NJA 1986 s. 729

Domskäl

Skäl. T.B. har som grund för sin talan i HovR:n anfört bl a följande: Tyska processrättsliga regler skall tillämpas på frågan om behörigt forum eftersom parterna har överenskommit att tysk rätt skall tillämpas. ATS har inte förmått eller ens försökt visa att T.B. har forum inför TR:n enligt de tyska reglerna. Inte heller enligt svenska regler är TR:n behörigt forum. Som TR:n konstaterat uppkommer inte behörighet genom 10 kap 1 § 5 st RB, eftersom T.B. har hemvist i England sedan drygt tre år tillbaka. 10 kap 14 § samma balk skall endast användas vid bestämmandet av svenska domstolars inbördes behörighet. Detta gäller oavsett T.B.:s anknytning till Sverige. För det fall att hans anknytning tillmäts relevans skall följande beaktas. Avtalet, som avser en internationell verksamhet, ingicks i Tyskland när T.B. var domicilierad i England. Han har fortfarande hemvist i England. Hans enda anknytning till Sverige är den som angivits i det överklagade beslutet. Anknytningen är alltför svag för att kunna tillmätas avgörande betydelse.

Vad gäller frågan om undanröjande av TR:ns beslut menar T.B. att TR:ns förfarande att tillåta ATS att efter huvudförhandlingen komplettera sin talan utgör grovt rättegångsfel. Om målet prövats vid huvudförhandlingen är det uppenbart att käromålet skulle ha avvisats eftersom ATS inte mot T.B:s bestridande förmått visa TR:ns behörighet. Det överklagade beslutet synes huvudsakligen grundat på vad ATS tillfört målet efter förhandlingen.

ATS har genmält bl a: T.B. har inte styrkt sitt påstående att han har hemvist i England. Enligt engelsk rätt krävs mycket stark anknytning till England för att en person skall anses domicilierad där. Vid tiden för talans väckande var T.B. just avregistrerad ur folkbokföringen. Han hade iklätt sig ett solidariskt betalningsansvar med andra svenska rättssubjekt med vilka han hade nära kontakter. Av hans egna uppgifter framgår att han fortfarande har stark anknytning till Sverige. Det är därför rimligt att han skall svara inför svensk domstol.

För att avgöra målet efter förenklad huvudförhandling krävs att båda parternas samtycke härtill föreligger intill dess dom faller i målet. Även om bortfall av parts samtycke inte automatiskt medför att förberedelsen skall fortsätta, kan TR:n ändå förordna om fortsatt handläggning. TR:ns beslut att återuppta förberedelsen i målet kan inte betraktas som grovt rättegångsfel.

HovR:n finner inledningsvis att, vid bedömningen av svensk domstols behörighet, domstolen har att tillämpa svenska processrättsliga regler. - För att T.B. skall anses ha allmänt forum vid svensk domstol enligt 10 kap 1 § 5 st RB krävs att han saknar känt hemvist även utom Sverige. Med hänsyn till vad som framkommit om T.B:s bosättning i England saknas förutsättning att tillämpa denna bestämmelse. Frågan är därför om T.B. med analog tillämpning av 10 kap 14 § RB skall vara skyldig att svara inför svensk domstol. Bestämmelsen är direkt tillämplig endast när samtliga svarande i ett mål har behörigt forum i Sverige. Möjligheten att tillämpa bestämmelsen analogt beträffande en svarande, för vilken behörigt forum i Sverige annars saknas, måste därför vara begränsad. I vissa fall kan dock omständigheterna tänkas vara sådana att sådan tillämpning skall kunna komma i fråga. HovR:n finner, i likhet med TR:n, att vad som upplysts om T.B.:s anknytning till Sverige medfört att han var skyldig att, jämte Think Tank och T.L., svara inför TR:n. T.B:s yrkande om avvisning av ATS' talan skall därför lämnas utan bifall.

Enligt RB föreligger inte uttryckligt hinder mot att domstol, som beslutat att meddela dom eller beslut, i stället förordnar om fortsatt handläggning. Det bör dock särskilt i ett dispositivt mål krävas starka skäl för att så skall kunna ske. Det faktum att en part, som samtyckt till huvudförhandling i förenklad form, efter avslutad förhandling återtar sitt samtycke bör därvid inte tillmätas självständig betydelse. Även om ATS' återtagande av lämnat samtycke således inte i och för sig medfört hinder för TR:n att avgöra målet, kan det i förening med att parten åberopar nya uppgifter eller bevis, som enligt TR:ns mening är av betydelse, utgöra skäl för fortsatt handläggning. Framför allt bör dock TR:n ha möjlighet att fortsätta handläggningen för att inte behöva meddela ett enligt TR:ns mening eventuellt oriktigt avgörande. TR:ns handläggning har alltså inte varit felaktig, än mindre grovt felaktig. Yrkandet om återförvisning - för, såsom yrkandet får tolkas, ny prövning utan att hänsyn därvid tas till den utredning som numera föreligger i målet - saknar laga grund.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

T.B. (ombud advokaten L.G.) anförde besvär och yrkade i första hand att ATS' talan skulle avvisas

samt i andra hand att HD skulle undanröja TR:ns beslut och förordna att målet skulle företas till fortsatt handläggning i frågan om rättegångshinder utan beaktande av den utredning som införts i målet efter huvudförhandlingens avslutande i TR:n.

ATS (ombud jur kand L.E.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Möller, hemställde i betänkande om följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD JustR:n Brundin, Bengtsson, referent, Heuman, Lind och Lars K Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Litteratur: Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål s 138 f och 220 ff.