NJA 1987 s. 533

Allmän åklagare väckte vid Malmö TR åtal mot T.T. och K.C. för grov varusmuggling och grovt narkotikabrott under påstående att de, efter gemensam bilresa från Holland över Danmark, i samråd till riket via Helsingborg utan tullangivelse infört ca 9,2 hg narkotika, amfetamin, att de samma dag gemensamt transporterat den insmugglade och till försäljning avsedda narkotikan till T.T:s lägenhet i Malmö samt att de gemensamt och i samråd med ytterligare en person i överlåtelsesyfte förvarat narkotikan där fram till d 11 mars, då den - efter viss överlåtelse - anträffades vid husrannsakan i lägenheten.

T.T. och K.C. förnekade gärningarna. Den narkotika som påträffats i T.T:s lägenhet hade enligt denne lämnats in där för förvaring föregående dag av en person vars namn han inte ville uppge.

TR:n fann i dom d 11 juni 1985 åtalet styrkt samt fällde T.T. och K.C. till ansvar enligt 3 § narkotikastrafflagen och 3 § varusmugglingslagen för grovt narkotikabrott och varusmuggling av narkotika. För T.T. bestämdes påföljden till fängelse 3 år 6 mån varjämte villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad.

T.T. avgav nöjdförklaring. K.C. överklagade däremot TR:ns dom och yrkade frikännande. HovR:n över Skåne och Blekinge anförde i dom d 7 aug 1985, att det inte kunde uteslutas att den narkotika som påträffats i T.T:s bostad hade förts dit på annat sätt än åklagaren gjort gällande. På grund härav och då det inte visats att K.C. tagit befattning med narkotikan där ogillade HovR:n åtalet mot K.C. i dess helhet. HovR:ns dom vann laga kraft.

Under hänvisning till HovR:ns bedömning av åtalet mot K.C. hemställde T.T. (ombud advokaten M.M.) om resning i fråga om åtalet för varusmuggling samt i fråga om påföljden.

Riksåklagaren tillstyrkte bifall till ansökningen. Han hänvisade till rättsfallet NJA 1979 s 417 och förklarade att synnerliga skäl fick anses föreligga för en ny prövning av frågan om T.T. förövat det smugglingsbrott som han dömts för.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Engstöm, hemställde i betänkande om följande beslut: Den brottslighet - - - se HD:s beslut - - -mängd därav.

TR:n prövade samtidigt med åtalet mot T.T. även åtal - - - se HD:s beslut - - -laga kraft.

Med hänsyn till utgången av målet i HovR:n, vilken åberopats av T.T., får synnerliga skäl anses föreligga att frågan om T.T. gjort sig skyldig till varusmugglingsbrottet samt påföljden för den med domen avsedda brottsligheten prövas på nytt.

HD beviljar enligt 58 kap 2 § 3 RB den sökta resningen och förordnar att målet beträffande T.T. skall tas upp på nytt av TR:n.

HD (JustR:n Welamson, Knutsson, Heuman, Freyschuss, referent, och Lind) fattade följande beslut: Den brottslighet som lades T.T. till last bestod i att han tillsammans och i samråd med annan person utan tullangivelse fört in narkotika till riket, att han gemensamt med den andre transporterat narkotikan till sin bostad samt att han gemensamt och i samråd med denne och ytterligare en person förvarat narkotikan i överlåtelsesyfte samt sålt en mindre mängd därav.

TR:ns dom vann laga kraft gentemot T.T. sedan han hade avgett nöjdförklaring.

Samtidigt med åtalet mot T.T. prövade TR:n även åtal, såvitt nu är av intresse, mot T.T:s påstådda medgärningsman i fråga om såväl varusmugglingen som narkotikabrottet och fann även denne övertygad om båda brotten. Sedan T.T:s med tilltalade fullföljt talan mot TR:ns dom, ogillade HovR:n över Skåne och Blekinge i dom d 7 aug 1985 åtalet mot denne i dess helhet. HovR:n fann därvid på i huvudsak samma utredning som förebragts vid TR:n att det inte kunde anses tillförlitligen styrkt att den narkotika som påträffats i T.T:s bostad smugglats in i riket i enlighet med åtalet. HovR:ns dom har vunnit laga kraft.

I resningsärendet har inte framkommit någon ny omständighet eller ny bevisning, som sannolikt skulle ha lett till annan utgång i målet mot T.T.. Emellertid uppkommer frågan, om det faktum att HovR:n ogillat åtalet mot T.T:s med tilltalade medför att synnerliga skäl måste anses föreligga att frågan om T.T:s ansvar för varusmugglingsbrottet prövas på nytt.

I förarbetena till reglerna om resning i brottmål till förmån för den tilltalade har anförts bl a (NJA II 1940 s 158) att resning bör kunna ges även när de nya omständigheterna och bevisen inte är så starka, att deras förebringande sannolikt skulle ha föranlett annan utgång av målet, men de likväl är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till det brott för vilket han dömts. Hänsyn bör enligt förarbetena också tas till beskaffenheten av brottet så att den vidgade resningsmöjligheten får betydelse särskilt i grova brottmål.

Det varusmugglingsbrott för vilket T.T. dömts är i och för sig ett sådant grovt brott som avses i förarbetena. Emellertid dömdes T.T. också för grovt narkotikabrott bestående i att han i överlåtelsesyfte i sin lägenhet förvarat samma narkotikaparti som omfattades av åtalet för varusmuggling. Vid straffmätningen måste mängden narkotika, som T.T. tagit befattning med, antas ha varit av avgörande betydelse; om T.T. övertygats endast om narkotikabrottet hade detta med stor sannolikhet inte medfört att fängelsestraffet blivit särskilt mycket kortare.

På grund av det anförda kan det inte anses föreligga synnerliga skäl att åtalet mot T.T. för varusmugglingsbrott prövas på nytt.

HD lämnar T.T:s ansökan om resning utan bifall.