NJA 1987 s. 520

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Börjeson) anförde i dom d 2 mars 1987:

Domskäl. Avsnitt I. P. har erkänt gärningarna. Hörd över åtalet har han uppgivit följande: Han intogs på Gräskärrs yrkesskola d 12 nov 1985 och har vistats där sedan dess. Under vistelsen har han många gånger avvikit olovligen och i flera fall därvid begått brott. Sålunda var han d 3 maj 1986 tillsammans med K.N. på rymmen. De befann sig i Halmstad, när de bestämde sig för att åka till Borås. För denna färd tillgrep de tillsammans personbilen. Innan de for tillgrep P. även en skinnjacka och ett par handskar från hatthyllan i en olåst fastighet på Skeppargatan.

Genom P:s erkännande, som vinner stöd i övrig utredning, är åtalet i denna del styrkt.

Avsnitt II. P. har erkänt gärningarna utom tillgrepp av tröjor. Hörd över åtalet har han uppgivit följande: Han och en kamrat från Gräskärrs yrkesskola, J.K., avvek från yrkesskolan d 20 okt 1986. På parkeringen utanför Uddevalla lasarett tillgrep de en bil som de använde för färd till Göteborg. Där ångrade de sig dock beträffande färdmålet och körde norrut i avsikt att hälsa på J:s flickvän i Arvika. I Åmål tillgrep de en ny bil. I Arvika bestämde sig J:s flickvän för att följa med. Natten till d 22 okt 1986 tillgrep de en ny bil i Arvika. I avsikt att få någonstans att bo över natten fortsatte de färden mot Grums, där J. kände till en sommarstuga, i vilken de kunde bryta sig in. På vägen till sommarstugan stannade de vid en mindre livsmedelsaffär för att skaffa mat. De tog sig in i affären genom att slå sönder ett fönster på baksidan. Efter att ha plockat åt sig en del matvaror fortsatte de till sommarstugan. P. tror dock inte att de tillgrep föremål till ett så högt värde som 7 000 kr. I denna tog de sig in genom att slå sönder en fönsterruta. De gjorde upp eld med den ved som de fann i stugan, lagade mat och drack öl. P. tillgrep aldrig några tröjor i stugan och känner heller inte till om någon av de andra gjorde det. Natten härefter övernattade de hos en kamrat. Den 23 okt 1986 fortsatte de tre tillsammans söderut via Borgvik, Varberg, Falkenberg och Halmstad, till Örkelljunga. Under vägen tillgrep de fyra bilar. Vid varje tillgrepp kvarlämnades den tidigare tillgripna bilen. För att skaffa verktyg till planerade inbrott bröt de sig in i en verkstad i Örkelljunga. Här tillgreps, förutom verktyg, även cigaretter. Därefter fortsatte de till en bensinstation vid E 4, där de försökte ta sig in genom att bryta upp en dörr. Eftersom de kände sig iakttagna av en person i en parkerad lastbil, avbröt de dock försöket och körde därifrån. En stund senare återvände de men fick även denna gång avbryta sina försök. Både P. och J. var framme och bröt i dörren. När de kom tillbaka en tredje gång såg de att bensinstationspersonal var på platsen, varför något nytt försök inte gjordes. På väg tillbaka till Halmstad kom de av misstag åt fel håll. Efter att ha kört en stund fick de på länsväg 114 syn på en polis, som på vägen visade rött ljus åt dem. Eftersom de var rädda för att åka fast, körde de förbi. Polisen tog dock upp förföljandet med påslagna blåljus. När P. försökte att köra ifrån polisbilen, körde han bitvis så fort bilen gick, vilket var omkring 150-160 km/tim. Vid några tillfällen passerade han också stopplikt utan att stanna. Sedan de hade fått punktering greps de. P. var den som körde de tillgripna bilarna och han saknar körkort.

P. har erkänt samtliga gärningar förutom tillgrepp av tröjor i samband med att de natten till d 22 okt 1986 olovligen inträngt och uppehållit sig i en sommarstuga i Grums. TR:n finner mot P:s förnekande inte styrkt att han varit delaktig i detta tillgrepp. Omständigheterna måste därför anses vara sådana att brottet inte bör bedömas som stöld utan såsom hemfridsbrott och skadegörelse. Genom P:s erkännanden, som stöds av utredningen i övrigt, finner TR:n åtalet i övriga delar styrkt.

