkoholdryc- ker. För de alkoholsjuka — som inte utan risk för återfall kan förtära alkohol — innebär denna sed en svår påfrestning. Ju fler som bryter seden och tar risken av det ogillande det kan utlösa, ju fler bidrag till större personlig frihet inför sedens tvång för dessa människor. För andra kan alkoholseden vara stötande av andra skäl, t. ex. på en genom inlärning eller genom erfarenhet om närståendes utveckling grundad övertygelse om dess skadlighet.

Ett annat skäl för att främja avhållsamheten är att det visat sig att barn till absolutistiska föräldrar inte sällan själva blir helnykterister eller i vart fall ofta blir mycket försiktiga i sina alkoholvanor.

Härtill kommer att många absolutister har ett aktivt intresse av alkoholfrågan och genom ideella insatser på olika sätt söker bidra till en förbättring av förhållandena. Statsmakterna har all anledning att även i fortsättningen stödja och främja detta arbete.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att öka den helnyktra sektorn.

Punktnykterhet

I vissa sammanhang är skaderiskerna med alkoholförtäring särskilt stora. Ett flertal undersökningar visar sålunda att förmågan att framföra fordon minskas hos den som dricker alkohol, med åtföljande risker för olycksfall. Andra studier belyser det faktum, att alkohol och arbete inte går ihop. Även på det området ökar olycksfallsriskerna i anslutning till alkoholförtäring och arbetsförmågan sätts ned. Det finns andra situatio- ner, där en föregående alkoholkonsumtion innebär klara risker — vid många fall av drunkning i samband med bad eller båtfärder har sålunda en sådan konsumtion varit en starkt bidragande orsak till olyckan. I denna typ av situationer är det alkoholens effekter bl. a. på kroppens rörelsefunktioner och på omdöme och självbevarelsedrift som kan få ödesdigra konsekvenser.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att främja avhållsamhet i situationer som ställer särskilda krav på reaktionsförmåga och omdöme.

Valet av dryck De olika ståndpunkterna

När man isamband med 1954 års reform uppställde målet att få till stånd en förändring av dryckesmönstret till förmån för de alkoholsvagare

dryckerna stödde man sig framför allt på undersökningar som visade att dessa — vid förtäring av samma mängd alkohol medförde avsevärt lägre alkoholhalt i blodet och därmed också lägre berusningseffekt.

Sedan dess har — jämsides med nyssnämnda skäl -— ofta åberopats även andra omständigheter som skulle tala till förmån för en sådan förskjut- ning av konsumtionsmönstret. Utgångspunkten har därvid varit att olika slag av drycker kan förknippas med olika användningsområden. Man har pekat på att det i Sverige är vissa spritdrycker särskilt brännvin och vodka men även i viss mån whisky och enklare konjak — som framför allt används i direkt berusningssyfte. Vin och öl skulle i motsats härtill väsentligen brukas som måltids- och sällskapsdrycker i sammanhang där alkoholens påverkanseffekt antingen saknar betydelse eller främst utnytt- jas i stämningsskapande syfte utan att berusning eftersträvas.

Vidare har med stöd av vissa forskningsresultat hävdats att spritdryc- ker har en annorlunda inverkan på människans psykiska funktioner än alkoholsvagare drycker på det sättet att spritdryckerna skulle ge upphov till ett mer aggressivt beteende.

För flertalet konsumenter kan man räkna med att förtäring av en svagare dryck ger ett lägre alkoholintag än konsumtion av en starkare dryck. För att berusa sig på de alkoholsvagaste dryckerna (öl klass II) krävs för övrigt en vätskekonsumtion som för det stora flertalet människor måste framstå som obehaglig.

Alkoholpolitikens under senare år markerade strävan att åstadkomma en övergång från spritdrycker till svagare drycker vilar alltså på tankegången att man härigenom mildrar dryckesseden, vilket borde leda till färre alkoholskador.

I den alkoholpolitiska debatten ifrågasätts emellertid numera om de här åberopade skälen är bärkraftiga. Därvid har flera argument förts fram.

Det påpekas sålunda att den skillnad i påverkanseffekt som påvisats mellan samma mängd alkohol i sprit, vin och öl endast uppträder om alkoholkonsumtionen sker på fastande mage. Vidare hävdas, att risken för daglig konsumtion av alkohol ökar, om en övergång sker till de svagare alkoholdryckerna. En annan invändning som förts fram är att den som vill berusa sig dricker tills han blir berusad, oavsett vilken dryck han berusar sig på. Den som vill berusa sig måste dock tillföra kroppen mer alkohol ju svagare alkoholdryck han väljer för ändamålet. Det borde från den synpunkten vara skadligare att berusa sig på öl eller vin än på spritdrycker. Slutligen görs gällande, att övergångspolitiken i praktiken inte leder till andra resultat än att konsumtionen av vin och öl ökar, och därmed också missbruket av dessa drycker.

Huvudlinjerna i debatten är därmed angivna. I det följande anknyts till dem.

De olika alkoholdryckernas korttidseffekter

Det är väl belagt att vid förtäring av olika drycker med samma mängd alkohol blir skillnadernaiblodalkoholhalt beaktansvärda, under förut- sättning att förtäringen sker på fastande mage. De högsta blodalkoholkur-

vorna framkommer efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kurvorna för starkviner och olika slag av lättviner. De lägsta kurvorna bildas efter förtäring av maltdrycker.

Härtill kommer — under samma förutsättning — att alkohol från sprit- drycker i regel kvarstannar längre tid i blodet än alkohol från svagare drycker.

Som antytts uppstår inte samma skillnader om förtäringen sker efter eller i samband med måltid. Under sådana förhållanden utjämnas skillnaderna mellan alkoholdryckernas verkningar, men de kvarstår ändå i viss mån.

Vid olika försök att under laboratoriemässiga förhållanden mäta verkningar av spritdrycker och öl på psykomotoriska och psykologiska funktioner (alkoholen förtärd på fastande mage) har man funnit skillnader som entydigt ger utslag till förmån för den alkoholsvagare drycken.1

De olika alkoholdryckernas långtidseffekter

När det gäller verkningarna på lång sikt av de olika alkoholdryckerna knyter sig intresset främst till den omständigheten att man ansett sig kunna konstatera att befolkningen i de s.k. vinländerna utvecklar en annan form av alkoholberoende än befolkningen i de länder där spritdryckskonsumtionen intar en dominerande roll. De iakttagna skillna— derna utgör otvivelaktigt ett visst stöd för att långtidsverkningarna av vin ger ett lägre utfall av sociala skador än långtidseffekterna av spritdrycker. (se kap. 2 och 4).

Det förhåller sig vidare så, att förekomsten av delirium tremens är mycket lägre bland ölmissbrukare än bland dem som missbrukar starkare

alkoholdrycker (kap. 2).

APU:s bedömning

Studierna över de olika alkoholdryckernas korttidseffekter ger en bra förklaring till varför spritdryckerna intar en så dominerande ställning som missbruksmedel. Ingen annan alkoholdryck ger en så snabb och effektiv berusning som sprit.

Härav kan naturligtvis inte omedelbart slutas att en övergång till svagare drycker på något avgörande sätt skulle minska alkoholskadorna. Den invändningen måste beaktas, att övergången. enbart skulle resultera i att vin och öl i stället kommer att användas som berusningsmedel.

Den centrala frågan är alltså om en satsning på att få till stånd en förskjutning i konsumtionen från starka till svaga drycker skulle hjälpa den enskilde att visa den återhållsamhet som uppställts som ett mål för alkoholvanoma.

APU vill till en början erinra om vad som sagts i kap. 7 om övergångspolitikens närmare syften. I enlighet med vad där utvecklas syftar övergångspolitiken till att uppnå en minskning av individens totala alkoholkonsumtion, att skapa mindre tillåtande attityder gentemot

1 Se ovan kap. 2 samt betänkandet Mellanöls- frågan (SOU 1971: 66) s. 44 f.

berusning samt att uppnå att nytillkommande konsumenter som i allmänhet börjat att dricka de svagare alkoholdryckerna — håller fast därvid och på så sätt får ett dryckesmönster som överensstämmer med den mildare dryckessed som normalt förknippas med vin och öl.

De berättigade invändningar som kan resas mot alkoholpolitikens syfte att föra över konsumtionen från starka till svaga drycker lär inte gälla de här angivna, mer vittgående målen. Vad kritiken ifrågasätter är om man med övergångspolitikens hjälp kan uppnå de eftersträvade effekterna. Blir resultatet inte i stället att konsumtionen av de alkoholsvagare dryckerna ökar, medan spritdryckskonsumtionen inte berörs? Inges inte allmänhe- ten en felaktig bild av att vin och öl är ofarliga från alkoholskadesyn- punkt?

lnledningsvis må fastslås, att det framstår som naturligt att söka inrikta konsumtionen på de svagare alkoholdryckerna med hänsyn till vad man vet om missbrukssituationen i Sverige, om de normer och beteenden som är knutna till de olika alkoholdryckerna samt om dryckernas olika verkningar. De invändningar som gör gällande att skillnaderna mellan alkoholdryckerna inte är tillräckligt stora för att motivera särskilda alkoholpolitiska åtgärder är enligt APU's mening inte hållbara.

Har då den hittillsvarande politiken på området lett till några påtagliga resultat? Det kan ju hävdas att någon nämnvärd minskningav den totala spritdryckskonsumtionen i landet inte skett under senare år, trots en tämligen intensivt bedriven övergångspolitik. Har denna enbart lett till en ökning av vin- och ölkonsumtionen?

Som framgår av den i kap. 9 redovisade utvecklingen av konsumtioneni olika länder, skiljer sig utvecklingen i Sverige från utvecklingen i utlandet. I Sverige är det endast vin- och ölkonsumtionen som ökat under de senaste 20 åren, medan spritkonsumtionen varit i huvudsak oförändrad. 1 de 15 utvalda jämförelseländerna är det sprit- och ölkonsumtionen som gått uppåt, medan vinkonsumtionen förblivit i det närmaste konstant. Det är sannolikt den förda alkoholpolitiken som hindrat en sådan utveckling i Sverige (se kap. 18, s. 233). Likaså må framhållas, att medan den totala konsumtionen av spritdrycker per invånare över 15 är visserligen varit tämligen konstant, så har spritkonsumtionen per konsu— ment visat en sjunkande tendens efter motbokens avskaffande. Detta är dock måhända mer ett resultat av att andelen alkoholkonsumenter ökat än av en lyckad övergångspolitik. Det må vidare erinras om, att alkoholpolitiken i Sverige kämpar mot en fast rotad sprittradition. Gävleborgsundersökningen tyder på att många konsumenter håller sig praktiskt taget uteslutande till spritdryckerna. Det är inte ägnat att förvåna om det tar lång tid att förändra dessa vanor. Vad angår den ökning av totalkonsumtionen som ägt rum hos oss liksom i andra länder — måste beaktas, att 1950- och 1960-talen kännetecknades av en markant välfärdsstegring, som otvivelaktigt gav ökat utrymme för konsumtion av alkoholdrycker. Det framstår därför som troligt att den totala alkoholkonsumtionen under denna tid skulle ha ökat väsentligt även om någon övergångspolitik inte bedrivits.

Enligt APU:s uppfattning måste vid en samlad bedömning antas, att

övergångspolitiken lett till resultat i önskad riktning. Det finns med hänsyn till vad nyss anförts inte heller anledning att överge den förda politiken på grund av riskerna för att den skulle få andra verkningar än de åsyftade.

En intressant fråga i sammanhanget är, i vilken utsträckning vin resp. öl är attraktiva som ersättning för spriten. Det är utomordentligt svårt att besvara detta spörsmål. Uppenbarligen beror stagnationen av den totala spritkonsumtionen främst på de prispolitiska åtgärderna. Det synes emellertid vara sällsynt att den som minskar sin spritkonsumtion samtidigt ökar sin vinkonsumtion. APU:s undersökningar visar, att en ökad vinkonsumtion i stället normalt sammanhänger med en ökad spritkonsumtion.1 I andra undersökningar har man funnit att en viss övergång ägt rum från spritdryckskonsumtion till konsumtion av vin eller öl.2 I den av APU publicerade ekonometriska undersökningen uttalas att det är svårt att finna några direkta tecken på att mellanölsintroduktionen skulle ha påverkat försäljningen av andra rusdrycker än starköl.3

APU vill för sin del uttala följande. Det är inte belagt att ölet i nämnvärd utsträckning blivit en ersättningsdryck för spriten. Däremot kan det inte uteslutas, att vinet framför allt med hänsyn till dess jämfört med ölet höga alkoholhalt — kan erbjuda större möjligheter som alternativ till spritdryckerna. Den ökning av öl- och vinkonsumtionen som ägt rum under senare är bör dock framför allt ses som ett resultat av den förda prispolitiken och som ett uttryck för konsumenternas uppskattning av dessa drycker, oberoende av ölets och vinets relation till spritdryckerna.

Vad här sagts strider inte mot det inledningsvis gjorda uttalandet, att det framstår som naturligt att inrikta konsumtionen på de svagare alkoholdryckerna. Däremot kan begreppet övergångspolitik leda tanken fel när det gäller att beskriva vad det här är'fråga om.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att inrikta konsumtionen på de svagare dryckerna.

APU vill tillägga att vad nu sagts gäller både alkoholdryckerna inbördes och alkoholdryckerna i förhållande till andra drycker.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att främja konsumtion av alkoholfria drycker som alternativ till alkoholdrycker.

Alkohol och mat

Det finns forskningsresultat som visar, att alkoholens effekter dämpas, om den dricks i samband med måltid. Det är angeläget att mildra dryckesseden och undvika de skaderisker som är förenade med alkohol- konsumtion på fastande mage.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att åstadkomma ett dryckesmönster där förtäringen företrädesvis äger rum i samband med måltid

* SOU1971:77 & 1:39.

2 sou l971:66s. 61 f.

3 sou 197291 s. 100.

' SOU 1971: 66 s. 22.

Ungdom

De riktlinjer som tidigare i detta avsnitt dragits upp för åtgärder som i första hand syftar till att främja vissa beteenden i fråga om alkoholkon- sumtion har det gemensamt att de berör alla medborgare. Det finns emellertid en grupp människor, beträffande vilka alkoholpolitiken av tradition nedlagt särskilda omsorger: ungdomen.

APU har i annat sammanhang formulerat alkoholpolitikens syfte när det gäller ungdomen så, att det gäller att uppnå att någon konsumtion av betydelse ej förekommer i de yngre tonåren eller tidigare samt att eventuella konsumtionsvanor utvecklas så att storkonsumtion och vane- mässigt bruk motverkas.1 Som stöd härför åberopades dels skäl av medicinsk natur, dels ett i sociologiska undersökningar påvisat samband mellan tidigt utvecklade alkoholvanor eller alkoholvanor utformade huvudsakligen i kamratkretsar och ett senare ådagalagt avancerat alkohol- bruk.

Den på vetenskapliga resultat grundade kunskapen om de särskilda riskerna med alkoholförtäring under uppväxttiden bekräftas av erfarenhe- ten. En tidig alkoholdebut behöver dock inte i och för sig vara avgörande för uppkomsten av alkoholskador. Riskerna beror också i hög grad på sättet för alkoholens introduktion. Väsentligt är att de ungas bristande kunskaper och erfarenheter beaktas. Allmänt uttryckt innebär detta att inriktningen på återhållsamhet måste vara betydligt starkare under uppväxtåren än därefter.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken när det gäller ungdomen skall vara att verka för att någon konsumtion av betydelse ej förekommer under uppväxttiden.

l 1 .4.4 Alkoholförsäljningen

Tidigare har konstaterats att det har betydelse för missbrukets omfatt- ning om alkoholen är lättillgänglig eller svårtillgänglig. En viktig alkoholpolitisk uppgift måste vara att finna den punkt, där fördelarna med en restriktiv försäljning är så stora som möjligt. Dessa fördelar torde framför allt bestå i att frestelsen att i olika situationer använda alkohol — som det vid en obegränsad tillgång kan vara svårt att övervinna — ofta kan behärskas vid mera återhållsamma försäljningsformer. Samtidigt finns dock nackdelar. En alltför långt driven restriktivitet strider således mot principen om frihet under ansvar och kan därjämte föra över försäljningen till illegala verksamheter. Det är uppenbarligen inte möjligt att här ange några exakta riktlinjer för arbetet.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara attbegränsa tillgången.

För att betona den avvägning som här måste ske bör emellertid samtidigt anges, att alkoholpolitiken syftar till att motverka hembränning, smugg-

ling, langning och annan illegal alkoholhantering. Även detta är en alkoholpolitisk uppgift som om den drivs med kraft kommer att påverka konsumtionen i återhållande riktning. Självfallet måste de alkoholpoli- tiska åtgärderna också samordnas med insatserna för att förhindra missbruk av andra medel än alkohol.

1 1 .4.5 Miljöpåverkan

Alkoholen och to talmiljön

APU har tidigare vid flera tillfällen framhållit att miljöfaktorer av olika slag utan tvivel spelar en väsentlig roll för uppkomsten av alkoholmiss- bruk och för utvecklingen av främst de sociala alkoholskadorna. APU har likaledes erinrat om att arbetet med att söka komma tillrätta med olika sociala missförhållanden i stort sett faller utanför utredningens uppdrag.

Begränsningen av det alkoholpolitiska området ställer krav på samord- ning mellan denna politik och andra socialpolitiska åtgärder. Detta innebär självfallet att alkoholpolitiken inte bör utformas så att den ståri strid med samhällets socialpolitiska strävanden i övrigt eller med dess allmänna reformverksamhet. Men denna samordning innebär också, att alkoholpolitiska synpunkter måste få göra sig gällande inom andra områden än de snävt alkoholpolitiska. Verkan av olika alkoholpolitiska åtgärder är i hög grad beroende av det samhälle i vilket de skall verkställas. Även om den allmänna reformverksamheten inte är en alkoholpolitisk uppgift, måste det därför anses falla inom alkoholpoliti- kens ram att söka se till att olika reformer genomförs med hänsynsta- gande till olika alkoholpolitiska krav. Vad det främst gäller är att göra alkoholfrågan uppmärksammad vid utformningen av beslut som påverkar livsmiljön, framför allt sociala reformer, samt vid planeringen för bostads-, arbets-, kultur- och fritidsmiljö. Erfarenheten visar att detta idag sker i alltför ringa utsträckning.

Härmed har angetts en väsentlig alkoholpolitisk uppgift när det gäller att genom miljöförändringar påverka människors alkoholbeteende.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att göra alkoholfrågans betydelse beaktad vid planeringen och utformningen av den miljö vi leveri

Alkoholfria miljöer

Alkoholpolitiken bör också mera direkt söka påverka miljön i syfte att skapa återhållsamhet i konsumtionen. Man bör i samma syfte främja att alkoholförtäring i vissa sammanhang framstår som olämplig och opassan- de. Det är av dessa skäl viktigt att tillse att det finns miljöer där alkohol varken får säljas eller förtäras. Men även av hänsyn till alkoholskadade människor bör alkoholpolitiken driva en sådan linje.

APU föreslår att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att verka för alkoholfria miljöer och umgängesformer.

] 1.5 Målkonflikter

I 11.4.4 berördes en konflikt mellan alkoholpolitikens olika syften. Det finns andra sådana konflikter. Sålunda kan syftet att begränsa tillgången komma i strid med syftet att avglorifiera alkoholen. Just olika restriktio- ner kan skapa den ej önskade reaktionen att alkohol skulle vara något särskilt eftertraktansvärt. I det praktiska arbetet blir det alltså ofta fråga om avvägningar som är vanskliga att göra. Utslagsgivande måste bli vilken linje eller vilken åtgärd som kan antas bäst åstadkomma den önskade återhållsamheten i alkoholvanoma.

Vissa motsättningar kan vidare uppstå genom alkoholpolitikens starka inriktning på att minska alkoholförtäringen och därmed också på att skapa attityder, som är negativa till all storkonsumtion. En sådan politik riskerar nämligen att bidra till föreställningen att alkoholmissbruk under alla förhållanden är självförvållat och något att skämmas över. Redan idag leder bl. a. sådana tänkesätt till att missbrukarna själva försöker bagatelli- sera sitt missbruk och hålla det hemligt så länge som möjligt. På grund härav kommer missbrukarna ofta alltför sent under vård och behandling, vilket naturligtvis försvårar vårdarbetet avsevärt. Sådana risker måste beaktas vid de alkoholpolitiska åtgärdernas utformning och kan motver- kas genom insatser som ökar allmänhetens kunskaper om alkoholfrågans sociala aspekter och om det komplicerade samspel av olika faktorer som kan leda till missbrukssituationen. Man kan då hoppas på att attityderna skall förändras så att det individuella vårdarbetet kan sättas in innan patienterna hunnit utveckla ett starkt beroende av alkoholen.

1 1.6 Målprecisen'ngen

I detta kapitel dras riktlinjerna för samhällets alkoholpolitik upp. APU anger till en början allmänt vad alkoholpolitiken bör syfta till och presenterar därefter närmare riktlinjer för hur syftet kan nås.

Uppenbarligen kan och bör preciseringen i flera fall drivas betydligt längre. Som exempel må nämnas att det inte är tillräckligt att framhålla vikten av att öka människors kunskaper på olika områden som hör till alkoholfrågan — det bör även anges hur stora insikterna minst bör vara. Detta beror naturligtvis i sin tur på många olika omständigheter, såsom hur gammal man är och i vilken risksituation visavi alkoholen man befinner sig. Enligt APU :s mening bör statsmakterna iregel nöja sig med att dra upp de allmänna riktlinjerna för den politik som skall bedrivas. Det får därefter ankomma på de organ som skall verkställa den att göra de erforderliga bestämningarna.

[ andra fall åter är det förenat med stora svårigheter att formulera preciserade mål för alkoholpolitiken. Som ett exempel härpå kan väljas den politik som rör dryckesvalet. Det vore naturligtvis önskvärt om man här kunde ange hur mycket vin- eller ölkonsumtionen skulle kunna tillåtas öka om man samtidigt fick till stånd en nedgång av spritdrycks- konsumtionen. En del av de svårigheter som därvid möter är följande.

Det yttersta syftet med den politik som vill inrikta konsumtionen på de svagare dryckerna är att skapa återhållsamma alkoholvanor. Genom analys av måtten på alkoholskadorna kan man visserligen bilda sig en ) om än ofta osäker uppfattning om huruvida vanorna förändrats i denna riktning. Det är emellertid praktiskt taget omöjligt att avgöra om förändringen orsakats av den nyss berörda politikens verkningar, av andra alkoholpolitiska åtgärder, av förhållanden som är att hänföra till samhällsutvecklingen i stort eller av samtliga dessa faktorer iförening. Inte heller kan man utan omfattande och tidskrävande undersökningar få reda på om marginella förskjutningar i de olika alkoholdryckernas andelar av totalkonsumtionen motsvaras av likartade förändringar hos flertalet konsumenter eller om olika befolkningsgrupper utvecklat olika vanor som sammantagna ger den bild, statistiken över totalkonsumtionen utvisar.

Till stor del på grund av dessa förhållanden saknas f. n. underlag för en bedömning av i vad mån de fördelar som uppnås genom en aktivt bedriven politik på detta område kan komma att motvägas av de nackdelar en sådan politik kan skapa.

Under sådana omständigheter torde man få nöja sig med att konstatera att de alkoholpolitiska åtgärder som syftar till att inrikta konsumtionen på de svagare dryckerna måste utformas med ledning av en fortlöpande undersökning av missbrukssituationen beträffande de olika alkoholdryc- kerna, hembränningens omfattning etc.

1 1.7 Den forsatta uppläggningen

Avslutningsvis skall med några ord beröras den fortsatta uppläggningen av betänkandet. De i detta kapitel uppdragna riktlinjerna främjas bäst genom en samlad insats av en mängd olika åtgärder, varav som tidigare framhållits endast en del är av alkoholpolitisk natur. I det följande begränsas framställningen dock till åtgärder, vilkas primära syfte antingen är att påverka konsumtionen på sätt här angetts eller att förutsättnings- löst skapa ett så bra underlag som möjligt för alkoholpolitiska beslut (kap. 12 om forskningen). De viktigare alkoholpolitiska åtgärderna behandlas för sig isärskilda kapitel. Väsentligt är dock att effekten av en speciell åtgärd inte bedöms separat utan med hänsyn till att den ingår som en del i ett alkoholpo- litiskt program enligt vilket en rad insatser skall verka i ett gemensamt

syfte.

Vidare belyses i det följande olika områden där speciella alkoholpoli- tiska insatser är motiverade, varjämte diskuteras vissa åtgärder för att begränsa den illegala hanteringen av alkohol.

Frågor som rör vilka organ som skall bära ansvaret för att alkoholpo- litiken utformas efter statsmakternas intentioner utgör en väsentlig del av alkoholproblematiken. De behandlas — jämte motiveringen till de lagför- slag som APU lägger fram ide kapitel som avslutar betänkandet.

! I 1

mm:. x:" . i'm?” ”q

, 'i ' " '.'l '. ' -' V ' , _ ' l. __ _— , _. - . 11,1 , i... .. j. .. -: 1 . "(E' _. . .' ' ' bu, ull'w "513,39 _- ":[

'_.-Illa— '.-". . - :i]. | "” Elin:.wr- ”(liv" [”,qu '. __... . ' ' ... ”|” .'.'.

_. . .' . *. ._'_ _. " !. .'-'1

'- (lin...;

Width-”'n'. lila

.. . ”_. ? . _ .4.3"1- .. ."I'l'l ' "'Tilff.” ”-'"'|'.f'1".,3..tj=.t . ., rr . , ,

I:.r

_. -..- ..

. '.'”.ng 'u' Lt.. » ' . - . » ..., **C'FF- ,;"_ 17.. : " .. "" ' " Numminen-v , "i.-'." tur.», till' ';;ljlll'lafj'il . " j '. f _ "Gill" . '|'" "lä-m'I-a'lrmti'yåwl'lcnl

.. Phi,.-

. ' .T'M ,, .. ...i-H.- ' .' __ ,. "l ;, __ _ thnqämewnim .'.. * , j., . . , 'L "- | ' | - - -* .. ., ii" ti,-t ..1. ' ”151 l".1r- 'ere mm

i? nur-1.1. humanism! . , ,, "i, ' ' . ' ' -. ljiög"mim' E.. ;,.,,.,j','.1-f,. ., _ . ..l steama... .l ' h - .. . Iller-n,”..u ' ! | '" . l- Glid 11511. raisdw'l'” ”"f.! » ' -- p,. * ' '» " if"- ' '. - ri ' hurra-roma

"lll .

:,- . 'idbg' mun-m tibibq C.? ' internminne En?)1 ||| H | ' ll . '

. .' » . , ' ,: ' . .. ':'-" . - ' .. låtar)! nef] ? ll [. '. ,aalé' uvmhinmluå '. Wladimir-sd

1.1 na mania mamman.-.

—. - .. :'i. , ' ' -, '- - :I!_ minga-pd

|'*-':1."..'-'.=...* r-r v.t.-..- :. . .. .. * "

; ; 71-' . . ' . m'- "53111. . f .- ' ' — . .it? me"] » .» . .l .” .. DEM-'i ' M T:" .l'i .. I | |," ' l ' ;l| J.:r; ;: . Å., . _ 'i [lvla-lil '.!;- .a 17,1 .. .. 11- _-. ,L. ., '..,_.u_ , _ , —.

-:. vr'..| -:'1 r'i'-.Ir-_||..- ' _ "l, '_'[EF

"aiemmin .. iii rätade bilan

_. |. ”' 11

L” M å'll'l

;;;- _| M..,J ';.I'i'..ll"',, _, ,'H.l.'i Wii.-e _lkh

12 Forskning

12.1. Inledning

Forskning kan med en ofta använd men dock icke oomstridd definition sägas betyda systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap. Ibland kräver man som ytterligare kriterium att data relateras till varandra inom en teori. För APU: s diskussion nedan om hur ny kunskap inom alkoholområ- det skall kunna erhållas torde dock den senare begränsningen av forskningsbegreppet vara till nackdel. När i fortsättningen APU använder forskningsbegreppet sker detta i vid mening, alltifrån teoribyggande utan omedelbar empirisk anknytning till sammanställningar av tidigare icke kända forskningsresultat och insamling och sammanställning av data.

12.1.1. Forskningens ställning i samhällsdebatten

Efterkrigstiden har fram till ungefär mitten av sextiotalet präglats av en mycket stark framstegsoptimism som till stor del baserats på tilltron till forskningens möjligheter att lösa väsentliga samhällsproblem. Forskning och ny teknik skulle öka den ekonomiska tillväxttakten i samhället och därmed människornas välfärd. Sjukdomar, svält och fattigdom, krig och andra mellanfolkliga konflikter skulle bringas ur världen genom en alltmer förfinad vetenskaplig utveckling. Man ifrågasatte inte ens om forskningen var inriktad på för mänskligheten väsentliga problem — all forskning var av godo. Under slutet av 1960-talet skedde ett successivt uppvaknande från de ljusa framtidsdrömmarna. Sambandet mellan ekonomisk tillväxt, som den mäts enligt gängse ekonomiska metoder, och människornas välfärd har börjat ifrågasättas. Miljöförstöring och sjunkan— de medellivslängd i storstädema har börjat skapa medvetenhet om farorna med en ostyrd teknisk utveckling. Trots en enorm ökning av forsknings- resurserna har dessa endast i obetydlig omfattning kunnat nyttiggöras för att undanröja fattigdom och svält. Klyftorna har dessutom ökat mellan rika och fattiga. Framtidsoptimismen är i starkt avtagande och forskning- ens roll i samhällsutvecklingen har kommit under intensiv debatt.

En motsvarande utveckling torde också ha ägt rum inom alkohol- forskningen. 1944 års nykterhetskommitté var klart optimistisk i fråga om alkoholforskningens möjligheter att erbjuda lösningar på alkohol- problemen. Den skrev bl. a.: ”Kommittén finner det till en början vara

av avgörande vikt för samhällets framtida möjligheter att med framgång ingripa mot alkoholskadorna, att en planmässig och av staten organiserad forskning kommer till stånd.” Under de senaste åren har emellertid från olika håll och meningsriktningar framförts kritiska omdömen om forskningen. Dels har man varit missnöjd med tillämpbarheten av de resultat som presenterats, dels har man ifrågasatt forskningens förmåga att presentera resultat som kan leda till en avgörande minskning av alkoholskadorna. Båda invändningarna kan ses som tecken på alkohol- forskningens bristande resurser, men torde också innehålla en del av den allmänna forskningsskepticism som brett ut sig de senaste åren.

Den allmänna debatten om forskningen i dag rör sig i mycket om önskvärdheten och möjligheten att styra forskningen. Den fria och ostyrda forskningen framstår alltmer som en fiktion, och har kanske inte heller tidigare existerat. Men vem skall styra forskningen, i vems intresse skall forskningen bedrivas, mot vilka mål skall den styras etc.? Dessa och liknande frågor är relevanta även för varje enskild forskningssektor, således även alkoholforskningen.

12.2. Huvuddragen i alkoholforskningens organisation

_Som framgått av kap. 7 företer alkoholforskningen i dag en splittrad bild i Sverige. En stor del av alkoholforskningen finansieras av universite—

tens, högskolornas och vårdinstitutionernas basresurser. Flertalet under— visningstjänster inom den högre utbildningen innefattar inte enbart undervisning, utan en större eller mindre del av tiden förutsättes ägnas åt forskning. Denna forskning är därigenom iprincip fri och obunden, även om den speciella institutionens forskartradition och inriktning i viss män kan styra valet av forskningsområde. På vårdinstitutioner bedrives behandlingsforskning och klinisk forskning av de anställda antingen genom att forskningstid är avsatt i tjänsten eller genom fritidsarbete. Enbart för alkoholforskning finns iSverige blott en institution, nämligen Institutionen för teoretisk alkoholforskning (IFTA). Genom anslag från forskningsråd och olika fonder som stöder forskning sker finansiering av projekt som inte är möjliga att genomföra enbart med institutionernas basresurser. I vissa fall förekommer att forskningsstödjande organ även ställer medel till förfogande för rena forskartjänster. Dessa är då tidsbegränsade utan anställningstrygghet. Teoretiskt är det också tänk- bart att forskare utan institutionsanknytning kan erhålla forskningsanslag från dessa källor. Detta är emellertid ganska sällsynt.

12.3. Alkoholforskningens omfattning och resurser

12.3.1. Socialdepartementets kartläggning

Samarbetskommittén för social forskning och utvecklingsarbete har nyligen gjort en kartläggning av resurserna inom den sociala sektorn.

Genom en enkätundersökning till ett stort antal myndigheter, fonder, institut etc. har man skaffat en grov bild av omfattningen av forskningsre— surserna utöver de personella och materiella basresurserna som finns vid universitet, högskolor och undervisningssjukhus. Kartläggningen omfatta— de år 1970 (för vissa budgetåret 1969/70). Den klassificering som använts för forskningsprojektens indelning efter sitt huvudsakliga syfte innefattar en grupp kallad nykterhets- och narkomanvård. Hit har förts forsknings- och utvecklingsarbete angående alkohol- och narkotikavanor bland vuxna, sociala och medicinska orsaker till missbruk bland vuxna av alkohol och narkotika samt behandlingsforskning.

Drygt 60 % av forskningen finansierades av forskningsråd och statliga fonder och 30 % av en statlig utredning (APU). Under redovisningsperio- den erhöll alkohol- och narkotikaforskningen ca 2,2 milj. kr., varav hälften avsåg medicinsk forskning. Till detta kommer resurser för teoretisk alkoholforskning vid medicinsk fakultet vilka inte täcks in genom enkäten.

12.3.2. TSA-kartläggningar

Tvärvetenskapliga seminariet i alkoholfrågan, TSA, genomförde under åren 1967 och 1968 en kartläggning av pågående alkohol- och narkotika- forskning i landet. En postenkät utsändes till 979 institutioner och andra som kunde antas ha anknytning till forskningen.

Svarsandelen var 90% men sjönk något när man ville ha in mera detaljerade upplysningar. Sammanlagt 142 respondenter uppgav sig ha forskningsprojekt. Sammanlagt 146 forskningsprojekt rörde alkoholfrå- gan.

De inrapporterade projekten var av ganska varierande omfattning och storleksgrad. Ett projekt kunde nämligen bestå av en liten förundersök- ning eller en stort upplagd flerårig forskningsverksamhet. Några uppgifter om kostnader för projekten togs inte in, förmodligen beroende på att många projekt genomförs med institutionernas egna basresurser. Som forskning räknade man också två- och trebetygsuppsatser och statistiska sammanställningar inom kommunal förvaltning och statliga myndigheter.

Kartläggningen förnyades 1971, men då begränsade man sig till alkoholforskningen. Sammanlagt 129 organ redovisade projekt inom

Tabell 12.1 Projekt inom alkoholforskningen fördelade på ämnesområde

Ämnesområde 1967/68 1971 antal % antal % Biologiska studier 31 21 46 24 Sjukdomar och behandling 46 32 50 26 Psykologiska studier 10 7 21 11 Sociala studier 59 40 73 38 Summa 146 100 190” 100

Tre projekt redovisas under två olika ämnesområden.

området. Totala antalet projekt uppgick till 187, dvs. en avsevärd ökning från 1967/68. 84 av projekten redovisades också i den tidigare undersökningen.

De reservationer som ovan gjorts inför begreppet projekt bör komplet- teras med att de mindre pretentiösa undersökningarna oftast finns inom den sociala sektorn, vilken därigenom får en högre andel än vad den skulle ha fått om man redovisat projekten efter kostnad, tidsinsats, forskarens utbildning etc. ”

Någon mera påtaglig ”förändring i forskningens inriktning har inte skett, trots att hela 103 projekt är nya.

De arbetsgrupper inom TSA som redigerat resp. rapport har också kommenterat desamma. I anslutning till 1967/68 års kartläggning säger man sålunda:

Den biologiska alkoholforskningen visar en relativ god spridning på de olika delprogram som är aktuella inom forskningsområdet. En tänkbar orsak är forskningsrådens planeringsverksamhet. Forskningen på området ligger väl framme internationellt sett.

Inom sjukdoms- och behandlingsområdet är emellertid forskningen mer splittrad. Enhetliga normer och kriterier skulle troligen öka värdet av de totala forskningsinsatserna. Då det gäller behandlingsforskning saknas i stor utsträckning experimentella uppläggningar.

En god spridning av läkemedelsprövningarna har ordnats via läkeme- delsföretagen.

Den psykologiska forskningen sker ofta i intimt samarbete med den medicinska forskningen. Antalet pågående projekt är f.n. litet, och en enhetlig organisation i forskningsverksamheten saknas. Det utmärkande för den psykologiska alkoholforskningen är att den i huvudsak är experimentell. En utveckling på detta område vore önskvärd, då många väsentliga problem inom området ej ännu blivit belysta.

Den sociala alkoholforskningen saknar i hög grad en enhetlig kontur, kanske beroende på att en samordnande organisation saknas. På vårdområdet saknas i stor utsträckning experimentella uppläggningar och effektstudier. Alkoholbrukets utveckling eller inlärning har studerats i endast liten omfattning. Även effekten av manipulationer på alkoholom- rådet har studerats i få projekt.

Kommentaren till 1971 års kartläggning lyder:

Fortfarande är det dock anmärkningsvärt att vissa områden är praktiskt taget outforskade. Det saknas t. ex. ännu tillfredsställande information om de bakomliggande faktorer som styr den enskilde individens alkoholkonsumtion och om förloppet vid uppkomst av alkoholskador eller beroende. Den exakta mekanismen för alkoholens verkningar, främst på nervsystemet, är ej känd. Uppenbarligen är dock vissa effekter förorsakade av alkohol i oförändrad form, andra är att hänföra till sekundära effekter förmedlade via metaboliska störningar.

Bakruset är fortfarande att betrakta som ytterst ofullständigt känt, både vad gäller uppkomstmekanismer och praktiska konsekvenser i vardagslivet. De resultat som f. n. föreligger antyder att eftereffekter av alkohol inte bör'bagatelliseras.

Behandlingsforskningen släpar ännu märkbart efter. Här efterlyser man en övergripande planering av undersökningar som tillåter jämförelser mellan effekten av olika väldefinierade vårdformer.

Inom några projekt kan man notera ett glädjande samarbete mellan forskare från olika ämnesområden, såsom mellan beteendevetenskapare och medicinare. Den tvärvetenskapliga metodiken har med andra ord slagit igenom.

12.3.3. Institu tionen för teoretisk alkoholforskning (IF TA )

IFTA inrättades 1956 som ett led i de reformåtgärder som kopplades till motbokens slopande. Institutionens chef har en ställning som ordinarie professor vid Karolinska institutet. Vidare ingår en vetenskaplig assistent samt viss laboratorie- och kontorspersonal i den institutionsstab som finansieras över statsbudgeten. Härutöver har verksamheten stötts av medel från bl.a. Maltdrycksforskningsrådet, Folksam, Dept. of Agriculture i Californien, Centralförbundet för socialt arbete, rikspolis- styrelsen, Statens medicinska forskningsråd och Systembolaget genom särskilda projektanslag.

Sedan 1969 utgör alkoholforskningen ämne för avläggande av doktors- examen. Studieplanen har lagts upp efter tvärvetenskapliga linjer och citeras i sin helhet:

Alkoholforskning Studieplan för forskarutbildning inom ämnesområdet alkoholforskning, fastställd av Karolinska institutets utbildningsnämnd.

Allmän målsättning Utbildningen syftar till att dels ge en allmän översikt av ämnesområdet och dess arbetsmetoder med väsentligt vidgade kunskaper om en viss gren, dels en vetenskaplig skolning som dokumenteras genom utarbetan- det av en avhandling. Innehållet och omfattning bör vara så avpassade att utbildningen kan utgöra en bas för fortsatt självständig vetenskaplig verksamhet inom ämnesområdet eller inom närstående discipliner.

Förkunskaper och antagning . Behörig att antagas är den som avlagt läkarexamen (med.lic.examen) eller i annan ordning förvärvat kunskaper av ihuvudsak samma omfattning, särskilt inom ämnesområdet för forskarutbildningen. Doktoranden anta- ges av prefektenl efter samråd med övriga lärare.

Krav på kunskaper för doktorsexamen Doktoranden skall bedriva studier och deltaga i undervisning i enlighet med individuellt uppgjord studieplan, utformad i samråd med handleda- ren, som är ansvarig för att doktoranden får tillräcklig handledning. Doktorand kan tilldelas en eller flera handledare. Under hela utbildningen bör doktoranden deltaga i de seminarier som anordnas vid institutionen, i regel två timmar per vecka under de akademiska terminerna.

För doktorand med medicinsk-klinisk inriktning bör tjänstgöring vid alkoholklinik om ca 1 år föregå forskarutbildningen.

Det förutsättes att doktoranden inhämtar kunskaper t. ex. i elementär vetenskapsteori, statistik (bl. a. variabilitet, regressionsanalys, variansana- lys), samplingsmetodik, ADB och dokumentation. Vidare eftersträvas gemensamma baskunskaper inom alkoholforskning och beroendeforsk— ning, samt väsentligt vidgade kunskaper inom viss gren av ämnesområdet, såsom inom någon eller några av medicinens deldiscipliner, inom vissa delar av psykologi eller sociologi eller i andra samhällsvetenskapliga eller naturvetenskapliga discipliner.

Kunskaperna kan inhämtas vid kurser vid medicinsk eller annan fakultet, t. ex. vid särskilt anordnade forskarutbildningskurser eller seminarier i statistik, automatisk databehandling, djurexperimentell teknik, planlägg- ning av humanexperiment, gaskromatografi, elektronisk mätteknik, allmän perception, personlighetspsykologi etc. Kurslitteraturens omfatt-

' Vid försöksverksamhet avses med prefekt behö— rig instans.

ning och karaktär bestäms i samråd med handledaren resp. kursledare för speciella kurser.

Kunskapsprov

Kunskapsprov för doktorsexamen anordnas dels i anslutning till genom- gångna kurser av vederbörande kurs- eller seminarieledare, dels i andra fall genom examinators försorg.

Vetenskapligt arbete Doktorand skall bedriva vetenskapligt arbete under utbildningstiden. Det vetenskapliga arbetet skall leda fram till en doktorsavhandling, som i enlighet med gällande föreskrifter skall framläggas och försvaras vid offentlig disputation.

Doktorsexamen Sedan doktoranden godkänts vid de prov som ingår i forskarutbildningen samt av examinator godkänts vid disputation har kraven för doktorsexa- men i ämnet full|orts.

Under tiden 1956—1973 har ca 240 vetenskapliga skrifter publicerats från IFTA. Sju forskare har under motsvarande tid erhållit doktorsgrad resp. avlagt doktorsexamen efter forskningsarbete utfört antingen enbart vid IFTA eller i samarbete med andra institutioner. Ett antal licentiatar- beten och trebetygsuppsatser har också tillkommit efter arbete utfört vid IFTA.

En viktig del i IFTA: s verksamhet har också varit ett synnerligen livligt samarbete med informatörer och undervisare, såväl i Sverige som i andra länder. Institutionschefen är av Kungl. Maj: t utsedd styrelserepre- sentant i Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplysning (CAN).

Som exempel" på forskningsprojekt vid IFTA kan nämnas alkoholens omsättning hos människor och hos försöksdjur, alkoholens verkningar studerade med psykologisk, biokemisk resp. elektrofysiologisk metodik, bakruset, skilda effekter av olika alkoholdrycker, kombinationseffekter av alkohol, läkemedel och olika kemiska substanser, alkoholens roll i trafik och i arbetsliv, alkoholvanor, effekten av industriella lösningsmedel samt narkotika.

12.3.4. Institutet för social forskning

Den 1 januari 1972 inrättades institutet för social forskning (SOFI) genom ombildning av institutet för arbetsmarknadsfrågor. Institutet har en styrelse på tio ledamöter samt en föreståndare. Styrelsen beståri huvudsak av företrädare för arbetsmarknadens parter och för berörda myndigheter och organ inom den offentliga sektorn, och står under UKÄ: sinseende. SOFI: sverksamhet skall omfatta dels socialpolitisk, dels arbetsmarknadspolitisk forskning, dock inte forskning rörande egentlig hälso- och sjukvård. SOFI skall bedriva målinriktad forskning rörande sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor, verka för samordning av sådan forskning samt medverka i utbildning som anordnas av universitet och högskolor m. fl.

Från och med 1 juli 1972 finns vid SOFI en professur i socialpolitik och en i arbetsmarknadsfrågor, samt en bitr. professur med inriktning på

välfärds— och levnadsnivåforskning. En av institutets forskare är tillika föreståndare. Institutets totala anslag över statsbudgeten 1973/74 uppgår till 1243 000 kr. Under de närmaste åren kan förutses en kraftig utökning av verksamheten, eftersom SOFI befinner sig i uppbyggnadsske- det.

Organisationskommittén för SOFI beskrev i sitt betänkande mera konkret de forskningsområden som borde ägnas uppmärksamhet. Bl. a. anförde man ang. ”sociala processer och social struktur” och om ”särgrupper” följande:

Sociala processer och social struktur Ett viktigt forskningsområde är studier av de processer i samhället som genererar sociala problem och av socialpolitikens samhällsförändrande effekter. Man behöver kunskap om orsaken till och följderna av olika sociala missförhållanden såsom ojämlikhet (vad gäller tillgång till och möjlighet att behärska och utnyttja olika resurser), främlingskap, segregation och utstötning och om hur man kan påverka dylika processer.

Man behöver t. ex. studera hur den sociala miljön boendemiljön, fritidsmiljön och arbetsmiljön — påverkar människorna och hur bostads— politik, familjepolitik, arbetsmarknadspolitik etc. i sin tur inverkar på den sociala strukturen och olika processer.

Viktigt är att i forskning om sociala processer också beakta människors boendemiljö och kultur. Människor är bundna av vissa kulturformer, religiösa föreställningar och kulturmönster som sammantagna utgör ett begreppssystem med vilket individen orienterar sig. I samband med omflyttningar och invandringar aktualiseras frågan hur attacker mot sådana grundläggande begreppssystem påverkar människors förmåga att finna sig tillrätta och orientera sig i omvärlden.

I studier av sociala processer är det vidare angeläget att undersöka den sociala kontrollens funktioner och verkningar.

Forskning inom sociologi, kriminologi, psykologi och pedagogik antyder att våra tendenser till symptom- och kategoritänkande påverkar utstötningsmekanismerna i samhället. En växelverkan mellan omgivning- ens avståndstagande till den avvikande och dennes egen föreställning om sig själv som avvikande antas ge en praktiskt taget outplånlig märkning av individen. En viktig forskningsuppgift är att undersöka hur sådana processer kan brytas och förändringsprocesser initieras.

En ökad kunskap om sociala processer och om sambandet mellan mikro— och makroprocesser, samt en fördjupad analys av de teorier och begrepp som ligger till grund för bedömning av dessa processer, är nödvändig för planering av förebyggande insatser och styrning av sociala förändringar. Utan sådan forskning finns risk för att andra hänsyn än sociala — t. ex. tekniska och ekonomiska — prioriteras högre i samhälls- arbete och samhällsplanering.

Forskning om särgrupper Ett viktigt forskningsområde är olika typer av särgrupper. Det kan röra sig om olika etniska grupper som invandrare, zigenare osv. eller om grupper med avvikande beteende, som kriminella, missbrukare etc.

Först och främst är det viktigt att ta reda på vari problemen består för respektive grupp och hur deras faktiska levnadsförhållanden ser ut. Man behöver således genomföra undersökningar om olika särgruppers in— komstförhållanden, bostadsförhållanden, sociala kontakter, rättsliga si- tuation osv., kartläggningar liknande dem levnadsnivåundersökningen genomfört.

Det är emellertid angeläget att forskningen kring olika särgrupper inte

' Numera prioriterings— kommittén för beroen- deframkallande medel.

inskränks till statistiska inventeringar. Väsentligt är att studera hur uppkomsten av problemfall och särgrupper går till. Man behöver veta hur sociala processer, t. ex. ”stigmatisering” av avvikande, samverkar med ekonomiska processer, såsom utstötningsmekanismer på arbetsmarkna- den. Vidare behöver man ta reda på hur olika socialpolitiska åtgärder förändrar och påverkar gruppernas situation. Av relevans är också en behandlingsforskning rörande samhällsåtgärder mot avvikande beteende, i vilken tvångsåtgärdernas och allmänpreventionens betydelse speciellt behöver belysas.

Det är uppenbart, att alkoholfrågan spelar en viktig roll inom dessa forskningsområden, trots att själva ordet alkohol inte används.

12.3.5. Statens medicinska forskningsråd

Statens medicinska forskningsråd inrättades 1945. Vid dess tillkomst framhöll departementschefen att alkoholfrågan borde ägnas behörig uppmärksamhet från rådets sida och att ett belopp av minst 30 000 kr. av rådets anslag under första året borde ställas till förfogande för främjande av forskning på alkoholfrågans område. För att förbereda och behandla till rådet inkomna ansökningar tillsattes 1946 en subkommitté för alkoholforskning. 1944 års nykterhetskommitté föreslog i sitt betänkan- de SOU 1952: 12 att subkommittén skulle förstärkas med representanter för det samhällsvetenskapliga forskningsrådet och så skedde också, dock med blott en representant. I samband härmed omorganiserades subkom- mittén till en nämnd för alkoholforskning varigenom forskningsrådets angelägenhet ytterligare underströks. Fr. o. m. 1958 har nämndensl verksamhet bestått främst i initiativverksamhet i fråga om alkoholforsk— ning.

De av alkoholforskningen disponerade medlen har ökat i anslutning till den höjning som skett av det medicinska forskningsrådets anslag. Utvecklingen under de senaste åren framgår av tabell 12.2 nedan. Förutom gängse anslag till olika forskningsobjekt har rådet under senare år sökt stimulera alkoholforskning genom att inrätta särskilda forskarrekryteringstjänster, och har startat ett särskilt initiativpro- gram. Rådet medverkar också till bildande av forskargrupper och två

Tabell 12.2 Statens medicinska forskningsråds stöd till alkoholforskning under budgetåren 1966/67—1973/74 (tusen kronor)

Budgetår Anvisade Därav till Till medel, alkohol— alkohol- totalt forskning forskning, %

1966/67 20 100 879 4,4 1967/68 22 733 1 064 4,7 1968/69 27 100 922 3,7 1969/70 35 300 1 360 3,8 1970/71 40 100 1 132 2,8 1971/72 42 960 1314 3,1 1972/73 47 030 1587 3,4 1973/74 51530 1392 2,7

dylika för alkoholforskning har funnits sedan några år, en vid S: t Görans sjukhus i Stockholm och en vid zoofysiologiska institutionen, Uppsala universitet. Deras verksamhet har huvudsakligen finansierats av forsk- ningsrådsmedel.

12.3.6. Statens råd för samhällsforskning

Statens råd för samhällsforskning fick sin nuvarande organisation 1959 genom sammanslagning av samhälls- och rättvetenskapliga forskningsrå- det och psykologisk-pedagogiska institutet. Rådet är uppdelat på tre sektioner, en socialvetenskaplig, en rättsvetenskaplig och en för psykologi och pedagogik.

Rådet har under senare år fått kraftigt ökade resurser, vilket framgår av nedanstående tabell 12.3.

Tabell 12.3 Statens råds för samhällsforskning stöd till alkoholforskning under budgetåren 1965/66—1973/74 (tusen kronor)

Budgetår Anvisade medel, Därav till alkohol- totalt forskning

1965/66 3 060 35,5 1966/67 3 305 47,7 1967/68 3 736 1968/69 4 300 — 1969/70 6 400 — 1970/71 8 250 48,0 1971/72 9 900 3,0 1972/73 11200 95,8 1973/74 12 330 90,0

Huvuddelen av anslaget delas upp i två lika delar mellan socialveten- skapliga och psykologisk-pedagogiska sektionerna.

Som även framgår av tabellen har anslagen till alkoholforskningen varit försvinnande små. Av de totalt anvisade 320 000 kr. har 78 200 kr. gått till ett projekt inom rättsvetenskapliga sektionen, 231 000 kr. har gått till två projekt inom psykologisk-pedagogiska sektionen, och ett projekt inom socialvetenskapliga sektionen har fått 10 800 kr. Rådet har, i enlighet med sin allmänna policy, inte initierat alkoholforskning. Härigenom skiljer sig rådet från medicinska forskningsrådet.

12.3.7. Riksbankens Jubileumsfond

Riksbankens Jubileumsfond startade sin verksamhet 1965 och fördelar årligen anslag på ca 20 milj. kr. I stadgarna för fonden har angetts att den skall främja och understödja vetenskaplig forskning som är anknuten till Sverige. Styrelsen har vidare uttalat, att samhällsforskning skall ha ett visst företräde. I förarbetena angavs att fondens verksamhet skulle inriktas på sådan forskning, som syftar till att öka kunskapen om de verkningar som tekniska, ekonomiska och sociala förändringar framkallar isamhället och hos de enskilda människorna.

Jubileumsfonden har i viss utsträckning stött alkoholforskningen. Under perioden 1965—1972 har alkoholforskningen fått anslag med sammanlagt 2,9 milj. kr. Den alldeles övervägande delen av denna summa har gått till medicinsk alkoholforskning. Den sociala alkoholforskningen har blott erhållit 87 000 kr. uppdelade på två projekt. Ett medicinskt forskningsprojekt med viss tvärvetenskaplig karaktär (prof. C.H. Alströms forskningar vid S: t Görans sjukhus i Stockholm) har erhållit 40 % av hela beloppet till alkoholforskning från fonden.

Samtliga alkoholforskningsprojekt som fonden har beviljat medel till har stark anknytning till institutioner och undervisningssjukhus.

12.3.8. Samverkan mellan medicinska forskningsrådet, Riksbankens Jubi- leumsfond och statens råd för samhällsforskning

Som tidigare omnämnts tryckte 1944 års nykterhetskommitté på att den medicinska och den sociala alkoholforskningen borde samordnas. Man föreslog att medicinska forskningsrådets subkommitté för alkoholforsk- ning skulle förstärkas med representanter för det samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Därigenom skulle man enligt kommittén erhålla ett centralt organ för alkoholforskning. Dess uppgift skulle även fortsätt- ningsvis vara att upprätta förslag till anslagsfördelning på den medicinska sidan, men även att föreslå bidrag genom samhällsvetenskapliga forsk- ningsrådet när detta kunde anses påkallat.

Kommittén borde också få till uppgift att stimulera till nya forskning- ar, och för detta ändamål samråda med sådana personer som kunde tänkas ha önskemål att framföra, icke blott forskare utan även t. ex. representanter för förvaltningen.

Subkommittén för alkoholforskning, numera prioriteringskommittén för beroendeframkallande medel, förstärktes med en representant för statens råd för samhällsforskning. Dess verksamhet för att påverka sistnämnda råd för stöd till alkoholforskningen har i den mån den förekommit givit blygsamma resultat, vilket bl. a. framgår av detta råds anslag.

Medicinska forskningsrådet genomförde i samverkan med Riksbankens Jubileumsfond ett omfattande aktionsprogram 1966, vilket innebar kraftigt stöd (drygt 1 milj. kr.) till sex välplanerade forskningsprojekt inom alkoholområdet. Medicinska forskningsrådet anslog 1/2 milj. och Riksbanksfonden drygt 0,3 milj. kr.

12.3.9. Övriga bidragsgivare

Många olika organ och institutioner lämnar sporadiskt anslag till alkoholforskning. Bland dessa kan nämnas försäkringsbolag, som vanligen har givit stöd till forskningsprojekt av intresse just från försäkringssyn- punkt.

Också Systembolaget har stött forskning som varit av intresse för bolagets verksamhet. Den svenska bryggerinäringen har under en rad år via Maltdrycksforskningsrådet, tidigare institutet för maltdrycksforskning,

givit anslag till alkoholforskning, och då inte bara forskning kring maltdryckerna.

Mindre belopp har också ställts till förfogande för forskningen av Centralförbundet för socialt arbete.

Slutligen bör nämnas den forskning på informationsområdet som Skolöverstyrelsen bl. a. med medel från nämnden för samhällsinformation bedriver.

12.4. Den svenska alkoholforskningspolitiken

Det är först i och med det medicinska forskningsrådets tillkomst 1945 som man kan börja tala om en svensk alkoholforskningspolitik. Dessför- innan hade förutom anslagen till Centralförbundet för nykterhetsunder- visning, CFN, som ju tidigt understödde forskningen på olika sätt, inga medel anvisats över statsbudgeten. [ statsverkspropositionen 1939 uttala— de dock ecklesiastikministem, att enligt hans mening talade ”mycket starka skäl för att den vetenskapliga forskningen rörande alkoholfrågan understödjes genom särskilda bidrag från det allmännas sida”. Några medel ansågs det året inte behöva anvisas, då det fanns en disponibel reservation på 13 000 kr. på bidraget till ”undervisnings- och upplys- ningsverksamhet m.m. för nykterhetens främjande". Några utfästelser för framtiden gjorde heller inte departementschefen. I samband med besparingsaktionen hösten 1939 indrogs dessa medel, och detta anslag till alkoholforskning blev aldrig realiserat.

Den s.k. snabbutredningen (SOU 194423) underströk vikten av forskning om alkoholfrågan. Utredningen anförde bl. a. följande:

En förutsättning för att de åtgärder, som samhället vidtager i avsikt att förebygga mer eller mindre utpräglat spritmissbruk eller för att motverka med sådant missbruk förbundna skadeverkningar, skola vara rationellt grundade och utformas på ett ändamålsenligt sätt, är att dessa åtgärder bygga på ingående och pålitliga kunskaper dels om alkoholens fysiologis- ka verkningssätt, dels om de sociala företeelser, som sammanhänga med användandet av alkolhol som njutningsmedel, dels ock om olika metoder för folknykterhetens höjande och för behandlingen av alkoholister. Det är därför av väsentlig betydelse att grundlig vetenskaplig forskning bedrives på ifrågavarande område.

Man föreslog ett årligt anslag på 30 000 kr. för forskning på alkoholfrågans område. Något förslag om fördelningsorgan och fördel- ningsprinciper lämnade man inte. Förslaget ledde inte till något omedel- bart resultat. Först i propositionen om inrättande av ett medicinskt forskningsråd 1945 kom ett ställningstagande från regeringen. Det innebar att minst 30 000 kr. av det belopp som medicinska forskningsrå- det anvisade skulle användas för forskning på alkoholfrågans område. Man valde alltså att satsa på medicinsk alkoholforskning.

1944 års nykterhetskommitté slog i klara ordalag fast den vetenskap- liga forskningens grundläggande betydelse för bekämpandet av alkohol- skadorna. Man menade, att utbytet av en viss satsad summa pengar inom alkoholpolitiken skulle bli större på forskningens område än på något

annat område. ”Inga utgifter inykterhetsfrämjande syfte torde f. n. ha högre *gränsnytta” än vad som göres för vetenskapligt ändamål.”

Nykterhetskommittén skilde mellan medicinsk och samhällsvetenskap- lig alkoholforskning.

Den medicinska bestod enligt utredningen av två grenar, dels en teoretisk där frågan är om hur alkoholen uppträder i organismen och ingriper i de normala livsprocesserna, dels en klinisk där frågan är hur alkoholismen uppstår och botas. Gränsen mellan de båda grenarna ansågs flytande. På det samhällsvetenskapliga området borde studierna å ena sidan gälla alkoholbrukets individuella och sociala psykologi och sociala skadeverkningar, å andra sidan de offentliga åtgärderna mot alkoholska- dorna och dessa åtgärders resultat. Nykterhetskommittén fann att dessa forskningsobjekt inte kunde rymmas inom någon enstaka samhällsveten- skaplig disciplin, och man valde att benämna den social alkoholforskning. Kommittén påpekade också att den medicinska forskningens resultat var tillämpliga även i andra länder än där den utföres. I synnerhet gällde detta den teoretiska delen. För den sociala alkoholforskningen bedömde man däremot detta icke vara fallet, varför en internationell arbetsfördelning inom denna gren av alkoholforskningen endast kunde komma i fråga i begränsad utsträckning.

Detta senare uttalande till trots beslöt nykterhetskommittén att i första hand föreslå en satsning på teoretisk-medicinsk alkoholforskning, genom inrättande av en specialprofessur i ämnet. Motivet var den aktuella tillgången på forskare inom medicinsk men ej inom social alkoholforsk- ning. Dessutom förordade man genomförande av 1946 års alkoholist- vårdsutrednings (SOU 1948: 23) förslag om inrättande av åtminstone ett alkoholistsjukhus (alkoholistvårdsutredningen hade föreslagit fyra), vid vilket klinisk alkoholforskning skulle kunna bedrivas. På forskningsplane- ringens område föreslog man att medicinska forskningsrådets subkom- mitté för alkoholforskning, vilken fördelade de medel som var avsatta för alkoholforskning, skulle förstärkas med representanter för det samhälls- vetenskapliga forskningsrådet på det att man skulle erhålla ett centralt organ för alkoholforskning. Några förslag i syfte att ge den sociala alkoholforskningen egna resurser framlades inte.

Nykterhetskommitténs förslag om förstärkning av medicinska forsk— ningsrådets nämnd för alkoholforskning med representanter för dåvaran— de samhällsvetenskapliga forskningsrådet godtogs av regering och riksdag (prop. 1954: 1, 155) liksom förslaget om professur i teoretisk-medicinsk alkoholforskning och förslaget om inrättande av en klinik för alkohol- sjukdomar (alkoholistsjukhus). I de bägge senare frågorna fattades enbart principbeslut och detaljerna utformades året därpå (prop. 1956: 83,84) Professuren inrättades den 1 juli 1956 och kliniken för alkoholsjukdomar kunde tas i bruk 1961. För att främja samordningen mellan klinisk och teoretisk alkoholforskning placerades institutionen för teoretisk alkoholforskning i lokaler i anslutning till kliniken. Klinikens överläkare förutsattes ägna sig åt undervisning och forskning i väsentlig utsträckning, och därför förenades denna tjänst med en laboratur, numera biträdande professur, iklinisk alkoholforskning. Dessutom knöts

en tjänst som biträdande överläkare till kliniken, dock tillsatt först 1969. Efter det att IFTA och kliniken för alkoholsjukdomar tillkommit har några väsentliga initiativ från statsmakternas sida inte tagits vad gäller alkoholforskningen. Inom ramen för de ökande anslagen till medicinska forskningsrådet och dess alkoholforskningsnämnd har man där prövat olika vägar att stimulera forskningen.

