NJA 1987 s. 561

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Nilsson) anförde i beslut d 14 nov 1984: Jämlikt 7 § rättshjälpslagen skall, sedan G.J. avlidit, den honom beviljade rättshjälpen i stället utgå till G.J:s dödsbo. Med hänsyn till vad som upplysts om dödsboets behållning samt delägarnas ekonomiska villkor skall, enligt 15 § 2 st samma lag, maximibeloppet jämkas. - TR:n fastställer såsom skäligt maximibeloppet för rättshjälpsavgiften för dödsboet efter G.J. till 1 380 kr och högsta beloppet för tilläggsavgiften till 4 550 kr.

Dödsboet anförde besvär och yrkade att HovR:n måtte fastställa maximibeloppet för rättshjälpsavgiften till 910 kr.

Domstolsverket bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Skarstedt, hovrättsrådet Fallenius och hovrättsassessorn Rebane, referent) anförde i slutligt beslut d 25 juni 1985:

Skäl. Till stöd för besvären har dödsboet, under hänvisning till besvärsnämndens för rättshjälpen beslut d 15 okt 1984, nr 708/84, anfört följande: Frågan om jämkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgifien när den rättssökande avlidit bör bedömas med beaktande av dödsboets ekonomiska ställning och utan hänsyn till de enskilda dödsbodelägarnas personliga och ekonomiska förhållanden. Jämkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgiften skall därför inte ske.

Domstolsverket har till stöd för sitt bestridande anfört följande: Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår enligt 7 § 2 st rättshjälpslagen därefter rättshjälpen till dödsboet. Härav följer att dödsboet åtnjuter rättshjälp på samma villkor som den avlidne och att alltså samtliga bestämmelser i rättshjälpslagen blir tillämpliga på dödsboet. Således kan det komma i fråga att t ex besluta om rättshjälpens upphörande enligt 34 § eller att jämka maximibeloppet för rättshjälpsavgiften enligt 15 § (se prop 1972:4 s 313 f). Enligt sistnämnda bestämmelse skall, därest inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 § undergår väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, maximibeloppet jämkas efter vad som är skäligt. - I förarbetena ges inte någon ledning vilken princip man skall använda när ett nytt skäligt belopp skall bestämmas. I förevarande fall där G.J. sökt rättshjälp 1984 och avlidit senare samma år kan maximibeloppet jämkas till det belopp som skulle ha bestämts om rättshjälp hade beviljats vid tiden för jämkningen eller dödsfallet. - I domstolsverkets föreskrifter för beräkning av maximibelopp för rättshjälpsavgiften för dödsbo finns tre olika beräkningsmetoder angivna. Mot bakgrund av att G.J. som dödsbodelägare efterlämnade två föräldrar med egna inkomster torde den s k metod B böra tillämpas i förevarande fall. - Dödsbodelägarnas i rättshjälpshänseende beräknade årsinkomster uppgår enligt handlingarna i målet till ca 56 000 kr respektive 22 400 kr. Bobehållningen uppgick till omkring 6 100 kr. Dödsboets maximibelopp kan mot bakgrund härav beräknas enligt följande.

-------------------------------------------------------

dödsbodelägarnas maximi- andel i a x b

årsinkomst belopp (a) dödsboet (b)

-------------------------------------------------------

56 000 1 190 ½ 595

22 400 350 ½ 175

---

770

------------------------------------------------------

Dödsboets maximibelopp blir då 770 kr + 10% av bobehållningen eller (770 + 610) 1 380 kr och det belopp vartill tilläggsavgiften högst kan uppgå 6 900 kr. - Det sålunda beräknade maximibeloppet får enligt domstolsverkets föreskrifter jämkas om resultatet är uppenbart oskäligt. Därest angelägenheten hade avslutats medan G.J. var i livet hade rättshjälpsavgiften troligen fastställts till samma belopp som tidigare fastställts som maximibelopp för rättshjälpsavgiften, 910 kr och 4 550 kr för tilläggsavgiften. Beaktas bör dock att dödsboet fortsatt att driva ärendet efter dödsfallet. Mot bakgrund härav framstår det nu beräknade nya maximibeloppet inte som uppenbart oskäligt. Inte heller i övrigt finns skäl att sätta beloppet lägre än vad nu angetts. - Dödsboet har i sin inlaga till HovR:n pekat på ett avgörande från besvärsnämnden, återgivet i besvärsnämndens praxissammanställning 1984 s 12. Domstolsverket delar inte besvärsnämndens uppfattning utan anser att hänsyn skall tas till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden.

Enligt 15 § 2 st rättshjälpslagen skall i vissa fall maximibeloppet jämkas efter vad som är skäligt. Den omständigheten att part som beviljats rättshjälp avlider och rättshjälpen övergår till dennes dödsbo bör enligt HovR:n endast i undantagsfall föranleda att maximibeloppet jämkas. I de fall där ett dödsbo ansöker om allmän rättshjälp gäller visserligen enligt 14 § rättshjälpslagen att maximibeloppet utgör ett med hänsyn till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp. Att vid dödsfall under en pågående rättegång låta dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden föranleda jämkning av det tidigare fastställda maximibeloppet ter sig emellertid knappast rimligt. Däremot anser HovR:n att skäl för jämkning finns om det tidigare fastställda maximibeloppet står i uppenbart missförhållande till boets behållning. I förevarande fall uppgår enligt ingiven bouppteckning boets behållning till 6 105 kr, och maximibeloppet för den avlidne har fastställts till 910 kr. Detta förhållande mellan bobehållning och maximibelopp ger inte anledning att jämka maximibeloppet. TR:ns beslut bör därför upphävas i den del som har överklagats.

