NJA 1986 s. 559

Vid tillämpning av 4 § 1 st lagen (1966:454) om företagsinteckning har en båt, tillhörig ett aktiebolag och använd för styrelseledamots privata bruk, ansetts höra till den intecknade verksamheten och alltså vara omfattad av företagsinteckning.

Lek och Hobby i Sundsvall Aktiebolag, vars styrelse hade sitt säte i Timrå, försattes d 14 febr 1980 i konkurs vid Sundsvalls TR. Det förordnades, att konkursen skulle handläggas som ordinär konkurs. Advokaten K.S., Sundsvall, förordnades till förvaltare i konkursen.

Bolagets styrelse utgjordes av H.A.. Denne träffade i egenskap av företrädare för bolaget d 25 jan 1980 ett avtal om försäljning av inkråmet i bolaget till B & W AB. Köpeskillingen uppgick enligt avtalet till 300 000 kr för inventarier, lager och hyresrätt. I anslutning till försäljningen överläts också en större motorbåt till H.A.. Denne blev sedermera d 28 febr 1980 personligen försatt i konkurs. Då det senare uppdagades att H.A. förfogade över den ifrågavarande båten träffade konkursförvaltaren i H.A:s personliga konkurs, advokat O.L. och Stoltz d 19 okt 1980 ett skriftligt avtal om att båten skulle anses tillhöra bolagets konkursbo. Båten försåldes sedermera av bolagets konkursbo för 85 000 kr.

Enligt av Stoltz d 26 mars 1983 upprättat utdelningsförslag i bolagets konkurs förelåg ett belopp om 153 314 kr 45 öre till fördelning. Beloppet fördelades enligt utdelningsförslaget till två borgenärer med särskild förmånsrätt, dels till Persöner AB i Ystad med 13 925 kr 55 öre på grund av äganderättsförbehåll och dels till Post- och Kreditbanken, PK-banken i Stockholm med 139 388 kr 90 öre på grund av förmånsrätt enligt 5 § 2 förmånsrättslagen.

Staten anmälde klander mot utdelningsförslaget och yrkade att köpeskillingen om 85 000 kr jämte ränta enligt räntelagen fro m d 12 dec 1980 avseende den försålda motorbåten skulle tillfalla borgenärer med allmän förmånsrätt samt att motorbåten inte skulle omfattas av PK- bankens företagsinteckning.

Sedan klandret upptagits anförde TR:n (t f rådmannen Unger) i slutligt beslut d 23 mars 1984 bl a: Yrkanden m m. - - - Staten har anfört: Båten överlämnades till bolaget innan konkursen utbröt. Såsom rörelsefrämmande egendom skall båten inte räknas som företagsintecknad egendom.

PK-banken har bestritt statens talan och har anfört: Lek och Hobby i Sundsvall AB, som bedrev försäljning av leksaker, avvecklades genom att inkråmet såldes ut för 300 000 kr. Som dellikvid överläts tyst och diskret en stor båt, som skulle förfogas av H.A. personligen. Sedermera försattes H.A. i konkurs. Med hänsyn till att båten ansågs vara en "svart" dellikvid för inkråmet kom förvaltarna i bolagets och H.A:s konkurs genom en skriftlig överenskommelse överens om att båten skulle anses tillhöra bolagets konkursbo. Överenskommelsen har inte klandrats. En företagsinteckning gäller i företagets lösa egendom i den mån den tillhör den intecknade verksamheten. Aktuell båt hör liksom inventarier och andra lösören till denna egendom. Kronofogdemyndighetens påstående om rörelsefrämmande egendom är inte korrekt. Någon rörelsefrämmande egendom finns överhuvudtaget inte i ett aktiebolag. I ett aktiebolag finns inget privat bruk utan all egendom tillhör aktiebolaget och omfattas av dess verksamhet.