12.5. Alkoholforskningens organisation i andra länder

12.5.1. Inledning

Alkoholforskningens omfattning och organisation växlar starkt mellan olika länder. I ett mindre antal länder har speciella forskningsinstitut inrättats. 1 andra finns överordnade samarbetsorgan i syfte att samord- na, stödja och underlätta alkoholforskning, regionalt eller nationellt (federalt). Många forskningsprojekt bearbetas dock vid olika institutioner genom egna initiativ av forskare inom olika områden. Man kan notera en stark utbyggnad under de senaste åren.

APU redovisar nedan några utmärkande drag ialkoholforskningens organisation i tre länder, som är jämförelsevis långt framme i alkohol- forskningshänseende, nämligen Finland, Norge och Kanada.

12.5.2. Finland

Stiftelsen för alkoholforskning grundades 1950. Stiftelsens uppgift är att främja och idka sådan forskning som rör alkoholens verkningar och som kan anses bidra till att öka insikten i alkoholfrågor. Stiftelsen tillkom på tillskyndan av statsmonopolet OY Alko AB. Stiftelsen sökte till en början tillgodose behovet av alkoholforskning genom att stödja forskningen med stipendier. Nödvändigheten av systematisk och långsiktig forskning ledde emellertid till att siftelsen utarbetade ett eget forskningsprogram.

Fastän samhällsvetenskapliga problemställningar dominerat stiftelsens program har man också velat stimulera den medicinska och biologiska alkoholforskningen. Stiftelsen har också ansett det nödvändigt att i experimentellt syfte utöva sådan praktisk verksamhet som samtidigt tjänar forskningen, och inrättade därför bl. a. polikliniker och vårdhem för alkoholister.

I samband med behandlingen av en ny finsk alkohollag i riksdagen diskuterades alkoholforskningens organisation, och resultatet blev att stiftelsen fick en halvofficiell ställning. Dess uppgifter vidgades till att omfatta forskning rörande nykterhetsarbete och sådan narkotikaforsk- ning som har anknytning till alkoholforskning. Vidare förändrades sammansättningen av stiftelsens styrelse. Denna består nu av 9 medlem- mar, varav 3 utses av social- och hälsovårdsministeriet, 2 av undervisnings- ministeriet och 4 av Alkos förvaltningsråd.

Stiftelsen delar årligen ut stipendier, ingår forskningsavtal med enskilda

forskare, vilka i regel utför sitt arbete på olika universitetsinstitutioner, samt bedriver forskning genom sin forskningsledare/sekreterare. Dess— utom har stiftelsen ett avtal med Alkos alkoholpolitiska forskningsinsti- tution om att denna efter särskilt avtal utför vissa av de forskningsuppgif- ter som upptagits på stiftelsens program.

För att minimera stiftelsens förvaltning utför Alkos anställda i stort sett det rutinarbete som stiftelsens arbete kräver. Alko har även i övrigt från första början bidragit till att finansiera verksamheten och gett den ekonomiska och organisatoriska hjälp som förverkligandet av stiftelsens forskningsprogram kräver.

Fastän Stiftelsen för Alkoholforskning koordinerar en stor del av alkoholforskningen i Finland är det skäl att betona att Alkos forsknings- enheter, främst den Alkoholpolitiska forskningsinstitutionen och den Fysiologiska avdelningen, har sina egna forskningsprogram och att kontakten med Stiftelsen garanteras genom att cheferna för dessa institutioner är medlemmar i stiftelsens arbetsutskott. Vidare finns det delområden inom alkoholsektorn där forskning främst bedrivits av andra institutioner: Institutionen för rättsmedicin, medicinsk-kemiska institu- tionen och den farmakologiska institutionen, alla vid Helsingsfors Universitet, bör främst nämnas.

12.5.3. Norge Statens institut för alkoholforskning

Statens institut för alkoholforskning grundades 1959 och är en självstän- dig institution under socialdepartementet. Institutet bedriver alkohol- forskning och annan missbruksforskning med särskild inriktning på problemens socialvetenskapliga sida. Institutet skall emellertid också stödja och samarbeta med den medicinska forskningen på området. Institutets styrelse består av sex ledamöter (med personliga supplean- ter), varav två utsedda av socialdepartementet och fyra av Norges almenvitenskaplige forskningsråd. Dessutom är institutets forskningschef ledamot av styrelsen. År 1974 erhöll institutet ett statligt anslag på 1 450 000 Nkr. En stor del av institutets egen forskningsverksamhet kan indelas i fyra

huvudgrupper:

1. En huvuduppgift har varit att få en översikt över bruket av alkohol och inställningen till alkoholbruk såväl i befolkningen som helhet som bland speciella grupper, och att belysa hur alkoholvanor och inställ- ning till bruket förändras. Av speciellt alkoholpolitiskt intresse har de undersökningar varit som gjorts på olika platser i landet för att få klarhet om öppnandet av nya vinmonopolbutiker har medfört förändringar i alkoholvanor och alkoholkonsumtion, och de undersök- ningar som har gjorts för att belysa omfattningen av bruket av icke-registrerad alkohol. Sedan 1968 har det också genomförts en rad undersökningar för att klarlägga bruket av andra missbruksmedel än alkohol: sömnmedel, lugnande medel, centralstimulantia, cannabis, LSD, morfin och tobak.

2. En annan huvudgrupp inom forskningsverksamheten har tagit sikte på att beskriva de personlighetsmässiga och sociala förhållanden som disponerar för missbruk av alkohol och narkotika, för att därigenom bidra till möjligheten att diagnostisera riskgrupper på ett tidigt stadium.

3. En tredje huvudgrupp av undersökningar har försökt belysa konse- kvenserna av alkoholbruk. Således har sambandet mellan alkoholbruk och dödsolyckor till sjöss och bakgrunden för alkoholisters överdöd- lighet blivit beskrivna. I ett speciellt projekt söker man belysa sambandet mellan tobakskonsumtion och skadeverkningar bland befolkningen.

4. En fjärde huvudgrupp av undersökningar har tagit sikte på att studera de personer som har fått problem med alkohol och narkotika och de institutioner som behandlar och kontrollerar dessa personer.

Institutet har i övrigt tagit del i flera samnordiska undersökningar —- bland annat om ungdomens alkoholvanor i de nordiska huvudstäderna — och har gett omfattande vetenskaplig och teknisk rådgivning till en lång rad forskare som har arbetat med alkohol- och narkotikafrågor vid andra institutioner och till studenter som har arbetat med uppgifter inom området.

Under de senaste åren har institutet vidtagit särskilda åtgärder för att utveckla samarbetet mellan forskningen och de administrativa organen på området. Institutets forskare har varit med i en rad kommittéer och utskott och har, i synnerhet på senare tid, startat forskningsprojekt efter framställning från socialdepartementet och Statens edruskapsdirektorat. Institutet har för närvarande tio fast anställda forskare.

12.5.4. Kanada

En statlig organisation för forskning om alkohol och narkotika, Addic- tion Research Foundation, finns sedan åtskilliga år i Toronto, Ontario. Vid ett särskilt forskningsinstitut finns representanter för flera forsk- ningsgrenar företrädda. Härigenom säkras det tvärvetenskapliga samarbe- tet och man får tillgång till gemensamma serviceorgan såsom bibliotek och dokumentationsverksamhet. Dessutom finansierar stiftelsen forsk— ningstjänster på professorsnivå vid olika institutioner (farmakologi, psykologi, sociologi), men företrädarna deltar dessutom i undervisningen vid respektive institutioner och är företrädda ifakultet. Vidare bedrivs klinisk verksamhet vid en central klinik i Toronto. Dessutom finns polikliniker och behandlingscentra av olika slag i hela staten Ontario. Genom den gemensamma ledningen når man samordnade behandlingslin- jer, och olika program kan systematiskt jämföras. Inom stiftelsens ram bedrivs också en omfattande informations- och utbildningsverksamhet med kurser och framställning av skrifter, filmer, videoband etc., och man driver en egen läromedelscentral och en TV-studio.

Även i staten Quebec bedrivs forskning på alkoholområdet, men här bygger verksamheten mer på lokala initiativ vid olika institutioner, och man har inte samma övergripande organisation.

12.6. Allmänna utgångspunkter för alkoholforskning i framtiden

12.6.1. Inledning

Det är alkoholforskningens långsiktiga uppgift att få fram resultat vilka påvisar för beslutsfattarna hu'r alkoholproblemen kan minskas. Det nuvarande kunskapsläget är sådant att ytterligare forskning är nödvändig. Som framgått av tidigare avsnitt i detta kapitel satsar samhället årligen ekonomiska resurser i storleksordningen 2—3 milj. kr. på alkoholforsk- ningen utöver rena basresurser vid universitet och högskolor. Det framstår för APU som helt klart att denna omfattning av forskningsresur- serna är otillräcklig. Den mångfald av mänskliga problem som alkoholen är involverad i skapar t. ex. samhällsekonomiska förluster av betydande omfattning. Dessutom måste samhället avsätta resurser för vård- och behandlingsarbete. Stat och kommun tvingas också satsa stora belopp i det förebyggande och vårdande arbetet. Kostnaderna härför överstiger mångfaldigt de belopp som satsas på forskningen. Till förlusterna har då inte räknats de i ekonomiska termer icke mätbara påfrestningar som människor kan utsättas för i samband med alkoholproblem.

APU har under hela sitt arbete känt bristen på användbara forsknings- resultat mycket besvärande. APU lägger därför fram förslag till en avsevärd upprustning av forskningen.

12.6.2. Överväganden om satsning på olika typer av forskning

Alkoholfrågan studeras av vetenskapsmän inom många olika discipliner. Ingen forskare kan ha kunskap om alla alkoholfrågans aspekter. Alkoholfrågan har t. ex. medicinska, psykologiska, sociologiska, pedago- giska och ekonomiska aspekter. Den är till sin karaktär tvärvetenskaplig. Den konkreta innebörden av begreppet tvärvetenskaplig forskning bör enligt APU: s mening vara att forskningen inom de enskilda disciplinerna i så hög utsträckning som möjligt beaktar resultat och metoder inom andra discipliner. Utgångspunkten för överväganden om framtida satsningar på forsk— ningen måste givetvis vara dels dagens forskningssatsning, dels dagens kunskapsläge. Ett område av alkoholfrågan kan vara centralt men disponera över små forskningsresurser. Detta kan emellertid vara helt isin ordning, nämligen om man bedömer befintliga kunskaper på området som tillfredsställande och har låga förväntningar på nya, användbara kunskaper av ytterligare forskning.

Ett sådant resonemang är emellertid inte tillräckligt för den forsknings- prioritering som APU har att ta ställning till. Alkoholforskning bedrivs på många håll i världen. Frågan om en internationell arbetsfördelning måste därför belysas.

Den utländska alkoholforskningen är tämligen omfattande. Den avgörande frågan för om en internationell arbetsfördelning bör åstadkom- mas är om forskningsresultat som erhållits i ett land är tillämpbara i ett

annat land. Förutsättningama förefaller vara olika för skilda sektorer av alkoholfrågan. Tillämpbarheten i Sverige av utländska resultat bör vara större på den medicinsk-biologiska sidan än på den samhällsvetenskapli- ga sidan, även om man numera funnit biologiska skillnader mellan människor från olika länder och kulturer. Samhällsstrukturens variationer är däremot en faktor som starkt försvårar tillämpningen av socialveten- skapliga forskningsresultat. Denna uppfattning framfördes redan av 1944 års nykterhetskommitté, och det torde inte finnas några skäl till att revidera den nu.

12.6.3. Nuvarande forskningsprioriteringar och kunskapsläge i Sverige

Som framgått av redovisningen över anslagna medel och pågående projekt är den medicinsk-biologiska alkoholforskningen den mest utvecklade av forskningsgrenarna i Sverige. Den exakta mekanismen för alkoholens verkningar, främst på nervsystemet, uppkomsten av och förloppet vid alkoholskador och beroende samt bakruset och en del andra frågor behöver dock ytterligare studeras. Den psykologiska och sociala alkohol- forskningen är av blygsam omfattning i Sverige, sett till både antal projekt och satsade medel. Det relativt höga antalet sociologiska projekt som redovisats av TSA betingas av många seminarieuppsatser och är oftast blott enkla kartläggningar. Även behandlingsforskningen är dåligt utvecklad i Sverige, liksom i de flesta andra länder.

Vad gäller kunskapsläget på de senast nämnda forskningsfälten kan generellt sägas att det är dåligt. Man vet t. ex. lite om hur människors alkoholbeteende skapas och påverkas och vilka funktioner som alkoholen fyller för enskilda människor och i grupper. På behandlingssidan är kunskapsläget mycket dåligt. Den utvärdering av olika vårdforrner som skett har varit sporadisk och osystematisk. De redovisade skillnaderna i kunskapsläge mellan olika forskningsgrenar har inte uppkommit genom en medveten styrning, utan betingas förmodligen av tillgången på kvalificerade forskare.

För närvarande finns ingen uttalad prioritering från statsmakternas sida i satsningarna på alkoholforskningen.

12.6.4. A vva'gningen mellan medicinsk-biologisk och samhällsvetenskaplig alkoholforskning '

Den utökning av både den medicinsk-biologiska och samhällsvetenskapli- ga alkoholforskningen som APU förordar bör ske med beaktande av vad APU tidigare anfört om kunskapsläge och forskningsresurser liksom av resonemanget om internationell arbetsfördelning på alkoholforskningens område. Detta innebär, att den kraftigaste förstärkningen av forskningsre- surserna iSverige bör avse social, ekonomisk, sociologisk och psykologisk alkoholforskning. Inom dessa discipliner har alkoholfaktorn blivit otillräckligt studerad, och det är svårare att direkt tillämpa utländska forskningsresultat här. Dessa områden är också styvmoderligt behandlade i fråga om anslagstilldelningen för närvarande. Även pedagogisk alkohol-

forskning och behandlingsforskning bör få hög prioritet i framtiden.

På' den medicinska sidan är kunskapsläget bättre. Dessutom förekom- mer här utländsk forskning vars resultat kan tillämpas i Sverige. Vår forskning är emellertid av hög kvalitet internationellt sett, och det finns all anledning att slå vakt om den kader av välutbildade och skickliga forskare som nu finns i Sverige på detta fält, och att ge dessa forskare möjlighet att genomföra de många intressanta projekt som finns.

12.7. Forskningsorganisation

12.7.1. Inledning

Samhället måste sträva efter att alkoholforskningen, precis som annan forskning, organiseras på ett sådant sätt, att planmässighet och möjlighe- ter till samordning med annan forskning garanteras. Vidare bör samhället ges möjlighet att på alkoholområdet initiera och bekosta forskning med speciellt angivet syfte, s. k. uppdragsforskning.

12.7.2. Planma'ssighet

Lika viktigt som att ställa ökade resurser till förfogande för forskningen är det att åtgärder vidtages så att man undviker dubbelforskning och att man uppnår ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Det är också angeläget att forskningens resurser satsas på områden som framstår som de viktigaste att utforska.

Enligt APU: s uppfattning kan dylik planmässighet i forskningen uppnås endast genom ett centralt organ som har överblick över hela forskningsfältet. APU: s förslag i kap. 28 om ett centralt organ för alkoholfrågor har sin grund i bl.a. strävan att skapa planmässighet i forskningen. Detta organ bör se forskningen som en av sina viktigaste uppgifter.

Den omedelbara förstärkning av forskningsresursema som APU uttalat sig för kan organisatoriskt sett förverkligas på olika sätt. APU har ansett det angeläget att något diskutera tänkbara lösningar.

De två motpoler som kan spåras i den organisatoriska debatten kring alkoholforskningen är koncentration och utspridning. Skall forskningsre- sursema samlas i ett enda stort institut eller skall de fördelas ut över ett stort antal institutioner vid universitet och högskolor?

En första reflexion kring denna frågeställning är, att någon total centralisering aldrig går att uppnå, eftersom institutionernas basresurser alltid kan användas för valfri forskning, t. ex. alkoholforskning.

Om man förespråkar en decentraliserad forskning måste man fråga sig om det inte finns forskningsdiscipliner där det fordras väl tilltagen omfattning på utrustning och lokaler för att det över huvud taget skall 4- kunna bedrivas meningsfull forskning och där dessa resurser kan och bör

utnyttjas av flera forskare. Uppenbarligen är detta fallet med delar av den medicinsk-biologiska och psykologiska alkoholforskningen. Här behövs

service, analysapparater och experimentlokaler, som är ganska specifika för alkoholforskningen. IFTA har just en sådan specialutrustning och det förefaller nödvändigt att i Sverige ha en institution som kan hålla god standard på utrustningen. Ett visst mått av centralisering av resurserna är således befogad.

För en centraliserad forskning talar att om man samlar många forskare på en ort underlättas kontakter och åsiktsutbyte dem emellan. Man kan vid en centraliserad forskning bättre utnyttja apparatur etc. och administration och upprättande av anslagsansökningar kan underlättas. Samordningen mellan olika projekt blir bättre och dubbelforskning kan lättare undvikas.

Det kan dock finnas nackdelar med centraliserad forskning. Om forskningsarbetet får en ofruktbar inriktning kan mycket pengar och energi förspillas. En central forskning kan också bli föremål för enskilda personers styrning, vilket kan förkväva nya, friska initiativ.

För en decentraliserad forskning talar att fler forskare kan engageras genom de spridningseffekter som uppstår. Forskningen får antagligen en större ämnesmässig bredd, och uppslagen på forskningsprojekt torde bli flera. En alldeles avgjord fördel är att risken för att alkoholforskningen isoleras från andra vetenskapliga discipliner minskas. En sociolog t. ex. som enbart sysslar med alkoholsociologi blir uppenbarligen ganska ensidig och hans arbete behöver befruktas med tankar och idéer från även andra sociologer. Han kan genom denna kontakt också sprida sin specialitet till andra sociologer. Samma förhållande torde gälla för forskare även inom andra discipliner.

Mot bakgrund av det sagda vill APU förorda utbyggnad av en alkoholforskningsinstitution parallellt med att resurser ställs till förfogan— de för viss decentraliserad forskning.

APU har stannat för att föreslå utbyggnad av institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska institutet till ett institut för alkoholforskning. Förutsättningama härför ter sig synnerligen goda. På IFTA har verksamhetsformer utkristalliserats som ter sig lovande för framtiden. Det är uppenbart att verksamheten vid institutionen i viss utsträckning har hämmats av bristen på fasta forskningstjänster och också den knappa tillgången på forskningsanslag. Arbetssätt liknande IFTA:s tillämpas på alkoholforskningscentra i utlandet, och man har kontinuer- ligt utbytt erfarenheter. Ett permanent forskningscentrum där kontinui- teten garanteras, med ett antal fasta forskartjänster på olika nivå, med tillgång till serviceorgan och med olika grupper från olika discipliner företrädda torde vara ett mål att sträva efter.

APU föreslår att i det nya institutet, förslagsvis kallat IFA, institutet för alkoholforskning, dels skall ingå hela nuvarande IFTA, dels två nya höga tjänster inom den samhällsvetenskapliga sektorn, lämpligen en psykologiprofessur och en sociologiprofessur. Vidare bör ett antal minst fem övriga forskartjänster inrättas vid institutet. Därutöver behöver andra resurser tillföras IFA, så att man effektivare kan utnyttja den kapacitet som finns där. I annat fall kan man knappast genomföra forskningsprojekt av den storlek, som är nödvändig för att få fram intressanta resultat.

Vidare är det angeläget att den samverkan som funnits mellan IFTA och alkoholkliniken vid Karolinska sjukhuset fördjupas i och med IFA: s tillkomst.

Den decentraliserade forskningen bör garanteras genom inrättande av ett antal övriga forskartjänster som placeras vid olika institutioner med alkoholforskningsprojekt.

Som framgått av redogörelsen för SOFI (12.3.4) kommer alkoholfrå- gan naturligt in i institutets forskningsfält. Från socialforskningens synpunkt måste det vara angeläget att alkoholfrågan ständigt bevakas. Detta gäller såväl den teoretiska forskningen med sikte på övergripande modell— och teoriutveckling och begreppsanalys som den empiriska forskningen. APU menar för sin del, att denna bevakning bäst sker genom att en forskartjänst, biträdande professur, med speciell inriktning på alkoholforskning inrättas vid institutet. Avsikten med detta förslag är icke att på sikt skapa en speciell avdelning för social alkoholforskning på SOFI, utan forskningen skall drivas gemensamt med institutets övriga forskning. Vissa projekt med speciell relevans för enbart alkoholfrågor bör dock kunna genomföras.

_Med den här skisserade organisationen löser man enligt APU:s uppfattning en del av den sociala alkoholforskningens problem. Man får t. ex. möjlighet att genomföra undersökningar som sträcker sig över ett stort antal år, s.k. longitudinella undersökningar. Detta kan man icke göra för närvarande, eftersom det saknas en fast organisatorisk bas som kan ansvara för social alkoholforskning under en kanske 20-årig undersökningsperiod. En förankring av alkoholforskningen på SOFI innebär också en förstärkning av den sociala alkoholforskningen allmänt sett, vilket överensstämmer med vad APU tidigare uttalat i fråga om prioritering.

12.7.3. Samordning med annan forskning

På i stort sett alla forskningsfält finner man i dag en strävan att vidga de enskilda disciplinernas referensramar. I stället för att snävt värna om det egna forskningsområdet sker ett allt livligare utbyte av kunskap och metoder mellan olika områden — tvärvetenskapligheten vinner allt fler

förespråkare.

Forskningen på alkoholfrågans område har sedan länge haft tvärveten- skapliga drag. Under senare år har den ytterligare förstärkts, bl. a. genom tillkomsten av TSA. Seminariet tillkom på privat initiativ 1965 och består av ett tjugotal yngre forskare från olika discipliner.

APU finner för sin del att det är av väsentlig betydelse för alkoholforskningen att behovet av tvärvetenskaplighet tillgodoses. Hu- vudansvaret för att så sker bör enligt APU: s mening läggas på det i kap. 28 föreslagna centrala organet. I detta organ föreslås ingå en särskild expertgrupp för forskningsfrågor med företrädare för olika ämnen inom alkoholområdet. Genom att olika alkoholforskningsprojekt, avsedda att ekonomiskt stödjas från forskningsråd eller andra anslagsgivande institu- tioner, behandlas av expertgruppen, bör det bli möjligt att både pröva

förutsättningarna för samverkan mellan olika forskare vid sådana projekt och att ta initiativ till nya projekt. APU utgår ifrån att fördelningen av forskningsmedel även fortsättningsvis kommer att ske i huvudsak via de medicinska och samhällsvetenskapliga forskningsråden samt Riksbankens Jubileumsfond. De egna medel som det centrala organet föreslås ha bör företrädesvis användas för att stödja tillämpad forskning.

Det centrala organet bör även på andra sätt kunna främja tvärveten- skaplighet i alkoholforskningen. En möjlighet är att ge stöd till den verksamhet som TSA för närvarande bedriver och att söka sprida dess seminarieverksamhet till orter utanför Stockholm där alkoholforskning bedrivs.

Den samordning som åligger det centrala organet bör vidare syfta till en sådan överblick över alkoholforskningen att man har goda kunskaper om de forskningsresultat som föreligger på olika områden inom denna och om de områden där ytterligare forskning behövs.

Samordningen av alkoholforskningen med narkotikaforskningen finner APU betydelsefull. Denna samordning bör kunna främjas om organets expertgrupp får företrädare även för narkotikaforskningen. Regelbundna kontakter bör upprätthållas med socialstyrelsen, som har den samlade överblicken över narkotikaforskningen.

12.7.4. Behandlingsforskning

Även om frågor rörande vården inte ingår i APU: s uppdrag är det dock nödvändigt att kort beröra behandlingsforskningen på alkoholområdet. Anledningen är att övriga insatser som planeras, dels inom olika forskningsgrenar, dels inom informationen och undervisningen, måste samordnas med behandlingsforskningen.

Vård och behandling av personer med alkoholproblem bedrivs f.n. inom ramen för nykterhetsvården, inom sjukvården vid alkoholkliniker och vid psykiatriska kliniker, polikliniker och informationsbyråer, vid behandlingshem av olika slag etc. Genomgående är att man genom individualterapi resp. terapi i grupper söker motverka alkoholmissbruk och alkoholskador av olika slag. Det är ytterst angeläget att man får till stånd en systematisk utvärdering av behandlingsresultat och förlopp, så att ett optimalt utnyttjande av vårdresurserna kommer till stånd. Det är likaså viktigt att man anpassar bästa möjliga behandlingsform till olika grupper av människor. En behandlingsform som passar en person kanske inte alls är lämplig för en annan. Om dessa problem vet vi ännu föga.

Vad som är viktigt är att man inom behandlingsforskningen får till stånd ett samarbete mellan terapeuter av olika slag och sociologisk och pedagogisk expertis. Den dokumentationscentral som skisseras under 12.8 skall självfallet utnyttjas också inom denna sektor så atterfarenheter från andra länder kan tillgodogöras. De olika informationsåtgärder som skisseras i kap. 14 kommer givetvis att i viss utsträckning nå personer som på olika sätt genomgår behandling. Det är tänkbart att särskilda tekniker här måste utvecklas för att någon mätbar effekt skall kunna erhållas, men kunskaperna om tillvägagångssätt härvidlag är än så länge närmast obefintliga.

12.8. Dokumentation och information

Forskningsresultat måste göras tillgängliga för andra forskare, för beslutsfattare och för allmänheten. I annat fall blir forskningsinsatserna i stort sett meningslösa. Andra forskare kan komma att forska på ett redan utforskat område, de politiska beslutsfattarna undanhålles fakta som skulle kunna förändra besluten, och allmänhetens kunskapsläge blir lägre än det kunde vara, till men för debatt och opinionsbildning.

Resultatspridningen fungerar inte tillfredsställande i dag. Forskare inom olika discipliner har starkt skiftande möjligheter att hålla sig informerade, och goda möjligheter finns blott för delar av informations- mängden. Beslutsfattare och allmänhet blir generellt sett dåligt informe— rade om nya forskningsrön i alkoholfrågan.

Metoderna för resultatspridningen skiljer sig något mellan de ovan nämnda grupperna. Forskarna söker själva aktivt upp forskningsresultat, medan allmänheten får kännedom om forskning genom massmedia och kanske personliga kontakter, dvs. passivt mottagande. Politikerna kan både förväntas söka upp information själva och vara passiva mottagare av information.

Förutsättningama för en förbättrad resultatspridning skulle otvivelak- tigt vara mycket bättre, om det fanns en informationsbank eller resultatsamling, där allt material i stort sett kunde hämtas. Skall denna informationsbank fylla informationsbehoven för alla tre ovan nämnda grupper torde den få innefatta både en dokumentationsfunktion och en informationsfunktion, dvs. ha till uppgift att ombesörja både insamling av vetenskapliga forskningsrapporter och spridning av resultaten på olika sätt.

Antingen kan man välja att skapa ett helt nytt organ, eller bygga ut något .redan existerande. De av den senare typen som kan komma i fråga torde vara IFTA: 5 bibliotek och CAN: 5 bibliotek. Vill man skapa ett nytt organ kan ett sådant byggas upp antingen på IFA eller SOFI eller på något av de vetenskapliga biblioteken i Stockholm Karolinska institutets bibliotek, socialvetenskapliga biblioteket, pedagogisk-psykolo- giska biblioteket.

Om icke speciella skäl talar mot att man använder ett redan befintligt organ som bas bör den metoden väljas. Då kan man dra nytta av personalens kunskaper, rutiner som finns upparbetade etc. De bibliotek som då kommer i fråga är IFTA: s och CAN: 3. Med tanke på att APU föreslår en utbyggnad av IFTA till ett centrum för svensk alkoholforsk- ning är det naturligt att man också lokaliserar en central för information och dokumentation dit. Anknytningen till en forskningsinstitution innebär garantier för att informationscentralens dokumentbestånd kom- mer att hållas aktuell och innehålla användbara verk.

Det tyngsta skälet mot att utveckla CAN: 5 bibliotek till en central för information och dokumentation är att CAN såsom varande en icke statlig institution inte är garanterad kompensation för ökade omkostnader, lönehöjningar etc. utan blott erhåller statliga bidrag till verksamheten. För att en central av nämnd typ skall fylla sin funktion krävs så stora

garantier som möjligt för rimliga ekonomiska insatser. Detta vinnes bäst genom att centralen anförtros ett statligt organ.

En lösning som APU skulle finna synnerligen lämplig vore att CAN: s och lFTA:s bibliotek tillsammans bildade denna informationscentral. För detta fordras dock att CAN överlåter sitt bibliotek på staten, och detta har inte beretts inom utredningen. Därigenom skulle man kunna ta tillvara den erfarenhet som finns samlad i CAN: 5 bibliotek, bl. a. kunnig personal, internationella kontakter, servicerutiner.

För att fylla sitt syfte som informationscentral räcker det givetvis inte att den erbjuder bibliotekstjänster av traditionellt slag. Olika idéer bör prövas om hur man på bästa sätt skall kunna ge forskare, beslutsfattare, informatörer och allmänheten service.

Informationscentralen bör också bli central för dataarkivering. De data som skall arkiveras är primärmaterial till undersökningar i form av enkätformulär, råtabeller, datakort, hålremsor, magnetband etc. Härige- nom skulle möjligheter skapas för förnyade och alternativa analyser av tidigare insamlat material. 1 dag är sådant material utspritt och många gånger förstörs det efter hand p. g. a. svårigheter att lagra det. Detta är givetvis ytterst otillfredsställande.

Denna central för information och dokumentation bör bli en organisatorisk del av institutet för alkoholforskning och verksamheten bestridas med statliga medel.

APU föreslår att det tillsätts en särskild arbetsgrupp för att lösa dessa frågor.

12.9. Resurser

Det centrala organet bör årligen erhålla 500 000 kr. för att stödja och initiera tillämpad forskning och för stöd åt TSA.

APU föreslår att 13 nya tjänster inrättas inom alkoholforskningen, nämligen en professur i sociologi och en i psykologi vid IFA, en biträdande professur i sociologi vid SOFI samt 10 övriga forskartjänster. Kostnaderna för dessa tjänster har beräknats uppgå till ca 1,4 milj. kr. per år.

Även om själva anslagen till alkoholforskning är relativt små, så som det framgår ur redovisningen från anslagsgivande organ, finner inte APU det vara rimligt att föreslå att speciella medel utöver ovan nämnda 500000 kr. skall avsättas till alkoholforskning. Forskningsråden skall tillgodose många andra angelägna krav, och det är rimligt att alkohol- forskningen får konkurrera med dessa. En besvärlig flaskhals är bristen på goda projekt, vilket i sin tur beror på att det finns relativt sett få alkoholforskare i vårt land. APU vill genom en satsning på fasta tjänster locka forskare till alkoholområdet.

lik: ngj' llw all!-RI. .f'...'l':.'l.lp;jfl'r'h 1.91; |”,

.,.L. "i:. ,: I , .”jl. ...- _._* 1"

'. ul.

' ' E-Blslruminem. mil" ars ”" '

. ....'."'.1,.',*H';_ll»',_1-_,-' .."-"5 *_'W..._, _ vill..-fll T'IIF-Tå'l'ÄW-w'q " : __,,|_:.,. ' '| | - . ' 'r_. : .*?-' 'jr' . _ ,åmg- lh. Wi , ,...- .. - -_ .,. , *.T'=*'l'-' fr.-i” . F & in?” _J'IYHI .'||J”I|3':i . "_V. ll)» . :» -. ... ; ' | -| ' . _-I 1 H. 1.19 _ :- ” I'lk'lL" 'I ; _| _” uh.-...HJ _J_Vl._|ili.|,.__'._ 4_ . . *.u,

'- ”'.-”wu... '.1_ 1'l' "FL ".3' häll " I'I' _""

' .1.',

inte.-151131”: ”titeln Guif , ”42 Hälfiulqån

13 Skolans undervisning i alkoholfrågan

13.1. Inledning

Som framgått av bl. a. kap. 7 har skolan sedan länge genom olika föreskrifter ålagts att svara för undervisning i alkoholfrågan. I samband med 1954 års reform lade man stor vikt vid möjligheten att förankra frihet under ansvar i fråga om alkoholkonsumtionen i kunskap om risker och skadeverkningar förmedlade bl. a. genom skolans försorg. Departe- mentschefen anförde t. ex. att en förbättrad undervisning i alkoholfrågan avsågs att bli ett av de viktigare instrumenten i den framtida nykterhets- politiken.

APU delar helt uppfattningen om skolundervisningens stora betydelse som en väsentlig del av informationsverksamheten över huvud. Vid sin genomarbetning av undervisningsområdet har utredningen dock kunnat konstatera att man — trots alla uttalanden i samband med reformen först under de allra senaste åren har vidtagit åtgärder för att ge skolan möjligheter att spela den roll den tillmätts och bör tillmätas på detta område. I betydande utsträckning måste dock dessa åtgärder betecknas som otillräckliga. Detta gäller framför allt den avgörande frågan om lärarutbildningen. För ett stort antal nu verksamma lärare med skyldighet att undervisa om alkohol kan den utbildning de har fått för detta ändamål betraktas som närmast obefintlig. Även för de helt nyutbildade är utbildningen i detta avseende mycket otillfredsställande. Utredningen vill i detta sammanhang understryka att brister i skolundervisningen inte utan mycket stora ansträngningar senare kan repareras.

Skolans undervisning skall utgöra grund och skapa största möjliga mottaglighet för övrig information i alkoholfrågan. Därmed blir det av vikt att undvika varje form av konflikt mellan skolans resp. den allmänna upplysningsverksamhetens mål, metoder och innehåll.

I det följande skall därför först undervisningen om alkohol diskuteras. Därefter behandlas lärarutbildningen och slutligen några övriga förhållan- den av betydelse för att nå uppställda mål.

13.2. Undervisningens mål och utformning

Gällande föreskrifter rörande undervisningen om alkohol återfinns i Läroplan för grundskolan 19-69 (Lgr 69), Del 1, Allmän del, under

rubriken ”Undervisning om alkohol, narkotika och tobak” (s. 54—55). Planeringssupplementen ger mera detaljerade förslag till hur undervis- ningen kan läggas upp etc. (Lgr 69 11, Supplement ANT — se bilaga 1 och Supplement Orienteringsämnen LM resp. H.) Förslagen i supplemen- ten överensstämmer i de avseenden som här är aktuella i stort sett helt med föreskrifterna i Del I och präglas av dessa varför endast texten i föreskrifterna tas upp till principdiskussion här. Avsnittet har följande lydelse:

Undervisningen om alkohol, narkotika och tobak har till uppgift att ge eleverna förutsättningar att både principiellt och i konkreta valsituationer självständigt och under ansvar ta ställning till eget bruk. Med välgrundad och utförlig motivering måste skolan samtidigt klart och entydigt framhålla det positiva värdet i att man i första hand under uppväxtåren helt avstår från bruk av alkohol och tobak. Vidare måste påpekas att allt bruk av narkotika, som inte är ordinerat av läkare, innebär fara och strider mot gällande lag.

Eleverna måste dessutom få klart för sig, att det i dagens samhälle är nödvändigt, att man i många sammanhang, särskilt i arbetslivet och i trafiken, helt undviker alkohol oberoende av vilka alkoholvanor man för övrigt har. Det bör betonas, att även medicinskt bruk av narkotika kan medföra risker, t. ex. i trafiken.

Eleverna bör lära sig respektera ett ställningstagande som avviker från deras egen uppfattning. Väsentligt är också att de har förståelse för människor med alkohol- och narkotikaproblem och att de vill vara sådana människor till hjälp.

Ett personligt ställningstagande till frågor som sammanhänger med bruk av alkohol, narkotika och tobak måste grundas på goda kunskaper. Undervisningen skall därför bygga på vetenskapligt grundade fakta och ge så allsidiga informationer som möjligt om verkningarna från fysiologisk, psykologisk, social och ekonomisk synpunkt samt om tillvänjningsrisker och varningssignaler. Viktigt är också att eleverna förstår, varför människor använder dessa medel. Eleverna bör därigenom få möjlighet att samordna vad de upplever i sin egen miljö eller vad de hört från annat håll med skolans sakliga information.

Särskilt när det gäller alkohol och narkotika är det viktigt att eleverna tillägnar sig insikter om samhällets lagstiftning och hjälpåtgärder.

Utgångspunkten för undervisningen bör vara en bedömning av vilka fakta eleven har-behov och intresse av beroende på mognadsnivå och uppväxtmiljö. På lågstadiet kan undervisning om tobak, alkohol och — om det är aktuellt — sniffning och narkotika tas upp bl. a. vid samtal om hälsan, kroppens funktioner samt seder och bruk. På mellanstadiet och högstadiet bör undervisningen i fråga vara av såväl samhällsorienterande som naturorienterande karaktär. Speciellt på högstadiet krävs en väl planerad samordning av undervisningen i vederbörande orienterings- ämnen, om man inte behandlar lärostoffet i fråga inom några för olika årskurser avpassade samlade arbetsområden. Möjligheterna till diskussio- ner bör tillvaratas, t. ex. om vanor och vetenskapliga undersökningsresul- tat, personligt ställningstagande och attitydpåverkan genom alkohol— och tobaksreklam.

Vederbörande lärare bör i regel omhänderha undervisningen. Värde- fulla synpunkter bör kunna påräknas från skolläkaren, skolpsykologen, skolkuratorn och skolsköterskan. Även specialister från samhället utanför skolan, t. ex. annan läkare, polis, socialvårdspersonal, företrädare för nykterhetsrörelse och länkorganisationer, bör kunna berika undervis- ningen genom kortare stimulerande inslag eller genom att ställa sig till

förfogande för intervjuer. Vidare är det angeläget, att skolan intimt samarbetar med elevernas föräldrar samt med företrädare för olika samhällsorgan och organisationer.

Man kan slå fast att det citerade stycket ur Lgr 69 liksom övriga anvisningar i allt väsentligt stämmer överens med utredningens uppfatt— ningar. Det är också ostridigt att det ijämförelse med tidigare anvisningar innebär en modernisering och förbättring av föreskrifterna om alkohol- undervisningen. Framför allt är det betydelsefullt att undervisningen om alkohol med denna läroplans införande blivit obligatorisk på samtliga stadier i grundskolan.

13 .2.1 Ungdomens alkoholbeteende

APU har i annat sammanhang (kap. 11 s. 102 f.) föreslagit att alkoholpolitiken när det gäller ungdomen skall verka för att någon konsumtion av betydelse ej förekommer under uppväxttiden. (Resone- manget utvecklas och motiveras utförligt på sidorna 94 och 95 i nämnda kapitel). Läroplanen föreskriver att ”Undervisningen om alkohol, narkotika och tobak har till uppgift att ge eleverna förutsättningar att både principiellt och i konkreta valsituationer självständigt och under ansvar ta ställning till eget bruk. Med välgrundad och utförlig motivering måste skolan samtidigt klart och entydigt framhålla det positiva värdet i att man i första hand under uppväxtåren helt avstår från bruk av alkohol och tobak.” Med i stort sett likvärdiga formuleringar uttrycker APU och Lgr 69 här en allmänt godtagen, mycket restriktiv hållning när det gäller alkoholbruk bland barn och ungdom. APU har inte ansett det motiverat att i detalj granska läroplanens ordval utan förutsätter att SÖ kommer att se över detta med anledning av vad statsmakterna beslutar om riktlinjer och mål för alkoholpolitiken. Vissa punkter skall dock behandlas i det följande.

Genom uttrycket ”i första hand under uppväxtåren helt avstår från bruk av alkohol” anger Lgr 69 att absolutism är av positivt värde även i fortsättningen. Den aktuella formuleringen bör inte tolkas så att skolan ensidigt tar ställning för helnykterhet. Läroplanen säger endast att det positiva värdet härav skall framhållas. Helnykterhet behöver således ej anges som nödvändig utom i sådana situationer som ställer särskilda krav på reaktionsförmåga och omdöme, jfr även kap. 1 1 s. 92.

Tillgängliga fakta och övriga överväganden rörande ungdomens alko- holbruk leder alltså till en mycket restriktiv hållning gentemot alkohol- konsumtion under uppväxtåren. Denna kommer till uttryck bl. a. genom lS-årsgränsen vid försäljning av mellanöl och alkoholservering på restau- rang vilket kan ses som en konkretisering av samhällets syn på ungdomens alkoholbruk.

Det av APU formulerade målet att verka för återhållsamma alkohol- vanor bör även ses mot bakgrund av de sociologiska undersökningarnas resultat rörande ungdomsgrupperna. För flertalet alkoholbrukare når konsumtionen en topp omkring 20-årsåldern. Man antar att detta kan förklaras bl. a. av att ekonomin tillåter större konsumtion än tidigare

resp. senare, och av att vissa speciella normer och attityder av starkt tillåtande karaktär dominerar i denna åldersgrupp. (Jfr kap. 11 s. 95). Det blir därmed av stor betydelse att, med utgångspunkt i dessa faktiska förhållanden, på olika vägar söka begränsa de risker som ett mycket stort antal ungdomar utsätts för under de senare skolåren och tiden närmast därefter.

Den roll skolan här kan spela är i första hand informationsförmed- larens. I den mån attityder och normer påverkas av de kunskaper skolan förmedlar bidrar undervisningen även till förändringar därvidlag. Framför allt torde denna påverkan ske genom att eleverna blir medvetna om vilka risker alkoholbruk innebär. Hur man kan bedöma dessa risker och vilka påverkansfaktorer och förhållanden i övrigt som avgör alkoholbeteendet hör också till de kunskaper som kan antas ha effekt på normer och attityder.

När läroplanen, både inledningsvis och senare, reservationslöst talar om att undervisningen skall ge eleverna förutsättningar att självständigt ta ställning till eget och andras bruk måste man emellertid även beakta att en rad andra faktorer påverkar ett sådant beslut.

Elevernas ställningstagande formas till övervägande delen av omgiv- ningen utanför skolan och kanske främst av kamratgruppens och föräldrarnas attityder och beteenden, bl.a. därför att barnen där får modeller för sitt alkoholbeteende, något som skolan inte kan tillhanda- hålla. På längre sikt bör dock skolans undervisning kunna påverka även dessa omgivande grupper genom att nya generationer med fördjupade kunskaper i alkoholfrågan lämnar skolan. Även samverkan med grupper utanför skolan har stor betydelse härvidlag. (Se vidare 13.2.4.)

Uppenbarligen befinner sig också många, både vuxna och elever, socialt eller på annat sätt, i en sådan situation att någon verklig valfrihet grundad på insikt om respektive preparats verkningar inte föreligger. Detta gäller t. ex. många som använder alkohol som flyktmedel från en för dem svåruthärdlig social verklighet men kan också vara fallet för dem som vistas i miljöer med starkt grupptryck till förmån för storkonsum- tion samt även för andra som av olika skäl inte nås av eller har svårt att tillgodogöra sig informationen om alkoholens skadeverkningar. Under- visning om alkohol som inte tar hänsyn till dessa grundläggande förhållanden måste betecknas som verklighetsfrämmande.

Målet för undervisningen måste enligt APU: s uppfattning vidgas till att även göra eleverna medvetna om att alkoholpolitiken har nära samband med allmänpolitiska och socialpolitiska sammanhang. Först mot denna bakgrund blir det också meningsfullt att analysera och diskutera det komplicerade orsaksmönstret bakom såväl bruk som missbruk.

Det sagda innebär inte något förringande av betydelsen av att skolan ger kunskaper och försöker påverka attityder i alkoholfrågan. Det innebär endast en nödvändig markering av att effekten därav har sina gränser. Lika felaktigt som det varit att under lång tid underlåta att satsa på skolan lika felaktigt skulle det vara att söka inge överdrivna föreställningar om skolans möjligheter att lösa alkoholfrågan om den blott får resurser. Hittills har skolans undervisning obetridligen haft en

ganska blygsam effekt på enskilda individers alkoholbeteende. Till en viss del beror detta på att andra faktorer än skolans verksamhet väger tyngre, men säkerligen till en betydande del på att skolans undervisning varit bristfällig, vilket i sin tur berott på en närmast obefintlig lärarutbildning i alkoholfrågan. Bristen i fråga om undervisning och lärarutbildning måste rättas till för att ge skolan möjlighet att spela sin avsedda roll i sammanhanget.

13.2.2. Kunskaper om alkoholfrågan hos barn och ungdom

När det gäller vilka kunskaper om alkohol som skolan skall förmedla bl. a. för att söka påverka alkoholbeteenden enligt ovan innehåller läroplanen och supplementen utförliga förteckningar samt även anvis- ningar angående i vilka sammanhang, på vilket åldersstadium etc. som detta skall ske. Det finns ingen anledning att här gå in på en detaljgranskning av dessa eller den metodik som rekommenderas. (Se bilaga I.)

Utredningen finner det dock motiverat att kraftigt stryka under vikten av att undervisningen om alkohol och dess verkningar sätter in innan något bruk av betydelse blir aktuellt. (Vikten av att kunskaps- och attitydpåverkan sker tidigt betonas också i SÖ-rapporten 4/1973, Tonåringar och normer, s. 111.) Ett minimikrav på skolans undervisning är att ingen elev skall löpa risk att skada sig själv eller andra till följd av okunnighet som beror på brister i undervisningen om alkoholens verkningar. Detta mål måste förenas med målet att ge för resp. ålderskategori anpassad alkoholkunskap. Jämfört med en äldre typ av undervisning innebär detta bl. a. att studiet av långsiktiga effekter tonas ner till förmån för meddelande av kunskaper om alkoholens verkningar på kort sikt, vid enstaka konsumtionstillfällen, i situationer som är aktuella för den kategori det handlar om etc.

Undervisningen bör dock ej enbart inriktas på att framhålla risker och skadeverkningar även om dessa av naturliga skäl måste få en framträ- dande plats. Den bör utgå från att många människor i olika sammanhang upplever positiva effekter av sitt alkoholbruk eller finner sin alkohol- konsprhtion skadefri. Med utgångspunkt däri tas upp att man å andra sidan! ofta förbiser objektivt konstaterbara, negativa effekter av kortare eller längre varaktighet. I enlighet med vad ovan sagts om mål för alkoholpolitiken beträffande ungdomen och med hänsyn till vad man vet om alkoholbrukets utbredning i den aktuella åldersgruppen behandlas tillvänjningsrisker och varningssignaler samt samhällets och skolans resurser för att hjälpa dem som har alkoholproblem. Mot en sådan bakgrund bör en diskussion om olika attityder till alkoholkonsumtionen kunna vara en god hjälp vid elevens eget ställningstagande.

Läroplanens anvisningar gäller både alkohol, narkotika och tobak. I den mån man anlägger ett mera socialt, mindre hälsoupplysningsbetonat perspektiv på alkohol och narkotika framstår det också allt klarare att dessa både i väsentliga avseenden helt skiljer sig från tobaken och därmed sammanhängande problem. I fråga om motiveringarna för att behandla

' ANT = alkohol, narkotika, tobak.

' Halv dag (ev. hel) ägnas helt åt studium av ett särskilt ämne eller tema. För- och efterarbete kan för- läggas till ett eller flera ämnen på or- dinarie schematid.»

alkohol, narkotika och andra liknande preparat samtidigt vill utredningen betona betydelsen av att man först därigenom kan anlägga en helhetssyn på de sociala problem som är förknippade med alkohol- och narkotika- frågorna.

I prop. 1972: 61 (s. 20) har syftet med upplysningskampanjen om alkohol- och narkotikaproblemen formulerats sålunda:

Upplysningen bör syfta till att dels sätta in alkohol- och narkotika- problemen i deras sociala sammanhang, dels vidga medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste mötas med öppenhet och vilja till solidariska insatser, dels medverka till en sådan förändring i synen på de alkohol— och narkotikaskadade att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.

Upplysning med detta syfte bör ingå även i skolans undervisning om alkohol och narkotika.

Även om det sålunda i långa stycken är fördelaktigt att behandla alkohol- och narkotikaproblemen samtidigt får man dock inte bortse ifrån, att alkoholbruket inom vida gränser är socialt godtaget medan icke-medicinskt narkotikabruk är förbjudet i lag. Integrationen mellan de båda områdena kan bl. a. därför inte bli total.

13.2.3. Gymnasieskolans undervisning om alkohol

Som framgått av kap. 7 s. 189 har undervisningen om alkohol i gymnasiet inte rangen av huvudmoment såsom är fallet för grundskolans del. Innebörden av detta blir att ett stort antal elever kan passera igenom gymnasieskolans olika linjer utan att möta ytterligare information om alkohol utöver den som getts i grundskolan. Visserligen förekommer momentet alkohol i en rad ämnen men i så begränsad utsträckning och med en sådan utformning att resultatet måste bli otillfredsställande och framför allt ojämnt.

För att i viss mån råda bot på missförhållandena i detta avseende har SÖ utfärdat ett särskilt nummer av Aktuellt från Skolöverstyrelsen (1972/73 nr 57. Undervisning om alkohol, narkotika och tobak i gymnasieskolan. SÖ 1973-01-29, se bilaga 2). Efter en sammanställning av det formella underlaget (anvisningar för de olika ämnena) för denna undervisning konstaterar Skolöverstyrelsen att ”ANT-undervisning"l endast i vissa fall kan ges i tillfredsställande omfattning, som t. ex. på vårdlinjen och vid Specialkurser inom vårdområdet (s. 5). Att undervis- ning inte meddelas i tillräcklig utsträckning kan utläsas av vissa undersökningar, jfr kap. 7 s. 192. Mot denna bakgrund rekommenderar SÖ att man någon gång ger en samlad presentation av ANT-frågoma t. ex. genom att anordna koncentrationshalvdagar kring detta ämne samt utnyttja timmar till förfogande.2 Fyra till sex lektioner per läsår anges som lämpligt. Man ger också förslag till mål och innehåll för denna undervisning med utförliga metodiska anvisningar och förslag. Utan tvivel skulle det vara fördelaktigt om anvisningar av liknande att togs fram för grundskolan. Särskilt de specificerade mål— resp. innehållsangi-

velserna samt huvuddelen av de konkreta metodiska anvisningarna är föredömliga.

Däremot måste man konstatera att de sålunda utfärdade anvisningarna endast är rekommendationer. (”I övriga fall är det önskvärt att eleverna någon gång under varje läsår får en mera samlad presentation av ANT-frågorna.”) Aktuellt från SÖ 1972/73 nr 57 ger ingen som helst garanti för att alkoholfrågan får en tillfredsställande behandling och dess största värde ligger måhända i det inledningsvis citerade konstaterandet på s. 5 i publikationen. En så klar medvetenhet hos SÖ om bristerna härvidlag måste betraktas som en gynnsam jordmån för en förändring av läroplanerna i en sådan riktning att frivilliga och provisoriska åtgärder av den typ som föreslås blir överflödiga. Genom kompletterande anvisningar i samband med pågående läroplansöversyn bör undervisningen om alkohol göras obligatorisk inom minst ett samhällsorienterande och ett naturorienterande ämne vilka väljs så att ingen elev, oavsett linje, kan gå igenom gymnasieskolan utan att få en adekvat påbyggnad på de kunskaper, färdigheter och attityder i ämnet som grundskolan har gett.

APU föreslår alltså den ändringen inuvarande ordning att undervisning om alkohol obligatoriskt skall meddelas på samtliga utbildningslinjer i gymnasieskolan. Mål och innehåll framgår av ASÖ 1972/73 nr 57, se bilaga 2.

13.2.4 Samverkan skola hem elever — samhälle

I läroplanen betonas betydelsen av samverkan med föräldrar och elever och med dessas organisationer i frågor som rör undervisningen och skolans verksamhet i övrigt. Undervisningen om alkohol är ett exempel på ett område där många föräldrar och elever kan ha ett personligt engagemang som gör att de upplever skolans verksamhet som kontro- versiell.Redan detta gör ett förtroendefullt samarbete och intim kontakt hem—skola nödvändig, liksom det ställer större krav än normalt på samverkan med eleverna vid planeringen av undervisningen.

Än viktigare är dock att förutsättningar skapas för ett förtroendefullt. samarbete i de situationer där kontakten föranleds av att eleven drabbats av sociala problem där antingen hans eget missbruk eller missbruk 1 hemmiljön ingår i bilden. Elevens välfärd står här i centrum för skolans aktivitet och det kan inte nog understrykas hur viktigt det därvid är att skolan har skaffat sig en god bild av och en god kontakt med elevens totala miljö. Skolan måste ses som en integrerad del av denna totala miljö och måste ständigt vara öppen för att i förtroendefull samverkan med övriga parter anpassa sina verksamhetsformer och sitt innehåll så att dess övergripande mål för individens utveckling verkligen kan uppfyllas. Det bör observeras att skolmiljön som sådan ibland kan vara en av de faktorer som leder till en missanpassning som tar sig uttryck i t. ex. alkoholmiss- bruk. Denna risk torde i många fall kunna undanröjas om ansvariga lärare har god kännedom om elevens situation i dess helhet och kan anpassa sitt handlande därefter. Samverkan med eleverna syftar bl. a. till att klargöra för dem att i

arbetet med alkoholfrågan etc. är eleven i centrum för ett positivt intresse.

På högre åldersstadier bör eleverna själva kunna bidra till utformningen av undervisningen. I feriekurser för lärare, som gäller sådana problem som alkoholfrågan, borde det vara självklart att representanter för elever och föräldrar inbjuds delta.

Beträffande samverkan med eleverna rörande själva undervisningens uppläggning bör denna ske på samma sätt som anbefalls för all övrig undervisning i nu gällande läroplaner. Det bör dock framhållas att vinsterna med en sådan samverkan torde vara större i sådana avsnitt där kontroversiella frågor behandlas och där elevernas eget beteende nu och i framtiden ställs under debatt. Det bör alltså tillmätas synnerlig vikt om eleverna själva framställer önskemål att vissa problem eller kursmoment skall behandlas speciellt utförligt.

Till samverkan kan också föras frågan om skolans engagemang i elevernas fritid. Utredningen vill därvid starkt understryka vad som sägs i Lgr 69 11 ANT s. 6: ”Skolan måste också genom konkreta insatser av elevvårdande karaktär bejaka behovet av gemenskap och självförverkli— gande. Frågor om skolungdomars fritidssysselsättning bör sålunda beak- tas av skolans ansvariga. Kontakten mellan skolan och ungdomarnas fritidsmiljö är därvid väsentlig."

Möjligheter måste skapas för skolan att i betydligt större utsträckning än nu initiera och stimulera alternativa fritidssysselsättningar. Det är i vart fall sannolikt att dessa, om de görs tillräckligt attraktiva, kan få en starkare effekt på alkoholbeteendet än en aldrig så effektiv undervisning ensam kan åstadkomma.

Föreningslivet inom skolan synes ha fått minskad omfattning. Det torde inte heller leda till målet att kraftigt satsa på föreningsliv etc. inom skolan. Betydligt mer angeläget förefaller det vara att elevernas delaktig- het i utanför skolan verksamma gruppers, föreningars och organisationers arbete stimuleras. Aktiviteten får därmed betydelse och varaktighet långt utöver skolåren, eleverna får kontakt med andra ålders- och intresse- grupper än de normalt möter i skolan och i det hela främjas en rad av de övergripande mål som anges i läroplanen.

För detta ändamål måste bl.a. en utökad samverkan med grupper, föreningar och organisationer samt berörda samhällsorgan åstadkommas. Representanter för dessa måste på ett naturligt sätt inlemmas i undervisningen och denna sektor av samhällslivet ägnas ett utrymme som motsvarar dess betydelse. Frågor som rör elevernas fritidssysselsättning måste bli en viktig del av undervisningen på alla åldersstadier.

APU föreslår med stöd av det anförda att skolan i betydligt större utsträckning än nu söker stimulera eleverna till alternativa fritidssyssel- sättningar. Det förutsätts därvid en intim samverkan med organisationer och övriga samhällsorgan som är berörda. Sådan samverkan är oundgäng- lig även när det gäller elever som har alkoholproblem.

13 .3 Lärarutbildningen

Nykterhetskommittén fann vid sin genomgång av undervisningsområdet för alkoholfrågan dels att då gällande föreskrifter var alltför vaga, dels att undervisningen i den mån den förekom ofta var synnerligen bristfällig. Som huvudorsak till detta anförde nykterhetskommittén den mycket otillfredsställande lärarutbildningen.

Bestämmelserna angående undervisning om alkohol har sedan dess i Lgr 69 för hela grundskolan fått en sådan form att undervisning måste ske och detta efter ganska preciserade riktlinjer.

Det hävdas ibland, med hänvisning till bl. a. det ökande alkoholmiss- bruket bland skolungdom att skolan helt har misslyckats med att påverka utvecklingen iönskad riktning.

Riktigare vore att säga, att skolan aldrig på allvar har försökt och ej heller haft möjligheter därtill på grund av lärarnas mycket varierande utbildning på detta område. De saknar i stor utsträckning både kunskaper om ämnesstoffet och kännedom om lämplig undervisningsmetodik. Under sådana omständigheter är det förklarligt att ämnet ofta över huvud taget ej berörts, och att den undervisning som bedrivits ofta har varit kvantitativt och kvalitativt otillfredsställande. Att förhållandena är sådana bestyrks dels av uppgifter från elever, dels av enkäter bland lärarna själva. Detta utesluter givetvis ej att många lärare har lagt ned ett skickligt och energiskt arbete på undervisningen i dessa frågor.

13.3.1. Grundutbildningen

Ämnesla'rarutbildning (ämneslärare på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan )

Förhållandena inom lärarutbildningen ger tillräcklig förklaring till det otillfredsställande läget. Situationen kan belysas genom en granskning av biologilärarutbildningen vid universiteten. I denna har länge helt saknats allt som rör människans hälsovård. Första försöket att fylla detta tomrum gjordes i början av 1940-talet i Lund. På begäran av studerande anordnades då en s.k. hygienkurs, där även några timmar ägnades åt alkohol och alkoholproblem. Kursen omfattade 20 timmar och var frivillig. Något prov på inhämtade kunskaper förekom ej. Denna kurs uppfattades av de intresserade studenterna som början till en utveckling, som så småningom skulle ge en tillfredsställande utbildning på detta område. Förhoppningarna har svikits. Efter 25 år var kursen i Lund till omfattningen oförändrad och utan någon tentamen. År 1953 blev den dock obligatorisk för blivande lärare i biologi och samtliga universitet gav kurser av samma storlek, Göteborg därutöver en något större frivillig. Numera heter kursen medicinsk orientering och är obligatorisk för alla blivande biologilärare och omfattar ca 40 timmar (2 poäng).

Det är förståeligt, att en sådan tingens ordning ofta medförde både mycket bristfälliga kunskaper och en felaktig inställning hos de blivande biologilärarna. En obetydlig och helt otillräcklig kurs, utan kunskapsprov

och utan påvisbar betydelse jämfört med de andra kursavsnitten, producerar motsvarande inställning hos den studerande gentemot kursens ämnesområde. Han medförde från universitetet en mer eller mindre medveten uppfattning, att dessa delar av ämnet, dvs. alkohol, tobak, narkotika m. m., är av mindre vikt jämfört med annan biologi och i första hand borde hoppas över i fall av tidsbrist. Det blev för honom naturligt att t. ex. på gymnasiet helt nonchalera dem till förmån för rent teoretiskt intressanta moment av typen kryptogamernas generationsväxling eller gälbågamas skiftande öden. Denna inställning förstärktes givetvis av att han var medveten om sina bristande kunskaper om alkoholproblemen, kände olust vid tanken på elevernas frågor och ej trodde sig om att kunna bemöta deras invändningar. Kanske hade de få timmarna i universitets- studierna ej ens lyckats avlägsna den omoget ”studentikosa” inställning till alkohol som omöjliggör allvarligt engagemang.

Resultatet av en sådan utbildning blev att ständigt nya generationer av biologilärare startade sin lärarbana utan tillräckliga förutsättningar att kunna uppfylla skolans mål i detta avseende och att ständigt nya årgångar av elever lämnade skolan med otillräcklig insikt i de problem, som alkoholen skapar för samhälle och individ. Detta är en cirkel som måste brytas.

Klasslärarutbildning (lärare på grundskolans läg- och mellanstadium)

Även i klasslärarutbildningen har alkoholmomentet fått ett mycket blygsamt utrymme.

För många nuvarande klasslärare har hela utbildningen bestått i en gästföreläsning omfattande en dubbeltimme i storklass. Därutöver har vissa lärare i t. ex. biologi och samhällskunskap så långt omständig- heterna medgivit — meddelat reguljär undervisning och metodik på detta område.

De svårigheter som här möter får man en föreställning om, när man betänker, att de tidigare berörda lärarna —— i t. ex. biologi med den s. k. hygienkursen som i regel enda utbildning — har varit blivande klasslärares lärare vid seminarier och lärarhögskolor.

För dem som velat meritera sig för lektorstjänst har specialisering kunnat ske inom ett flertal sektorer av biologin _ anmärkningsvärt nog dock inte inom den ”humana sektorn”.

I det avsnitt som gäller människans hälsa inklusive alkoholfrågan saknas fortfarande möjlighet till meritering av ovan nämnd art. Den bristfälliga utbildningen vid universiteten leder sålunda till en lika bristfällig utbildning av klasslärare, med resultat att dessa lärare i realiteten kommer att sakna förutsättningar att uppfylla de krav, som nu gällande läroplan och andra föreskrifter ställer beträffande alkoholfrågans behandling på resp. åldersstadium. Ovanstående genomgång har begrän- sats till ett enda ämne — biologi.

Förhållandena är likartade i övriga universitetsämnen för blivande lärare. I t. ex. samhällskunskap, som för de flesta elever är det enda ämne som representerar den sociala aspekten på alkoholfrågan, är det ännu

sämre sörjt för lärarnas grundutbildning. Bristerna kvarstår även i de senaste universitetsstudieplanerna.

Metodik- och elevvårdsaspekter

Om det har varit och fortfarande är illa ställt med den ämnesteoretiska lärarutbildningen för både klass- och ämneslärare så är det inte mycket bättre i fråga om de övriga komponenter som anses erforderliga i en relevant lärarutbildning. Viktigast av dessa är utan tvivel den elevvårds- aspekt som kan aktualiseras dels av att eleverna själva hamnar i missbruk, dels av att många elever kommer från miljöer som präglas av bl. a. ett mer eller mindre allvarligt missbruk. I båda fallen är eleven iverkligt behov av stöd och hjälp. Skolans kurativa och hälsovårdande organ, vid behov i samverkan med berörda samhällsinstitutioner, fyller förvisso en viktig del av dessa funktioner men ofta måste läraren av en rad olika skäl hantera problemen själv. De krav detta ställer motiverar att avsevärd tid ägnas åt hithörande problem i den grundläggande praktiska utbildningen för alla lärare.

