NJA 1986 s. 93

(Jfr 1985 s 649)

Gällivare TR meddelade d 14 febr 1985 dom i mål mellan Kiruna kommun och H.T. angående fordran. Genom domen förpliktades H.T. att erlägga betalning till kommunen i enlighet med en vid domen fogad amorteringsplan. Domen vann laga kraft.

H.T. ansökte i HD om resning.

Kommunen delgavs ansökningen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande avgörande: Av handlingarna i målet framgår bl a. Kommunen ansökte i maj 1984 om betalningsföreläggande för en fordran gällande för mycket erhållen lön m m. H.T. bestred kravet och kommunen begärde att målet skulle hänskjutas till rättegång. TR:n handlade det följande målet enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Sedan H.T. avgivit yttrande kallade TR:n slutligen till sammanträde d 14 febr 1985. H.T. förelades vid vite att komma personligen, och om han inte kom kunde enligt kallelsen tredskodom meddelas mot honom. Vid sammanträdet var kommunen företrädd men H.T. frånvarande. Kommunen gav in en amorteringsplan, undertecknad av H.T. och en företrädare för kommunen. På yrkande av kommunen meddelade TR:n dom. - Sedan H.T. ansökt om resning har kommunen till HD ingivit förklaring. Både H.T. och kommunen har i sina framställningar helt hänfört sig till det bakomliggande rättsförhållandet.

Då TR:n vid sammanträdet d 14 febr 1985 meddelade dom i stället för tredskodom fanns inte stöd för detta i kallelsen (jämför 16 § angivna lag). Det var heller inte riktigt att uppfatta amorteringsplanen som ett medgivande av kommunens talan och lägga detta till grund för domen. Härigenom har rättegångsfel förekommit av beskaffenhet att föranleda resning.

Jämlikt 58 kap 1 § 1 st 3 beviljar HD resning i målet. Det ankommer på TR:n att företa målet till lagenlig behandling.

HD (JustR:n Welamson, Sven Nyman, referent, Ehrner, Gregow och Magnusson) fattade följande slutliga beslut: Målet handlades av TR:n enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. H.T. kallades att inställa sig till sammanträde inför rätten personligen vid äventyr av vite. I kallelsen angavs också att om H.T. uteblev kunde tredskodom komma att meddelas mot honom. H.T. underlät att inställa sig. Kommunen kom däremot tillstädes och yrkade, att dom skulle meddelas i målet. TR:n fann att H.T. medgivit kommunens talan och meddelade dom i enlighet därmed.

Av 19 § nämnda lag jämförd med 16 § samma lag framgår att TR:n i H.T:s utevaro ägt avgöra målet genom ordinär dom endast om H.T. kallats till sammanträdet vid påföljd att målet kunde avgöras utan hinder av hans utevaro. Eftersom kallelsen inte innehållit sådant föreläggande har TR:n förfarit felaktigt.

Sedan domen vunnit laga kraft mot H.T. borde det, med hänsyn till felets beskaffenhet, ha legat närmast till hands för denne att söka få domen undanröjd genom att anföra besvär över domvilla i HovR:n. Att en felaktighet utgör domvilla utesluter emellertid inte att den också kan utgöra grund för resning (jfr NJA 1985 s 649). TR:n har genom att meddela dom på sätt som skedde tillämpat gällande lag på uppenbart oriktigt sätt. På grund härav beviljar HD jämlikt 58 kap 1 § 1 st 4 RB den sökta resningen samt förordnar att målet skall upptas till förnyad behandling av TR:n.

HD förordnar att till dess annorlunda föreskrivs vidare åtgärd för verkställighet av domen d 14 febr 1985 inte får äga rum.