Konkursförvaltaren har anfört: Vid försäljningen av inkråmet i bolaget avtalades om en köpeskilling i två former, nämligen en öppen redovisad del och en "svart" del. Enligt den senare skulle en del av likviden utbetalas till H.A. privat genom att han fick överta en motorbåt. Vid konkurstillfället var större delen av den öppet avtalade köpeskillingen utestående och inte heller hade båten traderats till bolaget. Båten eller dess motvärde i pengar var därför en utestående fordran, som H.A. avsåg att tillgodogöra sig personligen. Eftersom båten var en del av uppgörelsen rörande försäljningen av rörelsen förelåg en återvinningssituation i förhållande till H.A.. Han och konkursförvaltaren i H.A:s personliga konkurs advokaten O.L. diskuterade om vederlaget var erlagt eller inte och kom fram till att vederlaget var erlagt och således tillhörde bolagets konkursbo. Vederlaget var erlagt på så sätt att båten fanns till disposition för bolaget.

Skäl. Parterna är ense om att båten tillhörde bolaget vid konkursutbrottet.

Det framgår av utredningen att H.A. avsåg att använda båten för personligt bruk. Bolagets omfattning var ej av sådan storlek att båten skulle kunna jämställas med inventarier i restauranger eller fritidslokal, som är avsedd för ett företags personal. Egendom, som besväras av företagsinteckning, skall tillhöra den intecknade verksamheten. Utanför faller egendom som över huvud ej ingår i näringsverksamheten utan är avsedd för privat bruk. Den aktuella båten är egendom av sådant slag, varför statens talan skall bifallas.

Slut. TR:n förklarar att i målet aktuell båt ej ingick i Lek och Hobby i Sundsvall AB:s företagsintecknade egendom och återförvisar ärendet till konkursförvaltaren, som har att upprätta nytt utdelningsförslag.

PK-banken anförde besvär i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade att HovR:n måtte undanröja TR:ns beslut och fastställa det av konkursförvaltaren upprättade utdelningsförslaget.

Staten bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Sterner och Grefberg samt hovrättsassessorn Emilsson, referent) meddelade d 23 okt 1984 följande beslut:

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

HD

PK-banken (ombud advokaten M.L.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Riksskatteverket bestred ändring.

HD beredde Svenska Bankföreningen och Sveriges Advokatsamfund tillfälle att avge yttranden i målet.

Svenska Bankföreningen anförde i yttrande d 13 jan 1986: Målet gäller frågan om en fritidsbåt, ägd av ett aktiebolag och avsedd för den som synes ha varit bolagets ägare och dennes personliga bruk, ingår i underlaget för företagsinteckning som beviljats i bolagets verksamhet. Däri ligger en principiell fråga, nämligen om det i ett aktiebolag kan finnas lös egendom som inte hör till verksamheten, vilken på den grunden undantas från företagsinteckning. Svaret på den är av stor vikt för bankerna och deras kreditgivningsverksamhet.

De rättsliga förutsättningar som skall gälla för att egendom skall omfattas av företagsinteckning är förutom att egendomen skall vara av det slag som anges i 4 § lagen om företagsinteckning att den enligt samma paragraf skall tillhöra näringsidkaren och höra till den intecknade verksamheten. Det råder ingen tvekan om att en fritidsbåt är ett sådant slag av lös egendom som i och för sig kan omfattas av företagsinteckning. Det står vidare klart att den aktuella båten tillhörde den näringsidkare - bolaget - i vars verksamhet företagsinteckningen gällde, låt vara att bolagets äganderätt kunde slås fast först efter särskilda överväganden. Den fråga som således kvarstår att pröva är om båten hörde till den intecknade verksamheten.

Som en förutsättning för det följande gäller att företagsinteckningen beviljats i bolagets hela näringsverksamhet, vilket synes ha varit fallet även om det inte direkt framgår av det material till vilket bankföreningen haft tillgång.