Alkoholundervisningens metodik ägnas f.n. knappast någon tid alls, men måste uppmärksammas betydligt mera, inte minst beroende på den närmast totala bristen på lämplig litteratur i ämnet.

Genomförda förändringar vid lärarhögskolorna

Under utredningens gång har i samarbete mellan APU och Sözs arbetsgrupp för översyn av skolans undervisning om alkohol och narkotika bedrivits viss försöksverksamhet med en kurs om alkohol, narkotika och tobak för blivande klass- och ämneslärare vid lärarhög- skolan i Göteborg läsåret 1967/68. Den omfattade 8 elevtimmar och ansågs täcka ett absolut minimikrav för att göra lärarna skickade att uppfylla läroplanens krav. För ämneslärarna koncentrerades arbetet på elevvårdsaspekten medan klasslärarnas kurs berörde även ämnesteori och undervisningsmetodik. Dessa kurser permanentades under de därpå följande läsåren och gavs vid samtliga lärarhögskolor, men oftast med lägre (ibland väsentligt lägre) timtal trots att Sö: 5 utfärdade anvisningar torde ha inneburit obligatoriskt 8 timmar. Lärarkandidaternas reaktion var positiv.

Numera gäller ny studieplan för klasslärarutbildningen i vilken bestämmelser återfinns som reglerar undervisningen om alkohol, narko- tika och tobak. Något timtal är inte fastställt utan detta skall ske i samband med den samplanering som äger rum mellan de ämnen inom vilka alkohol, narkotika och tobak skall behandlas. Som framgår av Bilaga 3 ansluter sig denna studieplan väl till 8-timmarskursen och till föreskrifterna om elevundervisning i Lgr 69.

De normalstudiegångar som har utarbetats på grundval av Studieplanen prövas f.n. Utfallet av något års praktisk tillämpning av den nya utbildningen bör noggrant utvärderas genom den ansvariga myndighetens försorg så att man snabbt kan korrigera och komplettera där det visar sig

behövas. Redan nu kan sägas att inte heller denna utbildning utgör mer än ett absolut minimum och motsvarar i allt väsentligt den provisoriska 8-timmarskursen för blivande klasslärare. Det är svårt att se hur kraven i Lgr 69 skall kunna uppfyllas av en lärare som haft mindre än 10 undervisningstimmar till förfogande för att förvärva kunskaper och färdigheter när det gäller såväl ämnesteori, metodik som elevvårdsaspek- ter på detta komplicerade område. Då det gäller ämneslärarutbildningen kvarstår officiellt den elewårds- centrerade 8-timmarskursen men här måste omedelbara åtgärder vidtas för att garantera dels att den verkligen omfattar 8 timmar vid samtliga lärarhögskolor, dels att dessa 8 timmar disponeras på sådant sätt att diskussioner och gruppaktiviteter möjliggörs. Bristerna i fråga om ämnesteoretisk bakgrund är här fortfarande det stora problemet.

Kommande förändringar

APU avstår från att lägga fram detaljerade förslag till lärarutbildning utöver de synpunkter som har lämnats i detta avsnitt. En gemensam arbetsgrupp för SÖ och UKÄ (LANT) undersöker f. n. dessa problem och väntas lägga fram förslag inom kort.

13.3.2. Fortbildningen

Av föregående avsnitt torde framgå att det föreligger ett ackumulerat behov av fortbildning för alla lärarkategorier, eftersom man praktiskt taget aldrig har haft en tillfredsställande grundutbildning. De hittillsva— rande sommarkurserna kan ej anses ha täckt behovet härvidlag, även om de självfallet utgjort ett värdefullt komplement. Det kommer att dröja avsevärd tid innan de ovan föreslagna inslagen i grundutbildningen får full effekt. Behovet av fortbildning på detta område accentueras också av alkoholvanornas utbredning och den markanta förskjutning nedåt i åldersgrupperna som ägt rum t. ex. för fylleriförseelserna.

Bland annat CAN har gjort en förtjänstfull insats ien svår situation och genom feriekurser och materialproduktion bidragit till att täcka luckor i utbildningen för ett stort antal lärare, men det rör sig ändock här om en ganska blygsam andel av det totala antalet.

Något detaljerat förslag till åtgärder på fortbildningens område kan ej presenteras här, men i princip bör alla lärare i biologi resp. samhälls- kunskap och socialkunskap, vilkas grundutbildning utgörs av den nu gällande eller äldre, snarast möjligt beredas tillfälle till utbildning av minst den omfattning de hittillsvarande sommarferiekurserna haft (30—35 timmar).

Detta krav blir än mera nödvändigt när alkoholundervisningen genom Lgr 69 nu införts som huvudmoment i dessa ämnen. För klasslärarstadier- na bör i konsekvens härmed motsvarande utbildning ges åt dem som avses fungera som huvudlärare i samhälls— resp. naturorienterande ämnen.

Särskilda åtgärder måste med det snaraste vidtas för att utbilda

lärarutbildarna. Detta torde i första hand kunna ske inom ramen för de 5. k. lärarutbildarseminarierna.

Det studiematerial för fortbildning rörande alkohol, narkotika och tobak som på Sözs uppdrag har utarbetats vid lärarhögskolan i Umeå förefaller f. n. väl kunna fylla sin uppgift i flera av de avseenden som berörts ovan. Dessutom är det i långa stycken utan tvivel ett utmärkt läromedel för grundutbildningen samt en god utgångspunkt för en grundutbildning av lärarutbildarna. SÖ bör närmare överväga hur garantier skall skapas för att detta material snabbt ställs till förfogande för skolans lärare i den utsträckning och till de delar de är direkt berörda av de problem som resp. avsnitt av materialet behandlar.

Stor vikt bör i detta sammanhang också tillmätas de sedan några år i anslutning till varje länsskolenämnd verksamma kontaktpersonerna rö- rande denna undervisning. Dessa skall bistå de enskilda skolornai frågor som rör beroendeframkallande medel — ge tips om litteratur, audivi— suella hjälpmedel, utställningar, föredragshållare, anordnande av studie- dagar etc. Det torde vara för tidigt att nu uttala sig om de konkreta resultat som kan uppnås genom deras verksamhet, men av de erfarenheter som hittills har vunnits kan man utan tvekan dra den slutsatsen att de fyller ett verkligt behov och förtjänar ett helhjärtat stöd från regionala och lokala skolmyndigheters sida.

13.3.3 APU: s förslag om lärarutbildningen Med stöd av det anförda föreslår APU sammanfattningsvis följande:

1. Arbetet med LANT fullföljs snarast möjligt med beaktande av ovan anförda synpunkter.

2. Den del av ämneslärarutbildningen om alkohol som förläggs till den praktiska lärarutbildningen koncentreras på elevvårdsaspekterna. För detta ändamål bibehålls tills vidare den elevvårdscentrerade 8-timmars— kursen för alla blivande ämneslärare enligt ursprunglig organisations- plan. Inom de ämnen där undervisning skall ske ges särskild metodikutbildning för vilken anvisningar snarast utarbetas.

3. Utfallet av de normalstudiegångar som utarbetats på grundval av gällande utbildningsplan för klasslärarutbildning bör noggrant utvärde- ras. Denna utvärdering bör ta sikte på den totala utbildningens möjligheter att tillgodose kraven i gällande läroplan angående under- visning om ANT och elevvårdsfrågor i anslutning till ANT.

4. Samtliga lärare i biologi, samhällskunskap och socialkunskap bereds snarast möjligt tillfälle till en fortbildning i den omfattning med avseende på tid och innehåll som de nuvarande feriekurserna har (30—35 timmar). Huvudlärare i samhälls— resp. naturorienterande ämnen på klasslärarstadierna bereds samma utbildning.

5. Skyndsamma åtgärder vidtas för att utbilda och fortbilda lärarutbil- darna i dessa frågor.

1 Som underlag för be- räkningarna rörande an- tal berörda lärare har utnyttjats: SCB Infor- mation i prognosfrågor. 1972: 8 tabell 8: 12 a.. Siffrorna har justerats något uppåt med hän- syn till examinationen fram t. o. m. läsåret 1973/74. Antalet hu- vudlärare på låg- och mellanstadiet är upp- skattat.

13.3.4. Kostnadsberäkning av APU: s förslag om läraru tbildningen

Förslagen i punkterna 1—3 medför inga extra kostnader. Utarbetandet av de metodiska anvisningarna enligt punkt 2 torde kunna ske inom ramen för Sö: 5 normala verksamhet.

Under punkt 4 föreslås en kompletterande utbildning som omfattar både ämnesteori och metodik för lärare i gymnasie— och grundskola i ämnena biologi, samhällskunskap och socialkunskap samt för huvudlärare i orienteringsämnen på grundskolans låg— och mellanstadium. Under punkt 5 föreslås Skyndsamma åtgärder för att utbilda och fortbilda lärarutbildarna. Dessa förslag torde komma att kräva kostnader enligt nedan.

Utbildning av lärare i biologi, samhällskunskap etc.

Sådan utbildning är aktuell för ca 3 500 lärare i läroämnen på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan samt för uppskattningsvis ca 2 000 huvudlärare på låg- och mellanstadiet.l

Den utbildning som föreslagits för dessa kategorier kan genomföras som 5-dagarskurser i grupper om 40 deltagare. Detta kräver 140 kurser till en kostnad av högst 40 000 kr./kurs. Studiematerial finns i stor utsträckning tillgängligt, bl. a. i form av färdigt fortbildningsmaterial, och kostnaderna för detta har inkluderats i kurskostnaderna ovan. Totalkost- naden för denna typ av utbildning blir därmed ca 5,6 milj. kr.

Redan tillgången på lämpliga kursledare/lärare gör att denna utbildning måste slås ut över en längre tidsperiod. Till en kostnad av ca 1,1 milj. kr. per år torde dock denna utbildning kunna genomföras under en femårsperiod. Eftersom fortbildning på ferietid inte är obligatorisk måste den genomföras på terminstid, förslagsvis i samma ordning som utbild- ningskompletteringen för vissa gymnasielärare i samband med den nya läroplanens genomförande. Skulle detta visa sig ogenomförbart för vissa av de här berörda grupperna bör man pröva möjligheterna att lägga samman studiedagar och ev. fördela utbildningen på två omgångar för att undvika vikariekostnader. Det bör dock observeras att studiedagarna i stor utsträckning behövs och redan är intecknade för aktuella fortbild- ningsbehov av annat slag varför den här föreslagna kompletteringen av lärarnas utbildning inte till någon större del kan genomföras med utnyttjande av studiedagstid. Å andra sidan torde många större kommu- ner kunna organisera utbildningen lokalt, vilket avsevärt minskar kurs- kostnaderna. Angivna belopp bör därför betraktas som absoluta maxirni- tal.

Utbildning av lärarutbildare

Sådan utbildning är aktuell för ca 100 lektorer i ämnestori och/eller ämnesmetodik samt 30 metodiklektorer från låg- resp. mellanstadiet (orienteringsämnenas metodik).

Utbildningen kan genomföras som en kombination av självstudier och utnyttjande av de 5. k. lärarutbildardagarna. De senare kräver inga extra

kostnader. Som studiematerial kan utnyttjas bl.a. redan producerat fortbildningsmaterial rörande ANT och kostnaden för detta kan beräknas till 25 kr./deltagare. Kostnaden för detta stannar därmed vid 3 250 kronor.

För dem som är ansvariga för den ämnesteoretiska utbildningen rörande ANT fordras dessutom en mera omfattande utbildning motsva— rande den som ovan föreslagits för samtliga lärare i närmast ansvariga ämnen. Denna utbildning kan genomföras som ett lärarutbildarsympo- sium vilket med ca 30 deltagare drar en kostnad av 30000 kronor förutsatt att det kan förläggas till ferietid.

Båda de här föreslagna åtgärderna bör företas snarast och medför en sammanlagd kostnad av ca 33 000 kronor.

Sammanlagda kostnader för den föreslagna utbildningen

Utbildning av lärare i biologi, samhällskunskap etc. 5 600 000 kr. Utbildning av lärarutbildare 33 000 kr. Summa kostnader 5 633 000 kr.

Kostnader per år under en Särsperiod

År] 1 133 000 kr. Åren 2—5 1 100 000 kr.

13.4. Läromedel

Mot bakgrund av vad som ovan sagts om bl. a. lärarutbildningssituationen och med tanke på de krav den här förordade målsättningen för undervisningen om alkohol ställer, blir kraven på kvantitet och kvallteti fråga om läromedel starkare än i kanske något annat moment. De krav man måste ställa är i första hand följande:

1. Läromedlen bör ansluta sig till gällande mål för undervisningen beträffande innehållets art och awägningen mellan olika värderingar.

2. De måste i allt väsentligt utformas så, att de uppfyller målkravet på anpassning till aktuellt åldersstadium och till kravet på en elevaktive- rande metodik. Detta gäller naturligtvis all undervisning, men bör tillmätas speciell vikt här.

3. Att förverkliga fastställt mål åvilar läraren. Det är därför inte alltid motiverat att alla använda läromedel utformas så att de till alla delar täcker innehållet i detta mål. Genom en lämplig avvägning och sammansättning svarar läraren ensam för att så sker. Till hans ledning skall dock i alla sammanhang klart anges om ett bildband, ljudband etc. behandlar endast en eller ett fåtal aspekter och om möjligt även ges förslag på lämpliga kompletteringar.

En mycket viktig uppgift för läromedelsproducenter på detta område är dessutom att utforma hjälpmedlen så, att de presenterar sådant stoff som läraren normalt inte själv kan åstadkomma. I fråga om alkoholunder- visningen gäller detta en jämförelsevis betydande del av det stoff som skall behandlas. Produktion och distribution genom ansvariga myndig- heters försorg blir här nödvändig. Samma gäller den viktiga frågan att hålla lärarens stoff aktuellt, förse skolorna med information om nya forskningsrön och andra nyheter samt på olika sätt se till att föråldrat stoff och föråldrade hjälpmedel inte vidare används. På den sista punkten torde åtskilligt med det snaraste behöva göras. Produktionen bör också så långt möjligt samordnas med samhällsinformation i övrigt om alkohol- frågan.

Skolradio/TV bör kunna bidra med ett ganska omfattande material av den typ som nu produceras inom en rad skolämnen och moment i olika ämnen. Därvid bör särskilt uppmärksamhet riktas på dessa medias möjligheter att erbjuda sådant mer eller mindre exklusivt stoff, som läraren inte själv kan förmedla och presentation av undervisningsinslag som innehåller nya rön och nya metodiska infallsvinklar.

Via programhäften erbjuder sig dessutom en god möjlighet att presentera aktuellt källmaterial tillrättalagt för att bearbetas av eleverna själva (t. ex. färska statistiska uppgifter, intervjuer med ledande represen- tanter för olika åsiktsriktningar etc.).

13.4.1. APU:s förslag om Iäromedlen

APU föreslår sammanfattningsvis

att läromedel om ANT skall varudeklareras och hållas aktuella resp. produceras i stor utsträckning genom centrala myndigheters försorg, att skolradio/TV: s produktion på detta område utökas, att frågan om former och organisation av produktion och distribution av läromedel på området skyndsamt utreds med sikte på att samordna denna verksamhet med övrig liknande informationsverksamhet, samt att SÖ uppmanas att snarast ta kontakt med läromedelsproducentema för överläggningar om läromedelssituationen då det gäller alkohol-

frågan.

13 .5 Metodiskt utvecklingsarbete

När det gäller den mera detaljerade utformningen av undervisningen enligt riktlinjer i detta kapitel och i gällande läroplaner anmäler sig en rad önskemål om noggranna analyser av de metoder, som i de konkreta fallen är bäst lämpade att förverkliga de mål som uppställts. Dessa skiljer sig till sin karaktär från andra uppställda mål för skolans undervisning i så väsentliga avseenden att ett specialinriktat metodiskt utvecklingsarbete är

nödvändigt. Det måste därför vara en angelägen uppgift att utreda vilka metoder

som har förutsättning att påverka attityder med lång varaktighet i sina ev. effekter på handlingsmönstret. Lika väsentlig är ökad kunskap om vilka förutsättningar eleverna måste ges för att på ett kritiskt sätt kunna bedöma de ofta ensidiga påtryckningsgrupper de möter utanför skolan under och efter skolgången.

APU vill med stöd av det anförda rekommendera att forskningen för att utröna metodeffekter i undervisningen om alkohol stimuleras samt att man därvid prioriterar studier kring långtidseffekter av undervisning och övriga insatser inom skolan och att man arbetar på att utröna vilka insatser som har sådana effekter.

'*|_rr:llh Mann.—.

, nåll." |... MW & till aning,...-

mur..- Wraith-' '

. %lhl'uUlk,Wlnh-V

.'r'l ll'r'll,l '_';- ":F |_. ht

'="' .. -. - r" " ..,, '..rtul uv ..

" _IIIYI7III'III 'i'” ' . ' '_ ' "| _ . , _. , __ ”man

'1 '|l1'l

':' 411; "::-'

. ll

'- _.'1 _| 'i ,, ,_v, ,,,..1'. ' ' ' -- - l.",- lm"? _, ' . , . nu

A.I.... ' " , Hilti-tll, ' & I'"_-I__, ' ., - _ " _- nur...

.u,

,."-. Ulkl-” _lL'.|.T|'

T,, -- _ _ ..._ .. ' ' ,r._.|..l'.'

_. .. __jr. :.].-

,],- ,'uu

._._|.' _

tunn..." di..., , till

. r"'".' ,,," . _ _;. ,,'l'" ._11,_|.___V|,-_1._;ll|| "'l ., ,...; ..;L'Er... ' '. 5 i'. l,:é..,'*rl,.,.__ ,.

.. '.'”."zl.

”hv," ' . .. _ .... , H||,,ll'.l+.. _ ”'.'” " ,_ - ...,”.jP-Ef _'ll. _, .. . .| ' " .. _qh— :. __7' I I.- ! '_'F '||.._ '. "'. __

.-. _1J1_1_,'H1_I ,1_,

"j,. _ ". 9. ':'. ., I 17 |,l' H "hl I _ .J,-'.' _.|.":', T_,,f.. _.

T_l'j.

14 Information

14.1. Inledning

Information — eller upplysning i alkoholfrågor förmedlas på många olika sätt i dagens samhälle. Utöver massmedias egen produktion sker ofta via dessa — insatser från statliga myndigheter och företag samt olika organ inom landsting och kommuner. Därtill kommer den information som genomförs inom eller via nykterhetsrörelsens och andra folkrörelsers organisationer.

Med hänsyn härtill har APU under sitt arbete i olika former sökt upprätthålla en bred kontakt med olika intressenter. Detta har utom genom kontinuerliga underhandskontakter främst skett dels via några större konferenser under 1967 och 1968, dels i den särskilda referens- grupp som utsågs 1969. I referensgruppen har ingått företrädare för bildningsorganisationerna, Centralförbundet för alkohol- och narkotika- upplysning (CAN), idrottsrörelsen, kommunförbundet, nykterhets- rörelsen, nämden för samhällsinformation, Skolöverstyrelsen (SÖ), social- styrelsens nämnd för hälsoupplysning (h-nämnden) — tidigare social- styrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD) — Sveriges Radio och Systembolaget,

Information kan ha olika syften och funktioner, t. ex. att ge kunskap och att påverka dvs. att skapa, förändra eller befästa —— den enskilda människans inställningar och beteenden. APU behandlar i detta kapitel primärt den information som med användande av allmänna medel bedrivs i dessa syften. Detta innebär att 5. k. ”indirekt information” behandlas mer perifert och kommersiell information, t. ex. reklam, inte alls. Vad gäller reklamen hänvisas till kap. 20.

I syfte att erhålla ett vidgat underlag för bedömning av informationens hittillsvarande roll har APU låtit genomföra två undersökningar. Sålunda har utförts en kartläggning av ”Information om alkohol från myndig- heter, institutioner, organisationer och företag under 1970” och en undersökning av ”Information om eller med anknytning till alkohol i dags—, populär- och fackpress under 1970”.1 På grund av begränsade resurser har APU:s intentioner i övrigt avseende bl. a. en motsvarande ;,Dessa ?ndefSÖ'iningaf kartläggning av informationsutbudet i radio och TV tyvärr inte kunnat ar pubhcems pa Stats- departementens offset- fullföljas. central, Stockholm 1974.

14.2 Information endast ett av flera medel

Som framgår av den historiska tillbakablick som ges i avsnitt 7.2.2 har informationen tillmätts en allt större betydelse när det gäller att nå uppsatta mål för alkoholpolitiken. Sålunda hävdade 1944 års nykterhets- kommitté att upplysningsverksamheten borde tilldelas en mer dominerande roll än tidigare i det alkoholpolitiska arbetet; speciellt skulle den rent sakliga upplysningsverksamheten kraftigt stödjas av statsmakterna. En redogörelse för de anslag som därefter utgått för upplysningsverksamhet lämnas i avsnitt 14.3.1.

Även senare har åtgärder vidtagits där en bedömning vad gäller informationens betydelse kommit till konkret uttryck. I sitt betänkande Mellanölsfrågan (SOU 1971:66) lade APU fram förslag rörande en speciell informationsinsats som via central samordning skulle ges riks- täckning och genomslagskraft i form av en tidsmässigt samordnad, koncentrerad insats av lokala krafter inom skola, organisationer och företag. I prop. 1972261 valdes en annan uppläggning och 1972 års riksdag beslutade om ett anslag på 5 milj. kr. för upplysningsverksamhet rörande alkohol, narkotika m. rn. under budgetåren 1972/73—1973/74. Statens ungdomsråd utsågs av riksdagen att vara huvudman för denna verksamhet och ålades bl. a. uppgiften att fördela tillgängliga medel. I delrapport I (april 1973) och delrapport II (mars 1974) redogör rådet för hur dessa medel fördelats och__hur verksamheten utformats. Därutöver har riksdagen — enligt förslag i 1974 års statsverksproposition anvisat ytterligare 2,5 milj. kr. för samma ändamål under budgetåret 1974/75.

Enligt APU:s mening är information en nödvändig åtgärd om alkoholpolitikens mål, som de angivits i det föregående, skall kunna realiseras, se kap. 11. Samtidigt bör emellertid betonas att information endast är ett av flera hjälpmedel härför. Det finns iden alkoholpolitiska debatten inslag där tilltron till effekterna av informationsinsatser utgör en mycket dominerande aspekt. En sådan förtröstan synes inte helt välgrundad och utredningen vill med skärpa understryka den fara som kan vara förknippad med att låta olika uppseendeväckande informations- insatser tjäna som substitut för andra åtgärder av socialpolitisk eller rent alkoholpolitisk art.

Informationsinsatsema måste alltså grundas på en realistisk syn på den verkan som kan åstadkommas med dem. Information måste och bör utnyttjas i kombination med andra åtgärder för att uppnå uppställda mål. APU anser emellertid att åtskilliga förändringar måste vidtas i förhållande till den nuvarande informationsverksamheten, om informationen skall kunna spela en väsentlig roll och ge de påtagliga resultat man förväntar. Detta gäller informationen som självständig åtgärd likaväl som nödvän- digt komplement till andra åtgärder. Den alkoholpolitiska informationen bör enligt APU: s mening utfor- mas i god samklang med de principiella tankegångar som informationsut— redningen presenterade i sitt betänkande Vidgad samhällsinformation (SOU 1969: 48) och som senare låg till grund för riksdagens beslut (prop. 1971: 56) angående ökade insatser på detta område.

14.3. Informationens hittillsvarande roll

Informationens hittillsvarande roll redovisas vad gäller huvudlinjerna i utvecklingen och även dagsläget i avsnitt 7.2.2. Som komplement till detta, som bakgrund för det fortsatta resonemanget och framför allt som underlag för APU:s förslag skall här vissa ytterligare aspekter behand- las.

14.3.1. Omfattning

Den kartläggning APU låtit genomföra beträffande information om alkohol från myndigheter, institutioner, organisationer och företag under 1970 visar att det är ett mycket stort antal instanser som bedriver informationsverksamhet på detta område. Enligt denna undersökning skulle det under 1970 ha rört sig om inemot ] 100; därtill kommer t. ex. nykterhetsrörelsens 6 746 lokala föreningar.

En grov översikt över fördelningen av de instanser på central, regional och lokal nivå vilka ingick i undersökningen ges i tabell 14.1 nedan. I denna översikt ingår även instanser som bedrivit kommersiell reklam för alkohol.

Anslagsgivningen till information på området bidrar naturligtvis också till bilden av informationens hittillsvarande roll. I tabell 14.2 redovisas utvecklingen under tidsperioden 1952/53—1973/74.

Som en följd av riksdagens behandling av 1944 års nykterhetskommittés betänkande (SOU 1952: 12) skedde en mycket markant höjning av den totala bidragssumman år 1954 från 630 000 till 2 209 000. Året därpå minskade anslagen med inemot 15 %. Därefter har anslagen uppräknats med i genomsnitt 8,5 % per år. Denna ökning har dock — åtminstone sedan 1967/68 till stor del bestått i en höjning av anslagen till länkrörelsen. Dessa bidrag är avsedda för lånkrörelsens allmänna verksamhet och använda således endast i mycket begränsad utsträckning till renodlade informationsinsatser.

Tabell 14.1 Instanser som under 1970 bedrivit information om alkohol fördelade på central, regional och lokal nivå

_________,—————-—-———_————-———

Stat- Kom- Organ., För- Summa Vin- Brygge- Övr. privata liga muna- fören., säk- och riera företag utan instan- la in- sam fund, rings- sprit- vinstintressen ser stan- folkhög- före- agen- inom alk.-

ser skolor tag ter omr.”

m. fl. ___—____________—_-——— Central 9 48 1 5 8 20 Regional 57 2 24 — 83 ] 30 % 105 Lokal nivå 41 275 512 828 —

__________________——-— Summa 107 277 584 1 969 20 30 105 ___——————————'—_—_———

a Dessa företag — som förutom bryggerierna utgörs av ett statistiskt urval av SAF-anslutna företag med fler än 50 anställda -— har inte ansetts kunna fördelas på samma sätt som övriga instanser då det med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter ej varit möjligt att entydigt hänföra dessa till bestämd nivå.

Tabell 14.2 Det statliga anslaget under rubriken ”Bidrag till nykterhetsorganisatio- och länkrörelsen under tidsperioden

ner m. m.”

Bud- getår

52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 66/67 67/68 68/69 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74

" övrg11973/74:

CFN/ CAN

127 138 760 735 750 900 900 860 860 897 970 1 000 1030 1 150 1 210 1 270 1 320 1400 1 475 1511 1611 1 686

bi- drag

291 291 306 306 400 400 400 500 500 500 500 550 600 600 650 690 690 690 690 797 Grund- Speci— In- Öv- ella struk- rigta bi- törs- drag bi-

drag 825 283 35 525 283 35 525 283 35 650 283 35 650 369 35 650 369 50 750 369 50 750 422 50 850 488 75 995 488 50 995 590 75 950 595 75 950 595 90 900 682 90 900 682 90 900 682 95 900 682 505 900 682 470 900 682 470 900 775 470

samt bidrag till CAN 1952/53—1973/74 (tusen kronor)

Länk- rö- rel-

senb

15 15 25 50 50 100 125 125 300 400 500 550 600 700 1 150 1 450 2 000 2 300 2 600 3 700

(a) Bidrag till internationella byrån i Lausanne (b) Till SÖ: s disposition för nykterhetsfrämjande åtgärder (c) Bidrag till RFMA (d) Bidrag till upplysningsverksamhet i alkoholfrågan inom ungdomsorganisationema

!:

Under

budgetår.

budgetåren nykterhetsorganisationer m.m. under andra rubriker än under därpå följande

och 1953/54

Totalt

5696 6306 2209 1884 1924 2224 2404 2429 2554 2744 3183 3433 3690 3870 4054 4242 4792 5217 6252 6553 6953d 8328

D Bidragen är avsedda för länkrörelsens allmänna verksamhet.

1952/53 fördelades

Förändring

Be— % lopp

+ 61 10,7 + ... WU! le (AKO N b—I(II PO

U) 0 0 >_-

& DJ 0 >_- ' ' "Hbl-”au—xuox

++ ... Om WU! Uno )—->-4

>_— 00 O maAommAaaqqmqm—mmw

m—oooowxo'oxxlmmooxo-b

+ ... l)) q Lh ,—

9 000:— 26 000:— 35 000:—

400 000:—

bidragen till

4 Därutöver fördelades 4 829 000 av Statens ungdomsråd (prop. 1972161) för användning under budgetåren 1972/73—1973/74.

Ökningstakten vad gäller anslagen bör emellertid bedömas i relation till kostnadsutvecklingen för de produkter organisationerna arbetar med. Sålunda skall t. ex. ökningen av anslagen från 5 217 000 kr. 1969/70 till 6 953 000 kr. 1972/73, dvs. en ökning med ca 33 % om länkrörelsens bidrag undantages en ökning med 15,6 % jämföras med ökning i exempelvis personalkostnader, tryckkostnader och annonskostnader, se tabell 14.3.

Som framgår av dessa exempel har uppräkningen av anslagen inte hållit jämn takt med kostnadsstegringarna beträffande olika distributionsvägar som organisationerna kan utnyttja för informationsspridning.

Tabell 14.3 Exempel beträffande kostnadsutvecklingen under åren 1969—1973

Objekt 1969 1971 1973 Kostnadsökning 1969/1973 Kr / % Lönekostnad per instruk- tör" 35 750:— 41 875:— 48 200:— 12 450:— / 34,8

Kostnad per tidskriftsexji'

Accent 0:31 0:42 0:63 0:32/102,3 Därav kost— nad f. utg.- korsband 0:10 0:16 0:21 0:12/124,2 Alkohol och narkotika 1:94 2:80 3: 40 1: 46 / 75,3 Motorföra- rene 0:52 0:55 0:65 0:13/ 24,7 Annonspris per spaltmmd 137—.- 184:— 226:— 89:— / 65,0

; Motorförarnas Helnykterhetsförbund. c Bruttokostnad. Under perioden minskade sidantalet med 21,3 %.

dUppgiften avser totalt annonspris per spaltmillimeter (inkl. moms) för rikstäckande annonsering i dagspress.

Tilläggas bör emellertid att utöver de statliga anslag som redovisats i tabell 14.2 tillkommer bl. a. dels statliga bidrag till ungdomsorganisa- tionernas centrala respektive lokala verksamhet — dvs. en icke känd andel av ca 40 milj. kr. 1972/73 dels landstingens bidrag till nykterhets— och länkorganisationer, vilka 1972/73 utgjorde sammanlagt 3,3 milj. kr., dels vissa kommuners bidrag, vilkas storlek inte har kunnat fastställas.

Därtill kommer också de belopp som statliga myndigheter och företag satsar på information inom detta område. Sålunda genomför socialstyrel- sen, SÖ, trafiksäkerhetsverket m. fl. informationsåtgärder inom detta område till ett belopp som genomsnittligt uppgår till ca 1 milj. kr. per år. Systembolagets utgifter för konsumentupplysning uppgick, exkl. egen personalkostnad, till ca 2,5 milj. kr. 1973; därtill kommer ytterligare 700 000 kr. för skyltning.

I det föregående har framhållits, att dagsläget vad gäller information om alkohol bl. a. karakteriseras av att det är ett mycket stort antal instanser på olika nivåer som bedriver informationsverksamhet. Detta förhållande illustreras också av fördelningen av det årliga statliga anslaget; en redovisning härav för budgetåret 1972/73 lämnas i tabell 14.4.

Endast några få av dessa intressenter förfogar över tillräckliga medel för att på egen hand genomföra en verkligt slagkraftig kampanj riktad till en större målgrupp. Det visar sig sålunda att av totalt 58 bidragsmottaga- re får 23 st. 50 000 kr. eller mindre, 13 st. mellan 50 000 och 100 000

Tabell 14.4 Fördelning av de statliga anslagen "Bidrag till nykterhetsorganisaitoner m. m. och ”5 milj. kronor till alkohol- och narkotikaupplysning" budgetåret 1972/73 (tusen kronor)

CAN DKSN Nykterhetsrör.: s landsförbund Sv. Nykterhetssällskaps repr. församl. Samarbetskommittén f. alkoholfrågor KSN Nykterhetsrörelsens samorg. i Sthlm DKSN i Sthlm

IOGT-NTO MHF SBF NOV Vita Bandet SSUH JHF SLN SPHF SAN SFF Nykterhetsrörelsens scoutförbund UNF SBU

MHF-ungdom CUF

Elevförbundet F PU

Frälsningsarméns ungd.-avd.

Förbundet Vi Unga

Moderata ungdomsförbundet

Sv. Missionsförb.: s ungdom Riksförb. Sveriges fritids- och hemgårdar Sv. scoutförbundet Sv. folkhögskolelevers förb. SSU Unga örnars riksförbund RKU Sv. riksidrottsförbundet Fören. f. medicinska alkohol- frågor Folkrör.: s samorg. mot alk-miss- bruk iGöteborg ABF

Hörselfrämjandets riksförbund

KFUK/M: s scoutförbund Riksförb. f. utvecklingsstörda barn Studieförbundet Vuxenskolan

Sv. Bandyförbundet

Sv. Korp. idrottsförbundet Sällskapet Länkarnas Riksförb. IOGT-NTO: s juniorförb. RFHL KRUM

Grund- bidrag

98

51 34 27

120 132

Speci- ella bidrag

80 16 11 43 18 10 10

125 100

Instruk- törsbi- drag

Bidrag till upp- lysn. i ungd.- org.

Övriga via SÖ förmed- lade bidrag

1611

99 ”

Bidrag ur ”5-milj.- an- slaget”

180 330

80

200 130 330 205

50 150

75

325 135 500 150

475

175 50 14 75 75 25 60 50 70 100 30

Bidrag till CAN”

Summa

1911 628 16 62 181 69 10 10

489 328 100 329 43 180 63 43 6 3 90 87 250 15 165 390 220 90 10 35 90 20

20 355 155 560 185

20 483

35 225 50 14 75 75 25 60 70 70 100 30

Grund- Speci— Instruk- Bidrag Övriga Bidrag Summa bidrag ella törsbi- till upp- via SÖ ur bidrag drag lysn. i fönned- ”5—milj.- ungd.- lade an- org. bidrag slaget" Riksförb. Hem och Skola — — — 200 200 Ungdom ens Röda Kors — _ — 150 150 Fören. Fruktdrycker” — 10 — _ 10 Länkens kamratförb. i Göteborg — 30 — — — 30 Sällskapet kvinnolänkarna — 2 — — 2 Kamratfören. länken iGöteborg 3 3 Sv. Soldathemsförbundet 10 — — — 10 RFMA — — — 35 35 690 900 682 418 1646 4 829 9 135

" Föreningen Fruktdrycker har därutöver ett årligt anslag på 35 tkr.

kr. och 10 mottagare 250 000 kr. eller mer. Att detta måste vålla problem kan illustreras med några exempel på kostnader för informa- tionsinsatser under senare år.

När trafiksäkerhetsverket 1971 sökte öka biltrafikantemas användning av bilbälten genomfördes informationsaktiviteter för totalt 1 875 000 kr. under 1971/1972. Bältesanvändningen beräknades därvid enligt gjorda undersökningar ha ökat från ca 15 % till 25 %; den har sedan dess ökat ytterligare. Sjösäkerhetsrådet genomförde under 1973 en informations- kampanj i syfte att minska antalet olyckor som följd av olämpligt beteende med fritidsbåtar. Kampanjen genomfördes i 11 län (P—BD) till en kostnad av totalt 420 000 kr. Rådet kunde konstatera att i dessa län inträffade 45 dödsfall vid båtolyckor 1973 jämfört med 61 under l972;i övriga län var antalet högre 1973 än 1972; 55 resp. 46.

Det finns åtskilliga exempel från de senaste åren som illustrerar att informationsinsatser som skall förväntas ge resultat i olika hänseenden kräver förhållandevis stora och framför allt samordnade resursinsatser.

14.3.2. Information om alkohol från myndigheter, institutioner, organi- sationer och företag under 1970 —— en sammanfattning av vissa karakteristika

Resultaten från den tidigare nämnda kartläggningen av information om alkohol gör det möjligt att ge en översiktlig beskrivning av olika _ . . .

, _ . , _ 1 1 t t 0 kan dras utifrån vrsnlng av informations- karakteristika 1 informationsutbudet. De s 11 sa ser 5 m verksamheten vad gäller detta material är naturligtvis i en trängre mening giltiga endast för omfattning osv. gesi informationsverksamheten under 1970. Med tanke på att förändringar på rapporten lnfgrmatlon,

. .. . . ., om alkohol fran myndig- detta omrade vad galler t. ex. metodik sker 1 sma steg och med stor heter, institutioner, (Hg? tidsfördröjning torde man dock enligt utredningens mening kunna utgå nisationer och företag från att ifrågavarande karakteristika i allt väsentligt kan anses gälla även i Exigeägnssåaftfssg? dagsläget. Undantag finns dock, sålunda har t. ex. Systembolaget lagt om central, Stockholm

sin upplysningsverksamhet efter 1970. 1974.

' En mer detaljerad redo-

Utbud, syfte och innehåll

Inledningsvis kan konstateras att de som informerar i alkoholfrågor bedriver denna verksamhet mer eller mindre kontinuerligt; det synes mera sällan förekomma att en instans begränsar sig till en enstaka informationsinsats.

Centrala instanser som SÖ, h-nämnden och CAN bedriver i förhållan- devis stor utsträckning sin informationsverksamhet i samarbete — inbördes eller med andra. De allra flesta, inte minst på regional och lokal nivå, genomför emellertid informationen helt i egen regi och med eget informationsmaterial. Ett dominerande drag är alltså att information om alkohol bedrivs isolerat och som tidigare nämnts med små, eller mycket små, resurser. Detta ger anledning ifrågasätta vad som skulle kunna vinnas, i form av t. ex. ökad effektivitet, med ett utökat samarbete och en längre gående samordning av insatserna såväl centralt som regionalt och inte minst lokalt.

Vad gäller informationens syfte och innehåll visar resultaten att man kanske inte alltid har gjort klart för sig vad man egentligen vill uppnå med informationen. De svar som lämnades rörande dessa aspekter var nämligen i många fall relativt oprecisa. Vidare framgår att man mycket sällan inriktat informationen på någon viss typ av dryck eller visst tillfälle för konsumtion; man har vanligen informerat om alkohol respektive alkoholförtäring i allmänhet. I de få fall man inriktat sig på någon speciell dryck har detta gällt öl, i några fall alternativ till alkohol och i ett fall vin. Den bristande precisionen i fråga om informationens syfte och innehåll ger naturligtvis anledning överväga den framtida informationsverksam- hetens uppbyggnad. APU återkommer till detta.

Målgrupper

Beträffande målgrupper för informationen utgör ”allmänheten” och ”ungdomen” vanliga målgrupper vid extern, utåtriktad, information medan "föräldrar/vårdnadshavare” och ”personer med alkoholproblem eller alkoholmissbrukare” är grupper man ytterst sällan vänder sig till.

Ett förhållandevis mycket stort antal av informationsinsatsema synes för övrigt vara s.k. ”'mellanledsinformation”, t. ex. information mellan centrala, regionala och lokala instanser inom förvaltningsområde eller organisation. Detta kan till en del förklaras av att kartläggningen i stor utsträckning täcker myndigheters och organisationers centrala och regionala organ, medan t.ex. nykterhets- och andra organisationers föreningar på lokalplanet och deras informationsverksamhet riktad till den breda allmänheten är mindre väl eller inte alls representerad. Den fråga som undersökningsresultaten trots allt väcker är huruvida inte nödvändig information eller snarare kommunikation mellan organ på olika nivåer kan ytterligare effektiviseras så att en större andel av resurserna kan utnyttjas för att nå nya mottagargrupper.

Form, inriktning och distributionssa'tt

Den genomförda kartläggningen belyser även andra aspekter rörande den hittillsvarande informationsverksamheten. Det visar sig sålunda att informationsinsatserna i flertalet fall sker i form av enskilda åtgärder, t. ex. en annons, affisch, broschyr eller ett bildband. Det är i stort sett endast centrala instanser som SÖ, h-nämnden, CAN och Systembolaget som i någon större utsträckning har genomfört kampanjer där man samordnat flera åtgärder.'Kampanjerna har i flertalet fall bedrivits med inriktning på information om enbart alkohol och mer sällan alkohol jämte t. ex. narkotika och/eller tobak. Detta gäller naturligt nog i än högre grad de enskilda åtgärdernas inriktning. Undantag härvidlag utgör Sö som i flera fall tagit upp såväl alkohol som narkotika och tobak ien och samma aktivitet, ANT-insatser. Socialstyrelsens h-nämnd å sin sida betraktar information om alkohol som ett led i en allmän hälsoupplys- ning och kombinerar därför ofta alkoholupplysning med information om narkotika och/eller andra beroendeframkallande medel. Detsamma gäller i viss utsträckning även CAN.

De vanligast förekommande distributionssätten för information är personlig, muntlig information i form av lektion, föredrag, debatt eller samtal. Även broschyrer och foldrar används ofta. Däremot utnyttjas ytterst sällan pressen; radio och TV nästan aldrig, vilket naturligtvis beror på att man inte har direkt tillgång till dessa.

Effekter och kostnader

I undersökningen ingick också att klarlägga i vilken utsträckning man studerat effekterna av vidtagna åtgärder. Enligt de uppgifter som lämnats skulle drygt en procent av antalet vidtagna aktiviteter ha följts upp med en utvärdering där resultat av genomförda insatser kunnat redovisas. Effektstudier förekommer således mycket sällan. Det har för övrigt inte i något fall framgått att man skulle ha försökt studera effekter med avseende på attityder till alkohol och alkoholbruk eller förändringar i beteendet visavi alkohol. Det föreligger naturligtvis vissa svårigheter när det gäller att göra utvärderingar i dessa avseenden. Den huvudsakliga förklaringen till att uppföljning sällan skett torde emellertid inte främst vara dessa svårigheter, utan snarare att man inte arbetat med en sådan metodik som inkluderar för- och efterstudier.

Resultaten från kartläggningen kan inte utnyttjas för en beräkning av de totala informationskostnaderna under 1970. Detta beror på att dels undersökningen av olika skäl givits en begränsad omfattning, dels många tillfrågade inte lämnat några uppgifter eller svarat ”inga kostnader” eller ”inga kostnader bara personalens arbete”. Dessa svar är naturligtvis på sitt sätt också upplysande.

Här kan sålunda endast konstateras att för 298 direkt tillfrågade instanser som bedrev informationsverksamhet under 1970 utgör summa uppgivna informationskostnader ca 4,3 milj. kr. Det bör observeras att denna summa i huvudsak baseras på direkta informationskostnader; den inkluderar alltså inte t. ex. kostnader för kanslipersonal, lokaler, telefon, porto m. m.

Såväl APU som andra har försökt göra en mer överslagsmässig beräkning av den totala resursinsatsen på detta område. Detta visar sig emellertid vara utomordentligt svårt. Beträffande stat och landsting finns som tidigare nämnts uppgifter. Kommunernas bidrag däremot har inte kunnat beräknas beroende på att kostnaderna, enligt uppgift, i många fall inte finns särredovisade.

Även om dessa och andra uppgifter kunde erhållas skulle emellertid en på sådant sätt beräknad totalsumma ändå endast ge en mycket ofullständig bild av den samlade resursinsatsen vad gäller information. En viss inte känd andel av de medel organisationerna erhåller används naturligtvis för en rad andra aktiviteter än rent informativa. Med hänsyn härtill skulle den beräknade totalsumman innebära en överskattning av resurserna för informationsverksamhet. Å andra sidan medför varje sådan undersökning att man riskerar att bortse från icke redovisningsbara personella insatser i olika regionala och lokala organ av skilda typer samt inte minst mycket stora insatser av frivilligt, ideellt arbete i olika slag av organisationer.

Utformning

Den genomförda kartläggningen ger, direkt eller indirekt, vissa möjlig- heter till en bedömning av hur informationsinsatserna har planerats och utformats i kommunikationsteknisk mening.

Rent allmänt kan konstateras att flertalet insatser uppvisar brister i rent elementära aspekter vad gäller t. ex. målprecisering, planmässigt genomförande och framför allt uppföljning av vidtagna åtgärder. Undan- tag finns naturligtvis, men dessa gäller företrädesvis i viss utsträckning de centrala instansernas information till exempelvis lärare, socialarbetare och ungdomsledare, dvs. så kallad ,'mellanledsinformation”.

Det dominerande draget är dock att man inte arbetat utifrån någon uttalad, allmän målsättning och en analys eller precisering av dess delmål. Därav följer att man inte kunnat inrikta informationen på operationellt definierade mål. En förklaring härtill kan vara att man i vissa fall funnit gällande policy oklar eller den allmänna målformuleringen alltför allmän eller innehållande mål som står i konflikt med varandra. I ett sådant läge är det naturligtvis utomordentligt svårt för var och en av de instanser som skall svara för den breda informationsverksamheten att kunna precisera mål för de enskilda insatserna. Ett sådant förhållande kan också utgöra en del av förklaringen till att man i så begränsad utsträckning eller oftast inte alls — har undersökt och definierat utgångsläget, nuläget, i olika avseenden hos tilltänkta målgrupper. En annan del av förklaringen är självfallet svårigheterna att fastställa nuläget och orsakerna till ändringar häri. Inte någon av dem som tillfrågats om sin informations- verksamhet har angett vad man mer exakt velat åstadkomma i fråga om förändringar hos mottagarna. Man tycks snarast rent allmänt ha utgått från att de flesta har otillräckliga kunskaper vad gäller alkohol och dess effekter, att attityderna till alkohol och alkoholkonsumtion inte är vad de borde vara, att konsumtionsbeteendet inte är helt acceptabelt och att

information måste göra nytta. Detta är dock inte helt odiskutabelt och i alla händelser måste effekterna av insatserna tveklöst bli större om man arbetar med en mer preciserad inriktning beträffande såväl innehåll som målgrupper.

Om man inte vet hur utgångsläget före en informationsinsats ser ut vad gäller kunskaper, attityder och/eller beteende saknar man naturligtvis en viktig förutsättning för att över huvud taget kunna följa upp och utvärdera vidtagna åtgärder i dessa termer. I sådana lägen återstår endast att registrera hur många personer man nått, att mer eller mindre subjektivt bedöma hur informationen har mottagits eller att mäta egna ansträngningar, t. ex. vad insatsen kostat eller hur stor upplaga man producerat. Det är uppenbart att man med en sådan uppläggning riskerar att ständigt finna att man gjort rätt och lyckats utan att detta har annat än en ytterst måttlig korrespondens i verkligheten i relation till de mål man egentligen, trots allt och innerst inne hade.

I detta sammanhang kan vidare noteras att man inte annat än i enstaka fall arbetat med förprövning av informationsmaterial i syfte att klarlägga hur den produkt man avser att distribuera kommer att fungera.

Av vad som här sagts följer också att man i ytterst få fall har arbetat utifrån en informationsplan. Utöver en precisering av bakgrund, syfte, målgrupp och innehåll skulle ett mer planmässigt agerande ha inneburit att man i större utsträckning skulle ha kunnat överväga vilka distribu- tionssätt som bäst skulle gagna angivet syfte. Vidare skulle frågor rörande samarbetspartner, olika typer av hjälpmedel och tidläggning ha ägnats större omsorg.

Den kartläggning APU låtit genomföra var direkt inriktad på att belysa de aspekter som här redovisats syfte, innehåll, målgrupper och vissa ytterligare, kommunikationstekniska, frågor. Från dessa utgångspunkter kan vissa brister konstateras. Samtidigt bör' emellertid betonas att en sådan analys naturligtvis leder till att vissa och andra kvaliteter i informationwerksamheten inte blir beaktade. I det material som sänts in från alla dem som kontaktades i samband med kartläggningen finns flera exempel på detta. Där finns exempel på informationsinsatser utifrån nya eller annorlunda idéer, på produkter och kontaktformer m. in. som borde kunna ges större spridning eller prövas i annan skala.

14.3.3. Utvecklingen under senare år

De brister beträffande informationsverksamhetens uppläggning och ut- formning, vilka redovisats i det föregående, har sin förklaring. Utöver vad som nämnts angående de effekter som kan följa av den övergripande målsättningens utformning kan flera faktorer ha spelat in. Så har såsom tidigare redovisats t. ex. kostnaderna för produktion och distribution av information ökat i snabb takt medan olika anslag endast undergått mindre förändringar. Samtidigt har kraven på informationen ökat. Nya fakta fordrar nytt material, detsamma gäller förändringar i synsätt, krav på nyanseringar och på breddning av verksamheten till nya grupper av människor. Därtill kommer en ökad konkurrens om uppmärksamheten.

Till detta kan fogas att informationstekniken utvecklats under de senaste åren, delvis som en följd av den ökade konkurrensen, men kanske främst som ett resultat av ökade insikter om vilka marginella effekter man ofta uppnått trots stora informationsinsatser.

Vidare kan hävdas att den genomförda kartläggningen avser verksam- heten under 1970 och att förändringar skett under senare år. I syfte att ge en mer aktuell bild av läget redovisasi det följande mycket kortfattat målsättning, aktiviteter och speciella målgrupper vad gäller några centrala instansers informationsverksamhet.

Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (h—na'mnden)

Hälsoupplysningen är en del av de samlade insatserna i ett offensivt hälsoarbete där de förebyggande inslagen dominerar. Det hälsobegrepp h-nämnden utgår från är högsta möjliga fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Inom ramen för hälsoupplysningen bedriver h-nämnden information om beroendeframkallande medel (alkohol, narkotika, sniff- ningspreparat, sömnmedel och lugnande medel samt tobak). Tobaksupp- lysningen sammankopplas inte direkt med den övriga informationen om beroendeframkallande medel. Således utgår h-nämnden inte från det 5. k. ANT-begreppet. Beträffande problemen omkring alkohol- och narkotika- missbruk, sniffning och överkonsumtion av sömnmedel och lugnande medel bedöms dessa ha gemensamma orsaker och leda till likartade sociala skadeverkningar. Dessa delområden behandlas därför ofta i ett sammanhang.

Syftet inom alkoholområdet är att förmedla basfakta till preciserade målgrupper, att stimulera gruppers/organisationers interna och externa upplysningsverksamhet, att särskilt belysa de kulturella och sociala sammanhang i vilka bruk och missbruk ingår, att klargöra alkoholfrågor- nas socialpolitiska anknytning, att integrera informationen i ett allmänt hälsoupplysningsarbete och att stimulera regionala och kommunala informationsaktiviteter bl. a. genom metodiska anvisningar och tillhanda— hållande av basmaterial.

Målgrupper är medicinalpersonal, socialarbetare, apotekspersonal, ung— doms— och fritidsledare, politiska beslutsfattare, journalister m. fl.

Under 1973/74 genomfördes tio två-dagars-kurser/konferenser för i första hand ungdoms- och fritidsledare samt socialarbetare. Kommunala organ, regionala kommittéer för hälsoupplysning m. fl. har varit med- arrangörer. Dessutom genomfördes två veckolånga kurser, varav en tillsammans med Föreningen Norden och Sveriges Kommunaltjänste— mannaförbund samt den andra i samarbete med IOGT-NTO: s hem- och konsumentkommitté. Dessutom har h-nämnden svarat för ett antal informationsdagar eller informationsblock vid ungdomsledarinstitut, folkhögskolor etc. Kring socialstyrelsens skrift ”Behandling av narkotika- missbrukare” har en studiehandledning utarbetats i samråd med SÖ, CAN, kommunförbundet och landstingsförbundet. Därefter har h-nämn— den kopplats in på den av kommunförbundet arrangerade kurs- och utbildningsverksamheten av handledare för studiecirkelverksamhet kring

skriften i vilken alkoholfrågan tagits upp vid sidan av narkotikaproble- men. En försöksverksamhet med alkoholupplysning i Köpings kommun har inletts. En särskild försöksverksamhet med information bland studenter (Lund, Umeå, örebro) har genomförts i samarbete med Länsnykterhetsförbundens samorganisation.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

SÖ: s informationsaktiviteter i alkoholfrågan innefattar åtgärder alltifrån uppföljning av intentionerna i läroplan för grundskolan (Lgr-69) och gymnasieskolan (Lgy-70) till pedagogiska frågor — t. ex. utbildnings— innehåll och arbetsformer inom vuxenutbildningen. Sö: 5 insats kan här vara av skiftande slag; finansiellt stöd via de anslagsposter som finns inom ”Bidrag till nykterhetsorganisationer m. m.”, produktion av studie- material, granskning och godkännande av studieförbundens förslag till studieplaner för cirklar med förhöjda statsbidrag, konferenser och försöksverksamhet. En exemplifiering av några olika åtgärder under budgetåret 1973/74 ges 1 det följande.1

En sammanställning har gjorts av olika forskningsrapporter, utred- ningar m. m. kring problemområdet ”Alkohol— och narkotikamissbrukets orsaker”. Sammanställningen utgör ett planeringsunderlag vid försöks- verksamhet, men har även bedömts vara av värde för organisationer som arbetar inom ämnesområdet.

F rekvensstudier rörande skolungdomens konsumtion av alkohol, nar— kotika och tobak har genomförts sedan 1971. Undersökningsresultaten från våren 1973 finns redovisade i en rapport som för närvarande granskas inom verket. Rapporten skall därefter tryckas i serien ”Aktuellt från Skolöverstyrelsen”.

En studiehandledning till skriften Ungdom—alkohol har framställts efter önskemål från folkhögskolan. Handledningen har utformats som en rapport från arbetsgruppen för pedagogiskt utvecklingsarbete inom folkhögskolan. Materialet är också godkänt för s. k. PRlO-cirklar. Studiehandledningen liksom skriften Ungdom — alkohol, vilken ny- tryckts, distribueras via CAN.

Ett läromedel för yrkessärskolans undervisning om alkohol, narkotika och tobak har utarbetats inom SÖ då elevgruppen är så begränsad att inga förlag åtar sig sådan produktion. I fråga om psykiskt utvecklingsstörda gäller det att finna sådana läromedel att läroplanens intentioner om självständigt ställningstagande, grundat på kunskaper, skall kunna för- verkligas även för denna elevgrupp. Materialet föreligger nu i prototyp- form; vid presentation av detta har även studieförbund, folkhögskolor och organisationer som arbetar med psykiskt utvecklingsstörda anmält intresse för materialet och under hösten kommer därför en bredare utprövning av materialet, även för fritidsstudier, att genomföras.

SÖ genomför årliga konferenser med de instruktörer i alkoholfrågan som finns i de olika organisationerna. Till dessa konferenser har även länsnykterhetsförbundens konsulenter inbjudits. Konferensema är ett led i fortbildningen av instruktörema och ger kännedom om organisationer-

' Vad gäller åtgärder i an- slutning till skolans under- visning, se kap. 13.

nas uppfattning i olika frågor. Konferenstemat våren 1974 var "Folk- rörelserna och arbetet med alkohol- och narkotikafrågoma”.

I syfte att öka kontakterna mellan skolan och organisationslivet samt även i avsikt att förbereda frågor som kan bli aktuella i samband med utredningen ”Skolans inre arbete — SIA” har SÖ haft konferenser med representanter för såväl skola som organisationsliv. I takt med att samarbetet mellan skola, socialnämnd (barnavårdsnämnd) och polis samt i förekommande fall fritidsnämnd byggs ut lokalt är det av vikt att organisationslivets resurser när det gäller information och aktiviteter för att motverka alkohol— och narkotikamissbruk tas tillvara. Frågan om hur de sociala aspekterna av föreningslivet skall kunna utvecklas är därmed aktuell. SÖ har tillsammans med SUR och representanter för kommunala förvaltningar, för socialbyråerna och förtroendevalda i sociala central- nämnder arrangerat regionala konferenser kring frågor om skola—fritid.

Som ett led i förberedelsearbetet med att förbättra satsningarna när det gäller alkoholinformation bland vuxna driver SÖ ett utvecklingsar- bete i projektform ”Opinionsbildning alkohol, OPAL-projektet”. Projektet har till uppgift dels att intensifiera den nuvarande informa— tionen ialkoholfrågan för vuxna, dels att finna nya informationsvägar för denna målgrupp. Under budgetåret 1973/74 har verksamheten i projektet främst koncentrerats på vidareutveckling av producerat informations- material. Detta material skall användas i försöksverksamhet under budgetåret 1974/75.

Turistinformation i alkoholfrågan har kommit in i ett skede där man — mot bakgrund av erfarenheterna från spridandet av en informations- broschyr till charterresenärer söker erbjuda resebyråerna material för deras reseledarutbildning och även faktasammanställning för reseledarna.

Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplysning ( CAN)

Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplysning har till uppgift att bedriva och främja upplysning om verkningar på individ och samhälle av alkohol— och narkotikamissbruk liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och att motverka icke-medi- cinskt bruk av narkoltika.

En breddning av CAN: s organisationsunderlag har markerats de senaste åren. Under 1973/74 har följande organisationer ansökt om medlemskap: Svenska korporationsidrottsförbundet, Riksförbundet hem och skola, Studieförbundet vuxenskolan, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges läkarförbund. 35 organisationer är den 1 juli 1974 anslutna till CAN.

CAN har detta budgetår liksom tidigare tillsammans med riksskatte- verket, SÖ och Systembolaget utgivit tidskriften Alkohol och narkotika. Pressöversikter har kontinuerligt sammanställts. Biblioteket som har en stigande utlåningsfrekvens har börjat ge ut särskilda dokumentationsblad över ny litteratur och klipparkivet har kompletterats. För övrigt utgörs tyngdpunkten i verksamheten av kurser, konferenser samt produktion av tryckta läromedel, utställningsmaterial och AV-medel. Sålunda har en

utbildningskurs på tre veckor anordnats för bl.a. ungdomsledare i organisationer och kommunal fritidsverksamhet. Ytterligare exempel utgör en central kurs för gymnasielärare anordnad i samarbete med SÖ. Regionala konferenser har anordnats för länsfunktionärer i syfte att samordna skolans ANT-verksamhet, för klassombud angående föräldra- information i alkoholfrågor samt för instruktörer i metodiska frågor. Särskilda konferensserier har genomförts i fyra län. Årets konferensserier har bl. a. vänt sig till skolans personal jämte elever och föräldrar, till representanter för arbetslivet, till den sociala sektorn och till studieför- bund. Uppföljningskonferenser har hållits efter varje konferensserie. CAN: s länsombud har samlats till regionala konferenser och till en årlig central konferens.

Vad gäller läromedelsproduktionen har en film om sniffning fram- ställts i samarbete med Sveriges Radio och kopior av denna har inköpts .för gratis utlåning i alla län. Några filmer har inköpts som är producerade av andra än CAN. Kommentarblad har framställts till de flesta filmer och bildband som CAN disponerar. För 700 av CAN: s arkiverade affischer har producerats diabilder för utlåning att användas som diskussionsunder— lag.

Bland framställda tryckta läromedel kan nämnas fakta- och dis- kussionsblad om mellanöl, hasch, alkohol/trafik, människa—medel—mil- jö, diskussionsmaterial för klassmöten, en handbok om droger för ungdomsledare, en skrift om beroendeutveckling, aktuella fakta i ”Rapport 74”, översättning till svenska av ett kanadensiskt arbete ”De glömda barnen” samt läromedelsförteckningar och föreläsningskatalog för ungdomsarbete.

CAN har arbetsgrupper för särskilt angelägna arbetsområden: bredd- ning av organisationsunderlaget, service till arbetslivet, föräldrainforma- tion. Vidare finns en föreläsningsdelegation och ett vetenskapligt råd inom styrelsen. CAN har särskilda bidrag till fem instruktörer i organisationer utanför nykterhetsrörelsen.

CAN deltar i Sözs arbetsgrupp för ANT-frågor samt har intimt samarbete med Sözs pedagogiska utvecklingsarbete. CAN är represen- terat i trafiksäkerhetsverkets arbetsgrupper för förberedelse för Trafik- nykterhetsåret 1975. I ett elevarbete om informationsmaterial för trafikskolor har CAN samarbetat med journalisthögskolan. CAN samar- betar med Vuxenskolan rörande ett studiematerial om samlevnadsfrågor där alkoholfrågor integreras, med Kooperativa Förbundet i frågor om personalutbildning i alkoholfrågor och har påbörjat kontakter med politiska kvinnoorganisationer.

CAN medverkar i upplysningsverksamheten inom det militära. Samar- betet med kriminalvårdsstyrelsen gäller dels information på anstalter, dels kurser för personalutbildning i alkohol- och narkotikafrågor.

N ykterhetsrörelsen

Nykterhetsfolkets landsmöte antog 1968 ett alkoholpolitiskt handlings- program som anknyter till Nykterhetsrörelsens landsförbunds stadgar,

där uppgiften för förbundet anges vara att verka för en fortgående minskning av alkoholskadorna i samhället, att utbreda helnykterhetsidén samt att motverka bruket av narkotika och liknande gifter.

Vad gäller upplysningen i alkoholfrågan anges att denna skall vara allsidig och objektiv samt baseras på forskning och styrkt erfarenhet. Även det helnyktra alternativet och de motiveringar, som ges för ett sådant ställningstagande, skall sakligt belysas.

De 16 egentliga nykterhetsorganisationerna (Motorförarnas Helnyk- terhetsförbund, MHF-Ungdom, IOGT-NTO, Ungdomens Nykterhetsför- bund, IOGT—NTO:s Juniorförbund, Nykterhetsrörelsens Scoutförbund, Sveriges Blåbandsförbund, Sveriges Blåbandsungdom, Vita Bandet, Järn- vägsmännens Helnykterhetsförbund, Svenska Frisksportförbundet, Sveriges Lärares Nykterhetsförbund, Sveriges Polismäns Helnykterhets- förbund, Sveriges Akademikers Nykterhetsförbund, Förbundet Mot Droger f. d. Sveriges Ungdoms Helnykterhetsförbund samt Nykter- hetsorganisationen Verdandi) bedriver liksom samarbetsorganen De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN) och Sveriges Nykterhets- sällskaps Representantförsamling (SNR) en omfattande upplysningsverk- samhet i alkoholfrågan. Under budgetåret 1973/74 genomfördes bl.a. följande informationsinsatser.