Avsnitt III. P. har erkänt gärningarna.

Hörd över åtalet har P. uppgivit följande: Han avvek d 11 nov 1986 från Gräskärrs yrkesskola tillsammans med R.A.. I Uddevalla tillgrep de en bil med vilken de färdades söderut mot Halmstad. Efter nya biltillgrepp i Varberg och Falkenberg kom de fram till ett sommarstugeområde vid Östra stranden i Halmstad. Där tog de sig in i en av stugorna genom att bryta upp ett fönster och en dörr. Denna stuga använde de sedan för logi vid flera tillfällen den närmaste tiden. I Halmstad tillgrep de en annan bil, som dock övergavs på grund av bensinbrist men plundrades först på en del verktyg. Efter två misslyckade försök till biltillgrepp och fem biltillgrepp i Halmstad, Fritsla, Björketorp och Varberg kom de tillbaka till Halmstad. Vid ett av de misslyckade försöken tillgrep de fordonshandlingar och ur en av de andra bilarna tog de en verktygslåda. I Halmstad bröt de sig in i ishallens serveringslokal och tillgrep bl a öl och konfektyrer. Efter ytterligare ett biltillgrepp i Halmstad d 16-17 nov 1986 åkte de tillsammans med en tidigare skolkamrat, X.X., till Ängelholm för att begå inbrott. De bröt sig där in i ett solarium och i en Y:s bilfirma. På solariet tillgrep de ett kassaskrin och ett ställ med ringar samt på bilfirman ett kassaskåp. Efter ett misslyckat försök att öppna kassaskåpet med en sax tog de det med sig till stugan vid Östra stranden. För att få verktyg att öppna skåpet med tillgreps en firmabil i Halmstad. Kassaskåpet kunde öppnas och visade sig innehålla omkring 1 000 kr i kontanter och en del frimärken. X.X. lämnade därefter de andra. - Natten till d 18 nov 1986 bröt sig P. och R. in i ett motionscenter i Halmstad. Avsikten var att komma över en videobandspelare, som P. hade sett, när han varit där tidigare. Vid inbrottet tillgreps, förutom videon, växelkassan, en del kläder och läsk. Videon sålde de senare för 2 000 kr. Efter ytterligare ett biltillgrepp, två misslyckade försök till sådant samt inbrott i två bilar, där de bl a kom över en portfölj, en miniräknare och en plånbok, beslutade de sig för att åka till Motala. I avsikt att skaffa en bil för denna resa gjordes fyra misslyckade tillgreppsförsök, innan de till slut lyckades tillgripa en bil i närheten av Halmstads lasarett. Anledningen till de många misslyckandena var att de var tvungna att avbryta försöken, eftersom de kände sig iakttagna. Med den tillgripna bilen färdades de sedan norrut via Göteborg till Motala. R. stannade kvar där och P. vände tillbaka mot Halmstad. Efter att ha kört fel hamnade han i Kumla, där han tillgrep en ny bil. Han tillgrep sedan ytterligare bilar i Mariestad och Vänersborg. Åter i Halmstad lyckades han d 24 nov 1986 i ett omklädningsrum i Halmstads sporthall komma över bilnycklar, med vilka han tillgrep ännu en bil. Senare samma dag tillgrep han en annan bil i Halmstad. Denna använde han vid ett nytt inbrott på ett förut besökt motionscenter natten till d 26 nov 1986. Han tillgrep här en färg-TV och 50 kr i kontanter. Samma natt gjorde han inbrott också i ett bilföretag i Halmstad. Där tillgreps endast kaffe och en kaffebryggare. Efter att under tiden d 5-9 dec 1986 ha tillgripit fyra bilar tog han sig d 9 dec 1986 till Ängelholm för att göra inbrott i en villa, som han tidigare hade sett ut. Genom att mitt på dagen ringa på förvissade han sig om att ingen var hemma och gick in genom en öppen dörr. Han tillgrep här en videobandspelare och en TV med fjärrkontroll. Dessa sålde han samma dag för 2 000 kr resp 1 500 kr. Den 12 dec 1986 gjorde han omkring kl 20.00 ett nytt villainbrott, denna gång i ett radhus i Halmstad. Efter att även här ha förvissat sig om att ingen var hemma genom att ringa på tog han sig in genom ett vädringsfönster på övervåningen. Han tillgrep här stereobandspelare, videobandspelare, dammsugare, trasmattor och smycken, allt till ett värde av omkring 22 000 kr. Han bestrider att han tillgrep värden för högre belopp. Den 15 dec 1986 tillgrep han ånyo en bil, vilket skedde vid badhuset i Halmstad. Bilen använde han vid ett villainbrott i Halmstad på eftermiddagen samma dag. Även här förvissade han sig om att ingen var hemma genom att först ringa på dörren. Han tog sig in i huset genom att rycka upp en altandörr. Här tillgreps bl a videobandspelare med fjärrkontroll, snapsglas i tenn och sprit. Några kontanter tillgrep han inte. Han sålde senare en del av det tillgripna godset för 2 000 kr. Den bil som han använde vid inbrottet lämnade han på Hallandsåsen efter att först ha plockat ur bilstereon, ett par glasögon och en verktygslåda. I samband härmed tillgrep han en olåst bil i Båstad. På eftermiddagen d 18 dec 1986 gjorde P. ånyo inbrott i en villa, denna gång på Primulavägen i Halmstad. Sedan ingen hade öppnat, när han ringde på, tog han sig in genom att först rycka loss låset till ett uterum och sedan bryta upp ett köksfönster. Här tillgreps bl a silverföremål. Godset såldes senare för 1 000 kr. Den 25 dec 1986 beslöt han sig för att återvända till Gräskärrs yrkesskola. För att ta sig till Uddevalla tillgrep han en bil vid Varbergs lasarett. P. har kört de tillgripna bilarna utan att ha körkort.