HovR:ns avgörande. Med upphävande av TR:ns beslut i den del som har överklagats fastställer HovR:n maximibeloppet för rättshjälpsavgiften för dödsboet efter G.J. till 910 kr.

Domstolsverket anförde besvär och yrkade att HD måtte fastställa maximibeloppet för rättshjälpsavgiften för dödsboet till 1 380 kr.

Dödsboet (ombud jur kand H-O.F.) bestred ändringsyrkandet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Welamson, Persson, Heuman, Gregow och Lind, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 7 § 2 st rättshjälpslagen skall, om den som har allmän rättshjälp avlider, rättshjälpen därefter utgå till dödsboet. Frågan i målet är om det för den avlidne fastställda maximibeloppet för rättshjälpsavgift skall i anledning av rättshjälpens övergång till dödsboet jämkas med stöd av 15 § 2 st. Där anges att, om inkomst eller sådant förhållande som avses i bl a 14 § undergår väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, maximibeloppet skall jämkas efter vad som är skäligt, dock inte under vad som redan betalats i rättshjälpsavgift.

När allmän rättshjälp beviljas dödsbo, skall enligt 14 § maximibeloppet bestämmas till ett med hänsyn till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp.

Lydelsen av 15 § 2 st ger inte något klart stöd för att maximibeloppet över huvud kan jämkas i anledning av att rättshjälp övergått till avlidens dödsbo. Att så kan ske har emellertid förutsatts i förarbetena till rättshjälpslagen (prop 1972:4 s 313 f). Med hänsyn härtill och till att detta inte kan anses oförenligt med bestämmelsen bör hinder inte i och för sig föreligga mot att jämkning sker i nämnda situation. Härvid uppkommer frågan om betydelsen av dödsboets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden.

Boets behållning torde i de allra flesta fall motsvara de tillgångar och skulder som den avlidne hade men kan undantagsvis vara betydligt större, t ex på grund av utfallande försäkringsbelopp som ingår i kvarlåtenskapen. Bl a med hänsyn härtill kan boets behållning i och för sig utgöra skäl för jämkning av maximibeloppet. Anledning till jämkning på sådan grund torde dock i praktiken sällan föreligga.

När det gäller dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden bör nämnas att förarbetena till rättshjälpslagen synes utgå från att dessa förhållanden inte skall genomgående beaktas ens då rättshjälpen beviljas dödsbo (prop 1972:4 s 313, jfr Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl 1975 s 42 ff). Det finns givetvis inte anledning att ta större hänsyn till dödsbodelägarnas ekonomiska ställning då rättshjälp övergår från en person som avlidit till hans dödsbo. Här förtjänar också påpekas att dödsbodelägarna inte har något personligt ansvar för betalningen av dödsboet påförda avgifter när boets behållning inte räcker till.

Det bör också beaktas att den situationen att allmän rättshjälp övergår från en avliden person till hans dödsbo inte är jämförbar med den som föreligger då rättshjälp beviljats dödsboet. Medan dödsboet i det senare fallet från början känner till under vilka förutsättningar i rättshjälpshänseende den rättsliga angelägenheten bedrivs, är i det förra fallet situationen helt ny för dödsboet. Det finns därför bl a skäl att göra skillnad mellan fall då rättegång i saken ännu inte inletts eller i vart fall inte pågått någon längre tid då rättshjälpen övergår på dödsboet och fall då rättegång är i det närmaste avslutad. I den förra situationen kan dödsboet med hänsyn till motparts rättegångskostnader ha större handlingsfrihet i fråga om ställningstagande till om rättegången skall drivas vidare eller inte.

Av det anförda följer att, när någon som har allmän rättshjälp avlider och rättshjälpen därför övergår till hans dödsbo, det inte annat än undantagsvis finns anledning att jämka maximibeloppet. Starka praktiska skäl talar också mot att fråga om jämkning normalt tas upp i denna situation. Det kan inte vara en ändamålsenlig ordning att, när part som åtnjuter allmän rättshjälp avlidit, domstolen skulle mer eller mindre rutinmässigt behöva skaffa in utredning angående vilka som är dödsbodelägare och om dödsboets och delägarnas ekonomiska förhållanden. Sådana utredningar skulle ofta ta lång tid och bli omständliga samtidigt som de många gånger inte skulle leda till någon ändring.

Av handlingarna i målet framgår att behållningen i dödsboet är 6 100 kr. Det är vidare upplyst att de båda dödsbodelägarnas inkomster uppgår till 56 000 respektive 22 400 kr om året. Oaktat rättegången inte pågått någon längre tid då G.J. avled, är förhållandena inte sådana att skäl till jämkning av maximibeloppet föreligger.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

För det biträde H-O.F. lämnat dödsboet i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till 405 kr, avseende arbete.

HD fastställer rättshjälpsavgiften för dödsboet till 405 kr.

Domstolsverket skall till dödsboet utge ersättning för kostnaderna för dödsboets rättshjälp i HD.