De flesta nykterhetsorganisationema har egna förbundstidningar som i större eller mindre utsträckning uppmärksammar alkoholfrågan. De största tidningarna Motorföraren, som utges av Motorförarnas Helnykter- hetsförbund, Accent, som utges av IOGT-NTO och Ungdomens Nykter- hetsförbund, samt Blå Bandet, som är organ för blåbandsrörelsen, tar i regel upp alkoholfrågan på ledarplats och i särskilda artiklar. Nykterhets- rörelsens informationstjänst, som inryms i SNR:s verksamhet, förser dags- och veckopress med material från dessa tidningar liksom annat material i alkoholfrågan. Förbundet Mot Droger utger tidningen Drog som i stort sett enbart behandlar alkohol— och narkotikafrågor.

Nykterhetsorganisationerna anordnar i varierande omfattning kurser och konferenser med alkoholfrågan som huvud- eller biämne, främst som ett led i den egna medlemsskolningen och ledarutbildningen. På såväl central som regional och lokal nivå förekommer konferenser i alkohol- frågan i vilka även icke-medlemmar deltar.

Instruktörer och förtroendevalda inom nykterhetsorganisationema håller av hävd på många orter lektioner i skolan i alkoholfrågan. Under 1973/74 har Ungdomens Nykterhetsförbund genomfört ett 30-tal inter- natkurser för högstadie- och gymnasieelever med ingående information i alkoholfrågan under 3—4 dagar, följt av lektioner i den egna skolan hållna av kursdeltagarna. Ungdomens Nykterhetsförbund har likaledes under 1973/74 genomfört framträdanden på ca 150 orter av tre teatergrupper, som uppfört ett spel i alkoholfrågan benämnt Popcorn. Detta har skett inför främst skolklasser och följts av diskussioner.

IOGT-NTO med drygt 60 000 medlemmar och lokala organisationeri nästan varje tätort över hela landet har under 1973/74 på olika nivåer genomfört en rad informationsinsatser i alkoholfrågan. Genom sin förlagsverksamhet (Sobers Förlags AB) har ljudbildbandet ”Medicinska

och sociala fakta om alkohol” marknadsförts till främst skolor. Bandet följs av lärarhandledning och deltagarhäften. Förbundsdistrikt har i utsändning till samtliga hushåll inom sitt område aktualiserat alkoholpro- blemet. Under hösten 1973 genomfördes i samarbete med försäkrings- bolaget Ansvar en riksomfattande affischering på temat ”Man kan inte köra med starka saker inomhus”.

Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet har inom främst IOGT- NTO-föreningar under 1973/74 genomfört ca 250 studiecirklar i ämnet ”Svensk alkoholpolitik” på grundval av folkhögskoleläraren Arne Svenssons 1973 publicerade bok med samma namn om den svenska alkoholpolitikens historia och om APU: s direktiv och arbete.

Som ett exempel på inom Blåbandsrörelsen genomförda aktiviteter kan nämnas att ett ANT-spel använts i barnverksamheten, att en kurs i alkoholfrågan hållits för kristna ungdomsledare i Västerbotten och att en kurs i alkoholfrågan arrangerats för förbundsfunktionärer.

MHF: s och MHF-U: s informationsinsatser på alkoholfrågans område gäller främst problemen kring alkoholbruk med anknytning till trafiken. Förbunden bedriver ständigt trafiknykterhetskampanjer. Under 1973/74 har broschyrer med upplysning om nödvändigheten av trafiknykterhet — ”Har du tid 3 minuter?” och ”Är du trafiknykter? ” — distribuerats. Ett fyradagars årligen återkommande seminarium i nykterhetsfrågan har arrangerats. MHF-Ungdom har genomfört ett dussintal veckoslutskurser för bl. a. ungdomar rekryterade via ungdomsgårdar och ett hundratal programkvällar på ungdomsgårdar. Vid dessa kurser och programkvällar har information lämnats om alkohol- och narkotikaproblem.

Verdandi har under den aktuella perioden i betydande utsträckning inriktat sin information på speciella grupper med syfte att sätta in alkohol- och narkotikaproblematiken i dess sociala och politiska sam- manhang och att medverka till en attitydförändring till personer med alkohol— och narkotikaproblem. En utgångspunkt rent pedagogiskt har varit Verdandis socialpolitiska målsättning som sammanfattas i satsen ”Alla är i grunden lika”. Vid kurser, konferenser och även s.k. ”spontanseminarier” utgår man från Gustav Jonssons teorier om det sociala arvet. Härigenom har man ansett sig ha nått nya grupper.

Verdandi genomför också sedan ett par år tillbaka en social kontakt- verksamhet. Denna verksamhet som bedrivs kvartersvis vänder sig till personer i olika åldrar och med skiftande livserfarenhet. Målet för aktiviteterna är bl. a. att ge barn och vuxna möjlighet till djupare kontakt för att*öka förståelsen för varandras upplevelser, problem och livssitua- tion och att engagera deltagarna i ett opinionsbildningsarbete i alkohol- och narkotikafrågan utifrån Verdandis mål och program.

I sin informations- och opinionsbildningsverksamhet samarbetar Ver- dandi i den s.k. A-gruppen. I denna ingår ABF, SSU, Unga örnar, fackföreningsrörelsen och vissa folkrörelseföretag — Kooperativa Förbun- det, Riksbyggen och Folksam. Andra samarbetspartner är Elevförbundet, Sveriges Folkhögskoleelevers Förbund (SFEF) och länkarna.

Sys tern bolaget

Syftet med Systembolagets propaganda och konsumentupplysning står i överensstämmelse med 75 rusdrycksförsäljningsförordningen — att bo- laget skall handha försäljningen så att skadeverkningarna blir så små som möjligt.

Målsättningen för faktaupplysningen som den utformats sedan 1972 är att bredda det allmänna medvetandet om alkoholens medicinska och psykologiska effekter, om gränsvärden i konsumtionsmönstret vilka inte bör överträdas och om varningssignaler man bör se upp med. Bolaget ger i sin information basfakta om förbränningstider och ”promillevärden" för olika dryckestyper.

Parallellt med överångspropagandan — vin som alternativ till sprit vilken numera i allt väsentligt begränsats till information innei butikerna och i skyltfönstren, arbetar bolaget för att popularisera de alkoholfria festdryckema. Målsättningen är därvid att göra det alkoholfria altema- tivet till ett självskrivet komplement i alla sammanhang där sprit och vin serveras. Vad gäller ungdomsgrupperna, slutligen, sker information i syfte att medverka till en senareläggning av alkoholdebuten och att varna för överkonsumtion av t. ex. öl.

I anslutning till dessa mål genomfördes under budgetåret 1973/74 bl. a. en rad informationsinsatser under slagordet ”Spola Kröken”, dvs. för måttliga dryckesvanor: ”att inte dricka så mycket, så ofta eller så starkt; att dricka litet mindre och må mycket bättre”. Vidare gjordes reklam för alkoholfria festdrycker. Insatser av nu nämnda slag förekom som annonser i dags-, vecko— och fackförbundspress samt i samarbete med en rad idrottsorganisationer, Svenska Livräddningssällskapet-Sim- främjandet, bl. a. i reklamen för simborgarmärket, och Fritidsfiskamas organisation.

I en annonskampanj, innehållande tre faktaannonser, informerade Systembolaget i samarbete med kända fackmän om alkoholens inverkan på olika mänskliga funktioner.

I samarbete med trafiksäkerhetsverket utformade och distribuerade Systembolaget en broschyr, ”Han klämde ett par öl”, med information om riskerna med alkohol i trafiken. Broschyren stöddes med skyltningi butikerna.

Tillsammans med socialstyrelsen deltog Systembolaget i en skärmut- ställning med information om alkoholfrågan. I samarbete med Apoteks- bolaget, socialstyrelsen och trafiksäkerhetsverket bekostade Systembo- laget också en kampanj under beteckningen ”Alkohol — medicin —— trafik”.

Broschyren ”Vårt lilla lördagsnöje”, som utformats i samarbete med en medicinsk expert, innehöll en mängd fakta om alkoholen och dess verkningar. Broschyren, som gick ut i drygt 1 milj. ex., distribuerades huvudsakligen via systembutikema men också genom militära, polisiära och kommunala organ m. fl.

Systembolaget har i olika trycksaker lämnat ren varuinformation. Systembolaget har låtit utföra mätningar av läs- och observationsvärdet

av vissa annonser och beträffande allmänhetens uppfattning om inköps- situationen i systembutikerna. Kampanjen med de tre faktaannonserna har gjorts till föremål för en eftermätning i syfte att kartlägga kunskaper och uppfattningar om alkohol samt observation och läsning av annonser- na. Undersökningen avser också möjligheten att finna vägar att välja de lämpligaste insatserna för kampanjer av detta slag.

14.3.4. APU: s bedömning

Resultaten från den tidigare nämnda kartläggningen rörande information om alkohol baseras visserligen på uppgifter rörande verksamheten under 1970, men i stora drag torde de slutsatser som kan dras därur äga giltighet ännu i dagsläget. De förändringar som skett under senare år äri många fall marginella och omfattar långt ifrån alla som arbetar på detta område.

Enligt APU:s mening synes resultaten från kartläggningen och den uppföljning som senare skett visa att utbytet av de insatser som årligen görs på detta område kan väsentligt ökas.

Åtskilligt torde kunna vinnas genom bättre samordning av olika insatser samt genom att i större utsträckning utnyttja den moderna informationsteknikens arbetssätt. Man måste vidare på central nivå i långt högre grad ge regionala och lokala instanser service idessa frågor. Det är inte rimligt att var och en ska utföra det i och för sig mödosamma och kostnadskrävande arbete som måste föregå en seriöst upplagd, kontinuer— lig informationsverksamhet.

Det engagemang som fortfarande finns i dessa frågor och de stora insatser av frivilligt arbete som många människor inom folkrörelserna och andra organisationer är beredda att bidraga med är värt ett kraftfullt stöd från centrala instanser, inte endast och kanske inte ens främst i form av ekonomiska bidrag utan också i form av stöd i t. ex. informationstek- niska frågor.

De åtgärder som erfordras i syfte att bättre utnyttja information som ett medel i ett samlat alkoholpolitiskt program måste emellertid utformas med hänsyn till dels den konkurrenssituation inom vilken informationen skall verka, dels de allmänna förutsättningar som kan anses gälla för en effektiv informationsverksamhet.

14.4. Konkurrenssituationen

I syfte att i någon mån belysa den konkurrenssituation inom vilken informationen som alkoholpolitiskt instrument har att verka planerade APU låta genomföra undersökningar rörande information om eller med anknytning till alkohol i såväl press som radio och TV. Av resursskäl kunde tyvärr endast pressundersökningen genomföras.

' Edfeldt, Å.W. redovisar i Rapport över attityds— undersökning beträffande öl och ölkonsumtion un- der första tertialet 1970 bl. a. en innehållsanalys av 24 storstads- och stör- re landsortstidningar un- der perioden 1.1.1970— 30.4.1970. Denna under- sökning har emellertid i flera avseenden utförts på ett annat sätt än den APU låtit genomföra. Detta omöjliggör en di- rekt jämförelse av resul- taten. Skillnader förelig- ger t. ex. när det gäller kriterierna för vad som skall anses vara relevant material.

2 För en närmare redo- visning hänvisas till rapporten Information om eller med anknyt- ning till alkohol i dags-, populär- och fackpress under 1970. Statsdepar- tementens off setcen- tral, Stockholm 1974.

14.4.1. Information om eller med anknytning till alkohol i dags-, populär— och fackpress under 1 970

Den undersökning APU låtit genomföra av pressens roll som förmedlare av information om alkohol har utförts i form av en innehållsanalys av 56 tidningar sammanlagt 646 tidningsnummer — under fyra olika tidsperioder under 1970.1

I undersökningen ingick tre grupper av dagstidningar, nämligen dels ] 1 storstadstidningar, dels 10 tidningar riksdagspartiernas, förutom storstadstidningar, vardera två största tidningar - vilka bildade landsorts- press A, och dels 10 tidningar ett slumpmässigt urval av resterande tidningar i TS-boken 1970 — vilka bildade landsortspress B. Därutöver ingick 15 populärtidningar och 10 tidningar ur fackpressen.

Analysen har genomförts beträffande objekt där information om eller med anknytning till alkohol återfunnits. Den har omfattat dels artiklar och bilder redaktionella objekt — dels annonser — icke redaktionella objekt. Analysen omfattar således såväl icke—kommersiell som kommer- siell information, reklam. I det följande ges en kort sammanfattning av resultaten av denna undersökning.2

Inledningsvis kan konstateras att information om eller med anknytning till alkohol var mer vanligt förekommande i de undersökta tidningarna än information om eller med anknytning till narkotika respektive tobak.

Något som illustrerar konkurrensläget är att antalet redaktionella objekt, dvs. artiklar och bilder, med information om alkohol var betydligt fler än antalet icke-redaktionella objekt (annonser med anknyt- ning till alkohol) i samtliga tidningskategorier utom i storstadspress.

Information om alkohol förekom oftast vad gäller det redaktionella materialet — i artiklar av förströelsebetonad karaktär. Ett undantag utgjorde härvidlag landsortspress A där information av denna typ oftast återfanns i artiklar om brott.

Över huvud taget behandlade en stor del av det nyhetsbetonade materialet med alkoholinslag — i dagspressen — alkoholförtäring i samband med brott. Artiklar om illegal hantering av alkohol, dvs. stöld, smuggling, langning, illegal utskänkning etc., var också relativt vanligt förekommande. I storstadspress förekom även en relativt stor andel artiklar om alkohol i samband med olika sociala förhållanden.

Nämnas bör, när det gäller det redaktionella materialet, att informa- tion om alkohol mer sällan var det dominerande inslaget i de artiklar som innehöll denna information. Ett undantag utgjorde landsortspress A som var den enda tidningskategori där flertalet artiklar med information om alkohol dominerades av detta innehåll. I denna tidningskategori uppgick per tidningsnummer räknat antalet artiklar och bilder som huvudsakligen behandlar alkohol till ca 1,6 objekt. 1 storstadspress var motsvarande antal ca 1 objekt; i övrig press låg genomsnittet lägre. I förströelsebe- tonat material utgjorde vanligen information om alkohol en mindre del.

Bilder utan samband med artikel om alkohol, men som visade alkoholdrycker, alkoholkonsumtion etc., var relativt ovanliga idags— och fackpress. Dessa objekt utgjorde däremot den, näst efter förströelsebe-

tonat material, vanligaste typen av redaktionella objekt med inslag av alkoholinformation i populärpress.

I undersökningen ingick också en bedömning av de redaktionella objektens tendens i förhållande till alkohol. Det visade sig därvid att den största andelen bedömdes vara neutrala eller ha en ej utläsbar tendens. För populär- och fackpress var objekten med en tillåtande tendens fler än de restriktiva. I storstadspress och landsortspress B återfanns ungefär lika många objekt med tillåtande som restriktiv tendens, medan landsorts- press A innehöll nära tre gånger så många objekt med en restriktiv tendens som objekt med tillåtande tendens.

Allmänt sett visade det sig till stor del vara det förströelsebetonade materialet som bedömdes ha en tillåtande tendens i förhållande till alkohol.

En jämförelse mellan samtliga tillåtande objekt, dvs. såväl redaktio— nella som icke-redaktionella, och samtliga restriktiva artiklar, bilder och annonser med anknytning till alkohol visar att de förstnämnda var betydligt fler. [ tabell 14.5 nedan redovisas de tillåtande, neutrala och restriktiva objekten fördelade på tidningskategori.

I de sammanlagt 646 tidningar som undersöktes återfanns 1 515 icke-redaktionella objekt, dvs. annonser med information om eller med anknytning till alkohol. Flertalet annonser var införda i storstadspress. Den till antalet vanligaste typen var annonser för restauranger, pubar etc. där det av annonsen framgår att man har utskänkning av alkohol. Något mindre vanligt förekommande var annonser för öl, vin och sprit. Dessa annonser var emellertid vanligen större än de förstnämnda.

I de undersökta tidningarna förekom ungefär lika många vin- som spritannonser, 154 respektive 148, medan antalet ölannonser var något färre. Av vinannonserna avsåg mer än dubbelt så många annonser starkvin som lättvin. Vidare visade sig antalet annonser för alkoholdrycker vara ungefär 20 gånger så stort som antalet annonser för drycker som uppgavs kunna användas som alternativ till alkohol.'

lnformationsläget i pressen så som det kan utläsas av resultaten från denna undersökning är alltså följande. Information om alkohol före- kommer i annonsform med betoning på alkoholstarka drycker jämte i annonser för restauranger, pubar etc. där det av annonsen i text eller bild framgår att man har utskänkning av alkoholdrycker. Vidare förekommer

Tabell 14.5 Tillåtande, neutrala och restriktiva objekt fördelade på tidningskate- gori. Procentuell andel inom resp. tidningskategori

Tidnings— Antal Därav andel i procent kategori objekt Tillåtande Neutrala Restriktiva

Storstadspress 1 965 59,9 31,1 9,1 Landsortspress A 655 27,2 52,4 20,4 Landsortspress B 545 39,5 48,4 12,1 Populärpress 240 32,9 58,9 8,1 Fackpress 40 22,0 58,5 19,5

' I Söderlind, E. Alkohol- reklam, 1969, redovisas en undersökning av de 7 största dagstidningarna, 2 mindre landsortstidningar och 10 veckotidningar under april månad 1969. Söderlind fann att av annonser om alkohol var whiskyannon- ser vanligast i dagspress. Vad gäller antal annonser var starkvinsannonser där- näst vanligast medan . mellanölsannonseringen upptog det största annons- utrymmet. För samtliga tidningar gällde att annon- seringen var koncentre- rad till mitten eller slutet av veckan.

' Edfeldt, Å. W. redovisar i Rapport över attitydun- dersökning beträffande öl och ölkonsumtion under första tertialet 1970 en genomgång av samtliga radio- och TV-program under mars och april 1970. Under denna tidsperiod förekom 118 inslag med någon anknytning till al- kohol eller alkoholkon- sumtion. Vad gäller ten- dens befanns 7 av 9 ”specialinslag” resp. 1 av 14 ”featureinslag” ha en till alkohol och alkohol- konsumtion restriktiv tendens.

” Vid tiden för tryckning av betänkandet redovisas vissa resultat från Sö: 5 OPAL-projekt vilka synes bekräfta utredningens upp- fattning i detta avseende, se rapporten Alkohol i TV. En undersökning av förekomsten av inslag med alkoholanknytning i TV-program, oktober 1974.

den i redaktionellt material, företrädesvis i föreströelse- respektive nyhetsbetonat material. Oftast är materialet neutralt, annars oftare tillåtande — och då förströelsebetonat är restriktivt i sin syn på alkohol.

14.4.2. Information i radio och TV

Vad gäller information om alkohol i radio och TV har som tidigare nämnts någon undersökning av utbudet inte gjorts i APU:s regi.l Det skulle t. ex. ha varit av intresse att belysa relationerna mellan direkt och indirekt information — speciellt i TV. Enligt en helt subjektiv bedömning synes nämligen inslagen av indirekt implicit — information i tillåtande riktning vara förhållandevis ofta förekommande i vissa typer av program med hög tittarfrekvens.2

I syfte att få denna och andra frågor i någon mån belysta har APU riktat en förfrågan till Sveriges Radio angående dess programpolitik och allmänna policy vad gäller information om alkohol och dess effekter. I skrivelsen betonas att av intresse är, inte endast rena undervisnings- eller informationsprogram, utan i lika hög grad Sveriges Radios politik vad gäller den mer indirekta information som förekommer som inslag i skilda program, inte minst i underhållningsprogram av olika slag.

Sveriges Radio anförde i sitt svar följande:

Sveriges Radio är väl medveten om det samhällsproblem som alkohol- bruket och dess verkningar utgör. Sveriges Radio har ienlighet med sina avtalsenliga skyldigheter belyst alkoholproblemet ien mängd program av olika slag, nyhetsprogram, reportage, debatter, medicinska program, magasin, frågelådor, pjäser etc. Avgörande för Sveriges Radios principin- ställning till alkoholförtäringen som sed är radiolagens krav på opartisk- het i programverksamheten. Det skulle inte vara förenligt med detta krav att ta ställning för den absolutistiska linjen. Detta förhållande fritar självfallet inte Sveriges Radio från skyldigheten att iaktta varsamhet beträffande alkoholbrukets spegling i programmen —— med tanke på bl. a. möjligheterna av en icke önskvärd påverkan — och företaget avvisar program i vilka alkoholbruket romantiseras eller utnyttjas som effekt med lös anknytning till innehållet i övrigt. Bedömningen och kontrollen av hur alkoholbruket kommer till uttryck i programmen erbjuder utan tvivel svårigheter, och i det internationella programutbudet kan man inte undvika program som återger miljöer, där man ser helt annorlunda på alkoholbruket, än vad vi gör i Sverige. Med undantag för de fall som berörts ovan anser sig Sveriges Radio dock inte kunna ta bort inslag med alkoholförtäring ur sådana program.

När det gäller Sveriges Radio egen produktion, måste den bl. a. styras av ambitionen att så oförfalskat som möjligt återge den verklighet vi lever i, och Sveriges Radio anser inte att det skulle vara försvarligt att ingripa mot inslag med alkoholförtäring, när det ingår som medvetet insatta element i seriöst arbetande producenters, författares eller artisters verk.

Det avtal mellan staten och Sveriges Radio som utöver radiolagen reglerar Sveriges Radios programverksamhet innehåller inte några direkta bestämmelser beträffande program i alkoholfrågan. Det kan ändå ifrågasättas om inte avtalet ålägger Sveriges Radio alldeles speciella skyldigheter i denna fråga. Radioutredningen anförde bl.a. (SOU

1965: 20 s. 180) att, när det i ett visst fall kan sägas föreligga en huvudlinje inom den ansvariga opinionen i landet, Sveriges Radio bör ha skyldighet att främja denna linje och stödja de strävanden den represen- terar, låt vara utan att framträda som en direkt fostrare. Som exempel pekades på kravet på punktnykterhet, t. ex. absolut avhållsamhet från sprit för ungdomar, i trafiken samt i arbetslivet. Ingen ansvarig opinion bestrider riktigheten av dessa normer, och Sveriges Radio bör därför klart och tydligt hävda dem i olika sammanhang. Däremot kan Sveriges Radio enligt radioutredningen inte ställa sig i den renodlade nykterhetspropa- gandans tjänst utan måste i fråga om kravet på absolutism inta en närmast neutral ståndpunkt. Radioutredningen uttalade vidare:

Om Sveriges Radio sålunda inte kan ställa sig i de minoriteters tjänst, vilkas normer är strängare eller mera personligt krävande än det stora flertalets, bör företaget likväl på olika sätt klart ta ställning mot vad som måste anses som ett oförsvarligt socialt beteende. Berusning och andra former av ansvarslös alkoholkonsumtion får inte framställas som något komiskt eller positivt. Dessa bestämda krav kan i enskilda fall behöva mildras, då t. ex. en konstnärligt högklassig skildring i dramatisk form eller ett aktivt samhällsreportage kräver det. I gengäld bör de desto starkare tillämpas i underhållningsprogram och liknande sammanhang, och givetvis i alla för barn och ungdom direkt avsedda program.

Radionämnden synes i några beslut — beträffande t. ex. ”Bombi Bitt och jag” och ”Partaj” ha kommit till den uppfattningen att dessa radioutredningens uttalanden borde vara normerande för programverk- samheten.

Tilläggas bör med direkt hänvisning till det uttalande som avslutar Sveriges Radios svar att det sagda självfallet inte innebär något förord för att ingrepp skall göras i producenters, författares eller artisters verk. Men lika självfallet är att det står Sveriges Radio fritt att underlåta att sända ett program som är olämpligt ur alkoholpolitisk synpunkt.

14.4.3. Ett ökat informationsutbud

Rent allmänt kan konstateras att informationsflödet i samhället har ökat och därmed också konkurrensen om den enskilde individens uppmärk- samhet. Detta gäller inte endast på det rent kommersiella området utan även såväl kulturutbud som samhällsinformation i olika former. [ sistnämnda avseende utgör inrättandet av nämnden för samhällsinforma- tion (NSI) ett exempel på att man från statsmakternas sida dels uppmärksammat icke tillgodosedda behov av information hos den enskilde medborgaren, dels funnit att samhällsinformationen successivt måste ges en starkare ställning resursmässigt och tekniskt för att i konkurrens med annan information kunna nå fram till olika medborgar- grupper. NSI ska bl. a. särskilt beakta att var och en erhåller erforderlig information rörande den enskildes rättigheter och skyldigheter i sam- hället.

Den enskilda människan måste vidare självfallet ha tillgång till ytterligare information om hon skall ha möjlighet att hävda sina idéer

och intressen i den demokratiska processen och därmed kunna påverka samhällets utveckling. Aktuella frågor är här bl. a. riks- och länsplaner, lokal arbets-, bostads-, skol- och fritidsplanering, miljöfrågor i vid mening, inklusive arbetsmiljöproblem, energiproblemet, invandrarfrågor osv. Till detta kommer samhällets ambitioner vad gäller exempelvis hälsovårdsupplysning av typ socialstyrelsens flerårskampanj ”Kost och motion” samt olika insatser av säkerhetskaraktär, t.ex. skydd mot barnolycksfall och trafiksäkerhetsinformation.

Under de senaste åren har två utredningar framlagts, där man presenterat förslag till åtgärder mot narkotika respektive tobaksbruk. I dessa förslag intar återigen information en betydande för att inte säga dominerande roll; dvs. väsentligt ökade insatser av detta slag krävs på områden som är angelägna från samhällets synpunkt med tanke på medborgarnas liv och hälsa.

Utöver detta kommer en ökad information i syfte att orientera om det utbud som finns inom den kulturella sektorn, samt vad gäller idrott och andra fritidsaktiviteter.

Den rent kommersiella informationen, reklamen, som tidigare domi- nerat åtminstone vissa media möter således en ökad konkurrens och svarar med att bl. a. ”höja rösten”, och söka nya eller andra mer direkta vägar.

Resultatet blir att den enskilde medborgaren översköljs av upp- maningar, anvisningar, råd, sakupplysningar och säljbudskap från skilda håll och i olika former. Ingen människa kan tillgodogöra sig allt detta hon måste välja och vraka. I informationsutredningen konstaterades: att bli informerad är således inte uteslutande en förmån. Informationen ställer krav på mottagaren.

14.5. Förutsättningar för en effektiv informationsverksamhet

Den information samhället finner önskvärd, eller nödvändig, att föra ut befinner sig således i en besvärlig konkurrenssituation. Den måste kunna hävda sig i det samlade informationsutbudet så att människor uppmärk- sammar och tillgodogör sig dess budskap i tillräcklig utsträckning. Den måste därvid konkurrera med information från annat håll som arbetar för andra syften och ibland kanske direkt motarbetar de resultat samhället önskar uppnå. Samtidigt måste samhällets information iaktta en återhåll- samhet i metoder och argumentation som inte alltid binder andra informationsgivare.

Av bl. a. dessa och ekonomiska skäl måste stora krav ställas på effektivitet i verksamheten, på planering och teknik.

14.5.1. En arbetsmodell

En av förutsättningarna för en effektiv informationsverksamhet är bl. a. att de åtgärder man vidtar planeras, utformas och genomförs på ett sådant sätt att man dels så långt det är möjligt vet vilken verkan man

uppnått, dels kan dra nytta av de erfarenheter som samlats för det fortsatta arbetet. Att arbeta på detta sätt är nödvändigt bl. a. av det skälet att föreliggande forskningsresultat än så länge endast i mycket begränsad utsträckning ger underlag för konkreta handlingsaltemativ när det gäller informationens utformning i det enskilda fallet.

] syfte att åstadkomma en uppläggning som kontinuerligt tillför verksamheten ett allt bättre faktaunderlag utnyttjar man i dag på många håll — såväl inom statliga myndigheter som på det kommersiella området —- en alltmer allmänt omfattad arbetsmodell som i korthet kan sammanfattas enligt följande.

(l)Den allmänna målsättningen formuleras. (2)En målanalys genomförs och delmål identifieras. (3)En genomgång — ev. särskild undersökning —' genomförs beträffande utgångsläge hos tilltänkta målgrupper med avseende på dessa delmål. (4) Utifrån lägesbedömningen sker en precisering i operationellt definie- rade delmål i relation till den allmänna målsättningen. (5)Planeringsarbetet sammanfattas i en informationsplan som redovisar bakgrund, preciserade delmål informationens mål — informations- innehåll, målgrupper, distributionssätt, hjälpmedel, tidsplanering samt hur effektkontroll och utvärdering ska genomföras. I vissa fall måste precisering av målgrupper och val av distributionssätt föregås av en förutsättningsanalys. Vidare bör i planeringsarbetet ingå överväganden rörande konkurrenssituationen i det aktuella fallet. (6)Utformning och produktion av informationsmaterial. Som hjälp- medel vid utformning av olika informationsenheter utnyttjas optime- ringsexperiment och förprövningar. (7)Informationsinsatserna genomförs. (8)Effektmätningar genomförs beträffande exponering, attityder, kun- skaper och/eller beteende hos målgrupperna. (9)Utvärdering av effektmätningens resultat i relation till angivna informationsmål och redovisning av erfarenheter i övrigt. (10)Resultaten av utvärderingen och analysen av verksamheten i övrigt

bildar underlag för bedömning av om och hur fortsatta informa- tionsinsatser ska utformas, vad som är realistiska mål, vilka mål- grupper som behöver ytterligare information, vilket informations- innehåll som bör prioriteras, vilka kanaler som bör utnyttjas osv.

Det måste understrykas att genomförandet av varje enskild lokal informationsinsats naturligtvis inte innefattar, eller skall behöva innefatta, alla dessa arbetsmoment. Däremot borde som APU tidigare hävdat — åtskilligt kunna vinnas om informationsverksamheten i större utsträck- ning än f. n. bedrevs enligt här skisserat, eller liknande, tillvägagångssätt. Detta torde dock kräva att stora delar av det för- och efterarbete som erfordras kan utföras centralt som en service åt de instanser som engagerar sig i verksamheten.

APU vill betona att ett förslag beträffande central service i dessa avseenden inte får tolkas som en underskattning av vare sig berörda organs vilja till förnyelse eller betydelsen av att t.ex. de olika

organisationer som verkar på detta område har möjlighet att agera på eget ansvar och utifrån skilda ideologiska värderingar. En central service vad gäller framtagning av faktaunderlag, undersökningar rörande utgångsläge beträffande t. ex. kunskaper och konsumtionsvanor, utformning och genomförande av vissa typer av effektmätningar, osv. behöver inte medföra och inte heller upplevas som — någon centraldirigering. Vad som är oerhört betydelsefullt i detta sammanhang är att de organisationer och andra som medverkar i olika informationsinsatser har frihet att agera, men också att de som vill öka effektiviteten i verksamheten erbjuds de hjälpmedel som finns. Ett sätt att ta till vara människors — och organisationers — engagemang och vilja till ideellt arbete kan vara att erbjuda en sådan service att de kan arbeta effektivt, i samverkan och mot klara mål och att de iefterhand på ett realistiskt sätt kan bedöma vad de uppnått.

14.5.2. Informationsteknik

En effektiv informationsverksamhet förutsätter också att planering, utformning, genomförande och utvärdering utförs på ett informations- tekniskt kvalificerat plan. Detta innebär bl. a. att man måste ha resurser att maximalt utnyttja de erfarenheter av konkret, ”matnyttig” karaktär som successivt samlas på olika områden.

APU har låtit sammanställa vissa fakta och erfarenheter av detta slag. Det skulle föra för långt att här gå in på detaljer, men en kort exemplifiering bör ges i illustrativt syfte. Vad gäller avsändaren, den som står för budskapet — eller val av sändare där ett sådant kan ske har aspekter som trovärdighet, attraktivitet och makt betydelse. I fråga om trovärdighet och sådana komponenter i detta som t. ex. sakkunnighet och objektivitet har undersökningar utförts. Resultaten av dessa visar att denna aspekt har betydelse för t. ex. hur informationen värderas och den utsträckning i vilken mottagaren är benägen att acceptera eller förkasta framförda åsikter och argument.

Beträffande meddelandets utformning har undersökningar utförts rörande effekten av t. ex. argumentens ordningsföljd, repetition, olika stilfaktorer, skrämselinslag, en— respektive tvåsidig argumentation och slutsatser dragna av sändaren resp. av mottagarna själva. I flera av dessa avseenden finner man övertygande stöd för värdet av att förhållandevis ingående låta förpröva informationsmaterial. Vad gäller distributions- sätt/kanal finns en omfattande forskning av högst varierande kvalitet. Vissa generella slutsatser synes kunna dras; så har t. ex. personlig påverkan konsekvent befunnits mer effektiv än masspåverkan och talad text ofta överlägsen skriven när det gällt att påverka attityder. I fråga om mottagaren slutligen finns och tillkommer kontinuerligt forskningsresultat rörande t. ex. hur olika faktorer och egenskaper hos mottagaren blir avgörande för exponering, uppmärksamhet, hantering av information och slutligen påverkbarheten. Vad gäller informationens effekter kan dessa avse förändringar i t. ex. uppmärksamhet, intresse, kunskaper, attityder och/eller beteende. Sambanden mellan vidtagna

åtgärder och iakttagna förändringar i dessa avseenden är i många fall mycket svåra att renodlat fastställa. Detsamma gäller även sambanden mellan t. ex. beteendeförändringar och övriga förändringar. Frågor som om och i så fall i vilken utsträckning beteendeförändringar följer på attitydförändringar eller tvärtom är inte entydigt klarlagda; sambanden härvidlag visar sig dessutom vara små. I praktiskt informa- tionsarbete måste man emellertid utgå från att viss växelverkan föreligger och utforma åtgärderna med hänsyn härtill.

I vissa utredningar, t. ex. Åtgärder mot tobaksrökningen', har man under senare år givit en mer utförlig redovisning i fråga om informations- teknik.Skälet härtill kan bl. a. ha varit att man tidigare kunnat konstatera att många gånger alltför knappa resurser anvisats för det rent informa— tionstekniska arbetet, vilket menligt påverkat hela verksamhetens kvalitet. APU finner det emellertid inte vara nödvändigt att upprepa vad som anförts i detta ämne i andra utredningar, utan utgår ifrån att man nu är medveten om att stora resurser erfordras för att via information åstadkomma verkliga och bestående förändringar i olika avseenden.

14.5.3. Underlag

I ett tidigare avsnitt berördes att utformningen av olika informationsåt- gärder måste ske utifrån en förhållandevis ingående kunskap om de målgrupper som är aktuella. Kännedom om konsumtionsvanor och attityder till alkohol i olika grupper utgör ett exempel på detta. De undersökningar som APU låtit genomföra och som publicerats i Svenska folkets alkoholvanor (SOU 1971 : 77) kan ses som en början till en sådan nödvändig baskunskap. Det bör emellertid betonas att en effektiv informationsverksamhet kräver resultat från fördjupade och fortlöpande studier av denna typ; undersökningar där t.ex. samspelet mellan kunskaper, attityder och beteende (vanor) belyses och där konsumtions- vanornas samband med olika faktorer penetreras.

14.6. Informationens framtida roll

APU har redan i det föregående anfört att information är en nödvändig åtgärd om alkoholpolitikens syften skall kunna realiseras, att åtskilligt torde kunna vinnas via ökad samordning och användning av den moderna informationsteknikens arbetssätt samt att det engagemang och den beredvillighet till frivilliga insatser som fortfarande finns hos många kan tas till vara i en effektiviserad informationsverksamhet.

Enligt APU:s mening måste informationens framtida roll i det alkoholpolitiska arbetet bli kvalitativt större och än mer markerad än hittills. En kontinuerlig, bred och slagkraftig information måste under och efter skolåren finnas som ett komplement till skolans undervisning och som en integrerad del i övriga alkoholpolitiska åtgärder.

Informationsverksamhetens målsättning bestäms därmed av det alko- holpolitiska programmet; av alkoholpolitikens övergripande syfte och den närmare preciseringen av riktlinjerna för att nå detta. De riktlinjer som APU framlagt i kap. 1 1 kan sammanfattas enligt följande.

* Rapport 197 3-06-20 från tobaksutredningen till socialstyrelsen.

Alkoholpolitikens syfte

Mål vad gäller attityder

kunskaper

beteende

alkoholförsäljningen

miljöpåverkan

Att åstadkomma återhållsamma alko— holvanor

Att avglorifiera alkoholen

Att skapa och vidmakthålla goda kunskaper hos alla ungdomar och vuxna när det gäller (1) alkoholens verkningar från medicinsk, psykolo— gisk, social och ekonomisk synpunkt, (2) alkoholdryckernas egenskaper och användningssätt, (3) alkohol- brukets och alkoholmissbrukets or- saker och utbredning, (4) symtomen på alkoholberoende, (5) de vårdmöj- ligheter som finns och (6) samhällets alkoholpolitik.

Att öka den helnyktra sektorn. Att främja avhållsamhet i situationer som ställer särskilda krav på reak- tionsförmåga och omdöme. Att inrikta konsumtionen på de sva- gare dryckerna. Att främja konsumtionen av alkohol- fria drycker som alternativ till alko- holdrycker. Att åstadkomma ett dryckesmönster där förtäringen företrädesvis äger rum i samband med måltid. Att verka för att någon konsumtion av betydelse ej förekommer under uppväxttiden.

Att begränsa tillgången.

Att motverka hembränning, smugg— ling, langning och annan illegal alkoholhantering.

Att göra alkoholfrågans betydelse beaktad vid planeringen och utform- ningen av den miljö vi lever i. Att verka för alkoholfria miljöer och umgängesformer.

APU anger således vad alkoholpolitiken bör syfta till och presenterar riktlinjer för hur syftet kan nås. Det är, som också framhålles ikap. 11, uppenbart att man härvidlag i flera fall både kan och bör driva preciseringen betydligt längre, t. ex. att så långt detta är möjligt ange mål i kvantitativa termer. Enligt APU:s mening får det ankomma på de verkställande organen att inom ramen för av statsmakterna givna riktlinjer genomföra en närmare målanalys och göra erforderliga målbe- stämningar. APU återkommer längre fram till vilka organisatoriska och andra resurser som krävs härför.

14.7. Information i anslutning till alkoholpolitikens syfte och mål

De riktlinjer APU angivit för den framtida alkoholpolitiken innebär som framgår av det föregående en bred satsning på förändringar i olika avseenden vad gäller den enskildes attityder till och kunskaper om alkohol och dess verkan liksom också beträffande den enskilde individens beteende vad gäller alkohol. För att nå dessa syften krävs en samordnad insats av samtliga alkoholpolitiska åtgärder. Hur detta skall ske och hur olika åtgärder och kombinationer av dessa bidrar till att åstadkomma åsyftade förändringar redovisas i respektive åtgärdskapitel.

Informationen kommer in som en av flera åtgärder i anslutning till samtliga dessa syften, men med varierande inriktning. I det följande ges en redovisning av vissa mer principiella aspekter på erforderliga informa- tionsinsatser.

14.7.1. Information om samhällets alkoholpolitiska program

De alkoholpolitiska åtgärdernas verkan överlag är i stor utsträckning beroende av hur de uppfattas av de människor som berörs av dem antingen det gäller de personer som i olika led skall genomföra åtgärden eller de personer åtgärden riktar sig till. En viktig förutsättning för uppslutning kring och anpassning till dessa åtgärder utgör den förankring de har hos berörda individer, och denna kan i sin tur påverkas i varierande utsträckning.

Ett led i en sådan påverkan är att presentera samhällets alkoholpoli- tiska program och klargöra dess bakgrund, de bedömningar det bygger på samt de därav följande riktlinjerna och målen. Effekten av en informa- tionsinsats härvidlag kan visserligen lätt överskattas, men å andra sidan bör man inte underlåta att såväl i initialskedet som senare av och till under verksamhetens gång söka bredda och fördjupa förståelsen för samhällets syn på alkoholen.

När APU anger alkoholpolitikens syfte vara att skapa återhållsamma alkoholvanor anges också efter vilka riktlinjer en sådan politik bör arbeta. Sammanfattningsvis anges sålunda i avsnitt 11.4.3 att den måste motverka dels konsumtion som leder till berusning, dels vanemässigt bruk av större mängder alkohol även om det enskilda dryckestillfället inte

leder till berusning. Alkoholpolitiken skall vidare verka för avhållsamhet i vissa situationer.

Vad som här sagts innebär naturligtvis i någon mån en precisering; en precisering så långt föreliggande faktaunderlag medger en sådan. De som skall svara för informationen på detta område kommer dock mycket snart att känna behov av och möta krav på en längre gående bestämning av vad som skall rubriceras som återhållsamhet. Sådana krav på definition eller ytterligare exemplifiering utgör i sin tur ett kraftigt incitament till forskning inom detta område och ger en god illustration av den nära samverkan som måste etableras mellan ansvariga inom respektive verk- samhetsområden.

14.7.2. Information i syfte att skapa eller påverka attityder

I fråga om attityderna anger APU att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att avglorifiera alkoholen. Med hänvisning till den växelverkan som föreligger mellan beteende -— konsumtionsvanor och attityder vill APU starkt betona betydelsen av att alla möjligheter till attitydpåverkan tas till vara. Även om det, som tidigare nämnts, inte är ostridigt i vilken riktning denna växelverkan är mest uttalad måste man i dagsläget utgå ifrån att t. ex. tidpunkt och former för alkoholdebuten kan påverkas av den enskildes attityder till alkohol och alkoholkonsumtion och de olika gruppnormer denne kommer i kontakt med respektive ansluter sig till.

Information utifrån alkoholpolitiska utgångspunkter kan i dessa avseenden samverka med skolans undervisning, samhällets organ i övrigt, organisationer och sammanslutningar av skilda slag där normbildningen påverkas, motverka att grupptillhörighet baseras på kommersiellt styrda värderingar och attribut samt verka för och stödja ett självständigt och sakligt handlande i olika valsituationer. Den målinriktade informations— insats samhället gör i dessa avseenden måste dimensioneras och utformas så att den bildar en effektiv motvikt mot den påverkan som sker i motsatt riktning i olika situationer.

APU har tidigare i flera sammanhang fäst uppmärksamheten på de olikheter som fortfarande föreligger mellan pojkars och flickors för- hållningssätt till alkoholen. Undersökningar under 1970-talet visar att skillnaderna är på väg att suddas ut. Ett mål för informationen kan här vara att söka påverka denna process. En utjämning mellan manliga och kvinnliga attityder, uppgifter och beteenden behöver inte med nödvän- dighet innebära att det manliga förhållningssättet skall tillåtas slå igenom. Det ligger helt i linje med de mål APU anger för alkoholpolitiken att verka för att de föreställningar och värderingar beträffande alkohol vilka förknippats med kvinnans roll i samhället får dominera i en sådan utjämningsprocess. Detta gäller såväl debutålder som dryckesval, kon- sumtionsmängd och synen på berusningen.

Vid val av målgrupper för information i syfte att skapa eller påverka attityder finns ett visst faktaunderlag som kan ge vägledning. Sålunda har APU låtit genomföra ett antal undersökningar av vanor och attityder rörande alkohol; undersökningarna har publicerats i Svenska folkets

alkoholvanor (SOU 1971277). Vidare föreligger bl. a. en SÖ-rapport 4/1973, Tonåringar och normer.

I avsikt att nå de syften APU förespråkar bör information utifrån alkoholpolitiska utgångspunkter sättas in före och i anslutning till alkoholdebuten riktad till såväl ungdomarna själva som de vuxengrupper de kommer i kontakt med, dvs. föräldrar/vårdnadshavare, lärare och fritidsledare inom olika områden. Med hänsyn till att tillgängliga undersökningsresultat visar att t. ex. männens alkoholvanor är som mest intensiva under de senare tonåren, värnpliktstiden och de därefter följande åren utgör även dessa åldersgrupper givna målgrupper.

14.7.3. Information i syfte att skapa och vidmakthålla kunskaper

I riktlinjerna vad gäller kunskaper ialkoholfrågor har APU angivit att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att skapa och vidmakthålla goda kunskaper hos alla ungdomar och vuxna. Innehållsmässigt har detta preciserats till att gälla kunskaper om

(I) alkoholens verkningar från medicinsk, psykologisk, social och ekonomisk synpunkt, (2) alkoholdryckernas egenskaper och användningssätt, (3) alkoholbrukets och alkoholmissbrukets orsaker och utbredning, (4) symtomen på alkoholberoende, (5) de vårdmöjligheter som finns samt (6) samhällets alkoholpolitik

Vad gäller det angivna målet, att skapa och vidmakthålla goda kunskaper, kan som en närmare precisering också anges att den kunskapsförmedlande informationen skall syfta till att dels utgöra stöd och komplement till skolans utbildning, dels vidmakthålla de kunskaper man förvärvat under skoltiden. Den från rent alkoholpolitiska utgångs- punkter initierade informationen måste därutöver inriktas på att bygga vidare på dessa kunskaper och i senare åldrar komplettera med information vad gäller de situationer individen möter efter skoltiden i anslutning till olika roller i samhället — i hem, i arbetsliv och på fritid. Ett ytterligare syfte vad gäller samhällets information på detta område måste naturligtvis vara att till allmänheten föra ut aktuella kunskaper allteftersom nya rön framkommer. En uppenbar förutsättning för en informationsverksamhet i avsikt att uppnå dessa syften är ett nära och kontinuerligt samarbete mellan de organ som svarar för respektive bedriver forskning och de organ som svarar för, planerar och genomför olika informationsinsatser. Detta är bl. a. en organisatorisk fråga till vilken APU senare återkommer.

I sitt arbete att uppnå dessa mål måste informationsorganen vidare som redan antytts samverka med skolan. Informationsverksamheten måste här bedrivas parallellt med skolans undervisning med inriktning på att nå de personer barnen kommer i nära beröring med utanför skolan. Ambitionen kan här inte vara att helt undvika motstridiga värderingar hos de vuxengrupper barnen under skolåldern kommer i kontakt med.

Informationen får i första hand inriktas på att hos dessa vuxengrupper ge kunskap om vad skolan lär ut och bakgrunden till detta.

Den rent kunskapsförmedlande informationsverksamheten skall natur- ligtvis syfta till att nå och vidmakthålla ett visst kunskapsläge hos alla; detta anges också som tidigare framgått i de riktlinjer APU föreslår. Av flera skäl — bl. a. resursmässiga och informationstekniska måste emellertid vissa målgrupper prioriteras. Enligt APU:s mening bör de verkställande organen till grund härför med lämpliga tidsmellanrum låta genomföra en kartläggning vad gäller kunskapsläget rörande bl. a. de kunskapsmoment som inryms i de aspekter som ovan uppräknats. Med utgångspunkt i en sådan undersökning jämte det faktamaterial som redan föreligger och en bedömning av utvecklingstendenser, riskgrupper osv. får angelägna målgrupper successivt utväljas.

Utifrån mer allmänna bedömningsgrunder finner APU det ligga nära till hands att man vad gäller val av målgrupper beaktar behovet av att förse de nya generationerna med allsidiga kunskaper på området. APU vill härvidlag starkt understryka värdet av att följa upp skolans undervisning med information till föräldrar/vårdnadshavare med barn i debut- och riskåldrar. Som framgått av de undersökningar APU låtit genomföra utgör föräldragruppen en hittills ofta förbisedd målgrupp.

14.7.4. Information i syfte att påverka beteende

När det gäller individens beteende i förhållande till alkohol har APU närmare preciserat hur det övergripande syftet att skapa återhållsamma alkoholvanor skall kunna uppnås. Detta har utmynnat i riktlinjer och mål i fråga om den helnyktra sektorn, punktnykterhet, val av dryck och dryckesmönster samt alkoholkonsumtion under uppväxttiden.

Den helnyktra sektorn

I syfte att skapa återhållsamma alkoholvanor bör enligt APU:s mening ett väsentligt inslag i det alkoholpolitiska programmet vara att öka den helnyktra sektorn. De skäl som talar för återhållsamhet talar också för avhållsamhet.

Den information som skall genomföras i anslutning till detta syfte kan med fördel ske med utgångspunkt i ett sådant synsätt. Inte minst betydelsefullt är härvidlag det konstaterande APU tidigare gjort nämligen att ju fler som — utifrån en avhållsam inställning — bryter alkoholseden, desto starkare blir stödet för en större frihet inför sedens tvång. Detta är ' betydelsefullt för de alkoholsjuka, men också för andra som utan ett

sådant stöd har svårt att hävda ett individuellt handlande.

Av vikt är även att information bedrivs i syfte att klargöra för olika grupper vilken betydelse den helnyktra sektorn har i vårt samhälle. Därvid kan exempelvis finnas skäl att bl. a. bemöta den kritik som hävdar att de helnyktra i stor utsträckning endast vänder sig till och engagerar de redan avhållsamma. Många av dessa skulle måhända inte bibehålla sin inställning om de inte mer eller mindre kontinuerligt engagerades i

föreningsarbete och i situationer där de påverkas av etablerade, stabila gruppnormer i detta avseende.

Vad gäller målgrupper för informationsverksamheten inom detta delområde saknas underlag för en precisering utöver den som tidigare angivits beträffande information i syfte att skapa och påverka attityder. APU förutsätter emellertid att framtagning av ett sådant underlag kommer att ges hög prioritet hos det centrala organ som får till uppgift att initiera, stödja och samordna samhällets information i alkoholfrågan.

Punktnykterhet

Alkoholpolitiken bör syfta till att främja avhållsamhet [ sådana situa- tioner som ställer särskilda krav på reaktionsförmåga och omdöme. APU vill härvidlag särskilt fästa uppmärksamhet på vissa sammanhang där skaderiskerna som en följd av alkoholförtäring är speciellt stora.

En sådan situation utgör arbetsplatsen. Frågor rörande alkohol och arbete behandlar APU i kap. 16, vilket bl. a. utmynnar iförslag att söka påverka företagens syn på alkoholmissbruket så att dessa i långt större utsträckning än vad som f. n. är fallet kompletterar och ersätter disciplinära åtgärder med insatser av förebyggande och terapeutisk art. Vidare framhålls att Samarbetskommittén för alkoholfrågor och ALNA- rådet bör kunna lämna värdefull medverkan bl.a. vid information i alkoholfrågor på arbetsplatserna. Den verksamhet dessa organisationer bedriver bör därför stödjas av samhället.

Därutöver förordar APU att samordnade informationsinsatser genom- förs under medverkan av bl. a. fackföreningsrörelsen, arbetarskyddet och företagen.

De risker som följer av kombinationen alkohol—trafik har sedan länge uppmärksammats. APU räknar här med att dessa problem även i fortsättningen beaktas och att åtgärder fortlöpande vidtas av närmast berörda organ såsom trafiksäkerhetsverket, Nationalföreningen för trafik— säkerhetens främjande, motororganisationer och försäkringsbolag.

Vad gäller riskerna med alkoholförtäring i samband med bad och båtfärder har dessa inte på samma sätt uppmärksammats tidigare. Under senare år har det emellertid blivit alltmer uppenbart att många av de olyckor som inträffar i samband med bad, fiske och andra fritidsaktivi- teter till sjöss helt eller delvis har sin förklaring i att de inblandade varit alkoholpåverkade. Med hänsyn till att fritiden ökar, och även människors möjligheter att använda denna till fritidssysselsättningar av olika slag, finner APU det angeläget att de initiativ fullföljs som redan tagits av olika organisationer i syfte att bromsa en olycksökning på detta område. Det arbete som nu pågår bör utifrån alkoholpolitiska utgångspunkter ges ett kraftigt stöd. Detta gäller inte minst åtgärder i syfte att påverka beteendet i fråga om alkoholförtäring i samband med båtfärder i olika former; i dessa sammanhang föreligger hos många en uppenbar under- skattning av de risker det innebär att framföra en båt i alkoholpåverkat tillstånd.

Val av dryck och dryckesmönster

Vad gäller val av dryck anser APU att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att inrikta konsumtionen på de svagare dryckerna. Eftersom detta avser såväl alkoholdryckerna inbördes som andra drycker iförhållande till alkoholdrycker bör ett mål för alkoholpolitiken också vara att främja konsum tion av alkoholfria drycker som alternativ till alkoholdrycker. I fråga om dryckesmönster anger APU att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att åstadkomma ett dryckesmönster där förtäringen företrädes- vis äger rum isamband med måltid.

I avsnitt 11.4.3 redovisas de skäl som talar till förmån för att konsumtionen inriktas på de alkoholsvagare dryckerna, men också de risker som kan vara förknippade med en kraftig propaganda inom ramen för vad man tidigare kallat en övergångspolitik. Såsom framgår av den diskussion som förs i nämnda kapitel sammanhänger riskerna i viss män med hur åtgärderna utformas och vilka de riktas till. En information i syfte att ge konsumtionen en viss inriktning får sålunda inte vare sig direkt eller indirekt gynna eller uppmana till alkoholkonsumtion. Den får inte heller utformas så att den medverkar till ett val av i och för sig svagare drycker, som konsumeras i väsentligt större mängd och/eller vid mer ofta återkommande tillfällen.

Ett sätt att undgå dessa icke önskade effekter kan vara att så långt det är möjligt endast sätta in åtgärder för dessa syften i vissa situationer. I systembutiken, på restauranger och andra serveringsställen — alltså ien situation där individen bestämt sig för att köpa eller konsumera alkohol sätts åtgärderna in. Det kan naturligtvis hävdas att det är svårare att via information påverka ett beteende i ett sådant sent skede, då individen redan gjort sitt val mellan alkohol och icke alkohol. Mot detta kan emellertid bl. a. anföras att om man verkligen vill gardera sig och så långt det är möjligt undvika risken att informationen t. ex. skulle locka till konsumtion får man ta konsekvenserna och begränsa sig till situationer av den karaktär som tidigare nämnts.

Om informationen på detta område ges en sådan inriktning är också valet av målgrupper i allt väsentligt givet. En intressant målgrupp tillkommer dock, nämligen de personer som i statliga, kommunala och andra sammanhang beslutar om eller svarar för representation. I enlighet med de riktlinjer APU dragit upp bör dessa nämligen påverkas i syfte att förändra konsumtionsvanorna och mildra dryckesseden, i form av t. ex. val av alkoholsvagare drycker respektive alkoholfria alternativ.

Informationen blir den åtgärd man huvudsakligen får förlita sig på när det gäller att nå målet att åstadkomma ett dryckesmönster där förtäringen företrädesvis äger rum i samband med måltid. Utgångs- punkten för såväl APU: s ställningstagande som informationen är forskningsresultat, som visar att alkoholens effekter dämpas om konsum- tionen sker i samband med måltid. Detta utgör alltså ytterligare ett inslag i avsikt att mildra dryckesseden. En information med detta syfte kräver emellertid även den en grannlaga avvägning i fråga om inriktning, val av målgrupper och

utformning. Man önskar primärt åstadkomma att alkohol förknippas med mat. Risk föreligger emellertid att verkan lika gärna kan bli den motsatta — att mat förknippas med alkohol. Informationen får således även i detta fall bedrivas med viss återhållsamhet och i första hand inriktas på situationer där den enskilde individen redan gjort sitt val i fråga om alkohol/icke alkohol.

Alkoholkonsum tion under uppväxttiden

APU föreslår när det gäller ungdomen att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att verka föratt någon konsumtion av betydelse ei förekommer under uppväxttiden.

En särskilt markerad återhållsamhet under uppväxtåren motiveras dels av medicinska skäl, dels av de samband som påvisats i sociologiska undersökningar mellan tidigt utvecklade alkoholvanor — eller alkohol- vanor utformade huvudsakligen i kamratkretsar _ och ett senare ådagalagt avancerat alkoholbruk. Även om en tidig alkoholdebut inte i och för sig behöver vara avgörande för uppkomsten av alkoholskador bör information i syfte att påverka beteendet idetta avseende inriktas på att motverka en tendens till en allt tidigare alkoholdebut i olika grupper, men också att förskjuta debuten till senare åldersstadier.

Målgrupper för en informationsverksamhet med detta syfte är natur- ligtvis i första hand ungdomarna själva. Utomordentligt betydelsefullt blir därvid att differentiera informationen på ett riktigt sätt. Det gäller att sätta in åtgärderna tillräckligt tidigt för att de skall få en om möjligt förebyggande effekt. De får å andra sidan inte sättas in och utformas så att de lockar till en konsumtion som, om frågan inte väckts, inte skulle ha inletts då. Denna individuella — eller i vart fall gruppvisa — anpassning av åtgärdernas tidläggning och utformning fordrar bl." a. dels att åtgärderna styrs och genomförs lokalt — inom kommun, rektorsområde, skola eller annan avgränsad enhet dels att man förfogar över ”instrument” som gör det möjligt att avläsa attityd— och kunskapsläge i olika ungdoms- grupper för att därigenom få underlag för verksamhetens utformning. Vidare fordras metoder och material som utprovats och befunnits ge specificerade, eftersträvade effekter.

Ytterligare målgrupper när det gäller detta mål utgör föräldrar/vård- nadshavare, lärare, fritidsledare och andra vuxna. Informationen till dessa målgrupper bör i detta sammanhang bl. a. syfta till att en ökad insikt om och observans beträffande hur ungdomarnas sociala relationer utvecklas och olika ungdomsgruppers agerande när det gäller alkohol. Inte minst betydelsefullt är att information ges om vikten av att konkurrenskraftiga alternativ skapas vad gäller fritidsaktiviteter.

1475. Information i anslutning till alkoholförsäljningen

I fråga om alkoholförsäljningen anger APU att ett mål skall vara att begränsa tillgången. För att betona den avvägning som måste ske anges emellertid samtidigt att alkoholpolitiken syftar till att motverka hem-

bränning, smuggling, langning och annan illegal alkoholhantering. Därut- över framhålles också att de alkoholpolitiska åtgärderna måste samordnas med insatserna för att förhindra missbruk av andra medel än alkohol.

Information blir knappast aktuell som åtgärd i primärt syfte att begränsa tillgången, men är däremot en i hög grad angelägen åtgärd i anslutning till alkoholförsäljningen liksom också i anslutning till de kompletterande syften som angivits.

Vad gäller information i anslutning till alkoholförsäljningen har APU tidigare redovisat syften och mål beträffande Systembolagets informa— tionsverksamhet. En fortsatt verksamhet av denna karaktär i nära samråd med övrig centralt samordnad information på området utgör ett ytterst viktigt led i syfte att nå de olika målen för alkoholpolitiken.

Denna information i anslutning till alkoholförsäljningen bör emellertid kompletteras med motsvarande insatser vid övrig försäljning av alkohol- haltiga drycker. Även dessa konsumenter bör ges en liknande typ av mer eller mindre kontinuerlig faktaupplysning beträffande medicinska och psykologiska effekter, gränsvärden som inte bör överskridas osv.

14.7.6 Information i anslutning till alkoholen och totalmiljön

Vad gäller alkoholen och totalmiljön föreslår APU att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att göra alkoholfrågans betydelse beaktad vid planeringen och utformningen av den miljö vi lever i. APU har tidigare, bl. a. i kap. 11, framhållit att det i dagsläget finns uppenbara brister i detta avseende. Vidare föreslår APU i fråga om miljöpåverkan att ett mål för alkoholpolitiken skall vara att verka för alkoholfria miljöer och umgängesformer.

Det är enligt utredningens mening en väsentlig alkoholpolitisk uppgift att medverka till att genom miljöförändringar påverka människors beteende i förhållande till alkohol. Det gäller att med informationsin- satser söka se till att olika reformer utformas med hänsynstagande också till alkoholpolitiska krav. Detta avser beslut som påverkar livsmiljön i stort — framför allt sociala reformer — samt planering och konkret utformning av bostadsmiljö, arbetsmiljö och kultur— och fritidsmiljö.

Målgrupper för denna information är naturligtvis främst beslutsfattare på olika nivåer. Av stor betydelse för att uppnå att dessa aspekter verkligen kommer att beaktas i olika stadier av miljöplaneringen torde vara att även nå dels olika opinionsgrupper, som utifrån andra utgångs- punkter söker påverka samhällets utformning i stort, dels de olika yrkesgrupper som utformar förslagi olika instanser.

14.7.7 Information —- kommunikation

APU har i det föregående betonat att de problem som är förknippade med alkoholkonsumtion ytterst uppkommer som en följd av den enskilde individens situation och förhållningssätt till alkohol. Detta förtjänar att upprepas och kraftigt understrykas i anslutning till vad som här anförts beträffande den framtida informationens inriktning och utformning.

De mer principiella aspekter på erforderliga informationsinsatser som redovisas i avsnitten 14.7.l —l4.7.6 måste med hänsyn härtill komplette- ras med vissa övergripande synpunkter. Det är sålunda enligt utred— ningens mening mycket väsentligt att i framtiden en medveten avvägning sker beträffande vilka informationsinsatser — eller delar därav som kan ske via indirekta kontakter —— t.ex. massmedia — med berörda mål- grupper och vilka informationsinsatser som med fördel bör genomföras via direkta och personliga kontaktåtgärder. Vissa av de mål som anges vad gäller inte minst attityder och beteende torde kräva insatser där en adekvat awägning i detta avseende får stor betydelse för åtgärdernas verkan. 1 den kartläggning APU låtit genomföra beträffande den hittillsvarande informationen och framför allt i uppföljningen av denna har framkommit att man inom flera organisationer som är verksamma på detta område är starkt kritisk till ett slentrianmässigt utnyttjande av massmediainsatser för att nå åsyftade förändringar. Detta understryker enligt APU: s mening behovet av att man i fortsättningen har uppmärk- samheten inriktad på att finna en för skilda syften och delmål lämplig avvägning mellan direkta och indirekta kontaktformer.

Från organisationernas sida påpekas i dessa sammanhang vikten av att man inte endast informerar utan också skapar situationer för kommuni- kation — ömsesidigt informationsutbyte. Som redan framgått i det föregående finner APU det angeläget att åtgärder vidtas för att öka dessa möjligheter vad gäller såväl information mellan instanser på central, regional och lokal nivå som mellan dessa och allmänheten. När APU i det följande föreslår att informationen på det alkoholpolitiska området skall bedrivas av ett flertal olika instanser och inte från en central myndighet sker detta bl. a. i syfte att underlätta kommunikationen .

14.8. APU: s förslag

Mot bakgrund av vad som anförts i det föregående framlägger APU följande förslag vad gäller information inom det alkoholpolitiska om- rådet.