P. har erkänt gärningarna men har beträffande villainbrotten d 12 dec 1986 och d 15 dec 1986 gjort gällande att han inte tillgripit allt det gods som åklagaren har påstått. TR:n finner mot P:s förnekande i dessa delar inte styrkt tillgrepp av mer gods än vad han har erkänt. P. har erkänt gärningarna i övrigt. Hans erkännanden stöds av utredningen och åtalet är därför i dessa delar styrkt. Gärningarna är att bedöma på sätt som åklagaren har yrkat.

Avsnitt IV. P. har erkänt gärningarna. Han har dock förnekat tillgrepp av en fällkniv.

Närmare hörd över åtalet har P. uppgivit: Han och J.S. avvek från yrkesskolan i samband med ett besök på badhuset i Uddevalla d 4 febr 1987. På badhusets parkeringsplats tillgreps en bil, med vilken de tog sig till Stenungsund. Med hjälp av bilnycklar, som de tillgrep i en gymnastiksal, tillgrep de där en annan bil, som de övernattade i. På morgonen d 5 febr 1987 vände de tillbaks till trakten av Uddevalla och bröt sig tillsammans in i en villa. Först ringde de på för att förvissa sig om att ingen var hemma. De tog sig in genom att knäcka låset till altandörren och tillgrep ett smyckeskrin. När de kom tillbaka till bilen, visade J.S:s att han hade tillgripit även en fällkniv. Efter inbrottet for de till Gräskärrs yrkesskola och hämtade en annan kamrat, P.M.. De tre for sedan tillsammans mot Mellerud. På vägen tog de sig vid två tillfällen in i garagebyggnader och tillgrep dunkar med bensin. I ett av garagen tillgreps också verktyg. Bensinen fyllde de sedan på bilen. I Mellerud for de på eftermiddagen till ett hus, som de tyckte var lämpligt att bryta sig in i, eftersom det verkade vara tomt. Medan de genomsökte huset kom villaägaren dock hem, så de blev tvungna att ge sig av utan att ha tillgripit något. De for nu mot Vänersborg. Eftersom de behövde pengar föreslog J.S:s att de skulle råna en affär med hjälp av den kniv som han tidigare tillgripit. P. ville inte vara med på detta utan föreslog att de i stället skulle utan kniv försöka tvinga in "en kärring" i bilen och sedan förmå henne att ta ut pengar på bankomatkort eller liknande. J.S:s ville dock för säkerhets skull ha sin kniv med sig. På Residensgatan i Vänersborg fick de syn på ett lämpligt offer, L.F.. P., som körde bilen, stannade först bakom henne och släppte av P.M.. Härefter körde han förbi och släppte av J.S:s. Han såg inte om denne hade kniven med sig. Efter någon minut kom P.M. och J.S:s tillbaka utan kvinnan men med en handväska och de åkte från platsen. Väskan visade sig innehålla bl a omkring 160 kr i kontanter, legitimation och ett Minuten-kort. Eftersom de nu inte vågade ha kvar bilen längre, begav de sig till Vänersborgs lasaretts parkeringsplats och försökte tillgripa en annan bil. När de höll på med detta kom den kvinnliga bilinnehavaren och de blev ivägskrämda. De for ut ur Vänersborg i riktning mot Uddevalla. Efter att ha blivit förföljda av en polisbil tog de in på en mindre avtagsväg, där de stoppades. P. körde även vid detta tillfälle bilarna utan att ha körkort.