Det förhållandet att verksamheten i bolaget synes ha upphört före konkursutbrottet saknar enligt bankföreningens mening betydelse för bedömningen av om egendom, som fanns i bolaget när detta trädde i konkurs, omfattas av den förmånsrätt som följer med företagsinteckning. Det avgörande är i stället om egendom, som vid konkurstillfället tillhörde bolaget, vid den tidpunkten också hörde till den intecknade verksamheten.

Lagens krav att egendomen skall höra till den intecknade verksamheten synes i första hand ha betydelse dels för det fall verksamheten drivs av en enskild person, och då för att skilja egendomen från hans privata egendom, dels för det fall inteckning enligt 3 § meddelats i verksamhet av viss art som näringsidkaren utövar, och då för att skilja egendomen från egendom i verksamhet av annan art. Lagstiftaren synes inte ha närmare övervägt den situation som förekommer i målet (se SOU 1964:10 s 109 och prop 1966:23 s 103 f).

Bankerna utgår allmänt från att när företagsinteckning beviljats i ett aktiebolags hela verksamhet all bolagets lösa egendom som är av det slag att den i och för sig kan omfattas av företagsinteckning också ingår i denna. Så synes också tillämpningen ha varit i konkurs. Någon skillnad har därvid inte gjorts för egendom som mer direkt ingår i rörelsen och sådan som endast har indirekt betydelse för den. I sin kommentar till lagen uttalar också Nordström (s 41) att till intecknad verksamhet räknas även sådan del av verksamheten som indirekt tjänar rörelsens ändamål. Som ett exempel på sådan egendom nämner han det i TR:ns dom återgivna fallet med inventarier i vissa lokaler avsedda för näringsidkarens personal. Ett numera väl så praktiskt exempel på sådan "indirekt rörelseanknuten" egendom är personbil som - ägd av företaget - disponeras uteslutande av någon av företaget anställd. Ingen tvekan synes ha rått om att en sådan bil omfattas av företagsinteckning i företagets verksamhet. Det i målet aktuella fallet har avsevärda likheter därmed.

Egendom, vilken likt den aktuella båten resp det nyssnämnda exemplets personbil är till endast för anställds privata bruk, ingår visserligen inte i den "produktiva" rörelsen men måste ändå liksom annan "personalanknuten" egendom anses ingå i verksamheten. Syftet med sådan egendom är typiskt sett att bereda de anställda favörer till gagn för verksamheten.

Det finns i detta sammanhang inte anledning att i ett företag som det aktuella göra skillnad mellan anställd, styrelseledamot och ägare.

Om "personalanknuten" egendom vid tillämpning av lagen om företagsinteckning skulle undantas från verksamheten, skulle uppenbara praktiska gränsdragningsproblem uppstå: hur skall gränsen dras mellan sådana inventarier i vissa lokaler, vilka enligt Nordström typiskt sett ingår i verksamheten, och annan verksamhetsfrämmande egendom? Det kan visserligen sägas att liknande svårigheter kan tänkas uppstå när gränsen skall dras i det fall näringsidkaren är enskild person. Detta hindrar emellertid inte att svårigheterna om möjligt bör undvikas i fall som det nu aktuella.

Företagsinteckningar har under det senaste decenniet kommit att få mycket stor betydelse som säkerhet vid kreditgivning till företag. Det nya systemet med företagshypotek medför därvid ingen skillnad i förhållande till det tidigare. Den nu aktuella frågan kommer att ha betydelse också i det nya systemet. Mot bakgrund av företagsinteckningarnas - och företagshypotekets - betydelse vore det olyckligt om systemets värde och praktiska hanterlighet skulle försvåras genom att svårigheter skulle uppstå att bedöma om egendom som ägs av vissa näringsidkare på grund av nu diskuterade förhållanden omfattas av en företagsinteckning eller inte.

Bankföreningen anser således att rättsliga och praktiska skäl talar för en annan bedömning av målet än den som domstolarna gjort. PKbankens talan bör således enligt föreningens uppfattning bifallas.