14.8.1. Uppgifter och organisation

APU anser att fördelar är förenade med ett system där information i alkoholfrågan såsom för närvarande ombesörjs av _en rad olika instanser från vars och ens speciella utgångspunkt. Informationen riktar sig till många målgrupper med skilda inställningar såväl till alkoholen som till olika informatörer. Trovärdigheten och attraktiviteten hos upplysningen beror säkerligen i hög grad på varifrån den kommer och om den uppfattas som ett led i informationgivarens normala verksamhet. Detta kan tillgodoses med den nuvarande ordningen. Sålunda passar det t. ex. väl samman med socialstyrelsens övriga uppgifter att alkoholfrågan behand- las i den hälsovårdande informationen. För SÖ ligger det nära till hands att samordna informationen med utbildningen. Nykterhetsrörelsen inrik-

tar sin information på skaderisker vid alkoholbruk och fördelarna med total avhållsamhet. CAN har med sin breda förankring i olika folkrörelser en samordnande och förmedlande roll. För Systembolaget kommer konsumentupplysningen om alkoholens användning och risker i första hand. Arbetstagar- och arbetsgivaroganisationernas information tar sikte på förhållanden på arbetsplatser och under arbetsresor.

Genom att använda flera olika organ för informationen vinner man också den fördelen att många människor deltari verksamheten och att enskildas engagemang kan tas till vara på ett bättre sätt än vid en

centralisering.

APU vill i detta sammanhang särskilt ta upp frågan om Sveriges Radios roll i det alkoholpolitiska arbetet och anknyter här till Sveriges Radios i avsnitt 14.4.2 återgivna skrivelse. Sveriges Radio åberopar där radiolagens krav på opartiskhet i programverksamheten, vilket medför att företaget inte ”kan ta ställning för den absolutistiska linjen”. Däremot anser sig Sveriges Radio skyldigt att iaktta varsamhet beträffande alkoholbrukets spegling i programmen. APU anser för sin del inte att Sveriges Radio skall ta ställning vare sig för eller emot ”den absolutistiska linjen”. APU uppfattar emellertid radio och framför allt television som viktiga medier för information i alkoholfrågan. Det är därför synnerligen angeläget att alkoholinformationen i radio och television står i god överensstämmelse med det alkoholpolitiska program som statsmakterna antagit. Även om någon undersökning av programverksamheten i detta hänseende inte kunnat göras, har APU den allmänna uppfattningen att så f. n. inte är fallet med en stor del av programverksamheten, i varje fall i televisionen såvitt avser alkohol. Naturligtvis kan man inte undvika program som återger miljöer där man ser helt annorlunda på alkoholbruket än i Sverige. Detta synes ej heller önskvärt. Men slutsatsen härav bör bli att informationen om alkohol i programmen i övrigt bör få sådan omfattning och utformning att snedvridningen genom nyss nämnda program kom- penseras och totalutbudet blir det med hänsyn till alkoholpolitikens mål önskvärda. l underhållningsprogram som Sveriges Radio självt producerar torde det vara möjligt att betydligt bättre än f. n. följa statsmakternas alkoholpolitiska intentioner.

APU förordar att frågan om programutbudet beträffande alkohol tas upp i det förberedelsearbete som nu pågår för ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio rörande programverksamheten. Det bör uppdras åt den utredning som ombesörjer detta arbete att föreslå att i det nya avtalet tas in villkor som garanterar att programutbudet beträffande alkohol kommer att stå i överensstämmelse med statsmakternas alkohol- politik.

APU anser alltså att informaton i alkoholfrågan i huvudsak även i fortsättningen bör bedrivas av de informationsgivare som för närvarande finns. Om ökad effektivitet och slagkraft skall vinnas ställer detta emellertid mycket stora krav på samordning och gör det också angeläget att informationsteknisk expertis kan lämna service för verksamheten. Samordning och service måste avse t. ex. framtagning av visst faktaunder- lag — inkluvise uppgifter om den alkoholpolitiska utvecklingen

precisering av målgrupper -— så att inte vissa grupper lämnas åsido produktion av informationsmaterial, tidläggning av vissa åtgärder samt effektmätningar av större informationsinsatser.

För denna samordning och service krävs ett centralt organ1 med resurser att följa, analysera och utvärdera utvecklingen på det alkohol- politiska området samt avge prognoser rörande den framtida utveck- lingen. Detta bör t. ex. innebära att man regelbundet låter genomföra studier av attityder, kunskaper och beteende — konsumtionsvanor vad gäller alkohol. Utifrån en analys och utvärdering av resultaten av dessa studier skall det centrala organet initiera erforderliga informationsinsatser samt ange mål för dessa.

Man skall vidare följa informationsutbudet inom det alkoholpolitiska området; inte minst utbudet i press, radio och TV vad gäller såväl direkt som indirekt information i alkoholfrågan. Med utgångspunkt från resultaten av en sådan uppföljning skall det centrala organet agera dels genom initiativ till informationsinsatser, dels via framtagning av olika typer av underlag för massmedias räkning, dels slutligen genom samråd med representanter för olika massmedia i syfte att klargöra samhällets alkoholpolitiska program och att — om så erfordras — föreslå åtgärder i avsikt att nå ett mer nyanserat och balanserat totalt utbud.

Att följa upp alkoholfrågans behandling i olika massmedia och vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att realisera samhällets alkoholpolitiska program bedömer APU vara en mycket väsentlig uppgift för nämnda centrala organ. Detta bör följaktligen ges en sådan förankring och sådana resurser att en verksamhet av detta slag verkligen kan genomföras.

Det bör åligga det centrala organet att kontinuerligt informera berörda instanser på central nivå samt låta informera olika instanser på regionalt och lokalt plan angående den faktiska utvecklingen på det alkoholpoli- tiska området, den bedömning man gjort därav samt föreslagna eller vidtagna åtgärder.

Det centrala organet skall vidare ges ekonomiska resurser för att kunna lämna bidrag till information i alkoholfrågor.

14.8.2. Metodik

I fråga om metodiken i den framtida informationsverksamheten föreslår APU, att resurserna dimensioneras så att denna kan genomföras på en kvalitativt hög nivå — inte minst från informationsteknisk synpunkt. Det centrala alkoholpolitiska organet måste ges resurser att genomföra det för- och efterarbete som APU tidigare framhållit som angeläget i anslutning till olika informationsinsatser.

Resurserna måste vidare dimensioneras så att informationsarbetet kan ges en djup och differentierad lokal förankring och så att de organisa- tioner av olika slag som vill och kan engageras i verksamheten får möjlighet till profilering inom ramen för alkoholpolitikens riktlinjer.

För att nå alkoholpolitikens syften -— i den del arbete och resultat är avhängigt av informationsverksamheten — och i avsikt att rationellt tillgodogöra verksamheten såväl samhällets som enskildas resursinsatser

1 1 kap. 28 föreslår APU att ett centralt organ — ett alkoholpolitiskt råd — in- rättas i syfte att bl. a. svara för olika övergripande upp- gifter på informationsom- rådet.

måste möjligheter skapas för en experimentell verksamhet med inriktning på att finna nya former och kanaler för information i alkoholfrågor. Även detta ställer stora krav på resurser, personellt och ekonomiskt.

14.8.3. Personella resurser

Vad gäller personella resurser föreslår APU att det centrala organet inom informationsområdet erhåller två tjänster med följande arbetsuppgifter.

(l) Kontinuerlig uppföljning av utvecklingen inom det alkoholpolitiska området, analys och utvärdering. Övergripande planering. Intema- tionella kontakter.

(2) Beredning av ärenden rörande fördelning av anslag. Samordning av olika informationsinsatser beträffande planering, utformning och genomförande. Vidare föreslås, som närmare utvecklas i kap. 28, att en expertgrupp" vad gäller informationsfrågor skall knytas till verksamheten.

14.8.4. Ekonomiska resurser

Det centrala organet bör självfallet ha ett årligt anslag för sin service- verksamhet på informationsområdet. Därutöver behövs liksom f.n. ett anslag till informationsinsatser. Detta bör stå till det centrala organets förfogande för fördelning till andra organ.

Det centrala organets serviceverksamhet på informationsområdet

Det centrala organet skall som angivits i det föregående bl. a. följa, analysera och utvärdera utvecklingen på det alkoholpolitiska området samt med utgångspunkt i denna kontinuerliga uppföljning avge prognoser rörande den framtida utvecklingen.

Vad gäller resultaten av denna uppföljning skall man informera respektive låta informera berörda instanser centralt, respektive regionalt och lokalt beträffande utvecklingen, den bedömning man gjort samt de åtgärder som vidtagits eller föreslås vidtas.

En väsentlig uppgift för det centrala organet måste vara att ta initiativ till åtgärder på olika områden i syfte att nå uppsatta alkoholpolitiska mål. Dessa initiativ gäller åtgärder av skilda slag såväl i det centrala organets egen regi som i olika berörda instansers regi.

I fråga om informationsverksamheten i stort liksom beträffande enskilda större informationsinsatser skall det centrala organet dels svara för en övergripande samordning — i enlighet med vad APU tidigare utvecklat delsulåta verkställa erforderligt för- och efterarbete i syfte att öka effekten av vidtagna åtgärder och att successivt bygga upp ett erfarenhetsunderlag som kan utnyttjas vid planering och utformning av den framtida verksamheten. I dessa avseenden skall man också, som tidigare nämnts, fungera som ett serviceorgan vad gäller olika organisatio- ners egen verksamhet.

Ytterligare en för den framtida verksamheten betydelsefull uppgift utgörs av den försöksverksamhet som det centrala organet bör ta initiativ till respektive uppmuntra vad gäller information på det alkoholpolitiska området.

Uppföljning av utvecklingen, information rörande denna och vidtagna eller föreslagna åtgärder, för- och efterarbete i anslutning till större informationsinsatser, viss service i dessa avseenden samt viss försöks- verksamhet beräknas medföra en årlig genomsnittlig — kostnad av ca 1 milj. kr. APU föreslår alltså att det centrala organet för denna verksamhet erhåller ett årligt anslag på 1 milj. kr.

Stöd till informationsaktiviteter

Som framgått i det föregående förutsätter de syften och mål APU anger för den framtida alkoholpolitiken en kontinuerlig och målinriktad informationsverksamhet. APU har därvid utgått från att de olika instanser som i dag verkar på detta område även i fortsättningen svarar för var och en sitt område. Om de mål som ovan nämnda riktlinjer syftar till skall uppnås, måste emellertid betydligt större resurser än f.n. tillföras informationsområdet.

APU föreslår att det centrala organet tillförs ett årligt anslag på 10 milj. kr. för stöd till informationsaktiviteter. Anslaget skall fördelas efter ansökan.

*_"J"J|.".".J "' "" " ""

,|| |v

. _ n, '|rJfJ.J"' ,'T'.'|"'"""" '.| "j|| , "' ,' .J .. _ ::_ **"1'"'-""".'| | ||"J1 J 7." ""'-P , J| . || JJn. .?1' J J ": ,",|""1"""'"""l""" '.":1'..-'.'"||":*' "J"'J'_ flå-""" J-.. JJJJ|J'|'|._"_""""— "

J. ., "alltå, | "ith'råJJJJJJJJ

, | l' l _" I

"'.-J" drf-JJ ._ .gä..JJ.|'-.i.|.$ . " .' J"'"""'"i,""g|- "å""? "" "

w,.

_ J ."'" aim wit-' | mgozzeånnnm ""F:

JJJ ||? ',"Allål'JJ/j JI'JJEJ'JG-JJH , _J-'J "'|' J|-r ( JJ "natur.-" .-. "— |. ,r.."5|"" - | , ." |I|'hJJ-J, i" J "'":""" .' |!” .-"""_ J.J"J"|"JJJ|J"|J|JJJ|J:|.J ||.|", _ J JJ.J ,

.,J J. " .',_"' ",'J..,. _ '.JJ.J, JEJ'".'|J. ' """"""_""""""'iJ"""""""""""""J" J... .

'"'1|"_-"|.""'|"||l"..|J|"]"'" | . J J '_J | ||| _J'j| ,

' J"JJ (Ali,? v _ va'""*'"_'" '|""||J"JJ ."'-|| ..."" ""”" "||| I"" " " '.'"?l" Ju" """"""J""'r"""""" '|l""";'"|l"'f"l"F'""".|ll'|""- '"""" "'""""""

I P?," || || -.||||J|||| | ', ||... ||. . 9. i."'".."" ". ".”'.4. - " ! "'"". '|'" ” . .| .. "

i'.""'-"""I"l."l|.t" |'" .,J ||" || "'H," ' ';|';" ”"'—:'(?" ....j J". '.."E'l'h" | '.'r'l' J|' " ", Hmn, -" .u-|"','J'"J"'J|"|.""|' "? ..J - "H"." '|| ""-'|r'r""]|"'IJ | i "i.-I | [J!-""J |'J' U | -JJ|,J1| ,|, ""."""-|"""'""" |" -","'"""""""i,f"| JJrJ ,

J. .1|' .- '.'"- ""." ' " | " '. " . åJ |", JJ -

15 Alkoholfria miljöer, organisationsstöd m. 111.

15.1. Alkohol och fritid

Åtgärder för att skapa stimulerande fritidsmiljöer har stor betydelse också från alkoholpolitisk synpunkt. Därvid är det viktigt att fritids- och kulturaktiviteter som tillgodoser olika intressen finns att tillgå. Detta kräver aktiva insatser från stat, landsting och kommuner. Kraftfulla samhällsinsatser är också nödvändiga för att undanröja förhållanden av ekonomisk och social art som hindrar människor att få del av de möjligheter till det aktiverande fritids- och kulturutbud som finns. I avsnitt 6.6 har dessa problem närmare berörts.

Den verksamhet som bedrivs av nykterhetsorganisationer, ungdomsor- ganisationer och andra folkrörelseorganisationer har haft och kommer att ha en mycket stor betydelse för en aktiv och meningsfull fritidsverksam- het. Det har bl. a. därför framstått som en angelägen uppgift för samhället att stödja olika folkrörelser.

I samband med 1954 års beslut om reformering av alkohollagstift- ningen antog riksdagen regler som innebar att statligt stöd till ungdomens föreningsliv infördes. Detta har sedan utbyggts och förbättrats. Härutöver finns särskilda anslag till nykterhetsorganisationernas verksamhet.

För att främja ett alkoholfritt umgängesliv utgår speciella anslag för lån till alkoholfria restauranger. Till Föreningen Fruktdrycker utgår anslag för information rörande alkoholfria drycker.

I avsnitt 6.6 har APU pekat på att det rätt stor enighet om att det ökande välståndet också skulle tas ut i form av förkortad arbetstid och längre semester. Detta har medfört att människorna fått en starkt ökad fritid. Ytterligare förkortning av arbetstiden och därmed en ökad fritid är nu föremål för överväganden.

Uppenbart är emellertid att beredskapen att möta denna nya möjlighet att disponera över sin tid har varit olika inom olika befolkningsskikt. För många har det uppstått fritidsproblem.

Som också framhållits i avsnitt 6.6 har arbetet och arbetsförhållandena starkt samband med fritiden och fritidsförhållandena både kvantitativt och kvalitativt vilket bl. a. visats genom de undersökningar som utförts av låginkomstutredningen. Enligt en undersökning som utredningen redo- visat finner man bland personer med dåliga arbetsförhållanden systema- tiskt lägre andelar som utför olika fritidsaktiviteter ofta än bland dem

som har bra arbetsförhållanden. Undantag utgör veckotidningsläsning, fiske och jakt. Vidare framgår av undersökningen att det finns ett klart samband mellan löneförhållandena och möjligheterna att utnyttja olika fritidsresurser.

I olika undersökningar har man jämfört alkoholmissbrukares levnads- förhållanden med andra människors och bl.a. funnit att missbrukarens fritidsintressen är mer begränsade.

De sysselsättningsproblem och svårigheter att utnyttja den ökade fritiden meningsfullt som många människor av olika skäl har innebär risker för bl. a. alkoholmissbruk.

15.2. Främjande av ett alkoholfritt umgängesliv

15.2.1. Bakgrund

Det har sedan länge ansetts vara en uppgift för samhället att stödja olika åtgärder för att uppmuntra ett alkoholfritt umgängesliv. En av de kommittéer som finansministern tillsatte 1953 för att komplettera utredningar som utförts av 1944 års nykterhetskommitté fick också i uppdrag att verkställa en utredning om åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv.

Sin principiella syn på dessa frågor sammanfattade utredningen (Utredning och förslag angående åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv. Stencil 1954) med bl. a. följande ord:

Det är verklighetsfrämmande att som allmän norm eftersträva sådana former för samvaro, som genom exklusivitet och särprägling isolerar människor med olika inställning till alkoholbruket från varandra. I de flesta av livets sammanhang, i arbete och fest, samverkar nykterister och icke-nykterister, utan att alkoholen får verka särskiljande. Mera realistiskt är att i den normala miljö, där alkoholen förekommer, söka skapa ökad resonans för en absolutistisk livsföring och även i övrigt gynnsammare betingelser för en sådan.

Den miljö, där alkohol förekommer, uppfattas allmänt som den i gängse mening normala. Erfarenhetsmässigt kan också fastslås, att absolutiser, antingen de gästar av enskilda eller korporationer anordnade tillställningar eller besöker våra vanliga restauranger, ofta har svårt att få en med övriga gäster likvärdig behandling och service. Delvis beror väl detta på att exempelvis genomslagskraftiga alternativ till spritdrycker och vin i viss utsträckning saknas, eller i varje fall länge saknats producenter och importörer har sent fått upp ögonen för detta problem. Som en annan orsaksfaktor framstår oföretagsamhet och slentrian hos värdar av olika kategorier. Fram till de senaste åren har också föga åtgjorts för en vägledande konsumentupplysning på detta område och de prisvärda ansatser till en sådan, som på sistone gjorts, har uppburits av stort personligt intresse men begränsats av otillräckliga ekonomiska resurser.

Strävandena att genom olika begränsade åtgärder påverka det um- gängesliv, där alkohol förekommer, därhän att det anses lika naturligt att vara absolutist som att inte vara det och att således alla behandlas lika, utesluter emellertid inte betydelsen av särskilda ansträngningar att skapa och vidmakthålla helt alkoholfria miljöer. Värdet av sådana motiveras dels av det allmänna önskemålet att tränga alkoholseden ytterligare

tillbaka, dels av den speciella hänsynen till dem som ännu inte fixerat sin ståndpunkt eller vunnit stadga i sitt förhållande till alkoholbruket, i första hand ungdomen.

Utredningen om åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv lade i första hand fram förslag som avsåg att stimulera produktion, import och konsumtion av alkoholfria fest— och sällskapsdrycker. Det skulle ske genom en upplysningskampanj för sådana drycker och bidrag till Föreningen Fruktdrycker för upplysningsverksamhet och kvalitets- kontroll av dryckerna. I detta sammanhang behandlade utredningen även förhållandena på restauranger med rusdrycksutskänkning. För att öka utbudet av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker på restauranger och tillse att gäster som avstår från alkohol blir väl betjänade förordade utredningen att detaljhandelsbolaget för rusdrycker lät utarbeta en handledning för restauratörerna med råd och anvisningar om tillhanda- hållande av alkoholfria drycker och därmed sammanhängande frågor. En erinran om handledningen skulle upptas i bolagets kontrakt med restauratörerna.

Den andra huvuddelen av utredningens förslag avsåg stöd till inrättan- de av alkoholfria restauranger med god standard. Stödet skulle lämnas i form av lån från en fond på 3 miljoner kronor. Lånen skulle vara amorteringsfria de fyra första åren och räntebefrielse skulle efter särskild prövning kunna beviljas under två år. I övrigt skulle i huvudsak samma villkor gälla som vid annan statlig utlåningsverksamhet. Slutligen föreslog utredningen statsbidrag om 200 000 kronor till utrustning av allmänna samlingslokaler med servis och köksinventarier m. m. samt en förmedling i den statliga arbetsförmedlingens regi av underhållningsinslag för enskilda fester m.m. Sistnämnda uppgift skulle utföras i samråd med vissa organisationer och bl. a. förutsätta ett anslag på 15 000 kronor till särskilda kontaktmän vid länsarbetsnämnden.

Utredningens förslag togs upp i prop. 1955: 22. Departementschefen framhöll att tyngdpunkten i den framtida nykterhetspolitiken enligt statsmakternas beslut skall ligga på positiva åtgärder av olika slag. Departementschefen påpekade också att han i prop. 19541151 hade erinrat om att positiva insatser i ny form syntes möjliga genom åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv. Departementschefen anförde vidare:

Av den nu framlagda utredningen synes framgå, att åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv med fördel kan insättas på vissa områden. Åtskilliga av utredningens förslag har blivit föremål för kritik vid remissbehandlingen. Förslagen synes emellertid i vissa delar vara ägnade att ligga till grund för beslut av statsmakterna.

Jag vill därför förorda att förslagen nu tas upp till prövning. Härvid kommer jag att begränsa mig till förslagen angående alkoholfria drycker och alkoholfria restauranger. Såsom anmärkts i inledningen torde frågan om bidrag till utrustning av allmänna samlingslokaler komma att prövas i annat sammanhang. Vad åter angår förslaget om förmedling av underhåll— ningsinslag m. ni. har detta visserligen tillstyrkts från flera håll. Betänklig- heter har emellertid anförts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, som erinrat om att den offentliga arbetsförmedlingsorganisationen för närvarande har

vissa svårigheter att bemästra sina arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill har jag, efter samråd med chefen för socialdepartementet, funnit att förslag i ämnet icke i detta sammanhang bör framläggas för riksdagen. Genom fortsatta undersökningar torde kunna klarläggas på vad sätt syftet med utredningens förslagi denna del lämpligen skall kunna tillgodoses.

I prop. 1955: 22 föreslogs att lån skulle kunna beviljas för inrättande av alkoholfria restauranger. Vidare föreslogs statsbidrag till Föreningen Fruktdrycker för upplysningsverksamhet rörande alkoholfria fest- och sällskapsdrycker. Propositionen bifölls av riksdagen.

15.2.2. Lån till alkoholfria restauranger

I nyss nämnda proposition anförde departementschefen bl. a. följande beträffande lån till alkoholfria restauranger:

Med hänsyn till svårigheterna att på förhand avväga det stöd som sålunda kan komma i fråga kan jag endast förorda en begränsad försöksverksamhet på området och således i betydligt mindre skala än utredningen förutsatt. För en sådan begränsning talar också den ovisshet som föreligger angående publikunderlaget för alkoholfria restauranger med god standard. Lån bör alltså ej utgå för mer än ett fåtal restauranger eller restaurangavdelningar och i intet fall avse nybyggnad eller större ombyggnad.

Lånen bör kunna beviljas för mindre utvidgningar och moderniseringar av redan förefintliga restauranglokaler samt till inredning och inköp av inventarier för matsal, sällskapsrum och ekonomiavdelning. Även för att täcka behov av rörelsemedel bör lån kunna erhållas. Någon högsta eller lägsta gräns för lånesummans storlek synes icke behöva uppställas. En förutsättning bör emellertid vara att sökanden visar att han på egen hand anskaffat kapital till åtminstone samma belopp som det statliga lånet.

Restaurang eller restaurangavdelning, för vilken lån erhålles, bör vara helt alkoholfri. Att, såsom ifrågasatts av kontrollstyrelsen, utskänkning av öl skulle kunna ifrågakomma, innebure att syftet med det statliga länet i viss mån skulle förfelas. Man finge även räkna med att nykterhetsrörelsens stöd icke skulle vinnas för en sådan verksamhet. Såsom utredningen föreslagit, bör lånet kunna uppsägas till betalning, om rörelsen förenas med utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Detsamma bör gälla om rörelsen nedlägges. Staten bör även förbehålla sig rätt att uppsäga lånet, om rörelsen övergår till ny innehavare. Låntagaren bör åtaga sig underrättelseskyldighet i dessa hänseenden.

Eftersom det endast var fråga om en begränsad försöksverksamhet föreslog departementschefen att den summa som för budgetåret 1955/56 skulle anvisas i kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd begrän- sades till 500 000 kronor.

Bestämmelserna om lån till alkoholfria restauranger finns angivna i kungörelsen SFS 1955: 145.

Med alkoholfri restaurang avses företag som idkar servering till allmänheten av mat och andra drycker än rusdrycker och öl. I mån av tillgång på anvisade medel kan lån utgå till mindre utvidgning och modernisering av restauranglokal. Vidare kan lån utgå till inredning och inköp av inventarier för matsal, sällskapsrum och ekonomiavdelning. Slutligen kan lån också erhållas för att täcka behov av rörelsemedel.

Lån beviljas av Kungl. Maj: t. Ärendena bereds av riksskatteverket. Lån kan högst utgå med belopp som motsvarar halva kostnaden för det avsedda ändamålet. För lån skall ställas säkerhet som Kungl. Maj: t finner betryggande. En fjärdedel av lånen utgörs av en räntefri stående del. Återstoden är amorteringsdel. På lånets amorteringsdel skall utgå ränta med fyra procent. Ränta skall ej utgå och amortering ej verkställas för de fyra första åren efter lånets utbetalande. Härefter skall på lånets amorteringsdel ränteinbetalning och amortering ske med en fast annuitet vilken skall bestämmas så att amorteringsdelen blir slutamorterad inom tjugo år efter lånets utbetalande. Låntagaren är skyldig att efter uppsägning omedelbart återbetala lånets hela belopp bl. a. om sådana förhållanden inträffat att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet uppenbarligen inte längre bör tillgodonjuta lånet.

Hittills har 33 ansökningar om lån på sammanlagt 3 361 700 kronor inkommit. Endast 10 av dessa ansökningar har bedömts avse restauranger som uppfyller de lånevillkor som gäller. Dessa restauranger har beviljats lån på tillsammans 626 000 kronor.

I 1974 års statsverksproposition redovisas att behållningen på anslaget den 1 juli 1973 uppgick till 67 000 kronor. Under budgetåret 1974/75 beräknas att lån till ett sammanlagt belopp av 65 000 kronor kommer att utbetalas. För budgetåret har riksdagen anvisat ett investeringsanslag av 65 000 kronor.

1523 Stöd till Föreningen Fruktdrycker m. m.

Den under 15.2.1 refererade utredningen om åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv föreslog också en allmän upplysningskampanj om alkoholfria kvalitetsdrycker. Som huvudman för kampanjen föreslogs Föreningen Fruktdrycker. Vidare behandlades frågan om statligt stöd till denna förenings verksamhet. Utredningen var av den uppfattningen att det fanns möjligheter att skapa goodwill för en organisation av För- eningen Fruktdryckers slag och att vinna stöd och anslutning för föreningen från såväl enskilda som sammanslutningar inom en ganska vid ram. I detta sammanhang anförde utredningen bl. a. följande:

Nyrekrytering av medlemmar kommer utan tvivel att underlättas, om statligt ekonomiskt och annat stöd kan påräknas för genomförande av här föreslagna betydelsefulla uppgifter. De intressen, som i första hand synes ha anledning att gå samman, återfinnes inom nedan angivna grupper.

]. Producenter: musteriföretag; läskedrycks- och konservfabriker; frukt- odlare; ekonomiska och andra sammanslutningar bland de nämnda.

2. Säljarintressen: gross- och detaljhandeln; importörer; restaurangföre- tag.

3. Konsumentsammanslutningar.

4. Ideella föreningar: nykterhets- och kvinnoorganisationer; idrottsföre- ningar m. fl.

5. Diverse intressenter: motororganisationer; försäkringsbolag; måls- mannasammanslutningar etc.

Utredningen förordade, att föreningens verksamhet skulle stå under tillsyn av kommerskollegium. Tillsynen borde utövas i samband med föreningens anslagsredovisning och anslagsäskanden. Däremot föreslog utredningen icke att staten skulle bli representerad i föreningens styrelse.

Utredningen föreslog att statsbidrag skulle utgå till föreningen under förutsättning att en utbyggnad av organisationen genomfördes. Bidrag föreslogs för föreningens upplysnings- och propagandaverksamhet och för administrering av föreningen. Som en ytterligare uppgift för föreningen föreslog utredningen en fortlöpande kvalitetskontroll för alkoholfria festdrycker. Utredningens förslag innebar att det skulle överlåtas åt föreningen att besluta hur kvalitetskontrollen utformades.

Utredningen föreslog också att försäljning av alkoholfria fruktdrycker skulle ske i Systembolagets butiker. På denna punkt var emellertid utredningen inte enig. Majoriteten fann att en summering av skälen för och emot försäljning av alkoholfria drycker genom bolaget knappast kan sägas leda till att den ena eller andra vågen framträder som uttalat fördelaktig. Enligt utredningens mening var dock situationen sådan att alla åtgärder som. *kan tänkas medverka till en ökad spridning av försäljning av alkoholfria drycker är angelägna från nykterhetssynpunkt. Utredningen ansåg därför att den utvidgning av försäljningsapparaten som det skulle innebära att ta Systembolagets försäljningsställen i anspråk borde utnyttjas. En försöksverksamhet med försäljning av alkoholfria drycker genom systembutikerna förordades därför.

Departementschefen framhöll i prop. 1955z22 att de vid 1954 års riksdag antagna riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken bl. a. avsåg åtgärder för att främja en övergång från konsumtion av starkare alkoholdrycker, särskilt spritdrycker, till svagare sådana och till alkohol- fria drycker. I fråga om läskedrycker och andra måltids- och vardags» drycker synes, framhöll departementschefen vidare, utvecklingen vara sådan att åtgärder ej bedömdes påkallade. Däremot fann han det påkallat att göra en insats för ökad användning av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker och anförde härom:

Om man vill finna alternativ till de inom sällskapslivet brukade alkoholdryckerna, torde man ihuvudsak vara hänvisad till nu ifrågavaran- de drycker. Utan stöd från det allmännas sida synes man icke kunna räkna med att inom en nära framtid ha tillgång till ett rikhaltigare sortiment av dessa drycker och en efterfrågan som kan motivera ett ökat intresse från produktionens och handelns sida.

Beträffande Föreningen Fruktdrycker erinrades i propositionen om att denna sammanslutning var ny och hade tämligen ringa anslutning. En breddning av föreningens organisatoriska underlag pågick visserligen och en del resultat hade uppnåtts men organisationsarbetet hade ännu inte slutförts. Departementschefen förordade därför att den kampanj för att popularisera alkoholfria drycker som utredningen föreslagit skulle anför- tros åt centralkommittén för den allmänna kampanjen i samband med övergången till en ny alkoholpolitik men att den sakkunskap som var företrädd inom föreningen skulle tillvaratas.

I likhet med utredningen ansåg departementschefen det lämpligt att de resultat som kan nås genom kampanjen för alkoholfria drycker tillvaratas genom fortsattupplysningsverksamhet på området. Däremot ansåg han sig inte kunna biträda utredningsförslaget om kvalitetskontroll. Stödet från statens sida bör enbart avse en allmän upplysningsverksamhet på området med sikte på att sprida bruket av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker, framhöll departementschefen och anförde vidare bl. a. följande:

Upplysningsverksamheten bör handhas av ett organ, som företräder de intressen som främst synes böra komma till tals i ett sammanhang som detta d.v.s. å ena sidan producenter, importörer och försäljare samt å andra sidan nykterhetsorganisationer och ungdomsorganisationer med någorlunda bred förankring.

Det enda organ som härvid synes kunna komma i fråga är föreningen fruktdrycker. Föreningen är, såsom nyss antytts, i färd med att bredda sitt organisatoriska underlag, så att detta omfattar de intressen som här nämnts, och föreningen har därvid redan uppnått vissa resultat. Med hänsyn till att organisationen sålunda kommer att företräda icke blott ideella utan även kommersiella intressen kan jag emellertid icke förorda att stöd från statens sida ges i de av utredningen föreslagna formerna. En förutsättning för statsbidrag bör vara att de av föreningen företrädda producenterna, importörerna och försäljarna bidrar med åtminstone samma belopp. På föreningen och dess intressenter bör vidare ankomma att själva anställa och avlöna personal. För att upplysningsverksamheten skall bli av något värde torde å andra sidan statens bidrag icke böra begränsas alltför snävt. En maximering till 25 000 kronor synes kunna förordas.

Med hänsyn till bl. a. statsbidragets syfte och utformning ansåg departementschefen att kontrollstyrelsen, numera riksskatteverket, skulle bli tillsynsmyndighet för verksamheten.

Förslaget om att alkoholfria drycker skulle försäljas av Systembolaget ansåg sig departementschefen inte kunna biträda.

Föreningen Fruktdryckers verksamhet

Enligt stadgarna är föreningens ändamål att främja användningen av alkoholfria drycker, framför allt som alternativ till alkoholdrycker. För att skapa motiv för bruk av alternativa drycker har föreningen även till uppgift att ge sakligt underbyggd information i alkoholfrågan. För- eningen är en sammanslutning av organisationer, företag och enskilda personer, som förklarat sin anslutning till föreningens syfte och som av styrelsen beviljats medlemskap. Av verksamhetsberättelsen för 1972/73 framgår att 56 organisationer är anslutna till föreningen. Huvuddelen av dessa är nykterhetsorganisationer men bland medlemmarna återfinns också ICA, Kooperativa Förbundet. Sveriges Allmänna Restaurang AB, I Sveriges Frukt- och Konfektyrhandlareförbund och Sveriges Livsmedels- handlareförbund. Statsbidrag till föreningen har för budgetåret 1973/74 beviljats med 35 000 kronor. Samma bidrag utgår för budgetåret 1974/75. I övrigt finansieras verksamheten genom anslag från näringslivet och medlemsavgifter. Utöver det statsbidrag som utgår direkt till

föreningen har för verksamhetsåret 1972/73 bidrag utgått via SÖ. Något sådant bidrag har ej beviljats för budgetåret 1973/74. Föreningen bedriver sin verksamhet genom utbildning av informatörer, genom utställningar och konferenser samt genom att producera och utge skrifter.

Systembolagets verksamhet för att främja användning av alkoholfria drycker

Frågan om försäljning av alkoholfria drycker i Systembolagets butiker togs på nytt upp av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning. Utred- ningen, som föreslog att bolaget skulle inrätta nya butiker, där vin och starköl men ej sprit skulle säljas, uttalade att försäljning av vanligt öl och alkoholfria drycker eventuellt skulle kunna förekomma i dessa butiker.

I prop. 1957: 143 erinrade departementschefen om att statsmakterna 1954 beslutat att försöka inrikta konsumtionen på svagare drycker. Han framhöll vidare att det är ett gammalt önskemål att tillgången på alkoholfria festdrycker av god kvalitet ökas genom att Systembolaget tillhandahåller sådana drycker. Han förordade att försök skulle göras på detta område. Det skulle få ankomma på Systembolaget att utforma försöksverksamheten och att med ledning av vunna erfarenheter ta ställning till frågan om fortsatt försäljning av alkoholfria festdrycker. Riksdagen godkände "detta förslag.

Därefter har alkoholfria festdrycker, avsedda att utgöra ersättning för sprit eller vin, sålts i Systembolagets butiker. Bolaget har också drivit en aktiv propaganda för alkoholfri konsumtion, framför allt riktad till bilförare, ungdom och värdfolk vid bjudningar. Bolagets direkta kost- nader för marknadsförings- och propagandaåtgärder, avseende de alkohol- fria festdryckerna, uppgick 1973 till ca 340 000 kronor.

Systembolagets omsättning av alkoholfria drycker har ökat från 177 000 liter 1963 till 275 000 liter 1968. 1973 uppgick försäljningen till 440 000 liter.

15.2.4. APU: s bedömning

Utifrån de riktlinjer APU föreslagit för den framtida alkoholpolitiken är det även i fortsättningen en angelägen uppgift för samhället att på olika sätt stimulera ett alkoholfritt umgängesliv. Inte minst för ungdom är det betydelsefullt att miljöer kan erbjudas inom fritids- och nöjeslivet där alkohol och alkoholservering inte framstår som ett naturligt och självklart inslag.

En åtgärd från samhällets sida för att främja ett alkoholfritt umgängesliv har varit att på vissa villkor lämna lån till alkoholfria restauranger. Motiveringen till inrättandet av denna lånemöjlighet har här ovan redovisats.

Det kan nu konstateras att möjligheterna till län inte utnyttjats i någon större omfattning. Motormännens Helnykterhetsförbund (MHF) som under den tid dessa lån funnits inrättat flera alkoholfria motell och hotell

har således endast i ett fall utnyttjat denna möjlighet. APU anser'att lån till alkoholfria restauranger inte framstår som något särskilt effektivt sätt att främja de syften man avsett även om det begränsade utnyttjandet till stor del beror på lånevillkoren och deras konstruktion. Å andra sidan måste med viss oro konstateras att restauranger med alkoholservering blivit alltmer dominerande inslag i ungdomens nöjesliv.

Dans men också andra nöjesinslag förläggs i ökande utsträckning till restaurangerna medan de tidigare danslokalerna, oftast då de som ägs av folkrörelseorganisationer, får allt svårare att konkurrera om publiken. Från alkoholpolitisk synpunkt framstår en sådan utveckling som otill- fredsställande. Den kommersialisering av fritids— och kulturutbud som pågår främjar inte heller strävandena att åstadkomma återhållsammare alkoholvanor.

APU kan med hänsyn till de erfarenheter som nu finns inte förorda att nuvarande stöd i form av lån till alkoholfria restauranger bibehålls. Möjligheter bör dock finnas för samhället att stödja icke kommersiell verksamhet som syftar till att erbjuda dans och annan nöjesverksamhet i lokaler där alkoholservering inte förekommer.

De bästa förutsättningarna att bedriva en sådan verksamhet har folkparkerna och de folkrörelseägda samlingslokalerna. Dessa organisa- tioners viktiga funktion i det lokala kulturlivet har uppmärksammats i prop. l974:28 angående den statliga kulturpolitiken. I propositionen uttalas som angeläget att folkparksverksamheten kan vidareutvecklas. Av folkrörelseanknytningen följer, framhålls det vidare ipropositionen, en medveten strävan att motverka det kommersiella inflytandet i kulturlivet. Ett ökat samhällsstöd förordas. Departementschefen förklarar sig dela kulturrådets positiva syn på Folkets Hus vars lokaler idag är platsen för mångskiftande kulturaktiviteter. Flera remissinstanser har framhållit att man i ett kommande utredningsarbete bör beakta behovet av centrala insatser inom folketshusrörelsen samt inom Bygdegårdarnas Riksförbund och Föreningen Våra Gårdar. Departementschefen delar remissin- stansernas uppfattning och anser att utredningsarbetet bör ligga inom ramen för statens kulturråds uppgifter.

APU anser att folkparkerna och de folkrörelseägda samlingslokalerna fyller en mycket viktig alkoholpolitisk uppgift genom att utan privat vinstintresse bedriva dans— och nöjesverksamhet i lokaler där alkohol- servering inte förekommer. En förutsättning för att sådan verksamhet skall kunna bedrivas är dock att de berörda organisationerna får ekonomiska möjligheter att ta upp konkurrensen med restauranger och andra kommersiella nöjesställen. APU finner det därför angeläget att man prövar hur samhället kan stödja dessa organisationer för att göra dem mera konkurrenskraftiga. Utan praktiska försök synes det emellertid inte kunna avgöras hur en sådan stödverksamhet skall utformas. Närmast till hands borde dock ligga att stödet lämnas till programverksamhet av olika slag för att göra tillställningar i parkerna och lokalerna mer attraktiva främst för ungdom. En begränsad försöksverksamhet med ett sådant stöd under en treårsperiod bör ge tillräckliga erfarenheter för ett mera slutgiltigt ståndpunktstagande. Förslagsvis kan 30 orter väljas ut till

försöksverksamheten. Stora och medelstora tätorter liksom glesbygdsom- råden bör vara representerade i denna. Bidragen bör kunna begränsas till högst 1 500 kronor per gång. Om man t. ex. räknar med att på varje försöksort kunna ordna i genomsnitt ca 20 arrangemang om året, blir anslagsbehovet ca 1 milj. kr. per år. Alltför fasta regler bör inte uppställas för försöksverksamheten. Vid dennas uppläggning och genomförande är det viktigt att ta hänsyn till bl. a. lokala förutsättningar och önskemål.

APU föreslår alltså att en sådan försöksverksamhet anordnas och att ca 1 milj. kronor om året anslås till försöksverksamheten under en treårsperiod.

En verksamhet av nu föreslagen art har viss anknytning till det utredningsarbete kulturrådet skall utföra när det gäller stöd till folk- parker och folkrörelseägda samlingslokaler. Med hänsyn till att den försöksverksamhet som här förordas av APU dock främst har alkohol- politisk motivering, även om erfarenheterna av verksamheten kan få betydelse också i andra sammanhang, anser emellertid APU att ansvaret för försöksverksamheten skall ligga på det i kap. 28 föreslagna centrala alkoholpolitiska organet, som dock nära bör samarbeta med kulturrådet. På detta alkoholpolitiska organ skall då bl. a. ankomma att i samråd med berörda organisationer välja ut de platser där försöksverksamhet skall bedrivas, sammanställa resultat och erfarenheter samt med ledning härav göra en utvärdering av verksamheten och lägga fram förslag beträffande dess fortsättning.

Åtgärder för att främja användning av alkoholfria drycker har också ansetts vara en uppgift för samhället. Detta har bl. a. skett genom stöd till Föreningen Fruktdrycker. APU vitsordar att denna förening bedriver en betydelsefull verksamhet som bör stödjas av samhället. Detta stöd bör i fortsättningen utgå genom det anslag till informationsverksamhet som föreslås i kap. 14. Något speciellt anslag till Föreningen Fruktdrycker bör alltså inte i fortsättningen tas upp i budgeten. Det är enligt APU:s mening nödvändigt att bidraget ökas så att föreningens verksamhet kan utvidgas. Detta har beaktats vid beräkningen av det informationsanslag som förordas i kap. 14.

Numera råder ingen tveksamhet om att Systembolaget i sina butiker skall sälja alkoholfria festdrycker och också genom olika åtgärder främja en försäljning av dessa drycker. Bolaget har sedan flera år gjort aktiva insatser på detta område. Den verksamheten bör fortsätta. För APU framstår det som självklart att alkoholfria drycker i tillfredsställande urval skall finnas att tillgå på serveringsställena. Skyldig- het härtill bör föreskrivas i lagstiftningen. Saken bör vidare uppmärk- sammas i informationen till försäljare av drycker och i utbildningen av restaurangpersonal. Vid tillsynen över alkoholserveringen skall självfallet noga bevakas att serveringsställena bemödar sig om att ge den självklara service det innebär att också kunna erbjuda alkoholfria drycker. Likaså är det viktigt att söka främja att alkoholfria drycker finns att tillgå på privata fester och tillställningar. Härtill bör alkoholbolaget medverka genom information och en i övrigt aktiv försäljning av dessa drycker.

15.3. Organisationsstöd

] 5.3.1 Stöd till ungdomsorganisationerna

Samhällets ungdomspolitiska målsättning har successivt förändrats under de senaste 30 åren. Det var ungdomsvårdskommittén som först drog upp riktlinjerna för det samhälleliga agerandet på ungdomsområdet. Olika socialpreventiva aspekter präglade kommitténs syn på ungdomspolitiken. Detta markerades bl. a. av följande uttalanden i betänkandet ”Stöd åt ungdomens föreningsliv” (SOU 1944: 31).

Medlemskapet i en förening synes dock erfarenhetsmässigt innebära ett skydd mot skadliga inflytelser och frestelser, vilket icke minst ur de synpunkter som ungdomsvårdskommittén har att tillvarata är värdefullt.

Inför 1954 års alkoholpolitiska reform tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att lägga fram förslag om hur samhället skulle stödja olika nykterhetsorganisationer och andra ungdomsvårdande sammanslutningar. Utredningen framhöll i sitt betänkande ”Ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet" (stencil 1953) att den hyste stor tilltro till de möjligheter i fråga om självfostran och personlighetsdaning som för- eningslivet kan erbjuda. Man betonade också att det fordrades betydande insatser av frivilligt arbete och ekonomiska uppoffringar om fria organisationer av skilda slag skulle kunna fånga den rotlösa och föreningslösa ungdomen, framförallt i storstäderna, och påverka den i positiv riktning. För att organisationerna skulle kunna konkurrera med kommersiella nöjesföretag om ungdomens fritid ansåg utredningen att organisationerna måste få hjälp till utåtriktad verksamhet. Utredningens förslag om ungdomens föreningsliv följdes i huvudsak i prop. 1954: 156, som antogs av riksdagen.

Den ungdomspolitiska debatten under 1960-talet kom i stor utsträck- ning att präglas av 1962 års ungdomsutredning. Denna anförde i ett av sina betänkanden (SOU 1967: 19) bl. a. följande som motiv för stöd till ungdomsorganisationernas verksamhet:

Det är inte riskerna för att den som är ung skall misslyckas ifråga om social anpassning och personlig utveckling utan möjligheterna att ta till vara den enskildes inneboende förutsättningar och anlag som bör vara den främsta drivkraften bakom samhällets ungdoms- och fritidspolitik.

Bidragen till ungdomsorganisationernas verksamhet utgår f. n. från såväl stat, landsting som kommuner. Enligt uppgifter som lämnats i ett betänkande avgivet av en arbetsgrupp tillsatt av statens ungdomsråd (SUR)1 uppgick samhällets sammanlagda stöd till ungdomsorganisa- tionerna år 1971 till ca 120 miljoner kronor. Motsvarande siffra för stöd

till idrotts- och friluftsverksamhet var 800—900 miljoner kronor (i detta 1 Statligt stöd till ung- var även stöd till anläggningar inräknat). domsorganisationernas Det statliga stödet utgår för budgetåret 1974/75 enligt följande: centrala verksamhet.

Arbetsgruppförslag

oktober 1973. D: nr 1. Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet 7 575 000 170/73, Statens ung-

kronor. domsråd.

2. Statsbidrag för verksamhet inom speciella ungdomsgrupper eller till utveckling av nya verksamhetsformer 400 000 kronor.

3. Bidrag till ”tröskelorganisationer”. SÖ har 300 000 kronor att fördela mellan organisationer som bedriver en verksamhet vilken med hänsyn till omfattning och inriktning bör erhålla statligt stöd men inte helt uppfyller kraven för ett sådant stöd.

4. Bidrag till ungdomsledarutbildning 7 405 000 kronor. De organisatio- ner som är berättigade till bidrag till sin centrala verksamhet är också berättigade till ungdomsledarbidrag.

5. Bidrag till kvalificerad ungdomsledarutbildning. För detta ändamål disponerar SÖ 200 000 kronor att fördela till särskilda projekt med kvalificerad ungomdsledarutbildning inom ungdomsorganisationerna. . För Sö: 5 egen utbildningsverksamhet disponeras 175 000 kronor. .Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Detta s.k. aktivitetsstöd är avsett att stödja ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Anslaget till dessa bidrag utgör 30,5 miljoner. Huvuddelen av dessa bidrag utgår till idrottsorganisationerna.

QOS

Arbetsgruppen inom SUR som lagt fram förslag till statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet redovisar att ungdoms- organisationernas medlemsantal 1972 totalt var 1 007 100 ungdomar i åldersgruppen 12—25 år. Lägger man därtill åldersgruppen 7—11 år hade organisationerna 1 322 700 medlemmar. Då har även medräknats delta- gare i s. k. öppen verksamhet. Idrottsorganisationema som inte finns med i ovan redovisade siffror hade ett ungefärligen lika stort medlemsantal i motsvarande åldersgrupper. Här måste dock uppmärksammas att många ungdomar är dubbelanslutna, dvs. deltar i mer än en förenings verksam- het.

SUR har för regeringen lagt fram förslag till nya regler för stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Förslaget bygger på den utredning nyssnämnda arbetsgrupp utfört.

Enligt SUR:s förslag skall stöd utgå till ungdomsorganisationer som har minst 3 000 medlemmar i åldern 7—25 år samt lokala avdelningar i minst hälften av landets landstingsområden.

SUR föreslår att ett grundbidrag på 125 000 kronor per är baserat på 1973 års penningvärde utgår till varje bidragsberättigad ungdomsorganisa- tion. Detta beräknas innebära att ca 75 % av organisationens kostnader för kansli, personal, viss övrig administration, porto och telefon täcks med statliga medel. Härutöver föreslås för övrig verksamhet ett rörligt bidrag med 20 kronor per år och medlem. SUR föreslår också att ingen organisation skall kunna erhålla bidrag med mer än 75 % av sina redovisade kostnader.

Beträffande nykterhetsrörelsens speciella situation i bidragssamman- hang anför SUR följande:

För organisationer där medlemskravet är förenat med ett bindande värderingsstyrt löfte kan problem uppstå att med förslaget om den sänkta bidragsåldern avkräva stadgeenligt löfte att följa organisationens mål. Detta gäller enligt statens ungdomsråd i första hand nykterhetsrörelsen. Inom denna utgör den ”öppna verksamheten” en avsevärd del bland de lägre åldersgrupperna. Vissa svårigheter kan uppstå att i dessa lägre åldrar avkräva ett nykterhetslöfte.

I syfte att tillmötesgå nykterhetsrörelsens befarade problem med den nya bidragskonstruktionen föreslår statens ungdomsråd att nykterhets-

rörelsens ungdomsverksamhet kompenseras genom att anslaget ”Bidrag till nykterhetsorganisationer m. rn.” uppräknas för att ersätta ett eventuellt bortfall.

15.3 .2 Stöd till nykterhetsorganisationerna 1944 års nykterhetskommitté

Kommittén betonade betydelsen av att det finns en kader av särskilt intresserade medborgare som lägger ned tid och energi på att främja nykterhetsupplysningen. Bl. a. av den anledningen har samhället intresse -av att understödja den frivilliga nykterhetsrörelsen och dess propaganda för helnykterhet och medlemskap. Det gäller här, framhöll kommittén, både att öka rörelsens möjligheter att vinna medlemmar och ge medlemmarna ökade faktiska kunskaper i nykterhetsfrågan. Dessutom bör staten stödja nykterhetsrörelsens medverkan i den mera neutrala upplysningsverksamheten.

Enligt kommitténs mening hade staten ett starkt intresse av att även i fortsättningen försäkra sig om nykterhetsrörelsens hjälp i kampen mot alkoholskadorna. Om en upplysnings- och ungdomsverksamhet, mot- svarande den som nykterhetsrörelsen bedriver, helt skulle bekostas av statsmedel, vilket kommittén inte fann orimligt med tanke på nykterhets- upplysningens betydelse, skulle kostnaderna bli avsevärt mycket större än nu. Betydande ökning av det statliga stödet till nykterhetsorganisa- tionerna föreslogs.

Proposition till 1954 års riksdag

l prop. 1954: 155 tog ecklesiastikministern bl. a. upp det statliga stödet till nykterhetsorganisationerna.

Departementschefen hänvisade till vad 1944 års nykterhetskommitté anfört i denna fråga men meddelade också att han den 22 maj 1953 tillsatt- en utredning för att överarbeta kommitténs förslag rörande stödet åt nykterhetsorganisationerna. I direktiven anfördes bl. a. att det vore värdefullt om ett ökat statligt stöd kunde användas till att främja nya arbetsmetoder och därigenom öka organisationernas slagkraft och förmå- ga att påverka människor.

I den promemoria utredningen överlämnade framhölls att nykterhets- rörelsens insatser i samhällslivet icke enbart kunde bedömas med utgångspunkt i en värdering av rörelsens betydelse för nykterhetsupplys- ningen. Den fostrargärning nykterhetsorganisationerna utfört i folkbild- ningens och demokratins tjänst var också värd ett starkt erkännande.

Utredningen hade övervägt en form av bidragsgivning, som på. en gång skulle avse att effektivisera organisationerna och stimulera dem till nya initiativ. Därvid hade utredningen funnit att ett sådant syfte lättare skulle kunna uppnås om anslaget delades dels i ett grundbidrag till nykterhets— organisationerna, dels i ett antal speciella bidrag för vissa nykterhetsfräm- jande åtgärder, vartill liksom tidigare varit fallet skulle komma bidrag till instruktörsverksamhet samt bidrag till vissa övriga nykterhetsfrämjande

ändamål. Vad gällde instruktörsbidraget förordade departementschefen att detta bidrag skulle utgå med tre fjärdedelar av årslönen för en instruktör, dock högst 9 000 kronor. Sveriges Lärares Nykterhetsförbund och Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund föreslogs dock få bidrag till lönekostnaderna för vartdera en instruktör med högst 12 000 kronor per år.

Grundbidragen skulle enligt förslagen i första hand utgå till nykterhets- organisationerna och borde lämnas i så fria former som möjligt samt tillgodose skiftande behov.

Tanken med de speciella bidragen var i första hand att stimulera nykterhetsorganisationerna att i varierande former bedriva utåtriktad upplysnings- och propagandaverksamhet. Dessa bidrag förutsatte egna insatser från de bidragsberättigades sida. Utredningen ansåg att dessa stimulansbidrag i princip icke skulle reserveras blott för de organisatio- ner som åtnjöt grundbidrag. I detta sammanhang framhöll utredningen att det sålunda kan tänkas att sammanslutningar utanför den egentliga nykterhetsrörelsen i framtiden skall kunna påräkna statligt stöd för en planerad nykterhetsfrämjande verksamhet, vilket emellertid inte innebär, att från nykterhetssynpunkt mer eller mindre svårbedömbara aktioner skall kunna stödjas denna väg. Vid nykterhetsupplysning, för vilken statligt stöd från dessa bidrag kan sättas i fråga, borde, enligt utredning- ens uppfattning, betydelsen av personlig avhållsamhet från de alkoholhal- tiga dryckerna framhållas.

Utredningens förslag mottogs överlag gynnsamt av remissinstanserna, och departementschefen godtog i huvudsak utredningens förslag till utformning av bidragsgivningen.

Förslaget att anslagsmedlen till de speciella bidragen skulle kunna utnyttjas även av organisationer utanför nykterhetsrörelsen möttes med gillande av departementschefen. I detta sammanhang gjorde han dock följande uttalande:

Med anknytning till vad utredningen uttalat i detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att betydelsen av personlig avhållsamhet från de alkoholhaltiga dryckerna bör vid varje åtgärd av detta slag klart komma till uttryck. Detta bör gälla även om den ifrågasatta kampanjens omedelbara syfte skulle vara en allmän hyfsning av alkoholsederna.

Särskilda utskottet tillstyrkte föreliggande proposition. Utskottets hemställan bifölls sedan av riksdagen.

Verksamhet och medlemsantal

En förutsättning för medlemskap i nykterhetsorganisation är att medlem- men avger löfte att inte förtära drycker som innehåller mer än 2,25 volymprocent (1,8 viktprocent) alkohol. Ett undantag utgörs av Nykter- hetsorganisationen Verdandi där anslutning också kan ske genom Grupp Verdandi, som är en sammanslutning av personer, vilka utan att avge nykterhetslöfte i övrigt godtar organisationens program och vill arbeta för dess förverkligande. [ religiösa och partipolitiska frågor står flertalet organisationer

neutrala. Undantagen från denna regel utgörs av Blåbands—organisationer- na och Vita Bandet som arbetar på kristen grund. Nykterhetsorganisa- tionen Verdandi, som också kallar sig Arbetarnas nykterhetsförbund, är en del av arbetarrörelsen och delar helt rörelsens värderingar.

Nykterhetsorganisationernas program är inte begränsade till idén om den personliga helnykterheten. Programmen innehåller avsnitt om kultur- och bildningsfrågor, socialpolitik, internationalism, kamp för demokrati m.m. Till detta kommer programförklaringar som gäller den enskilda organisationens specialinriktning. Motorförarnas Helnykterhetsförbund skall exempelvis enligt sina stadgar arbeta för att främja trafiksäkerheten och en samhällsanpassad utveckling av motorismen.

Medlemsantalet i de olika nykterhetsorganisationerna den 1 januari 1974 framgår av tabell 15.1. Uppgifterna har lämnats av respektive organisation.

Viss dubbelanslutning kan förekomma. Storleken härav är dock svår att uppskatta.

Nykterhetsrörelsen bedriver även en omfattande öppen verksamhet där

Tabell 15.1 Nykterhetsorganisationerna. Antal lokalföreningar, distrikt och medlemsantal den 1.1.1974.

_____________._________————-——————————

Lokal— Distrikt Antal medlemmar föreningar Totalt Därav under 25 år

___________________________________ lOGT-NTO 2 300 23 64 440 — IOGT-NTO: s Juniorförbund 526 23 36 978 36 978 Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) 2 300 23 31 270" 31 270 Nykterhetsrörelsens Scoutförbund

(NSF) 165 23 16 588 15123 Motorförarnas Helnykterhetsför-

bund (MHF) 483 26 153413 25 444 Motorförarnas Helnykterhetsförbunds

Ungdomsförbund (MHF—U) 278 26 25 444” 25 444 Sveriges Blåbandsförbund (SBF) 335 18 25 089 4 000 Sveriges Blåbandsungdom (SBU) 127 17 6 193 5 024 Vita Bandet (VB) 176 19 6 517 — Järnvägsmännens Helnykterhetsför-

bund (JHF) 81 10 6 001 —c Svenska Frisksportförbundet (SFF) 108 17 18 345 13 792 Sveriges Lärares Nykterhetsför-

bund (SLN) 70al - 2 590 15 Sveriges Polismäns Helnykterhetsför-

bund (SPHF) 6 — 1 633 J Sveriges Akademikers Nykterhetsför-

bund (SAN) 1 198 3 Förbundet Mot Droger (FMD) 32 6 3 111 3 111 Nykterhetsorganisationen Verdandi

(NOV) 239 16 37 432 22 055

Summa 409 7983 156 815?

___—___—___—_—_———

Härtill kommer ca 35 000 ungdomar i s. k. öppen verksamhet Härtill kommer ca 15 800 ungdomar i s. k. öppen verksamhet 2 Uppgifter om åldersfördelning saknas Kretsar e Exkl. MHF-U vars medlemmar även redovisas i MHF

medlemskap inte är en förutsättning för att få delta. Det är främst bland ungdomsgrupper denna verksamhet bedrivs.

Samarbetsorgan

De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN) är ett samarbetsorgan för Svenska Kyrkan och olika frikyrkliga samfund. DKSN bedriver ett omfattande upplysnings— och organisationsarbete bland olika kristna organisationer. DKSN har också på 23 orter byråer för rådgivning i alkoholfrågor, s. k. Ria-verksamhet.

Sveriges Nykterhetshetssällskaps representantförsamling (SNR) är sam- arbetsorgan för samtliga organisationer inom den egentliga nykterhets- rörelsen med undantag av Verdandi och Förbundet mot droger. Till SNR är knuten Nykterhetsrörelsens Informationstjänst.

Nykterhetsrörelsens landsförbund är ett samverkande organ för alko- holpolitisk opinionsbildning för SNR, DKSN och Länkrörelsen.

Samarbetskommittén för alkoholfrågor är ett samarbetsorgan för LO, TCO och SNR. I avsnitt 16.2.2 redovisas kommitténs verksamhet närmare.

Samtliga nykterhetsorganisationer liksom DKSN är medlemmar i Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplysning (CAN). En beskrivning av CAN och dess verksamhet har lämnats i kap. 7. CAN:s verksamhet behandlas också i kap. 14. Nykterhetsrörelsen har en egen bildningsorganisation Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV) vars uppgift bl. a. är att bedriva ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete på helnykter grund och utbilda funktionärer och anställda inom nykterhetsrörelsen.

Nuvarande bidrag

Statsbidrag utgår till nykterhetsorganisationerna i form av grundbidrag, instruktörsbidrag och särskilt bidrag.

Grundbidrag utgår dels till nykterhetsorganisationerna och dels till samarbetsorgan inom nykterhetsrörelsen samt mellan nykterhetsrörelsen och andra organisationer.

För budgetåret 1974/75 utgår grundbidrag med sammanlagt 897 000 kronor. Under samma budgetår utgör bidraget till instruktörer i alkoholfrågan 825 000 kronor. Fem av de instruktörsbidrag som utgår fördelas genom CAN till icke nykterhetsorganisationer. För närvarande har Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Centerns Ungdoms— förbund, Riksidrottsförbundet, Svenska Scoutförbundet samt KFUM- KFUK: s scoutförbund sådana instruktörsbidrag.

Speciella bidrag kan utgå med högst hälften av sammanlagda kost- naderna för de av organisationerna planerade åtgärderna. Som tidigare framhållits kan detta bidrag även utgå till icke nykterhetsorganisationer. Bidrag beviljas av Skolöverstyrelsen. För budgetåret 1974/ 75 har 900 000 kronor beviljats till speciella bidrag.

Fördelningen av anslagen till grundbidrag, speciella bidrag och instruk- törsbidrag budgetåret 1974/75 framgår av tabell 15.2.

Tabell 15.2 Fördelning av grundbidrag, instruktörsbidrag och speciella bidrag för budgetåret 1974/75

Grund- Instruktörs- Speciella bidrag bidrag bidrag

IOGT-NTO 147 000 182 000 135 000 UNF 65 000 NSF 33 000 MHF 169 000 104 000 100 000 MHF-U 13 000 40 000 SBF 76 000 26 000 30 000 SBU 26 000 12 000 VB 33 000 6 000 10 000 JHF 33 000 26 000 20 000 SFF 33 000 26 000 30 000 SLN 16 000 26 000 25 000 SPHF 11 000 SAN 6 000 FMD 22 000 26 000 40 000 NOV 49 000 52 000 60 000 DKSN 126 000 130 000 80 000 DKSN i Stockholm 5 000 CAN 130 000 Kvinnoföreningarnas samarbets-

kommitté för nykterhets- frågor 35 000 26 000 15 000 Samarbetskommittén för alkohol-

frågor (LO—TCO—SNR) 43 000 26 000 43 000 Nyk terhetsrörelsens land sför-

bund 30 000

Sv. nykterhetssällskapens represen- tantförsamling 65 000 16 500

Nykterhetsrörelsens samorga- nisation i Stockholm 5 000

Samorganisationen för alkohol-, narkotika- och giftupplysning i Göteborg 25 000 Riksförbundet för hjälp åt läke-

medelsmissbrukare 10 000 Länkens kamratförbund i Göteborg 30 000 Arbetarnas Bildningsförbund 45 000 Sällskapet länkarnas riks-

förbund 20 000 Sällskapet kvinnolänkarna 2 500

Riksförbundet mot alkohol- missbruk 5 000

Summa 897 000 825 000 899 000

15.3.3. APU: s bedömning

Folkrörelserna spelar en stor och viktig roll i det förebyggande alkoholpolitiska arbetet. Samhället har också ansett det vara en angelägen uppgift att på olika sätt stödja organisationernas verksamhet.