Hörd som målsägande har L.F., född 1947, uppgivit i huvudsak följande: Omkring kl 18.45 d 5 febr 1987 var hon på väg från sin bostad mot Vänersborgs centrum. På Residensgatan, som var tom på folk, körde det upp en grön Saab vid sidan av henne och stannade till. Hon hörde en bildörr slå igen och fortsatte att gå men blev snart förbikörd av bilen igen. Denna gång stannade den ett stycke framför henne i höjd med Residensgatan 28 och en yngling hoppade ur bilen. Han sprang fram och ropade flera gånger åt henne att följa med in i bilen. För att få henne att följa med grep han tag i hennes axel och höll upp en kniv framför henne. Kniven höll han 10-15 cm under hennes haka med spetsen riktad mot hakan. Strax därefter kom ytterligare en person bakifrån. Denne ryckte tag i hennes handväska samtidigt som han uppmanade henne att släppa den. Hon blev mycket rädd och lämnade genast ifrån sig väskan. De två ynglingarna sprang till den väntande bilen, som körde iväg. Hon lade bilnumret på minnet och sprang hem och ringde polisen. Efter händelsen har hon inte vågat gå ut ensam under kvällstid och har ofta blivit rädd, när hon hört fotsteg bakom sig. Ingen av de två personer som anföll henne på Residensgatan är identisk med P..

P. har erkänt gärningarna. Han har förnekat tillgrepp av en fällkniv. I målet får anses styrkt att fällkniven tillgreps vid besöket i villan. Stölden begicks av P. och en kamrat till honom tillsammans och i samråd. P. måste därför anses vara anvarig för tillgreppet av kniven, även om det var den andre som medförde den från villan. P:s erkännanden styrks av utredningen i målet. Åtalet är därmed styrkt i denna del. Gärningarna är att bedöma på sätt som åklagaren har angivit.

Avsnitt V. P. har erkänt gärningen. Närmare hörd över åtalet har han uppgivit: Han fick checken av K.N., som därvid berättade för honom att checken var stulen. Senare har konstaterats att checken hade tillgripits vid inbrott i en kiosk i Kopparberg d 24 april 1986. Anledningen till att P. fick checken var att han lättare kunde få ut pengarna, eftersom han hade ID-kort. Avsikten var att han och Kari skulle dela på pengarna. När P. d 2 maj 1986 på Götabanken i Halmstad försökte att lösa in checken, uppgav bankkassören att han var tvungen att kontrollera den. P. gav banken sin adress så att de skulle skicka pengarna till honom. Några pengar kom dock aldrig.