Sveriges Advokatsamfunds styrelse anförde i yttrande d 14 mars 1986: Frågan i målet gäller huruvida en båt, som ingick bland ett konkursbolags tillgångar men inte förvärvats för att uppfylla föremålet för bolagets verksamhet enligt bolagsordningen, omfattas av företagsinteckningars förmånsrätt. Den distinktion som i förarbetena till lagen om företagsinteckningar görs angående individualiseringen av inventarier tar i första hand sikte på att inteckningar kan beviljas i olika verksamheter och att de inte kan göras gällande i en näringsidkares personliga förmögenhet. Av förarbetena framgår vidare att stadgandet om avskiljande av personlig förmögenhet befunnits angeläget då lagens syfte och inriktning var att underlätta kreditgivningen till framför allt enskilda näringsidkare. Att ta ovannämnda stadgande till stöd för att bland ett aktiebolags tillgångar i form av inventarier utmönstra egendom som skulle anses motsvara en enskild näringsidkares personliga förmögenhet är inte välbetänkt och torde dessutom strida mot grundläggande associationsrättsliga principer.

I sammanhanget bör det framhållas att den skyldighet som ett företag har att i sin verksamhet hålla sig inom ramen för vad bolagsordningen stadgar i fråga om bolagets verksamhet endast är en minoritetsskyddsregel och sålunda endast berör förhållandet aktieägarna emellan. Skatterättsligt kan frågan visserligen stundom ha betydelse. Detta torde dock sakna relevans i detta sammanhang.

Det är sålunda styrelsens uppfattning att, oavsett att förvärvet av båten inte legat inom bolagsordningens ram och sålunda varit "rörelsefrämmande" och oavsett att båten enbart använts för "privat" bruk, båten skall anses omfattad av uttagna företagsinteckningar i den mån dessa beviljats i all näringsverksamhet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår att Lek och Hobby i Sundsvall AB, som säkerhet för fordringar som numera innehas av PK- banken, medgivit att företagsinteckning beviljades i all bolagets näringsverksamhet samt att inskrivningsmyndigheten i Härnösands domsaga beviljat inteckningarna. Lek och Hobby försattes i konkurs d 14 febr 1980.

I målet råder tvist huruvida en motorbåt omfattas av de företagsinteckningar som Lek och Hobby sålunda upplåtit. Staten har därvid gjort gällande, att motorbåten såsom "rörelsefrämmande" egendom inte ingår i den intecknade egendomen. Parterna i målet är dock överens om att motorbåten tillhör bolagets konkursbo.

Lagen om företagshypotek ersatte d 1 jan 1986 lagen om företagsinteckning. Eftersom Lek och Hobby försattes i konkurs dessförinnan, skall ändock enligt 5 § lagen om införande av lagen om företagshypotek äldre bestämmelser gälla.

Lagen om företagsinteckning innehåller inte något stadgande som uttryckligen reglerar betydelsen av s k rörelsefrämmande egendom. Statens invändning måste i stället ses mot bakgrund av 4 § 1 st i lagen om företagsinteckning där det sägs att en företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom "i den mån denna hör till den intecknade verksamheten". Avfattningen av detta stycke skall jämföras med 3 §, vari framgår att en företagsinteckning kan begränsas till näringsverksamhet av viss art.

Av intresse är vidare att företagsinteckning kan meddelas i enskild näringsidkares näringsverksamhet, varvid sådan egendom som är avsedd för privat bruk inte kommer att omfattas av hypoteket. I anslutning härtill uttalade förlagsinteckningskommittén, som avgav förslaget till lagen om företagsinteckning, följande (se prop 1966:23 s 84): "I allmänhet torde det enligt kommittén inte vara svårt att avgöra vilken egendom som hör till en viss intecknad rörelse. Att gränsdragningsproblem kan uppkomma ligger dock i öppen dag. I synnerhet beträffande mindre företagare är det inte ovanligt att rörelsens inventarier är avsedda för privat bruk". Detta uttalande kan inte anses avsett annat än som ett uttryck för svårigheten i vissa fall att utreda vem som viss egendom tillhör och det kan svårligen tilläggas någon mera vidsträckt betydelse. Uttalandet ger därför inte någon vägledning i fråga om ett aktiebolag kan äga någon rörelsefrämmande" egendom.