Det stöd till ungdomsorganisatiOnerna som tillkom i samband med att alkoholpolitiken reformerades 1954 har väsentligt utbyggts och för- stärkts. APU vill kraftigt understryka betydelsen av att ungdomsorganisa- tionerna får ett fortsatt rejält stöd från såväl stat och landsting som kommuner. Det förslag till ökat stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet som SUR framlagt bör bifallas. Viktigt är också att en fortsatt utbyggnad sker av stödet till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.

En god avvägning av samhällsinsatser för ungdomsverksamheten bör eftersträvas. Den kommunalt bedrivna ungdomsverksamheten bör utfor- mas så att den inte går ut över den som bedrivs i organisationernas regi. Det är viktigt att de resurser som finns inom organisationerna utnyttjas och tillvaratas. APU anser att det även från alkoholpolitiska utgångspunk- ter finns starka skäl att överväga ett allmänt organisationsstöd — således även till ideella vuxenorganisationer. Stödet bör utformas så att det utgår dels till organisationernas centrala verksamhet och dels som ett lokalt aktivitetsstöd. Då ett sådant allmänt organisationsstöd inte enbart har ' alkoholpolitisk betydelse har APU inte ansett sig böra framlägga ett utarbetat förslag utan förordar att denna fråga snarast utreds i annan ordning.

Hittills har ett särskilt statsbidrag utgått till nykterhetsorganisationer- na. Ett sådant stöd står helt i linje med den i kap. 11 föreslagna delmålsättningen att främja helnykterhet. APU föreslår att det särskilda stödet till nykterhetsorganisationerna skall bibehållas i avvaktan på ett ställningstagande till frågan om ett allmänt organisationsstöd.

Som framgått av tidigare redovisning utgår det särskilda stödet till nykterhetsorganisationer nu i form av grundbidrag, instruktörsbidrag och speciella bidrag. Trots att organisationerna fått vidkännas kraftiga kostnadsökningar i form av höjda priser på varor och tjänster har någon motsvarande ökning av bidragsbeloppen inte skett. Detta har medfört att organisationernas ekonomiska resurser försvagats betydligt samtidigt som bl. a. starka kommersiella krafter bidragit till en ökad popularisering av alkoholbruket och därmed motverkat nykterhetsrörelsens strävanden.

Inte minst har kostnadsfördyringarna för organisationernas tidningar, som spelar stor roll för såväl intern som extern information, medfört stora påfrestningar på organisationernas ekonomi. I uppdraget för 1972 års pressutredning ingår att också överväga statligt stöd till tidningar som utges av ideella organisationer. APU vill kraftigt understryka behovet av statligt stöd som möjliggör fortsatt utgivning av bl. a. nykterhetsorganisa- tionernas tidningar.

Som tidigare framhållits angavs i prop. 1954: 155 som lämpligt riktmärke för beviljande av instruktörsbidrag att detta skulle utgöra tre fjärdedelar av lönen till en instruktör. I årskostnaden för en instruktör

ingår emellertid inte bara lön inklusive sociala avgifter utan också rese- och traktamentskostnader. Dessa sammanlagda årskostnader för en instruktör beräknas idag uppgå till ca 80 000 kronor. Denna summa skall då jämföras med nu utgående instruktörsbidrag med 26 000 kronor.

Det finns anledning till stor tveksamhet om nuvarande uppdelning av anslaget till nykterhetsorganisationerna är ändamålsenlig och riktig. När det gäller instruktörsbidraget har tidigare krav på att instruktören skulle godkännas av SÖ slopats. Dock är kravet fortfarande att bidraget skall utgå till lön för instruktör.

Avsikten med det speciella bidraget, som även kan beviljas icke nykterhetsorganisationer, var att det skulle utgå till finansiering av bestämda projekt. Erfarenheterna visar dock att dessa bidrag alltmer kommit att betraktas som ett fast årligen återkommande stöd till nykterhetsorganisationernas verksamhet.

APU anser att det speciella bidraget bör upphöra. I stället för detta bidrag bör nykterhetsorganisationerna och deras samarbetsorgan, liksom övriga organisationer, få bidrag för olika projekt från det i kap. 14 föreslagna informationsanslaget.

Utgångspunkten för bidragsgivningen till nykterhetsorganisationerna bör i fortsättningen vara att det i största möjliga utsträckning överlämnas åt respektive organisation att bedöma hur stödet skall användas. Vidare framstår det som i högsta grad befogat med en betydande uppräkning av bidragsbeloppen.

APU finner att den konstruktion SUR föreslagit för stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet kan stå som modell för de statliga bidragen till nykterhetsorganisationerna. Som villkor för att nykterhetsorganisation skall erhålla statligt stöd föreslås därför att organisationen har mer än 3 000 medlemmar över 25 år och har verksamma lokalavdelningar i minst hälften av våra landstingsområden. APU föreslår att stödet utgår dels i form av ett grundbidrag på 125 000 kronor och dels i form av ett rörligt bidrag med 20 kronor per medlem och beräknat på det redovisade-antalet medlemmar över 25 år som överstiger 3 000. De föreslagna bidragen skulle således ersätta nu utgående grund- och instruktörsbidrag. Bidrag bör dock utgå med högst 75 % av organisationens redovisade nettokostnader.

Enligt en beräkning, som bygger på de i tabell 15.1 redovisade medlemssiffrorna, skulle de föreslagna reglerna innebära att statligt stöd med ca 5,4 miljoner kronor kommer att utgå till nykterhetsorganisatio- nernas centrala verksamhet.

Vad sedan gäller stöd till olika samarbetsorgan inom nykterhets- rörelsen anser APU att den uppräkning av stödet som föreslås bör göra det möjligt för berörda organisationer att genom avgifter finansiera samarbetsorganens verksamhet. Något särskilt stöd till samarbetsorganen föreslås därför inte med undantag för De Kristna Samfundens Nykter- hetsrörelse (DKSN) som har en särställning bland samarbetsorganen. DKSN har nämligen inga egna lokalorganisationer utan är en samman- slutning av olika kristna samfund. Förberedelser har vidtagits inom DKSN för att även bygga upp en lokal organisation. Tills vidare framstår

det dock som motiverat att särskilda regler gäller för stöd till DKSN: s verksamhet. APU föreslår att bidraget till DKSN utgår med ett belopp motsvarande fyra gånger grundbidraget, dvs. 500 000 kronor.

Möjligheter bör också finnas att lämna bidrag till organisation vilken med hänsyn till verksamhetens art och omfattning bör erhålla statligt stöd trots att den inte uppfyller tidigare angivna krav. För sådan bidragsgivning bör det centrala alkoholpolitiska organet ha ett årligt anslag på 200 000 kronor till sitt förfogande.

I kap. 28 uttalar APU den meningen att CAN bör fortsätta sin verksamhet som en informationskanal för folkrörelserna. APU föreslår därför att CAN liksom hittills får bidrag i särskild ordning. I sina beräkningar har APU utgått från ett oförändrat anslag till CAN. Anslaget, som för budgetåret 1974/75 utgör ] 786 000 kronor, bör i fortsättningen utgå via nyssnämnda centrala organ.

16 Alkohol och arbete

16.] Allmän bakgrund

I kap. 10 (10.1.5) redovisas några i Sverige gjorda undersökningar, som belyser att alkoholmissbruket leder till ett betydande produktionsbortfall på grund av sjukfrånvaro. Som antyds i nämnda kapitel är emellertid sjukfrånvaron inte den enda skada som drabbar arbetslivet på grund av missbruket. Den som är berusad, påverkad eller bakfull har sämre arbetskapacitet än eljest och arbetskvaliteten försämras. Vid kropps- arbete ökar riskerna för olycksfall både för missbrukaren själv och för hans arbetskamrater, ibland också — såsom när missbrukaren har trafiktjänst — för allmänheten.

De skador som uppstår är till stor del resultat av ett alkoholmissbruk som ägt rum annorstädes än på arbetsplatsen. Det är ett starkt samhällsintresse att motverka den alkoholkonsumtion som visserligen sker under bortovaro från arbetet, men som orsakar frånvaro eller andra olägenheter under den tid som fordras för att missbrukaren skall återfå arbetsförmågan.

Strävan att uppnå nykterhet på arbetsplatserna är ett sedan länge erkänt delmål för alkoholpolitiken. De medel som man använt sig av för att främja detta syfte har framför allt varit information och tillämpning av skrivna eller oskrivna regler enligt vilka onykterhet iarbetet betraktats som en så allvarlig misskötsamhet att den utgjort skäl för suspension eller avskedande.

Med hänsyn bl.a. till de risker som är förknippade med alkohol- förtäring i eller i anslutning till arbetet har APU i kap. 11 förklarat, att alkoholpolitiken bör syfta till att främja avhållsamhet i situationer som ställer särskilda krav på reaktionsförmåga och omdöme.

Information kommer otvivelaktigt att även i fortsättningen vara ett viktigt medel när det gäller att motverka alkoholbruk i samband med eller i anslutning till arbete. lnformationsinsatser kan och bör bedrivas också på arbetsplatserna. Skyddsombuden, övriga fackliga förtroendemän och de som arbetar inom företagshälsovården är viktiga målgrupper för informationsverksamheten. Till frågan om de personalpolitiska åtgärder- nas betydelse och verkningar finns anledning att återkomma.

Det framstår som angeläget att problemet alkohol—arbete ur alkoholpolitisk synpunkt inte begränsas till en fråga om punktnykterhet.

Som nyss framhållits är de skador som drabbar produktionen ofta resultatet av ett missbruk som ägt rum någon annanstans än på arbetsplatsen. Det finns alltså här ett speciellt intresse att i förebyggande syfte, vid sidan av de åtgärder som syftar till nykterhet i arbetet, söka påverka individens konsumtionsvanor i stort. Vad kan man då på arbetsplatserna uträtta i detta avseende?

Sett i ett vidare perspektiv är det viktigt att arbetet blir en positiv upplevelse för den enskilde. Därvid spelar arbetsmiljöns utformning en betydelsefull roll. Det finns undersökningar som visar att brister i arbetsmiljön ökar påfrestningarna för de anställda och därmed minskar trivseln och tillfredsställelsen i arbetet, se kap. 6.

De nya bestämmelserna i arbetarskyddslagen som nu börjat tillämpas innebär att arbetarskyddsverksamheten tar sikte på att begränsa och eliminera alla slag av hälsorisker — såväl fysiska som psykiska som har anknytning till arbetstagarnas arbetsförhållanden och arbetsmiljö. De förebyggande skyddsåtgärder som vidtas bör därför inriktas på att främja hälsa, arbetsanpassning och tillfredsställelse i arbetet. Genom ett sådant synsätt blir naturligtvis arbetarskyddsverksamheten viktig också när det gäller att förebygga alkoholmissbruk. Den nya lagstiftningen ger här- igenom anledning att öka uppmärksamheten på de problem som alkoholen orsakar i arbetslivet. Inte minst skyddsombuden och det arbete de bedriver kommer att få betydelse i detta sammanhang, men även företagshälsovården får en viktig roll.

På arbetsplatserna får man nu allt större möjligheter bl. a. genom företagshälsovården — att erbjuda individuell rådgivning och andra vård- och hjälpmöjligheter som har betydelse för personer med alkohol- problem. Man har alltså här särskilda förutsättningar att ingripa med individuell rådgivning och hjälpåtgärder på ett förhållandevis tidigt stadium, innan missbruket blivit ett fast etablerat konsumtionsmönster.

APU är medveten om att de nu berörda slagen av verksamhet, i den mån de inte inriktas på information om alkohol, ligger något vid sidan av vad som med APU: s terminologi räknas till alkoholpolitiken. Gränsen mellan förebyggande insatser och vårdåtgärder är emellertid här diffus. Anknytningen till den förebyggande verksamheten är så stark att den motiverar att APU kommer in på och framför synpunkter också på detta område.

16.2. Nuvarande verksamhet

16.2.1. USA och Kanada

Med hänsyn till dessa frågors stora vikt för företagen är det naturligt att man i flera länder ägnat problemen betydande uppmärksamhet. Längst torde man ha kommit i USA och Kanada.

I USA har man bl. a. sökt fastställa och isolera de symtom på alkoholmissbruk som kommer till uttryck i missbrukarens uppträdande på arbetsplatsen samt i vilken ordning symtomen uppträder.

Tabell 16.1 Förekomst av tecken på alkoholmissbruk såsom de rapporterats av arbetsledare och av alkoholmissbrukarna själva

Tid och frekvens Arbetsledare Alkoholrnissbrukare

]. Tecken som iakt- tagits tidigt och ofta därefter

2. Tecken som iakt- tagits senare men ofta därefter

3. Tecken som iakt- tagits ganska tidigt men sällan därefter

4. Tecken som iakt- tagits sent och sällan därefter

Lämnar sin plats till- fälligt; frånvaro (hel- eller halvdag); ovanli- gare ursäkter för från- varo; kvaliteten på ar- betet lägre; humörför- ändringar efter lunch; röda eller vattniga ögon

Mindre jämn, mera ryckig arbetstakt; får mindre gjort; baksmälla på arbetet

Högljutt tal; dricker på lunchen; längre lunchrast; darrhänt- het

Dricker på arbetstid; undviker chefen eller arbetskamrater; hög ansiktsfarg; ökat an- tal småkrämpor

Baksmälla på arbe- tet; ökad nervosi- tet; darrhänthet

Röda eller vattniga ögon; mera lätt- stött/irritab'el; undviker chefen el- ler arbetskamrater

Dricker på morgonen före arbetet; dricker på lunchen; dricker på arbets- tid; frånvaro (hel- eller halvdag); ovan- ligare ursäkter för frånvaro; lämnar sin plats tillfäl- ligt; slutar arbe-

tet tidigt; för sen ankomst

Humörförändringar efter lunch; läng- re lunch; använder medel mot dålig an- dedräkt; sämre kva- litet på arbetet;

får mindre |ort

Som exempel på resultat som därvid erhållits har intagits tabell 16.], som visar frekvensen av olika symtom på alkoholmissbruk iden ordning de har iakttagits av arbetsledare och av alkoholmissbrukarna själva.1 APU vill dock understryka att tabellen presenteras som exempel på verksam- het som bedrivits i USA och att den inte bör uppfattas som en mall som utan vidare kan tillämpas på svenska förhållanden.

Andra tecken på alkoholmissbruk som framkommit vid undersök- ningar, grundade på iakttagelse av arbetstagare på arbetsplatsen, är misstänksamhet, irritation och våldsamhet mot kamraterna, önskan att

] Tabellen är hämtad från Trice, H.M.: The Alcoholic Employee and His Supervisor: A General Management Problem. I Popham (ed.) Alcohol and Alcoholism. Toronto & Buffalo 1970. Jfr Också Maxwell, M.A., Early Identification of Problem Drinkers in Industry. Quart J Stud. Alc. 21: 655 —678, 1960. Gunnar Lundquist har i en artikel i Läkartidningen 71: 1631—1632, 1974, behandlat frågan om tidiga tecken på alkoholism, dock utan anknytning till problemen iarbetslivet.

1 Se Immonen, E.J ., Behandling av problem- drinkare inom industri- företag. Alkohol- politik 35: 13—18, 1972.

2 Se härom Immonen, E.] ., Problemdrinkare i arbetslivet. Alkohol-

politik 34: 49—52, 1971.

byta arbetsplats, försummelse av den personliga hygienen, slarvig klädsel, arbetsolycksfall.l Flertalet av dessa symtom är gemensamma för högre och lägre tjänstemän och arbetsledare. Andra drabbar olika industri- arbetare är t. ex. mer än andra utsatta för olycksfall. Genom att man hos många alkoholmissbrukare kan iaktta ett flertal av de symtom som utgör varningstecken på ett begynnande alkoholmissbruk är det realis- tiskt att påstå att man inom de flesta yrkeskategorier har möjligheter att ingripa med hjälpåtgärder på ett förhållandevis tidigt stadium.

Det står dock klart hävdar bl. a. den amerikanske experten Harrison Trice — att det främst är arbetare inom företagen som i samband med alkoholmissbruk drabbas av uppsägning eller avskedande. Tjänstemännen antingen de arbetar på hög eller låg nivå — är genom att de i mindre utsträckning är knutna till en fast arbetsplats svårare att kontrollera och deras arbetsprestationer svårare att mäta både kvantitativt och kvalitativt. Ur rent ekonomiska synpunkter borde emellertid enligt samma källor arbetsgivaren ha större intresse av att satsa på förebyggande åtgärder ju högre upp inom hierarkin arbetstagaren befinner sig. Fattar en chefs- tjänsteman i alkoholpåverkat tillstånd eller under inflytande av en berusnings efterverkningar ett för sitt företag ofördelaktigt beslut blir följderna generellt sett avsevärt kostsammare än det produktionsbortfall som kan orsakas av arbetarens vid bandet alkoholmissbruk.

Många företag i USA har utarbetat särskilda alkoholpolitiska program för att i möjlig mån komma till rätta med svårigheterna. Enligt Trice finnsi dessa program i allmänhet fem huvudpunkter, nämligen

l) Företagsledningen är införstådd med och har godkänt att de alkohol- politiska åtgärderna skall grundas på definitionen att alkoholism är en sjukdom, inte en moralisk defekt. 2) Arbetsledaren skall motiveras att identifiera alkoholmissbrukare och hänvisa dem till behandling. 3) Alkoholmissbrukaren skall motiveras att medverka vid behandlingen. 4) Uppförande av eller stöd till behandlings- och vårdorgan. 5) Uppföljning av att programmet tillämpas på ett konsekvent sätt.

I den amerikanska debatten framhålls ofta vikten och nödvändigheten av att företagen har en särskild politik för alkoholfrågan som inte är helt integrerad med deras allmänna hälsovårdsprogram. Skillnaden mellan den alkoholskadade och andra sjuka människor är, hävdas det, att han i det längsta vägrar att acceptera sin sjukdom och sitt hjälpbehov. Det fordras därför att företagen har medel som utövar ett starkt tryck på missbrukaren att positivt medverka i de åtgärder som vidtas för att stävja missbruket. l programmen ingår därför ofta en punkt, enligt vilken företaget kan vidta disciplinåtgärder med hotet om avsked som yttersta medel om missbrukaren vägrar att medverka till att problemen behandlas (jfr punkt 3 ovan).

I USA har the National Industrial Conferencr Board bedrivit forskning på detta område vid 160 företag, i vilka man sökt komma till rätta med alkoholmissbrukets följder.2 Kommittén anser att alkoholproblemet måste ägnas större uppmärksamhet och att samma metoder är nödvän-

diga såväl på funktionärsplanet som bland arbetarna. Enligt kommittén är det nödvändigt att utbilda arbetsledarna, så 'att de kan hjälpa till vid fullföljandet av programmet. AA-klubbarna (AA =Alcoholics Anony- mous) bedömdes som den mest effektiva utomstående hjälpen, men också alkoholkliniker, sjukhus, enskilda läkare och psykiatrer samt informationscentraler för alkoholfrågor har varit till hjälp. Informations- centraler, grundade av the National Council on Alcoholism, fanns på 80 orter för att ge sakkunnig hjälp vid planeringen av vårdprogram m.m. Vissa positiva resultat har också erhållits genom samarbete med familje- rådgivningscentraler, präster och polis.

I Kanada har en särskild stiftelse, Addiction Research Foundation, varit verksam för att intensifiera företagens insatser mot alkoholmissbru- ket.l Stiftelsen organiserar kurser för arbetsledare och fackföreningarnas förtroendemän. Vid kurserna lär man sig känna igen tecknen på ett problematiskt alkoholbruk. Stiftelsen hävdar att möjligheterna att vården skall lyckas fördubblas, om företaget stöder arbetaren med löfte om att behålla denne i sin tjänst, om arbetaren söker behandling. Utan stöd från företagens sida tillfrisknar endast en tredjedel av patienterna. Om företaget stöder vården av alkoholpatienter, tillfrisknar två tredjedelar.

Stiftelsen uppger att många företag i Kanada a) accepterat alkoholism som en sjukdom, b) godkänt direktiv, enligt vilka alkoholism skall behandlas på samma sätt som övriga sjukdomar, c) skolat arbetsledarna till att ta initiativ för att arbetaren — problemkonsumenten skall komma under vård, (1) uppställt uppsökande av vård som villkor för att arbetsförhållandet skall fortsätta, e) skolat arbetsledarna till ”socialarbe- tare”, f) varit i förbindelse med vårdanstalter. Härutöver anses det nödvändigt med ett samarbete mellan företagsledning och fackförening.

16.2.2. Sverige Kommittén för samarbete melhn nykterhets— och fackföreningsrörelsen

År 1938 vände sig organisationer inom nykterhetsrörelsen till LO för att få till stånd ett samarbete med fackföreningsrörelsen inykterhetsfrågan. Bakgrunden till inviten var främst att alkoholkonsumtionen ökade i slutet av 1930-talet i takt med det förbättrade ekonomiska läget, samtidigt som nykterhetsorganisationernas medlemsantal minskade. Inom nykterhetsrörelsen ansågs det nödvändigt för att bryta konsum- tionsökningen att inleda samverkan med andra organisationer som, utan att kräva absolutism, ville arbeta för ökad nykterhet bland medlemmar- na.

Nykterhetsrörelsens initiativ ledde till att Kommittén för samarbete mellan nykterhets- och fackföreningsrörelsen bildades. I denna invaldes ett lika antal representanter från LO och Sveriges Nykterhetssällskaps Representantförsamling (SNR). Dess uppgift blev att aktualisera alkohol- frågan i organisationerna.

På föranstaltan av den nybildade kommittén utarbetade LO en särskild 1 Se not 2 på föregåen- nykterhetsappell, som sändes till alla fackföreningar. Appellen diskutera- de sida

des livligt. LO manade fackföreningsfolket att medverka i arbetet till ökad nykterhet ”till gagn för fackföreningsrörelsen och dess strävan, till gagn för samhället och hela vårt folk”.

Kommittén skulle också ordna konferenser för fackförbundsfunktio- närer och anställda, förmedla föreläsare i alkoholfrågan till Landsorga- nisationens och fackförbundens kurser, samarbeta med dåvarande Cen- tralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN), ge ut pressmeddelanden för fackförbundspressen och i övrigt medverka till att öka intresset för alkoholfrågan bland fackföreningsfolket och stimulera samarbete mellan de båda rörelserna.

Anslagen under de första åren, 300 kr. från varje organisation, begränsade dock möjligheterna till större insatser.

Från och med budgetåret 1949/50 fick kommittén ett statsanslag på 10 000 kr. för verksamheten. Anslagen har sedan ökat och är f. 11. ca 75 000 kr., inklusive anslag till en instruktör. Även organisationernas anslag har ökat. Genom statsanslaget kunde en ombudsman anställas. Verksamheten växte bl.a. genom kontaktkonferenser i olika delar av landet i samarbete med de fackliga centralorganisationerna, nykterhets- rörelsen och nykterhetsnämnderna, ofta även med TCO-kommittéer och andra organisationer. Vid konferenserna behandlades främst frågor om alkoholens individuella och sociala verkningar, alkoholen och närings- livet, nykterhetsvården, lokala samarbetsfrågor och nykterhets- och samarbetsgrupper. Under tiden 1965—1973 har 159 kontaktkonferenser ordnats i olika delar av landet.

Att bilda nykterhetsgrupper inom företagen blev en viktig uppgift för kommittén. ] dessa grupper krävdes till en början helnykterhet som villkor för medlemskap, och de byggde på aktiv medverkan från nykterhetsfolket inom företagen. Genom denna bestämmelse begränsades medlemsvärvningen och många, som utan att vara absolutister dock hade intresse av nykterhetsfrågan, utestängdes. Bestämmelserna ändrades så småningom på sina håll, så att även övriga intresserade kunde få bli med. En del grupper håller dock fortfarande på helnykterheten som villkor för medlemskap.

När motboken försvann den 1 oktober 1955 ökade intresset för alkoholfrågan hos organisationerna. Det kunde konstateras att försäm- ringen på nykterhetsfronten drabbade arbetsplatserna. LO gav ut en uppmärksammad appell ”Nykter på jobbet en hederssak”, och alkohol- problemet diskuterades i olika sammanhang.

Som ett resultat av överläggningarna kring arbetsplatsens problem vid en konferens i Stockholm i slutet av 1956 ordnad av LO, SAF och Arbetarskyddsnämnden tillsattes en särskild kommitté för att studera alkoholfrågan och dess samband med produktionen samt vidarebefordra resultaten till intresserade. Kommittén benämns Arbetarskyddsnämndens alkoholkommitté.

Den 1 juli 1960 anslöt sig TCO till Samarbetskommittén, som i samband därmed ändrade namn från Kommittén för samarbete mellan nykterhets- och fackföreningsrörelsen till Samarbetskommittén för alko- holfrågor (LO—TCO—SNR). Kommittén består av lika många represen-

tanter från vardera av de tre huvudorganisationerna.

Genom ett samarbete mellan Arbetarskyddsnämndens alkohol- kommitté och Samarbetskommittén har man utarbetat nya riktlinjer för nykterhetsarbetet inom företagen efter— önskemål från intressenterna. Dessa riktlinjer finns i broschyren ”Samarbetsgrupper för alkoholfrågor”.

En samarbetsgrupp väljer själv sina arbetsformer, och de riktlinjer som finns är endast ett förslag till åtgärder.

Gruppen skall främst verka i förebyggande syfte genom att se till att alkoholfrågan behandlas vid företagen och organisationernas kurser och möten, förmedla föreläsare, film och andra programpunkter och göra propaganda för alkoholfria drycker. Men gruppen skall även hjälpa arbetskamrater som har svårigheter med alkoholen och därvid samverka med andra inom företaget, såsom verksläkare, personalkonsulenter, skyddsombud, företagsnämnder etc.

En samarbetsgrupp kan bildas på initiativ av företagsledning, fack- förening eller annan personalorganisation, företagsnämnd eller skydds- kommitté.

Gruppen står öppen för alla anställda som har intresse för alkoholfrå- gan och vill verka för gruppens syfte. I samarbetsgruppens styrelse/arbets- utskott bör ingå personer som representerar olika intressen och uppfatt- ningar. Som företagets representanter utses lämpligen verksläkare (där sådan finns), kurator eller skyddsingenjör och vidare bör representanter för de clika personalorganisationerna vara med. Inom större företag kan särskilda kontaktmän utses för de olika avdelningarna. Dessa arbetar i direkt kontakt med gruppens styrelse. Verksamheten finansieras antingen genom mindre medlemsavgifter och/eller bidrag från företaget och personalorganisationerna. Riktlinjerna har godkänts av LO, TCO och SAF, vika även rekommenderar sina underorganisationer och delägare att me'werka till bildandet av samarbetsgrupper. Samarbetskommittén och Ar'aetarskyddsnämnden har gemensamt uppdrag att medverka i bildandet och att tillhandahålla lämpligt material för verksamheten.

Total: finns i dag över 6 500 medverkande i samarbetsgrupperna, som omfatta: drygt 2 000 arbetsplatser med ca 450 000 anställda.

Samarbetskommittén utger även egna affischer, foldrar och annat upplysnngmaterial. Den utger också tidningen ”Kontakt — organ för samarbetskommittén för alkoholfrågor. (LO — TCO - SNR)”, vilken utan kcstnad sänds till styrelserna för FCO, TCO-kommittéerna, fack- förbundens, länsnykterhetsförbundens och nykterhetsorganisationernas styrelser, företag och kommunala verk jämte andra intresserade. Tid- ningen iar en upplaga på drygt 12 000 exemplar. Kommittén uppehåller kontakt med organisationer och specialkommittéer och utväxlar material med dessa.

ALNA -rådet

År 19(1 bildade representanter för arbetsgivarna och de fackliga organisaionerna i Storstockholmsområdet "Arbetsmarknadsparternas i

l Kiihlhom, E., Spriten och jobbet. Alkohol- frågan 65: 221—230, 1971.

Storstockholm nykterhetsråd”. År 1968 ändrades namnet till Alkohol- och narkotikarådet (ALNA-rådet).

Medlemmar i ALNA-rådet är företag, fackliga organisationer, förvalt- ningar och olika intresseorganisationer för t. ex. företagsläkare, företags- sköterskor och personaladministratörer. Sedan något år är även Stock- holms läns landsting medlem. Rådets verksamhet är i huvudsak begränsad till Stockholms län.

Rådet har till syfte att hävda arbetsmarknadsparternas krav på nykterhet i arbetet och att genom förebyggande åtgärder söka förhindra uppkomsten av alkoholskador eller skador föranledda av missbruk av narkotika eller andra farmaka.

Rådet skall stimulera till samarbete mellan arbetsgivare och anställda i Storstockholm och intressera företagen att i samråd med lokala fackliga organisationer utarbeta riktlinjer och handlingsprogram i frågor som berör alkohol- och narkotikaproblem på arbetsplatsen. I enlighet med sina stadgar har rådet att

— sprida kännedom om alkoholens negativa inverkan i arbetslivet lämna förslag till åtgärder i förebyggande syfte lämna förslag till utformning av riktlinjer och handlingsprogram utbilda kontaktmän som på arbetsplatserna skall verka för upplysning i alkohol- och narkotikafrågor -— informera om samhällets hjälp- och vårdmöjligheter åt missbrukare anordna kurser och konferenser

— medverka vid möten, sammankomster och överläggningar.

Rådet har ett 80-tal medlemsanslutna företag, förvaltningar och fackliga organisationer. Som exempel på rådets verksamhet kan nämnas att inom rådet utarbetats ett förslag till handlingsprogram och riktlinjer vid alkohol- och narkotikaproblem på arbetsplatsen. Programmet har intagits som bilaga 4. Förslaget är dock ännu ej antaget av rådet.

Ett antal ALNA-grupper har bildats på olika arbetsplatser och denna verksamhet har rönt stor uppmärksamhet och uppskattning hos såväl arbetstagare som företagsledning.

16.2.3. Vissa svenska erfarenheter

Det saknas en riksrepresentativ undersökning av vilka åtgärder som företag och organisationer vidtar i förebyggande syfte eller vad man gör när man upptäcker att någon av de anställda är alkoholmissbrukare. Det finns dock en relativt aktuell undersökning om alkoholproblem på 51 företag, anslutna till ALNA—rådet.1

Vad gäller de förebyggande åtgärderna lämnade enligt undersökningen 65 % av företagen information till sina nyanställda om alkoholreglerna på arbetsplatsen. Samma andel av företagen hade förbjudit förvaring av alkohol på arbetsplatsen. Förbud mot servering av mellanöl i lunch- rummet hade genomförts av 45 % av företagen. Det visade sig att man var betydligt noggrannare med tillämpningen av dessa förebyggande åtgärder inom branscher med förhållandevis många kollektivanslutna (industri och

hantverk), medan företag med relativt många tjänstemän (kontor och samfärdsel) samt den offentliga förvaltningen endast undantagsvis tilläm- pade förebyggande åtgärder av denna typ.

1 41 % av företagen fanns en samarbetskommitté i alkoholfrågor ochi 37 % också ett dokumenterat handlingsprogram i alkoholfrågor. Vid tolkningen av dessa data måste beaktas att samtliga företag var anslutna till ALNA-rådet, i vars politik det ingår att de anslutna företagen skall bilda samarbetskommittéer och utarbeta handlingsprogram.

] fråga om åtgärdssystemet mot alkoholmissbrukare redovisas i undersökningen antalet varningar som tilldelas fast anställd och ny- anställd personal innan vederbörande avskedas på grund av alkohol- missbruk. Resultaten framgår av tabell 16.2.

Tabell 16.2 Antalet varningar mot fast och nyanställd personal före beslut om eventuellt avsked

Varningar p. g. a. Fast anställd Nyanställd alkoholmissbruk personal personal Ingen varning 3,9 17,6 Högst 1 varning 7,8 37,3 2—5 varningar 84,3 35,3 Mer än 5 varningar 2,0 0,0 Annat svar 2,0 2,0 Vet ej 0,0 7,8 Totalt 100,0 100,0

(5 1) (5 1)

I undersökningen redovisas också i vilken utsträckning företagen då man överväger att avskeda någon på grund av alkoholmissbruk tagit kontakt med instanser som kan tänkas försvara alkoholmissbrukarens intresse, se tabell 16.3.

Tabell 16.3 Kontaktmönster vid övervägandet av avsked på grund av alkohol- missbruk

Kontakt alltid Antal anställda per företag eller ganska ofta med: 50— 501— 1 001— 2 001 Mer än Summa 500 1 000 2 000 3 000 3 000

Facklig orga- nisation 69 % 75 % 90 % 100 % 75 % 84 %

Läkare 54 % 83 % 100 % 88 % 75 % 82 % Annan person/ institution 8 % 42 % 60 % 50 % 75 % 43 %

I sin diskussion av dessa undersökningsresultat anför Kilhlhorn: ”Det här redovisade åtgärdssystemet beträffande alkoholproblem i de under- sökta företagen visar en generell problematik. Får en arbetstagare alkoholproblem så avskedas han efter ett antal varningar. Företaget synes härvid endast i begränsad utsträckning samarbeta med organ som har

behandlingsresurser på området. Den avskedades chanser till återanställ- ning är ringa. Skulle han få ett arbete i ett annat företag så hamnar han i kategorin *nyanställdl. De åtgärder som vidtas mot honom vid ett eventuellt återfall blir då mycket repressiva.”

APU har haft kontakt med några arbetsplatser i Storstockholmsområ- det och också tagit del av de erfarenheter ALNA-rådet har av sin verksamhet. Det framkom därvid att den uppmärksamhet som ägnas alkoholfrågorna på de olika arbetsplatserna är skiftande. Genomgående bedömdes det dock som nödvändigt att få större engagemang, förståelse och öppenhet i dessa frågor. Därför ansågs det viktigt att det — helst som en del i ett personalpolitiskt program utarbetas riktlinjer för handläggning av alkoholfrågor inom företagen. Arbetsmiljöns betydelse när det gäller att förebygga alkoholmissbruk framhölls. Skyddsombuden ansågs ha en viktig uppgift att fylla i arbetet på att förebygga alkoholskador men också när det gäller att i tid uppmärksamma personer med alkoholproblem och bidra till att de kommer under lämplig vård. Från flera håll uttalades stor misstro mot den vård och rehabilitering som nykterhetsnämnder/sociala centralnämnder kan erbjuda. Däremot ansågs företagshälsovården ha en viktig uppgift i dessa sammanhang. Detsamma gäller också de 5. k. anpassningsgrupper som skall finnas vid företagen.

Behovet av en förbättrad information i alkoholfrågor framhölls. Viktiga målgrupper ansågs därvid vara bl. a. skyddsombud, personal inom företagshälsovården och styrelseledamöter i fackklubbar. Det framhölls också önskemål om att de goda möjligheter som finns att via arbets- platserna föra ut information till alla anställda bättre skulle tillvaratas, t. ex. genom de personaltidningar som finns på många företag. Men också betydelsen av muntlig information och diskussion om alkoholfrågor t. ex. på fackklubbsmöten framhölls. Tillgången på lämpligt material för sådan informationsverksamhet ansågs dock vara alltför begränsad och otillräck- lig.

16.3. APU: s bedömning

Det finns onekligen anledning att ur olika aspekter uppmärksamma alkoholfrågan i arbetslivet. Därför framstår det som betydelsefullt att företagen i sina personalpolitiska program också tar med riktlinjer för handläggningen av alkoholfrågor inom företaget. De förslag till riktlinjer som utarbetats inom ALNA-rådet och som intagits som Bilaga 4 bör därvid kunna vara till vägledning.

Som tidigare framhållits anser APU att alkoholpolitiken bör syfta till att främja avhållsamhet i situationer som ställer särskilda krav på reaktionsförmåga och omdöme. Men som framgår av den föregående redogörelsen i detta kapitel bör åtgärderna inte begränsas enbart till detta syfte utan vara inriktade på individens totala situation. En förutsättning för att en sådan målsättning skall kunna förverkligas är dock att såväl arbetstagarna som arbetsgivarna aktivt medverkar för att sådana insatser skall komma till stånd. Samarbetsorgan av typen Arbetarskyddsnämnden,

Samarbetskommittén för alkoholfrågor och ALNA-rådet bör kunna lämna värdefull medverkan och stöd i denna verksamhet liksom vid handläggning av övriga alkoholfrågor inom företagen. Det främsta medlet för att främja denna målsättning är informationen. Över huvud taget finns det anledning uppmärksamma de möjligheter som finns att via arbetsplatserna få ut information ialkoholfrågor. Sådan information kan ges i form av trycksaker, genom företagens personaltidningar, i fack- förbundstidningar men också muntligt genom skyddsombud och övriga fackliga förtroendemän, personer som handlägger personalfrågor, an- ställda inom företagshälsovården m. fl. Det 1 kap. 28 föreslagna centrala organet för alkoholpolitiken bör noga och på olika sätt stimulera denna informationsverksamhet.

Av betydelse är att informationen också söker bidra till en ökad förståelse för alkoholmissbrukaren och dennes problem. Trivsel i arbetet och en positiv upplevelse av arbetet har med stor säkerhet betydelse för att förhindra alkoholskador. En god arbetsmiljö har därför stor betydelse också ur alkoholpolitisk synpunkt. Den satsning på en förbättrad arbetsmiljö som riksdagen beslutat och som bl. a. innebär en väsentlig förstärkning av skyddsombudens ställning och resurser bör därför fullföljas. Även företagshälsovården har viktiga uppgifter i detta samman- hang.

Arbetsmarknadsstyrelsen har sedan 1971 ökade möjligheter att inleda samarbete med företagen och de anställdas fackliga organisationer för att bereda äldre och handikappade anställning och möjligheter att behålla sitt arbete. Samarbetet har i praktiken inletts genom att särskilda anpassningsgrupper har upprättats i första hand i företag med minst 50 anställda. Dessa anpassningsgrupper, vars antal nu beräknas uppgå till drygt 3 500, har rätt utnyttjade också betydelse i det förebyggande alkoholpolitiska arbetet.

Förlusten av arbete medför ofta att den sociala rehabiliteringen av en alkoholmissbrukare praktiskt taget omöjliggörs. De sociala skadeverk- ningarna av en uppsägning kan härigenom bli mycket svåra för den enskilde och hans familj.

Ur dessa synpunkter finns det starka skäl att söka nedbringa antalet uppsägningar och avskedanden på grund av alkoholmissbruk. Å andra sidan finns ofta omständigheter arbetets art, risken för olycksfall m. m. — som gör det svårt att behålla en alkoholmissbrukare. I 7 5 lagen om anställningsskydd, som trädde i kraft den 1 juli 1974, föreskrivs att uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Enligt samma paragraf skall saklig grund för uppsägning ej anses föreligga, om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. I motiven till lagen (prop. 1973:129 5. 125) uttalar departementschefen, att en typ av förseelser som bör kunna medföra uppsägning utgörs av onykterhet i tjänsten, men att det ingalunda är givet, att en enstaka förseelse av det slaget skall kunna utgöra grund för uppsägning. Enligt departementschefen torde som regel tvärtom som förutsättning för uppsägning böra gälla, att förseelsen upprepats.

Enligt 185 får avskedande äga rum, om arbetstagaren har grovt

åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. I propositionen (s. 150) uttalas, att onykterhet i tjänsten normalt inte bör kunna föranleda avskedande, inte ens om det är fråga om upprepade förseelser, men att avskedande dock undantagsvis torde kunna bli aktuellt vid onykterhet i tjänsten.

APU vill i anslutning härtill uttala följande. Innebörden av uttrycket ”saklig grund” har inte närmare preciserats, bl. a. av den anledningen att rättsutvecklingen skulle kunna komma att bindas på ett olyckligt sätt (prop. s. 120). Den framtida tillämpningen kommer alltså i mycket att vara avhängig av då rådande värderingar och synsätt.

Det stora flertalet företag i Sverige torde idag framför allt se alkoholmissbruket som ett disciplinärt problem. Då arbetsledningen uppmärksammat att en anställd uppträder alkoholpåverkad på arbetsplat- sen eller att han eljest missköter sin tjänst på grund av alkoholmissbruk tilldelas han i allmänhet varning. Hjälper inte en eller eventuellt flera varningar blir de följande stegen i åtgärdskedjan ofta suspension eller avskedande. Enligt APU: s mening är det ur alkoholpolitisk synpunkt av stor vikt att detta synsätt på alkoholmissbruket förändras och att man på arbetsplatserna i långt större utsträckning än idag söker komplettera och ersätta de disciplinära åtgärderna med insatser av både förebyggande och terapeutisk art.

De problem som hör samman med arbetet och alkoholen kan naturligt placeras in i det större frågekomplex som rör företagshälsovården och tryggheten på arbetsplatsen.

APU återkommer till skyddsombudens verksamhet och finner att de även har betydelsefulla uppgifter att fylla i de sammanhang som nu behandlas.

Enligt de ändringar som genomförts i arbetarskyddslagen och som trädde i kraft den 1 januari 1974 skall skyddsombud i princip finnas vid alla arbetsställen. I lagen slås fast att skyddsombud skall ges erforderlig tid med lön för att fullgöra sina uppgifter. Deras anställningstrygghet har säkrats. De ges också rätt till erforderlig utbildning och denna utbildning byggs ut kraftigt. APU vill understryka vikten av att undervisning om alkoholmissbrukets orsaker och verkningar samt om de behandlings- möjligheter som finns ingår som en obligatorisk del i den utbildningen.

En omfattande utbyggnad av företagshälsovården pågår f.n. Det är viktigt att den utbyggnaden fortsätts så att verksamheten också kan omfatta mindre företag.

Ett utbyggnadsprogram för företagshälsovårdens läkarresurser håller på att genomföras. Samtidigt härmed genomförs ett utbildningsprogram för läkare, sjuksköterskor och andra i företagshälsovården engagerade per- sonalkategorier. Ett särskilt samrådsorgan, företagshälsovårdsdelega- tionen, med representanter för parterna på arbetsmarknaden, sjukvårds- huvudmännen, socialstyrelsen och arbetarskyddsorganen har till uppgift att följa och främja företagshälsovårdens utveckling. Även i denna utbildning är det viktigt att alkoholfrågan uppmärksammas.

APU har ovan framhållit vikten av att man inom företag, organisa- tioner och myndigheter med arbetsledande funktioner samt i de fackliga

organisationerna tillägnar sig synen att alkoholmissbruk är ett socialt och medicinskt problem, som i första hand bör motverkas med annat än disciplinära åtgärder. Som framgår av den föregående framställningen är vägarna för att nå fram till en sådan ändring av värderingarna som i sin tur skulle komma att påverka tolkningen av begreppet ”saklig grund” i lagen om anställningsskydd — redan väl beredda. Den verksamhet som bedrivs av Samarbetskommittén för alkoholfrågor och av ALNA-rådet är stadigt i växande. Det är också viktigt att personer som är engagerade i de ovan berörda anpassningsgrupperna får information och kunskaper om alkoholfrågan.

Med hänsyn till frågans stora betydelse bör det centrala alkoholpoli- tiska organet (se kap. 28) nära följa utvecklingen och ge stöd åt de organisationer som arbetar med hithörande problem. Stödet kan _— utöver den sakkunskap den centrala myndigheten förfogar över främst ges i form av ekonomiska bidrag till information som syftar till att åstadkomma de önskvärda ändringarna isynen på alkoholen och arbetet. Det nu behandlade området synes också vara väl lämpat för forsknings- insatser. Sålunda saknar man en objektiv utvärdering av det hittills bedrivna arbetet i Sverige; vidare är de undersökningar som finns om alkoholens skadeverkningar på detta område alltför få och delvis inaktuella.

"".io. hmmm "radhusmamma

, ,, är..; 91! mm......

' . mammi meandi-...a

.: wu

”'.': '_'|.j|.|'_|,,n'lr._ ."12115

Håll '#.an

_ Elland retri ' .rtl.i' n. 11

. . Lr. nu.”

. 'l iw. ":'l'l|' -"'-|.LL||1.: il_J|I'-' .-

; :| ill. ':...lk .I_ VM . L"; ' _ _. _ . 13%. .IHIT'H ' .. |_', |".ll " . ,. " , . ._ . . . Jr,..FJ ' '

IIi'm-LTL r ];”.r |t+l—_'__ .. Is. '.'l...||1.'|j_' #" .. '.'. Lll'rl um , _. ll

- 1.|'-'.'||l_.

' ringt.-ltt lll-MJ

nu |' ”| ,1

||| lll"

17 Vissa begrepp i lagstiftningen

17.1. Inledning

De närmast följande kapitlen ägnas åt en genomgång av vissa för handeln med alkoholhaltiga drycker centrala frågor. Det finns anledning att dessförinnan behandla vissa ändringsförslag i fråga om begrepp och disposition som har betydelse för den följande framställningen.

17.2. De olika dryckerna

Begreppen sprit, spritdryck och vin föreslås i allt väsentligt behålla sina nuvarande definitioner.l Enligt gällande terminologi utgör starköl, öl (typ A och B) samt lättöl tillsammans gruppen maltdrycker. Här föreslås i överensstämmelse med det allmänna språkbruket den ändringen att ordet ”maltdryck” utbyts mot ”öl”, vilket alltså i fortsättningen blir samlingsbeteckningen för de olika maltdryckerna. Ölet indelas i starköl, mellanöl och lättöl, beroende på alkoholstyrkan. Spritdrycker, vin samt starköl och mellanöl får den gemensamma beteckningen alkoholdrycker.

Begreppet rusdrycker föreslås utmönstrat ur lagstiftningen. Det finns flera skäl härtill. APU vill sålunda hävda att man i lagen bör avstå från att beteckna alkoholdrycker med en term som anger ett sätt att använda dryckerna på som alkoholpolitiken vill motverka. Ordet rusdryck har heller inte fått sådan spridning att man trots det bör behålla begreppet. Dessutom torde det i dagligt tal ofta sammanblandas med begreppet spritdryck.

17.3. Lagstiftningen

Försäljningen av alkoholdrycker regleras f. 11. av två författningar, rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) och ölförsäljningsförordningen (Öff). I den svenska alkohollagstiftningen har sedan nya försäljnings- förordningar trädde i kraft 1919 och 1920 försäljningen av spritdrycker, vin och starka maltdrycker — tidigare benämnda exportol reglerats 1- en . Beträffande hem.ort forfattmng (1923—1954 rådde exportolsforbud), medan forsaljningen av vin, se detaljmotivering— mellanstarka maltdrycker — tidigare benämnda pilsnerdricka regleratsi en till lagtexten, s. 551.

en annan. Dessförinnan rådde en annan uppdelning, så att försäljning av brännvin och därmed jämställda drycker behandlades i en förordning och försäljningen av vin och öl i en annan. Handeln med svaga maltdrycker, tidigare benämnda svagdricka, har hela tiden reglerats i den ordning som gäller för alkoholfria drycker, numera genom förordningen om försälj- ' ning av alkoholfria drycker (Aff).

Enligt APU:s mening talar övervägande skäl för att handeln med alkoholdrycker regleras i en gemensam författning. Visserligen kommer enligt APU: s förslag alltjämt att gälla betydande skillnader för försälj- ningen av de drycker som f. n. behandlas i Rff och de som upptasi Öff. Avgörande för bedömningen har emellertid främst varit att bestämmelser- nas utformning dikteras av ett gemensamt syfte, att ett flertal bestäm- melser redan nu är gemensamma för alla alkoholdrycker och att ytterligare enhetlighet kan åstadkommas samt att en koncentrerad behandling ökar lagstiftningens överskådlighet.

En alkoholpolitisk strävan är att främja bruket av alkoholfria och därmed jämförliga drycker på alkoholdryckernas bekostnad. Av detta skäl har också regleringen av handeln med de alkoholfria dryckerna ett alkoholpolitiskt intresse. Hithörande frågor brukar också behandlas i samband med de återkommande översynema av alkoholpolitiken. APU, som funnit att regleringen av handeln med dessa drycker kan avsevärt förenklas, har valt att låta denna reglering ske i samma lag som behandlar alkoholdryckerna. Lagen kallas enligt APU: s förslag för lag om handel med drycker (LHD). LHD reglerar handeln med spritdrycker, vin (starkvin och lättvin), starköl och mellanöl samt alkoholfria drycker, bl. a. lättöl.

17.4 Partihandel — detaljhandel servering

Med partihandel förstås såväl i Rff som i Öff försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse samt försäljning för export. All annan försäljning benämns detaljhandel. Detaljhandeln indelas isin tur enligt Rff och Öffi utminutering och utskänkning. I Rff definieras utminutering som sådan handel som sker genom försäljning till avhämtning eller till försändning på rekvisition. I Öff används termen utan definition närmast ibetydelsen all detaljhandel som ej är utskänkning. Aff använder inte ordet utminutering. Samtliga förordningar definierar utskänkning som detalj- handel som sker genom försäljning till förtäring på stället. ., Orden utminutering och utskänkning används nu så gott som enbart inom försäljningslagstiftningen. "Utminutera" brukades redan på 1600-talet som handelsterm och även tidigt för att beteckna försäljning av rusdrycker; dock var det förr i tiden krögaren som utminuterade och hade att betala utminuteringsaccis.

Dansk och norsk alkohollagstiftning skiljer mellan salg och udskzenk- ning resp. salg och skjenking, medan den finska lagen har samma begrepp som den svenska.

APU anser att begreppen utminutering och utskänkning bör ersättas

med ord som lättare kan förstås av allmänheten. APU föreslår därför följande terminologi.

Med partihandel förstås försäljning till återförsäljare eller i och för deras rörelse.

Med servering förstås all handel som sker genom försäljning till förtäring på stället.

Med detaljhandel förstås all försäljning som inte är partihandel eller servering.

17.5. Alkoholbolagen

Partihandeln med de starkare alkoholdryckerna bedrivs idag av ett för ändamålet bildat aktiebolag, AB Vin- & Spritcentralen. Detaljhandeln sköts av Systembolaget AB. APU föreslår (se kap. 29) att de båda bolagen slås samman till ett, och använder i fortsättningen benämningen alkoholbolaget då det sammanslagna bolaget åsyftas.

fi'|l "EU,-.. LL": DW."

,_ "||',n'.||.|,l||l

1.1, ha.” L'. ' ! l:a-'.

..;'|l.+|;|.l- ',:dlpiiuzll'.

F,H,i ,,

| , ' |'||-.,|y

A_-,' |.» """11"'- ,_ J|-"|,'_, '|,1l'||;:-". , .|' ' '_'. 4 "'." IJ'|E'i.'l"1||..'d" '#'”); ",'I ; - .' - ,. -. ,,,|F,|'.'_',' ((gå-,,,.r, -

"| |

'| A ' | " | | |'.|l | r' -- -+ " .-| ÄJ' "' _....' , , | fl.,,l || ||' .,F*' ,,LHIH ..,:T'IH ,,

' L— ':. ||. 1.r" '|' I.,, _ |.,,, i,?- ", . ',,=

"|| | , .|. |||, ,, "",...IIFLIJ'M' h,,- -.|l ['i' '_.I'W M.,, "... ..,, .. ,'(-, ' - . ”,,,-IHH, , ,i_,,,.||,l,'|,,.-,I- (,,,.

' ' " ' . .. I.'.'lI " | "»'.' . ' , ',...,' . , ,, . " r ' .."| ' ""'-l, |_'l"|".-' "|'|'|'..1|||'|,,J|l,_"' '-.'. ' . , , ' _,II'H'H': ||' ' u, ,: J., | _ ..., .. |; '_ -" - _ . ,,, _,|, | .'.- . . '#'-ML -,_=', -,,,.. ,. %% . . ' 'J'a E' "' ' ' "' | "" "i ' "i.u-'" "' "'-'|,' '31 ."'-"' - " " ,,,n [if( . . |||,|l r | iir” |-'l,- T,:L'f, ' . ||". , _. __ , ,,:w. |.|'.-

ii.-"||— & ". ' — - ”351,13", ' l" . ' ., -| ......wld'n'g.

||". |, ,, , . _.- .- |'J,,| , __ _. ., , ',l:.'l'|-'l.'|' ';, eg:. " ' . " J!: ”f..". .

' i ,. » " "' .'.-.:... ' ,» " urnan...-

'P ,',,| .,),|- .|| ,, "11ng .."

_'_.'. . -1..i.||"'

.|. ..

'-- ..'.... .r—h- (.Åz'i'

|. uttal—':'. - * -"_'..' u. '.'mgrcg'.|'

,|,,, ,,|'

' .—| | ' , ..... ..: _ . * . i'ii, "," ",_|||1 ,ll|.|,,J' PE,, H.,-'. _, ” | f:!luLtI-vl

18 Prispolitiken

Prispolitikens utformning hör till de frågor som särskilt framhållsi APU: s direktiv. Det heter där att prispolitikens samband med alkohol- konsumtionen bör belysas och prissättningens relation till alkoholstyrkan övervägas. En av de vetenskapliga undersökningar APU låtit genomföra gäller också just denna del av alkoholpolitiken, nämligen den ekonomet- riska studien Efterfrågan på rusdrycker i Sverige (SOU 1972: 91). Undersökningen har på APU:s uppdrag utförts av fil. lic. Bernhard Huitfeldt och fil. lic. Ulf Jorner.

18.1. Prispolitikens effekt som alkoholpolitiskt instrument

En redogörelse för prispolitikens inverkan på konsumtions— och skade- nivån synes lämpligen böra delas i två avsnitt, ett där prisinstrumentets användbarhet inom alkoholpolitiken granskas rent allmänt med utgångs-' punkt i vetenskapliga undersökningar och gjorda erfarenheter och ett där effekterna av den efter 1954 års reform förda prispolitiken beskrivs.

18.1.1. Allmänt

Till stöd för påståenden om prisinstrumentets stora användbarhet inom alkoholpolitiken åberopas ofta utvecklingen i Danmark och Storbritan- nien vid slutet av första världskriget.

Danmark hade vid krigets utbrott den lägsta alkoholskatten och den högsta spritkonsumtionen i Europa. År 1917 infördes av hänsyn till folkförsörjningen ett tillfälligt förbud mot framställning av spritdrycker. Samtidigt härmed och fortlöpande under tiden fram till 1919 genomför- des sådana skattehöjningar att priset på brännvin mer än tolvdubblades. Vinet belades med en tilläggsavgift, som 1919 uppgick till 70 % av importvärdet (35 % för billigare sorter), och även beskattningen av maltdryckerna skärptes avsevärt samtidigt som framställning av malt- drycker med mer än 3 viktprocents alkoholhalt förbjöds. Under samma tid uppstod en mycket kraftig sänkning av spritkonsumtionen, som under de första krigsåren uppgått till 8,5 liter per invånare och år, men som från början av 1920-talet och ända fram till 1960-talets mitt höll sig vid

1 År 1972 hade dock förbrukningen gått upp till 3,6 liter per invåna— re. Realpriset på sprit hade då under en lång följd av år varit sjun- kande.

' Efter en stegring på senare tid hade konsum- tionen 1972 kommit upp i drygt 2 liter per invånare.

3 Priselasticitet (e) kan sägas vara förhållandet mellan nedgångspro- centen i konsumtionen och uppgångsprocen— ten i priset när det se- nare undergår en mindre höjning. På samma sätt förstås med inkomst- elasticitet (E) förhållan- det mellan uppgångs- procenterna för kon- sumtionen och in- komsten när den sena- re undergår en mindre höjning.

omkring 1—2 liter per invånare och år.1 Även konsumtionen av vin och öl sjönk något åren 1917 och 1918 men steg därefter åter. Utvecklingen medförde en sänkning av spritkonsumtionens relativa andel av den totala konsumtionen av alkoholdrycker från nära 70 % under förkrigstiden och '75 % under krigets första år till 15—30 % under tiden från 1919 till 1972.

Vad sedan gäller Storbritannien sjönk spritkonsumtionen där under första världskriget från 3,57 liter per invånare 1913 till 1,71 liter per invånare 1918. Härefter steg konsumtionen åter och uppgick 1920 till 2,49 liter per invånare. Spritskatten, som under större delen av kriget varit konstant, höjdes åren 1918—1920 mycket kraftigt i följd varav priset ungefär tredubblades. Härefter sjönk konsumtionen på ett par år till hälften av förkrigsnivån och fortsatte sedan att sjunka t. o. rn. 1934, varpå under en lång följd av år kunde redovisas en konsumtion av omkring 1 liter per invånare.2 Skatten på maltdrycker höjdes upprepade gånger redan under kriget och fortsatte sedan att höjas i samma takt som spritskatten. Från 1913 till 1918 sjönk konsumtionen av dessa drycker från 126 liter till 45 liter per invånare för att sedan åter stiga till 93 liter per invånare 1920. Härefter sjönk konsumtionen ånyo för att från senare delen av 1920-talet variera mellan 50 och 75 liter per invånare och år.

Effekten av den nu beskrivna prispolitiken i Danmark och Storbritan- nien kunde emellertid avläsas inte enbart i förändringarna i totalkonsum- tionens storlek och sammansättning utan också i minskningen av olika typer av alkoholskador. Man kunde sålunda konstatera väsentlig nedgång i antalet dödsfall i levercirrhos och i kronisk alkoholism samt i antalet anmälda fall av delirium tremens. Vidare sjönk antalet anhållanden för fylleri kraftigt.

De nu anförda exemplen har gällt synnerligen kraftiga prishöjningar, genomförda under exceptionella förhållanden. Vad gäller prispolitikens betydelse under mera normala förhållanden framstår resultaten av de vetenskapliga undersökningar, som tid efter annan genomförts om alkoholvaromas pris— och inkomstkänslighet, som intressantare.. Bland dessa undersökningar skall här anföras tre svenska, nämligen Sten Malmquists för 1944 års nykterhetskommitté utförda undersökning om utminuteringen av spritdrycker (publicerad i SOU 1952:52), Åke Sundströms och John Ekströms för Industriens utredningsinstitut gjorda analys av hela den svenska dryckesmarknaden (Dryckeskonsumtionen i Sverige, Stockholm 1962) samt den av Huitfeldt och Jomer för APU: s räkning genomförda ekonometriska undersökningen av konsumtionens utveckling efter motbokens avskaffande (SOU 1972: 91).

I alla nu anförda undersökningar anges alkoholdryckernas pris- och inkomstkänslighet i form av elasticiteter (e och E).3 Malmquist finner i sin studie, som huvudsakligen avser tiden 1923—1939, dvs. en period av motbokstiden, att spritdryckerna under denna period var relativt okänsliga för prishöjningar. Om priset på renat brännvin höjdes med t. ex. 10 % sjönk konsumtionen med endast 3 % (e = —0,3). Undersökningen visar också att även inkomständringar inverkade förhållandevis litet på konsumtionen (E = 0,3). De låga pris- och inkomstelasticiteterna berodde enligt Malmquist i inte obetydlig utsträck-

ning på ransoneringen av spritdryckerna. Om en ransonering är effektiv innebär den nämligen att vissa konsumenter, som annars skulle ha köpt mer än sin tilldelning, inte reagerar för en prishöjning eller en inkomstökning. Malmquist förutsade därför ökade pris- och inkomst- elasticiteter efter ransoneringens upphörande så att t. ex. en prishöjning på 10 % skulle komma att medföra en sänkning av konsumtionen med 6—11 % (e = —0,6 till —l,1).

Sundström—Ekströms undersökning gäller hela dryckesmarknaden och såväl utminutering som utskänkning. Tidsserieanalyserna för sprit avser tiden före 1954, alltså även i detta fall perioder av motbokstiden. För perioden 1931—1954 ger dessa analyser en priselasticitet varierande mellan —0,2 och ——0,3 och en inkomstelasticitet om ca 0,9. Sundström- Ekström anser sig vid analyserna ej behöva ta särskild hänsyn till ransoneringen. Enligt deras mening hade denna nämligen huvudsakligen inneburit att efterfrågan tvingats över mot dyrare inköpskanaler och priskänsligheten med avseende på hela försäljningen skulle därför ej i någon högre grad ha påverkats. De framhåller emellertid att det vid den höga prisnivå som uppnåtts vid mitten av 1950—talet finns anledning att anta att priselasticiteten stigit i förhållande till den för perioden 1931—1954 beräknade.

Den .av Malmquist och Sundström—Ekström förutsagda höjningen av priselasticiteten bekräftas av Huitfeldt-Jorners undersökning, som avser tiden 1956—1968 och är den hittills mest ingående analysen av svenska förhållanden på detta område. Resultaten av Huitfeldt-Jomers varuspeci- fika analyser framgår av nedanstående uppställning där t betecknar förekommande trendvariabel, dvs. utvecklingstendenser som i och för sig är beroende av andra faktorer än pris och inkomst.

e E t Brännvin ——0,9 0 —O,3 Övrig sprit —2,9 1,4 — Starkvin —0,7 0,2 —- Lättvin —O,6 " 7,3

Enligt undersökningen hade alltså övrig sprit den största och lättvin den minsta priskänsligheten. Brännvin och starkvin befanns vara i det närmaste normalelastiska för prisändringar.l övrig sprit hade' hög inkomstelasticitet medan brånnvinskonsumtionen var praktiskt taget okänslig för inkomsthöjningar. Denna konsumtion hade en svagt ned— åtgående och lättvinskonsumtionen en kraftigt uppåtgående trend. Beträffande lättvin innefattade emellertid trenden även inkomstvariabeln, vars effekt ej gått att renodla. Den rena trendeffekten var alltså något mindre än det angivna värdet. För lättvin gällde dessutom att dess korselasticitet med avseende på brännvin och övrig sprit var påtaglig. En höjning av spritpriset ledde alltså till en ökad lättvinskonsumtion. Vid en

* Dvs. en prishöjning minskar visserligen kon- sumtionen men inteJner än att varorna utgifts- mässigt tar samma bud- getandel i anspråk som före prishöjningen.

samtidig höjning av både sprit- och lättvinspriset blev därför minskningen av lättvinskonsumtionen betydligt mindre än vad elasticiteten —0,6 antyder. — Huitfeldt-Jorner framhåller vidare att det för närvarande inte torde vara möjligt att öka realintäktema från rusdrycksförsäljningen genom att höja priserna. Snarare kan man vid en prishöjning förvänta sig att realintäkterna kommer att minska, även om denna minskning troligen blir relativt obetydlig. Detta sammanhänger med att den sammanvägda priselasticiteten för rusdrycksmarknaden som helhet är något större än —1 (omkring —l,3) samtidigt som den antagna ökningen av disponibel inkomst per capita i fasta priser är relativt låg (0,9 % per år).1 I undersökningen görs även ett försök att mäta fylleriets priselasticitet, varvid brännvinsprisets utveckling får representera prisvariabeln. Försöket synes ge vid handen att även fylleriet reagerar för prishöjningar fast i långt mindre grad än konsumtionen (e = —O,3 till —0,4).