P. har erkänt gärningen. Erkännandet stöds av utredningen i övrigt. Åtalet är därmed styrkt i denna del.

Påföljdsfrågan. P. är 18 år. Han förekommer inte i utdrag av kriminalregistret. Emellertid har han under senare år gjort sig skyldig till omfattande brottslighet, beträffande vilken åtalseftergift har meddelats upprepade gånger. Av ett i målet inhämtat yttrande från socialnämnden i Halmstad framgår att P. tidigt började med tillgreppsbrott och sniffning samt att han varit omhändertagen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) sedan 1982. Han har varit placerad på Östra Spångs Skolhem och Ryagården i Örkelljunga, på familjehem i Jörlanda och Örkelljunga samt är placerad på Gräskärrs yrkesskola sedan d 12 nov 1985. Av yttrandet framgår även att socialnämnden anser att fortsatt vård jämlikt LVU är den lämpligaste åtgärden för P:s tillrättaförande. Av yttrande från Gräskärrs yrkesskola till åklagarämbetet i Ängelholm d 27 jan 1987 framgår att även skolan anser det meningsfullt att fortsätta behandlingen.

Visserligen har P. gjort sig skyldig till omfattande brottslighet, delvis av allvarlig art, och allmänpreventiva skäl talar starkt för ett fängelsestraff. Hans låga ålder och hans stora behov av tillrättaförande åtgärder inom socialtjänsten gör dock att en påföljd inom kriminalvårdens ram torde medföra minskade möjligheter för honom att anpassas till ett laglydigt liv. TR:n finner med beaktande härav att allmänpreventiva hänsyn får vika i detta fall. TR:n har även beaktat att P. varit berövad friheten som anhållen och häktad under en tid av 32 dagar. TR:n anser sig därför böra besluta att överlämna åt socialnämnden i Halmstad att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Domslut

Domslut. TR:n dömde P. enligt 4 kap 6 § 1 st, 8 kap 1, 4, 5, 7 och 12 §§, 9 kap 1, 6 och 11 §§, 12 kap 1 § och 23 kap 1 § BrB samt 1 § 1 st och 3 § 1 st andra meningentrafikbrottslagen för hemfridsbrott, stöld, försök till stöld, grov stöld, försök till grov stöld, rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till bedrägeri, häleri, skadegörelse, vårdslöshet i trafik och olovlig körning samt överlämnade med stöd av 31 kap 1 § BrB åt socialnämnden i Halmstad att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Vidare förordnade TR:n att P. inte längre skulle hållas häktad i målet.

Domskäl

Domskäl. P. har hörts på nytt i HovR:n och därvid berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som finns antecknat i TR:ns dom.

Förnyat yttrande har inhämtats från socialnämnden i Halmstad. Av detta framgår att vårdbeslutet beträffande P. skall omprövas d 19 juli 1987 och att nämnden avser att då avsluta vården, under förutsättning att P. sköter sig fram till nämnda datum och att ett eftervårdskontrakt skrives med Gräskärrs yrkesskola.

Även från yrkesskolan har inhämtats ett nytt yttrande. Därjämte har vårdaren S.H. hörts beträffande P:s förhållanden på yrkesskolan.

P. har, såsom TR:n funnit, gjort sig skyldig till de brott som omfattas av TR:ns domslut.

P. har vid tolv tillfällen meddelats åtalsunderlåtelse. Den brottslighet som nu är under bedömande är omfattande och i fråga om vissa gärningar av allvarlig beskaffenhet. Särskilt gäller detta villainbrotten, tillgreppet av kassaskåpet samt rånet. Brotten, som begåtts vid fyra rymningar under loppet av närmare ett år, har efter hand blivit fler och grövre. P. har genom sina upprepade rymningar med åtföljande brottsturnéer visat att han inte längre kan vårdas inom ramen för socialtjänsten. HovR:n finner det därför ofrånkomligt att av hänsyn till allmän laglydnad - trots P:s ungdom - ådöma honom ett fängelsestraff.

Vid bestämmande av strafftiden beaktar HovR:n P:s ålder och den inskränkning i rörelsefriheten som vistelsen på yrkesskolan inneburit.

Med hänsyn till P:s benägenhet att avvika från yrkesskolan och vid sådana tillfällen begå nya brott bör han häktas och i häkte avbida att domen vinner laga kraft.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på så sätt TR:ns dom att HovR:n bestämmer påföljden till fängelse 1 år.

