NJA 1986 s. 83

Domskäl

Skäl. A.S. har som grund för besvären anfört, att båda hennes föräldrar ägde fastigheten med samäganderätt och att hon därför har fått hälften av fastigheten av fadern och hälften av modern.

Vid gåvotillfället hade P.A. ensam lagfart på fastigheten. Vid detta förhållande och då det inte visats att E.A. förvärvat äganderätt till fastigheten skall A.S. vid fastställandet av gåvoskatt anses ha fått fastigheten av P.A. ensam och beskattning följaktligen ske såsom för en gåva. På grund härav skall besvären lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

A.S. (ombud advokaten T.B.) anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n.

Kammarkollegiet bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Makarna A har i ett gemensamt gåvobrev till sin dotter A.S. överlåtit en fastighet, som var lagfaren för mannen. A.S. får anses göra gällande att hustrun hade s k dold äganderätt till en andel i fastigheten. Frågan i målet är om det i en sådan situation föreligger gåva från båda makarna eller endast från mannen.

Som framgår av flera avgöranden av HD (se NJA 1984 s 772 samt 1985, s 97 och 615) finns inte i det läge som föreligger innan dold äganderätt till en fastighet manifesterats genom överlåtelse eller lagakraftägande dom någon annan tillgång med avseende på fastigheten för den dolde ägaren än hans obligationsrättsliga anspråk mot den öppne ägaren. Denne är behörig att ensam förfoga över fastigheten och en överlåtelse från honom torde i princip inte kunna angripas med hänvisning till det dolda anspråket, oavsett om förvärvaren varit i god eller ond tro.

Då någon manifestation som nyss sagts av E.A:s påstådda äganderätt till del av fastigheten Stigbygeln 18 ej visats föreligga vid tidpunkten för gåvan, bör i linje med angivna rättsfall och i enlighet med vad underinstanserna funnit A.S. anses ha fått fastigheten av den lagfarne ägaren P.A. ensam och beskattning följaktligen ske såsom för en gåva. På grund härav och då ej heller i övrigt något fel begåtts vid skatteberäkningen skall besvärstalan ogillas.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

Domskäl

Skäl. A.S. har som grund för sin talan anfört att hennes föräldrar innehade fastigheten Stigbygeln 18 med samäganderätt och att hon erhållit fastigheten i gåva av båda föräldrarna, hälften av fadern och hälften av modern.

Vid tiden för gåvan var A.S:s fader P.A. ensam lagfaren ägare av fastigheten. Enligt A.S:s uppgifter skulle emellertid P.A. ha förvärvat fastigheten tillsammans med sin hustru E.A., som därvid tillsköt en del av köpeskillingen. Innebörden av dessa uppgifter är att E.A. skulle haft en s k "dold äganderätt" till fastigheten.

HD har i ett antal rättsfall behandlat olika frågeställningar rörande dold äganderätt till fastighet. I rättsfallet NJA 1985 s 615 framhöll domstolen att den "dolde ägaren" får skydd för sitt äganderättsanspråk först i och med att en överlåtelse till honom gjorts av den öppne ägaren eller en lagakraftvunnen dom på hans äganderätt föreligger. Dessförinnan har den dolde ägaren endast ett obligationsrättsligt anspråk mot den andre. Denna rätt kan, uttalade HD, bli aktuell som objekt för rättighetsutmätning.

Av dessa uttalanden följer att den dolde ägarens obligationsrättsliga anspråk har sådan karaktär att det kan sägas ha ett förmögenhetsvärde. Det torde inte finnas något hinder för den dolde ägaren att överlåta sitt anspråk till annan, varvid formkravet för överlåtelse av fast egendom torde få iakttas. Anspråket kan också övergå till annan på grund av arv eller testamente.

För den händelse den öppne ägaren inte frivilligt medverkar till att den dolde ägarens rätt manifesteras, kan denne genom dom få fastslaget, att han är ägare till en del av fastigheten (NJA 1982 s 589). Han har möjlighet att under rättegången utverka säkerhetsåtgärd så att den öppne ägaren förhindras att upplåta panträtt i fastigheten (NJA 1985 s 97). Skulle den dolde ägarens anspråk ha övergått till annan, får denne samma rätt som den tidigare dolde ägaren att få sitt äganderättsanspråk bekräftat genom dom resp utverka säkerhetsåtgärd under rättegången.

När det på detta sätt är möjligt att disponera över det obligationsrättsliga anspråk som en dold ägare har, måste förhållandet beaktas även när det gäller att fastställa gåvoskatt med anledning av att den öppne och den dolde ägaren gemensamt skänker bort fastigheten. En förutsättning är emellertid att det av utredningen i gåvoskatteärendet framgår att det finns en dold äganderätt. Bevisbördan för det åvilar i princip den skattskyldige.

I det aktuella fallet har givarna upprättat gåvobrevet med utgångspunkt i att makarna ägde fastigheten gemensamt. P.A. har i särskilt upprättad handling intygat att makarna innehaft fastigheten med samäganderätt. Av utredningen framgår vidare att fastigheten Stigbygeln 18 inköptes år 1967 i samband med att P.A. sålde en fastighet, som hade bebyggts när makarna ingick äktenskap år 1938. Inköpet av Stigbygeln 18 finansierades delvis av E.A..

De anmärkta omständigheterna får anses utgöra tillräckligt belägg för att P.A. och E.A. gemensamt förvärvade fastigheten Stigbygeln 18. De får antas ha haft lika andelar i fastigheten.

Vad A.S. erhållit får med hänsyn härtill anses härröra till hälften från fadern och till hälften från modern.

Vardera gåvans värde kan bestämmas till 131 425 kr

(tax.värde 285 000 - lån 22 150/2 = 131 425) och gåvoskatten på vardera gåvan utgör 14 292 kr eller sammanlagt 28 584 kr.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD gåvoskatten till 28 584 kr.

JustR:n Knutsson och Beckman, referent, var skiljaktiga och gillade betänkandet.