Som ett ytterligare exempel på alkoholkonsumtionens beroende av ekonomiska faktorer må här anföras att rusdryckskonsumtionen under en lång följd av år tagit i anspråk en ungefär lika stor andel av de för privat konsumtion tillgängliga medlen, se tabell 7.5. Det bör dock här anmärkas att exemplet inte är så entydigt som det först kan tyckas. Eftersom andelen alkoholkonsumenter i befolkningen ökat, förbrukar nämligen den genomsnittlige alkoholkonsumenten numera isjälva verket en mindre andel av sina tillgängliga medel på rusdrycker än tidigare.

18.1.2. Effekterna av den sedan 1954 bedrivna prispolitiken

Den sedan- 1954 bedrivna prispolitiken har präglats av en önskan att hålla tillbaka spritkonsumtionen och åstadkomma en övergång till svagare drycker. Självfallet har också andra medel använts för att söka nå dessa mål och uppenbarligen kan effekterna av de olika åtgärderna i allmänhet inte särskiljas. Vissa förändringar i konsumtionsnivån kan dock direkt tillskrivas prispolitiken, och med hänsyn härtill och till den betydelse beskattningen tillmätts för övergångstanken skall här något diskuteras i vad mån den ovan angivna målsättningen kunnat uppnås.

Såsom under 9.2.1 framhållits ökade spritkonsumtionen det närmaste året efter motbokens avskaffande med ca 30 %, vilket var långt mer än man hade räknat med. I slutet av 1950—talet sjönk konsumtionsnivån, vilket förhållande av såväl Sundström-Ekström som Huitfeldt-Jorner sätts i samband med de kraftiga skattehöjningama 195 6 och 1958. Över huvud taget finns anledning att anta att de regelbundet vidtagna skattehöj- ningama varit den väsentliga orsaken till att spritkonsumtionen efter den tillfälliga uppgången 1956—1957 hela tiden hållit sig på ungefär samma nivå som vid l950-talets början.

Den av prispolitiken gynnade konsumtionen av de svagare alkohol- dryckerna har, såsom framställningen i 9.2.1 visar, ökat väsentligt under perioden. Då spritkonsumtionen enligt vad tidigare sagts hållits vid oförändrad nivå så har det alltså skett en betydlig ökning av totalkonsum-

tionen. Visserligen är — såsom i kap. 8 framhållits — utvecklingen av totalkonsumtionen ett ofullständigt mått på skadeutvecklingen, men även efter en närmare analys av konsumtionsförändringama under hänsynstagande till bl. a. det minskade antalet absolutister, det ökade antalet kvinnliga konsumenter och åldersfördelningen bland konsumen- terna (se 9.2.1), skulle det kunna hävdas att den förda politiken inte haft önskad effekt.

Härvid bör emellertid beaktas den internationella jämförelsen under 9.2.1. Denna visar att alkoholkonsumtionen i Sverige under de senaste tjugo åren stigit i mindre utsträckning än det vägda genomsnittet för de 15 jämförelseländerna, där framför allt spritkonsumtionen gått upp betydligt. Det kan därför inte uteslutas att den förda prispolitiken förhindrat en liknande utveckling i vårt land. För att så skulle förhålla sig talar följande omständigheter.

I Sverige steg utminuteringspriset på en liter renat brännvin mellan 1950 och 1970 från 12:85 kr. till 44:27 kr., vilket motsvarar en realprishöjning med 47 %. Prisutvecklingen under samma tid för en helbutelj av den vanligaste spritsorten i de fyra största av de i den internationella jämförelsen medtagna länderna, nämligen Frankrike, Storbritannien, USA och Västtyskland, framgår av nedanstående upp- ställning.

1950 1970 Realpris— förändring Frankrike: Cognac xxx 40 % Frs” 600—670 Frs 20—22 + 40 % Storbritannien: Whisky 40 % Sh 33/4 Sh 55/— -— 26 % USA: Schenley Whisky $ 4.05 $ 5.09 — 21 % Västtyskland: Asbach Weinbrand DM 10.50 DM 10.50 36 %

a Gamla francs.

Om realprisförändringarna vägs med resp. länders folkmängd över 15 år 1970 visar detta att realpriset på spritdrycker i de fyra främmande länderna sänkts under perioden med i genomsnitt 16 %. Dessa fyra länder svarar för 2/3 av den sammanlagda folkmängden i de 15 länderna i den internationella jämförelsen. Det är alltså fullt klart att prisutvecklingen på spritdrycker förlöpt annorlunda i Sverige än i dessa 15 länder tagna som en enhet.

18 .2 Prispolitikens begränsningar

Det kan särskilt mot bakgrund av framställningen under 18.1.1 tyckas att prispolitiken borde kunna utnyttjas mycket effektivt som alkoholpoli- tiskt instrument. Dess möjligheter härvidlag är emellertid av flera orsaker begränsade.

Det torde således till en början utan närmare förklaring stå alldeles klart att några sådana chockhöjningar av alkoholpriserna, som genomför- des i de från Danmark och Storbritannien hämtade exemplen, inte kan komma i fråga i dagens Sverige. Redan mot långt mindre relativa prishöjningar kan resas allvarliga erinringar från jämlikhetssynpunkt. I kap. 11 har framhållits att flertalet människor här i landet inte vill avstå från bruket av alkoholdrycker. Detta måste i ett demokratiskt samhälle vara av avgörande betydelse för den alkoholpolitiska målsättningen, och vid sådant förhållande kan det inte vara tolerabelt att prisinstrumentet begagnas på sådant sätt, att alkoholdryckerna i praktiken blir tillgängliga enbart för de ekonomiskt mera välsituerade isamhället. Risken för att lagstiftningen om alkoholbeskattning håller på att bli en klasslagstiftning har också upprepade gånger framhållits i den alkoholpolitiska debatten.

Även ur andra synpunkter än nu sagts kan en hög prissättning på alkoholdryckerna ha en ogynnsam effekt.

Till en början kan här framhållas att den legala enskilda importen som redan är av betydande omfattning — ökar. I en genom Systembolaget utförd undersökning skattades den av turister och andra resenärer år 1970 legalt införda kvantiteten spritdrycker till 3 150 000 volymliter, motsvarande 6,2 % av den av bolaget samma år i utminutering försålda mängden. Till en inte obetydlig del sker denna import vid sådana inköps- och nöjesresor framför allt till grannländerna som de resande stimulerats till av differenserna mellan priserna i Sverige och i de andra länderna eller, i förekommande fall, på de skattefria alkoholvaroma. Omfattningen av denna import ökar med ökande prisdifferenser mellan länderna. Detta innebär inte bara att en större del av konsumtionen undandras de alkoholpolitiska åtgärderna i Sverige och sålunda kan antas medföra en ökning av konsumtionen. Möjligheten att mera regelmässigt utnyttja förhållandet är dessutom förbehållen vissa delar av befolkningen. Det är vidare antagligt att de låga spritprisema i en del turistländer medverkar till att öka den svenska turisttrafiken dit och därmed till att öka svenskarnas spritkonsumtion.

I detta sammanhang bör också nämnas den på senare år ökade legala hemtillverkningen av vin och öl, vilken åtminstone delvis kan ses som en följd av de höga priserna på de i handeln tillhandahållna varorna.

Som en allvarligare olägenhet än en ökning av den legala enskilda importen och den legala hemtillverkningen framstår emellertid risken för en ökad illegal hantering i form av hembränning, olaga användning av teknisk sprit o. (1. samt smuggling.

APU återkommer till dessa problem i kap. 25 och 26. Här må endast framhållas att de höga priserna på de i laga ordning saluförda varorna rimligen måste ha betydelse för dessa hanteringar.

Vad sedan angår smugglingen redovisas i tabell 18.] de av tullverket under åren 1952—1973 beslagtagna kvantiteterna spritdrycker och vin.

De allra flesta beslagen har gällt små mängder om ett par tre buteljer. Ett antal fall av organiserad smuggling i stor skala som också uppdagats ingår inte i tabellen. Från tullverkets sida har man främst framhållit två faktorer som troliga orsaker till det tilltagande antalet alkoholbeslag,

Tabell 18.1 Tullmål, antal beslagtagna poster ävensom beslagtagna kvantiteter spritdrycker och vin åren 1952—1973

År Antal brott— Beslagtagna poster målsraåporter (tullm ) Totalt Därav spritdrycker och vin antal antal liter

1952 6 098 6 476 3 058 9 051 1953 5 528 6 709 2 689 5 280 1954 5 266 6 451 2 360 5 847 1955 5 300 6 660 2150 4 504 1956 3 977 5 157 1070 2 790 1957 5 282 6 565 1 859 4 228 1958 5 251 6 597 2139 5 534 1959 5 318 6 512 2 225 5 060 1960 6 600 8 241 3 160 8 322 1961 7 439 8 860 3 552 7 592 1962 7 354 8 712 3 841 6 727 1963 10 794 12 976 6 991 12 544 1964 11568 13 421 7 487 11894 1965 11 742 13 608 7 402 12 038 1966 11497 14 004 7 829 14 911 1967 11 660 14 280 8 029 20 658 1968 13 316 16190 8 924 20 601 1969 13 918 17121 9 459 22 014 1970 13 088 15 762 8 427 21 692 1971 15 776 19 394 10 846 23 481 1972 16 446 22 000 12 631 30 358 1973 13 522 22 438 12 537 29 368

nämligen den växande resandeströmmen och den ökade effektiviteten i bevakningen. Vad gäller sistnämnda förhållande har tullens stora insatser för att bekämpa narkotikasmugglingen givetvis medfört att även annan smuggling upptäckts i större utsträckning än tidigare. Även om således något klart samband inte kan utläsas mellan å ena sidan prishöjningarna på spritdrycker och vin och å andra sidan de senare årens ökning av kvantiteterna beslagtagna drycker, måste de höga priserna inom landet vara av väsentlig betydelse för smugglingens omfattning.

Sammanfattningsvis kan här sägas att det inte låter sig göra att kvantitativt uppskatta de med ett visst prisbeslut förknippade olägen- heterna av ovan angivet slag, men att dessa givetvis ändå måste beaktas av de beslutande organen.

18.3. Prispolitikens målsättning

Ett syfte med de höga alkoholskatterna är givetvis att tillföra staten inkomster. Statsverkets inkomster av alkoholhanteringen framgår av tabell 18.2. Som synes av tabellen har alkoholinkomsterna trots en regelbunden ökning kommit att utgöra en allt mindre del av de sammanlagda statsinkomsterna. Likväl har, såsom framhållits i kap. 7, statsfinansiella skäl åberopats som ett betydelsefullt motiv för de höjningar av alkoholskatterna som företagits sedan 1954 års reform. I riksdags- debatten har dock flera gånger understrukits att alkoholbeskattningen är att anse som ett alkoholpolitiskt och inte ett finanspolitiskt instrument.

Tabell 18.2 Statsverkets inkomster av alkoholhanteringen, tkr, 1954—1973

År Tull på Rusdrycksför- Skatt Skatt Skatt Mervar- Alkohol- Summa Total Alkohol-

säljningsme— på på på öl deskatt bolagens stats— inkomst del av sprit vin och inkomst- inkomst i % av

_ starköl skatt total Sprit- Vin Öl och Parti- Detalj— stats-

drycker starköl handels- handels- inkomst bolag bolag & 1954 12 253 16 318 34 887 715 981 52 517 84 949 27 070 943 103 8 721000 55 16 483 4174 12 759 31 919 837 279 57 318 98 860 28 826 1087 618 9 489 500 56 4 332 6 645 2 795 13 093 30 447 1053 899 46 150 94 219 — 35 084 1286 664 10 381500 57 3 208 8 844 2 502 13 479 36 473 1 119 122 59 677 92 042 — 38 536 1 373 883 11 355 000 58 2 716 8192 2 780 13 653 29 657 1 129 842 80 862 96 452 24 824 1388 978 12 312 000 59 4 979 9 774 2 867 13 124 24 289 1 129 430 91 701 106 664 — 31 966 1 414 794 13 131 000

1960 4 570 9 471 3 983 15 094 24 808 1 135 615 96 546 103 372 76 257 26 442 1496 158 15 149 000 61 5 282 11 093 5 030 20 022 29 608 1 205 391 104 401 107 145 81 992 25 360 1 595 324 17 324 000 62 6 186 11 842 5 674 20 191 33 165 1 251 088 109 782 105 800 132 664 31 507 1 707 899 18 938 000 63 5 970 10 934 8 870 20 275 34 659 1 280 983 121 766 122 742 145 152 29 574 1 780 925 20 398 000 64 6120 9 970 8 897 20 041 40 246 1452 111 133 353 123 234 161 224 39 586 1994 782 22 592 000 65 6 126 10 229 19 358 22 641 49 004 1 540 387 139 039 145 701 230 265 46 603 2 209 353 26 139 000 66 5 580 8 817 25 770 25 205 48 921 1 684 512 161 577 204 235 317 000 47 448 2 529 065 29 228 000 67 4 176 9 458 30 638 30 499 50 879 1 743 650 177 090 231 570 390 000 46 399 2 714 359 31 271 000 68 3 662 9 715 40 828 25 245 50 608 1 809 504 202 965 294 420 409 000 47 741 2 893 688 33 468 500 69 2 909 8 823 45 215 25 386 52802 1 863 082 217 508 333 031 422 000 46 242 3 036 998 36 998 000 1970 3 427 8 964 50 194 36 164 53 097 1 980 464 240 790 435 146 509 700 46 697 3 364 643 41 554 500 71 2 368 8 091 21 554 40 123 52 634 2 003 561 277 596 492 008 754 800 46 351 3 699 088 45 165 000 72 2 496 8 754 274 40 570 50 397 2 134 212 313 266 502 087 796 000 42 239 3 890 295 47 340 000 73 2 011 4 955 120 41 248 50 702 2 293 329 373 358 564 894 850 600 45 060 4 226 277 52 760 000

_.|—(Huvd—

oo-nv—cqoo Osmo

'—

nce qqqqq v—cNNo

.....

o—NN—ao maestrooo" oooooooooo oooooooo

Den alkoholpolitiska målsättningen för den hittills förda prispolitiken har huvudsakligen varit att begränsa totalkonsumtionen och att inrikta konsumtionen på svagare drycker. Dessa syften har tillgodosetts dels genom att priserna på alkoholdrycker medelst successiv anpassning till den ekonomiska utvecklingen hållits på en hög nivå i förhållande till vad som gällt för andra konsumtionsvaror, dels —- utom vid 1973 års skattehöjning genom att priserna differentierats till förmån för de svagare dryckerna.

Någon ändrad inriktning av alkoholpolitiken — sådan den tillämpats före 1973 föreslås inte på detta område, även om APU, som framgått av kap. 11, föredrar att uttrycka syftet med alkoholpolitiken på ett något annat sätt än vad som tidigare varit brukligt. Prispolitiken syftar — liksom övriga alkoholpolitiska" åtgärder — till att åstadkomma återhållsamhet i konsumtionen och detta skall väsentligen ske på två sätt: dels genom att priserna hålls på en så hög nivå att tillgången begränsas, dels genom en differentiering av priserna så att konsumtionen inriktas på de svagare dryckerna.

Vad angår prisnivån måste denna alltså vara relativt sett hög, framför allt på spritdrycker och vin. Prisnivån måste emellertid, som redan framgått, vägas mot riskerna för olägenheter i form av smuggling, hembränning m. m. Enligt APU: s uppfattning har de svenska alkohol- priserna nu i genomsnitt nått en nivå som i huvudsak får anses lämpligt avvägd med hänsyn till dessa omständigheter. Såvitt gäller den genom- snittliga prisnivån bör prispolitiken därför i fortsättningen gå ut på att upprätthålla dennas relativa läge.

Vad gäller prispolitikens syfte att åstadkomma en önskvärd inriktning på svagare drycker anser APU att en något större differentiering av priserna än f. n. är både möjlig och önskvärd. Till de närmare detaljerna härutinnan återkommer APU i det följande.

Det kan tyckas att de statsfinansiella och de alkoholpolitiska intres- sena borde sammanfalla när det gäller prispolitikens utformning. Detta behöver emellertid inte alltid vara fallet. Således är det knappast troligt att det prissättningsalternativ som leder till den största konsumtions- minskningen också ger ett optimalt ekonomiskt utbyte av alkohol- hanteringen. Huitfeldt-Jorner lämnar i sin undersökning ett intressant exempel härpå, då de med utgångspunkt i den faktiska rusdrycks- konsumtionen 1971 söker bedöma den troliga effekten av tre olika prissättningsalternativ, nämligen oförändrade nominella priser, 10 % högre priser på alla varor samt en prishöjning med i genomsnitt 10 % men så utformad att priset proportionellt sett höjs mer på de starkare dryckerna än på de svagare. Det visar sig därvid, att det sista alternativet skulle leda till den lägsta totalkonsumtionen och bäst främja övergången till svagare drycker men att detta alternativ också skulle medföra den lägsta inkomsten. De nominellt oförändrade priserna skulle å andra sidan innebära den största konsumtionen och den högsta inkomsten.

Om det således i vissa fall kan uppstå en konflikt mellan alkoholpoli- tiska och statsfinansiella intressen med avseende på prispolitikens utformning, uppkommer frågan hur avvägningen mellan dessa olika intressen bör ske.

APU vill för sin del hävda att prispolitiken bör utformas enbart från alkoholpolitiska utgångspunkter. Prisinstrumentet är, såsom ovan fram- gått, ett viktigt medel för att uppnå de alkoholpolitiska målen. Däremot har skatterna på alkoholdryckerna efter hand kommit att spela en allt mindre roll för de totala statsinkomsterna, och av Huitfeldt-Jorners undersökning framgår att dessa knappast ökas genom alkoholskattehöj- ningar. Framhållas må dock redan här att. APU inte har för avsikt att föreslå en användning av prisinstrumentet som innebär att statens inkomster från alkoholförsäljningen kan antas minska. Den ordning för prisändringar som föreslås i det följande utgår av ovan angivna skäl från det prisläge som gäller vid införandet av den nya ordningen och från att statens andel av intäkterna bör förbli oförändrad.

18.4. Beslutsprocessen för prisändringar

De former som gäller för genomförandet av en prisändring är ej utan betydelse för prispolitikens användbarhet som alkoholpolitiskt instru— ment.

Försäljningspriset på alkoholdryckerna kan ändras såväl genom nya skattesatser som genom ändring av den del av priset som avser kostnadstäckning och vinstpåslag. I sistnämnda hänseende är det dock endast priset på de av monopolbolagen saluförda dryckerna — rus- dryckerna — som är föremål för statsmakternas reglering.

18.4.1. Rusdrycksförsäljningsmedlen. Monopolbolagens prissättning

I 66 ä 1 mom. Rff stadgas att partihandelsbolaget ej får bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta på tillskjutet kapital. I 735 Rff, som är motsvarande bestämmelse för detaljhandelsbolaget, heter det bl. a. att detta bolag ej i någon form får bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning på aktie. För båda bolagen föreskrivs i övrigt att deras årsvinst efter aktieutdelning ävensom avsättning till reservfond och efter Kungl. Maj: ts medgivande viss annan fondering och avskrivning skall inlevereras till statsverket (66 5 2 mom. och 75 & Rff). De inlevererade beloppen benämns rusdrycksförsäljningsmedel. Storleken av dessa medel framgår av tabell 18.2.

För vartdera bolaget gäller vidare att närmare bestämmelser om bl. &. årsvinstens användning samt erforderliga föreskrifter om bolagets verk- samhet och drift skall tas in i ett mellan staten och bolaget i samband med bolagets godkännande upprättat avtal (70 och 75 %% Rff).

Enligt de gällande avtalen åligger det vartdera bolaget att vid försäljning av rusdrycker ”tillämpa sådana prissättningsgrunder, att allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som bolaget erhåller täckning för sina omkostnader samt skälig inkomst av rörelsen". För Systembolagets prissättning gäller därutöver den i prop. 1954:152 anförda synpunkten att den till följd av motbokssystemets

Slopande och detaljhandelns omorganisation uppkomna rationaliserings- vinsten skall komma statsverket till godo.

Bestämmelserna om skydd mot obehörig fördyring innebär att monopolbolagen är förhindrade att av alkoholpolitiska eller statsfinan- siella skäl höja sina vinstpåslag och, som synes av tabell 18.2, är rusdrycksförsäljningsmedlen inte alls av samma storlek som alkohol- skatterna.

Systembolagets handelsmarginaler beräknas i vissa procenttal av ut- minuteringsprisema före påslag för mervärdeskatt. Varje skattehöjning medför därför vid oförändrade procenttal en ökning av bolagets handelsmarginaler i absoluta tal. Ett sådant automatiskt samband mellan skatt och vinst torde emellertid inte alltid vara önskvärt, och i vissa skattepropositioner förutsätts uttryckligt att procenttalen skall ändras så att handelsmarginalerna i absoluta tal blir i det närmaste oförändrade efter skattehöjningen.l Procenttalen utgjorde närmast före skattehöj- ningen den 1 november 1970 6,5 % för sprit, 14 % för starkvin och 15 % för lättvin. Nyssnämnda datum justerades procentsatserna till 6,1, 13,2 och 14,4 för att marginalerna i absoluta tal ej skulle ändras genom prishöjningen, och i samband med skattehöjningen på sprit den 24 maj 1974 satte Systembolaget ytterligare ned sin handelsmarginal för sprit- drycker till 5,8 %.

De av Spritcentralen saluförda dryckerna inköps av Systembolaget till utminuteringspriser med avdrag för mervärdeskatt och Systembolagets handelsmarginaler. Utminuteringspriserna beräknas av Spritcentralen. Sedan några år tillbaka avrundas priserna till jämn tjugofemöring eller, för dyrare drycker, till jämn enkrona. Nedanstående uppställning visar prisberäkningen för renat brännvin i helbutelj före och efter skattehöj- ningen den 24 maj 1974.

Grundkalkylen svarar mot Spritcentralens kostnadstäckning och han- delsvinst. Kalkylen påverkas givetvis av inköpspriser, tull- och valutaför-

____________—_———

Absolut rent brännvin Före Efter Ökning Andel av år 40 % höj— höj- _— prishöj- ningen ningen Belopp Procent ningen procent ___—___!— Utminuteringspris 39:50 43:00 3 50 10,9 Moms 4:74 5:16 0:42 10,9 12,0 ___—___— Pris före moms 34:76 37:84 3:08 10,9 Handelsmarginal 2:12 2:19 0:07 3,2 2,0 Systembolagets inköpspris utan moms 32:64 35:65 3:01 10,9 50 % skatt på utminuterings- priset minus moms 17:38 18:92 1:54 10,9 44,0 Grundavgift 13:50 15.00 150 11,1 42,9 Spritcentra- lens grundkalkyl 1:76 1:73 ——Oi)3 —1;7 —O,9 ____________—————

' Prop. 1956:193 5. 20 och prop. 1970: 156 s. 20.

hållanden samt bolagets hanterings- och administrationskostnader. Det bör vidare framhållas att Spritcentralens vinstmarginaler ej beräknas enbart procentuellt utan delvis också i form av vissa fasta belopp.

18.4.2. Den gällande ordningen för skattebeslut

Som tidigare framhållits utgörs priset på rusdryckerna till en mycket väsentlig del av skatt. Med hänsyn härtill och då såsom ovan framgått varken statsfinansiella, vinstmaxirnerade eller alkoholpolitiska hänsyn tillåts inverka på vinstpåslagen på dessa drycker, utövas prispolitiken helt genom statsmakternas skattebeslut.

De mera betydelsefulla prisförändringama är alltså betingade av riksdagens beslut om ändring av skattesatserna, vilket bl. a. innebär att riksdagen måste vara samlad för att en prishöjning skall kunna genomföras.

Enligt gällande rätt skall en proposition till riksdagen om skatteändring med eller utan föregående bordläggning remitteras till skatteutskottet. Riksdagsledamot har möjlighet att inom 10 (ibland 15) dagar från det propositionen först anmäldes väcka motion i frågan. Sedan utskottet avgett betänkande över propositionen och ev. följdmotioner skall betänkandet vanligen två gånger men i vart fall en gångbordläggas i kammaren innan ärendet avgörs. Den nu beskrivna proceduren innebär otvivelaktigt viss tidsutdräkt; man kan räkna med att den totala riksdagsbehandlingen av en ej alltför arbetskrävande proposition tar 4—5 veckor i anspråk. En tillämpning av denna procedur på propositioner om höjningar av skatten på sprit och vin bereder tillfälle till en avsevärd hamstring. En sådan hamstring måste anses klart otillfredsställande inte endast för att syftet med skattehöjningen motverkas utan även därför att den ökar riskerna för alkoholmissbruk, höjer langamas profit, gynnar bemedlade kunder framför obemedlade och medför olägenheter för Systembolagets kunder och båda bolagens administration.

I syfte att förebygga hamstring har man tidigare sökt göra riksdags- behandlingen så kort som möjligt. Propositionen, som ofta avlämnats strax före ett veckoslut, har utan bordläggning remitterats till utskottet, som avgett sitt betänkande mycket snabbt — ibland redan samma eller nästföljande dag — och ärendet har sedan avgjorts efter endast en bordläggning. Uppenbarligen har detta förfarande begränsat riksdags- ledamöternas möjligheter att sätta sig in i ärendet och deras motionstid har reducerats till ett minimum. Ändå har hamstring ej kunnat förhindras. Som exempel kan anföras 1958 års skattehöjning, som behandlades mycket snabbt i riksdagen, men där nyheten ändå läckte ut omkring en vecka innan höjningen genomfördes. Det beräknas att man under denna vecka hamstrade för 17,25 milj. kr.

En tänkbar väg att undvika de nu angivna olägenheterna kunde vara att riksdagen till regeringen delegerade beslutanderätten om alkoholskatten med skyldighet för regeringen att inom viss tid underställa riksdagen sina beslut. En sådan ordning föreslogs i prop. 1962: 140, enligt vilken riksdagen skulle bemyndiga regeringen att, då riksdagens beslut inte utan

olägenhet kunde avvaktas, provisoriskt förordna om ändring av skatte— satserna på sprit och vin. Förslaget föll emellertid, varvid konstitutionella skäl åberopades: skattefullmakter var ej förutsatta iregeringsformen och ansågs ej förenliga med riksdagens exklusiva beskattningsmakt.

Frågan aktualiserades sedan ånyo genom grundlagberedningens förslag till ny regeringsform (SOU 1972: 15), vari föreslogs att riksdagen skulle få möjlighet att till regeringen delegera beslutanderätten om bl. a. skattesatserna för alla skatter utom skatt på inkomst, förmögenhet, arv eller gåva.

APU tillstyrkte i sitt remissvar detta förslag, men tanken på skatte- fullmakter avvisades sedermera i den av 1973 års riksdag antagna propositionen (1973: 90). För att bereda möjlighet till skattebeslut även vid tidpunkt då riksdagen ej är samlad föreslogs i stället i propositionen att riksdagen i lag skulle kunna delegera till finans- och skatteutskotten att under sådan tid i dess ställe fatta beslut om bl. a. skattesatserna för indirekta skatter. Detta institut torde sakna all alkoholpolitisk betydelse.

Sedermera har budgetutredningen i sitt betänkande Budgetreform (SOU 1973: 43) på nytt föreslagit att riksdagen bereds möjlighet att ge regeringen fullmakt att när som helst under året ändra de indirekta skatterna. Utredningen, vars huvuduppgift har varit att pröva vilka ändringar som bör vidtas i det statliga budgetsystemet för att detta skall bli ett så effektivt instrument som möjligt för bl. a. stabiliserings- politiken, framhåller vikten av att stabiliseringspolitiska åtgärder kan sättas in snabbt, bl. a. för att undvika hamstringsrusher. — APU har i yttrande över betänkandet bestämt motsatt sig att alkoholbeskattningen över huvud taget tillåts bli ett stabiliseringspolitiskt medel.

Vad hittills sagts har gällt de med det nuvarande beslutssystemet förknippade riskerna för hamstring. Även från andra synpunkter kan emellertid vissa erinringar göras mot detta system. Således innebär detta att riksdagen i praktiken nästan i detalj bestämmer utminuteringspriset på varje enskild rusdryck, vilket kan medföra att mera principiella frågor hamnar i bakgrunden. Behovet av att anknyta skatten till numeriskt bestämbara faktorer (alkoholhalt och varuvärde) medför vidare att en enbart via skattebeslut bedriven prispolitik inte kan ta hänsyn till sådana faktorer som förändringar i missbruksfrekvensen beträffande en viss vara. Risk föreligger också att inte alla för prissättningen avgörande faktorer kommer att beaktas. Således fattades 1972 års skattebeslut utan kännedom om den utveckling av partiprisema på vin som senare inträffade, och vinpriserna steg följaktligen ännu mer än den i sig kraftiga skattehöjningen motiverade. Slutligen leder de förhållandevis långa intervallerna två till tre år — mellan prisändringarna till dålig anpassning till prisutvecklingen i övrigt och till förändringarna ilevnads- kostnader och löner.

Dessa omständigheter har föranlett APU att överväga ett beslutssystem liknande det man använder i Finland.

16

' Skatten på öl uttas i form av en tillverknings- skatt, accis, beräknad till viss procent av det av Alkos förvaltningsråd fastställda utminuterings- priset.

18.4.3. Det finska systemet

Tillverkningen och försäljningen av alkoholdrycker är i Finland förbehåll- na det statsägda monopolföretaget Oy Alko Ab. Bolagets ledning utgörs av dels ett av regeringen utsett förvaltningsråd om 9 ordinarie ledamöter och 3 suppleanter, dels en direktion bestående av bolagets generaldirek- tör och direktörerna för de olika förvaltningsgrenama. Både vid förvaltningsrådets och vid direktionens sammanträden deltar dessutom en representant för vartdera social— och hälsovårdsministeriet och finans- ministeriet. Såväl direktionsmedlemmarna som ledamöterna och supplean- terna i förvaltningsrådet skall utses så att ”förtrogenhet med den sociala alkoholfrågan och kännedom om alkoholbolagets olika verksamhetsgre— nar” blir representerade i de båda organen. I praktiken är samtliga ledamöter och suppleanter i förvaltningsrådet företrädare för riksdagens politiska partier; flertalet av dem är riksdagsmän eller f. d. riksdagsmän. Rådets sammansättning motsvarar i stort sett partiernas representation i riksdagen.

På förvaltningsrådet ankommer bl. a. att bestämma priset på de drycker som skall säljas. Rådet skall därvid eftersträva en sådan prissättning ”att de av alkoholen förorsakade olägenheterna och skade- verkningarna blir så ringa som möjligt”.

Alko är fritt från inkomst- och förmögenhetsskatt men är skyldigt att varje kalendermånad erlägga skatt till staten för utminuterade och till utskänkning försålda alkoholdrycker utom öl. Skatten utgör 55 % av det sammanlagda belopp som influtit av eller debiterats för månadens försäljning av ifrågakomna drycker.1

I och för sig har denna skattesats naturligtvis den betydelsen för prissättningen att förvaltningsrådet inte kan sätta priserna lägre än att bolaget får kostnadstäckning av återstående 45 % av de influtna medlen. Skattesatsen är emellertid så låg att den i praktiken ej lägger några hinder i vägen för prispolitiken. Liksom i Sverige karakteriseras denna av en kontinuerlig anpassning av alkoholprisema till den allmänna pris- och löneutvecklingen.

Alkos årsvinst inlevereras efter viss fondering till staten på ungefär motsvarande sätt som här i riket gäller för rusdrycksförsäljningsmedlen.

Det åligger förvaltningsrådet att årligen till regeringen avge en berättelse om alkoholförhållandenas utveckling samt om de åtgärder som har vidtagits för att de av alkoholen förorsakade olägenheterna och skadeverkningarna skall bli så ringa som möjligt. Denna berättelse skall av regeringen vidarebefordras till riksdagen. Berättelsens huvudrubriker är följande: Utminutering, Utskänkning, Utminutering och utskänkning av mellanöl, Prispolitik, Konsumtion av alkoholdrycker, Alkoholens skade- verkningar samt Övervakning och samarbete till förhindrande av skade- verkningar. Vad gäller prispolitiken synes förvaltningsrådets redogörelse dock vara tämligen kortfattad och endast beröra de genomsnittliga prishöjningarna för de stora huvudgrupperna av drycker samt relationen till den allmänna pris- och löneutvecklingen.

I riksdagen bereds berättelsen av ekonomiutskottet. Redan innan

berättelsen översänds dit blir den emellertid föremål för remissdebatt. I utskottet hörs sakkunniga och utskottet kan även införskaffa annan utredning. Sedan utskottet färdigställt sitt betänkande blir detta föremål för plenarbehandling. Vid riksdagsbehandlingen framställs såväl i ut- skottet som i plenum önskemål och förslag rörande skötseln av alkoholärendena och alkoholpolitiken — bl. a. prispolitiken. Dessa önskemål och förslag försöker alkoholbolaget i möjligaste mån tillgodose i den framtida verksamheten. Någon uttrycklig föreskrift för bolaget att ställa sig något riksdagens uttalande till efterrättelse finns dock ej.

Det finska systemet innebär alltså att riksdagen har kvar beskattnings- rätten men att denna inte behöver inverka på prissättningen, att riksdagen ger riktlinjer för det organ som fattar prisbesluten samt att detta organ är skyldigt att redovisa sina beslut.

18.4.4. APU: s bedömning

Ett prissättningssystem enligt den finska modellen har uppenbarligen flera alkoholpolitiska fördelar. — Flertalet med täta prisbeslut förenade praktiska olägenheter är eliminerade och man kan alltså få en bättre anpassning av alkoholprisema till den allmänna ekonomiska utvecklingen. Besluten kan träda i kraft någorlunda samtidigt som de offentliggörs och någon hamstring behöver alltså ej förekomma. Genom att beslutsfattan- det anförtros ett organ med enbart alkoholpolitiska uppgifter betonas även att det är alkoholpolitiska synpunkter som skall vara avgörande för prissättningen. Vidare kan missbruksfrekvensen för olika varor beaktas på ett annat sätt än när priset bestäms enbart av varuvärde och alkoholhalt. Det är sålunda möjligt att höja priset för en enskild ofta missbrukad dryck utan att priset ändras på andra drycker med samma alkoholhalt. -— I detta sammanhang bör slutligen nämnas den omständigheten att riksdagen är frikopplad från prissättningens detaljfrågor, vilket synes kunna medföra att riksdagsdebatten i alkoholfrågan koncentreras på principiellt viktigare problem.

Att direkt överflytta det finska beslutssystemet till svenska förhållan- den låter sig dock knappast göra, då detta skulle innebära att riksdagens ' inflytande över prispolitiken både formellt och reellt skulle bli alltför beskuret. Sålunda kan göras gällande att alkoholprisema i den mån de överstiger kostnadstäckning och skälig handelsvinst är att betrakta som skatt och därför beroende av riksdagens beslut. I Finland är emellertid omsättningsskatten —- enligt vad tidigare framhållits — så låg att den inte alls motiverar de höga priser som tillämpas. Vidare synes de anvisningar den finska riksdagen meddelat beslutsorganet vara mycket begränsade.

Enligt APU: s mening bör man emellertid kunna finna ett system som förenar det finska systemets fördelar med ett oförminskat inflytande från riksdagens sida.

Det gäller därvid till en början att ge systemet en sådan utformning att det inte kommeri konflikt med riksdagens exklusiva beskattningsrätt.

En möjlighet härvidlag är att betrakta hela överskottet av vin- och spritdryckshanteringen, vilket naturligtvis liksom hittills i någon form

skall inlevereras till statsverket (se kap. 30 s. 505), som en skatt. Denna skatt måste då regleras i lag och regleringen måste vara så fullständig att normgivningen inte i realiteten flyttas från riksdagen till någon annan instans. En sådan reglering torde vara förknippad med vissa svårigheter och metoden innebär därjämte att kommunerna — då hela vinsten ju anses som alkoholskatt — kommer att förlora sina inkomster i form av kommunalskatt på monopolets nettovinst.

APU vill därför anbefalla en metod av den innebörden att skatten på spritdrycker och vin liksom i Finland tas ut i form av en skatt på alkoholmonopolets omsättning men att denna skatt sätts så högt att den i stort sett motsvarar intäkterna av dessa drycker efter avdrag för kostnader och skälig handelsvinst samt mervärdeskatt. Detta skulle för närvarande innebära en skattesats av ungefär 80 % av omsättningen exkl. mervärdeskatt. Utfallet av en sådan skatt blir naturligtvis helt beroende av prissättningen, men hur denna regleras blir inte någon skattefråga. Däremot medför den höga skattesatsen att priserna, för att verksamheten över huvud taget skall gå ihop, måste hållas på en lika hög nivå som hittills.

Vad sedan gäller själva prissättningen kan riksdagen behålla sitt reella inflytande härvidlag genom att utfärda regler enligt vilka priserna skall fastställas. Dessa regler måste enligt 8 kap. 3 5 i regeringsformen ges i form av lag eftersom de avser ingrepp i enskildas ekonomiska förhållan- den. En sådan lag gäller dock ett ämne där delegation till regeringen kan ske enligt 8 kap. 7 & regeringsformen. Man kan därför åtnöjas med en med delegeringsbestämmelse förenad kortare lagtext angivande de fakto- rer som skall vara vägledande för prissättningen, såsom varans alkohol- halt, alkoholbolagets kostnader för varan och den allmänna prisutveck— lingen inom landet. I anslutning till denna lagtext kan riksdagen sedan — på sätt nedan närmare skall utvecklas — göra utförliga motivuttalanden om prissättningens närmare utformning. Regeringens förordningsmakt kan sedan utövas genom att regeringen i avtalet med alkoholbolaget lämnar på riksdagens uttalanden grundade föreskrifter om prissättningen att tillämpas tills vidare. Slutligen bör alkoholbolaget åläggas att årligen till regeringen rapportera de under året företagna prisändringarna. Med ' ledning av denna rapport kan riksdagen sedermera givetvis vidta åtgärder för att ändra prissättningsreglema.

Vad hittills anförts i detta avsnitt gäller inte ölet. Då såväl mellanöl som lättöl säljs helt utanför det statliga monopolet, går den föreslagna beslutsordningen om prissättning inte att tillämpa för dessa drycker. I och för sig skulle detta däremot vara möjligt såvitt gäller starkölet. Övervägande skäl talar dock enligt APU: s mening för en likartad skattetyp för hela ölsortimentet. APU vill därför förorda att prispolitiken för ölet liksom hittills utövas genom en tillverkningsskatt. Behovet av en samordning av prispolitiken för ölet å ena sidan och spritdrycker och vin å den andra är inte särskilt uttalat. Självfallet måste dock prissättningen på de starkare dryckerna beaktas vid skattebesluten angående ölet. I _ övrigt får här hänvisas till vad i kap. 22 anförs om ölbeskattningen.

Det är att märka att även med nuvarande organisation av monopoleti

två bolag går det föreslagna beslutssystemet att tillämpa. Vad här har sagts om alkoholbolaget kommer då att gälla Systembolaget.

18.5. Riktlinjer för den framtida prispolitiken

En prispolitik, som Skall kunna tillgodose den i 18.3 fastställda målsättningen, måste innefatta en avvägning av alkoholprisema dels inbördes mellan de olika dryckesslagen dels utåt gentemot den allmänna pris- och inkomstnivån.

18.5.1. Den inbördes relationen mellan priserna på de olika alkohol- dryckerna

APU skall enligt sina direktiv överväga prissättningens relation till alkoholhalten. Härmed synes böra förstås prispåslagets (skattens) anknyt- ning till alkoholhalten. Med hänsyn till alkoholdryckernas mycket varierande varuvärden är det självfallet helt omöjligt att tillämpa samma utminuteringspris på alla drycker med samma alkoholhalt.

Prispåslag på grundval av varuvärdet

Av framställningen i kap. 7 framgår att det f.n. endast är beträffande maltdryckema, som prispåslagets storlek beror enbart av dryckernas alkoholhalt. För spritdrycker och vin däremot består som bekant påslaget av två olika avgifter, den direkt av alkoholhalten betingade grundavgiften samt procentavgiften.1 Den senare utgår för spritdrycker med 50 % och för vin med 36 % av utminuteringspriset exkl. mervärdeskatt. Procentav- giften grundas med andra ord såväl på varuvärdet (och handelsvinsten) som på grundavgiften och är således beroende av både värde och alkoholhalt.

Av den gällande indelningen i grundavgift och procentavgift framgår alltså inte direkt hur stor del av prispåslaget som är beroende av dryckernas värde och hur stor del som är beroende av deras alkoholhalt. För den fortsatta diskussionen kan det vara lämpligt att indela påslaget även efter den nu angivna grunden. Räknat på de för 1973 års försäljning redovisade genomsnittsbeloppen kan de nu gällande tarifferna anges på sätt som framgår av sammanställningen på nästa sida.

Den hittills förda prispolitiken innebär en förskjutning från värdeskatt mot renodlad alkoholskatt. Såsom framgår av tabell 7.1 har skattehöj- ningarna fr. o. m. 1956 vad gäller spritdryckerna och fr. o. m. 1963 vad gäller vinerna åstadkommits enbart genom förändringar av grundavgiften. Det är med andra ord endast den av alkoholhalten betingade skatten som har höjts. Följaktligen har de av skattehöjningarna betingade prisföränd-

1 I detta sammanhang bortses ifrån att grund- avgiften för starkvin resp. lättvin ej är helt knuten till alkoholhal- ten utan uppgår till sam— ma belopp per liter för varje dryck inom samma vintyp oavsett de smär- re variationer i alkohol- halt som förekommer.

Absolut Sprit- Stark— Lätt- rent dryc- vrn v1n Bränn- ker vin Varuvärde kr/la 4,63 6,63 7,01 4,66 Skatteutfall kr/l 40,63 42,38 12,07 5,12 Därav skatt på grund av alkoholhalt kr/l 36,00b 35,75b 8,13C 2,50d värdeskatt kr/l 4,63 6,63 3,94 2,62 Värdeskatt i % av summa skatt 11 16 33 51 varuvärde 100 100 56 56

a Summa av Spritcentralens grundkalkyl och Systembolagets handelsmarginal, jfr kalkylen på s. 239.

b 05%) = 90 öre per liter och volymprocent alkohol.

C sandig—6 = 8:13 kr. per liter.

d 1,605393—6 = 250 kr. per liter.

ringarna i absoluta tal varit lika stora för alla drycker med samma alkoholhalt, medan de relativa prisförändringarna varit mindre för de dyrare dryckerna än för de billigare, och härigenom har den på värdeskatten belöpande andelen av den totala skatteintäkten fortlöpande minskat.

APU finner denna utveckling vara ett viktigt led i strävan att inrikta konsumtionen på de svagare dryckerna och förordar därför att de alkoholpolitiskt betingade prishöjningarna även framdeles genomförs enbart i relation till varornas alkoholhalt.

Härefter kvarstår dock frågan huruvida något av varuvärdet betingat prispåslag över huvud taget bör förekomma. En sådan konstruktion skulle kunna medföra att det totala prispåslaget bleve större för en dryck med lägre alkoholhalt än för en med högre, men denna effekt behöver knappast befaras i relation mellan varorna i de prisklasser som är av alkoholpolitiskt intresse. Med hänsyn härtill och då de dyrare alkohol- varoma är att betrakta som utpräglade lyxartiklar finner APU det motiverat att för dyrare varor behålla ett visst av varuvärdet betingat påslag på basvarupriset. Detta påslag bör enligt APU: s mening vara av den storleken att det ungefär motsvarar den nuvarande värdeskatten i förening med vinstmarginalen. APU vill därför föreslå att påslaget bestäms för spritdrycker till 125 % av alkoholbolagets merkostnad för drycken i fråga och för vin till 100 % av motsvarande merkostnad. Prisrelationen mellan billigare och dyrare varor med samma alkoholhalt blir härigenom något reducerad i förhållande till nuläget.

Prisets anknytning till alkoholhalten och den allmänna prisbera'kningen

För att inrikta alkoholkonsumtionen på de svagare dryckerna måste prissättningen utformas så att prisdifferentieringen mellan de olika dryckerna blir beroende framför allt av alkoholstyrkan. Behovet av en _sådan prisdifferentiering gör sig främst gällande mellan å ena sidan de starkare spritdryckernå med en alkoholhalt av drygt 30 % och uppåt, vilka är föremål för det allvarligaste missbruket, och å andra sidan vinerna och de svagare spritdryckerna med en alkoholhalt om mindre än 30 %.

För de förstnämnda dryckernas del bör därför varje procent högre alkoholhalt medföra en tydlig höjning av priset. Däremot synes det ej heller i fortsättningen påkallat att priserna inom envar av grupperna lättvin resp. starkvin varieras med utgångspunkt i de förhållandevis obetydliga skillnaderna i alkoholhalt mellan de olika dryckerna inom gruppen. Enligt APU:s mening borde det vidare inte föreligga något större behov av en av alkoholstyrkan beroende prisdifferentiering mellan de svagaste spritdryckerna, vilka i fråga om alkoholhalt inte avviker från starkvinerna. I den mån ett uttalat missbruk av någon av dessa spritdrycker eller något vinmärke förekommer synes man i stället böra tillämpa en speciell prissättning på denna dryck. APU återkommer härtill längre fram.

Reglerna om prisets anknytning till alkoholhalten bör enligt APU: s mening utformas så att riksdagen i sina prissättningsregler föreskriver hur försäljningspriset på en viss spritdryck — basvaran skall fastställas. Som basvara ligger det därvid närmast till hands att välja absolut rent brännvin, den dryck av den vanligast förekommande alkoholstyrkan som med den största sannolikheten kommer att bibehållas oförändrad under överskådlig tid.1 Med utgångspunkt i basvarupriset fastställs sedan grundpriset för spritdrycker av olika alkoholhalt samt för lättvin och starkvin.

Försäljningspriset på basvaran är grundpris för drycker med samma alkoholhalt, 40 volymprocent. För spritdrycker med lägre eller högre alkoholhalt än basvaran bestäms grundpriset i viss relation till priset på basvaran med beaktande av vad ovan sagts om prisdifferentieringen mellan drycker av olika alkoholhalt. APU vill därvid förorda, att grundpriset för spritdrycker med en alkoholhalt av 20 volymprocent eller lägre bestäms till 35 % av priset på basvaran. För drycker med högre alkoholhalt dock ej över 30 volymprocent höjs sedan grundpriset med 1,5 % av priset på basvaran för varje volymprocent, så att det vid 30 volymprocent motsvarar hälften av priset på basvaran. För starkare drycker än nu sagts höjs slutligen grundpriset ytterligare för varje volymprocent med ett belopp motsvarande S% av priset på basvaran, vilket innebär att grundpriset för en 40-procentig vara kommer att sammanfalla med basvarans pris.

I övrigt erhålls försäljningspriset på en viss spritdryck genom att öka grundpriset med ett belopp som är 21/4 gånger större än skillnaden mellan alkoholbolagets kostnader för drycken i fråga och för basvaran. I

* Om försäljningsutveck- lingen skulle ge anledning därtill, är det ingenting som hindrar att riksda- gen senare fastställer en annan basvara.

de fall alkoholbolagets kostnader för någon vara skulle vara lägre än för basvaran, minskas försäljningspriset i motsvarande mån.

Grundpriserna för lättvin och starkvin, som samtidigt skall vara detaljhandelspris på billigaste vara inom resp. sort, bestäms till vissa kvotdelar av priset på basvaran. APU vill i detta hänseende föreslår omkring 14 % för lättvin och 30 % för starkvin, varigenom man bibehåller de prisrelationer som f". n. gäller mellan absolut rent brännvin å ena sidan och billigaste lättvin resp. starkvin å den andra.

Försäljningspriset för ett dyrare vin bestäms genom att grundpriset ökas med ett belopp som är 2 gånger skillnaden mellan alkoholbolagets kostnader för detta vin och det billigaste vinet.1

Hur den första regeln skulle verka belyses av följande exempel. En helbutelj absolut rent brännvin betingade vid slutet av september 1974 ett pris av 44:50 kr. Spritcentralens och Systembolagets sammanlagda kostnad (exklusive vinst) för varan har beräknats till 2:30 kr. För whiskyn Standard Selection (43 %) har motsvarande kostnad beräknats till 2: 97 kr. Enligt de föreslagna reglerna skulle utminuteringspriset på den senare varan bli:

44:50 + 3 x 0,05 x 44,50 + 2,25 x 1,176 (2,97 — 2,30)= 52:95 kr. Med utgångspunkt i det angivna priset på absolut rent brännvin har reglerna för grundprisets bestämmande åskådliggjorts i diagram 18.1 och i diagram 18.2 visas hur kostnadsdifferensen inverkar på utminuteringspri- set.

Bland annat för att erhålla jämnare försäljningspris bör alkoholbolaget ha möjlighet att justera de enligt den ovan beskrivna metoden framräkna- de beloppen med upp till 50 öre.

1 De föreslagna reglerna för fastställandet av detaljhandelspris på spritdrycker kan matematiskt uttryckas på följande sätt.

A. Alkoholhalt lägst 30 %: dv = db + (av 40) 0,05 db + 2,25 x1,176(kv — kb), där

dv = detaljhandelspriset för en viss vara v

db = detaljhandelspriset för basvaran

aj, = alkoholhalten hos varan v kv = kostnaden för varan v kb = kostnaden för basvaran 1,176 = momsfaktor för kostnadstillägget.

B. Alkoholhalt mellan 20 och 30 %: dv = 0,5 db — (30 -— av) 0,015 db + 2,25 x 1,176 (lg, kb).

C. Alkoholhalt högst 20 %: dv = 0,35 db + 2,25 x1,176(kv kb). För starkviner erhålls följande regel: dv = 0,3 db + 2 x1,176(kv )- ks)

och för lättviner slutligen: dV = 0,14 db + 2 x 1,176 (1:v — kl), där ksresp. kl betecknar kostnaden för det billigaste starkvinet resp. lättvinet.

Grundpris kr per 75 cl

_ Spritdtrycker

................ Vin

89

66:75

44:50

2,25 14 20 22 30 40 50 60

Alkoholhalt, volymprocent

Diagram 18.1 Grundpris på spritdrycker med varierande alkoholhalt samt på stark- vin och Ia'ttvin. (Enligt APU: s förslag. )

Andra regler för differentiering av priset mellan olika varor

Såsom tidigare framhållits kan det föreligga ett behov att vid prissätt- ningen beakta även andra faktorer än varuvärde och alkoholhalt. Ett på grund av en kraftig försäljning befarat missbruk av en viss dryck skulle sålunda kunna motivera, att priset på denna dryck höjdes utan att någon prisändring vidtogs beträffande andra drycker med samma alkoholhalt. Det kan vidare tänkas att en prissättning efter gängse metod skulle leda till att priset på en viss vara kom att ilångt högre grad än vad som gäller

SOU 1974: 91 Utminuteringspris, kr per 75 cl 110' Sprit, 55% 100» Sprit, 50% 90 Sprit, 45% 80' 70' Sprit, 40% 60 Sprit, 35% 50 Sprit, 30% Sprit, 25% Sprit,-20% och lägre 40 - Starkvm SC- '..'" _. Lättvin 20? ..._-- .'.'.- ". I ... I '. ". I . . . . 10' .-"'

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Kostnadsdifferens, kr per 75 cl

Diagram 18.2 Utminuteringspris på spritdrycker med varierande alkoholhalt samt på starkvin och lättvin. (Enligt APU: s förslag.)

för' andra varor avvika från varans internationella marknadspris och att en prisjustering därför vore påkallad.

APU vill med anledning av det sagda föreslå, att alkoholbolaget ges möjlighet att efter tillstånd av den myndighet som föreslås i kap. 28

företa de prisjusteringar som kan vara betingade av ovan angivna förhållanden, dock att en därvid företagen prissänkning på en viss vara inte får leda till lägre pris än varans grundpris med mindre än den betingar lägre kostnader än denna.

18.5.2. Prisernas avvägning gentemot den allmänna pris— och inkomstnivan

Av framställningen i kap. 7 framgår att alkoholprisernas anpassning till den allmänna pris- och löneutvecklingen varit ett ofta åberopat motiv för de sedan 1954 års reform företagna skattehöjningarna. Vad gäller prisutvecklingen för spritdryckerna under denna period kan sägas att den efter de två kraftiga höjningarna 1956 och 1958 bestått av en med vissa mellanrum företagen anpassning till den allmänna prisnivån (se tabell 7.5). Mellan 1958 och 1974 har således både konsumentprisin— dex och det vägda medelpriset för spritdrycker stigit med omkring 100 %. Under samma tid har konsumtionsnivån för spritdrycker i stort sett legat stilla. Även priset på starkvin har efter en kraftig uppgång 1958 regelbundet höjts i takt med den allmänna prisnivån. Vad åter gäller det av övergångspolitiken gynnade lättvinet har skattehöjningarna under 1960-talet släpat efter, så att prisskillnaden gentemot de starkare dryckerna blivit alltmer markant. En påtaglig avvikelse från den sålunda beskrivna politiken innebar det skattebeslut som trädde i kraft den 1 januari 1973, vilket — för att kompensera penningvärdesförsämringen under drygt en tvåårsperiod borde ha lett till en prishöjning med drygt 10 %. Beslutet innebar emellertid att genomsnittspriset på brännvin och övrig sprit ökade med endast 6 resp. 4 %, medan genomsnittspriset på starkvin och lättvin ökade med omkring 10 resp. 18 %.1 Genom beslut av 1974 års riksdag, vilket trädde i kraft den 24 maj 1974, höjdes emellertid priset på spritdrycker med ytterligare ca 4 kr. per liter eller ca 7 %. Mot bakgrund av vad som ovan under 18.1.1 sagts om alkoholdrycker- nas pris- och inkomstkånslighet framstår en fortsatt avvägning av dryckernas pris gentemot den ekonomiska utvecklingen som mycket angelägen. Det gäller härvid till en början att med utgångspunkt i de ekonomiska förändringar, som inträffat sedan det senaste prisbeslutet, försöka fastställa det basvarupris, som skall gälla vid det nya prissyste- mets ikraftträdande, till en sådan nivå att prispolitiken verksamt bidrar till återhållsamhet i alkoholbruket. 1 på grund av ökade im- Vad härefter angår de fortsatta prisbesluten, bör dessa ske med tätare portpriser blev prissteg- mellanrum än vad som hittills varit fallet. Det kan visserligen hävdas att äiznååxxgtggkhg' de av de nuvarande intervallerna om 2—3 år betingade relativt stora nämligen12resp.,25%. prishöjningarna har en bättre initialeffekt än tätare men mindre Ytterligare importpris- höjningar. Den förhållandevis långa tiden mellan prisbesluten har höjningarunder19_73 . . .. . . . . medforde att lattvms- emellertid lett till en alltfor hackig anpassning till den ekonomiska priset ökade med totalt utvecklingen och har emellanåt medfört betydande realprissänkningar. nästan 30 %.

Priserna bör därför minst en gång om året anpassas efter de ekonomiska förändringarna. Detta bör dock inte ske med en sådan regelbundenhet som skulle kunna föranleda hamstring. Ej heller synes det nödvändigt att alla priser ändras samtidigt.

Då dessa årliga prisändringar enligt det ovan förordade beslutssystemet bestäms utanför riksdagen, bör i riksdagens regler angående prissätt— ningen lämnas föreskrifter om hur de skall ske. Lämpligast synes vara att priserna direkt knyts till ett index. En viss tveksamhet kan därvid råda huruvida man skall välja konsumentprisindex eller något index rörande löneutvecklingen. Åtminstone så länge någon kraftigare reallöneökning inte är att förvänta, synes en fortsatt anpassning till prisutvecklingen vara att föredra.

En ytterligare fråga i detta sammanhang är huruvida samtliga priser eller endast basvarupriset skall indexanknytas. Det sistnämnda för- farandet innebär — förutsatt att partipriserna på alkoholdryckerna liksom hittills förändras i betydligt mindre grad än den allmänna prisnivån — att den relativa prishöjningen på de dyrare dryckerna blir mindre än på de billigare, eller med andra ord att realpriset på de dyrare dryckerna sjunker, vilket kan bidra till en uppgång av konsumtionen av främst de priskänsliga dryckerna inom kategorin övrig sprit. Möjligen skulle detta kunna motverkas genom att man använde sig av flera basvaror, något som APU dock inte vill förorda innan systemet prövats i praktiken. Från alkoholpolitisk synpunkt torde för övrigt en viss minskning av den relativa prisskillnaden mellan brännvin och övrig sprit (whisky, konjak m. m.) knappast medföra olägenheter. — En indexanknytning av samtliga försäljningspriser innebär å andra sidan en successiv ökning av det av varuvärdet betingade prispåslaget, så länge inte partipriserna utvecklas i lika snabb takt som index. Detta strider i sin tur mot de regler om prissättningen som utvecklats under 18.5.1. En sådan indexreglering får därjämte den konsekvensen att en partiprishöjning på en viss vara, som inte sammanfaller med index, inte påverkar försäljningspriset på varan. Det alkoholpolitiskt betingade prispåslaget blir alltså lägre för denna vara än för andra med samma alkoholhalt. Vid övervägande av nu anförda synpunkter finner APU en indexanknytning av enbart basvarupriset vara att föredra.

APU vill alltså föreslå att alkoholbolaget åläggs att minst en gång årligen men med oregelbundna intervaller anpassa basvarupriset till konsumentprisindex samt att — likaledes minst en gång om året men inte nödvändigtvis samtidigt för alla varor — vidta de ändringar av övriga försäljningspriser som följer av de förut föreslagna riktlinjerna.

18.5.3. Övergången till de nya reglerna

De nya prissättningsreglema kan — om de tillämpas fullt ut redan från den dag de införs leda till att priset på vissa varor blir lägre än tidigare. Detta kan i sin tur medföra en ogynnsam uppgång av konsumtionen av dessa varor.

För att undvika någon konsumtionsstegring av betydelse bör man

därför förena reglerna med en övergångsbestämmelse, att detaljhandels— priset inte får sättas lägre än vad som gällde vid reglernas ikraftträdande, utom då detta påkallas av hänsyn till varans internationella marknadspris. Möjligen kan undantag från denna övergångsbestämmelse göras även för de allra dyraste varorna, exempelvis sådana som enligt de nya reglerna skulle betinga ett pris per helbutelj av 100 kr. eller däröver vad gäller spritdrycker och 30 kr. eller däröver vad gäller vin.

18.6. Sammanfattning

De ovan framlagda förslagen kan sammanfattas i följande punkter.

1. Den nuvarande skatten på spritdrycker och vin i form av grundavgift, procentavgift och — vad gäller här i riket tillverkat vin — tillverknings- avgift avskaffas och ersätts med en skatt på alkoholbolagets omsätt- ning vid försäljningen av dessa drycker. .Priset på spritdrycker och vin fastställs av alkoholbolaget efter av riksdagen utfärdade regler, intagna i det mellan staten och bolaget upprättade avtalet. . I dessa regler anges detaljhandelspriset på en viss vara vid tidpunkten för det nya prissystemets ikraftträdande. I relation till detta pris bestäms sedan grundpriset för spritdrycker med olika alkoholhalt samt för starkvin och lättvin. Grundpriset för de alkoholsvagaste sprit- dryckerna och för starkvin och lättvin anges till viss procent av priset på basvaran. För starkare spritdrycker stiger grundpriset i förhållande till alkoholhalten. Vid alkoholhalter över 30 volymprocent blir stegringen starkare. .Grundpriset för lättvin resp. starkvin är detaljhandelspris för den billigaste drycken inom vardera gruppen. . Detaljhandelspriset för andra spritdrycker än basvaran samt för dyrare viner än nyss sagts fastställs genom att grundpriset för varje dryck ökas med ett på grundval av alkoholbolagets kostnader för drycken beräknat belopp. Detta innebär ett på varuvärdet grundat prispåslag och motsvarar den tidigare procentavgiften jämte handelsmarginalen. . Priserna anpassas till den ekonomiska utvecklingen genom att alkohol- bolaget minst en gång om året justerar priset på basvarani anslutning till förändringar i konsumentprisindex och likaledes minst en gång om året men inte nödvändigtvis samtidigt för alla varor — vidtar de därav betingade ändringarna av övriga försäljningspriser. . Alkoholbolaget kan efter tillstånd av det organ som utses därtill justera ett på grundval av ovan beskrivna regler beräknat pris för en viss vara, därest man konstaterat missbruk av varan eller om hänsyn till varans internationella marknadspris skulle motivera en sådan ändring.

Avslutningsvis anges här priserna på vissa artiklar ur Systembolagets sortiment enligt de föreslagna prisreglerna. Uträkningen har skett på grundval av basvarupriset 44: 50 kr., vilket var priset på en helbutelj

absolut rent brännvin vid utgången av tredje kvartalet 1974. De varor som medtagits är dels sådana som har stor försäljningsandel, dels sådana som på grund av sin alkoholhalt (Campari) är intressanta från prissätt- ningssynpunkt.

Artikel Alkohol- Förs. pris Gällande halt i% en]. APU utm. pris Spritdrycker Renat 40 44:50 44:50 Campari 21 32:75 44:— Brun Cacao 24 20:25 30:75 Punsch 26 21:75 33:— Apricot Brandy 1/2 fl. 32 15:— 20:25 Brännvin Special 34 30:50 37:75 Explorer, vodka 38 40:50 43:— Svart Vinbärsbrännvin 40 46:— 46:25 Koskenkorva 40 49:— 49:50 Grönstedts xxx 40 66:75 69:50 Eau—de—vie xx 40 47:25 47:50 Cointreau 40 72:75 76:— Skåne 43 51:50 48:— ' Star Dry Gin 43 51:75 48:25 Standard Selection 43 53:-— 49:50 Kloster Likör 43 54:— 50:50 Ballantine rn. fl. 43 67:50 65:75 Artikel Förs. pris Gällande enl. APU utm. pris Starkvin Lägsta pris (Svensk vermouth och vinglögg) 13:50 13:50 Dessert 14:— 14:— Vermouth, härtappad 14:25 14:25 Rosita 14:50 14:50 Madeira Fine 22:50 23:25 Red Port 25:75 27:— Vermouth ital. but. imp. 23:— 24:— Grådask 34:— 36:— Lättvin Lägsta pris (Algerie och Beyaz) 6:25 6 :25 Vino Tinto Espanol 6:75 6:75 Egri Bikaver 7:75 8:— Vin Blanc Demi-See 7:50 7 :75 Bordeaux Blanc 7:75 8:— Bordeaux Rouge 10:— 10:50 Beaujolais 13 :— 13:75 Medoc 14:— 15:—

19 Det privata vinstintresset i alkoholhanteringen

En bärande princip i svensk alkohollagstiftning är att handeln med spritdrycker. vin och starköl skall förbehållas organ,i vilket det allmänna äger bestämmande inflytande och enskilt vinstintresse saknas (desintres- seringen). Vid försäljningen av annat öl än starköl finns däremot ett klart uttalat privat vinstintresse. Desintresseringsprincipen ärinte fullständigt genomförd ens när det gäller de starkare alkoholdryckerna. Betydelse- fulla undantag finns inom restaurangnäringen och agentverksamheten.