Fängelsestraffet skall till en tid av 32 dagar anses verkställt i anstalt.

P. skall omedelbart träda i häkte och där avbida att domen vinner laga kraft.

Domskäl

Domskäl. Såsom domstolarna funnit har P. gjort sig skyldig till rån, grov stöld, försök till grov stöld, stöld, försök till stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till bedrägeri, häleri, hemfridsbrott, skadegörelse, vårdslöshet i trafik och olovlig körning. Brotten har begåtts, i samband med att P. avvikit från Gräskärrs yrkesskola, i april-maj 1986, d 20-23 okt 1986, d 11 nov-d 25 dec 1986 samt d 4 och 5 febr 1987.

P. har vid huvudförhandling i HD uppgivit följande angående sin vistelse vid Gräskärrs yrkesskola. Då det bestämdes att han skulle skrivas in vid skolan i nov 1985, fick han uppfattningen att han skulle få flytta hem till sin mor efter några månader. När han kom till skolan, fick han emellertid besked om att han skulle vara där ett helt år, vilket gjorde honom mycket besviken. I början av år 1986 rymde han från skolan tillsammans med ett par kamrater, varvid de åkte till Danmark där de begick en rad brott. Sedan han återkommit till Gräskärr, insåg han att det var bäst för honom att sköta sig. Han rymde emellertid på nytt på våren. Anledningen var troligen att han blivit trött på behandlingen och allt tjat på honom. Efter att han tidigare varit på Ryagården, där han hade kunnat göra ungefär som han ville, var det krävande att vara på Gräskärr. Sommaren 1986 placerades han i skolans lägenhet i Uddevalla, där han bodde tillsammans med två andra elever. De skötte sig själva utan övervakning av någon personal. Han hade därvid arbete utanför skolan. Detta fungerade bra. I samband med en fest i lägenheten drack han en hel del sprit och blev på grund därav återförd till Gräskärr, där han fick tillbringa en vecka på sluten avdelning. Han återkom visserligen senare till lägenheten i Uddevalla och återfick sitt arbete men ansåg sig vara i en svår situation med hänsyn till att det var känt bl a på arbetsplatsen att han var elev på Gräskärr. Han följde därför i okt med en kamrat som rymde från skolan. Han återkom dock efter några dagar. Några veckor senare avvek han på nytt tillsammans med en annan kamrat, sedan han fått veta att omhändertagandet hade förlängts sex månader. Han var då inställd på att straffa sig ut från Gräskärr. I början av febr 1987 rymde han ånyo, beroende på allt tjat som han utsattes för. Han visste då att rättegång väntade honom. - P. har nu förstått att hans önskan att erhålla ett fängelsestraff i stället för behandlingen på Gräskärr var ett misstag. Han föredrar numera utan tvekan fortsatt vistelse på Gräskärr framför ett fängelsestraff. Om han får återkomma till Gräskärr, kommer han att stanna där under föreskriven tid. Han vill liksom andra ha ordning på sitt liv.

Socialnämnden i Halmstad har i ett d 29 juni 1987 dagtecknat yttrande till HD uttalat att vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bedöms som den lämpligaste åtgärden för P:s tillrättaförande. Av yttrandet framgår också att nämnden beslutat att inte vidta ytterligare åtgärder beträffande P. utöver pågående omhändertagande enligt LVU med placering på Gräskärrs yrkesskola. Vidare har nämnden d 6 juli 1987 enligt 5 § LVU beslutat att vården av P. skall fortsätta.