Kommittén uttalade vidare (SOU 1964:10 s 109): "Till intecknad rörelse räknas även sådan del av verksamheten som indirekt tjänar rörelsens ändamål. Härav följer, att inteckningen gäller även i egendom som är knuten till denna del, t ex inventarier i restauranger och fritidslokaler för personalen". Uttalandet, som inte föranledde någon erinran under lagförslagets beredning, måste uppfattas som ett understrykande av det faktum att en företagsinteckning omfattar inte endast sådan egendom som är av direkt betydelse för verksamheten utan även annan egendom. Ett sådant synsätt torde bäst överensstämma med de överväganden som låg till grund för lagen om företagsinteckning. Införandet av lagen om företagshypotek innebär inte någon ändring på denna punkt.

Eftersom parterna är ense om att motorbåten tillhör konkursboet och den som sådan kan omfattas av en företagsinteckning skall i enlighet med det förut sagda båten anses ha ingått i Lek och Hobbys näringsverksamhet.

- - -

Domslut

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut förklarar HD att den i målet aktuella motorbåten omfattas av de företagsinteckningar som upplåtits av Lek och Hobby i Sundsvall AB, numera i konkurs.

HD (JustR:n Brundin, Sven Nyman, Vängby, Lind och Lars K Beckman, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Parterna är ense om att den aktuella motorbåten tillhörde Lek och Hobby i Sundsvall AB, när detta bolag försattes i konkurs. PK-banken, som innehar två företagsinteckningar till säkerhet för sin fordran i konkursen, gör gällande att båten hörde till den intecknade verksamheten och alltså omfattas av företagsinteckningarna. Riksskatteverket har motsatt inställning.

Lagen (1984:649) om företagshypotek trädde i kraft d 1 jan 1986. Av 5 § lagen (1984:650) om införande av lagen om företagshypotek följer emellertid att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i förevarande fall. Enligt 4 § 1 st lagen (1966:454) om företagsinteckning gäller företagsinteckning i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade verksamheten (jfr motsvarande formulering i 2 kap 1 § lagen om företagshypotek).

Kravet att egendomen skall höra till den intecknade verksamheten innebär att den ram för inteckningen som - med hänsyn till arten och lokaliseringen av verksamheten - bestämts på grundval av individualiseringsreglerna i 3 § lagen om företagsinteckning är avgörande också för vilken egendom som omfattas av förmånsrätten. Egendom som hör till annan av samme näringsidkare utövad verksamhet omfattas inte. De aktuella företagsinteckningarna har meddelats i all den verksamhet som bolaget utövar i riket och medför inte några begränsningar i detta avseende.

När det gäller enskilda näringsidkare innebär kravet, att egendomen skall höra till verksamheten, att företagsinteckning inte omfattar egendom som är avsedd för näringsidkarens privata bruk (se prop 1966:23 s 103 f). I målet har uppkommit frågan om motsvarande gränsdragning skall göras i fråga om aktiebolag. Riksskatteverket har härvid gjort gällande att båten är rörelsefrämmande egendom som inte skall omfattas av företagsinteckning.

Båten får anses ha varit avsedd för privat bruk av H.A., som var ende styrelseledamot i bolaget. Det strider emellertid mot aktiebolagsrättsliga grundsatser att anta att någon bolagets tillgång inte skulle ingå i bolagets verksamhet. En uppdelning av bolagets egendom skulle också medföra besvärliga gränsdragningsproblem ägnade att försvåra hanteringen av frågor om företagsinteckning. Det anförda leder till att båten bör anses höra till bolagets verksamhet och alltså omfattas av företagsinteckningarna. Konkursförvaltarens utdelningsförslag skall därför fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD det av konkursförvaltaren upprättade utdelningsförslaget.