Beträffande tillverkningen av alkoholdrycker gäller att endast partihan- delsbolaget har rätt att framställa spritdrycker för förbrukning inom riket genom rening av råsprit. Här är alltså desintresseringsprincipen väl realiserad. Vin- och öltillverkningen är däremot inte monopoliserad men underkastad tillståndstvång. Framställning i hemmet för eget bruk är dock tillåten. Se vidare kap. 7 s. 162.

Genom att begränsa det privata vinstintresset i alkoholhanteringen vill man uppnå en återhållsam försäljning och skapa garantier för att de sociala hänsyn som är nödvändiga vid försäljningen iakttas.

Desintresseringen är som sagt långt ifrån fullständigt genomförd. Tonvikten har vid olika tidsperioder lagts vid olika delar av försäljningen. Ett av de första uttrycken för tanken att man borde avlägsna affärsintres- set från rusdryckshanteringen var det s. k. Göteborgssystemet (se kap. 7). Huvudvikten fästes därvid vid hur utskänkningen ordnades för arbetar- klassens del. I Brattsystemet kom intresset att inriktas på utminutering- en, samtidigt som en tämligen invecklad ekonomisk reglering av utskänkningen genomfördesi syfte att begränsa de enskilda restauratörer- nas möjligheter till vinst av denna. Vinstbegränsningen inom serveringen har numera i princip upphört.

I dagens alkoholpolitiska debatt kan man höra röster som förespråkar en skärpt desintresseringspolitik men också sådana som önskar en friare handel med alkoholdryckerna. I detta kapitel redovisas de frågor som i detta sammanhang tilldrar sig särskilt intresse. Den sakliga bedömningen sker dock i vissa falli andra kapitel.

19.1. Ölhanteringen

När det gäller frågan om det enskilda vinstintresset ialkoholhanteringen bör ytterligare avvecklas är det främst ett område som tilldragit sig

särskild uppmärksamhet: bryggerinäringen. Spörsmålet om förstatligan- det av bryggeriindustrin och andra åtgärder som syftar till att begränsa det privata vinstintresset inom ölhanteringen har dock så nära samband med ölproblemet i sin helhet att APU valt att behandla ämnet i det kapitel som ägnats mellanölsfrågan (kap. 22).

19.2. Desintresseringsprincipen i detaljhandeln

Vad angår desintresseringen inom detaljhandeln är det — utöver Spörsmålet om mellanölet skall säljas i systembutikerna, se härom kap. 22 — främst en fråga som tilldrar sig intresse, nämligen om vin och starköl skall saluföras även i livsmedelshandeln.

Då och då ställs i den alkoholpolitiska debatten krav på att i varje fall vin och starköl skall kunna inköpas i livsmedelshandeln. De skäl som åberopas är, att man härigenom skulle få till stånd en övergång i konsumtionen från starkare till svagare drycker samt att ett sådant försäljningssätt skulle medföra en mera avspänd syn på alkoholen efter ett kontinentalt mönster. Enligt APU: s alkoholvaneundersökningar ansåg 56,7 % av männen och 40,8 % av kvinnorna att det var helt och hållet eller i stort sett riktigt att lättvin såldes i livsmedelsbutikerna. Motsvaran- de andel negativa var 26,6 resp. 40,5 %.

APU vill bestämt hävda att en sådan liberalisering av handeln med alkoholdrycker skulle medföra allvarliga risker för ökade alkoholskador. Det är väl känt, att en ökad tillgänglighet leder till en stark konsumtions- ökning. Här kan bl. a. hänvisas till utvecklingen efter genomförandet av 1954 års reform samt till utvecklingen i Finland under senare tid. På denna punkt gav också den försöksverksamhet med fri starkölsförsäljning som genomfördes l.ll.1967—l4.7.l968 klart besked. Den omständig- heten att försöket fick avbrytas på grund av rapporter om överdriven och olämplig starkölskonsumtion, särskilt bland ungdom, talar emot att man nu skulle permanenta en sådan ordning. Det må erinras om att det f.n. finns ca 14 000 livsmedelsbutiker som säljer öl mot endast drygt 300 systembutiker. APU anser att det inte går att genom regleringar av olika slag varvid främst priset kommer i fråga åstadkomma fördelar från alkoholpolitisk synpunkt som ens tillnärmelsevis motsvarar nyttan med att försäljningen bedrivs av ett statsägt företag utan vinstintresse. Att ta bort det privata vinstintresset i detaljhandeln genom prisregleringar är i praktiken omöjligt.

En fri försäljning skulle alltså säkerligen öka den sålda volymen i mycket hög grad. Vidare skulle svårigheter med försäljningen med stor sannolikhet uppstå. Redan i handeln med mellanölet har det visat sig att butikspersonalen har besvär med gällande regler om åldersgräns m. in. Det är ett starkt stöd för desintresseringsprincipen att tillämpningen av sådana föreskrifter kan väntas bli betydligt säkrare i ett samhällsägt företag än i ett stort antal privatägda.

En liberalisering av handeln med vin och starköl skulle innebära ett avsteg också från en annan alkoholpolitisk grundtanke, nämligen att nya

försäljningsställen skall etableras med iakttagande av restriktivitet.

Den politik som strävar efter att inrikta konsumtionen på de svagare alkoholdryckerna har till yttersta syfte att skapa återhållsammare alkoholvanor. De medel som därvid främst bör användas är prissättning och information. En passiv marknadsföring är dock önskvärd beträffande alla alkoholdrycker, även de svagare. Detta kan bäst uppnås genom en långt driven desintressering. Även hänsyn till de alkoholskadade talar för att principen om desintressering av vin- och starkölshandeln bör upprätthållas.

APU vill således hävda, att en liberalisering av handeln med vin och starköl inte skulle tjäna syftet att åstadkomma återhållsamma alkohol- vanor. Vad angår argumentet att en sådan försäljningsform skulle leda till ett mera kontinentalt och avspänt förhållningssätt till alkoholen synes det vila på en alltför ytlig syn på vilka faktorer som styr attityder och vanor på alkoholområdet. Som framgår av kap. 3 beror skillnaderna i alkoholvanor mellan olika länder i stor utsträckning på traditioner och kulturella särdrag med rötter långt tillbaka i tiden. Det är därför säkerligen orealistiskt att tro, att man genom att i den svenska alkoholkulturen uppta vissa försäljningsformer som praktiseras i andra länder också skulle få till stånd alkoholvanor som motsvarar vanorna i dessa länder. Med hänsyn härtill talar ingenting för att en liberalisering av nu diskuterat slag skulle medföra den avdramatisering av alkoholbruket som ofta framhålls. Försäljningen av mellanöl i livsmedelsbutikerna har inte bidragit till någon avdramatisering. Men oavsett detta skall alkohol- politiken inriktas på att få till stånd återhållsamma alkoholvanor, något som de kontinentala alkoholmönstren inte utmärks av. APU framlägger av nu anförda skäl inte något förslag av den här diskuterade innebörden.

19.3. Desintresseringsprincipen i serveringen

Från statsmakternas sida har ställts kravet att det på restaurangerna i riket skall råda ordning, nykterhet och trevnad. Ur alkoholpolitisk synvinkel är det naturligtvis väsentligt, att den återhållsamhet i alkohol- vanorna vartill alkoholpolitiken syftar kan upprätthållas på restauranger- na. Detta sker idag främst genom övervakning av bestämmelserna rörande servering av alkoholdrycker.

I kap. 7 s. 148 och s. 159 ff har beskrivits vissa alkoholpolitiska åtgärder som syftat till att begränsa det enskilda vinstintresset även inom restaurangnåringen. Vinstbegränsningssystemet var emellertid krångligt och var, som framgår av redogörelsen i kap. 7, även i övrigt förknippat med nackdelar. På grund härav avskaffades systemet 1963.

Enligt APU: s mening finns det f.n. inte tillräcng anledning att ånyo införa bestämmelser som syftar till att serveringen av alkoholdrycker skall ske utan att restauratören skall ha något vinstintresse därav. Vinstbegränsningssystemets avveckling inom restaurangbranschen har lett till kraftiga prishöjningar på alkoholdryckerna, vilket otvivelaktigt bidragit till en ökad återhållsamhet hos konsumenterna. De risker för

konsumtionsökning som trots detta ligger latenta i ett system med i princip fri konkurrens bör kunna motverkas utan en omfattande ekonomisk reglering av serveringen.

Från principen om den fria konkurrensen har i nuvarande lagstiftning gjorts ett undantag. Då serveringen på grund av restaurangens läge eller kundkrets eller eljest av särskilda skäl kan antas medföra speciella problem från nykterhets- eller ordningssynpunkt skall den förbehållas det statliga restaurangbolaget (40 ä 3 mom. Rff). Bestämmelsen kan ses som en kvarleva från den tid, då de allmänna restaurangföretagen hade ensamrätt att servera spritdrycker på restauranger i den lägsta prisklassen, s. k. folkrestauranger (se härom kap. 7).

Ifrågavarande bestämmelse kan tas till utgångspunkt för mera allmänna överväganden rörande behovet från alkoholpolitisk synpunkt av ett statligt engagemang inom restaurangbranschen.

Efter det att ransoneringssystemet upphävdes minskade serveringens betydelse för den totala alkoholförsäljningen. Som tidigare sagts bidrog Vinstbegränsningssystemets avskaffande 1963 till denna utveckling.

Under motbokstiden var restaurangerna tämligen enhetliga och i väsentlig mån karaktäriserade av mattvånget och ransoneringssystemet. Idag finner man en långt driven differentiering av restaurangtyperna. Liksom i utlandet finns förstklassiga representationsrestamanget, mat- restauranger och stekhus för familjegäster och ungdom, underhållnings- restauranger av alla slag från internationella showföretag till enklare dansställen, diskotek, pubar, självbetjäningsrestauranger och snabbserve- ringsställen. Denna uppdelning i olika verksamhetsformer får ses som ett uttryck för förändringar i allmänhetens levnads- och konsumtionsvanor.

Utvecklingen visar emellertid även ogynnsamma och oroande drag. Den livliga verksamheten och den ökande konkurrensen på området har gett upphov till problem när det gäller efterlevnaden och övervakningen av de bestämmelser som gäller för serveringen av alkoholdrycker. Problemen hänger delvis samman med att den nuvarande regleringen utarbetats med tanke på den utformning restaurangnåringen hade vid tiden för 1954 års reform. Behovet av en modernare lagstiftning på området är därför stort. Härtill återkommer APU nedan i kap. 23.

Det är mot den här skisserade bakgrunden man har att bedöma frågan om det alkoholpolitiska behovet av en statsägd restaurangrörelse.

Det kan då konstateras, att de allmänna restaurangbolagen efter folkrestaurangmonopolets avskaffande inte längre har någon alkohol- politisk särställning av reell betydelse, utan driver sin verksamhet på samma villkor och i samma former som privatägda företag. Den bestämmelse i Rff (40 ä 3 mom.) som föreskriver att rätten till servering skall överlåtas på de allmänna restaurangbolagen ”när så av särskilda skäl finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning" har inte tillämpats i praktiken. APU finner med hänsyn till vad sålunda anförts att bestämmelsen bör utgå ur försäljningslagstiftningen.

Det finns emellertid andra omständigheter som talar för att staten av alkoholpolitiska skäl bör behålla sitt engagemang inom restaurang- branschen. Det måste sålunda vara av värde för statsmakterna och

berörda myndigheter att vid alkoholpolitiska bedömningar kunna stödja sig på erfarenheter från en verksamhet i vilken man har full insyn och vilken man genom styrelserepresentation kan styra. De statliga restau- rangbolagen bör också stå myndigheterna till tjänst då anledning uppkommer att pröva speciella former för serveringen eller att få till stånd servering under speciella förutsättningar.

APU: s uppfattning är således, att de allmänna restaurangbolagen kan och bör fylla vissa alkoholpolitiska funktioner utöver vad som åligger näringen i sin helhet. Det finns emellertid ingen anledning att reglera dessa funktioner i lag. Garantin för att verksamheten skall få den inriktning som här förespråkats är att staten har det avgörande inflytandet över bolagets ledning. Inte heller den frågan behöver dock regleras i alkohollagstiftningen.

Avslutningsvis må sägas några ord om serveringspersonalens vinst- intresse i alkoholserveringen. Frågan behandlades senast av 1953 års utskänkningsvinstkommitté i betänkandet Ekonomiska villkor för rus- drycksutskänkningen (SOU 1956: 56).

Kommittén diskuterade olika modeller för att avskaffa eller begränsa personalens vinstintresse, varav må närrmas fast lön för serveringsperso- nalen, fast lön för servering av rusdrycker men i övrigt procentuell servisavgift, serveringsavgift endast på andra varuslag än rusdrycker samt högre procentuell servisavgift på rusdrycker.

Det slutliga resultatet av arbetet på detta område blev emellertid att man godtog ett av arbetsmarknadsparterna utarbetat förslag enligt vilket systemet med serveringsavgifter och garanterad minimiinkomst behölls, med tillägg av bestämmelser dels att serveringsavgiften skulle påföras notan, dels att garantiperioden minskades från två månader till en månad.

Problemet med serveringspersonalens vinstintresse i alkoholserveringen måste bedömas vara av betydligt mindre omfattning än motsvarande problem när det gäller restauratörerna. De åtgärder som bör vidtas för att kontrollera att vinstintresset inte leder till alkoholpolitiska olägenheter bör dock vara av samma art. APU föreslår därför inga särbestämmelseri syfte att begränsa serveringspersonalens vinstintresse.

19.4. För partihandel, detaljhandel och servering gemensamma frågor

Det privata vinstintresset inom alkoholhanteringen bör enligt APU:s uppfattning begränsas ytterligare. Tanken kommer till uttryck i förslag om förbud mot reklam för alkoholdrycker samt om väsentliga utvidg- ningar av det s.k. gåvoförbudet och av förbudet mot personlig hänvändelse, vilka förbud f.n. regleras i Rff. Förslagen har ansetts böra behandlas och motiveras i nästföljande kapitel, nr 20.

20 Alkoholreklamen och agent- verksamheten

20.1. Inledning

Med alkoholreklam avses i detta kapitel den kommersiella reklamen för alkoholdrycker. Den av Systembolaget bedrivna konsumentupplysningen, tidigare mera inriktad på propaganda, behandlas däremot i informations- kapitlet.

I kap. 7 har lämnats en redogörelse för den gällande regleringen av alkoholreklamen. Såsom där framhållits betecknades den liberalisering av lagstiftningen som genomfördes 1957 uttryckligt som en försöksverksam- het.

Sedan dess har efter hand vuxit fram en kraftig opinion mot alkoholreklamen, vilket tagit sig uttryck bl. a. vid frågans förnyade behandlingi riksdagen.

Motioner i ämnet till 1961 års riksdag ledde till att riksdagen på förslag av bevillningsutskottet hemställde om en utredning av frågan om begränsning av alkoholreklamen-.

Utredningen uppdrogs åt 1961' års nykterhetslagkommitté, som i början av 1964 avgav betänkandet Alkoholreklamen (SOU 1964: 6). I betänkandet föreslogs en skärpning av förbudsreglerna mot personlig propaganda hos allmänheten och mot gåvor av rusdrycker m. m. - Beträffande spritdryckerna föreslogs därjämte förbud mot påtvingande reklammedel, såsom film, affischer, skyltar på allmän plats 0. d. ävensom vissa regler om annonsernas storlek och innehåll. I sistnämnda hänseende påminde förslaget starkt om de regler som gällt under tiden närmast före lagändringen den 1 juli 195 7. *

Betänkandet remitterades men föranledde ingen proposition utan överlämnades jämte remissvaren till APU för ytterligare överväganden.

Vid 1968 års riksdag föranledde nya motioner i frågan en hemställan från bevillningsutskottet (betänkande nr 50) att riksdagen hos Kungl. Maj: t måtte begära förslag till 1969 års vårriksdag om förbud mot reklam för spritdrycker, vilken reklam enligt utskottet från såväl allmänna som nykterhetspolitiska synpunkter måste betecknas som stötande. Riks- dagen godkände betänkandet.

1 Se t. ex. finansminister Wigforss i ett interpella- tionssvar i första kamma- ren l.6.l939, Hilding Eek i SvJT 1955 5.154 ff. och s. 504 ff., justi- tieminister Zetterberg i ett interpellationssvar iförsta kammaren 10.5. 1955.

20.2. Tryckfrihetsfrågan

Någon proposition om förbud mot spritdrycksreklam framlades inte i anledning av riksdagens nyssnämnda hemställan. Orsaken härtill var enligt finansminister Strängs uttalande i riksdagens andra kammare den 24 april 1969 att det enligt regeringens bedömning mötte hinder från tryck- frihetsrättsliga synpunkter mot att lagstiftningsvägen införa generellt förbud mot spritreklam.

Frågan om reklamregleringens förenlighet med tryckfriheten var ingalunda ny utan har debatterats av och till redan långt före 1954 års reform.1

I debatten är det två olika bestämmelser i gällande tryckfrihetsförord- ning (TF) som påståtts utgöra hinder för ingripanden mot reklam i tryckt skrift, nämligen 1 kap. 2 5, som stadgar förbud mot censur och andra hindrande åtgärder av offentligt organ mot tryckning, utgivning och spridning, samt 1 kap. 3 %, som säger att missbruk av tryckfriheten kan beivras endast i de fall och i den ordning TF föreskriver. Det har sålunda ansetts, att den första av dessa bestämmelser utgör ett hinder mot att ålägga monopolbolagen att i sina avtal med leverantörerna förbinda dessa att avstå från reklam, medan den andra bestämmelsen skulle omöjliggöra en straffsanktionerad lagstiftning — eller i vart fall ett förbud — mot reklam.

Till stöd för möjligheten att utan grundlagsändring göra ingripanden mot reklam i tryckt skrift har å andra sidan åberopats motivuttalanden vid TF: s tillkomst, främst då följande uttalande av 1944 års tryckfrihets- sakkunniga:

Tryckfriheten har i första rummet till uppgift att säkerställa en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt, och det är denna uppgift som föranlett att tryckfriheten, såsom en förutsättning för ett fritt samhällsskick, reglerats i grundlag. I nära samband med tryckfri— hetens politiska uppgift står dess betydelse ur en mera vidsträckt kulturell synpunkt såsom grundval för en allmän upplysning. Som missbruk av tryckfriheten upptagas yttranden eller meddelanden, som äro menliga för staten eller samhällslivet eller som kränka den enskilde medborgaren. Däremot har tryckfrihetsförordningen icke tagit som sin uppgift att i alla avseenden reglera bruket av tryckta skrifter. Begagnan- det av trycket såsom ett medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst kräver ej grundlagsskydd.

Vid marknadsföringslagens tillkomst hävdade chefen för justitie- departementet, statsrådet Geijer (prop. 1970: 57), att grunden för att ingripanden mot reklam i tryckt skrift ansetts kunna ske utan stöd i tryckfrihetsförordningen fick anses ligga däri, att det här var fråga om åtgärder av utpräglat kommersiell natur, som inte avsåg nyhetsförmed- lingen eller åsiktsbildningen i samhället. För att en framställning skulle kunna anses vara av sådan rent kommersiell att att den föll utanför tryckfrihetsområdet torde det enligt departementschefen inte vara tillräckligt att den faktiskt hade lämnats irent kommersiellt syfte. Till undvikande av en från tryckfrihetsrättslig synpunkt tvivelaktig rätts- tillämpning förordade departementschefen därför att ingripanden enligt

marknadsföringslagen mot reklam i tryckt skrift skulle begränsas till sådana framställningar som hade rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs. avsåg en näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhanda- hållna varor och tjänster.

Från skilda håll framförda önskemål om förbud mot reklam för skadliga varor ävensom frågans betydelse för marknadsföringslagens tillämpning ledde till att den i november 1970 tillsatta massmedieutred— ningen fick i uppdrag att särskilt utreda möjligheterna att ingripa mot reklam i tryckt skrift. Enligt direktiven ankom det på utredningen bl. a. att finna en sådan utformning av nya grundlagsregler att man dels fick möjlighet att ingripa mot reklam och annan marknadsföring av varor, som var skadliga eller på annat sätt olämpliga och vilkas spridning därför borde motverkas, dels fick en mera klarläggande reglering än hittills av möjligheterna att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmetoder, som var att anse som otillbörliga från konsumentsynpunkt.

Massmedieutredningen, som särbehandlade dessa frågor såvitt angick reklamen i tryckt skrift, avgav ijuni 1972 ett delbetänkande härom, Tryckfriheten och reklamen (SOU 1972: 49), vilket ledde till att en ny bestämmelse intogs i TF, av innebörd att utan hinder av förordningen skall gälla vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell annons iden mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.

I propositionen framhöll föredragande statsrådet Lidbom, att det, i den mån ett starkt samhällsintresse krävde det, borde finnas möjligheter att ingripa mot rent kommersiell reklam för skadliga eller olämpliga varor. Eftersom det kunde sägas vara föremål för tvekan om ingripanden av generell art mot sådan reklam stod i överensstämmelse med TF i dess hittillsvarande utformning borde en ändring av TF övervägas.

Den nya bestämmelsen har formen av ett ramstadgande, som gör det möjligt att utan hinder av TF genom särskild lagstiftning meddela förbud mot viss sorts reklam i tryckt skrift. Uttrycket förbud innebär enligt propositionen (1973: 123) inte enbart totalförbud utan kan även innefatta mindre långtgående inskränkningar såsom förbud mot reklam för vissa varor eller viss typ av reklam. Bestämmelsen åsyftar inte endast en straffsanktionerad förbudslagstiftning utan är även avsedd att täcka ett förbudsförfarande av den typ som anges i marknadsföringslagens generalklausul, dvs. ett förfarande som innebär att myndighet meddelar förbud, ev. vid vite, mot viss annonsering i tryckt skrift. I särskild lag kan vidare ges bestämmelser, som innebär att myndighet eller annat allmänt organ uppställer villkor om eller på annat sätt medverkar till antagandet av branschöverenskommelser och ev. tillgriper sanktionsåtgärder om sådan överenskommelse åsidosätts. — Det nya stadgandet medger inga andra avsteg från den tryckfrihetsrättsliga regleringen än nu sagts. Det lämnar således inte stöd för någon form av förhandsgranskning och TF: s regler om författares och uppgiftslämnares anonymitet är alltjämt tillämpliga.

Den reklamreglering som åsyftas i den nya bestämmelsen i TF gäller endast kommersiell annons som används vid marknadsföring av alkohol-

haltiga drycker eller tobaksvaror.

Med uttrycket alkoholhaltiga drycker förstås enligt motiven varje dryck som innehåller någon del alkohol, alltså även bl. a. lättöl och vissa läskedrycker.

Vad gäller uttrycket kommersiell annons föreslog massmedieutred- ningen i sitt betänkande följande legaldefinition:

Med kommersiell annons förstås i denna paragraf sådan annons eller därmed jämställt meddelande, som syftar till att främja avsättning av vara eller tjänst och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tjänst.

Föredragande statsrådet fanni propositionen inte behövligt att särskilt definiera uttrycket, men sade sig i allt väsentligt dela utredningens mening om hur detta borde tolkas.

Statsrådet anförde härom vidare:

För det första skall det alltså vara fråga om en framställning som kan sägas ingå i en annons. Härvidlag kommer främst tidningsannonser i åtanke. Bestämningen innebär att redaktionell text alltjämt är tryggad av TF:s regler. I allmänhet föreligger inte några svårigheter att skilja annonser från den redaktionella texten. Den rent yttre utformningen bör dock inte vara ensamt utslagsgivande. Att ilagtexten särskilt framhålla att vissa meddelanden är att anse som jämställda med annonser har jag funnit opåkallat. Ett sådant tillägg skulle kunna leda till en från tryckfrihetssynpunkt inte önskvärd extensiv tolkning av bestämmelsen. Till annonser är givetvis att hänföra reklammeddelanden på bl. a. affischer och i broschyrer. — För det andra skall gälla att annonsen är kommersiell. Häri ligger dels att den utgör ett medel för marknadsföring av vara, något som uttryckligen framgår av den föreslagna lagtexten. Meddelandet i annonsen skall alltså vara sådant att av innehållet framgår att meddelandet är avsett att främja avsättning av vara. Dels innebär bestämningen att annonsmeddelandet skall ha rent kommersiella för- hållanden till föremål, dvs. avser näringsidkares näringsverksamhet eller där tillhandahållen vara. —- Av vad jag har sagt nu framgår att åsiktsannonsering i fråga om alkohol och tobak faller utanför undantags- bestämmelsens tillämpningsområde. Under remissbehandlingen har disku- terats vad som bör gälla beträffande s.k. blandade meddelanden, dvs. framställningar som innehåller både reklam för viss vara och vid sidan härom, opinionsbildande eller nyhetsförmedlande inslag. Av särskilt intresse i detta sammanhang är propagandan för övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. De moment i denna propaganda som direkt är inriktad på att påverka allmänhetens alkoholvanor kan enligt min mening aldrig bli föremål för ingripande vid sidan om TF. Att en annons innefattar sådana rent opinionsbildande inslag bör å andra sidan inte utesluta att del av annonsen som syftar till ökad avsättning av viss vara drabbas av ett förbud mot alkoholreklam. Huruvida annonsen till någon del skall betraktas som kommersiell får emellertid bedömas i det särskilda fallet. Jag ser inte någon anledning att nu ingå i närmare diskussion av frågan. Jag anser mig nämligen kunna förutsätta att en lagstiftning om begränsning av alkoholreklamen utformas så att den inte drabbar reklam som är ett led i den av det allmänna förda alkoholpolitiken. Det är naturligtvis inte heller med tanke på den annonsering som bedrivs av t. ex. Systembolaget som önskemål om begränsningar i alkoholreklamen har förts fram. Till undvikande av missförstånd vill jag tillägga att annons som härrör från annan än den som har kommersiellt intresse av att

avsätta en annonserad vara alltid faller utanför begreppet kommersiell annons

Vissa särskilda problem kan uppkomma då det i en bildannons för en annan vara tas med också alkoholdrycker för att ge en festligare eller på annat sätt mer lockande bild av den vara för vilken reklamen är avsedd. Man kan exempelvis tänka sig en inredningsannons med bild av ett middagsbord med bl. a. vinflaskor. Enligt propositionen är den nya bestämmelsen i TF inte så vidsträckt att den medger ingripanden mot en annons så snart denna avbildar en alkoholdryck, utan härför förutsätts att drycken marknadsförs i annonsen. Så kan emellertid vara fallet även om annonsen i första hand avser reklam för annan vara. Avgörande blir bl. a. det sätt på vilket alkoholdrycken framhävs i annonsen.

20.3. Vilka svarar för alkoholreklamen?

Rekla mens o mfattning

Den kommersiella massmediereklamen för spritdrycker och vin här i landet gäller huvudsakligen buteljimporterade märken. Viss reklam för härtappade varor ävensom s.k. varuslagsreklam förekommer dock. För Spritcentralens egna produkter görs ingen reklam.

Det är så gott som uteslutande de utländska producenternas svenska agenter som svarar för märkesreklamen för buteljimporterade varor, medan reklamen för härtappade varor ävensom varuslagsreklamen ombe- sörjs av producenterna själva, deras intresseorganisationer eller produ- centländernas handelsorganisationer. Det förekommer även att danska detaljhandlare annonserar i svenska tidningar för alkoholdrycker som de säljer i butiker i Danmark. Maltdrycksreklamen ombesörjs huvudsakligen av de svenska bryggerierna.

l betänkandet Alkoholreklamen androg nykterhetslagkommittén vissa sifferuppgifter angående alkoholreklamens omfattning under perio- den 1949—1958. Uppgifterna, som avsåg riksannonseringen i storstads- press för enskilda sprit- och vinmärken och som inhämtats från Reklamstatistik AB, återges i tabell 20.].

Tabell 20.1 Märkesvaruannonsering för spritdrycker och vin 1949—1958

År 1949 1950 1951 1952 1953 Spaltcm 54 524 74 680 81 368 94 225 102 298 År 1954 i955 1956 1957 1958

Spaltcm 128 000” ' 125 553” 135 553” 109 147 109 309

a Uppskattat tal, då mätningar detta år skett endast i Stockholms— och Malrnötid- ' gar men ej iGöteborgstidningar. Obs. att reklam ej förekom under tiden 1.9.1955—29.2.1956.

266 Reklam m. m. SOU 1974: 91 Tabell 20.2 Märkesvaruannonsering i storstads-, fack-, populär- och landsortSpress 1960—1970 1960 1961 1962 1963 1964 1965 Spritdrycker Antal annonser 3 289 3 651 4 087 4 461 5 132 5 309 Antal spaltcm 65 295 61 779 59 693 67 712 79 065 90 264 Införingskostn. kr 1 120 907 1074 987 1 207 607 1 368 465 1759 335 1966 735 1966 1967 1968 1969 1970 Antal annonser 5 657 5 226 5 182 4 318 4 073 Antal spaltcm 96 734 110 132 100 501 89 194 90 997 Införingskostn. kr 2 483 718 3 025 132 2 815 590 2 843 304 3 182 600 1960 1961 1962 1963 1964 1 965 Viner Antal annonser 2 313 3 308 3 058 2 459 1783 2 603 Antal spaltcm 59 338 72 461 61491 48 480 40 873 52 719 Införingskostn. kr 1 100 449 1 208154 1 214 178 1 107 369 1 145 735 1 282 979 1966 1967 1968 1969 1970 Antal annonser 2 255 2 815 2 537 2 286 2 491 Antal spaltcm 40 248 46 718 45 825 32 558 43 297 Införingskostn. kr 1 219 898 1 283 660 1409 846 1 060 606 1498 700

Beträffande sprit- och vinreklamens volymutveckling under 1960-talet har hos Spritcentralen gjorts fortlöpande sammanställningar avseende såväl tidningsannonser som utomhusreklam. Sammanställningarna, som även dessa bygger på uppgifter från Reklamstatistik AB, återges i tabellerna 20.2 och 20. 3.

Tabell 20.3 Utomhusreklam, platskostnader kr, 1964—1970

1964 1965 1966 1967 Spritdrycker Affischering 48 451 62 601 110 612 Trafikreklam 46 315 38 800 91 900 Summa 4 556 94 766 101 401 202 512 1968 1 96 9 I 970 Affischering 159 165 159 345 133 803 Trafikreklam 133 590 179 110 132 096 Summa 292 755 338 455 265 899 Viner ] 964 1965 1966 196 7 Affischering 8 309 16 365 41 193 Trafikreklam 102 265 135 643 194 821 Väggskyltar 4 485 61 174 85 812 Fönsterskyltar — — — — Summa 33 492 115 059 213 182 321 826 1968 1969 1970 Affischering 156 976 294 987 51 944 Trafikreklam 126 682 130 270 88 418 Väggskyltar 37 353 23 458 — Fönsterskyltar — 17 365 Summa 321 011 466 080 140 362

Som synes har under 1960-talet en förskjutning ägt rum i proportio- nen mellan spritdrycksannonser å ena och vinannonser å andra sidan. I övrigt verkar tidningsannonseringens volym mätt i antalet spaltcentimeter under 1960-talet ha varierat i ungefär samma grad som under närmast föregående årtionde. Direkta jämförelser är dock svåra att göra då ju uppgifterna i tabell 20.1 inte avser alla typer av press.

Vad så gäller maltdrycksreklamen har Spritcentralen kunnat tillhanda- hålla annonsuppgifter endast för åren 1960—1965, tabell 20.4.

Tabell 20.4 Märkesvaruannonsering i storstads-, fack-, populär— och landsortspress 1960—1965

Maltdrycker 1960 I 961 1962 1963 1964 I 965

Antal annonser 5 510 7 170 8 952 7 360 4 704 8 602 Antal spaltcm 207 867 196 039 235 777 235 253 138 537 346 284 Införingskostn. kr 1871 162 1 649 375 2 559 881 3 029 693 1966 869 5 967 775

___—.___————_—_—————'——*_

Ur Svenska Bryggareföreningens broschyr Vad vill svensk bryggeriin- dustri? kan härutöver inhämtas följande uppgifter, tabell 20.5, om reklamkostnaderna för maltdrycker åren 1965—1970. Kostnaderna avser såväl tidningsannonser som utomhus- och filmreklam.

Tabell 20.5 Reklamkostnader för maltdrycker 1965—1970, milj. kr. ___—___!— 1965 1966 1967 1968 1969 1970

___—##

6,3 6,2 5,0 5,1 4,1 3,3

_______________.___—_————

Maltdrycksreklamen har alltså minskat betydligt efter det mycket kraftiga uppsvinget vid mellanölets införande, ifast penningvärde ungefär lika mycket som motsvarar ökningen 1960—1965.

Av intresse i nu förevarande sammanhang är givetvis utvecklingen för hela reklammarknaden. Ur reklamutredningens betänkande Reklam II. Beskrivning och analys (SOU 1972: 7) kan inhämtas följande uppgifter härom, se tabell 20.6.

En jämförelse med de tidigare återgivna siffrorna för alkoholreklamen ger vid handen att reklamkostnaderna för sprit sedan 1965 stigit inågot högre grad än motsvarande kostnader för samtliga märkesvaror, medan vinreklamen och maltdrycksreklamen under samma tid däremot minskat sina resp. andelar i de totala reklamkostnaderna. För maltdrycks- reklamens del bör dock detta förhållande ses mot bakgrunden av det tidigare påpekade starka uppsvinget 1965.

Reklamutredningen redovisar i sitt nyssnämnda betänkande (SOU 1972: 7) en av utredningen ombesörjd undersökning angående reklam- kostnaderna i Sverige år 1967. Därvid anges bl. a. reklamintensiteten för olika varugrupper, dvs. relationen mellan producenternas (för utländska varor importörernas) reklamkostnader och deras omsättning. Den genom- snittliga reklamintensiteten för 76 olika grupper av konsumentvaror uppgick till 2,0 % om de indirekta skatterna inkluderades i omsättningen

Tabell 20.6 Märkesvarureklamen iSverige 1962—1970

Absoluta tal Milj. kr Index ___—___— 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1970 1970 1962= 1965= 100 100 ___—___— Storstadspress, morgon 120,0 136,9 145,3 159,1 153,4 156,8 170,0 178,4 189,1 157,6 118,9 Storstadspress, kvälls 31,1 36,5 45,0 54,3 58,4 61,5 75,3 85,3 91,9 295,5 169,2 Summa 151, 173, 190,3 213,4 211,7 218,4 245,3 263,6 281,0 185,8 131,7 Landsortspress 90,3 101,6 106,9 126,4 140,0 142,7 159,2 166,5 194,7 215,6 154,0 Populärpress 108, 122,0 130,1 144,6 163,8 169,5 157,7 155,4 160,5 147,9 111,0 Summa (3+4+5) 350,0 397,0 427,3 484,4 515,6 530,5 562,2 585,5 636,2 181,8 131,3 Fackpress” 65,7 73,3 78,0 80,4 90,1 100,3 152,7 Utomhusreklam 21,0 23,2 28,6 31,9 34,7 35,9 171,0 Filmreklam 7,3 8,0 8,4 8,5 7,6 8,1 111,0 ___—___— Totalt 578,4 620,1 645,5 683,0 717,9 780,5 134,9

___—__—__—__________

a Antalet uppmätta publikationer har successivt ökat, varför här angivna siffror överdriver tillväxttakten.

-i va-nxo'rxoooi 6 v--(

och 2,4 % om skatterna exkluderades. Reklamintensiteten för alkohol- dryckerna går ej att utläsa ur betänkandet, då dessa där redovisas gemensamt med tobak och läskedrycker. Som reklamutredningen fram- håller försvårar den indirekta beskattningen tolkningen av reklamintensi- teten för bl.a. spritdrycker. För spritdrycker och vin finner man emellertid av de nyss intagna tabellerna 20.2 och 20.3 att reklamkostna- derna år 1967 uppgick till 4,8 milj. kr. Agentimporten utgjorde samma år 54,3 milj. kr, vilket alltså utgör producenternas omsättning på den svenska marknaden. Reklamintensiteten för spritdrycker och vin i förhållande till producenternas omsättning 1967 skulle alltså kunna anges till 8,8 %.

20.4. Agentverksamheten

Agenterna för de utländska rusdrycksproducenterna var tidigare anslutna till Svenska handelsagenters förening. I början av 1960-talet skedde emellertid en omorganisation. Den tidigare omnämnda Sveriges Vin- handlareförening bildades och anslöts till Sveriges Grossistförbund.

För närvarande finns 5 år 6 rusdrycksagenturer utanför vinhandlare- föreningen, men de flesta och största företagen i branschen är anslutna till föreningen, som har 18 medlemmar.

Agenternas verksamhet är begränsad till de buteljimporterade varorna. Hela detta sortiment företräds dock inte av agenter.

År 1971 uppgick agentimporten till ca 5,8 miljoner liter spritdrycker och ca 4,6 miljoner liter vin. Detta motsvarade ca 41 % av den totala årliga spritdrycksimporten. Då emellertid de buteljimporterade varorna betingar ett betydligt högre pris än de fatimporterade utgjorde nämnda andelar av totalkvantiteterna ca 60% av Spritcentralens sammanlagda importvärde för spritdrycker och ca 32% av importvärdet för viner. I kronor räknat uppgick år 1971 importen av spritdrycker till 66,7 milj. kr och av vin till 69,9 milj. kr eller tillhopa 136,6 milj. kr. Av spritdryckerna utgjorde agentimporten 40 milj. kr, medan motsvarande siffra för vin var 22 milj. kr. Av det totala importvärdet för spritdrycker och vin, 136,6 milj. kr, föll sålunda 62 milj. kr på agentvaror.

Såsom i kap. 7 framhållits består agenternas verksamhet främst i att gentemot allmänhet och restauratörer vidta vissa marknadsförande åtgärder för de märken de företräder. Vissa andra uppgifter ankommer dock på agenterna och enligt grossistförbundets remissyttrande över nykterhetslagskommitténs reklambetänkande fullgjorde dessa i huvudsak följande uppgifter för sina uppdragsgivares räkning:

Marknadsverksamhet innefattande uppgörande av försäljningsprogno- ser, kännedom om konkurrensläge till konkurrerande produkter, kon- sumtionsutveckling, uppföljning av prissättning inom restaurangsektorn och i aktuella fall prisförhandlingar, informationer till huvudmän om produktutveckling beträffande typer och prislägen, regler för prissätt- ning, skatteberäkningar på den svenska marknaden.

Försäljningsverksamhet. Vanligtvis representerar agenterna huvud-

männen även för skeppshandeln, dvs. den sektor inom Sverige som ligger utanför svensk tullgräns. För denna verksamhet fordras en klar försälj- ningsplanering.

Reklamverksamhet. Agenterna har i de flesta fall hela ansvaret för huvudmännens reklamverksamhet, uppgörande av budgets, förslag till annonser och övrig reklam, information till huvudmännen om befintliga lagar och förordningar för reklam. Icke minst är ansvaret för att huvudmännens reklampolicy står i överensstämmelse med dessa förord— ningar av väsentlig betydelse i agenternas verksamhet.

Allmän PR-verksamhet. Förutom att agenterna förmedlar personliga sammanträffanden mellan den utländske fabrikantens representant vid besök i Sverige och den svenska marknaden, är en allmän PR-verksamhet en naturlig del av agenternas arbete.

Varuinformation (till restauratörer). Orderå'renden. Reklamationsa'renden.

Numera handhar agenterna dock inga orderärenden för den svenska inhemska marknaden, enär Spritcentralen sedan den 1 februari 1970 placerar sina beställningar direkt hos den utländske leverantören även beträffande varor som representeras av svensk agent. Genom att agenterna således helt frikopplats från Spritcentralens inköp har även deras befattning med reklamationsärendena upphört.

Det kan här tillfogas att agenternas samröre med Spritcentralen sedan orderverksamheten upphört i stort sett är hänförligt till den ovan angivna allmänna PR-verksamheten. De förmedlar och är närvarande vid sina huvudmäns sammanträffanden med Spritcentralens representanter. Här- jämte besöker agenterna Spritcentralen för att lämna och skaffa information. Slutligen händer det alltjämt att vissa offerter o.d. till Spritcentralen förmedlas av agenter.

20.5. Utomrättsliga normer beträffande alkoholreklamen. Marknadsföringslagen

I kapitel 7 har redogjorts för den reglering av reklamen som återfinns i alkohollagstiftningen. Reklamen för alkoholdrycker regleras emellertid inte bara genom lagbestämmelser utan även — i stor utsträckning — genom utområttsliga normer såsom t. ex. branschöverenskommelser.

För all reklam gällde fram till den 1 januari 1971 att bedömningen huruvida en viss reklamåtgärd var förenlig med de utomrättsliga normerna åvilade olika nämnder utan egentliga rättsliga sanktionsmöjlig- heter. Viktigast bland dessa nämnder var Näringslivets Opinionsnämnd, som hade till uppgift att bedöma huruvida i näringsverksamhet vidtagen reklam- eller annan konkurrensåtgärd kunde anses strida mot god affärssed. Av stor betydelse för denna bedömning och för den utomrätts— liga normbildningen över huvud'har varit och är Internationella Handels- kammarens internationella kodex för reklam, vars första edition förelåg 1937 och senaste edition i Sverige kallad Grundregler för reklam — utkom 1966. Grundreglerna innehåller bestämmelser såväl beträffande reklam i

allmänhet som beträffande reklam vid vissa säljmetoder och reklam för vissa tjänster och varor. Bland dessa varor märks alkoholdrycker. Reglerna angående alkoholreklam återfinns i artikel B2 och är av följande lydelse:

”Reklam för alkoholhaltiga drycker får ej främja missbruk av sådan dryck och får ej heller riktas till barn och ungdom.”

I och med marknadsföringslagens ikraftträdande den 1 januari 1971 ersattes det ovan beskrivna förfarandet inför Näringslivets Opinions- nämnd med ett i lag reglerat förfarande inför marknadsdomstolen (ursprungligen marknadsrådet), ett organ som i motsats till opinions- nämnden har sanktionsmedel till sitt förfogande iform av vitesförbud. Övervakningen av marknadsföringen handhas av konsumentombuds— mannen (KO) som har att inför domstolen föra talan om förbud.

Marknadsföringslagens viktigaste bestämmelse är den s.k. general- klausulen i l 5. Den lyder:

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara eller tjänst reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen meddela honom förbud att fortsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Förbud skall förenas med vite, om ej detta av särskilda skäl är obehövligt.

Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt bidragit till handlingen.

Lagtexten innehåller ingen definition av begreppet marknadsföring men enligt departementschefens uttalande i propositionen avses därmed åtgärder som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster.

Generalklausulen vänder sig alltså mot reklam, som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Vad som ger otillbörlighetsnormen konkretion är framför allt dess anknytning till normen god affärssed. Detta uttryck syftar i första hand på grundreglerna för reklam och på opinionsnämndens praxis, men torde också ge möjlighet att i bedöm- ningen ta hänsyn till andra etiska normer som utbildats inom näringslivet eller särskilda näringsgrenar och som berör marknadsföringen. Det vill med andra ord säga att det utomrättsliga normsystemet grundreglerna, opinionsnämndens praxis och olika branschöverenskommelser skall vara vägledande vid lagens tillämpning.

Som framgår av lagtexten kan en marknadsföringsåtgärd vara otillbör- lig även på annat sätt än genom att strida mot god affärssed. Härmed markeras enligt motiven att marknadsdomstolen inte är låst till nuläget eller bunden av de värderingar som råder inom auktoritativa kretsar i näringslivet.

Bland branschöverenskommelserna angående alkoholreklam må först nämnas de ”Riktlinjer för vin- och spritreklam”, som utfärdats av Nämnden för granskning av rusdrycksreklam, ett av Sveriges Vinhandlare- förening (agenternas branschorganisation) inrättat organ med uppgift att övervaka att reklamen för rusdrycker bedrivs på ett från sociala och andra allmänna synpunkter önskvärt sätt. Föreningens medlemmar skall

enligt dess stadgar lojalt följa nämndens anvisningar. Nämndens ledamö- ter utses av Stockholms handelskammare, men nämnden är helt oavhängig av såväl vinhandlareföreningen som handelskammaren. Nämn- den utövar inte enbart övervakande utan även rådgivande verksamhet och riktlinjerna utgör en sammanfattning av de principer nämnden önskar följa. Beträffande riktlinjernas innehåll se bilaga 6. Överträdelser av bestämmelserna kan föranleda såväl ingripande enligt marknadsförings- lagen som erinran från granskningsnämnden.

Den sålunda beskrivna regleringen berör ej i Sverige producerat starköl. i början av 1970 träffade emellertid Systembolaget en överenskommelse med Svenska Bryggareföreningen om reklamstopp för starköl, vilken överenskommelse sedermera konfirmerades inte bara av samtliga svenska starkölsbryggerier utan även av de utländska producenterna av på svenska marknaden förekommande starköl. — Bryggerierna förband sig att under en försöksperiod på två är räknat från den 1 april 1970 avstå från all reklam för starköl riktad till konsumenter på den svenska marknaden, dock ej reklam inom utskänkningsställe. Med reklam skulle härvid menas ”varje framställning i text eller bild som görs i försäljningsfrämjande syfte". — Systembolaget å sin sida förband sig bl. a. att på olika sätt lämna information om butikernas starkölssortiment samt att i övergångs- propagandan framhålla även ölet som ett alternativ till sprit. Man enades även om en sanktion i form av inköpsstopp för det bryggeri som bröt mot överenskommelsen.

I april 1972 förband sig bryggerierna att även i fortsättningen tills vidare iaktta reklamstoppet för starköl.

Reklamstoppet är givetvis en mycket långtgående åtgärd och blotta det förhållandet att ett bryggeri gör reklam för starköl torde inte kunna medföra någon åtgärd enligt marknadsföringslagen.

Vad så slutligen angår reklamen för öl av klass 11 A och II B kan man skilja mellan bryggeriernas reklam och handelns reklam. Beträffande den förstnämnda antog bryggareföreningen den 1 april 1970 efter överlägg- ning med dåvarande kontrollstyrelsen vissa regler främst i syfte att förhindra all ölreklam som riktar sig till barn och ungdom. Reglernas närmare innehåll framgår av bilaga 5. Övervakning av reglernas efterlev- nad sker i den ordning marknadsföringslagen föreskriver.

Även handelns reklam är reglerad genom en under kontrollstyrelsens medverkan tillkommen branschöverenskommelse av den 1 april 1970. Enligt denna överenskommelse, vari såväl livsmedelshandeln och de anställdas organisationer som bryggerinäringen deltagit, skall annonse- ring, skyltning och exponering av öl ske på ett måttfullt sätt. En offensiv exponering av öl i t. ex. skyltfönster eller vid montrar och kassor får alltså inte ske. Övervakning sker i första hand genom handelns och bryggeriernas egna organ och genom riksskatteverket med hjälp av social- och polismyndigheter, men ingripanden i enlighet med marknadsförings- lagens regler är tänkbara.

20.6. Effektiviteten av den gällande reklamregleringen

Såsom ovan framgått regleras alkoholreklamen f. n. huvudsakligen genom uto mrättsliga normer.

Det ligger naturligtvis nära till hands att hävda, att dessa normers existens helt är beroende av näringsidkarnas goda vilja (eller kanske deras mer eller mindre tillfälliga farhågor för mera ingripande åtgärder) och att de när som helst kan upphävas. Till intäkt för riktigheten av ett sådant resonemang kan i och för sig tas vissa händelser som inträffade i anledning av utfärdandet av riktlinjerna för vin- och spritreklam. — Nämndens för granskning av rusdrycksreklam ursprungliga ledamöter utsågs i början av 1963 och de första av nämnden utfärdade riktlinjerna publicerades 1965. Med hänsyn till osäkerheten huruvida nykterhetslag- kommitténs betänkande skulle leda till lagstiftning hade dessa riktlinjer utformats med avseende endast på vinreklamen. De nya reglerna föranledde ej några invändningar från vinagenterna. Nämndens arbete fortsatte och 1966 upprättades ett förslag till riktlinjer för både vin- och spritreklam. Dessa föranledde en mycket kraftig reaktion från vin- handlareföreningens sida. Föreningen sade sig i väsentliga stycken dela de allmänna principer nämnden formulerat men kritiserade så gott som alla detaljanvisningar. Nämnden i sin tur ansåg en uppmjukning av den art föreningen eftersträvade oförenlig med nämndens uppdrag att verka för att rusdrycksreklam bedrevs på ett från sociala och andra allmänna synpunkter godtagbart sätt. Olikheterna i uppfattning mellan nämnden och föreningen ledde till att nämndens ledamöter ställde sina platser till förfogande i slutet av 1966. Granskningsverksarnheten låg härefter nere till början av 1968, då nya ledamöter utsågs. 1969 antogs också de nu gällande riktlinjerna för vin- och spritreklam, vilka kan ses som en kompromiss mellan de ursprungliga riktlinjerna och vinhandlare- föreningens däremot riktade anmärkningar.

Efter marknadsföringslagens ikraftträdande har dock läget i viss mån förändrats. Det utomrättsliga systemet —- däribland branschnormerna skall vara vägledande vid generalklausulens tillämpning Ett avskaffande inom branschen av de aktuella normerna skulle emellertid ingalunda innebära att dessa ej skulle vinna beaktande vid klausulens fortsatta tillämpning. Härtill kommer att de tillämpande organen även helt oberoende av det utomrättsliga normsystemet har möjlighet att ingripa mot viss reklamåtgärd såsom otillbörlig, en möjlighet som torde vara större beträffande skadliga varor som alkohol och tobak än på de flesta andra områden.

Vad gäller de olika normernas efterlevnad har KO på förfrågan från APU uttalat att han anser självsaneringen på alkoholreklamens område verksam. Vidare har Nämnden för granskning av rusdrycksreklam i skrivelse till APU den 6 april 1972 bl. a. anfört:

Nämnden har fortlöpande följt reklamen för vin och sprit (samt importerat öl av klass III). Nämnden har därvid konstaterat att annonsörerna följt de utomrättsliga normer som funnits för alkoholrekla- men. De fall av åsidosättande av riktlinjerna som förekommit har inte

varit av mera allvarlig beskaffenhet utan bör närmast karaktäriseras såsom marginella eller gränsfall. Enligt nämndens bedömning har annonsörerna visat den återhållsamhet och moderation som nykterhetslagkommittén förväntade. . . . Överträdelserna har varit få. Antalet publicerade annon- ser som bedömts har under den senaste fernårsperioden inte något år överstigit 10.

Vad hittills anförts tyder på att utomrättsliga normer kan vara tillfyllest för en reklamreglering av den omfattning som nu föreligger. En viktig förutsättning härför torde vara en kraftig övervakning från den allmänna opinionens sida. En sådan har också förekommit under senare år. En mera ingripande reglering synes däremot knappast kunna uppnås genom självsanering utan torde kräva lagstiftning.

20.7. Reklamens inverkan på konsumtionen

I den livliga debatten angående alkoholreklamen torde det i stort sett råda enighet om, att reklamen är av betydelse för valet av märke inom en viss varusort. Härefter går emellertid meningarna starkt isär.

Från ena sidan görs sålunda gällande att reklamens effekter är begränsade till enbart en omstrukturering inom varusorten. Ökad efterfrågan av ett märke leder alltså till minskad efterfrågan av ett annat.

Från motsatta sidan åter hävdar man att reklamen utöver en sådan omstrukturering också medför en höjning av den totala efterfrågan på alkoholdrycker.

Nykterhetslagkommittén redogjorde i sitt reklambetänkande för vissa undersökningar angående reklamens efterfrågeeffekter, kallade experi- mentundersökningen, surveyundersökningen och whiskyundersökningen, av vilka de två första genomförts av statistiska centralbyråns utrednings- institut på kommitténs uppdrag medan den sista utförts inom kom- mittén. Undersökningarna skall här refereras i korthet.

Experimentundersökningen utfördes för att få svar på frågan om Systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin verkat på det sätt som avsetts eller om den haft någon konsumtionshöjande effekt genom att stimulera intresset för vin. Undersökningen genomfördes i 15 par områden där inom varje par ett av områdena utsattes för propaganda (experimentområdet) och det andra området tjänade som kontroll- område. De inom respektive områden uttagna personerna intervjuades en gång före och en gång efter propagandakampanjen. Därvid mätte man konsumtionsbeteenden och attityder till vin och sprit. Skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på förändringar i konsumtionsbeteenden och attityder mellan de två intervjutillfällena observerades sedan för att avgöra om propagandakampanjen haft någon effekt.

I experiment- och kontrollområden gjordes ett sannolikhetsurval på I 170 respektive 585 personer i åldern 17—49 år. Inom experimentets rarn studerades även försäljningsutvecklingen i vissa av Systembolagets butiker.

För att göra det möjligt att propagandan skulle nå experimentgruppen men inte kontrollgruppen genomfördes från systembolagets sida en annonsering i lokalpressen. Av praktiska skäl främst tidsskäl — var man tvungen att annonsera intensivare än vanligt. Man fick härigenom två awikelser från normalförhållandena: propagandan sker ju vanligen i rikspressen och i form av annonsering som pågår under lång tid. Dessa avvikelser från rådande förhållanden bedömdes av utredningsinstitutet som svårtolkbara.

Vid annonseringen användes två annonser som sattes in 5 gånger vardera under en fjorton-dagarsperiod. De byggde på temat ”drick vin i stället för brännvin”.

Resultatet av undersökningen redovisades av institutet sammanfatt- ningsvis på det sättet att propagandan tycktes ha haft viss effekt med avseende på de attityder till vin och sprit som annonseringen kraftigast argumenterat för, nämligen det låga priset på vin i jämförelse med spritpriser. En signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområ- den förelåg också med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället ändrat sin konsumtion, mätt i antal konsumtionstillfällen, i en önskvärd riktning. Därmed avsågs en ökning av antalet konsumtionstillfällen för vin samtidigt med en minst lika stor minskning av antalet konsumtionstillfällen för sprit. Något belägg för att propagandan skulle haft en höjande effekt på den sammanlagda konsumtionen framkom inte.

Resultatet borde bedömas med försiktighet, dels på grund av de ovan berörda avvikelserna från normalförhållandena, dels därför att intervju- personernas uppgifter om sin konsumtion kunde vara behäftade med mätfel och dels därför att kampanjen varit relativt svagt observerad. I detta sammanhang noterades att i den samtidigt utförda surveyundersök- ningen hade erhållits det resultatet att de personer som observerat Systembolagets tidigare propaganda var högfrekventa i sin konsumtion i större utsträckning än de som ej observerat propagandan.

Surveyundersökningen verkställdes för att söka besvara frågan om den kommersiella vin- och spritreklamen medför en total ökning av vin- och spritkonsumtionen eller om den endast verkar omstrukturerande på så sätt, att de som redan konsumerar alkohol övergår från ett märke till ett annat.

Undersökningen omfattade 2 200 personer, varibland ingick 1 200 av dem, som uttagits för experimentundersökningen.

Undersökningen var förenad med vissa grundläggande svårigheter. Det var nämligen mycket svårt att mäta i vilken omfattning reklamen setts av intervjupersonerna. Vin- och spritreklamen består ju vanligen av en avbildad butelj med en kortare text och det måste vara svårt att avgöra om man sett annonsen eller t. ex. buteljen ioriginal.

För att komma till rätta med denna svårighet studerade man i undersökningen sambandet mellan kunskapen om vissa reklamerade märken och konsumtionsbeteendet. Detta kunde motiveras med att det borde finnas ett relativt starkt samband mellan nyssnämnda kunskap och reklamobservansen. Detta antagna samband sökte man dock kontrollera

1 Eva Söderlind- Lindqvist: Varsebliv- ning av alkoholreklam i dagspress, Stencil, Uppsala 1971.

genom att studera vilka tidningar intervjupersonerna läste och i vilken omfattning detta skedde. Därav kunde slutas hur mycket reklam för vissa märken de kunde ha sett. Resultatet jämfördes sedan med deras märkeskunskap.

Resultatet av den utförda undersökningen visade ett statistiskt säkerställt samband mellan möjlig reklampåverkan genom tidningsläsning, reklamobservans i form av kunskap om reklamerade märken samt en relativt hög konsumtionsnivå. Hade ett sådant samband inte funnits, skulle detta inneburit ett starkt argument för uppfattningen att den kommersiella reklamen inte skulle ha någon allmänt konsumtionshöjande effekt. Att ett sådant samband konstaterades innebar å andra sidan inte något bindande bevis för att reklamen skulle ha en dylik effekt. Det visade sig nämligen inte vara möjligt att klarlägga kausalitetsriktningarna. Det kunde således enligt undersökningen förhålla sig så, att reklamen ökade konsumtionen, men det var också tänkbart, att en relativt sett högre konsumtionsnivå gav anledning till högre märkeskunskap. Man hade slutligen att räkna med möjligheten, att verkningar fanns i båda de angivna riktningarna och att en växelverkan ägde rum.

Whiskyundersökningen gällde märkesreklamen för sådana drycker. Enligt undersökningen kunde i regel påvisas ett klart samband mellan reklamkostnader och försäljningssiffror, men inte i fråga om alla märken. Stora reklaminsatser för ett visst märke motsvarades sålunda inte alltid av stor försäljning och vice versa. Däremot visade totalt sett såväl reklamen för som försäljningen av whisky en snabb och stadig ökning. Sedan år 1953 hade reklamen till och med år 1961 fyrdubblats och försäljningen av buteljimporterad whisky tredubblats; räknar man även den härtappade whiskyn, för vilken ej gjorts någon reklam, hade försäljningen sexdubb- lats. På grund härav ansåg kommittén det inte osannolikt att märkesrekla- men för whisky även verkat som en propaganda för varuslaget som sådant.

Det förtjänar här att anmärkas att det, sedan de nu beskrivna undersökningarna publicerades, har genomförts en undersökning vid sociologiska institutionen i Uppsala, vari man bl. a. sökt utröna ett ev. samband mellan alkoholkonsumtion och varseblivning av alkohol— reklam.l Resultaten av undersökningen framstår dock som så motstridiga att man knappast vågar dra några generella slutsatser därav.

över huvud taget synes empirisk forskning kring reklamens efterfråge- effekter stöta på osedvanligt komplicerade problem, och de av statistiska centralbyrån för nykterhetslagkommitténs räkning utförda undersök- ningarna är att se som ett svenskt pionjärarbete på området. Reklam- utredningen uttalar i sitt tidigare omnämnda betänkande Reklam II. Beskrivning och analys att det inte är möjligt att ge något generellt svar på frågan i vad mån ett individuellt företags reklam för en märkesvara kan påverka den totala branschefterfrågan. Resultaten från olika under- sökningar tycks enligt utredningen på denna punkt motsäga varandra.

I ett svenskt standardverk angående reklam (Albinsson, Tengelin, Wärneryd: Reklamens ekonomiska roll, Stockholm 1964) uttalar man, att en på grund av reklam ökad efterfrågan av ett visst märke som regel

leder till en minskad efterfrågan av andra märken, men att det naturligtvis kan tänkas, att reklamen för ett märke väcker intresse för varan som sådan, med påföljd att efterfrågan -— åtminstone temporärt ökar även på konkurrerande märken. Vad gäller undersökningarna på området framhåller man att frågan om märkesreklamens inverkan på branschefterfrågan i allmänhet lämnats öppen, men att en amerikansk undersökning visat en samvariation mellan den samlade tobaksreklamen och efterfrågan.

20.8. Utländska förhållanden

Nykterhetslagkommittén lämnade i sitt reklambetänkande en utförlig redogörelse för utländska förhållanden på området. Av redogörelsen framgick att reklamen för alkoholdrycker i flera främmande länder kommit att betraktas som en alkoholpolitisk fråga och blivit föremål för antingen förbud (vissa kanadensiska delstater) eller ingående och troligen mycket svårkontrollerbar och svåradrninistrerad detaljreglering (olika delstater i USA och Kanada samt Finland och Norge). I andra länder däremot var reklambestämmelserna mycket liberala (Storbritannien och Västtyskland) eller betingade av andra omständigheter än alkoholpoli- tiska hänsyn (Frankrike). 1 Danmark finns inga begränsningar speciellt för reklam för alkoholdrycker.

Här må vidare omnämnas att attityden gentemot alkoholreklamen på senare år skärpts i flera av de nordiska länderna. Således har den finska riksdagens ekonomiutskott i maj 1972 vid granskningen av alkohol- bolagets förvaltningsråds berättelse för år 1970 uttalat den principiella ståndpunkten, att reklamen för alkoholdrycker helt bör förbjudas, samt hemställt hos social— och hälsovårdsministeriet om utredning av denna fråga. I Island finns sedan flera år ett reklamförbud såvitt avser vin- och spritdrycker i tidningar, tidskrifter, radio, TV, biografer och i naturen. -— I Norge slutligen har 1973 antagits ett totalförbud mot reklam för spritdrycker, vin och mjöd samt för öl med en alkoholhalt överstigande 0,7 volymprocent. Denna lags ikraftträdande har dock uppskjutits i avvaktan på en reglering av de s.k. vinländernas traktatmässiga rättig- heter att göra reklam för sina varor i Norge.

20.9. Handelspolitiska synpunkter

Vid genomförandet av den provisoriska reglering av rusdrycksreklamen, som gällde under den första övergångstiden till fri försäljning, undersök- tes de handelspolitiska konsekvenserna av de tilltänkta åtgärderna. I propositionen ( 1954: 151) anfördes härom följande.