T f rektorn vid Gräskärrs yrkesskola S.B. har vid huvudförhandlingen i HD uppgivit följande. P. har under senare tid blivit mera mogen och utvecklats i positiv riktning. Under tiden mellan dagen för TR:ns dom och dagen för HovR:ns dom vistades han på yrkesskolan med placering i Uddevalla. Han skötte sig då bra. Om han överlämnas för vård inom socialtjänsten, kommer han att under en kortare tid placeras på en låsbar avdelning på Gräskärr och därefter på en öppen avdelning på skolan. Avsikten är att han senare troligen i sept eller okt, skall flyttas över till en av skolan disponerad villa i Trollhättan. I denna bor också personal vid skolan. Det är inte någon svårighet att skaffa arbete åt honom i Trollhättan. Skolan har nu genom socialnämndens beslut fått ytterligare ett halvår på sig för vården av P.. Efter utgången av denna tid kan det kanske bli ytterligare ett halvår på grundval av frivillighet. Personalen på Gräskärr tror att man skall kunna klara P.. Det finns visserligen en risk för rymning. S.B. tror dock att P. kommer att avstå från att begå brott. Enligt hans mening medför behandlingen vid Gräskärr större möjligheter än fängelsestraff att få P. att avstå från brottslighet.

P. var vid brottens begående 18 år gammal och är nu 19 år. För den åldersgrupp som han sålunda tillhör - 18-20 år - gäller enligt 26 kap 4 § 2 st BrB att fängelsestraff får ådömas endast när det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda skäl för frihetsberövande.

De brott som P. har begått består huvudsakligen av förmögenhetsbrott, främst tillgreppsbrott av skilda slag, samt trafikbrott. Flertalet brott är, sedda för sig, inte av speciellt kvalificerad art. Vissa av brotten är dock av mera allvarlig natur. Hit hör i första hand rånbrottet, som riktade sig mot en ensam kvinna och vid vilket en kniv användes, samt de inbrottsstölder vilka bedömts såsom grov stöld. I övrigt kännetecknas brottsligheten främst av att det är fråga om ett mycket stort antal brott, över 100. Brottslighetens stora omfattning och delvis även allvarliga beskaffenhet medför att hänsynen till allmän laglydnad med styrka gör sig gällande.

Även frånsett det förhållandet att det med hänsyn till rånbrottet krävs särskilda skäl för att ådöma P. skyddstillsyn (jfr 28 kap 1 § 3 st BrB), är det tydligt att skyddstillsyn inte ens i förening med fängelse enligt 28 kap 3 § BrB är en lämplig påföljd för P., som är omhändertagen för vård enligt LVU. Valet av påföljd bör därför stå mellan fängelse och överlämnande för vård inom socialtjänsten.

Överlämnande för vård inom socialtjänsten innebär att vården av P. vid Gräskärrs yrkesskola återupptas. Även om det inte finns någon anledning att betvivla den av bl a B framförda uppfattningen att P. på senare tid har mognat och utvecklats positivt, måste vid bedömande huruvida fortsatt vård inom socialtjänsten kan antas förmå P. att avhålla sig från vidare brottslighet även följande omständigheter beaktas. P. har varit omhändertagen enligt LVU alltsedan slutet av år 1982 och var även dessförinnan föremål för åtgärder från sociala myndigheter i anledning av brottsliga gärningar. Sedan han intogs på Gräskärr i nov 1985 har han avvikit vid fem tillfällen och därvid hållit sig undan kortare eller längre tider, under vilka han begått bl a de i målet aktuella brotten. Brottsligheten har fått en allt allvarligare karaktär; de grova stölderna och rånet begicks under de två senaste rymningarna. Att märka är också att rånet ägde rum kort tid efter det att P. varit anhållen en vecka. Härtill kommer att före det nu ifrågavarande åtalet åtalsunderlåtelse har meddelats P. inte mindre än tolv gånger med början hösten 1983. Det framstår som högst osäkert huruvida han kan uppfylla de krav som ställs på honom vid Gräskärr och avhålla sig från fortsatt brottslighet. Även om överlämnande för vård inom socialtjänsten får antas vara den från individualpreventiv synpunkt lämpligaste påföljden för P., kan mot bakgrund av det tidigare sagda de skäl som talar för sådan påföljd inte anses vara så starka att de uppväger skälen för fängelse.

På grund av det anförda får det av hänsyn till allmän laglydnad anses föreligga särskilda skäl att döma P. till fängelse. Anledning saknas att nedsätta den av HovR:n bestämda tiden för fängelse, ett år.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut, dock att fängelsestraffet skall till en tid av 88 dagar anses verkställt i anstalt.