NJA 1987 s. 517

A sålde på uppdrag av B en bil med redovisningsskyldigbet för köpeskillingen enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel. De medel som A mottog vid försäljningen lades efter något mer än en dag för B:s räkning i ett kuvert i en byrålåda hemma hos A. Medlen ansågs ha blivit avskilda utan dröjsmål.

HovR:n

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt (kronokommissarien L.) verkställde d 10 febr 1986 utmätning hos C.S. av dennes rätt till innestående medel hos Stockholms polisdistrikt eller 29 900 kr till gäldande av skatter och allmänna avgifter.

B.P. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att utmätningen måtte hävas samt angav följande: Av det utmätta beloppet utgör 27 500 kr betalning för en bil som C.S. sålt för hennes räkning. Beloppet överlämnades till C.S:s sammanboende S.P., vilken förvarade pengarna i ett kuvert i en byrålåda i sin och C.S:s gemensamma bostad, då pengarna togs i beslag av polisen. Det var C.S:s avsikt att sätta in pengarna på konto för B.P:s räkning. Återstoden av de utmätta medlen eller 2 400 kr tillhör S.P. och förvarades vid tillfället i samma kuvert. C.S. har haft i uppdrag av S.P. att överlämna 2 400 kr till B.P..

Kronofogdemyndigheten anförde i sitt yttrande över besvären, att ifrågavarande medel vid utmätningstillfället var i C.S:s besittning, att utmätning skedde i enlighet med presumtionsregeln i 4 kap 18 § UB och att det inte visats att C.S. haft de kontanta pengarna avskilda på sätt som föreskrivs i lagen om redovisningsmedel.

HovR:n (hovrättsråden Zachrisson, Garström, referent, och Krön) anförde i beslut d 16 april 1986: I ärendet är ostridigt, att C.S. ej hållit de ifrågavarande pengarna avskilda enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Vid sådant förhållande och enär det ej eljest av utredningen kan anses framgå, att pengarna tillhör annan än C.S., lämnar HovR:n besvären utan bifall.

HD

B.P. anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Riksskatteverket bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Av B.P:s uppgifter i målet framgår, att hon hade givit C.S. i uppdrag att sälja hennes bil. Försäljningen ägde rum d 5 febr 1986 och inbringade 27 500 kr. Pengarna hade C.S. två timmar före beslaget d 7 febr 1986 överlämnat till S.P., som förvarade beloppet i ett kuvert i en byrålåda i bostaden. I kuvertet låg även 2 400 kr tillhöriga S.P. och avsedda för B.P..

Riksskatteverket har i HD inte bestritt B.P:s yrkande på annan grund än att C.S., då han avskilde B.P:s pengar från sina egna, var i dröjsmål. Verket har både i HovR:n och i HD lämnat B.P:s uppgifter utan erinran. Dessa uppgifter, som beträffande försäljningsuppdraget, tidpunkten för försäljningen och likviden vinner stöd av en av B.P. åberopad kvittens, bör därför godtagas.

Enligt 1 st 2 lagen (1944:181) om redovisningsmedel kan sådana medel med bibehållen rätt för redovisningsborgenären avskiljas även efter det att redovisningsgäldenären eljest kommit i dröjsmål, under förutsättning att denne vid avskiljandet inte var på obestånd. I målet har inte påståtts att C.S. var på obestånd. Vid sådant förhållande och eftersom pengarna vid beslaget var avskilda för B.P:s räkning är det utrett att 27 500 av de 29 900 beslagtagna kronorna varit förbehållna B.P..

Eftersom de återstående 2 400 kr inte tillhörde B.P. vid utmätningstillfället kan hennes talan i den delen inte vinna bifall.

HD upphäver därför utmätningen i vad avser ett belopp om 27 500 kr och lämnar besvären i övrigt utan bifall.

HD (JustR:n Brundin, Ehrner, Rydin, referent, Lars K Beckman och Solerud) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Den överklagade utmätningen avser kontanta medel om 29 900 kr som polisen fredagen d 7 febr 1986 kl 10.30 tagit i beslag hos C.S.. Av dessa medel utgör 27 500 kr betalning för en bil som C.S. på uppdrag av B.P. hade sålt för hennes räkning.

B.P. har i målet anfört bl a: C.S. sålde hennes bil onsdagen d 5 febr 1986 på kvällen. De 27 500 kr som han därvid mottog såsom köpeskilling var han skyldig att redovisa till henne. Två timmar innan beslaget ägde rum överlämnade C.S. de erhållna pengarna till S.P. för förvaring. Han avsåg att sätta in beloppet på B.P:s bankkonto men hann inte göra det innan beslaget skedde. Pengarna förvarades i ett kuvert i en byrålåda. I kuvertet låg vid beslaget även de ytterligare 2 400 kr som tillhörde S.P. men som skulle överlämnas till B.P..

Riksskatteverket har inte gjort någon invändning mot vad B.P. sålunda uppgett. Hennes uppgifter, vilka när det gäller bilförsäljningen stöds av ett kvitto, får godtas såsom riktiga. Som enda grund för bestridandet av B.P:s besvärstalan har riksskatteverket angett, att dröjsmål med avskiljandet måste anses ha förelegat med hänsyn till att C.S. hade mottagit pengarna "två dygn" före beslaget. Den åberopade grunden torde avse endast beloppet 27 500 kr.

C.S. måste vid angivna förhållanden anses ha mottagit ifrågavarande medel om 27 500 kr för B.P. med skyldighet att redovisa för dem såsom förutsätts i lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Som framgått placerades pengarna efter något mer än en dag i ett kuvert, som förvarades i en byrålåda. Medlen blev härigenom avskilda för B.P:s räkning. Avskiljandet får anses ha skett utan dröjsmål. På grund av det anförda skall utmätningen i denna del hävas.

Vad angår beloppet 2 400 kr framgår inte av utredningen att B.P. har någon däremot svarande fordran av beskaffenhet att kunna åtnjuta skydd vid utmätning hos C.S.. I fråga om detta belopp kan utmätningen därför inte hävas på talan av B.P..

Domslut

HD:s avgörande. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att utmätningen hävs såvitt avser 27 500 kr.